ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Farliga barn eller barn i fara
En diskursanalys om hur ungdomar på särskilda
ungdomshem framställs i media
Författare:
Isaksson, Jennifer Tallfors, Lovisa Handledare: Ahonen, Lia
Förord
FARLIGA BARN ELLER BARN I FARA Jennifer Isaksson och Lovisa Tallfors Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur ungdomar på särskilda ungdomshem framställs i media, och hur detta kan påverka organiseringen av arbetet med dessa ungdomar. Studien är av kvalitativ ansats och för att besvara studiens syfte tillämpades en diskursanalys utifrån Carol Bacchis analysmetod "What's the problem represented to be". Diskursanalysen följdes av en teoretisk analys med utgångspunkt i barnperspektivet. I studien analyserades 13 nyhets- och debattartiklar från svenska tidningar. Två teman identifierades i analysen,
ungdomarnas beteendeproblematik och personalens kompetens. Studiens resultat och analys har utmynnat i flertalet slutsatser. En slutsats är att media tenderar att göra skillnad på
ungdomarna på SiS särskilda ungdomshem utifrån placeringsorsak. Ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård framställs som farliga och obehandlingsbara medan LVU-placerade ungdomar framställs vara i ett större behov av vård. En annan slutsats är att medias skrivelser om SiS kan ha bidragit till en översyn av SiS särskilda ungdomshem och ett större
säkerhetsfokus. Studien ämnade att belysa diskurser om arbetet och ungdomarna på SiS särskilda ungdomshem och bidra till nya perspektiv, vilket anses vara av relevans för socialt arbete och det framtida arbetet med ungdomar i behov av vård utanför hemmet samt
ungdomar som begått grova brott.
Nyckelord: ungdomar, ungdomshem, ungdomskriminalitet, diskursanalys, barnperspektivet, media.
DANGEROUS CHILDREN OR CHILDREN IN DANGER Jennifer Isaksson and Lovisa Tallfors
Örebro University, School of Law, Psychology and Social Work Social Work, Undergraduate Essay 15 credits
Spring 2021
Abstract
The aim of this study was to examine how adolescents in institutional care in Sweden are portrayed in the media, and how this can affect how the work with these youths are organized. The study is of a qualitative approach and to answer the aim of the study, a discourse analysis was applied based on Carol Bacchi's analysis method "What is the problem represented to be". The discourse analysis was followed by a theoretical analysis based on the child perspective. Thirteen articles from Swedish newspapers were analyzed in the study. Two themes were identified, adolescents behavioral problems and staff competence. One
conclusion of the study is that the media tends to make a difference between the adolescents in institutional care based on the reason for placement. Adolescents who have committed crime are portrayed as dangerous and untreatable, while adolescents placed by the social services are portrayed as being in greater need of care. Another conclusion is that media discourse about institutional care can contribute to a greater focus on safety. The study aimed to shed light on discourses about institutional care and contribute to new perspectives, which can be considered relevant to social work and the future work with juvenile delinquency and adolescents in need of out-of-home treatment.
Keywords: adolescents, institutional care, juvenile delinquency, discourse analysis, child perspective, media.
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering 1
1.1 Problemformulering 2
2. Syfte och frågeställningar 3
3. Bakgrund och lagstiftning 3
3.1 Lagstiftning 3
3.2 SiS särskilda ungdomshem 5
4. Forskningsläget 5
4.1 Personalens roll och arbetet på ungdomshem 5
4.2 Beteendeproblematik hos ungdomar 7
4.3 Medias påverkan 8 5. Teoretiska utgångspunkter 9 5.1 Barnperspektivet 9 6. Forskningsmetod 11 6.1 Val av metod 11 6.3 Litteraturanskaffning 13
6.4 Urval och datainsamlingsmetod 13
6.4 Analysmetod 14
7. Etiska överväganden 16
8. Resultat och analys 16
Tabell 1. Sammanställning av artiklar 17
8.1 Resultat och analys 18
8.1.1 Vad framställs som problem i tidningsartiklarna om SiS särskilda ungdomshem?
(Q1) 18
8.1.2 Vilka antaganden ligger till grund för framställningen av problemen? (Q2) 21 8.1.3 Vad lämnas oproblematiskt i denna framställning av problemen? Vad exkluderas?
Kan problemen betraktas på ett annat sätt? (Q4) 24
8.1.4 Vilka blir effekterna av att framställa problemen på detta sätt? (Q5) 26 8.2 Teoretisk analys med utgångspunkt i barnperspektivet 27
9. Diskussion 28
1. Inledning och problemformulering
Särskilda ungdomshem som styrs av Statens institutionsstyrelse (SiS) får ofta kritik och diskuteras i medier av olika slag. Kritiken riktas bland annat mot personalens agerande och bristande kompetens (se exempelvis Weigl, 2018; Söderman, 2017; Lindgren Strömbäck, 2020), men även mot ungdomarnas beteende och organiseringen av arbetet (se exempelvis Pohjanen, 2021; Erlingson m.fl., 2021). På SiS särskilda ungdomshem placeras barn och ungdomar med särskilt svåra beteendeproblem som exempelvis missbruk och kriminalitet, samt med ett våldsamt och utåtagerande beteende (SiS, 2020a). På vissa ungdomshem placeras också ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård (SiS, 2020b). I en pågående debatt diskuteras det huruvida ungdomar som blivit dömda till sluten ungdomsvård ska fortsätta behandlas tillsammans med barn och ungdomar som blivit omhändertagna av socialtjänsten (Andersson, m.fl., 2021; Erlingson, m.fl., 2021; Östling & Finér, 2021). Ett argument till varför ungdomarna bör separeras är att den slutna ungdomsvården anses försvåra arbetet med vård och behandling på särskilda ungdomshem, vilket framför allt påverkar barn och ungdomar med ett stort vårdbehov negativt (Erlingson, m.fl., 2021). I motsats till detta skriver Andersson, m.fl. (2021) att ungdomarna på SiS har samma problematik i grunden, och därför samma behov av vård och behandling. Debatten väcker frågor om hur väl medias framställning av SiS-placerade ungdomar och deras behov stämmer överens med tidigare forskning, samt vilka konsekvenser mediebeskrivningen kan leda till. I Sverige placeras ungefär 30 000 barn och ungdomar för vård utanför hemmet varje år och av dessa placeras cirka 1000 på särskilda ungdomshem som styrs av SiS (SiS 2020a).
Placeringarna görs främst med stöd av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) [LVU], men även med stöd av Socialtjänstlagen (2001:453) [SoL]. De ungdomar som begått grova brott och dömts till sluten ungdomsvård blir placerade på särskilda ungdomshem enligt Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård (1998:603) [LSU] (SiS, 2020b). En anledning till att ungdomar som begått grova brott placeras på särskilda
ungdomshem är att fängelsemiljön i kriminalvårdens regi anses vara särskilt skadlig för unga människor och bör därför undvikas (Prop. 1997/98:96). Ungdomar som döms till sluten ungdomsvård förutsätts ha liknande behov som LVU-placerade ungdomar och behandlas därför på samma institution. Att behandla ungdomar som begått grova brott på särskilda ungdomshem anses också vara förenligt med Barnkonventionen. Vid införandet av LSU 1998 ansågs SiS ha adekvat erfarenhet och bäst resurser för att kunna behandla ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård, eftersom de tidigare ansvarat över de särskilda ungdomshem som anges i LVU 12 § (Prop. 1997/98:96).
De senaste åren har en utveckling skett där ungdomar som begår grova brott, och som ingår i kriminella gäng med stort våldskapital, döms till sluten ungdomsvård (Rogberg, 2020). Detta har uppmärksammats i media. Fritagningar, hot och våld har blivit allt vanligare på
institutionerna (Rogberg, 2020). I media diskuteras också frågan huruvida SiS har tillräcklig kompetens och resurser för att ta emot och behandla ungdomar som blivit placerade utifrån LVU respektive LSU, till följd av att vissa typer av brott som begås av ungdomar har blivit allt grövre (Erlingson, m.fl., 2021). I den pågående debatten argumenteras det för att
med stöd av LVU. En uppdelning av ungdomar utifrån lagstöd skulle kunna stärka en kriminell identitet och således försvåra arbetet med behandling (Andersson, m. fl, 2021). Motargument till detta är bland annat att de LSU-placerade ungdomarna inte tagit till sig av den vård och behandling som SiS kan erbjuda utan har istället utmanat institutionerna och bidragit till en negativ utveckling. Den negativa utvecklingen anses påverka de barn och ungdomar som är i störst behov av vård och som är placerade enligt LVU (Erlingson, m.fl. 2021). Förslag har lyfts fram om att kriminalvården ska ta över ansvaret för LSU-placerade ungdomar (Erlingson, m.fl., 2021) eller att de ska placeras på enskilda ungdomshem för enbart LSU-dömda ungdomar, och därmed inte blandas med LVU-placerade ungdomar (Lindgren Strömbäck, 2020). I tidigare forskning framgår det att ungdomar som placerats på särskilda ungdomshem ofta har svåra och varierande beteendeproblem (Valle & Bravo, 2013). Ungdomar som är särskilt återfallsbenägna har, förutom andra riskfaktorer som till exempel familjeproblematik, ofta en koppling till kriminella umgängen. Kriminella umgängen riskerar att normalisera brottsliga handlingar, vilket försvårar arbetet mot brottslighet (Granath & Westlund, 2011). Forskning visar att ungdomarnas komplexa beteendeproblem kräver individuellt anpassad behandling (Ståhlberg, Anckarsäter & Nilsson, 2010). För att
behandlingen ska vara så gynnsam som möjligt krävs också närvarande och trygga vuxna som ungdomarna kan skapa en tillitsfull relation till (Pazaratz, 2003).
Kritiken som den senaste tiden riktats mot säkerheten på SiS särskilda ungdomshem liknar den kritik som tidigare uppmärksammats i media. År 2005 skedde ett flertal rymningar från SiS särskilda ungdomshem vilket fick stor uppmärksamhet i media och bidrog till en förstärkt säkerhet på särskilda ungdomshem med platser för LSU-placerade ungdomar (Pettersson, 2017a). Under åren har organiseringen av arbetet på SiS genomgått förändringar. Tiden efter 2005 riktades ett stort fokus mot säkerheten på SiS och höga staket med taggtråd byggdes runt hemmen. Efter en tid gick ungdomshemmen tillbaka till mer öppna former med fokus på innehållet i behandlingen, för att idag återigen rikta fokus mot förstärkt säkerhet (Pettersson, 2017a). I dagsläget skriver media om om ökade fritagningsförsök och om incidenter där skjutvapen riktats mot personal (Clemens, 2020; Rogberg, 2020). Institutionerna som i nuläget styrs av SiS anses inte vara rustade för att ta emot och behandla ungdomar som ägnar sig åt den typen av grov brottslighet och behöver därmed anpassas med starkare
säkerhetsåtgärder (Clemens, 2020). Under 2021 ämnar regeringen att göra en utredning gällande frågor om hur den slutna ungdomsvården ska organiseras fortsättningsvis (Justitiedepartementet, 2021). Brottets allvarlighetsgrad ska avgöra tiden för vård och behandling och en översyn kommer göras gällande hur samhället agerar vid allvarlig
brottslighet utförd av ungdomar (Justitiedepartementet, 2021). Regeringen beslutar också om att ge mer resurser till SiS-hem under 2021 som ska bidra till en förstärkt säkerhet samt minskade fritagningar och missförhållanden (Socialdepartementet, 2020).
1.1 Problemformulering
SiS som organisation, personalens arbete och de placerade ungdomarnas beteendeproblematik diskuteras ofta i media. Ungdomar som är dömda enligt LSU porträtteras ofta som farliga ungdomar som samhället behöver skyddas från medan ungdomar placerade enligt LVU beskrivs istället som ungdomar i behov av skydd och stöd (Andersson, m.fl., 2021). I media
diskuteras också frågan huruvida kriminalvården ska ta över ansvaret för ungdomar som begått grova brott och om det i sådana fall står i linje med barnkonventionen (Andersson, m.fl., 2021). Samtidigt beskrivs de LSU-placerade ungdomarna ibland som grovt kriminella som kan påverka andra placerade ungdomar på SiS negativt (Bergström, 2020). Till följd av att barnkonventionen blivit lag i januari 2020 måste nu barnperspektivet tas i beaktande i alla typer av insatser som rör barn och unga under 18 år (Unicef, u.å.a). Den pågående debatten, i kombination med det lagstadgade barnperspektivet och regeringens tilltänkta utredning gör det intressant att undersöka de diskurser som skapar bilden av dessa ungdomar närmare samt vilka konsekvenser det kan medföra i beslutsfattning och organisering av arbetet med dömda ungdomar. Tidigare forskning på området är mestadels kvalitativa studier där intervjuer gjorts med personal eller ungdomar placerade på ungdomshem. Föreliggande studie kan därmed fylla en kunskapslucka genom att istället belysa samhällets och medias syn på SiS särskilda ungdomshem och de placerade ungdomarna samt vilka potentiella konsekvenser
beskrivningarna kan ge.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur ungdomar på särskilda ungdomshem framställs i media, och hur detta kan påverka det dagliga arbetet med dessa ungdomar. Studien syftar också till att tillhandahålla samlad information om de olika diskurser som kan påverka beslut gällande förbättringsarbetet kring hanteringen av dessa ungdomar, dels på institutionsnivå, men också av politiker och lagstiftare. Studien kommer framförallt fokusera på beskrivningar av ungdomshem med platser för ungdomar som blivit placerade enligt LSU respektive LVU. Resultatet kommer att analyseras utifrån ett barnperspektiv. Syftet operationaliseras med hjälp av följande frågeställningar:
● Hur beskrivs personalens roll samt arbetet med ungdomar placerade enligt LSU respektive LVU i media?
● På vilket sätt beskriver medier ungdomar som vistas på ungdomshem, och hur överensstämmer detta med den forskning som finns på området?
● Vilka konsekvenser kan mediebeskrivningar få för såväl det dagliga arbetet som förbättringsarbetet med ungdomar som blivit dömda enligt LSU respektive placerade enligt LVU?
3. Bakgrund och lagstiftning
Följande avsnitt kommer redogöra för den lagstiftning som ligger till grund för placeringar på särskilda ungdomshem och hur arbetet med ungdomar på särskilda ungdomshem ser ut. 3.1 Lagstiftning
Om barn och ungas behov inte kan tillgodoses av deras vårdnadshavare eller om det egna beteendet bidrar till en risk för den ungas framtida utveckling behöver samhället gå in med insatser (Socialstyrelsen, 2020a). Det är socialnämndens ansvar att se till att barn och unga som inte får sina behov tillgodosedda av vårdnadshavare får en gynnsam utveckling. Det kan i vissa fall betyda att bereda vård utanför det egna hemmet, ibland genom tvångsinsatser
(Socialstyrelsen, 2020a). Lagen som reglerar tvångsinsatser är LVU, en lag som kan ses som ett komplement till SoL. För att LVU ska bli aktuellt krävs att vårdnadshavarna eller
ungdomen själv, om ungdomen är över 15 år gammal, inte samtycker till frivilliga insatser. Nedan beskrivs de kriterier i LVU 2 § och 3 § som ska uppnås för att vård enligt LVU ska kunna beslutas om (Socialstyrelsen, 2009).
2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Vård skall också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första stycket (LVU 2-3§).
I LVU 3 § nämns “annat socialt nedbrytande beteende” som ett kriterium för tvångsvård. Ett socialt nedbrytande beteende kan förklaras genom att ungdomen uppvisar ett beteende som bryter mot samhällets normer (Socialstyrelsen, 2020a). Att ha sex mot ersättning, att vistas i olämpliga miljöer där det exempelvis förekommer droger eller att ungdomen begått brott är exempel på socialt nedbrytande beteenden. Vad som räknas som ett socialt nedbrytande beteende är inte alltid helt tydligt utan socialnämnden ansvarar för att göra en
helhetsbedömning av vad ungdomen är i behov av för insats av samhället (Socialstyrelsen, 2020a).
LSU kan tillämpas när ungdomar i åldrarna 15-17 år begår allvarliga brott som exempelvis rån, misshandel, mord och narkotikabrott (SiS, 2020b). Ungdomar som begått brott döms till sluten ungdomsvård som verkställs av SiS, istället för att dömas till fängelse. Beroende på brottets karaktär kan ungdomarna dömas till sluten ungdomsvård från 14 dagar upp till 4 år. Under tiden på SiS erhåller ungdomen individuell behandling och vård med inriktning på beteendeförändringar och att avstå från kriminalitet. Syftet med tiden på SiS är att underlätta för ungdomens väg tillbaka i in samhället efter avtjänat straff, vård och behandling (SiS, 2020b). LSU infördes som påföljd för unga lagöverträdare istället för fängelse eftersom fängelsemiljön anses vara olämplig för barn och unga (Prop. 1997/98:96). Vetskapen om att fängelsestraff kan innebära särskilda risker för ungdomar har länge legat till grund för att ungdomar inte dömts till fängelse i samma utsträckning som vuxna. Det anses inte vara rimligt att straffa unga lagöverträdare lika hårt som vuxna. SiS ansågs vid införandet av LSU vara bäst lämpade för att hantera ungdomar som begått brott och har sedan dess ansvarat för verkställandet av påföljden sluten ungdomsvård (Prop. 1997/98:96). Under 2021 kommer en översyn av den slutna ungdomsvården göras av regeringen, till följd av fritagningar och rymningar från särskilda ungdomshem (Justitiedepartementet, 2021). Syftet med översynen är att se till att påföljden sluten ungdomsvård blir en tillräckligt kraftfull åtgärd vid allvarlig brottslighet. Åtgärder för att stärka säkerheten på särskilda ungdomshem är en del som kommer att ses över (Justitiedepartementet, 2021).
3.2 SiS särskilda ungdomshem
På SiS särskilda ungdomshem vårdas ungefär 1000 svenska ungdomar varje år och ungdomarna som behandlas på SiS är framförallt placerade enligt LVU (SiS, 2020a). Särskilda ungdomshem anses kunna bidra till förändring samt ge ungdomar med svår beteendeproblematik den vård och omsorg de är i behov av (Andersson Vogel, 2017). Under 2018 placerades det stora flertalet ungdomar på SiS-hem med stöd av LVU (SiS, 2019). Endast 2 procent placerades med stöd av SoL och 6 procent placerades med stöd av LSU. Av de placerade ungdomarna hade 71 procent missbruksproblematik, 51 procent hade ett
kriminellt beteende och 51 procent hade ett socialt nedbrytande beteende (SiS, 2019). Innan placering enligt LVU utreder socialtjänsten om ungdomen har ett behov av vård på SiS och beslut om placering fattas av förvaltningsrätten (SiS, 2020a). Vården är tänkt att resultera i att ungdomarna ska kunna flytta tillbaka till sina hem, eller till ett eget boende, därför följer socialnämnden upp vården och omprövar beslutet var sjätte månad i enlighet med LVU 13§. Ungdomar kan även placeras på SiS-hem efter ett akut omhändertagande enligt LVU 6§ (SiS, 2020a). De flesta ungdomar som blir placerade på särskilda ungdomshem blir det i ett akut skede och omhändertagandet kan ses som en slags sista utväg när inget annat anses kunna hjälpa (Andersson Vogel, 2017). Många av de ungdomar som placeras på SiS-hem har tidigare haft öppna insatser i familjen, på familjehem eller på HVB-hem som inte fungerat. Beteendeproblem av svår grad som missbruk, våld, kriminalitet och utåtagerande beteende ligger till grund för placering (SiS, 2020a).
Sedan 1999 har ungdomar som begått grova brott och dömts till sluten ungdomsvård också placerats på SiS särskilda ungdomshem (Pettersson, 2017b). Till följd av att SiS sedan dess har ansvarat för en straffrättslig påföljd som egentligen inte står i linje med deras uppdrag, har anpassningar av verksamheten behövt ske (Pettersson, 2017b). När ungdomen kommer till SiS görs en kartläggning över vilken behandling ungdomen ska få utifrån vilka behov ungdomen har (SiS, 2020b). Behandlingen utformas efter vilket brott ungdomen begått samt hur rymningsbenägen ungdomen är. Det finns olika typer av avdelningar beroende på vilken säkerhetsnivå som krävs i behandlingen av ungdomen. Målet med behandling är att underlätta för att ungdomen ska kunna komma tillbaka ut i samhället efter avtjänat straff (SiS, 2020b). Särskilda ungdomshem har en komplex och motsägelsefull roll eftersom de har i uppgift att både förse de placerade ungdomarna med den vård och omsorg de är i behov av men också fungera som ett straff (Andersson Vogel, 2017).
4. Forskningsläget
Följande avsnitt syftar till att ge en övergripande bild av forskningsläget på området. I avsnittet kommer forskning om arbetet med ungdomar på särskilda ungdomshem redovisas. Forskning om vilka riskfaktorer och beteendeproblematik som kan leda till en placering på ungdomshem samt medias påverkan kommer också att redovisas.
4.1 Personalens roll och arbetet på ungdomshem
Oavsett vilken orsak som ligger till grund för att en ungdom placeras på institution visar forskning att relationen mellan personal och ungdomar är viktig för att behandlingen ska ha
positiv effekt (Henriksen, Degner & Oscarsson 2008; Engström, Engström & Sellin, 2020; Pettersson, 2017a). Institutionell behandling på ungdomshem ger personalen möjlighet att följa ungdomen dygnet runt och kan därmed skapa en större förståelse för ungdomens
beteendeproblematik och behov (Pazaratz, 2003). Ungdomarnas komplexa problematik gör att personalen måste vara flexibel och kunna anpassa sig efter ungdomarnas individuella behov för att behandlingen ska vara verksam (Pazaratz, 2003). Gemensamma aktiviteter mellan ungdomar och personal stärker relationen och gör att ungdomarna kan känna tillit till personalen (Henriksen, m.fl., 2008). När personal och ungdomar spenderar mycket tid med varandra och personalen visar engagemang i ungdomarna kan förtroendefulla och respektfulla relationer skapas. Personal som å andra sidan inte spenderar tid med ungdomarna och har lågt engagemang kan upplevas som avvisande av ungdomarna, vilket kan påverka relationen negativt (Henriksen, m.fl., 2008). Engström, m.fl. (2020) beskriver att personal som är regelstyrd och säkerhetsfokuserad kan trigga känslor av frustration och aggressivitet hos ungdomarna samt bidra till att konflikter uppstår eller förvärras. Personal som istället är passiv och drar sig undan i konfliktsituationer kan också bidra till att konflikter eskalerar. Ett respektfullt, omtänksamt och pålitligt bemötande från personalen har visat sig vara mest uppskattat hos ungdomarna och kan således ha en positiv inverkan på behandlingen (Engström, m.fl., 2020). Närvaron av trygga vuxna förebilder kan även vara viktig för att förhindra att ungdomar influerar varandra till ett negativt beteende (Ahonen & Degner, 2012). Studier visar däremot att det saknas resurser för att personalen ska kunna spendera tid med ungdomarna utöver planerade aktiviteter (Ahonen & Degner, 2012). Vidare finns det flera organisatoriska hinder för att en positiv relation ska utvecklas mellan personal och ungdom (Henriksen, m.fl., 2008). Ett av de hinder som beskrivs är en dualitet i yrkesrollen som behandlingsassistent, där personalen både ska agera säkerhetspersonal och behandlare. När behandlingsassistenterna lyckas balansera dualiteten i yrkesrollen kan en stabil relation som möjliggör positiv förändring skapas (Henriksen, m.fl., 2008).
Utöver personalens beteende beskrivs också andra faktorer på ungdomshem som kan trigga ungdomarnas känslor av frustration och aggressivitet, och således påverka behandlingen negativt (Engström, m.fl., 2020). Bland annat nämns att vara uttråkad, att behöva följa regler som inte anses vara motiverade, brist på förutsägbarhet och konflikter mellan ungdomar som faktorer vilka kan bidra till att frustration och aggressivitet utlöses (Engström, m.fl., 2020). Trots att ungdomarna känner visst missnöje över tiden på särskilda ungdomshem uppger de att vistelsen ger en möjlighet att fundera och reflektera över den egna livssituationen
(Pettersson, 2017a). Ungdomarna känner också viss tacksamhet över att fått en påföljd tidigt i livet och inte placerats i fängelse där det kanske blivit svårare att ta sig ur det kriminella beteendet. Behandling i en inlåst miljö beskrivs av ungdomarna som komplex. De flesta ungdomarna föredrar behandling i öppnare former, men de medger att öppen behandling ställer krav på ungdomarnas egna disciplin och att det därför är en mer utmanande typ av behandling. Vidare belyser ungdomarna vikten av att personalen ska kunna visa tillit till ungdomarna och ge dem ett eget ansvar för att kunna utvecklas i en positiv riktning (Pettersson, 2017a).
Många ungdomar beskriver att det till en början kan vara påfrestande att vara inlåst, men att de vänjer sig vid det efter en tid (Pettersson, 2017a). Det kan handla om att hålla sig undan för att undvika att bryta mot de regler som finns på institutionen, men också om att “stänga av”. Ungdomarna stänger av genom att exempelvis koncentrera sig fullt ut på något som annars kan framstå som oviktigt. Ungdomarna beskriver också en anpassning till det långsamma tempot och tristessen som inlåsningen innebär. Vidare kan inlåsningen upplevas som betryggande eftersom ungdomarna inte kan distraheras av omvärlden (Pettersson, 2017a). I USA tenderar ungdomsfängelser med hög säkerhet och inlåsning bland annat att användas för att avskräcka ungdomar från brottslighet (Abrams, 2006). Ungdomar som hamnar på
institutioner och ungdomsanstalter med hög säkerhet beskriver att de, i motsats till vad som är tänkt, inte upplever miljön som avskräckande. Ungdomshem blir tvärtom en trygg plats för ungdomarna där det finns pålitliga vuxna. Ungdomarna kommer ofta från otrygga
familjeförhållanden och har tidigare erfarenheter av placeringar utanför hemmet, varav vissa varit på institutionshem, vilket gör att den avskräckande effekten av ungdomshem minskas (Abrams, 2006). Trots den påfrestning som inlåsning innebär kan det med tiden bli en trygghet för ungdomarna eftersom det där inte finns möjlighet att falla för frestelsen att begå nya brott eller bruka droger (Pettersson, 2017a).
4.2 Beteendeproblematik hos ungdomar
Ungdomar som är placerade i tvångsvård visar ofta tecken på komplexa beteendeproblem, exempelvis psykiatriska problem, som kräver specialistvård (Ståhlberg, m.fl., 2010).
Ungdomarna uppvisar också ofta ett upproriskt beteende som kan ta sig i uttryck genom hot och våld (Valle & Bravo, 2013). Forskning visar tydligt på den mångfacetterade problematik som SiS-placerade ungdomar har (Ybrandt & Nordqvist, 2010). Ungdomar som är placerade på SiS har ofta fler psykologiska och emotionella problem i jämförelse med andra ungdomar. Problemen kan innefatta svårigheter med tillit och att kontrollera sitt beteende samt känslor av hopplöshet och att känna sig utanför. Både fysiska och psykiska problem tycks öka med åldern och äldre ungdomar som är placerade på SiS har ofta större beteendeproblematik än yngre, vilket delvis hänger samman med längre tid att utveckla olika typer av problematik (Ybrandt & Nordqvist, 2010). Barn och unga som blivit placerade enligt LVU kommer också med större sannolikhet att vara i behov av olika former av stöd och behandling senare i livet (Grahn, Lundgren, Chassler & Padyab, 2015). Det är således viktigt att vården på SiS anpassas efter ungdomarnas olika beteendeproblem och att de får en möjlighet till eftervård efter avslutad behandling (Ståhlberg, m.fl., 2010).
Kunskap om omständigheter som ökar risken för ungdomsbrottslighet kan ge viktig information om hur ungdomsbrottslighet kan förebyggas samt vilken typ av behandling ungdomarna som begått brott kan behöva (Goldson, 2000). Ungdomsbrottslighet grundar sig ofta i annan social problematik och flera faktorer kan leda fram till att en ungdom begår brott, exempelvis problem med familj och skola (Goldson, 2000). Ungdomar som blir placerade i ungdomshem har också en allvarligare problembild initialt och det är vanligt att de har en historia av andra placeringsformer (Ryan, Marshall, Herz & Hernandez, 2008). Ungdomarna som blir placerade i ungdomshem tenderar att fortsätta med brottsliga handlingar i högre grad än de som blir placerade i fosterhem. En av anledningarna till den förhöjda risken att
upprätthålla eller förstärka kriminellt beteende under institutionsplacering är att ungdomar med tyngre problematik kan påverka andra placerade ungdomar till mer avancerade
kriminella beteenden (Ryan, m.fl., 2008). De placerade ungdomarna tyr sig ofta till varandra och kan i vissa fall influera varandra till exempelvis ett fortsatt kriminellt beteende om de lämnas ensamma utan några planerade aktiviteter och närvarande personal (Ahonen &
Degner, 2012). Forskning visar att de placerade ungdomarna ofta lämnas ensamma under flera timmar utan någon närvarande vuxen vilket kan bidra till att ungdomarna påverkar varandra negativt. Personalens frånvaro tycks bero på att de är stressade samt att administrativa arbetsuppgifter tar fokus från interaktionen med ungdomarna (Ahonen & Degner, 2012). Forskning visar också att personal på SiS inte känner att de har nog med kompetens och kunskap för att hantera ungdomarnas komplexa beteendeproblem (Ahonen & Degner, 2014). 4.3 Medias påverkan
År 2005 blev flera rymningsförsök från SiS särskilda ungdomshem uppmärksammade i media vilket bidrog till förstärkt säkerhet i form av bland annat taggtråd och stängsel runt hemmen (Pettersson, 2017a). Enligt personalen som intervjuats bidrog utvecklingen till att fokus växlade om till att handla mer om inlåsning och säkerhet snarare än att fokusera på den viktiga behandlingen (Pettersson, 2017a). Fysiska säkerhetsarrangemang och inlåsning kan vara nödvändigt för att kunna förebygga potentiellt farliga situationer på ungdomshem (Biszczanik & Gruber, 2021). Det höga säkerhetstänket och den sterila miljön på
ungdomshem kan däremot ha en negativ effekt på behandlingen eftersom den kan försvåra personalens möjligheter till att bygga förtroendefulla relationer med ungdomarna. Ett ökat fokus på säkerhet anses vara motiverat på grund av den svåra problematik som ungdomar på SiS-hem har, men det har, enligt personalen, skett på bekostnad av integritet och trivsel (Biszczanik & Gruber, 2021).
SiS uppmärksamhet i media har tidigare påverkat arbetets organisering (Pettersson, 2017a). Bland annat vittnar personal som deltagit i en studie om att SiS åtog åtgärder som exempelvis förstärkt skydd runt ungdomshemmen efter rymningarna som uppmärksammades 2005 för att visa på handlingskraft, men brast i att stötta de inblandade institutionerna. Att åtgärder vidtas utifrån enskilda händelser som uppmärksammas i media kan påverka arbetet på SiS negativt eftersom det dels kan stärka ungdomars kriminella identitet och dels leda till att personalen upplever arbetsplatsen som farlig (Pettersson, 2017a). Säkerhetsanordningarna anses inte alltid stämma överens med det säkerhetsbehov som finns på enskilda hem, utan har inrättats efter en generell bedömning av säkerhetsläget på särskilda ungdomshem (Biszczanik & Gruber, 2021). Ungdomarna kan också “göras” mer farliga i och med den förstärkta
säkerheten och bidra till att de, i motsats till syftet, blir mer rymningsbenägna (Estrada, 1997). Att ungdomsbrottslighet uppmärksammas i media skulle kunna bidra till ytterligare kunskap om orsaker till varför ungdomar begår brott och att mer resurser sätts in för att motverka brottslighet. Forskning visar däremot att medias kritiska bild istället ofta leder till hårdare straff och större fokus på säkerhet för att bland annat visa att åtgärder har vidtagits (Estrada, 1997).
Efter de uppmärksammade händelserna år 2005 påverkades också det vardagliga arbetet på SiS, bland annat gällande hur ofta ungdomarna fick vistas utanför ungdomshemmet
(Pettersson, 2017a). Personal beskriver däremot att det i nuläget fokuseras mer på öppenhet och på verksamhetens innehåll. Detta anses också till viss del ha påverkats av medias och andra myndigheters kritik. Politikerna sätter press på SiS när händelser uppmärksammas i media som i sin tur bidrar till att SiS snabbt sätter in åtgärder för att hantera krissituationer. Uppmärksamheten i media behöver således inte alltid vara negativ utan kan också leda till en positiv utveckling, trots att mycket av den förstärkta säkerhet som infördes 2005 fortfarande lever kvar idag (Pettersson, 2017a). Socialarbetare har beskrivit att politiker och beslutsfattare ofta reagerar känslomässigt på enskilda händelser som uppmärksammas i media, vilket kan leda till omorganiseringar eller att nya åtgärder vidtas som inte tidigare har prioriterats (Lundström & Andersson, 2004). Som exempel tas placeringar utanför hemmet upp som en åtgärd som kanske har setts som den sista utvägen, men när ett enskilt fall uppmärksammas i media kan beslutsfattare ändra sig och anse att det barnet borde placeras ändå. Vad som skrivs i media kan således påverka beslut i både enskilda fall men också i hur arbetet ska organiseras i stort (Lundström & Andersson, 2004).
5. Teoretiska utgångspunkter
Under denna rubrik kommer studiens teoretiska utgångspunkt, barnperspektivet, att
presenteras. Barnperspektivet kommer att användas som teoretisk utgångspunkt i en teoretisk analys för att bidra till en djupare förståelse av vad som framkommit i resultat och analys utifrån WPR. Barnperspektivet ämnar ge ytterligare perspektiv på framställningen av ungdomarna som är placerade på särskilda ungdomshem. Genom barnperspektivet som teoretisk utgångspunkt kan debatten i media nyanseras och förstås på ett annat sätt.
Barnperspektivet kan också, tillsammans med analysmetoden WPR, bidra till kunskap om vilka konsekvenserna kan bli av framställningen av ungdomarna på SiS, både när det kommer till hur ungdomarna ser på sig själva samt vilken hjälp de kan få från samhället.
5.1 Barnperspektivet
I arbetet med barn och unga ska barnperspektivet alltid beaktas och stå i fokus
(Socialstyrelsen, 2009). För att se till att barn får stöd och hjälp utifrån deras enskilda behov krävs att hänsyn tas till barnets mognad, ålder samt vad barnet själv har att säga om sin situation. Det är också av vikt att barnet får insyn i och har möjlighet att påverka
bedömningar, utredningar och beslut som rör denne (Socialstyrelsen, 2009). Verksamheter inom SiS är utformade för att barnets rättigheter ska säkerställas i enskilda ärenden (SiS, 2014). Barnperspektivet innebär att ta hänsyn till vad barnet själv känner, tänker och vill i beslut och åtgärder. Vidare innebär barnperspektivet inom SiS att personalen behandlar barn med respekt och som fullvärdiga medborgare. Barnperspektivet på SiS kommer till uttryck genom både personalens kompetens och i besluts- och arbetsprocesser (SiS, 2014).
Begreppet barnperspektiv kan ha flera innebörder, men kommer i föreliggande studie definieras som vuxnas tolkning av barns perspektiv (Pramling Samuelsson, Sommer &
Hundeide, 2011). Perspektivet är en representation av vuxnas försök till att förstå barnets egna uppfattningar. Kunskap om levnadsvillkor och teorier om barns utveckling blir relevanta ur ett
barnperspektiv när de relateras till vuxnas uppfattningar av barnets tankar om sitt egna liv (Pramling Samuelsson, m.fl., 2011). För att tydliggöra vad barnperspektivet innebär görs en skillnad mellan barnperspektiv och barns perspektiv (Halldén, 2003). Skillnaden ligger i om det är barnets eller en vuxens perspektiv. Att ha ett barnperspektiv innebär att hänsyn tas till barnets perspektiv, men det görs av en vuxen (Halldén, 2003). Enligt Socialstyrelsen (2009) kan barnperspektivet förstås utifrån både barnets behov och barnets intresse. Att se barnets behov innebär att vuxna kan se vilka behov av stöd och skydd som barnet har. Barnets
intresse handlar istället om att lyssna till vad barnet vill utifrån sitt egna perspektiv. Att lyssna till barnets intresse och låta barnet få sin vilja beaktad innebär inte att beslut ska fattas enbart utifrån barnets vilja. Barnperspektivet handlar om att se barnets bästa ur en helhet, både utifrån det barnet vill och vilka behov barnet har (Socialstyrelsen, 2009). En viktig aspekt av barnperspektivet är att det är vuxnas konstruktion och tolkning av barnens uppfattningar, till skillnad från barns perspektiv som synliggör barnets subjektiva upplevelser (Pramling Samuelsson, m.fl., 2011).
Sedan 1 januari 2020 är barnperspektivet lagstadgat genom barnkonventionen (Unicef, u.å.a). Barnkonventionens syfte är att lyfta fram barnens rättigheter (Socialstyrelsen, 2020a).
Barnkonventionen består av 54 artiklar varav fyra, artikel 2, 3, 6 och 12, anses vara de viktigaste och mest grundläggande när det kommer till barnens bästa (Unicef, u.å.a.). Artikel 2 handlar om att alla barn har samma rättigheter och lika värde, artikel 3 innebär att barnets bästa alltid ska beaktas i alla beslut som rör barn, artikel 6 handlar om att alla barn har rätt till liv och utveckling och artikel 12 innefattar att alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Samtliga av de mest grundläggande artiklarna ska beaktas i alla frågor som rör barn (Unicef, u.å.a).
Två artiklar, artikel 37 och 40, i barnkonventionen berör särskilt ungdomar som begått brott (Socialstyrelsen, 2020b). Artikel 37 handlar om frihetsberövande och behandling av
frihetsberövade barn och artikel 40 innefattar barns rättigheter som misstänkt, åtalad eller dömd. Barnrättskommitén anser att barns fortsatta utveckling kan ta skada av att utsättas för rättsprocesser och kräver därför anpassad och individuell behandling efter att de begått brott (Socialstyrelsen, 2020b). I föreliggande studie är artikel 37 och 40 i barnkonventionen mest relevanta för att kunna diskutera till vilken grad barnperspektivet kommer till uttryck i SiS nuvarande verksamhet, och hur detta kan identifieras i den pågående mediedebatten. Mer specifikt innebär artikel 37 följande:
● Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning får utdömas för brott som begåtts av personer under 18 års ålder, ● Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Gripande, anhållande,
häktning, fängslande eller annat frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid,
● Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Särskilt ska varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta, och ska, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök,
● Varje frihetsberövat barn ska ha rätt att snarast få tillgång till såväl juridiskt biträde som annat lämpligt stöd, rätt att få lagligheten i sitt frihetsberövande prövad av en domstol eller annan behörig, oberoende och opartisk myndighet samt rätt till ett snabbt beslut i saken (Unicef, u.å.b).
Artikel 40 innefattar vikten av att barn som begått brott ska behandlas på ett sätt som bidrar till utveckling, värdighet och med en förhoppning om att kunna återanpassas i samhället igen efter avslutad påföljd eller behandling. Hänsyn ska också tas till barnets ålder.
Konventionsstaterna ska införa lagar och åtgärder som står i linje med barnets personliga förhållanden samt utifrån vilket brott som har begåtts. Följande punkter ska tillämpas:
● Inget barn ska misstänkas eller åtalas för eller befinnas skyldigt att ha begått brott på grund av en handling eller underlåtenhet som inte var förbjuden enligt nationell eller internationell rätt vid den tidpunkt då den begicks,
● Varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått brott ska ha åtminstone följande garantier: (i) att betraktas som oskyldigt till dess att barnets skuld lagligen fastställts, (ii) att snarast och direkt underrättas om anklagelserna mot sig och, om lämpligt, genom sina föräldrar eller vårdnadshavare, och att få juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt försvar,
(iii) att utan dröjsmål få saken avgjord av en behörig, oberoende och opartisk
myndighet eller rättskipande organ i en opartisk förhandling enligt lag och i närvaro av juridiskt eller annat lämpligt biträde och, såvida det inte anses strida mot barnets bästa, särskilt med beaktande av barnets ålder eller situation, barnets föräldrar eller
vårdnadshavare,
(iv) att inte tvingas att avge vittnesmål eller erkänna sig skyldigt; att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot barnet samt att på lika villkor få vittnen inkallade och förhörda för barnets räkning,
(v) att, om barnet anses ha begått brott, få detta beslut och beslut om åtgärder till följd därav omprövade av en högre behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande organ enligt lag,
(vi) att utan kostnad få hjälp av tolk, om barnet inte kan förstå eller tala det språk som används,
(vii) att få sitt privatliv till fullo respekterat under alla stadier i förfarandet (Unicef, u.å.b).
Konventionsstaterna ska också:
● Fastställa en lägsta straffbarhetsålder,
● Vidta åtgärder, då så är lämpligt och önskvärt, för behandling av ärenden som rör barn under denna ålder utanför domstol, under förutsättning att mänskliga rättigheter och rättsligt skydd till fullo respekteras (Unicef, u.å.b).
6. Forskningsmetod
I följande avsnitt kommer studiens metod och vetenskapsteoretiska ansats presenteras. Vidare presenteras litteratursökning, datainsamlingsmetod och analysmetod.
6.1 Val av metod
Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur ungdomar på särskilda ungdomshem framställs i media samt hur detta kan påverka organiseringen av arbetet med dessa ungdomar.
För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar kommer en diskursanalys att tillämpas. Metoden diskursanalys används för att förstå vilken roll språket har i
konstruktionen av verkligheten (Bolander & Fejes, 2009). Med hjälp av diskursanalys kan “sanningar” om verkligheten undersökas närmare (Bolander & Fejes, 2009). Hur ett objekt eller fenomen beskrivs påverkar uppfattningen av objektet eller fenomenet (Bryman, 2018). Diskurser kan även påverka hur makt fördelas och hur samhällsinstanser organiseras. Ett exempel som beskrivs i Bryman (2018) är diskursen om mental ohälsa. Diskursen påverkar hur samhället ser på personer med mental ohälsa, vad sjukdomen innebär, hur bemötandet gentemot personer med mental ohälsa ska vara samt vem som ska ansvara för behandling. Diskursen påverkar således både synen på mental ohälsa och hur organisering av vård för mental ohälsa ser ut (Bryman, 2018). Denna studie ämnar synliggöra diskurser om ungdomar på särskilda ungdomshem och vilka konsekvenser det kan medföra för beslutsfattning och organisering av arbetet med dessa ungdomar. För att kunna besvara studiens syfte anses diskursanalys vara en lämplig metod.
Materialet till studien utgörs av nyhets- och debattartiklar från svenska tidningar, vilket innebär att det är en dokumentstudie. Empirin i en dokumentstudie utgörs av dokument som producerats utan att en forskare varit involverad i framställningen av dokumenten (Bryman, 2018). En positiv aspekt av dokumentstudier är att materialet är opåverkat av forskaren. Det krävs däremot att materialets kvalitet bedöms utifrån fyra kriterier; autenticitet, trovärdighet, representativitet och meningsfullhet. Empiri från massmedier kan ha svårt att uppfylla alla kriterier. Autencitetskriteriet är svårt att säkerställa eftersom det finns en risk att
upphovsmännen till artiklarna har bristande kunskap på ämnet, och det kan därför vara svårt att lita på en beskrivning. Även kriteriet på trovärdighet kan vara svårt att säkerställa, men eftersom syftet med att analysera massmedier ofta är att visa på hur språket används och inte om informationen är sann är trovärdighetskriteriet inte prioriterat (Bryman, 2018).
Föreliggande studie ämnar inte avgöra vad som är sant eller inte i de tidningsartiklar som kommer analyseras. Fokus kommer istället vara på hur mediernas beskrivning kan påverka beslutsfattning och organisering av arbetet med ungdomar på särskilda ungdomshem, vilket gör att kravet på autenticitet och trovärdighet inte är lika stort. Kravet på representativitet handlar om materialet är typiskt för den kategori det tillhör (Bryman, 2018). När materialet är tidningsartiklar brukar kravet på representativitet inte vara lika viktigt eftersom det är lätt för forskaren att bestämma varifrån materialet ska hämtas. Vad det gäller meningsfullhet ska materialet vara tydligt och begripligt, något som inte brukar vara ett problem i publicerade tidningsartiklar (Bryman, 2018). I föreliggande studie har urvalet gjorts från svenska tidningar och texterna har varit tydliga och begripliga.
6.2 Vetenskapsteoretisk ansats
Den vetenskapsteoretiska ansats som ligger till grund för föreliggande studie är
socialkonstruktionism. Enligt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är verkligheten skapad av gemensamma konstruktioner och berättelser (Røkenes, 2016). Genom social samverkan kan människor skapa en gemensam förståelse av situationer och fenomen och på så sätt skapas mening och kunskap. Eftersom mening och kunskap skapas i interaktion mellan människor anses en objektiv beskrivning av verkligheten vara omöjlig att uppnå. Samma
situation eller fenomen kan uppfattas olika beroende på vem som tolkar och i vilken kontext situationen eller fenomenet tolkas. Förförståelse innebär att människor förstår andra utifrån sina egna erfarenheter, känslor och tankar vilket i sin tur kan påverka hur verkligheten tolkas och kunskap skapas. Subjektet skapar således verkligheten tillsammans med andra genom sociala konstruktioner vilket gör att även förståelsen av verkligheten är att betrakta som en social produkt. Det socialkonstruktionistiska perspektivet används för att förklara hur människan tänker och gör anspråk på att säga något om hur verkligheten konstrueras individuellt, socialt, kulturellt och ämnesteoretiskt (Røkenes, 2016). Med en
socialkonstruktionistisk utgångspunkt är ambitionen att föreliggande studie ska synliggöra hur bilden av ungdomar på särskilda ungdomshem är konstruerad och hur det eventuellt kan ha påverkan på hur arbetet med ungdomarna ska organiseras.
6.3 Litteraturanskaffning
Litteratursökningen till denna studie har genomförts i de elektroniska databaserna Social Services Abstract och Primo. Sökningarna har gjorts på engelska med följande sökord: Juvenile, adolescents, young people, institution, compulsory care, juvenile home, criminal justice, Sweden och media. Sökorden har använts enskilt och i olika kombinationer. Samtliga artiklar har sökts med kriteriet peer-rewied och att de skulle vara publicerade efter 2000. Viss litteratur har även sökts genom granskning av relevanta referenslistor i artiklar och böcker. Forskningen som valts ut är både svensk och internationell. Anledningen till att både svensk och internationell forskning använts är för att återge en mer övergripande bild av
ungdomsbrottslighet och arbetet med det. Internationell forskning kan belysa aspekter av hanteringen av ungdomar som begått brott som svensk forskning inte tar upp, eftersom påföljdssystemet ser olika ut i olika länder.
6.4 Urval och datainsamlingsmetod
Den datainsamlingsmetod som använts i föreliggande studie är målstyrt urval. Ett målstyrt urval används i kvalitativa studier och urvalet baseras på vem eller vilket material som kan besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2018). Urvalet görs inte med slumpmässiga metoder, vilket gör att det inte går att generalisera resultatet till en population. Det är istället de
individer, eller i det här fallet dokument, som uppfyller vissa kriterier eller är bäst lämpade att besvara frågeställningarna som valts ut (Bryman, 2018). Syftet med föreliggande studie är inte att generalisera resultatet till en hel population. Studien ämnar att undersöka diskurser om ungdomar på särskilda ungdomshem och urvalet baseras på nyhets- och debattartiklar som diskuterar denna fråga, vilket innebär att ett målstyrt urval är bäst lämpat för att besvara syftet.
Empirin i studien består av debatt- och nyhetsartiklar från svenska tidningar. Sökningen efter artiklar genomfördes i sökdatabasen Google och i mediearkivet Retriever. Ett av
inklusionskriterierna för sökningen var att artiklarna skulle vara publicerade de senaste fem åren. De artiklar som valts ut har varit publicerade i någon av Sveriges rikstidningar, i
lokalpress eller i facktidningar. Ett annat kriterium var att artiklarna skulle beskriva ungdomar boende på särskilda ungdomshem med plats för både LVU- och LSU-placeringar, eftersom de ansågs kunna besvara syftet och frågeställningarna för föreliggande studie. De sökord som
användes var: Statens institutionsstyrelse, särskilda ungdomshem, sluten ungdomsvård, hot och våld.
6.4 Analysmetod
I den här studien kommer analysmetoden What’s the problem represented to be (WPR) att användas. WPR är utformad för att förstå hur problem i myndigheters policydokument framställs och inte att försöka förstå problemet i sig (Bacchi, 2009). Hur problem framställs och förstås kan ha en påverkan på hur vi lever vårt dagliga liv. Analysmetoden syftar inte till att förstå medvetna framställningar av problem utan fokuserar istället på djupa tolkningar som skapas i framställningen av problem. För att underlätta granskningen av hur problem
framställs innehåller analysmetoden följande sex frågor:
● What's the problem represented to be in the specific policy? (Q1)
● What presuppositions or assumptions underlie this representation of the “problem”? (Q2)
● How has this representation of the problem come about? (Q3)
● What is left unproblematic in this problem representation? What are the silences? Can the problem be thought about differently? (Q4)
● What effects are produced by this representation of the problem? (Q5)
● How/where has this representation of the problem been produced, disseminated and defended? How could it be questioned, disrupted and replaced? (Q6).
Frågorna syftar till att, på ett djupare plan, förstå hur ett särskilt problem framställs och vilka konsekvenserna blir av framställningen. WPR kan användas på olika sätt och inte endast när det kommer till att försöka förstå hur problem framställs i myndigheters policydokument. Det går också att använda sig av WPR när det kommer till medias framställning av problem (Bacchi, 2009), vilket är hur WPR kommer att tillämpas i den här studien.
För att uppnå syftet med studien kommer endast fyra frågor att användas; Q1, Q2, Q4 och Q5. Anledningen till att Q3 och Q6 exkluderas från studien är på grund av att de inte anses
uppfylla rätt funktion för att besvara studiens syfte samt att studiens empiri inte är tillräckligt omfattande för att kunna analyseras med hjälp av dessa frågor. För att anpassa Bacchis (2009) analysmetod till föreliggande studie har analysfrågorna (Q1, Q2, Q4, Q5) översatts till:
● Vad framställs som problem i tidningsartiklarna om SiS särskilda ungdomshem? (Q1) ● Vilka antaganden ligger till grund för framställningen av problemen? (Q2)
● Vad lämnas oproblematiskt i denna framställning av problemen? Vad exkluderas? Kan problemen betraktas på ett annat sätt? (Q4)
● Vilka blir effekterna av att framställa problemen på detta sätt? (Q5)
Den första frågan (Q1) syftar till att tydliggöra vilket problem som framställs i materialet som granskas genom att börja med att se vilka åtgärder som vidtas för att hantera problemet (Bacchi, 2009). Inom WPR tillämpas ett slags baklängesperspektiv där man först tittar på vilka åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med problemet och på det sättet få en
förståelse av vad som framställs som problem och på vilket sätt (Bacchi, 2009). I föreliggande studie kommer den första frågan att användas för att få en bättre förståelse över vilka åtgärder som vidtas för att förbättra arbetet på SiS särskilda ungdomshem och vad åtgärderna anses kunna bidra till. Detta baklängesperspektiv kommer också att användas för att få en förståelse över hur ungdomar på SiS särskilda ungdomshem framställs i media och vad problemet anses vara som gör att åtgärderna behöver vidtas.
Den andra frågan (Q2) handlar om att ta reda på vad som tas för givet när det kommer till framställningen av problemet i fråga (Bacchi, 2009). Frågor som “Vad antas?”, “Vad tas för givet?” och “Finns det något som inte ifrågasätts”? kan tillämpas för att försöka nå förståelse över hur problem framställs. För att förstå dessa förgivettaganden kan forskaren bland annat leta efter dikotomier i det material som ska analyseras. Dikotomier är motsatspar som
exempelvis man/kvinna eller offentlig/privat. I dikotomier finns en slags hierarki där den ena dikotomen anses mer viktig och mer värd än den andra. Anledningen till letandet av
dikotomier i materialet som granskas är för att ta reda på hur de kan tänkas forma
framställningen av problemet samt synliggöra den konceptuella logik som problemet är byggt på. Konceptuell logik syftar till den mening som skapas för att en problemframställning ska kunna existera och skapar därmed diskurser inom olika områden. Att leta efter nyckelord i texten är ett annat sätt som kan tillämpas för att nå förståelse över sådant som tas för givet när det kommer till hur ett problem presenteras. Nyckelord kan exempelvis vara “hälsa” eller “välfärd” och betyder olika saker för olika människor. Vissa nyckelord kan däremot anses mer uppenbara och ha mer generella betydelser tills en djupare förståelse nås. Fortsättningsvis kan forskare också leta efter kategorier av människor i den text som analyseras. Kategorierna kan innefatta exempelvis “ungdomar”, “hemlösa”, “studenter” eller liknande. Precis som
dikotomier och nyckelord ses inte heller kategorier som givna utan istället försöker forskaren förstå hur dessa kategorier kan ge mening till hur framställningen av problem görs. Beroende på vilket sätt människor delas in i kategorier kan det påverka vilka åtgärder som vidtas, hur samhället ser på personerna i fråga samt hur personerna ser på sig själva (Bacchi, 2009). I föreliggande studie kommer frågan (Q2) att användas för att besvara syftet gällande vilka diskurser som går att finna i artiklarnas framställning av de placerade ungdomarna på SiS särskilda ungdomshem.
Den fjärde frågan (Q4) handlar om att granska vad som exkluderas i framställningen av problemet (Bacchi, 2009). Syftet är således att problematisera hur ett problem presenteras och vad som inte tas i beaktning när det kommer till framställningen av problemet. I föreliggande studie kommer frågan (Q4) att användas för att få en förståelse över vad som inte tas upp i media när det kommer till hur ungdomar på SiS framställs. För att synliggöra vad som exkluderas kommer samma dikotomier som i Q2 att användas. Den sista frågan (Q5) handlar om vilka effekterna blir av att framställa ett problem på ett visst sätt (Bacchi, 2009). Genom att använda WPR utgår man från att vissa grupper av människor kan ta mer skada av hur de framställs än andra. Denna fråga syftar till att försöka nå en förståelse till varför vissa grupper skadas mer än andra vilket kan göras genom att identifiera tre olika effekter av hur problem framställs; diskursiva effekter, subjektiva effekter samt direkta effekter på människor liv. Diskursiva effekter handlar om hur språket används i framställningen av ett problem.
Beroende på hur man talar om ett problem kan det bidra till svårigheter med att tänka annorlunda gällande problemet och därmed förloras viktiga aspekter. Diskurser skapar i sin tur subjektifikationseffekter vilka påverkar människor på olika sätt inom ramen för en diskurs. Det är också vanligt att vissa grupper av människor framställs som anledningen till ett särskilt problem vilket gör det viktigt att reflektera över hur det kan påverka människor negativt. Den tredje effekten som är direkta effekter på människors liv innebär att framställningen av hur ett problem kan ha en direkt inverkan på människors liv granskas. Det kan handla om vilka som får tillgång till hjälp eller hur människor påverkas fysiskt, exempelvis att de kan uppleva stress till följd av hur de framställs (Bacchi, 2009). Den sista frågan (Q5) kommer att
användas i studien för att undersöka vad effekterna kan tänkas bli av framställningen i media av ungdomar som är placerade på SiS särskilda ungdomshem.
7. Etiska överväganden
För att en studie ska anses vara etiskt försvarbar ska vissa kriterier uppfyllas
(Vetenskapsrådet, 2017). Forskaren ska tala sanning om sin forskning, granska och redovisa utgångspunkterna för studien, öppet redovisa metoder och resultat samt öppet redovisa eventuella kommersiella intressen. Vidare ska forskaren inte stjäla resultat från andra, hålla god ordning genom exempelvis dokumentation, bedriva forskning utan att skada andra och vara rättvis i bedömningen av andras forskning. Utöver dessa kriterier har forskaren ett ansvar att se till att studien är av hög kvalité och fri från yttre påverkan. Forskaren har dessutom ett särskilt ansvar för att deltagarna i studien och för de individer som påverkas indirekt av resultatet i forskningen (Vetenskapsrådet, 2017). För att uppfylla kriterierna har metod och utgångspunkter redovisats i denna studie. I studien finns inga kommersiella intressen. Vidare har inga forskningsdeltagare medverkat i studien. Studien rör däremot ungdomar och personal på särskilda ungdomshem, vilket innebär att ett ansvar finns gentemot hur studiens resultat kan påverka de personerna. Syftet med studien är inte att göra sanningsanspråk eller att
utmåla grupper som ansvariga för problem. Studien ämnar att belysa vilka diskurser som finns om särskilda ungdomshem och söka efter mönster i beskrivningarna, i likhet med det Winther Jørgensson och Phillips (2000) skriver om diskursanalyser. Enligt Winther Jørgensson och Phillips (2000) ska diskursanalyser inte till att redogöra för vad som är sant eller inte, istället ska det som sagts och skrivits lyftas fram för att synliggöra mönster samt identifiera vilka konsekvenser diskursen kan få för verkligheten. Det är särskilt viktigt att diskursanalytiska forskare förhåller sig objektiva till materialet och försöker ställa sig främmande till materialet (Winther Jørgensson & Phillips, 2000). I föreliggande studie har artiklar med olika ståndpunkt valts ut för att få en så nyanserad bild av diskursen som möjligt. I redovisningen av innehållet i artiklarna har en så allsidig bild som möjligt försökt nås och sökandet efter teman har gjorts utan egna värderingar eller åsikter.
8. Resultat och analys
I följande avsnitt kommer resultat och analys att presenteras. Den första delen av analysen kommer utföras enligt metoden WPR. Den andra delen av analysen är en teoretisk analys med utgångspunkt i barnperspektivet. Samtliga artiklar som används i analysen presenteras i tabell
1.
Tabell 1. Sammanställning av artiklar
Rubrik Författare Datum Tidning Centrala begrepp
SiS-anställd vittnar om allvarliga problem: “Personal söker konflikt” Christoffer Söderman
17-12-19 SVT Nyheter bristande kompetens, utbildning, förvaring, aggressivitet, bråk
SiS-anställda larmar: våldet ökar och blir allt grövre
Jenny Lagerstedt 18-02-04 SVT Nyheter hot, våld, anmälningar
Institutionschef: fler gängkriminella på statliga ungdomshem
Valentina Xhaferi 20-09-07 SVT Nyheter gängkriminalitet, återfall i brott,
programverksamheter Facket larmar: känt att
säkerheten brister på ungdomshemmen
Annika Clemens 20-09-11 Akademikern bristande säkerhet, politikers ansvar, fritagningar, alternativ behandling Forskaren: Undvik behandlingshem - ger nya kriminella kontakter
Lina Bergström 20-09-23 SVT Nyheter kritik mot
behandlingshem, knyta kriminella kontakter, skillnad mellan åldrar Grövre våld bakom att
ungdomshem ska få fängelsesäkerhet
Salomon
Rogberg 20-10-14 Sekotidningen säkerhetsklassning,ökat våldskapital, fritagningar
“Ungdomshem fel plats
för tungt kriminella” ThomasErlingson, m.fl. 21-01-04 SvenskaDagbladet negativ utveckling,olika behov, alternativ lösning,
kriminalvården Riksdagsmajoritet vill
flytta unga från SiS-hem till fängelser
Lasse Wierup 21-01-19 Dagens nyheter
riksdagsmajoritet, skärpta straff, kriminalvården, bristande säkerhet Forskaren: Vem som
helst ska inte jobba på ungdomshem Karin Lindgren Strömbäck 21-02-01 Sekotidningen normaliserat våld, personalens människosyn, kollegiala stödgrupper Barnkonventionen
gäller även unga som begår brott
Peter Andersson,
m.fl. 21-02-11 Expressen barnkonventionen,liknande problematik, behandling
“Han slogs för sitt liv första dagen på jobbet”
Sandra Lund 21-02-17 Arbetet hot och våld, ensamarbete, rekryteringsproblem, riskbedömningar, barnperspektivet, ökad säkerhet Kriminolog: “Ungdomsfängelser togs bort för att de inte fungerade
Kina Pohjanen 21-04-07 SVT Nyheter ungdomsfängelser, hårdare straff, debatt
Allt mer pengar till institutionsvård - trots varningarna: “Kan ge fortsatt kriminalitet”
Marja Grill 21-04-19 SVT Nyheter mer pengar till institutionsvård, riskfylld vård, brist på alternativ
8.1 Resultat och analys
För att analysera innehållet i artiklarna kommer metoden WPR att användas. Analysen utgår från fyra utvalda frågor (Q1, Q2, Q4 och Q5), vilka kommer användas för att skapa en djupare förståelse av hur problem framställs i media och vilka konsekvenser det kan få.
8.1.1 Vad framställs som problem i tidningsartiklarna om SiS särskilda ungdomshem? (Q1)
Syftet med den första frågan (Q1) är att tydliggöra vad som framställs som ett problem i texterna. Ett sätt att identifiera vad som utmålas som ett problem är genom att titta på vilka åtgärder som föreslås i artiklarna och vilket problem de ämnar att åtgärda (Bacchi, 2009). Nedan beskrivs de problem som kunnat identifierats i artiklarna. Problemen som identifierats delas upp i två övergripande teman; ungdomarnas beteendeproblematik och personalens kompetens.
Ungdomarnas beteendeproblematik
Ett tema som går att identifiera i de olika artiklarna är beskrivningar av ungdomarnas beteendeproblematik. I flera artiklar skrivs det om att ungdomar idag begår allt grövre brott och att SiS särskilda ungdomshem, som fokuserar på behandling, därmed inte är rätt plats för dessa ungdomar. I en artikel, “Riksdagsmajoritet vill flytta unga från Sis-hem till fängelser” skriven av Lasse Wierup, beskrivs att en riksdagsmajoritet vill flytta över vårdansvaret till kriminalvården eftersom den organisationen anses vara bättre lämpad att ta emot ungdomar som är grovt kriminella (Wierup, 2021). Även i en debattartikel, “Ungdomshem fel plats för tungt kriminella” skriven av Thomas Erlingson m.fl., argumenteras det för att SiS särskilda ungdomshem inte är rätt plats för de ungdomar som är dömda till sluten ungdomsvård. Intentionerna som fanns när beslut fattades om att ungdomar som begått grova brott skulle placeras på SiS särskilda ungdomshem anses inte ha uppfyllts. De LSU-dömda ungdomarna har inte tagit till sig av den vård och behandling som SiS erbjuder utan har istället påverkat ungdomshemmen, och andra ungdomar som behandlas där, negativt. Pengar och hårt arbete har behövt läggas ner för att förstärka säkerheten på SiS och för att anpassa arbetet till
LSU-dömda ungdomar, vilket har gjort att ungdomshemmen nästan blivit fängelselika. På grund av den utveckling som skett till följd av ungdomarnas beteendeproblematik anser Erlingson, m.fl. (2021) att ny lagstiftning med andra alternativ för dessa ungdomar behöver tas fram.
I artikeln “Barnkonventionen gäller även unga som begår brott” skriven av Peter Andersson m.fl. motsätter sig flertalet forskare till uppfattningen om att LSU-dömda ungdomar och LVU-placerade ungdomar ska separeras. Forskarna anser att det kan vara problematiskt att dela upp dessa ungdomar eftersom de ofta har en liknande bakgrund och problematik och således är i samma behov av vård, behandling och möjlighet till att skapa trygga relationer. SiS anses, enligt forskarna, vara rätt myndighet att ansvara för dessa ungdomar och det står dessutom i linje med barnkonventionen att ungdomar som begått brott ska avtjäna ett kortare straff och få behandling på exempelvis särskilda ungdomshem. I artikeln framförs det också att den förstärkta säkerheten och grövre straff riskerar att förstärka ungdomars kriminella identitet (Andersson, m.fl., 2021).
En aspekt av ungdomarnas beteendeproblematik som går att identifiera i artiklarna är det hot och våld som förekommer på SiS särskilda ungdomshem. Två artiklar skriver om det ökade våldet på särskilda ungdomshem. I artikeln “Han slogs för sitt liv första dagen på jobbet” skriven av Sandra Lund intervjuas en tidigare anställd på SiS. Han berättar om utsattheten han känt under tiden på SiS och beskriver ungdomarna som väldigt aggressiva. Den tidigare anställde beskriver också en händelse där han blir lämnad ensam med flera ungdomar vilket leder till en hotfull situation som bland annat slutar med att han blir slagen. Andra händelser som beskrivs i artikeln är att ungdomarna på olika ungdomshem ska ha hällt kokande vatten över personal samt utsatt personal för sexuellt ofredande och grov misshandel. I artikeln intervjuas skyddsombud som beskriver svårigheter med att balansera barnperspektivet och barnets bästa med att anställda inte ska råka illa ut på sin arbetsplats (Lund, 2021). I “Facket larmar: Känt att säkerheten brister på ungdomshemmen” problematiseras ungdomarnas rättigheter till telefon och surfplattor. Ordförande för Saco-S som blivit intervjuad i artikeln menar att personalen inte har befogenhet att begränsa ungdomarnas användande av telefon och surfplattor och därmed inte kan kontrollera vilka ungdomarna tar kontakt med, vilket kan bidra till ökade fritagningsförsök (Clemens, 2020). I artikeln “SiS-anställa larmar: Våldet ökar och blir allt grövre” skriven av Jenny Lagerstedt beskrivs också det ökade våldet på SiS särskilda ungdomshem. Flera skyddsombud som intervjuats berättar om anställda som vittnar om slag, sparkar samt ungdomar som spottar på dem. Våldet anses öka och under 2017 anmäldes ungefär 1900 händelser, men långt ifrån alla incidenter anmäldes till polis eller arbetsmiljöverket (Lagerstedt, 2018).
I artiklarna tas säkerheten på särskilda ungdomshem upp som ett problem kopplat till
ungdomarnas beteendeproblematik. Ämnet har tagits upp till följd av ökningen av rymningar och fritagningar från särskilda ungdomshem de senaste åren. Bristen på säkerhet påtalas bland annat som ett argument för omorganisering av påföljden sluten ungdomsvård i artikeln
“Riksdagsmajoritet vill flytta unga från Sis-hem till fängelser” skriven av Lasse Wierup. I artikeln framgår det att en majoritet av riksdagspartierna vill flytta över ansvaret för sluten
ungdomsvård till kriminalvården och ett av argumenten som framförs är att säkerheten på särskilda ungdomshem inte är tillräcklig för de ungdomar som behandlas på hemmen idag (Wierup, 2021). I “Facket larmar: Känt att säkerheten brister på ungdomshemmen” skriven av Annika Clemens framgår det att SiS är medvetna om säkerhetsbristerna på
ungdomshemmen, men att de åtgärder som krävs ligger utanför myndighetens budget. Behovet av förstärkt säkerhet beskrivs som en konsekvens av ungdomars höga våldskapital och de rymningar som skett de senaste åren (Clemens, 2020). I en annan artikel, “Grövre våld bakom att ungdoms hem ska få fängelse säkerhet” skriven av Salomon Rogberg, tas ett förslag från Regeringen upp. Förslaget är att säkerhetsklassa SiS särskilda ungdomshem på ett liknande sätt som kriminalvården. Ungdomarnas rätt till mobiltelefoner ska också ses över. Sekos ordförande på SiS som intervjuats i artikeln berättar att det kan vara riskfyllt att blanda ungdomar med hög respektive låg risk för våld eller rymningar. Att göra analyser och
riskbedömningar innan ungdomarna placeras på särskilda ungdomshem anses vara motiverat på grund av att placerade ungdomarna ofta begår grövre brott och ingår i kriminella gäng i större utsträckning än tidigare (Rogberg, 2020).
Två artiklar beskriver att placeringar på särskilda ungdomshem är relaterat till risker för exempelvis fortsatt kriminellt beteende. I “Forskaren: Undvik behandlingshem – ger nya kriminella kontakter” skriven av Lina Bergström intervjuas en forskare som säger att behandlingshem för kriminella ungdomar snarare förvärrar situationen, speciellt när
ungdomarna är i senare tonåren. På ungdomshem ges ungdomarna möjlighet att knyta kontakt med andra kriminella eller lära sig av varandra. Ett annat problem som påtalas är
behandlingshem med stora åldersskillnader, eftersom det är utvecklingsskillnader beroende på vilken ålder ungdomarna har (Bergström, 2020). Även i “Allt mer pengar till institutionsvård – trots varningarna: ‘Kan ge fortsatt kriminalitet’” skriven av Marja Grill påtalas riskerna med institutionsvård. I artikeln intervjuas samma forskare som i artikeln ovan och även här beskrivs riskerna med att gruppbehandling av ungdomar kan leda till fortsatt eller förvärrad kriminalitet. Trots riskerna har kostnaderna för institutionsplaceringar ökat de senaste åren. Flera socialchefer säger att ökningen beror på bristen på alternativ. Det kan vara svårt att få platser i familjehem och de platser som finns prioriteras till yngre barn. En avdelningschef säger dessutom att behandlingshem har rätt kompetens för att arbeta mot exempelvis kriminalitet. Enligt forskaren är däremot det bästa alternativet behandlingsfamiljer där
ungdomarna inte får möjlighet att knyta kontakt med andra med ett kriminellt beteende (Grill, 2021).
Personalens kompetens
Ett annat återkommande tema i artiklarna är personalens kompetens. Två artiklar belyser vikten av personalens bemötande och kompetens på särskilda ungdomshem. I “Forskaren: Vem som helst ska inte jobba på ungdomshem” skriven av Karin Lindgren Strömbäck intervjuas en forskare som säger att utbildning är en förutsättning för att kunna ge god
behandling, men det krävs även att personalen har god människosyn och vill arbeta med barn och ungdomar. Ett annat problem på ungdomshem som beskrivs i artikeln är att våld mellan ungdomar och personal är normaliserat. Forskaren säger att styrka premieras före svaghet och att detta leder till att personalen kanske inte vågar uttrycka rädsla, eftersom det går emot
