Arbetsterapeuters erfarenheter av
klientcentrerat arbete inom sluten
rättspsykiatrisk vård
Occupational therapists experiences of
client-centered practice in secure forensic
psychiatric care
Författare: Fanny Clasén och Fanny Hellström
Termin 5 2018
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde: Arbetsterapi
Arbetsterapeutprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Maria Yilmaz, universitetsadjunkt, Örebro universitet Examinator: Marie Holmefur, professor, Örebro universitet
Örebro Universitet
Institutionen för hälsovetenskaper
Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi Svensk titel: Arbetsterapeuters erfarenheter av klientcentrerat arbete inom sluten rättspsykiatrisk vård
Engelsk titel: Occupational therapists experiences of client-centered practice in secure forensic psychiatric care
Författare: Fanny Clasén och Fanny Hellström Datum: 2018-12-14
Antal ord: 7228 Sammanfattning:
Bakgrund: Inom arbetsterapi är klientcentrering ett centralt begrepp. Det innebär att arbetsterapin utformas efter klientens intressen och önskemål. Om en person som har en psykiatrisk sjukdom begår ett brott döms de till sluten rättspsykiatrisk vård. De hamnar då på en sluten rättspsykiatrisk vårdavdelning och blir frihetsberövade. Klientcentrerat arbete har visat sig fungera i arbetet med olika klientgrupper. I Sverige har det inte undersökts hur arbetsterapeuter upplever att det fungerar inom den slutna rättspsykiatriska vården. Syfte: Beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta klientcentrerat inom sluten
rättspsykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sex deltagare genomfördes för att kunna besvara syftet. Intervjuerna var semistrukturerade och deltagarna som intervjuades var arbetsterapeuter som arbetade på olika rättspsykiatriska vårdavdelningar i Sverige. Resultat: I resultatet framkom att arbetsterapeuterna såg fördelar med att använda ett klientcentrerat arbetssätt. De berättade även om vilka svårigheter de upplevde fanns med att arbeta klientcentrerat på de olika vårdavdelningarna och vad som skulle kunna förbättras för att det skulle gå att arbeta ännu mer klientcentrerat. Slutsats: Det klientcentrerade arbetssättet fungerar till viss del men begränsas av miljön kring klienten. Förändringar bör ske för att det klientcentrerade arbetet ska kunna fungera fullt ut.
Sökord: Arbetsterapi, kvalitativ forskning, miljö, patientcentrerad vård, rättspsykiatri.
1. Inledning 1
2. Bakgrund 1
2.1 Arbetsterapi 1
2.1.1 Klientcentrering inom arbetsterapi 2
2.2 Rättspsykiatrisk vård 2
2.2.1 Livet på en sluten rättspsykiatrisk vårdavdelning 3 2.2.2 Arbetsterapeutens arbetsuppgifter inom rättspsykiatrisk vård 3
2.3 Problemområde 4 3. Syfte 4 4. Metod 4 4.1 Design 4 4.2 Urval 4 4.3 Datainsamling 5 4.4 Dataanalys 5 4.5 Etiska ställningstaganden 6 5. Resultat 7
5.1 Fördelar med att arbeta klientcentrerat 8
5.1.1 Relationen mellan arbetsterapeut och klient underlättas 8
5.1.2 Klientens involvering skapar motivation 8
5.1.3 Aktivitetsutbudet ger klienten valmöjligheter 9
5.2 Svårigheter med att arbeta klientcentrerat 9
5.2.1 Maktstruktur 10
5.2.2 Social miljö 10
5.2.3 Frihetsberövandet 10
5.2.4 Lagstiftning 11
5.3 Förändringar för att kunna arbeta mer klientcentrerat 11 5.3.1 Vikten av klientcentrering hos alla vårdprofessioner 11
6. Diskussion 12 6.1 Resultatdiskussion 12 6.2 Metoddiskussion 14 6.3 Vidare forskning 16 7. Slutsats 16 Källförteckning 17
Bilaga 1- Intervjuguide
1. Inledning
När klienter som av olika skäl, exempelvis sjukdom eller aktivitetsbegränsning, inte har förmåga att göra de aktiviteter de föredrar är det arbetsterapeutens uppgift att göra det möjligt för klienten att engagera sig i aktiviteter. En uppgift kan vara att förändra i miljön kring klienten för att underlätta olika aktiviteter (American Occupational Therapy Association, AOTA, 2014). Att använda ett klientcentrerat arbete förespråkas inom arbetsterapi
(Kielhofner, 2012 & Etisk kod för arbetsterapeuter, 2012). Även socialstyrelsen
rekommenderar att vårdpersonal bör tänka på att anpassa vården utifrån vad klienten vill och behöver (2015).
Varje år får cirka 1600 personer rättspsykiatrisk vård i Sverige (Socialstyrelsen, 2014). Målet med att vårda någon inom rättspsykiatrin är att personerna ska få ett bättre psykiskt mående och behandling som minskar risken för att de begår ytterligare brott (Strand, Holmberg och Söderberg, 2009). Med tanke på att klientcentrerat arbete förespråkas för vårdpersonal är det intressant att ta reda på huruvida det går att arbeta på ett sådant sätt med personer som är frihetsberövade och befinner sig i en fysiskt begränsad miljö.
2. Bakgrund 2.1 Arbetsterapi
Arbetsterapeutens uppgifter går ut på att använda olika aktiviteter för att förbättra klientens hälsa. De aktiviteter som används är antingen önskade av klienten eller något de bör kunna utföra (World Federation of Occupational Therapists WFOT, 2013). För att klienten ska ha ordning i sin vardag är det viktigt att de engagerar sig i olika aktiviteter. Däremot är det viktigt att finna en balans för hur många aktiviteter klienten deltar i. Aktiviteterna får varken vara för få eller för många utan det ska vara en lagom mängd för klienten (Bejerholm, 2010). Att hitta denna aktivitetsbalans är viktigt eftersom att det kan öka klientens välbefinnande (Erlandsson & Persson 2014).
Miljön har enligt Kielhofner (2012) stor inverkan på klientens förmåga till att utföra aktiviteter, då utformandet av miljön där aktiviteten utförs är avgörande för om det går att utföra aktiviteten eller inte. Miljö innefattar bland annat fysiska och sociala sammanhang. Den fysiska miljön är de platser där klienten befinner sig, exempelvis i hemmet. Den sociala miljön är de personer som finns omkring klienten, både personer klienten känner och inte känner (Kielhofner, 2012). I den fysiska och sociala miljön kan hinder uppstå som påverkar utförandet av aktiviteten. Exempel på hinder i den fysiska miljön är att klienten hindras att förflytta sig som de vill på grund av en låst dörr eller en trappa. Hinder som kan uppstå i en social miljö är att personer kring klienten har en negativ inställning som gör att klienten inte längre vill utföra aktiviteter (Kielhofner, 2012). För att klienten ska kunna utföra aktiviteter, trots att hinder uppstår i miljön, är arbetsterapeutens uppgift att göra om i miljön kring klienten för att de ska kunna utföra aktiviteten de önskar (AOTA, 2014 & Kielhofner, 2012).
En klient har vid aktivitetsutförandet olika roller som styr hur individen utför aktiviteten. Rollen klienten har grundas i var klienten befinner sig och de riktlinjer som finns för den specifika rollen. Exempel på en roll är elev, där eleven har förväntningar på sig att vara tyst i
klassrummet och göra sina skoluppgifter (Kielhofner, 2009 & Kielhofner 2012). När klienten utför en aktivitet upprepade gånger skapas en vana, vilket innebär att de känner till dess steg och genomför den utan att behöva tänka på vad som ska göras. Ett exempel kan vara hur klienten gör sig i ordning inför natten (Kielhofner, 2009).
2.1.1 Klientcentrering inom arbetsterapi
Klientcentrering har sedan andra världskriget varit ett begrepp som funnits inom arbetsterapi (Law, Baptiste & Mills, 1995). Sumsion definierar begreppet klientcentrering som ett
samarbete mellan klient och arbetsterapeut. Samarbetet utgår från att arbetsterapeuten involverar klienten och låter klienten ha en ledande roll vid målsättning och aktivitetsträning (Sumsion, 2000). För att klienten ska kunna få en ledande roll behöver arbetsterapeuten ta reda på vad som har betydelse i klientens liv och planera och strukturera arbetsterapin utifrån det. Genom att arbeta klientcentrerat får klienten möjlighet att uppnå det den vill kunna göra genom arbetsterapin (Cole & Tufano, 2008; Kielhofner, 2012).
För att klienten ska bli involverad i arbetet behöver det skapas en god relation mellan arbetsterapeuten och klienten. Det behövs för att arbetsterapin ska kunna genomföras på ett sätt där klienten och arbetsterapeuten gemensamt arbetar för att målen som sätts upp ska kunna uppnås (Law & Mills, 1998). En god relation grundar sig i att arbetsterapeuten och klienten visar hänsyn till varandra (Cole & Tufano, 2008). I en studie av McKinnon
framkom det att klientcentrerad arbetsterapi var viktig för klienterna eftersom det förbättrade samarbetet mellan arbetsterapeuten och klienten. Detta ledde till att klienterna ville fortsätta att delta i arbetsterapin (McKinnon, 2000). I en studie av Law et al. (1995) framkom det att klienternas aktivitetsförmåga förbättrades och att de kände sig nöjda efter att arbetsterapeuten använt sig av klientcentrering i sitt arbete. Law et al. lyfter dock att det ibland kan vara svårt att använda sig av klientcentrerad arbetsterapi. Det kan bero på problem som uppstår i miljön där arbetsterapin sker eller att det finns oenigheter om arbetet mellan arbetsterapeut och klient. I en artikel av Tonga, Düger och Karatas (2015) framkom det att när arbetsterapeuten använde sig av klientcentrering blev klienterna mer medvetna om sin sjukdom och det ledde till en ökad förståelse för de svårigheter som uppstod vid aktivitetsutförandet.
Klientcentreringens betydelse har också tagits upp av Schindler (2010). Resultatet visade att klienterna i större utsträckning kunde uppnå sina mål i önskade aktiviteter när de fick stöd av arbetsterapeuten vid målsättning och aktivitetsträning.
2.2 Rättspsykiatrisk vård
För en person som begått ett grovt brott, exempelvis mord, blir påföljden fängelse i
varierande tidsmängd (Brottsbalk [BrB], SFS 1962:700). Om personen som begår ett grovt brott har en psykiatrisk sjukdom som påverkar personens förståelse för konsekvenserna den brottsliga handlingen kan få, kan personen inte dömas till fängelse. Istället för att hamna i fängelse blir personen dömd till rättspsykiatrisk vård enligt “Lagen om Rättspsykiatrisk vård” (Allgulander, 2014).
I Sverige finns det öppen och sluten rättspsykiatrisk vård (Sveriges domstolar, 2017). Den rättspsykiatriska vården ingår under landstingets ledning som har ansvar för att se till att
personer som behöver rättspsykiatrisk vård får det (Strand et al., 2009). När en person först döms till rättspsykiatrisk vård, hamnar de på en sluten avdelning, men om deras tillstånd förbättras kan de så småningom förflyttas till den öppna rättspsykiatrin (Westman, 2011). Den största skillnaden mellan öppen och sluten rättspsykiatrisk vård är att de patienter som får öppen vård är fria att tillbringa tid utanför avdelningen (Lag om rättspsykiatrisk vård [LRV], SFS 1991:1129). Trots en öppnare vårdform har de fortfarande en skyldighet att delta i bestämda behandlingar, exempelvis läkemedelsbehandling (Socialstyrelsen, 2015). Personer som sitter på en sluten rättspsykiatrisk avdelning har inte möjlighet att röra sig fritt, utan är frihetsberövade (Kristiansen & Strand, 2014). I den här studien används följande definition av frihetsberövande;
Med frihetsberövande avses i korthet ingrepp som innebär att någon genom inspärrning eller övervakning är faktiskt hindrad att förflytta sig utanför ett rum eller ett annat relativt starkt begränsat område (Prop, 1997/98:105, s.12).
För att minska risken för att klienten som dömts ska utföra nya brott och få ett bättre psykiskt mående används olika typer av behandlingar inom rättspsykiatrisk vård. Bland annat används brottsförebyggande samtal där vårdpersonal samtalar med klienten om brottstillfället. Detta görs för att klienten ska försöka ta reda på vad som orsakade brottet. En annan behandling som används är pedagogisk intervention där klienten får träna på vardagliga aktiviteter, exempelvis städning. Klienterna får även lära sig hur deras psykiatriska sjukdom påverkar dem (Strand et al., 2009).
2.2.1 Livet på en sluten rättspsykiatrisk vårdavdelning
Personer som vårdas på en sluten rättspsykiatrisk vårdavdelning deltar i olika former av behandlingar under dagarna. På sin fria tid kan de se på TV eller fika tillsammans med någon annan på avdelningen (Strand et al., 2009).
Klienterna på de slutna rättspsykiatriska vårdavdelningarna bor antingen ensamma eller två och två, det varierar beroende på vart de vårdas (Persson & Lotterberg, 2014 & Wiklund, 2012). Rummen är möblerade med ett fåtal möbler, bland annat säng och garderob. Det finns även toalett med duschmöjlighet på varje rum (Persson & Lotterberg, 2014 & Wiklund, 2013).
Inom rättspsykiatrisk vård har vårdpersonalen alltid en högre och styrande roll över klienten. Det kan leda till att klienten känner sig förminskad och maktlös (Kristiansen & Strand 2014). Det är viktigt att skapa en god relation till klienten för att minska klientens maktlöshet, då den goda relationen gör att klienten känner sig mer delaktig och självbestämmande (Alphonce, 2014).
2.2.2 Arbetsterapeutens arbetsuppgifter inom rättspsykiatrisk vård
Arbetsterapeutens arbetsuppgifter inom den rättspsykiatriska vården är att göra
ADLbedömningar och aktivitetsträna med klienterna (Wallbom & Trevett, 2007). Vid ADLbedömning bedömer arbetsterapeuten klientens förmåga att utföra aktiviteter och tittar på miljön runt omkring för att se hur den påverkar aktivitetsutförandet. Vid bedömningen använder arbetsterapeuten olika typer av bedömningsinstrument (Bejerholm, 2010), exempelvis ADL-taxonomin (Törnquist & Sonn, 2017). Aktivitetsträning innebär att arbetsterapeuten använder aktiviteter för att träna klienten i att genomföra aktiviteter den i
nuläget inte har förmåga att utföra (Fisher & Nyman, 2011). Typer av aktiviteter arbetsterapeuten kan använda sig av är hantverk och matlagning (Londos, 2015).
Om behov finns kan arbetsterapeuten även hjälpa till med hjälpmedelsförskrivning. Efter att klienten deltagit i behandling på avdelningen under en längre tid kan arbetsterapeuten hjälpa dem ut i arbetslivet i form av arbetsträning. Arbetsterapeuten utbildar även personal i hur de kan använda aktiviteter i det dagliga livet för att träna med klienten (Wallbom & Trevett, 2007). Den här studien kommer att inrikta sig mot arbetsterapeuter som arbetar på de slutna avdelningarna.
2.3 Problemområde
Vetenskapliga artiklar (Law et al. 1995; McKinnon 2000; Schindler, 2010; Sumsion, 2000; Tonga et al., 2015) och litteratur (Cole & Tufano, 2008; Kielhofner, 2012; Law & Mills, 1998) från olika år beskriver klientcentrerad arbetsterapi. Det har visat sig att klientcentrerad arbetsterapi har gett goda resultat när det har använts av arbetsterapeuter inom olika områden. Det har vid litteraturgenomgång inte gått att finna studier som undersökt klientcentrerad arbetsterapi inom den slutna rättspsykiatrin i Sverige. För att fylla kunskapsluckan kommer denna studie inriktas på arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta klientcentrerat inom den slutna rättspsykiatriska vården i Sverige.
3. Syfte
Syftet är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta klientcentrerat inom den slutna rättspsykiatriska vården.
4. Metod 4.1 Design
Studien har en kvalitativ ansats. En kvalitativ ansats användes för att kunna få fram och med ord beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av klientcentrerat arbete i sluten rättspsykiatrisk vård (Kvale & Brinkmann, 2014). I studien användes semistrukturerade intervjuer för att finna dessa erfarenheter. Med hjälp av kvalitativ innehållsanalys kunde innehållet i intervjuerna och dess innebörd tolkas (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). 4.2 Urval
Inklusionskriterierna för studien var att de tillfrågade skulle arbeta som arbetsterapeut på en sluten rättspsykiatrisk vårdavdelning. När deltagarna valdes ut användes ett strategiskt urval för att välja deltagare som passade ändamålet för studien (Alvehus, 2013). Deltagarna valdes ut då de ansågs besitta kunskap och erfarenheter om hur klientcentrerat arbete fungerar inom den slutna rättspsykiatriska vården.
För att hitta arbetsterapeuter till studien gjordes sökningar på slutna rättspsykiatriska vårdavdelningar i Sverige. För att få kontaktuppgifter till arbetsterapeuter på avdelningarna
kontaktades avdelningspersonal eller avdelningschef via telefon eller mejl. Först kontaktades fyra avdelningar där kontaktuppgifter till fem arbetsterapeuter erhölls. Arbetsterapeuterna fick ett informationsbrev med förfrågan om deltagande skickat till sig via e-post. Vid första urvalet tackade tre av arbetsterapeuterna ja och en tackade nej. På grund av för få svar om deltagande vid första urvalet kontaktades ytterligare sex slutna rättspsykiatriska
vårdavdelningar. På dessa avdelningar skickades informationsbrevet till sju arbetsterapeuter. Tre arbetsterapeuter tackade ja till deltagande och en arbetsterapeut tackade nej.
Totalt tackade två arbetsterapeuter nej till deltagande i studien och fyra stycken återkom inte med svar. Sammanlagt tackade sex arbetsterapeuter ja till att delta i studien.
Arbetsterapeuterna som deltog i studien hade varit legitimerade arbetsterapeuter mellan 4-13 år. Deras erfarenhet inom sluten rättspsykiatrisk vård var mellan två månader och elva år. Deltagarna bestod av en man och fem kvinnor. Vidareutbildningar arbetsterapeuterna hade gått handlade bland annat om bedömningsinstrument, psykiatrikurser eller motiverande samtal.
4.3 Datainsamling
För att samla in data till studien gjordes semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Intervjuer är lämpliga att använda sig av för att få fram personens åsikter och kunskap i en viss fråga (Denscombe, 2009). En semistrukturerad intervju innebär att det finns öppna frågor som bestämts innan intervjun. Utifrån de svar deltagarna ger kan följdfrågor tilläggas kring det som väcker intresse. Genom att använda öppna frågor tillåts deltagaren att fritt berätta om ämnet frågan tar upp (Alvehus, 2013 & Denscombe, 2016). En intervjuguide (se bilaga 1) med åtta öppna frågor användes vid samtliga intervjuer. Till vissa av frågorna utformades även följdfrågor som kunde ställas, beroende på vad deltagaren svarade på huvudfrågan. Intervjuguidens frågor utformades efter syftet med denna studie och litteratur som lästs inom området. Intervjuguiden möjliggör att data som samlas in kan besvara studiens syfte (Polit & Beck 2017).
Sammanlagt genomfördes sex intervjuer som tog mellan 15 och 30 minuter. Tre av intervjuerna genomfördes på arbetsterapeuternas arbetsplats. Resterande tre intervjuer genomfördes via telefon och det gjordes för att hinna utföra alla intervjuer inom den tidsram som fanns. Vid samtliga intervjuer ställde samma författare frågorna och den andra
författaren antecknade och ställde vid behov följdfrågor. Vid alla intervjuer gjordes anteckningar om det som kom upp under intervjun. Samtliga intervjuer spelades in på en Mp3-spelare så att inget skulle glömmas bort och för att resultatet skulle stämma överens med det deltagarna sagt i intervjuerna (Denscombe,2016).
4.4 Dataanalys
Allteftersom data samlats in transkriberades de inspelade intervjuerna ordagrant. En induktiv dataanalys påbörjades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Vid en induktiv ansats utgår analysen inte från ett förutbestämt kategorischema utan genomförs istället
förutsättningslöst (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). Efter att ha läst igenom
intervjuerna flera gånger och diskuterat dess innehåll började analysen med att finna delar av texten som behandlade samma ämne. Ur dessa togs meningsenheter ut, exempelvis en mening eller ett stycke. Denna mening eller stycke kortas sedan ner men betydelsen var fortfarande densamma. Meningsenheterna fick varsin kod, där dess innehåll beskrevs med ett
fåtal ord. Koderna jämfördes sedan med varandra för att finna likheter och skillnader. Koder med liknande innehåll sammanfördes och bildade åtta underkategorier. De underkategorier som behandlade liknande ämnen skapade en kategori. Det resulterade i totalt tre kategorier (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). I Tabell I redovisas en del av analysen som gjordes (se tabell I).
Tabell I Analysexempel Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet Kod Underkategori Kategori
“våra patienter är ju inte här frivilligt, vilket också försvårar behandlingen lite när det gäller att få med sig patienten och så” Patienterna är inte här frivilligt, vilket försvårar behandlingen Inte frivilligt, försvårar behandlingen Frihetsberövandet Svårigheter med att arbeta klientcentrerat
“En större medvetenhet … för att kunna jobba så krävs det att alla förstår vikten av det, inte bara vi som arbetsterapeuter utan att alla i teamet jobbar på samma sätt”
Att alla förstår vikten av det och att alla jobbar på samma sätt Alla förstår och jobbar på samma sätt Vikten av klientcentrering hos alla vårdprofessioner Förändringar för att kunna arbeta mer klientcentrerat 4.5 Etiska ställningstaganden
Samtliga arbetsterapeuter i studien fick ett informationsbrev via e-post. Informationsbrevet utformades utifrån en mall från etikprövningsnämnden (Centrala Etikprövningsnämnden). Brevet informerade bland annat deltagarna om vem som var ansvarig för studien,
kontaktuppgifter till författarna, syftet med studien, metod för datainsamlingen, varför studien genomförs och hur data som samlas in ska hanteras.
Deltagarna fick även information om att deltagandet var frivilligt och att den information de gav skulle hanteras på ett konfidentiellt sätt och inte kunna spåras tillbaka till dem.
Informationen som samlades in till denna studie förvarades i kodade och låsta mappar för att inga obehöriga skulle kunna ta del av materialet (Polit och Beck, 2017). När denna studie godkänts kommer det insamlade materialet och information om deltagarna att förstöras.
Innan intervjuerna påbörjades fick deltagarna muntlig information om studien och signerade ett samtycke (Codex, 2018). De samtyckte då till att de fått information om studien, ville
delta och att deltagandet var frivilligt samt att de hade rätt att avbryta sitt deltagande om de önskade utan att förklara varför.
5. Resultat
I analysen framkom tre olika kategorier; Fördelar med att arbeta klientcentrerat, Svårigheter med att arbeta klientcentrerat och Förändringar för att kunna arbeta mer klientcentrerat. Under varje kategori presenteras tillhörande underkategorier (se tabell II).
Tabell II Kategorischema Kategorier Underkategorier
Fördelar med att arbeta klientcentrerat
- Relationen mellan arbetsterapeut och klient underlättas
- Klientens involvering skapar motivation
- Aktivitetsutbudet ger klienten valmöjligheter
Svårigheter med att arbeta klientcentrerat - Maktstruktur - Social miljö - Frihetsberövandet - Lagstiftning
Förändringar för att kunna arbeta mer klientcentrerat
- Vikten av klientcentrering hos alla vårdprofessioner
5.1 Fördelar med att arbeta klientcentrerat
I denna kategori redovisas de fördelar arbetsterapeuterna såg i användandet av ett
klientcentrerat arbete. En fördel som framkom var att skapandet av relationen till klienten underlättades. En annan fördel som togs upp av arbetsterapeuterna var att klientcentrering skapade delaktighet för klienten. Genom att klienten själv valde aktiviteter och fick sätta upp mål blev de mer involverade och fick en ökad motivation.
5.1.1 Relationen mellan arbetsterapeut och klient underlättas
Arbetsterapeuterna beskrev att genom användandet av klientcentrerat arbete blev det lättare att skapa en relation till klienten. Genom att arbetsterapeuterna lyssnade på och pratade med klienterna fick de ett förtroende för arbetsterapeuten, vilket underlättade arbetet. När
arbetsterapeuten använde sig av ett klientcentrerat arbetssätt upplevde de att klienten kände sig sedd och fick ett inflytande i behandlingen. Det ledde till att det blev enklare att skapa en relation till klienten. Även användandet av aktiviteter i arbetsterapin upplevdes underlätta skapandet av relationen till klienten. En faktor till det var att klienten själv valde en aktivitet som den ville utföra.
...klientcentrerat arbetssätt skulle jag kunna koppla till att det blir väldigt enkelt med
relationen...jag tror att det skapar… en bra relation, att patienterna litar på mig (deltagare 3)
5.1.2 Klientens involvering skapar motivation
Arbetsterapeuterna beskrev att klienten var involverad och delaktig i val av aktiviteter och målsättning. Klienterna tillfrågades om önskemål av aktiviteter för att kunna involvera dem i valet. Bedömningsinstrument som var klientcentrerade, exempelvis Min Mening, användes för att kunna involvera klienten i val av aktiviteter och mål. Det framkom även i intervjuerna att aktiviteter användes för att lära känna klienten bättre. Under aktiviteterna öppnade
klienten upp sig mer om sig själv och genom det kunde mål och aktiviteter väljas ut.
Arbetsterapeuterna berättade att involvering av klienten vid val av aktiviteter och målsättning var en fördel. De upplevde att klienten blev mer motiverad och fick en ökad drivkraft till att delta i sin behandling.
...ofta försöker man ju… få patienten involverad så den har en drivkraft i rehabiliteringen (deltagare 2)
När det gällde uppsättning av mål och målformulering framkom det i intervjuerna att klienterna själva fick välja mål, men att formuleringen av målen gjordes tillsammans. Det berodde på att klienten ibland hade svårt att själv formulera målen. Om klienten hade mål som inte skulle kunna gå att uppnå inne på avdelningen diskuterade arbetsterapeuten och klienten detta. Målen kunde då omformuleras på ett sätt så att de skulle vara möjliga för klienten att uppnå.
...vill dom ha ett mål, om dom sätter upp, vi sätter ju upp tillsammans, men ofta har dom ju svårt att formulera målen, men dom kan tala om vad dom vill blir bättre på och sen så hjälps vi åt att formulera ett mål runt det (deltagare 6)
Arbetsterapeuterna tog även upp betydelsen av att klienterna själva fick välja aktiviteter de ville kunna utföra när de kom ut från den rättspsykiatriska vårdavdelningen. De tyckte det var viktigt eftersom klienten fick möjlighet att utforma sitt liv utifrån vad den ville göra. Därför ansåg arbetsterapeuterna att personalen inte skulle göra dessa val åt klienterna. Detta eftersom personalens tankar kan skilja sig från klientens om hur vardagen efter tiden på avdelningen skulle se ut. Fördelen med att låta klienterna välja aktiviteter de ville utföra efter tiden på vårdavdelningen var att de blev motiverade till att engagera sig i arbetsterapin. I intervjuerna framkom även att klientcentrering eventuellt minskar risken för att klienten återfaller i sin sjukdom eller brottslighet.
...fördelen skulle va eller är att patienten kommer ut till ett helt nytt liv... som dom själva har skapat på ett annat sätt… i klientcentrerat arbetssätt tror jag att folk känner, jag har mycket kontroll över situationen själv (deltagare 3)
Arbetsterapeuterna berättade att aktiviteterna som erbjöds oftast var frivilliga och att klienten själv fick bestämma om den ville delta eller inte. Men det fanns också erfarenheter av att de klienter som inte engagerade sig i aktiviteterna slussades ut långsammare än de klienter som var mer engagerade. En arbetsterapeut upplevde därför att deltagandet i aktiviteter inte alltid var frivilligt. Arbetsterapeuten upplevde att när ett klientcentrerat förhållningssätt användes deltog klienterna frivilligt i högre grad och mer aktivt i arbetsterapins aktiviteter. Under aktivitetens gång blev klienterna mer engagerade och kom med förslag på vad de ville göra kommande veckor.
5.1.3 Aktivitetsutbudet ger klienten valmöjligheter
Arbetsterapeuterna upplevde att den fysiska miljön på avdelningarna gav klienten möjlighet att välja olika aktiviteter inne på avdelningen. De kunde exempelvis välja att studera eller arbeta i en verkstad. Vårdavdelningarna erbjöd träningslokaler och vissa av dem hade även tillgång till simbassäng. En del hade kreativ verksamhet, andra matlagning, bakning och datatid. Det erbjöds även sociala aktiviteter på samtliga avdelningar i form av exempelvis biljard och kortspel. Att vårdavdelningarna hade ett aktivitetsutbud upplevde
arbetsterapeuterna underlätta det klientcentrerade arbetet. Detta eftersom klienterna hade stor möjlighet att välja en aktivitet de önskade utföra.
...där skulle jag väl säga att de har ganska mycket valmöjligheter ändå och framförallt kring det här med val av aktiviteter (deltagare 1)
5.2 Svårigheter med att arbeta klientcentrerat
I denna kategori presenteras olika svårigheter arbetsterapeuterna upplevde fanns vid ett klientcentrerat arbete. Svårigheterna bestod av maktstrukturer på avdelningarna, personer i den sociala miljön kring klienterna, frihetsberövandet och lagstiftningen.
5.2.1 Maktstruktur
Arbetsterapeuterna tog upp att det kunde vara svårt att arbeta klientcentrerat på grund av maktstrukturen på vårdavdelningarna. Det påverkade det klientcentrerade arbetet eftersom att klienterna uppgav att alla andra runt omkring dem bestämde vad som skulle göras. De
upplevde att de var tvungna att fråga om lov för att få göra saker. Detta ansåg
arbetsterapeuterna som en faktor till att klienterna fick en lägre motivation till att delta i aktiviteter och behandling.
5.2.2 Social miljö
På vissa vårdavdelningar upplevde arbetsterapeuterna att vårdpersonalen hade inverkan på om det gick att arbeta klientcentrerat eller inte. Det kunde handla om att viss vårdpersonal arbetade på ett bestämt sätt mot alla personer som hade samma diagnos. Det kunde också handla om att vårdpersonalen inte hade erfarenhet av klientcentrerat arbete. Förslag på nya aktiviteter för att gynna klienternas aktivitetsengagemang kunde möta motstånd hos vårdpersonalen då de inte såg varför det skulle vara bra för klienterna. Detta upplevde arbetsterapeuterna som en begränsning eftersom att vårdpersonalen inte förstod klientcentrerat arbete och därför blev det svårare för arbetsterapeuten att använda det.
...så det är olika kulturer på avdelningarna och hur mycket man uppmuntrar och stöttar och är påhittig själv (deltagare 5)
Däremot hade arbetsterapeuten på en annan vårdavdelning erfarenhet av att alla i vårdpersonalen arbetade klientcentrerat. All personal arbetade på samma sätt och kommunicerade med varandra om hur de på bästa sätt kunde arbeta med klienterna.
I intervjuerna tog några utav arbetsterapeuterna upp att en svårighet med att arbeta
klientcentrerat var att de var för få arbetsterapeuter på arbetsplatsen. Anledningen till att de ansåg detta som en svårighet var att de inte hade tid att träffa klienterna i den utsträckning de önskade.
5.2.3 Frihetsberövandet
En erfarenhet som samtliga arbetsterapeuter i studien hade gemensamt var att
frihetsberövandet av klienterna påverkade ett klientcentrerat arbete. Arbetsterapeuterna berättade att klienterna inte var på vårdavdelningen frivilligt och det kunde påverka klientens motivation till att delta i behandlingen. Det kunde därför vara svårt att få med dem i ett klientcentrerat arbete. Det framkom också att frihetsberövandet påverkade det
klientcentrerade arbetet när klienten kom till avdelningen, då de inte visste hur en arbetsterapeut arbetar och inte visste om sin möjlighet att själva bestämma.
...våra patienter är ju inte här frivilligt, vilket också försvårar behandlingen lite när det gäller att få med sig patienten och så (deltagare 1)
Det framkom även i en av intervjuerna att klienterna till följd av frihetsberövandet kunde bli passiva och därför inte ville delta i aktiviteter. Klientens mående påverkade
Arbetsterapeuten var då tvungen att kämpa för att arbeta bort passiviteten, vilket försvårade arbetet och tog lång tid. Att vårdtiderna var långa ansåg en annan arbetsterapeut kunde hjälpa om klienten inte var motiverad. Det gav längre tid till att lära känna klienterna och deras behov och de behövde inte påskynda klienten till att delta i arbetsterapin.
5.2.4 Lagstiftning
Arbetsterapeuterna på samtliga rättspsykiatriska vårdavdelningar hade erfarenhet av att lagar begränsade vad de kunde erbjuda och utföra för aktiviteter med klienterna. Det som
begränsade var exempelvis restriktioner för patienterna om att vistas utomhus när de ville och de var tvungna att ansöka om det till förvaltningsrätten. Denna restriktion kunde ibland hindra klienterna från att träna på social förmåga, att åka buss eller att gå och handla. Arbetsterapeuter uppgav att lagen om rättspsykiatrisk vård överlag kunde begränsa de aktiviteter som önskades av klienterna och att de kunde ha behov av träning i aktiviteter som inte gick att erbjuda på grund av lagen. Detta påverkade klientcentreringen eftersom
klienternas val av aktiviteter inte kunde uppfyllas av arbetsterapeuten. Klienterna var tvungna att anpassa sina aktivitetsval till de som kunde erbjudas inne på den rättspsykiatriska
vårdavdelningen.
...vissa restriktioner, att man har bara viss permission och frigång att vistas utomhus… vilket kan förhindra om man behöver träna social förmåga utomhus (deltagare 2)
Det framkom i intervjuerna att klienterna inte fick använda sig av elektronisk kommunikationsutrustning inne på avdelningen. En del klienter hade behov av kommunikationstekniska hjälpmedel för att kunna utföra vissa aktiviteter. Lagen om
rättspsykiatrisk vård förbjuder klienter att inneha exempelvis mobiltelefoner och det upplevde arbetsterapeuterna som en begränsning. Detta för att det inte var tillåtet att förskriva
exempelvis en mobiltelefon med appar som skulle kunna ha hjälpt klienten vid aktivitetsutförandet.
...jag förskriver ju hjälpmedel, men det är en lag att man inte får ha
kommunikationsutrustning … jag kan inte förskriva alla hjälpmedel hit, jag kan inte förskriva telefoner och appar och såna saker(deltagare 4)
5.3 Förändringar för att kunna arbeta mer klientcentrerat
Resultatet i denna kategori handlar om olika förändringar som behöver göras för att kunna arbeta mer klientcentrerat. Förändringarna handlade om organisationen inom den slutna rättspsykiatriska vården och vikten av att alla på en sluten rättspsykiatrisk vårdavdelning arbetar klientcentrerat.
5.3.1 Vikten av klientcentrering hos alla vårdprofessioner
I intervjuerna framkom det att organisationen var i behov av en förändring. Detta eftersom att organisationen inom den slutna rättspsykiatriska vården inte hade ett klientcentrerat synsätt. Arbetsterapeuterna upplevde att om alla vårdprofessioner på de rättspsykiatriska
vårdavdelningarna arbetade klientcentrerat skulle det underlätta för arbetsterapeuterna att arbeta mer klientcentrerat. För att vårdpersonalen på avdelningarna skulle använda sig av ett klientcentrerat arbete framkom att de behövde förstå vinsten av det och därigenom inse hur viktigt det var med klientcentrerat arbete.
...en större medvetenhet … för att kunna jobba så krävs det att alla förstår vikten av det, inte bara vi som arbetsterapeuter utan att alla i teamet jobbar på samma sätt (deltagare 6)
Några av arbetsterapeuterna trodde att vårdtiden för klienter inom den slutna rättspsykiatriska vården skulle kortas ner om all vårdpersonal använde sig av ett klientcentrerat arbete.
6. Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
Resultatet presenterades i tre olika kategorier med åtta tillhörande underkategorier. I den första kategorin framkom fördelar med att använda ett klientcentrerat arbete vilka motiverade klienten att delta i arbetsterapin. Vid den andra kategorin belystes olika svårigheter som finns med att arbeta klientcentrerat inom den rättspsykiatriska vården. I den tredje och sista
kategorin presenterades förslag till förändringar inom den slutna rättspsykiatriska vården för att möjliggöra ett ännu mer klientcentrerat arbete.
I resultatet framkom det att klientcentrerat arbete underlättade skapandet av en relation mellan arbetsterapeuten och klienten. Det underlättade eftersom att klienten själv fick vara med och styra i sin behandling och välja vilka aktiviteter som skulle utföras. Att klienten får bestämma och vara delaktig i beslut som görs i behandlingen tar även Kirsh och Tate (2006) upp som en viktigt del för att kunna skapa en god relation mellan arbetsterapeut och klient. Kirsh och Tate (2006) hade i sin studie även kommit fram till att om personalen lyssnade på klienterna ledde det till att klienterna fick ett förtroende för dem som gjorde att samarbetet förbättrades mellan personal och klient. Detta är något som arbetsterapeuterna som deltog i den här studien också upplevde i sitt arbete, vilket kan vara en indikation på att vissa delar av det klientcentrerade arbetssättet underlättar skapandet av en relation.
Kielhofner (2012) har tagit upp att målsättning görs av arbetsterapeuten och klienten
tillsammans och att det är av vikt att målet sätts upp utifrån det klienten anser sig ha svårt att utföra. Genom att göra på ett sådant sätt skriver Kielhofner att klienten får en högre
motivation till att arbeta mot målet. Även Armstrong (2008) tar upp att motivationen ökar om målen sätts upp efter klientens önskemål. Detta överensstämmer med det som framkom i resultatet av den här studien. Resultatet visade att när klienterna involverades i val av aktiviteter och mål blev de mer motiverade till att delta i behandlingen. Detta tyder på att arbetsterapeuten bör involvera klienten i beslut om aktiviteter och mål för att öka och bibehålla klientens motivation.
I resultatet framkom att arbetsterapeuterna enligt lagen om rättspsykiatrisk vård inte fick förskriva vissa kommunikationstekniska hjälpmedel till klienterna som vårdades på avdelningen trots att de kunde ha behov av det. Socialstyrelsen (2015) har sammanställt rapporter som visat på att det finns skillnader i hur vården ser ut för olika personer, trots att
alla har rättigheter att få en jämlik vård. Även fast det finns regler kring jämlik vård hindras arbetsterapeuter inom den rättspsykiatriska vården att ge ut sådana hjälpmedel till följd av lagen om rättspsykiatrisk vård. För att skydda personal och intagna på vårdavdelningen får inte klienterna ha vissa kommunikationstekniska hjälpmedel (Socialstyrelsen, 2018). Det gör att de personer som har behov av ett kommunikationstekniskt hjälpmedel och vanligtvis skulle ha rätt att få ett sådant blir nekade. Detta leder till att den jämlika vården som eftersträvas inte alltid går att uppfylla på grund utav andra lagar.
I en studie från Canada (Livingstone, Nijdam-Jones & Brink, 2012) framkom att det gick att använda sig av ett klientcentrerat arbete på slutna rättspsykiatriska vårdavdelningar. Dock fungerade inte klientcentrerat arbete fullt ut med tanke på de begränsningar säkerheten på avdelningen medförde. Den begränsade miljön spelade även in på hur det gick att använda sig av klientcentrerat arbete i den här studien. Detta eftersom att arbetsterapeuterna inte hade möjlighet att erbjuda vilka aktiviteter som helst. Klienterna fick exempelvis inte välja att utföra aktiviteter utanför avdelningen. Något intressant som framkom efter att ha intervjuat arbetsterapeuterna var att de upplevde att det gick att arbeta klientcentrerat trots den
begränsade miljön. Detta tyder på att begränsningar i miljön inte hindrar arbetsterapeuten från att använda ett klientcentrerat arbete. Det finns möjlighet för arbetsterapeuter att anpassa sitt arbete till miljön och samtidigt vara klientcentrerade.
I resultatet av denna studie berättade arbetsterapeuterna att maktstrukturer på arbetsplatsen kunde påverka det klientcentrerade arbetet. Maktstrukturen ledde till att klienterna inte kände sig motiverade till att delta i behandlingen på grund av att de inte fick göra egna val. Moore et al. (2017) hade i sin studie kommit fram till att maktstrukturerna påverkade klienterna men också arbetsterapeuterna. Han beskrev att på grund utav maktstrukturen som rådde upplevde arbetsterapeuterna att de hindrades att utföra arbetsterapi där klienten sattes i centrum. Det berodde på att andra vårdprofessioner tyckte att alla skulle arbeta på samma sätt, som de alltid hade gjort och då sattes inte klienten i centrum. Från intervjuerna i denna studie framkom däremot inte att arbetsterapeuterna upplevde att de hindrades från att arbeta klientcentrerat. Det var istället klienterna som påverkades av maktstrukturen som gjorde att de inte ville delta i den klientcentrerade behandlingen. Att studiernas resultat skiljer sig åt kan bero på att påverkan av maktstrukturer är individuell. Arbetsterapeuter kan påverkas på olika sätt. Antalet arbetsterapeuter i den här studien var få och det kan därför inte uteslutas att maktstrukturen har en påverkan på arbetsterapeuten.
Resultatet visade även att det fanns andra svårigheter med att arbeta klientcentrerat. Det som framkom var att det kunde bli motstånd från annan vårdpersonal när arbetsterapeuten
använde ett klientcentrerat arbete, eftersom att de arbetade på andra sätt. Att annan vårdpersonals inställning påverkade det klientcentrerade arbetet för arbetsterapeuten framkom även det i studien av Moore et al. (2017). I två studier var istället de största svårigheterna med att arbeta klientcentrerat hur arbetsterapeuterna upplevde att klienten kunde vara delaktig i behandlingen eller inte (Wilkins, Pollock, Rochon & Law, 2001,
Sumsion & Smyth, 2000). Wilkins et al. (2001) tog upp att arbetsterapeuten ansåg att klienter med kognitiv nedsättning inte hade förmåga att välja egna mål. De upplevde därför att det var svårt att arbeta klientcentrerat med dessa personer. Sumsion och Smyth (2000) tar upp att arbetsterapeuterna hade svårigheter att låta klienterna styra i sin behandling. Arbetsterapeuten hade andra uppfattningar om vad som var bäst för klienten vilket försvårade det
klientcentrerade arbetet. Att arbetsterapeuterna ansåg att klienterna bidrog med svårigheter till att arbeta klientcentrerat var inte något som framkom i resultatet av denna studie.
I den här studien framkom att arbetsterapeuterna hade en tanke om att vårdtiderna kunde kortas ned till följd av ett klientcentrerat arbete. I en studie gjord i Sverige (Ekman et al. 2011) har klientcentrerat arbete med personer som drabbats av hjärtfel utvärderats och ett fynd som gjordes var att personer som fick klientcentrerad vård faktiskt hade en kortare vårdtid än de som inte fick det. Detta ger en indikation på att klientcentrerat arbetssätt faktiskt skulle kunna leda till kortare vårdtider även för andra patientgrupper.
6.2 Metoddiskussion
I studien användes en kvalitativ metod för att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av klientcentrerat arbete inom sluten rättspsykiatrisk vård. Enligt Polit och Beck (2017) handlar kvalitativa studier ofta om att undersöka områden där det finns kunskapsluckor eller som är helt outforskade. Efter litteratursökning framkom att det fanns begränsat med forskning kring arbetsterapeuters erfarenheter av klientcentrerat arbete på slutna rättspsykiatriska
vårdavdelningar. Genom att använda en kvalitativ metod kunde arbetsterapeuternas erfarenheter kring klientcentrerat arbete fångas upp (Yin, 2013).
Icke-slumpmässiga urval, som exempelvis strategiskt urval, används ofta vid kvalitativa studier (Polit & Beck, 2017). Det görs för att hitta personer som har erfarenhet av området som undersöks i studien (Henricson & Billhult, 2012). För att kunna besvara syftet med studien behövde arbetsterapeuter med en specifik erfarenhet finnas, därför ansågs det lämpligt att använda ett strategiskt urval. Ett slumpmässigt urval valdes bort då studiens resultat inte skulle generaliseras till den specifika yrkesgruppen, vilket är målet med slumpmässiga urval (Yin, 2013). Istället var målet att finna fördjupad kunskap kring
arbetsterapeuters erfarenheter av klientcentrerat arbete inom sluten rättspsykiatrisk vård. Det går att finna genom att använda ett icke-slumpmässigt urval (Holme & Solvang, 1997).
Antalet deltagare i en kvalitativ studie kan variera och det finns inget fast antal att förhålla sig till utan det beror istället på hur mycket information deltagarna kan ge (Polit & Beck, 2017). Trovärdigheten i en studies resultat kan öka med ett större antal deltagare (Yin, 2013). En fördel med att ha färre deltagare är att den tid som skulle gått till att söka och intervjua fler deltagare istället kan gå till att analysera de texter som samlats in på ett mer djupgående plan (Kvale & Brinkmann 2014). De arbetsterapeuter som deltog i studien gav bra information. Därför ansågs att sex deltagare var tillräckligt för att kunna besvara syftet med studien. Eftersom det fanns en tidsplan för studien var sex intervjuer ett lagom antal att hinna
genomföra och sedan analysera mer ingående. Erfarenheterna hos arbetsterapeuterna liknade varandra, trots att deras erfarenhet inom sluten rättspsykiatrisk vård varierade. Det kan tyda på att resultatets trovärdighet inte har påverkats av hur lång erfarenhet arbetsterapeuterna hade. Vid analysen kunde ingen skillnad ses mellan de svar som kom från de kvinnliga och den manliga arbetsterapeuten. Att det endast var en man som deltog gör att det inte går att dra slutsatsen att det inte finns skillnader mellan män och kvinnors erfarenheter av sluten
rättspsykiatrisk vård. För att kunna dra en sådan slutsats krävs att fler manliga arbetsterapeuter deltar i en studie.
Det är en fördel att använda sig av intervjuer framför enkätstudier när studien söker efter mer utförliga svar från deltagaren (Polit & Beck 2017). Eftersom denna studie sökte efter
arbetsterapeuters erfarenheter ansågs intervjuer vara relevant att använda sig av för att svaren på frågorna skulle vara detaljerade. Under intervjuerna berättade arbetsterapeuterna om sina erfarenheter utifrån den fråga som ställdes. Ibland kom de in på en fråga som fanns med i intervjuguiden som hade förberetts som stöd till intervjun. Det var därför passande att utföra en semistrukturerad intervju då den som intervjuar kan vara flexibel. Intervjuaren kan ändra ordning på frågorna, ta bort någon fråga om den besvaras av deltagaren innan den ställts eller ställa följdfrågor om det behövs (Danielson, 2012). Intervjuer är en metod som måste utföras flertalet gånger för att förbättra utförarens förmåga att genomföra intervjuer (Kvale &
Brinkmann, 2014). Intervjuaren i denna studie hade inte tidigare genomfört någon intervju, vilket kan ha påverkat den insamlade datan då det inte fanns tidigare erfarenhet. Däremot gav alla intervjuer den information som efterfrågades men vid de sista intervjuerna ställdes fler följdfrågor till deltagarna och svaren blev mer omfattande än vid de första intervjuerna. Detta kan ha haft att göra med att intervjuaren blev mer van med att genomföra intervjuer. Enligt Polit och Beck (2017) kan en pilotintervju göras för att öva på att ställa frågorna i ett
intervjusammanhang. I denna studie gjordes inte någon pilotintervju i förberedande syfte. Det kunde ha varit bra att göra för att se att de frågor som förberetts samlade in rätt data. En pilotintervju kunde även ha bidragit med feedback från provdeltagaren och att intervjuaren blivit mer bekväm i en intervjusituation.
Enligt Gillham (2008) är det en fördel att utföra intervjuer över telefon om deltagarna
befinner sig på en plats dit det är svårt att ta sig på grund av avståndet. En annan fördel är att telefonintervjuer sparar tid, eftersom de är mindre tidskrävande än ett personligt möte med deltagaren (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Telefonintervjuer ansågs passande för att hinna genomföra sex intervjuer inom den tidsram som fanns. En nackdel med att göra telefonintervjuer är att det inte finns någon möjlighet att se deltagarnas kroppsspråk vilket kan leda till att det blir svårare för intervjuaren att föra en konversation. Det kan även vara svårare att skapa en relation till deltagaren som gör att den vill svara på frågorna (Gillham, 2008). Det som upplevdes svårt vid telefonintervjuerna var att intervjuaren och
arbetsterapeuten började prata samtidigt och då avbröts arbetsterapeuten i det denne skulle berätta. Det kan ha påverkat resultatet genom att arbetsterapeuten inte valde att fortsätta berätta, utan avbröt sig och svarade istället på nästa fråga. Dock kan det arbetsterapeuten tänkt berätta kommit fram vid en senare fråga. Det upplevdes inte någon svårighet med att föra samtalet framåt och det skiljde sig inte från de intervjuer som utfördes på plats.
Enligt Danielson (2012) passar en kvalitativ innehållsanalys bra när texter från intervjuer ska analyseras. Däremot kan det vara svårt att analysera materialet som samlats in om det är för litet. I den här studien ansågs det inte vara ett problem trots få deltagare, då de intervjuer som utfördes genererade en bra mängd data som räckte för att kunna få fram ett resultat.
Danielson (2012) skriver att en fördel med att ha ett mindre antal texter när analysen ska genomföras är att analysen kan bli mer djupgående. När analysen av intervjuerna
genomfördes i denna studie fanns det tid till att fördjupa sig i det arbetsterapeuterna berättade. Den tiden hade inte funnits om det hade gjorts fler intervjuer.
I studien användes en induktiv ansats vid textanalysen för att dela in texten i olika underkategorier och kategorier. Det kan vara enklare att använda en deduktiv ansats om personen som utför analysen gör det för första gången. Detta eftersom det då finns
förutbestämda kategorier att dela in texten i. En nackdel med att använda en deduktiv ansats är att kategorierna inte inkluderar allting som tas upp i en intervju. Det kan leda till att viktig data går förlorad (Yin, 2013). Om en deduktiv ansats hade använts i denna studie hade analysen gått snabbare och det hade varit enklare att sortera in texten under förutbestämda kategorier. Om kategorierna hade bestämts i förväg fanns däremot en risk att viss data inte funnits med i resultatet. Detta då analysen hade fokuserats på de förutbestämda kategorierna och inte på helheten i intervjuerna. Den induktiva ansatsen ansågs därför som ett bra val vid analysen för att få med all viktig data från intervjuerna i resultatet.
Lincoln och Guba (1985) skriver att överförbarheten av en studie inte kan avgöras av de som skriver den utan det är upp till läsaren att avgöra om resultatet av studien kan överföras till andra liknande situationer. För att läsaren ska kunna avgöra det måste metoden och urvalet beskrivas tydligt. För att överförbarheten i denna studies resultat ska kunna bedömas av läsaren har det tydligt beskrivits hur urvalsprocessen samt metoden gått till och varför det har gjorts på ett sådant sätt. För att öka tillförlitligheten i studiens resultat har citat ur intervjuerna inkluderats, vilket är bra för att påvisa vem resultatet kommer ifrån (Lundman & Hällgren Graneheim 2017). I denna studie spelades intervjuerna in och transkriberades ordagrant. Det är enligt Polit och Beck (2017) ett sätt att öka tillförlitligheten i det material som redovisas i studien.
För att studien skulle kunna genomföras på ett säkert sätt för alla parter läste författarna på om de forskningsetiska principerna. De forskningsetiska principerna följdes vid varje intervju, då samtycket mottogs innan intervjuns början och deltagarna fick muntlig information om studien. För att säkerställa att materialet till studien skulle förbli
konfidentiellt förvarades det i låsta och kodade mappar på lösenordsskyddade datorer. När intervjuerna transkriberades togs information som skulle kunna identifiera arbetsterapeuterna bort.
6.3 Vidare forskning
I den här studien har arbetsterapeuternas erfarenheter varit i fokus och resultatet speglar endast klientcentrerat arbete ur deras perspektiv. För att få en bredare bild av hur
klientcentrerat arbete fungerar inom den slutna rättspsykiatriska vården kan vidare forskning undersöka hur patienterna upplever det klientcentrerade arbetet. Eftersom att studien har få deltagare och tidigare forskning är begränsad inom detta område är det av vikt att fler studier genomförs för att säkerställa resultatet i denna studie.
7. Slutsats
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta klientcentrerat inom sluten rättspsykiatrisk vård. När arbetsterapeuterna använde sig av klientcentrering i sitt arbete upplevde de att klienterna blev mer delaktiga i vården och att det blev enklare att skapa en relation till klienterna. De upplevde också att det fanns faktorer som försvårade det
klientcentrerade arbetet. De uppgav att vårdkulturen, lagar och restriktioner samt frihetsberövandet av klienten hade en negativ inverkan på det klientcentrerade arbetet. Arbetsterapeuterna hade även tankar kring förbättringar som skulle kunna leda till att det klientcentrerade arbetet skulle kunna fungera ännu bättre. Resultatet tyder på att det fungerar att arbeta klientcentrerat trots den begränsade miljön men att det kan finnas svårigheter som
ibland hindrar arbetet. För att arbetsterapeuterna ska kunna arbeta ännu mer klientcentrerat bör förändringar ske inom sluten rättspsykiatrisk vård.
Källförteckning
Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri (3., [uppdaterade] uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.
Alphonce, E. (2014). Brukarperspektivet. I I. Skärsäter (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa: På grundläggande nivå. (2., [revid. och utök.] uppl s. 509-526.) Lund:
Studentlitteratur AB.
Alvehus, J. (2013). Skriva uppsats med kvalitativ ansats: en handbok. Stockholm: Liber.
American Occupational Therapy Association. (2017) Occupational Therapy Practice
Framework: Domain and Process (3rd Edition). American Journal of Occupational Therapy, 68(1), 1-48. https://doi.org/10.5014/ajot.2014.682006
Armstrong, J. (2008). The Benefits and Challenges of Interdisciplinary, Client-centred, Goal Setting in Rehabilitation. New Zeeland Journal of Occupational Therapy, 55(1), 20-25.
Bejerholm, U. (2010). Aktivitetsengagemang. I M. Eklund, B. Gunnarsson & C. Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation: Mål och medel inom psykosocial rehabilitering (1 uppl s. 131150). Lund: Studentlitteratur AB.
Bejerholm, U. (2010). Bedömning av aktivitetsförmåga. I M. Eklund, B. Gunnarsson. & C.
Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation: Mål och medel inom psykosocial rehabilitering (1 uppl s. 151-174). Lund: Studentlitteratur AB.
Brottsbalk (SFS 1962:700). Hämtad från Riksdagens webbplats:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700
Centrala Etikprövningsnämnden (u.å). Vägledning till forskningspersonsinformation. Hämtad från https://www.epn.se/media/2573/vaegledning-till-forskningspersonsinformationgdprmed-korrigeringar.pdf
CODEX - regler och riktlinjer för forskning. (2018.). Hämtad 07 november 2018 från http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml
Cole, M.B., & Tufano, R. (2008). Applied theories in occupational therapy: a practical approach. Thorofare,N J: SLACK incorporated
Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl s.163-174.). Lund:
Studentlitteratur AB.
Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl s.329-343.). Lund:
Studentlitteratur AB.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur AB.
Denscombe, M. (2016). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna (3:e uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.
Ekman, I., Wolf, A., Olsson, L.-E., Taft, C., Dudas, K., Schaufelberger, M., & Swedberg, K. (2011). Effects of person-centred care in patients with chronic heart failure: the PCC HF study. European Heart Journal, 33(9), 1112–1119. https://doi.org/10.1093/eurheartj/ehr306
Eriksson-Zetterquist, U. & Ahrne, G. (2011). Intervjuer. I G. Ahrne. & P. Svensson (Red.), Handbok i kvalitativa metoder (1. Uppl s.36-57). Malmö: Liber.
Erlandsson, L.-K., & Persson, D. (2014). ValMo-modellen: ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi. Lund: Studentlitteratur AB.
Fisher, A.G., Nyman, A. (2011). OTIPM: En modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi (3. rev. uppl.). Nacka: Förbundet Sveriges
arbetsterapeuter.
Gillham, B. (2008). Forskningsintervjun: tekniker och genomförande. Lund: Studentlitteratur AB.
Henricson, M. & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl s.129-137.). Lund: Studentlitteratur AB.
Holme, I., Solvang, B., & Nilsson, B. (1997). Forskningsmetodik: Om kvalitativa och kvantitativa metoder (2., [rev. och utök.] uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.
Kenth Persson, & Malin Lotterberg. (2014). Extern granskning rättspsykiatriska kliniken Säter 2014. Hämtad från Landstinget Dalarnas webbplats:
https://www.ltdalarna.se/PageFiles/35565/Rapport%20extern%20granskning%20PRK%20S %C3%A4ter%202014.pdf
Kielhofner, G. (2009). Conceptual foundations of occupational therapy practice (4:e uppl.). Philadelphia: F.A. Davis Co.
Kielhofner, G. (2012). Model of Human Occupation: teori och tillämpning (5:e uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.
Kirsh, B., & Tate, E. (2006). Developing a Comprehensive Understanding of the Working Alliance in Community Mental Health. Qualitative Health Research, 16(8), 1054–1074. https://doi.org/10.1177/1049732306292100
Kristiansen, L., & Strand, S. (2014). Rättspsykiatri. I I. Skärsäter (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa: På grundläggande nivå. (2., [revid. och utök.] uppl s. 323-348). Lund: Studentlitteratur AB.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (3. [rev.] uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.
Law, M., Baptiste, S., & Mills, J. (1995). Client-Centred Practice: What does it Mean and Does it Make a Difference? Canadian Journal of Occupational Therapy, 62(5), 250–257. https://doi.org/10.1177/000841749506200504
Law, M. & Mills, J. (1998). Client-centered occupational therapy. I M. Law (Red.), Clientcentered occupational therapy (s.1-18). Thorofare, N.J: SLACK incorporated.
Lincoln, Y., & Guba, E. (1985). Naturalistic inquiry. Newbury Park, California: Sage Publications Inc.
Livingston, J. D., Nijdam-Jones, A., & Brink, J. (2012). A tale of two cultures: examining patient-centered care in a forensic mental health hospital. Journal of Forensic Psychiatry & Psychology, 23(3), 345–360. https://doi.org/10.1080/14789949.2012.668214
Londos, Y. (2015). Rehabilitering inom rättspsykiatrisk vård [text]. Hämtad 28 oktober 2018 från https://plus.rjl.se/infopage.jsf?nodeId=31387&childId=15625
Lundman, B., & Hellgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I B. Höglund-Nielsen & M. Granskär (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (3 uppl s.211-226). Lund: Studentlitteratur AB.
Mckinnon, A. L. (2000). Client Values and Satisfaction with Occupational Therapy. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 7(3), 99–106.
https://doi.org/10.1080/110381200300006041
Moore, L., Britten, N., Lydahl, D., Naldemirci, Ö., Elam, M., & Wolf, A. (2017). Barriers and facilitators to the implementation of person‐centred care in different healthcare contexts. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 31(4), 662–673. https://doi.org/10.1111/scs.12376
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2017). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice (Tenth edition). Philadelphia: Wolters Kluwer Health.
Prop. 1997/98:105. Det allmännas skadeståndsansvar. Hämtad från Regeringskansliets webbplats:
https://www.regeringen.se/49bb6f/contentassets/5691138fdddb45a18e434e4572ecc1a6/detall mannas-skadestandsansvar
Riksdagsförvaltningen. Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård Svensk författningssamling 1991:1991:1129 t.o.m. SFS 2017:374 - Riksdagen. Hämtad från Riksdagens webbplats:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19911129-om-rattspsykiatrisk-vard_sfs-1991-1129 19911129-om-rattspsykiatrisk-vard_sfs-1991-1129
Schindler, V. P. (2010). A client-centred, occupation-based occupational therapy programme for adults with psychiatric diagnoses. Occupational Therapy International, 17(3), 105–112. https://doi.org/10.1002/oti.291
Socialstyrelsen. (2015). Att mötas i hälso och sjukvård: ett utbildningsmaterial för reflektion om bemötande och jämlika villkor. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2015). Dina rättigheter i tvångsvården Information för dig som är under 18 år och behöver rättspsykiatrisk vård. Socialstyrelsen. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2015). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig: handbok för vårdgivare, chefer och personal: aktuell från 1 januari 2015. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2018). Otillåten egendom och hot inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Hämtad från
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20776/2018-1-1.pdf Socialstyrelsen. (2014). Statistik om psykiatrisk tvångsvård. Hämtad från
https://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/psykiatrisktvangsvard
Strand, S., Holmberg, G., & Söderberg, E. (2009). Den rättspsykiatriska vården (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.
Sumsion, T. (2000). A Revised Occupational Therapy Definition of Client-Centred Practice. British Journal of Occupational Therapy.
Sumsion, T., & Smyth, G. (2000). Barriers to Client-Centredness and Their Resolution. Canadian Journal of Occupational Therapy, 67(1), 15–21.
https://doi.org/10.1177/000841740006700104
Sveriges Domstolar. Psykiatrisk tvångsvård. (2017). Hämtad 07 oktober 2018 från
http://www.domstol.se/Myndighetsbeslut/Mal-i-forvaltningsdomstol/Tvangsvard/Psykiatrisk
http://www.domstol.se/Myndighetsbeslut/Mal-i-forvaltningsdomstol/Tvangsvard/Psykiatrisk-tvangsvard/tvangsvard/
Tonga, E. Düger, T. & Karatas, M. (2015). Effectiveness of Client-Centered Occupational Therapy in Patients With Rheumatoid Arthritis: Exploratory Randomized Controlled Trial. Archives of Rheumatology, 31(1), 6–13. https://doi.org/10.5606/ArchRheumatol.2016.5478
Törnquist, K. & Sonn, U. (2017). ADL-taxonomi: en bedömning av aktivitetsförmåga. Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter.
Wallbom, S. & Trevett, J. (2007). Innehållet i den rättspsykiatriska vården – Delrapport till Nationell psykiatrisamordning. Hämtad från
http://www.socialstyrelsen.se/psykiskohalsa/nationell-psykiatrisamordning-2005 http://www.socialstyrelsen.se/psykiskohalsa/nationell-psykiatrisamordning-2005-2007/Documents/R16Innehalletidenrattspsykiatriskavarden.pdf2007/Documents/R16Innehall etidenrattspsykiatriskavarden.pdf
Westman, A. (2011). Vårdkedjan för den rättspsykiatriske patienten. Hämtad från https://www.regionorebrolan.se/Files-
sv/%C3%96rebro%20l%C3%A4ns%20landsting/Regional%20utveckling/V%C3%A4lf%C3 %A4rd%20och%20folkh%C3%A4lsa/OVK%20nya/Psykiatri/V%C3%A5rdkedja%20i%20r %C3%A4ttspsykiatrin/V%C3%A5rdkedjan%20R%C3%A4ttspsykiatriska%20patienter.pdf
Wiklund, L. (2013). Inspektionen av Rättsmedicinalverket, Rättspsykiatriska undersöknings- avdelningen i Stockholm, den 30 september och 1 oktober 2013 (dnr 5229-2013). Hämtad från Riksdagens Ombudsmäns webbplats:
https://www.jo.se/Global/NPM-protokoll/NPMhttps://www.jo.se/Global/NPM-protokoll/NPM-protokoll 5229-2013.pdfprotokoll%205229-2013.pdf
Wiklund, L. (2012). Protokoll fört vid besök hos Stockholms läns landsting, Rättspsykiatri Vård Stockholm, Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby, avdelning 34, den 29–30 augusti 2012 (dnr 4580-2012). Hämtad från Riksdagens Ombudsmäns webbplats: https://www.jo.se/Global/NPM-protokoll/NPM-protokoll%204580-2012.pdf
Wilkins, S., Pollock, N., Rochon, S., & Law, M. (2001). Implementing Client-Centred Practice: Why is it so Difficult to Do? Canadian Journal of Occupational Therapy, 68(2), 70–79. https://doi.org/10.1177/000841740106800203
World Federation of Occupational Therapists. (2013). Defintitions of Occupational Therapy from Member Organisations. London: World Federation of Occupational Therapists.
Bilaga 1 - Intervjuguide
Bakgrundsfrågor:
● Hur länge har du jobbat som arbetsterapeut?
● Hur länge har du jobbat inom rättspsykiatrisk vård?
● Har du någon/några vidareutbildningar inom området eller andra? Om ja, vilka?
Intervjufrågor:
● Vad innebär klientcentrerat arbete för dig?
● Hur ser dina erfarenheter ut kring att arbeta klientcentrerat inom rättspsykiatrisk vård - Vilka möjligheter finns att arbeta klientcentrerat?
- Vilka svårigheter finns att med att arbeta klientcentrerat? Vad består dessa svårigheter av? Vad anser du behövs för att underlätta att arbeta
klientcentrerat?
- Vilka fördelar finns/skulle det finnas med att arbeta klientcentrerat inom din verksamhet?
● Vilka valmöjligheter har klienten när det gäller målsättning och val av aktivitet? - Vad är dina erfarenheter av att involvera klienten vid val av aktivitet och vid
målsättning?
- Hur upplever du att det går att skapa en relation till klienten?
- Hur upplever du att frihetsberövandet av personen påverkar ett klientcentrerat arbete?
● Hur upplever du att miljön på din arbetsplats påverkar ett klientcentrerat arbetet? (Den sociala och den fysiska miljön, hindrar/underlättar?)
Avslutande frågor:
