Vad händer med kusten?

Full text

(1)Boverket. Vad händer med kusten? Erfarenheter från kommunal och regional planering samt EU-projekt i Sveriges kustområden.

(2)

(3) Vad händer med kusten? Erfarenheter från kommunal och regional planering samt EU-projekt i Sveriges kustområden. Boverket Januari 2006.

(4) Titel: Vad händer med kusten? Erfarenheter från kommunal och regional planering samt EU-projekt i Sveriges kustområden Utgivare: Boverket januari 2006 Upplaga: 1 Antal ex: 100 Tryck: Boverket internt ISBN: 91-7147-941-4 Sökord: kustområden, hållbar utveckling, översiktsplanering, regional utvecklingsplanering, EU-projekt, miljöbalken, strategier, goda exempel, statistik Omslagsfoto: Bergslagsbild AB, Hovenäset, Sotenäs kommun Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50 Fax: 0455-819 27 E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se. ©Boverket 2006.

(5) 3. Förord Kustområdet är föremål för många aktörers intresse. Här möts inte bara hav och land utan också en mångfald föreställningar om vad som utmärker en önskad (hållbar) utveckling och vilka faktorer som är viktiga för att utvecklingen ska gå åt ”rätt håll”. De frågor som hanteras har stor bredd, berör många sakområden och är ofta mycket komplexa. Boverket har den allmänna uppsikten över plan- och bygglagen (PBL) och är den centrala förvaltningsmyndigheten för frågor som rör byggd miljö, hushållning med mark och vatten, fysisk planering, byggande och boende. En rad utrednings- och utvecklingsuppdrag pågår parallellt inom detta breda fält. Boverket har fått regeringens uppdrag att senast den 31 januari 2006 bland annat redovisa hur samhällsplanering för hållbar utveckling i Sveriges kustområden överensstämmer med principerna i EG:s rekommendation om en ”integrerad förvaltning i kustzonen” (Integrated Coastal Zone Management, ICZM), samt vid behov föreslå hur bättre överensstämmelse kan åstadkommas.. Fokus i uppdraget ligger på kommunernas översiktsplaner, på regionala strategier samt EU-projekt. Boverkets redovisning utgör en del av underlaget inför den rapporteringen som Sverige ska presentera för EU-kommissionen senast i februari 2006. Rekommendationen är inte tvingande och varje medlemsstat kan således välja i vilka delar och med vilka insatser den avser följa rekommendationen. EU-kommissionen har uppmanats av Europaparlamentet och rådet att se över rekommendationen senast den 31 december 2006 och lägga fram en utvärderingsrapport. Uppdraget har genomförts i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Glesbygdsverket och NUTEK/Verket för näringslivsutveckling. Samråd har även skett med länsstyrelserna i de 14 kustlänen, berörda regionala självstyrelseorgan, samverkansorgan samt regionplaneorgan. Den kunskapsinsamling och dialog som skett med anledning av uppdraget kommer att komma väl till användning i Boverkets långsiktiga insatser bland annat för att utveckla den kommunala översiktsplaneringen. Boverket vill härmed tacka för alla värdefulla bidrag.. Karlskrona den 31 januari 2006. Ines Uusmann generaldirektör.

(6) 4. Vad händer med kusten?.

(7) 5. Innehåll Förkortningar ......................................................................... 7 Sammanfattning .................................................................... 9 1 Slutsatser och förslag ....................................................... 13 1.1 Samhällsplaneringen behöver vidareutvecklas................................... 13 1.2 Det behövs nationella initiativ för att stärka planering och samverkan. 14 1.3 Behov av tydligare koppling mellan planering och förvaltning ............. 15 1.4 Översiktsplanen och 4 kap. miljöbalken .............................................. 17 1.5 Regionala strategier för kustområden kan behövas ............................ 17 1.6 Dra nytta av erfarenheter i EU-projekt................................................. 18. 2 Bakgrund och avgränsning ............................................... 19 2.1 Kusten är av betydelse för hela landet — och hela Europa .................... 19 2.2 Hållbar utveckling som integrerad förändringsprocess ....................... 20 2.3 Avgränsning av Boverkets uppdrag .................................................... 20 2.4 Utvecklingen i kustområdena - en del i utvecklingspolitiken ............... 21. 3 Den svenska kusten ......................................................... 23 3.1 Kustområdet — där hav och land möts ................................................. 23 3.2 Sammanfattande bild ......................................................................... 24 3.3 Utveckling och förändringar i kustzonen ............................................. 27. 4 Översiktsplanen som instrument för utvecklingen i kustzonen............................................................................ 61 4.1 Översiktsplanens roll och räckvidd ..................................................... 61 4.2 Översiktsplanen och utvecklingen ..................................................... 63. 5 Geografiska bestämmelser enligt 4 kap. miljöbalken (MB) 71 5.1 Från planeringsprocess till lag ............................................................ 72 5.2 Kustområden som omfattas av 4 kap. miljöbalken.............................. 73 5.3 Hur 4 kap. miljöbalken har beaktats i översiktsplaner.......................... 74 5.4 Värdebeskrivningar för områden enligt 4 kap. miljöbalken .................. 77 5.5 Områdenas avgränsning .................................................................... 78. 6 Sammanställning av strategier och goda exempel ............ 81 6.1 Lokala och regionala strategier ........................................................... 81 6.2 Regionala miljö- och hushållningsprogram ......................................... 84 6.3 Övergripande strategier ..................................................................... 88 6.4 Miljömålsrelaterade strategier ........................................................... 94 6.5 Vindkraftsstrategier.......................................................................... 100.

(8) 6. Vad händer med kusten?. 6.6 Sammanfattande reflektioner........................................................... 104. 7 Sammanställning av EU-projekt och goda exempel......... 107 7.1 INTERREG ....................................................................................... 108 7.2 Strukturfonderna Mål 1 och Mål 2..................................................... 128 7.3 Leader+ ........................................................................................... 131 7.4 Användning av EU-program.............................................................. 133 7.5 Sammanfattande reflektioner........................................................... 134. 8 Genomförande ............................................................... 137 Uppdragets genomförande .................................................................... 137. 9 Källor .............................................................................. 141 Bilagor ............................................................................... 147.

(9) 7. Förkortningar. AMS BSH BSR ESDP ESPON FRP-ormen. FÖP ha ICZM IMO INTERREG MARPOL. MB MISTRA Monitor 19 NRL NUTEK PBL PSSA RAÄ RMHP RTP RUP SGI. Arbetsmarknadsstyrelsen Bundesamt für seeschifffahrt und hydrographie (Federal Maritime and Hydrographic Agency) Baltic Sea Region European Spatial Development Perspective Forskningsprogram (European Spatial Planning Observation Network) finansieras av Interreg Löpande samrådsprocess mellan central, regional och lokal nivå. Uttrycket härrör från den fysiska riksplaneringen på 1970-talet Fördjupning av översiktsplanen hektar, ytmått 100 x 100 meter Integrated Coastal Zone Management Internationella sjöfartsorganisationen Interreg syftar till att utveckla samarbetet över nationsgränserna i EU och är ett gemenskapsinitiativ International Convention for the Prevention of Pollution from Ships (Förhindrande av förorening från fartyg) Miljöbalken Stiftelsen för miljöstrategisk forskning Forskningsrapport från Naturvårdsverket Naturresurslagen ersattes 1999 av miljöbalken MB Verket för näringslivsutveckling, statlig myndighet för att främja hållbar tillväxt i hela landet Plan och bygglagen Particularly Sensitive Sea Area (särskilt känsligt havsområde) Riksantikvarieämbetet Regionala miljö- och hushållningsprogram Regionala tillväxtprogram Regionalt utvecklingsprogram Statens geotekniska institut.

(10) 8. Vad händer med kusten?. SGU SOU STEM SUCOZOMA. Sveriges geologiska undersökning Statens Offentliga Utredningar Energimyndigheten Forskningsprogram (Sustainable Coastal Zone Management) som finansieras av MISTRA SWOT-analys SWOT-analysen går ut på att identifiera styrkor, svagheter, möjligheter och hot. (Strengths/Weaknesses/Opportunities/Threats) VASAB Vision and Strategies around the Baltic Sea 2010, (samarbete mellan länderna kring Östersjön inom fysisk planering och utveckling) VINDVAL Kunskapsprogram om vindkraft som drivs av Naturvårdsverket och Energimyndigheten WP Work package (arbetspaket) ÖP Översiktsplan enligt plan- och bygglagen, plan där kommunerna bland annat anger framtida mark- och vattenanvändning samt utveckling av den bebyggda miljön.

(11) 9. Sammanfattning. Vad händer med kusten? Rapporten handlar om vad som sker i den gränszon som uppstår i mötet mellan hav och land och i mötet mellan de många, inte sällan konkurrerade, intressen som är koncentrerade till dessa områden. Våra havsområden, skärgårdar och kuster har unika natur-, kulturoch rekreationsvärden. De har stor betydelse lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Mer än en tredjedel av Sveriges befolkning bor nära kusten. Hela 97 procent av den totala folkökningen de senaste tio åren har tillkommit inom fem kilometer från kusten. Men förändringstrycket ser olika ut i olika delar av landet. Man kan övergripande urskilja tre typer av områden: • Områden nära storstäder och universitetsorter som är påverkade av befolknings- och exploateringstryck • Områden med avfolkning och glesbygdsproblematik. • Områden som drar till sig en stor mängd turister, fritidsboende och andra besökare och med en stor efterfrågan på hus för säsongsboende, fler båtplatser och turistanläggningar av olika slag EU-kommissionen har formulerat principer för en ”integrerad förvaltning i kustzonen” (ICZM) för att få en bättre jämvikt mellan ekonomiska, sociala och kulturella mål samt miljö- och hushållningsintressen. De bygger på att en helhetssyn och ett långsiktigt perspektiv är nödvändigt och att olika parter och berörda intressen kommer till tals. Många av de principer som rekommendationen föreslår tillämpas redan i Sverige, bland annat inom ramen för den kommunala och regionala samhällsplaneringen. Här finns mycket erfarenhet att bygga vidare på, samtidigt som det naturligtvis finns stort utrymme för förbättringar. Mycket kunskap som berör kusten kommer också fram genom olika.

(12) 10. Vad händer med kusten?. EU-projekt. Många aktörer och myndigheter på alla nivåer saknar dock nödvändig kunskap för att kunna dra nytta av de möjligheter som finns till medfinansiering och gränsöverskridande kunskapsutveckling. En fråga som Boverket har tittat särskilt på är hur de geografiska hushållningsbestämmelserna (riksintressen enligt 4 kap. miljöbalken) som berör kustområdena kommer till uttryck i planeringen.. Boverket sammanfattar sina slutsatser och förslag i följande punkter: 1. Samhällsplaneringen behöver vidareutvecklas: • Översiktsplan är ett viktigt instrument för att åstadkomma en hållbar utveckling och förvaltning av kustområden, men det behöver kombineras med andra. • Det behövs ingen ny planeringsform, men en betydligt bättre samordning och samverkan mellan de planeringsinstrument och planeringsprocesser som redan finns. Särskilt viktigt är att integrera översiktsplanering, regional utvecklingsplanering och det arbete med åtgärdsprogram som vattenmyndigheterna ansvarar för. • Resurs- och kompetensbrist både i kommuner och på länsstyrelser är en viktig orsak till att översiktsplaneringen i landet har allvarliga brister. Ska en planering och förvaltning av kustens resurser ske i rekommendationens anda måste detta åtgärdas.. 2. Det behövs nationella initiativ för att stärka planering och samverkan • Tvärsektoriella planeringsunderlag, som tas fram av länsstyrelserna i dialog med regionala organ och kommuner, kan lägga grund för bättre planering och ökad mellankommunal samverkan. • Det behövs ett gemensamt kunskaps- och planeringsunderlag av hög kvalitet som är likvärdigt för hela landet. Den av Boverket föreslagna Planeringsportalen kan bli ett viktigt verktyg för tillhandahålla sådana underlag och göra tillgängliga för alla parter. • Att inom en nära framtid få fram tvärsektoriella regionala underlag och förverkliga Planeringsportalen är angelägna uppgifter för att stärka planering och mellankommunal samverkan. Om detta inte ska bli ett slag i luften krävs också att kommunerna kan stärka sina planeringsresurser. Boverket föreslår att regeringen tar initiativ till en dialog om hur ett allmänt stöd för att stärka samhällsplaneringen på alla nivåer bäst kan utformas.. 3. De geografiska hushållningsbestämmelserna behöver ses över • Det har trots tidigare påpekanden inte gjorts någon genomgripande översyn av bestämmelserna om riksintressen enligt 4 kap. miljöbalken. Boverket anser att det fortfarande finns ett behov av att.

(13) Sammanfattning. 11. närmare överväga såväl bestämmelsernas aktualitet liksom deras innehåll och omfattning. • Boverket ser inte nu behov av att göra betydande gränsändringar. Som regel kan de gränsjusteringar som behövs göras inom länsstyrelsernas mandat och befogenheter i planeringsprocessen. Ljusnanområdet behandlas i särskild ordning. Ett stöd för tillämpning av gällande bestämmelser kan behövas. Detta kan lämpligen ske i samband med introduktionen av en ny PBL.. 4. Det finns behov av tydligare koppling mellan planering och förvaltning • Det behövs en ny typ av förvaltning av områden och naturresurser, vilken också bör integreras med samhällsplaneringen. För att finna former för detta bör ett antal försöksprojekt genomföras.. 5. Regionala strategier för kustområden kan behövas • Utvecklande regionala strategier kan behövas för vissa kustområden, även över länsgränser. Sådana strategier kan ha olika innehåll i olika delar av landet. Regionala behov och överväganden bör vara vägledande för om en regional strategi behöver utvecklas. • Boverket ser inget behov av nationella krav på att utveckla separata kustzonsstrategier generellt utformade för alla kustområden. Tvärtom tror vi att detta skulle kunna försvåra en framtida önskvärd integrering av kustområdena i den regionala utvecklingsplaneringen. • Det behövs en tydligare koppling mellan lokala och regionala strategier, inklusive den kommunala översiktsplaneringen och den framväxande regionala utvecklingsplaneringen.. 6. Dra nytta av erfarenheterna från EU projekt • Erfarenheter behöver dras av den kunskapsutveckling som sker i EUprojekt över nationsgränserna. • Resultaten av EU-projekt bör tas tillvara bättre både lokalt och regionalt. På så sätt kan de medverka till att öka kompetensen hos centrala myndigheter och övriga berörda. • Kunskapen som kommer fram i EU-projekt behöver spridas bättre för att komma till nytta i den dagliga samhällsplaneringen på alla beslutsnivåer. Resultatet bör också användas i arbetet med regionala utvecklingsprogram. • Utvärderingar och uppföljningar av projekt som berör kustområdena behöver systematiseras. Regeringen bör i nästa programperiod avsätta särskilda medel för återkommande utvärderingar av EU-projekt med olika inriktning..

(14) 12. Vad händer med kusten?.

(15) 13. 1 Slutsatser och förslag. 1.1 Samhällsplaneringen behöver vidareutvecklas Samhällsplaneringen har tagit viktiga steg på vägen mot att främja en hållbar utveckling. Fortfarande finns dock brister att rätta till. Översiktsplaneringen i landets kommuner bör förbättras i många avseenden, men är och kan inte vara det enda planeringsinstrumentet för att medverka till en hållbar utveckling av kusten i ICZM-rekommendationens anda. De brister i översiktsplaneringen som Boverket konstaterar i denna rapport beror till stor del på resurs- och kompetensbrist både i kommuner och på länsstyrelser. De senare har en viktig uppgift i att förse kommunerna med relevant planeringsunderlag. Särskilt i kommuner med svag utveckling har också många kommunpolitiker svårt att se nyttan med översiktsplanering, som traditionellt varit inriktad på nyexploatering och hur ett bebyggelsetryck på bästa sätt kan förenas med bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Översiktsplanering kan dock vara ett bra verktyg också i områden med liten eller ingen tillväxt. Dess kanske främsta styrka ligger i kraven på demokratisk förankring. Arbetet med att upprätta planen kan bli en katalysator för medborgare, intresseföreningar, företag och myndigheter att gemensamt ta sig an en orts eller en bygds problem och möjligheter, också i frågor som ligger utanför översiktsplanens formella räckvidd. Med en aktuell och långsiktig översiktlig planering för hållbar utveckling och en aktiv hantering av mellankommunala frågeställningar kan grunden för en god kustzonsförvaltning läggas. EG:s ramdirektiv för vatten har implementeras i det svenska systemet genom miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer. Arbetet med att åstadkomma målet om ”God vattenstatus” i landets yt-, grundoch kustvatten fram till år 2015 har redan påbörjats. Huvudansvaret för detta arbete ligger på de nyligen bildade vattenmyndigheterna. Boverket menar att den kunskapsuppbyggnad som detta arbete genererar kommer att tillföra ny och betydelsefull kunskap även till den fysiska planeringen. På samma sätt kan den kommunala och regionala planeringen.

(16) 14. Vad händer med kusten?. tillföra kunskap till de åtgärdsprogram som nu kommer att utarbetas under vattenmyndigheternas ansvar. Det behövs alltså resursförstärkning såväl i kommuner som på länsstyrelser. Men det behövs också en systematisk metodutveckling och ett förbättrat erfarenhetsutbyte i syfte att finna former för en översiktlig planering som överensstämmer med dagens problemställningar och mål. Det behövs dock enligt Boverkets uppfattning ingen särskild ny planeringsform för kustområdena. Vi ser heller inget behov av en ny tillfällig insats av den typ som för några år sedan gjordes med regionala hushållningsprogram för vissa skärgårdsområden. Den vidareutveckling av planeringen som behövs bör istället bygga på de instrument och processer som redan finns inom ramen för det generella regelverket för planering, regional utveckling, hushållning med naturresurser, miljöhänsyn med mera. Särskilt viktigt är det att finna former för integration mellan översiktsplanering, arbetet med regionala utvecklingsprogram och vattenmyndigheternas arbete med åtgärdsprogram för en god vattenstatus. Boverket anser att PBL-utredningens förslag att kommunerna i sin översiktsplan skall redovisa ställningstagande till regionala mål, är bra. Det är också viktigt att den integrerade samhällsplanering som är nödvändig också i kustområdena inte blir en engångsföreteelse utan en rullande verksamhet som anpassas till de aktuella problemen och utvecklingstendenserna i olika delar av landet. Här finns viktiga lärdomar att dra bland annat av arbetet i Stockholmsregionen med att integrera fysisk regionplanering enligt plan- och bygglagen med den regionala utvecklingsplaneringen1, och med en delregional plan för kusten. Kärnan i all samhällsplanering är dialogen mellan aktörer och intressenter, mellan olika sektorsföreträdare och mellan central, regional och lokal nivå. Inte minst är medborgarmedverkan viktig, vilket lyfts fram också i plan- och bygglagen. Under en lång följd av år har olika metoder för dialog prövats och utvecklats. Ett exempel att dra lärdomar av är de rådslag som genomförts i Göteborgsregionens kommunalförbund2.. 1.2 Det behövs nationella initiativ för att stärka planering och samverkan En gemensam kunskapsförsörjning är en väg till bättre sektorsplanering. Länsstyrelsen har här en nyckelroll. Boverket stödjer PBL-utredningens förslag att tydligare krav sk ställas på länsstyrelserna att ta fram samordnande och aktuella planeringsunderlag för hela länet. Dessa bör dock redovisa nationella mål och statliga intressen som behöver beaktas i kommunernas planering. I underlaget bör PBL:s begrepp. 1. Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen, RUFS 2001 Arbetssättet med rådslag i Göteborgsregionen beskrivs bland annat i rapporten Angeläget möte mellan regionalt utvecklingsarbete och fysisk översiktsplanering, Boverket 2005. 2.

(17) Slutsatser och förslag. 15. ”ändamålsenliga strukturer” tolkas på regional nivå. Här blir en samverkan med regionens arbete med regional utvecklingsplanering naturlig och nödvändig. Sådana tvärsektoriella planeringsunderlag, som tas fram i dialog med regionala organ och kommuner, kan lägga grund för en ökad mellankommunal samverkan. För att dessa underlag ska komma fram under en nära framtid behövs extra stimulans i form av metodutvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte. Med tanke på det tryck kustzonerna är utsatt för kan arbetet med fördel inledas här. Boverket har också i andra sammanhang konstaterat att det behövs ett samlat, enhetligt och kvalitetsmärkt planeringsunderlag som är likvärdigt för hela landet och oberoende av administrativa gränser. I en förstudie som slutfördes och remissbehandlades under år 20053 har tankarna om att bygga upp en webbtjänst – Planeringsportalen – utvecklats, där så gott som all geografisk information som är relevant för samhällsplanering ska finnas tillgänglig. Tanken är att inte bara tillhandahålla befintlig information, utan att också se till att det tas fram nya underlag anpassade till aktuella planeringsproblem. I förstudien föreslås att framtagandet av sådana underlag under det inledande skedet inriktas på de behov som finns i arbetet med regionala utvecklingsprogram och för frågor som berör kustområden. I Planeringsportalen bör exempelvis de underlag om risker för naturolyckor som Statens Geotekniska Institut och Räddningsverket tar fram finnas tillgängliga, liksom länsstyrelsernas planeringsunderlag. Boverket avser att under 2006 påbörja arbetet med att förverkliga Planeringsportalen. Detta kommer att ske i samverkan med ett flertal centrala myndigheter, regionala organ, Sveriges kommuner och landsting samt ett urval kommuner. Detta utvecklingsarbete kan ge värdefulla erfarenheter till de ovan föreslagna pilotprojekten. Att inom en nära framtid få fram tvärsektoriella regionala planeringsunderlag och förverkliga Planeringsportalen är angelägna uppgifter för att stärka planeringen. För detta krävs stimulans i form av extra resurser, metodutveckling och erfarenhetsutbyte. Om dessa åtgärder inte ska bli ett slag i luften krävs också att kommunerna kan stärka sina planeringsresurser. Boverket föreslår att regeringen tar initiativ till en dialog om hur ett nationellt allmänt stöd för att stärka samhällsplaneringen på alla nivåer bäst kan utformas.. 1.3 Behov av tydligare koppling mellan planering och förvaltning Många av de viktigaste problemen och utvecklingstendenserna i kustområdena faller utanför översiktsplaneringens, och en stor del av den övriga samhällsplaneringens, räckvidd. Hit hör bland annat frågor om fiskets framtid, brukande av jord- och skogsbruksmark, omvandling av permanentbostäder till fritidshus i kustsamhällena och de kraftigt ökade. 3. Planeringsportalen. En förstudie om gemensam portal till geografisk information för samhällsplanering och hållbar utveckling, Boverket 2005..

(18) 16. Vad händer med kusten?. fastighetspriser som blir följden. För ett hållbart nyttjande av kustens och havets resurser, med hänsyn till både kustbefolkningens intressen och ekosystemens gränser i enlighet med EG:s rekommendation, krävs därför inte bara en god samhällsplanering utan också utveckling av en ny typ av förvaltning av områden och resurser. Denna förvaltning kan inte ses isolerad från samhällsplaneringen. Planlagstiftningens begrepp hushållning med mark- och vattenområden innefattar också en förvaltningstanke. En god förvaltning måste grundas på en genomtänkt planering. Båda kräver ett bra kunskapsunderlag och måste bygga på dialog med berörda. Planeringsprocessen ger möjlighet att formulera gemensamma mål och visioner. En god förvaltning måste grundas på en uppfattning om vad som måste skyddas och vad som är utvecklingsbart. Förvaltningen tar så att säga vid där planeringen slutar. Idag bedriver Fiskeriverket ett antal samförvaltningsprojekt med olika aktörer inom fiskesektorn för att bland annat få till stånd ett mer ansvarsfullt nyttjande av fiskebestånd och biotoper. Sådan samförvaltning skulle med fördel kunna kopplas samman med regional och lokal utvecklingsplanering, där fiskenäringen kan ses i samband med exempelvis en satsning på turism. Detta i sin tur leder ofta till behov av anläggningar och byggnader och därmed fysisk planering. Givetvis är också vattenkvaliteten av stor betydelse för både fiske och turism, och därmed hur marken används i tillrinningsområdet till förvaltningsområdet. Således finns starka motiv att också beakta vattenmyndigheternas arbete med åtgärdsprogram. Boverket anser att det bör genomföras några försöksprojekt under ett antal år för att finna lämpliga former för en integrerad planering och förvaltning. Dessa bör bland annat använda de kunskaper som vunnits i MISTRAS forskningsprogram SUCOZOMA om bärkraftig förvaltning och planering och de förslag som Länsstyrelsen i Västra Götaland redovisar i rapporten ”Rekommendationer för planering och förvaltning” (Rapportnummer 2001:46). Också i arbetet med biosfärsområden, och med att bilda nationalpark och upprätta en översiktsplan för Kosteröarna finns sannolikt viktiga erfarenheter att ta tillvara. För att en planering och förvaltning ska bli lyckosam är det viktigt att integrationen är både horisontell och vertikal, d.v.s. dels mellan olika sektorsmyndigheter och intresseföreträdare, dels mellan olika nivåer. Särskilt viktigt är att representanter för berörda näringar och för lokalbefolkningen involveras. I den integrerade processen är det också angeläget med en kontinuerlig uppföljning av både den faktiska utvecklingen och resultatet av planeringen. Denna kan bygga vidare på det system för uppföljning av miljömål och regionala utvecklingsprogram som redan finns. Boverket föreslår att regeringen avsätter särskilda medel för att möjliggöra en integrerad planering och förvaltning i ICZMrekommendationens anda. De initiativ som tas på nationell nivå och som rör kustområdena bör ta tillvara tidigare arbete. Det gäller bland annat de Regionala miljö- och hushållningsprogrammen för fyra av landets större skärgårdsområden, som tagits fram i sju kustlän och som sammanfattas i Miljövårdsberedningens betänkande (SOU 2000:67). Flera av Miljövårdsberedningens förslag har fortsatt aktualitet..

(19) Slutsatser och förslag. 17. 1.4 Översiktsplanen och 4 kap. miljöbalken Bestämmelserna i 4 kap. miljöbalken ger tillsammans med den översiktliga planeringen möjlighet att skydda grundläggande natur- och kulturvärden i kusterna mot sådana exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som påtagligt kan skada områdenas bevarandevärden. I de län som aktivt arbetat med att ta fram underlag som beskriver områdenas natur- och kulturvärden har också kommunerna i högre grad utvecklat en framförhållning till kustzonernas exploatering. Boverket genomförde, under åren 1995-96 på regeringens uppdrag, en analys av de geografiska hushållningsbestämmelserna. Slutsatserna redovisades i rapporten ”Områden av riksintresse enligt 3 kap. NRL”(numera 4 kap. miljöbalken). Boverket lyfter i rapporten fram behovet av en samlad översyn av bestämmelserna, såväl beträffande utformning som innehåll. Någon genomgripande översyn har emellertid hittills inte kommit till stånd. Boverket anser fortsatt att det finns ett behov att närmre överväga såväl bestämmelsernas aktualitet, liksom deras innehåll och omfattning. Boverket ser inte nu behov av att göra betydande gränsändringar. Som regel kan de gränsjusteringar som behövs göras inom länsstyrelsernas mandat och befogenheter i planeringsprocessen. Ljusnan området behandlas i särskild ordning. Ett stöd för tillämpning av gällande bestämmelser kan behövas. Detta kan lämpligen ske i samband med introduktionen av en ny PBL.. 1.5 Regionala strategier för kustområden kan behövas Boverket anser att det kan behövas utvecklande regionala strategier för vissa kustområden som sträcker sig över länsgränserna och uppvisar liknande utvecklingsproblem. Sådana strategier kan ha olika innehåll för skilda kustområden i landet. Bland de regionala strategier vi redovisas i kap. 6 finns exempel på tematiska strategier som kan ha stort värde också i andra delar av landet, exempelvis gemensamma rekommendationer för en långsiktig vindkraftsutbyggnad där sådana planeringsinsatser ännu inte kommit igång. Behovet och de regionala övervägandena bör vara vägledande för om en regional strategi behöver utvecklas för ett visst preciserat ändamål eller specifikt tema. Sådana (stor-) regionala strategier behövs i vissa fall för att skapa ett gemensamt kunskaps – och beslutsunderlag för en integrerad utvecklingsplanering och god hushållning med kustområdets attraktiva resurser. Boverket ser således inget behov av specifika nationella krav på att utveckla separata kustzonsstrategier generellt utformade för alla kustområden. Tvärtom tror vi att detta skulle försvåra en framtida önskvärd integrering av kustområdenas utveckling i den regionala utvecklingsplaneringen. Det behövs en tydligare koppling mellan lokala och regionala strategier, inklusive den kommunala översiktsplaneringen och den framväxande regionala utvecklingsplaneringen. En diskussion om hur denna relation formellt ska kunna förstärkas är angeläget. Här är det också möjligt att integrera delar som rör länsöverskridande problem i kustzonen..

(20) 18. Vad händer med kusten?. I framtiden bör den nationella strategin för regional utveckling som regeringskansliet för närvarande utarbetar i nära dialog med den regionala nivån förstärkas ytterligare när det gäller det geografiska/territoriella perspektivet. I ett senare skede skulle analysarbetet kopplat till strategin kunna vidareutvecklas till ett samlat analys- och kunskapsunderlag av såväl strukturella som territoriella utvecklingstrender. Nationella prioriteringar som berör de olika kustområdenas planering, mark- och vattenhushållning samt olika förvaltningsåtgärder bör bygga på detta underlag som tas fram i en ömsesidig dialogprocess.. 1.6 Dra nytta av erfarenheter i EU-projekt Inför nästa programperiod 2007-2013 anser Boverket att det är angeläget att det regionala utvecklingsarbetet, som bland annat omfattar för varje region obligatoriska regionala utvecklingsprogram samt andra lokala och regional strategier, kan dra nytta av den kunskapsutveckling som sker i EU-projekt över nationsgränserna. Mycket talar för att projekt med kustzonsanknytning kommer att bli stödberättigade även i nästa programperiod. Framtida EU-program bör nyttjas mer systematiskt för planering och riskbedömning av exempelvis växande sjötransporter och miljöproblem inom kustområdenas utveckling. Resultaten av EU-projekt bör tas tillvara bättre på lokal och regional nivå och successivt bearbetas och integreras i arbetet med de regionala utvecklingsprogrammen och därmed utgöra en del av dialogen kring den nationella strategin för regional utveckling. Det utökade europeiska och nordiska samarbetet kan härigenom medverka till att öka kompetensen inom centrala myndigheter och berörda regional organ. Det behövs en bättre kunskapsspridning beträffande de olika EU-programmens inriktning och en systematisk erfarenhetsåterföring till myndigheter och andra aktörer inom den ”reguljära” samhällsplaneringen. Utvärderingar och uppföljningar av EU-projekt och andra internationella projekt, som berör kustområdenas planering, hushållning och förvaltning, bör göras i samverkan med nationella och regional organ samt relevanta forskningsinstitutioner. Boverket anser att regeringen i nästa programperiod bör avsätta särskilda medel för återkommande utvärderingar av nyttan av att medverka i EU-projekt med olika inriktning. Exempelvis kunde regeringen reservera en rimlig andel av den samlade nationella medfinansieringen till de gränsöverskridande EU-programmen för en samlad utvärdering under programperioden. En sådan utvärdering bör fokusera på innehållet i genomförda projekt; på resultat och metodutveckling som kan vidareutvecklas och anpassas till svenska förhållanden och integreras i den regionala utvecklingsplaneringen. En del av dessa nationella medel skulle kunna användas av Boverket i samråd med andra aktörer för utvärdering och uppföljning av planering och resurshushållning som främjar en hållbar utveckling av landets kustområden..

(21) 19. 2 Bakgrund och avgränsning. 2.1 Kusten är av betydelse för hela landet — och hela Europa En stor del av Sveriges befolkning lever i kustområdena. Där återfinns mycket av landets ekonomiska aktivitet samt många av de mest attraktiva och värdefulla områdena i Sverige och i Europa. Hur kustområdena sköts och utvecklas är alltså en fråga av stor betydelse som behöver ses i ett större geografiskt sammanhang än enskilda kustområden var för sig. Sett i ett internationellt och nordiskt perspektiv, uppmärksammade Sverige tidigt utvecklingen runt våra kuster. Dagens geografiska bestämmelser (riksintressen enligt 4 kap. miljöbalken) för vissa kustavsnitt kan härledas tillbaka till den fysiska riksplaneringen som på 1970-talet betraktade kusterna främst från ett ”landperspektiv”. Det innebar att kustfrågan främst handlade om utvecklingen på land, om den expanderande fritidsbebyggelsen och behovet av att bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer på land. Idag måste den svenska kusten betraktas med delvis nya ögon i en tid av ökat internationellt ansvar och utifrån gemensamma utvecklingsstrategier, som bygger på internationella överenskommelser och vårt medlemskap i EU. Dagens kustplanering behöver hantera även samspelet mellan land och hav och dessutom i ett starkt gemensamt intresse med kringliggande länder i ett internationellt regelsystem. EU:s rekommendation till medlemsländerna att genomföra en integrerad förvaltning av Europas kustområden antogs 2002 (2002/413/EG). Bakgrunden var kustområdenas stora miljömässiga, ekonomiska, sociala, kulturella och rekreationsmässiga betydelse för Europa. Rekommendation går ut på att främja samarbete inom planering och förvaltning av kustområdena och bygger bland annat på samråd med medborgarna. Strävan är att genom en mer integrerad förvaltning av kustområden på längre sikt kunna finna en jämvikt mellan ekonomiska, sociala och kulturella mål samt miljö- och hushållningsintressen, inom de.

(22) 20. Vad händer med kusten?. ramar som den naturliga dynamiken ger. Förslaget utgår således från att en helhetssyn och ett långsiktigt perspektiv är nödvändigt, liksom att åtgärder på lokal och regional nivå stöds genom en lämplig ram på nationell nivå. Där så är möjligt utgår man från existerande styrmedel och program. Processen för integrerad förvaltning av kustområden beskrivs av kommissionen som en fullständig cykel bestående av informationsinsamling, planering, beslutsfattande samt styrning och kontroll av genomförandet. De frågeställningar som rekommendationen väcker har uppmärksammats i Sverige och många av de föreslagna principerna tillämpas redan. I stort har Sverige också det legala regelverk och den institutionella organisation som rekommendationen efterlyser.. 2.2 Hållbar utveckling som integrerad förändringsprocess Med begreppet ”integrerad” förvaltning av kustområden avses både att samordna mål och att samordna de många instrument som behövs för att uppfylla målen. En diskussion om hur de olika – inte sällan motverkande - målen värderas sinsemellan behöver föras, både för att kunna lösa målkonflikter och förstärka synergier. Utan klara ambitioner är det dessutom svårt att formulera genomtänkta och stabila strategier som utgångspunkt för val och prioriteringar av åtgärder. Tydliga utvecklingsambitioner eller mål behöver alltså formuleras för många olika områden. Det förutsätter bland annat kunskap om naturliga och samhälleliga system i kustområdet samt deras begränsningar och möjligheter att hantera påfrestningar. Arbetet för hållbar utveckling kan tillföra nya möjligheter genom att många frågor hanteras i ett sammanhang. Det i sin tur underlättar identifiering av strategiska val och att breda konsekvenser belyses inför prioriteringar. Den systematik och transparens detta förutsätter kan också fungera som en kvalitetssäkring av olika planerings- och genomförandeprocesser. I det fortsatta arbetet är det angeläget att utgå från målsättningar om en hållbar utveckling. Fokus bör enligt Boverkets uppfattning mer än hittills ligga på villkoren för de i kustområdena och i skärgården boende samt för olika verksamheter, nu och i framtiden.. 2.3 Avgränsning av Boverkets uppdrag Enligt EG:s rekommendation om en integrerad förvaltning av kustområden (ICZM) bör medlemsstaterna genomföra eller uppdatera en övergripande inventering av de mer betydande aktörer, lagar och institutioner som påverkar förvaltningen av kustområdena. På grundval av denna inventering bör de om lämpligt utveckla en eller flera nationella strategier i partnerskap med regionala myndigheter och interregionala organisationer för att genomföra de principer för en.

(23) Bakgrund och avgränsning. 21. integrerad förvaltning av kustområdena som anges i rekommendationen. Medlemsstaterna bör även samarbeta med grannländer vid samma regionala hav för att lösa gränsöverskridande problem. Denna breda inventering ingår inte i Boverkets uppdrag. Fokus i uppdraget ligger på analys av kommunernas översiktsplaner. Den kommunala planeringen, och särskilt översiktsplaneringen, är av central betydelse för en hållbar utveckling av kustområdena. Översiktsplanen är framtagen i en demokratisk process. Uppdraget innebär också att lyfta fram goda exempel vad gäller regionala program samt EU-projekt sett i relation till den aktuella rekommendationen och att belysa om det finns något väsentligt behov av att ändra avgränsningar av riksintresseområdena i kustområdet enligt 4 kap. miljöbalken. (Uppdraget som helhet redovisas i bilaga 1). Boverket vill i detta sammanhang understryka att översiktsplanerna är ett av flera instrument för att söka styra och samordna utvecklingen i kustzonen. I arbetet för hållbar utveckling av Sveriges kustområden sett i ett internationellt sammanhang används en kombination av instrument i enlighet med rekommendationens principer. Det kan handla om rättsliga eller ekonomiska styrmedel, om frivilliga avtal, om information, forskning och utbildning etc. Vilken kombination som är den rätta i en viss situation och inom ett visst geografiskt område beror på de aktuella sakfrågorna, de inblandade aktörerna samt det institutionella och kulturella sammanhanget. I EG-rekommendationen definieras inte kustområdet. Enligt regeringens uppdrag finns knappast någon anledning att söka införa en nationell definition med anledning av rekommendationen. Boverket delar denna syn. Avgränsningen behöver göras från fall till fall.. 2.4 Utvecklingen i kustområdena - en del i utvecklingspolitiken Generella lösningar på utvecklingsfrågor utifrån ett riksperspektiv har visat sig vara ett trubbigt instrument. Det som fungerar i Kalmar län eller Norrbottens län är inte optimalt i storstadsregionerna, och omvänt. Den politik som ska bygga på regionala förutsättningar får inte ur det perspektivet vara en ”genomsnittspolitik”. Beslut och ansvar bör i allt större utsträckning utgå från den kunskap som de lokala och regionala aktörerna har i respektive region kompletterat med en utvecklad territoriell (rumslig) utvecklingspolitik även på nationell nivå. Detta är också det bärande perspektivet i den regionala utvecklingspolitiken, som beslutades av riksdagen i december 2001. Det övergripande målet för denna politik är väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet. I den regionala utvecklingspolitiken beskrivs bland annat att det är sektorssamordning och regionala hänsynstaganden inom olika politikområden som utgör framgångfaktorer. Regeringen poängterar att det behövs flera offensiva strategier i kombination med riktade åtgärder för att stärka en hållbar utveckling och livskraft i alla delar av landet..

(24) 22. Vad händer med kusten?. I figuren belyses det regionala utvecklingsprogrammets plats, insatt i ett större sammanhang. Figuren kommenteras närmare i Boverkets rapport ”Metodutveckling för regionala utvecklingsprogram” (augusti 2005). EU nivå. EU:s sammanhållningspolitik Europeisk strategisk ansats ESDP. Nationell nivå. INTERREG. ESPON. Regering och Riksdag Nationell strategi, Nationella mål. Sektormyndigheter (NUTEK, AMS, Vägverket, Naturvårdsverket , RAÄ, Boverket m.fl.). Regional nivå. Sektorsplaner, Regionala Regionalt utvecklingsprogram, RUP, planeringsför hållbar utveckling underlag Regionplan. Lokal nivå. Kommunala översiktsplaner Vision med regionalt perspektiv/ Måldel och Plandel Fördjupningar för delområden/ tematiska tillägg. Regionala tillväxtprogram Strukturfondsprogram och Interreg program. Regionala mål/ strategidokument. Lokala utvecklingsprogram Lokalt planeringsunderlag. Illustration: Boverket. Inom den europeiska kommissionen pågår ett arbete med att förankra genomförandet av den tredje rapporten för EU:s sammanhållningspolitik i en förhandling mellan medlemsstaterna om en gemensam europeisk strategisk ansats. Samtliga länder förväntas ta fram en nationell strategi som ska medverka till att uppnå de europeiska målen. En sådan strategi ska också integrera den territoriella (rumsliga) dimensionen på sikt, genom att ge utgångspunkter för den fysiska planeringen och hushållningen med mark och vatten i olika delar av landet. För kustzonen är det särskilt viktigt att den potential som ligger i en god koppling mellan kommunernas översiktsplan och regionala utvecklingsprogram tas tillvara genom en utvecklad dialog och samverkan..

(25) 23. 3 Den svenska kusten. 3.1 Kustområdet — där hav och land möts Sverige har ur ett europeiskt perspektiv en lång kuststräcka - cirka 7 600 km lång om fastlandets vikar och de större öarnas kustlinjer räknas med. Dessutom finns det otaliga små öar, holmar och skär. Cirka 40 procent av landets befolkning bor inom 5 km från kusten. Men trots den långa kuststräckan och, i ett europeiskt perspektiv, förhållandevis lilla befolkningen är anspråken och förändringstrycket på den svenska kusten stora. Många olika aktiviteter är koncentrerade till kustzonen. Närheten till havet, stora naturvärden och kulturhistoriska värden gör kustlandskapet attraktivt för boende, rekreation, nationell och internationell turism samt olika näringar. Dessutom nyttjas havet för bland annat fiske, transport och energiproduktion. De olika anspråken på kusten leder inte sällan till konflikter. Kust- och skärgårdsområdena har mycket olika regionala villkor. Skärgårdarna i storstadsområdena har ett annat bebyggelsetryck och förutsättningar i övrigt än skärgårdar i mer glest befolkade regioner. I detta kapitel ges en översiktlig bild av kustzonen idag; dess förutsättningar, utvecklingstendenser och problem. Vi vill försöka visa på viktiga skillnader mellan olika delar av landet och vilka frågor som uppfattas som viktigast regionalt. Utifrån denna bild kan vi sedan (kapitel 4) föra en diskussion kring hur samhällsplaneringen och huvudsakligen kommunala översiktsplaneringen svarar upp mot dagens problemställningar. Länsstyrelserna har varit centrala informationskällor genom sin kännedom om de regionala förhållandena. Genom deras redovisning om förhållandena i olika kustområden har vi fått en bild av vilka frågor som framförallt bör belysas. Centrala verk har också varit behjälpliga genom att förmedla resultat från tidigare studier och genom den statistik de tillhandahållit. Bebyggelseutvecklingen i kustzonen och inflyttningen till många kusttrakter är en central fråga i uppdraget. Turismens utveckling har.

(26) 24. Vad händer med kusten?. lyfts i flera diskussioner med länsstyrelserna, likaså fiskets framtid. Miljöaspekter såsom övergödning och ökad algblomning betonas också i flertalet kontakter vi haft. Grunden för kustzonens attraktivitet för boende, rekreation och turism ligger till stor del i landskapets värden och ett levande odlingslandskap och förs fram som en viktig fråga i flera län. En aktuell fråga av generell betydelse – naturolyckor och klimatförändringar – behandlas också i kapitlet. Detta är en fråga som framöver kommer att behöva mer uppmärksamhet i planeringssammanhang. Frågan utgör också ett av skälen till att EU utfärdat rekommendationen om en integrerad kustzonsförvaltning. Alla frågor med bäring på kustzonen, som till exempel service och näringsliv, har inte kunnat behandlas inom ramen för detta projekt, men är viktiga att studera vid fortsatt arbete. Huvudsyftet med uppdraget var att analysera hur översiktsplaneringen överensstämmer med utvecklingen i kustzonen samt EU:s rekommendation om integrerad kustzonsförvaltning. Utvecklingen inom transportsektorn och infrastrukturutbyggnaden är en avgörande fråga för en hållbar utveckling. Transporter av gods och passagerare, infrastruktursystemet med kollektivtrafikförsörjning utgör olika delar av denna komplexa fråga, som blir svår att avgränsa till enbart kustzonen. Boverket har inte hanterat transportfrågan utan hänvisar istället till Näringsdepartementet och den kommande nationella strategin. Kustzonen kan definieras på många olika sätt beroende på vilken fråga som behandlas och vilket syftet är. När det gäller övergödningsfrågor krävs t.ex. en mycket vid definition som omfattar kanske hela avrinningsområden utmed kusten. För kustnära bebyggelse avses en smalare zon. Hur bred fastlandskusten uppfattas varierar också i olika delar av landet. Kustzonen låter sig därför inte enkelt definieras med ett visst avstånd till strandlinjen.. 3.2 Sammanfattande bild Som framgått av många tidigare utredningar, planer och program förutsätter samhällsmålen om en levande kust och skärgård en bofast befolkning. Kusterna och skärgårdarna har också stor betydelse som fritidsmiljö även för stora befolkningsgrupper, som inte bor där permanent. Många nya och befintliga verksamheter är samtidigt koncentrerade till kustzonen där de tar mark och vattenresurser i anspråk. Sammantaget påverkas kusterna kontinuerligt av ett stort förändringstryck, vilket drastiskt kan komma ändra såväl kustlandskapets karaktär som de ekologiskt, sociala, kulturella och ekonomiska förutsättningarna inför framtiden. Två generella huvudriktningar på förändringsprocesserna kan urskiljas när det gäller den fysiska miljön: • funktionstömning som ett resultat av vikande befolkningsunderlag, • funktionsomvandling till följd av ökat befolknings- och exploateringstryck. Utifrån länsstyrelsernas redovisningar av situationen i respektive region.

(27) Den svenska kusten. 25. framträder en övergripande bild av hur utvecklingen i kustzonen ser ut just nu. Nedan sammanfattas kortfattat denna bild främst ur bebyggelsesynpunkt.. Karta 1: Sammanfattande bild av exploaterings- och nyttjandetryck samt särskilt värdefulla kustlandskap. Kartan är mycket grov och generaliserad, och bör ses som ett första försök att illustrera hur viktiga kustzonsfrågor fördelas geografiskt över landet. Illustration: Boverket.

(28) 26. Vad händer med kusten?. Områden med stort befolknings- och exploateringstryck Som framgår av föregående avsnitt sker en stor inflyttning och stort bebyggelsetryck längs i princip hela västkusten, utmed skånska kusten och Blekinges södra kustområde samt hela kust- och skärgårdsområdet i Stockholmsregionen. Det är i huvudsak här och i anslutning till de urbana områdena som ny bebyggelse uppförs. En trend är att hamnområden i de större tätorterna på västkusten och i Skåne omvandlas till bostadsområden. Det sker en kontinuerlig expansion och förtätning av många städer, vilket länsstyrelsen i Blekinge menar leder till att områden för tätortsnära rekreation tas i anspråk. Ofta handlar det om områden med mycket stora naturvärden kopplade till främst gamla ädellövskogar. En del länsstyrelser, t.ex. Halland, nämner strategier för att förhindra att tätorterna expanderar utmed kusten och istället växer inåt land. För det attraktiva boendet utgör det varierande landskapet och kustområdet en viktig tillgång. Likaså är tillgången på bra kommunikationer och god service grundläggande för att folk ska vilja bo och verka i ett område. Besöksnäring och turism är viktig för identitet och näringsliv. I Norrland lyfter länsstyrelserna framförallt de ökade behoven av samverkan mellan tätorter för en regional utveckling, som kan ge bättre möjligheter att nyttja de begränsade arbetstillfällena och ge större möjlighet till val av boendeort. En viktig förutsättning för detta är snabba, säkra och miljövänliga kommunikationer för gods- och persontransporter. Detta är dock en generell fråga som rör hela landet. Det finns utmed hela den svenska kusten tendenser till att fritidshus i närheten av större tätorter övergår till permanentboende, särskilt nära tätorter med god tillgång på service. En sådan utveckling sker till exempel i de inre delarna av Stockholms skärgård, nära Kalmar tätort och i stora delar av Blekinges södra kust och på öar som har fast förbindelse med fastlandet. Omvandlingen innebär bland annat att bebyggelsemiljön förändras – husen blir större och kulturmiljön förändras. Samtidigt sker motsatt omvandling i andra områden – att permanenthus omvandlas till fritidshus. Detta sker i de yttre delarna av Stockholms skärgård, men även utmed bohuskusten och i en del skånska och blekingska fiskelägen. Den stora efterfrågan på fritidshus i en del av dessa områden leder till att priserna ofta stiger till höga nivåer.. Områden med glesbygdsproblematik De större glesbygdsområdena längs den svenska kusten finns huvudsakligen utmed delar av norrlandskusten samt kust- och skärgårdsområdet i norra Kalmar - södra Östergötland. I dessa områden sker en nedgång i jordbruk och fiske, bland annat med följden att skärgårdsöarna växer igen. I mindre exploaterade områden finns en potential för småskalig turism. Samtidigt behöver servicen förbättras. Flera av de norrländska länen har lyft fram infrastrukturens betydelse för den framtida utvecklingen utmed kusten. Mindre orter längs kusten blir idag ofta pendlingsorter med viss utflyttning, som i sin tur leder till försämrat underlag för service. Externhandelsetableringar medför dessutom att den lokala handeln slås ut. Framtida stationsorter utmed.

(29) Den svenska kusten. 27. Botniabanan anses ha expansionspotential för näringsutveckling och pendlingsboende. En bättre infrastruktur är även avgörande för utvecklingen av turismen till exempel Världsarvsområdet Höga kusten. Glesbygdsproblem förekommer också i Stockholms skärgård, i första hand på öar utan bro eller vägfärja. Detsamma gäller för några öar utan fastlandsförbindelse norr om Göteborg och i Blekinges östra skärgård. Generellt sett pågår det på öar utan fast förbindelse en omvandling av åretruntbebyggelse till fritidshusbebyggelse. Samtidigt som det finns en stor efterfrågan på fritidshus med stigande fastighetspriser som nämndes ovan, har traditionella näringar allt svårare att överleva och det är svårt att upprätthålla service. Tillförlitliga kommunikationer för skärgårdsbornas vardagsbehov är en nyckelfråga för möjligheten att leva och verka i skärgården. Utöver persontransporter är fungerande godstransporter avgörande för i synnerhet företagande i skärgården. För såväl gods- som passagerartrafik gäller att hela transportkedjan måste fungera – både den lokala transporten till sjöss och anslutningarna till ett regionalt kollektivtrafiksystem och/eller transportnät.. 3.3 Utveckling och förändringar i kustzonen Där inget annat sägs i detta avsnitt avses med ”kustzonen” alla öar samt fastlandet 5 km in från strandlinjen inklusive kusten på Gotland, som alltså räknas som fastland i detta fall.. 3.3.1 Befolkning och befolkningsutveckling Kustzonen utgör endast 6,5 procent av Sveriges landareal, men där bor 3,5 miljoner av landets drygt 9 miljoner invånare eller 38 procent. Detta förhållande skiljer sig inte nämnvärt mellan norra och södra delen av landet, vilket framgår av tabell 1.. Tabell 1. Landareal, befolkning 2005-01-01 och befolkningsförändring 1996-2005 1. Hela Sverige. Kusten. %. Södra 2 Sverige. Kusten. %. Landareal, km. 410 213. 25 610. 6,5 139 461. 17 543. 12,6 270 753. Bef 2005. 9 027 000 3 453 000 38. 7 592 000 2 963 000 39. 1 435 000 489 000 34. Bef.ändr 96-05. +169 000. +231 000. -62 000. 2. +164 000. 97. +167 000. 72. Norra 3 Sverige. Kusten. %. 8 067. 3,0. -4 000. 6. 1. Samtliga öar samt fastlandet till 5 km från strandlinjen. Gotland räknas som fastland. 2 Värmland, Örebro, Västmanland, Uppsala och alla län söder därom. 3 Dalarna, Gävleborg och alla län norr därom.. Under den senaste tioårsperioden ökade Sveriges befolkning med 169 000 invånare. Kustzonens folkmängd ökade samtidigt med 164 000, vilket motsvarar hela 97 procent av hela folkökningen. Av tabell 2.

(30) 28. Vad händer med kusten?. framgår dock att de tätorter som har mer än 50 000 invånare sammanlagt ökar mer än vad Sverige gör totalt. Av dessa 20 tätorter ligger hälften i kustzonen. De tre storstäderna står tillsammans för en ökning med 145 000 personer. Av de övriga orterna som ökar mest ligger endast två vid kusten. Det är alltså snarare storstäderna och universitets- och högskoleorterna än kusttrakterna i sig som är de huvudsakliga magneterna. Värmdö kommun som har färre än 50 000 invånare hör till de kommuner som ökar allra snabbast i landet. Den är ett bra exempel på en kommun som både har attraktiv skärgård och ligger i en storstadsregion.. Tabell 2. De 20 största tätorterna (de som har mer än 50 000 inv). Grå fyllning markerar kusttätorter Tätort Stockholm Göteborg Malmö Uppsala Västerås Örebro Linköping Helsingborg Norrköping Jönköping Lund Umeå Gävle Borås Södertälje Eskilstuna Täby Karlstad Halmstad Växjö. Invånare 1/1 2000. Ändring 1996-2005. Ändring i procent. 1 212 200 495 800 248 500 124 000 102 500 94 300 94 200 88 000 82 700 81 400 73 800 71 000 67 800 61 900 59 300 57 900 57 800 56 500 53 500 51 800. 93300 29200 22100 7700 5500 6900 4500 6500 -100 4400 4000 6500 600 2500 3200 700 2100 2500 4200 5000. +7,7 +5,9 +8,9 +6,2 +5,3 +7,3 +4,8 +7,4 -0,1 +5,4 +5,4 +9,2 +0,9 +4,0 +5,4 +1,2 +3,6 +4,4 +7,8 +9,6.

(31) Den svenska kusten. 29. 2. Karta 2: Befolkningsförändring 1996-2005 per km (stora kartan). Den lilla kartan är en bearbetning av motsvarande statistik för åren 1998-2004, som Glesbygdsverket gjort och som ger en tydligare bild av den demografiska tendensen. Illustration till vänster: Boverket bearbetad statistik från SCB Illustration till höger: Glesbygdsverket.

(32) 30. Vad händer med kusten?. 3.3.2 Bebyggelse och bebyggelseutveckling I kustzonen finns 990 000 av landets 3,1 miljoner byggnader (32 procent). Av tabell 3 framgår att byggandet gått ner kraftigt i hela landet jämfört med början av 1970- och 1980-talen, men att en allt större del av byggandet sker i kustzonen. Nära hälften av nybyggandet i södra Sverige sker i kustzonen.. Tabell 3. Antal byggnader1 år 2005 samt genomsnittligt byggande per år under tre perioder. Antal byggnader 2005. 1. Hela Sverige. Kusten. %. Södra 2 Sverige. Kusten. %. Norra 3 Sverige. Kusten. %. 3119000. 991000. 31. 2373000. 808000. 34. 746000. 183000. 24. 18000 11000 5200. 35 32 46. 43000 26000 9900. 15000 8700 4700. 35 33 48. 8800 7600 1300. 3100 2000 500. 35 26 34. Nya 1970-74 52000 byggnader 1980-84 34000 per år 2000-03 11000. Bebyggelseutvecklingen följer i stort samma mönster som befolkningsutvecklingen. Det är i och kring storstadsregionerna och övriga större tätorter som merparten av byggandet sker. Bortser man från det urbana byggandet är bebyggelsetrycket störst på västkusten och i Stockholms skärgård, ett bevis på att det är kombinationen vacker natur och närhet till storstäderna (framför allt Stockholm, Göteborg, Oslo, Malmö-Köpenhamn) som drar.. Byggandet vid stränderna Naturvårdsverket beskriver bebyggelseutvecklingen vid stränderna i sin nyligen utkomna rapport2. Där anges att närmare 120 000 byggnader ligger inom 100 m från strandlinjen. Denna bebyggelse tar upp omkring 30 procent av den svenska kuststräckan. Byggnaderna i denna zon ligger nästan tio gånger tätare än genomsnittet för hela landet. Tätast ligger de i storstadsnära områden. Mer oväntat är kanske att andelen strandnära bebyggelse generellt är något högre längs norrlandskusten än i södra Sverige. Nybyggandet längs stränderna har gradvis minskat under senare årtionden, men på andra håll har byggnadsverksamheten minskat betydligt mer. Andelen hus som byggts inom 100 m från stranden har mer än fördubblats, från 2 procent på 1970-talet till drygt 5 procent i slutet av 1990-talet. Naturvårdsverket beskriver konsekvenserna av att bebyggelsen tätnar i strandområdena på följande sätt: I takt med att kustbebyggelsen tätnat har öppna allmänningar styckats upp i tomter, strandängar har gjorts om till gräsmattor, gångstigar har förvandlats. 1. I denna byggnadsstatistik ingår samtliga byggnader utom friggebodar, uthus och lantbrukets ekonomibyggnader. 2 Monitor 19, Naturvårdsverket.

(33) Den svenska kusten. 31. till bilvägar och parkeringsplatser, naturstränder har ersatts av kajer, stensatta eller pålade strandkanter, bryggor eller badplatser. Alla sådana förändringar i kustlandskapet har genomförts i enlighet med de boendes önskemål; å andra sidan har de ofta varit till nackdel för det rörliga friluftslivet, för kulturhistoriskt värdefulla miljöer och för den biologiska mångfalden.. I genomsnitt är omkring hälften av de strandnära byggnaderna fritidshus. I exempelvis Bohuslän och Stockholms skärgård har emellertid fritidsbebyggelsen kommit att dominera helt. I delarna närmast tätorterna – inom pendlingsavstånd – är omvandling av fritidshus till åretruntbostäder (”permanentning”) ett vanligt fenomen (och har så varit i många år). Omfattande permanentbosättning i områden som inte är planerade för det ger i många fall upphov till problem med vattenbrist och utsläpp av otillräckligt renat avloppsvatten. Om grundvattenuttaget blir för intensivt leder detta i sin tur på många håll till att saltvatten tränger in i grundvattnet och förstör dricksvattentäkterna för överskådlig tid. Att döma av länsstyrelsernas redovisning till Boverket är problemen med vattenbrist och saltvatteninträngning vanligast i Stockholmsregionen, Västra Götaland och Blekinge. Enligt en enkät3 som Svenskt Vatten skickade ut år 2000 har 80 kommunala vattentäkter förhöjda kloridhalter (salt) fördelade på 55 kommuner. Enligt en kartläggning som SGU presenterade 1995 förekommer förhöjda salthalter i brunnar på många ställen längs hela kusten, och inte minst på Gotland och Öland. SGU ska göra en ny sammanställning i slutet av 2006. Permanentningen leder också till högre servicekostnader för kommunerna, ökad bil- och småbåtstrafik, landskapsförändringar och ökat slitage. Orsakerna till att människor bosätter sig i fritidshus varierar. Medan det i exempelvis Hallands län till stor del är pensionärer som för gott flyttar till sitt tidigare sommarhus, är det i Stockholms län vanligt att barnfamiljer bosätter sig i fritidshusområden för att det är svårt och dyrt att få tag i barnvänliga bostäder i andra områden. En del kust- och skärgårdsområden har blivit så eftertraktade att fastighetspriserna stigit mycket kraftigt, och därmed också fastighetsskatten. Detta leder i sin tur till att den ursprungliga fasta befolkningen får svårt att bo kvar. Husen köps upp och övergår till att bli säsongsbostäder. Vintertid blir samhällena mycket ödsliga. Enligt de uppgifter vi fått in av länsstyrelserna är detta ett problem framför allt längs Bohuskusten, i de nordvästra, sydvästra och sydöstra hörnen av Skåne och i de yttre delarna av Stockholms skärgård.. 3. Enkät om förekomst av klorid, flourid och bekämpningsmedel, Svenskt Vatten.

(34) 32. Vad händer med kusten?. 2. Karta 3: Antal byggnader år 2005 per km -ruta. Illustration: Boverket bearbetad statistik från SCB.

(35) Den svenska kusten. 33. 2. Karta 4: Nybyggandet per år och km -ruta för två perioder (1980-84 respektive 2000-03). Illustration: Boverket bearbetad statistik från SCB.

(36) 34. Vad händer med kusten?. Karta 5: Områden med minst 50 fritidshus år 2000. Illustration: Boverket bearbetad statistik från SCB. Karta 6: Andel av kusten som är bebyggd inom 100 m från strandlinjen. Illustration: SCB och Naturvårdsverket.

(37) Den svenska kusten. 35. 3.3.3 Kustens odlingslandskap och dess natur- och kulturvärde Det svenska kust- och skärgårdslandskapet innehåller unika natur- och kulturmiljöer som utgör en värdefull resurs för såväl bofasta, som för besökare. Anspråken är många och skiftande och landskapet förändras ständigt, oftast knappt märkbart under en lång period, men ibland snabbt genom exempelvis exploateringar. Konsekvenserna av till exempel jordbruksreformer och förändringar inom skogsproduktionen påverkar i högsta grad landskapet i kustzonen. Igenväxningsproblematiken på till exempel skärgårdsöar lyfts fram av flera länsstyrelser. De vittnar om att jordbrukets strukturomvandling medför att perifera områden blir allt mindre brukade med igenväxande odlingslandskap som följd. Detta ger på sikt, förutom minskad biologisk mångfald, stora konsekvenser för upplevelsen av kusten och de fåtaliga öar som fortfarande har ett levande kulturlandskap. Miljöer för det rörliga friluftslivet och fritidsbebyggelse blir fattigare på upplevelsevärden. Samtidigt medför skogsnäringens krav på kortare transporer av kostnadsskäl ökat tryck på avverkningar i kustområdet, vilket också kan innebära negativa effekter på upplevelsevärden.. Förändringen av odlingslandskapet Jordbruksverket gör varje år en uppföljning av arealen åkermark1 och betesmark2 som omfattas av arealstöd. Detta motsvarar i princip den verkliga arealen åkermark och betesmark i Sverige3. Arealen jordbruksmark – dvs. åkermark och betesmark – har varit i stort sett oförändrad mellan åren 1995 och 20044. Under dessa år minskade i Sverige åkerarealen med ca 100 000 ha till 2 661 000 ha, medan arealen betesmark och slåtteräng ökade med knappt 100 000 ha till 523 000 ha. Hur ser det då ut i kustzonen – har den följt samma utveckling som resten av landet? Med kustzon5 avser vi här en zon som omfattar de kommuner som ligger utmed havskusten och (eftersom statistiken ligger på församlingsnivå) de församlingar som ligger inom dessa kommuner. Mellan åren 1996 och 2004 har arealen åker inom denna kustzon6 totalt sett varit stabil, även om den var lägre år 2000 för att sedan öka till en något större areal år 2004 än år 1996. Arealen åkermark har däremot ökat mellan år 1996 och 2004, med totalt sett ca 10 % vilket är en. 1. Spannmål, baljväxter, grönfoder, vall, potatis, sockerbetor, oljeväxter och träda mm ingår i arealen åkermark. 2 Betesmark och slåtteräng omfattar även skogsbete, fäbodbete, alvarbete samt outnyttjad betesmark. 3 Dock ingår endast företag med mer än två hektar åkermark. 4 Jordbruksmarkens användning 2004 (JO 10 SM 0501) 5 Observera att i de kartor som följer visas statistik för en bredare zon; kustkommunerna och deras närmaste inland. Siffrorna som presenteras gäller dock enbart för kustkommunerna. 6 Inte alla församlingar i kustkommunerna har tagits med i denna analys, eftersom det saknas statistik för en del församlingar år 1996. När det gäller arealen betesmark har till exempel sextio församlingar av totalt 683 stycken räknats bort. Arealen för dessa församlingar har således inte heller räknats med för åren 2000 och 2004..

No results found