Socialarbetarens bemötande av ungdomar med psykisk ohälsa. : - En kvalitativ studie

Examensarbete

Socionomprogrammet

Socialarbetarens bemötande av ungdomar med psykisk

ohälsa.

- En kvalitativ studie

Social workers encounter with young people with mental illness - A qualitative study

Författare: Rogina Tawfik & Samina Begum. Handledare: Amanda Jones.

Examinator: Lars-Erik Alkvist. Ämne: Socialt arbete.

Kurskod: GSA2AF. Poäng: 15 hp.

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och

ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten

open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

Sammanfattning

Socialarbetares bemötande av personer de möter är av yttersta vikt i förändringsprocessen. Syftet med denna studie var att belysa de olika faktorer som ligger till grund för ett bra bemötande med ungdomar som har psykisk ohälsa utifrån de professionellas perspektiv samt undersöka vilka utmaningar som kan upplevas i sådana möten. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa intervjuer med sex socialarbetare. Materialet analyserades genom tematisk-analys. De teoretiska utgångspunkterna som tillämpades i denna studie var lösningsfokuserad teori och Goffmans teori om stigma. Resultatet visar att ett bra bemötande grundar sig i ömsesidig respekt, förståelse och trygghet mellan socialarbetaren och ungdomen. Dessutom bör socialarbetaren inneha kunskap, erfarenhet, lyhördhet, empati, tålamod och accepterande för att ha ett bra bemötande. Det framkom även att socialarbetare kan uppleva utmaningar i möten med ungdomar, såsom att ungdomarna är motstridiga inför att söka hjälp, brister i deras motivation eller att ungdomarna mår sådåligt att de inte orkar söka hjälp.

Abstract

Social workers encounter with individuals is important to support individuals to reach a positive change in their lives. The purpose of this study was to elucidate the various factors that form the basis for a good encounter with young people who have mental illness from the perspective of the professionals, as well as what challenges can be experienced in such meetings. Data collection was done through qualitative interviews with six social workers. The material was analyzed by a thematic analysis. The theoretical starting points used in this study were solution focused theory and Goffman's theory of stigma. The result of the study shows that a good encounter is based on mutual respect, understanding and security between the social worker and the youth. In addition, the social worker should possess knowledge and experience, be responsive, empathetic, patient and show acceptance in order to have a good approach. It also emerged that social workers may experience challenges in encounters with young people, such as that young people are contradictory to seek help, lack of motivation, or that young people’s mental illness is so bad that they are unable to seek help.

Förord

Vi som författare vill först och främst rikta ett varmt tack till vår handledare Amanda Jones som har engagerat sig i vårt arbete och varit ett stort stöd genom hela processen. Vidare vill vi rikta ett stort tack till Kurt Byström som varit hjälpsam vid sökning av tidigare forskning.

Vi vill även tacka våra intervjupersoner, utan er hade vi inte kunnat genomföra denna studie. Det har varit intressant att få ta del av era erfarenheter och tankar.

Vi vill även tacka nära och kära för att ha bidragit med enorm stöttning och uppmuntran under hela processen.

Innehållsförteckning

1. Inledning 8

1.1. Bakgrund 8

1.2. Syfte och frågeställningar 10

1.3. Centrala begrepp 10

2. Tidigare forskning 12

2.1. Vikten av att skapa en relation 12

2.2. Utmaningar och svårigheter i bemötande 14

2.3. Sammanfattning av tidigare forskning 15

3. Teori 16

3.1. Lösningsfokuserad teori 16

3.2. Stigma 17

3.3. Teoriernas relevans för studien 18

4. Metod 20

4.1. Metodval och forskningsdesign 20

4.2. Förförståelse 21

4.3. Informationssökning 22

4.4. Population och urval 23

4.5. Databearbetning och analys 23

4.6. Tillförlitlighet och äkthet 25

4.7. Metoddiskussion 26

5. Etik 28

6. Resultat 30

6.1. Mötet med ungdomar med psykisk ohälsa 30

6.2. Förutfattade meningar kontra erfarenheter 33

6.3. Goda organisatoriska förutsättningar 34

7. Diskussion 37

7.1. Viktiga faktorer i bemötandet 37

7.2. Utmaningar i bemötande 38

7.3. Studiens styrkor och svagheter 42

8. Slutsatser 44

Referenser 45

Bilagor 47

Bilaga 1 – Intervjuguide 47

8

1. Inledning

1.1.

Bakgrund

Psykisk ohälsa har blivit allt mer bekant och omtalat under de senaste decennierna. Detta kan exempelvis bero på att allt fler vågar prata öppet om problematiken. I Socialstyrelsens (2017, s. 8) rapport gällande utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna beskrivs det hur förekomsten av psykisk ohälsa ökar generellt i hela ungdomsgruppen. Orsakerna till den ökande psykiska ohälsan kan hittas i miljöer som ungdomar befinner sig i, till exempel under skolperioden, vid inträde på arbetsmarknaden och till vuxenlivet. Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) har det visats i flera studier att det beroende på familjens socioekonomiska status finns en ojämn fördelning redan i tidig ålder av god psykisk hälsa och psykisk ohälsa. De barn och unga vuxna som befinner sig i en svårare livssituation är oftast de som upplever psykosomatiska och psykiska svårigheter. I Socialstyrelsens (2013, s. 8) genomförda rapport skriver de att en ökning av psykisk ohälsa inom åldersgruppen kan skapa ett växande problem för samhället. Det kan även leda till svårigheter för de individer som lever med psykisk ohälsa, exempelvis vad gäller bilda familj och knyta relationer.

Förutom de ovannämnda svårigheter som individer med psykisk ohälsa kan ställas inför kan den psykiska ohälsan även medföra negativa attityder från samhället. Folkhälsomyndigheten (2019) skriver på deras hemsida att det råder stigmatisering av personer med psykisk ohälsa i vårt samhälle som grundar sig i okunskap och fördomar. Detta i sin tur leder till att personer med psykisk ohälsa blir nedvärderade och diskriminerade samt att de blir mindre benägna att söka hjälp för deras svårigheter. Vidare kan det leda till att de inte ens vill prata om det. I en rapport av Folkhälsomyndigheten (2019) beskriver de att våldsamma, oförutsägbara, oförmögna att förbättra sitt mående, klandervärda och inkompetenta är sådana uppfattningar som klassificeras som vanliga negativa stereotypiska för personer med psykisk ohälsa.

Covarrubias och Han (2011) kom i sin studie fram till att även studenter som utbildar sig inom socialt arbete har fördomar som de tar med sig vidare i livet, vilket leder till att det påverkar hur de sedan bemöter hjälpsökande personer med exempelvis psykisk ohälsa i yrkeslivet. Fördomar och okunskap kring personer med psykisk ohälsa kan till exempel leda till att en tro om att dessa personer är farliga, oförutsägbara och opålitliga och därmed tar man avstånd från de personer som har psykisk ohälsa. Samtidigt finns det personer som har en vilja till att skapa en vänskaplig relation med någon som har psykisk ohälsa och därmed kan det leda till ett

9

mindre avståndstagande. Denna studie visar alltså på att det finns betydande konsekvenser för socialt arbete och hur viktigt det är med ökad kunskap och förbättring av ett gott bemötande. Bemötandet man får som klient av den professionella kan avgöra hela behandlingsprocessen. Det är därför viktigt för de professionella att reflektera över på vilket sätt de bemöter människor med psykisk ohälsa och vad de har för attityd gentemot barn och unga vuxna med psykisk ohälsa. Detta kan göras genom att studenter i socialt arbete och professionella socionomer reflekterar över hur de bör bemöta en annan människa (Wikander, 2001). Det är även viktigt att följa socionomers yrkesetiska riktlinje som säger att “Socionomens arbete skall bygga på helhetssyn, vetenskaplig teori och beprövad erfarenhet; humanistiska och demokratiska ideal samt bidra till förverkligande av mänskliga och sociala rättigheter för alla människor” (Wikander, 2001, s. 137).

Vidare visar samhällets medborgare ett förtroende för de som arbetar som professionella socionomer och andra yrkesverksamma som arbetar med människor. Detta förtroende innebär även att de yrkesverksamma ges ett ansvar. Att förvalta detta ansvar medför att socialarbetaren behöver reflektera över det maktförhållande som föreligger mellan denne och klienten. Det är då viktigt att den som har makten i relationen både kan motivera och hävda sina handlingar. Det är därmed inte tillräckligt att hänvisa till de regler som finns att följa som talar om vad man ska göra (Rökenes, 2016). Det är även något som Blennberger (2016) skriver om då han menar att det är viktigt med ett gott bemötande när den professionella omfattar en maktroll. Det som kan ha stor betydelse för klientens självkänsla och förtroende är professionellas tonfall, kroppsspråk och språkbruk i bemötandet. Rökenes (2016) menar därmed att i en professionell försvarbar verksamhet är etisk reflektion en central del i hur skillnader i en etisk grundsyn kan påverka relationen och kommunikationen mellan socialarbetare och klient.

Något som de professionella dessutom bör göra är att betrakta klienternas erfarenheter som sådan kunskap som man ska ta hänsyn till. Kunskapen som klienterna har att dela med sig av är av stort värde för utvecklingen av yrkesmässigt bra och etiskt försvarbara tjänster enligt Rökenes och Hanssen (2016). De menar vidare att det är viktigt för professionella att lyssna till klienters erfarenheter och upplevelser, då det faktiskt är de som har förstahandskunskapen om sig själv.

Tham och Meagher (2008) kom i sin studie fram till att socialtjänstens barn och ungdomsenhet är ett särskilt utmanande område av socialt arbete utifrån organisatoriska faktorer som hög

10

personalomsättning. Det kan även vara ett krävande arbete för socialarbetarna på grund av att de behöver å ena sidan balansera att arbeta stödjande med barn och deras familjer, samtidigt som de å andra sidan har makt att fatta beslut som gör att de har en stor inverkan i barns och familjernas liv. Utöver detta framkommer det i deras studie att även socialarbetare har överlag en hög arbetsbelastning och upplever emotionell press.

Förhoppningsvis kan vi med denna studie förstå oss på bemötandet mellan socialarbetare inom socialtjänstens barn- och familjeenhet och ungdomar som har behov av hjälp för sin psykiska ohälsa. Utifrån resultatet är målet att se vilka faktorer som faktiskt ligger till grund för ett bra bemötande. Detta är viktigt att undersöka utifrån att bemötandet är av yttersta vikt i socialtjänstens utrednings- och behandlingsarbete, samtidigt som socialarbetare inom socialtjänsten ställs inför många utmaningar i sitt vardagliga arbete.

1.2.

Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är därmed att undersöka socialarbetares bemötande av ungdomar med psykisk ohälsa.

De frågeställningar vi kommer utgå från i vår undersökning är:

● Vilka faktorer anser socialarbetare ligga till grund för ett bra bemötande?

● Vad upplevs av socialarbetare som utmaningar när de möter en ungdom med psykisk ohälsa?

1.3.

Centrala begrepp

Psykisk ohälsa - Psykisk ohälsa är ett brett begrepp som omfamnar allt från lindrig ohälsa till grova psykiska besvär. Vi har därmed valt att avgränsa begreppet psykisk ohälsa och fokusera på sådan form av psykisk ohälsa som behandlas inom primärvårdsnivå. Med detta avses former av psykisk ohälsa såsom depression, ångest, suicidala tankar och social fobi.

Socialarbetare - Akademikerförbundet SSR (2014) skriver om den globala definitionen av socialarbetare som en praktikbaserad profession som innefattar en akademisk disciplin som arbetar för en social utveckling och förändring, stöd och skydd för utsatta, social sammanhållning, empowerment och frigörelse av människors egna resurser.

11

Vidare vid användning av begreppet syftar vi till de examinerade socionomer som deltog i studien och som arbetar med unga personer som har erfarenhet av psykisk ohälsa.

Ungdomar - I föreliggande studie används begreppet ungdomar i syfte om att omfatta de individerna som är i åldern 13–21 som har psykisk ohälsa och därmed kommer i kontakt med socialtjänsten.

Bemötande - Med bemötande syftar vi i denna studie till den sociala interaktionen mellan socialarbetare och de ungdomarna som är i behov av hjälp för sin psykiska ohälsa. Enligt kunskapsguiden (2017) skapas bemötande när människor samspelar med varandra och därmed uttrycker sig till varandra genom tal, gester, handlingar, tonfall och ansiktsuttryck. Det är genom ett gott bemötande och respekt för klienten som en allians bildas, vilket i sin tur underlättar möten mellan exempelvis socialarbetare och den enskilde som är i behov av stöd och hjälp.

12

2. Tidigare forskning

Inledningsvis ges en kortare överblick av tidigare forskning inom studiens område som belyser viktiga faktorer som ligger i grund till ett gott bemötande samt vikten av att skapa en allians mellan socialarbetare och klienter som har psykisk ohälsa. Därefter kommer det att presenteras forskning som uppmärksammar utmaningar som kan uppstå för socialarbetare som arbetar med ungdomar som känner ett motstånd inför att söka hjälp.

2.1.

Vikten av att skapa en relation

Rollins (2019) har i en australiensk intervjustudie undersökt bemötande och relationen mellan socialarbetare och klient inom den sociala barnavården. Resultatet visar att relationen och bemötandet är centralt i socialt arbete. Även De Boer och Coady (2006) har undersökt viktiga aspekter av bemötande, deras resultat visar att bemötandet och relationen till socialsekreterare är viktigt och något som klienter värderar högt inom barnärenden.

De Boer och Coady (2006) beskriver att viktiga aspekter av bemötande är att empati förmedlas, vård ges, erfarenheter och kunskap delas, tillhörighet skapas och målsättning sker tillsammans av socialarbetare och ungdom. Rollins (2019) kommer i sin studie fram till att för att behålla klientens engagemang, även under svåra situationer, måste socialarbetarens bemötande genomsyras av emotionella, rationella och praktiska kunskaper. Bemötandet ska även inkludera att de professionella bör utveckla sin egen roll i praktiken genom kritisk reflektion, emotionell intelligens, tålamod och uthållighet. Om dessa integreras tillsammans resulterar det i ett gott bemötande samt en god och utvecklande relation mellan socialarbetaren och klienten. Av resultatet i studien av De Boer och Coady (2006) framkommer att ett gott bemötande och en god “hjälprelation” handlar om att lägga ifrån sig den professionella masken och vara mänsklig och jordnära. I slutändan handlar det alltså om goda mänskliga relationer i allmänhet, att bemöta klienterna med vänlighet, ärlighet, respekt, värdighet och att alltid sträva efter en ömsesidig förståelse och samarbete.

Enligt resultatet i Rollins (2019) studie har deltagarna även känt ett behov av att öka kunskapen kring bemötande, detta genom att öka utbildning och praktik i socialt arbete. Det är även viktigt att utvidga synen på hur ett bemötande bör utföras. Resultatet i Rollins (2019) studie visar vidare att ett gott bemötande kan inge hopp hos klienter och öka klienternas förtroende för verksamheten. Ett bra bemötande kan även förbättra och stärka relationen mellan socialarbetare

13

och klient. De Boer och Coady (2006) lyfter att ett gott bemötande dessutom kan förändra klienters attityder och uppfattningar av myndighetsutövare till det positiva. Rollins (2019) lyfter dock att det även är i bemötandet som maktmissbruk kan utspela sig. Ett icke-adekvat bemötande med maktmissbruk kan i sin tur leda till skada, konflikt, maktlöshet, skam och försvåra förändringsprocessen.

Rollins (2019) menar att relationen och förhållanden mellan socialarbetare och klienter har spelat en central roll inom socialt arbete och den professionella rollen. Den professionella “hjälprelationen” är en av de viktigaste kärnpunkterna för att kunna möjliggöra för förändring. I studiens resultat framkommer det två kategorier som rör relation och bemötande, där respektive kategori innehöll ett antal olika teman om socialarbetarnas attityder och handlingar som skapar goda relationer och bemötande. Den ena kategorin är mjuk, medveten och omsorgsfull användning av makt och den andra är humanistisk inställning och stil som utvidgar det traditionella professionella sättet att vara.

Munford och Sanders (2016) har i en Nya zeeländsk studie med både kvalitativa och kvantitativa data undersökt ungdomars upplevelse av stöd. Studien bygger på data gällande ungdomar som exponerats för skadliga händelser och befunnit sig i skadliga miljöer, exempelvis ungdomar med erfarenhet av våld, missbruk, frånvaro från skolan och psykiska hälsofrågor. Studiens resultat bidrar med några viktiga insikter gällande att ett relationsstyrt socialt arbete kan leda till lyckade resultat för ungdomar. De föreslår att en respektfull, lyhörd samt stärkande praktik kan leda till en stark relation och detta kan också ge bättre resultat för ungdomar. De Boer och Coady (2006) menar att typen av relation mellan socialarbetare och klienter var något överraskande för just området barn välfärden. Resultatet visar att relationen mellan socialarbetare och klient inte endast präglas av samarbete, ömsesidig tycke, respekt och ärlighet, utan även av ett emotionellt djup och närhet mellan socialarbetaren och klienten. Det innebär i sin tur att även fast att denna relation stöter på “upp- och nedgångar” bearbetas dessa svårigheter, konflikter och stridigheter som kan uppstå periodiskt och dessa hindrar inte utvecklingen av en stark arbetsallians. Vidare framkommer det även i studiens resultat att goda “hjälpförhållanden” kan utvecklas och upprätthållas trots att det finns en allvarlig oro för barnet. Det vill säga att det är sådana relationer och ett gott bemötande som kan gynna både socialarbetaren och klienten på många olika vis, exempelvis genom att öka ärligheten av att avslöja information, skapa en trygg och hjälpsam miljö, skapa hopp och öka noggrannheten i utvärdering och val av lämpliga insatser.

14

Avslutningsvis menar De Boer och Coady (2006) att trots att syftet med deras studie var att undersöka socialarbetarnas bidrag till en utveckling av goda bemötande och relationer, bör det nämnas att klientens egenskaper och beteende har en väsentlig påverkan på kvaliteten av denna relation. Den huvudsakliga slutsatsen av denna studie var dock att förståelse för ett bra bemötande måste utvidgas utöver de traditionella professionella gränserna. Det betyder att socialarbetare måste uppmuntras samt utbildas för att kunna utöva socialt arbete på ett mjukt och rättvist vis.

2.2.

Utmaningar och svårigheter i bemötande

En utmaning i bemötandet är just att skapa denna viktiga relation till klienten. Rollins (2019) lyfter att skapa en relation är en mycket komplex handling som kräver mycket skicklighet från socialarbetarens sida. Att det kan upplevas svårt att utveckla och upprätthålla en god relation framkommer även i artikeln publicerad av De Boer och Coady (2006).

Undersökningen som Munford och Sanders (2016) genomfört uppstod utifrån ett behov av att förstå vilka faktorer som gjorde det möjligt för ungdomar att utnyttja de resurser som var tillgängliga inom insatserna. Munford och Sanders lyfter att en utmaning som socialarbetarna möter är att erbjuda stödinsatser som ska tillgodose ungdomarnas behov. De insatser som ungdomarna erbjuds som exempelvis välfärdsinsatser och psykiatriska insatser resulterar nämligen inte alltid i de positiva förändringar som varit tanken med insatsen. Många av ungdomarna hade varit aktuella inom socialtjänsten redan från ung ålder, vissa en bestämd period medan andra varit bestående exempelvis levt inom fostervård under större delen av sin barndom. Trots att ungdomarna varit aktuella för insatser under långa perioder rapporterade socialarbetare att ungdomar inte alltid fick den riktade hjälp och stöd som de behövde, såsom säkra levnadssituationer, lämpliga beteendeinsatser, familjestöd och rådgivning. Dessa beskrivningar antydde på att ungdomar blev flyttade runt systemet, utan att kunna fånga upp de resurser som skulle kunna leda till positiva resultat.

Vidare visar resultatet i studien av Munford och Sanders (2016) att utmaningar som socialarbetare ställs inför är baserade på bland annat de skadliga miljöer och de svåra utmaningarna ungdomarna står inför, deras resurser och nätverk av stöd, samt deras erfarenheter och förståelse av de hjälpinsatser som de fick ta del av i deras liv. Resultatet i

15

studien av Munford och Sanders (2016) visar även på att oavsett hur bra programmen och åtgärderna är utformade är det osannolikt att de kommer lyckas, om inte ungdomar kan vara delaktiga, knyta an och engagera sig med socialarbetaren. Relationen mellan socialarbetaren och ungdomar är som en grundbas för att kunna uppnå lyckade åtgärder. Dessa typer av relationer kan ge ett sammanhang för att uppmuntra verksamheter och deras förmåga och därav möjliggör det för ungdomar att utveckla beteenden och metoder som kan leda till positiva resultat, som i sin tur medför en bättre framtid för dem. Delar av denna tidigare forskning kommer vi att använda i diskussionen där vi knyter ihop teori och empiri.

2.3.

Sammanfattning av tidigare forskning

Sammanfattningsvis är de viktiga aspekter för ett bra bemötande att socialarbetaren är lyhörd, empatisk, accepterande, förstående, respektfull och tålmodig. Detta då socialarbetare och klientrelationen spelar en central roll i förändringsprocessen. En god relation kan dock vara svår att skapa då socialarbetare kan uppleva vissa utmaningar och motstånd från klienter. Sådana utmaningar kan vara att tillgodose rätt insats till klienten och även mottagligheten från klientens sida. Lyckas socialarbetaren skapa en god relation med klienten kan det då leda till mer positiva och effektiva resultat, samt en bättre framtid för klienten.

16

3. Teori

I detta avsnitt presenteras två olika teoretiska perspektiv som vi har valt att ha som grund för vår studie. Därefter förklarar vi även varför vi valt just dessa teorier som vår utgångspunkt i denna studie.

3.1.

Lösningsfokuserad teori

Payne (2015) menar på att inom den lösningsfokuserade teorin är det huvudsakliga bidraget ett framåtriktat synsätt, dessutom avslår teorin problemlösning som det huvudsakliga fokuset vid individuellt stöd. Payne (2015) menar på att ett av de mest omtalade argumenten för lösningsfokuserat arbetssätt är att teorin bygger på att genom ett icke fördömande vis arbeta med det positiva i människors liv, samt att även fokusera på vad de har åstadkommit. Det vill säga att man istället för att endast se till de brister i individens beteende och relationer så lyfter teorin fram deras fördelar. Och på så sätt minskas betoningen av det som är mindre bra i människors liv, och istället formuleras nya alternativa synsätt som stärker individen.

Vidare menar Payne (2015) på att lösningsfokuserad teori bidrar till en mer positiv bild av situationen och framtiden som individen och/eller familjen kan utgå ifrån. Payne belyser att teorin grundar sig i socialpsykologin och är influerad av socialkonstruktivistiska och postmodernistiska idéer från psykologin. Payne skriver om hur socialpsykologin som ämne rör sig om ett stadium av både hur samspelet mellan individer ser ut i de grupper de ingår i, och hur dessa relationer inom och mellan grupper skapar och vidmakthåller individens sociala identitet. Denna sociala identitet består av idéer om hur individen skall förhålla sig till andra och därmed även påverka andra. Dock så innefattar denna identitet även konsekvenser i form av sociala faktorer såsom stigma, stereotyper och ideologi på beteendet i grupper.

Vidare menar Payne (2015,) på att till skillnad från andra traditionella psykodynamiska praktiker så tar lösningsfokuserad praktik avstånd från fokus på hur olika problem grundar sig i tidigare erfarenheter och känslor. Det vill säga att teorin koncentrerar sig på att planera framtiden och sätta upp framtida mål, istället för att blicka bakåt i tiden för att hitta de faktorer som utlöste ett problematiskt beteende och utifrån det sträva efter att ändra på detta beteende.

Avslutningsvis, är en av de viktigaste utgångspunkterna inom lösningsfokuserat arbetssätt att man ser klienten som expert på sin egen livssituation. Det vill säga att teorin bygger på att

17

utforska hur individen själv tolkar sin livssituation och upplevelser samt eftersträvar delaktighet från klientens sida (Payne, 2015).

3.2.

Stigma

Enligt Goffmans (2014) teori om stigma skapar varje samhälle kategorier av människor. Beroende på vilken kategori en människa anses tillhöra tilldelas människan ett antal beteenden och egenskaper som är kännetecknande för människor i den kategorin. Även den sociala miljön som individen befinner sig i har en avgörande roll när det gäller kategorisering av människor. Det vill säga att genom den sociala miljön så vet omgivningen vilken typ av människor som man kan förväntas möta i specifika situationer och områden. Detta innebär att vi människor inte behöver ägna någon större uppmärksamhet eller eftertanke åt det. Goffman (2014) beskriver att vi människor redan vid ett första möte fastställer vilken kategori av människor en person tillhör och vilka egenskaper denna person därmed har, det vill säga att vi bestämmer personens sociala identitet.

Denna sort av kategorisering som sker i möte vid mellanmänskliga relationer grundar sig i ett första intryck som sedan följs av normativa förväntningar och krav. Dessa förväntningar och krav uppstår omedvetet och det är inte förens vi börjar ifrågasätta huruvida dessa krav blir uppfyllda eller ej som de blir verkliga. Det vill säga att det är då som vi människor blir medvetna om att vi hela tiden har vissa förväntningar och krav på hur en individ ska vara. Om en person besitter en mindre önskvärd egenskap som gör denna olik från andra personer inom samma kategori kan personen bli stämplad som avvikande. Denna stämpling av en individ innebär ett stigma. Goffman (2014) menar dock att en egenskap som stigmatiserar en viss individ kan innebära en full grupptillhörighet för den personen hos andra typer av individer. Det vill säga att egenskapen inte behöver vara vare sig misskrediterande eller positivt värderad då synen på vad som är avvikande är kontextberoende.

Goffman (2014) menar på att det i stort sett finns tre olika typer av stigma, den första rör kroppsliga missbildningar. Den andra gäller egenskaper hos den personliga karaktären som kan uppfattas som viljesvaghet, bristande pålitlighet och homosexualitet. Sådana egenskaper kan exempelvis vara psykiska svårigheter, homosexualitet, kriminalitet och arbetslöshet. Den tredje sortens stigma rör sig om hela grupper, det kan handla om exempelvis gruppens ras, nation eller religion. Denna typ av stigma kan förmedlas från en generation till en annan.

18

Individer som inte på något negativt vis avviker från de förväntningar som finns kallar Goffman för “de normala”. Det är de attityderna som de normala uppvisar mot en individ som är stigmatiserad och vilka åtgärder de normala vidtar gentemot en sådan person har en väsentlig avgörande betydelse för bemötandet i samhället. Goffman menar på att rent definitionsmässigt så betraktas avvikande personer som inte fullt mänskliga, vilket i sin tur gör så att de normala vidtar diskriminerande handlingar. Därav begränsas dessa individer som är tillskrivna stigma livsmöjligheter som en konsekvens av de diskriminerande strukturerna som skapas i samhället (Goffman, 2014).

Vidare menar Goffman (2014) på att formen av social interaktion spelar en avgörande roll när det gäller stigmatiseringsprocessen. Upplevelsen av stigmatisering och bemötandet kan skilja sig åt beroende på om den sociala interaktionen är mellan personer som är främlingar för varandra eller som känner varandra. Goffman menar att det är inte alls ovanligt att opersonliga kontakter mellan främlingar är präglade av stereotypiska reaktioner. Dock minskas dessa kategoriska attityder när folk kommer i närmare kontakt med varandra och ersätt av förståelse, sympati och realistiska bedömningar av personliga egenskaper. Goffman (2014) beskriver att personer som har vardaglig kontakt med varandra över tid brukar beröras mindre av egenskaper som kan uppfattas som avvikande. Det vill säga att vid närmare kontakt med de stigmatiserade individerna kan en således normalisering komma att ske.

Dock så finns det även de personer som väljer att frivilligt isolera sig för att undvika att hantera det tillskrivna stigmat. Goffman menar att dessa stigmatiserade personer väljer att vidmakthålla olika typer av distans som strategiska knep att hålla sitt tillskrivna stigma hemligt. Detta i och med att ju mer tid personer spenderar med varandra desto större är risken att man råkar ut för en oväntad situation som avslöjar hemligheter som man egentligen inte ville berätta om. Det vill säga att genom att undvika eller avböja intimitet och nära kontakt med någon annan person kan personen undvika att berätta personlig information om sig själv(Goffman, 2014).

3.3.

Teoriernas relevans för studien

Eftersom lösningsfokuserad teori utvecklades under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, så bygger många socialarbetare sina kunskaper på de huvudsakliga teser som formulerades av Shazer som grundade lösningsfokuserat arbete inom psykologin (Payne,

19

2015). Detta var en anledning till att vi valde teorin till vår studie, då vi ansåg att lösningsfokuserad teori kan hjälpa oss förstå samt besvara syftet med studien. Det vill säga hur socialarbetarna arbetar med de ungdomar som har psykisk ohälsa och grundfaktorerna för ett bra bemötande.

När det gäller Goffmans stigmatiseringsteori nämns tre typer av stigma, vi har valt att inrikta oss på är den sortens stigma som är kopplat till mindre önskvärda egenskaper hos den enskilde. Detta då psykisk ohälsa kan ses som en avvikande egenskap, vilket är en konsekvens av de olika stereotypiska fördomar som kretsar kring ämnet.

Goffman menar även på att en normalisering av stigma kan ske bland personer som i vardagen kommer i kontakt med individer som kan vara stigmatiserade. Detta innebär att socialarbetare som handlägger och möter ungdomar med psykisk ohälsa har förmågan att normalisera det avvikande beteenden mer än allmänheten.

Teorin hjälper oss också att förstå relationens betydelse i arbetet med ungdomar då relationen kan leda till förståelse, sympati och individuella bedömningar istället för en bedömning utifrån tillskrivna egenskaper på grund av att ungdomen har en viss problematik. Teorin är även behjälplig vad gäller förstå varför en del ungdomar kan ha svårt att berätta om sin situation, till exempel utifrån en rädsla att bli stigmatiserad. Detta i sin tur kan leda till svårigheter i behandlingsarbetet. Och på så sätt kunde teorin ge oss ett bredare perspektiv på hur just socialarbetarnas arbete kan påverka målgruppen och vilka svårigheter som kan föreligga i arbetet vilket också är en av frågeställningarna i studien.

20

4. Metod

Under detta avsnitt beskrivs hur tillvägagångssättet sett ut. Avsnittet syftar till att ge dig som läsare en överblick på hur studien är upplagd.

4.1.

Metodval och forskningsdesign

I föreliggande studie har en kvalitativ forskningsdesign använts med semistrukturerade intervjuer. Bryman (2016) beskriver de grundläggande skillnaderna mellan kvantitativ och kvalitativ forskning. Han menar på att den kvantitativa forskningsstrategin fokuserar på att samla in kvantifierbara data och analysera siffror. Kvalitativ forskning lägger istället större tyngd på tolkning och förståelse av individers ord och beteende snarare än på siffror. Syftet i föreliggande studie var att undersöka socialarbetares bemötande av ungdomar med psykisk ohälsa och vilka utmaningar de ställs inför i detta arbete, varför vi valt att utgå från en kvalitativ forskningsdesign.

En fördel med kvalitativ metod är att studien kan beröra och undersöka ämnen som vanligtvis är känsliga och tabubelagda. Detta genom att forskarna skapar en trygg och bekväm miljö för deltagarna, vilket i sin tur innebär att deltagarna kommer i högre sannolikhet besvara frågorna mer öppet och ärligt, än om de till exempel endast hade fått en kvantitativ enkätundersökning (Dahlberg & McCaig, 2010). Vi har därför valt att utföra intervjuer som datainsamlingsmetod för att kunna åstadkomma det djup vi vill åt i vår studie. Brinkmann och Kvale (2014) menar på att den huvudsakliga interaktionen som sker mellan människor grundar sig i samtal och att det är genom samtal som vi människor lär känna den andra individens känslor, erfarenheter och attityder. Då föreliggande studie syftar till att undersöka socialarbetarnas erfarenhet och tankar angående bemötande av ungdomar med psykisk ohälsa ansåg vi att intervjuer var den mest lämpliga datainsamlingsmetod för att kunna besvara våra frågeställningar.

I föreliggande studie har semistrukturerade intervjuer genomförts, det vill säga att vi hade en färdig intervjuguide (se bilaga 1) klar med intervjufrågor innan intervjuerna ägde rum. Bryman (2016) menar att med hjälp av semistrukturerade intervjuer inom kvalitativa forskningar ge informanten en större frihet att besvara frågorna på sitt eget vis. Detta genom att forskaren skapar en lista över ämnen och teman som ska beröras under intervjuerna, en intervjuguide. Det ger även forskaren en frihet att kunna ställa följdfrågor som inte står med i intervjuguiden om intervjuaren kan anknyta frågan till något som informanten har nämnt. Forskaren behöver

21

inte heller ställa frågorna i ordning som de är skrivna i intervjuguiden. Detta anser vi är viktigt då intervjuerna blir mer fria, vilket i sin tur skapar en mer avslappnad och trygg miljö för både oss som intervjuar och för personen som blir intervjuad. Vidare utfördes intervjuerna med båda författarna av denna studie i rummet med informanten och intervjuerna utfördes under cirka 45 minuter. Dock var det endast en av författarna som ställde frågorna och den andra observerade för att se hur frågorna upplevdes av respondenterna och för att eventuellt tillägga frågor vid behov samt för eventuellt förbättring av frågor inför kommande intervjuer.

Då vi ville studera ämnet på ett öppet vis och utan några antagande ser vi vår studie som en induktiv forskning. Arhne och Svensson (2015) förklarar induktiv forskning där studiens empiri inhämtas först, vilket i sin tur sedan styr vilken teori som ska ligga som grund för dataanalysen. Motsatsen till induktiv forskning är deduktiv forskning och innebär att det är teorier och hypoteser som styr inhämtningen av empiri.

4.2.

Förförståelse

Stenbacka (2001) skriver att förförståelsen innebär den erfarenhet, förståelse och kunskap som undersökaren har med sig i inledningen av studieprocessen. I och med detta blir vi som är undersökarna i studien en del av studieprocessen, vilket även gör oss till en kvalitetsaspekt. Det går därför att bedöma kunskapsnivån i studien genom att vi synliggör vår egen förförståelse till det vi undersöker. Att vi själva reflekterar över undersökning och hur vi kan ha påverkat den är därmed av relevans samt nödvändigt för att undersökningsprocessen ska vara så transparant som möjligt. Detta gör att förförståelse och reflektion utgör relevanta kvalitetsbegrepp.

Vår förförståelse bygger i grunden på våra egna erfarenheter med personer vi har haft i vår omgivning som har psykisk ohälsa. Innan vi började studera på socionomprogrammet hade vi upplevt samma vinklade bild av socialt arbete som visas i media. Vi visste då inte hur ett bemötande kunde se ut utifrån socialarbetarens perspektiv. Vår förförståelse byggde på att en stor andel personer som har psykisk ohälsa inte fick den hjälpen de sökte efter på grund av olika faktorer såsom till exempel brist på tid, empati, förståelse och kommunikation. Dessa upplevda typer av erfarenheter för de personerna i vår omgivning med psykisk ohälsa resulterade i att de inte sökte fortsatt hjälp med sina svårigheter. Vår förförståelse har även inneburit att vi har ansett att det är bemötandet som har avgjort om individen i fråga gjort det aktiva valet att fortsätta söka hjälp eller inte. Detta har påverkat vårt syfte i den graden att vi

22

valde att just undersöka bemötandet mellan socialarbetare och klient, det vill säga för att vi trodde att det hade en stor inverkan på hur handläggningen visade sig se ut.

Vi har även kunnat se hur vår förförståelse har påverkat hur vi valde att utforma våra frågeställningar och även vårt sätt att utforma intervjufrågorna på. För att vår förförståelse skulle ha så liten påverkan som möjligt valde vi båda att vara med på intervjuerna. Vi har också reflekterat över och tolkat intervjuerna tillsammans i analysarbetet. Detta gjorde att vi kunde ställa oss kritiska till materialet vi hade samlat in från intervjuerna.

Vi såg därmed chansen till att försöka förstå oss på hur det ser ut när en ungdom med psykisk ohälsa söker hjälp hos en socialarbetare och även se vilka faktorer som ligger till grund för ett bra bemötande och därför väcktes även vårt intresse för att utföra denna studie.

4.3.

Informationssökning

Redan från tidigt skede började vi söka efter böcker och tidskrifter som kunde ge oss en bredare överblick och kunskap om ämnet som vi ville undersöka i denna studie. Vi kollade i både tidigare forskning och tidskrifter, men även i publicerade böcker som berörde bemötande av unga som har erfarenhet av psykisk ohälsa.

När det gäller sökandet av tidigare forskning och tidskrifter så utförde vi sökandet via Högskolan Dalarnas bibliotekshemsida, där vi sökte i databaserna Social Services Abstract och PsycINFO. Anledning till att vi valde dessa databaser är för att de har ett stort utbud av forskning som berör socialt arbete, därför kände vi att de var mest lämpliga för studiens syfte och ämne. I dessa databaser använde vi följande sökord för att söka efter tidigare forskning: ”Mental health”, “mental illness”, “social workers”, “attitude of Health Personnel”, “treatment”, “resilience”, “young people” och “adolescent”. Vi avgränsade vår sökning till endast peer reviewed forskning som är skrivna på engelska, ytterligare avgränsning gjordes när de gäller länder som forskningen utförts inom. Vi valde att avgränsa till forskning som utfördes och publicerades inom skandinaviska länder, Amerika, Kanada, Storbritannien, Tyskland, Australien och Nya Zeeland. Detta i och med att dessa länder är välfärdsstater som liknar Sveriges välfärdssystem.

Genom att kombinera dessa sökord och avgränsningar fick vi ett högt antal studier som berörde vårt ämne, vilket gjorde att det till en början var svårt att avgränsa sökningen så att antalet resultat minskade. Dock genom att variera på sökorden samt avgränsa sökmotorn genom att

23

välja att inkludera och exkludera specifika ämnen och begrepp kunde vi minska på antalet resultat. Vi fick även hjälp från Högskolan Dalarnas bibliotekspersonal med att hitta lämpliga sökord som passade vårt syfte. Samt även med hur man på ett bra sätt kan avgränsa sin sökning så att vi endast fick fram de mest väsentliga forskningarna för vårt ämne.

4.4.

Population och urval

I föreliggande studie har det använts ett målinriktat urval. Med målinriktat urval menas att urvalet bestäms utifrån relevans baserat på studiens syfte och frågeställningar. Det är därmed en form av strategiskt urval (Bryman, 2011). Utifrån syfte och frågeställningar i föreliggande studie söktes socionomer som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar som har en psykisk ohälsa. Inledningsvis sökte vi efter examinerade socionomer inom Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), dock eftersom handläggarna där hade en hög arbetsbelastning så kunde de inte delta på en intervju inom den tidsramen som vi hade satt upp. Därför valde vi att istället vända oss till enheten för barn och unga inom socialtjänsten, då även dem möter många unga och deras bemötande kan vara en avgörande faktor för vidare kontakt för dessa ungdomar. Vi mejlade vårt informationsbrev till en gruppledare på barn- och familjeenheten i en mellanstor kommun, som sedan skickade det vidare till olika socialsekreterare som skulle kunna tänka sig att delta i studien. Vidare skickade vi även informationsbrevet till en socialsekreterare i en annan mellanstor kommun, även där skickades informationsbrevet vidare till olika socialsekreterare. På så sätt fick vi kontakt med sju socialsekreterare som vi sedan bokade in tid med för intervjuer.

I föreliggande studie deltog sex socialsekreterare inom barn- och ungdomsteamet och en familjehemssekreterare, alla deltagare hade en socionomexamen. Dock uppstod det bortfall av en socialsekreterare från barn- och ungdomsteamet då det framkom att personen i fråga inte uppfyller urvalskriteriet utifrån att hen inte är examinerad socionom. Vidare skilde sig antalet år som deltagarna hade arbetat efter socionomexamen från nyexaminerade till 20 år och mer. Det var främst kvinnor som deltog i studien.

4.5.

Databearbetning och analys

Databearbetningen inleddes med att vi transkriberade våra intervjuer. Bryman (2011) menar på att denna process som tar en väldigt lång tid, dock har den sina fördelar då man bibehåller

24

intervjupersonernas ordalag. Dessutom leder det till snabbt växande textmassa som har en stor betydelse för analysen inom kvalitativ forskning. Transkriberingen av intervjuerna utfördes på så vis att vi transkriberade sammanlagt tre intervjuer var, detta då vi i tidigt skede valde bort en av intervjuerna då den inte uppfyllde studiens krav. Till en början skrev vi ner alla ord och ljud som sades under intervjun. Sedan ändrade vi på de citat vi valde att använda i studiens resultatdel från talspråk till skriftspråk. Detta gjorde vi för en enklare läsnings upplevelse och för att det skulle vara lämpligt för studien. Det vill säga att uttryck såsom “hm” och “ehm” samt upprepningar av ord som kan förekomma i talspråk togs bort.

För att bearbeta insamlingen av vår data, har vi analyserat de transkriberade intervjuerna som vi har samlat in genom att använda oss av en tematisk analys. När det gäller kvalitativa data menar Bryman (2011) att tematisk analysmetod är en av de vanligaste metoderna som används. Han menar på att ett tema enligt vissa författare i princip är samma sak som en kod, medan för andra författare är det något mer än en kod och står för en grupp av koder. I föreliggande studie används tema som en övergripande term som innefattar olika subteman.

Vidare utfördes noggrann läsning av de utskrifter som vi fått ut av de transkriberade intervjuerna. Det finns några saker som man ska vara uppmärksam på vid utförande av en tematisk analys, då hänvisar Bryman (2011) till rekommendationer gjorda av Ryan och Bernard. De menar på att vara uppmärksam när det kommer till repetitioner, som innebär att titta efter teman som återkommer flera gånger. När vi läste transkriberingarna uppmärksammade vi därmed aspekter som var vanligt återkommande i syfte att skapa våra teman. Bryman (2011) fortsätter att hänvisa till Ryan och Bernard som rekommenderar att vara uppmärksam på hur deltagarna skildrar sina tankar genom att använda sig av metaforer eller likheter. En ytterligare rekommendation belyser vikten av att leta efter likheter och skillnader i hur deltagare i intervjuerna diskuterar ett och samma tema på olika sätt och hur det kan skilja sig eller inte. Därav söktes det i föreliggande studie efter både metaforer och likheter, samt skillnader och likheter vid läsning av transkriberingen genom att markera dessa aspekter med olika färger.

Bryman (2011) skriver att vid färdigställandet av en tematisk analys skrivs en lista av de teman och subteman som är centrala, därefter ställs dessa upp i en tabell. Vi har då valt att presentera de tre teman, tillsammans med några subteman, som vi fastställt efter en kritisk granskning av materialet. Vi har därav valt att presentera våra subteman och teman i en figur (se figur 1 under resultat).

25

4.6.

Tillförlitlighet och äkthet

I samhällsvetenskapliga undersökningar finns det olika kriterier för hur man redogör för kvaliteten i en undersökning. I kvantitativ forskning används reliabilitet (en hög reliabilitet kännetecknas av att samma resultat fås på nytt om studien genomförs igen) och validitet (en hög validitet kännetecknas av att de slutsatser som framställs hänger ihop) (Bryman, 2011). Bryman (2011) förklarar vidare att det föreligger en diskussion ifall man ska använda samma kriterier för den kvalitativa forskningen som för den kvantitativa forskningen. Detta för att det är av stort intresse i kvantitativ forskning då både validitet och reliabilitet i grunden innebär hur pass noggranna och tillräckliga mätningarna är. Validitet och reliabilitet är begrepp som vissa författare har försökt tillämpa på den kvalitativa forskningen, medan det finns andra som påpekar att den grund begreppen har inom den kvantitativa forskningen utgör att de blir olämpliga eller oanvändbara inom den kvalitativa forskningen.

Inom forskning finns det alltså ett behov av att använda sig utav alternativa begrepp för kvalitativa undersökningar samt andra bedömningsformer. Dessa termer ska istället ses som kriterier inom den kvalitativa forskningen för att kunna säkerställa kvaliteten i studien. Bryman (2011) förklarar alternativa kriterier för bedömning av kvaliteten i kvalitativ forskning är tillförlitlighet och äkthet. Det är utifrån dessa kriterier vi har valt att utgå ifrån i vår kvalitativa undersökning.

Tillförlitlighet menar Bryman (2011) på att det handlar om att resultatet i undersökningen har skett enligt de regler som finns, men även att resultatet har delats med deltagarna i studien för att de ska kunna bekräfta att resultatet är uppfattat på rätt sätt. På grund av tidsbrist för föreliggande studie har vi inte haft möjligheten att få resultatet bekräftat från deltagarna. Bryman förklarar också att inom kvalitativ forskning bör studien omfattas av fylliga beskrivningar av ämnet som har undersökts, eftersom det tilldelar andra att kunna göra en bedömning av hur pass överförbara resultaten är i en annan kontext. Vi har försökt utgå från dessa kriterier och sträva efter att uppnå dessa i föreliggande studie genom att beskriva så utförligt som möjligt i resultatet och använt citat vid resultatredovisning samt genom att skapa en förståelse för undersökningsprocessen i denna metodbeskrivning. Vi har även försökt påvisa pålitlighet i denna undersökning genom att redogöra för samtliga delar av processen.

26

Äkthet är det andra kriteriet som enligt Bryman (2011) innebär att bland annat ge en rättvis bild av deltagarnas olika uppfattningar och åsikter. Det vill säga om denna undersökning har lett till att deltagarna fått en bättre bild av hur ett bra bemötande av en ungdom som har psykisk ohälsa ser ut genom professionellas egna reflektioner. Även om undersökningen har hjälpt deltagarna som medverkat att få en bättre förståelse av hur bilden av psykisk ohälsa bland ungdomar kan se ut i samhället bland allmänheten. Genom att undersöka bemötandet mellan socialarbetare och ungdomar i behov av hjälp för sin psykiska ohälsa och uppmärksammat detta ämne hos de professionella, tror vi att vi har ökat medvetenheten ytterligare. Detta i och med att deltagarna för intervjuerna har fått möjligheten att berätta om sina egna upplevelser och värderingar kring bemötandet med ungdomar i behov av hjälp med sin psykiska ohälsa.

4.7.

Metoddiskussion

I föreliggande studie hade vi som mål att intervjua socionomer som arbetar inom Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), då vår tanke var att det är dessa yrkesverksamma personer som möter ungdomar med psykisk ohälsa som mest. Redan i ett tidigt skede av undersökningen försökte vi få kontakt med enheten, dock utan något större resultat. Det visade sig att socionomerna inom Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) hade en hög arbetsbelastning, det vill säga att de inte skulle kunna delta i intervjuer för vår tidsplan som vi hade. På grund av detta ändrade vi målgrupp till yrkesverksamma socionomer inom enheten Individ- och familjeomsorgen (IFO), specificerat inom barn- och familjeenheten i två medelstora kommuner istället. Denna enhet valde vi på grund av att även de möter ungdomar som är i behov av hjälp för sin psykiska ohälsa.

Bryman (2011) menar på att när man utför intervjuer kan det ibland vara tryggast för intervjudeltagaren att endast bli intervjuad av en person, speciellt när det handlar om ett känsligare ämnesområde. I föreliggande studie valde vi att vara med på intervjuerna båda två, vilket förmodligen innebär både positiva och negativa aspekter. I intervjuerna kan det ha inneburit en begränsning för deltagarna i vad de ville föra fram under intervjuerna, dock tror vi inte att det begränsade de personer som deltog eftersom dessa är personer med mycket erfarenheter av att möta människor dagligen där mycket reflektion och samtal ingår som deras arbetsuppgifter.

Vi anser däremot att det var positivt att besluta om att vi båda skulle vara med i utförandet av intervjuerna, därför att det gav oss möjlighet att reflektera över intervjun i efterhand, samt att vi båda kunde vara inkluderade i resultatet. Det var dessutom positivt att den ena av oss hade

27

ansvaret över strukturen för intervjuerna, medan den andra hade en mer avslappnande roll med aktivt lyssnande, vilket i sin tur gjorde att det fanns möjlighet för den andra att ställa följdfrågor för en möjligtvis bredare reflektion hos intervjupersonen. Att vi varit två vid intervjuerna bedömer vi även till viss del kan väga upp att vi inte har kunnat bekräfta resultatet med intervjupersonerna då vi tillsammans har kunnat reflekterat över våra tolkningar för att säkerställa ett tillförlitligt resultat.

Innan undersökningen sattes igång hade vi tidigare gjort överväganden av att använda oss utav enkäter, eftersom vi tänkte att vi ville nå ut till fler socionomer, men därefter redogjorde vi för att vi ville undersöka mer djupgående kring vårt syfte till undersökningen. Därför valde vi istället att utgå från denna metod i vår undersökning.

28

5. Etik

Inom utförandet av forskning finns det ett antal forskningsetiska principer som bör följas enligt Vetenskapsrådet (u.å.), vilka är följande: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Vetenskapsrådet (u.å.) förklarar att informationskravet handlar om att deltagarna i undersökningen ska bli informerade om vilka villkor som gäller för ett deltagande, att det är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan i undersökningen. Inom informationskravet gäller det också att undersökningsdeltagarna får all den nödvändiga informationen som med rätta kan påverka deltagarnas villighet att delta i studien. Ytterligare innebär det att kravet också ska innehålla studiens syfte. Detta krav beaktade vi genom att skicka ut ett informationsbrev (se bilaga 2) till deltagarna via mail cirka två veckor innan intervjuerna skulle äga rum, vilket innehöll undersökningens syfte och vad det skulle innebära för deltagarna att vara med i undersökningen. För att motivera personer att delta valde vi även att ha med relevansen för studien, då informationsbrevet också innehöll att det behövs en kunskapsutveckling inom området.

Samtyckeskravet är den andra etiska principen som innebär att vi som forskare ska inhämta samtycke från undersökningsdeltagarna, vilket ger deltagarna rätt att bestämma över sin medverkan. Det är viktigt att inhämta samtycke från deltagarna i och med att de spelar en betydande roll i undersökning. Vi beaktade denna princip genom att inleda intervjuerna med att deltagarna fick skriva under en samtyckesblankett (se bilaga 3), där de då gav oss samtycke till att delta i undersökningen. Vi var även tydliga vid varje intervjutillfälle med att meddela deltagarna att undersökningen är frivillig och anonym, samt att de fortfarande hade valet att dra sig ur undersökningen eller hoppa över någon fråga om de kände något slags obehag för det.

Den tredje principen, konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om alla deltagare i undersökningen ska ges största möjliga konfidentialitet, därav ska även sådant material som berör undersökningsdeltagarna förvaras så att inga obehöriga har åtkomst till detta. Genom att inte ha med några personuppgifter om deltagarna har vi i föreliggande studie valt att avidentifiera med att endast numrera deltagarna, samt valt att inte ange verksamhetens geografiska punkt så att deltagarna inte ska kunna kännas igen. Vi har även beaktat denna

29

princip genom att gemensamt kalla deltagarna för socialarbetare som en generell beteckning i samband med presentation av undersökningen, så att de inte ska kunna kännas igen av utomstående. Vi har även valt att förvara materialet så att endast vi författare av undersökningen kan ta del av det. Detta genom att vi har haft de förvarade på våra respektive datorer, dels att vi varit noggranna med att det endast är vi som har åtkomst till materialet och ingen annan kan komma i kontakt med det. I och med att vi valde att spela in intervjuerna fanns materialet på våra mobiltelefoner som inte var uppkopplade till nätet, dock raderades dessa inspelningar efter att vi transkriberade dessa. Transkriberingarna och övrigt material, såsom samtyckesblanketterna, skall raderas efter godkännande av examensarbetet.

Den sista principen är nyttjandekravet som tas upp av vetenskapsrådet (u.å.), vilket innebär att empirin för undersökningen inte får användas eller utlånas för annat än syftet med undersökningen. Denna princip har vi beaktat genom användningen av materialet för studien endast har skett för att besvara syftet med vår undersökning.

30

6. Resultat

I detta avsnitt presenterar vi resultatet med hjälp av tre olika teman med olika subteman utifrån intervjumaterialet, med syfte att besvara våra frågeställningar. Datainsamlingen och frågeställningarna har lett till att vi kom fram till följande teman:

Figur 1. Teman och subteman.

6.1.

Mötet med ungdomar med psykisk ohälsa

Alla inblandade deltagare i undersökningen hade gemensamma uppfattningar rent generellt av vilka viktiga faktorer man bör utgå ifrån vid ett gott bemötande av en ungdom med psykisk ohälsa. Deltagarna påpekade faktorer såsom att behöva vara förstående, ha tålamod under möten, vara inlyssnande, försöka se ungdomen där den befinner sig i sin situation, att alltid förmedla ett lugn och en trygghet som vuxen även om man känner en oro över hur dåligt ungdomen mår, samt vara öppen och icke dömande. Socialarbetarna ansåg även att det var viktigt att lägga vikt på att tydligt förmedla vad deras arbete innebar och hur de går tillväga, till exempel vilken typ av hjälp som ungdomarna med psykisk ohälsa har rätt till. Detta eftersom socialtjänsten under en längre period har ett dåligt rykte ute i samhället bland allmänheten, vilket medför att vissa ungdomar redan har en negativ uppfattning om socialtjänsten när de kommer på möten. Vidare påpekade de flesta deltagarna också vikten av ett bra kroppsspråk, hur man uttrycker sig som en myndighetsperson, samt att en viktig faktor i det hela var att bekräfta ungdomen och försöka minska sin maktposition som socialarbetare.

31

I följande citat beskriver en av deltagarna vad som är viktigt att tänka på i ett möte med en ungdom som har psykisk ohälsa:

Jag tänker att i alla möten så är det viktigt att tänka på att jag är i en maktposition, att vara mig själv, tänker jag. Det är ju en vanlig människa man möter och alla har vi väl psykisk ohälsa ibland mer eller mindre. Att vara ganska lyhörd och respektfull och ställa så mycket öppna frågor som möjligt [...]. Jag tycker det är intressant att försöka förstå [...] hur kommer det sig att man mår som man mår. Oftast finns det ju något skäl bakom. (Deltagare 6).

I frågan om vad som kunde vara svårt i bemötandet med en ungdom som har psykisk ohälsa, kände vissa socialarbetare att det var en utmaning att träffa ungdomar som var tysta, blyga eller ovilliga till att ha kontakt. Andra deltagare pratade om att bemötandet kan bli svårt om man som professionell yrkesutövare känner en egen stress eller om man skulle känna något obehag inför mötet, vilket kan ske ibland om man är ny på sin arbetsplats.

Alltså det jag tänker inte blir bra är om jag själv är stressad eller om jag själv inte är här i mötet, tänker jag. Eller om jag på något sätt skulle tycka att det är något obehagligt att prata om och inte känna mig bekväm. Nu känner jag att har den erfarenheten som gör att jag känner mig bekväm, men jag kan komma ihåg hur de var i början [...]. (Deltagare 2).

Vidare försöker deltagarna arbeta med dessa svårigheter som de stöter på vid bemötandet av en ungdom, när de inte är kontaktbara eller samarbetsvilliga.

[...] Då kan det bli lite svårt att komma innanför muren. [...]. Försöker då det här med att gå ner och visa den att man bryr sig och att man finns där och att man får ungdomen att inte känna sig ensam. (Deltagare 3).

I andra fall hade socialarbetarna andra tillvägagångssätt när ungdomarna var motstridiga till hjälp. Eftersom det fanns vissa ungdomar som fått kontakt med socialtjänsten genom skolor till exempel via orosanmälan, som kände att de inte ville prata om känsliga ämnen framför annan personal än socialarbetare. I sådant fall kunde socialarbetare ha ett enskilt samtal med ungdomen.

Vissa vill inte prata så mycket med socialen, de kanske är lite inåtvända, medan vissa kan vilja prata enskilt med handläggaren, det har jag varit med om, att de till exempel vill prata utan personal från skolan. (Deltagare 4).

32

Det som kan göra arbetet svårare för deltagarna är när ungdomar med psykisk ohälsa känner ett stort motstånd inför att söka hjälp för deras mående. Många utav deltagarna upplevde att det berodde på att det fortfarande fanns många ungdomar som kände ett motstånd inför att söka hjälp på grund av stigmat som lever kvar i samhället idag. För att öka möjligheten för ungdomar som har psykisk ohälsa att söka hjälp om de mår dåligt påpekade deltagarna att man behöver minska stigmatiseringen genom olika sätt. De ansåg att psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället som man behöver arbeta förebyggande med, på grund av att det dels har ökat och dels för att det anses vara normalt i vissa fall. Detta i och med att fler och fler vågar prata om det. I följande citat beskriver deltagarna hur det ser ut hos vissa:

[...] För att det är fortfarande ett stigma kring att vara psykisk sjuk, då är man typ ”galen”. Jag har ju jobbat som skolkurator också i många år och det var jättetråkigt att se det här, att det är inga problem - ”bryter jag benet, går jag till doktorn och får det fixat”, det är inget konstigt. Men fortfarande, fast vi är i 2020 så är det här med att vi inte vågar prata om det så öppet. Jag tror att det är lika svårt för oss vuxna också, för det blir ju på något vis att man blir ju så sårbar i att visa att man själv mår dåligt, så att jag tror vi alla har svårt för det faktiskt. (Deltagare 6).

[...] Det tror jag faktiskt jättemycket. Skam och rädsla, vissa vet inte ens om att de är sjuka kanske. Och allt det runt omkring. [...]. (Deltagare 3).

Alltså jag tror att många som stigmatiserar, alltså de personerna tror jag inte vet så mycket om olika sjukdomar och olika diagnoser. [...] Jag tror att generellt många behöver mycket kunskap i det här med psykiskt mående och mycket förståelse, tror jag faktiskt. Men vi som faktiskt ändå har läst, ingen av oss tror jag stigmatiserar. Jag tror inte vi är en del av det. Sen finns det väl säkert det också, men jag tror helt enkelt att kunskap om olika diagnoser och kunskap om generellt psykisk ohälsa kan minska. (Deltagare 3).

Trots att socialarbetarna tacklas med dessa svårigheter i bemötandet med ungdomar som har psykisk ohälsa, försöker de samtidigt arbeta för att motivera ungdomarna till bästa möjliga hjälp. Detta är dels för att de ska kunna må bättre och att ungdomarna själva ska vara villiga att ta emot hjälpen som de blir erbjudna. I intervjuerna framkom exempelvis att när socialarbetarna möter motstånd från ungdomar, försöker de motivera ungdomarna till stöd med att lyfta vilka fördelar det kan medföra.

33

Kanske viktigt att försöka få ungdomen att förstå att så som den har det just nu, det behöver inte alltid vara så. Med hjälp så kan du bli frisk och med hjälp så kommer du kunna leva ett bra liv och ett normalt liv. Men att försöka få dem att förstå att de behövs i det här. Alltså om du mår dåligt, du behövs för att du ska må bra, oavsett hur mycket jag vill det, så kommer det kanske inte gå. Men att försöka få dem att förstå att ni är viktiga i det här, för er skull liksom. (Deltagare 3).

Det vill säga att arbetet med motivering av ungdomar är en stor del av deltagarnas arbetsuppgifter. Detta i och med att hjälpa ungdomar med psykisk ohälsa så långt det är möjligt.

6.2.

Förutfattade meningar kontra erfarenheter

I intervjuerna framkom att ens förutfattade meningar kan påverka bemötandet av ungdomar med psykisk ohälsa. Deltagarna lyfte hur omedvetna föreställningar av ungdomarna kan påverka bemötandet. Deltagarna resonerade även hur man kan komma runt detta, till exempel genom att medvetandegöra dessa föreställningar. Detta kan utse skillnader i bemötandet med ungdomen och det kan ge både positiva och negativa effekter beroende på situation. En av deltagarna skildrar i följande citat hur det kan påverka bemötandet:

Ja, alltså jag tänker är man omedveten om fördomar så tänker jag är ju risken att man inte får fram information, [...] man kan ju bli färgad i dels vad det är, alltså med frågor försöker få fram information och sen hur man hanterar den information man får. Det tänker jag är en risk om man inte är medveten om sina fördomar eller att man sätter in ungdomar, barn och föräldrar i ett fack, där de kanske inte hör hemma eller att man bemöter de på ett annorlunda sätt, både bra och dåligt. Jag tänker är man medveten att man har förutfattade meningar [...] och det är ett problem, då kan man ha med sig kollegor i mötet också. Så att man är två som uppfattar saker och man kan kolla efteråt och få feedback, “hur blev det här”, “jag upplevde det här i mötet, hur tänker du?” Har man upplevt två helt olika saker, är det kanske inte så bra. Av min erfarenhet är det ju oftast att man ser och hör samma saker. (Deltagare 5).

Något som även var gemensamt för deltagarnas uppfattningar av hur förutfattade meningar kunde påverka bemötandet av ungdomar med psykisk ohälsa, så rörde det sig om att det kan skilja sig om någon saknar erfarenhet av hur vissa diagnoser fungerar och hur personer fungerar med dessa diagnoser.

Skulle man tycka att de är väldigt obehagligt och prata om depression, ångest, självskadebeteende och göra suicidstege och de ena och de andra. Då tror jag nog att du försöker förminska det och hänvisar till andra kanske om du inte känner dig så hemma på det. [...] Men jag tror att man kan bagatellisera och försöka försköna det hela helt enkelt. Och de är inte bra. (Deltagare 2).

34

I intervjuerna framkom att inom ett arbete med människor som till exempel socialt arbete, finns det möjlighet att de förutfattade meningarna utvecklas till erfarenheter, vilket kan resultera i något positivt. I bemötandet kan erfarenheter hjälpa en socialarbetare att göra ett bättre arbete med ungdomen, eftersom detta förutsätter att man kan hantera situationen bättre än vad man har kunnat göra tidigare. Nedanstående citat skildrar hur ens erfarenhet kan ha en positiv inverkan på bemötandet:

Alltså har man erfarenheter av något så tänker jag att det kan vara bra, för man kan förstå ungdomen på ett helt annat sätt. Så träffar jag en ungdom där allting är främmande, jag har ingen tidigare erfarenhet om någonting, jag har inte hört talas om den sortens problematik innan, så blir det mötet svårare för mig. Och det är inte någonting man kan undgå liksom. Sedan tror jag, av att jobba och få mer erfarenhet inom yrket så kommer man kunna hantera det bättre och bättre. Men nu i början märker man att det är svårare att träffa vissa ungdomar än andra. Men att man alltid gör sitt bästa, man är lika ödmjuk, man är lika inlyssnande med alla ungdomar och det är man ju. (Deltagare 1).

Det framkommer tydligt i intervjuerna att det är en viktig faktor i socialt arbete att medvetandegöra sina förutfattade meningar, så att man kan ta kontroll över de, istället för att låta dem styra.

6.3.

Goda organisatoriska förutsättningar

I intervjuerna framkom det att inom socialtjänstens barn och ungdomsteam har socialsekreterarna goda förutsättningar och erfarenhet av att möta ungdomar med psykisk ohälsa. I och med att psykisk ohälsa är ett sådant brett begrepp och att det ökar i nuläget bland unga så har det lett till att socialsekreterarna ofta träffar unga med en sådan problematik. Detta har i sin tur gjort så att socialsekreterarna har vardaglig kontakt med psykisk ohälsa och på så sätt har goda erfarenheter när de gäller hur man utreder en ungdom med psykisk ohälsa. I följande citat ges exempel på hur ett bemötande av ungdomar som har ett motstånd inför att söka hjälp kan se ut:

Jag berättar ofta för dessa ungdomar om att vi möter alla olika sorters bekymmer, oro för barn, ungdomar och familjer. Jag tror att många kanske är rädda för att de är ensamma om det och att det är skambelagd. Vi brukar ofta säga åt många ungdomar och barn att ”ja, men jag träffar väldigt många ungdomar som känner såhär och de kan tänka såhär”, och på så sätt normalisera det [psykiska ohälsan]. Därmed kan de få höra att de inte är ensam, för det är de inte. Även om de kanske känner sig som det. (Deltagare 5).