/LQN|SLQJV XQLYHUVLWHW *UXQGVNROOlUDUSURJUDPPHW
*XQLOOD cEHUJ
µ(JHW DUEHWHµ
HQ LQGLYLGDQSDVVDG XQGHUYLVQLQJVIRUP
([DPHQVDUEHWH SRlQJ +DQGOHGDUH .HUVWLQ 1LOVVRQInnehållsförteckning
Sida
Inledning……….. 2 Syfte………...3 Frågeställning………...3 Litteraturgenomgång……….. 4 Individualisering……… 4 Läroplanen………. 4Olika röster om ”eget arbete”………... 5
Planering………6
Fördelar med ”eget arbete” ………..8
Nackdelar med ”eget arbete” ………..9
Metod ………..10
Litteratur……… ..10
Uppläggning och genomförande av intervjuerna ………....10
Resultat från intervjuerna ………...12
Lärarnas erfarenhet av ”eget arbete” ………...12
Vad innebär ”eget arbete” för lärarna………..13
Olika sätt att utforma ”eget arbete”……….13
Fördelar med ”eget arbete” ………14
Nackdelar med ”eget arbete” ………..15
Lärarnas goda råd till någon som ska börja med ”eget arbete” ……..16
Diskussion ………..17 Diskussion av metod ………...17 Diskussion av resultat ……….17 Litteraturförteckning ………...20 Bilaga
Inledning
Jag är en grundskollärarstuderande som har läst inriktningen Sv So 1-7. I de läroplaner; Lgr 80 och Lpo 94, som jag har kommit i kontakt med under min utbildning står det att eleverna ska ha en individualiserad undervisning.
Skolans insatser skall planeras och krav ställas utifrån varje barns aktuella förutsättningar.
(Lgr 80, s. 14)
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. (Lpo 94, s. 6)
Hur löser lärarna det? Ett sätt som jag har kommit i kontakt med är att eleverna planerar sitt eget arbete och var och en arbetar på sin egen individanpassade nivå. Själv är jag uppvuxen i systemet med den traditionella katederundervisningen som var den dominerande undervisningsformen på 70-talet och jag har därför endast erfarenhet av denna. I dagens skola har nya arbetsformer blivit allt vanligare bl.a. genom att eleverna arbetar enskilt med egna arbetsuppgifter (Carlgren, 1994) Konceptet kallas ofta för ”eget arbete”.
I samband med mina praktikperioder i åldersintegrerade klasser under
utbildningens gång har jag ute på skolorna kommit i kontakt med ”eget arbete” och ”planering”. Under min första praktik var jag på en skola som ansågs lite ledande på denna typ av undervisningsform. Många av lärarna som arbetade där hade sökt sig dit p.g.a. att de ville arbeta på detta sätt.
Eftersom jag inte arbetat inom skolan tidigare och detta var min första praktik kan jag inte säga att jag minns speciellt mycket av hur de arbetade med ”eget arbete”. Under min tredje praktik träffade jag på ”eget arbete” igen fast där arbetade läraren på ett helt annat sätt. Jag blev under den här perioden intresserad av vad ”eget arbete” egentligen innebar och det är orsaken till att jag valt detta ämne till examensarbetet. Jag vill undersöka hur detta arbete läggs upp och i vilken utsträckning det används i en klass. Används arbetssättet i alla ämnen? Vilka möjligheter och svårigheter stöter lärarna på när barnen själva ska planera sitt arbete? Fungerar ”eget arbete” i alla barngrupper? Vad är det som gör att många lärare som har använt sig av ”eget arbete” som metod säger att de aldrig kommer
att gå tillbaka till katederundervisning även om de får arbete i en åldershomogen klass? Jag tror även att jag med största sannolikhet kommer att stöta på
arbetssättet i mitt framtida yrke, därför vill jag veta mer för att kunna känna mig mer förberedd.
Syfte
Syftet med det här examensarbetet är att jag vill undersöka hur ”eget arbete” kan utformas i klassrummet och vad ett antal lärare menar när det gäller för- och nackdelar med ett sådant arbetssätt.
Frågeställningar
¤ Vad innebär ”eget arbete” och på vilka olika sätt kan ”eget arbete” utformas enligt några lärare på fältet?
Litteraturgenomgång
Inledningsvis vill jag kort redogöra för hur individualisering definieras och vad som står skrivet i läroplanen (Lpo 94) i anknytning till individualisering och ”eget arbete”. Vidare ges en kort inblick i ”eget arbete” som arbetsform och hur
planering kan beskrivas. Därefter ges en redogörelse som i stora drag kommer att behandla fördelar respektive nackdelar beträffande ”eget arbete” som arbetsform.
Individualisering
Individualisering betecknar inom undervisningen anpassning av lärokurser och timplaner till den enskilde elevens förutsättningar, behov och intressen. (NE på internet, 2001-11-13)
Individualisering innebär att undervisningen skall anpassas till varje enskild elev. Detta bör läraren göra för att eleverna i skolan har olika förutsättningar. Alla elever har olika anlag, uppväxtmiljöer och även olika intellektuella
förutsättningar. Det är orimligt att kräva kvalitativt och kvantitativt jämförbart arbete av alla elever. Lika orimligt är det att en och samma elev presterar lika i skolans alla ämnen. Det är därför viktigt att individualisera undervisningen. (Hörberg & Knutsson, 1972)
Enligt Ingrid Carlgren är det mycket svårt att individualisera undervisningen inom ramen för den traditionella klassundervisningen, där den enskilda läraren
undervisar hela klassen. Detta har medfört att det har vuxit fram olika försök på att förändra undervisningssätten varav ett sätt är ”eget arbete”. Från att ha försökt hålla alla elever samlade på samma nivå så kan nu eleverna arbeta efter sin egen nivå och förmåga. (Carlgren, 1994)
Läroplanen
Enligt Lpo 94 ska skolan se till att eleverna tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Skolan skall sträva efter att varje elev tar ett personligt ansvar för sina studier och att de successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan.
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. (Lpo 94, s. 6)
Läraren skall
x utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan,
x se till att alla elever oavsett kön, och social och kulturell bakgrund får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll, samt att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad,
x verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen,
x svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer och x tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen och
förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle. (Lpo 94, s. 15)
Olika röster om eget arbete
Arbetsformen ”eget arbete” är en metod som har tagits fram av verksamma lärare ute på fältet. Arbetssättet har alltså prövats i praktiken men har inte tidigare kritiskt granskats av forskare eller politiker förrän Eva Österlind skrev sin avhandling ”Disciplinering via frihet” 1998. Från 70-talets katederundervisning har ett nytt arbetssätt vuxit fram där eleverna arbetar enskilt eller i grupp med egna uppgifter. Det har fått namnet ”eget arbete”. På elevernas scheman står det vissa timmar ”eget arbete” och det innebär att varje enskild elev följer en egen planering under dessa timmar och alla arbetar med olika saker. (Carlgren, 1994) Arbetssättet ”eget arbete” kan man koppla ihop med framväxten av
åldersintegreringen som i grundskolan ökat under 1980-talet. 1982 omfattade ”eget arbete” 1 % av eleverna medan det 1992 omfattade 10 % av eleverna. Åldersintegreringen är främst utbredd på låg- och mellanstadiet. Eftersom det är blandade åldrar i klassrummet så blir nivåspridningen ännu större än i en
åldershomogen klass. Detta kräver – och underlättar – en individualiserad undervisning såsom ”eget arbete”. (Österlind, 1998)
”Eget arbete” innebär i stora drag att eleverna arbetar på egen hand med
individuella uppgifter som läraren har bestämt i förväg. Alla uppgifter är av olika svårighetsgrad och omfattning. Detta gör att eleverna själva kan välja vilken nivå de vill arbeta på. Det finns olika varianter av ”eget arbete” men det är vanligt att eleverna har minst två eller fler ämnen att välja mellan. Vanligast är matematik och svenska men även orienteringämnena kan ingå. Eleverna arbetar i sin egen takt med olika uppgifter och i olika ämnen. Eftersom man arbetar på ett
individualiserat sätt så har genomgång i helklass inte någon funktion utan läraren får mer tid för genomgång med enskilda elever; individualiseringen underlättas. Arbetssättet kan innebära att läraren har ett utbud av material, uppgifter,
diagnostiska prov eller liknande som är självinstruerande. Eftersom eleverna arbetar på egen hand så är de inte beroende av vad de övriga klasskamraterna gör. Detta innebär att nivåskillnaden i klassen blir lättare att hantera och tävlandet mellan eleverna minskar. Elevernas prestationer blir mer privata och
rangordningen i klassen syns inte lika tydligt. Problemet med sysslolösa elever som väntar på hjälp minskar också för om eleven inte kan komma vidare och läraren inte har tid att hjälpa till kan eleven byta uppgift och/eller ämne och fortsätta arbeta. (Österlind, 1998)
Arbetssättet gör att lokalerna har en viss betydelse. Barn kan ibland behöva dra sig tillbaka med sitt ”eget arbete” och det kan vara svårt att hitta en lugn vrå. (Nandrup och Renberg, 1992)
Planering
Genom planeringsarbetet och den individuella handledningen lär vi
verkligen känna eleverna och deras behov. (Nandrup & Renberg, 1992, s 26) Planering kan beskrivas som att i relation till ett mål göra bedömningar och val bland olika alternativ. (Österlind, 1998, s 15)
Planering är enligt Eva Österlind (1998) en aktivitet som kräver att barnen ska kunna tänka mot en bakgrund av egna erfarenheter. Eleverna tränas i att bedöma tidsåtgång, arbetskapacitet, ambitionsnivå och arbetsuppgifternas omfattning och svårighetsgrad. För att läraren ska veta och kunna överblicka alla elevers arbete så krävs det någon form av kontrollfunktion. Eleverna bokför sin vecka genom att planera den i en särskild bok. När ett arbete är gjort så bockar de av detta i sin planering. Denna skriftliga elevplanering kan ge läraren kännedom om elevens nivå och resultat. Att planera ger eleven inflytande över sitt arbete. Eleven kan välja vad han/hon känner för i just den stunden. Är eleven trött så tar hon något lättare och vill hon fördjupa sig så kan hon göra det.
Enligt Ann Catrin Johansson (1995) så blir följden av att arbeta med planering: 1. En förändrad elevroll.
2. En förändrad lärarroll. 3. En vidgad kunskapssyn.
Eleven blir mer aktiv, tar mer ansvar och fattar beslut inom de uppdragna
ramarna. Läraren blir mer arbetsledare, handledare med det övergripande ansvaret men ändå lite mer passiv för att kunna ge eleverna lite mer utrymme i det dagliga arbetet. Kunskapssynen vidgas till att omfatta processerna och inte enbart mätbara resultat. Att eleverna kan planera och sedan genomföra sitt arbete är en färdighet i sig.
Hur gör man då när man planerar? I litteraturen ges flera exempel på detta. I skolöverstyrelsens kommentarmaterial (1987) står det bl.a. att planeringen kan genomföras enskilt eller i mindre grupp. Det talas om att det finns vissa fördelar med att göra den enskilda planeringen i grupp för eleverna får större kännedom om varandras arbete – ”vad de ska göra, behöver träna på, behöver hjälp med, kan hjälpa till med etc.” (s 54) Detta kan alltså bidra till att skapa en bra laganda i gruppen och underlätta samverkan eleverna emellan. Men det finns en nackdel med att planera i grupp också, och det är att det kan ta lite tid innan alla är klara och vissa elever blir sittande sysslolösa en stund. Får man till en bra gruppanda där alla är delaktiga så elimineras den risken. Kamraterna kan hjälpa till vid utvärderingen av förra planeringsperioden och föreslå nya områden. En variant är att planera enskilt med alla barn och sedan kort diskutera i den lilla gruppen. Skolöverstyrelsen har även sammanfattat några punkter som man kan ha som en riktlinje när man planerar med eleven:
¤ Det är viktigt att planeringen börjar med en utvärdering, inte
hur han upplevt arbetet och hur nöjd han/hon respektive läraren är med resultatet.
¤ Om eleven inte lärt sig allt som var planerat behöver det inte alltid ses som ett misslyckande. Kanske behövs det mera tid. Men om eleven inte heller arbetar med det som var planerat, måste orsakerna närmare analyseras – av lärare och elev tillsammans. ¤ Utgångspunkten för planeringen är alltså vad eleven kan. Den ”aktiva” frågan är vad eleven ska lära sig.
¤ Det man kommer överens om beträffande det fortsatta arbetet bör skrivas ner, exempelvis i elevens planeringsbok.
¤ Det är vad eleven ska lära sig, träna på eller arbeta med som ska formuleras, inte vilka boksidor som ska ”avverkas”. På det sättet får man ett betydligt mer nyanserat underlag för
utvärderingen och kunskapen (kvaliteten) sätts i centrum istället för kvantiteten. Detta hindrar naturligtvis inte att man i
planeringsboken noterar boksidor som innehåller önskade övningsuppgifter eller aktuellt stoff. (SÖ. 1987, s. 55)
Ann Catrin Johansson (1995) har med en del om planering i sin bok. T.ex. att arbetspassen ska vara rejält tilltagna, 60 minuter är lagom. Det ska vara tydligt vilka arbetspass som är för egen planering. Om planerad tid för ”eget arbete” utgår så ska arbetsmängden minskas på elevernas planering.
Utvärdering av barnens planeringar är viktig skriver Ingrid Nandrup och Karin Renberg (1992). Läraren måste ha stor kännedom om eleven. Utvärderingen sker i ett planeringssamtal som läraren och eleven har varje eller varannan vecka. Då tittar läraren på vad eleven har gjort och lärt sig, hur han upplevt arbetet och hur nöjd eleven och läraren är med resultatet. Om något inte är bra med det som var planerat måste läraren och eleven tillsammans analysera orsakerna. Dessutom skriver läraren ofta en sammanfattande kommentar i boken som information till föräldrarna.
Många frågar sig om barnen verkligen klarar att planera sitt arbete själva. Ingrid Nandrup ochKarinRenberg (1992) som har skrivit en ideologisk framställning av åldersblandning i skolan menar att alla barn naturligtvis inte klarar av ”eget arbete” men förvånansvärt många barn kommer snabbt in i arbetssättet.
Nybörjarna får hjälp med skrivandet av lärare och kamrater. Andra behöver mer hjälp av läraren och sina föräldrar. Ann Catrin Johansson (1995) skriver att vissa elever inte klarar att arbeta med egen planering utan behöver ett par års inskolning och träning. Det handlar om att utveckla dessa elevers förmåga att ta ansvar och det är då det ställs krav på vår professionalitet. Bickham (refererad i Österlind, 1998, s 15) har gjort en studie Kan åttaåringar planera? Genom iakttagelser i en klass där eleverna planerade drog man slutsatsen att de tycktes arbeta
målmedvetet för att uppfylla sina planeringar men Bickham ställde sig frågande till hur veckoplaneringen genomfördes:
Det verkade som om elevernas önskan att göra färdigt det de hade planerat för dagen var ett reellt mål för dem som styrde deras handlingar. (Bickham refererad i Österlind, 1998, s 15)
Många elever tog inte mera än fem minuter för att planera en hel veckas arbete. --- Var elevplanering i denna klass endast en tom ritual? (Bickham refererad i Österlind, 1998, s 15)
För att elevplanering ska fungera menar Bickham att varje elev skall kunna göra en realistisk bedömning av sin egen kompetens och varken underskatta eller överskatta sin förmåga. Bickham finner detta motsägelsefullt, för att eleverna ska kunna planera krävs det att de redan kan planera. (Bickham refererad i Österlind, 1998, s 16)
Ann Catrin Johansson (1995) skriver också att det finns genuint lata elever men de är väldigt få, oftast beror det på något annat. Deras planering kan t.ex. vara för mycket, för lite, för lätt, för svårt eller så har de svårigheter med att prioritera sitt arbete etc. Eleven kan också ha privata problem som stör deras koncentration. För läraren gäller det att snabbt identifiera problemet för att kunna hjälpa eleven vidare.
Fördelar med ”eget arbete”
”Eget arbete” löser problemet med att hitta ett sätt att organisera skolarbetet så att läraren som drivkraft för elevernas arbete ersätts
av elevernas egen planering som drivkraft. Därigenom ”friställs” läraren så att hon kan hjälpa enskilda elever i deras arbete. (Carlgren, 1994, s.13)
Någonting som av många lärare upplevs som positivt med arbetsformen ”eget arbete” till skillnad från den tidigare katederundervisningen, är att den ger många lärare mer tillfredsställelse då de kommer ifrån vissa moment som t.ex. att hålla rätt nivå i undervisningen eller försöka hålla alla elever igång med samma uppgift medan läraren ska försöka hinna med att hjälpa alla på en gång. Lärarens roll har förändrats från att ha bedrivit ”utlärning” till att bli handledare och hjälpare när det gäller elevernas lärande. (Carlgren, 1994)
Att individualisera undervisningen som alla styrdokument säger är inte lätt men IngridNandrup och Karin Renberg tycker att ”eget arbete” möjliggör detta i mycket hög grad. Arbetsformen ger också eleverna stöd för initiativtagande och fostrar självständiga elever och de lär sig ta ansvar. Detta upplever även Eric Hedlund (1995) att det ofta är så att elever i åldersblandade klasser tar och känner
ett större ansvar. Varför då? Jo, eftersom eleverna ofta är delaktiga, aktiva och många gånger får planera och ta ansvar för sitt ”eget arbete” så utvecklas
ansvarstagandet. Om läraren inte hinner med eleverna på alla nivåer så måste de ta egna initiativ och eget ansvar för att komma vidare. Enligt Monika Vinterek (2002) är det genom individualisering och arbete i egen takt som elevernas förmåga till eget ansvar och självständighet ökar.
Arbetssättet ”eget arbete” bygger mer på samarbete och gemenskap än på konkurrens som främjar ansvarskänsla för det egna arbetet men även för klasskamraternas (Hedlund, 1995). Konkurrens och konflikter blir mindre till följd av att man arbetar med olika saker på olika nivåer (Vinterek, 2002). Inger Nandrup & Karin Renberg (1992) är övertygade att åldersblandad
undervisning och ”eget arbete” är bra för elever med särskilda behov. De hävdar att arbetsformen ger många fördelar som t.ex. att dessa elever kan jämföra sig med yngre barn som kan mindre och slipper alltså att alltid uppleva sig själva som sämst. Deras självbild blir positiv för barnet kan ge andra hjälp och inte bara få. Monika Vinterek (2002) har en liknande åsikt om att elevers självkänsla blir stärkt av att ingen elev alltid ”ligger sist” i klassen. Hon anser även att svagpresterande elever blir gynnade genom att det anses bli lättare att genom individualisering invänta mognad vid inlärning av baskunskaperna.
Nackdelar med ”eget arbete”
Det finns även nackdelar med ”eget arbete” Det räcker inte att läraren är enbart handledare. I boken Disciplinering via frihet, Elevers planering av sitt eget arbete (Österlind, 1998) har två lärare uttalat att lärarledda lektioner behövs också. Annars riskerar det sociala samspelet och tillfällen till debatt och
ställningstagande att försvinna. ”Eget arbete” ger ingen anledning till samarbete och det är viktigt för alla elever att träna på. En liknande åsikt tar Monika Vinterek (2002) upp genom att uttrycka:
Att arbeta med olika saker leder till alltför mycket tyst eget arbete utan interaktion mellan individer. Det blir svårare att föra gemensamma diskussioner och samtal, vilket berövar eleverna den kunskapsutvecklande potential som ligger i att de egna tankarna får möta andras. (Vinterek, 2002, s.42)
Ingrid Carlgren (1994) ser vissa risker med en alltför individualiserad
undervisning. Om allt skolarbete är upp till den enskilda eleven riskerar vi att klassrummet som socialt system reduceras till summan av enskilda individer som alla ”administrerar” sin egen inlärning.
Ingrid Carlgren skriver även om andra problem som kan uppkomma med ”eget arbete”. Hon tar bl.a. upp hur en del elever kan känna att kamraterna ”springer ifrån dem”, alltså jobbar snabbare och kommer till nya spännande områden medan de själva är kvar i de triviala och monotona övningarna. För ofta är det så att de s.k. basfärdigheterna kommer först och sedan de mer intressanta uppgifterna. Delar av detta tar även Knut Sundell (1993) upp i sin bok Åldersindelat eller
åldersblandat? Han ifrågasätter vad som händer om ett svagpresterande barn
märker att de yngre klasskamraterna är duktigare och kommit längre i många ämnen? Påverkas inte självförtroendet och självtilliten hos det barnet då? Vidare säger han att ett barn givetvis kan vara långt efter även i en åldersindelad klass men har ju då ingen aning om hur han/hon ligger till i jämförelse med de yngre barnen. Även Boel Söderberg (refererad i Vinterek, 2002, s 43) anser att elever i
arbete” går om kunskapsmässigt och detta kan påverka elevens självkänsla negativt.
Svårigheter med att få arbetsro i klassrummet tas också upp av flera författare. Bl.a. Knut Sundell (1993) skriver att i och med att många undervisningspass går om lott så finns det ett konstant ”arbetsmummel” i klassrumsmiljön som gör att det kan vara svårt för eleverna att koncentrera sig. Ofta så förändras grupperna hela tiden och folk kommer och går under olika aktiviteter.
När eleverna själva planerar sitt ”eget arbete” så finns det även en fara i det. Ingrid Carlgren (1994) konstaterar att eftersom planeringen ofta är en drivkraft, man vill komma vidare och ”pricka av”, kan det vara mer tveksamt om
arbetssättet gynnar utvecklingen av förståelse eller om det snarare förstärker inlärning av fakta och färdigheter. ”Eget arbete” verkar vara en praktisk lösning av att individualisera undervisningen, men kan samtidigt motverka lärandet. När eleverna arbetar med olika saker blir det svårare för läraren att tillhandahålla kreativa uppgifter för var och en. Även Monika Vinterek (2002) tar upp problemet med att läraren i stor utsträckning ger för lätta uppgifter för att göra det möjligt att låta eleverna arbeta själva.
Självständigheten i ”eget arbete” passar dock inte alla elever. De elever som är minst studiemotiverade är oftast de elever som mest behöver struktur, trygghet och tydliga yttre ramar. Det är därför viktigt att det egna arbetet organiseras så att läraren får tid för att hjälpa dessa elever (Sundell 1993).
Metod
Litteratur
Jag började min litteratursökning med att gå till Linköpings universitetsbibliotek och där sökte jag på begreppet ”eget arbete”. Det fanns inte mycket litteratur i ämnet men jag använde då referenslistorna i den litteratur jag hittade för att få tips om andra böcker jag kunde läsa. Flera av böckerna handlade i huvudsak om åldersintegrerad undervisning men det fanns i dem avsnitt som berörde ”eget arbete”. Min handledare hade även förslag på litteratur som jag kunde läsa för att få mer kunskap om ämnet. Jag har även hittat information på Internet.
Jag har valt att läsa en metodbok inför själva examensarbetet:Backmans bok
Rapporter och uppsatser (1998)
Uppläggning och genomförande av intervjuerna. Tillvägagångssätt
Jag ringde först till de tre skolor jag planerade att besöka och frågade om jag fick komma och intervjua någon/några av personalen. En av skolorna valde jag p.g.a. att jag gjort min praktik där och visste hur de arbetade. Jag berättade vad mitt
examensarbete handlade om och vad intervjuerna skulle användas till. Jag informerade dem även om att intervjusvaren skulle behandlas helt anonymt.
Intervjuerna
Intervjuerna var strukturerade på så sätt att jag använde mig av i förväg bestämda frågor (se bilaga). Anledning till valet av denna form var att jag vill kunna
jämföra svaren mellan de olika lärarna. Jag försökte så gott jag kunde att vara neutral under intervjuerna och bara ställa någon utvecklande följdfråga då och då för min egen förståelse.
Jag spelade in intervjuerna på band samtidigt som jag antecknade under tiden. Det gjorde jag för att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna. Jag lyssnade på de inspelade intervjuerna och skrev ut dem i stora drag, inte helt ordagrant för att på så sätt ta bort ovidkommande prat och endast få med svaren på frågorna jag ställt. Intervjuerna skedde på skolorna, i klassrumsmiljön eller i personalrummet. De namn som figurerar i resultatet är fingerade.
Porträtt av skolorna och lärarna.
För att få lite olika resultat på mina intervjuer så valde jag att åka till tre skolor i två kommuner. Alla skolorna ligger i Mellansverige.
Skola 1: är en F-6 skola och de har 180 barn inskrivna. Skolan är en liten
landsbygdsskola i Mellansverige med ett stort geografiskt upptagningsområde. Eleverna kommer i huvudsak från tre mindre samhällen men även från enskilda gårdar runt omkring. Många barn åker skolskjuts eftersom en del har drygt en mil till skolan. På skolan arbetar man åldersintegrerat men anledningen till det är inte p.g.a. av elevunderlaget utan för att man valt att arbeta så.
Lärare A (Viola) är klasslärare i en F-3:a. Viola har arbetat som lärare i 23 år. De första 15 åren som obehörig lärare innan hon gick lärarutbildningen som hon blev klar med 1993. Violas klassrum var möblerat med bord och stolar som var ställda i grupper, några med en avskärmande bokhylla emellan. Barnen hade varsin låda att ha sina saker i. Längst fram i klassrummet fanns en stor rund matta som ofta utnyttjades som samlingsplats.
Skola 2: är en F-6 skola med ca 250 elever. Skolan ligger i ett mindre samhälle
lite utanför en stor stad i Mellansverige. Skolan arbetar åldersintegrerat. Lärare B (Annika) är klasslärare i en 3-4:a. Annika är nyutexaminerad och har endast arbetat ett par månader. Klassrummet var möblerat med bord som stod i grupper och vid väggarna fanns det lådor som barnen hade sina saker i. Det var ett litet klassrum så det fanns ingen fri golvyta att samla barnen på.
Skola 3: är en skola som sträcker sig från F-9. Skolan är uppdelad i två olika
det huset fanns det ca 150 elever. Skolan ligger mitt i en stor stad i Mellansverige. På skolan arbetar de åldersintegrerat och har gjort det i många år.
Jag fick träffa två lärare på skolan, lärare C (Cecilia) arbetar i år 1-3 och lärare D (Pia) i år 4-5. Cecilia har arbetat som lärare i sju år. Innan hon blev lärare
utbildade hon sig till fritidspedagog och arbetade som det i ett år. Pia har arbetat i 4,5 år efter sin utbildning. De hade liknande klassrum, bord i grupper med lådor vid en vägg. I klassrummet för år 1-3 fanns också en stor rund matta som eleverna ofta använde vid samlingar eller när de arbetade med ”eget arbete”.
Cecilia vill tillägga att allt material hon använder är Montessori och ingår i en kursplan. Hon utgår från den kursplanen och säger att hon lägger allting på barnets nivå. En del barn hoppar över stora bitar medan en del barn får repetera ofta. Alla genomgångar har hon i liten grupp. Men hon har även lite
kompletterande material som matematikhäfte, läseböcker och veckans ord i svenska. Till materialet finns det ett slags kontrollsystem för läraren som hon/han kan pricka av eleverna i.
Resultat från intervjuerna
Lärarnas erfarenhet av ”eget arbete”.
Viola berättar att hon har arbetat på det här sättet i 12-13 års tid.Anledningen till att Viola började med ”eget arbete” var att klassen hon började i redan arbetade med ”eget arbete”. Hon säger att hon fick mycket hjälp av den tidigare läraren och arbetslaget. Under åren som gått har Viola utvecklat sitt eget sätt att arbeta på. Annika har inte någon större erfarenhet men har sett ”eget arbete” på sina praktikskolor under sin utbildning. Klassen hon började i har använt metoden sedan år 1. Läraren Annika tog över efter har berättat en del.
Cecilia har arbetat med ”eget arbete” sedan hon började som lärare. Dels blev hon förberedd genom att det pratades mycket om individualisering under utbildningen. När så Cecilia började arbeta så tog hon efter hur de arbetade på skolan. Cecilia fick lite introduktion av läraren som slutade i klassen och har under åren utvecklat egna idéer som passar henne. Även kollegor har gett henne många råd.
Det tar ett tag innan det fungerar, man måste forma arbetssättet efter sig själv – svårt att kopiera någon annan. (Cecilia)
Pia har arbetat med ”eget arbete” i en termin. Hon fick information om att skolan arbetade på detta sätt under intervjun när hon sökte anställningen, sedan har hennes mentor satt henne in i arbetssättet. Pia frågar även sina kollegor om det är något hon undrar över. Hon upplevde att det var svårt i början.
Vad innebär ”eget arbete” för lärarna?
Viola ansåg att ”eget arbete” är när alla barn har olika planeringar.
För Annika innebar ”eget arbete” att eleverna tittar på sin planering och själva ser vad de behöver arbeta med.
Cecilia säger att:
För mig innebär det att eleverna arbetar i egen takt och på den nivå där barnet befinner sig. Att de har material för optimal inlärning, ej för lätt eller för svårt. Att man utifrån kursplanen som vi arbetar efter har en individuell arbetsgång för varje barn. Eleverna lär sig ta ansvar för sitt arbete, bli mer delaktiga, göra en sak i taget, pricka av och gå vidare. Det är lättare att utvärdera barnens arbete.
Enligt Pia så innebär ”eget arbete” att alla elever arbetar efter sin egen nivå och förmåga i sin egen takt. Eleverna ska kunna ta ansvar och veta hur man gör sin egna planering.
Olika sätt att utforma ”eget arbete”.
Alla fyra lärarna har svenska och matematik på planeringen. Viola har lagt till en pausövning med rörelse som eleverna kan välja på. Annika lägger till andra ämnen beroende på vad de just då sysslar med. Cecilia och Pia har lagt till OÄ, tema och lite engelska (Pia).
Rent organisationsmässigt däremot så skiljer sig lärarnas sätt att arbeta på.
Viola berättar att hon från början planerade med alla elever samtidigt på måndagar och sedan utvärderade de veckan tillsammans på fredagar. Detta tog för lång tid, ungefär en halv dag varje gång. Nu utvärderar och planerar hon enskilt med varje barn löpande under veckan när barnet är färdig med sin planering.
Viola skriver datum högst upp på sidan i elevernas planeringsbok.
Planeringsboken är en vanlig skrivbok där eleverna får rita figurer (ballonger, djur etc.) och skriva vad de ska göra. När de är klara och fått ett R i boken så
färglägger de bilderna. Ett par gånger per termin samlar Viola in böckerna och kontrollerar hur mycket eleverna har gjort. Hon skriver även ner vilka böcker som delats ut till dem för att veta vilken nivå de har nått. De elever som kommit långt i
sin utveckling med att kunna planera (oftast 3:orna) får planera själva och sedan visa upp för läraren hur de har gjort. Ibland gör Viola ett tillägg eller så kommer de överens om att stryka någonting för att det inte ska bli för mycket.
Annika planerar med eleverna varannan måndag. Alla planerar samtidigt. Annika är just nu inne i en fas där hon styr hela upplägget men ska så småningom släppa lite på det. Hon lägger på en OH (overhead) med mallen av planeringen och eleverna fyller i en likadan stencil som de sedan klistrar in i sin planeringsbok. Eleverna får veta hur många lektioner de har att planera och vilket material som
skriver före på OH. När det är klart går hon runt och tittar att det de har planerat är rimligt. Sedan ska boken hem för att föräldrarna ska få se. På onsdagarna har eleverna en planeringsläxa och då tar de hem om det är något de behöver göra. Efter 2 veckor samlar Annika in böckerna och tittar hur mycket de har hunnit så att de får en push inför torsdag och fredag då de ska vara färdiga. När de är klara med en uppgift så kryssar de i en ruta.
Cecilia har ett system där alla barnen har en pärm där de sätter in sitt
planeringsblad. Planeringsbladet har rutor för svenska, matematik och lite OÄ. Det finns 2 varianter, en som är lite färre rutor på för de barn som tar lite längre tid på sig och en med flera rutor för övriga elever. När momentet är klart kryssar barnen för sin ruta och Cecilia gör en kontroll att allt är gjort. Barnen får ofta göra ett test efter de olika områdena. Cecilia skriver datum när barnet startar sin
planering och när det är klar. De har ingen tidspress. När de planerar nytt så tittar hon om tiden de använt är rimlig. Cecilia planerar enskilt med varje barn och endast i undantagsfall som t.ex. tidsbrist så planerar hon åt dem. Under samtalet sker det en form av utvärdering och Cecilia frågar barnet hur det har gått osv. Hon gör även stickprov: ”visa mig det här arbetet och berätta hur du har gjort”. De för ett resonemang kring planeringen, eleverna ska vara med och påverka sitt arbete. I och med ökad ålder och mognad ska barnet vara med mer och mer själva och bestämma.
Pia börjar sin vecka med att planera med alla barn på måndagar. Eleverna har en egentillverkad planeringsbok. Hon börjar med att gå igenom veckan och berätta hur många timmar de har till förfogande. Innan eleverna börjar planera ska de titta på förra veckan för att se om de hunnit med. Om de inte hunnit med allt så följer det med till nästa veckas planering. Eleverna vet själva hur de ska planera. I klassrummet finns stora skyltar med en beskrivning av arbetsgången. I engelskan planerar de oftast in sådant som de inte hunnit med på den ordinarie lektionen. Pia går runt och tittar i allas böcker och godkänner, pratar med dem, ber dem lägga till eller dra ifrån, talar om att det där behöver du träna mer på osv. Hon styr eleverna lite ibland. Eleverna får även använda tiden ”eget arbete” till att komma ikapp med uppgifter de inte hunnit med.
Fördelar med ”eget arbete”.
Enligt Viola finns det bara fördelar med ”eget arbete” eftersom hon kan styra upp planeringen för de elever som inte riktigt klarar av att planera. Hon anser att alla barn kan arbeta på det här sättet och att tävlingsmomentet försvinner. Om det ändå uppstår någon sorts tävlan så tar hon bort just den boken eller momentet ett tag. De flesta barn klarar att välja vad de vill arbeta med och upplever det som positivt. Viola säger:
Jag skulle aldrig välja bort ”eget arbete” – det gagnar alla barn.
De elever som är duktiga kan gå vidare och erövra nya områden medan de som är lite svagare kan arbeta på ”sin nivå”, enligt Viola.
Annika säger att hon ser fördelen med att barnen själva får lite inflytande över sitt arbete och kan välja lite efter när de vill göra vad. Det är lätt att individualisera – hon når varje barn på deras nivå. Det är även bra att alla elever inte behöver vara i fas. Tävlandet mellan eleverna försvinner och barnen får mer inflytande över skolarbetet.
Cecilia tycker att fördelen med ”eget arbete” är att det är väldigt lätt att individualisera. Hon kan ha en genomgång i liten grupp för rätt nivå – oavsett ålder. Som lärare har hon mer kontroll och hon vet var barnen ligger nivåmässigt och vad de har gjort.
Pia ser fördelen med att barnen får arbeta i egen takt med det de behöver. De får lära sig ta ansvar för sitt ”eget arbete” i skolan.
Nackdelar med ”eget arbete”
Viola anser att det inte finns några nackdelar med ”eget arbete”.
Nackdelen tycker Annika är att det är svårt att få organisationen att fungera så att hon kan planera individuellt med alla barn. Det är även svårt att pusha igång de som är lite ”svaga” och slutligen att kunna aktivera alla elever samtidigt.
”Eget arbete” har en viss frihet som inte alla klarar av! Man får göra det lite fyrkantigt åt dem. (Cecilia)
Cecilia tycker att det är svårast när alla ska starta samtidigt vid lektionens början, hur hon ska gå till väga för att få detta att fungera. Det är några moment som barnen ska gå igenom: de ska välja arbetsuppgift, gå och hämta material och sedan börja arbeta med uppgiften (alla uppgifter som eleverna ska göra bygger på en genomgång som Cecilia haft tidigare). Hon fick prova sig fram på olika sätt t.ex. genom att barnen fick starta i ring och hon gick igenom med en och en, skicka iväg de som man vet klarar att starta själva. Sedan provade hon att låta eleverna läsa i sin boxbok (bänkbok, författarens anmärkning) på morgonen och hon gick runt och startade igång dem lite mjukt och det tyckte Cecilia fungerade bra.
Största svårigheten för Pia är att veta vilka arbetsuppgifter eleverna har gjort respektive inte har gjort. Hon saknar ett fungerande kontrollsystem men hon anser att det skulle behövas. Pia berättade att hon arbetar på att bygga upp ett eget kontrollsystem men är ännu inte färdig med det.
Lärarnas goda råd till någon som ska börja med ”eget arbete”.
På frågan om vad lärarna har för goda råd till någon som ska börja arbete med ”eget arbete” svarar Viola så här:
Planera inte med alla elever samtidigt! Ska du starta upp så börja inte med hela klassen på en gång. Börja t.ex. med 3:orna. Ta ett ämne i taget. Ge inte upp!
Vidare säger Viola att det är viktigt att tänka på att arbetssättet måste vara väl förankrat hos läraren. Läraren måste veta varför hon/han gör det här och ha ett bra svar när föräldrarna kommer och frågar. För de gör de ofta.
Annika pratar om att man bör räkna med att det kan bli rörigt i början. Det blir lättare om man lär barnen att sitta still på något ställe. Gärna arbeta på stationer med de olika ämnena. Om man får till en struktur för ”eget arbete” som är samma för varje gång, blir barnen tryggare och vet vad som väntar. Läraren bör göra någon form av avprickningssystem så att både läraren själv och eleverna vet vad de har gjort. Börja planera tillsammans med barnen innan de får planera själva. Det är också mycket viktigt att man som lärare vet vad barnen bör arbeta med och vad de har att välja på.
Cecilia uppmanar till att man ska vara väl förberedd! Hon talar om att man som lärare bör se till att inte för många elever sitter utan planering när lektionen ska börja. Vidare råder hon läraren att notera så mycket som möjligt direkt i lärarens egen kontrollpärm för det sparar tid. När det gäller planeringen så säger hon:
Skriv tydliga planeringar så barnen säkert vet vad de ska göra. Tänk: ”hur
underlättar jag för barnen, hur gör jag för att få minst antal frågor”? Lär barnen en frågegång: 1. Tänk själv, 2. Fråga en kompis, 3. Läs i boken, 4. Prata med en vuxen. (Cecilia)
Cecilia säger också att för barnen är rutinen viktig, så försök starta likadant varje gång. När det gäller slutet av lektionen så avsluta den i god tid och fråga barnen om någon vill säga något om vad de har arbetat med, hur det gick och varför. Detta lyfter enskilda barn i gruppen och väcker en förväntan hos de yngre: ”det där ska jag få göra när jag blir större”. Om någonting inte fungerar med
planeringen så styr upp den och hjälp dem. Att kunna planera är en mognadsfråga med stegrande utveckling.
Pia råder läraren att ha en plan att följa, eleverna ska inte bara kunna välja vad de vill. Det man gör bör vara väl genomtänkt för att fungera.
Diskussion
Diskussion av metod
Jag upplevde att det var svårt att hitta litteratur som behandlar ”eget arbete”. Eva Österlinds bok: Disciplinering via frihet, Elevers planering av sitt eget arbete (1998) var den enda bok jag hittade som enbart berörde ”eget arbete”. Jag tycker även att Ingrid Carlgrens artikel Från klassundervisning till ”eget arbete” (1994) var till stor hjälp. Övrig litteratur jag använt handlar i huvudsak om
åldersintegrerad undervisning där ”eget arbete” och planering ingår som en liten del.
När jag ringde runt till skolorna jag ville intervjua möttes jag av positiva
reaktioner överallt. Lärarna tyckte det var roligt att en lärarstudent var intresserad av deras arbete. De delade med sig av sina tankar och erfarenheter om ”eget arbete” på ett öppet och naturligt sätt.
Jag tycker att intervjudelen är en viktig del av det här arbetet. I den har jag verkligen fått veta en hel del om på vilka olika sätt ”eget arbete” kan utformas, fungerar i praktiken och vad lärarna ansåg om den arbetsformen. Jag är nöjd med mina intervjufrågor och jag tycker att frågorna gav svar på de funderingar jag hade i början av mitt arbete. Ibland upplevde jag att jag förväntade mig ett visst svar men fick ett annat istället och det bevisade för mig att det var viktigt att inte ha några förutfattade meningar och hålla mina åsikter för mig själv.
Att intervjua lärarna vid ett möte ansikte mot ansikte anser jag har varit ett bra sätt att arbeta på, eftersom jag då kunde observera personen i fråga och försöka tyda kroppsspråket. Det ger en helhet såtillvida att man ser på personerna man intervjuar om de har sagt allt de vill eller om de har mer att säga.
Ett problem jag stötte på när jag skulle intervjua lärarna var att det inte fanns bandspelare med inspelningsfunktion på alla skolor. Problemet löste sig när jag fick låna en bandspelare från Linköpings Universitet.
Diskussion av resultat
Enligt läroplanen (Lpo 94) ska undervisningen anpassas till varje elevs
förutsättningar och behov. I litteraturen står att ”eget arbete” är en individualiserat arbetssätt som har vuxit fram de sista decennierna eftersom allt fler skolor väljer att åldersintegrera klasserna främst i åren F-6. De intervjuade lärarna tyckte att arbetssättet ”eget arbete” underlättar individualiseringen av undervisningen. Jag tycker att ”eget arbete” är ett bra sätt att individualisera undervisningen på men jag tror att det kan vara svårt att genomföra i stora klasser. Jag tror inte heller att arbetssättet passar alla barn eftersom en del barn inte kan ta det ansvaret och behöver mer styrning i sin planering.
vid ”eget arbete” blir mer självgående och tar mer ansvar för sin egen inlärning än elever i vanlig klassrumsundervisning, de är delaktiga i hur arbetet ska läggas upp och om läraren inte har tid med dem så ökar initiativförmågan och de blir tvungna att ta ansvar för att komma vidare.
I skolöverstyrelsens kommentarmaterial (1987) tyckte man att det är viktigt att planeringen börjar med en utvärdering för att se vad eleven gjort, lärt sig och hur eleven upplevt resultatet av arbetet. Jag tror att utvärdering är en mycket viktig punkt som ofta blir bortglömd. Utvärdering och reflektion är det som leder till vidare inlärning och utveckling. Annars finns det risk för att eleven bara rusar vidare framåt och aldrig stannar upp och funderar över sin utveckling. Det är viktigt att eleverna får sätta ord på hur de har gått till väga, om det var lätt eller svårt och vad de har lärt sig för något. Av de lärare som jag intervjuade var det endast en som utvärderade enskilt med eleverna efter varje planering! Jag undrar därför om de andra lärarna tycker att utvärdering tar för mycket tid eller har de inte hittat ett bra system att kunna genomföra det än?
Litteraturen framhäver många nackdelar med ”eget arbete” medan de lärare jag intervjuat framhävde flera fördelar. De intervjuade lärarnas syn på fördelar med ”eget arbete” är rätt så likartade men det skilde sig lite beroende på lärarnas erfarenhet. Fördelarna är att det är lätt att individualisera, tävlingsmomentet försvinner och att eleverna får arbeta i egen takt. Nackdelarna med ”eget arbete” skiljer sig i svaren från Cecilia och Pia som har olika syn på sin kontroll av hur eleverna ligger till. Pia tycker att hon inte har någon kontroll på var den enskilde eleven befinner sig medan Cecilia framhäver att det är mycket lättare att veta vilken nivå barnen ligger på. Jag upplevde att lärarna ändå hade en positiv syn på ”eget arbete” som metod. Tydligt är att arbetssättet ”eget arbete” har både sina fördelar, framför allt ur individualiseringssynpunkt, och sina nackdelar och därför tror jag själv att en blandning av katederundervisning och ”eget arbete” är bäst. Jag tycker att lärarledda lektioner är viktiga för det sociala samspelet eftersom eleverna då får möjlighet att tillgodogöra sig de andra elevernas funderingar och åsikter. Samtidigt är även det individuella arbetet som eleven presterar viktigt eftersom eleverna då får möjlighet att utvecklas på sin egen nivå och i sin egen takt.
Flera av författarna till litteraturen tog upp svårigheter med att få arbetsro i klassrummet vid ”eget arbete”. En av de intervjuade lärarna tacklade detta problem genom att använda sig av ett grupprum som låg i anslutning till klassrummet. Jag själv är dock lite frågande till om det är bästa lösningen att använda flera rum då jag som lärare endast kan vara i ett rum åt gången.
Jag tror som Ingrid Carlgren att det finns en risk för att eleverna vid ”eget arbete” slarvar när de gör sina uppgifter för att komma vidare framåt och få ”pricka av” i planeringen. En del elever gör det för att de vill ligga först medan andra gör det för att de tycker att uppgiften är tråkig och de vill bli klara så fort som möjligt. Eleverna inser inte vikten av att göra uppgiften ordentligt. Däremot så tror jag att de elever som arbetar lite långsammare kan gynnas av ”eget arbete” eftersom de då får tid att göra uppgiften färdig utan tidspress.
Enligt Österlind (1998) har ingen forskare eller politiker tidigare kritiskt granskat arbetsformen ”eget arbete”. Jag tycker att det är väldigt konstigt med tanke på att arbetssättet är så vanligt förekommande ute på skolorna idag. En vidare forskning på detta område tror jag skulle intressera många lärare för att bl.a. få svar på frågorna: Är ”eget arbete” ett bättre arbetssätt än ”vanlig” klassrumsundervisning? Vilka för- och nackdelar finns det med ”eget arbete”? Finns det någonting viktigt i interaktionen mellan elever som man helt missar?
En del referenser anser att ”eget arbete” är ett bra sätt att samarbeta på medan andra tycker tvärtom. Jag tror att ”eget arbete” leder till samarbete genom att eleverna kan hjälpa varandra när de ligger på olika nivåer. Men jag tror även att det kan vara svårt för eleverna att samarbeta när de är vana vid att arbeta
självständigt. Uppgifter som främjar samarbete tror jag att läraren får skapa i andra sammanhang. Annika påpekar att när man arbetar med ”eget arbete” får man inte glömma bort de viktiga genomgångarna i helklass där alla elever får en chans att höra hur klasskamraterna tänker när det gäller olika saker.
Om jag ska arbeta med ”eget arbete” och planering så tror jag att det måste vara väl genomtänkt av mig själv och förankrat i arbetslaget för att det överhuvudtaget ska fungera. De råd jag fick vid intervjuerna var väldigt bra och genomtänkta. De här råden ska jag definitivt ha i åtanke om eller när jag startar en klass i ”eget arbete”. Andras erfarenheter är minst lika viktiga som ens egna, kan man undvika vanliga fallgropar så är ju det bra. Jag tycker också att Viola och Cecilia har rätt när de talar om vikten av att utveckla sitt eget sätt att arbeta på. Framför allt när det gäller hur man gör organisationsmässigt. Ingen av de fyra lärarna i intervjun arbetade på samma sätt. Frågor som jag själv måste ta ställning till är: Ska jag planera med eleverna enskilt eller i grupp? Ska planeringen ske en gång per vecka eller när eleven är färdig? Ska jag ha styrd eller individanpassad planering? ”Eget arbete” låter väldigt bra, men fungerar det verkligen? Min uppfattning är att det bara fungerade vid en av tre praktikskolor som jag har varit på. Endast på ett ställe tycker jag att de har kommit långt och fått organisationen att fungera. Men det kanske krävs en ganska lång inkörningsperiod och intresse hos alla i
Litteraturförteckning
Backman, J (1998) Rapporter och uppsatser. Lund: studentlitteratur
Hedlund, E (1995) Åldersblandad undervisning i praktiken : en kritisk analys med
utgångspunkt från praktikens villkor Stockholm: HLS förlag
Hörberg, K / Knutsson, M (1970/1972) Vägar till individualisering. Stockholm: Sveriges lärarförbund
Johansson, A.C (1995) Elevmedverkan och åldersblandat i åk 4-6. Falköping: Ekelunds Förlag AB
Nandrup, I / Renberg, K (1992) Blanda och ge. Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag AB
Skolöverstyrelsen (1987) Åldersintegrerad undervisning på låg- och
mellanstadiet. Kommentarmaterial Lgr 80 Helsingborg: Schmidts Boktryckeri AB
Skolöverstyrelsen (1980) Lgr 80. Stockholm: Liber Utbildningsförlaget Sundell, K (1993) Åldersindelat eller åldersblandat? Lund: Studentlitteratur Utbildningsdepartementet (1998) Lpo 94. Västerås: Skolverket och CE Fritzes AB Vinterek, M (2002) Åldersblandning i skolan. Elevers erfarenheter. Umeå:
Solfjädern Offset AB
Österlind, E (1998) Disciplinering via frihet: elevers planering av sitt eget arbete. Uppsala universitet.
Artikel:
Carlgren, I (1994) Från klassundervisning till ”eget arbete”. Praxis nr 2
Internetadresser:
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=211117
Intervjufrågor till lärare
1. Hur länge har du arbetat som lärare?
2. Vad innebär arbetssättet ”eget arbete” för dig?
3. Hur länge har du använt dig av ”eget arbete” som metod? På vilket sätt blev
du förberedd?
4. Planerar ni ”eget arbete” i alla ämnen? Om inte i så fall i vilka?
5. Hur gör du organisationsmässigt?
6. Hur går själva samtalet med eleverna kring deras planering till?
7. Passar detta arbetssätt alla barn tycker du?
8. Vilka fördelar respektive nackdelar upplever du i ditt arbete med ”eget
arbete”?
9. Om din bästa vän och kollega skulle börja med ”eget arbete” vilka råd skulle
du då ge henne/honom?
10. Är det något som du tycker jag har glömt att fråga om och som du vill ta
upp?
Avdelning, Institution Division, Department Institutionen för utbildningsvetenskap 581 83 LINKÖPING Datum Date 2004-11-13 Språk
Language RapporttypReport category ISBN X Svenska/Swedish
Engelska/English
Licentiatavhandling
X Examensarbete ISRN LIU-IUVG-EX—04/29--SE
C-uppsats
D-uppsats Serietitel och serienummerTitle of series, numbering ISSN Övrig rapport
____
URL för elektronisk version
Titel ”Eget arbete” – en individanpassad undervisningsform Title Self study – an individual teaching method
Författare Author Gunilla Åberg
Sammanfattning
Syftet med examensarbetet är att undersöka hur “eget arbete“ kan utformas i klassrummet och vad ett antal lärare menar när det gäller för- och nackdelar med ett sådant arbetssätt. Jag har studerat ämnet genom att läsa litteratur och genom att intervjua fyra lärare. Resultatet visar att litteraturen såg både för- och nackdelar med arbetssättet “eget arbete“ medan lärarna såg mest fördelar. Upplägget av “eget arbete“ såg olika ut på skolorna men alla skolor gjorde någon form av planering varje vecka som sedan följdes upp av läraren. Själv kom jag fram till att en variation av “eget arbete“ och helklassundervisning nog är den bästa lösningen.
Nyckelord
