Förskollärares och specialpedagogers uppfattningar kring samverkan och barn i behov av särskilt stöd.

Ida Pettersson Linnea Rydberg Examensarbete

på grundnivå i lärarutbildningen Handledare Tom Storfors

HT 2010 Examinator Margaret Obondo

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation.

Förskollärares och specialpedagogers uppfattningar kring

samverkan och barn i behov av särskilt stöd.

Akademin för utbildning, kommunikation och kultur.

SAMMANFATTNING

Ida Pettersson & Linnea Rydberg

Förskollärares och specialpedagogers uppfattningar kring samverkan och barn i behov av särskilt stöd.

Årtal: 2010 Antal sidor: 20

Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares och specialpedagogers uppfattningar kring specialpedagogik i förskolan. Uppsatsen baserades på en kvalitativ undersökningsmetod med åtta semistrukturerade intervjuer. Urvalet grundar sig på fyra upptagningsområden i en medelstor stad. Respondenterna var fyra förskollärare och fyra specialpedagoger i spridda åldrar och yrkeserfarenheter. Resultatet i undersökningen visar en komplexitet kring begreppet barn i behov av särskilt stöd och att synen på möjligheter och svårigheter speglar verksamhetens utformning. Att ta sig förbi svårigheter som uppstår i arbete med barn i behov av särskilt stöd kräver förmåga att se möjligheter och ett reflekterande förhållningssätt med viljan till förändring.

Nyckelord: Förskola, Barn i behov av särskilt stöd, Samverkan Akademin för utbildning,

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 4

1.1 Syfte ... 5

1.2 Forskningsfrågor ... 5

2 Teoretisk referensram ... 5

2.1 Forskning och teorier ... 5

2.1.1 Specialpedagogik i ett historiskt perspektiv ... 5

2.1.2 Specialpedagogik ... 6 2.1.3 Normalitet ... 8 2.1.4 Specialpedagogik i förskolan ... 9 2.1.5 Specialpedagogens uppgift ... 11 2.1.6 Insatser ... 13 3 Metod ... 13 3.1.1 Datainsamlingsmetod ... 13 3.1.2 Urval ... 14

3.1.3 Databearbetning och analysmetod... 14

3.1.4 Etiska ställningstaganden ... 14

4 Resultat ... 15

4.1 Resultatpresentation ... 15

4.1.1 Kategori ett, specialpedagogikens tre perspektiv ... 15

4.1.2 Kategori två, möjligheter och svårigheter i en utvecklingsekologisk modell ... 16

4.1.3 Kategori tre, kompetens som bristande eller bärande faktor ... 17

4.1.4 Kategori fyra, tillit som bristande eller bärande faktor ... 17

4.1.5 Skillnader och likheter i yrkeskategorierna, förskollärare och specialpedagogers uttalanden ...18

5 Resultatanalys och diskussion ...18

5.1 Metoddiskussion ...18 5.2 Resultatdiskussion ... 20 5.3 Nya forskningsfrågor ... 22 5.4 Pedagogisk relevans ... 23 Referenser Bilagor

4

1 Inledning

Valter Bengtsson lyfter i artikeln Barn i behov av särskilt stöd i förskolan får inte tillräcklig hjälp (2008) att resurserna i förskolan inte täcker de ökande behoven. Detta beskrivs vara en följd av otillräcklig personaltäthet och högskoleutbildad personal. Författaren framhåller att det skett en mindre tillförsel av utbildad personal i den kommunala verksamheten medan den minskat den privata sektorn. Ambitionen att anställa högskoleutbildad personal anser Bengtsson hindras av att alltför få utbildar sig till förskollärare idag. Att behoven finns och blir en alltmer vanlig företeelse i förskolan anser vi illustreras i dagliga samtal där svårigheter kring barn i behov av särkilt stöd ofta nämns. Detta gör ämnet högaktuellt och innebär att vi dagligen kommer möta barn i behov av särskilt stöd.

Ett första steg mot en skola för alla är enligt Brodin och Lindstrand (2010) att sluta tala om normalitet och avvikelser. Att lyfta fram variationen av olikheter som något positivt och värdefullt är också en viktig uppgift förskollärarna har. Författarna tror det kan bli verklighet att alla barn kan mötas i en och samma skola men det krävs reflektion och ett nytänkande från förskollärare i förskolan, för att utveckla de etablerade synsätten som redan finns i verksamheten. En fråga vi ställer oss då är hur förutsättningarna i dagens förskola ser ut, finns tiden, resurser och viljan för att skapa ett bästa möjliga möte?

En förskollärare är inte ensam i sitt arbete utan samverkar med många yrkeskategorier. Danemark (2000) anser att samverkan sker både förskollärare emellan, gentemot specialpedagoger, föräldrar, rektorer och politiker. Därför är samverkan nästintill avgörande för verksamhetens utformning. Hur samverkan ter sig påverkas av både yttre och inre ramfaktorer enligt Stensmo (2008). En yttre ramfaktor, som beslut på politisk nivå och den ekonomiska situationen kan påverka hur insatser tillämpas och hur specialpedagogiska resurser formas. En inre ramfaktor kan vara komplexiteten att möta variationer av olikheter och behov. Hagström (2010) anser att insatser för barn i behov av särskilt stöd är bristande. För att skapa en skola för alla krävs insikt i hur bemötande och uppfattningar kring barn i behov av särskilt stöd ser ut enligt författaren. På så sätt kan förståelse uppstå för ett förebyggande arbete för att uppfylla barns behov. I samverkan nämner Danemark att konflikter kan uppstå då olika yrkeskategorier möts så som förskollärare och specialpedagoger. Skilda uppfattningar och kunskapssyner anser författaren hämma olika former av samverkan. I mötet med barn i behov av särskilt stöd och specialpedagogik råder skilda attityder både mellan samma och skilda yrkeskategorier. Vår förhoppning är att studien medför ett sätt att synliggöra attityder och bidra kunskapsutvecklande genom fortsatta diskussioner och reflektioner. Därför undersöker denna studie förskollärares och specialpedagogers uppfattningar kring samverkan och barn i behov av särskilt stöd.

5

1.1 Syfte

Syftet är att undersöka förskollärares och specialpedagogers uppfattningar om barn i behov av särskilt stöd i förskolan.

1.2 Forskningsfrågor

- Vilka möjligheter och svårigheter upplevs i arbetet med barn i behov av särskilt stöd?

- När upplevs ett barn vara i behov av särskilt stöd?

- Hur upplevs samverkan i arbetet med barn i behov av särskilt stöd?

2 Teoretisk referensram

Under den teoretiska referensramen kommer tidigare forskning, nuvarande forskning samt teorier att presenteras.

2.1 Forskning och teorier

2.1.1 Specialpedagogik i ett historiskt perspektiv

När skolan inte kunde tillgodose alla barns behov växte specialpedagogiken fram enligt Nilholm (2007). Detta skedde för cirka femtio år sedan enligt Björck- Åkesson (2009). När skolan inte kunde anpassa sin verksamhet uppkom speciella skolor för de som inte passade in och de utvecklingsstörda hamnade helt utanför skolsystemet enligt Nilholm. Författaren anser att denna exkludering medförde en negativ innebörd för specialpedagogiken och var starten för ett normalitetstänkande. En positiv effekt enligt författaren är däremot att olika funktionsnedsättningar har studerats väl tack vare grupperingarna och på så sätt har resurser utvecklats. Under denna tid var det kompensatoriska perspektivet det rådande enligt Nilholm. Perspektivet grundar sig på att specialpedagogiken ska kompensera brister hos individen enligt författaren. Vidare framhåller författaren att detta medför att problemen sågs ligga hos individen, ett sådant synsätt urskiljer olikheter hos individer där avvikelser från normen ses som problem vilket medför olika grupperingar. På så sätt anser Nilholm att likheter och olikheter urskiljs utifrån tanken av vad som är normalt.

Under 1900-talets mitt hade identitetspolitiken sin start, denna politik riktades först mot individers rättigheter att bli erkänd för sin olikhet såsom etnicitet, sexuell läggning och kön. Politiken utvecklades och berörde även olika gruppers situation i samhället bland annat de handikappades. Man insåg att miljöns utformning påverkade huruvida individen var handikappad eller inte. I sin tur influerades även specialpedagogiken och det kritiska perspektivet tog fart (Nilholm, 2007). Det kritiska perspektivet ifrågasätter fokus kring det normala och onormala enligt författaren. Perspektivet riktar sig mer till hur skolan och samhället hanterar barns olikheter. Främst grundar sig perspektivet på kritik mot det värderande synsättet, visionen är uppnå ett förhållningssätt där det blir en självklarhet att möta alla barns behov. Nilholm reflekterar då att begreppet specialpedagogik inte behövs. Vidare beskriver författaren att olikheter är tillgångar och svårigheten inte ligger hos individen utan uppstår i möten med omgivningen. Det nya synsättet medförde reflektioner och nya beslutfattanden i samhället. Ett sådant beslut togs under 1990-

6

talet då Sverige godkände FN:s barnkonvention. Konventionen (UNICEF, 2009) behandlar barns rättigheter och de fyra grundläggande principerna är:

- att alla barn har samma rättigheter och lika värde - att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut

- att alla barn har rätt till liv och utveckling

- att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad

Börjesson och Palmblad (2003) framhåller att vårt snabbt utvecklande samhälle med mer fler och fler komplexa krav försvårar möjligheterna till att ge alla likvärdiga möjligheter. Vår kulturella tilltro till professionella så som läkare, forskare och specialpedagoger medför enligt författarna att vi glömmer den bakomliggande orsaken till varför barn i behov av särskilt stöd fortfarande exkluderas från verksamheten och hamnar i mindre smågrupper. Börjesson och Palmblad anser att åtgärderna vi inför bygger på samhällets normaliserande tankar vilka är snabbt föränderliga och lätt går obemärkta förbi. Århundradets ”problembarn” är enligt författarna ett komplext fenomen utan ett rätt svar.

Nilholm (2007) lyfter även ett dilemmaperspektiv där fokus riktas mot hur sociala processer och makt processer ser ut och används i hanterandet av elevers olikheter. Utbildningssystemet medför motsägelser och komplexitet och är också en del av synsättet enligt författaren. Ett exempel på en motsägelse kan uppstå vid tolkningen att skolan skall vara jämlik, innebär det lika stor rätt till resurser eller att de individuella behoven styr valet av resurs? Dilemmaperspektivet framhåller politikens betydelse för skolans organisation och hur rådande värderingar och förhållningssätt påverkar bemötandet av barn i behov av särskilt stöd. Perspektivet tar även hänsyn till undervisningens möjligheter och svårigheter att anpassa efter individens behov. Dilemmaperspektivet framhåller inga enkla lösningar enligt Nilholm. Det viktiga är istället att studera de sociala sammanhangen där svårigheter uppstår och vilka uppfattningar som finns kring barnets situation samt vem som har dessa uppfattningar.

Samhällets tankar om rättigheter för funktionshindrade utvecklas fortfarande och 2008 godkände Sverige FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (Utrikesdepartementet, 2008). Konventionens rättigheter liknar på många sätt barnkonventionen. Skillnaden är att fokus riktas emot att samhället ska bli tillgängligt för alla, att inte de funktionsnedsatta ska anpassas efter normen utan att olikheter accepteras. Principer i konventionen är aktivt och tillgängligt deltagande i ett inkluderande samhälle där bevarandet av den egna identiteten respekteras. Konventionen innebär ytterligare att ändamålsenligt åtgärder införs så som lagändringar för att diskrimmineringar pågrund av funktionsnedsättningar ska upphöra. Konventionen framhåller även arbetet med att skapa en god utveckling av normer och riktlinjer för mänskliga rättigheter för alla. 2.1.2 Specialpedagogik

När det finns barn i behov av särskilt stöd är specialpedagogik en samverkansform för att stötta barnet då det är ett flervetenskapligt område som har sin grund i pedagogik men även i sociologi, psykologi och medicin enligt Brodin och Lindstrand (2009). Rapporten Tio år efter förskolereformen av Skolverket (2008) framhåller att

7

begreppet barn i behov av särskilt stöd inte har en bestämd definition av vilka begreppet omfattar och därmed ofta upplevs diffust. Rapporten Allmänna råd och kommentarer, kvalitet i förskolans (Skolverket, 2005:1) definition påvisar nedan hur definitionen av barn i behov av särskilt stöd är komplex.

Begreppet barn i behov av särskilt stöd syftar inte på någon enhetlig eller klart avgränsad grupp. Alla barn behöver stöd för sin utveckling i förskolan, några behöver särskilt stöd under vissa perioder, andra under hela förskoletiden. Barns behov av särskilt stöd är relaterat till den miljö de vistas i, vilket betyder att barn kan behöva särskilt stöd i en miljö men inte i en annan. Barn med tydliga funktionshinder, som rörelsehinder eller syn- eller hörselnedsättningar, utgör en förhållandevis liten del av alla barn i behov av särskilt stöd i förskolan. En betydligt större grupp utgörs av barn som har mer diffusa och svårtolkade behov. Det kan gälla barn som har koncentrationssvårigheter, språk- och talsvårigheter eller psykosociala svårigheter. (Skolverket:2005:1, s. 33)

Citatet påvisar att barn i behov av särskilt stöd omfattas av tydliga funktionshinder samtidigt framhålls en större grupp av barn i behov av särskilt stöd ha diffusa och svårtolkade problem vilket tyder på komplexiteten i begreppets definition vilket Skolverket (2008) framhåller.

Bladini (2004) och Lutz (2009) framhåller att det saknas forskningsprojekt inom förskolan och det specialpedagogiska området. Däremot påpekar Lutz en ökning av forskning efter 2000- talets andra hälft vilket visar att specialpedagogik i förskolan växer. Persson (2007) anser att definitionen av specialpedagogik är omfattande och att det beror på dess utveckling under de senaste tjugo åren.

Majoriteten av stödresurser har enligt Skolverkets (2008) rapport en liknande organisation. Det finns någon form av central stödresurs med specialkompetenser såsom specialpedagoger, talpedagog och psykolog. Stödteamens kompetenser har olika funktioner och kan utifrån sin kompetens stötta barn i behov av särskilt stöd enligt rapporten. Kompetenserna beskrivs vidare kunna användas i handledning för lärarna eller i arbete med barnet. Specialpedagogik blir aktuellt enligt Persson (2007) när variationer av olikheter medför att den vanliga pedagogiken inte räcker till. Vidare anser författaren att kärnan i den specialpedagogiska verksamheten är det förebyggande arbetet.

Svensk specialpedagogik kan enligt Nilholm (2007) beskrivas som en blandning mellan ett kompensatoriskt och ett kritiskt synsätt där skolproblem identifieras på individ-, grupp- och organisationsnivå. Författaren varnar för tankar där problem ligger hos barnen lätt smyger sig in omedvetet och hävdar därför att det kompensatoriska sysättet fortfarande råder. Därmed får specialpedagogiken lätt dubbla funktioner både att urskilja och att åtgärda. Enligt Björck- Åkesson (2009) är kartläggning över barnets situation där sociala faktorer, miljöfaktorer och hur samspelet mellan de olika faktorerna ser ut nödvändig för att kunna anpassa vardagen i förskolan till barnets behov. Även Gerland och Asplefo (2009) förespråkar miljöns betydelse för barnet då det ger förklaringar till vart och varför en svårighet uppstår. Det viktiga vid insatser är att det finns en ödmjukhet inför att vi inte har all kunskap och svar utan att se till de stöd vi faktiskt kan ge. Författarna påpekar vidare att det inte är diagnoser som är det relevanta utan det meningsfulla är att se barnets

8

utvecklingsmöjligheter. Brodin och Lindstrand (2010) menar dessutom att barns svårigheter många gånger säger mer om förskollärarens förhållningssätt och synsätt till olikheter än vad som är barnets verkliga svårighet.

Skolverkets rapport Tio år efter förskolereformen (2008) bygger på enkätsvar till ledningsansvariga och fallstudier i sex kommuner. I avsnittet kring barn i behov av särskilt stöd och förskolans uppdrag framkommer att majoriteten av de tillfrågade kommunerna, 57 % framhåller att andelen barn med behov av särskilt stöd har ökat de senaste fem åren. En slutsats i rapporten utifrån utvärderingen 2004 är därför att barn med behov av stöd ökar stadigt. I intervjuer framhålls stora barngrupper vara ett hinder för att kunna arbeta utifrån barns olika behov och förutsättningar. En slutsats till varför barn i behov av särskilt stöd har ökat är att det är vanligt att problemen läggs på barnen istället för att ändra verksamheten där olikheter är en tillgång. Även Björck-Åkesson (2009) framhåller att barn i behov av särskilt stöd ökar.

Lutz (2009) har i sin studie undersökts ledningens påverkan över hur resurser tilldelas. Hon har sett att ekonomiska faktorer har en stor inverkan på resurser. Otillräckligheten av resurser anser författaren kan vara en orsak till att man i dagens förskola mer och mer förlitar sig på externa bedömare. På så sätt tappar den pedagogiska bedömningen status i jämförelse med de externa bedömningarna trots att de pedagogiska bedömningarna oftast ligger till grund enligt författaren.

2.1.3 Normalitet

Vår människosyn innefattar vilken syn vi har på andra, på oss själva och hur vi ser på livet enligt Ottosson (2009). Det är en självklarhet att vi människor är olika varandra ändå finns ett behov både i förskolan och i samhället att definiera vad som anses vara normalt till skillnad från det avvikande (Persson, 2007). Vad är normalt, vad hamnar utanför det normala och vad vi tänker om olikheter är beroende vilken människosyn vi har enligt Ottosson. Författaren påstår att kriser och olikheter hör till livet och kan ses som möjligheter för utveckling. De tankar vi har om oss själva och andra kan både vara medvetna och omedvetna enligt Ottosson. Hur vi möter andra och agerar baseras på våra omedvetna och medvetna åsikter enligt Lutz (2009).

Gerland och Asplefo (2009) anser att samhället blivit allt snävare i sin syn på vad som är normalt. De anser att alla barn utvecklas i sin egen takt och behöver inte betyda att de avviker från det som betraktas vara normalt. Synen på barns utveckling kan bli en svårighet om förskolläraren får en snävare syn på vad som är normalt vilket även Lutz (2009) poängterar. Lutz har i sin studie sett att samtal kring barn ofta sker i form av avvikelser där en jämförelse sker mot en tänkt utveckling. Detta kan jämföras med Brodin och Lindstrands (2010) uttalanden om att förskollärare kan använda sig av en måttstock för hur ett normalutvecklat barn ska se ut och vara. Gerland och Asplefo hoppas att barn ska få det stöd de behöver utan att få en stämpel som ”jobbig”. När normalitetsbegreppet styr oss anser Vernersson (2007) att vi ser barn med avvikelser och ofta betraktar dem som ”barn med svårigheter”.

Det pågår diskussioner kring hur normalitetsbegreppet ses och uppfattas enligt Lutz (2009). I diskussionen riktas kritik mot att bedöma och kategorisera människor utifrån bedömda avvikelser. Sker detta lyfter författaren att maktförhållandet har en stor inverkan. Kring normalitet diskuteras även att begreppet kan definieras utifrån

9

miljöns påverkan på individen eller att svårigheter ses som en avvikande brist hos individen.

Normaliseringsprincipen användes enligt Tideman (2004) tidigare som ett sätt att förbättra de sämre villkoren institutionalisering medförde individer med funktionsnedsättningar. Tanken var att förbättra funktionsnedsattas villkor och miljö, inte att förändra individerna enligt författaren. På så sätt drevs samhällets välfärdsutveckling mot lika villkor och samma förutsättningar för alla. Tideman beskriver att individers lika livsvillkor kan läsas av i mån av delaktighet. Däremot tydliggör författaren att det inte handlar om att samtliga ska behandlas lika enbart att lika levnadsvillkor ska möjliggöras. Almqvist, Eriksson och Granlund (2004) lyfter att delaktighet är en personlig upplevelse av engagemang och aktivitet. Delaktigheten kan delas upp i tre dimensioner enligt författarna vilka är att uppleva, att vara aktiv och att ha förutsättningar för sammanhang. Hur delaktigheten i en förskolemiljö är beror enligt Almqvist, Eriksson och Granlund på den fysiska miljön och tillgängligheten samt hur dessa anpassas efter individen.

Att skapa delaktighet och en skola för alla kan ske genom integrering enligt Emanuelsson (2004). Integration har som mål att skapa allas rätt till gemenskap och delaktighet, att alla är lika mycket värda enligt författaren. På så sätt menar Emanuelsson att olikheter hos barnen har en positiv innebörd istället för att olikheter kopplas till svårigheterna. Motsatsen till integrering är segregering där särskiljande och avvikande speglar utformningen av verksamheten, sker detta motverkas demokratiska och mänskliga rättigheter enligt Emanuelsson. Främst är det förskollärare och viktiga vuxna runt barnet som skapar förhållningssätt och verksamhetens utformning vilket lämnar makten i de vuxnas händer. På senare tid har integreringsbegreppets mångtydiga och ofta vilseledande användningsområde ersatts till inkludering för att skapa tydlighet enligt Emanuelsson. Inkludering innebär enligt Göransson (2008) att miljön anpassas till individens förutsättningar så barnen kan delta utifrån sina förutsättningar. Vidare förespråkar författaren att synen på olikheter ses som en tillgång vid inkludering samtidigt som uppmärksamheten riktas mot miljön.

2.1.4 Specialpedagogik i förskolan

Förskolan är en viktig miljö för många barn i Sverige och är startpunkten för det livslånga lärandet. Lärandet i förskolan ska ge barnen en bra start till en lyckad skolgång senare. Självförtroende, förmåga att sätta sig in i andras värderingar, lära sig kommunicera, samspela, utveckla sina förmågor och lockas till lek och lärande är möjligheter barn ska få möta i förskolan enligt Björck-Åkesson (2009). Författaren frågar om specialpedagogik behövs i förskolan eller om den ”vanliga” pedagogiken räcker för att alla barn ska få samma möjligheter till utveckling?

Vi förväntar oss ofta enligt Gerland & Asplefo, (2009) att barn ska vara lika varandra och utvecklas i samma takt. Förskolans verksamhet har enligt Markström (2005) anpassat sin verksamhet konstruerad efter det normala barnet. Hur barnet sedan lyckas anpassa sig till den situations- och kontextberoende normalitet förskolan utgör avgör enligt författaren hur barnet bedöms. Därför anser Markström att alla barn inte passar in i förskolans miljö där barngrupperna är stora och personaltätheten är bristande.

10

Förskolans personal är ålagd att följa skollagen och läroplanen för förskolan (Utvecklingsdepartementet, 2006). Det framgår tydligt i förskolans läroplan och skollagen att skolan skall ge alla likvärdiga möjligheter till utbildning.

Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar

(Lpfö-98, s. 8). Arbetslaget skall

- ge stimulans och särskilt stöd till de barn som befinner sig i svårigheter av olika slag (Lpfö-98, s. 14).

Trots intentionerna i Lpfö 98 anser Hagström (2010) att barn i behov av särskilt stöd inte beaktas fullt ut. Hon framhåller att förskollärarna bör utgå från barnet och grundligt ta reda på deras behov och anser att insatser idag ofta uppfattas slumpmässiga. Genom att se över förskolans miljö anser Björck-Åkesson(2009) att många barns svårigheter kan tillgodoses. Detta ställer stora krav på förskollärarna att utforma verksamheten efter varje barns förutsättningar enligt författaren. Rådande attityder och inställningar kring barn med särskilda behov påverkar arbetet och behöver uppmärksammas enligt Ottosson (2009). I rapporten Handikapp i skolan framhåller Skolverket (2005:2) att barn vi upplever har problem i en förskola inte nödvändigtvis uppfattas ha problem i en annan.

Specialpedagogikens fokus ligger ofta mot skolan och har inte samma utrymme i förskolan. Förskollärare bör ha kunskap om barns utveckling och pedagogiska kunskaper för att kunna stödja barns olika behov enligt Ottosson (2009). Vernersson (2007) anser dessutom att alla som arbetar med barn bör få kunskap om vad specialpedagogik är och vad ett specialpedagogiskt förhållningssätt innebär. Det krävs kunskaper för att bygga upp en pedagogisk miljö enligt Göransson (2008). Hur förskollärarna väljer att utforma förskolans miljö påverkas även av hur dem ser på sitt uppdrag som förskollärare och hur de utövar sin roll enligt Björck- Åkesson (2009). Genom att observera barnets styrkor och svagheter samt miljöns resurser och svagheter kan mål för åtgärder fastställas enligt författaren. En helhetsbild av barnet anser Göransson (2008) bör grunda sig utifrån samverkan med barnets familj och pedagogisk personal. Hon anser att helhetsbilden blir en utgångspunkt för att skapa en så bra situation som möjligt för barnet.

Även Gerland och Asplefo (2009) och Lutz (2009) lyfter vikten av att ha kunskaper om barns utveckling för att kunna se och hjälpa barn som har svårigheter i förskolan. Gerland och Asplefo anser att barn i förskolan alldeles för ofta kan väcka funderingar och oro. Det förklarar att det finns en risk när förskollärarna börjar bli uppmärksam över något att det är lätt att bli ”problemsökare”. När en avvikelse observeras startar en reflektion och ett vanligt scenario är om det ”annorlunda” beteende fortgår diskuteras det och tillsammans med arbetskollegorna bestäms eventuella åtgärder enligt Lutz (2009). I Lutz studie kan två väsentliga skäl synliggöras till varför definitioner av barn i behov av särskilt stöd var vanliga. En orsak var för att öka kunskapen kring bemötandet av barnet och den andra för att frigöra tid för att kunna stötta barnet mer. Vid ytterligare samtal framkom att förskollärarna ansåg att en utredning medförde upplevelsen av att problemet togs på allvar och var en väg mot

11

en lösning. Oavsett vilket stöd ett barn behöver framhåller Skollagen (Utbildningsdepartementet, 2009) att individen har rätt att få det stöd som krävs vilket citatet nedan påvisar.

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver. Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna. (Utbildningsdepartementet: 2009, s. 349)

Persson (2007) samt Brodin och Lindstrand (2010) framhåller att förskollärare bör ha kunnighet om orsakerna till funktionshindret. Det väsentligaste är att förskollärarna vet vilka konsekvenser funktionshindret kan leda till i barngruppen och ha i åtanke vid planering av undervisningen enligt författarna. Förskollärarna bör även förstå och kunna reflektera över de pedagogiska konsekvenserna av barnets svårighet och därefter kunna avgöra och argumentera för när särskilda stödåtgärder behövs enligt Brodin och Lindstrand. I Linikkos (2009) studie svarade majoriteten av de tillfrågade som hade en pedagogutbildning och påbyggnadsutbildning att de upplevde en bristande kompetens kring arbetssätt och bemötanden. Brodin och Lindstrand är rädda att förskollärarna inte tror på sin kompetens och för att komma runt problemet med barns svårigheter ger man upp och strävar efter att få bort barnet från undervisningen. De menar vidare att vi slutar se situationerna där barnen fungerar och istället samlar barn i behov av särskilt stöd i mindre grupper. I rapporten Tio år efter förskolereformen (Skolverket, 2008) framgår det under en fem års period att en ökning kring kompetensutveckling för barn i behov av särskilt stöd har skett.

I Forslund och Jacobsens (2000) studie framkom det att tiden utgjorde stora problem för att hinna med att observera, dokumentera och reflektera. Ett annat återkommande problem lyfter författarna kretsa kring barngruppen med dess storlek och konstellation. Stora barngrupper med många olika behov sågs som ett av de större problemen. Några främjande faktorer Forslund och Jacobsen sammanställt var en trivsam miljö, arbeta mot samma mål, stöd uppifrån och samarbetet mellan förskollärarna och föräldrarna. Skolverkets rapport Tio år efter förskolereformen (2008) framhåller att barngruppens storlek har visat sig ha stor betydelse för verksamhetens kvalitet. Mindre grupper framhålls dessutom gynna barns välbefinnande och förskollärarnas arbetssituation.

2.1.5 Specialpedagogens uppgift

Enligt Persson (2007) har specialpedagogen en viktig roll i det pedagogiska arbetet i förskolan. Tillsammans med rektorn ska specialpedagogen utveckla och utforma en god lärandemiljö så att verksamheten är anpassad utifrån allas barns förutsättningar. En annan viktig uppgift för specialpedagogen är att vara en samtalspartner och stötta förskollärarna i deras arbete med barnen samt ge föräldrar råd enligt Persson. Forskning har enligt Brodin och Lindstrand (2010) visat hur viktigt det är för förskollärare att bli medvetna om vilka effekter deras handlingar får för andra. Specialpedagogen ska kunna arbeta nära arbetslaget, med enskilda förskollärare,

12

utveckla arbetsformer och arbetssätt, upprätta åtgärdsprogram och medverka i den individuella planeringen enligt Persson.

Ottosson (2009) framhåller att behovet av handledning har ökat i förskolan och upplevs som ett stöd i arbetet med barn. För många förskollärare är det även stimulerande och utvecklande att få ta del av andras professioners kompetenser. Linikko (2009) kunde i sin studie däremot se att handledningens mål utifrån lärarnas uttalanden var att förändra barnets beteende till ett mer normalt. Bladini (2004) har genomfört en studie om specialpedagogers handledningssamtal. Hon anser att handledning är ett komplext fenomen då begreppet har olika innebörd i olika sammanhang. Författaren föredrar att beskriva handledning som en form av påverkansprocess. Närliggande begrepp är rådgivning, vägledning och konsultation. I och med att de handledande uppdraget är ganska oklart finns vida tolkningsmöjligheter vad specialpedagogen gör vid handledning och vad som förväntas. Författaren anser att handledning ger möjlighet till lärande och kompetensutveckling i en utmanande form. Oftast sker hanledning som ett stöd. Utifrån Bladinis studie framkom två sorters handledning, som verktyg för att påverka pedagogens sätt att tänka om problemet och att förbättra barnets villkor genom att ge råd. Om handledningens syfte är att skapa förändring vill författaren dra slutsatsen att specialpedagogens uppgift är att söka tekniker och metoder för att skapa förändring. Specialpedagogen kan även arbeta med observationer. I Bladinis studie framkom ytterligare att observationer genomfördes när förskollärarna efterfrågade det eller för att specialpedagogens ville skapa en egen uppfattning av barnet.

Specialpedagogen har igen en entydig uppgift, när Bladini (2004) diskuterar sitt resultat blir det tydligt att specialpedagogen har många faktorer att rätta sig efter. Hon såg dilemmat där handledaren både skulle respektera förskollärarnas kompetens likväl som hon ibland oroade sig för dennes förutsättningar att genomföra sitt uppdrag. Specialpedagogen beskrevs även balansera mellan uppgiften att ta ansvar för barnet och ta ansvar för samtalet. Ytterligare ett dilemma för handledaren beskriver Sahlin (2010) är då de inte vill uppfattas som expert utan hellre vill vara rådgivande i en neutral position. Då utgick ofta rådgivningen från konkreta situationer med ledande frågor för att gruppen själva skulle komma till lösningar. Kände däremot handledaren att förskolläraren var helt fel ute togs en mer tydlig roll med konkreta råd. Rådgivningen beskrivs då vara direkt medan en annan form av indirekt rådgivning enligt författaren är exempelvis läsning för perspektivbyte. Olika förväntningar vid samverkan kan enligt Danermark (2000) både gynna och missgynna samarbete. Författaren anser att samverkan ofta medför en förhoppning eller oroväckande känslor som förändring kan medföra. Samverkan ger både erfarenhetsbyten och en utvecklande verksamhet, uppstår motsägelser i samarbetet anser författaren att samarbetet kan upphöra helt.

Vi kan se på barns situation utifrån olika perspektiv, Klefbeck och Ogden (2003) beskriver hur Bronfenbrenners systemteori kan användas för att en helhetsbild på barnsutveckling ska bli tydlig. Idén bygger på att utifrån fyra olika nivåer visa hur olika faktorer påverkar individens utveckling. De fyra nivåerna heter mikro-, meso-, exo- och makronivå. Mirkonivån avser faktorer som påverkar individen direkt så som familjen och den dagliga miljön. Mesonivån innebär att olika faktorer inte är i harmoni inom mirkonivån och därför har en påverkan på individen. Miljöer som indirekt påverkar individen där hon själv inte ingår kallas exonivå. Makronivån innefattar en yttersta påverkan som politiska beslut, attityder och så vidare.

13 2.1.6 Insatser

I Bladinis (2004) studie framgår det att handledning ofta tillsattes då förskollärarna upplevde svårigheter i den dagliga verksamheten och önskade förändring. Andra gånger tillsattes stöd då förskollärarna inte kunde komma vidare i arbetet och upplevde att de fastnat. Vid samtal med förskollärarna såg Linikko (2009) att de ville stärka barnens självkänsla och ville finna nyckeln till barnets värld för att kunna stötta dem. Vilka insatser man gör för att stötta barn visar rapporten Tio år efter förskolereformen av Skolverket (2008) att handledning och extra resurser är de vanligaste insatserna. Det framkommer även att det skett en ökning av handledning och konsultation jämfört med den förra nationella utvärderingen(2004). Rapporten visar att pedagogerna är mestadels nöjd med den centrala organisationen och anser att de specialpedagogiska kompetenserna är tillräckliga. Få möjlighet att diskutera åtgärder och förhållningssätt samt bolla idéer upplevs positivt. Däremot visar det sig att de kommuner vilka anser att barn i behov av särskilt stöd ökat upplevde att resurserna inte var tillräckliga. 75 % anser däremot att insatserna med stöd är tillräckliga. Björck- Åkesson, (2009) uppmärksammar däremot att förskollärarna känner sig ensamma i sitt arbete och behöver mer stöd och kompetensutveckling för att kunna möta barn i behov av särskilt stöd på ett professionellt sätt.

3 Metod

3.1.1 Datainsamlingsmetod

Vi valde en kvalitativ forskningssats eftersom studiens syfte är att undersöka vad förskollärare och specialpedagoger har för olika uppfattningar vilket kräver ett djupare underlag. En kvalitativ forskningssats beskrivs enligt Stukát (2005) och Denscombe (2009) medföra ett djupare underlag och möjligheter till tolkning.

Vi ville att respondenterna skulle få möjlighet att utveckla sina svar fritt utifrån vissa grundfrågor vilket gjorde att vi valde semistrukturerade intervjufrågor som undersökningsmetod. Intervjuer menar Denscombe (2009) medför att åsikter, uppfattningar, känslor och erfarenheter ger möjlighet att utforskas i detalj. Semistrukturerade frågor innebär vidare enligt Denscombe att en intervjuguide (bilaga 1) framställs med förutbestämda frågor men att möjligheten finns att röra sig mer fritt mellan frågorna och låta respondenten utveckla sina svar. För att få utvecklade svar sammanställde vi efter pilotstudien även en mall med öppna följdfrågor (se bilaga 2).

För att finna respondenter kontaktade vi personligen rektorer och specialpedagoger och informerade dem om vår studie för att sedan vid samma tillfälle lämna ut missivbrevet (bilaga 3) och intervjufrågorna till de tillfrågade respondenterna. På så sätt skapade vi ett personligt möte och kunde föra en dialog med de tillfrågade. Denscombe (2009) framhåller att det möjliggör att fler vill delta.

Vi har med hjälp av ljudupptagningar och fältanteckningar undersökt respondenternas uppfattningar och upplevelser. Intervjutillfällena genomfördes enskilt med respondenten, på platser och tider bestämda av respondenterna med inrådan från oss att försöka välja en tid efter arbetstid och en ostörd plats att sitta på. Tiderna för intervjutillfällena skedde både på förmiddagar, eftermiddagar och efter

14

arbetstid. Platserna för intervjuerna med tre av de tillfrågade ägde rum i verksamheten. Övriga fem hade möjlighet att sitta på sina privata ostörda kontor. 3.1.2 Urval

Ett representativt urval har gjorts för att passa syftet vilket Denscombe (2009) rekommenderar. Fyra förskollärare och fyra specialpedagoger tillfrågades i spridda åldrar och yrkeserfarenheter. Förskollärarna ombads arbeta med barn i 3 till 5 års ålder då vi hade en personlig åsikt om att specialpedagogik inte är allför vanligt hos de yngsta barnen. Specialpedagogerna skulle även arbeta mot förskolan. Urvalet grundar sig på fyra olika upptagningsområden i en medelstor stad. Från varje upptagningsområde finns det en av varje respondent representerat för att skapa en spridning på resultatet. Vi har även medvetet valt respondenter vi inte har någon personlig anknytning till för att det inte ska påverka resultatet.

3.1.3 Databearbetning och analysmetod

Samtliga åtta intervjuer transkriberades vilket var en tidskrävande process. Det underlättade däremot den fortgåendeprocessen då vi blev förtrogna med materialet. Denscombe (2009) framhåller att det är en tidskrävande process som samtidigt ger en djupare inblick. Vi har märkt och klippt ut respondenternas påståenden för att laborera med dessa. Vi sökte likheter i uttryck, synsätt och återkommande begrepp och grupperade påståendena efter det vi tolkade. Det blev synligt att vissa grupper passade ihop på flera sätt vilket fick oss att se nya mönster och reflektera kring hur dessa grupper hör ihop. Utifrån dessa grupper kunde vi sedan se kategorier/helheter vilka vi satte namn på. Det är dessa kategorier vi använder oss av som rubriker under resultatet.

3.1.4 Etiska ställningstaganden

Vetenskapsrådet (1990) framhåller vikten av att uppfylla fyra forskningsetiska principer. De fyra principerna benämns som informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Nedan beskrivs hur dessa principer har uppfyllts.

Informationskravet beaktas genom att tillfrågade har mottagit ett missivbrev. Brevet förklarar studiens syfte och att deltagandet är frivilligt. Vid ytterligare frågor kring studien har deltagaren uppmanats att kontakta oss eller vår handledare.

Samtyckeskravet uppfylls då respondenterna i studien är myndiga och har i samband med missivbrevet blivit tillfrågade om de vill delta. Deltagarna har i brevet blivit informerade att de när som helst får avbryta sitt medverkande. Om de avbryter sitt medverkande respekteras beslutet och inga påtryckningar får ske.

Konfidentialitetskravet tillgodoses då materialet enbart kommer finnas tillgängligt för oss. Personuppgifter kommer att behandlas med försiktighet och anonymitet försäkras då namn kommer att fingeras.

Nyttjandekravet uppfylls då vi försäkrar att materialet enbart kommer användas i studiens syfte vilket framkommer i missivbrevet. Vi är även medvetna om att eventuella uppgifter inte får användas för åtgärder som direkt påverkar den enskilde. Därför kommer eventuellt känsligt material enbart diskuteras på ostörda platser.

15

4

Resultat

4.1 Resultatpresentation

Resultatet kommer nedan att presenteras utifrån olika kategorier som blivit synliga i innehållsanalysen. De fyra kategorier som blev synliga är:

Kategori ett, specialpedagogikens tre perspektiv

Kategori två, möjligheter och svårigheter utifrån en utvecklingsekologisk modell Kategori tre, kompetens som bristande eller bärande faktor

Kategori fyra, tillit som bristande eller bärande faktor

Kategorierna innefattar data utifrån samtliga respondenters svar. Under varje kategori finns talande citat men det betyder inte att samtliga respondenter står för samma åsikt. Slutligen presenteras skillnader och likheter i yrkeskategorierna, förskollärare och specialpedagogers uttalanden.

4.1.1 Kategori ett, specialpedagogikens tre perspektiv

Hur en person samtalar kring ett barns svårigheter kan även synliggöra vad för tankesätt som ligger bakom uttalandena. I analysen framkom det att samtliga respondenter ansåg att vilka barn som är i behov av särskilt stöd är ett vitt och svårtolkat begrepp. Vi vill förtydliga att vi i analysprocessen fann tre perspektiv, kategoriskt, kritiskt och dilemmaperspektivet vilket överensstämde med de existerande perspektiven inom det specialpedagogiska fältet.

Kompensatoriskt perspektiv

Samtliga respondenterna nämner på olika sätt när barn kan vara i behov av särskilt stöd, beskrivningarna kretsar kring när barnet inte kan vara i gruppen och vardagen inte fungerar. Intervjuerna synliggör att svårigheter kring barnet ofta grundar sig utifrån pedagogens uppfattningar av barnet. Vidare framkommer barns svårigheter kunna vara och bero på, språkstörningar, utåtagerande barn, koncentrationssvårigheter, svårt med kamratrelationer, inåtriktade barn, samspelet med omgivningen och barn med bokstavskombinationer. Det förekommer även beskrivningar av barnen i jämförelse med det ”normala” hos ett flertal respondenter. Att utgå från ett barns ålder och dess förväntade utveckling beskrivs som ett sätt att avgöra om ett barn är i behov av särskilt stöd av hälften av respondenterna. Likväl framhåller en respondent att det är vanligt att svårigheter hos ett barn har en negativ inverkan på förhållningssättet och gör att barnet problematiseras.

Det här att vi får jobba lite extra med vissa barn som kanske har lite svårigheter utöver ja det normala.

När ett barn faller utanför ramen utefter ålder och vad man förväntar sig finns det ett stort spektra. Men man märker hur barn hänger med i förhållande till sina kamrater men sen ska man inte jämföra barn men man jämför med barnets utveckling.

16 Kritiskt perspektiv

Sex av åtta respondenter talar om att skapa en helhetsbild av barnet och att se till omgivningens betydelse för barnets agerande och att barn utvecklas olika. Betydelsen av att se till miljön lyfts som ett sätt att se till barnets situation och varför barnet agerar som det gör lyfts ordagrant av fem respondenter. Att se till det positiva hos barnen framhålls av en respondent som en ledstjärna i arbetet med barn. Hos samliga respondenter finns en intention att anpassa verksamheten och tänka på barnets bästa.

Vi måste förstå att barn utvecklas olika, det blir farligt när alla barn ska gå igenom samma tratt, alltså när det bara finns en väg.

Att bilda en bra kontakt med föräldrarna uttrycktes som en viktig möjlighet av samtliga respondenter för att arbetet kring barnet ska bli så bra som möjligt. Vidare ansågs perspektivbyte och reflektioner som ett verktyg för att komma vidare i tanken. Det framkom att sådana samtal i de flesta fall förekom vid handledningstillfällen. Sex av åtta respondenter ansåg att det är viktigt att tillsammans se vad det är som är svårigheten samt när och om det är ett problem. Samlärandet beskrevs vara till stor fördel för att se olika perspektiv och komma på nya idéer enligt två respondenter.

Börjar man då titta på omgivningen, värdegrunden så kan du plötsligt upptäcka att det är andra saker som är i behov av särskilt stöd.

Dilemma perspektiv

Samtliga respondenter pratar om yttre ramar vilket framhålls som försvårande faktorer i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. En återkommande uppfattning var att förutsättningarna är begränsade i arbetet. Att intentionerna att agera för barnets bästa inte kändes tillräckliga förklarades i yttre faktorer som ekonomi, beslut uppifrån, stora barngrupper och tiden. Majoriteten av respondenterna framhåller både svårigheter och möjligheter att se till alla barn och anpassa verksamheten till barnens olikheter.

Vissa barn är svåra man vet inte vad deras beteende beror på, är det för att dem är understimulerade hemifrån eller är det bara att de är sena, jag tycker det är jättesvårt att veta när ett barn är i behov av särskilt stöd.

Det finns jättemycket möjligheter egentligen men tyvärr om man får vara lite negativ så begränsas man av stora barngrupper

4.1.2 Kategori två, möjligheter och svårigheter i en utvecklingsekologisk modell

Ett mikroperspektiv innefattar det som ligger närmast individen vilket medför att det är något vi kan påverka. Analysen visade att möjligheter i arbete med barn i behov av särskilt stöd uttrycks med begrepp som engagemang, reflektion, se det positiva, se möjligheter och tillåta olikheter av de tillfrågade. Det positiva och det som fungerar framhölls av fyra av åtta respondenter vara en förutsättning för att vända det negativa synsättet kring barnet som vanligen uppstått. Fyra respondenter strävar efter ett accepterande klimat där barnet får vara sig själv.

17

En engagerad personal ser till barnets behov och försöker ändra sitt förhållningssätt och arbetssätt. Att man jobbar med barnet och inte emot.

Makroperspektivet rör sig däremot om faktorer utanför individens påverkan. Respondenterna framhåller ekonomi, barngruppernas konstellationer, tillgång till resurser, hemförhållanden och den rådande samhällssituationen som svårigheter. Gemensamma drag i analysen var även beskrivningarna att en tuffare miljö råder idag med mycket stress och viljan att prestera bättre än alla andra. Hemförhållanden där barnen har mycket egna val och beslut beskrivs av två respondenter har en inverkan man inte kan hjälpa. Det krockar i sin tur med verksamhetens demokratiska beslut och medför ökade konflikter när barnen inte får som de vill. Det visar ytterligare på hur beskrivningarna kring svårigheter rör sig utanför den egna påverkan. Alla respondenter ansåg att barn i behov av särkilt stöd har ökat med åren och de främsta förklaringarna kretsade kring yttre faktorer. Sju av respondenterna framhåller att det är svårt att prioritera extra stöd för ett barn när det finns 19 andra barn till.

Tyvärr sätter ekonomin käppar i hjulet, jag kan inte tänka att det här barnet skulle behöva den här gruppen eller ett extra stöd. Det går knappt att uppnå så det är lite grann kolera eller pest.

Skulle vilja reflektera mera men vi har bara den tid vi har.

4.1.3 Kategori tre, kompetens som bristande eller bärande faktor

Fem av respondenterna framhåller vikten av en kartläggning över barnets situation och att man har ”tömt” alla sina resurser innan kontakt för rådgivning tas. Hälften av respondenterna tror på förskollärarnas förmåga att de har en kompetens vilket gör att de klarar mycket själva. En åsikt behandlar även känslan av att ha kompetens i mötet med barn i behov av särskilt stöd. Att bli mer säker, känna sig trygg och få mer kött på benen eftersöks av tre respondenter. En annan åsikt är även att stödinsatser tas för att få expertis hjälp när man känner att man inte kan komma längre själv. Forskningens framfart och förmågan att urskilja barn i behov av särkilt stöd vilket även benämns som kompetens framhålls av tre respondenter som orsaker till varför barn i behov av särskilt stöd har ökat.

Då får man någon utomstående som kan kanske just det specifika problemet mer än vad vi kan.

Forskningen har ökat vilket också innebär att vi blir mer fundersamma över barns utveckling och vad som inte fungerar.

4.1.4 Kategori fyra, tillit som bristande eller bärande faktor

Sju av åtta respondenter lyfte tillit och förtroende som en viktig faktor för samarbetet kring barn i behov av särskilt stöd. I beskrivningarna framkommer både positiva erfarenheter och mindre givande erfarenheter. En respondent hade erfarenheten av hur skilda uppfattningar kring samarbetet och tilliten medförde att samarbetet missgynnandes. Två av de tillfrågade ansåg att få stöd med det man efterfrågar var en självklarhet. En annan uppfattning som delades av två respondenter var att få konkreta arbetsmetoder.

18

Jag tycker att man ska få stöttning och tips, att man kan sätta sig ned och prata, att man har förtroende för pedagogen.

Ibland är det svårt att få en specialpedagog och att det stämmer mellan oss så att man känner att man kan prata med personen.

4.1.5 Skillnader och likheter i yrkeskategorierna, förskollärare och specialpedagogers uttalanden

I analysen framgår det att de två yrkeskategorierna ofta uttrycker liknande uppfattningar men i olika uttryck och sammanhang när det gäller de fyra ovan beskrivna kategorierna.

En skillnad mellan yrkeskategorierna i analysen är när ett barn är i behov av särskilt stöd. Tre av specialpedagogerna och fyra av förskollärarna nämner ålder och tänkt utveckling i samtal kring när ett barn är i behov av särskilt stöd. Förskollärarna beskriver också barnen utifrån ord som svårt att vara i barngruppen och att barnen är utåtagerande. En specialpedagog framhöll att det är upp till förskollärarna att avgöra när ett barn är i behov av särskilt stöd och inte specialpedagogen.

I analysen framgår det att specialpedagogerna vill stötta förskollärarnas arbetssätt och reflekterande förmåga med exempelvis program som ICDP och samverkan som barnavårdteam (bvt). Specialpedagogen uttrycker även sin egen roll som en slags rådande hjälp eller som experthjälp. En specialpedagog framhöll att de kontaktas för att experthjälp inom ett område eftersöks vilket tre av förskollärarna framhöll. Specialpedagogens uppfattning om deras uppgift skiljer sig en aning där vissa specialpedagoger anser att deras uppgift är att lära ut medan andra ser sin roll som en del i ett samarbete.

En skillnad kring respondenternas uttalanden är hur de pratade om förskollärarens kompetens. Specialpedagogerna uttryckte att de tror på förskollärarna kompetens mer än vad förskollärarna själva gjorde. Förskollärarna som upplevde att de klarar mycket själva visade på en förståelse både kring synsätt, miljön och reflektionens betydelse.

5 Resultatanalys och diskussion

Denscombe (2009) framhåller att det inte finns någon säkerhet för att en kvalitativ undersökning är absolut tillförlitlig. Författaren anser ändå att trovädrigheten kan stärkas med tydliga beskrivningar av urval, tydliga beskrivningar av tillvägagångssättet och att respondenterna får bekräfta att deras uppfattningar stämmer. Därför har vi försökt vara så tydliga som möjligt för att läsaren ska kunna genomföra samma studie utifrån vår beskrivning.

Vi valde en kvalitativ metod eftersom den var bäst lämpad för vårt beskrivande syfte. Urvalet innefattar åtta personer vilket innebär en liten skalig undersökning eftersom tidsbrist upplevdes som en avgörande faktor. Datainsamlingsmetoden med intervjufrågor är semistrukturerade, vi valde att lägga mer vikt vid att få mer beskrivande svar och ansåg att transkriberingen får ta den tid det tar. Vi har varit införstådda med att studiens omfång och karaktär inte möjliggör tillförlitliga

19

generaliseringar. Men samtidigt är det inte generaliseringar vi är ute efter utan respondenternas olika uppfattningar och synsätt.

En viktig påverkan på materialet kommer att vara hur vi som personer kommer att uppfattas av respondenten. Denscombe (2009) menar att ålder, kön och etniska ursprung påverkar hur mycket information den tillfrågade kommer vilja dela med sig. Vad intervjuarens identitet betyder för den tillfrågade får extra stor påverkan vid känsliga frågor eller vid frågor som uppfattas personliga enligt Denscombe. Det finns olika scenarion som påverkar kvaliteten på innehållet och det är om respondenten tar en försvarsposition eller anpassar sina svar efter vad hon tror att vi vill höra. Under småskaliga projekt framhåller Denscombe att det är svårt att motverka liknande händelser. Det författaren framhåller är att verka genuint intresserad, vara artig, punktlig och neutral för att skapa ett trygghet och få så ärliga svar som möjligt. Andra påverkande faktorer är vår förmåga att intervjua, frågornas utformning och tidpunkten för intervjun enligt författaren. En mindre pilotstudie genomfördes för att säkerställa intervjuguiden samtidigt fick vi öva och bli förtrogna med frågorna. Efter pilotstudien utformades mall med öppna följdfrågor att använda som stöd för att få mer utvecklande svar.

De kortare intervjuerna kan bero på förmågan att ställa frågorna, platsen vi satt vid samt hur respondenten uppfattade oss. En nackdel är att tre av de tillfrågade hade svårt att finna ostörda platser vilket kan ha påverkat svaren. Under intervjutillfällena kan störmoment förklaras i telefoner som ringde, barn som lekte strax utanför och annan personal som kom och ville något. För att skapa trygghet och tid för reflektion delades intervjufrågorna ut innan intervjutillfället. Vi söker inga rätt eller fel svar och anser därför att förberedande reflektion kring frågorna innan, gynnar oss. Däremot är det valfritt för respondenterna att sätta sig in i frågorna. En annan aspekt kan däremot vara huruvida detta påverkar respondenternas svar. Vi uppmanade respondenterna att välja ett bekant ställe som ett arbetsrum eller någon annan ostörd plats vid intervjutillfället. Denscombe (2009) framhåller miljöns inverkan på intervjun, då en bekant plats och miljö medför trygghet.

Urvalet gjordes medvetet för att respondenterna skulle ha möjlighet att tillföra sina uppfattningar och synsätt så mycket som möjligt. Vi såg till barnens ålder respondenterna arbetade med för att försäkra oss om att dem stött på barn i behov av särskilt stöd. Vi kunde även ha tänkt på att säkra urvalet än mer genom att se till respondenternas arbetserfarenhet.

Aspekter som kan påverka materialet är hur bandinspelningen går Denscombe (2009) framhåller att det kan vara svårt att höra vad som sägs och att intonation, betoning och uttal är svåra att fånga. Då vi spelade in samtalet säkerställer vi till en viss mån att materialet inte feltolkas. Däremot medför en kvalitativ forskning att forskarens egna tankar, känslor och egna erfarenheter både är en fördel men kan även vara en nackdel. Det är viktigt att vara medveten om att resultaten i en kvalitativ studie till stor del beror på vem som genomfört forskningen, slutsatser kan alltså skilja sig beroende på vem som tolkar materialet enligt Denscombe. Respondentvalidering beskrivs enligt Denscombe innebära att respondenterna får ta del av data för att se om de blivit uppfattade rätt. På grund av tidsbrist har vi inte tagit tillvara på detta säkerhetsverktyg. Däremot vill vi framföra vikten av att genomföra detta moment för att respondenterna ska känna sig väl till mods och att de har uppfattats rätt.

20 5.2 Resultatdiskussion

I resultatet blir det tydligt att tre kategorier att samtala kring barn i behov av särskilt stöd finns. Dessa kategorier eller perspektiv beskriver Nilholm (2007) vara grundläggande synsätt inom specialpedagogiken. Respondenterna talar om barnens svårigheter i benämningar som utåtagerande barn, bokstavskombinationer, koncentrationssvårigheter och när vardagen inte fungerar. Detta tyder på att avvikelser från normen hos individen uppmärksammas som problem och kategoriseras vilket ger ett kompensatoriskt perspektiv vilket Nilholm beskrivit. Likväl fanns intentioner från respondenterna att agera utifrån det kritiska perspektivet vilket grundar sig på en uppfattning om omgivningen och miljöns påverkan på barnet enligt Nilholm. Flertalet av respondenterna framhöll en medvetenhet om det kritiska perspektivet men klargjorde samtidigt många hinder de inte kunde påverka. När vi inte kan påverka, ser till möjligheter och svårigheter samt olikheter uppstår dilemmaperspektivet enligt Nilholm. Detta perspektiv kunde ses som en återkommande tråd i resultatet nära relaterat till de andra perspektiven. Dilemmaperspektivet vill vi påstå vara den mest vanligt förekommande beskrivningen av respondenternas arbetssituation. Samtidigt visar resultatet att samtliga respondenter pendlar mellan de tre olika perspektiven. En tanke varför beskrivningarna kring barn i behov av särskilt stöd rör sig mellan perspektiven kan vara att det kritiska och dilemma perspektiven är relativt nya. Nilholm framhåller att det kritiska perspektivet började influeras på 1950- talet vilket gör perspektivet verksam i ca 60 år. Medan dilemmaperspektivet idag har fått en benämning och därmed kan sättas ord på. Vi står med en fot i vardera perspektiv vilket visar på att vi inte kan beskriva den ena utan det andra. Tankesättet kan stärkas med Nilholms uppfattning om att svensk specialpedagogik är en blandning mellan kompensatorisk och ett kritiskt perspektiv. Författaren varnar därav att problematiseringar på barnen lätt smyger sig på förskollärarnas förhållningssätt vilket är en ytterligare förklaring varför respondenterna pendlar mellan perspektiven. Dessutom kan komplexiteten Skolverket (2008) framhåller kring vilka begreppet barn i behov av särskilt stöd innefattar och vad de får för konsekvenser medföra att beskrivningar kring barn i behov av särskilt stöd varierar. Saknas medvetenheten kring perspektiven och normalitetsbegreppet kan det leda till att vi kategoriserar barnen enligt Brodin & Lindstrand (2010) och Ottosson (2009). Enligt vår uppfattning kan det leda till att diagnoser blir än mer efterfrågad lösning.

I resultatet framgår det yttre påverkningar öka antalet barn i behov av särskilt stöd och försvårar arbetet. Vilket kan återspeglas i Klefbeck och Ogdens (2003) systemteoretiska modell vilken påvisar att yttre faktorer påverkar oss. Om uppfattningar finns att samhällsbilden inte kan påverkas är en fundering hur många barn som kommer vara i behov av särskilt stöd om tio år? Resultatet visade att samtliga respondenter ville skapa någon sorts förändring i tankesätt eller arbetssätt vilket visar på att förändringsviljan finns kring barnets mikronivå. Att olikheter tillåts framkom i resultatet som ett sätt att arbeta kring barn i behov av särskilt stöd. Arbetet med olikheter framkommer enligt Emanuelsson (2004) och Göransson (2008) vara en viktig kompetens vid arbete med inkludering och delaktighet. Samtidigt framhåller Stensmo (2008) komplexiteten att möta variationerna av olikheter vilket kan kopplas till svårigheten att prioritera extra stöd för ett barn när det finns så många till vilket framkom i resultatet. Detta tyder på att möjligheter och svårigheter cirkulerar i ett komplext system i samspel med de yttre och inre ramarna Stensmo talar om.

21

En motsägelse i resultatet framkom att förändringar i barns beteende jämfördes utifrån vad som anses normalt och tänkt efter barnets utveckling och ålder. Det överensstämmer även med Linikkos (2009) forskningsresultat men betyder inte att förskollärarna vill arbeta mot att ändra barnen mot det normala. I och med att resultatet även påvisade att helhetsbilder och miljöer samt olikheter sågs som möjligheter i arbetet med barn i behov av särskilt stöd anser vi att komplexiteten kring begreppet barn i behov av särskilt stöd medför beskrivningar kring barnen utifrån olika perspektiv. Därav kan inte ett slutgiltigt konstaterande göras kring respondenternas uttalanden utifrån de kompensatoriska-, kritiska- och dilemmaperspektivet.

Finner vi nyckeln till barnets värld framhåller Linikko (2009) att vi kan se barnens behov och stötta barnet därefter. Handledning och stöd framkom i resultatet ses leda till förändring vilket Bladini (2004) anser är en av handledningens många roller. Om förskollärarnas uppfattningar av stöd och reflektion faller väl i samverkan med specialpedagogernas intentioner om att göra förskollärarna till en reflekterande praktiker kommer specialpedagogiken inte att behövas i samma utsträckning enligt vår mening. Specialpedagogerna framhöll att de litar på förskollärarnas kompetens och att deras egen uppgift var att förmedla och synliggöra ett förhållningssätt vilket medför att förskollärarna klarar sig själva och finner nya parter att samverka med. I resultatet framkom det att två förskollärare ansåg att det skulle få den expertis hjälp de efterfrågade vilket kan leda till en svårighet beroende på hur specialpedagogen lägger fram handledningssituationen. Om specialpedagogens intention är att skapa reflektion medan förskolläraren förväntar sig konkreta lösningar kan en konflikt uppstå (Danemark, 2000). Hur specialpedagogen ser på sin roll som handledare visar sig i resultatet skilja sig åt då det framkom att specialpedagogerna dels såg sig som en del i en samverkansprocess eller som en förmedlare med lösningar. Det visar att hanledaren har en komplex uppgift och att yrkesrollen medför olika tolkningar och arbetssätt (Bladini, 2004). En tanke varför majoriteten av specialpedagogerna vill att förskollärarna ska bli mer självständiga kan bero på komplexiteten Bladini (2004) beskriver att handledning och det specialpedagogiska yrket medför. Samverkan med andra framhåller Danemark (2000) som avgörande för verksamhetens utformning. Får förskollärarna verktygen att reflektera och ta tillvara på varandras erfarenheter och arbetssätt undrar vi vart specialpedagogiken tar vägen. Eftersom det beskrivs vara specialpedagogikens främsta uppgift av Bladini (2004). Om däremot specialpedagogerna lämnar över för mycket tillit på förskollärarna som inte känner att de har kompetens kan en missgynnande effekt starta. I resultatet framkom det att specialpedagogerna hade mer tillit till förskollärarnas kunskaper än vad de själva framhöll vilket kan leda till en försvårad samverkan enligt Danemark. Ytterligare samverkansaspekter framkom i resultatet då kontakten och samarbetet med föräldrar och arbetslaget såg som viktiga. Detta visar att förskolans verksamhet vimlar av samverkansformer vilket påverkar det pedagogiska arbetet.

Finner man inga nya vägar att arbeta med barn i behov av särskilt stöd inom verksamheterna finns ett stort orosmoment enligt vår åsikt. Ökar barn i behov av särskilt stöd i samma takt vilket Skolverket (2008) framhåller är en tanke att vi inte räcker till vilket gör att arbetet efter styrdokumentens intentioner missgynnas. Markström (2005) anser att förskolans verksamhet är anpassad efter normala barnet. Likväl framhåller Gerland och Asplefo (2009) att samhället utvecklar en allt mer snävare syn av vad som är normalt. I resultatet framkom det att en orsak till varför

22

barn i behov av särskilt stöd har ökat bero på att vi har blivit bättre på att se svårigheter. Forskningen inom specialpedagogik sågs som en komponent till varför kunskaperna hade ökat. I detta fall verkar forskning och utbildning få en negativ inverkan på synen av barn i behov av särskilt stöd. Lutz (2009), Markström (2005), Ottosson (2009) och Gerland Asplefo (2009), Vernersson (2007) framhåller däremot samtliga att god insikt i specialpedagogiska synsättet som relevant för att kunna möta barn i svårigheter.

I resultatet framkom det att respondenternas intentioner att arbeta för olikheter motverkas av vårt samhälle, vilket kan beskrivas som ett yttre påverkan vi inte kan påverka här och nu (Klefbeck och Ogdens, 2003). Hur pedagogik och specialpedagogik kommer att se ut i framtiden beror enligt vår åsikt på hur vi hanterar olikheter. Om vi lär oss se till olikheter, det positiva i barn och har ett reflekterande förhållningssätt med hänsyn till omgivningens påverkan kommer inte specialpedagogen som expertis inte att behövas. Att vi ska arbeta mot att skapa förutsättningar för olikheter kan tolkas utifrån Skollagen (2009).

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver. Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna. (Utbildningsdepartementet: 2009, s. 349)

Förändringar sker inte över en natt. En förutsättning enligt vår åsikt är att lärarutbildningar lägger mer fokus på hur vi bemöter olikheter och hur specialpedagogik kan användas som ett verktyg för möjligheter. Brodin och Lindstrand (2010) anser att medvetenhet kring förhållningssätt och synsätt rörande olikheter ger mer fokus på miljön och individens svårigheter minskar. Ser vi inte till möjligheter kan makroperspektivets negativitet som framkommit i resultatet ta över vilket gör att arbete med barn i behov av särskilt stöd fallerar och stannar i utvecklingen. Därav får betydelsen av attityder och förhållningssätt en avgörande roll i arbetet med barn i behov av särskilt stöd (Hagström, 2010).

5.3 Nya forskningsfrågor

I resultatet framkom det att specialpedagogerna arbetade med ett nystartat projekt kallat barnavårdteam (bvt). Projektet syftar till att en förskollärare från varje avdelning och en specialpedagog får sitta och diskutera svårigheter man upplever i arbetet och hur man kan gå vidare. På så sätt ska reflektioner och tillvaratagande av andras idéer, en samverkan mellan avdelningarna leda till att man utbyter kunskap. Vår studie visade att uppfattningar kring svårigheter och möjligheter har en betydande roll för verksamhetens insatser för ett barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visade även att förskollärarna och specialpedagogerna hade skilda uppfattningar kring den egna kompetensen vilket gör en studie kring barnavårdteam extra intressant. Genom observationer och intervjuer skulle studien riktas mot hur intentionerna i barnavårdteam ter sig och uppfattas av förskollärare och specialpedagoger.

23 5.4 Pedagogisk relevans

Det har blivit tydligt att området kring barn i behov av särskilt stöd är väldigt komplext och att reflektion kring förhållningssätt, olikheter och möjligheter är en av nycklarna till att skapa en verksamhet för alla. Det finns många svårigheter men vi har fått uppfattningarna av att specialpedagogiken har en positiv uppfattning i förskolan och som ett intressant område. Det anser vi visar på att det finns en vilja att lära och att utvecklingen kring området är på väg framåt både från förskollärarna och från specialpedagogerna. Vi är på väg mot en skola för alla och undersökningen synliggör både svårigheter samt möjligheter vi kan arbeta utifrån för ett bästa möjliga möte för alla barn.