Vad går målspel ut på i ämnet idrott och hälsa? : En kvalitativ intervjustudie om elevers upplevelse av målspel i undervisningen.

Examensarbete

Avancerad nivå

Vad går målspel ut på i ämnet idrott och hälsa?

En kvalitativ intervjustudie om elevers upplevelse av målspel i undervisningen.

Författare: Jonna Rosén Handledare: Erik Backman Examinator: Gunn Nyberg

Ämne/huvudområde: Idrott och hälsa Kurskod: AIH237

Högskolepoäng: 30hp

Examinationsdatum: 2021-01-27

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):

Ja ☒ Nej ☐

Abstract:

The focus of this study is on invasion games in the lessons of physical education during high school. Earlier studies shows that invasion games in physical education are faced with certain challenges, as they are usually interpreted with different ideas of what the game should be like as written by the association of sports. Therefore, it is difficult for both teachers and students to understand what to focus on while learning the invasion games.

The purpose of this study is to investigate the students´ experiences of what they think invasion games in physical education is about and also to analyze from their experience what they should be learning in invasion games in during their high school. The theoretical approach in this study is in reference to Bourdieu´s concepts of habitus, the logic of practice and doxa. To find this out a qualitative method has been used in form of interviews.

The results of the study are divided into four categories, these are; how to play the game, how to move, how to do something you can or cannot, and students´ own ideas about teaching invasion games. The students that participated in the study shows that invasion games are something one either can or cannot do. There is no middle ground. The students feel that there is no clear purpose of learning about invasion games, although it is a fun part of physical education. The students who play invasion game on their spare time do not find the lessons useful, as far as developing their skills in invasion games is concerned.

The results of this study also show that majority of the participating students appreciate invasion games in spontaneous teaching manner where previous experience and conditions do not matter. This results to majority being active during the lessons. The results also show that students have difficulty in verbally expressing what invasion games teach them.

Nyckelord: Idrott och hälsa, målspel, föreningsidrott, habitus, praktikens logik och doxa.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

1.1 Syfte och frågeställningar ... 6

2. Tidigare forskning ... 6

2.1 Sökstrategi ... 6

2.2 Kursplanen LGY11- idrott och hälsa ... 7

2.3 Idrott och hälsa som skolämne ... 8

2.4 Målspel ... 9

2.5 Målspel i ämnet idrott och hälsa ... 10

2.6 Modellbaserat lärande i målspel ... 12

3. Teori ... 14

3.1 Habitus ... 15

3.2 Doxa ... 16

3.3 Praktikens logik ... 16

4. Metod ... 18

4.1 Kvalitativ metod semistrukturerad intervju ... 18

4.2 Urval ... 19

4.3 Genomförande ... 19

4.4 Analysmetod ... 20

4.5 Etiska överväganden ... 21

5. Resultat och analys ... 23

5.1 Att spela spelet ... 23

5.2 Att röra sig ... 26

5.3 Att göra något du kan eller inte kan ... 28

5.4 Elevernas egna idéer om undervisningen i målspel ... 29

6. Analys av resultat ... 30

6.1 Vad upplever eleverna att målspel i idrott och hälsa går ut på? ... 30

6.2 Vad anser eleverna att de ska lära sig under lektionerna i målspel? ... 32

7. Diskussion ... 34

7.1 Kopplingar till läroplanen ... 34

7.2 Målspelets syfte i undervisningen ... 35

7.3 Lärande genom målspel ... 36

Förslag till vidare forskning ... 39

Referenser ... 40

Bilaga 1. Intervjuguide ... 43

Bilaga 2. Informationsbrev ... 44

1. Inledning

Målspel i undervisningen dras med diverse problem, där kritik har växt fram eftersom den oftast anses som tävlingsinriktad och att pojkar ofta dominerar över flickor i målspel (Teng, 2013, s.14). Forskning visar även att undervisningen i målspel tycks sakna ett tydligt lärande (Larsson, 2014, Ward och Quennerstedt, 2015). Skolämnet idrott och hälsa har med tiden blivit ett alltmer omdebatterat ämne i skolorna. Utifrån samhällets perspektiv ses det som ett ämne där barn och ungdomar får möjlighet att röra på sig, alltså att vara fysiskt aktiva (Larsson, 2016, s.22). Idrott och hälsa är idag ett obligatoriskt ämne för grundskolan årskurs 1-9 och för gymnasiet finns det en kurs, Idrott och hälsa 1 som alla elever läser. Därefter finns det valbara kurser i idrott och hälsa för olika gymnasieprogram (Larsson, 2016, s.23). Idrott och hälsa ses, i allmänhetens ögon, som ett praktiskt ämne i skolan, där eleverna ska genomföra olika rörelser, spel och lekar. Praktiken utvecklas i mötet mellan alla individers erfarenheter och verksamhetens logik samt historia. Det är viktigt att komma ihåg att sättet att praktisera en viss idrott på, eller sättet att röra sig på i ett visst sammanhang, oftast bär på en specifik historisk, kulturell och social karaktär (Larsson, 2014, s.63). Hur idrotten ska se ut och utföras är någonting som såväl lärare och elever har olika föreställningar om (Nyberg, 2018, s.44).

En stor del av undervisningen i idrott och hälsa formas av fysiska aktiviteter eller idrotter som liknar olika föreningsidrotter som i sig bär med sig historiskt, socialt och kulturellt präglade föreställningar om hur man förväntas agera eller vara när man deltar i en specifik idrott. Undervisningen i idrott och hälsa har även fått en del kritik då den ofta verkar vända sig till de elever som är intresserade av idrott och som deltar i någon föreningsidrott på fritiden (Larsson, 2016, s.22). Forskning visar även att genomförandet och användandet av målspel i undervisningen har sina problem. Målspelsundervisningen har kritiserats eftersom den oftast anses vara tävlingsinriktad samt att pojkar ofta dominerar över flickor i målspel (Teng, 2013, s.14). Gemensamt för olika målspel är idén om att två grupper delar på samma spelyta och tanken är där att spelarna, genom såväl passningar som

dribblingar ska ta sig fram över banan och förbi motståndarna, till andra sidan och göra mål (Teng, 2013, s.21).

De teoretiska perspektiven i denna studie kommer att utgå ifrån Bourdieus begrepp habitus, doxa och praktikens logik. Syftet med denna studie är att undersöka vad eleverna upplever att målspel i undervisningen går ut på. För att besvara syftet med studien har jag använt mig av kvalitativa intervjuer som

är semistrukturerade (Barajas Eriksson, mfl, 2013, s.128).

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka vad eleverna själva upplever att de ska lära sig under lektionerna i målspel när de studerar på gymnasialnivå. Vidare är syftet att undersöka vad elevernas uppfattning om vad målspel är i idrott och hälsa samt vad det går ut på.

• Hur ser lektionerna ut i målspel enligt eleverna?

• Vad upplever eleverna att målspel i idrott och hälsa går ut på?

• Vad anser eleverna att de ska lära sig under lektionerna i målspel? • På vilket sätt önskar eleverna att undervisningen i målspel genomförs?

2. Tidigare forskning

I följande avsnitt redovisas de sökvägar som användes för att hitta relevant forskning. Därefter presenteras tidigare forskning som en introduktion till forskningsämnet. För att få en bättre förståelse för ämnet idrott och hälsa

presenteras en beskrivning av hur ämnet skrivs fram i läroplanen. Därefter följer tidigare forskning under fyra rubriker, Idrott och hälsa som skolämne, målspel, målspel i ämnet idrott och hälsa samt modellbaserat lärande i målspel.

2.1

Sökstrategi

För att hitta aktuell forskning använde jag mig av såväl kurslitteratur från kurser i idrott och hälsa, Diva och ERIC (Ebsco) som är två olika databaser för forskning. Böckerna användes främst för att ge en bakgrund till skolämnet idrott och hälsa samt för att försöka ge en bild av hur ämnet har sett ut över tid samt förändras till det skolämne som det är idag. Vid min första sökning i ERIC använde jag

sökorden ” Physical education and sports pedagogy” vilket resulterade i väldigt många träffar. Jag ändrade min sökning till

”physical education”, sweden OR swedish, sport*. När jag sedan klickade i ”Peer Reviewed” på denna sökning gav det mig 75 träffar. Jag sedan sökte på ”Physical education”, invasion games, game* med rutan ”Peer Reviewed” i kryssad, då fick jag 52 träffar. Då jag är intresserad av just undervisningen i målspel så valde jag att göra om min sökning. Till slut valde jag att söka på ”teaching games

for understanding”, sweden OR swedish, physical education och ”Teaching games for understanding”, physical education, invasion games. De två sista sökningarna upplever jag som mer specifika till mitt problemområde vilket resulterade i färre träffar men som är mer relevanta för min uppgift.

2.2 Kursplanen LGY11- idrott och hälsa

Den nu gällande läroplanen för gymnasieskolan (LGY11) började att gälla under år 2011. I och med läroplanen LGY11 inkluderades en större bredd av aktiviteter i ämnet idrott och hälsa (Sandahl, 2019, s.397). Enligt kursplanen LGY11 för ämnet idrott och hälsa i gymnasieskolan ska undervisningen syfta till att eleverna ska få möjlighet att utveckla sin kroppsliga förmåga genom en bredd av aktiviteter (Skolverket, 2011). Undervisningen i idrott och hälsa ska utgöras av fysiska aktiviteter som är utformade så att alla kan delta samt utvecklas utifrån sina egna förutsättningar (Skolverket, 2011, s.1). Målspel i ämnet idrott och hälsa skrivs varken fram under det centrala innehållet eller inom syftet för undervisningen i idrott och hälsa. Ändå visar tidigare forskning på att stor del av undervisningen i idrott och hälsa bedrivs genom olika typer av målspel. Skolverket (2011) skriver i sitt bedömningsstöd att eleverna i ämnet idrott och hälsa ska ges möjlighet att fördjupa sig i olika rörelseaktiviteter (Skolverket, 2011, s.6). I en bredd av aktiviteter ingår ”rörelse-, boll eller redskapslekar. Bollspelsvariationer (mål-, nät-, träff-, slag- och löpspel” (Skolverket, 2011, s.7).

Däremot är det inte definierat vad den kroppsliga förmågan i målspel innebär. Det medför att svaret på frågan, vad ska eleverna lära sig inom målspel i ämnet också blir svårt att definiera och upp till läraren att bestämma. Forskning inom området

tyder på att undervisningen i ämnet idrott och hälsa inte på något tydligt och metodiskt sätt ger eleverna möjlighet att utveckla sin kroppsliga förmåga i målspel. Forskningen tyder istället på att det är elevernas fysiska aktivitetsnivå som ofta bär en central roll i undervisningen, oavsett hur eleverna väljer att röra sig under lektionerna i målspel (Nyberg, 2018, s.44).

2.3 Idrott och hälsa som skolämne

Undervisningen i idrott och hälsa i den svenska skolan kan ses som det ämnet som genomgått de mest genomgripande förändringarna sedan 1800-talet. Ämnet har genom åren haft flera olika namn, det började med gymnastik, för att sedan

heta gymnastik med lek och idrott, för att sedan återigen benämnas som gymnastik. I och med den nya läroplanen LPO94 fick ämnet namnet idrott och hälsa i skolan (Sandahl, 2019, s.385). Idrottsämnet hade under början av 1900-talet en relativt stark ställning på skolschemat (Sandahl, 2019, s.393). Under 1960-talet kom olika typer av sporter och spel, som bollspel och lek, dans och utomhusundervisning in i undervisningen som tidigare präglats av Linggymnastik. Genom historien har ämnet idrott och hälsa setts som ett praktiskt ämne i skolan med fokus på gymnastik, sport och lek (Larsson & Redelius, 2008, s.383).

Idrottskulturen i Sverige präglas idag av historiska rötter från två olika håll, där vi på ena sidan har den engelska public School-sporten med fokus på tävling och på den andra sidan Linggymnastiken med fokus på god hållning (Larsson, 2014, s.63). Detta skapar vissa utmaningar för lärare, då de ska skapa olika

undervisningssituationer som ska präglas av flexibilitet när det handlar om vilket sätt man kan se på kroppen men även vilken typ av fysiska aktiviteter som ska genomföras. Därav är det viktigt att lärare tänker på för vem undervisningen är upplagd, samt att organisera och strukturera undervisningen så att alla kan delta utifrån sina förutsättningar och tidigare erfarenheter (Larsson, 2014, s.64). Studier visar att undervisningen även präglas av aktiviteter som kan mätas på ett

kvantitativt sätt som friidrott, längdskidåkning och olika typer av fysiska tester. Detta kan vara lättare att bedöma men det kan även föra med sig problem, som att vissa elever tar avstånd från undervisningen och framförallt de elever som inte

deltar i någon typ av föreningsidrott på fritiden (Larsson & Redelius, 2008, s.389). Oftast förekommer det någon form av tävlingsmoment i de olika idrotter som genomförs under lektionerna i idrott och hälsa, men även i olika typer av föreningsidrotter som vissa elever är aktiva inom på fritiden. Tävlingsmomenten ses ibland som något fult och dumt framförallt i olika skolsammanhang, och då även under idrottslektionerna (Larsson, 2014, s.54).

Huvudfokus för lärare i idrott och hälsa ska vara att hjälpa eleverna att utveckla sin fysiska förmåga för att kunna vara fysiskt aktiva under senare delen av livet. Idrott och hälsa är även ett ämne som är fullt av olika typer av förväntningar och

rörelsekulturer (Larsson & Karlefors, 2015, s.573). Det kan vid en första anblick vara svårt att förstå vad eleverna ska lära sig under lektionerna i idrott och hälsa. Olika rörelsekulturer kan relateras till på vilket eller vilka sätt en social grupp hanterar ett behov, samt en önskan om rörelse (Larsson & Karlefors, 2015, s.574). Ändamålet för dessa rörelsekulturer har inte alltid varit kopplade till utbildning. Eftersom de även används i skolorna, i undervisningen i idrott och hälsa påverkar de hur samt vad lärare undervisar om, men även vad eleverna lär sig eller inte lär sig under lektionerna (Larsson & Karlefors, 2015, s.574).

2.4 Målspel

Målspel kan ses som idrotter som fotboll, handboll, ishockey och innebandy, där vissa även förknippar basket med målspel. I bedömningsstödet för gymnasieskolan skrivs mål- och nätspel fram som ett område där eleverna ska ges möjlighet att utveckla sin kroppsliga rörelseförmåga (Skolverket, 2011, s.7). Att som lärare i ämnet ge eleverna möjlighet att utveckla sin kroppsliga rörelseförmåga kan ses som utmanande och komplext, framförallt i området målspel. På grund av den interna logiken inom målspel fungerar spelaren eller eleven i samma handlingsfält som sina motståndare medan varje lag oftast tävlar om att göra mål. I det offensiva spelet handlar det om att skapa möjligheter för att ta poäng, vilket kräver att spelarna eller eleverna har förmågan att lösa olika taktiska problem samt att de behärskar de olika färdigheter och boll-rörelser som krävs för att övervinna motståndarnas defensiva arbete. På samma sätt måste de försvarande spelarna lyckas lösa de taktiska problem som uppstår genom att försöka försvara sitt mål

och vinna tillbaka bollen från det andra laget, så att de ska kunna ta poäng genom att göra mål (Farias et al, 2019, s.692). Genom att spela olika målspel under lektionerna i idrott och hälsa behöver eleverna lösa de taktiska problem som uppstår under spelets gång, där de även behöver iaktta och försöka lösa de olika problem eller hinder som kan uppstå och därefter besluta sig för hur de ska agera. Exempelvis behöver eleverna genom spelet ta olika beslut som ”vad ska vi göra” och ”hur ska vi göra det” som passar bäst utifrån den situation som eleverna har hamnat i under spelets gång (Farias et al, 2019, s.692).

Målspel handlar oftast om mer än att enbart spela spelet, där det under lektionerna i idrott och hälsa kan ”handla om några centrala kompetenser som samarbete, kommunikation, problemlösning, kreativitet och kroppskontroll” (Teng, 2015, s.15). Teng skriver (2015, s.15) att målspel innebär kroppslig aktivitet som kan kännetecknas av kamp, samhandling och problemlösning. För att spelet ska kännas meningsfullt och för att samarbetet ska fungera behöver eleverna vara överens om att de spelar med varandra i laget och mot andra lag. Med samarbete menas grupparbete eller lagarbete och ett bra samarbete kan liknas med enighet och förståelse (Teng, 2015, s.16). För att detta ska ske på ett bra och naturligt sätt i målspel bör eleverna röra sig i relation till andra deltagare på planen (Teng, 2015, s.17). Begreppet match ingår i målspel, och kan relateras till lekens logik, match kan även kopplas till tävlingslogiken. Målspel kan även ses som ett område där kommunikation och social verksamhet är centrala delar då det är flera som spelar mot och med varandra på planen samtidigt och där rörelse såväl med som utan boll ses som en framgångsfaktor (Teng, 2015, s.19).

2.5 Målspel i ämnet idrott och hälsa

Målspel och andra bollekar utgör en klart dominerande del av undervisningen, följt av lekar, tränings- och motionsaktiviteter. Historiskt har undervisningen i idrott och hälsa byggt på praktiken att undervisa tekniker och färdigheter, till stor del isolerat från deras rörelsekontext. Eleverna behöver således få möjlighet att visa sina praktiska kunskaper i sin helhet, i rörelsens- eller idrottens sammanhang (Ward & Quennerstedt, 2015, s.559). Målspel är även någonting som ses som ett innehåll där många elever engageras och blir delaktiga under lektionerna. Däremot

är det ingenting som tydligt lyfts fram i kursplanerna i ämnet på samma sätt som dans, friluftsliv, simning och orientering (Skolverket, 2011, s.1). För att eleverna ska få möjlighet att utveckla sitt lärande inom målspel kan lärarna använda sig av isolerade taktiska övningar för att kategorisera olika delar av spelet. Att sedan koppla de isolerade övningar till spelet i sin helhet gör det möjligt för eleverna att urskilja olika flöden av taktiska beslut som behöver tas under spelets gång

(Gréhaigne et al, 2010, s.258).

Inslag av målspel i undervisningen är någonting som visats uppskattat av många elever, såväl pojkar som flickor. Enligt en studie gjord av Håkan Larsson och Karin Redelius är undervisningen i idrott och hälsa inriktad mot konventionella tävlingssporter- och främst bollspel. Praktiken under lektionerna i målspel

utvecklas i mötet mellan elevernas erfarenheter och historia, vilket kan sägas vara en del av elevernas bakgrund men kan även kopplas till målspelsundervisningens logik och historia (Larsson, 2014, s.63).

Gray mfl (2009) har gjort en studie om målspel i Skottland, där de skriver att ett av huvudsyftena med målspel i ämnet idrott och hälsa är att utbilda och förse eleverna med erfarenheter, färdigheter samt kunskaper som uppmuntrar de till att vara fysiskt aktiva under senare delar av livet. En nyckel för detta är att utveckla elevernas förståelse och motivation i målspel, där de menar att alla kan ha motivation, men att den påverkas av miljö och målinriktning (Gray, mfl, 2009, s.65). Om läraren i idrott och hälsa uppmanar ansträngning i målspel kan det påverka elevers motivation i målspel positivt såväl i som utanför skolan. Om undervisningen däremot riktar sig mot ett prestationsklimat kan det få en negativ påverkan hos eleverna vilket kan leda till att de inte vill spela målspel, vare sig i eller utanför skolan (Gray, mfl, 2009, s.66). Därav är det viktigt att förstå vilken inverkan undervisningsbeteenden har på elevernas inlärning då det påverkar elevernas inställning till målspel (Gray, mfl, 2009, s.66).

Undervisningen i ämnet idrott och hälsa består till stor del av aktiviteter som skapar en hög aktivitet hos eleverna, och som främjar samarbete samt goda

inom målspel i skolan ofta ser ut som sport och som kan kännetecknas av en funktionell samordning av olika samarbetsåtgärder. Det kan handla om att lärare och elever behöver förhålla sig till sina kunskaper om målspel samt att se till att undervisningen riktas mot utbildningens ändamål inom målspel. Det räcker således inte att enbart att vara bra på målspel inom denna rörelsekultur (Ward &

Quennerstedt, 2015, s.588). För att eleverna ska utveckla sina kunskaper inom målspel är de tvungna att förhålla sig till lärarens didaktiska upplägg i

undervisningen, samt utforska vad som utgjorde samarbetsåtgärder i den sociala dimensionen genom de olika målspel som användes i undervisningen (Ward & Quennerstedt, 2015, s.588).

Teng (2015) skriver i sin avhandling hur begreppet samarbetsförmåga i målspel kan ske i en fysisk form. Eleverna kan anpassa sina rörelser i förhållande till sin omgivning, vilket i målspel kan handla om att eleverna slår en lagom hård passning till sin lagkamrat så att lagkamraten i nästa situation ges bra förutsättningar för att göra någonting bra med bollen (Teng, 2015, s.13).

2.6 Modellbaserat lärande i målspel

Det finns flera olika modeller som lärare kan använda sig av i sin undervisning i målspel. Nedan presenteras Tactical decision learning model (TDLM), team invasion games (TIG), teaching games for understanding

(TGFU) och tactical approach (TA).

I en fransk studie gjord av Gréhaigne, Caty och Godbout skriver de att TDLM är en läroplansmodell som används av idrottslärare i Frankrike med syfte att hjälpa eleverna att utveckla sin taktiska förståelse för spelet i olika lagsporter

(Gréhaigne et al, 2010, s.257). Vid en gemensam analys av elevernas agerande och rörelser i spelet ges eleverna möjlighet att utveckla en taktisk förståelse för det aktuella spelet. För att utveckla elevernas taktiska förståelse av spelet kan lärarna därför använda sig av isolerade övningar, för att på så vis kategorisera olika delar av spelet. Att sedan koppla dynamiken mellan de olika delarna i spelet ges eleverna möjlighet att urskilja flöden av taktiska beslut som de tar under spelets gång. För lärare i ämnet idrott och hälsa handlar det om att presentera möjliga sätt

att lösa diverse problem för att öka elevernas inlärning i målspel. Det kan medföra att eleverna lär sig att hantera sin position, medspelares och motspelares placering samt olika rörelser för att sedan ta snabba beslut och spela bollen vidare till en medspelare (Gréhaigne et al, 2010, s.258).

Enligt en studie gjord i Skottland skriver Grey och Sproule (2011) om hur TIG som hockey, rugby och fotboll spelar en viktig roll i läroplanen för skotsk

kroppsövning i skolan. Det på grund av att idrotterna har en historisk och kulturell roll i samhället i Skottland, men även på grund av att TIG kräver utveckling av viktiga kognitiva, emotionella och psykomotoriska färdigheter hos eleverna. För att utveckla elevernas prestationer inom TIG i undervisningen i ämnet idrott och hälsa har det traditionellt undervisats genom ett lärarcentrerat

och färdighetsfokuserat tillvägagångssätt (Gray & Sproule, 2011, s.15). Syftet med det är att ge eleverna möjlighet att utveckla och förfina sina färdigheter genom övningar som är isolerade från spelet, innan de används i spelet som helhet. I denna typ av undervisning får eleverna oftast öva i drill-form så att de ges

möjlighet att fokusera på viktiga tekniska komponenter i övningen. Lärarens roll i denna del blir att ge eleverna feedback kopplat till förbestämda tekniska

komponenter i färdigheten som ska tränas. Däremot finns det även problem med det här tillvägagångssättet i undervisningen. Då eleverna genom TIG inte ges möjlighet att utveckla sin förståelse för de olika situationerna som kan tänkas uppstå under spelet, bidrar denna modell till att eleverna inte ges möjlighet att utveckla sin spelförståelse (Gray & Sproule, 2011, s.16).

Genom TIG-perspektivet är färdigheter som att observera, reflektera och tillämpa viktiga delar. Eleverna ges sällan möjlighet att utveckla dessa delar då

undervisningen i TIG oftast bedrivs genom drill-övningar. För att eleverna ska få möjlighet att utveckla sin spelförståelse krävs ett motsatsförhållande vilket i målspel kan innebära att försvara när du inte har bollen inom det egna laget. Detta är någonting som ofta förekommer i olika typer av målspel (Gray & Sproule, 2011, s.16).

Modeller som TGFU och TA är två modeller som används i

målspelsundervisningen. Även om tillvägagångssättet för dessa modeller skiljer sig något i form av hur undervisningen är strukturerad, så är målet med modellerna att ge eleverna möjlighet att utveckla sin spelförståelse med hjälp av taktisk

medvetenhet och speluppfattning (O´leary, 2015, s.2).

Inom TGFU vill man nå en utvecklad spelförståelse hos eleverna med hjälp av konstruktivistiska inlärnings principer. Den konstruktivistiska pedagogiken speglas av att eleverna skapar och konstruerar sin kunskap genom samspel med omvärlden (O´leary, 2015, s.2). Lärarens roll blir att välja det taktiska problem som eleverna ska hantera där eleverna själva väljer och använder de lämpligaste spelspecifika motoriska färdigheter som krävs för att lösa problemet. Dessa färdigheter utvecklas genom frågor, svar och ett aktivt deltagande i spelet eller spelliknande aktiviteter (Gray & Sproule, 2011, s.17). Inom denna modell kan vissa

modifieringar vara användbara i undervisningen. Modifieringarna kan röra spelområdet, utrustningen samt antalet spelare. Lärare kan använda sig av öppna frågor för att eleverna ska få möjlighet att tänka och reflektera kring spelet och då även utveckla sin förståelse för spelet. Lärarna kan även lägga till eller införa egna regler för att eleverna ska få hjälp att lösa de taktiska problemen som kan komma att uppstå genom spelet (O´leary, 2015, s.10).

Tidigare forskning visar att det finns olika modeller som lärare i idrott och hälsa kan använda sig av i målspel. Dessa modeller kan ses som ett hjälpmedel för att eleverna ska ges möjlighet att utveckla sina tekniska och taktiska färdigheter i målspel som kunskapsområde.

3. Teori

I analysen av den empiriska datan utgår denna studie från Bourdieus begrepp habitus, doxa och praktikens logik, vilka definieras nedan. Utifrån syftet och frågeställningarna anses denna teori vara relevant. Begreppet doxa kan ses som relevant då eleverna även kan ha en gemensam och för givet tagande uppfattning om vad målspel i ämnet idrott och hälsa går ut på. Praktikens logik kan ses som relevant då eleverna bär med sig en bild av vad som är meningen och logiken med

vad de ska lära sig under lektionerna i målspel. Även om inte studien innebär en undersökning av elevernas habitus är begreppet relevant då vad som upplevs som doxa samt praktikens logik beror på elevernas habitus (Bourdieu, 1995). Därmed kan man genom att undersöka doxan och praktikens logik i målspel indirekt resonera och diskutera kring vad som skulle kunna utgöra det gemensamma och särskiljande i elevernas habtius (Backman, 2008, s.3).

De praktiska genomförandet, relationerna och konstruktionerna av såväl habitus, doxa och praktikens logik kan ge oss en övergripande syn av vad som anses som viktigt, logiskt och meningsfullt inom idrott och hälsa och sport i skolan (Brown, 2010, s.4). Idrott och hälsa är någonting som många elever möter tidigt i livet, andra inte. Detta är någonting som kommer att påverka deras synsätt på idrott och hälsa i olika sammanhang i livet, även inom ämnet i skolan (Brown, 2010, s.5). Bourdieus begrepp är inte speciellt användbara var för sig, utan de blir effektiva tillsammans (Larsson, 2009, s.49).

3.1 Habitus

Enligt Bourdieu har alla människor något som han kallas för habitus, med det menar han en individs handlingsmönster. Under varje människas uppväxt läggs grunden för hens habitus. Beroende på tidiga sociala upplevelser från barndomen så har varje individ olika förutsättningar för att ta till sig och använda sig av ny kunskap, i nya eller olika sammanhang (Larsson, 2019, s.407). Habitus kan ses som en tankestruktur, som är samlad av våra tidigare erfarenheter. Detta kan medföra att människor med liknande bakgrund ofta tänker och agerar på liknande sätt (Larsson, 2019, s.407). Genom Bourdieus begrepp habitus överskrider han motsatsförhållandet mellan individ och miljö, en människas agerande är då någonting som finns i dess kroppar och dess sinnen, men även i den struktur som blir deras praktik (Londos, 2010, s.42). Habitus ses som något föränderligt, och som ändras beroende på omvärlden och olika situationer som människan ställs inför (Bourdieu, 1984, s.148). Habitus är både någonting som människan tillägnat sig, men även någonting som människan har vilket ibland kan fungera som ett kapital. Habitus kan bland annat förklara hur vissa tankar och handlingar framstår

som möjliga och andra som omöjliga för den enskilda människan. Habitus kan vara en människas agerande som förvärvats genom den direkta och indirekta inlärningen (Larsson, 2019, s.407).

Habitus tycks vara ett användbart begrepp inom idrottsforskning, inte minst som ett begrepp kopplat till frågor om könsmönster (Brown, 2010, s.3). Även om jag i arbetet inte har undersökt deltagarnas habitus på individnivå, så är begreppet relevant då praktikens logik (vad människor upplever som logiskt) kan ses som ett resultat av habitus det vill säga, habitus i praktiken. Utifrån mina frågeställningar och utifrån Bourdieus teori kan vi få en förståelse för hur detta speglar

undervisningen i målspel på lektionerna i idrott och hälsa (Brown, 2010, s.3).

3.2 Doxa

Doxa betraktas som det man inte strider om, det som alla individer är överens om och som alla tar för givet, det inte ifrågasätts. Doxa är ett begrepp som

representerar kollektiva föreställningar, normer och attityder om den ”rätta” praktiken. Doxa kan förstås som någonting som inte behöver motiveras, en

förutsättning som ingen utmanar (Larsson, 2009, s.57). Doxa är däremot ingenting som är förevigat, utan kan den kan ändras och omformas, och är till viss del beroende på sitt sociala sammanhang. De olika förändringar som kan göras och vilka som anses som möjliga bestäms inte bara av individen utan beror också på vad som finns i historien, olika kamper som först tidigare (Bourdieu, 1995, s.58). Så länge man ser doxa som någonting som är självskrivet så reproduceras det av tradition, att det alltid har varit så, det ifrågasätts först när det synliggörs. Doxa är osynligt och behöver oftast inte uttalas utan den ingår i de rådande

föreställningarna om hur spelet ska spelas (Larsson, 2009, s.57).

Doxa användes i studien för att se vad eleverna upplever som gemensamt och för givet taget avseende vad målspel i ämnet idrott och hälsa går ut på.

3.3 Praktikens logik

Praktikens logik är även det ett begrepp som Bourdieu använder sig av. Lars-Magnus Engström (Engström, mfl 2018), svensk professor i idrottspedagogik, har

använt sig av detta begrepp i idrottsforskning. Han menar att man inom idrott kan dela in praktikens logik i tre huvudgrupper, att utföra, förbättra och uppleva, vilket ger upphov till både övning och social plats (Engström, mfl, 2018, s.892). Hur en specifik övning utvecklas är enligt Engström resultatet av hur en individ, baserat på habitus, antar praktikens logik genom olika rörelsekulturer (Engström, mfl, 2018, s.894). Hur en övning eller ett spel utvecklas kan enligt Bourdieu (1997) vara en produkt av att spela spelet med närvaro (Bourdieu, 1997, s.82). Där en spelare som fångas av spelet anpassar den sig till vad den ser i den specifika situationen, vad den förutser, där spelaren kan spela bollen till en yta som den kommer att nå innan motståndaren, istället till den närmsta medspelaren (Bourdieu, 1997, s.82). Det finns inte något enkelt samband mellan det

förutbestämda syftet med en specifik rörelseaktivitet och varför människor med olika bakgrund utvecklar eller inte utvecklar ett intresse för en viss aktivitet. Logiken kommer från hur de olika aktiviteterna utvecklas under tid. Hur en övning kan utvecklas olika för olika individer. Det är därför Bourdieu erbjuder ett

teoretiskt perspektiv som kan användas för att förstå logiken som ligger till grund för olika rörelsepraxis. Praktikens logik gör det möjligt för oss att utforska

förhållandet mellan logiken i olika rörelsekulturer och utövarnas habitus (Engström, mfl, 2018, s.895).

“A player who is involved and caught up in the game adjusts not to what he sees but to what he fore-sees, sees in advance in the directly perceived present; he passes the ball not to the spot where his team-mate is but to the spot he will reach—before his opponent—a moment later [...] The ‘feel’ (sens) for the game [or more broadly, the feel for the practice] is the sense of the

imminent future of the game, the sense of the direction (sens) of the history of the game that gives the game its sense (Engström, mfl, s.895).”

Människor kan närma sig en rörelsekultur med avsikt att till exempel, förbättra konditionen, öva en färdighet eller uppleva naturen. Avsikterna är däremot inte tillräckliga för att människor ska uppleva deltagande i en viss aktivitet på ett meningsfullt sätt (Engström, mfl, 2018, s.897).

Bourdieus begrepp praktikens logik har använts i idrottsforskning för att få en bättre förståelse för hur olika rörelseaktiviteter som exempelvis sport eller hur

olika utomhusaktiviteter används i undervisningen. När det handlar om idrott betonas ofta tävlingselementet samt dess förhållande till maskulinitet (Engström, mfl, 2018, s.897). I studien används praktikens logik utifrån vad eleverna uppfattar att de ska lära sig, det eleverna uppfattar som ett logiskt lärandeobjekt.

4. Metod

Följande avsnitt innehåller en beskrivning av studiens forskningsmetod och datainsamlingsmetod. Här presenteras även urval, genomförande, dataanalys och etiska överväganden.

4.1 Kvalitativ metod semistrukturerad intervju

Kvalitativa undersökningar syftar till att ta reda på egenskaper eller upplevelser hos deltagarna (Larsen, 2018, s.115). Kvalitativ metod i form av intervjuer är relevant då denna studie syftar till att undersöka vad eleverna upplever att målspel i idrott och hälsa går ut på samt vad eleverna upplever att de ska lära sig under lektionerna i målspel. För att få så mycket användning som möjligt av intervjuer är det viktigt att ha klargjort sitt syfte och sitt problemområde så att resultatet med intervjuerna uppnås (Barajas Eriksson, 2013, s.127). De kvalitativa

datainsamlingsmetoderna handlar om insamling och systematisering av kunskap i syfte att nå en djupare förståelse för de problem som ska studeras. Syftet är här att visa sammanhang och mönster. Datainsamlingsmetoderna kan innebära intervjuer (Barajas Eriksson, mfl, 2013 s.127). Det är någonting som denna studie kommer att utgå ifrån i datainsamlingen. För att inte få för lite tid till varje intervju valde jag att lägga mitt intervjufokus på totalt sex styckes elever. Detta för att kunna gå lite djupare i intervjuerna.

I studien användes teoretiska begrepp för att hitta mönster och sammanhang som kan hjälpa mig att förstå resultatet bättre genom en analys av

undervisningspraktiken. Intervjuer kan vara ämnesfokuserade eller ha sitt fokus på en viss händelse (Barajas Eriksson, mfl, 2013, s.127). I detta fall kommer

intervjuerna vara ämnesfokuserade. Denna studie är genomförd med hjälp av semi-strukturerade intervjuer (Barajas Eriksson, mfl, 2013, s.128). Vid

färdigformulerade. Ordningsföljden på frågorna är flexibla och intervjuaren ställer följdfrågor när denne upplever att det är nödvändigt för att nå ett mer utvecklat svar (Larsen 2018, s.138).

4.2 Urval

I denna studie gjordes ett bekvämlighetsurval, där jag använde mig av de individer som dök upp (Bryman, 2018, s.496). De elever som var enklast att nå på grund av olika ingångar på deras skolor kontaktades. Vissa kontaktades via mejl medan andra kontaktades genom besök på deras skola. Studien genomfördes på gymnasieskolor i en mindre kommun i Sverige. Skolorna är relativt stora och erbjuder flera olika program. Skolorna skiljer sig något ifrån varandra då elever från såväl yrkesgymnasium som från högskoleförberedandegymnasium deltog i studien. Det var totalt sex stycken elever som deltog i studien, tre flickor och tre pojkar. Av de deltagande eleverna är tre stycken aktiva inom någon föreningsidrott på fritiden. Då det var relativt svårt att få tag på elever till denna studie blev det ett litet och ett bekvämlighetsurval. Eftersom de tillfrågade eleverna hade mycket att säga om forskningsämnet så ansåg jag att det var tillräckligt för denna studie.

4.3 Genomförande

Intervjuerna genomfördes i både fysisk miljö och digitala miljöer. Majoriteten av intervjuerna genomfördes i en fysisk miljö. För att genomföra intervjuerna digitalt användes Teams som plattform. Teams är en plattform som fungerar som ett videosamtal. Innan intervjuerna påbörjades informerades informanterna om

studiens syfte. Alla hade innan intervjuerna fått tillgång till informationsbrevet och det skriftliga informerande samtycket, som bland annat innehöll information om personuppgiftsbehandling då intervjuerna spelades in.

Intervjuerna som genomfördes byggde på en intervjuguide, därutöver hade intervjuaren även möjlighet att anpassa ordningen på frågorna för att de skulle passa in bättre samt bidra till ett tydligare flyt i intervjuerna. Intervjuguiden (se bilaga 1) var utformad för att få en så tydlig bild av lektionerna som möjligt då fokuset för studien ligger på elevernas upplevelser av undervisningen i idrott och hälsa. Intervjuerna inleddes med några ”uppvärmningsfrågor” för att

informanterna skulle känna sig bekväma. Därefter genomfördes den intervjudel som skulle hjälpa mig att besvara syftet och frågeställningarna. De inspelade intervjuerna transkriberades för att möjliggöra en djupare analys av elevsvaren.

4.4 Analysmetod

Analysen i denna studie tar sin grund i Larsens beskrivning av innehållsanalys (Larsen, 2018, s.160). De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant för att säkerställa att all information kommer med i analysen. Denna process består av kategorisering, kodning och identifiering av olika mönster och teman (Larsson, 2018, s.160).

När transkriberingen var klar kategoriserades materialet med hjälp av studiens teoretiska utgångspunkt. Bourdieus begrepp doxa och praktikens logik användes för att jag skulle hitta meningsfulla mönster i mina transkriberingarna (Larsen, 2018, s.159). Doxa användes i kodningen då jag letade efter sådant som eleverna upplever som för givet taget i sina berättelser. Praktikens logik användes för att jag skulle hitta delar i elevernas berättelser där de beskriver vad de upplever att de ska lära sig under lektionerna i målspel. Utifrån dessa begrepp samt mitt syfte och mina frågeställningar skapades fyra kategorier som senare redovisas i resultatet. Dessa är, att spela spelet, att röra sig, att göra något du kan eller inte kan samt elevernas egna idéer om undervisningen i målspel. Kodningen i denna studie utgick från relevant information som går att koppla till syftet och

forskningsfrågorna (Larsen, 2018, s.159). I kodningen utgick jag från de tidigare transrkiberingarna för att finna mönster i respondenternas uttalanden, för att hitta likheter och skillnader.

Larsen beskriver att analysarbetet är någonting som bedrivs genom hela arbetsprocessen med en studie (Larsen, 2018, s.159).

4.5 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet har utformat fyra huvudkrav på forskning, det

är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravetoch nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002, s.6).

Informationskravet

Informationskravet (se bilaga 2) handlar om att jag har informerat alla som kommer att beröras av forskningen samt forskningens syfte (Vetenskapsrådet, 2002, s.7). Detta har jag gjort både skriftligt och muntligt så att alla berörda ska känna att de kan ta del av informationen mer än en gång. Då vissa elever behöver höra och läsa flera gånger för att förstå är det viktigt för mig att poängtera varför undersökningen genomförts för informanterna.

Samtyckeskravet

Samtyckeskravet (se bilaga 3) betyder att deltagarna i en undersökning har rätt att själva bestämma om de vill delta eller inte. I vissa fall då eleverna är minderåriga behövs även ett samtycke från vårdnadshavare för att eleven ska få delta i

undersökningen (Vetenskapsrådet, 2002, s.9). För att göra detta så tydligt som möjligt för elever och lärare har jag använt mig av en blankett som de har fått fylla i om de är intresserade att delta i undersökningen och att de har rätt att avbryta när de vill utan att ange orsak. Där har jag även skrivit om syftet med undersökningen så att de kan ta del av det en gång till.

Konfidentialitetskravet

Konfidentialitetskravet handlar om att uppgifter om alla deltagande i en

undersökning ska ges största möjliga anonymitet där personuppgifterna förvaras på ett säkert sätt (Vetenskapsrådet, 2002, s.12). Eftersom min undersökning

genomfördes i en relativt liten kommun är både personer och skolor anonyma i studien. Detta är någonting som jag har försäkra deltagarna om såväl skriftligt som muntligt.

Nyttjandekravet handlar om att de insamlade uppgifterna om deltagarna enbart får användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002, s.14). Även detta är någonting som alla deltagande har informeras om, skriftligt och muntligt.

5. Resultat och analys

I detta kapitel kommer resultatet av mina intervjuer att redogörasför samt analyseras i förhållande till teorin. Resultatet kommer att redovisas med hjälp av fyra olika teman. De fyra teman är att spela spelet, att röra sig, att göra något du kan eller inte kan och elevernas egna idéer om målspel i undervisningen. Dessa teman framkom när transkriberingen av intervjuerna hade genomförts. För att finna dessa mönster utgick jag från studien teoretiska utgångspunkt samt syftet och frågeställningarna. De deltagande eleverna benämns med fiktiva namn för att behålla anonymiseringskravet. De sex eleverna är: Isak, Filip, Emil, Fanny, Emma och Anna

5.1 Att spela spelet

Fanny beskriver det i form av att hon vill veta hur man utför målspelet, hur man gör och varför man ska göra så. Fanny menar att det skulle underlätta för de elever som aldrig provat på målspelet tidigare. Hon beskriver hur läraren skulle kunna lägga upp undervisningen i målspel enligt följande ”Först värmer vi upp och sen berättar läraren vad vi ska göra och varför. Sen tycker jag att vi ska ha en passningsövning, sen spela spelet i form av match och sen jogga ner”. Fanny beskriver det som att undervisningen börjar med en uppvärmning eller en komma igång övning för att eleverna ska få komma igång lite innan de spelar match.

Studien visar att målspel i undervisningen i ämnet idrott och hälsa bedrivs på olika sätt från lärare till lärare och svaren är därför olika beroende på vilken lärare eleverna har. Gemensamt för alla elever som deltagit i denna studie är att

undervisningen i målspel verkar börja med någon form av uppvärmning. Men även vilken form av uppvärmning undervisningen har varierar för de deltagande

eleverna. Majoriteten av eleverna beskriver att uppvärmningen bedrivs i form av att jogga runt hallen ett par varv. Fanny beskriver uppvärmningen på följande sätt: ”Först brukar vi ha en gemensam uppvärmning som till exempel kan vara

doppboll, där vi delar klassen i två lag”. Däremot framgår det inte om läraren använder doppboll som uppvärmning varje gång eleverna har någon form av målspel i undervisningen, eller om det handlar om enstaka tillfällen. Det verkar

vara relativt vanligt förekommande eftersom Fanny väljer att lyfta det i sin beskrivning om hur uppvärmningen ser ut under lektionerna i målspel.

Uppvärmning är någonting som inleder lektionerna i målspel. Därefter verkar undervisningen se ut på flera olika sätt. Studien visar att en del lärare väljer att använda sig av någon teknik- eller passningsövning, andra inte. Om det finns någon teknik- eller passningsövning med i undervisningen i målspel verkar vara beroende på vilket typ av målspel som bedrivs i undervisningen. Emil beskriver: ”När vi har innebandy så är det ingen teknik- eller passningsövning, men när vi spelar handboll eller basket så brukar vi ha det”. Att läraren väljer att använda någon form av teknik- eller passningsövning i vissa målspel kan enligt mig bero på flera olika saker. Innebandy är en idrott som förmodligen många elever har stött på under sin skolgång.

En annan elev beskriver att det är väldigt sällan de har någon form av teknik- eller passningsövning med i undervisningen. Fanny uttrycker sig enligt följande:

”Om det är någon som frågar efter en teknik- eller passningsövning så brukar vi ha det. Om det är så att någon i klassen som är aktiv i exempelvis handboll och vill ha en sådan

övning så brukar den eleven få visa lite, men det är väldigt sällan”.

Fannys upplevelse verkar tyda på att eleverna har viss påverkan på vad

undervisningen i målspel ska innehålla. Däremot verkar eleverna inte ha så stor påverkan på hur undervisningen ska bedrivas och inte heller på hur läraren väljer att undervisa om målspel. Emma beskriver att målspelsundervisning kan bestå av olika typer av övningar:

”Vi brukar gå ihop två och två och kasta bollen till varandra, sen hade vi en skottövning, eller vi passade en passning, sen fick vi tillbaka den och skulle skjuta på mål. Läraren gick igenom lite

Utifrån detta svar verkar det som att Emmas lärare brukar använda sig av olika teknik- och passningsövningar relativt ofta i sin undervisning. Detta är någonting som skulle kunna bidra till att elevernas förståelse och utveckling blir större och bredare inom de olika målspelen.

Inom handboll och basket verkar det vara mer vanligt förekommande med en teknik- eller passningsövning än inom idrotter som innebandy och fotboll. Detta kan till viss del bero på att fotboll och innebandy kan ses som mer vanligt förekommande lagidrotter hos barn och ungdomar. Det skulle kunna bero på att läraren förväntar sig att eleverna har mer kunskap inom dessa idrotter än i andra. Filip beskriver: ”Vi hade en passningsövning i handboll, men i fotboll och innebandy hade vi väl ingenting sådant. Det anses väl som att alla kan spela fotboll eller innebandy”. Emil beskriver hur upplägget kan se ut i basket enligt följande: ”Om vi inte spelat basket på ett tag så brukar vi öva på att kasta lite till varandra eller på korgen”. Även här ser vi att eleven uttrycker att de använder någon form av teknik- eller passningsövning i vissa målspel, men inte i alla. Det verkar dock inte vara så dominerande utan kan ses som en del i undervisningen där eleverna får möjlighet att träna på sina färdigheter.

Anna beskriver att de sällan eller nästan aldrig har någon form av teknik- eller passningsövning med i undervisningen, utan de kastas direkt in i spelet. Skälet till detta verkar enligt Anna ligga i att ”Vi är ju en idrottande klass”. Det Anna berättar verkar inte vara kopplat till något specifikt målspel utan det verkar vara generellt oavsett vilket målspel de använder i undervisningen.

Studien visar att användandet av någon teknik- eller passningsövning verkar inte vara helt självklart i undervisningen i målspel. Det beror på och varierar en hel del, både beroende på vilken lärare eleverna har, men också beroende på vilket målspel lektionen ska innehålla. Däremot verkar det, utifrån elevernas berättelser vara mer vanligt förekommande att den största delen av målspel i undervisningen går åt till att spela spelet i någon form. Filip beskriver: ”Planen brukar delas in i två sen får man köra det målspel som man tycker är roligast, oftast är tjejerna på ena planen och killarna på den andra”.Hur spelet spelas verkar däremot inte vara helt lika för

alla elever. Det framgår inte om eleverna upplever att de får spela på stor plan eller med flera mindre lag på mindre planer. Att spela spelet i slutet av lektionen verkar vanligt förekommande utifrån denna studie, oavsett vilket målspel lektionen ägnar sig åt.

Alla elever beskriver att lektionerna i målspel börjar med någon form av

uppvärmning. Lektionerna i målspel sker på olika sätt beroende på vilken lärare eleverna har. Det verkar inte vara speciellt vanligt att undervisningen innehåller någon form av teknik- eller passningsövning men det är inte heller helt

frånvarande i undervisningen. De flesta elever beskriver att teknik- eller passningsövningar är mer vanligt förekommande i målspel som basket och

handboll, och de sällan används i målspel som fotboll eller innebandy. Den största delen av undervisningen i målspel går ut på att spela spelet i form av match där två lag spelar mot varandra och spelet går ut på att göra fler mål än motståndarna. Vissa använder stor plan och delar klassen i två lag, medan andra väljer att dela planen i mindre delar samt klassen i flera mindre lag.

5.2 Att röra sig

Utifrån denna studie verkar det inte vara helt enkelt för eleverna att sätta ord på vad de upplever att meningen med målspel i undervisningen är. Emma beskriver tydligt att hon inte upplever att det finns någonting som de ska lära sig när de ägnar sig åt målspel i undervisningen i idrott och hälsa: ”De har aldrig uttalat sig om vad vi ska lära oss, utan det känns bara som att vi göra det”. Emmas svar kan till viss del förstås utifrån att läroplanen inte riktigt skriver fram målspel i varken det centrala innehåller eller i syftet med undervisningen. Däremot visar denna studie att målspel är vanligt förekommande i undervisningen, men det verkar vara svårt för elever att på ett tydligt sätt sätta ord på vad meningen med denna typ av undervisning är. Emmas svar kan även tyda på att lärarna inte kommunicerar meningen med målspel till eleverna på ett sätt så att eleverna förstår.

De svar som var vanligast förekommande bland eleverna som deltagit i denna studie är att de upplever att läraren tittar på hur aktiva eleverna är, hur de rör sig samt påpekar att det är bra för konditionen. Fanny svarar följande: ”Jag upplever

mest att vi ska vara aktiva och röra på oss samt träna konditionen, inte så mycket att vi ska lära oss sporten och vad den innebär”. Detta svar kan tyda på att lärandet till stor del blir frånvarande i undervisningen i målspel. Fanny verkar uppleva att den viktigaste meningen med målspel i undervisningen är att vara aktiv och spela spelet, där lärandet inte alltid hamnar i fokus.

Isak uttrycker att läraren beskriver syftet med målspel i undervisningen på ett sätt som han är nöjd med: ”De ger en ganska bra instruktion om det, konditionen är viktig när man spelar målspel eftersom man springer ganska mycket, och att man ska vara aktiv”. Detta svar är till stor del likt Fannys, där min tolkning är att fokus kanske inte riktigt ligger på lärandet utan på aktiviteten hos eleverna under

lektionerna.

Annas upplevelser i målspel skiljer sig från övriga informanters svar då hon beskriver: ”Han pratar mycket om hur vi är med bollen och det är nog det som bedöms. Det viktiga är inte hur många mål vi gör eller vilket lag som är bäst och vinner”. Anna kan ge ett lite mer nyanserat svar än övriga. Däremot är det inte helt klart vad hon upplever att hennes lärare menar med, att vara med bollen, innebär då man kan vara på flera olika sätt med bollen exempelvis trygg, otrygg, stressad etc. Det verkar utifrån resultatet av denna studie, vara svårt för eleverna att sätta ord på vad som menas med att vara bra med bollen eller att vara mindre bra med bollen.

Anna verkar även uppleva att läraren inte berättar för eleverna om målet och syftet med undervisningen i målspel. Läraren verkar återigen beskriva att han bedömer hur eleverna är med bollen. Även upplevelsen av meningen med målspel i undervisning verkar bero på vilken lärare eleverna har i ämnet idrott och hälsa. Gemensamt för majoriteten av eleverna är att läraren påtalar kondition, aktivitet och rörelse när de använder målspel i undervisningen. Lärandet och möjlighet till utveckling för eleverna i målspel verkar vara svårt att sätta ord på.

5.3 Att göra något du kan eller inte kan

Eleverna som deltagit i studien verkar uppleva att målspel i undervisningen är roligt och att det på något sätt passar alla elever, till viss del oavsett vad eleverna har för tidigare erfarenheter och intressen. Däremot verkar några av eleverna som är aktiva inom fotboll på fritiden uppleva att denna typ av undervisning som till viss del tråkig eftersom eleverna upplever att de kan spelet fotboll som

föreningsidrott.

Två elever som går i idrottsklasser verkar uppleva att läraren tar för givet att eleverna kan de olika målspelen och därför behövs ingen form av teknik- eller passningsövning när de använder sig av detta i undervisningen. Däremot verkar kraven på exempelvis hur spelet ska genomföras skilja sig mellan en av eleverna och elevens uppfattning av lärarens syn på målspelet. Anna beskriver följande: ”Min syn på det taktiska är på vilket sätt vi ska ta oss fram till målet, i exempelvis handboll har jag ju vissa tankar kring hur vi bör röra oss och spela bollen genom laget och så”. Anna fortsätter ”Läraren kanske har en syn på att vi ska göra mål genom att skjuta bara”. Anna som är aktiv som spelare på fritiden menar att hennes sätt att se på det taktiska i spelet skiljer sig i förhållande till hur hon uppfattar att hennes lärare ser på det.

Studien visar att lärare och elever kan ha olika sätt att se på kunnande och lärande i ämnet idrott och hälsa, och det kan även variera utifrån arbetsområde eller moment i undervisningen. Annas sätt att se på det taktiska kan till viss del kopplas till att hon är aktiv som fotbolls- och handbollsspelare på fritiden. Hennes sätt att se på det kan förmodligen variera beroende på vilket målspel de ägnar sig åt under lektionerna. Detta skulle kunna bero på såväl elevens som lärarens tidigare

erfarenheter av målspelet. Detta kan påverka hur bekväma de är samt hur de tänker och resonerar kring olika typer av målspel.

De deltagande eleverna beskriver att målspel i undervisningen ses som rolig eller tråkig. Eleverna verkar även uppleva att målspel antingen är någonting som man kan eller inte kan där det inte verkar finnas något mellanläge, som att man kan lite

eller tycker att vissa delar av målspel är roliga medan andra delar är tråkiga. Eleverna verkar utifrån denna studie dra alla former av målspel inom samma ram.

5.4 Elevernas egna idéer om undervisningen i målspel

Anna säger att man kan jobba med målspel under en längre period, på samma sätt som man gör med de andra momenten, som exempelvis dans. Hon menar att man skulle kunna arbeta med ett specifikt målspel under en tre veckors period eller liknande. Hon beskriver en tydlig tanke och idé om hur hon skulle vilja att målspel används i sådana fall i undervisningen. Hon beskriver ett exempel med innebandy enligt följande: ”Första lektionen syftar till att vi ska bli vän med bollen och klubban. Andra lektionen arbetar vi med passningar och rörelser för att under den tredje lektionen spela spelet i form av match”. Anna menar att det skulle skapa bättre förutsättningar och menar att läraren får se eleverna under en längre period och att det bör vara bättre för lärarens bedömning.

Filip beskriver även användandet av mindre planer för att få så många som möjligt aktiva och inkluderade i spelet och undervisningen. Filip fortsätter: ”Man skulle kunna lägga in att alla i laget måste röra bollen för att man ska få göra mål, eller också att man måste passa fem passningar innan man får göra mål”. Filips idéer om hur man kan justera målspel i undervisningen skulle kunna leda till att flera elever känner sig delaktiga i undervisningen. Filips spelidéer verkar inte vara något som eleverna uttryckt som en del av den ”vanliga” målspelsundervisningen.

Emma som är aktiv inom föreningsidrott på fritiden beskriver att hon upplever det svårt att få till undervisningen på ett bra sätt, då hon menar att det är en ojämn klass. Det är en idrottande klass, men det handlar om elever som är aktiva inom

såväl lagidrotter som individuella idrotter. Emma beskriver lite osäkert: ”Det är bra att vi stegrade när vi höll på med målspel”. Utifrån Emmas svar kan vi utläsa att hon vill ha en progression i undervisningen i målspel, då alla elever ska få möjlighet att utveckla sina grundkunskaper i spelet innan de går in på svårare övningar.

6. Analys av resultat

Syftet med denna studie är att undersöka vad eleverna själva upplever att de ska lära sig under lektionerna i målspel när de studerar på gymnasialnivå. Vidare är syftet att undersöka vad elevernas uppfattning om vad målspel är i idrott och hälsa samt vad det går ut på. I följande del kommer en resultatsammanfattning samt en koppling mellan resultatet i studien samt studiens teori.

6.1 Vad upplever eleverna att målspel i idrott och hälsa

går ut på?

Eleverna beskriver på ett relativt utförligt sätt hur lektionsupplägget i målspel ser ut under lektionerna i idrott och hälsa. Eleverna har även åsikter om vad de anser att lärarna kan förbättra och göra annorlunda för att göra lektionerna i målspel roligare och mer betydelsefulla för eleverna. Däremot visar det sig att eleverna upplever att det sällan finns ett begripligt syfte eller mål med denna typ av undervisning där en elev även uttrycker att de använder målspel i undervisningen då de inte har någonting annat planerat. Detta kan kopplas till läroplanen för idrott och hälsa 1, gymnasieskolan där målspel inte skrivs fram, varken i det centrala innehåller eller i syftet med undervisningen i idrott och hälsa. Läroplanen för gymnasieskolan visar dock att eleverna ska ges möjlighet att utveckla sin

kroppsliga förmåga i en ”bredd av aktiviteter” där målspel skrivs fram som en del i bedömningsstödet (Skolverket, 2011, s.7). Studien visar att målspel är vanligt förekommande i ämnet idrott och hälsa. Det kan även vara så att det finns vissa normer, traditioner och för givet taganden kring målspel i skolan, vilket kan påverka hur eleverna ser på undervisningen i målspel (Larsson, 2009, s.67).

Utifrån studiens resultat blir det synligt att det finns vissa saker som tas för givet i undervisningen i idrott och hälsa när det handlar om målspel i undervisningen.

Utifrån detta är Bourdieus begrepp doxa användbart att koppla samman resultatet av min studie med (Larsson, 2009, s.57). Doxa ses som någonting som oftast tas förgivet (Larsson, 2009, s.57), i det här fallet av såväl lärare i idrott och hälsa som elever som deltar i undervisningen. I resultatet framgår det att lärarna uttrycker ett varierat syfte för eleverna i målspel. De olika syftena verkar sällan ifrågasättas av eleverna, och kan därför ses som en norm, att elever sällan ifrågasätter lärares tankar kring undervisningen (Larsson, 2009, s.165). Vissa elever berättar att syftet kan vara att förbättra sin kondition. Att fysisk aktivitet är viktigt och att rörelse kan ske i form av målspel eller annan idrott kan kopplas till idrottens doxa (Larsson, 2009, s.165). En sak som enligt resultatet blir tagen förgivet är att eleverna antas utveckla sin kroppsliga förmåga genom att spela spelen, utan någon tydlig pedagogisk idé om att hjälpa eleverna att lära och utvecklas. Utifrån resultatet verkar det vara någonting som läraren tror och hoppas sker ändå. Det verkar även vara taget förgivet av eleverna att undervisningen i målspel ska ske i form av rörelse och att de lär sig spelet genom att spela. I linje med tidigare forskning verkar till exempel teori sällan vara en del av undervisningen (Larsson, 2009, s.166).

Resultat visar även att det finns vissa delar i undervisningen i målspel som läraren inte yttrar sig om eller påminner eleverna om. Det kan handla om exempelvis regler eller hur spelet bör se ut och utföras i vissa målspel. Detta framgår till viss del då eleverna beskriver att läraren sällan använder sig av någon teknik- eller passningsövning under lektionerna i målspel, som exempelvis fotboll. Ett annat exempel är att lärarna inte alltid uppmärksammar eleverna om syftet och målet med denna typ av undervisning där spelet inom de olika målspelen ofta verkar bedrivas på ett traditionellt sätt med många likheter med idrottsrörelsen. Även detta är delar som går att koppla till begreppet doxa (Larsson, 2009, s.57). Utifrån elevernas berättelser ges uppfattningen av att man antingen kan eller inte kan målspel, samt att de antingen tycker att det är roligt eller inte. En del av målspelens doxa är att det väldigt sällan verkar finnas något mellanting.

6.2 Vad anser eleverna att de ska lära sig under

lektionerna i målspel?

Bourdieus begrepp praktikens logik är ett begrepp som i ett idrottssammanhang kan delas in i tre olika huvudgrupper: att utföra, förbättra och uppleva, (Engström, mfl, 2018, s.892). Det framgick av elevernas berättelser att läraren inte alltid förklarar och ger eleverna förbättringsområden under lektionerna i målspel. Däremot kan vi tänka oss att eleverna får möjlighet att förbättra sina färdigheter genom att praktiskt öva och träna på att spela spelet. Målspel verkar inte ses som ett kunskapsområde utifrån elevernas perspektiv utan mer som ett område som till viss del tas för givet om vad det är och hur det bör utföras, ofta likt idrottsrörelsen. Den frånvarande delen av kunskapsobjekt i målspel kan bero på logiken i

målspelspraktiken, då den kan vara både gemensam och för givet tagande. Utifrån detta verkar det vara viktigare att prestera än att utföra och utvecklas under

lektionerna i målspel. Detta kan medföra att undervisningen i målspel, utifrån dessa logiker, tilltalar de elever som har ett habitus som passar logiken.

Alla elever kommer att ha olika upplevelser av lektionerna i målspel, och de kommer att kännas betydelsefulla på olika sätt från elev till elev. Eleverna som deltagit i denna studie uttrycker att målspel är ett moment i idrottsämnet som de tycker är kul att utföra, detta oavsett om eleverna är aktiva inom någon

föreningsidrott på fritiden eller inte. Inom spel beskriver Engström, mfl (2018) att den viktigaste aspekten är att eleverna upplever att målspel är roligt. Målspel ska kännetecknas av att vara rolig och engagerande. Själva processen, som oftast består av samarbete och kommunikation samt vad eleven upplever genom att delta i processen, är de stora drivkrafterna för spelet (Engström, mfl, 2018, s.900). Däremot behöver vi skilja på vad eleverna tycker är roligt och vad eleverna ska lära sig under lektionerna i idrott och hälsa. Läraren som undervisar i målspel behöver fundera på hur de kan genomföra undervisningen på ett tilltalande sätt för eleverna samtidigt som det finns en mening med undervisningen. Ett målspel kan utformas och praktiseras utifrån olika logiker beroende på vad syftet med

målspelet är, exempelvis inför ett mästerskap eller för skoj skull. De olika

formerna kommer att ha olika betydelse för utövaren, därför riktar sig olika logiker till olika utövare då det även krävs olika mycket av utövaren (Engström, mfl,

2018, s.901). Även om flera individer utför samma målspel, på samma plan kan de agera utifrån olika logiker, då exempelvis resultatet är viktigt för vissa medan andra tycker att förbättra sin kondition är det viktigaste (Engström, mfl, 2018, s.901).

Vad läraren har för syfte med lektionen kommer att bemötas på olika sätt för varje elev. Eleven kommer, om den deltar på lektionen att närma sig någon form av sportpraxis under lektionerna i målspel. Däremot kan syftet för eleven komma att skilja sig från lärarens syfte. För eleverna verkar det ofta handla om att förbättra konditionen, få betyg eller umgås med sina kompisar. Däremot är detta sällan tillräckligt för att undervisningen ska kännas meningsfull för eleven (Engström, mfl, 2018, s.897). Praktikens logik skulle kunna ses som någonting som kan hjälpa till att driva övningen framåt, en kraft som är kulturellt konstruerad samt kopplad till elevernas kroppsliga mottagligheter (Engström, mfl, 2018, s.901).

Mina frågeställningar var inte direkt utformade för att ta reda på fakta och

uppgifter om elevernas tidigare upplevelser och bakgrund (Larsson, 2019, s.407), därför kan begreppet habtius bli något krångligt att koppla till studiens resultat, i alla fall på individnivå. Då tre av de deltagande eleverna är aktiva inom

föreningsidrott på fritiden kan det antas att idrott är någonting som ligger dessa elever nära till hands. Vi kan även utgå ifrån att dessa idrottande elever har liknande preferenser om målspel. Detta skulle vara begripligt att då koppla till deras habitus, eftersom målspel i någon form kan vara någonting som eleverna ofta kan relatera till och det kan kännas mer meningsfullt för dessa elever (Larsson, 2019, s.407).

Resultatet av denna studie visar att eleverna upplever det svårt att veta vad de ska lära sig under lektionerna i målspel. Denna typ av undervisning verkar eleverna uppskatta och tycka är rolig. Hur eleverna ser på målspel i undervisningen kommer påverka vilken logik de agerar utifrån spelet. Då vissa elever lägger mer fokus på konditionen medan andra lägger mer fokus på att umgås med kompisar eller få ett betyg.

7. Diskussion

I följande del kommer resultatet att ställas i relation till den tidigare forskningen samt en diskussion om det sammanställda resultatet. Diskussionen är uppdelad i tre rubriker, kopplingar till läroplanen, målspelets syfte i undervisningen och lärande genom målspel.

7.1 Kopplingar till läroplanen

Undervisningen i skolämnet idrott och hälsa ska utgöras av fysiska aktiviteter som är utformade så att alla kan delta samt utvecklas utifrån sina egna förutsättningar (Skolverket, 2011, s.1). Målspel skrivs varken fram i det centrala innehållet eller i syftet med ämnet i läroplanen, LGY 11. Däremot är målspel vanligt

förekommande i undervisningen för eleverna på gymnasiet. Enligt kursplanen LGY11 för ämnet idrott och hälsa i gymnasieskolan ska undervisningen syfta till att eleverna ska få möjlighet att utveckla sin kroppsliga förmåga (Skolverket, 2011, s.1). Det är oftast inom detta undervisningsområde som målspel kommer in i undervisningen. Resultatet i denna studie tyder på att eleverna inte riktigt vet vad meningen med målspel är i undervisningen. Svaren från eleverna blir oftast att läraren berättar för dem att syftet med undervisningen i målspel är att de ska utveckla sin kondition samt sitt sätt att röra sig på. Det är någonting vi kan koppla till att eleverna ska utveckla sin kroppsliga förmåga. Däremot visar detta att syftet med målspel i undervisningen inte alltid grundar sig i att eleverna ska utvecklas i det specifika målspelet, utan syftet med denna typ av undervisning är mycket bredare.

Med läroplanen LGY11 inkluderades en större bredd av aktiviteter i ämnet idrott och hälsa (Sandahl, 2019, s.397). Vissa av dessa aktiviteter framgår inte i det centrala innehållet, däremot ska eleverna få möjlighet att prova på en bredd av aktiviteter, där målspel kan ses som en av dessa. Forskningen tyder på att det är elevernas fysiska aktivitetsnivå som ofta bär en central roll i undervisningen i idrott och hälsa, oavsett hur eleverna väljer att röra sig under lektionerna i idrott och hälsa (Nyberg, 2018, s.44). Resultatet i denna studie visar även att många av de deltagande eleverna uppskattar målspel i undervisningen där eleverna även