Barn som bevittnat våld. Hur bör de förhöras?

BARN SOM BEVITTNAT VÅLD

HUR BÖR DE FÖRHÖRAS?

REBECCA ÖRT

Examensarbete i kriminologi Malmö Högskola

165 – 180 hp Hälsa och Samhälle

Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö

BARN SOM BEVITTNAT VÅLD

HUR BÖR DE FÖRHÖRAS?

REBECCA ÖRT

Ört, Rebecca. Barn som bevittnar våld. Hur bör de förhöras? Examensarbete i

kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och

samhälle, institutionen för kriminologi, 2013.

Denna litteraturstudie är skriven på uppdrag av Malmö Stad och behandlar barn som bevittnat våld och hur dessa skall förhöras samt huruvida barn är kompetenta vittnen. Resultatet visar att barn kan vara kompetenta vittnen som kan ge korrekta och tillförlitliga utsagor om de förhörts på ett korrekt sätt som varit anpassat till barnets utvecklingsnivå. Vidare visade även studien att barns påverkan av suggestion är starkt kopplat till deras utveckling och hur barnets utveckling den kan ha påverkats av att bevittna våld men även under vilka förhållanden barnet förhörts.

CHILDREN WHO WITNESS

VIOLENCE

HOW SHOULD THEY BE INTERROGATED?

REBECCA ÖRT

Ört, Rebecca. Children who witness violence. How should they be interrogated?

Degree project in criminology 15 credits. Malmö University: Faculty of Health

and Society, Department of Criminology, 2013.

This literature review is written on behalf of the City of Malmö regarding children who have witnessed violence and how these should be interrogated and whether children are competent as witness. This study will attempt to answer this question through a systematic literature review. The results show that children can be competent witnesses who can provide accurate and reliable statements about the interrogated event if the hearing has been adapted to the child's level of

development. Furthermore, the study also showed that children’s influence of suggestion is strongly linked to their development and how this may have been affected by witnessing violence, but also the circumstances under which the child has been interrogated.

Keywords: Child witness, to witness violence, interrogation, competence,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEFINITIONER & ORDLISTA...5

FÖRORD ...6

INLEDNING...7

1. ÄMNESBAKGRUND...7

1.1. Barn tar skada av att bevittna våld...8

1.2. Barns kombinerade roll som vittnen och offer ...10

2. MÅLSÄTTNING...11

2.1. Syfte ...11

2.2. Frågeställningar...11

2.3. Uppdraget...11

3. MATERIAL OCH METOD ...11

3.1. Material ...11 3.2. Design ...11 3.3. Sökstrategi...11 3.4. Värderingskriterier/källkritik ...12 3.5. Reliabilitet...12 3.6. Validitet...12 3.7. Etik...13 3.8. Initial litteraturstudie...13 3.9. Avgränsningar...14

3.10. Urvalskriterier, sökord och databaser ...14

3.11. Nyckelförfattare ...16

4. RESULTAT ...18

5. HUR SKER LAGRING OCH PÅVERKAN PÅ ETT MINNE? ...18

5.1. Koppling mellan barn som bevittnar våld och minnesprocessen...18

5.1.1. Minnesprocessen...18

5.1.2. Atkinson – Shiffrins Memory Model ...19

5.2. Suggestion...22

5.3. Kompetens att vittna ...26

6. VILKA TEKNIKER OCH METODER BÖR ANVÄNDAS NÄR BARN FÖRHÖRS FÖR ATT FÅ TILLFÖRLITLIGA OCH FULLSTÄNDIGA UTSAGOR?...28

6.1. Tekniker och metoder för ett framgångsrik barnförhör ...28

6.2. Avslutning...33 7. DISKUSSION...33 7.1. Metoddiskussion ...33 7.2. Resultatdiskussion...34 7. KONKLUSIONER ...37 REFERENSER ...38 APPENDIX 1...41

DEFINITIONER & ORDLISTA

Konfabulation: psykologisk och psykiatrisk term för benägenhet att berätta

livliga historier utan sanningshalt (NE, 2013 a).

Mnemoteknik: minnesteknik, teknik som syftar till att förbättra minnesförmågan

med hjälp av olika minnesknep, t.ex. med hjälp av rim eller att koppla sifferuppgifter till årtal (NE, 2013 b)

Suggestion: handlar om till vilken grad barns inkodning, lagring, framplockning

och rapportering av händelser kan påverkas av olika sociala och psykologiska faktorer (Ceci & Bruck, 1993, sid. 404). För en grundligare diskussion kring suggestibilitet se sid. 22.

Schema: Strukturerade förväntningar på situationer, personer, objekt m.m. med

en icke vardagsnära koppling (Granhag, 2001).

Script: Strukturerade förväntningar på situationer, personer, objekt m.m. kring

specifika vardagsnära situationer (Granhag, 2001).

Utsaga: något som sägs, ett påstående eller hävdande i språklig form, oftast i

betydelsen av ett rent beskrivande påstående (NE, 2013 c).

Vittne: inom processrätten person som utan att vara part används som

kunskapskälla för att i rättegång utreda det händelseförlopp som är av betydelse i målet (NE, 2013 d).

Följande definitioner är tagna direkt från NE; Konfabulation, mnemoteknik,

FÖRORD

Denna litteraturstudie undersöker litteratur kring barns kompetens som vittnen och siktar efter att öka medvetenheten kring barn som bevittnar våld, främst i hemmet. Vidare undersöks hur barn skall förhöras för att få tillförlitliga och trovärdiga utsagor.

Fredag 17:e februari 2012, Lugnet, Malmö. En kvinna huggs till döds på en innergård av sin före detta sambo, en tragisk händelse som uppmärksammas i media och skakar många malmöbor. Denna tragedi slutar tyvärr inte där, vittnen till mordet på kvinnan var parets två gemensamma barn som enligt media såg hela händelseförloppet (SVT, 2012; SR, 2012). Det som hände i Lugnet är en

förhållandevis ovanlig händelse men uppmärksammar en offergrupp som sällan diskuteras när man debatterar våld i nära relationer; barn som bevittnar våld mellan föräldrarna. Att barn bevittnar mord är ovanligt i vårt samhälle men att barn bevittnar våld mellan föräldrar i hemmet är desto vanligare (Edelson, 1999). När barn som bevittnat våld senare kommer i kontakt med rättssystemet kan en rad frågor uppstå; tar barnen skada av att bevittna våld? Kan man lita på vad de har att säga och är de trovärdiga? Vid vilken ålder kan de vittna? Hur ska de förhöras? Dessa är några av de frågor som denna litteraturstudie skall försöka besvara.

Denna uppsats siktar efter att ur ett praktiskt applicerbart perspektiv förklara hur lagring av ett minne sker och hur detta kan användas som grund för att förstå hur barn bör behandlas som vittnen i förhör för att få pålitliga utsagor.

Jag vill tacka min handledare Marie Väfors Fritz för uppmuntran och värdefulla kommentarer genom hela arbetsprocessen.

Malmö, Maj 2013 Rebecca Ört

INLEDNING

Barn som bevittnar våld är en utsatt grupp i samhället som länge varit en

ouppmärksammad grupp, detta är anmärkningsvärt då Janson & Almqvist (2000) uppskattar att antalet barn som bevittnar våld i hemmet grovt överstiger antalet barn utsätts för direkt fysisk, verbal och psykologisk misshandel. Eriksson (2011) diskuterar vad som gett upphov till det faktum att denna grupp barn gått

ouppmärksammade inom vittnespsykologi, juridik och kriminologi. Eriksson (a a) menar att det är utvecklingen inom juridiken och den allmänna synen på våld i nära relationer de senaste 30 åren som transformerat denna brottskategori från ett privat problem till ett offentligt ansvar. Utvecklingen startade år 1982 då våld i nära relationer blev ett brott under allmänt åtal och att man i samband med detta inom familjejuridik försökt bekämpa våld i nära relationer som barnen i dessa relationer allt mer uppmärksammats (a a). För att förstå hur barn som vittnen minns och behandlar erfarenheter av brott, krävs en bakgrundsförståelse kring dessa barn som en utsatt grupp i dessa sammanhang. Inledningsvis beskrivs en kort bakgrund till ämnet samt hur barn tar skada av att bevittna våld och barns kombinerade juridiska roll. Syftet med denna uppsats är att ur ett praktiskt applicerbart perspektiv förklara hur lagring av ett minne sker och hur detta kan användas som grund för att förstå hur barn bör behandlas som vittnen i förhör för att få pålitliga utsagor. Studiens frågeställningar är; vilka tekniker och metoder bör användas när barn förhörs för att få tillförlitliga och fullständiga utsagor samt hur sker lagring och påverkan på ett minne? Denna uppsats skrivs på uppdrag av Malmö Stad och beskrivs utförligare i studiens målsättning (se sid. 11).

1. ÄMNESBAKGRUND

Janson & Almqvist (2000) har undersökt barn som bevittnar våld och funnit att de mottagit väldigt lite uppmärksamhet och fallit i skugga gentemot barn som utsatts för fysiskt våld och sexuella övergrepp. Janson & Almqvist (a a) uppskattar omfattningen av barn som bevittnar olika former av våld och övergrepp i USA och beräknar att 10-20 % av alla mord och ca 10 % av alla våldtäkter som sker i hemmen i USA bevittnas av barn. Det innebär att ca 3 miljoner barn i USA årligen bevittnar våld mellan föräldrarna och enligt Janson & Almqvist (a a) finns det ingen motsvarande uppskattning för Sverige eller Skandinavien.

Edelsons (1999) metastudie uppskattade omfattningen av barn som bevittnar våld i hemmet samt skapade en överblick över det aktuella kunskapsläget gällande hur barn påverkas av att bevittna våld i hemmet. Studien resulterade i olika uppgifter som berör antalet barn som bevittnar våld i hemmet. En studie uppskattade att ca 3.3 miljoner amerikanska barn årligen exponeras för våld mellan föräldrarna, dessa uppgifter skiljde sig en aning men är lika de uppgifter som Janson & Almqvist (2000) beräknat. Denna uppskattning i Edelsons (1999) metastudie uppges vara låg av fyra olika anledningar; den mätte enbart fall där grovt våld inträffar, barnen som inkluderades var under tre år, föräldrarna var separerade men våld inträffade fortfarande och att våld oftast inträffar i familjer med sämre ekonomiska resurser. En annan studie inkluderad i Edelsons (a a) metastudie uppskattade att det var hela 10 miljoner tonåringar i USA som årligen exponeras för våld i hemmet. I denna studie hade man frågat ungdomar om de kunde minnas huruvida det förekommit våld mellan föräldrarna. Resultaten av denna studie

visade att 12,6 % av de tillfrågade tonåringarna kunde minnas att våld någon gång förekommit, där pappan slog mamman i 50 % av fallen, mamman slog pappan i 19 % av fallen och i 31 % av fallen slog båda föräldrarna varandra (Edelson, 1999).

Janson & Almqvist (2000) försöker ge en förklaring till varför denna grupp barn inte tidigare uppmärksammats av olika myndigheter och organisationer. Janson & Almqvist (a a) ser till FN:s barnkonvention (artikel 19) som extensivt behandlar barns rätt till skydd mot misshandel. Här nämns inte barn som bevittnar våld i hemmet och skadorna dessa innebär. En bidragande anledning till att denna grupp av barn och ungdomar inte uppmärksammas kan vara att de inte heller återfinns i Världshälsoorganisationens definition av misshandel och skadlig behandling. Detta kan även spegla varför denna grupp barn inte belysts i tidigare diskussioner och forskningsprojekt. Ytterligare en anledning till att denna grupp inte

uppmärksammats är att barn inte självmant berättar om sina erfarenheter, utan distanserar sig från ”det elaka” för att kunna leva med det (a a).

1.1. Barn tar skada av att bevittna våld

Det är mycket viktigt att ha en förståelse för hur och på vilket sätt barn tar skada av att bevittna våld då det kan innebära en rad konsekvenser som kan ligga till grund för barnets hela kontakt med rättssystemet. Janson och Almqvist (2000) hänvisar till en artikel skriven av två brittiska barnläkare som handlar om att våld inom familjen i större utsträckning kullkasta ett barns liv än alla genetiska

sjukdomar sammantaget. Vidare menar Janson & Almqvist (a a) samt Knapp (1998) att de barn som upplever ett fåtal traumatiska händelser, exempelvis ser en förälder slå den andra föräldern uppvisar symptom för posttraumatiskt

stressyndrom. De barn som däremot upplever långvariga och/eller upprepade traumatiska händelser får en mer komplex och omfattande problembild. Framträdande aspekter av denna symptombild kan vara förnekande och psykologisk avskärmning. Härstammar hotet eller faran från en individ som barnet vill ha trygghet, kärlek och omsorg ifrån (t.ex. en förälder) blir de psykologiska konsekvenserna av traumat mer omfattande och annorlunda i förhållande till om hotet kommer från en främling (Janson & Almqvist, 2000; Knapp, 1998).

Edelson (1999) har i en metastudie undersökt konsekvenserna av att bevittna våld i hemmet som barn och delat in dem i följande kategorier; beteendemässig och emotionell funktion; kognitiva funktioner och attityder; samt långsiktiga utvecklingsproblem. Resultaten av Edelsons (a a) metastudie visade;

Beteendemässig och emotionell funktion: Resultaten av metastudien (Edelson,

1999) visade att barn som bevittnar våld i hemmet uppvisade mer oro, depression, traumasymptom och humörproblem än barn som inte bevittnat våld i hemmet. Utöver detta visade studien att när Child Behavior Checklist (ett instrument för att identifiera beteendeproblem hos barn) och liknande verktyg användes, påvisade barn som bevittnat våld i hemmet mer aggresivt och både antisocialt externaliserat beteende och mer internaliserat, oroligt och hämmat beteende samt minskad social kompetens än andra barn (Edelson, 1999).

Kognitiv funktion och attityder: Här visade Edelsons (1999) metastudie på

blandade resultat. Vissa studier visade att barns inlärningskunskaper inte påverkades av att bevittna våld och andra studier visade att barns kognitiva

kunskaper var lägre om de bevittnat våld. Två olika studier visade att barn som bevittnat våld kan utveckla attityder som gynnar eget användande av våld. En studie indikerar att pojkar och flickor skiljer sig åt i vad de tar in efter att ha bevittnat våld; pojkar som bevittnat våld i hemmet var signifikant mer sannolika att acceptera våld än flickor som bevittnat våld i hemmet (Edelson, a a).

Långsiktiga utvecklingsproblem: Vissa resultat i Edelsons (1999) metastudie

indikerar att bevittna våld som barn innebär en rad långsiktiga problem för barnen som kan bestå till vuxen ålder. Hos vuxna kvinnor som bevittnat våld som barn kan det yttra sig genom depression, traumarelaterade symptom samt lågt självförtroende. Ytterligare en studie visade att det även kan yttra sig som dålig social anpassning hos kvinnor som bevittnat våld i förhållande till vuxna kvinnor som inte bevittnat våld som barn. Hos vuxna män som bevittnat våld som barn, kan detta leda till att dessa män slår sina partners, då en studie visade att 82 % av de undersökta männen som slog sina partners själva bevittnat och fått erfara våld som barn. Generellt visade även metastudien att bevittna våld var signifikant associerat med bruk av våld som tonåring (Edelson, a a). Knapp (1998) fann att det påvisades en gemensam riskfaktor mellan kvinnor som utsattes för partnervåld och män som slog sina fruar, båda dessa grupper hade som barn bevittnat våld mellan sina föräldrar.

Janson & Almqvist (2000) menar att ett barns uppväxt i en miljö där våld och hot är en överliggande fara kan resultera i att barnet uppvisar ett ängsligt

anknytningsbeteende, något som kan orsaka att ett barns utforskande beteende hämmas. Ytterligare en följd av att växa upp i en miljö där våld och hot

förekommer är att barnen kan komma att identifiera sig med våldsbrukaren som en skyddsmekanism för att dämpa rädsla och ångest. Ur ett längre perspektiv kan denna identifiering leda till aggressivitet, förakt för svaghet och sänkt empatisk förmåga, något som kan öka risken för en avvikande social utveckling (a.a.). Edelsons (1999) metastudie drog slutsatsen att barn som enbart bevittnat våld inte påvisade lika mycket problembeteenden som barn som både bevittnat och erfarit våld men påvisade mer problem än en kontrollgrupp som varken bevittnat eller upplevt våld i hemmet. Detta var ett samband som kunde påvisas i en serie studier som undersökt korrelationen gällande upplevelser av våld och påvisade problem. En studie som inkluderats i Edelsons (a a) metastudie påvisade ett intressant samband mellan barn som misshandlas och omfattningen av hur barnen

påverkades av att bevittna våld; ju mer frekvent våldet från föräldern mot barnet var, desto mindre påverkades barnen av att bevittna våld mellan exempelvis pappa och mamma. Sambandet gick även åt motsatt håll, d.v.s. att när våld från en förälder mot barnet minskade, så ökade utsträckningen i vilken barnet påverkades att bevittna våld mellan exempelvis pappa och mamma (a a). En studie indikerade på ett annat samband; vissa barn som bevittnat våld visade färre negativa

symptom och ibland även högre social kompetens än kontrollgruppen med barn som inte exponerats för våld. Forskare har spekulerat kring en förklaring till detta och menar att det kan variera med vilken coping – strategi barnet använder sig av (Edelson, a a). Knapp (1998) menar att ett barns ålder och utvecklingsnivå är faktorer som kan påverka vilken typ av beteendemässig reaktion barn får av att bevittna våld samt gällande en eventuell utveckling av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

1.2. Barns kombinerade roll som vittnen och offer

I denna sektion undersöks närmre den kombinerade roll barn har när de bevittnar våld, delvis som offer och delvis som vittne till brott (Eriksson, 2011; Janson & Almqvist, 2000).

Efter Janson & Almqvists (2000) medicinska kommentar har en förändring skett, åtminstone i Sverige. Brottsoffermyndigheten (2013) har fått i uppdrag av

regeringen att uppmärksamma barn som bevittnat våld och andra övergrepp, detta genom en utbildningsinsats för polis och åklagare. Vidare skall poliser och

åklagare även försöka klarlägga barns närvaro vid dessa brott för att öka barnens chans till brottsskadeersättning samt för att underlätta tillämpningen av den

straffskärpningsgrund som finns angiven brottsbalken. Detta uppdrag ska slutföras och redovisas till Regeringskansliet senast den 30 december 2013

(Brottsoffermyndigheten, 2013).

Edelson (1999) menar att barn som bevittnar våld vanligast definieras som att barnet har våldet inom synhåll och att ser det inträffa. Det vanligaste våldet barn uppges bevittna är grovt våld, att barn bevittnar mord uppges vara ovanligt. Utöver att bevittna våld uppger många barn att de hört våld inträffa mellan föräldrarna. Edelsons (a a) metastudie visar att många föräldrar tror att deras barn inte upplever och bevittnar våld i hemmet då de inte var i rummet eller låg och sov. Resultaten från metastudien visar dock att föräldrar grovt underskattar i vilken mån deras barn exponeras för våld i hemmet (a a).

Eriksson (2011) beskriver att svensk lagstiftning har mottagit en våg av kritik gällande hantering av våld i nära relationer och att man nu arbetar för att öka säkerheten för både barnen och den misshandlade föräldern, det är vanligtvis mamman. I sin artikel diskuterar Eriksson (a a) barns roll i dessa sammanhang och deras kombinerade roll som vittnen men även som brottsoffer. Såsom tidigare nämnt började barn som bevittnat våld uppmärksammas av lagstiftare och jurister sedan våld i nära relationer blev ett brott under allmänt åtal. Sedan dess har intresset för barn som hör, ser eller på andra sätt fått uppleva mäns våld mot kvinnor ökat (a a). År 2003 blev det en försvårande omständighet vid ett brott om brottet var avsett att skada ett barns trygghet och barnets tillit till en person som hen har en nära relation till (Proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.). En senare proposition förklarar att detta lett till att dessa barn har omdefinierats som offer för våld (Proposition 2005/06:166 Barn som bevittnat brott).

Detta är dock ett resonemang som inte undsluppit kritik. Eriksson (2011) sammanfattar debatten med att det är ett utbrett accepterat faktum att barn som bevittnar våld mellan föräldrarna är ett vittne enligt den kriminaljuridik vi har idag i Sverige, följden av detta är dock problematisk. Termen ”vittne” menar många är förknippat med distans och att stå utanför situationen, något som barn inte gör när de bevittnar våld i hemmet påstår vissa och argumenterar att det är omöjligt för barn att vara en ”outsider” när våldet sker i deras hemmiljö (a a). Enligt svensk lagstiftning är barn därmed både ett aktivt vittne till ett brott men även själva ett brottsoffer (Proposition 2002/03:53; Proposition 2005/06:166).

2. MÅLSÄTTNING

Denna litteraturstudies målsättning och bakgrund beskrivs nedan i syfte, frågeställningar samt uppdragsbeskrivning.

2.1. Syfte

Syftet med denna uppsats är att ur ett praktiskt applicerbart perspektiv förklara hur lagring av ett minne sker och hur detta kan användas som grund för att förstå hur barn bör behandlas som vittnen i förhör för att få pålitliga utsagor.

2.2. Frågeställningar

1. Hur sker lagring och påverkan på ett minne?

2. Vilka tekniker och metoder bör användas när barn förhörs för att få tillförlitliga och fullständiga utsagor?

2.3. Uppdraget

Denna uppsats är skriven på uppdrag av Malmö Stad. Bakgrunden till detta är att författaren till denna uppsats gick in på Malmö Stads uppsatsbank och fann förslaget ”Barn som bevittnar eller erfar våld i familjen - vilken utbildning behöver de som skall hjälpa dem?” intressant även om uppdraget inte var aktuellt för en kandidatuppsats i kriminologi. Då kontaktades kontaktpersonen för detta uppsatsförslag med ett alternativt, kriminologiskt perspektiv på detta förslag; hur bör barn som bevittnar våld förhöras? Efter denna initiala kontakt bokades ett möte där denna alternativa kriminologiska uppsatsidé diskuterades. Den nya uppsatsidén diskuterades även med kursansvarig för kandidatuppsatsen och efter det bestämdes denna alternativa kriminologiska uppsatsidé. Löpande genom arbetsprocessen har det funnits mailkontakt mellan uppsatsens författare och kontaktpersonen på Malmö Stad.

3. MATERIAL OCH METOD

Nedan följer en beskrivning av studiens material och metod. Inledningsvis beskrivs material, studiedesign och initial litteraturstudie för att därefter gå in på avgränsningar och metod för de aktuella forskningsfrågorna.

3.1. Material

Det material som kommer att användas i denna litteraturstudie är teoretisk litteratur, empirisk forskning, litteratur skriven av praktiker samt policylitteratur. Huruvida den litteratur som används är kvantitativ eller kvalitativ anses inte vara av större vikt, större vikt kommer att läggas vid att använda originalkällor samt resultatet av dessa källor och vad dessa förmedlar i förhållande till

forskningsfrågorna.

3.2. Design

Beskrivande litteraturstudie.

3.3. Sökstrategi

Denna litteraturstudie är inspirerad av den arbetsprocess som Cochrane Collaboration förespråkar. Det innebär att man följer ett strikt fördefinierat protokoll för att söka, kritisera och sammanställa litteratur utifrån en

en litteraturöversikt skapas listor med inkluderings- och exkluderingskriterier för att öka systematiken i sökandet efter litteratur som är relevant för respektive frågeställning. Genom denna systematik skapas även transparens så att undersökningen ska kunna replikeras samt för att underlätta arbetet med att avgöra vilken information som bör inkluderas i undersökningen. Därefter granskas informationen gällande validitet och kvalitet för att säkerställa att litteraturen är av god kvalitet. Enligt Aveyard (2010) lever studenter på kandidatnivå sällan upp till de strikta krav som finns på en systematisk litteraturöversikt som Cochrane Collaboration förespråkar men att

kandidatstudenter bör följa dessa generella principer samt att det finns ett klart dokumenterat och systematiskt arbetssätt. Följer uppsatsens metod denna arbetsprocess bör arbetet benämnas ”en beskrivande litteraturstudie”.

3.4. Värderingskriterier/källkritik

Utifrån de träffar de använda sökorden/sökfraserna resulterar i väljs artiklar ut med hjälp av vissa värderingskriterier för att höja nivån av källkritik. Dessa kriterier är;

- författare eller uppdragsgivare - att litteraturen är sakkunniggranskad - titelns relevans för frågeställningen

- hur väl/hur många inkluderingskriterier som återfinns i titel och abstract. Uppfylls dessa kriterier undersöks artikeln och utvärderas efter relevans och innehåll i förhållande till frågeställningen och infogas i litteraturmatrisen (bilaga 1). Viss litteratur har funnits med hjälp av snöbollsteknik i referenslitteratur hos nyckelartiklar. Det har då inte alltid varit möjligt att säkerställa huruvida

litteraturen varit sakkunniggranskad. De har dock varit mycket aktuella för studien och har därmed inkluderats i studien.

3.5. Reliabilitet

Reliabilitet är ett begrepp som syftar till ett arbetes tillförlitlighet (Jacobsen, 2007). De källor som använts i denna studie är alla sakkunniggranskade och publicerade i vetenskapliga tidsskrifter eller annan litteratur. Detta för att

säkerställa att det material som använts är pålitligt och trovärdigt och att detta ska leda till en förhöjd reliabilitet i denna studie. Vissa problem i databassökningar har lett till att originalkällor inte alltid kunnat användas men all litteratur som funnits via databassökningar är sakkunniggranskade samt granskade av författaren till denna studie. Den litteratur som funnits via av snöbollsteknik i

referenslitteratur är ett tillägg till den litteratur som funnits via databassökningar och då sakkunniggranskning inte kunnat säkerställas har dessa granskats noga av författaren till denna studie. Efter dessa åtgärder har författaren tilltro till

resultaten (a a). Arbetets tillförlitlighet inkluderar även metoden och om studien hade kunnat upprepas och få samma resultat (a a). Denna studies reliabilitet kan anses vara hög då använda sökord/fraser samt databaser och träffar finns angivna och registrerade i tabeller (se Tabell 1, sid. 16). Vidare är även använda

läroböcker angivet och registrerade i en separat tabell (se Tabell 2, sid. 17). Till detta finns tydliga inkludering- och exkluderingskriterier angivna för artiklar som inkluderats i studien (se sid. 14 - 15.).

3.6. Validitet

Validitet är ett begrepp som omfattar huruvida en undersökning granskat det den säger sig göra samt hur generaliserbara resultaten är. Validitet delas in i två

kategorier; intern och extern validitet (Jacobsen, 2007). Intern validitet undersöker om man mätt det man säger sig vilja mäta och gällande denna studie finns ett

möjligt internt validitetsproblem. Syftet med denna studie är att undersöka förhörstekniker för barn som enbart bevittnar våld och själva inte utsatts för det. Förhörsmetoder specifikt för denna grupp barn har inte funnits i

litteraturöversikten utan de metoder som beskrivs är enligt litteraturen utvecklade för barn som vanligtvis själva utsatts för olika typer av våld. Detta kan läsaren ta i beaktande vid värdering av denna studies resultat. Enligt svensk lagstiftning är dock barn som bevittnar våld, likt de barn som utsatts för våld, kategoriserade som brottsoffer och dessa metoder kan därför sägas vara giltiga (Jacobsen, 2007). Den externa validiteten i denna litteraturstudie och resultatens generaliserbarhet samt giltigheten i resultaten bedöms av författaren som högre än den interna validiteten. Detta då litteratur som används är handböcker samt forskning kring förhör med barn som syftar till att verka som riktlinjer över hur intervjuer bör genomföras. Författaren till denna föreliggande studie uppfattar dessa som allmänt vedertagna och därmed en indikation på att resultaten från denna studie bör vara generaliserbara.

3.7. Etik

Då denna studie är en beskrivande litteraturstudie används material som är publicerat av olika vetenskapliga tidsskrifter samt böcker som finns tillgängliga via bibliotek och bokhandlare ser författaren inga etiska problem med litteraturen som använts i denna studie. De etiska överväganden forskare tagit i det använda materialet ligger utanför författaren till denna studiens kontroll inget som då går att kontrollera för eller åtgärda. Tänkbarheten att genomföra minnesexperiment i denna studie övervägdes men det innebar en rad etiska hinder så denna möjlighet undersöktes inte vidare. Det är dock ett mycket viktigt etiskt avvägande som måste diskuteras, nämligen ansvaret för konsekvenserna av denna studie. Såsom ovan beskrivits (se sid. 8 - 9) påverkas barn av att bevittna våld och detta kan variera med en rad faktorer. Ett förhör är för ett barn en stressfull situation och det är därför mycket viktigt att ett förhör går korrekt till då barnet återupplever och beskriver en stressfull och traumatiserade situation. Den förhörsmetodik som nedan beskrivs är generell och beskriven i litteratur men rör inte konsekvenserna för barnet om förhöret inte går korrekt till. Författaren till denna studie

rekommenderar starkt att den beskrivna metoden ses över av barnpsykologer och andra kunniga inom detta ämnesfält för att säkerställa att barnens trauma inte förvärras eller att barnen ytterligare tar skada av att förhöras enligt denna beskrivna metod samt för att säkerställa metodens användbarhet.

3.8. Initial litteraturstudie

Då det ämnesområde som studeras är mycket omfattande genomfördes en initial litteraturöversikt för att kunna skapa en överblick över minnets processer, faser och uppbyggnad samt det forskningsunderlag som finns för barn som vittnen som är aktuellt idag. Författaren innehar en viss förkunskap inom ämnet och i denna initiala kunskapsöversikt sågs litteratur över, detta för att skapa en översikt över minnet som grundläggande ämne till denna studie. Utöver detta genomfördes en kortare litteratursökning i databasen ”Summon” för att skapa en översikt över tillgänglig litteratur inom ämnet. Den litteratur som granskades var kap. 8 ”Memory” i Passer el al ”Psychology” (2009) samt kap. 2 och 8 i Ainsworth ”Psychology, law and eyewitness testimony ”(1998). Utöver detta genomfördes även en litteratursökning i databasen ”Summon” på följande sökord;

- Witness memory 14 719 träffar - Witness memory contamination 113 träffar - Witness memory effect 3384 träffar

- Witness memory sexual abuse 815 träffar - Witness confrontation 2751 träffar - Witness repressed memory 422 träffar

Resultatet av denna initiala litteraturstudie användes som grund för formulering av frågeställning och syfte samt för att få en indikation på nyckelförfattare och tillgänglig litteratur för den huvudsakliga litteraturstudien. Träffarna från

databasen ”Summon” har inte används i den huvudsakliga studien men de angivna bokkapitlen har använts i den huvudsakliga litteraturstudien.

3.9. Avgränsningar

Då den forskning som idag finns om minnet är mycket extensiv har en

avgränsning gällande minnet varit nödvändig. Författaren har valt att avgränsa sig till de aspekter av minnet som är relevanta för vittnespsykologin samt den

minnesteoretiska modell som är den idag gällande modellen (se beskrivning sid. 19 - 21). Biologiska aspekter av forskningen kring minnet kommer ej att

inkluderas då den information som finns tillgänglig är mycket omfattande och utrymme för detta inte finns tillgängligt. Vidare behandlar denna litteraturstudie

enbart barn som bevittnat våld mellan två vuxna individer och inte de barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp, då detta diskuterades initialt mellan

författaren och uppdragsgivaren.

De inkluderings- och exkluderingskriterier som gäller för frågeställningarna har skapats för att skapa en stark kärna av sakkunniggranskad kunskap som är aktuell och relevant för syftet med denna litteraturöversikt. För att skapa denna kärna av kunskap har filtreringen *peer reviewed* används i alla databassökningar. Författaren till denna studie har valt att exkludera artiklar och studier som behandlar behandling eller hjälp via skolan, så som kuratorer och skolans ansvar då det inte anses vara relevant för uppsatsens syfte. Uppsatsen behandlar barn i en

roll som vittnen i en förhörskontext, ej skolmiljö. Samma resonemang ligger

bakom exkluderingskriterierna som berör religion och terapi, dessa aspekter är helt enkelt för stora och inte aktuella för syftet med denna uppsats. Gällande exkluderingskriteriet ”långsiktiga konsekvenser” så är denna lite problematisk att hantera. Flertalet artiklar som inkluderas i denna översikt behandlar långsiktiga konsekvenser av att bevittna våld, dock är inte det tyngdpunkten med denna studie. Är syftet med litteraturen att undersöka långsiktiga konsekvenser av att som barn bevittna våld har den ej inkluderats.

De inkluderingskriterier som använts för denna översikt är till för att skapa en stark vetenskaplig kärna av kunskap som är relevant för frågeställningen och speglas i innehållet av denna uppsats. De artiklar som inkluderats skall vara sakkunniggranskade även kallat *peer reviewed*. De ska även behandla

suggestion och påverkansfaktorer på minnet, barn som enbart bevittnat våld och inte utsatts för övergrepp själva, barns beteende kort efter våldshändelsen, barns kompetens som vittnen samt behandla barns utveckling. Det sista

inkluderingskriteriet används för att kunna kopplas till de bakgrundsfaktorer som används för att undersöka hur väl lämpad ett barn är som vittne.

3.10. Urvalskriterier, sökord och databaser

1. Hur sker lagring och påverkan på ett minne?

Inkluderingskriterier Exkluderingskriterier

Peer reviewed Biologiska aspekter Suggestion och påverkansfaktorer Förhör

Minnets tre faser

Atkinson – Shiffrin memory model

2. Vilka tekniker och metoder bör användas när barn förhörs för att få tillförlitliga och fullständiga utsagor?

Inkluderingskriterier Exkluderingskriterier

Peer reviewed Skolans ansvar gällande barnvittnen Barns kompetens som vittnen Kuratorer

Behandlar barns utveckling Långsiktiga konsekvenser Barnens beteende kort efter brottet Terapi

Barnen har enbart bevittnat våld Religiösa element Barns kompetens som vittnen

Den litteratur som inkluderats i studien har funnits med sökningar i nedanstående databaser, söktermer och antal träffar och utvalda källor finns beskrivna i Tabell 1 (se nedan). I de fall där antalet träffar varit under 20 källor har alla abstracts lästs igenom och ställts mot de uppsatta inkluderingskriterierna (se ovan), därefter skedde ett urval som resulterade i de valda källorna. I de fall där antal träffar överträffar 20 stycken har titlar på källor som är relevanta för syftet och inkluderingskriterier med denna studie valts ut och dessa källors abstracts har granskats. Därefter har ytterligare en urvalsprocess skett där abstract har ställts mot studiens inkluderings- och exkluderingskriterier och sedan har dessa källor inkluderats eller exkluderats i studien.

Tabell 1. Matris över sökord och databaser för frågeställningar och

ämnesbakgrund.

Databas Söktermer Antal träffar Valda källor

PAIS *peer reviewed*

Child as witness 24 1 (3 träffar, bortfall i databas) ERIC *peer reviewed* Impact children witnessing violence 18 1 ProQuest *peer reviewed* child witness suggestibility 721 4 Social Services Abstracts *peer reviewed* children testimony impact 16 1 Social Services Abstracts *peer reviewed* Eye witness children 2 0 Social Services Abstracts Eye witness children 3 0 Manuell sökning med snöbollsteknik - - 5 PsycInfo *peer

reviewed* Children testimony memory crime 16 0 (en träff, bortfall i databas) PsycInfo Children testimony memory crime 56 0 (5 träffar, bortfall i databas) PsycInfo *peer

reviewed* Descriptive eyewitness testimony

8 0 (2 träffar, bortfall i databas)

Vid beskrivning av minnesprocessen har främst läroböcker använts då

vetenskapliga texter som behandlar minnesprocessen i förhållande till uppsatsens syfte har varit svåra för författaren till denna studie att finna samt att originalkälla till Atkinson – Shiffrin Memory Model inte har varit tillgänglig för denna studie. Gällande kapitlet om suggestion (se sid. 22) har huvudsakligen översiktstexter använts i ett försök att skapa en översikt över detta forskningsämne med övriga studier som tillägg till dessa översiktskapitel. I studiens resultatdel har

huvudsakligen läroböcker används vid beskrivning av förhörsmetoder. Detta grundas i att inga specifika förhörsmetoder för barn som bevittnat brott har funnits. Ett flertal träffar rörde en intervjumetod som inte handlar om att få trovärdiga utsagor utan är en metod som syftar till att kort efter en brottshändelse undersöka i vilken utsträckning barnet traumatiserats av att bevittna det hen gjort. Dessa metoder har därmed inte levt upp till studiens inkluderingskriterier och inte inkluderats i studien och av det skälet har främst läroböcker använts i studiens resultatdel.

3.11. Nyckelförfattare

Då det inte är möjligt att producera en fullkomligt övergripande och allsidig elektronisk litteratursökning har studien att kompletteras med en manuell tidsskriftssökning, sökning på nyckelförfattare samt en manuell sökning i

nyckelartiklars referenslitteratur (Aveyard, 2010). Författaren till denna studie har sedan tidigare en viss förkunskap inom ämnet och nedan stående läroböcker (Tabell 2.) har delvis vart tillgängliga för författaren till denna studie sedan innan men även identifierats med hjälp av en sökning på nyckelförfattarna Sven Å. Christianson och Pär Anders Granhag i Malmö Högskolas biblioteksdatabas.

Tabell 2. Läroboksmatris för frågeställning och ämnesbakgrund.

Titel Författare/År Kompetens Använda kapitel

Vittnespsykologi Pär Anders

Granhag, 2001. Docent i psykologi vid Göteborgs Universitet. 3, 10. Handbok i Rättspsykologi Sven Å. Christianson och Pär Anders Granhag (huvudförfattare och redaktörer), 2008. Christianson är professor och legitimerad psykolog vid Stockholms Universitet. Granhag (se ovan).18 av 21 övriga författare är professorer, docenter och/eller lektorer, leg. psykologer, terapeuter samt läkare. 5, 15. Psychology, law and eyewitness testimony Peter B. Ainsworth 1998. Filosofie doktor i Social -Psykologi 9, 2.

Rättspsykologi Sven – Åke Christianson (red.), (1996).

Se ovan. 5.

Psychology Michael Passer, Roland Smith, Nigel Holt, Andy Bremner, ed Sutherland och Michael Vliek 2009. PhD N J Holt, PhD A J Bremner, PhD M L W Vliek och PhD Sutherland. 8.

4. RESULTAT

Nedan följer de resultat denna litteraturstudie funnit gällande de aktuella frågeställningarna. Den första frågeställningen rör minnet och den andra frågeställningen förhörsmetoder.

5. HUR SKER LAGRING OCH PÅVERKAN PÅ

ETT MINNE?

Inledningsvis diskuteras en koppling mellan minnesprocessen och barn som bevittnar våld, minnesprocessen och en teoretisk modell över denna process. Därefter diskuteras suggestion samt barns kompetens att vittna.

5.1. Koppling mellan barn som bevittnar våld och minnesprocessen

När ett barn bevittnar våld dröjer det vanligtvis en period innan de berättar om sina erfarenheter. Det som sker när ett barn bevittnar våld kan delas in i tre delar; bevittnandet, berättandet och tidsperioden där emellan. Dessa tre delar motsvarar även de tre processer som lagringen av ett minne består av och som presenteras nedan. I denna studie har fokuspunkten varit den sista fasen, berättandet om händelsen (i ett förhör) och den inverkan som kan ske där. Påverkan på ett minne och ett vittne kan dock ske under alla delar av minnesprocessen men detta

diskuteras inte på djupet i denna uppsats. Under vilka förhållanden ett barn bör tillfrågas och tillåtas att berätta om sina upplevelser presenteras i denna studies resultatdel med utgångspunkt i barnens roll när de bevittnat våld samt

minnesprocessens tre faser och teoretiska modeller till hur lagring av ett minne sker. Det är viktigt att ha en förståelse för hur det mänskliga minnet fungerar för att i förlängningen bygga upp en förståelse för hur minnet kan påverkas av olika former av interna och externa påverkansfaktorer.

5.1.1. Minnesprocessen

Utifrån dessa tre faser (inlärning-, retentions- och framplockningsfasen) studerar man påverkansfaktorer som medvetet och omedvetet påverkar en minnesbild.

Inlärnings- eller inkodningsfasen omfattar den situation när en individ genomgår

en händelse, detta kan exempelvis vara att individen bevittnar eller utsätts för ett brott. Informationen tas in och kodas in i minnet under denna process (Granhag, 2001). Under inkodningen av en händelse sker en rad igenkännings- och

tolkningsanalyser. Dessa analyser innehåller allt ifrån objektets/händelsen färg, form och storlek men även mer abstrakta element som emotionell koppling samt objektet/händelsens emotionella värde för individen (Ceci & Bruck, 1993). Christianson och Montgomery (2008) menar att individer varierar i vad man kodar in för information och att detta ofta är anknutet till personlig erfarenhet, egenskaper och situationer. Vidare tenderar individer att koda in negativ

information och känsloladdade händelser. Även individens känsloläge påverkar i viss utsträckning vad som uppmärksammas och kodas in (a a).

Retentions- eller lagringsfasen är den period som passerat från det att en individ

kodar in en händelse till den punkt då man beskriver den, inom minnespsykologi benämner man denna period som retentionsintervall. Det är här man lagrar minnet och lagringen här sker passivt (Granhag, 2001). Det är även under denna fas som man ger mening åt ett minne, man internaliserar det. Ett praktiskt exempel på

detta kan vara tidsperioden mellan det upplevda/bevittnade brottet och förhöret gällande händelsen i fråga (Granhag, 2001). Här lagras fragment av inkodningen i de olika minnena som finns inom långtidsminnet men banden mellan dessa fragment och aspekter blir med tiden allt mer ”lösa” (Ceci & Bruck, 1993). Christianson & Montgomery (2008) menar att lagring av ett minne sker runt en individs självkänsla med personliga erfarenheter och upplevda händelser, lite som ett ”nätverk” av associationer. Allt eftersom vi blir äldre utvecklas dessa

”nätverk” och det bildas fler länkar till och mellan olika minnen. Barn har inte samma vidd på sina ”nätverk” som vuxna men i takt med att språket och självuppfattningen utvecklas byggs deras nätverk ut (a.a.).

Framplockningsfasen eller återerinring är den situation då vittnet berättar om den

bevittnade/upplevda händelsen (Granhag, 2001). Ceci & Bruck (1993) menar att när en individ återerinrar ett minne ”pusslas” så mycket som möjligt av dessa bitar samman igen och bildar då en minnesbild. Under framplockningsfasen är

individen mycket känslig för påverkan som kan förändra minnesbilden (Christianson & Montgomery, 2008).

Figur 1. Minnesprocessen – Ett praktiskt exempel. 5.1.2. Atkinson – Shiffrins Memory Model

Modeller över människors informationsbehandlingssystem växte fram tidigt inom kognitionspsykologin. Det är främst en modell som blivit allmänt vedertagen inom dagens kognitionspsykologi (Christianson & Montgomery, 2010). Den presenterades år 1968 av Atkinson & Shiffrin (1968, as cited in Christianson & Montgomery, 2008; Passer et al, 2009) men har sedan dess reviderats. Den aktuella versionen beskrivs av Christianson & Montgomery (2008) samt Passer et al (2009). Nedan följer en numrerad beskrivning (1 - 7) av denna minnesmodell.

Figur 2. Atkinson – Shiffrin Memory Model. (Christianson & Montgomery, 2008;

Passer et al, 2009)

1. Från de sensoriska sinnena inkommer sensorisk information (Passer et al, 2009; Christianson & Montgomery, 2008).

2. Sensoriskt minne och sensoriskt register: Detta minne lagrar kortvarigt sensorisk information som kommer från våra sensoriska sinnen i två olika undersystem. Dessa undersystem kallas för sensoriska register och kan delas i två olika register; det ikoniska systemet för visuella intryck och det

ekoiska systemet för ljudintryck (Passer et al, 2009). Denna

informationslagring sker automatiskt oavsett om vi lägger vår

uppmärksamhet på det eller inte. Informationen som lagras här är visuella eller ljudliga ”bilder” som speglar det våra sensoriska sinnen tagit för information (Christianson & Montgomery, 2008).

3. Selektiv uppmärksamhet: Enligt denna modell över

informationsbehandling väljer sedan systemen ut vilken information som är viktigt att behandla vidare, man skulle kunna säga att ett urval sker. Ofta väljs den information ut som hänger samman med tidigare

information som man aktivt bearbetat, som en tidigare informationskälla (Christianson & Montgomery, 2008). Exempel; det kan vara så att information om att pappa slagit mamma kan lättare skickas vidare i systemet om barnet sedan tidigare bearbetat information om att pappa skrikit på mamma. Ainsworth (1998) ser teoretiska inslag från en annan minnespsykologisk teoretiker; Donald Broadbent och hans idé om ett selektivt filter. Broadbent menade att ett selektivt filter var nödvändigt för att det mänskliga informationshanteringssystemet inte skulle bli överlastat. Detta filter sortera ut de stimuli som ska bearbetas vidare (a a).

4. Arbetsminne/Korttidsminne: Detta minne är centralt för vår medvetna informationsbehandling och kan beskrivas som en fördjupad process av det som inleds i det sensoriska minnet och sensoriska register

(Christianson & Montgomery, 2008). Den information som skickas vidare från det sensoriska minnet till arbetsminnet översätts till minneskoder. Dessa koder är en representation av information och kan variera. De tar dock alltid form som mentala ”bilder” av informationens visuella, fonetiska, semantiska eller motoriska egenskaper enligt Passer et al (2009). Detta minne bör benämnas som ett arbetsminne då det inte är en lagringsplats utan snarare ett minne som ”kategoriserar” information och

kan bara bearbeta en informationskälla i taget. Information som ligger i detta minne kan dock repeteras för en djupare inlärning, t.ex.

telefonnummer eller en adress (Christianson & Montgomery, 2008). Korttidsminnet är ett minne med kraftigt begränsad kapacitet gällande utrymme och kapacitet. Information lagras i korttidsminnet under en begränsad tidsperiod och detta står i stark kontrast gentemot

långtidsminnet som har en hög kontinuerlig kapacitet gällande både utrymme och kapacitet (Granhag, 2001). Passer et al (2009) beskriver olika korttidsminnen; visuospatial ritplatta, episodisk buffer och fonetisk loop. Den visuospatiala ritplattan lagrar tillfälligt visuell och rumslig information; den fonetiska loopen lagrar tillfälligt minneskoder av ljud och den episodiska bufferten är en tillfällig lagringsplats där information från långtidsminnet, den visuospatial ritplattan och den fonetiska loopen kan interageras, manipuleras och göras ”medveten” för individen. Alla dessa processer och minnen inom arbetsminnet styrs av den centrala exekutiven (a a).

5. Den information som informationsbehandlingssystemet anser vara värd att bevara skickas vidare till långtidsminnet.

6. Långtidsminnet: Detta minne har en oerhörd kapacitet där individens alla kunskaper, erfarenheter och färdigheter finns lagrade och minnen som finns lagrade här kan bevaras genom hela livet (Christianson &

Montgomery, 2008; Passer et al, 2009). Det finns fyra olika kategorier av långtidsminne; det procedurala, semantiska, episodiska och perceptuella representationssystemet. Det procedurala minnet är ett handlingsminne och det är med hjälp av detta som vi kan utföra olika motoriska aktiviteter. Därmed är handlingar som automatiserats synnerligen motståndskraftiga gentemot glömska. Det semantiska minnet är ett faktaminne som ”Andra världskriget tog slut 1945”. Det minne som står i fokus för

vittnespsykologin är det minne som benämns som det episodiska minnet. I detta minne lagras minnen av olika erfarenheter individer upplevt och kopplat till dessa minnen finns ofta personliga anknytningar (Granhag, 2001). Christianson & Montgomery (2008) beskriver att det inom långtidsminnet finns ett underminne som hanterar inlärningen av

omvärldens former och koncept som byggs upp sytematiskt under barns uppväxt, det perceptuella representationssystemet. Långtidsminnet fungerar och växer med hjälp av associationsmöjligheter, något som underlättar lagring av ny information och framplockning av gammal information. Det består av kognitiva scheman som används för att skapa fler informationsenheter. Långtidsminnet kan dock ses som rätt begränsat då framplockning och lagring i det kräver tid och ansträngning samt är delvis beroende på vad som bearbetas (Christianson & Montgomery, a a). 7. Minnen som plockas fram till medvetandet under t.ex. förhör och

intervjuer.

Den grundläggande idén med denna minnesmodell är att effektiviteten av informationsbehandlingen avgörs av potentialen att lagra den intagna

informationen på ett passande sätt. Information måste vara åtkomlig i ett minne när den bearbetas och resultatet av informationsbehandlingen måste finnas

tillgänglig för fler informationsbehandlingar (Christianson & Montgomery, 2010). När denna teoretiska modell presenterades fick den kritik för att den tillät för mycket information från korttidsminnet att passera vidare till långtidsminnet.

Detta skulle innebära att en stor mängd information om vardagliga händelser lagrades i långtidsminnet, något de flesta har svårigheter med (Ainsworth, 1998). Sedan modellen presenterades har den dock reviderats (Passer et al, 2009). Då originalkällan inte har varit tillgänglig för denna studie går det ej att avgöra vilka revideringar som gjorts sedan modellen presenterades år 1968.

5.2. Suggestion

Påverkan på ett minne även kallad suggestion kan ske under minnets alla faser, dock inverkar olika påverkansfaktorer under olika delar under minnesprocessen. (Granhag, 2001). För att kunna diskutera och resonera kring suggestion måste vi först definiera vad det är.

Ceci & Bruck (1993, sid 404) definierar suggestion; ”handlar om till vilken grad

barns inkodning, lagring, framplockning och rapportering av händelser kan påverkas av olika sociala och psykologiska faktorer” (författarens översättning).

Det finns andra definitioner av suggestion men dessa är snävare och kan vara svåra att praktiskt applicera (Ceci & Bruck, 1993). Ett exempel på en snävare definition av suggestion är; ”i vilken utsträckning individer kan acceptera och

därefter införliva post-händelse information i deras minnesbilder” (författarens

översättning) (Ceci & Bruck, 1993 sid. 404-405). Denna definition menar att suggestion endast kan vara omedveten och att kontaminerande information tillhandahålls efter en händelse samt att suggestion är baserat på minnet och inte sociala faktorer.

Ceci & Bruck (1993) förespråkar en bred definition av suggestion av tre anledningar; (1) det är möjligt att acceptera ny information och vara fullt

medveten om att det skiljer sig från ursprungsminnet p.g.a. exempelvis samtycke till information efter socialt tryck, lögn eller konfabulation (att medvetet eller omedvetet hittar på en ny historia om man inte vill redogöra för den ”riktiga” historien); (2) suggestion kan vara ett resultat från att bli tillhandahållen skadlig information före eller efter händelsen, samt; (3) suggestion kan vara ett resultat av sociala samt kognitiva faktorer. Ceci & Bruck (1993) menar att denna definition av suggestion stämmer bäst överens med aktuell lagstiftning, en definition även Leander & Christanson (2008) samt Granhag (2001) förespråkar då den tar hänsyn till att barn kan påverkas av både interna och externa påverkansfaktorer. Det är denna definition som hädanefter kommer att användas i denna

litteraturstudie. Ceci & Bruck (1993) påpekar att både barn och vuxna är känsliga för suggestion även om barn är övergripande mer känsliga än vuxna.

Ceci & Bruck (1993) genomförde en mycket omfattande litteraturgranskning gällande barn och suggestion. Deras studie var för omfattande för att i sin helhet kunna redogöras för här men tre huvudresultat presenteras nedan;

Det finns en åldersskillnad i suggestibilitet. Förskolebarn framstår som mer

känsliga för suggestion än barn i grundskolan och vuxna. Trots att deras litteraturgranskning visade på denna skillnad i suggestion är inte de precisa mekanismerna bakom detta klarlagda och debatteras av forskarkåren. Vidare visade litteraturgranskningen att barn kan ljuga även om centrala händelser de själva upplevt och har personliga anknytningar till. Detta går emot tidigare antaganden om att barn inte ljuger om händelser som rör dem själva och speciellt inte om händelser som involverar deras egna kroppar (Ceci & Bruck, 1993).

Barn kan ljuga när den motivationella strukturen uppmuntrar till lögn. Detta

resultat visar att barn inte skiljer signifikant från vuxna men detta resonemang är inte lika utvecklat som den ovanstående punkten. Dock har Ceci & Bruck (1993) funnit att femåringar har större tendenser att ljuga är treåringar. Detta kan

förklaras med åldersskillnader i att förstå bakomliggande motiv, rädsla för

repressalier, hålla ett löfte eller att motstå en muta. Vid tidpunkten för publikation av denna artikel fanns det dock brist på empiri och denna slutsats drog Ceci & Bruck (a a) försiktigt.

Även förskolebarn kan ge minnesbilder med utredningsmässigt relevant information. Deras utsagor (minnesbilder av en händelse) är inte lika utförliga

som äldre barns utsagor och kan vara mer fragmentarisk men trots det kan de, förutsatt att de blir tillfrågade korrekt och icke-suggestivt, ge korrekta utsagor. De är känsligare för suggestion och kan lättare bli lockade att ljuga men deras

känslighet handlar om gradskillnader (Ceci & Bruck, 1993).

Warren et al (1991) undersökte barns suggestion och hur man kan ”bygga in” motståndskraft mot suggestion hos barn så unga som 7 år i förhållande till barn i 12-års ålder och vuxna som var 30 år gamla. Resultaten från deras studie visade att yngre barn mindes mindre information och var känsligare för ledande frågor än äldre barn och vuxna, detta i likhet med Ceci & Brucks (1993) resultat. Vidare visade Warren et al (1991) att yngre barn mindes färre detaljer av händelsen än äldre barn och vuxna samt att tendenser att ändra svar på icke-ledande frågor och ledande frågor främst berodde främst på minneskapacitet samt sociala och mnemotekniska processer. Både 7- och 12- åringar presterade signifikant mycket sämre än vuxna om de fick ledande frågor efter negativ förstärkning. Studien visade även att en varning till barnen att enbart berätta ”det de verkligen minns” reducerade känslighet för suggestibilitet vid ledande frågor, inte bara för 7-åringar men även för 12- och 30-åringar. Suggestibilitet kunde därmed reduceras hos testpersoner i spridda åldrar (Warren et al, 1991).

Ceci & Bruck (1993) kunde även se att det finns olika situationer där barn är mindre trovärdiga och mer känsliga för suggestion. Det förefaller vara synnerligen viktigt att känna till under vilka förhållanden som barnet för första gången

rapporterade sin utsaga, vilken hypotes förhöraren hade kring omständigheterna barnet förhördes om, vilken typ av frågor som ställdes och stadgan av barnets utsaga över tid. Barnet bör vara kapabelt att lämna korrekt information om barnet förhördes i en icke-hotande och icke-suggestiv miljö, om utsagan inte lämnades efter upprepade förhör, att vuxna omkring barnet inte var motiverade att påverka barnet innan en förhör samt att barnet håller fast vid sin utsaga över tid. Barnets utsaga ogiltigförklaras inte om någon av dessa faktorer saknas men juridiskt kan detta medföra vissa förbehåll kring utsagans tillförlitlighet (a a).

Granhag (2001) redogör för påverkansfaktorer för barnvittnen i tre olika huvudkategorier; kognitiva faktorer; sociala faktorer; samt motivationella faktorer. Kognitiva faktorer kan vara den problematik barn kan uppleva att särskilja det som de fantiserat om och det de faktiskt upplevt. Denna felkälla exemplifieras med två olika begrepp; source monitoring och reality monitoring.

Source monitoring är ett begrepp som behandlar en individs förmåga att hålla isär

externa informationskällor, exempelvis; ”Var mannen i den röda eller gröna jackan som frågade vart mamma var någonstans?”. Reality monitoring är ett

begrepp som relatera till en persons förmåga att hålla isär vad hen upplevt och vad hen har föreställt sig (Granhag, 2011).

Sociala och motivationella faktorer som kan påverka barnets suggestion är att

barnet ger ett svar efter en ledande fråga från förhörsledaren och att barnet svarar på det vis barnet uppfattar att förhörsledaren vill att hen skall göra (Granhag, 2001). Ceci & Bruck (1993) diskuterar problematiken med sociala och

motivationella påverkansfaktorer i förhör med barn. De påstår att för att ett förhör ska bedömas som framgångsrik krävs det att förhöret sker på en språklig nivå barnet förstår samt att barnet är kapabel att ta in och förstå frågorna på ett korrekt sätt. Utöver detta är det dock mycket viktigt att förhörsledaren förstår att det finns komplexa regler som binder samman fråga och svar; dessa regler är det som kallas för sociala och motivationella faktorer. Barns beskrivande och berättande om utsagor är en reflektion i hur väl de förstår dessa regler i en förhör (a a). Gudjonsson (1984) menar att ledande frågor innehåller vissa löften och förväntningar som individer upplever att de måste leva upp till.

Sociala faktorer som kan påverka barnet under en intervju kan hänga samman

med hur barn uppfattar vuxna (Ceci & Bruck, 1993). Barn uppfattar vuxna som samarbetsvilliga, ärliga och kompetenta samtalspartners som enbart ställer helt logiska frågor och även barn vill vara samarbetsvilliga samtalspartners som vill tillfredsställa intervjuledaren. Vid bristfälligt genomförda intervjuer kan detta leda till att barnet ger ”den vuxna” den information barnet tror att ”den vuxne”

eftersöker. Det kan leda till att barn då ger svar som är samstämmigt med vad de uppfattar som syftet med frågan även om det inte stämmer överens med vad de minns om den efterfrågade händelsen. Detta påstående stöttar Ceci och Bruck (1993) med tre fynd från deras litteraturgranskning; (1) Barn ser vuxna som fullkomligt ärliga och helt kompetenta informationskällor och litar mer på vuxna än på jämnåriga individer; (2) Barn kommer försöka besvara vuxnas frågor även om frågeställningarna är fullkomligt absurda; (3) Om barn tillfrågas om samma sak flera gånger tolkar barnet det som om att de besvarat fråga på fel sätt och försöker då ge ny information för att se ”om det var rätt” (Ceci & Bruck, 1993). Det ansågs länge vara vedertagen kunskap att barn inte kunde ljuga då det ansågs att barn inte kognitiv kunskap för detta men Ceci & Bruck (1993) har funnit att barn kan ljuga och förstå skillnaderna mellan sanning och lögn. De fann fem

motivationella faktorer som kan leda till att barn medvetet ljuger under en

intervju; (1) att ljuga för att undvika straff; (2) att ljuga för att vinna en kontextberoende ”lek”; (3) för att hålla löften; (4) att ljuga för vinning; (5) att ljuga för att undvika skam (a a).

Utöver de ovanstående påverkansfaktorerna redogör Granhag (2001) för andra påverkansfaktorer under en barnintervju. En potentiell felkälla kan vara

stereotypisk kunskap. Detta är förhandsinformation som barn tar del av innan en

händelse eller träffar en person. Denna information kan förmedla en stereotyp bild och när detta kombineras med t.ex. ledande frågor kan detta leda till att barn (och även vuxna) lämnar falska utsagor (a a).

Ceci & Bruck (1993) tar även upp en problematik som inom vittnespsykologin benämns som script och detta innebär en viss script-baserad problematik. Scripts är tidsmässigt organiserade och förväntade vardagsmässiga rutiner vuxna och barn har, som exempelvis ”gå-till-dagis-scriptet” eller ”tvättids-scriptet”. Scripts

skapas med tiden men även små barn har scripts för händelser de kan relatera till (Ceci & Bruck, 1993). Granhag (2001) menar att eftersom scripts är starkt kopplade till våra förväntningar påverkar även scripts hur vi minns olika händelser, exempelvis vår senaste tvättid. En problematik som kan uppstå med scripts är att vittnet i fråga ”minns” händelser som aldrig inträffat bara för att vittnet förväntar sig att det ska ske. Diskuterar man scripts och tvättider spelar det ingen större roll hur man minns den händelsen men sätter man in det i en

kriminologisk kontext kan konsekvenserna bli större (a.a.). Exempel: Om NN (se figur 1, sid. 19) upprepade gånger bevittnat pappa slå mamma kan NN ha skapat ett script av detta och då ”minnas” saker gällande den senaste våldshändelse som egentligen inte skett, bara för att det skett så många gånger tidigare och då tillhör scriptet (a a).

Henry & Gudjonsson (2003) har undersökt hur barn med mild och medelkraftig intelligens – nedsättning (ID) skiljer sig från normalt utvecklade barn i en vittnesroll. Deras resultat visade att barn med en mild ID påvisar vissa styrkor som vittnen då deras resultat gällande fri återgivning och suggestion skiljde sig inte från kontrollgruppen. Dock angav de mindre information som svar på

generella frågor och färre felfria svar till öppna icke-ledande frågor. Barn med en medelkraftig ID gjorde dock i högre grad sämre ifrån sig i nästan alla genomföra tester i denna studie. De kom ihåg mindre information, var mer känsliga för suggestion och ändrade sina svar i större utsträckning än kontrollgruppen. Detta kan indikera att barn med ID, främst barn med medelkraftig ID-nedsättning kan vara sårbara vittnen. Den information de gav vid fri återgivning var sparsam men korrekt (Henry & Gudjonsson, 2003).

Det finns utvecklade metoder för att mäta hur suggestiv en individ är. Gudjonsson (1984) har utvecklat en metod för att testa just detta, the Gudjonsson

Suggestibility Scale (GSS). Testet går till på följande vis;

1. Testpersonen blir tillsagd att lyssna noggrant på den korta historien som kommer läsas upp för hen innan förhöret och därefter berätta allt de kommer ihåg för intervjuledaren.

2. Historien läses upp för testindividen och därefter får testindividen fritt berätta allt hen kommer ihåg.

3. Därefter får testindividen besvara 20 olika frågor kring berättelsen de lyssnat på. 15 av dessa frågor är laddade med suggestion av tre olika kategorier; ledande frågor, jakande frågor samt frågor med falska svarsalternativ.

4. Efter detta får testindividen höra (i en bestämd ton) att hen har gjort ett antal fel och att det är nödvändigt att ta om frågorna igen och att hen ska försöka svara rätt den gången. Därefter ställs frågorna en gång till (Gudjonsson, 1984).

Testet mäter i vilken utsträckning suggestiva frågor och instruktioner påverkar en individ i en intervjusituation. Detta test mäter två olika typer av suggestibilitet,

Yield och Shift. Yield mäter i vilken utsträckning testindividen ger efter för

suggestiva frågor och Shift mäter hur testindividen ändrar sitt svar efter det att hen blivit utsatt för mellanmänsklig press. Gudjonsson (1984) har undersökt skalans validitet och med hjälp av tre olika studier och funnit att suggestibilitet är signifikant korrelerat med intelligens, minne och personliga variabler samt självförtroende gällande ens egen förmåga och kompetens som vittne.

för suggestion, kan de dock återge vissa basfakta på ett korrekt sätt om de minns det tydligt (Gudjonsson, 1984).

När Gudjonsson (1984) testade sin suggestionsskala var den yngsta testgruppen 14- åringar. Scullin & Ceci (2001) har konstruerat en liknande suggestionsskala som är baserad på Gudjonssons skala (1984) och innehåller element från GSS men som har anpassats för att kunna appliceras för barn från ca 4,5 år, the Video

Suggestibility Scale for Children (VSSC). VSSC skiljer sig från GSS på ett antal

punkter och går till på följande vis;

1. Istället för att barnet fick lyssna på en berättelse såg de en film.

2. Innan barnen fick besvara frågorna fick ombads de berätta allt de mindes av filmen med hjälp av en öppen fråga.

3. Barnen får besvara 18 frågor varav 14 var suggestiva. Därefter fick barnen två gånger under testet mild negativ feedback som sa att de gjort några fel och skulle försöka besvara alla frågor rätt nästa gång.

4. Frågorna ställdes till barnen ytterligare en gång till (Scullin & Ceci, 2001).

Scullin et al (2002) testade VSSC och resultaten visade att barnens minne av filmen ökade mellan åldrarna 3 och 5 men samtidigt ökade deras känslighet för mellanmänsklig press att ändra sina svar. Generellt visade deras studie att VSSC kan vara ett värdefullt tillskott till forskning kring barns suggestion i brottsliga sammanhang. Här ser vi en viss skillnad mellan GSS och VSSC. GSS har statistisk signifikant inom alla testade åldersgrupper och Gudjonsson (1984) menar då kan användas praktiskt och inom forskning. Scullin et al (2002) menar att deras modell kan ha ett potentiellt värde och värdefullt tillägg till forskning kring barns suggestion. Detta kan eventuellt bero på att det saknades validitet för barn under 4,5 år när det finns validitet och korrelation för konstruktionen av VSSC för barn över 4,5 år (a a).

5.3. Kompetens att vittna

När man diskuterar ett vittnes kompetens att vittna finns det tre begrepp som är viktiga att känna till; trovärdighet, tillförlitlighet och fullständighet. (1)

Trovärdighet är kopplat till en individ och är kopplat till hur trovärdig ett vittne

är, (2) tillförlitlighet är ett begrepp som förknippas med utsagor (vittnesmål) och innefattar en utsagas ”korrekthet” samt (3) fullständighet, ett begrepp som relaterar till hur utförlig en utsaga är (Granhag, 2001).

Barn som bevittnat våld berättar inte spontat om sina erfarenheter och tenderar att distansera sig från det ”elaka” för att helt enkelt kunna leva med det de sett

(Janson & Almqvist, 2000). Edelson (1999) menar att majoriteten av barn ”önskar bort våldet” och vägrar prata om våldet de bevittnat som en form av coping – strategi. Christianson & Montgomery (2008) menar att ett barn som en gång berättat om sina upplevelser för vuxna men som bemöts med skepsis,

förskräckelse och/eller motvilja kan tolka den vuxnes reaktion som motstånd mot vad de berättat. Barnet kan då bestämma sig för att inte tala om eller tänka mer på det. Så småningom kan detta leda till att händelsen sorteras ut och det finns få associationsbanor till minnet. Trots detta menar flera forskare att barn är

kompetenta nog att lämna tillförlitliga och fullständiga utsagor när de tillfrågas på ett korrekt sätt (Ainsworth, 1998; Buck et al, 2010; Ceci & Bruck, 1993; Fredin, 2011; Granhag, 2001; Leander & Christianson, 2008).

Det är inte utan problem som barn kan tala om de traumatiska händelser de antingen upplevt eller bevittnat. Argårds (1996) redogör för några av de problem som kan uppstå är att barnet blir tystat genom hot som ”Om du berättar kommer mamma skadas!” eller ”Du vet vad som händer om du berättar…” och därmed har svårt att berätta vad de varit med om. Barn kan ibland uppleva att det är lättare att namnge en annan förövare i de fall där den verkliga förövaren är en närstående person till barnet. Barn, främst äldre, kan på ett annat sätt än yngre barn förstå konsekvenserna av att t.ex. pappa har slagit mamma och att han kan hamna i fängelse om någon får reda på vad som hänt. Argårds (a a) diskuterar främst de problem som uppstår när barn blivit utsatta för sexuella övergrepp men det är inte helt otänkbart att barn som bevittnar våld mellan föräldrarna utsätts för och upplever samma problematik och hot.

Leander & Christianson (2008) menar att individuella skillnader mellan barn och deras berättande kan bero på bland annat barnets copingstrategier av stress och trauman, huruvida barnet definierar och upplever händelsen som ett hot eller en utmaning samt hur barnet kommunicerar om händelsen, något som ofta är relaterat till om hur föräldrarna pratar om omständigheter med sina barn. Likaså barnets uppmärksamhetsfokus under bevittnandet kan påverka hur de berättar om det de bevittnat. Har barnet ett inåtriktat uppmärksamhetsfokus fokuserar barnet på sina egna tankar och känslor kring det bevittnade våldet och har barnet ett utåtriktat uppmärksamhetsfokus fokuserar barnet på detaljinformation. Leander & Christianson (a a) menar att en trygg anknytning till föräldrarna ökar barnets möjlighet till att lita på andra vuxna individer. Argårds (1996) påpekar vikten av att barnet känner sig trygg när hen ska berätta om sina upplevelser.

Forskning visar att minnen som är laddade med stress och traumatiska händelser (exempelvis att bevittna våld i hemmet) är mer motståndskraftiga mot både inre och yttre påverkansfaktorer än mer neutrala händelser (exempelvis följa med föräldrar till mataffären) då dessa händelser är mer varaktiga över tid (Leander & Christianson, 2008). Barn minns bättre händelser som för dem framstår som bisarra och inte vanligt förekommande (Ceci & Bruck, 1993) och Christianson & Montgomery (2008) har funnit att barn som upplevt trauman minns centrala aspekter av händelsen än information som kan ses som perifer. En tänkbar

förklaring till detta kan vara att en individ vid kraftig stress automatiskt fokuserar på det som orsakar den känslomässiga reaktionen. En annan central

minnesfunktion i detta sammanhang är det som benämns för glömskekurvan och påpekades av Herman Ebbinghaus för ca ett sekel sedan. Det visar att man tappar mycket information direkt efter lagringen av ett minne men att glömskan sedan successivt saktar av. Efter ca 30 dagar minns vi ca 30 % korrekt information av en händelse (a a).

Hur lämpliga barn är som vittnen kan dock variera och påverkas av en rad faktorer och eventuella intelligensnedsättningar (Henry & Gudjonsson, 2003). Barns kompetens som vittne bygger på en rad bakgrundsfaktorer och

suggestionsförmåga, (Ceci & Bruck, 1993; Granhag, 2001) samt redogör för följande faktorer; Kognitiva faktorer: De tre viktigaste kognitiva funktionerna som behandlas av dessa forskare är minne, språk och kunskap. Gällande minne finns det ett stort problem gällande i vilken utsträckning felaktig information påverkar den ursprungliga minnesbilden. Här finns det två sätt för felaktig information att kontaminera originalminnet; proaktiv och retroaktiv interferens. Vid retroaktiv interferens har individen tagit in störande information efter den