SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R5. JU N I1998 17
Lena Engström, SLU, Institutionen för jordbruksvetenskap Skara
Höstraps är emellertid den höst-sådda gröda som har störst kvä-veupptagande förmåga på hösten. Med och utan tillförsel av stallgöd-sel kan en väl etablerad höstraps-gröda tömma markprofilen på utlakningsbart kväve under hösten och bör därför vara effektivare än höstsäd, där mycket utlakningsbart kväve finns i marken under denna årstid. Genom att anpassa utsä-desmängden efter såtiden tycks ett effektivt kväveupptagande bestånd kunna byggas upp. Med relativt sen sådd kompenserad genom ökad utsädesmängd verkar det finnas förutsättningar för lika bra fröskörd som vid tidigare sådd och mindre utsädesmängd. Detta och annat framgår av pågående undersökningar som SFO givit Institutionen för jordbruksveten-skap vid SLU Skara i uppdrag att leda.
Projektets mål
För att öka höstoljeväxtodlingen i Mellansverige är övervintringen en viktig fråga, vilket inte minst vin-tern 1995/96 påminde oss om. Ett bra bestånd på hösten ökar chan-serna för en god övervintring. Avsikten är att belysa detta i ett projekt vilket är en vidareutveck-ling av fältförsöksserien OS 200
som genomfördes i SFO’s forsk-ningsstiftelses regi 1995. Den kalla vintern 95/96 gjorde dock att höstrapsen i försöken utvintrade vilket innebar att 1996/97 blev första försöksåret. Målet var att klargöra vilken planttäthet och vil-ken nivå på ogräsbekämpningen som är nödvändig för att uppnå bästa övervintring och optimal avkastning. Höstrapsens kvä-veupptagningsförmåga på hösten och egenskaper som grön mark beroende på olika såtider och där-med plantutveckling och plantan-tal skulle också studeras. Fyra för-sök lades ut på hösten 1996 varav
ett i vardera Uppland,
Södermanland, Östergötland och Skaraborg. Endast försöken i Skaraborg (Karlsborg i Falbygden) och Östergötland (St.Bjällösa, Vreta kloster),se kartan, är med i denna redovisning på grund av att bestånden på de övriga försöks-platserna var alltför dåliga. Försöksplanen
Försöksplatserna lades på fält som hade legat som EU-träda 1996 och som hade relativt stor ogräsföre-komst. På Bjällösa i Östergötland var jordarten måttligt mullhaltig lerig mjäla och på Karlsborg i
HÖSTRAPSFÖRSÖK OS5-200
Såtid, ogräsbekämpning och
övervintring i Mellansverige
Spridning av stallgödsel till höstsådda grödor är tillåten, där förbud mot höstspridning
annars råder. Men detta har ifrågasatts p.g.a. risker för ökade kväveförluster
genom att grödorna inte tar upp tillräckligt med kväve under hösten.
Tabell 1. Försöksplan. Rekommenderad såtidpunkt för höstolje-växter är i Mellansverige omkring 1-10 augusti med en utsädesmängd på 5-8 kg/ha
Försöksled
Såtid 1. Sådd ca 20 juli, ca 4-5 kg/ha
2. Sådd ca 10 dagar efter såtid 1, ca 6-8 kg/ha 3. Sådd ca 20 dagar efter såtid 1, ca 10-12 kg/ha Ogräsbekämpning
A. Obehandlat
B. Höst ingen behandling, vår 0,8 l/ha Benasalox C. 1,0 l/ha Butisan S vid sådd
D. 1,5 l/ha Butisan S vid sådd E. 2,0 l/ha Butisan S vid sådd
F. 1,0 l/ha Butisan S vid sådd + 0,8 l/ha Benasalox på våren
SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R5. JU N I1998 19 Skaraborg var det en något
mull-haltig lerig moränmojord. Försöken plöjdes så tidigt som möjligt med hänsyn till trädesbestämmelserna och konventionell såbäddsbered-ning gjordes i anslutsåbäddsbered-ning till tre olika såtider, ca 20 juli, ca 10 dagar efter såtid 1 och ca 20 dagar efter såtid 1. Utsädesmängden anpassa-des till såtiden, se tabell 1. De sor-ter som såddes var Silvia på Bjällösa och Casino på Karlsborg (allmänt rekommenderade i områ-det). På varje försöksplats lades sex försöksled ut varav ett obe-handlat och fem med olika ogräs-bekämpningar, alla med fyra upp-repningar, vid de tre olika såtider-na, se tabell 1. Försöken gödsla-des med för området rekommen-derade kvävegivor, vilket på Bjällösa i Östergötland innebar 30 kg N/ha som svavelsalpeter på hösten och 94+20 kg N/ha på våren som svavelsalpeter resp. kalksal-peter. På Karlsborg i Skaraborg spreds 30 ton svinflytgödsel på trädan innan den plöjdes och på våren gödslades höstrapsen med 100 kg N/ha som kalksalpeter. Övervintring och fröskörd Rapsskördarna i de olika leden framgår av tabell 2. Vintern 96/97 var betydligt mildare än under året dessförinnan, och höstrapsen över-vintrade i allmänhet bra i
Mellansverige. Under odlingssä-songen 1997 blev det mycket regn i maj-juni men bra skördeförhål-landen i augusti.
På Bjällösa där ogräsförekomsten var stor fick man i medeltal något större skördar genom något krafti-gare ogräsbekämpning (led E och F). Effekterna av de olika såtiderna var i genomsnitt små. Den senaste såtiden gav i medeltal den största merskörden på 244 kg/ha i ogräs-behandlade led. För alla såtiderna blev det lägst skörd i ledet med ogräsbekämpning på våren. I medeltal för alla leden erhölls den största skörden vid såtid 3 på
Tabell 2. Skördar av höstraps (medeltal för fyra block, 9 % vh) efter olika ogräsbekämpningar och sådatum
Led* St.Bjällösa, skörd, kg/ha Karlsborg, skörd, kg/ha
Såtid: 23/7 2/8 12/8 Medeltal 23/7 4/8 14/8 Medelt
A 1907 2151 2114 2057 3459 3103 3404 3322 B 1801 2048 2032 1960 3472 2996 3364 3277 C 1890 2153 2149 2064 3507 3113 3595 3405 D 2058 2054 2067 2061 3287 2685 3344 3105 E 2034 2090 2358 2161 3625 3169 3468 3421 F 2024 2164 2266 2151 3166 2860 3527 3184 Medel 1952 2110 2164 3419 2988 3450 * Förklaringar: se tabell 1.
Tabell 3. Grödutveckling efter olika såtider, medelvärden av alla ogräsbehand-lingar. Kväveupptag avser plantans ovanjordiska växtdelar och medelvärden för enbart led 4 (1,5 l/ha Butisan) eftersom analyser av jord och gröda endast utfördes i detta led
Sådatum Rothalsar Plantantal Fröskörd Kväveupptag Kväveupptag
26/11-96 7/3-97 7-12/8-97 27/11-96 10/7-97
mm st/m2 kg/ha kg/ha kg/ha
St Bjällösa 23/7 11 36 1952 83 123 2/8 11 56 2110 85 125 12/8 7 111 2164 83 128 Karlsborg 23/7 19 24 3419 132 226 4/8 11 26 2988 153 169 14/8 7 100 3450 141 171
SV E N S KFR Ö T I D N I N G N R5. JU N I1998 21 Bjällösa. Vid denna såtid var
rot-halsarna på hösten 7 mm och 100 plantor/m2 hade övervintrat.
På Karlsborg där förekomsten av ogräs var mycket liten erhölls i medeltal ca 1000 kg/ha högre skörd än på Bjällösa. Här ser man ej heller särskilt tydliga effekter på skörden efter de olika ogräsbe-handlingarna och såtiderna. I medeltal för alla leden uppnåddes den största skörden på Karlsborg vid såtid 1 och 3. Vid såtid 3 fanns det på Karlsborg, precis som på Bjällösa, ca 100 plantor/m2 på våren med 7 mm breda rothalsar, se tabell 3. På Karlsborg, efter såtid 1, fanns minst antal plantor på våren, 24 st/m2, och de krafti-gaste plantorna med 19 mm breda rothalsar. Det blev lika stor skörd med få och stora plantor (sått tidigt) som med många och små plantor (sått sent), vilket visar höstrapsplantornas stora förmåga att kompensera för ett lägre plan-tantal. Anpassningen av utsädes-mängderna verkar i dessa båda försök ha utjämnat eventuella skillnader i skörd till följd av såda-tum, eftersom det inte rådde några stora skördeskillnader beroende på såtiderna.
Kväve i mark och gröda
Hösten
När man planerar för grön mark kan det vara bra att veta hur pass effektivt höstraps tar upp kväve på hösten och även hur detta påver-kas av såtid och plantutveckling. Av tabell 3 framgår att på Bjällösa tog de mindre plantorna efter senare sådd upp lika mycket kväve på hösten som de tidigt sådda, större plantorna. Senare sådd gav på Karlsborg 10-20 kg/ha större kväveupptag på hösten. I genomsnitt innehöll rapsens ovan-jordiska växtdelar vid vinterns ankomst drygt 80 kg N/ha i försö-ket på Bjällösa och ca 140 kg på Karlsborg. Normalt brukar man för höstraps ange ca 40-60 kg N/ha. Höstrapsens kväveupptag på
hös-på att en välutvecklad höstraps-gröda effektivt kan ta tillvara kväve i stallgödsel, som spritts före såd-den. Spridning av samma mängd till höststråsäd skulle däremot medföra klart ökade kväveutlak-ningsrisker.
Vinter och vår
I mitten av mars, dvs. före begyn-nande tillväxt på våren, fanns det i försöket på Bjällösa omkring 35 kg mineralkväve inom 90 cm djup med bara små variationer, se tabell 4, även om mängden var större där höstrapsen såddes sent. Förråden hade ökat sedan senhös-ten, vilket tyder på viss kvävemi-neralisering även under vintermå-naderna. På Karlsborg fanns minst 30 kg/ha mer mineralkväve än på Bjällösa tidigt på våren, alltså en betydande ökning sedan senhös-ten. Detta kan tyda på större kvä-vemineraliseringsförmåga i denna jord men kan även vara en följd av frigörelse av kväve under blidvä-dersperioder från den svinflytgöd-sel som spritts på sommaren 1996. Med större vinternederbörd skulle ten och dess värde som grön mark
bör jämföras med andra höstsådda grödors, t.ex. höstvete som inklusi-ve rötter brukar ta upp 5-20 kg N/ha fram till vintern beroende på såtid. Kväveupptagningen hos höstoljeväxter är vid god bestånds-utveckling alltså mycket större, de kan redan på hösten ta upp 20 % eller mer av det totala behovet.
Det mycket stora kväveupptaget i försöken på båda gårdarna, spe-ciellt på Karlsborg, medförde uppenbarligen att marken närmast tömdes på utlakningsbart kväve under hösten. Detta framgår av att det bara fanns små outnyttjade mängder mineralkväve (ammoni-um- och nitratkväve), 21-30 kg N/ha, kvar i marken (0-90 cm) på senhösten, se tabell 4. Därmed bör kväveförlusterna också ha varit små under hösten och vintern. Däremot kan det på obevuxen mark efter stråsäd finnas 40-50 kg mineralkväve per hektar vid denna tidpunkt till följd av kväveminera-liseringen under hösten.
Höstrapsens mycket stora kväve-upptag på Karlsborg tyder vidare
