• No results found

“Alla barnen är viktiga i en grupp” : En intervjustudie om förskollärares sätt att anpassa aktiviteter som ställer krav på stillasittande uppmärksamhet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "“Alla barnen är viktiga i en grupp” : En intervjustudie om förskollärares sätt att anpassa aktiviteter som ställer krav på stillasittande uppmärksamhet"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete

Grundnivå

“Alla barnen är viktiga i en grupp”

En intervjustudie om förskollärares sätt att anpassa

aktiviteter som ställer krav på stillasittande uppmärksamhet

Preschool teachers' adaptations of activities that place demands on sedentary and attention.

Författare:Kristine Sedell & Rebecka Johansson Handledare:Sandra Nilsson

Examinator: Åsa Pettersson

Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: GPG2DU

Högskolepoäng: 15

Examinationsdatum:2021-01-22

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):

Ja ☒ Nej ☐

(2)

Abstract

Syftet med studien är att öka kunskap om hur förskollärarna på olika sätt utifrån erfarenheter resonerar om planering och anpassningar av undervisningen för att stödja barnen i aktiviteter som ställer krav på uppmärksamhet och stillasittande. Metoden som använts för att samla in material är kvalitativa forskningsintervjuer och därefter har materialet analyserats utifrån ett relationellt samt sociokulturellt perspektiv. Resultatet av studien visar att förskollärarna anser sig använda ett flexibelt, lyhört och inkännande pedagogiskt förhållningssätt för att stötta barns deltagande i olika aktiviteter inom förskolans utbildning. Enligt förskollärarna använder de sig av barnens intresse som utgångspunkt i planeringen av aktiviteter även olika konkreta anpassningar och strategier för att understödja barns uppmärksamhet. Anpassningar och strategier som förskollärarna förmedlade att de använde i sin undervisning var konkreta föremål, tydliggörande medierande resurser såsom timglas samt uppdrag som möjliggjorde ett aktivt deltagande. I resultatet framträder även vikten av att förskollärare reflekterar över vilka anpassningar och strategier som är bäst lämpade då dessa kan ha både positiv och negativ inverkan på barns självkänsla och identitetsskapande. Sammanfattningsvis belyser resultatet vikten av att förskollärare har ett medvetet pedagogiskt förhållningssätt, reflekterande sinne där anpassningar och strategier väljs med omsorg med barnets bästa i åtanke.

Nyckelord

Anpassningar, barn i behov av särskilt stöd, förskollärare, undervisning, inkludering, sociokulturellt perspektiv, relationellt perspektiv.

(3)

Förord

Det har varit givande och lärorikt att få möjlighet att fördjupa sig inom aktuellt forskningsområde, vilket innebär att vi har ny kunskap att ta med oss i yrkesrollen som förskollärare. Vi vill rikta ett tack till de förskollärare som agerat informanter och den kunskap de bidragit med till vår studie. Vi vill även tacka vår handledare Sandra Nilsson, för hennes stöd och synpunkter som varit till stor hjälp genom skrivprocessen. Slutligen ett stort tack till Lilly som visat stort tålamod med oss genom hela arbetets gång.

(4)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 2

2.1 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

3. BAKGRUND ... 2

3.1INKLUDERING I FÖRSKOLAN ... 2

3.2DELAKTIGHET OCH INFLYTANDE ... 3

3.3BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD... 4

3.4UNDERVISNING OCH LÄRANDE I FÖRSKOLAN ... 5

4. TIDIGARE FORSKNING ... 6

4.1SÖKNING AV TIDIGARE FORSKNING ... 6

4.2INKLUDERING OCH DELAKTIGHET ... 7

4.3BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD... 8

4.4STÖD OCH ANPASSNINGAR ... 9

4.5SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING ... 10

5. TEORETISK REFERENSRAM ... 11 5.1RELATIONELLT PERSPEKTIV ... 11 5.2SOCIOKULTURELLT PERSPEKTIV ... 12 6. METOD ... 13 6.1VAL AV METOD ... 13 6.2URVAL ... 14 6.3GENOMFÖRANDE ... 14 6.4FORSKNINGSETIK ... 15 6.5TROVÄRDIGHET ... 16 6.6BEARBETNING AV MATERIAL ... 16

7. RESULTAT OCH ANALYS ... 16

7.1PLANERING AV UNDERVISNING FÖR ATT FRÄMJA BARNS DELTAGANDE OCH DELAKTIGHET ... 17

7.2ANPASSNINGAR OCH STRATEGIER FÖR ATT BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD SKA KUNNA DELTA UTIFRÅN SINA FÖRUTSÄTTNINGAR ... 19

7.3DET PEDAGOGISKA FÖRHÅLLNINGSSÄTTET ... 23

7.4FÖRSKOLLÄRARNAS REFLEKTIONER GÄLLANDE HUR BARNEN KAN UPPLEVA DERAS STRATEGIER ... 25

7.5SAMMANFATTNING AV RESULTAT ... 26

8. DISKUSSION ... 27

8.1METODDISKUSSION... 27

8.2RESULTATDISKUSSION ... 29

8.2.1 Konkreta anpassningar, strategier och förskollärares planering ... 29

8.2.2 Förskollärares förhållningssätt och reflektioner i relation till inkludering, inflytande och deltagande ... 32

8.3SAMMANFATTANDE SLUTSATSER ... 35

8.4FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 36

9. REFERENSLISTA ... 37

10. BILAGOR ... 41

10.1BILAGA 1.INTERVJUGUIDE ... 41

(5)

1

1. Inledning

I förskolans utbildning möter förskollärare barn med skilda personligheter, erfarenheter, förutsättningar och behov. Förskollärare har ett ansvar att möta var och ett av barnen och tillmötesgå de individuella behov som finns (Lpfö 18 2018, s.15), vilket kan vara en utmaning i förskollärarprofessionen. Under våra VFU-perioder har vi påträffat ett flertal barn som förskollärare ansett haft svårt att klara av de rådande normerna för aktiviteter som ställer krav på stillasittande och uppmärksamhet, vilket i vissa fall resulterat i att barn inte fått delta utan tilldelats andra uppgifter. Det är något som väckt funderingar hos oss om begrepp som inkludering och möjlighet till deltagande utifrån individuella förutsättningar. Inkludering är något som gäller alla och syftar till att barn ska ha möjlighet att delta oavsett förutsättningar, där olikheter kan ses som något berikande. Denna syn på inkludering syftar inte på en särskild individ, utan på alla individer (Lindqvist & Rodell 2015, s.61–62). I forskning framträder att förskollärare tenderar att välja särskiljande lösningar när de anser att barn inte klarar av aktiviteter (Lutz 2006, s.152–153). Det finns även studier som visar att barn som upplever stillsamma aktiviteter som kravfyllda får lättare att koncentrera sig om pedagogen lyckas få dem engagerade i aktiviteten (Sjöman 2018, s.106). Det uttrycks i förskolans läroplan att:

Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd. Alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de utvecklas så långt som möjligt. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans ska få detta utformat utifrån sina egna behov och förutsättningar (Lpfö 18 2018, s.6).

Citatet belyser vikten av att förskollärare anpassar lärmiljö och undervisning så det främjar alla barns delaktighet utifrån deras individuella förutsättningar. Det betonas även i läroplanen att:

barn har rätt till delaktighet och inflytande. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av utbildningen (Lpfö 18 2018, s.16).

Citatet påvisar att förskollärare bör möjliggöra för att inkludera alla barn och utforma en miljö samt planering som understödjer det. Det finns studier som visar på att pedagoger har för lite fokus på omgivning, miljö och anpassningar. Istället hamnar fokus på barnet som en bärare av problemet (Lutz 2006, s.131). Skolverket (2017, s.21) uttrycker i sina allmänna råd att utbildningen i förskolan ska anpassas efter alla barn, även de barn som tillfälligt eller varaktigt är i behov av särskilt stöd. Barnen ska ges rätt förutsättningar för att på så vis ha möjlighet att nå sin fulla utvecklingspotential. Många barn kan någon gång under förskolans utbildning stöta

(6)

2 på svårigheter där de behöver stöd, antingen under en kortare eller längre tidsperiod. Det belyser det ansvar som ingår i förskollärarprofessionen i relation till anpassningar i undervisningen, för att alla barn ska ha möjlighet att tillgodogöra sig ett lärande.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att öka kunskap om hur förskollärarna på olika sätt utifrån erfarenheter resonerar om planering och anpassningar av undervisningen för att stödja barnen i aktiviteter som ställer krav på uppmärksamhet och stillasittande.

2.1 Frågeställningar

1. Hur planerar förskollärarna undervisningen för att främja alla barns deltagande och delaktighet?

2. Vilka strategier och anpassningar använder förskollärarna i undervisningen för att bibehålla barnens uppmärksamhet och koncentration?

3. Hur beskriver förskollärarna att deras förhållningssätt kan främja barns möjlighet att delta utifrån sina individuella förutsättningar och tillgodogöra sig ett lärande?

4. Hur tror förskollärarna att barnen upplever de strategier de använder i undervisningen för att bibehålla barnens uppmärksamhet?

3. Bakgrund

I följande kapitel redogörs för vad som ges uttryck för i styrdokument, centrala begrepp som knyter an till forskningsområdet, en presentation av forskningsläget samt en historisk överblick. Det presenteras under följande rubriker: Inkludering i förskolan, Delaktighet och inflytande,

Barn i behov av särskilt stöd och avslutas med Undervisning och lärande i förskolan.

3.1 Inkludering i förskolan

Salamancadeklarationen är ett fördrag som 92 länder, däribland Sverige skrev under år 1994. Fördraget innebär att länderna som skrivit under ska sträva efter att skapa förskolor, skolor och lärmiljöer för alla barn i respektive land. Oavsett vilka förutsättningar barnen har ska förskolor och lärmiljöer arbeta efter en inkluderande praktik. Det fastställdes att begreppet inkludering skulle ersätta integrering (Lindqvist & Rodell 2015, s.61). Integrering är ett begrepp som syftar till placering av ett barn i behov av särskilt stöd. Det innebär att det är barnet som ska anpassas för att passa in i gruppen, och därmed ligger problematiken hos barnet (Lindqvist & Rodell 2015, s.63). Inkludering innebär däremot att miljön bör förändras för att passa den mångfald

(7)

3 och de olikheter som barn bidrar med i förskolan (Nilholm 2007, s.50). Segregering är en motsats till integrering och även en placeringsorienterad åtgärd mensyftar på när barnet skiljs från sin ordinarie grupp. Exkludering är ett begrepp som kan blandas ihop med segregering,

men exkludering handlar inte om en placering av barnet utan snarare om utestängning av en individ. Exkludering kan bli en konsekvens av segregering och beskriver en mer social upplevd uteslutning (Lindqvist & Rodell 2015, s.64).

Begreppet inkludering växte fram som en del i ett kritiserande av begreppet integrering och traditionell specialpedagogik där problem som uppstod oftast sågs som individuellt betingade (Nilholm 2007, s.90–92). Begreppet utvecklades från uppfattningar om hur skolan borde se ut men också med fokus på vad som ska uppnås i utbildningen. Inkludering bör alltså ses som en vision och en process, snarare än en metod. Forskare menar att inkludering kan anses vara inkorporerat, en självklarhet och att begreppet därför inte behöver användas (Lindqvist & Rodell 2015, s.61–63). Edfelt (2019, s.23) påtalar att idén om inkludering är stark och kan medföra en stress hos förskollärare om intentionen att alla ska kunna delta misslyckas.

Enligt Nilholm (2007, s.90) innebär ett inkluderingsperspektiv att ta utgångspunkt i att alla barn är olika och att det är undervisningssituationen i förskolan som ska anpassas efter barns olika förutsättningar. Att tillhandahålla en högkvalitativ utbildning och omsorg till barn i tidiga år för att motverka orättvisor i det livslånga lärandet är något som framhålls som viktigt av Europeiska unionens råd (European Agency 2017, s.5). Lindqvist och Rodell (2015, s.62) menar att tanken är att alla barn ska få möjlighet att lyckas och nå sin fulla potential. Barnen ska vara tillsammans i samma utbildningssystem, i den mån det är möjligt då det är gruppen som är i fokus i en inkluderande miljö.

3.2 Delaktighet och inflytande

Barns rätt till inflytande och delaktighet betonas i styrdokument såsom läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s.5) och FN:s barnkonvention som blev lagstadgad i Sverige 1 januari 2020 där barns demokratiska rättigheter förmedlas (UNICEF 2009). Barns inflytande och delaktighet är en pedagogisk utgångspunkt i förskolan som syftar till att barn har rätt att delta och påverka sitt lärande. Det är förskollärares ansvar att utgå från barnens förståelse för omvärlden. Därefter ska förskollärarna erbjuda barnen en miljö skapad för lärande och lek, utifrån barnens behov och intressen. Barnen har också rätt att få vara delaktiga i beslutsprocessen och ta del av förhandlingar mellan både andra barn och vuxna (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2016, s.114).

(8)

4 Specialpedagogiska skolmyndigheten (2019) skriver att delaktighet handlar om att vara en del av och höra till en gemenskap, en aktivitet, ett sammanhang eller en relation samt ges möjlighet till inflytande. Det kan i förskolans utbildning handla om att barnen får rätt förutsättningar för att kunna vara delaktig i en undervisningsaktivitet eller en kamratgemenskap. Nilholm (2007, s.93) menar att en del forskare föredrar ordet delaktighet före inkludering.Det framträder i Lpfö 18 där begreppet delaktighet uttrycks genomgående, däremot används inte begreppet inkludering.

European Agency (2017, s.7) lyfter i sin rapport vikten av att ge barn goda förutsättningar till delaktighet i en inkluderande förskoleutbildning. En viktig förutsättning för barns delaktighet är att få vara fysiskt närvarande i kontexten där den dagliga undervisningen och det sociala samspelet sker. Förskollärarna ska ge barnen det stöd de behöver för att kunna delta aktivt i undervisningen. Fokus enligt rapporten ska ligga på att varje barn är unikt och hänsyn ska tas till varje enskilt barns utveckling. Det bidrar till att alla barn, oavsett förmåga ges samma värde och den hjälp de behöver för att utvecklas (ibid. 2017, s.8).Eidevald och Engdahl (2018, s.70) menar att genom att ge barnen möjlighet till delaktighet och inflytande i undervisningen bidrar det till meningsfullhet. Inflytande innebär att skapa utrymme för att barn ska få göra sina röster hörda och ge barn möjligheter att påverka (Specialpedagogiska skolmyndigheten 2019).

3.3 Barn i behov av särskilt stöd

I 8 kap. 9 § av Skollagen (SFS 2010:800) står det att ”Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver”.

Barn i behov av särskilt stöd kan ses som ett samlingsbegrepp som omfattar barn som befinner

sig i någon slags svårighet (Lindqvist & Rodell 2015, s.17). Skolverket (2017, s.21) förmedlar i sina allmänna råd att förskolans utbildning ska anpassas efter alla barn där de barn som tillfälligt eller varaktigt är i behov av särskilt stöd ska få det och ges rätt förutsättningar för att nå sin fulla potential i utvecklingen. Vidare beskrivs att många barn någon gång under förskolans utbildning stöter på svårigheter där stöd kan behövas under en kortare eller längre tidsperiod. De olika behoven av särskilt stöd ska inte likställas med egenskaper hos barnet utan är situationsbundet och står i relation till vad som sker i mötet mellan barnet och pedagoger eller förskolemiljön, vilket påvisar att stödet kan behövas just i en specifik situation (ibid. 2017, s.22).

(9)

5 Edfelt (2019, s.109) påtalar att det är ett flertal situationer i förskolan som ställer krav på uppmärksamhet och lyssnande, vilket kan vara vid instruktioner inför olika aktiviteter, matsituationen eller vid högläsning. Samlingen i förskolan är ytterligare en aktivitet som kan ställa krav på stillsamhet och uppmärksamhet. Det kan göra att situationen försvårar deltagandet för vissa barn och barnet blir därmed i behov av särskilt stöd. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2016, s.86) påpekar också att samlingar ibland kan vara präglade av förskollärare som agerar styrande och tillrättavisande, och barn som är till synes okoncentrerade och ovilliga att vara stilla. Aspeflo (2009, s.101) lyfter även den aspekten, att samlingen är en aktivitet som ser likartad ut på många förskolor. Den ställer krav på många olika färdigheter såsom turtagning, föreställningsförmåga, språkförståelse, att kunna vänta, kommunicera och välja. Om förskollärare uppmärksammar att ett barn har svårt att delta bör reflektioner utifrån vad barnet kan uppleva som svårt eller tråkigt ske för att i förlängningen kunna utforma en mer meningsfull aktivitet för barnet (ibid. 2009, s.102). Gerland (2009, s.140) påtalar att rättvisa inte är likställt med lika för alla, utan att var och en får det de behöver. Det kan vara att ett barn behöver hålla något i handen under samlingen för att underlätta deltagandet.

Edfelt (2019, s.157) hänvisar till en omfattande svensk studie som påvisade att sjutton procent av barnen i förskolan ansågs av pedagogerna vara i behov av någon form av extra stöd. Stödbehoven kunde röra språk, kamratsamspel eller uppmärksamhet.

3.4 Undervisning och lärande i förskolan

Undervisning i förskolan presenterades som ett vedertaget begrepp och inslag i Lpfö 18 som trädde i kraft 1 juli 2019. Det är ett aktuellt och nutida begrepp, som ofta tar plats i diskussioner gällande förskolan (Svensson & Åkerblom 2020, s.93). Det uttrycks bland annat i Lpfö 18 att förskollärare ska ansvara för undervisning och planera miljöer som inspirerar till utveckling och lärande och som utmanar, stimulerar barnens intresse, nyfikenhet samt håller kvar deras uppmärksamhet (Lpfö 18 2018, s.19). Hammar och Johansson (2008, s. 37) menar att undervisningen bör anpassas så att alla barn kan delta utifrån sina egna förutsättningar vilket annars kan leda till att barn upplever utanförskap vid segregering från barngruppen.

Undervisning kan beskrivas som en pedagogisk situation där förskollärare tillsammans med barn riktar gemensam uppmärksamhet på något specifikt fokusområde såsom naturvetenskap med grund i läroplanen (Eidevald & Engdahl 2018, s.19). Undervisning kan ske både spontant och vara planerad med stöd i ett vetenskapligt förhållningssätt (ibid. 2018, s.199). Begreppet

(10)

6 undervisning i förskolan ska ges en bred tolkning där omsorg, utveckling och lärande innefattas och tillsammans bildar en helhet (Pihlgren 2017, s.11). Undervisning i förskolan kan beskrivas som relationell, interaktiv och kommunikativ då det är en förskollärare som bedriver undervisning med barnen som delaktiga aktörer (Eidevald & Engdahl 2018, s.109). Undervisning i förskolan behöver vara öppen för barns initiativ och kan därför inte vara helt på förhand planerad in i minsta detalj (Eidevald & Engdahl 2018, s.96–97). Lärande är ett begrepp som är nära förknippat med undervisning men syftar på en ständigt pågående process inom barnet som kan ske både som ett resultat av undervisning men även utan medverkan av en förskollärare (Pihlgren 2017, s.12).

Slutligen kan kapitlet summeras med Skolinspektionens (2018, s.4) bedömning som förmedlar att förskollärares arbete med att anpassa miljön och undervisningen efter barns olika behov är av stor betydelse för barns möjlighet till delaktighet. Förskollärare ska förmedla en acceptans, ge alla barn möjlighet till inflytande och att få vara en del av ett sammanhang.

4. Tidigare forskning

I följande kapitel presenteras tidigare forskning som berör det aktuella forskningsområdet i föreliggande studie. I början av kapitlet redogörs tillvägagångssättet för att söka efter relevant forskning. Därefter följer en presentation av forskningen relaterat till inkludering och

delaktighet, stöd och anpassningar, och barn i behov av särskilt stöd. Kapitlet avslutas med en

sammanfattning av forskningen relaterat till föreliggande studie.

4.1 Sökning av tidigare forskning

Vi har använt följande databaser för att hitta tidigare relevant forskning som knyter an till barn i behov av särskilt stöd och inkludering: Libris, Summon och EBSCO. De sökord vi använt i eftersökningen är: samling*+förskol*, barn i behov av särskilt stöd, inkludering, early childhood education or preschool or kindergarten, special needs. Genom att använda oss av trunkering som syftar på en asterisk (*) i slutet av ordet breddades antalet sökträffar i de olika databaserna, då det utgår från ordstammen med alla olika möjliga ändelser. Avgränsningar som gjordes var att inte ta del av forskning publicerad före år 2005. Den avgränsningen har vi gjort då vi vill ta del av senare forskning som är relevant och aktuell.

(11)

7

4.2 Inkludering och delaktighet

Jari Linikko (lektor i specialpedagogik) har undersökt specialskolans verksamhet utifrån ett inkluderingsperspektiv med syftet att tydliggöra motsättningar som kommit till uttryck i lärarnas berättelser om undervisning av elever i behov av särskilt stöd (Linikko 2009, s.31). Teoretisk utgångspunkt var verksamhetsteori. Det har utgångspunkt i samhället samt individen, som ses som en del av ett kollektiv. Människans handlingar ligger till grund för verksamheten men meningen bakom synliggörs i relation till verksamheten (ibid. 2009, s.49–50). Genom semistrukturerade intervjuer med lärare som undervisar barn i behov av särskilt stöd fick Linikko (2009, s.80) fram att uthållighet och flexibilitet var två egenskaper som lärarna uttryckte vara viktiga för att nå eleverna. Det var först när läraren fått en förståelse för elevernas begreppsvärld och de uppnått en fungerande kommunikation som ett lärande kunde starta igång. Elevernas svårigheter beskrevs som kognitiva och- eller beteendemässiga och att svårigheterna låg hos eleverna. Lärarna upplevde det som att svårigheterna styrde mycket av undervisningen. Det kunde vara konflikter mellan eleverna eller att eleverna lätt blev distraherade. Lärarna uttryckte det som koncentrationssvårigheter. Lärarna uttryckte också att många av eleverna levde i nuet, vilket då ledde till att de exempelvis behövde reda ut det som engagerade dem, innan lärarna kunde börja med undervisningen (Linikko 2009, s.80).

Maria Olsson (Fil.dr. i specialpedagogik och lektor i pedagogik) har undersökt lärares ledarskap utifrån lärares erfarenheter genom en forskningscirkel (Olsson 2016, s.11). Utgångspunkt var en relationell syn på det pedagogiska ledarskapet och att kunskap utvecklas i och genom interaktion mellan människor och makt ses som förenat med kunskap (Olsson 2016, s.29). Cirkeldeltagarna (lärare och förskollärare) delgav sina erfarenheter av ledarskap, främst i relation till mötet med barn i behov av särskilt stöd. Olssons (2016, s.131) studie uppmärksammade olika spänningsfält som uppstår i lärares ledarskap i förhållande till inkludering, vilka berörde områden mellan barngruppen exempelvis i förskolan och det enskilda barnet. Lärarna beskrev hur de både måste ta sig tid för att främja relationen och stötta ett enskilt barn men att det då kunde begränsa möjligheten att ägna sig åt övriga barn, vilket resulterade i att oavsett hur läraren gjorde uppmärksammades något eller några barn mer än andra. Vissa barn beskrevs av lärarna som att de riktade sin uppmärksamhet på något annat än det kollektiva fokuset i aktiviteten genom att de plockade med annat eller drömde sig bort, vilket blev störande både för deras eget och de andra barnens lärande. Det innebar att lärarna behövde avbryta barnens oönskade agerande och påkalla deras uppmärksamhet men kunde även skapa negativitet för barnet då det riskerade att barnet blev utsatt av de andra barnen i

(12)

8 gruppen. Lärarnas agerande ansågs därför både vara nödvändigt och riskabelt för barnet. Lärarna ansåg att det blev problematiskt då barnet genom utpekandet kunde komma att klassas som avvikande och i behov av tillrättavisningar av både lärare samt barngruppen. För att undvika utpekandet försökte de tillrättavisa barnet på ett diskret sätt (ibid. 2016, s.76–77).

4.3 Barn i behov av särskilt stöd

Olssons (2016, s.154) studie påvisar att lärares ledarskap kan verka både främjande och riskabelt för barn i behov av särskilt stöd. I studien används begreppet barn i behov av särskilt stöd för att beskriva barn som på olika sätt hamnar i svårigheter inom utbildningen. Det kunde innebära svårigheter att delta i pedagogiska aktiviteter med andra barn eller tillägna sig det tilltänkta lärande, men att barnet inte behövde vara i behov av stöd i andra situationer (ibid. 2016, s.12). I mötet mellan ett barn i behov av särskilt stöd och lärarens ledarskap påvisades att komplexa och spänningsfyllda situationer uppstod. Lärares intention att upprätthålla aktiviteter för att främja lärande med grund i läroplanen kunde prioriteras före barnets stödbehov.

Agneta Simeonsdotter Svensson (specialpedagog och docent i pedagogik) undersökte den pedagogiska samlingen i förskoleklassen samt barnens olika sätt att hantera och erfara svårigheter. Utgångspunkter var utvecklingspedagogiska teorin och det relationsinriktade perspektivet, som syftar till att lyfta fram den subjektiva värld och den förståelse för sin omvärld som människan skapar (Simeonsdotter Svensson 2009, s.26). Genom barnintervjuer och videoobservationer framkom att barnen kan uppleva svårigheter under samlingen som får dem att känna sig mindre duktiga och att de gör fel, vilket ökar risken att de känner sig misslyckade. Svårigheterna var bland annat känslan och oron inför att inte räcka till, att de inte skulle klara av att genomföra en viss uppgift. Det kom till uttryck både i barnens gester och tal. Det framkom också i studien att lärarna inte uppfattade barnens rädslor och oro utan de hade istället fokus på uppgiften. Det ledde till att lärarna fick svårt att hjälpa barnen med deras känslor inför uppgifterna (Simeonsdotter Svensson 2009, s.131).

Kristian Lutz (lektor i specialpedagogik) har undersökt diskurser och maktförhållanden inom förskolan kopplat till bedömningar och hur synsätt gällande barn i behov av särskilt stöd kommer till uttryck genom språkbruk. Metoder för datainsamling var inspelningar från möten mellan samordnare och biträdande rektorer, intervjuer med personer involverade i arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan samt ansökningsunderlag rörande personalförstärkning

(13)

9 för barn i behov (Lutz 2006, s.80–81). Studien syftade bland annat till att beskriva och problematisera praktiken att utvecklingsbedöma barn i förskoleåldern (ibid. 2006, s. 47). Utgångspunkt var främst socialkonstruktionism och lyfte hur det över tid har gått från en mer psykologisk syn mot det sociologiska synsättet, vilket påverkat att olika diskurser, synsätt och begrepp konstruerats/ändrats. Utifrån ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt intas en kritisk hållning mot förgivettaganden, att tolkningar är processer påverkade av historik och kultur där språket blir centralt för synen på barn och hur de konstrueras. Begreppet barn med behov har ändrats till barn i behov då problemet flyttats mer från att ligga hos barnet till att bero på omgivande faktorer (ibid. 2006, s.52).

I Lutz studie (2006, s.114) påpekas att genom granskningen av de formuleringar och språkbruk pedagogerna använder i ansökningar om extra stöd framträder hur begreppet barn i behov av särskilt stöd skapas. Genom blanketterna kunde utläsas att fokus enbart låg på barnet för att förstå uppkomna problem och inget på miljön barnet vistas i eller anpassningar. De beteendeproblem som framkom i materialet var koncentrationssvårigheter, utagerande beteende och språkliga samt kommunikativa problem (Lutz 2006, s.115). Det framträder att pedagogerna i förskolan förespråkar mer segregerande lösningar istället för inkluderande då huvudmotiv vid ansökningar varit att lyfta ur barnet ur gruppen för individträning (Lutz 2006, s.152–153). Maktförhållanden synliggörs genom olika institutioner, professioner, dokument och vilka som har tolkningsföreträde att definiera avvikelser/normalitet.

4.4 Stöd och anpassningar

Madeleine Sjöman (doktorand i specialpedagogik) undersökte hur engagemang hos barn i behov av särskilt stöd visade sig i förskolans kontext och vilka påverkansfaktorer som funnits, samt vilket stöd barnen delgetts. Förskollärare i sex kommuner fick via en enkät värdera barnens engagemang, beteendevårigheter samt tillhandahållande av särskilt stöd (Sjöman 2018, s.45). Teoretiska utgångspunkten var Bio-ekologisk systemteori där barnets utveckling ska ses i relation till de olika system barnet är en del av (ibid. 2018, s.33). Resultatet påvisade att barn som enligt personalens skattningar uppvisade hög grad av hyperaktivt beteende, uppvisar lägre grad av engagemang i förskolans aktiviteter. Andra barn samspelade i lägre grad med dessa barn, som också bemöttes med lägre lyhördhet av pedagogerna. Ett välfungerande barnsamspel och lyhördhet hos förskollärare understödde engagemang hos barn som uppvisar hyperaktivt beteende som påverkade deras uppmärksamhet. De faktorerna främjar förmågan att bibehålla uppmärksamheten och intresset i aktiviteten. Det påvisade vikten av att uppmuntra barnets

(14)

10 engagemang i olika aktiviteter inom förskolan menar Sjöman (2018, s.106), vilket sällan uttrycktes som en form av särskilt stöd. Sjöman (2018, s.107) betonar att reflektioner gällande aktiviteternas syfte, innehåll samt hur de planeras och organiseras utifrån olikheter inom barngruppen behöver genomföras av förskollärare.

Olsson (2016, s.133) beskrev att lärarna i studien uttryckte ledarskapet som ett sätt att möjliggöra ett lärande för alla barn, det innefattade barn i behov av särskilt stöd samt barn utan behov. Det framkom också att en del lärare uttryckt att det funnits begränsade möjligheter att skapa ett lärande för alla barn som deltar i aktiviteterna. De uttryckte även tankar om att de inte kunde förutsäga huruvida ett lärande sker, även om det var deras intention. Forskaren (2016, s.133) menade här att det tydde på att lärarna också haft svårt att bedöma i vilket behov barnen var i men även vilket stöd de skulle delge barnen. Vidare syftade Olsson (2016, s.133) på att lärande är något oförutsägbart men att det helt enkelt låg i lärandets natur. Ett sätt för lärarna i studien att förebygga att barn hamnar i svårigheter var att upprätthålla rutiner (ibid. 2016, s.133). De menade att med hjälp av rutinerna kan barnen känna igen vad som kommer hända. Rutinerna går att anpassa efter varje barn, och på så sätt kan de ge barnen stöd i aktiviteterna för att möjliggöra barnens deltagande.

4.5 Sammanfattning av tidigare forskning

De tidigare studierna är samstämmiga och visar att det är betydelsefullt med en god planerad och anpassad undervisning för att barnen ska kunna delta på sina egna villkor och få möjlighet att lyckas i aktiviteter. Forskningen belyser även att det pedagogiska förhållningssättet kan ha inverkan för barns möjligheter till lärande, bland annat genom det pedagogiska ledarskapet, för att hjälpa barnen att delta i aktiviteter (Olsson, 2016, s.133). Linikko (2009, s.80) menar att det är av vikt att pedagoger har en förståelse för barnens begreppsvärld, är flexibla och uthålliga då det understödjer det intersubjektiva mötet med barnen. Sjömans (2018, s.106) forskning påvisar vikten av lyhördhet inför barnen, vilket Simeonsdotter Svenssons (2009, s.131) studieresultat synliggjorde en avsaknad av, då pedagogerna inte visade lyhördhet inför barnen utan fokus istället låg på den aktuella uppgiften. Barnens intresse har stor roll för att möjliggöra ett lärande och främja barnens deltagande. Lutz (2006, s.131) studie visade på att pedagoger hade för lite fokus på omgivning, miljö och anpassningar då de istället la fokus på barnet som bärare av problem. Olssons (2016, s.154) forskning påvisade att spänningar uppstår mellan barn i behov av särskilt stöd och lärares ledarskap i olika aktiviteter, vilket kunde vara utmaningen att både ge barnet stöttning samtidigt som aktiviteten och resterande barns uppmärksamhet skulle

(15)

11 upprätthållas. I Linikkos (2009, s.80) och Olssons (2016, s.76–77) studier framkommer att barnens fokus kan hamna på annat utöver den pågående uppgiften eller aktiviteten. I Olsson studie menade lärarna att de behövde avbryta det oönskade beteendet och påkalla barnens uppmärksamhet, medan lärarna i Linikkos studie ville reda ut det som barnen var engagerade i innan undervisningen kunde fortgå.

I forskningsöversikten framträder ett relationellt synsätt då forskarna använder begreppet barn i behov av särskilt stöd och betonar relationers roll för undervisningen.

5. Teoretisk referensram

Här redogörs den teoretiska referensramen för studien, vilket innefattar sociokulturellt och relationellt perspektiv med tillhörande centrala begrepp. De kursiverade begreppen kommer användas i analys och diskussion.

5.1 Relationellt perspektiv

Studien utgår från ett relationellt perspektiv där begreppet barn i behov av särskilt stöd används för att betona att det är i mötet med lärmiljön behovet uppstår. Lärmiljön är en central aspekt i ett relationellt synsätt (Lindqvist & Rodell 2015, s.32). Utifrån ett relationellt perspektiv blir barnet i behov av särskilt stöd, då många faktorer kan bidra till individens svårigheter. Faktorerna kan vara hur miljön är utformad, lärarens undervisningsmetoder eller skolans organisation. Det är alltså i relation till omgivningen och miljön som barnets förutsättningar påverkas (Lindqvist & Rodell 2015, s.33). Utifrån ett relationellt perspektiv fokuseras det på

relationer, kommunikation och interaktion. Det går ofta hand i hand med begreppet inkludering

och kan användas för att förstå vilka förutsättningar som finns för att kunna skapa inkluderande lärmiljöer. Med det perspektivet som utgångspunkt är det förskollärarnas handlingar och miljön som står i centrum för att synliggöra hur och var barn upplever svårigheter (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2019). Människan är en relationell varelse och det är i mötet med andra som den egna självbilden skapas och utvecklas. Inom relationell pedagogik beskrivs utbildning, undervisning och lärande som relationsprocesser.Förskollärare har som ansvar att i möten med barn tillgodose deras behov och skapa en bekräftande och trygg miljö, vilket är viktigt för att de ska kunna utveckla en positiv självbild (Bruce 2017, s.160–161). Skolinspektionen (2017, s.8) menar att det är viktigt att förskollärare tar tid att analysera och reflektera över sitt arbetssätt och olika metoder de använder sig av, också att reflektera över förskolans verksamhet.

(16)

12 Det relationella perspektivet har stor roll inom specialpedagogiken. Förebyggande insatser menas vara viktiga, och att insatserna genomförs inom förskolans verksamhet. Inkluderande lösningar är att sträva efter, snarare än segregerade och exkluderande lösningar. Barnens delaktighet i förskolan är viktig och för att det ska kunna ske behöver barnen ha möjlighet att delta socialt och fysiskt i förskolans utbildning och i de samspel som sker inom verksamheten. Pedagoger kan med fördel använda sig av stödjande strategier till hjälp, en strategi kan exempelvis vara att ändra om i lärmiljön för att öka deltagande och samspel. (Skolinspektionen 2017, s.8).

5.2Sociokulturellt perspektiv

En annan teoretisk utgångspunkt är sociokulturellt perspektiv med centrala begrepp såsom socialt samspel, kommunikationens betydelse och förskolans kontext (Nilholm 2016, s.55). Det sociokulturella perspektivet grundar sig på psykologen Lev Vygotskijs teorier där lärande beskrivs som en social process i vilken människan använder sig av olika kulturella, psykologiska redskap för att tolka och förstå sin omvärld såsom språket (Lillemyr 2013, s.113– 115). Människans tankar och handlande är påverkat av den sociala, kulturella kontext hon befinner sig i. Mediering är en samverkan mellan människor och olika kulturella redskap som vi använder för att skapa förståelse för vår omvärld, vilket är en ständigt pågående process (Pihlgren 2017, s.32). Genom historien har människan skapat olika kulturella resurser till hjälp för vårt tänkande och handlande vilka beskrivs som medierande resurser inom det sociokulturella perspektivet (Jakobsson 2012, s.153). Medierande resurser såsom språk, böcker eller lärplattor är ett samlingsbegrepp för sådant som människor använder i lärprocesser (ibid. 2012, s.155). Språket lyfts fram som ett centralt redskap för individens tänkande, meningsskapande och agerande (Askland & Sataøen 2014, s.196). Den proximala

utvecklingszonen är ett centralt begrepp i det sociokulturella perspektivet som även kan

benämnas som barnets närmaste utvecklingszon där barnet genom att interagera med vuxna eller andra barn som utmanar och stöttar kan klara av sådant de ännu inte bemästrar på egen hand (ibid. 2014, s.200–201). Genom scaffolding som syftar till de stödstrukturer barnet delges kan barnet på sikt nå sin potentiella utvecklingszon som innebär att barnet självständigt kan klara av situationen (Pihlgren 2017, s.37). Inom proximala utvecklingszonen kan barnet utveckla nya kunskaper och nya tankegångar genom samarbetet som sker mellan individerna menar Jakobsson (2012, s.159).

(17)

13 Enligt Vygotskij är undervisning den viktigaste faktorn för barns intellektuella utveckling där innehållet måste utmana barnet på rätt nivå (Pihlgren 2017, s.32). Utifrån det perspektivet talas det inte om inlärning eller kunskapsöverföring eftersom dessa formuleringar beskriver lärande som något som sker utifrån och in, vilket ger ett intryck av att kunskaper likställs med något som endast finns inom oss. Inom det sociokulturella perspektivet kan lärande beskrivas som en utveckling av förmågan att använda och tänka med hjälp av olika redskap såsom språk, begrepp och teorier som därmed är till hjälp för att kunna analysera, förstå och lösa problem i vår omgivning (Jakobsson 2012, s.157).

Denna teori är aktuell i föreliggande studie eftersom förskolekontext, kultur, resurser och det sociala samspelet har stor betydelse för ett inkluderande förhållningssätt, men även eftersom många aktiviteter i förskolans utbildning präglas av det sociala samspelet och kommunikation.

6. Metod

I följande kapitel redogörs för vilken metod som användes till materialinsamling, urval, genomförande, etiska överväganden, trovärdighet, slutligen redogörs för bearbetning av material.

6.1 Val av metod

Syftet med föreliggande studie var att öka kunskap om hur förskollärarna på olika sätt utifrån erfarenheter resonerar om planering och anpassningar av undervisningen för att stödja barnen i aktiviteter som ställer krav på uppmärksamhet och stillasittande. Metoden som användes för att uppnå syftet var kvalitativa forskningsintervjuer då förskollärare intervjuades om deras erfarenheter kring inkluderingsarbetet samt vilka anpassningar de gör för barn i behov av särskilt stöd. Kvale och Brinkman (2014, s.47) beskriver att en kvalitativ forskningsintervju inte syftar till kvantifiering utan söker kvalitativ kunskap genom att ta del av nyanserade beskrivningar. Intentionen var att denna metod skulle ge mest relevant material i relation till studiens syfte. Kunskap konstrueras genom interaktion mellan intervjuaren och informanten. Intervjuer gör det möjligt att synliggöra en persons perspektiv, och utveckla mening utifrån människors erfarenheter. Målet med forskningsintervjuer är att producera kunskap förklarar Kvale och Brinkman (2014, s.17–19). Det studieobjekt som var aktuellt var förskollärares tal om inkludering och anpassningar av undervisningen för barn i behov av särskilt stöd.

(18)

14

6.2 Urval

Urvalet var fem verksamma förskollärare på tre olika förskolor, vilka var fördelade över två kommuner. Fem förskollärare valdes för att det insamlade materialet skulle vara tillräckligt för att besvara syftet att synliggöra några olika sätt att resonera kring ämnet bland förskollärare. Denna aspekt påtalar Kvale och Brinkman (2014, s.156) som menar att antalet nödvändiga informanter beror på vilket syfte studien har. Vårt aktuella urval av förskollärare valdes ut delvis av bekvämlighetsskäl då det redan fanns en etablerad kontakt, men också av strategiska skäl då vi tänkte att det skulle skapa ett avslappnat samtalsklimat eftersom informanterna är bekväma med oss sedan tidigare. Kvale och Brinkman (2014, s.33) menar att den kunskap som framkommer i en intervju, är beroende av det samtalsklimat som skapas mellan intervjuaren och informanten. Samtalsklimatet påverkas av den sociala relationen som finns mellan dessa två. En god social relation kan bidra till att informanten känner sig mer bekväm att dela med sig av personliga händelser och erfarenheter. Urvalet av olika förskolor är gjort för att synliggöra hur undervisningen kan anpassas på olika förskolor. Anledning att olika förskolor valdes var även för att eventuellt få en större variation i intervjusvaren. Endast legitimerade förskollärare tillfrågades eftersom de har det yttersta ansvaret för undervisningen i förskolans utbildning. I läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s.19) uttrycks det att förskollärare ska ansvara för undervisning, pedagogiskt innehåll och miljöer som inspirerar till utveckling och lärande. Förskollärare ska också utmana och stimulera barnens intresse och nyfikenhet samt hålla kvar deras uppmärksamhet. De fingerade namn som förskollärarna tilldelats är: Vally som varit yrkesverksam i ca 30 år och arbetar med barn som är tre till fem år, likaså Gaby. Mika har 20 års arbetslivserfarenhet och arbetar med barn mellan ett till tre års ålder, Mischa har varit yrkesverksam i två år, och arbetar på en syskonavdelning och slutligen Amin som arbetat ett halvår, med barn som är tre till fyra år. Eftersom förskollärarna har utbildat sig under olika tidsperioder och har varierande arbetslivserfarenhet är förhoppningen att även detta kan bidra till en större variation i utsagorna.

6.3 Genomförande

En intervjuguide (bilaga 1) med frågor som knöt an till studiens forskningsområde användes, vilket Kvale och Brinkman (2014, s.45) beskriver som en professionell halvstrukturerad intervju då det varken är ett slutet frågeformulär eller ett vardagssamtal. Användandet av en intervjuguide underlättade för att behålla fokus under intervjutillfället och gav även ett stöd gällande eventuella följdfrågor. Bjørndal (2018, s.142) menar att en intervjuguide bidrar till en flexibel intervjusituation samtidigt som specifika relevanta frågeställningar tas upp. Det var inte

(19)

15 möjligt att träffa informanterna fysisk med tanke på rådande samhällsläge med Covid-19. Intervjuerna genomfördes därför via IT-plattformen Zoom och en timme avsattes till varje tillfälle. Vi båda deltog under alla intervjuerna och hjälptes åt med följdfrågor. Samtalen spelades in med enbart ljudupptagning via samma plattform, vilket var fördelaktigt då fokus kunde läggas på ämnesområdet, dynamiken i samtalet och möjliggjorde omlyssning (Kvale & Brinkman 2014, s.218). För att säkerställa att tekniken fungerade gjordes en testinspelning innan det första intervjutillfället. En PowerPoint med intervjufrågor och en bakgrund med varma färger och bilder användes under intervjun för att utgöra ett stöd för informanten. Intervjun inleddes med uppvärmande samtal för att skapa en avslappnad atmosfär, det var även syftet med den varma färgsättningen i PowerPointen. Videosamtalet skedde innan inspelningen påbörjades, då avsikten var att enbart samla in material via ljudupptagning.

6.4 Forskningsetik

Vetenskapsrådet (2017, s.13) betonar att kvalitativ forskning ska utgå från ett betydelsefullt syfte där deltagarna i forskningen bör skyddas från skada och kränkning, vilket belyser vikten av genomtänkta frågeställningar, val av metoder samt deltagare. Vetenskapsrådets (2002) fyra följande huvudkrav togs i beaktning inför studien: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informanterna delgavs information om den aktuella uppgiften, vad den innebar, syftet och vad det insamlade materialet skulle användas till och därefter tillfrågades de om samtycke till deltagande och inspelning av ljud, vilket skedde med ett skriftligt informationsbrev samt en samtyckesblankett (se bilaga 2). Frågan om samtycke ställdes ytterligare vid intervjutillfället då en dialogruta med information om att inspelningen behövde godkännas kom upp på informantens skärm, vilket även delgavs muntligen. Deltagarna fick även information om att de kunde avbryta sitt deltagande om de så önskat. Förskolan och de förskollärare som agerat informanter hanterades konfidentiellt och blev avidentifierade. Fingerade namn användes i transkribering och utskrift. GDPR togs i beaktande och en anmälan om behandling av personuppgifter skickades till Högskolan Dalarnas dataskyddsavdelning. Intervjuerna spelades in via Zoom med enbart ljudupptagning och ljudfilen fördes därefter över till hårddisken. Insamlat material och ljudfiler förvarades på en lösenordskyddad hårddisk och ljudfilerna raderades från hårddisken efter att examensarbetet blev godkänt. Det var inte möjligt för obehöriga att få tillgång till de svar och resultat som framkommit (Löfdahl 2014, s.37).

(20)

16

6.5 Trovärdighet

I kvalitativ intervjuforskning kan validitet relatera till forskarens trovärdighet genom hela forskningsprocessen (Kvale & Brinkman 2014, s.296–297). Bjørndal (2018, s.137) menar att en kvalitativ datainsamling bidrar till trovärdighet då informanten har frihet att uttrycka sin egen förståelse och upplevelse gällande forskningsområdet. Ljudupptagning av intervjun bidrar till att det nedskrivna resultatet blir mer korrekt återgivet än om enbart anteckningar förts då det möjliggör uppspelning av ljudupptagningen ett flertal gånger. Båda studenterna deltog under intervjutillfällena, har lyssnat igenom samtliga ljudfiler med intervjuer och gått igenom utskriften. Anledningen till att båda deltog i ovannämnda moment var för att säkerställa att intervjuerna blivit återgivna så trovärdigt som möjligt. Utskriften är skriven ordagrant i största möjligaste mån.

6.6 Bearbetning av material

Materialet transkriberades i direkt anslutning efter genomförda intervjuer med viss språklig redigering för att förtydliga budskapet utan att påverka innebörden. Punkter och komman har lagts till enligt hur vi tolkat utsagorna. För att strukturera upp materialet färgmarkerades delar av utsagorna i olika kulörer som hörde till respektive frågeställning. Löfgren (2014, s.151–152) beskriver att analysera innebär att söka efter teman som framkommer genom jämförelser utifrån de olika utsagorna. Emilsson (2014, s.89) menar att det kan vara ett fördelaktigt sätt att strukturera materialet genom att färgmarkera olika framträdande mönster. Därefter gjordes sammanfattningar i relation till aktuella frågeställningar där mönster, jämförelser och teman som framkommit skrevs fram. Några mönster som framträdde var barns intresse, anpassningar, lärmiljö, barngrupp och förhållningssätt. Vissa citat valdes ut för att tydliggöra resultatet. Bjørndal (2018, s.147) beskriver att analysera innebär att förenkla, jämföra, klassificera, kartlägga mönster och att försöka finna orsaker till de framträdande mönstren. I analys och diskussion har den teoretiska referensramen med de centrala begreppen: medierande resurser,

scaffolding, proximala utvecklingszonen, lärmiljö, samspel, självbild och relationer använts

som analysverktyg.

7. Resultat och analys

Studiens resultat presenteras utifrån teman i aktuella frågeställningar i föreliggande studie och utdrag från genomförda intervjuer med förskollärarna. De teman som analyserats är planering, anpassningar och strategier, pedagogiskt förhållningssätt och förskollärares reflektioner om

(21)

17 barns upplevelser. Resultaten har analyserats utifrån ett sociokulturellt och relationellt perspektiv. Namnen i följande avsnitt är fingerade och citaten som förekommer är hämtade från transkriptionen av informanternas utsagor. Förskollärarna har givits namnen Vally, Gaby, Mika, Amin och Mischa. Följande transkriptionsnyckel har använts: [...] symboliserar stycke som tagits bort och ord understruket förmedlar en betoning av ordet.

7.1 Planering av undervisning för att främja barns deltagande och delaktighet

Samtliga förskollärare lyfter aspekten att i sin planering utgå från barnens intresse för att fånga deras uppmärksamhet. Förskollärarna tar upp att barngruppens storlek behöver tas i beaktande i planeringen då det kan främja alla barns deltagande genom att dela upp barnen i mindre grupper. Några av förskollärarna påtalar att gruppkonstellationerna har betydelse för genomförandet av olika aktiviteter, vilket då utgör ytterligare en faktor att ha i åtanke i planeringen. I följande citat framförs ovannämnda aspekter:

Gruppkonstellationer tänker vi absolut på, att det ska vara åldersanpassat men vi tänker också på vilka barn som går ihop bättre med andra barn när det handlar om att sitta stilla och lyssna och göra lite lugnare aktiviteter, vissa barn kanske snurrar upp varandra då försöker vi dela på dem. När vi delar upp grupperna så får gruppen som ska fokusera oftast vara inne och de andra får gå ut för att det inte ska bli så många distraktionsmoment. (Mischa)

Förskolläraren ger uttryck för vikten av en åldersanpassad barngrupp. Vi gör tolkningen att det är viktigt enligt förskolläraren då hen arbetar på en syskonavdelning med barn från ett till fem års ålder. Mischa nämner även att platsen där aktiviteten äger rum bör ha få distraktionsmoment. Det här är något som samtliga förskollärare uttrycker, att de i sin planering överväger vilken plats som lämpar sig bäst för att aktiviteten ska kunna genomföras under bästa förutsättningar. En förskollärare uttrycker vikten av lugn och ro, med lässtund som exempel där det är betydelsefullt att det inte blir för trång eller rörig omgivning.

Tidsaspekten var något som vissa av förskollärarna nämner. Genom att planera för en kortare aktivitet ökar det barnens möjligheter att bibehålla koncentrationen. Att planera för att lägga in rörelsemoment i aktiviteter som ställer krav på uppmärksamhet kan bidra till att underlätta barnens deltagande menar majoriteten av förskollärarna. Detta kommer till uttryck i följande citat:

Jag tänker ibland kan det vara att man inte behöver sitta still utan man kan behöva röra sig eller göra något för att kunna koncentrera sig och ha sin uppmärksamhet. (Amin)

(22)

18 Några av förskollärarna uttrycker att genom att förbereda barnen och ha rutiner samt återkommande inslag i samlingen tydliggörs vad som förväntas av barnen. Det skapar då en trygghet och tydlighet menar förskollärarna, vilket framkommer i utdraget nedan:

Flera barn vill ju se vad som förväntas av dem innan de vågar eller ger sig in i något, innan det ser vad det är för någonting för att bara berätta någonting är inte säkert att de förstår vad som förväntas av dem ändå utan man kan säga att den här gången kan du få titta, sen kan vi prova så gör vi det tillsammans, i gruppen igen, man kanske måste göra det flera gånger för att de ska bli trygga i det de ska göra. (Mika)

Tre förskollärare beskriver att de i sin planering av aktiviteter anpassar den för att barnen ska kunna delta på sina egna villkor. Vally förtydligar det med vikten av att eliminera hinder för barnen, att minska motståndet. Hens tanke är att barnen ska gå stärkta ur alla situationer och att barnens möjlighet till deltagande kan variera från dag till dag, något som är jobbigt ena dagen kan gå bra en annan dag. Vidare påpekar hen att det inte går att ställa samma krav på alla barn. Att möjliggöra för ett lyckat deltagande lyfter ytterligare en förskollärare i citatet nedanför:

Man lägger upp aktiviteten så mycket så att barnen kan slutföra aktiviteten utan att behöva misslyckas, man får då anpassa aktiviteten utifrån barnets behov och förutsättningar. (Gaby)

Ytterligare en aspekt som framkommer i intervjuerna är vikten av att reflektera över aktiviteter efteråt och ta med det i planeringen inför kommande tillfällen. Amin påtalar att det kan vara positivt att reflektera över vad som kunde gjorts bättre, utifrån olika faktorer såsom struktur, material och tydlighet.

Utifrån ett relationellt perspektiv betonas att lärares undervisningsmetoder behöver tas i beaktande när barn är i behov av särskilt stöd (Lindqvist & Rodell 2015, s.33), vi gör då tolkningen att det kan relatera till de reflektioner som Amin beskriver. Mischa beskriver också detta, att reflektera tillsammans med kollegor över sådant som gått mindre bra och hur det kan förbättras. Här kan det tolkas som att förskollärarna använder språket som en medierande resurs i det sociala samspelet för att tillsammans utveckla undervisningens innehåll och struktur. Medierande resurser syftar på olika kulturella verktyg människor använder som hjälp i lärprocesser såsom språk (Jakobsson 2012, s.155).

Att ta miljön i beaktande i sin planering inför aktiviteter framkom i resultatet, vilket vi relaterar till ett relationellt perspektiv där anpassningar av lärmiljön ses som en central del för att underlätta alla barns deltagande (Lindqvist & Rodell 2015, s.32). En av förskollärarna menar att barns behov av stöd kan variera från dag till dag, även detta tolkar vi som ett uttryck för ett

(23)

19 relationellt perspektiv. Utifrån perspektivet förmedlas att barn kan vara i behov av stöd i en specifik situation, men att det är varierande och inte behöver vara varaktigt (Lindqvist & Rodell 2015, s.33).

7.2 Anpassningar och strategier för att barn i behov av särskilt stöd ska kunna delta utifrån sina förutsättningar

Anpassningar som förskollärarna i studien påtalar att de gör i undervisningen för att främja alla barns deltagande och delaktighet tycks enligt vår tolkning utgå från en intention om att alla barn ska kunna delta utifrån sina individuella förutsättningar. Samtliga förskollärare anser dock att det finns tillfällen då andra lösningar kan vara passande. Detta kan vara om deras anpassningar inte är tillräckliga för att det enskilda barnet ska få ett lyckat deltagande, och de anser att det är bättre både för barnet och övriga barngruppen om barnet får göra något annat.

I den typen av aktiviteter som vanligtvis ställer krav på stillasittande och koncentration är vår tolkning att det kan förekomma olika synvinklar på dessa krav. Amin berättar att hen inte alltid ställer krav på att barnen ska vara stillasittande i vissa aktiviteter. En annan uppfattning lyfter Mika som menar att stillasittande är något som kan behöva övas upp. Mika berättar att hen anser att barnen ofta kan ha svårigheter att möta dessa krav, speciellt stillasittande. Att barn kan ha svårt att sitta still är en aspekt som ävenMischa berör och beskriver att barn kan ha svårt att sitta still och lyssna och brukar därför lägga till sång eller målning. Det är enligt Mischa något som kan underlätta för barnen som kan uppleva de aktiviteterna som svåra.

Något som vissa förskollärare uttrycker är att det kan vara fördelaktigt om barn får vara aktiva genom att de får uppdrag under pågående aktivitet, exempelvis såsom i följande citat:

Att det här barnet får hjälpa till att ta fram saker eller får i uppdrag att hämta saker, att det får vara aktiva på ett annat sätt, att de får vara mer aktiva än att bara sitta still. Att skulle du kunna hämta den här boken som vi behöver eller kan du hämta en ny sked till den här ös-övningen till exempel, att de får vara aktiva. (Mika)

En annan förskollärare lyfter flera exempel på konkreta uppgifter att delge som en anpassning för att underlätta ett lyckat deltagande för ett enskilt barn såsom följande:

Jag tänker att jag vill göra dem delaktiga, så då kan dom få en uppgift men jag vill inte peka ut någon så om alla får uppgifter, så kanske någon får fler. Om vi gör trolldeg till exempel och jag tror att ett barn kommer tröttna ganska snabbt när vi läser receptet och ska blanda i allt, då kanske det barnet får ha i några fler ingredienser bara för att locka, också för att inte säga åt den för mycket. Jag skulle

(24)

20 nog inte säga kom nu kom nu, jag skulle nog säga vill du hälla i karamellfärgen eller vill du göra det här. Jag vet att jag behöver ha det barnet lite närmare mig för att det är lättare att locka in den då. (Amin)

Alla förskollärarna påtalar att det finns tillfällen då ett barn som de upplever har svårigheter att delta i en aktivitet istället kan erbjudas en annan aktivitet eller få en uppgift såsom att gå ut, duka bordet, läsa bok eller annan valfri sysselsättning. Detta kommer till uttryck på flera skilda sätt såsom att planera för att ett barn enbart behöver delta en viss tid på samlingen för att sedan gå och duka, eller om ett barn visar oro eller verkar ointresserad vid lässtund eller annan aktivitet blir erbjuden att gå ut på gården där en del av barngruppen redan befinner sig. Det framkommer i citatet nedan:

Vi har ju samlingen före lunch, då kanske uppmärksamheten håller i sig i fem minuter men då kanske det barnet får gå och hjälpa till att duka. (Gaby)

Amin påtalar att hen i första hand provar att locka eller avleda, men att ett övervägande om barnet får ut något mer av att vara kvar i aktiviteten behöver ske. Hen reflekterar över om barnet redan tagit till sig av undervisningen kanske barnet har behov av att vila sina tankar eller vara ifred. Om hen tror att barnet skulle uppskatta kommande moment i aktiviteten, försöker hen hålla kvar barnets uppmärksamhet oftast genom att ge ett uppdrag eller en uppgift, såsom att hålla i aktivitetens material, exempelvis en påse med saker.

Att använda konkreta föremål i olika aktiviteter framkommer som en vanlig anpassning för att fånga, understödja och bibehålla barnens uppmärksamhet.Exempel på detta kommer till uttryck i följande citat:

Då försöker jag verkligen fokusera på att ha konkret material, att de kanske också får göra något med sina händer, vi har faktiskt en speciell korg med olika, jag vet inte vad det kallas men olika stressbollar och olika grejer man kan böja och alla får en varsin grej att hålla i medan vi sitter och pratar att de får ha något att göra med händerna så då får alla välja en varsin grej att hålla på med och då brukar uppmärksamheten hålla lite längre. (Mischa)

Denna aspekt att barnen får hålla något i händerna tar även Amin upp då hon förklarade att barnen kan få hålla i claves (instrument) medan hon går igenom dagen, vilket hen upplever bidrar till att barnen behåller uppmärksamheten längre.

(25)

21 Ett annat förslag på användandet av ett konkret föremål som Mika delger är användandet av en handdocka i aktiviteter, då hen menar att det behöver hända något som fångar barnens uppmärksamhet och fokuseftersom aktiviteten inte får bli för långrandig. En av förskollärarna benämner strategier de använder sig av i arbetslaget när hela barngruppen är samlade i utdraget nedanför:

När vi är alla samlade försöker vi ha mycket sång, musik och dans sedan använder vi mycket konkreta figurer, om vi säger som en sagolåda där vi har konkreta grejer som barnen kan se och försöker fånga deras uppmärksamhet på det sättet. (Mischa)

En förskollärare berättar att en anpassning kan vara att tydliggöra för barn hur länge en aktivitet ska pågå. Ett exempel på tillvägagångssättet framkommer i följande citat:

Man kan ta till hjälpmedel som timglas och sådana saker, att när det här är klart gör vi något annat. Man tar ett timglas och vet att när den här tiden är slut då ska vi göra något annat. [...] eller så kan man göra små prickar, man har tre prickar med kardborre så plockar man bort, att när jag har plockat bort de här tre då får du göra något annat, så man måste även träna på att ha lite uthållighet. (Mika) Förenkla svårighetsgraden på aktiviteten är en anpassning som Vally berör, hen berättar att det kan vara till hjälp att skala av moment i aktiviteten och minska komplexiteten. På så sätt tycker hen att det ökar möjligheten för barnen att behålla fokus under aktiviteten. Den här anpassningen lyfter även Gaby och beskriver att de anpassar aktivitetens svårighetsgrad efter en nivå som hen menar att barnen klarar av. Hen berättar att det hjälper till att hålla kvar barnens uppmärksamhet. Även Mischa påtalar denna aspekt genom att förklara att barnen behöver kunna “relatera till det vi håller på med” och att det är viktigt att lägga det på barnens nivå för att inte prata över deras huvuden, vilket då understödjer barnens förmåga att bibehålla uppmärksamheten.

Något som framkommer enligt den tolkning vi gjort är att samtliga förskollärare anser att det är viktigt att vara flexibel i förhållningssätt och i planering inte ha en inställning att den måste följas till punkt och pricka. Detta lyfts fram i följande utdrag:

Sedan är det det här med flexibilitet också om jag tar samlingen som exempel igen om jag har planerat innehållet i samlingen men märker att det här funkar inte alls då måste jag där och då tänka äsch, nu gör vi det här istället och jag måste då frångå min planering. Att man inte har någon prestige i att nu ska det vara på det här viset för det har jag tänkt ut. (Gaby)

(26)

22 Att avbryta eller korta ner aktiviteter om det blir oroligt i barngruppen är en framträdande strategi hos majoriteten av förskollärarna. Annars lyfter samtliga förskollärarna att de försöker styra om aktiviteten genom att bryta pågående moment, ändra upplägget och göra något nytt. Det kopplas enligt vår tolkning ihop med Gabys beskrivning av att vara flexibel och att inte hålla fast vid sin bestämda planering. Förslag som lyfts fram gällande detta är: rörelsemoment, byta plats, en sång eller busa till det. Mischa berättar att en annan strategi är att rikta uppmärksamheten mot barnet som erfar svårigheter att koncentrera sig.

Ytterligare en strategi som alla förskollärarna tar upp är att fysisk närhet kan underlätta barnets deltagande och vara till hjälp för att bibehålla uppmärksamhet i aktiviteten. Olika förslag som knyter an till närhetsstrategin som uttrycks är att låta barnet i behov av särskilt stöd sitta i knä eller sitta nära en vuxen, lägga en hand på axeln eller ryggen. Ett exempel på närhetsstrategin och även en förändring i aktiviteten delges i följande utdrag:

Om orken har tagit slut då kanske det räcker med att sitta i knäet en stund. Ibland får man anpassa aktiviteten också så att det blir en annan aktivitet och om det spårar ur då reser vi oss och sjunger en sång istället det är lite beroende från situation till situation. (Vally)

Förskolläraren återkopplar senare i utsagan till fysisk närhet och berättar att sitta i en pedagogs knä kan hjälpa barn med stillasittande i andra situationer också. Hen nämner matsituationen som ett exempel och berättar att det hänt att barn har fått sitta i knäet då, för att underlätta stillasittandet. Under matsituationen beskriver en förskollärare en strategi som hen använder sig av. Hen berättar att det istället kan hjälpa barnen att få gå upp och röra sig under maten, då brukar hen be barnet att fylla på vattenkannan med nytt kallt vatten. Det kan då ses som en skillnad i strategier och förhållningssätt enligt vår tolkning, då Vally berättar om en strategi som hen menar kan underlätta stillasittandet. Amin beskriver däremot en strategi där hen syftar på att det istället underlättar att få röra sig under matsituationen. I utdraget nedan framkommer den strategin:

Då kanske jag ber barnet och ger ett uppdrag, kan du fylla på lite vatten och är det fullt kanske jag säger att vattnet är så varmt eller ljummet, kan inte du fylla på med kallt vatten, hur gör man kallt vatten. Då får ju det barnet gå en bit från bordet och fixa med det och får känna sig ganska nöjd med att den har fyllt på med kallt vatten. (Amin)

Ett återkommande tema enligt vår tolkning som framträder i förskollärarnas utsagor är att locka och väcka nyfikenhet hos barnen med sådant som de är intresserade av. En av förskollärarna

(27)

23 lyfter att hens barngrupp är intresserad av magi vilket används som en strategi för att fånga barnens uppmärksamhet, ytterligare ett exempel på den här strategin delges i följande utdrag:

Om vi tex ska jobba med kontraster, varmt/kallt, lång/kort och så då måste jag tänka på vad de är intresserade av och vad de har för erfarenheter så blandar jag det, om det är en som tycker jättemycket om vatten, vi har en som precis har fyllt tre år och de andra är 3-4 år och det är ett ganska stort glapp där som vi märker då måste jag tänka på hur kan jag fånga honom, jag skulle aldrig fånga honom om jag skulle lägga ut färger och visa svart och vit det skulle aldrig locka honom men om jag skulle hälla lite vatten och mycket vatten tillsammans med honom det skulle fånga honom mer eller att ha färg i vattnet man måste tänka på vad de är intresserade av för att fånga dem liksom. (Amin)

Vally menar att om det är en aktivitet som ställer höga krav är det extra viktigt att innehållet intresserar och fångar barnen, vilket då bidrar till att de kan behålla uppmärksamheten.

Vi tolkar utifrån ett sociokulturellt perspektiv att förskollärarna ger uttryck för en mängd olika medierande resurser i form av konkreta föremål som används som stödstrukturer för att främja barnets förutsättningar till ett lyckat deltagande (Jakobsson 2012, s.153). Genom scaffolding kan barn bli hjälpta att klara av olika situationer och det kan därigenom möjliggöra barnens deltagande i krävande situationer (Pihlgren 2017, s.37). Vi tolkar att förskollärarna ger exempel på det då de menar att uppdrag eller föremål kan underlätta barnens deltagande under aktiviteten. När förskollärarna uttrycker att de anpassar svårighetsgraden i aktiviteter gör vi tolkningen att förskolläraren vill hitta barnets proximala utvecklingszon. På så sätt kan det vara möjligt för förskolläraren att stötta och utmana barnet, vilket då kan möjliggöra ett lärande i aktiviteten (Askland & Sataøen 2014, 200–201).

7.3 Det pedagogiska förhållningssättet

Förskollärarna beskriver vikten av att följa barnen, skapa en god kontakt och bygga relationer. En förskollärare benämner det som att utveckla fingertoppskänsla. Mika påtalar att det är betydande att “läsa av barnen, om de har intresse” i det som pågår och vara flexibel, vilket vi tolkar som en beskrivelse av att vara lyhörd och inkännande gentemot barnen vilket vi relaterar till fingertoppskänsla. Mischa yttrar även att det är viktigt att reflektera över om barnet mår bra av att vara kvar i en aktivitet eller om det skulle “må bättre av att få göra något annat”, vilket skulle kunna tolkas som att vara inkännande inför barnets behov. Amin beskriver att det behövs en relation till barnen för att kunna individanpassa aktiviteter, och tycker att fingertoppskänslan kan vara till hjälp för att känna efter vad barnen behöver. Vally tycker att det är viktigt att

References

Related documents

Representanter från gruppen har också deltagit som lärare såväl vid de nordiska kurserna för barnonkologer under utbildning som vid de nationella kurserna för barnläkare

självmordsförebyggande arbetet, på samma sätt som gjorts inom flera andra områden som dessutom gett goda resultat för att motarbeta den sorg och tragedi ett självmord

SVERAK och dess medlemmar har under denna 10 årsperiod tillskjutit nära 10 mnkr i syfte att tillskapa ett adekvat och aktuellt ID-register till gagn för katten och dess ägare i

Regeringen anser att EU, genom insatsen, bör bidra med ytterligare stöd till rättssektorn i Irak och för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna och

Regeringen uppdrar åt Transportstyrelsen att utreda behovet av trafik- säkerhetshöjande åtgärder för gasdrivna bussar och föreslå åtgärder som kan vidtas för en

När du börja hitta skärpan (det kan ta ett tag) använder du den mindre ratten på fokushjulet för att ställa in skärpan.. Du kan nu byta till andra objektiv om du vill,

Ingen skulle troligen ha blivit mera förvånad än Litvinoff själv, om man hade godkänt hans förslag. Sovjetledarna visste bättre än de flesta, att rivaliteten mellan