Ungdomars syn på polisen i Lund

Hälsa och samhälle

UNGDOMARS SYN PÅ

POLISEN I LUND

EN STUDIE OM UNGDOMARS FÖRTROENDE

TILL POLISEN

HANSSON PERNILLA

HÄLLEFORS JOHANNA

UNGDOMARS SYN PÅ

POLISEN I LUND

EN STUDIE OM UNGDOMARS FÖRTROENDE

TILL POLISEN

Young people’s

confidence in the Police

A study among youth in Lund, Sweden

HANSSON PERNILLA

HÄLLEFORS JOHANNA

Hansson, Pernilla & Hällefors, Johanna. Ungdomars syn på polisen i Lund. En studie om ungdomars förtroende till polisen. Examensarbete i Kriminologi 15

högskolepoäng. Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Malmö Högskola, 2011.

Studien är gjord efter samtal med och efterfrågan från Lunds polis. Denna studie syftar till att undersöka vilken syn ungdomarna i Lund har på polisen och dess arbete. Undersökningens syfte är att få kunskap om ungdomars syn på polisen, mäta ungdomarnas förtroende för polisen samt se om könet har någon betydelse för respondenternas åsikter. Studien syfte är också att ta reda på om ungdomars möte med polisen ger en annan syn. Resultatet på undersökningen är att

respondenterna är positiva eller inte har någon åsikt om polisen i Lund.

Ungdomarna anser också att mötet med polisen varit positivt. Polisens insatser tillsammans med individens moral och uppfostran påverkar framtida eventuellt kriminella beslut. Respondenternas åsikter skiljer sig inte mellan kvinnor och män.

Nyckelord: avvikande beteende, brott, förtroende, samhällsproblem, trygghet,

Tack!

Vi vill rikta vårt tack till vår handledare Marie Torstensson Levander som har gett oss värdefull vägledning, råd och tips. Vi vill även tacka polisen i Lund för deras samarbete. Framförallt riktar vi ett tack till Jörgen Nilsson och Patrik Isacsson för inbjudan till denna studie. Slutligen vill vi tacka de ungdomar som ställt upp på intervju och därmed gjort denna undersökning möjlig.

Innehållsförteckning

Tack! ... 3 1 Inledning ... 6 1.1 Syfte ... 6 1.2 Frågeställningar ... 6 1.3 Operationalisering ... 7 1.3.1 Brott ... 7 1.3.2 Ungdom ... 7 1.3.3 Ungdomsbrottslighet ... 7 1.3.4 Avvikande beteende ... 7 1.3.5 Trygghet ... 7 1.3.6 Förtroende ... 7 1.3.7 Samhällsproblem ... 7

1.4 Åldersfördelning på ungdomar i Lund år 2009 ... 8

2 Tidigare forskning ... 9

2.1 Den svenska ungdomsbrottsligheten ... 9

2.2 Etablerade och outsiders ... 10

2.3 Lagens betydelse - Hur lyder polisens insatser och vart tar socialtjänsten över? 12 2.4 Polisens insatser mot ungdomsbrottslighet ... 12

2.5 Förebyggande insatser ... 13

2.6 Risken för upptäckt påverkas ... 14

2.7 Livsförloppsperspektiv ... 14 3 Teori ... 16 3.1 Sociala bandteori ... 16 3.2 Situationell handlingsteori ... 16 3.3 Social desorganisationsteori ... 17 4 Metod ... 18 4.1 Urval ... 18 4.2 Tillvägagångssätt ... 19 4.3 Datahantering ... 20 4.4 Tillförlitlighet ... 20 4.4.1 Validitet ... 20 4.4.2 Reliabilitet ... 20 4.5 Etiska överväganden ... 21 5 Resultat ... 22

5.1 Vad tycker du om att polisen är här idag? ... 22

5.2 Har dina åsikter om polisen förändrats sedan du haft kontakt med dem här på …? ... 22

5.3 Har ditt förtroende för polisen ändrat sedan du haft kontakt med dem här på…? 23 5.4 Tycker du att polisen i Lund gör ett bra jobb? ... 24

5.5 Känner du dig trygg i Lund om du ser en polis där? ... 24

5.6 Kan du lita på en polis? ... 25

5.7 Vad kan polisen göra för att du ska få större förtroende för dem? ... 26

5.8 Påverkar polisens arbete att du är laglydig? Vad är det annars som påverkar dig? ... 26

5.9 Kan du själv tänka dig att bli polis? ... 27

7 Diskussion ... 30 8 Slutsatser ... 33 9 Referenser ... 34 9.1 Böcker ... 34 9.2 Rapporter ... 34 9.3 Tidsskrifter ... 35 9.4 Internet ... 35 10 Bilagor ... 36

10.1 Bilaga 1 – Brev till polisen ... 36

1 Inledning

Sedan december 2009 har polisen i Lund haft en dialog med ungdomar för att få en stark social kontakt och en mötespunkt där de kan samtala. Genom detta arbete vill polisen i Lund få information om hur ungdomarna ser på deras arbete och om dialogerna gett resultat. Polisens syfte med denna insats är även att få ett starkare förtroende bland ungdomarna samt stärka trygghetskänslan. Detta vill polisen ska medföra en minskad brottslighet och en känsla av trygghet vid synen av en polis. I vår forskning kring polisens insatser för ungdomarna i Lund har vi intervjuat ungdomar för att se hur de upplever polisens engagemang och polisen i allmänhet. Vi har vid fyra tillfällen varit ute på fyra olika platser i Lund där ungdomarna befinner sig på sin fritid för att få svar på våra frågeställningar.

Denna studie är en eftermätning av hur ungdomarnas syn på polisen är idag efter att de haft dialoger med varandra. Eftersom det inte finns någon tidigare

undersökning om just detta kan vi endast ta tillvara vad ungdomarna själva säger utifrån våra intervjufrågor och inte uttala oss om det blivit en förändring.

I vår forskning kring ungdomsbrottslighet har vi sökt och fått fram information från artiklar, rapporter och annan litteratur. Denna kunskap använder vi sedan när vi undersöker om det finns några likheter eller skillnader mellan tidigare

forskning och vårt insamlade material. Vi har även använt oss av statisk från Lunds kommun. För att få så starka källor som möjligt har vi använt oss av

originaltexter om kriminologiska teorier samt vetskap om ämnet som är framtagen det senaste decenniet.

1.1 Syfte

Uppsatsen syfte är att öka kunskapen om synen på polisen bland ungdomar mellan 12-20år i Lund. Vi vill ta reda på om ungdomarnas syn har förändrats sedan polisens kontaktarbete med ungdomarna startade samt se om det finns någon skillnad i åsikter mellan män och kvinnor. Syftet med studien är även att ta reda på huruvida resultatet från vår undersökning stämmer överrens med tidigare forskning.

1.2 Frågeställningar

 Vad tycker respondenterna om polisen i Lund?

 Vad anser respondenterna om mötet med polisen?

 Påverkar polisen dina framtida beslut angående eventuella lagöverträdelser?

1.3 Operationalisering

1.3.1 Brott

Brott är enligt 1 kap 1§ Brottsbalken (BrB, SFS 1962:700) en gärning som beskrivs enligt denna lag och där straff är påföljden. Vidare i 1 kap 2§ BrB (SFS 1962:700) anses att gärningen ska vara uppsåtlig för att kategoriseras som brott. 1.3.2 Ungdom

Ungdom förklaras i denna studie som personer i åldrarna 12 till 20. 1.3.3 Ungdomsbrottslighet

Ungdomsbrottlighet beskrivs i statistisk mening som brott begås av ungdomar i åldern 15 till 20 år (Nationalencyklopedin [NE], u.å.a). Eftersom vi ser ungdom som personer i åldrarna 12 till 20 använder vi också dessa åldrar i begreppet ungdomsbrottslighet i denna studie.

1.3.4 Avvikande beteende

Med avvikande beteende avses ett beteende som motsätter sig gruppens eller samhällets upprättade normer (NE, u.å.b).

1.3.5 Trygghet

Trygghet är en känsla och ett tillstånd som vi känner inom oss – ett välbefinnande. Detta är i sin tur kopplat till en förmåga att kunna rå om andra människor med en vänlig känsla visa styrka att kunna skapa trygghet för både en själv och för andra individer (Om trygghet, 2010).

1.3.6 Förtroende

Förtroende är en formulering för tillit och att en person litar på en annan person (NE, u.å.c).

1.3.7 Samhällsproblem

Ur ett objektivt synsätt skildras ett samhällsproblem som de påtagliga, konkreta negativa och skadliga följderna detta har för just samhället (Estrada, 2001).

1.4 Åldersfördelning på ungdomar i Lund år 2009

Ålder Man Kvinna Totalt

12 år 545 506 1051 13 år 518 488 1006 14 år 551 524 1075 15 år 572 574 1146 16 år 647 573 1220 17 år 650 589 1239 18 år 689 681 1370 19 år 833 811 1644 20 år 1057 1026 2083

Utifrån tabellen kan vi utläsa att den totala andelen ungdomar i Lund år 2009 är 11834 varav andelen kvinnor är 5772 och män är 6062 stycken. I tabellen kan vi se en markant ökning vid 19-20års åldern (Lunds kommun, 2009).

2 Tidigare forskning

2.1 Den svenska ungdomsbrottsligheten

Brottsliga handlingar är en ”sammanfattande benämning på begångna

straffbelagda handlingar” (NE, u.å.d). Vi har inte alltid sett de brott som idag anses legaliserade som ett brott utan det är omgivningens yttringar som påverkar det som anses vara brottsligt (Estrada & Flyghed, 2001). Under människans ungdomsperiod är det inte ovanligt att man begår brott. Förhållandevis många individer har enligt egna uppgifter begått något brott som ung (Estrada & Flyghed, 2001).

Det finns många kriminologiska teorier om hur och varför vissa människor begår brott och varför en del människor avstår från att begå brott. Ring (2001) menar att de starkaste faktorerna som påverkar en individ till att begå brott eller inte är om individen har ett umgänge med kriminella kamrater och har en fördomsfri uppfattning till brott. Ring (2001) menar att den grupp som präglas av en hög existens av riskfaktorer också är de som står för större delen av

ungdomsbrottsligheten.

Inom den kriminologiska forskningen kan vi se att vissa delar av samhället har mer brottslighet och mer sociala problem. Idag sammankopplas ofta de

bekymmersamma bostadsområdena med ”personer som invandrat” istället för som det tidigare varit förenat med ”arbetarklass” (Estrada, 2001). Pettersson (2001) menar att det på grund av boendemiljön eller ”samhällsklassningen” har blivit en motsättning mellan ”invandrarna” och ”svenskarna” som befinner sig i olika gäng. Han menar vidare att det är Sveriges mottagande av invandrar som gör det mer eller mindre lätt att leva i Sverige och att det är vi i Sverige som slussar

invandrare till olika områden som i sin tur kan leda till brottslighet, men det behöver inte alltid leda till brottslighet (Pettersson, 2001).

I Justitiedepartementets Effektivare insatser mot ungdomsbrottslighet (2010), finns exempel om en invandrarfamilj som flytt från sitt hemland och kommit till Sverige. De får andrahandskontrakt på en bostad och genom detta tvingas snart flytta och därmed inte skapar några trygga kontakter och vänner. Fadern i familjen är inte längre den trygga person som han varit i hemlandet då han inte kan språket och inte släpps in i det svenska samhället. Barnen i sin tur ser därför de äldre barnen på gatan som nya ”hjältar” då fadern inte längre kan vara tryggheten själv (Justitiedepartementet, 2010).

Vi kan se att om människor får förklaringen att ojämlikheter och

samhällsstrukturens utveckling är orsaken till att en viss grupp svarar för en stor del av brottsligheten, så skulle det leda till en svagare oroskänsla (Pettersson, 2001). Pettersson (2001) menar, liksom många andra kriminologer, att orsaken till att invandrare begår mer brott kan vara den diskriminering och utanförskap som de utsatts för. Pettersson (2001) anser vidare att det inte behöver vara personliga val att svenska umgås med andra svenskar och invandrare likaså, utan det kan helt enkelt vara det strukturella som är orsaken. Von Hofer (2001) m.fl. håller med om att ungdomsbrottsligheten är omfattande, missvisande och att det bara finns i en människans liv under en kortare period.

Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brottsförebyggande rådet

[BRÅ], 2001) finns det inte en enskild förklaring till brottslighet och inte heller en enskild preventiv metod för att vidta åtgärder mot den. De preventiva metoderna måste bedrivas på flera nivåer samtidigt; på makrosocial-, strukturell-, individ- och familjenivå och även i närsamhället. På så sätt görs insatser allt ifrån politisk nivå, planering av byggnader och områden till insatser riktade mot psykosocialt utsatt barn och familjer (BRÅ 2001).

Ungefär hälften av alla brott som sker i Sverige begås av de cirka fem procent mest aktiva brottslingar som finns i Sverige (BRÅ 2001). För att så få som möjligt ska gå med i denna grupp menar BRÅ är tidiga insatser viktiga, så som att

uppmärksamma negativa signaler. Barn som tidigt uppvisar allvarliga

uppmärksamhetsstörningar, uppförandestörningar eller svårigheter i den kognitiva eller känslomässiga utvecklingen har större risk för att hamna i en kriminell utveckling. Framförallt är risken störst hos de barn som har konstanta svårigheter på flera områden samtidigt. Enligt rapporten spelar föräldrarna en särskild roll för barnets utveckling då de har möjlighet att ge barnet en god tillsyn och det är viktigt att föräldrarna utvecklar goda känslomässiga relationer till barnet. Bra tidiga förebyggande insatser är att stödja föräldrarna, genom exempelvis föräldrautbildning, gärna med början redan under graviditeten (BRÅ 2001). Ingen föds med ett visst beteendemönster men däremot kan genetiska faktorer, så som hormonella faktorer som funktioner i det autonoma och centrala

nervsystemet, orsaka att en del barn har benägenhet för att utveckla tidigt beteendemönster som medför ökad risk för framtida kriminalitet (BRÅ 2001). Genom dessa genetiska skillnader har barn olika grundläggande förutsättningar för att utveckla beteendemönster så som impulsivitet och aggressivitet som i sin tur medför ökad risk för kriminell utveckling. I vilken utsträckning genetiska och biologiska faktorer har påverkan på barnets utveckling beror till stor del på hur omvärlden bemöter barnet (BRÅ 2001).

I avhandlingen Dom kallar oss värstingar (Ekberg, 2010) klargör Ekberg riskfaktorer för ungdomsproblem så som kriminalitet, på både samhälls- och individnivå. Författaren menar att det inte går att enbart förklara en kriminell livsstil med samhällsstrukturen då inte alla människor blir kriminella av att leva i en miljö med sämre förutsättningar.

Ekberg (2010) poängterar vikten av goda relationer och möten för att utveckla ett gott självförtroende och förkasta ett avvikande beteende. Hur en ung människa blir bemött vid olika problem har betydelse för hur den utvecklas. För en ung person med lågt självförtroende, som känner utanförskap och har problematiska relationer till sina föräldrar och skola spelar betydelsen av grupptillhörighet särskild roll (Ekberg, 2010). Författaren menar att en person med dessa kriterier och som dessutom har kriminella kamrater löper stor risk att utveckla ett

kriminellt beteende. Även för upphörande av brott är relationer med

icke-kriminella ett viktigt villkor, medan den sociala grupptillhörigheten och familjens struktur inte är lika betydelsefull (Ekberg, 2010). Detta kan vi se att Elias och Scotson (2004) tar sig an under kommande stycken.

2.2 Etablerade och outsiders

I Etablerade och outsiders (Elias & Scotson, 2004) beskrivs skillnader mellan tre bostadsområden i ett mindre samhälle. Ett av dessa områden betraktades av

medborgarna som mer belastat av olika former av brottslighet. Det författarna fann var att det inte var någon större skillnad i brottsfrekvens områdena emellan utan att problemet låg i de sociala relationerna mellan grannområdena. Området som ansågs vara ett problemområde, outsiders, var ett nyare område och hade tidigare haft mest problem i form av kriminalitet av områdena, men när den stora brottsbelastningen försvann kvarstod en social nedvärdering mot området och även mot de personer som bodde där (Elias & Scotson, 2004).

Personerna som bodde i området som ansågs sämre fick den sociala stämpeln av att vara opålitliga, odisciplinerade och laglösa (Elias & Scotson, 2004). Det bildades två sociala regioner, etablerade och outsiders. De etablerade ansåg sig överlägsna och uteslöt socialt outsiders genom social kontroll. Jämförelsevis drar författarna paralleller till sociala relationer mellan ”vita” och ”svarta”, icke-judar och judar och hur det var förr mellan män och kvinnor. Trots kulturella skillnader finns det globala likheter i det stigmatiseringsmönster som maktstarka grupper använder mot en maktunderlägsen grupp (Elias & Scotson, 2004).

Varför det blev på detta sätt i grannområdena fann författarna bero på att

medlemmar i en grupp som anser sig ha större makt än andra grupper också anser sig vara en bättre grupp (Elias & Scotson, 2004). En skillnad mellan de olika områdena var deras olika förmåga att integrera och hålla samman gruppen. Den etablerade gruppen hade bättre sammanhållning vilket till en viss del berodde på att de kände varandra bättre än i det nyare området där invånarna var främlingar för varandra. På grund av den bättre sammanhållningen fick också de etablerade mer makt vilket författarna menar också leder till en högre moralisk status. Den moraliska uppdelningen är viktig del för att etablera och upprätthålla

maktskillnader (Elias & Scotson, 2004). För att få bli en medlem i den etablerade gruppen måste man underkasta sig gruppens normer (Elias & Scotson, 2004). Som exempel, menar författarna, bör man inte umgås med den lägre värderade gruppen då det innebär ett hot mot ställningen i den egna gruppen.

De personer som tillhör den sämre värderade gruppen riskerar forma en självbild från att de tillhör en skambelagd utanförgrupp (Elias & Scotson, 2004). På grund av stämplingen är det troligt att gruppen med dåligt rykte också försöker leva upp till ryktena. Det handlar om tillskrivningen av skam som fungerar som ett

perspektiv av maktutövning. Att ha en underlägsen makt kan emotionellt vara ett tecken på mänsklig underkastelse (Elias & Scotson, 2004).

Eftersom ett av områdena var yngre och invånarna där obekanta med samhället de flyttat in till blev det sociala skillnader i vilka normer som ansågs acceptabla (Elias & Scotson, 2004). Detta hade också en betydande roll i relationen mellan etablerade och outsiders då de etablerade kände till vilka normer som gällde i samhället medan gruppen outsiders varken kände till normerna eller då heller hade möjlighet att följa dem. En annan bidragande faktor till det sociala problemet kom författarna fram till berodde på att det ena området ansågs vara skambelagt att bo i och människorna som bodde där ansågs skambelagda. Detta ledde till stora in- och utflyttningar som i sig gjorde att gruppen outsiders aldrig kunde bygga upp en bra sammanhållning eller få någon möjlighet till att höja sin status. Elias och Scotson (2004) menar att stigmatisering kan ha en förlamande effekt på grupper med mindre makt. En etablerad grupp kan utan problem skambelägga en outsidergrupp men en outsidergrupp kan inte få medlemmar av en etablerad grupp att skämmas (Elias & Scotson, 2004). Samhället som Elias och Scotson (2004)

beskriver hade möjligtvis sett annorlunda ut om det funnits kunskap om rättsväsendets agerande, vilket följer nedan.

2.3 Lagens betydelse - Hur lyder polisens insatser och vart tar socialtjänsten över?

Nullum crimen sine lege är från det latinska språket och betyder inget brott utan stöd av lag. Hela rättssystemen utgår ifrån denna grundprincip och den kallas

legalitetsgrundsats (Vainik, 2008).

En av polisens främsta verksamhetsmål är att främja för rättvisa och trygghet i samhället, enligt 1§ Polislagen (PL, SFS 1984:387). Polisens uppgift är även att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, enligt 2§ 1p PL (SFS 1984:387). Socialtjänsten arbetsuppgift är att vid arbetet med barn ta hänsyn till vad som barnets bästa behöver och enligt socialtjänstlagen anses man vara barn upp till 18 års ålder, enligt 1kap 2§ Socialtjänstlagen (SOL, SFS 2001:453).

Polisen och andra i rättsväsendet arbetar med ungdomar som begår brott utifrån

Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL, SFS 1964:167).

LUL (SFS 1964:167) kompletterar Rättegångsbalken för de individer som inte fyllt 18 år och i vissa fall även de som ännu inte fyllt 21 år (Vainik, 2008). Enligt 12 § PL (SFS 1984:387) kan polisen ta hand om de som tros vara under arton år och som påträffas under dåliga förhållanden, för att sedan lämna de vidare till föräldrar eller socialnämnden.

Enligt 5kap 1§ SOL (SFS 2001:453) ska socialtjänsten verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga miljöer och de ska särskild beakta de som visar tendens till en ogynnsam utveckling. Skolan som sådan och de som är anställda inom skolan har en skyldighet att anmäla om de misstänker eller upptäcker att något barn behöver skydd och stöd genom socialtjänsten, enligt 14kap 1§ SOL (SFS 2001:453). Ungdomar registreras också i polisens i register. I RAR, registreras en individ som är misstänkt för brott och i ASP, som är polisens allmänna spaningsregister, där registreras de som är skäligen misstänkta för brott. Om en individ sedan är ansvarig för ett brott registreras detta i belastningsregistret vilket rikspolisstyrelsen är ansvariga för (Vainik, 2008).

2.4 Polisens insatser mot ungdomsbrottslighet

Tham (2001) anser att det länge fokuserats på att de tidiga ingripandena är bra. Samhället ska alltså ingripa och finnas till för de unga innan lagöverträdelsen begås eller innan andra oönskade handlingssätt uppkommer (Tham, 2001). Farrington och Loeber har gjort mycket forskning kring tidiga beteendestörningar och senare brottslighet och upptäckte att dess anknytningar var påtagligt (Tham, 2001). Tham (2001) anser att Stattin är en betydelsefull forskare, vilken i sin tur menar att det är svårt att säkerställa på individnivå samt att ett kriminellt beteende är föränderligt över hela livscykeln.

Barnuppfostrandet och uppfostrandet av ungdomar är inte endast en angelägenhet för den enskilda familjen utan Ekberg (2010) menar att några av de myndigheter som har en viktig pedagogisk uppgift är skola, socialtjänst och polisväsende. Polisen har inte formulerat några etiska riktlinjer i skrift för hur de ska arbeta för

detta. Dock är deras värdegrundsarbete gemensamt utformat sedan år 2009 där det framhålls att polisens uppdrag är att öka tryggheten och minska brottsligheten på ett professionellt och förtroendefullt sätt (Ekberg, 2010).

Ekberg (2010) kommer fram till att samhällets insatser så som samtal och möten med unga ger positiva resultat mot avvikande beteende. Författaren menar att i dessa möten och samtal sker lärande som kan ha betydelse för vad den unge lär sig om sig själv och om samhället, vilket leder till en mindre risk för att den ska få ett avvikande beteende. När ungdomar gjort olagliga handlingar så som klottra och bruka narkotika är det viktigt att polisen kontaktas och informeras för att på så sätt försöka nå fram och vinna de ungas förtroende som kan leda till att det

negativt mönster bryts (Ekberg, 2010). Att polisanmäla ungdomar som begår en olaglig handling kan vara en viktig markering på att de har gjort något som är fel och som därefter kan leda till att ett negativt mönster bryts. Men däremot menar Ekberg (2010) att risken finns att polisanmälan leder till stämplig och

stigmatisering och även att den unge blir ogynnsamt inställd till myndigheter och mot samhället. Genom en polisanmälan tydliggörs vilka insatser som är relevanta och behövliga, t.ex. kan socialförvaltningen bli inkopplad, föräldrarna blir

kontaktade och det visas om mobbning kan vara en bakomliggande betydande faktor (Ekberg, 2010). Ett villkor för denna förändring är att rättsväsendet inriktar sig på brottsförebyggande arbete där Rikspolisstyrelsen (2010) har huvudansvaret.

2.5 Förebyggande insatser

”En förutsättning för det brottsförebyggande arbetet är bland annat att förtroendefulla relationer skapas med skolan så att polisen, genom synlig närvaro och tillgänglighet under uppdraget, är väl känd bland skolpersonal, elever och föräldrar.”

(Rikspolisstyrelsen [RPS], 2010, sid 5) Rikspolisstyrelsen har gjort en rapport av polismyndigheternas samarbete med skolan som är sammanställd år 2010. Enligt rapporten är polisens arbete med ungdomar och samarbetet med skolan en av deras viktigaste brottsförebyggande åtgärder. Därför är det viktigt att polisen har en stark kontakt med skolor och ungdomar. I rapporten presenteras viktiga rekommendationer som är en

förutsättning för väl fungerande samarbete mellan polis och skola. Några av dessa är att polisen prioriterar detta samarbete och att det finns gemensamma mål där emellan. För att detta ska bli så effektivt som möjligt krävs att polisen är ett välkänt ansikte för skolpersonal, elever och vårdnadshavare. En förutsättning för att detta ska fungera är att tid åt samarbete och social kontakt är planlagd både hos polisen och på skolan (RPS, 2010).

För att insatserna mot brottsligheten ska bli ännu bättre krävs ett mer rationaliserat rättsväsende (Justitiedepartementet, 2010). Detta gäller särskilt gällande

ungdomsbrottslighet eftersom det är under ungdomsåren som är den mest aktiva brottsperioden i ens liv. Det är viktigt att kunna urskilja ungdomar som ägnar sig åt kriminalitet tidigt för att förhindra att de utvecklar ett brottsligt levnadssätt (Justitiedepartementet, 2010).

Sedan 1990-talet arbetar rättsväsendet med både social- och situationell brottsprevention (Justitiedepartementet, 2010). Social prevention innebär att rättsväsendet försöker få individens benägenhet till att begå brottsliga handlingar att avta. Situationell brottsprevention inbegriper att individens tillfällen att begå

brott avtar, vilket innebär att individen uppfattar situationen som mer vansklig och dess vinst av brottet avtas eller uteblir helt och hållet (Justitiedepartementet, 2010).

Eftersom det är skolplikt i Sverige befinner sig ungdomar i skolan under stora delen av sin vakna tid och detta medför att skolan är en viktig fast punkt för ungdomarna att visa vad som är rätt och fel, förmedla normer och visa levnadsvägar mot ett gott liv (Justitiedepartementet, 2010). För att de förebyggande insatserna ska bli än mer effektiv krävs att rättsväsendet

tillsammans med skola, socialtjänst och sjukvård samarbetar ännu bättre med de ungdomar som man ser en tendens att utveckla ett kriminellt levnadssätt. En individ börjar oftast begå brottsliga handlingar före femtonårsdagen, då först individen blir straffmyndig. Innan femtonårsdagen har därför skolan och föräldrar en väsentlig skyldighet att kontrollera den ungas utveckling. Det är däremot socialtjänsten som har huvudansvaret för den sociala situationen

(Justitiedepartementet, 2010). Om samarbetet mellan ovan nämnda aktörer hade fungerat ypperligt hade möjligtvis upptäcksrisken varit större och gjort så att ungdomsbrottsligheten eventuellt blivit lägre.

2.6 Risken för upptäckt påverkas

Ungdomsbrottslighet ses som ett stort samhällsproblem och risken för upptäckt är relativt liten. Estrada (2001) förklarar utifrån en artikel av Ahlberg att

ungdomsbrottsligheten har ökat, men att kriminalstatistiken inte visar detta. Orsaken kan just vara att det inte är så lätt att bli upptäckt. Rättsväsendet har endast möjligheter att hantera ett visst antal ungdomsbrott (Estrada, 2001). Enligt en artikel från Apropå (Eriksson, 2010) går det brottsförebyggande arbetet ut på att förhindra möjligheten till brott genom att beröra den situation som inspirerar till brott. För att det brottsförebyggande arbetet ska vara så bra så möjligt måste en kriminell person tvingas till att känna oro över att inte bli gripen av polisen (Eriksson, 2010).

Skulle det vara möjligt att enbart förklara varför en person utvecklar ett kriminellt beteende med biologiska och psykologiska faktorer skulle kriminaliteten vara mer jämt fördelat i samhället (Ekberg, 2010). Därför menar Ekberg (2010) att faktorer på både samhälls- och individnivå samverkar. För att kunna förklara varför en individ utvecklar ett kriminellt beteende med riskfaktorer krävs det som regel dessutom mer än en riskfaktor som förklaring. Ekberg (2010) finner att flera av dessa riskfaktorer kan samverka och påverkar ungdomar i varierad grad. För att förklara samhälls – och individnivå som orsakerna till ungdomsbrottslighet krävs en presentation av Sampson och Laubs livsförloppsperspektiv.

2.7 Livsförloppsperspektiv

Livsförloppsperspektivet i kriminologisk forskning är bl.a. utvecklat av Sampson och Laub (1995). Perspektivet består av social pathways som innebär de sociala händelseförloppen och de sociala nätverk som en individ stöter på genom livet. Dessa består i sin tur av trajectories som är en individs utvecklingsriktning över en längre tidsperiod. Trajectories utmärks som följder av turning points. Turning

points är olika övergångar som inträffar i livet exempelvis äktenskap, att bli

förälder och att få ett nytt arbete. Sampsons och Laubs långsiktiga fokus med livsförloppsperspektivet är att se ett samband mellan barndomshändelser och de erfarenheter som sedan händer i vuxen ålder. Det uppbyggda sammanhanget förmedlas genom personliga relationer till familjen och skolan. Om det uppstår

brister i ens personliga relationer förklarar detta om man begår brott i barndomen och under tonårsperioden (Sampson & Laub, 1995). Enligt författarna finns det ett samband av antisocialt beteende från en individs barndom till en individs

tonårsperiod. Det är dessa personliga relationer som kan förklara en förändring av det kriminella beteendet över ett livsförlopp (Sampson & Laub, 1995).

3 Teori

Vi har valt teorier som handlar om orsaker till varför en individ blir kriminell eftersom polisen kan ha nytta av detta i sitt arbete. Utifrån teorierna kan samhället se vilka preventiva åtgärder som kan motverka kriminalitet samt hur man

upptäcker problemet.

3.1 Sociala bandteori

Sociala bandteorin är i sin ursprungliga version skriven av Travis Hirschi (2002) och utgår från relationer inom olika grupperingar som individen tillhör. Avsaknad från de sociala banden ger individen tillfälle att utföra handlingar som är emot samhällslegitimiteten. Hirschi (2002) bygger sin teori på fyra element som är betydande för att inte begå brott. Dessa element är anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse. Med anknytning syftar Hirschi (2002) på de

relationer individen har till exempelvis skola, föräldrar och kamrater. Åtaganden belyser han som olika erfarenheter individen får från vardagen så som utbildning och arbete. Med delaktighet menar Hirschi (2002) det engagemang individen åtar sig i olika aktiviteter. Det sista elementet, övertygelse, innebär att individen förhåller sig positiv till lagstiftningen och avstår från brottslighet och missbruk. Enligt teorin innebär detta att en individ avstår från brottsliga handlingar på grund av de sociala band som knyter an till samhället (Hirschi, 2002).

Teorin är vidareutvecklad av Sampson och Laub (1993) som menar att de sociala banden kan förändras till följd av betydande händelser i individens liv så som exempelvis militärtjänstgöring eller äktenskap. Även strukturella faktorer så som ekonomiskt underskott påverkar negativt de sociala processer, som exempelvis individens uppfostran, vilket kan leda till en ökad risk för kriminalitet (Sampson & Laub, 1993).

3.2 Situationell handlingsteori

I situationell handlingsteori av Wikström (i tryck) är moralen och miljön viktigast för huruvida en individ kommer begå en brottslig handling. Moralen, menar Wikström, består bland annat av värderingar och känslor som skam och skuld. Om en individ har en acceptabel moral ses inte brott som ett alternativ. Men det är inte bara moralen som spelar roll för perceptionen av brott utan även den aktuella miljön är av betydelse. Om den aktuella miljön uppmuntrar till att begå brott spelar moralen in. Skulle moralen tillåta att se brott som ett alternativ och

individen kommer till ett övervägande har självkontrollen betydelse. Wikström (i tryck) menar att om en individ har låg självkontroll ser den brott som ett

alternativ. Det som påverkar en individs självkontroll och själva beslutet om att begå ett brott är bland annat avskräckning och vanor. Något kan avskräcka individen från att begå brott, men har handlingen att begå brott blivit till en vana spelar självkontrollen inte längre någon roll eftersom det då inte heller sker ett övervägande (Wikström, i tryck).

Med begreppet cause of causes menar Wikström (i tryck) att även indirekta faktorerna har betydelse för om en person kommer att begå en brottslig handlig. Dessa är olika samhällsfaktorer så som segregering och social integration. De

inverkar på så sätt att det bland annat påverkar var en individ befinner sig på fritiden och vilken moral och uppfostran den får (Wikström, i tryck).

3.3 Social desorganisationsteori

Shaw och McKay (1942) som är författarna till denna socialekologiska teori menar att brottslighet frambringas i det lokala samhället och förorsakas av den sociala desorganisation som uppstår i de ekonomiskt svagaste områdena. Författarna menar att i de fattiga och socialt svaga områdena finns normer och värderingar som stödjer brottsligt beteende och som kan leda till gängbildningar. Shaw och McKay (1942) vidhåller också att brottsliga traditioner kan överföras mellan generationer. De menar följaktligen att brottslighet samvarierar med fysisk desorganisation, hög mobilitet, befolkningsminskning, zone in transition,

ekonomisk segregation, mindre attraktiva bostäder, etnisk segregation, men framförallt sociala och medicinska problem så som exempelvis skolk, sjukdom, fattigdom, barnadödlighet och vuxenbrottslighet (Shaw & McKay, 1942).

Författarna använder sig av den allmänt kända zonindelningen över städer där en stad är indelad i fem olika zoner där centrum med bl.a. affärsdistrikt, Central

business district, är den innersta zonen. Zonerna därpå är Transitional zone, Working class zone som är bostäder med yrkesutbildade arbetstagare, residential zone som anses bättre med bl.a. bostadsområden, och sist cummuter zone som är

förstäder. I Transitional zone finns fabriker, nedgångna och övergivna bostäder och som har en hög andel nyanlända immigranter. I denna zon är det också där det sker mest brott (Shaw & McKay, 1942). Förutom att brottsligheten är högst finns även andra problem där så som hög dödlighet, dålig folkhälsa och

alkoholmissbruk. Här finns också problemet med zone in transitions vilket innebär att invånarna väntar på att området ska förändras och under tiden bor det fattiga och ofta nyanlända immigranter där. Författarna menar att eftersom många människor bor där tillfälligt blir relationerna individerna emellan flyktiga och opersonliga. Det är dessa förhållanden som Shaw och McKay (1942) kallar för social desorganisation och menar att teorin framförallt är tillämplig på bland ungdomar och fattiga unga män som begår brott i grupp. I dessa områden är det nämligen möjligt med en brottslig livsstil som lösning på olika problem som exempelvis fattigdom, arbetslöshet och liknande som unga ofta är utsatta för (Shaw & McKay, 1942).

4 Metod

Inför denna forskning kontaktade vi polisen via besök och brev (se bilaga 1) i Lund för att få tips om lämpliga frågor som polisen hade intresse av att få

undersökta. Tillsammans med polisen bestämde vi oss för att genomföra en studie av ungdomars syn på polisen i Lund. I samband med att polisen genomförde ett projekt med ökad kontakt med ungdomar utförde vi intervjuer för att inhämta fakta. Vi genomförde intervjuer vid fyra tillfällen varav två när polisen var närvarande. De andra två intervjutillfällena genomförde vi på egen hand för att få fler antal respondenter.

4.1 Urval

Vi valde att utföra intervjuer på slumpmässigt utvalda respondenter vid de

träffpunkter där polisen har varit för att förhindra att påverka resultatet. Tillfällena då intervjuerna utfördes var vid två tillfällen planerade av polisen och de andra tre utvalda av oss i syfte att få en stor spridning kring Lunds bostadsområden.

Vi har vid de olika intervjutillfällena fått 50 respondenter, varav 29 är män och 21 är kvinnor. Enligt tabellen nedan kan vi se åldersfördelningen som sträcker sig mellan 12 år till 26 år.

Eftersom vi har en målgrupp på 12 – 20 år blir det två respondenter som vi bortser från i kommande resultat. När vi presenterar resultat från de olika intervjufrågorna kommer vi även jämföra detta mellan mäns och kvinnors svar, eftersom det är en av våra frågeställningar.

Tabellen nedan visar en fördelning på områden där våra respondenter är bosatta.

Av de 48 respondenterna som vi intervjuat är det en klar majoritet som är bosatta i Norra Fäladen och i Östra Torn. Övriga respondenter är utspridda över stora delar av Lunds kommun.

4.2 Tillvägagångssätt

Vi utförde semistrukturerade intervjuer (se bilaga 2) i syfte att få öppna ärliga kommentarer till frågorna. Strukturen på intervjun var att först fråga om personfakta, sedan följde frågor om ungdomarnas uppfattning om polisen vid intervjutillfället. Därefter frågade vi om hur de ser på polisens arbete i Lund som följdes av allmänna frågor kring polisen. Vi valde denna ordning på frågor i syfte att få en anknytning till ungdomarna genom att ta nära relaterade frågor i början av intervjun. Vi bestämde oss för att utforma frågorna så att det blev korta intervjuer med målsättning att få så många representanter som möjligt att ställa upp på intervju samt få tid till många intervjuer under intervjutillfällena. För att få en ytterligare anknytning till ungdomarna presenterade vi oss med namn och berättade att vi kommer som studenter från Malmö Högskola. Vi underrättade även om att vi gör en undersökning om hur ungdomar ser på polisen och polisens arbete i Lund samt hur deras förtroende för polisen ser ut. Vi meddelade även att intervjun är anonym. Vi noterade först kön och frågade om ålder och i vilken stadsdel i Lunds kommun de bor. Alla frågor som därefter ställdes fick följdfrågan

varför? för att få ett så utförligt svar som möjligt. Första frågan Vad tycker du om att polisen är här idag? ställdes för att ta reda på om en nära poliskontakt är

uppskattad. Sedan följdes frågorna Har dina åsikter om polisen förändrats sedan

du haft kontakt med dem här på…? och Har ditt förtroende för polisen ändrats sedan du haft kontakt med dem här på…? för att se om dagens kontakt mellan

ungdomarna och polisen gett något resultat. Fjärde frågan löd Tycker du att

polisen gör ett bra jobb i Lund? och genom följdfrågan varför? ville vi få fram

vad ungdomarna anser att polisen kan förändra i sitt arbete. Frågan Känner du dig

trygg i Lund om du ser en polis där? ställde vi för att se om ungdomarna känner

sig mer trygga om polisen är synlig. Fråga nummer sex Kan du lita på en polis? syftar till att mäta ungdomarnas förtroende till polisen. Därnäst ställdes frågan

Vad kan polisen göra för att du ska få större förtroende för dem? för att försöka

kartlägga vilken metod polisen kan använda sig av vid arbetet med ungdomar. Frågan Påverkar polisens arbete att du är laglydig? Vad är det annars som

påverkar dig? ställdes för att få reda på om det är polisens arbete som gör att

ungdomarna avhåller sig från kriminalitet. Följdfrågan syftade till att få reda på vad som annars påverkar ungdomar från att följa eller bryta lagen. Syftet med frågan var alltså inte att ta reda på om ungdomarna har begått något brott. Sista frågan som ställdes var Kan du själv tänka dig att bli polis? med följdfrågan

varför? i förhoppningarna att ge en intressant bild av hur ungdomar ser på polisen

och deras arbete.

4.3 Datahantering

Efter att intervjuerna var genomförda kodade vi in svaren i dataprogrammet SPSS och därefter sammanställde vi data i frekvenstabeller. Genom att ha materialet anhopat i programmet och i tabeller kan vi tydligt se likheter och skillnader i intervjusvaren. Hanteringen av intervjusvaren på de öppna frågorna är gjorda genom att vi tog ut nyckelord som ungdomarna ofta använde och även synonymer för att se vilka svar som var vanligast. Utifrån vårt insamlade datamaterial har vi därefter gjort en analys för att se vilka likheter respektive skillnader det finns mellan vårt insamlade material och tidigare gjord forskning, vilket också är ett av studiens syfte. Detta resonerar vi därefter kring under diskussionen.

4.4 Tillförlitlighet

4.4.1 Validitet

Vår studie har en hög validitet över de respondenter som vi använt oss av.

Respondenterna är utspridda över större delar av Lunds kommun samt har spridd åldersfördelning. Intervjufrågorna är formulerade så att de ger starka svar på frågeställningarna. Vi anser att respondenterna gav ärliga och spontana svar vilket stärker validiteten. Eftersom antalet respondenter är få är det endast kring dessa vi kan uttala oss om i vårt resultat.

4.4.2 Reliabilitet

Eftersom vår studie är relativt liten och endast över en stad är det svårt att göra om undersökningen och få exakt samma resultat. Om studien upprepas om tio år är samhället förändrat och ungdomarna har utvecklats och blivit äldre. Ungdomar i 12 – 20 års ålder om tio år har kanske inte samma åsikter och syn på polisen då samhället hela tiden är föränderligt.

4.5 Etiska överväganden

Vi har tillsammans med polisen kommit fram till vårt forskningsprojekt där vi ska undersöka ungdomarnas syn på polisen. Våra intervjufrågor är väl genomtänkta och testade på ungdomar i blandade åldrar innan första intervjutillfället. Frågorna är formulerade och ställda på ett sätt som inte är kränkande eller nedvärderande. Vi har med tanke på ungdomarnas ålder diskuterat huruvida föräldrarnas

godkännande krävs. Vi kom fram till att detta var en omöjlig uppgift eftersom vi inte vet vilka ungdomar som kommer till polisträffarna. Frågorna är övergripande kring polisernas insatser i Lund och inte om ungdomarna personligen och därför ansåg vi detta etiskt hållbart. Intervjupersonerna är dessutom anonyma och i uppsatsen nämns inte heller på vilka platser intervjuerna utförts för att göra det mer etiskt berättigat.

5 Resultat

5.1 Vad tycker du om att polisen är här idag?

På frågan Vad tycker du om att polisen är här idag? var det sammanlagt 37 stycken som svarade, vilket innebär ett bortfall på 11 stycken. Orsaken till bortfallet är att polisen inte närvarat vid intervjutillfället. 24 stycken av

respondenterna var positiva till polisens närvaro och 13 stycken hade ingen åsikt. Det som är värt att notera är att ingen av respondenterna var negativt inställd till polisens närvaro. Bland de manliga respondenterna är det en övervägande del som har svarat ”bra” på frågan. De kvinnliga respondenterna har en mer jämn

fördelning mellan svaren ”vet ej” och ”bra”.

De vanligaste kommentarer som respondenterna angav på frågan var ”bra att de visar att de bryr sig och tar reda på vad ungdomar tycker och tänker” samt ”jag bryr mig inte”. Ungdomarna menade också att det är bra med denna sorts möten eftersom det blir möjligt med en förändring till en annan uppfattning av varandra. En respondent menade att det är bra att polisen är här idag eftersom det är

polisens arbete att träffa folk så polisen sköter sitt arbete genom att lära känna ungdomarna. Fler kommentarer var att det är alltid roligt att lyssna på polisen samt att det är intressant att höra berättelser från polisarbetet. Somliga ungdomar menade också att det var okej att polisen var på plats så länge de inte försöker påverka diskussioner.

5.2 Har dina åsikter om polisen förändrats sedan du haft kontakt med dem här på …?

Av de kvinnliga respondenterna är det två av tre stycken som anser att deras åsikter om polisen har förändrats, medan majoriteten av männen inte ansåg sig ha en ändrad åsikt. På denna fråga är det endast 12 respondenter som svarat eftersom endast 12 av våra 48 respondenter ansåg sig ha haft en social kontakt med polisen vid intervjutillfället.

Eftersom bortfallet är relativt stort är det svårt att dra några slutsatser men utifrån kommentarerna kring denna fråga visar det ändå på att ungdomarna har en positiv och kul bild av att polisen är närvarande. Några menade att åsikterna hade

förändrats genom att upptäcka att polisen är snäll och bara gör sitt jobb medan en annan ansåg att åsikterna inte hade förändrats eftersom personen i fråga ändå sköter skolan och tänker på framtiden oavsett polisens arbete.

5.3 Har ditt förtroende för polisen ändrat sedan du haft kontakt med dem här på…?

De manliga respondenterna ansåg sig ingen ha fått förändrat förtroende för polisen medan en kvinna har fått det. Fem män och två kvinnor svarade ”nej” på frågan medan tre män svarade ”vet ej”. På denna fråga är det ett bortfall på 37 av 48 respondenter. Anledningen till detta höga bortfall är att endast 11 stycken anser sig ha haft en social kontakt med polisen vid intervjutillfället.

Då det är ett stort bortfall går det inte att dra en slutsats om vad alla

respondenterna skulle anse om de hade träffat polisen. De elva respondenterna gav kommentar som ”det är roligt”, ”inget särskilt”, ”inte än, men kanske om de fortsätter komma” samt ”nej, jag har varit med om för mycket” till

5.4 Tycker du att polisen i Lund gör ett bra jobb?

Tycker du att polisen i Lund gör ett bra jobb? Total vet ej nej ja Kön man Count 10 0 18 28 % within Kön 35,7% ,0% 64,3% 100,0% kvinna Count 6 1 13 20 % within Kön 30,0% 5,0% 65,0% 100,0% Total Count 16 1 31 48 % within Kön 33,3% 2,1% 64,6% 100,0% På frågan Tycker du att polisen i Lund gör ett bra jobb? har 31 av 48 respondenter svarat ”ja”. Bland dessa är 18 män och 13 kvinnor. Endast en har svarat ”nej” medan tio män och sex kvinnor har svarat ”vet ej”.

De tre kommentarer som respondenterna övervägande gav till denna fråga var: ”bra”,” ingen uppfattning” och ”de borde ha fokus på större brott än exempelvis när man cyklar utan hjälm”. Några respondenter menade att polisen gör delvis ett bra jobb men när det gäller deras arbete vid demonstrationer så är det ett dåligt arbete polisen gör. En del ansåg att en del poliser gör bra ifrån sig medan andra poliser gör ett dåligt jobb. Andra respondenter menade att de inte har något med polisen att göra så därför har de ingen åsikt om frågan medan somliga menade att deras erfarenheter med polisen är negativa. Det förekom även önskemål från respondenter om att polisen borde patrullera mer i centrum och i särskilda delar av staden som känns mer otryggt då polisen inte syns ute särskilt ofta. En annan tyckte att polisen är alltför snäll när narkotika är inblandat och föreslog att polisen borde agera mer aggressivt.

30 av 48 respondenter har på frågan Känner du dig trygg i Lund om du ser en

polis där? svarat ”ja”. 12 av 20 kvinnor känner sig trygga när de ser en polis

medan 18 av 28 av männen känner en trygghet vid polisens närvaro. Det är 25 % hos både männen och kvinnorna som har svarat ”vet ej”.

Majoriteten av respondenterna svarade att de kände sig tryggare när en polis syntes ute och kände mer trygghet speciellt under kvällstid. Samtidigt var det många som svarade att de inte känner något särskilt eller inte visste. Sju respondenter svarade ”Ja, förutom om jag gjort något brott eller fel” och

ytterligare två angav att ”jag blir misstänksam och nervös även om jag inte gjort något”. Ytterligare två stycken påpekade att det är framförallt när de är med i demonstrationståg som de känner sig rädda för polisen. Flertalet respondenter påpekade att polisen är lagens väktare och därför känner de sig trygga vid åsynen av en polis. Däremot får de en känsla av att något olagligt har inträffat när de ser en polis på staden eftersom det är först då som polisen blir synlig i vanliga fall. Andra vanliga kommentarer var att det gör ingen skillnad oavsett om polisen syns tillgänglig eller inte. Två respondenter menade att på kvällarna känner de sig trygga vid åsynen av en polis annars spelar det ingen större roll.

5.6 Kan du lita på en polis?

Kan du lita på en polis?

Total Vet ej Nej Ja Kön man Count 1 8 19 28 % within Kön 3,6% 28,6% 67,9% 100,0% kvinna Count 6 3 11 20 % within Kön 30,0% 15,0% 55,0% 100,0% Total Count 7 11 30 48 % within Kön 14,6% 22,9% 62,5% 100,0%

På frågan Kan du lita på en polis? var det 19 av 28 män respektive 11 av 20 kvinnor som svarade ”ja”. 30 % av de kvinnliga respondenterna svarade ”vet ej”. 19 respondenter svarade att de kan lita på polisen eftersom de gör bra saker. Tio stycken att det beror på personen och inte på att de är poliser samt även att det beror på situationen om huruvida de kan lita på en polis eller inte. Tre

respondenter menade att de inte litar på någon oavsett om det är poliser eller inte. Ytterligare fyra angav att om en individ pratar med polisen mer än ett ytligt samtal leder det till att den blir gripen för ett brott. Andra gav kommentarer som att polisen är objektiv som respekterar andra människor och de måste följa lagen därför ska man kunna lita på dem. Fler kommentarer som respondenterna angav var att de kan lita på en polis eftersom de inte har gjort något olagligt och heller inte har fått någon anledning till att inte kunna lita på polisen.

5.7 Vad kan polisen göra för att du ska få större förtroende för dem?

På denna fråga fick vi många varierade förslag på vad de tycker att polisen bör förändra. Övervägande svar var ”inget speciellt” och ”de borde synas mer på offentliga platser och bli en del av den vardagliga bilden, inte bara i polisbilar utan som patrullerande poliser”. 17 stycken svarade att ”de bör visa sig mer ute och hälsa på oss”. Några angav att poliserna inte ska ha fördomar mot ungdomar och invandrare. Ett flertal respondenter har angivit att ”polisen har felaktiga tillvägagångssätt vid demonstrationer” då ungdomarna anser att ”polisen bör använda mer fredliga medel”. Förtroendet hade enligt några respondenter förändrats om polisen ”snackar mer med ungdomar och lär känna dem”.

Ytterligare kommentarer var att de borde hjälpa fler barn så att de går i skolan och att de borde fortsätta komma hit och i liknande miljöer och att de borde visa sig i skolorna och ha föreläsningar om deras arbete. Någon respondent angav att de aldrig litar på någon. En kommentar var att de tyckte polisen ”borde ställa upp vid oro och brott, det bästa med polisen är att de kan vara en trygghet när man är rädd. De kanske skulle ta tag i lite mer i saker och inte bara prata om att göra saker och ha ungdomsdialog utan att faktiskt ha det.” Någon respondent angav att det handlar mer om fördomar både från ungdomarnas och från polisens sida. Andra respondenter tyckte att de inte ska stoppa en för saker man inte gjort och att man inte vill känna sig förföljd. Flera kommentarer var att polisen borde bli kompis med oss ungdomar och bjuda på fika. Då materialet är relativt litet kan vi inte se några skillnader i svaren mellan män och kvinnor.

5.8 Påverkar polisens arbete att du är laglydig? Vad är det annars som påverkar dig?

Påverkar polisens arbete att du är laglydig? Vad är det annars som påverkar dig?

Total

Både och Nej Ja

Kön man Count 8 15 5 28 % within Kön 28,6% 53,6% 17,9% 100,0% kvinna Count 10 8 2 20 % within Kön 50,0% 40,0% 10,0% 100,0% Total Count 18 23 7 48 % within Kön 37,5% 47,9% 14,6% 100,0% Av de 48 respondenterna är det 23 stycken som har svarat nej på frågan Påverkar

polisens arbete att du är laglydig eller vad är det som påverkar dig?. Det är ett

fåtal av respondenterna som svarade ”ja” på frågan. Flertalet svarade ”både och”, och gav kommentarer som: ”uppfostran och moral påverkar också” samt ”man vet själv vad som är rätt och fel”. Andra kommentarer var att de tycker det är bra med lagstiftning, det är avskräckande att polisen finns och att det är klart att polisen gör så att det blir svårare att begå brott. Någon påpekade att deras religiösa tro har

stor betydelse. Någon annan angav att man inte ska bete sig på det sättet och en annan respondent menade att den undviker gator när den cyklar utan hjälm som är allmänt känt att polisen vistas ofta på. En respondent angav att den känner rädsla för att bli tagen när för ett mindre brott och en annan att den vill ha ett lagligt Sverige. Vidare fanns det någon respondent som angav att ”polisen finns för ens egen säkerhet, att det finns en anledning till att t.ex. man ska ha hjälm”. En annan respondent svar var ”Common sence och att de är till för folk som väljer att inte följa lagen”. En respondent menade att det var fel att begå grova brott men olagliga handlingar så som nedladdning var däremot acceptabelt. Slutligen angav en respondent att polisen fungerade som avskräckning och att respondenten vill inte vara hos polisen eftersom det är genant, men att det är familjen som påverkar mer i frågan.

5.9 Kan du själv tänka dig att bli polis?

Kan du tänka dig att bli polis?

Total Vet ej Nej Ja Kön man Count 4 12 12 28 % within Kön 14,3% 42,9% 42,9% 100,0% kvinna Count 1 11 8 20 % within Kön 5,0% 55,0% 40,0% 100,0% Total Count 5 23 20 48 % within Kön 10,4% 47,9% 41,7% 100,0% Av de 28 manliga respondenterna har 12 stycken svarat ”ja” och 12 stycken svarat ”nej” till frågan Kan du tänka dig att bli polis?. Av de 20 kvinnliga

respondenterna har åtta svarat ”ja” och elva svarat ”nej” på samma fråga. Det är endast 10,4 % av respondenterna som svarade ”vet ej”. Bland de respondenter som svarade nej fanns anledningar som att respondenterna har andra mål, ”det är inget för mig” samt att ”de troligen tappar förtroendet för polisen då eftersom de inte står upp för allt som en polis bör göra”. En annan respondent angav att han/hon inte vill bli patrullerande polis, utan hellre detektiv följt av en annan uppfattning om att inte vara intresserad. Mer varierande svar var feghet, för lite lön till alltför mycket jobb och att inte vilja bli hatad av alla ungdomar. Någon angav dålig kondition som anledning till varför de inte ville bli polis. Bland de som kan tänka sig att bli polis gavs kommentarer som att de tyckte ”det verkar kul och ett intressant arbete att möta människor och samarbeta”. En annan önskade att bli ”Swat-polis” medan andra angav att de hade velat ha kommunikation med ungdomar och människor eftersom de tyckte det verkar kul och givande. En respondent tyckte arbete som polis ”verkade fett”.

6 Analys

Hirschis (2002) teori om sociala band innebär att en individ avstår från brottsliga handlingar på grund av de sociala band som individen har till samhället. Brist på dessa band gör att individen får tillfälle att begå brottsliga handlingar. Även Ring (2001) menar att det sociala umgänget har en betydande faktor. Hirschi (2002) menar vidare att anknytningen till skola, föräldrar och kamrater är betydelsefulla. Detta syns i resultatet av intervjuerna med respondenterna som visade att många av respondenterna ansåg att föräldrar var en betydande faktor på individens laglydighet. Detta överrensstämmer med Brå (2001:15) som belyser vikten av föräldrarnas insatser. Många av respondenterna ansåg att moralen har en stor betydande del i huruvida en individ följer lagen eller inte. En del respondenter ansåg sig själv veta vad som är rätt eller fel handlingar.

Även Sampson och Laub (1995) visar på att relationen mellan individen och familjen samt skola är av stor vikt. Avsaknad eller brist av relationer kan vara en förklaring till varför en individ begår kriminella handlingar under uppväxten (Sampson & Laub, 1995). Ekberg (2010) menar att faktorer på samhälls- och individnivå samverkar. Grupptillhörighet har en särskild betydelse för en individ med svag relation till föräldrar och skola i kombination med lågt självförtroende. Ekberg (2010) anser att skola, socialtjänst och polisväsende har en betydande roll i en individs uppfostran utöver den som individen får av familjen. Polisens uppdrag är att få en ökad trygghet och därmed minskad brottslighet (Ekberg, 2010). Merparten av respondenterna angav att de kände sig trygga vid en polis närvaro. Ett stort antal svarade att de inte känner något särskilt vid en polis närvaro.

Wikström (i tryck) anser utifrån situationell handlingsteori att både moralen och miljön har stor betydelse för om brottsliga handlingar uppstår hos individen eller inte. Med en godtagbar moral ser inte individen en kriminell handling som något valbart alternativ. Om en individ har kriminella handlingar i sikte anser Wikström (i tryck) att individen har låg självkontroll. Moralen har betydelse innan den kriminella handlingen blivit till vana och när den situationella miljön gör att individen känner stimulans gentemot brott (Wikström, i tryck). Resultatet av intervjuerna pekar på att flertalet respondenter anser att förtroendet till polisen varierar beroende på situationen. De anser också att det är en personlig kontakt som krävs för att kunna lita på en människa och det har ingen betydelse för om det är en polis eller inte. Samtidigt anser många av respondenterna att polisen gör ett bra jobb, men att de kan förbättra det bland annat genom att fokusera på grövre brott, istället för lindriga brott såsom cykla utan hjälm.

Samhällets insatser är enligt Ekberg (2010) ett positivt resultat gentemot ungdomarnas avvikande beteende i form av samtal och personliga möten. Vid dessa tillfällen skapar individen kunskap om sig själv och samhället som har betydelse för utvecklingen till ett avvikande beteende (Ekberg, 2010).

Rikspolisstyrelsens (2010) uppdrag till polisen med arbetet kring ungdomar är att frambringa relationer mellan skola och polis. För att detta ska fungera krävs att polisen är tillgängliga och fysiskt synliga så att polisen allmänt känd för

skolpersonal, elever och föräldrar (RPS, 2010). Ungdomarna vi har intervjuat ansåg att mötet med polisen under intervjutillfället var positivt, men samtidigt menade flertalet att mötet inte var något speciellt. En respondent angav att polisen

sköter jobbet väldigt bra genom att lära känna ungdomar vilket stämmer överrens med Rikspolisstyrelsens uppdrag.

De preventiva åtgärderna som BRÅ (2001:15) förespråkar är fördelad på olika nivåer så som: makrosocial-, strukturell-, individ- och familjenivå och i

närsamhället. På så sätt är det hela samhällets ansvar att planera för en trygghet. I rapporten från Rikspolisstyrelsen (2010) är polisens arbete med ungdomar och skola mest betydelsefull för de brottsförebyggande insatserna.

Justitiedepartementet (2010) anser att skolan har ett stort ansvar i att upprätta normer och visa skolungdomarna vad som är rätt och fel eftersom ungdomar idag befinner sig under stora delar av dagen i skolan. De menar att rättsväsendets samarbete med skola, socialtjänst och sjukvård är av avgörande karaktär för att få ungdomar att hålla sig borta från kriminalitet (Justitiedepartementet, 2010). Resultatet av intervjuerna är bland annat att polisen ska förändra sitt arbete genom att patrullera mer för att få ett ökat förtroende. Respondenterna vill även att de tillsammans med polisen skapar personliga relationer som i sin tur blir betydande både för individen och för polisen.

Polisens kontakt med ungdomar är av särskild vikt när ungdomar begått något brott för att bryta ett negativt mönster och få ungdomarnas förtroende (Ekberg, 2010). Möten och goda relationer anser Ekberg (2010) vara av betydelse för att utveckla ett gott självförtroende och förkasta ett avvikande beteende. Bemötandet för en ung människa är av stor relevans för hur individen utvecklas (Ekberg, 2010). Ungdomarna angav att för att deras förtroende ska bli starkare för polisen, ska polisen visa sig mer ute och patrullera, men samtidigt ansåg många att de redan hade bra förtroende för polisen. Andra önskningar från ungdomarna är att polisen ska vara snällare, öppnare, lära känna ungdomar, använda fredliga medel vid demonstrationer och att polisen bör vara fördomsfri samt ställa upp vid oro och brott.

Kriminaliteten skulle vara mer lika fördelad över samhället om det endast hade kunnat förklaras av biologiska och psykologiska faktorer (Ekberg, 2010). Av den anledningen menar Ekberg (2010) att faktorer på både samhälls- och individnivå gemensamt samverkar. Det krävs vanligtvis mer än en riskfaktor för att utveckla ett kriminellt beteende. Ekberg (2010) anser att riskfaktorerna som individen har samverkar och påverkar individen i olika utsträckning. Respondenterna som vi intervjuat anser att de själva vet vad som är rätt och fel. Det är uppfostran och moralen som har störst betydelse för om man begår ett brott eller inte. Några av ungdomarna anser att det är avskräckande att polisen finns samtidigt som andra anser att både polisen tillsammans med föräldrarna påverkar. Flertalet av ungdomarna som undviker småbrott, där de vet att upptäcksrisken är större.

7 Diskussion

I vårt metodval använde vi oss av intervjuer då vi trodde att svaren från respondenterna skulle bli mer seriösa. Eftersom detta metodval tar betydligt längre tid än exempelvis enkäter var vi tvungna att börja två veckor tidigare än planerat. Ett annat alternativt metodval hade varit enkäter men detta valde vi bort på grund av risk för högt bortfall och oseriösa svar. Med oseriösa svar menar vi att endast ja och nej samt bra och dåligt hade angetts och inga utförligare

kommentarer vilket ger sämre resultat. Intervjutillfällena är gjorda på platser där ungdomarna har ett fritidsintresse vilket kan göra att ungdomarna inte har intresse för att fylla i enkäten ordentligt. Hade vi valt enkäter hade vi troligtvis fått fler respondenter men för det inte ett mer tillförlitligt resultat.

I intervjufrågorna två och tre är det svårt att dra en slutsats som gäller för alla våra respondenter då det är endast ett fåtal som svarat. Polisen har endast vid ett av våra fyra intervjutillfällen varit närvarande i from av ett diskussionsseminarium. Vid ett annat intervjutillfälle närvarande polisen men ungdomarna ansåg inte att de hade haft en social kontakt. De andra två intervjutillfällena har vi utfört utan polisens närvaro, för att få fler respondenter och därmed ett bättre resultat på övriga frågeställningar. Eftersom bortfallet är så stort kan vi inte dra någon slutsats på frågeställningen Vad anser respondenterna om mötet med polisen?. Det vi kan se av de respondenter som träffat polisen ör att mötet är positivt och att ungdomarna anser att liknande möten borde upprepas. Anledningen till att vi även inkluderade de två respondenter som bor i Furulund är att de vistades i Lund och drar då slutsatsen att de har en nära anknytning till Lund.

Statistiken över Lunds ungdomars åldersfördelning visar att den ökar relativt drastiskt vid 19 och 20 års ålder. En anledning till detta kan vara att många flyttar till Lund vid denna ålder för eftergymnasiala studier. Detta anser vi inte vara påverkbart för vårt resultat eftersom respondenterna är i varierande åldrar. Resultatet av studien visar relativt lika svar mellan kvinnor och män. Eftersom materialet är relativt litet går det inte att dra några generella slutsatser om könsskillnader. Hade materialet varit större tror vi att det funnits skillnader i ungdomarnas svar om förtroende för polisen. Enligt oss känner fler kvinnor än män otrygghet och kvinnor har en större benägenhet att erkänna att polisen behövs och är en trygghet.

Polisen i Lund gör enligt respondenterna ett bra jobb genom att prata med ungdomar. Ett stort antal svarade att de inte känner något särskilt vid en polis närvaro. Vilket kan vara bra då det är tecken på att de inte är rädda i vanliga fall och dåligt då de kanske inte känner någon tillit till polisen. Eftersom vår studie är gjord i samarbete med polisen och dess insatser mot en bättre kontakt med

ungdomar, tror vi att om undersökningen hade upprepats om några månader skulle resultatet på ungdomarnas syn blivit ännu mer positiv av polisen.

Vi har vid möten med ungdomarna fått en generell positiv bild av deras syn på polisen. Vi anser att ungdomarna gett oss ärliga kommentarer till hur de ser på polisen och polisens arbete. Det ungdomarna vill att polisen ska förändra är främst att polisen ska vara mer öppen och visa sig mer som patrullerande polis samt besöka skolor. Ungdomarna tror att polisen har viss påverkan på individens laglydighet men att moralen och uppfostran också har en stor inverkan. Enligt Brå

(2001:15) kan genetiska faktorer påverka individen till att bli kriminell. Detta tror vi kan ha betydelse för huruvida en individ tenderar att vara exempelvis spontan och aggressiv men vi tror framförallt liksom Wikström (i tryck) att även miljön, utöver moralen, har en viktig innebörd i en individs självbestämmanderätt över brottsliga handlingar. Vi anser även att bostadsområdet har en central betydelse för hur individen kommer att utvecklas. I ett segregerat område är

främlingsfientligheten större vilket gör att en individ har mindre tillit till individer som inte tillhör dens närmaste sociala krets. Familjerna i bostadsområdena kan ha olika socioekonomisk och kulturell bakgrund, vilket kan leda till utanförskap och sociala krockar. Elias och Scotson (2004) menar att områdets karaktär, i form av hur anpassat till samhället det är, har stor betydelse för individerna som lever i bostadsområdet med tanke på individernas olika accepterade normer. Vi anser att områden med fysisk desorganisation och mindre attraktiva bostäder kan leda till hög mobilitet som vi också kan se likheter i Shaw och McKays (1942) teori. Enligt Shaw och McKay (1942) kan en brottslig livsstil förklaras av ekonomiska problem. I de bostadsområde där individer känner tillhörighet till sitt grannskap och sin socioekonomiska situation, men individerna känner sig utanför övriga samhället, anser vi att gängbildning är vanligt. Alla individer vill inte skapa en tillhörighet i det bostadsområde där de bor, eftersom de inte har planerat att bosätta sig där under en längre tid. Individer som begår brott tillhör inte alltid ett gäng och känner en viss tillhörighet utan en individ kan begå brott på egen hand. Första brottet en individ begår är vanligtvis tillsammans med någon annan individ. Shaw och McKay (1942) menar att i de fattiga och socialt svaga områdena finns normer och värderingar som stödjer brottsligt beteende och som i sin tur kan leda till gängbildningar. Projektet som polisen i Lund just nu arbetar med, att få bättre kontakt med ungdomar, kan göra att ungdomar känner större social tillhörighet i samhället. Utifrån Petterssons (2001) teori om kulturkrockar är det samhällets skyldighet att arbeta mot detta och mot klassindelning.

Stämpling är enligt Elias och Scotson (2004) vanligast i grupper som känner utanförskap. Detta kan vi se i respondenternas kommentarer om att de vill att polisen inte ska ha fördomar om dem. Vi tror att detta är en förutsättning för att polisen ska kunna få ett strakt förtroende från ungdomar. Stämpling gör att en individ känner utanförskap. Vi anser också att en individ kan ta åt sig av andra individers negativa kommentarer och tror att de är korrekta. Polisens positiva sociala kontakt kan medföra att ungdomar känner större tillhörighet till samhället. Sampson och Laub (1995) anser, genom livsförloppsperspektivet, att händelser och sociala nätverk formar en individs personlighet. Genom tidiga åtgärder tror vi att problemet kan förebyggas. Tidiga händelser i en individs liv har stor betydelse i en individs utveckling och ju tidigare åtgärder sätts in mot avvikande beteende desto mindre är risken att individen utvecklar en kriminell livsstil.

Efter ungdomarnas kommentarer kan vi se att social kontakt med polisen är önskvärd och vi tror att detta då hade minskat på ungdomsbrottsligheten. En orsak till detta är att starka sociala band till laglydiga personer är en fördel om valet till en laglig livsstil. Förtroendet för polisen kan genom positiv stigmatisering leda till att polisen får en allmän positiv bild från fler ungdomar.

Avslutningsvis vill vi uppmuntra polismyndigheten att utöka resurserna för att skapa sociala kontakter till individer i samhället och särskilt till ungdomar. Vi

anser att polisens huvuduppgifter enligt 1 och 2 §§ PL (SFS 1984:387) ska prioriteras. Vi anser dock att de bör fokuserar på ungdomar eftersom de går att vägleda innan det brottsliga beteendet har påbörjats samt påverka redan kriminella ungdomar till en laglig livsstil.

8 Slutsatser

Våra slutsatser av studien är att respondenterna är positiva eller inte har någon åsikt om polisen i Lund. Ungdomarna anser att mötet med polisen varit positivt. Ungdomarna anser framförallt att moralen och uppfostran är betydelsefull för eventuella lagbrott. Flertalet anser att det är en kombination mellan polisens arbete, moralen och uppfostran som påverkar. Vi ser ingen märkbar skillnad i åsikterna mellan kvinnor och män.

Efter respondenternas kommentarer anser vi att polisen i Lund bör fokusera på:

 Skapa social kontakt med ungdomar.

 Patrullera i staden.

 Visa sig i skolor.

 Vara spontant trevlig genom att hälsa.