• No results found

Barn i hemlöshet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barn i hemlöshet"

Copied!
47
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

BARN I HEMLÖSHET

SANDRA KÄLLANDER

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet 61-90 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Maj 2018

(2)

BARN I HEMLÖSHET

SANDRA KÄLLANDER

Sandra Källander. Barn i hemlöshet. Examensarbete i socialt arbete, 15/30

högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för socialt arbete, 2018.

Detta är en kvalitativ studie om hur socialsekreterare arbetar med barnperspektivet i mötet med hemlösa barn. Genom fyra semi-strukturerade intervjuer med

anställda på socialtjänstens boendeenhet undersöks hur handläggaren beskriver att hen arbetar med barnperspektivet utifrån delvis Barnkonventionen men även hur handläggaren tillgodoser barns rättigheter och medborgarskap. Det insamlade materialet kommer analyseras med hjälp av Theory of citizenship (Lister 2008) men även barndomssociologiska begrepp human being och human becoming samt

agency (Qvortrup 1990; Lee 2001). Som ett komplement används Annika Staafs

(2011) definition av rättssäkerhet för att utöka förståelsen för barns

medborgarskap och rättssäkerhet. Resultatet visar på bristande arbete med barns rättigheter samt att organisationens struktur har betydelse för vilka möjligheter handläggaren har att tillgodose barns rättigheter och säkra barns medborgarskap. I den avslutande diskussionen tas upp att socialsekreterarnas arbetsmiljö leder till att barn inte får komma till tals i den utsträckning som anses vara nödvändigt samt att en väg framåt i arbetet med barns rättigheter vore att Barnkonventionen blir svensk lag. Detta skulle medföra att Konventionen om barns rättigheter får en starkare ställning i Sverige.

Nyckelord: Barnets bästa, barnkonventionen, barnperspektiv, barns

(3)

CHILDREN IN HOMELESSNESS

SANDRA KÄLLANDER

Sandra Källander. Children in homelessness. C-essay in social work, 15/30 p. Malmö University: Department of Health and society, Education of social work, 2018.

This is a qualitative study of how social workers work with the children's perspective in the meeting with homeless children. This will be investigated through four semi-structured interviews with employees at the social housing unit. The purpose of the study is to investigate how the practitioner describes how they work with the child perspective based partly on the Children's Convention, but also investigate how the prosecutor caters for children's rights and citizenship. The collected material will be analysed using Theory of citizenship (Lister 2008), but also childhood sociological concepts human being and human becoming as well as

agency (Qvortrup 1990; Lee 2001). As a complement, Annika Staaf's (2011)

definition of legal certainty is used to expand the understanding of children's citizenship and legal certainty. The result shows the lack of work with children's rights, and the structure of the organization is important for the ability of the prosecutor to meet children's rights and secure children's citizenship. In the final discussion it is stated that the social security staff's working environment means that children can not be heard in so far as is considered necessary, and that a way forward in the work on children's rights would be that the Children's Convention becomes Swedish law. This would mean that the Convention on the Rights of the Child gained a stronger position in Sweden

Keywords: children's best, children's citizenship, children's perspective,

convention on the right of the child, homeless children, homelessness, social service.

(4)

FÖRORD

Denna uppsats har kunnat genomföras tack vare studiens fyra informanter och jag vill därför börja med att rikta ett stort tack för deras deltagande och engagemang i arbetet.

Jag vill även tacka min handledare Klara Öberg, som med stort intresse, kunskap och goda respons varit ett vägledande stöd för mig i denna uppsats process. Sist men långt ifrån minst vill jag rikta mitt allra varmaste tack till mina käraste som peppat och stöttat mig under hela våren. Utan Er hade det inte blivit någon uppsats!

Tack!

Sandra Källander Maj 2018

(5)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INTRODUKTION ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte & frågeställning ... 3

2. BEGREPPS AVSNITT... 4 2.1 Barn ... 4 2.2 Barnkonventionen ... 4 2.3 Barnperspektiv ... 4 2.4 Hemlöshet ... 5 3. TIDIGARE FORSKNING ... 6 3.1 Barnen i Europa ... 6

3.2 Barnperspektiv i relation till hemlöshet ... 6

3.3 Barn i fattigdom ... 7

3.4 Vräkta barn ... 8

3.5 Konsekvenserna för barnen ... 8

3.6 Rollen som förälder och hemlös ... 9

4. TEORI ... 10

4.1 To be or to become ... 10

4.2 Citizenship - barnet som medborgare ... 11

4.3 Rättssäkerhet ... 13 5. METOD ... 14 5.1 Metodologisk ansats ... 14 5.2 Avgränsningar ... 14 5.3 Urval ... 14 5.4 Insamling av empiri ... 15 5.5 Bearbetning av empiri ... 16 5.6 Forskningsetiska övervägande ... 17

6. RESULTAT OCH ANALYS ... 18

6.01 Presentation av intervjupersoner ... 18

6.1 Barnkonventionen ... 19

6.2 Medborgarskap och rättigheter ... 22

6.3 Handläggarnas handlingsutrymme inom organisationen ... 25

7. SAMMANFATTANDE SLUTSATS ... 30

7.1 Socialtjänstens arbete utifrån Barnkonventionen krav ... 30

7.2 Socialsekreterare arbete med att säkra barns medborgarskap och rättigheter ... 30

(6)

8. FRAMTIDA REKOMMENDATIONER ... 32

8.1 Barnkonventionen ... 32

8.2 Medborgarskap och rättigheter ... 32

8.3 Handläggarnas handlingsutrymme i organisationen ... 32

KÄLLFÖRTECKNING ... 33

(7)

1

1. INTRODUKTION

Det finns idag i Sverige barn vars perspektiv inte tas tillvara. Förenta Nationerna (United Nation 2015) har riktat kritik mot Sverige för att inte ha lyckats leva upp till de krav som Barnkonventionen1 (följande fotnot ska ses som referens vid kommande hänvisning till Barnkonvention) ställer. I rapporten nämns Sveriges brist på barnkonsekvensanalyser i ärenden som rör barn som en av anledningarna till kritiken. I denna uppsats är barn som lever i hemlöshet och på grund av det kommer i kontakt med socialtjänsten mitt exempel på hur Sverige och

socialtjänsten arbetar för att tillgodogöra barns rättigheter. Nedan följer ett utdrag ur en beskrivning av hur barns vardag i hemlöshet kan se ut:

“En barnfamilj som under sina sju år i Sverige aldrig haft ett eget hem. En

familj där socialtjänsten stänger dörren och inte beviljar bistånd för tak över huvudet. Ett barn som berättar att hen inte vet hur länge hen ska få sova på samma ställe. Barn som mår dåligt på grund av de till skillnad från sina kompisar inte har något eget hem. Barn vars högsta önskan är att få ett eget rum. En verklighet som blir allt vanligare för barn i Sverige rapporterar Barnaministeriet” (Barnaministeriet dokumentär 2018).

Rädda barnen (2017) beskriver i sin rapport om barn utan hem, att socialtjänsten i stor utsträckning på grund av brist på bostäder och resurser, hänvisar till klientens eget ansvar vid handläggning av ärenden med familjer i hemlöshet. Enligt Rädda barnen och familjerna de mött är det svårt för en familj som antingen lever på ekonomiskt bistånd eller med osäker anställning att bli accepterad på

bostadsmarknadens andrahandsuthyrning. Hänvisningen till klientens eget ansvar bli i med det tandlös. Familjerna konkurreras ut och konsekvensen blir en ökad frustration och psykisk ohälsa hos familjerna enligt Rädda barnen. Arbetet med barnperspektivet och barns rättigheter därför viktigt. Nedan lyfts statistik om barn i hemlöshet, vilket syftar till att ge en bakgrund till föreliggande uppsatsämne.

1.1 Bakgrund

I tider av ett ökat antal hemlösa barn ska Sverige göra barnkonventionen till svensk lag (Statens offentliga utredningar 2016:19). Enligt SOU krävs det aktiva åtgärder för att barn ska ses som rättighetsbärare likvärdiga med vuxna och inte enbart mottagare av myndigheters insatser (a.a.). Det är vuxnas ansvar att möjliggöra för barnet att åtnjuta sina rättigheter. Det är handläggaren på socialkontoret som behöver möjliggöra för barnet att få sina rättigheter

tillgodosedda. Detta då barnet befinner sig en utsatt situation som hemlös vilket försvårar för barnet att göra sin röst hörd (a.a.).

I kartläggningen av hemlöshet bland Sveriges kommuner fann Socialstyrelsen (2017-11-15) att minst 24 000 barns föräldrar befann sig i någon form av

hemlöshet. Sedan tidigare mätning 2011 har även antalet barn till föräldrar i akut hemlöshet ökat (a.a.). Siffrorna ska betraktas som ett minimum då det för nästan 1

1 Convention on the Rights of the Child, New York, 20 November 1989, United Nations Treaty

Series, vol. 1577, s. 3. Den svenska översättningen finns tryckt i FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter, (Stockholm: Regeringskansliet: Justitiedepartementet och Utri- kesdepartementet, 2006). På engelska finns konventionerna publicerade i The Core International Human Rights Treaties, (New York, Geneva: United Nations Human Rights Office of the High Commissioner, 2014).

(8)

2 500 fall kryssades i “Vet ej” på frågan kring huruvida den hemlöse har barn (a.a.). Under mätveckan uppskattades mellan 10 500–15 000 barn levt i någon form av hemlöshet. En femtedel av alla föräldrar som befann sig i hemlöshet befann sig i akut hemlöshet och placerades i boendeformer vilka är menade som kortsiktiga lösningar. Bostäderna kan inte betraktas som ett tryggt och stabilt boende för barn. Undersökningen visar att 1 100 barn bodde stadigvarande med en förälder som befann sig i akut hemlöshet under mätningen, ytterligare 890 barn bodde växelvis med en förälder i samma hemlöshet situation.

Vidare vill jag beskriva ett exempel för hur det kan se ut i en svensk kommun, jag har valt Malmö, då det är i den kontext Malmökommissionen (2013) tar avstamp i, Malmökommissionen är relevant för kommande studie då den redogör för vilka konsekvenser som hemlöshet kan leda till. Malmö stads årliga kartläggning av hemlöshet visar på att ökningen av andelen personer i hemlöshet har stannat av sedan tidigare mätning. Samtidigt visade kartläggningen, likt som den nationella, att antalet barn i hemlöshet hade ökat (Malmö stad 2017). I Malmö befinner sig 1 070 barn i hemlöshet vilket är en ökning med 183 barn sedan tidigare mätning. Under året bodde 777 barn i bostäder som Malmö stad hyr på dagsbasis, vilket är boendelösningar för personer i akut hemlöshet och enligt SOU (2016:19)

betraktas som en otillräcklig boendeform för barn. Majoriteten av antalet hemlösa var enligt Malmö stads kartläggning strukturellt hemlösa, vilket innebär att personen inte har någon social problematik utöver hemlöshet.

En god start i livet är en av de främsta skyddsfaktorerna för barns fortsatta goda utveckling (Malmökommissionen 2013). Den goda hälsan är dock inte fördelad på ett socialt jämlikt sätt enligt Malmökommissionen. I kommissionens rapport återges att det finns många faktorer i barns liv som kan påverka deras hälsa negativt. Svag socioekonomisk status ökar risken för utveckling av sociala problem och psykisk ohälsa. Hemlöshet är ofta en konsekvens av svaga socioekonomiska resurser. Hemlösheten medför en ökad sårbarhet och risk för psykisk ohälsa på grund av den osäkra och otrygga miljö som hemlösheten innebär. Vilket innebär en ökad risk för ohälsa och mindre gynnsam utveckling hos barn, både kognitivt, socialt och emotionellt. Känslan av att känna sig annorlunda och utsatt är vanligt förekommande vid låg socioekonomiskt status och den känslan bidrar till en försämrad hälsa. Kommissionen redogör också för att det finns samband mellan barn och ungas delaktighet och hälsa, ju äldre barnen är desto mindre upplever de att dem kan vara delaktiga i sina livsvillkor. För att möjliggöra jämlika uppväxtvillkor för stadens unga är det av stor vikt att vuxna möjliggör för att barnens rättigheter efterföljs och uppfylls (Malmökommissionen 2013). Malmökommissionen menar att om Sverige menar allvar med att göra Barnkonventionen till svensk lag krävs det ett ansvarstagande från landets vuxna individer.

(9)

3

1.2 Syfte & frågeställning

Uppsatsens syfte är att studera hur handläggare på socialtjänstens boendeenhet arbetar med barn i akut strukturell hemlöshet. Vidare syftar uppsatsen till att undersöka hur handläggares arbete med barnperspektivet beskrivs i relation till de krav Barnkonventionen ställer på Sverige samt en teoretisk reflektion kring barns medborgarskap.

● Hur tillgodoser Socialtjänsten barns rättigheter och möjliggör för barns

medborgarskap?

● Hur beskriver handläggare att de tar tillvara barnperspektivet i ärenden

(10)

4

2. BEGREPPS AVSNITT

Följande avsnitt syftar till att hjälpa läsaren i vidare läsning och på ett tydligare sätt beskriva hur jag använder mig av begreppen i kommande empiriinsamling och diskussion.

2.1 Barn

Barn definieras som personer mellan 0-18 år.

2.2 Barnkonventionen

Barnkonvention bör ses i sin helhet, konventionens artiklar syftar till att skydda och stärka barns rättigheter. Barnkonventionen möjliggör för barn under 18 år att vara rättighetsbärare av vad som anses grundläggande delar för barns hälsa och utveckling. Även om konvention med fördel ska användas i sin helhet väljer jag att fördjupa mig i följande artiklar som rör barnets utveckling, rätt att komma till tals samt rätten till social trygghet och bostad.

Artikel 2: Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.

Artikel 3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

Artikel 6: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Artikel 12: Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

Artikel 18: Barnets föräldrar har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Staten ska hjälpa föräldrarna.

Artikel 26: Varje barn har rätt till social trygghet, och hjälp om föräldrarna till exempel har lite pengar.

Artikel 27: Varje barn har rätt till skälig levnadsstandard, en bostad, kläder, mat och rent vatten.

2.3 Barnperspektiv

Med barnperspektiv syftar studien till barnets eget perspektiv, socialtjänsten professionella/vetenskapliga barnperspektiv samt föräldrars barnperspektiv. Denna tolkning av barnperspektivet grundar sig på Cederborgs (2012) definition av barnperspektivet. Definitionen inkluderar flera delar och kräver en reflektion över samtliga delar i ärendet men även i barnets liv. Barnperspektivets olika delar finns för att få en heltäckande bild och för att möjliggöra en välgrundad analys i handläggningen. Barnperspektivets olika delar är också av vikt för att exempelvis kunna arbeta med aktivt med Barnkonventionens artikel 12, att barnets eget perspektiv uppfylls, genom att barnet får komma till tals.

(11)

5

2.4 Hemlöshet

Socialstyrelsens (2017-11-11) definition av hemlöshet används i föreliggande studie. Definitionen är bred och inkluderar både kortvarigt hemlösa till personer i långvarig bostadslöshet. Definitionen har ett spann mellan personer som saknar tak över huvudet och bor på en plats för dagen till personer med sociala kontrakt vilka är kontrakt för bostäder som inte kan likställas med eget ordnat boende. I min studie har jag valt att avgränsa mig till personer som befinner sig i akut hemlöshet. Akut hemlöshet beskrivs som; personer som är tillfälligt bosatt på akutboende, härbärge, jourboende, skyddat boende samt personer som sover i offentliga lokaler eller på olika sätt utomhus. Vidare är mitt fokus på handläggare som arbetar med barnfamiljer som befinner sig i strukturell hemlöshet, att de egentligen inte har några andra sociala svårigheter utan har hamnat i hemlöshet på grund av strukturella skäl. Det kan exempelvis handla om att familjen inte kan motsvara bostadsmarknadens krav om tillsvidareanställning och inga

(12)

6

3. TIDIGARE FORSKNING

Följande kapitel syftar till att bidra med en kunskaps överblick för fältet som uppsatsen behandlar. Sökning efter relevant litteratur har gjorts i databaser som exempelvis; SwePub, Libsearch, Jstore. Även sökmotorn Google har använts för att upptäcka litteratur som är lämplig sig för studiens syfte. Sökord som använts är; barnperspektiv, hemlöshet, barnfamiljer, barnets bästa. Sökningar på engelska har även gjorts för att få tillgång till internationell litteratur. Kurslitteratur från tidigare delkurser på Socionomprogrammet har även visat sig vara relevant för examensarbetet. Litteraturen på fältet är omfattande i vissa avseende och bristfällig i andra, jag har med anledning av detta inkluderat följande områden; Barnen i Europa, Barnperspektiv i relation till hemlöshet, Barn i fattigdom, Vräkta barn, Konsekvenserna för barnen, Rollen som förälder och hemlös. Litteraturens bredd är relevant utifrån mina forskningsfrågor. Det är av vikt för att få en

förståelse för hur barn och föräldrar upplever hemlöshet, för att på så vis få en bild av varför ett barnperspektiv är viktigt i ärenden som rör hemlösa barn. Litteraturen kring barnperspektiv i hemlöshet och fattigdom är relevant då det undersöker mitt forskningsområde, hur socialtjänsten arbetar med barns rättigheter. De statliga rapporter som redogörs för är av relevans då de visar på en bredare bild av hur barns perspektiv lyfts i socialtjänster runt om i Sverige. Litteraturen möjliggör för en bättre förståelse av min insamlade empiri samt möjliggör för att jag i

kommande diskussion ska kunna besvarar mina forskningsfrågor. Min

kunskapsöversikt har inte för avsikt att vara heltäckande utan önskar redogöra för den kunskap som anses vara relevant i min studie.

3.1 Barnen i Europa

Kommande rapport ger en god inblick i hur hemlöshet drabbar familjer i olika europeiska länder och kan ses som ett komplement till min studie för att se på hemlöshet med ett internationellt perspektiv. Baptista et.al. (2017) genomförde en jämförelsestudie av hemlösheten sjutton länder i Europa. Rapporten visar hur situationen för hemlösa ser ut i respektive land. I rapporten fann man att det fanns skillnader i hur länderna definierar hemlöshet men det fanns en gemensam

nämnare och det var att alla länder ansåg att om individen inte kan ordna eget boende och antingen sover på gatan, i shelter, på hotell eller liknande betraktas personen leva i hemlöshet. Barn som tvingas sova på gatan är ovanligt i Europa, i studien fanns det enbart i Rumänien. Det rapporterades även om vad författarna benämner som gömd hemlöshet, vilket innebär att familjerna försöker ordna boende på egen hand först genom exempelvis svartkontrakt eller inneboende hos bekanta. Detta kan enligt författarna ses som ett försök att ordna sin situation på egen hand innan de vänder sig till ansvarig myndighet. Skam och rädsla för att myndigheten ska omhänderta ens barn uppges vara en anledning till den gömda hemlösheten. I rapporten syns en ökning av antalet familjer i hemlöshet i samtliga läder. Anledningar till ökningen beskrivs vara de senaste årens ekonomiska kris i många länder, ett ökat mottagande av flyktingar samt brist på bostäder som motsvarar invånarnas betalningsförmåga.

3.2 Barnperspektiv i relation till hemlöshet

Nedan kommer presenteras fyra rapporter kring hur och i vilken utsträckning Sverige på olika vis arbetar med barnperspektiv i ärenden som berör barn i hemlöshet. Denvall et.al. (2010) fann i sin delrapport att det i de undersökta kommunerna inte bedrivs något arbete med barnfamiljer i hemlöshet och ingen av

(13)

7 kommunerna uppger att det arbetar med barnkonsekvensanalyser. Kommunerna uppger att det dock finns ett särskilt fokus på att försöka agera snabbt och prioritera barn men att det saknas ett utarbetat förhållningssätt. En del av

respondenterna uppger att det finns tankar och dialoger i kommunen att samverka i större utsträckning med ekonomiskt bistånd, men även erbjuda barnfamiljer samtalsstöd genom den kommunala regin. Denvalls et.al. (2011) fortsatta granskning av kommunernas projekt sågs en brist på tillförlitlig statistik och därigenom kunskap kring antalet hemlösa barn i respektive kommun. Denvall et. al. menar att grundläggande kunskap är en bristvara och påverkar självfallet arbetet med hemlösa barn.

Barnombudsmannen (BR2007:03) tillfrågade 84 myndigheter i Sverige om deras uppfattning kring barnperspektivet. Rapportens resultat visar en bristande

implementering och kunskap kring barnkonventionen och vad det åligger myndigheten att göra för att uppfylla, regeringens nationella strategi, att

förverkliga barnkonventionens krav. Det fanns en okunskap och brist i utförandet av barnkonsekvensanalyser, med andra ord, en otillräcklig analys och reflektion kring vilka konsekvenser ett beslut kan få för ett barn. Barnombudsmannen menar att det är vuxna som bär ansvaret för att förverkliga barns rättigheter, och

rapporten visar att detta inte görs i tillräckligt stor utsträckning.

I en övervägning om boendelösningar ska socialtjänsten betrakta barnets bästa (Socialstyrelsen 2010-1-20). Det uppges vara väsentligt och nödvändigt för att reflektera kring barnets hälsa och utveckling. Att få en stabil boendelösning är viktigt då det minskar risken för ofrivilliga förflyttningar och osäkerhet. Att stå utan eget hem som barn innebär en markering om ett utanförskap som enligt Socialstyrelsen ofta upplevs som pinsamt och jobbigt. Barnet har en annan tidsuppfattning än vuxna vilket gör att tillfälliga boendelösningar kan upplevas som längre än vad det gör för en vuxen. Även det faktum att brytas upp från sitt sammanhang med vänner, skola och en miljö som känns igen riskerar att skapa en minskad trygghet för barnet vilket behöver beaktas av socialtjänsten vid beslut kring bostad enligt Socialstyrelsen.

3.3 Barn i fattigdom

Fattigdom och hemlöshet är ofta på ett eller annat sätt sammankopplade, på grund av det är det relevant att titta närmare på hur arbetet med barnperspektivet ser ut i mötet med barn i fattigdom. Som vi tidigare kunnat läsa finns det stora brister i socialtjänstens barnperspektiv, det saknas ofta en tillräcklig analys kring vilka konsekvenser beslut kan leda till, vilket även är fallet i utredning av ekonomiskt bistånd (Cederborg 2012; Näsman et.al. 2012). Cederborg berättar att utöver bristerna råder skillnad i handläggningen utifrån vem som är handläggare i ärendet. SOU (2016:19) har i sin utredning likt som Cederborg (2012) och

Näsman et.al. (2012) funnit att det finns ett bristande arbete med barnperspektivet. Utredningen visar på att det ofta görs slentrianmässiga hänvisningar till att barnets bästa har beaktats inför beslutet. Det saknas välgrundade analyser kring varje artikel i barnkonventionen, vilket egentligen är vad som krävas för en fullständig barnkonsekvensanalys enligt SOU.

Harju & Thorød (2011) har studerat hur barn ser på fattigdom, barnen uttrycker enligt författarna att fattigdom innebär en avsaknad av kläder, mat och bostad. Det är materiella saker vilka är avgörande för att upprätthålla en skälig levnadsnivå. Barnen uttryckte även att de upplever en social exkludering på grund av familjens

(14)

8 socioekonomiska status. Den socioekonomiska statusen leder till konsekvenser för barnen då de saknar de sociala och materiella tingen som upplevs krävas för att passa in i exempelvis skolan. Vidare har Malmökommissionen (2013) som tidigare nämnt, visat att barnfattigdom risker att leda till konsekvenser för barns hälsa och utveckling. I rapporten beskriver även barnen att de har

koncentrationssvårigheter, vilket leder till bristande resultat i skolan. I arbetet med barn i fattigdom menar Harju & Thorød (2011) att barnet ska ses som en aktör i sitt liv. Detta då barn är aktiva och utvecklar strategier för att hantera deras familjs situation. Barnet bör därför även i handläggningen göras delaktig, delaktigheten möjliggör för barnet att även nyttja sina rättigheter genom barnkonventionen. Barnet har viktig kunskap kring sin egen situation och att göra barnet till aktör ger handläggaren tillgång till kunskapen och medför även en minskad risk för att göra barnet till offer inför sin livssituation (Statens offentliga utredningar 2005:88).

3.4 Vräkta barn

Kommuners arbete med vräkningsförebyggande åtgärder är ofta i nära samband till arbetet med hemlöshet, då det har visat sig att vräkning risker att leda till hemlöshet. Därför presenteras här nedan tre rapporter kring ämnet. Även om antalet barn som vräks har minskat sedan Kronofogden började föra statistik, verkställdes 387 avhysningar av familjer med minst ett barn i familjen

(Socialstyrelsen 2017-11-11). Utöver det riskerade cirka 1 100 barnfamiljer att vräkas. Vräkningar av barn sker fortsatt i Sverige trots att det ses som en bidragande faktor till att familjer blir hemlösa (Socialstyrelsen 2017-11-15). Socialstyrelsen (2013-5-35) beskriver att det saknas förbud mot att vräka barn i Sverige vilket ger rättsliga konsekvenser. Bland annat leder det till att vräkningen av barn behandlas av ett svagare barnrättsperspektiv. Vilket innebär att barnets bästa inte alltid behöver komma i första hand. Enligt barnkonventionen har barn rätt till ett tryggt boende, men enligt svensk rätt det inte något som barn kan kräva (a.a.). I Socialstyrelsen underlagsrapport fann man att socialtjänsten arbetar för att barn som bor med en ensamstående förälder, som är vräkningshotad, ska flytta över till den andre föräldern, om det är möjligt. Alternativt att de ska byta bostad innan vräkningen sker detta för att undvika notering om vräkning samt att barnet ska undvika traumat som en vräkning innebär. Även om barnet trots allt ändå rycks upp från sitt hem. Rapporten ställer även en rad frågor om vad som väger tyngst; statens sanktioner mot föräldrar som bryter mot lagen eller barnets rättigheter i enlighet med Barnkonventionen. Socialstyrelsen (2017-11-15) konstaterar att det är viktigt att kommunerna fortsätter sitt preventiva arbete med barnfamiljer som riskerar avhysningar för att minska risken för att familjen hamnar hemlöshet.

3.5 Konsekvenserna för barnen

Vi har inledningsvis läst att hemlöshet leder till konsekvenser för barn i

hemlöshet, jag önskar därför presentera följande forskning för att öka förståelsen för behovet av ett ökat arbete med barnperspektivet i socialt arbete. Barn i Malmö lever under olika villkor och en av konsekvenserna blir en ojämn hälsa enligt Köhle (2014). I arbetet med Malmökommissionen framkom det att familjens socioekonomiska status är av särskild betydelse för barns hälsa (a.a.). Barnens villkor är tätt sammankopplade med föräldrarnas levnadsvillkor och för att åstadkomma förändring för barns hälsa behöver föräldrarnas situation förbättras enligt Köhle. Författaren poängterar att det är viktigt att barns delaktighet och inflytande på hela sin uppväxtmiljö möjliggörs av vuxna som kommer i kontakt med barnen. Detta kan exempelvis översättas till socialtjänsthandläggare som

(15)

9 kommer i kontakt med barn som är hemlösa, deras rättigheter måste tas till vara och deras livsvillkor måste även reflekteras över då de annars riskerar en ojämn hälsa jämfört med sina skolkamrater.

Hemlöshet leder till omfattande konsekvenser för barn, barn uttrycker konsekvenser som; brist på privatliv, lekmöjligheter, svårigheter att ta hem kompisar, många byte av skola och brist på tyst plats att studera på (Andersson & Swärd 2007; Baptisa et.al. 2017; Anthony et.al. 2018). Det är konsekvenser som riskerar att påverka barnets utveckling då boendesituationen riskerar att leda till stress, ångest, beteendeproblematik, sämre hälsa och fattigdom (a.a.). Barn upplever sin situation som skamfull och tenderar att dölja hur och var de bor för jämngamla i deras närhet. Andersson & Swärd (2007) berättar att tonåringars beskrivelse av sitt boende innehåller beskrivningar som; otrygghet, att framtiden ser mörk ut, trångt, grannskap med kriminella och narkomaner. Denna

beskrivning bekräftar Köhles (2014) beskrivning av barns ojämlika

uppväxtförhållande och konsekvenserna blir att barn får en sämre hälsa och utveckling.

3.6 Rollen som förälder och hemlös

I samtlig litteratur har ensamstående mammor med barn varit överrepresenterade, jag vill därför ge en mer detaljerad beskrivning av vilka konsekvenser ett liv i hemlöshet får för rollen som förälder. Avsnittet är även av betydelse i reflektionen kring föräldrars syn på barnperspektivet. Baptisa et.al. (2017) rapporterar att ensamma mödrar löper större risk att drabbas av hemlöshet. Vanligt

förekommande orsaker är separation från partner, våld i nära relation samt fattigdom. Som tidigare beskrivet söker mödrar i större utsträckning boendelösningar i sina sociala nätverk än andra.

Paquette & Bassuk (2009) beskriver att mammor i hemlöshet uttrycker att de upplever det svårare att utöva ett gott föräldraskap än tidigare. De uttrycker att det finns en känsla av att de blir övervakade av personalen i de amerikanska shelterna, samt en rädsla för myndigheterna (Paquette & Bassuk 2009; Bassuk & Beardslee 2014). Föräldrarna uttryckte även att de hade svårt med sin föräldraroll, då de inte på egen hand kunnat tillgodose barnets basala behov med tak över huvudet

(Paquette & Bassuk 2009). De tvivlar på sitt eget föräldraskap vilket leder till att föräldrarna mår mycket dåligt, vilket i sin tur medför att de får ännu svårare att se till sina barns behov. Bassuk & Beardslee (2014) visar att det finns en koppling mellan hemlöshet och depression hos mödrar. Depressionen riskerar att leda till konsekvenser för barnen då föräldern får svårigheter att tillgodose barnets behov och kan leda till ohälsa och beteendeproblematik hos barnet (Bassuk & Beardslee 2014; Anthony et.al. 2018). Andersson & Swärd (2007) har intervjuat mammor som berättar att de upplever svårigheter i rollen som hemlös och förälder. Föräldrarna vittnar om att trångboddheten leder till ökat antal konflikter i familjen, då det inte finns tillräckligt med plats. Det finns också en rädsla hos föräldrarna för att barnen ska fara illa av hur de bor eller vad personerna i området de bor i ska göra, föräldrarna berättar att en stor andel i grannskapet är

(16)

10

4. TEORI

Uppsatsens teoretiska ramverk består av tre delar; barndomssociologi,

medborgarskap och rättssäkerhet. De tre delarna kompletterar varandra väl. Teorin ger en bild av hur barnkonventionen och arbetet med barn i hemlöshet kan

analyseras på flera olika nivåer; individuell, organisatoriskt och samhälleligt. Barndomssociologin talar om barnperspektivet och synen på barn som aktörer (Qvortrup 1990), vilket visar hur handläggare kan arbeta praktiskt med barns röster och barns roll i ärenden som berör dem. Medborgarskap används som ett teoretiskt ramverk för att tolka vilka rättigheter och möjligheter barn tillskrivs (Marshall & Bottomore 1992; Lister 2003; Lister 2008), vilket ger en teoretisk ram för hur både samhället, handläggaren och organisationen skapar

förutsättningen för barns medborgarstatus. Rättssäkerhet (Staaf 2011) används som ett komplement för att synliggöra i vilken utsträckning barns rättigheter blir tillgodosedda i arbetet med hemlösa barnfamiljer. Rättssäkerheten bör också ses i relation till medborgarskapet då de medborgerliga rättigheterna och

rättssäkerheten går hand i hand.

4.1 To be or to become

Barndomssociologin har vuxit fram de senaste femtio åren enligt James (2009) och två av huvuddelarna på fältet kommer lyftas i kommande kapitel del; agency och being or becomings. Forskningen liksom samhället i övrigt har haft för vana att betrakta barn och vuxna olika. Vuxna ses som human beings medan barn setts som human becomings (Lee 2001). Lee är professor vid centret för

utbildningsstudier, institutionen för samhällsvetenskap i Warwick. Lee menar att konsekvens av detta blir att det krävs en vuxen ålder för att få agera och vara en del av samhället. Barndomen är inte något man är i för att det sedan ska vara eller gå över, samtliga faser i livet sker parallellt med varandra. Barnet är barn men det är samtidigt en kommande vuxen. Den vuxne är vuxen men har trots det

fortfarande sin barndom med sig. Qvortrup (1990), sociologiska professor vid institutionen för statsvetenskap, beskriver det som att synen på barndom ofta tenderar att handla om att det är en period av väntan eller övergång till vuxenhet. Detta perspektiv innebär en syn på barndom där målet med den är att bli vuxen samt en idé om individens utveckling skulle sluta när personen blivit vuxen. Qvortrup menar precis som Lee (2001) att barndomen är en del av hela livet och den individuella utvecklingen sker genom hela livet. För att se barn som inte bara

human becomings utan också human beings enligt Qvortrup (1990; 1990) att det

är viktigt att betrakta barndomen som en konstruktion av vad som sker i samhället. Barn och barndom påverkar och påverkas av vad som sker i dess omgivning både socialt, ekonomiskt och kulturellt. En andra viktig del är att betrakta barnet som en person med eget intresse, egen tid och för att inte ses som ett bihang till den vuxne.

James är professor i sociologi och barndomsstudier och bidrar med perspektiv på barn som en social konstruktion. Genom att betrakta barndomen som en

konstruktion som sker i takt med att den interagerar med vuxenvärlden och sin närmiljö är barnet aktivt. På detta vis kan barn ses som aktörer. Synen på barn som aktörer bidrar även till att minska stereotyper som att barn är sköra individer som bör skyddas (James 2009). Aktörskap innebär att barnet ses som aktiv, barnet påverkas av dess omvärld och utvecklar i sin tur strategier för att hantera denna värld vilket i sin tur leder till att deras omvärld förändras (James et.al. 1998).

(17)

11 Synen på barn som sociala aktörer grundar sig på studier om barn och hur de ser på sitt deltagande i sitt liv.

Uprichard (2008), sociolog, lyfter en studie var barn har intervjuats, barnen har där berättat att de ser på sig själva. Barnen berättar enligt Uprichard att även om de behöver sina föräldrar för att göra vissa saker så finns det även många saker som de kan göra själva. Barnen beskriver även att det finns saker som de kan, men som inte deras föräldrar kan. Uprichard menar att en individ kan vara kompetent och inkompetent på samma gång. Cederborg (Cederborg 20141,2,3) professor i barn- och ungdomsvetenskap menar, att i ärenden som rör barn ska barnet vara den viktigaste informanten, genom ett aktörs perspektiv betraktas barnet som en aktiv del i sin egna fråga. Genom att skapa möjligheter för barnet att delta i socialtjänstens arbete skapas en bild av barnet som kunnig, social och aktiv. Detta synsätt skulle kunna medföra att utredningar sker utifrån ett barnperspektiv i större utsträckning än tidigare enligt Cederborg.

4.2 Citizenship - barnet som medborgare

T.H. Marshall var sociolog och fadern till det sociologiska forskningsområdet om medborgarskap, hans grundteori har fått motta en hel del kritik på senare år men jag ser trots det en vinning i att presentera hans grundtanke för att sedan lyfta fram yngre perspektiv på området (Marshall & Bottomore 1992). Marshall delade in medborgarskapet i tre delar; privat, politisk och social. Marshall byggde sin teori på att man som medlem av samhället har tillgång till rättigheterna och

skyldigheterna som ingår i medborgarskapet. Den privata delen inkluderar

medborgarens frihet att uttrycka sig, tänka och tro. Samt äga mark eller bostad, att instifta kontrakt samt rätten till rättvisa, med andra ord rätten att gå till domstol för att överklaga och få tillgång till rättigheter vid bifall. De politiska rättigheterna är rösträtten och rätten att organisera sig politiskt. Sista delen är de sociala

rättigheterna vilka är rätten till miniminivå av ekonomisk standard och tillgång till det rådande välfärdssystemet för att kunna leva enligt standarden i samhället. De sociala rättigheterna kan enligt Marshall kopplas samman med utbildning och socialförsäkringssystemen. Marshall menar att för att medborgaren ska ha tillgång till sina rättigheter krävs det att medborgaren utövar sina skyldigheter, nämligen att bidra till välfärden.

Vidare väljer jag att fördjupa mig i Listers (2003) feministiska perspektiv på citizenship då den ligger närmare till hands för att kunna tolk och förstå en bredare grupps roll i samhället. Lister är professor i statsvetenskap och har intresserat sig för områden som; fattigdom, social säkerhet och kvinnors medborgarskap. Lister teori bygger på olika block och hon menar att

medborgarskapet är så väl en status som något människan utför. Detta tycks likna Marshalls (1992) tanke om rättigheter och skyldigheter men Lister (2003)

inkluderar de sociala rättigheterna i statusen. Lister menar att individen inte behöver utföra något för att erhålla sina sociala rättigheter. Lister menar däremot att de politiska rättigheterna är något som individen utför genom att delta i det politiska valsystemet. Vidare ser Lister en länk mellan medborgarskapet och de mänskliga rättigheter, detta då individen ingår i ett globalt medborgarskap och därigenom erhåller FNs konvention om mänskliga rättigheter. Ålder är en relevant faktor vid diskussion om medborgarskap enligt Lister (2003). Barn blir inte fullvärdiga medborgare av samhället förrän de är myndiga. Barndomen är en tid för utveckling till ett större mognad och i med det fler skyldigheter och rättigheter.

(18)

12 Barnkonventionen som även Lister, lyfter tar även upp ålder och mognad som en komponent till att få tillgång till fler rättigheter.

Avslutningsvis önskar jag redogöra för Listers (2008) fortsatta genomgång av barns medborgarskap, var hon ser till de olika blocken i teorin om medborgarskap och hur de är förankrade till barn. Barn är att betrakta som medlemmar av

samhället men enligt teorin är de inte att betrakta som medlemmar fullt ut då det enligt Lister krävs ett större bidragande på en övergripande samhällsnivå än vad barn utför. Ett deltagande i enskilda och egna ärenden i likhet med

Barnkonventionens artikel 12 är inte tillräckligt. Det krävs en förändring i hur samhället betraktar barnen menar Lister då ett synsätt på barn som medlemmar av samhället i likhet med synen på vuxna bidrar till att vi betraktar barn som aktiva medborgare. Rätten att uttrycka sig i ärenden som rör sig själv är en del av

medborgarskapets block men än en gång kan det ifrågasättas om det är tillräckligt. Rättigheten att utöva sin rösträtt och politiska åsikt har länge betraktats som viktig för att betraktas som medborgare. De politiska rättigheterna är vad som skiljer personer med medborgarskap och personer som endast har uppehållstillstånd. Detta kan dock enligt Lister ses i ljuset av låga valdeltagande i många länder, att utöva denna rättighet visar sig av det allmänna samhället inte vara nödvändigt för att betraktas som medborgare. Det tredje blocket är skyldigheterna som åligger medborgaren, här görs skillnad mellan vilka skyldigheter som staten ställer och de som individen själv konstruerar. Minimum skyldigheter som åligger medborgaren är att följa gällande lagstiftning vilket även inkluderar barn. Även om barnet inte är straff skyldigt förrän hen fyller femton år i Sverige betraktas det ändå som skyldigt att följa lagen.

Lister (2008) lyfter även upp termer som jämställdhet, erkännande och respekt vilka barn betraktas ha lika stor förmåga att uppfylla som vuxna individer. Däremot poängteras bristen på att betrakta barnet som jämbördigt och därigenom erkänna barnets position och rättigheter, barnet betraktas därför inte som en jämlik medborgare med jämlika rättigheter. Den bristande respekten för barnet som aktiv deltagare i samhället medför även en syn på barnet som mindre kompetent och en idé om att barnet saknar förmågan att vara medborgare. Lister poängterar att barnet har kunskaper om sin situation och att uttrycka denna. En avslutande kommentar från Lister är att teorin om citizenship behöver bli mer flexibel och inte vara lika huggen i sten, med att varje block är som ett krav, vilket måste uppfyllas för att ses som medborgare och jämbördig andra medborgare. Blocken bör istället anpassas efter individen för att uppnå jämställdhet. Om anpassningen sker möjliggör det för att även barn ska betraktas som medborgare, även om de inte kan nyttja varje block fullt ut, ska de betraktas som medborgare och deltagare.

(19)

13

4.3 Rättssäkerhet

Staaf, forskare i rättssociologi, poängterar vikten av att beslut kring enskilda personer ärenden ska vara rättssäkra, detta då individen ska rätta sig efter beslutet och det åligger handläggaren att följa lag och bindande konventioner (2011). Begreppet rättssäkerhet kan ha olika betydelse beroende på vem som tolkar begreppet. Begreppets betydelse formas genom social konstruktion, det förändras beroende på dess kontext. Staaf beskriver att tanken med socialtjänstlagen som ramlag är utformad för att möjliggöra flexibilitet. Ramlagen ska möjliggöra för individuella bedömningar och det är enligt Staaf svårt att definiera rättssäkerheten då de traditionella formerna av rättssäkerhet inte är tillräckliga inom det sociala arbetet. Den traditionella rättssäkerheten består av; materiell rättssäkerhet och formell rättssäkerhet. Den materiella rättssäkerheten betonar vikten av hög förutsägbarhet och hög etisk hänsyn till den enskildes rättigheter. Den materiella rättssäkerheten formas av normer och värderingar. Vilket får betydelse för hur en handläggare arbetar och konstruerar sin definition av barnperspektivet.

Likhetsprincipen i den materiella rättssäkerheten reglerar att varje individ har rätt att få sitt individuella perspektiv beaktat. Formell rättssäkerhet är den rättssäkerhet som utgör hur myndigheten får eller inte får utföra sin verksamhet, vilket Staaf (2011) beskriver som legalitetsprincipen. I den formella rättssäkerheten är det även av stor vikt att beakta likhetsprincipen och besluts förutsebarhet. Att varje individ är lika inför lagen och att varje kommun har samma skyldighet att tillgodose invånarnas behov av bostad på ett rättssäkert sätt. Socialtjänstlagens ramar utgör ett utrymme för handläggarens individuella bedömningar och tolkning av lagstiftningen. Tolkningsutrymmet i lagstiftningen kan ses både som en

möjlighet och något som kan leda till godtyckliga beslut. Staaf föreslår därför en ny definition av rättssäkerhet, social rättssäkerhet, vilket utgår från

resursfördelningar, där kommuner måste fördelar sina resurser till medborgarna utifrån de mål som beskrivs i socialtjänstlagen. Den sociala rätten ska enligt Staaf fokusera på att resurserna ska fördelas efter att alla medborgare har rätt till att uppnå samma miniminivå snarare än att alla har rätt till exakt lika mycket. Den sociala rättssäkerheten ska fungera som ett skyddsnät för dess medborgare. Vidare i uppsatsen kommer begreppen materiell, social och formell rättssäkerhet

användas enligt Staafs definition då det har god koppling och samverkan med empiri, teorin om medborgarskap och barn som aktörer.

(20)

14

5. METOD

Föreliggande metodkapitel består av fem delar; metodologisk ansats, avgränsningar, urval, insamling av empiri, bearbetning av empiri och forskningsetiska övervägande.

5.1 Metodologisk ansats

Den kvalitativa metoden är ett verktyg i den samhällsvetenskaplig forskning som avser att berätta något om icke mätbara egenskaper hos det som undersöks (Bryman 2011). Då mitt examensarbete syftar till att undersöka hur handläggare på socialtjänsten beskriver sitt arbete med barns bästa, lämpar sig den kvalitativa ansatsen väl. Under studiens gång har jag haft ett induktivt förhållningssätt och närmat mig forskningsfältet utan några egentliga hypoteser (a.a.). Min

problemformulering har utvecklats i takt med att studien har tagit form, vilket möjliggjort för flexibilitet och öppenhet inför vart min kunskapsinhämtning och empiri tagit mig.

5.2 Avgränsningar

Jag har valt att avgränsa min forskning till fyra intervjuer med socialsekreterare på socialtjänsten, avdelning barnfamiljer i hemlöshet. Avgränsningen lämpar sig utifrån de forskningsfrågor min studie har för avsikt att besvara. Allt fler barn lever i idag i hemlöshet samtidigt som vi ser ett bristande arbete med barnets perspektiv utifrån Barnkonventionens artiklar. Studiens syfte är relevant enligt vad som tidigare nämnts i inledningen. Mitt arbete har inte för avsikt att vara heltäckande utan jag har efter mina möjligheter inom ramen för vad ett examensarbete på kandidatnivå kräver avgränsat studien till ovanstående forskningsområde.

5.3 Urval

I början på året fann jag på Malmö stads uppsatsbank, var anställda inom

förvaltningen har möjlighet att lämna förslag på ämnen att studera, till min stora glädje, att socialtjänsten i innerstaden önskade studera barnperspektiv i

vuxenärenden (bilaga 1). När delkursen tog fart kontaktades undertecknad kontaktperson för att få vägledning och förhoppningsvis tillgång till informanter. Samtliga tillfrågade informanter tog del av ett informationsbrev var studiens syfte beskrevs, information om hur materialet ska användas samt information om forskningsetiska principer (bilaga 4). Socialtjänsthandläggare som arbetar med boendefrågor ansågs som en given målgrupp utifrån studiens syfte och

forskningsfrågor, vilka ringades in som undersökningspersoner (Ryen 2004). Ytterligare en aspekt var att jag önskade begränsa min studie till handläggare som arbetar med barnfamiljer i akut strukturell hemlöshet, därför genomfördes ett målinriktat urval (Bryman 2011). Urvalet riktas för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar.

Att få tillgång till fältet som önskade studeras visade sig bli svårare än beräknat, det tilltänkta socialtjänstområdet visade sig inte ha möjlighet att bidra till

uppsatsen. Nya tag togs och trådar slängdes ut till fler områden i staden men även till fyra andra städer, för att senare använda sig av de som nappar på tråden. När jag fått kontakt med två informanter i två olika frågor tog jag hjälp av

snöbollsurvalet (Bryman 2011) och frågade om de hade kännedom om någon mer som skulle kunna vara lämplig att intervjua. På så vis fick jag ytterligare två

(21)

15 informanter till min studie. I en kvalitativ studie eftersträvas inte ett representativt urval i samma utsträckning som kvantitativa studier (Ryen 2004). Studien syftar inte till att dra några generaliserbara slutsatser genom empiriinsamlingen utan önskar snarare berätta hur mitt intervjuobjekt ser på världen. Antalet respondenter har begränsats till fyra personer utifrån att den öppna intervjun möjliggör för en djupare kunskap inom det tilltänkta området. Ett mindre urval i en kvalitativ studie är framförallt att föredra på grund av studiens tidsram (a.a.). Utifrån

studiens deadline, omfång och syftet kan därför urvalet anses vara mättat med fyra intervjuer (Bryman 2011).

5.4 Insamling av empiri

Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Denna intervju är utformad för att ha en mindre fast struktur (Ryen 2004). Intervjun minskar risken för att jag som forskare missar värdefull information under samtalet än om jag följde en fastare ram med färdigutvecklade frågor. Den halvstrukturerade formen ger större utrymme för följdfrågor och flexibilitet efter vad som sägs. Kritiker menar att en färdig mall med frågor som följs istället kan minska risken för att onödig information samlas in. Då jag med en induktiv ansats inte på förhand vet fullt ut vad jag önskar fånga lämpar sig den semistrukturerade intervjumetoden bra för min studie. Intervjun genomfördes på plats vald av informanten och varje intervju tog mellan en halvtimme till en timme.

Inför att intervjuerna utfördes utformades en intervjuguide (bilaga 2) som fungerade som ett stöd för mig under processen. Jag valde att konstruera min guide utifrån Brymans (2011) förslag. De teman/frågor som formulerats i guiden togs fram i diskussion med min handledare. Ett mindre antal breda frågor

formulerades med koppling till studiens problemformulering och tidigare

forskning. Förslag på följdfrågor samt uppmaning om att be om fördjupning samt påminnelse om “hur-frågor” skrev ner på ett separat dokument för att fungera som påminnelse till mig under intervjun. Intervjuprocessen blir med hjälp av min intervjuguide flexibel och strukturen inger en frihet till intervjupersonen att formulera sina egna svar (Bryman 2011). Frågorna kunde ställas i olika ordning och andra frågor kan ställas under processen vid behov.

Intervjun spelades in med hjälp av inspelningsfunktionen på min mobiltelefon. Innan inspelningen påbörjades informerades informanten om detta samt på vilket sätt det är till hjälp för mig. Jag tog även hänsyn till, att om detta vore till besvär för intervjupersonen skulle detta inte göras, då det skulle kunna påverka det insamlade materialet (Ryen 2004). Kritiker menar att det finns en risk att bandspelare påverkar informanten och att hen exempelvis skulle känna sig hindrad från att berätta något. Möjligheten att gå tillbaka och lyssna om på samtalet samt att kunna vara mer närvarande under samtalet gör dock att denna metod är vanligt förekommande (a.a.). Under intervjuns gång antecknade jag för att lättare minnas under samtalets gång, kunna gå tillbaka för följdfrågor.

Anteckningarna används även som en del av det insamlade empiri då det ger en fingervisning om vad jag exempelvis har uppfattat som viktigt under samtalet. I direkt anslutning till att intervjun genomförts renskrevs anteckningarna och texten sorteras utifrån faktisk händelse, egna upplevelser, reaktioner, värderingar och hur intervjuguiden fungerade (a.a.).

(22)

16

5.5 Bearbetning av empiri

I arbetet med att omvandla ljud till text påbörjas en analysprocess av det

insamlade materialet (Bryman 2011). Under transkriberingen läggs det märke till olika mönster i materialet, till exempel återkommande ord eller beskrivningar, vilket även är en av fördelarna med denna annars tidsödande process (a.a.). Jag valde att göra mina transkriptioner så detaljrika som möjligt då jag tyckt det varit svårt att på förhand veta vad som skulle kunna uteslutas. Kritiker menar att en alltför detaljerad transkription kan försvåra för läsaren medan en fördel kan vara att läsaren kommer närmare intervjupersonens tal (Ryen 2004). Transkriptionen har utförts enligt bifogad transkriberings nyckel (bilaga 3) (Burcar 2005). Jag valde att lyssna igenom mitt material två gånger efter första transkriberingen vilket öppnar upp för nya tolkningsmöjligheter men även för att kunna upptäcka eventuella fel (Ryen 2004). Som ett första steg i analyseringen av min empiri lästes texten igenom en gång utan att markera något. Som en uppföljning av det användes kodning vilket är vanligt förekommande i den kvalitativa forskningen (Bryman 2011). En vanlig kritik mot kodning av material är att kontexten i intervjupersonens berättelse riskerar att gå förlorad (a.a.). Detta är en risk men för att föra teoretiska resonemang, vilket är uppsatsens syfte, är det nödvändigt att inte enbart berätta vad intervjupersonen berättat (a.a.). Att plocka ut delar i empirin som kan förstås i förhållande till teori och tidigare forskning är

nödvändigt för en djupare förståelse, detta möjliggörs genom kodning (a.a.). Vid en andra genomläsning läggs därför tyngd vid varje stycke för att utmynna koder i texten. Koderna representerar vad som händer eller sägs i texten, vad

informationen handlar om helt enkelt (a.a.). Texten läses sedan en gång till för att uppmärksamma eventuella koder som missats. Koderna utformas efter innehåll som är relevant för studiens syfte. Koderna sammanställs sedan i kategorier som sammanfattar koderna under denna process är det också lämpligt att fundera kring om det finns generella teoretiska idéer som rör koderna. För att på så vis skapa ytterligare dimension i analysen av materialet (a.a.). Kategorierna utgör generella företeelser i det insamlade materialet (a.a.).

(23)

17

5.6 Forskningsetiska övervägande

För att bedriva forskning enligt god forskningssed har jag läst in mig på etiska principer genom både Bryman (2011) samt Malmö Universitets etiska råd

(Etikrådet 2018-05-09). Vilket har hjälpt mig i att införliva principerna även i mitt examensarbete. Ett första etiskt övervägande var huruvida om min studie behövde prövas av etikrådet eller inte. En prövning bedöms inte vara nödvändig då inte anses innehålla känsligt innehåll (Etikrådet). Informationskravet har uppfyllts genom det informationsbrev som konstruerats och sänts till samtliga

intervjupersoner inför bokad intervju (Bilaga 4) (Bryman 2011). I brevet framgår det tydligt vad studiens syfte är. Samtyckeskravet har uppfyllts genom den samtyckesblankett som utformats (Bilaga 5), samtyckeskravet innebär att intervjupersonen själv äger rätten att bestämma över sin medverkan i studien. Intervjupersonen kan med andra ord dra tillbaka sin medverkan när som helst under processen, vilket även återupprepas i samband med att intervjun

genomfördes. Konfidentialitetskravet innebär att intervjupersonens

personuppgifter måste förvaras på ett sådant sätt att obehöriga ej får tillgång till dom. Jag har valt att förvara personuppgifter hemma på en plats där ingen annan har tillgång till dom, detta har även informanten informerats om. Nyttjandekravet har uppfyllts i samband med att intervjuerna genomförts, detta krav innebär att det insamlade materialet endast får användas i samband med mitt forskningsändamål. I samband med det har det även informerats om var uppsatsen kommer publiceras efter att den färdigställts (Etikrådet). Jag har även bett om tillstånd från

intervjupersonernas enhetschefer för att garantera att jag har tillstånd att ta upp informanternas tid (Bilaga 6). Även denna blankett förvaras på så sätt att ingen annan har tillgång till den.

(24)

18

6. RESULTAT OCH ANALYS

Kommande analys är utformad efter de aktuella teman som funnits i studiens empiri; Barnkonventionen, Medborgarskap och rättigheter samt Handläggarnas handlingsutrymme inom organisationen. I relation till studiens syfte konstruerades de beskrivna tema vilka bidrar till information kring hur socialtjänsten arbetar med barnperspektivet i mötet med hemlösa barn samt hur de tillgodoser barns rättigheter och säkrar barns medborgarskap. Utifrån det insamlade

intervjumaterialet har jag fått en god beskrivning för hur handläggaren tar tillvara barnperspektivet och möjliggör för barns rättigheter i sin handläggning av ärenden med hemlösa barnfamiljer. I materialet fann jag att kommunernas olika

organisering tycks spela en viss roll för vilka möjligheter, handläggaren har inom sin organisation att tillgodogöra för att barns rättigheter uppfylls. I kommun nummer 1 är handläggarnas huvudsakliga arbetsuppgift att följa upp och kontrollera att de vuxna i familjen följer vad kommunen kräver för att deras bistånd ska förlängas, det är dock inte dessa handläggare som beviljar biståndet utan det ansvaret ligger på arbete- och försörjningsenheten. Utöver det har handläggarna även ansvar för att genomföra barnintervjuer, en gång per år, med kommunens barn som lever i hemlöshet. I kommun nummer 2 har organisationen valt att utveckla barnfamiljs team som med särskilt fokus på barns upplevelse, hälsa, utveckling och rättigheter. De arbetar med både myndighetsutövningen, att bevilja beslut och följa upp besluten. Detta kommer diskuteras vidare under rubriken Handläggarnas handlingsutrymme. Under rubriken Medborgarskap och rättigheter kommer handläggarens beskrivning av barnets roll och möjligheter i handläggningen lyftas. Temat Barnkonventionen syftar handläggarnas beskrivning av arbetet med barnen i de hemlösa familjerna utifrån konventionens artiklar, detta för att diskutera studiens syfte; att studera hur handläggarnas arbete lever upp till Barnkonventionens krav, som Sverige sagt att vi ska göra.

6.01 Presentation av intervjupersoner

Studiens fyra intervjupersoner arbetar vid socialtjänsten med hemlösa barnfamiljer i två skånska kommuner. På grund av kommunernas olika organisatoriska strukturer har två av intervjupersonerna myndighetsutövning medan de två andra inte har detta. Intervjupersonerna är mellan 27 och 36 år, har socionomexamen och arbetat med socialt arbete mellan tre till åtta år.

Intervjupersonerna har arbetat med deras nuvarande arbetsuppgifter; i åtta veckor till tre år. Tre av intervjupersonerna har tidigare erfarenheter från sociala arbetet med; barn och unga och ensamkommande flyktingbarn. Intervjupersonerna heter egentligen något annat.

(25)

19

6.1 Barnkonventionen

FN:s konvention om barns rättigheter är rättsligt bindande då Sverige ratificerat konventionen. Barnkonventionen innehåller å ena sidan mänskliga rättigheter men å andra specifika rättigheter för barn som beskrivit tidigare. För att besvara min forskningsfråga kring hur socialtjänsten tillgodoser barns rättigheter har jag valt att titta närmare på hur studiens resultat står sig i förhållande till

Barnkonventionens artiklar. Barnkonventionens artiklar kan förstås som en del av barns rättigheter och på sätt även som en del av deras medborgarskap. Samt ett krav att analyser utifrån i handläggningen för att socialtjänstens utredningar ska betraktas som rättssäkra. Malmökommissionen (2013) har visat på att det finns samband mellan en sämre hälsa och psykosocial utveckling och socioekonomisk status. Låg socioekonomisk status är även vanligt förekommande och ibland en bidragande orsak till hemlöshet. Vilket innebär att även barn i hemlöshet risker en längre hälsonivå och mindre gynnsam utveckling. Barns uppväxtvillkor är viktigt i ett samhälle som Sverige som anses som ett land med starka rättigheter för barn men trots det är ett land där levnadsvillkoren är ojämlika (Malmökommissionen 2013). I intervjuerna fanns det även en ojämlikhet i hur de barn som lever i den utsatthet som hemlöshet innebär, bemöts och behandlas samt vilka möjligheter de har.

Enligt artikel 2 i Barnkonventionen ska varje barn betraktas som lika mycket värda och ha samma rättigheter. I en av kommunerna beskrevs det att

barnfamiljerna tvingas bo i tillfälliga boendelösningar såsom hotell och vandrarhem, upp mot två års tid. Medan det i den andra kommunen var det

vanligare med att de tillfälliga boende lösningarna, varade i cirka en månad för att senare övergå till kommunalt boende alternativt upphandlade boenden från företag som är tänkta att vara över längre tid. En grupp som nämnts i samtliga intervjuer som extra svåra att ordna annat än tillfälliga boendelösningar för, var större familjer. En av intervjupersonerna definierar en större familj som; en familj bestående av mer än fyra personer. Enligt Socialstyrelsens (2017-11-15)

bedömning är hotell en otillräcklig boendeform för barn då det inte kan anses vara tillräckligt för en skälig levnadsnivå. Denvall et.al. (2010) visar även att barns tidsuppfattning skiljer sig från vuxna och även ett kortsiktigt uppbrott från trygga boendelösningar kan få konsekvenser för barnet. Kommunernas tillfälliga och bristfälliga lösningar för barnfamiljer i akut hemlöshet riskerar därför att leda till konsekvenser för barnens hälsa och utveckling. Staaf (2011) beskriver att

rättssäkerheten ska vara delvis förutsägbar genom den formella rättssäkerheten och å andra sidan möjliggöra för en individuell prövning enligt den materiella rättssäkerheten. Den sociala rättssäkerheten betonar att varje individ ska upp en miniminivå vilket även ingår i de sociala rättigheterna vilka skyddas genom medborgarskapet (Staaf 2011; Lister 2003). Att pröva beslut genom

Barnkonventionens artiklar är därför nödvändigt (Socialstyrelsen 2010-1-20). Ingen av intervjupersonerna beskriver att detta görs utan deras arbete med barns rättigheter beskriv genom andra ord vilket redogörs för längre ner.

Barnkonventionens artikel 3 fastställer att barnets bästa ska komma i främsta rummet när ett beslut berör ett barn. Detta är något som handläggarna brottas med då det inte är enligt barnets bästa att placera barn i tillfälliga bostäder men

(26)

20 “[...] en av utmaningarna är de här stora familjerna där jag både som

person och professionell känner att det här blir inte bra om dom är kvar, till exempel i en sådan lösning som vandrarhem. Det går an men det är inte det bästa, jag vet att dom har det bra, det här vandrarhemmet är bra men när vi går in på det lite mer, det lite mer detaljerade, till exempel från sex sjuårsåldern börjar man få kompisar i skolan men man vill inte ta hem dom för det är pinsamt att man bor på vandrarhem. Där kan jag som person känna att det brister i hjärtat, det blir svårt för dom här ungdomarna, eller barnen blir det ju, nä men att utöka sina sociala nätverk, att ha någon att läsa läxor med. Då får man hänga extra länge i skolan för dom vill ju inte ta hem någon och då blir det ju lätt att det här blir en boll som sätts i rullning, man kanske blir mobbad “Vadå har du inga grejer vi kan leka med eller spela spel eller nått sådant”. Så där, jag känner med dom verkligen, när jag hör sådana saker. Eller som nu för inte så längesedan, så var det en åttaårig pojke som fyller år, han vill ju ha kalas men har vill inte bjuda hem. Hur gör man då, kalas på McDonalds eller vad har vi för alternativ. Det blir så konstigt och där känner jag att jag inte kan göra någonting. Vi har ingenting för så stora familjer mer än någon tillfällig lösning. Så ja, ibland blir man lite tvingad att göra på ett visst sätt för man har inga andra alternativ” (Lo 180507).

I citatet beskriver handläggaren att hen tvingas agera på ett visst vis vid beslut för att det inte finns några andra alternativ. De alternativ som inte är enligt barnets bästa riskerar att öka de konsekvenser som hemlösheten innebär för barn då de otillräckliga lösningarna ofta består av placeringar på vandrarhem över en längre tid. Konsekvenserna för barnen är delvis praktiska, sociala men även rättsliga (Andersson & Swärd 2007; Staaf 2011). Som vi ser i citatet ovan beskriver barn i hemlöshet en upplevd skam och skuld över deras boendesituation (Köhle 2014; Andersson & Swärd 2007; Baptisa et.al. 2017; Anthony et.al. 2018). I samtliga intervjuer omnämns trångboddheten och avsaknaden av att kunna eller vilja ta med vänner hem från till exempel skolan, som några av de mest problematiska konsekvenserna av de tillfälliga boendeformerna. Barnkonventionens artikel 27 reglerar barns rätt till bostad och en skälig levnadsnivå vilka kommunernas akutboende som är avsedda för att vara tillfälliga men där boendeform inte kan anses vara skälig (Socialstyrelsen 2010-1-20). Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv är besluten inte är rättssäkra då det inte lever upp till Barnkonventionens krav som tidigare artiklar belyst och inte heller den miniminivå som barnen har rätt till ur den sociala rättssäkerhetens perspektiv (Staaf 2011; Lister 2003). Handläggarna lyfter även barns avsaknad av studieplats och att barnen blir stressade av att leva på en plats och inte veta hur länge de ska stanna där eller vad som händer sen, som problematiska. Detta riskerar att leda till en försämrad hälsa och utveckling för barnet, likt vad Malmökommissionen funnit (2013). Andersson & Swärd (2007) beskriver även att hemlösheten får konsekvenser för barns studieresultat vilket risker att leda till sämre villkor även i framtiden. Enligt barnkonventionen har barn rätt till liv, överlevnad och utveckling, då resultatet visar att barn tvingas bo i former som missgynnar deras utveckling kan det inte betraktas som denna artikel blir uppfylld. Barns rätt att komma till tals och höras i frågor som rör dom och att deras åsikt ska beaktas i förhållande till deras mognad är något man valt att jobba mer aktivt med i kommun 2, Mio berättar:

(27)

21 Intervjuare: “Mm, men i ditt arbete då hur gör du då konkret för att arbeta

utifrån ett barnperspektiv?

Vi, på [...] ((stadsdel i kommun 2)), då så har dom ju då typ den här speciella varianten av att ha barnfamiljs team och det har dom ju inte i andra områden. Just för att barnperspektivet ska kunna beaktas på ett bättre sätt. För det är ju svårt för det är ju föräldrarna som vi ger bistånd. Så det är ju jättesvårt att få den insynen. Och med den belastningen, den ärende mängden man har också så är det ju inte fullt möjligt att träffa barnen hela tiden. Och därför skapar man ett barnfamiljs-team och jag märker ju nu att det är väldigt bra, jag kan liksom lite skylla på att jag ska se efter barnperspektivet och därför måste jag fråga frågor om barn, deras barn då. Och därför måste jag också komma på hembesök, det [...]. För då kan jag komma till hemmiljön och då kan jag se, liksom hur dom bor och miljön och så. Men också för att ha en chans att prata med barnen. [...] jag bjuder alltid in barnen men om dom har skola och så vill jag helst inte att dom, att ja dom missar den. Då tar jag det på hembesök istället. Så där är barnperspektivet, det är väldigt stor skillnad tänker jag än när man har bara vuxna. [...] i utredningen har vi också en liten rubrik,

barnperspektiv. Det är också ett sätt för oss, jag måste ju ha ett barnperspektiv för att kunna skriva nått där” (Mio 180425).

I citatet beskriver handläggaren att hen skapar möjligheter för att prata med barnen i större utsträckning genom exempelvis hembesök. Att ingå organisatoriskt i barnfamiljs team använder handläggaren som en ursäkt för att enklare få tillgång till barnets röst. Genom detta arbetssätt gör handläggaren barnet mer aktiv i utredningen, då hen utgår ifrån att barnets perspektiv är viktigt och att barnet har en kunskap om sin situation (James et.al. 1998; Qvortrup 1990; Lee 2001). I artikel 12 beskrivs även barndomen som en process och i takt med att barnet mognar kan, exempelvis en handläggare lägga mer vikt vid barnets röst.

Uprichard (2008) resonemang fungerar för en förståelse kring hur denna artikel kan tolkas, barn och människor överlag kan vara både kompetenta och

inkompetenta på samma gång. Uprichards resonemang kan förstås tillsammans med James et.al. (1998) beskrivning av att barndom är en social konstruktion som formas i relation med både människor och miljön i barnets omgivning. Barnet är med andra ord aktiv och skapar konsekvent strategier för att hantera sin

omgivning (Qvortrup 1990; Harju & Thorød 2011). Individen behöver helt enkelt inte ha alla svar eller alla möjligheter att påverka beslutet för att det ska vara av vikt att höra deras röst. Tvärtom kan beskrivningen ses som en uppmaning att höra till barnen i större utsträckning vilket vore mer i linje med

Barnkonventionens krav. Att barnets röst ska få möjlighet att bli hört är även en del i att barns medborgarskap ska säkras (Lister 2008). Barnkonventionens artikel 18 poängterar att staten ska hjälpa föräldrarna om de inte har möjlighet att

möjliggöra för en tillräckligt god utveckling hos barnet. Det finns med andra ord ett gemensamt ansvar för barn som lever i hemlöshet både, ett föräldraansvar samt ett ansvar hos handläggaren och från organisationen. Lister (2008) menar att detta är av betydelse för att barnets medborgarskap ska uppfyllas och i sin tur även vara rättssäkert enligt den rättsligt bindande Barnkonventionen (Staaf 2011). Vilket kommer belysas mer ingående i kommande delkapitel.

(28)

22

6.2 Medborgarskap och rättigheter

Individens medborgarskap har betydelse för vilka rättigheter och skyldigheter vi tillskriver individen. Studien syftar till att undersöka hur socialtjänsten säkrar barns medborgarskap och i den insamlade empirin fann jag skillnader i hur de olika socialsekreterarna reflekterar kring barnets roll i handläggningen. Socialsekreterarnas syn på barns rättigheter påverkar med andra ord barns

medborgarskap. Medborgarskapet är både något individen ska göra sig förtjänt av och något som den har rätt till (Marshall & Bottomore 1992). Den teoretiska definitionen av medborgarskap har betydelse för hur vi ser på samhällets

medborgare men även för hur organisationer ser på människans rättigheter. Den organisatoriska aspekten kommer diskuteras vidare under nästkommande delkapitel. Vidare kommer jag fokusera på hur socialsekreteraren ser på barns medborgarskap och hur barns sociala rättigheter tillgodoses av socialtjänsten. Lister (2008) beskriver att barns medborgarskap är något som vuxna individer behöver tillgodogöra, det är den vuxnes ansvar att se till att barnets medborgerliga rättigheter tillgodoses. Listers (2003) beskrivning av att medborgarskapets sociala rättigheter till skillnad från Marshalls (Marshall & Bottomore 1992) beskrivning inte är något människan behöver göra sig förtjänt av utan kan likställas med rättigheter för att uppnå en miniminivå i levnadsstandard. I medborgarskapet finns rätten att uttrycka sig och att ens röst ska beaktas, av i mitt exempel socialtjänsten. Vilket även är nödvändigt för att uppnå rättssäkra bedömningar, att lyssna på barnet kan göras genom att beakta barnet som en aktör och en individ vars röst har betydelse och innehåller viktig information för handläggningen (Staaf 2011; Qvortrup 1990; Cederborg 20141,2,3). I empirin beskrivs det att barns röst inte alltid kommer till tals, beskrivningen är att det saknas utrymme för barn att uttrycka sig i samma utsträckning som vuxna.

“Intervjuare: [...] i vilken utsträckning upplever ni att liksom det finns

utrymme för att barnet ska få komma till tals?

Den enda riktiga då barnen, då vi faktiskt var tvungna och sitta ner och prata med just barnen var när vi skulle vår rapport till nämnden och intervjua barnen annars finns det inga, inget skriftligt som säger att vi måste prata med barnen, att vi måste se barnen, egentligen (Charlie

180420).

Det är ju någonting som vi ska göra nu varje år, dom här

barnintervjuerna. De har det inte varit tidigare. Så vi ska göra en nu igen efter sommaren, men dom kan kanske inte riktigt påverka valet av boende på det viset. Det kan dom inte” (Kim 180420).

Hänvisningen till att barnet inte riktigt kan påverka valet av boendet är

återkommande i samtliga intervjuer. Utgångspunkten att barnet inte kan påverka beslut beskrivs nästan som en anledning till att inte prata med barnet. Det går dock föreställa sig att det samma gäller den vuxne klienten, att hen inte heller har mandat att påverka boendesituationen, utan att beslutet ligger hos

socialsekreteraren eller egentligen politikerna. Trots det används det som en förklaring till varför handläggaren inte pratar med barnen. Genom att inte ta vara på denna kunskap förringas också barnets rättigheter då deras ord betraktas som mindre “värt” än den vuxnes (Lister 2008; James et. al. 1998; Uprichard 2008). Barns medborgarskap ses på så sätt inte som lika starkt som en vuxen persons

References

Related documents

Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden.. Den maskinellt tolkade texten kan

Utredningen lyfter också förslaget kan komma att bidra till en ökad ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män eftersom många yrkesgrupper med en hög andel kvinnor också har

Arbetsgivarverket tillstyrker förslaget men vill betona hur viktigt det är att samverkan sker med arbetsgivaren i god tid före återgång i arbete, så att arbetsgivaren kan planera

Fjell points out that new reproduction technolo- gy creates possibilities for more couples to have children but, at the same time, put more pressure on couples who have

Uppsiktsansvaret innebär att Boverket ska skaffa sig överblick över hur kommunerna och länsstyrelserna arbetar med och tar sitt ansvar för planering, tillståndsgivning och tillsyn

The meeting is a joint meeting announced to the members of the Danish Society of Otolaryngology Head and Neck Surgery (DSOHH), Danish Society of Ophthalmology, Danish Society

Det här kan vi åstadkomma Genom att göra ortsanalyser skulle • kommunerna omedelbart få en bättre handlingsberedskap för orternas utveckling • sektorsintegreringen mellan

Lagförslaget om att en fast omsorgskontakt ska erbjudas till äldre med hemtjänst föreslås att träda i kraft den 1 januari 2022. Förslaget om att den fasta omsorgskontakten ska