"Om jag säger män i förskolan, vad säger du då?" En studie om vårdnadshavares diskurser kring män som arbetar i förskolan

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Om jag säger män i förskolan, vad säger du då?”

En studie om vårdnadshavares diskurser kring män som arbetar i förskolan.

”If I say men in pree schools, then what do you say?”

A study about caregivers discourses regarding men who work in pree schools.

Stella Baric

Förskollärarexamen 210 hp

Datum för slutseminarium: 2018-05-28

Examinator: Thom Axelsson Handledare: Jonas Qvarsebo

Abstract

I Sveriges förskolor idag råder brist på utbildad personal vilket får följder för kvaliteten på den verksamhet som kan bedrivas. Ett sätt att få upp andelen utbildad personal kan vara att försöka locka fler män att söka sig till förskolläraryrket. Detta på grund av att det i nuläget endast arbetar ca tre procent män i förskola. Emellertid återkommer samhällsdebatter där mäns lämplighet att arbeta inom förskola ifrågasätts. Förskolan förväntas dessutom ha en god samverkan med barnens vårdnadshavare och därför blir vårdnadshavarperspektivet av intresse att undersöka. Studiens syfte är att undersöka vårdnadshavares berättelser om män som arbetar i förskolan utifrån en diskursanalytisk ansats. För att besvara frågeställning och syfte har diskursbegreppet använts som huvudsaklig teori tillsammans med diskursanalys. Metoden för materialinsamling var kvalitativa intervjuer med sex vårdnadshavare.

Resultaten som framkom visade på tre övergripande diskurser i vårdnadshavarnas berättelser. Dessa var: 1.) mannen som risk, 2.) mannen som traditionell manlig förebild, och 3.) mannen som modern manlig förebild. De olika diskurserna ledde till olika sociala konsekvenser i vilket vissa handlingar blev möjliga. Riskdiskursen medförde att det blev möjligt för vårdnadshavare att vara extra vaksamma på såväl män i förskolan som deras barn. I både mannen som traditionell manlig förebild och mannen som modern manlig förebild blev det istället logiskt att vilja ha fler män i förskolan. Medan det i den traditionella diskursen förväntades att män i förskolan skulle vara extra manliga förväntades männen istället stå för könsöverskridanden inom ramarna för den moderna manliga förebildsdiskursen.

Innehåll

1 Inledning

5

1.1 Syfte 6 1.2 Frågeställning 6 1.3 Disposition 6

2 Tidigare forskning

7

2.1 Svensk forskning om män i ”kvinnoyrken” 7 2.2 Internationell forskning med vårdnadshavarperspektiv 7 2.3 Föreliggande studies bidrag till forskningsfältet 9

3 Teori

10

3.1 Socialkonstruktionism 10 3.2 Diskursbegreppet 10 3.3 Diskursanalys 11

4 Metod

13

4.1 Materialets tillkomst 13

4.1.1 Hinder under materialinsamlingen 13

4.2 Urval 14

4.2.1 Etiska överväganden 15

4.3 Materialbearbetning 15

4.3.1 Kodning och kategorisering 16

4.4 Forskarrollen 17

5 Mannen som risk

18

6 Mannen som traditionell manlig förebild

21

6.1 Diskursens innehåll 21

6.2 Diskursens sociala konsekvenser 23

7 Mannen som modern manlig förebild

25

7.1 Diskursens innehåll 25

7.2 Diskursens sociala konsekvenser 27

8 Diskussion

29

8.1 Slutsatser i relation till tidigare forskning 29 8.2 Metoddiskussion och förslag på vidare forskning 31

8.3 Cirkeln sluts 32

1 Inledning

Enligt Skolverket (2016b) råder idag stor brist på utbildad personal i svensk förskola. Detta får följder för kvaliteten på den verksamhet som bedrivs och därför behövs mer utbildad personal. Uppskattningsvis kommer ca 50 000 förskollärare och barnskötare att behöva anställas innan år 2023 och att få fler män att söka sig till utbildningarna är en väg för att få fler blivande utbildade yrkesverksamma. Detta på grund av att det i nuläget endast är ca tre procent yrkesverksamma män inom förskolan (Jällhage, 2015). Emellertid råder en samhällsdebatt om huruvida män är lämpliga att arbeta inom barnomsorgen bland annat till följd av en oro för en risk för ökade sexualbrott mot barn (Leijnse, 2016). Något som bland annat leder till att yrkesverksamma män inom förskolan misstänkliggörs och bemöts annorlunda (Åberg & Hedlin, 2012).

Enligt läroplanen för förskolan (Skolverket, 2016a) ska förskolan ha en god samverkan med barnens vårdnadshavare. Det blir därför relevant att undersöka hur vårdnadshavare förhåller sig till män som arbetar inom barnomsorgen. Hur föreställer sig vårdnadshavare manlig personal i förskolan? Vilka diskurser om män går att finna i vårdnadshavares berättelser? Vilka konsekvenser kan de olika diskurserna leda till? Beroende på hur de olika diskurserna ter sig kan detta få olika följder för mäns möjligheter att arbeta inom svensk förskola. Om vårdnadshavare upplever en oro inför att ha yrkesverksamma män på barnets avdelning kan detta påverka deras inställning till förskolan som sådan. Om vårdnadshavare istället verkar betrakta män i förskolan som en fördel kan detta rimligtvis vara gynnsamt för möjligheterna att motivera fler män till att arbeta inom förskoleverksamhet. Vidare är det också intressant ur en arbetsmiljösynvinkel att undersöka vårdnadshavarperspektivet beroende på vilket bemötande som medvetet eller omedvetet kan sändas till personal som arbetar i förskolan.

Den forskning som bedrivits om hur vårdnadshavare förhåller sig till män i förskolan är ytterst liten såväl från svenskt som internationellt håll (Heikkilä, 2014, s. 5, 13). Ekberg och Gibney (2017, s. 25) antyder i sitt examensarbete att vårdnadshavare har en dubbelbottnad syn på män som arbetar i förskolan. Såväl oro som vilja till att anställa fler män inom förskolan har dokumenterats. En granskning av tidigare forskning inom ämnet antyder dock att en kunskapslucka kan finnas inom fältet. Då föreliggande studie kommer ha ett tydligt vårdnadshavarperspektiv kan resultaten därför komma att berika ett uppskattningsvis outforskat fält. Resultaten kan bidra med en förtydligad bild av hur vårdnadshavare ser på yrkesverksamma män inom förskolan. Studien görs med en diskursanalytisk ansats med fokus

på diskursmönster och vilka konsekvenser som blir möjliga genom dess utformande. Studien görs utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att undersöka vårdnadshavares berättelser om män som arbetar i förskolan utifrån en diskursanalytisk ansats.

1.2 Frågeställning

1. Vilka övergripande diskurser om män i förskola framträder i vårdnadshavares berättelser? 2. Vilka konsekvenser för socialt handlande blir möjliga genom diskursernas utformande?

1.3 Disposition

Efter inledningskapitlet följer kapitel två som presenterar tidigare forskning som gjorts om män i förskolan och som tar upp ett vårdnadshavarperspektiv. I kapitel tre presenteras hur socialkonstruktionism, diskursbegreppet och diskursanalys kommer utgöra studiens teoretiska ramverk. Det fjärde kapitlet är ett metodkapitel i vilket studiens genomförande beskrivs och reflekteras kring. Kapitel fem, sex och sju utgör studiens resultat- och analyskapitel i vilka olika diskurser och dess sociala konsekvenser beskrivs och analyseras. Avslutningsvis i kapitel åtta sker en resultatdiskussion där studiens resultat ställs i relation till såväl tidigare forskning som metodval och problemformulering.

2 Tidigare forskning

Det finns inte mycket forskning som fokuserar på män i förskolan. Utbudet verkar vara mycket litet och har ofta ämnet som biämne snarare än huvudfokus (Heikkilä, 2014, s. 5, 13). Ofta sker det i samband med forskning om jämställdhet, genus och om vad som utgör manligt och kvinnligt. Exempelvis skriver Eidevald (2011, s. 11) att arbete eller fortbildning kring jämställdhet ofta inleds med diskussioner om vad som utgör manliga eller kvinnliga karaktärsdrag. Kategorierna manligt och kvinnligt konstrueras ofta i ett motsatsförhållande.

Vad gäller forskning utifrån vårdnadshavarperspektivet verkar forskningen vara än mer skral (Heikkilä, 2014, s. 5, 13). Nedan följer en sammanställning av några studier som berör föreställningar om män i förskolan och som tar upp ett vårdnadshavarperspektiv.

2.1 Svensk forskning om män i ”kvinnoyrken”

Nordberg (2005, s. 15, 35-38) undersöker i sin avhandling hur jämställdhetsdiskursen leder till olika möjligheter och begränsningar för män som arbetar inom traditionellt kvinnliga yrken. Avhandlingen är en etnografi och metoderna för datainsamling har varit bland annat intervjuer och observationer av såväl människor som texter, filmer och radioprogram. Några av resultaten tar upp vårdnadshavarperspektivet. Nordberg (2005, s. 104-109) visar att vårdnadshavare befäster diskursen om män som förebilder. Detta då de tenderade att beskriva att män i förskolan erbjöd barnen ”manliga” aktiviteter som snickrande och fotboll vilket ansågs bredda barnens erfarenheter. Även om kvinnlig personal ibland erbjöd samma typ av aktiviteter betraktades detta som av sämre kvalitet då den kvinnliga personalens kapacitet att göra manliga aktiviteter uppfattades som annorlunda eller mindre. När fallet var det omvända och de manliga pedagogerna gjorde sysslor som var kopplade till kvinnlighet och omsorg särställdes männens kapacitet återigen som annorlunda kvinnornas. Uppfattningen var att männen var extra duktiga för att de kunde klara av omsorgsuppgifter lika bra som kvinnorna trots att de var män (Nordberg, 2005, s. 104-109). Vad gäller denna studies bidrag har den en fördel i att huvudfokus ligger kring just vårdnadshavarperspektivet - något som inte är fallet i Nordgrens avhandling.

2.2 Internationell forskning med vårdnadshavarperspektiv

Rentzou (2011) undersöker i sin studie hur grekiska föräldrar förhåller sig till män som arbetar inom den grekiska förskoleverksamheten. Fokus ligger på föräldrars uppfattningar kring vilka

Datainsamlingen skedde genom enkäter med svarsmöjligheter i form av Likertskalor där totalt 94 föräldrar deltog. Resultaten visar på en paradox där respondenterna trodde att majoriteten av föräldrar var negativa till att män arbetade i förskolan samtidigt som resultaten visade att föräldrarna i studien tenderade att vara för en ökad rekrytering av män till yrket. Vidare framkom att föräldrar ansåg att män och kvinnor hade samma kapacitet för att ge omsorg. Studien visade emellertid att yngre, välutbildade kvinnor tenderade att ha färre stereotypa uppfattningar om män i förskolan samt att föräldrars egna erfarenhet av män i förskolan kan påverka riktningen för deras svar (Rentzou, 2011). Rentzou (2011, s. 144) reflekterar kring om det förekommit diskrepans mellan föräldrarnas uppfattningar i teori och praktik. Vidare funderar hon om enkätens struktur och uppbyggnad kan ha påverkat respondenternas svar. Föreliggande studie kan undkomma denna problematik då metodvalet är kvalitativa intervjuer vilket ger respondenterna större möjligheter till att lyfta individuella synpunkter.

En annan studie som tar hänsyn till vårdnadshavarperspektivet kommer från Jordanien. Ahmad, Al-Zboon, Fankhour Alkhawaldeh och Al Khatib (2018) undersöker hur jordanska mödrar och kvinnliga förskollärare förhåller sig till män som arbetar inom förskoleverksamhet. Även i denna studie skedde datainsamlingen genom enkäter med Likertskalor som svarsmöjligheter och besvarades av 194 deltagare varav 117 var mödrar och 77 var kvinnliga förskollärare. Resultaten visade att båda undersökningsgrupperna hade liknande uppfattningar om män i förskolan. Båda grupper var av uppfattningen att det var bra med manlig närvaro i förskolan då barn kan få ett extra berikat spektrum av upplevelser och erfarenheter (Ahmad, Al-Zboon, Fankhour Alkhawaldeh & Al Khatib, 2018). Något som påminner om de resultat som presenterades i Nordbergs (2005) avhandling. Samtidigt som såväl mödrar som kvinnliga förskollärare var för en ökning av antalet män inom jordansk förskoleverksamhet menade de ändock att yrket som sådant var bäst lämpat för kvinnor. Den skillnad som kunde urskiljas mellan de båda undersökningsgrupperna var att yngre kvinnliga förskollärare tenderade att vara mer positiva till män som arbetar i förskolan än mödrarna (Ahmad, Al-Zboon, Fankhour Alkhawaldeh & Al Khatib, 2018). Att yngre välutbildade kvinnor var mer positiva går således i linje med Rentzous (2014) studie. Ahmad, Al-Zboon, Fankhour Alkhawaldeh och Al Khatibs (2018) studie medför dock viss problematik då respondenterna endast är kvinnor. Då fäder inte tas med i urvalet kan vårdnadshavarperspektivet bli missvisande. Denna studie kan undvika den problematiken genom att ta hänsyn till såväl kvinnliga som manliga vårdnadshavare.

Både mödrar och fäder deltog däremot i en studie av Akman, Taskin, Ozden, Okyay och Cortu (2014) . Deras studie undersöker hur turkiska föräldrar ställer sig till att deras barn blir undervisade av män i förskolan. Datainsamlingen skedde genom strukturerade frågeformulär

med slutna frågor till 346 föräldrar (207 mödrar och 139 fäder). Resultaten visade att ca 60 procent av föräldrarna var tillåtande inför tanken på att deras barn undervisades av en manlig förskollärare medan ca 40 procent motsatte sig idén. Anledningen bakom acceptansen berodde till övervägande del på att de föräldrarna generellt sett inte brydde sig om könet på läraren. Motiven till oviljan däremot bottnade i att de föräldrarna ansåg att kvinnor var bättre lämpade för yrket samt mer kapabla att ge omsorg än män. De föräldrar vars barn hade en manlig lärare tenderade att tycka att män och kvinnor hade likartad kapacitet att klara av yrkesrollen. Studien visade också att föräldrars uppfattningar kunde förändras till förmån för männen om de de facto fick träffa en manlig förskollärare (Akman, Taskin, Ozden, Okyay & Cortu, 2014). Studiens resultat är alltså liknande såväl den grekiska som den jordanska studien men så är också metoderna som använts. Denna studie kommer använda kvalitativ metod istället för kvantitativ vilket kan leda till andra resultat.

2.3 Föreliggande studies bidrag till forskningsfältet

Med hänsyn till hur den tidigare forskningen varit planerad och genomförd kan denna studie komplettera med ny kunskap inom fältet. Studiens kvalitativa forskningsdesign kan bidra med en djupare typ av svar än de studier som varit kvantitativa. Intervjuer kan också öka möjligheterna för respondenterna att ge individuella svar då de har möjlighet att ta upp perspektiv som intervjuaren inte förberett frågor för. Även om kvalitativ data inte kan leda till några större generaliseringar som avspeglar en helhet kan kunskap genereras genom att gå på djupet istället för bredden (Svenning, 2003, s. 69-75).

Den tidigare forskningen om hur vårdnadshavare förhåller sig till män i förskola har dessutom främst varit internationell. Under sökningen efter tidigare forskning har det varit mycket svårt att hitta svensk forskning som fokuserar på vårdnadshavarperspektivet vilket kan antyda en kunskapslucka inom ämnet. Föreliggande studie kan alltså bidra med nya resultat om ämnet och dessutom inom en svensk kontext.

3 Teori

Denna studie kommer använda sig av begreppet diskurs som teoretiskt verktyg för att undersöka vårdnadshavares berättelser om män i förskola. Begreppet är nära förknippat med socialkonstruktionism (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 10-13) vilket således blir studiens teoretiska perspektiv. När föreställningarna identifierats med hjälp av diskursbegreppet kommer de att analyseras med hjälp av diskursanalys. Nedan följer en beskrivning av studiens tolkning för socialkonstruktionism, diskurs och diskursanalys samt hur de kommer användas.

3.1 Socialkonstruktionism

Socialkonstruktionism är en kunskapsåskådning i vilken människans begrepp och verklighetsuppfattning ses som ett resultat av hennes sociala och kulturella miljö. I korthet innebär det att ett och samma fenomen inte nödvändigtvis får samma betydelse i alla samhällen (Egidius, 2006 s. 378). Burr (se. Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 11-12) redogör för fyra villkor som lägger grunden för den socialkonstruktionistiska epistemologin:

1. Det finns ingen objektiv kunskap eller sanning. Kunskapen som människor skapar/har speglar inte den fysiska verkligheten utan är ett resultat av hur vi tolkar den.

2. Kunskapen om (tolkningen av) verkligheten är kontextbunden då människan är påverkad av såväl historia som kultur. Världsbilder är kontingenta (möjliga men inte tvungna) vilket innebär att kunskapen inte blir densamma i alla tider eller platser.

3. Kunskap om vad som är sant eller falskt byggs upp i det sociala samspelet. Genom sociala interaktioner erkänns viss kunskap som giltig medan annan förkastas. Det finns dock flera ”sanningar” som kämpar om att uppnå hegemoni.

4. Kunskap och social handling är intimt förknippade. När kunskapen är befäst i en given åskådning medför detta att vissa handlingar blir befogade eller möjliga medan andra blir orimliga.

3.2 Diskursbegreppet

Winther Jørgensen och Phillips (2000, s. 7) beskriver begreppet diskurs som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)”. En diskurs går att beskriva som ett slags tankemönster för ett givet ämne. Diskurser är både ett sätt att förstå verkligheten och att

skapa den. Detta då diskurser uppstår när människor försöker förstå händelser i den fysiska verkligheten genom språk vilket samtidigt ger den fysiska verkligheten mening. Självfallet existerar den fysiska verkligheten men utan ett språkligt raster kan vi inte förstå den (Winther Jørgenssen & Phillips, 2000, s. 15). Axelsson och Qvarsebo (2017, s. 134) beskriver det som att diskurser organiserar världen för människan så att hon får möjlighet att förhålla sig till den. En diskurs är alltså ett språkligt sätt att förstå/tolka den fysiska verkligheten på ett givet sätt och genom diskursen (yttrandet, talandet, tänkandet) uppstår den sociala verkligheten. Börjesson och Palmblad (2007, s. 10) beskriver det som att ”[g]enom att namnge ting, grupperingar eller händelser har sammanhang skapats – verklighet har producerats”.

Beroende på hur diskursen är konstruerad kommer den leda till att vissa ageranden blir möjliga medan andra blir befängda och sociala konsekvenser uppstår (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.15-16). Diskurser ”orienterar människors handlande och kan begränsa handlingsutrymmet men även öppna upp för nya handlingsvägar på gott och ont” (Börjesson & Palmblad, 2007, s. 12). Att betrakta vad människor gör kan alltså samtidigt ge insikter om vilken diskurs människorna agerar utefter. Handlingarna blir så kallade diskursiva tecken (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 43). Börjesson och Palmblad (2007, s. 10) poängterar att språk också bör betraktas som en handling.

Olika diskurser (tolkningar av verkligheten) kan figurera samtidigt och då uppstår ofta en kamp om att uppnå hegemoni. Det vill säga uppnå dominans och bli likställd med sanning (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 13; Egidius, 2006, s.153).

3.3 Diskursanalys

Det finns i huvudsak två syften med diskursanalys: 1.) att identifiera vilka diskurser som kan ligga bakom olika berättelser om verkligheten; och 2.) att identifiera vilka konsekvenser som kan följa av diskursen (Axelsson & Qvarsebo, 2017, s. 138). När det gäller det första syftet handlar det om att blottlägga eventuella mönster eller teman som finns i olika berättelser eller utsagor samt försöka förstå hur de är konstruerade (Winther Jørgenssen & Phillips, 2000, s. 28). Detta kan bland annat göras genom att se till vilka ord eller ordkombinationer som används för att beskriva ett fenomen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det är viktigt att poängtera att det inte handlar om att blottlägga eventuella sanningar om verkligheten då detta enligt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är omöjligt. Diskurser kan inte betraktas vara vare sig sanna eller falska då de är tankekonstruktioner eller representationer av verkligheten. Däremot är det

möjligt att identifiera vad som antas vara sant respektive falskt inom diskursen. Med andra ord identifiera diskursens sanningsanspråk (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, 21, 28).

Det andra syftet handlar om att försöka förstå vilka sociala konsekvenser som diskursens konstruktion kan leda till. Vad blir möjligt eller omöjligt handlande (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 28)? Om en översvämning förstås utifrån en meteorologisk diskurs (det har regnat extremt mycket), en politisk diskurs (det är politikernas fel som inte har byggt ordentliga dammar) eller en religiös diskurs (det är Guds vilja) så blir olika ageranden olika logiska (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, 15-16). I den religiösa diskursen kan det bli möjligt att ta fram kors och bibel och be Gud om nåd i kontrast till att bygga en båt i den meteorologiska diskursen eller att inleda en folklig revolution mot statsmakten i den politiska diskursen. I den politiska diskursen skulle bönen till Gud förefalla orimlig och varför försöka störta politiker när det enligt en religiös diskurs inte är de som är ansvariga för översvämningens förlopp? Således leder olika diskurser till olika sociala konsekvenser vilket kan exponeras genom diskursanalys. Winther Jørgensen och Phillips (2000, s. 28) menar att de sociala konsekvenserna kan synliggöras genom att fokusera på det som informanterna de facto sagt. Både identifierandet av diskurser och de sociala konsekvenserna ska utgå från det insamlade materialet.

I föreliggande studie kommer socialkonstruktionismen vara det teoretiska perspektivet. Studiens utgångspunkt vilar därmed på det epistemologiska antagandet att kunskap och sanning är socialt konstruerat. Diskursbegreppet kommer användas som ett teoretiskt raster för att identifiera vilka föreställningar om män i förskolan som återfinns i vårdnadshavarnas berättelser. Fokus kommer ligga på att finna teman eller mönster i berättelserna genom att analysera vårdnadshavarnas språkbruk. Exempelvis genom att identifiera återkommande ordval. I berättelserna kommer även fokus ligga kring att utröna vad respondenterna anger som sant eller falskt (finna sanningsanspråket) samt vilka eventuella diskursiva tecken som återfinns i berättelserna för att vidare kunna generera diskurser.

Därefter är tanken att försöka identifiera vilka sociala konsekvenser som blir till genom diskurserna. Detta genom att analysera de scenarier, händelser eller ageranden som återges i berättelserna med hänsyn till de identifierade diskurserna. Vad blir möjligt eller befängt agerande utifrån informanternas tankemönster? Begreppet hegemoni kommer användas för att synliggöra eventuella motstridiga diskurser. Finns det diskurser i vårdnadshavarnas berättelser som tar upp samma saker men utifrån olika sätt? Stora delar av analysen kommer ske i den inledande materialbearbetningen (se metodkapitlet) där diskursmönster identifieras. Dessa kommer sedermera beskrivas och analyseras vidare i studiens resultat- och analyskapitel.

4 Metod

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vårdnadshavares berättelser om män som arbetar i förskolan utifrån en diskursanalytisk ansats. För att uppfylla syftet och besvara frågeställningen bedömdes att forskningsdesignen behövde vara kvalitativ med en induktiv stöpning. Med induktiv forskning avses forskning som utgår från det insamlade materialet i kontrast till deduktiv forskning som tar sin början i exempelvis teorier eller hypoteser (Alvehus, 2013, s. 109; Chambliss & Shutt, 2016, s. 24-26). Kvalitativ metod kan vara lämplig när forskningsfrågorna eller syftet är av undersökande karaktär, när tidigare forskning inte är tillräcklig för att kunna leda till hypoteser och i de fall som fokus ligger vid människors meningsskapande (Chambliss & Shutt, 2016, s. 200). Vilket är fallet med föreliggande studie.

4.1 Materialets tillkomst

För att besvara frågeställningen behövdes kvalitativ data samlas in som ger en bild av vårdnadshavares föreställningar och därför valdes intervjuer som metod för datainsamling. Detta på grund av att intervjuer är en metod som lämpar sig väl för att generera kunskap om hur människor förhåller sig till olika fenomen (Alvehus, 2013, s. 80-81). Om intervjuer struktureras upp alltför mycket eller styrs för mycket av intervjuaren finns risk för att empirin som samlas in blir mindre djupgående och av mer kvantitativ karaktär (Alvehus, 2013, s. 83). Med anledning av detta beslutades att intervjuerna skulle vara ett mellanting mellan semistrukturerade och ostrukturerade.

I praktiken innebar detta att jag hade med mig en uppsättning frågor som kunde ställas vid behov men alla respondenter fick inte alla frågor ställda och ordningsföljden på frågorna skiftade. Alla respondenter fick emellertid samma inledande fråga <Om jag säger män i

förskolan, vad säger du då?> och innehållet i deras svar avgjorde riktningen för den fortsatta

intervjun. Intervjuerna spelades in och transkriberades kort efteråt. Längden på intervjuerna varierade mellan ca 15 och 30 minuter. Respondenterna fick själva välja plats för intervjun. En av intervjuerna genomfördes på engelska då en respondent inte hade svenska som modersmål.

4.1.1 Hinder under materialinsamlingen

Under datainsamlingen uppstod några hinder som jag var tvungen att ta ställning till. Bland annat visade det sig att ljudupptagningsmomentet ibland påverkade samtalsförloppet. I vissa av

in. Samtalen som föranlett de intervjuerna var avslappande och gemytliga men sekunden den röda REC-knappen kom inom åsyn stelnade de respondenterna till. Samtalstonen blev mindre avslappnad och mer pressad vilket kan ha påverkat innehållet som förmedlades. Även min egen reaktion blev lite ansträngd och jag upplevde en stress över att ställa bra följdfrågor eller inte framstå som inkompetent vilket också kan ha fått följder för hur vissa intervjusessioner fortskred. Dock noterade jag att det blev något mindre press för såväl mig själv som för respondenterna om enheten för ljudupptagning doldes under en servett eller dylikt.

Jag upplevde även att det var lite svårare att intervjua de manliga respondenterna än de kvinnliga då de manliga respondenterna tenderade att vara mycket mer kortfattade än de kvinnliga. Svenning (2003, s. 120-121) menar att respondenters svar ibland påverkas av vem det är som intervjuar och att faktorer som kön, ålder och etnicitet med mera kan vara påverkande faktorer. Det är således möjligt att männen hade svarat mer fylligt om den som intervjuat dem också varit en man. Oavsett medförde männens koncisa svar att jag fick ställa mycket mer frågor och fler följdfrågor för att generera ett fylligare material bland de manliga respondenterna.

Något som också visade sig vara ett hinder för materialinsamlingen var mig själv och min egen insats som intervjuare. Under transkriberingsprocessen fann jag mig ofta bli irriterad på mig själv. Detta på grund av att jag ofta var för snabb med att ställa följdfrågor eller ställa nya frågor och inte gav respondenterna någon möjlighet att tänka en stund extra. Under själva intervjuandet upplevde jag inte detta men under transkriberingen önskade jag ofta att jag själv hade väntat några sekunder längre för att se om respondenterna utvecklade sitt resonemang mer. Det är möjligt att jag varit stressad över att få ett tillräckligt bra material under intervjusessionerna som medförde att jag var för snabb med att ställa frågor.

4.2 Urval

Deltagarna består av sex vårdnadshavare som alla har sina respektive barn på förskolor i Malmö. Tre stycken är kvinnor och tre stycken är män. Hälften av respondenterna har (eller har haft) anställda män på barnens respektive avdelning medan hälften inte har det. En av respondenterna är född och uppvuxen i ett annat land. En av vårdnadshavarna är yrkesaktiv inom förskola och övriga fem är aktiva inom andra branscher. En av de fem har varit yrkesaktiv inom förskola.

Urvalet skedde genom snöbollsmetoden. Metoden innebär i korthet att forskaren tillfrågar en eller flera personer i dennes närhet om deltagande i studien. De tillfrågande deltagarna får

därefter rekommendera andra personer för deltagande i studien. Fördelen med metoden är att det går rätt snabbt att få tag i potentiella deltagare medan nackdelen kan vara att deltagarna riskerar att komma från samma kretsar vilket kan innebära en liknande åsiktsbild (Alvehus, 2013, s.68). I denna studie är dock urvalet alltför litet för att kunna vara representativt för någon större helhet vilket medför att urvalsmetodens nackdel inte får för stora verkningar. Då deltagarna skiljer sig sinsemellan varandra utifrån kön, yrke och kulturell bakgrund bedöms att de inte är allt för lika och därmed inte representerar en och samma åsiktsbild.

4.2.1 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2002) har formulerat fyra etiska riktlinjer som forskning måste ta hänsyn till. Dessa är: 1.) informationskravet, deltagare måste informeras om hur och varför forskningen görs; 2.) samtyckeskravet, deltagare i studien avgör själva om de vill delta eller inte 3.)

konfidentialitetskravet, information om deltagarna ska anonymiseras och förvaras på ett sätt

som inte leder till otillbörlig spridning av materialet; och 4.) nyttjandekravet, det insamlade materialet får endast användas för forskning. I denna studie informerades vårdnadshavarna om studiens fokus och syfte såväl vid tillfrågande om deltagande som i anslutning till intervjuerna. De meddelades om att de närsomhelst kunde dra tillbaka sitt deltagande utan ifrågasättande. Alla namn som anges i citat från intervjuerna är anonymiserade, ljudupptagningarna förvaras på ett dropboxkonto och kommer att raderas efter avslutat arbete samt att det insamlade materialet inte kommer användas i andra sammanhang än i denna forskning.

4.3 Materialbearbetning

I böckerna Diskursanalys i praktiken av Börjesson och Palmblad (2007) och Diskursanalys som

teori och metod av Winther Jørgensen och Phillips (2000) blir det tydligt att det finns olika sätt

att genomföra en diskursanalys. Det är inte tvunget att följa någon given mall utan forskaren själv har möjlighet att anpassa hur diskursanalysen på det sätt som är bäst lämpat för dennes valda studie (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 62, 131). Wreder (2007, s. 33-36) beskriver att ett sätt att identifiera diskurser i ett kvalitativt material kan vara genom att sortera upp innehållet efter teman genom fokus på bland annat språkbruk och ord. Hon beskriver att

4.3.1 Kodning och kategorisering

Med hänsyn till variationen i angreppssätt för att identifiera diskurser har jag därför valt att sortera upp empirin i större teman med respektive underteman. Tematiseringen gick till genom tre steg: 1.) läsning, 2.) kodning och 3.) kategorisering. Vad gäller läsningen handlade detta om att jag helt enkelt läste igenom transkripten en gång utan att göra några anteckningar. Kodningen gjorde jag med hjälp av tabeller. Varje intervju fick en tabell med tre kolumner där den första kolumnen innehöll en kopia av transkriptet och de andra två var blanka. I den andra kolumnen skrev jag upp de ord eller ordkombinationer som användes av informanten och i den tredje kolumnen skrev jag vad meningen eller inpasset verkade handla om (se tabell 1 för exempel).

Tabell 1. Kodningsmatris.

Transkript Nyckelord Vad handlar det om?

Instinktivt drar man lite grann öronen åt sig. Man tänker att man får vara lite mer uppmärksam på sitt barn. Man får kolla på reaktionerna. Om den har blivit utsatt för pedofili.

Instinktivt

Drar öronen åt sig

Uppmärksam Reaktioner Utsatt pedofili

Män i förskolan är en risk för sexualbrott mot barn som medför att föräldrar måste hålla extra uppsikt på sitt barn. Detta verkar ske av instinkt.

Kategoriseringen gjorde jag med hjälp av en tankekarta. Alla nyckelord och inpass som verkade höra samman sorterades upp i större kategorier med tillhörande underkategorier. På så vis genererades grunden för de övergripande diskurserna samt en struktur för dess respektive uppbyggnad (se bild 1 för exempel). De diskurser som tematiseringen utmynnade i presenteras och analyseras vidare i resultat- och analyskapitlen. Dessa är 1.) Mannen som risk, 2.) Mannen

Bild 1.Kategoriseringstankekarta.

4.4 Forskarrollen

När det kommer till kvalitativ forskning medföljer en problematik kring materialets trovärdighet och giltighet. Materialet är intimt förknippat med forskaren som samlat in den vilket leder till att materialet till viss del blir subjektivt. Olika forskare gör ibland olika tolkningar (Alvehus, 2013, s. 41-42) och med hänsyn till detta är det alltså fullt möjligt att en annan forskare hade fått ett annat material och således ett annat resultat. Intervjuteknik, förhållning till respondenterna och tolkningsförmåga varierar självfallet och kan påverka innehållet. Så gäller även för denna studie. Jag har förhållit mig till detta problem genom att noga tänka igenom vilka intervjufrågor som eventuellt ska ställas respektive inte ställas samt diskuterat dessa med personer i min närhet för att få andra perspektiv. Vidare har jag försökt vara så transparent som möjligt i redovisandet av hur datainsamling och materialbearbetning gått till.

5 Mannen som risk

Följande tre resultat- och analyskapitel kommer presentera de olika diskurserna som identifierats. Kapitlen kommer bestå av två delar där den första beskriver diskursen och den andra undersöker vilka sociala konsekvenser som är kopplade till den.

5.1 Diskursens innehåll

Som tidigare nämnt är en diskurs ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 7) vilket innebär att språkbruk och ord får en stor betydelse för förståelse och identifierande av diskurser. Vad gäller diskursen om mannen som risk präglas den av flera ordval som tillsammans lägger grunden för diskursens innehåll. Ord som risk, hot, sexuella övergrepp, pedofili, säkerhet, rädsla, uppmärksamhet och fundersamhet var de nyckelord som var kopplade till denna diskurs. Orden och språkbruket bildar tillsammans ett mönster vilket utgör själva diskursen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s 28). I diskursen uppfattas mannen i förskolan som ett hot gentemot vårdnadshavarnas respektive barn.

Att ha ett barn själv är man ju väldigt rädd om. Det är ju det mest värdefulla som finns. Ja och att utsätta henne för ökad risk genom att ha män i förskolan det vill jag inte. <Vad menar

du med ökad risk?> Ja pedofili, övergrepp, sexuella övergrepp. Nu har jag inte statistik så

det kanske är fake news men i min värld så när det är sexuella övergrepp på barn så är det mest män som är inblandade. Det är i alla fall min bild av det hela. Och kan jag undvika den risken för mitt barn så för all del förbjud män i förskolan. Men det är säkert bra av andra anledningar. Så att barnen får umgås med män och kvinnor liksom. Men det spelar ingen roll. Riskerna går före allt annat. Säkerhet är absolut fokus.

(Intervju med Karl. Intervjuaren kursiverad inom markering.)

I citatet ovan synliggörs att hotet eller risken som mannen utgör handlar om en ökad risk för sexualbrott mot barn. Det blir också tydligt att risken är kopplat till mannens kön. Med detta menas att män i diskursen likställs med hot enbart för att de tillhör kategorin män. I Karls ovanstående citat yttrades orden män och sexuella övergrepp i samma mening men i andra samtal sker yttrandet mer outtalat.

<Om jag säger män i förskolan vad säger du då?> Man blir lite rädd eller nervös. Det blir

mycket sånt man har läst med pedofiler och allt sånt – [betonar] vilket egentligen kan vara en kvinna också – men man blir ändå lite extra fundersam. Tyvärr.

(Intervju med Sara. Intervjuaren kursiverad inom markering.)

Winther Jørgensen och Phillips (2000, s. 28) menar att vissa diskursiva påståenden per automatik likställs med sanning på ett sätt som inte kräver vidare bevisföring. Författarna beskriver det som att sanningsanspråket nästintill är naturaliserat. Vidare kan handlingar vara diskursiva tecken som indikerar underliggande diskurser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 43). Med hänsyn till detta kan Saras betonande bisats (om att kvinnor egentligen också kan vara pedofiler) ses som ett diskursivt tecken som indikerar en diskurs där mannen i förskolan likställs med risk för pedofili. Kopplingen mellan män och pedofili sker utan att yttras direkt utan sker mer indirekt. Medan kvinnliga pedofiler är något som inte är lika naturligt och således måste betonas. Kvinnor kan vara pedofiler men det naturliga är att män är det. Detta kan förstås som att det inom diskursen återfinns ett sanningsanspråk om att pedofiler i förskolan är män och att männen som arbetar i förskola därmed är likställda med risk.

5.2 Diskursens sociala konsekvenser

Diskurser leder till sociala konsekvenser där vissa mänskliga handlanden blir möjliga medan andra blir orimliga (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, 15-16, 28; Börjesson & Palmblad, 2007, s. 12). I Saras tidigare citat återfinns flera exempel på sociala handlingar som blir tänkbara om utgångspunkten är att män i förskolan medför risker för sexualbrott mot barn. Att vara fundersam inför tanken på att män arbetar på barnets avdelning eller att känna rädsla eller nervositet inför tanken på yrkesverksamma män i förskolan blir möjligt. Det första citatet med Karl vittnade om att det inom diskursen blev möjligt att acceptera ett scenario där män skulle förbjudas att arbeta i förskola. Men under andra samtal framkom även att vissa handlanden blir orimliga.

Nej men det har ju med alla, med pedofilskandaler att göra. (…) Och då så sjunker ju förtroendet dels för kommunen som bedriver verksamhet men de som får bära hundhuvuden är ju män i den yrkeskategorin. Då blir det lätt att generalisera och lätt att tänka, vad är det för kille som söker sig till den verksamheten? (…) Det är mycket lättare att dra den slutsatsen om en man än om en kvinna. Fastän det finns fall.

Fredriks resonemang vittnar om att den primära sociala konsekvensen av diskursen om mannen som risk handlar om möjligheterna för att kunna generalisera. Diskursen gör det lättare för vårdnadshavare att bli misstänksamma gentemot män än mot kvinnor. Män riskerar alltså att lättare bli syndabockar än kvinnor. Om exempelvis en manlig vikarie dyker upp på förskolan kan det enligt diskursen bli logiskt att fundera över vad det kan betyda och agera på detta.

Ja kvinnliga vikarier finns ju rätt ofta. Det är ju inte ens något som man tänker på. Man bara ser ett nytt ansikte sen tänker man inte mer på det. Men är det en man som kommer dit så tänker man på det. <Vad tänker du då?> Jag tror att dels så pratar man om det när man kommer hem, att det faktiskt blir som en liten nyhet. Sen tänker jag också att man får kolla med barnet sen om där är några tecken på att han blivit utsatt för något.

(Intervju med Johan. Intervjuare kursiverad inom markering.)

Att reagera på att det finns en manlig vikarie på förskolan och sedan prata med sitt respektive barn i syfte att utröna om den manlige vikarien utsatt barnet för något blir därför en möjligt logisk följd av diskursen. Men att göra detsamma om vikarien istället varit en kvinna förefaller bli ett orimligt beteende. Detta på grund av att om kvinnor inte kopplas till risk finns heller ingen anledning att vara extra vaksam vare sig mot en kvinnlig vikarie eller sitt barn.

Handlingar som dessa kan få betydande konsekvenser för män som arbetar i förskolan. Med en inställning om att män utgör risker i förskolan riskerar nämligen männen att bli misstänkliggjorda per automatik av såväl föräldrar som andra pedagoger. Något som som i vissa fall lett till att män upplevt obehagskänslor av att ha fysisk kontakt med små barn i förskolan eller i vissa fall inte tillåtits utföra vissa omsorgsuppgifter som till exempel att byta blöja (Åberg & Hedlin 2012, s. 442-445). Ytterligare en social konsekvens blir därför att män riskerar att bli negativt särbehandlade på grund av sitt kön.

6 Mannen som traditionell manlig förebild

Förestående och nästa diskurs, mannen som modern manlig förebild, är likartade då de båda berör ett förebildstema. Emellertid är de båda diskurserna indelade i separata kapitel då det verkar som att en kamp om hegemoni utkämpas dem emellan. Detta utvecklas i kapitel sju. Ordvalen traditionell och modern har valts för att belysa de generella skillnader som finns mellan de olika diskurserna. Det är emellertid inte några ord som informanterna själva använder sig av men efter den inledande materialbearbetningen (i vilket de olika diskurserna identifierats) blev det tydligt att innehållet i diskurserna tenderade att dra i dessa riktningar.

6.1 Diskursens innehåll

De ordval eller ordkombinationer som ligger till grund för diskursens utformande är: manlig förebild, annat tankesätt, manligt perspektiv, atmosfär, inte ömmande, snickra, busa, fotboll, känsla och rough. I diskursen uppfattas mannen som en förebild i en traditionellt manlig stöpning. Fokus ligger kring manlighet och aktiviteter som traditionellt kodats som manliga.

Det är säkert många fördelar. Att det inte bara är kvinnor som arbetar där. Man får in ett annat tankesätt där också. <På vilket sätt tänker du att det skiljer sig i mäns och kvinnors

tankesätt?> Det är väl olika. På det sätt man leker, hur man tänker och planerar. Ja. <Vill du ge något exempel?>) Nä, det vet jag inte. Män är kanske mer, de kanske hittar på att de ska

snickra istället för att leka med dockor.

(Intervju med Johan. Intervjuare kursiverad inom markering)

Jag vet ju att barn gillar det. Alltså ha män, du vet, spela fotboll och hela det här. Det blir någon annan atmosfär tror jag.

(Intervju med Sara)

I citaten synliggörs föreställningen om att kvinnor och män skiljer sig åt i grunden. När respondenterna talar om män i förskolan gör de ordval som annan atmosfär och annat tankesätt vilket synliggör ett särskiljande (i det här fallet gentemot kvinnan). Män föreställs ha andra tankesätt än kvinnor och att de därför upplevs erbjuda en annan uppsättning aktiviteter till

förstås vidare utifrån begreppet dikotomi. Eidevald (2011, s. 11-12) beskriver nämligen att kvinnligt och manligt ofta beskrivs eller förstås utifrån dikotomier vilket innebär en slags motpoler. Konstruktionen av vad som utgör feminint respektive maskulint uppstår till följd av vad det inte är. Så verkar även vara fallet inom diskursen om mannen som traditionell manlig förebild då manlighet ställs i kontrast mot kvinnlighet.

Det kanske finns lite olika tankesätt och så. <Kan du förklara hur du tänker dig att ett

kvinnligt tankesätt är och ett manligt tankesätt är?> Nej men kvinnor kanske har ett mjukare

tankesätt. Eller ett vårdande och ömmande. Och moderligt till alla barn. Jag tror inte män känner faderskänslor för alla barn. De känner inte det behovet av att vara ömmande och vårdande.

(Intervju med Johan. Intervjuare kursiverad inom markering).

Av Johans resonemang syns dikotomiseringen tydligt. Han beskriver det som att männen inte känner ett behov av att ge omsorg på samma sätt som kvinnor och att de inte känner faderskänslor för barnen på det sätt som kvinnor föreställs känna moderskänslor. Detta tyder på en diskurs i vilken män betraktas vara annorlunda för att de inte är likadana som kvinnor. Manliga och kvinnliga egenskaper ställs således i motsatsförhållande inom diskursen. Män och kvinnor upplevs därför ha olika funktion eller vara särskilda i tanke och handling. I vissa av samtalen konstrueras även mannen i förskolan som någon som har ett bättre öga för pojkarnas behov i förskolans barngrupper i kontrast till kvinnan. Detta på grund av att mannen i fråga är man och således har ett annat perspektiv per automatik som lämpar sig bra för pojkarna i barngruppen.

Jag tänker att barnen behöver manliga och kvinnliga förebilder. Hur man ska… Jag vet inte, kvinnor kan allt, visst, men män och kvinnor har olika sätt att se på saker och ting och det skadar inte att få ha lite manliga förebilder också. Speciellt för killarna tänker jag. (…) Ibland upplever jag kanske att vissa killar kanske leker lite mer rough med killarna. Att det kanske blir lite mer busbus liksom så.

(Intervju med Anna)

Ja de agerar ju på ett annat sätt mot barn. Det är ju skillnad på sättet de agerar. Jag kan kanske inte sätta fingret på vad det är. På sättet man leker och interagerar, hur de kanske hanterar problem. Kanske kan avstyra bråk och konflikter. Men det är ju ändå mer när barnen är äldre. Jag kan tänka mig att en man är mycket bättre på att avstyra mobbning än en kvinna. Gentemot killar.

I ovanstående citat synliggörs att den traditionellt manliga förebilden är viktig speciellt för killarna då de får leka mer busigt och hårdhänt. Och även om män och kvinnor kan göra alla typer av aktiviteter så blir det ändå inte samma sak då de skiljer sig åt i grunden. Förmågan att hantera konflikter som riktas gentemot killar verkar således också skilja sig mellan män och kvinnor inom diskursen. Den traditionella manliga mannen upplevs avstyra bråk och konflikter på bättre sätt än kvinnor inom ramarna för diskursen. Följande antaganden kan därmed sammanfattas vara diskursens sanningsanspråk: män och kvinnor är olika i tanke och handling, män har ett bättre öga för barngruppens pojkar och det behövs därför både manliga och kvinnliga förebilder i förskolan.

6.2 Diskursens sociala konsekvenser

I diskursen om mannen som risk blev det möjligt att anse att män inte borde jobba i förskolan. Utfallet av denna diskursiva föreställning om män i förskola förefaller däremot bli tvärtom. Den sociala konsekvens som framträder tydligast ur den insamlade empirin kopplat till denna diskurs har att göra med föreställningen om att det behövs ett manligt perspektiv i förskolan. Inom diskursen tas det för sanning att män och kvinnor skiljer sig åt såväl i tanke som handling och då det är så få män i förskolan blir således det manliga perspektivet i underkant. En möjlig effekt av detta blir därför att vilja ha fler män i förskolan.

Nä. Jag vet inte. Jag tycker fortfarande att det borde vara fler killar i förskolan. (…) Och jag tycker också att killar behövs, tjejer kan säkert göra precis allt som killar kan göra, men det handlar inte om det. Det är något annat. Som jag inte greppar. Jag kan inte ta på det. (…) Visst tjejer kan vara förebilder för allt med men det kan vara bra… jag tycker det är bra att det finns någon som leker lite mer rough eller så..

(Intervju med Anna)

I ovanstående samtal illustreras att män och kvinnor betraktas som annorlunda. Det beskrivs bland annat som att det är bra att det finns någon som leker lite mer rough. Med ”någon” avses män och inte kvinnor. I och med detta kopplas bilden av mannen indirekt med karaktärsdrag som att vara lite tuff eller hårdhänt. Att manlighet ofta förknippas med tuffhet, hårdhet och styrka medan kvinnlighet ofta förknippas med egenskaper som är mjuka och omvårdande har

framförts oro inför tanken på att ett för stort fokus på mäns yrkesdeltagande (med hänsyn till att de är just män) inom förskolan kan leda till ett stärkande av könsstereotyper. Den sociala konsekvensen att vilja ha fler män i förskolan med hänsyn till att mäns och kvinnors perspektiv skiljer sig åt kan därför medföra risk för att traditionella könstereotyper befästs. Detta kan i längden kan leda till andra konsekvenser. Åberg och Hedlin (s. 442) beskriver att diskursen om mannen som manlig förebild i tidigare fall lett till förväntningar på att män inom läraryrken ska bete sig på ett manligt sätt. På så viss upprätthålls normer om manlighet och kvinnlighet som kan påverka individen. Om beteendet eller agerandet hos en man inte faller i linje med de manliga idealen kan detta leda till att mannen ifråga stämplas som avvikande och betraktas som en risk. Med hänsyn till detta resonemang blir det således även möjligt att betrakta utfall som dessa som potentiella sociala konsekvenser av diskursen om mannen som traditionell manlig förebild då diskursen präglas av ett särartstänkande kring manligt och kvinnligt.

7 Mannen som modern manlig förebild

Följande diskurs behandlar liknande innehåll som diskursen om mannen som traditionell manlig förebild. Emellertid förefaller de båda diskurserna ligga i konflikt med varandra och således utkämpas en kamp om hegemoni. Detta förtydligas längre fram i kapitlet.

7.1 Diskursens innehåll

Diskursen om mannen som modern manlig förebild har samma fokus som den föregående diskursen. Båda diskurserna behandlar synen på mannen i förskolan som en förebild men de lägger olika betydelse i begreppet förebild. Att mannen ses som en förebild råder ingen tvekan men om vilken typ av förebild som mannen representerar tvistar de lärde. De ordval och ordkombinationer som kopplas till denna diskurs är:bekväm, (mentalt) stark, inte rädd,de kan göra allt, män kan också, pappor samt det kvinnliga. Diskursen präglas av en syn på mannen som förebildsgestalt för ett nytt mansideal som kontrasterar mot den stereotypa machomannen.

Jag tycker det är bra att det finns någon som leker lite mer rough eller så.. eller de kan väl sitta och pärla med.. så att [barnen] ser att killar kan göra alla grejer med. Så ser [barnen] att det bara inte är machomacho kvinnodominerat. (…) De kan spela fotboll och de kan byta blöjor. De kan göra allting. Nu menar jag inte att de bara ska göra alla roliga grejer och att kvinnorna ska ta blöjorna. Det menar jag verkligen inte. För de kan ta alla bitarna också. För [barnen] kanske har pappor där hemma som inte gör det med dem.

(Intervju med Anna)

Jag tror att det behövs egentligen både män och kvinnor som jobbar. Dels för barnen som får lite av det här manliga perspektivet, eller vad man säger, men också det kvinnliga. Så att man kan se att män också kan ta hand om barn bra. De kan också vara bra fröknar eller bra pappor. Hela den delen.

(Intervju med Sara)

I resonemangen ovan synliggörs förhållandet mellan diskursen om mannen som traditionell manlig förebild och diskursen om mannen som modern manlig förebild. Båda diskurserna

kvinnligt. Att vara fröken, byta blöjor och pärla kopplas till kvinnligt medan fotboll och leka rough kopplas till manligt. Men där diskursen om den traditionella manliga förebilden lägger fokus på att mannen i förskolan ska göra de manligt kodade aktiviteterna lägger diskursen om den moderna manliga förebilden tonvikten vid att mannen skall göra tvärtom. Mannen som gör kvinnligt kodade aktiviteter som att byta blöjor, pärla eller vara en bra fröken konstrueras som ett slags modernt ideal som barn kan få uppleva som kontrast till den stereotypa machomannen. Detta synliggörs i Annas resonemang när hon beskriver barnen får se att det inte bara är machomacho eller kvinnodominerat i förskolan och även i Saras resonemang om att barn kan få uppleva att män också kan vara bra fröknar. Betraktat utifrån hegemonibegreppet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 13) kan detta vara ett tecken på de olika förebildsdiskurserna ligger i konflikt med varandra då de har olika tolkningar av innebörden i mannen som förebild.

Konstruktionen av den moderna mannen som kontrasterar mot den traditionella mansbilden synliggörs även i andra samtal.

Man måste väl vara ganska bekväm och våga bejaka sin mjuka sida… Jag vet inte. En del killar kanske tycker att det är lite fjöntigt att jobba i förskola med små barn och de tycker kanske att det är kvinnogrej. Det är inget statusyrke tycker de säkert. Man måste nog vara ganska stark… ja vad säger man.. inte vara rädd för vad folk ska tycka.

(Intervju med Anna)

And also maybe some men don’t se it as a career (…) maybe they see it as less adventure for them. To be a police officer and fireman is maybe more an adventure than working in pree schools.

(Intervju med Maria)

I citaten föreställs mannen som arbetar i förskola som någon som är lite modig och mentalt stark i kontrast till den traditionella idealmannen. Detta visas tydligt i Annas resonemang när hon använder orden bekväm, våga och inte vara rädd i kontrast till fjöntigt och kvinnogrej. Likaså i Marias resonemang där orden adventure, career, och police officer kopplas till de män som inte vill arbeta i förskola. Där den gängse mannen inte vill arbeta i förskola för att han tycker det är en kvinnogrej som inte leder till en karriär eller äventyr framträder bilden av mannen som modern manlig förebild som någon som vågar bryta mot gamla ideal. Den moderna manliga förebilden likställs således med mental styrka, mod och självständighet.

Utifrån detta går det att sammanställa ett antal sanningsanspråk för diskursen. Dessa är att det finns manliga och kvinnliga aktiviteter eller yrken, män som gör kvinnligt kodade aktiviteter står för mod och styrka, och slutligen att den moderna mannen kontrasterar gentemot den traditionella machomannen.

Winther Jørgensen och Phillips (2000, s. 44) beskriver att det kan vara svårt att synliggöra diskurser som ligger för nära forskarens egna världsbild. De tipsar därför om att det kan vara lämpligt att jämföra diskursiva påståenden från exempelvis andra kulturer. Med hänsyn till detta resonemang blir följande citat från Maria (som är den enda respondenten med annan kulturell och nationell bakgrund) extra intressant att beakta när det gäller konstruktionen av diskursen om den moderna manliga förebilden.

And also, all my questions which I refer to right know is about Swedish men. If we speek about for example about not European men… I work a lot with middle eastern men. And they think much that kids are still something from another world relating to women. So they never would... It would take them hundreds and hundreds of years to be a day care teacher. Not the teacher at school. But day care teacher.

(Intervju med Maria)

Diskursen om den moderna manliga förebilden skulle alltså med hänsyn till Marias resonemang också kunna kopplas till västerländskhet. I samtalet ovan synliggörs uppfattningen om vilken typ av man det är som arbetar i förskola. Tidigare har konstaterats att det är en man som är modig och som trotsar traditionella könsnormer men det är också möjligt att bilden av mannen som modern förebild även inbegriper en föreställning om att han dessutom är av svensk härkomst.

7.2 Diskursens sociala konsekvenser

Den främsta sociala konsekvensen som kopplas till diskursen om mannen som modern manlig förebild har att göra med positiva uppfattningar om mäns yrkesdeltagande inom förskola.

Det är säkert också bara bra att ha en mansgestalt. Det också. Redan från när de är små. Så de [barnen i förskolan] ser att det inte bara är kvinnor som jobbar som fröknar liksom..

I samtalet ovan beskrivs män som arbetar i förskola som något som är bra för att barn ska erfara att förskoleyrket inte bara är för kvinnor. En möjlig social konsekvens av denna diskurs blir därför även att tycka att mäns arbetsinsats i förskola borde framhävas ytterligare för att främja en mindre könsstereotyp samhällsutveckling. Något som Maria talar om:

It is all about awareness. So people and as a society need to know that it is possible. We need to start with, you know the gymnasium, the school teacher and so. Cause you know when you have this introduction to different professions.. How many male day care teachers come and tell that? Most of the kids remember female day care teachers. They don’t see themselves as a day care teacher, the boys. Because it simply never come to their mind that it’s possible.

(Intervju med Maria)

I diskursen om mannen som risk förknippades mannen i förskolan med negativa associationer och hot och de sociala konsekvenserna som blev möjliga tenderade att i vissa fall vilja ha mindre män i förskolan samt att sätta män under lupp. Att lägga extra fokus på män blir även ett rimligt utfall av denna diskurs däremot förefaller det vara orimligt att vilja ha mindre män i förskolan. Av Marias resonemang är det snarare fler män i förskolan som blir det logiska förloppet. Att tycka att det är bra att män arbetar i förskolan och dessutom vilja framhäva det i syfte att inspirera andra blivande manliga förskollärare skulle kunna betraktas ge upphov till ytterligare sociala konsekvenser som leder till en samhällsutveckling där traditionella könsnormer bryts ned. Emellertid visar Nordberg (2005, s. 105-106) att fallet också kan vara tvärtom. Hon menar att när mäns ställning särskiljs för att de är just män så befästs könsnormer även om motivet är att luckra upp dem. Även Eidevald (2011, s. 29) menar att genom att lägga fokus på att män också kan göra samma saker som kvinnor i förskolan så befästs traditionella normer om kön. Med hänsyn till detta kan diskursen om mannen som modern manlig förebild paradoxalt nog även leda till att de könsnormer som diskursen ämnar motverka istället förstärks (om än indirekt).

8 Diskussion

Denna studies syfte var att undersöka vårdnadshavares berättelser om män som arbetar i förskolan utifrån en diskursanalytisk ansats. Frågorna som ställdes var 1.) vilka övergripande diskurser om män i förskola framträder i vårdnadshavares berättelser? och 2.) vilka konsekvenser för socialt handlande blir möjliga genom diskursernas utformande? Med hjälp av diskursbegreppet och diskursanalys har ett antal slutsatser kunnat formuleras.

8.1 Slutsatser i relation till tidigare forskning

Ur vårdnadshavarnas berättelser om män i förskolan kunde tre övergripande diskurser identifieras. Dessa var mannen som risk, mannen som traditionell manlig förebild och mannen som modern manlig förebild. Diskursen om mannen som risk handlade om att mannen i förskolan konstruerades som en risk eller hot gentemot vårdnadshavarnas respektive barn. Hotet mot barnen utgjordes av sexualbrott. Gällande tidigare forskning har inte någon av de redovisade studierna lagt något direkt fokus kring hur vårdnadshavare ställer sig till mannen som potentiell sexualbrottsförövare gentemot deras barn. I denna studie var dock riskdiskursen den som framträdde tydligast och respondenterna återkom ofta till ämnet. Frågan blir varför övriga studier med vårdnadshavarperspektiv inte har närmat sig riskdiskursen? Kan det bero på tabu? Möjligen kan det bero på metoderna som använts. De var, som tidigare redovisat, kvantitativt utformade vilket kan ha lett till att vårdnadshavare inte har kunnat dryfta andra tankar än de svarsmöjligheter som angavs. Åberg och Hedlin (2012) genomförde en intervjustudie med fokus på diskursen om sexuella övergrepp i förskolan och där ämnet kom på tal bland respondenterna utan att forskarna ställt frågor om sexuella övergrepp. Inte heller i föreliggande studie ställdes några direkta frågor om sexuella övergrepp utan detta var något som respondenterna själva tog upp. Det är självfallet möjligt att frågornas utformning ändock kan ha lett respondenterna in på ämnet men kan också härledas till hur kringliggande mediala samhällsdebatter riktar fokus på ämnet män i förskolan som sådant.

I den andra diskursen om mannen som traditionell manlig förebild och den tredje diskursen om mannen som modern manlig förebild konstruerades istället den yrkesverksamma mannen i förskolan som en förebildsgestalt för barnen. De båda diskurserna lade fokus vid skillnader mellan manligt och kvinnligt men hade emellertid olika betydelser för begreppet förebild. I diskursen om mannen som traditionell manlig förebild låg fokus vid att män hade

barnen andra mer manliga aktiviteter såsom fotboll, snickeri eller att leka rough. Dessa resultat ligger helt i linje med de som redovisats i Nordbergs (2005) studie där vissa vårdnadshavare också närmade sig en förebildsdiskurs i vilken män konstruerades som särpräglade gentemot kvinnan och att de upplevdes erbjuda mer manliga aktiviteter. Resultat som dessa framträdde även i studien avAhmad, Al-Zboon, Fankhour Alkhawaldeh och Al Khatib (2018). Nordberg (2005, s. 104-109) visade även att när män gjorde aktiviteter som uppfattades som könsöverskridande upplevdes männen som extra bra. Detta påminner om de resultat som visades i föreliggande studie. I diskursen om mannen som modern manlig förebild lades fokus på att männen i förskolan skulle fungera som förebilder för barnen. I egenskap av att representera ett nyare mansideal om de utförde sysslor som kopplats till den kvinnliga domänen såsom att byta blöjor, pärla eller helt enkelt bara vara en bra fröken. Till skillnad från diskursen om mannen som traditionell manlig förebild lades inget fokus vid att vara extra manlig. Nordberg (2005, s. 104-109) visade också att när kvinnor gjorde motsvarande könsöverskridande aktiviteter tenderade dessa att förringas. Något som denna studie dock inte kan dra några slutsatser kring. Det antyds på ett ställe i analysen när respondenten Anna säger att ”kvinnor kan allt, visst, men män och kvinnor har olika sätt att se på saker och ting” men detta är inte tillräckligt för att generera bekräftande slutsatser.

Vad gäller diskursernas sociala konsekvenser har såväl möjliga som otänkbara sådana kunnat påvisas. I mannen som risk blev det möjligt att bli betänksam inför åsynen av män i förskolan, undersöka sitt barn i syfte att upptäcka om barnet blivit utsatt för sexuella övergrepp och i vissa fall acceptera ett scenario där män förbjöds arbeta inom yrket. Att emellertid göra detsamma med kvinnor eller vara extra vaksamma om kvinnliga vikarier dök upp föreföll bli orimligt då kvinnor inte likställdes med hot. Akman, Taskin, Ozden, Okyay och Cortus (2014) studie visade att en stor del av vårdnadshavare kan vara negativt inställda till män i förskolan och att detta skulle kunna bero på åsikter om att kvinnor är bättre lämpade för att ge omsorg än män. Denna studie har emellertid inte kunnat påvisa något samband mellan upplevd omsorgsförmåga och ovilja till män i förskolan utan fokus för oviljan låg snarare vid att mannen uppfattades som risk än som någon med automatiskt sämre omsorgsförmåga.

I diskursen om mannen som traditionell manlig förebild var de sociala konsekvenserna kopplade till åsikter om att det var bra med män i förskolan då de tillförde ett annat perspektiv. Till skillnad från riskdiskursen blev det därför möjligt att vilja ha fler yrkesverksamma män i förskolan. Något som också påvisats förekomma bland vårdnadshavare i Rentzous (2011) studie. Hennes studie visade dock även att yngre, välutbildade kvinnor tenderade ha färre

stereotypa uppfattningar om män i förskolan något som denna studie på grund av dess icke komparativa utformning inte kunnat stödja.

Även i den sista diskursen var de sociala konsekvenserna kopplade till positiva tankar om mäns yrkesdeltagande inom förskoleverksamhet. Det föreföll bli logiskt att vilja framhäva mäns arbetsinsats i förskolan för att locka fler män till yrket och på sikt ge upphov till en samhällsförändring. Detta går i linje med Akman, Taskin, Ozden, Okyay och Cortus (2014) studie i vilken det visades att vårdnadshavares uppfattningar om män kan förbättras om de fick träffa manliga förskollärare. Det är dock inte säkert att fallet blir så. I denna studie påvisades även risker för att fallet skulle kunna bli tvärtom. Det vill säga att upplevda könsskillnader istället skulle kunna förstärkas genom att lägga tonvikt på att män också kan arbeta i förskola.

8.2 Metoddiskussion och förslag på vidare forskning

Med alla metoder följer såväl fördelar som nackdelar vilket är viktigt att förhålla sig till med hänsyn till den egna studiens kvalitet. Vad gäller kvalitativa intervjuer är fördelarna att respondenternas egna röster får möjlighet att syna och höras. Nackdelarna har dock att göra med att det som sägs inte nödvändigtvis återspeglas utanför intervjusammanhanget (Alvehus, 2013, s.86). Vad gäller denna studies datainsamling via intervjuer har metoden visat sig vara både fördelaktig och begränsande. När det kom till identifierandet av diskurser via ordval visade sig metoden vara en ypperlig sådan. Genom att spela in det som sades kunde fokus läggas vid de ordval som respondenterna använde sig av. Det hade varit mycket svårare att göra detta utan inspelade intervjuer. Dock visade det sig att det var desto svårare att identifiera diskursernas sociala konsekvenser. Materialet som samlades in var inte tillräckligt rikt på scenarier och exempel som inledningsvis önskat. Detta kan självfallet ha att göra med intervjuteknik och dylikt men skulle också kunna kopplas till metoden som sådan. Observationer som komplement till intervjuerna hade möjligen kunnat ge ett annat material. Att få observera på plats hur respondenterna agerar i verkligheten vid exempelvis ett möte med en ny manlig vikarie hade kunna generera ett fylligare material.

Med hänsyn till detta blir förslag på vidare forskning att genomföra en längre observationsstudie med fokus på vårdnadshavares möten med män i förskolan. Det hade varit intressant att följa en manlig och en kvinnlig vikarie i deras möten med vårdnadshavare under en längre period för att kunna identifiera eventuella skillnader i bemötande. Alternativt observera vårdnadshavares reaktioner på en förskoleavdelning som nyligen anställt en manlig

pedagog. Vilka ageranden kommer visa sig vara sannolika respektive ologiska utifrån en sådan genomförd studie?

8.3 Cirkeln sluts

Hur kan studiens resultat förstås i relation till den inledande problemformuleringen? I inledningen beskrevs att det behövdes fler manliga förskollärare i förskolan som en del i att öka andelen utbildad personal och på så vis höja verksamhetens kvalitet (Skolverket 2016b; Jällhage, 2015). Problematiken kopplades till att det råder samhällsdebatter om mäns lämplighet att arbeta i förskola (Leijnse, 2016) och att hänsyn därför måste tas till vårdnadshavarnas perspektiv. Beroende på hur vårdnadshavarna föreställer sig män i förskolan kan förskolans personal bemötas och påverkas olika. Denna studie har visat att det förekommer en rad olika diskurser varav vissa är negativt laddade medan andra är positivt laddade gällande konstruktionen av den yrkesverksamma manliga förskolepedagogen. Diskurserna leder till att olika handlanden blir möjliga för vårdnadshavare, förskola och samhälle och leder till såväl begränsningar som möjligheter för verksamhetens fortsatta utveckling. Förhoppningsvis har denna studie bidragit med en förtydligad bild av hur vårdnadshavare ställer sig till ämnet män i förskolan. Något som kan vara av intresse för såväl samhället som förskolepersonal och verksamhetsutvecklare då de bättre kan förhålla sig till problematiken kopplad till yrkesverksamma män i förskola.