Sex & kön

NUMMER 1 1998

eningen Kvinnovetenskaplig tidskrift. Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar. För insända ej beställda ma-nuskript ansvaras ej.

Ansvarig utgivare: Anita Göransson. Åmnesredaktör: Pia Laskar. Redaktörer: Ulrika Johnsen.

Redaktionskommitté: Cecilia Almlöv, Hedvig Ekerwald, Margaretha Fahlgren, Görel Granström, Denise Malmberg, Ulrika

Nils-lund-Shands.

Referensgrupp: Sylvia Benckert, Johanna Esseveld, Anita Göransson, Birgitta Holm, Tiina Rosenberg, Ulla Tebelius och Gert-rud Aström.

Kvinnovetenskaplig tidskrift utkommer med fyra nummer om året. Prenumerera ge-nom att sätta in 270 kr på pg 88 41 78-5. Stödprenumerationer å 400 kr eller mer är mycket välkomna.

Index över tidigare utkomna temanummer till och med -90 kan beställas från redak-tionen.

Box 256, 751 05 Uppsala. Tel. 018-10 31 32.

E-mail Redaktionen@KvT.uu.se Grafisk form: Leif Thollander. Vinjetter: Ulrika Spets.

Tryckt på miljövänligt papper hos Wikströms, Uppsala.

ISSN 0348-8365.

© Författarna och Kvinnovetenskaplig tid-skrift.

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk - Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet och Utbildningsdepartementet

Nr 1 1998 Årg 19

Kön, sexualitet och makt 1 EVA BORGSTRÖM

Queerstudier i USA - och i Sverige? 8 MARIANNE LILJESTRÖM

Bortom kön? O m makt och sexualitet 23 SARA HEINÄMAA

Kvinna - natur, produkt, stil? 33 GUNLÖG FUR

Gränsöverskridande kvinnor och svenska män 49 ANNA LYDIA SVAIASTOG

Från Maria Lindbergs video "Mind Date (thinking of Descartes Henry Geldzahler (Andy Warhol) Jimmie Durham Lotta Antonsson Stig Sjölund)". Foto: Ulf Lundin. Courtesy IASPIS.

Kön, sexualitet och makt

Intresset för att diskutera samband mellan kropp, kön, sexualitet och makt, har i ett in-ternationellt perspektiv stadigt ökat inom kvinnorörelsen och kvinnoforskningen alltse-dan 1960-talets slut, då vedertagna föreställ-ningar om kvinnors vaginala orgasm utsattes för feministisk kritik och klitoris sattes i cent-rum för sexuell praktik."

I norden kom diskussionen igång senare. På akademisk nivå publicerade

Kvinnoveten-skaplig tidskrifts (KVT) Göteborgsredaktion

te-manumret "Lesbiskhet" 1985, (4/85). Redak-tionen menade att kvinnoforskare osynlig-gjorde lesbiska och anslöt sig därmed till

kri-tiken av den könsforskning som inte proble-matiserade konstruktionen av heterosexua-litet. Diskussionen hade initierats av den ame-rikanska feministiska teoretikern Adrienne Rich 1980.3 KV Is "Lesbiskhet" blev en

försälj-ningssuccé, men inom svensk kvinnoveten-skaplig grundforskning inträffade inga märk-bara perspektivbyten. Fem år senare publice-rade KVTs Stockholmsredaktion temanumret "Sexualitet" (nr 4/90). I inledningen skrev re-daktörerna att den nordiska kvinnoforskning-ens marxistiska rötter tidigare givit upphov till en ensidig fokusering på arbete och arbets-delning vilket lett till ett fjärmande från radi-kalfeminismens tematisering av sexualiteten.4

Sedan dessa två temanummer publicerades har mycket hänt på sexualforskningens fält även i norden, i synnerhet under de senaste

Ett ord från vår ämnesredaktör

åren. Det är tid för ett nytt KVTnummer på sexualitetstemat och i den här introduktionen ska jag lyfta fram några viktiga kunskapsteore-tiska utgångspunkter för dagens könsforsk-nings problematisering av kön och sexuali-tet.:> Numera finns könsforskningens analytis-ka verktyg sex/gender, eller kön/genus re-spektive k r o p p / k ö n som detta kära barn ock-så kallas, med även i utbildningsdepartemen-tets budget. Och sexualitet och makt behand-las sedan Michel Foucaults Sexualitetens

histo-ria inte enbart voyeristiskt i så kallade

herr-och porrtidningar, utan även på hög teoretisk nivå i tidskrifter med vetenskaplig status.6

I det akademiska Sverige har vi under 1990-talet kunnat delta i tvärdisciplinära kon-ferenser med ekonomiskt stöd från olika forskningsråd; om homosexualitetsforskning, om sexualitetens historia och om sexualitet, makt och gränsöverskridande.' Kontinuerliga tvärdisciplinära seminarier om heterosexuali-tet som konstruktion och om hur könshierar-kin sexualiseras anordnas vid våra universitet. Inom olika discipliner hålls seminarier om queerteori, gästforskare bjuds hit, avhand-lingar och andra vetenskapliga arbeten som problematiserar kön, och sexualitet skrivs.8 Norden har också fått sin första vetenskapliga tidskrift om homosexualitet.9

Utanför akademin har feminister under 1990-talet anordnat konferenser om sexuali-serat våld, pornografi och sexuella övergrepp relaterat till könshierarkin. Böcker i ämnena författas på svenska eller översätts och utkom-mer både på smala och komutkom-mersiella förlag.10 Debatter blossar då och då upp i massmedia.

Firestone, Millet och Rubin

En viktig kunskapsteoretisk utgångspunkt för det växande kvinnovetenskapliga forsknings-fältet om kön, sexualitet och makt, utgörs dels av feminismens kunskapsproduktion kring kön och genus alltsedan Kate Millet (1970) och Gayle Rubin (1975) utvecklade en femi-nistisk förståelse av (det psykoanalytiska) sex/gender-begreppet. Därmed fick köns-forskningen ett analytiskt verktyg som förde mänskliga, könade egenskaper och handling-ar från naturen till kulturen. På gräsrotsnivå

blev Shulamith Firestones - i Simone de Beau-voirs efterföljd - essentialistiska analys av re-produktionen som åtskiljande kategori mellan kvinnor och män, och dessa två kategoriers hi-erarkiska inbördes förhållande, betydelsefull. Det blev även Firestones de Beauvoir-inspire-rade tanke att kvinnans enda möjlighet att bli subjekt i en värd där hon är den andra, ligger i att hon aktivt gör motstånd mot förtryckct.11

Inspirerade av sådana teoretiker började strömmar inom den anglo-amerikanska "Wo-men's liberation movement" under 1970-talet att koppla även sexuella handlingar till könat beteende. Beteenden som, menade man, ba-serades på könskategoriernas placering i en asymmetrisk makthierarki där "kvinnligt" rep-resenterade under och "manligt" över. Var-helst makt utövas, ansåg feministerna, utövas också politik. Därmed kom de att politisera det privata och sexualiteten var inget undan-tag. Analyserna tog avstamp i mäns sexuella våld mot kvinnor och barn, samt i produktio-nen av pornografi i denna tid av sexuell frigö-relse, vänsterfreudianism, anti-monogami och paroller som "make love, not war".

Politisk lesbianism

1970-talets feministiska problematisering av sexualiteten inkluderade för första gången i kvinnorörelsen en analys av lesbiskhet som fe-ministisk strategi. Agitationen för denna in-ställning ledde till många hetsiga diskussio-ner, artiklar och politiska schismer inom den sexuellt heterogena kvinnorörelsen. Lesbisk-het som politisk strategi innebar dock inte att alla anmodades att leva lesbiskt sexuellt. Där-emot menade förespråkarna att kvinnor skul-le välja att arbeta med och för kvinnor - utan att för den skull vara, som några uttryckte det, tvungna att utöva obligatorisk sex med andra kvinnor. Kvinnor som levde i sexuella lesbiska relationer, men som inte arbetade feminis-tiskt ansågs däremot inte vara lesbiska i poli-tisk bemärkelse. Med den polipoli-tiska lesbianis-men utvecklades separatislesbianis-men som en femi-nistisk strategi samtidigt som lesbiskhet som sexuell praktik tonades ner framför politiska betydelser som kvinnoidentifikation, syster-skap och väninnesyster-skap.12

Det i detta sammanhang mest intressanta med den politiska lesbianismen är att den re-dan för drygt 20 år sere-dan relativiserade hete-ro- respektive homosexuell identitet.

Sex som arbete, begär som värde

Mot slutet av 1970-talet började heterosexua-litet definieras som den institution ur vilken de två komplementära könen kvinna respekti-ve man produceras som varandras maktrelate-rade motsatser. Catharine A. MacKinnon, amerikansk professor i juridik, gav denna ra-dikalfeministiska syn en ståndpunktsteoretisk plattform. I uttalad analogi med marxistisk teori jämförde hon sexualitet med arbete och begär med värde.13

Sexuellt begär, liksom gender, ses av Mac-Kinnon som uttryck för känslor kring att vara under respektive över. De två könskategorier-na har sexuellt lärt sig tända på och njuta av sin placering i makthierarkin. Det sexuellt kö-nade begäret betraktas både som ett effektivt sätt att upprätthålla strukturellt förtryck på individnivå och som ett resultat av detta (soci-alt konstruerad och samtidigt konstrueran-de). Systemet är slutet. Den heterosexuellt or-ganiserade könshierarkin ses som grunden till alla andra motsatsbaserade förtryck, t.ex. klassförtryck, åldersförtryck och rasförtryck. Sexuella handlingar som anspelar på eller an-knyter till maktförhållanden mellan motsatser

(incest, sexuella övergrepp på andras barn, sadomasochism, rollspel inom homosexuella relationer, osv.) ses som uttryck för den hete-rosexuella institutionen. Slutsatsen är att all sexuell praktik är genomsyrad av den grund-läggande könsdikotoma hierarkin även om en del strävar efter jämställd sex. Pornografi ses som den stora distributören av föreställningar om det könade förtrycket som erotik.

Radikalfeministisk analys betraktar före-ställningar om att det finns en sexuell aktivitet som inte är påverkad av den heterosexuella institutionen som idealism.14 Kritiken mot ra-dikalfeministisk sexualteori känns delvis igen från poststrukturalistiska argument i allmän-het; människan blir strukturens offer i avsak-nad av självständig agens. Kritiker har också vänt sig mot teorins patriarkatmodell som

universellt och absolut fenomen, samt mot antagandet att kvinnor över huvud taget kan förenas med andra kvinnor i en likartad upp-levelse av förtrycket.

The sexual movement

Under 1980-talet artikulerade feminister som anslöt sig till "the sexual movement" kritik mot den raclikalfeministiska sexualitetsanaly-sen. Rörelsen kan betecknas som en liberal front mot ett puritanskt och konservativt USA där alla sexuella handlingar utanför den re-produktiva heterosexualiteten fortfarande i dag är förbjudna enligt lag i vissa delstater.

Teoretiker från "the sexual movement" som till exempel Gayle Rubin och Judith But-ler, har frikopplat konstruktionen av sexuali-tet från konstruktionen av könsdikotomin och könat förtryck. De fokuserar på sexualitet som njutningsekonomi och är delvis inspire-rad av Michel Foucaults analys av definitioner och beteckningar av "normalitet" och "avvi-kelser" när de vänder sig mot att (ut) definie-ra vissa sexuella handlingar som förtryckan-de.1' Liksom andra företrädare för "the sexual movement" ansluter de sig till ett etiskt

mini-mum som den enda restriktionen för sexuella

handlingar. Detta bygger på den liberala grunden för överenskommelse: två individer som genom konsensus frivilligt kommer öve-rens - att handla på ett visst sätt - förtrycker inte varandra. En mindre liberal feministisk invändning som rests mot det etiska minimu-met är att i ett hierarkiskt uppbyggt samhälle försvåras, för att inte säga omöjliggörs, att in-divider som tillhör grupperingar med olika tillgång till makt frivilligt upprättar jämställda överenskommelser. De senare menar att svaga grupper som kvinnor och barn därför måste skyddas genom normerande eller lagstiftade restriktioner.

Feministerna från "the sexual movement" betraktar de radikalfeministiska ståndpunkts-teoretikerna som nya producenter av utdefi-nierande normer och här har det i den poli-tiska retoriken och strategin uppstått en stark spänning mellan konsekventa förespråkare för de båda inriktningarna. Båda har en makt-analys - inställningen till var makten är

belä-gen, hur den sprids och hur den opererar, går dock isär. Båda ser sexualitet som socialt struerad, frågan gäller ytterst vad som kon-struerar den.

I de olika analyserna av sexualitet som ut-tryck för könat och politiskt beteende, bröt således feminister under 1970- respektive 80-talets början med synen på sexualitet och kön som biologiskt bestämda storheter. De före-gick Foucaults konstruktivistiska teorier som under 1980-talet skulle komma att få en allt större betydelse, även för feministiska sexual-teoretiker.16

Foucaults konstruktivism

Michel Foucaults ifrågasättande av förtrycks-hypotesen är ett viktigt bidrag till dagens sex-ualforskning. Enligt denna ses sexualiteten som något essentiellt och beständigt som i en förhistorisk tid var fri och okomplicerad, men som med kapitalismen och borgerlighetens uppkomst under 1600-talet i allt större om-fattning kom att omges av restriktioner. Fou-cault menar istället att förtrycket/makten in-te ska betraktas som ett klart och tydligt ova-nifrån proklamerat förbud. Inte heller kan motstånd mot förtrycket/makten förstås som en formering nerifrån och upp mot ett sådant förbud. Makten betraktas istället relationelit som ett nät som verkar på olika nivåer, vi van-liga människor ingår också som kugghjul. Vi både förtrycks och reproducerar i vår tur för-trycket genom gränsdragningar, uteslutning-ar och självkontroll.

Makten sprider sig också genom produk-tionen av kunskap. Ett lika berömt som ifrå-gasatt exempel på hur maktutövning genom kunskapsproduktion har verkat, ger Foucault genom att titta på den moderna läkarveten-skapen som växte fram i slutet av 1800-talet och som kategoriserade och klassificerade sexuella handlingar. Den betraktades länge som en reformrörelse som bröt med den vic-torianska "tystnaden" kring sexualitet, men Foucault ser just den moderna medicinska ve-tenskapens klassificeringar och begreppskon-struktioner som sätt att bestämma kriterier för normalitet - ett begrepp som har en för-tryckande funktion hos honom.1 7

Omdiskute-rad är Foucaults slutsats att den homosexuel-la identiteten (och sedemera den homosexu-ella subkulturen och frigörelserörelsen) ska-pades genom läkarvetenskapens definiering av homosexualitet som patologisk kategori.18

Dekonstruktionen av Kvinnan

Ytterligare en förutsättning för sexualitets-forskningens historiserande syn på sexualite-ten, dess bortförandet av sexualiteten från na-turens hägn och biologins mikroskop, är den rörelse bort från det cartesianska fasta, uni-versella och oföränderliga subjektet som präg-lat modernismen och i synnerhet postmoder-nismen.1'1 Som en del i denna rörelse har de-konstruktionen av kvinnan med stort K på-gått.

Efter att kvinnoforskningen avslöjat den vi-te, heterosexuelle, västerländske medelklass-mannen som tendentiös norm för vetenskap-lig forskning skapades inledningsvis en ny norm: den vita, heterosexuella, västerländska medelklasskvinnan. Hon utsattes under 1980-talet för en hård kritik av den mångkulturella delen av den nordamerikanska kvinnorörel-sen (afro-amerikanska, latinamerikanska, les-biska och andra kvinnor i minoritet).2" Kriti-ken mot tendenser till att universialisera uti-från någon enskild kategori kvinnor har sena-re förstärkts med bidrag från Syd (eller den s.k. tredje världen). Erfarenheten att vara kvinna och själva identiteten kvinna varierar både inom och utom olika kulturer, klasser, raser och sexuella preferenser, menar den mångkulturella rörelsen, så eftersom kvinnor med olika tillhörigheter erfar förtrycket olika och eftersom feminismen motsätter sig domi-nansförhållanden finns det varken en enhet-lig Feministisk Analys eller Feministisk Teori. Feminism innebär endast att kvinnor går sam-man i ett mångfacetterat motstånd mot domi-nerande berättelser om kvinnan, liksom mot den stora Berättelsen som utesluter kvinnor.

Uppgörelsen med synen på en universellt generaliserbar kvinna har också lett till en upplösning av begrepp som kvinnlig identitet, - erfarenhet och - historia. Dessa indikerar existensen av något genuint, naturligt och es-sentiellt kvinnligt - vilket, menar kritikerna,

motsäger det feministiska projektet. Utdragen till sin spets innebär kritiken att köns-, kropps-och sexuella identiteter, bör ses som ständigt pågående konstruktioner. Radikala konstruk-tivister som Judith Butler menar att identite-ter inte är någonting annat än språkliga kon-struktioner skapade inom den förhärskande maktdiskursen. Att identiteterna saknar mate-riell essens visar sig i de sprickor som tillåter glidningar mellan - och iscensättningar - av de olika identiteterna.21 Här finns ingen fast grund för ståndpunktsteoretiska avstamp.

Ironiskt nog får den radikala konstruktivis-men som konsekvens att de politiska feminis-tiska respektive homosexuella frigörelsepro-jekten undermineras: om det inte längre finns

någon kollektiv erfarenhet som binder sam-man olika kvinnor hur ska kvinnoförtryck res-pektive förtryck av lesbiska då bekämpas? 22 Denna invändning har föranlett att ytterligare ett teoretiskt verktyg skapats av poststruktura-listerna: positionalitet. Begreppet positionali-tet har två innebörder. Dels innebär det att kvinnan (i det här exemplet) inte befinner sig i en statisk position utan i ett ständigt skiftan-de sammanhang som inkluskiftan-derar sexuella pre-ferenser, ekonomiska förhållanden, politiska aktiviteter, ideologiska strömningar, kulturella institutioner, andra människor osv. Dels att hennes olika positioner eller sammanhang de-las av andra kvinnor med vilka hon kan fede-rera sitt motstånd. Det som gör kvinnor "lika" är således inte av essentiell eller universell art (jmfr. de feministiska ståndpunktsteoretikerna som utgår ifrån ett förtryck som grundbult), utan utgörs av olika förhållanden som begrän-sar deras möjligheter som provisorisk grupp.23

Dekonstruerad sexualitet och queerteori

Feminismens, det mångkulturella samhällets och poststrukturalisters ifrågasättande av en-tydiga subjekt och kollektiva identiteter ge-nom vilka dessa subjekt kan förenas, har för sexualforskningen inneburit att sexuella iden-titeter och deras eventuella kopplingar till könskonstruktioner hamnat i fokus. Den rigi-da indelningen i sexuella kategorier som till exempel hetero- respektive homosexualitet har upplösts. Ytterligare kritik mot

föreställ-ningen 0111 heterosexualiteten som ursprung-lig och naturgiven levererades på akademisk nivå i skärningspunkten mellan homosexuell frigörelse och konstruktivistisk sexualteori. En ny generation öppet homosexuella univer-sitetsakademiker började laborera med Mi-chel Foucaults, Jacques Derridas och Jacques Lacans teorier och ersatte den tidigare forsk-ningen om homosexualitetens ursprung och orsaker med queerteoretiska undersökningar av hur heterosexualitet konstrueras. Hur ser dess historia ut, hur frammanas den, på vilka sätt är den beroende av homosexualitet?24 Nya frågor ställs till gamla texter, nya tolk-ningar görs. Judith Butler, som motvilligt kal-lar sig queer (all kategorisering fungerar j u förtryckande) menar att den konstruerade uppdelningen i gender och sex, i man och kvinna, utvecklats ur den heterosexuella ma-trisen. Denna är det kulturella raster som be-gripliggör kroppar, kön och begär, och sär-skiljer maskulinitet från femininitet för att se-dan knyta dem samman genom det hetero-sexuella begärets praktiker.25

Den feministiska kritiken mot queerteori påminner om den som brukar möta kon-struktivismen generellt: När makten saknar centrum blir den svår att angripa och om inga agerande subjekt finns blir diskurserna determininerande. Vidare, subjektets och identiteternas upplösning fungerar som ett bakslag nu när kvinnor äntligen fått subjekt-status. Feminister påpekar redan att lesbiska försvinner och den homosexuella mannen blir ny norm, nu under den generaliserande beteckningen queer.

11. Presentation av kön, sexualitet och makt

Artiklarna i detta nummer av

Kvinnovetenskap-lig tidskrift kan indelas i två avdelningar. Den

första diskuterar teoretiska komplikationer i förhållande till könsforskning och sexua-litetsforskning. Den andra avdelningen utgår ifrån empiriska studier för att diskutera eller tillämpa teorier om kön och sexualitet.

Eva Borgströms "Queerstudier i USA - och i Sverige?" diskuterar forskningens behov av en kritisk sexualteori som ställer nya frågor om hetero- respektive homosexualitet som so-ciala konstruktioner. Queerteori har lanserats

som ett inte oproblematiskt perspektiv som dock öppnar för möjligheter att ifrågasätta heterosexualiteten som norm och synen på homosexualitet som avvikelse. Borgström dis-kuterar för- och nackdelar med att använda begreppet queer och fortsätter med en redo-görelse för dess intåg i den amerikanska aka-demin för att sedan efterlysa ett forsknings-program på svensk mark för att skydda pro-blematiseringen av sexualitet mot, vad hon kallar, det oinformerade ointressets strategi. En av de svårigheter med queerbegreppet som Borgström diskuterar, är att det används som beteckning för de sexuella kategorier som det samtidigt säger sig vilja dekonstruera.

Denna typ av problem drabbar även be-greppet kön, menar Marianne Liljeström i "Bortom kön? O m makt och sexualitet". Den feministiska kampen för att introducera köns-perspektiv i forskningen rymmer en del para-doxer: att integrera ett könsperspektiv är det första ledet i ett arbete som går ut på att de-konstruera det - samtidigt bidrar själva talet om kön till att befästa dess förmenta naturlig-het. Liljeström efterlyser ett handlande sub-jekt för att bända och bryta i könsdiskursens

sprickor, och diskuterar komplikationer som uppstår när verktyget för könsöverskridandet förutsätts vara sexualiteten.

Sara Heinämaas "Kvinna - natur, produkt, stil?" problematiserar uppdelningen i kön och genus. Om vi förutsätter att det inte finns någon kausualitet mellan biologisk kropp och socialt genus leder det till Judith Butlers slut-sats att man och maskulin lika gärna kan be-teckna en kvinnlig kropp som en manlig, lik-som att kvinna och kvinnlig kan beteckna en manlig kropp. Men då tolkningar av biologi och natur alltid görs i ett socialt och kulturellt sammanhang relativiserar det feministiska projektet även förekomsten en naturgiven biologisk kropp som sådan. Heinämaa lanse-rar i denna — för KVT nu översatta, men redan internationellt uppmärksammade — artikel en fenomenologisk syn på kroppen som sam-manflätad med och beroende av objekten den omges av. Kön och sexualitet ses här som stilar snarare än som kroppens attribut. Hei-nämaas artikel får här representera den teo-retiska rörelse som nu söker en väg bortom

poststrukturalismens kritik av den uppgörelse med fenomenologin som på 1960-talet kom att kallas strukturalism.

I "Gränsöverskridande kvinnor och svenska män. Kön och sexualitet på gränsen mellan samiskt och svenskt i tidigmodern tid" tolkar Gunnlög Fur kön, sexualitet, etnicitet och re-ligion som områden för uteslutning och avvi-kelser. Mötet mellan svenskt och samiskt i det tidigmoderna samhället handlade från svenskt perspektiv i hög grad om att omforma det annorlunda samhället genom kontroll av äktenskap och sexualitet. Fur visar med tre olika historiska exempel hur den svenske 1600- och 1700-talsmannens civilisationsupp-fattning speglas i bemötandet av den samiska kvinnan som hotande gränsland, respektive som monstruös och okontrollerad.

Att koppla reproduktiva funktioner och upplevelsen av kvinnligt och manligt till något kroppsligt determinerat är komplicerat, me-nar Anna Lydia Svalastog i "Reproduktion och könsdikotomisering" och ansluter till sy-nen på kön som process. Utifrån intervjuer med kvinnor respektive män om deras upple-velser av abort och prevention visar Svalastog att deras upplevelse av könstillhörighet snara-re kan kopplas till positioner i en könsdiko-tom makthierarkin än till reproduktionsbiolo-gin.

N O T E R

Tack till Eva Borgström, Kerstin W. Shands och Hedvig Ekerwald för synpunkter på denna text.

' Klitoris som njutningscentrum startade en diskussion om heterosexuell penetrering som en social konstruk-tion knuten till manlig överordning, se Carol Anne Douglas, 1990, 130ff.

3 Adrienne Rich, 1980, startade debatt genom att bl.a.

koppla konstruktionen av heterosexualitet till förtryck av kvinnor och att tala om ett "lesbiskt kontinuum" som något som alla kvinnor är en del av.

1 Jmfr. även Marianne Liljeström, 1990.

:> Vanligt är att inleda en redogörelse för den

feministis-ka analysen av kropp och kön som kulturellt konstrue-rad med några historiska tillbakablickar på Mary Wolls-tonecraft och Simone de Beauvoir. Då förbigås många exempel på kvinnosakskämpar som behandlat sexuel-la handlingar som könade handlingar underställda mänsklig vilja istället för underställda "naturen".

6 Michel Foucault, Sexualitetens historia 1-3, (1976, 1984,

1984) till svenska 1980, 1986, 1987.

7 Exempelvis Forskning om homosexualitet och lesbiskhet,

historia, Stockholm sept, 1995, Makt, sexualitet och grän-söverskridanden, Stockholm 12-14 sept, 1997.

8 Vid Stockholms universitet bedrivs sedan hösten 1995

ett tvärvetenskapligt månatligt queerteoretiskt semina-rium med stöd av historiska institutionen, 19-20 mars 1997 anordnade etnologerna i Uppsala den tvärveten-skapliga workshopen Genus 6f heterosexualitetsmatri-s^n,Teater ve ten skåp liga institutionen i Stockholm bjöd under hösten 1996 in Sue-Ellen Case som gästforskare och föreläsare.

För exempel på pågående nordisk forskning se Sek-lernas sex. Bidrag till sexualitetens historia red. Asa Berg-enheim och Lena Lennerhed, Carlssons förlag 1997. Denna antologi är ett resultat av konferens nr två i not 7 och redaktörerna bidrar med en utmärkt introduk-tion till sexualitetshistoriens historia. Både Bergen-heim och Lennerhed skrev f.ö. sina avhandlingar på te-man ur sexualitetens idéhistoria.

9 lamhda nordica grundades 1989 och är en nordisk

tid-skrift som vill bidra till forskning kring homosexualitet på tvärvetenskaplig grund. Distribueras av Scandinavi-an University Press.

10 Utanför akademin har bl.a Riksorganisationen för

kvin-nojourer i Sverige (ROKS) anordnat konferenser som Pornografi. Verklighet eller fantasi? Stockholm november 1990, Hur mår du kvinna? Hur mäns sexuella våld påver-kar kvinnors hälsa, januari 1994 och Sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor, januari 1995. Samtliga av resp. konferensers föreläsningar har med en fördröjning av ca. två år även publicerats under samma namn.

11 Kate Mille t 1970, Gayle Rubin 1975. Shulamith

Fires-tone, (1970) 1993.

12 Se t.ex. artikelsamlingarna Lesbianism and the Women s

Movement, 1975, Love your enemy? The debate between hete-rosexual feminism and political lesbianism, 1981, For lesbi-ans only. A separatist anthology, 1988, samt Carol Anne Douglas, 1990. Jmfr. not 3.

13 Catharine A. MacKinnon, 1982. MacKinnon menar att

det sexualiserade förtrycket drabbar alla kvinnor

(oav-sett klass, ras, sexuella preferenser osv.) vilket därmed blir kvinnors möjlighet att identifiera sig som en kol-lektivt förtryckt könsklass. I en uppföljare 1983 försva-rar hon sin teori mot invändningen att den utdefmie-rar all kritik som "falskt medvetande".

14 ibid. samt Catharine A. MacKinnon, 1989.

15 Gayle Rubin, (1982) 1993. Rubin lämnar därmed sin

sex/gender-analys i "The Traffic in Women" 1975, se också Judith Butler, (1994) 1997.

"' MargaretaJärvinen, pol.dr. och lektor i sociologi vid Kö-penhamns universitet, gör en utmärkt systematisk och kritisk genomgång av Foucaults teoriers användbarhet inom könsforskningen i sin essä "Foucault-a-go-go - om konstruktivistisk könsforskning", 1997. Järvinen menar att genombrottet för Foucaults konsUuktivism dels sam-manföll med ett generationsskifte i könsforskningen, dels att Foucault gav feminister en användbar teoretisk begreppsapparat på vetenskaplig nivå.

17 Michel Foucault, om maktens lokalisering se (1974)

1987, om förtryckshypotesen och kunskap som makt se (1978) 1980, ss 12ff, 20. Foucaults arbeten har både rosatr, och risats, de flesta arbeten om sexualitet som skrivits sedan 1980-talet förhåller sig på något sätt till honom.

18 Se t.ex. Fredrik Silverstolpe, (1987), 1997. 19 Domna C. Stanton, 1992

20 Se t.ex This bridge called my back. Writings by radical

wo-men of color, 1986.

21 Judith Butler, 1991.

22 Jmfr. kritik formulerad av Mary Maynard, 1995. 23 Nancy Tuana och Rosemarie Tong, 1995. 24 Don Kulick, 1996.

25 Om Butlers kritik av heterosexualitet som norm, se

Margareta Lindholm, 1996. Pia Laskar Ard för idéhistoria Stockholms universitet 106 91 Stockholm

F R I H E T L I G

P R E S S

c/o Trottoar, Box 1957, 751 49 Uppsala frihetlig.press@uppsala.mail.telia.com

Ny frihetlig vänstertidning!

Noam Chomsky:

Om anarkismen, marxismen och framtiden. Eva X Moberg:

Uppgång och fall - om Stockholms BZ. Dessutom:

Autonom marxism i Italien, arbetarråd, djurrätt, kritik av den svenska våldtäktslagstiftningen, anarkism och rättssäkerhet, m. m.

EVA BORGSTRÖM

Queerstudier i USA

- och i Sverige?

Vad betyder ordet queer egentligen ?

Vad har queer för funktion som politiskt och teoretiskt begrepp t

Vad kan vi använda det till? Och vad innebär det att klä om/av historien ?

I Eva Borgströms artikel kan du läsa om den queerteoretiska kritiken

av heterosexualiteten som social maktordning och om hur

queerstudier bedrivs i USA.

Heterosexualiteten är en av de grundläggan-de institutionerna i vår kultur, men grundläggan-det är först under de senaste decennierna som den har börjat att uppfattas och analyseras som en sådan av forskningen.* Fram tills helt nyligen har heterosexualiteten hanterats nästan som om den vore en naturgiven storhet, ett oför-änderligt, globalt likformigt fenomen i det mänskliga varat, nästan i stil med att andas, so-va och äta. Man har givetvis uppmärksammat att heterosexualiteten har kringgärdats av oli-ka arrangemang i olioli-ka kulturer - samma sak gäller för övrigt också ätande och sovande. Men heterosexualiteten i sig har sällan pro-blematiserats.1

Den har liksom varit så självklar att den in-te har kunnat bli föremål för någon diskus-sion. Ett implicit antagande tycks ofta ha varit att impulserna till heterosexualitet finns ned-lagda i vår organism ungefär på samma sätt som impulserna att äta och sova. Om barnet bara är kroppsligt normalt och får den om-sorg det behöver kan det förverkliga det livs-reglemente som finns inskrivet i dess kropp och växa upp till en individ som strävar efter att forma en monogam och livslång parrela-tion med en person av motsatt kön. Hetero-sexualiteten har tänkts vara inlagd i oss som en osynlig ritning som bara väntar på att ma-terialiseras. Det är avvikelserna från denna mönsterutveckling som har problematiserats, inte teorin att heterosexualitetens sociala

for-mer så som de gestaltar sig i vår kultur är re-sultatet av en biologiskt determinerad utveck-lingsgång.

Uttrycket "romantisk kärlek" har tills helt nyligen betytt "en relation mellan en man och en kvinna". "Sexualitet" har oftast betytt "he-terosexualitet". Dessa heterosexualiserande förståelser har varit vanliga till och med i en hel del kvinnoforskning, trots att det j u är här den viktigaste teoriutvecklingen omkring kön och sexualitet har ägt rum.2 De kyrkliga och statliga regelverken omkring familjeinstitutio-nen har utgått från det heterosexuella paret.!

Men har denna naturalisering av hetero-sexualiteten verkligen det biologiskt grunda-de fog för sig som grunda-den utger sig för att ha? Finns det några kausala samband mellan bio-logins iakttagbara fakta och de sociala roller, arrangemang och berättelser som kringgär-dar dem? Detta är frågor som allt oftare har börjat ställas av framförallt humanister och samhällsvetare. I första hand söker man då in-te svaren på frågorna i den mänskliga biolo-gin utan i de kulturella och sociala menings-sammanhangen.

Visserligen har tillblivelsen av ett männi-skobarn fram till och med den moderna re-produktionsteknologins genombrott förutsatt att könsceller från en man och en kvinna sam-mansmälter i en befruktning.4 I den mening-en är heterosexualitet givetvis mening-en förutsätt-ning för vårt fortbestånd som art. Men, kan

den kritiska forskaren kanske undra, vad sä-ger oss detta om de psykologiska, sociala, juri-diska och kulturella arrangemang som kring-gärdar befruktningen? Ar det rimligt att utgå från att det här råder någon form av kausali-tet mellan biologi och sociologi? Givet andra kringarrangemang - skulle människor upple-va samma saker, tolka sina egna och andras känslor och bete sig på samma sätt då? Kan man alls dra några generellt giltiga slutsatser om vilka subjektiva innebörder den hetero-sexuella könsakten har för de inblandade par-terna? Kan man sluta sig till hur de beter sig när de inte ägnar sig åt att göra barn? Kan man ens vara helt säker på att varje mänsklig varelse född före reproduktionsteknologins genombrott varit frukten av ett heterosexuellt samlag - insemination är en gammal metod som inte alls förutsätter någon medicinsk högteknologi?

Sexualiteten brukar beskrivas som en av vå-ra grundläggande instinkter — men innebär det att vår kulturs sexualnormer skulle vara de enda möjliga? Sexliberalismen har kritise-rat dem för att vara alltför restriktiva, kvinno-rörelsen har visat att de är kvinnoförtryckan-de och lesbiska och bögar har beskrivit kvinnoförtryckan-dem som homofoba. Driftteorin kan - om man så vill - förklara sexualitetens existens, men knappast dess sociala organisering.

Om man utgår från teorin att heterosexua-litet är en tvingande drift, hur kan man då för-klara att många människor i historien faktiskt har valt att leva i celibat? Och vems drift är det man pratar om? Knappast kvinnornas väl? De etablerade heterosexuella institutionerna tycks genom historien i första hand ha varit utformade för att tillfredsställa mäns intres-sen, erotiska och andra, medan kvinnors in-tressen kommit i andra hand om de över hu-vud taget har beaktats - prostitution och köns-stympning är bara de tydligaste exemplen på att kvinnors välbefinnande inte alltid har till-mätts någon betydelse.

Och slutligen: Om heterosexualiteten verk-ligen vore så naturgiven som driftteorin har hävdat att den är, hur i all sin dar kan man då förklara den flod av böcker inom medicin, psykologi, sexologi, teologi, pedagogik, skön-litteratur osv som har producerats genom

år-hundradena och som har syftat till att lära ut konsten att bli en normal heterosexuell man respektive kvinna? Fenomen som ätande och sovande omges inte av denna upplysningsnit eller detta kontrollraseri. Varför då hetsjakten mot mansälskande män och kvinnoälskande kvinnor? Ingen kontrollerar lövens utveck-ling. De förverkligar sin inneboende form än-då.

Upplysningsniten gällande heterosexuali-teten visar väl snarast att uppfostrarna och författarna till uppfostringslitteraturen starkt tycks misstänka att de unga kan tänkas hysa andra föreställningar och andra drömmar än de som samhället stadgar att de ska hysa? La-gar och förordninLa-gar kring sexualiteten skvallrar väl om att en annan livsföring än den som reglerna föreskriver kan vara möjlig? Hetsen mot homosexualiteten' handlar väl om att den alltid har funnits där - om inte nå-gon annanstans så åtminstone i kontrollappa-ratens fantasier? Kontrollraseriet kring kvin-nors sexualitet antyder väl att kvinnorna inte alltid har varit så tillfreds med det patriarkala samhällets krav på att de oavsett sina egna känslor skall ställa sina kroppar till sexuellt förfogande i vissa situationer - talet om "äk-tenskapliga plikter" har verklighetsbakgrund - medan de under andra omständigheter ska avstå från att följa sin längtan hur djupt känd den än må vara. Straffen för kvinnors norm-brott på sexualitetens område har som regel varit utomordentligt stränga. Många gånger är det rimligare att förstå kvinnors sexuella handlingar som anpassning till rådande tvångssystem, än som sprungna ur lust och längtan.''

Kort sagt: Allt det reglerande och kontrol-lerande som kringgärdar sexualiteten pekar väl på att heterosexualitet är en social makt-ordning snarare än ett biologiskt imperativ?

Något har hänt

Tanken att heterosexualiteten är en social konstruktion, en maktordning och ett histo-riskt föränderligt fenomen, snarare än ett bio-logiskt imperativ, bildar utgångspunkt för ett forskningsområde som har utvecklats med en förbluffande hastighet under de senaste åren.

Det har uppstått i gränstrakterna mellan ho-mosexualitetsforskning och feministisk forsk-ning. På samma sätt som ett nytt forsknings-fält öppnades och en explosiv teoriutveckling inleddes när det manliga och det kvinnliga började uppfattas som sociala och kulturella påhitt, snarare än som f e n o m e n formade av naturen själv, har sexualiteten n u börjat un-dersökas och teoretiseras och dess historia har börjat utforskas.

Allt oftare går clen del av d e n n a forsk-ningsinriktning, som främst k o n c e n t r e r a s kring homosexualitet, u n d e r b e n ä m n i n g e n "queerforskning" eller "queerteoretisk" forsk-ning. Dessa benämningar är, som vi snart ska se, i n g a l u n d a okontroversiella. C a t h e r i n e Grants beskrivning av "queer" som akademisk term, kan fungera som en preliminär defini-tion:

"Queer" har i likhet med många andra paraply-termer kommit att innebära olika saker för oli-ka grupper. Som aoli-kademisk term i homosexua-litetsforskningen innebär det att man tillämpar poststrukturalistiska och postmoderna teorier i tvärvetenskapliga studier av hur lesbiskhet och manlig homosexualitet historiskt har formats och hur relationerna mellan konstruktionen av homosexualitet och heterosexualitet har sett ut. Det antyder en förskjutning från att uppfat-ta lesbiskhet och manlig homosexualitet som identitetskategorier till att uppfatta dem som en sorts diskursiva konstruktioner. Queerteore-tiker brukar också förespråka en upplösning el-ler dekonstruktion av kategorierna för biolo-giskt och socialt kön.'

Detta nya forskningsområde har utvecklats u n d e r bara de senaste decennierna. Ett par av de viktigaste teoretiska texterna är Michel Foucaults Sexualitetens historia och Adrienne Richs Obligatorisk heterosexualitet. Båda dessa arbeten uppfattar heterosexualitet som en so-cial konstruktion och som en maktordning även om de kommit till dessa slutsatser längs olika vägar och även om de förstår dem på oli-ka sätt. Att de tidigt var uppmärksammade också i Sverige antyder inte minst det faktum att båda redan då översattes till svenska. Men det tog tid innan de fick det inflytande över forskningen som de har idag.'1

Den klimatförändring som har skett gäl-lande forskning omkring lesbiskhet och man-lig homosexualitet, illustreras för min person-liga del av två olika erfarenheter som jag gjor-de med tio års mellanrum, gjor-den ena var lika oväntat trög som den andra var oväntat entu-siastisk. Den första erfarenheten handlar om arbetet med Kvinnovetenskaplig tidskrifts tema-n u m m e r om lesbiskhet 1985. Tatema-nketema-n detema-n gången var dels att vi skulle presentera forsk-ning om lesbiska i nutid och dåtid både för vå-ra lesbiska läsares skull och för att komplette-ra den kvinnovetenskapliga verklighetsbe-skrivningen. Och dels ville vi att temanumret skulle vara ett led i att teoretisera sexualite-ten, alltså även heterosexualiteten. Vi tyckte det var dags att ifrågasätta de förgivettagan-den om sexualitet, som också kvinnoforskare brukade utgå från, och att forskning och teo-retiserande kring lesbiskhet - på samma sätt som a n n a n kvinnoforskning - borde vara av intresse för all forskning.

Men projektet visade sig vara svårare att ge-nomföra än vi hade räknat med. Vi fick leta ordentligt för att hitta skribenter, arbetsklima-tet var trögt och när temanumret väl var fär-digt väckte det inte den uppmärksamhet utan-för kretsen av redan intresserade som vi hade hoppats på.10

Precis tio år senare var j a g en av arrangö-rerna för den första större svenska tvärveten-skapliga konferensen om forskning om kvinn-lig och mankvinn-lig homosexualitet i Sverige." Den här gången visade sig intresset vara be-tydligt större än någon av oss hade vågat hop-pas på. När vi satt och pratade om h u r vi trod-de att trod-det skulle bli sa någon:

- Tänk om det bara blir vi och några kolle-ger som vi har övertalat som kommer!?

- Lite fler kommer det nog. Det finns j u folk på andra ställen än i Göteborg, sa någon annan.

Själv var jag optimistisk och trodde på r u n t femtio deltagare. Det skulle visa sig att mer än dubbelt så många skulle komma. Och detta trots att anmälningstiden hade varit kort, trots att vi alltså inte hade haft särskilt lång tid på oss att informera om konferensen. Etablerade forskare, doktorander, studenter och journa-lister från hela landet dök upp. Också

intres-Tillfällig entréskylt till Kvinnohuset när det låg på Snickarbacken. Foto: Kerstin Nolin.

set från massmedias sida var större än någon av oss hade vågat räkna med. Sällan har jag va-rit med om att arrangera någonting som tycks ha legat så väl i tiden som just den här konfe-rensen.

Uppenbarligen har diskussionsklimatet förändrats under de här tio åren. Allt fler for-skare har börjat undersöka sexualitet som ett historiskt föränderligt fenomen och allt fler har börjat undersöka den samkönade kärle-kens uttrycksformer i nutid och dåtid - nu-mera ofta med hjälp av queerbegreppet. Det blir allt vanligare att forskare också utanför homosexualitetsforskningen använder ordet "heterosexualitet" när det är detta och inget annat som avses, i stället för att som tidigare låta ordet "sexualitet" exklusivt få beteckna "heterosexualitet" och därmed aktivt osynlig-göra den samkönade kärlekens faktiska exi-stens. Forskningsantologier, tidskrifter och konferenser har börjat uppmärksamma den queerteoretiska diskussionen.12 Seminariese-rier om queerteori ordnas. Arbetet med att försöka starta ett Centrum för genus- och

queerstudier vid Södertörns högskola är i skri-vande stund i full gång.13 Ett nytt forsknings-område och en ny forskningstradition har växt fram och är för närvarande i färd med att

söka sitt organisatoriska hemvist inom det svenska universitetssystemet.

I USA är den trenden än tydligare, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att utvecklingen i Sverige på detta liksom så många andra områden får sina viktigaste in-fluenser därifrån. Botaniserar man i bok-handlarna i kvarteren runt elituniversitet som UCLA eller UC Berkeley,14 bör man ha gott om tid på sig för att ta sig igenom sortimentet på avdelningen för "Gender", "Feminist" eller "Women's Studies" - kvinnoforskningen har j u en historia av ideliga namnbyten som

på-minner om den som är i full färd med att ut-vecklas inom homosexualitetsforskningen. Här hittar man sedan länge den litteratur som har teoretiserat kön och sexualitet. Men nu-mera finns i bokhandlarna dessutom hela av-delningar för litteratur som rubriceras som "Gay and Lesbian", "Lesbian, Gay, Bisexual,

Transgender" eller "Queer Studies".'3 Det kan också vara så att "Queer Theory" klassificeras som en underavdelning till någon av de an-dra. "Queer Theory" står då för en speciell te-oribildning medan "Queer Studies" används som en synonym för "LGBT Studies". "Queer Theory" förhåller sig i så fall till "Queer Stu-dies" ungefär på samma sätt som "Feministisk teori" gör till "Kvinnoforskning". Det är så ter-merna kommer att användas i den här arti-keln.

Flödet av tidskrifter och böcker inom detta område är ymnigt. Flera av de större förlagen har startat skriftserier i ämnet.16 Jag tillbringa-de läsåret 1996/97 i Berkeley och blev för-bluffad över den hastighet med vilken de hyll-metrar, som under hösten fylldes med 1996 års titlar, under våren blandades upp med 1997 års utgivning.17 Flera ämnestidskrifter har startat. Journal of Homosexuality, GLQ: A

Journal of Lesbian and Gay Studies, Critical In-Queeries är några av dem. Andra tidskrifter har

ägnat specialnummer åt queerteori.18 Det har hållits åtskilliga stora forskningskonferenser inom det queerteoretiska fältet och på allt fler universitet har man startat kurser i queerstu-dier.19

Olika innebörder

I och med lambda nordicas t e m a n u m m e r "Queer Theory" lanserades ordet "queer" som ett akademiskt begrepp för en svensk läse-krets. Ordet betyder "konstig", "knäpp", "avvi-kande" och har i USA varit ett av de vanligas-te skymforden mot homosexuella, främst män men i viss mån även kvinnor. I slutet av 1980-talet började unga radikala lesbiska och bögar att omfunktionera ordet genom att låta "queer" bli en positiv beteckning på den egna livssti-len och den egna rörelsen, ungefär på samma sätt som här hemma har skett med orden "bög", "flata" och många andra. "Queer" kan också användas som verb och betyder då "för-därva", "förstöra", en innebörd som tas till va-ra i den nya användningen av ordet "queer": Att underminera den naturaliserade hetero-normativiteten, att ifrågasätta etablerade identitetskategorier som "hetero-", "homo-", "bisexualitet" osv och att motarbeta

förtryck-ande föreställningar om "kvinnligt" och "man-ligt", ingår i både den politiska och den aka-demiskt teoretiska användningen av queerbe-greppet.

De unga queeraktivisterna tyckte att orden "homosexuell" och "gay" var alltför försiktigt diplomatiska i förhållande till ett tänkt hete-ronormativt centrum. De uppfattade dessa begrepp som en förtryckt minoritets redskap i dess strävan att vinna tolerans och acceptans för den egna existensen hos en normgivande heterosexuell majoritet. Dessa ord har fått si-na innebörder inom ramen för en samhälls-förståelse där "majoritet"/"minoritet" och "centrum"/"periferi" är centrala begreppspar. Enligt queeraktivisternas synsätt2" riktas or-den "homosexuell" och "gay" till ett hetero-normativt centrum och de säger följande: "Ef-tersom vi är ungefär likadana som ni och ef-tersom vi är lika mycket värda, är det rimligt att ni accepterar oss!"

"Queer" erkänner inte heterosexualiteten som något biologiskt imperativ utan ser den som en social norm som man sätter en ära i att bryta. "Queer" ber inte om förståelse och acceptans. Tvärtom understryker ordet att det verkligen handlar om normbrott, att dessa i sig är värdefulla och att man inte eftersträvar någon anpassning. På så sätt används ordet för att detronisera den heteronormativa mak-ten och för att placera queerrörelsen lika mycket eller lika lite i centrum som hetero-sexualiteten. Ordet har fått sina innebörder inom ramen för en verklighetsförståelse där uttrycket "mångkulturellt samhälle" är hon-nörsord och där man inte erkänner att någon av samhällets många delkulturer skulle ha nå-got tolkningsmonopol. På amerikanskt pla-katspråk lyder slagordet framför andra: "We're Here! We're Queer! Get Used To It!" Översatt till en lite försiktigare svensk prosa blir det ungefär: "Vi är som vi är och om nå-gon har några problem med det så får dom väl sätta sig ner och fundera över varför!"

När begreppet "queer" lyfts in i den akade-miska diskussionen betyder det en forsknings-inriktning som tar sin utgångspunkt i att he-terosexualitet inte alls är det oföränderliga, globalt giltiga, privilegierat naturgivna feno-men den har gjort anspråk på att vara. Det är

denna utgångspunkt som öppnar själva forsk-ningsfältet. Ifrågasättandet av heteronormati-viteten är också den viktigaste gemensamma nämnaren för "queer" som ett politiskt res-pektive ett teoretiskt begrepp.

En annan gemensam nämnare är beto-ningen av det estetiska. Queerkulturen har i så hög grad använt stilmedel och stildetaljer som camp, drag, piercing, citatteknik, ironier, parodier, iscensättningar, maskeradlekar, roll-spel osv att dess belackare har beskyllt den för att bara vara en i raden av ungdomskulturella storstadsstilar, snarare än en radikal politisk rörelse. Estetikens centrala roll finns kvar när "queer" lyfts in i akademien. Queerforskning-en har påfallande ofta bestått av analyser av litteratur, film, teater, musik, bildkonst, mode osv. som har fokuserat ickenormativa stilar och begärsstrukturer.

I förlängningen av dessa båda karaktäristi-ka finns ett tredje drag - för feminister syn-nerligen problematiskt — som kan beskrivas som en tendens att romantisera udda sexuel-la praktiker genom att se dem som subversiva normbrott, ofta utan att bekymra sig nämn-värt över att det många gånger handlar om extremt ojämlika relationer. Tendensen att romantisera det udda finns redan hos Fou-cault, men Gayle Rubins ofta anförda artikel "Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality" kan tjäna som ett fär-skare exempel.21 Artikeln handlar både om homosexualitet och diverse andra i Sverige icke-kriminaliserade handlingar och om så-dant som i Sverige antingen redan är, eller förhoppningsvis snart kommer att bli, krimi-nellt: incest, könshandel och något som med cynisk neutralitet kallas "cross-generational sex".22 Drivkraften i artikeln är nog främst en strävan att uppvärdera S/M, men den stannar inte vid det.

Rubin påstår i förbifarten att hon inte för-svarar sexuella övergrepp, men detta hindrar henne inte från att beskriva torskar, incestför-övare, pedofiler och andra som offer i förhål-lande till kyrkans, kvinnorörelsens och rätts-väsendets normer och att plädera för deras sak. Sexuellt utnyttjade barn eller vuxna som säljer sina kroppar beskrivs däremot ingen-stans i denna text som offer i förhållande till

torskar, incestförrövare eller pedofiler. Den samhälleliga kontexten för detta resonemang är att USA, där queerrörelsen växte fram, är ett land där all sexualitet förutom missionärs-ställningen utövad i den äktenskapliga sängen och i syfte att producera barn i många delsta-ter är ett lagbrott. Förstådd i den kontexten blir romantiseringen av det udda något mind-re obegriplig - "det udda" blir då ett ganska omfattande begrepp - men knappst mer för-svarbar. Överflyttat till en svensk kontext tycks mig Rubins synsätt absurt.

Romantiseringen av det udda och ett makt-perspektiv som fokuserar institutionernas för-tryck av den marginelie men inte det förför-tryck den marginelle själv kan utöva, utgör kanske det mest omstridda inslaget i queer, både som politiskt och teoretiskt begrepp. De politiska och akademiska samarbetsprojekt som har ge-nomförts har så vitt jag förstår byggt på att var och en har lagt in de innebörder i "queer" som i detta avseende rimmar bäst med den egna verklighetsuppfattningen. Någon kon-sensus finns knappast.

En fjärde likhet mellan "queer" som poli-tisk term och som teorepoli-tisk är en grundläg-gande oklarhet om vad ordet egentligen bety-der. Dels betecknar "queer" en radikal sexual-politisk position som utmanar etablerade identitetskategorier i stil med hetero-, homo-, bi-, transsexuell osv. "Queer" blir då beteck-ningen för de människor som inte längre vill känna igen sig i de traditionella identitetska-tegorierna. Men samtidigt är "queer" ett kort-namn för just dessa identitetskategorier. När "queer" ingår som en del av uttrycket "Queer Studies", betecknar det vanligen inte någon speciell teoretisk inriktning utan fungerar mer som ett samlande begrepp för de forsk-ningsobjekt som studierna omfattar där queerteori kan ingå som ett delmoment.

Inledningsvis presenterades Catherine Grants mer akademiska inringning av queer-begreppet. Men det kan också inringas på an-dra sätt. Suzanna Danuta Walters räknar helt enkelt upp en serie namn och kulturfenomen och låter "queer" få beteckna den associa-tionssfär som dessa stickord kringges av. För-modligen ligger denna oprecisa, medvetet slarviga inringning av begreppet ganska nära

det sätt som det brukar förstås i den utoma-kademiska verkligheten och den kan därför få sammanfatta diskussionen. Walters lista åter-ges på engelska, eftersom en stor del av den inte behöver eller inte kan översättas till sven-ska på något bra sätt:

Eve Sedgwick, Judith Butler, Madonna, Teresa de Lauretis, Queer Nation, lipstick lesbians, ball Clllture, kiss-ins, lesbian strippers, confe-rences at Santa Cruz, Rutgers, Iowa, etc., "in your face acdvism", Camilla Paglia, go-go girls, men in skirts, Riot Grrrls, Foucault, On Our Backs, Susie Bright, drag, piercing, Ru Paul, tat-toos, passing, queer zines, outing, cross-dres-sing, male lesbians, Annie Sprinkle, lesbians who sleep with men, butch/femme, Miche-langelo, Signorile, Sue-Ellen Case, dildos, S/M, backrooms (for lesbians), Sandra Bernhard, camp, bisexuality, genderfuck21

Det är som synes svårt att hitta en exakt av-gränsning av begreppet "queer". Dess före-språkare brukar framhålla detta som en för-del. Själv tycker jag nog att det är ett problem. Jag k u n d e tänka mig följande avgränsning av

queerbegreppet:

Begreppet "queerteori" är liksom "feminis-tisk teori" hämtat från en utomakademisk po-litisk verklighet utan att därför själv utgöra en politisk ideologi. I stället är det — liksom femi-nistisk teori - ett nytt perspektiv och ett nytt sätt att formulera frågor inom forskningen som ö p p n a r för iakttagelser som tidigare forskning inte kunnat göra.

Forskning ur ett queerteoretiskt perspektiv undersöker såväl heterosexualitetens som ho-mosexualitetens framträdelseformer och för-ändringar över tid, eller rättare sagt den har ambitionen att göra det. Men på samma sätt som feministisk forskning hittills oftast har valt att fokusera det kvinnliga trots att dess teoretiska verktyg lika väl kan användas för studiet av det manliga, har intresset inom queerforskningen hittills varit störst för den samkönade erotiken. Argumenten för detta val av forskningsobjekt är lika lätta att hitta som argumenten för att fokusera det kvinnli-ga: Homosexualiteten/kvinnorna har visserli-gen varit föremål för en väldans massa und-rande, forskande och skrivande genom åren.

Men d e n n a forskarmöda har tidigare gällt kvinnorna/homosexuella som problem, som en slags besynnerlig awikargrupp vars avvikel-se utgör det mysterium som forskarna har ålagt sig att förklara. Forskning o m kvinnor-nas/homosexuellas liv och livsvillkor, om de-ras verklighetsbilder och drömmar, 0111 dede-ras självuppfattning och föreställningar om män-niskorna omkring dem, som är gjord från en forskningsposition som inte å priori priviligie-rar en sexistisk och heterosexistisk maktord-ning, har däremot varit sparsam och när den har förekommit har den som regel motarbe-tats av mainstreamforskningen. Feministisk forskning och queerteoretisk forskning arbe-tar n u för att fylla de kunskapsluckor som där-igenom har uppkommit. Man ställer frågorna på andra sätt och i stället för att bara passivt vidareföra den rådande maktordningens my-ter, kategoriseringar, tankeformer och värde-ringar ingår det i själva forskningsuppgiften att analysera dem.

Queerteoretisk forskning f u n d e r a r över h u r och varför heterosexualiteten har privili-gierats på homosexualitetens bekostnad, över relationerna mellan de två och över de skif-tande sociala, kulturella, politiska osv villkor som har funnits för människors val av samlev-nadsformer. Den f u n d e r a r över vetenskapens, religionens, konstens, massmedias och politi-kens förståelser av sexualitetens skiftande framträdelseformer. Den sätter kön-sexuali-tet-makt i fokus för intresset.

Men alla skulle säkert inte acceptera en så-dan avgränsning. Det ska också konstateras att d e n n a begreppsinringning så vitt j a g kan se inte skiljer sig nämnvärt från den som Lena L e n n e r h e d och Äsa Bergenheim gör av be-greppet "sexualitetshistorisk" forskning i sin inledning till Seklernas sex, annat än att det där handlar om just historisk forskning. I övrigt utgörs skillnaden mellan min inringning av queerbegreppet och deras beskrivning av den sexualitetshistoriska forskningen mest av en förskjutning av var i materialet man väljer att lägga fokus.

"Queer" som en akademisk term lär ha myntats av Teresa de Lauretis i samband m e d en konferens 1990, men hon sägs n u m e r a va-ra kritisk till det.24 Det är lätt att hitta

åtskilli-ga argument både för och emot användning-en av detta ord. Här följer några av dem. Ge-nomgången bygger inte på den inringning av begreppet jag tidigare har skisserat, utan på den motsägelsefulla användning som jag tror att queerbegreppet i praktiken har. Några ar-gument för att använda "queer" kunde i så fall vara:

1) Ordet har redan hunnit bli relativt väle-tablerat bland aktörerna inom forskningsfäl-tet. 2) Det är praktiskt. Ordet "queerstudier" innefattar när det används analogt med ordet "kvinnostudier" kategorier som annars måste radas upp på ett otympligt sätt - manlig ho-mosexualitet, lesbiskhet, bisexualitet, trans-vestism och var man nu väljer att sluta. Dis-kussionen om vad som ska inkluderas och in-te inkluderas inom LGBT-studierna har ofta varit hetsig. (Detta är samtidigt ett motargu-ment: I den stund queer bara är ett samlings-begrepp för olika identitetskategorier, så är det inte längre subversivt queer i den teoretis-ka meningen.) 3) Ordet ber inte om ursäkt. Det bara utgår från att ett perspektiv hämtat från marginaliserade grupper kommer att le-da till viktig kunskap. 4) Det är klatschigt och massmedialt. Åtminstone är det så på engel-ska. 5) I en akademisk miljö där man redan accepterat språkliga konstigheter som exem-pelvis "gender" och "genus" kan det väl inte vara helt omöjligt att acceptera ordet "queer"? Men man kan också vända på resonemang-et. Några argument mot att använda ordet "queer" kunde vara: 1) Det är ett språkligt otyg att direktimportera utländska ord. Ordet är mångtydigt på engelska men konstigt på svenska. Kanske är det en dålig universitets-politisk strategi att använda ett så underligt ord? Har ordet ens kvar någon av sina spän-nande konnotationer när det används på svenska eller framstår det bara som en besyn-nerlig sammansättning av bokstäver? 2) Or-den "queerteori" och "queerforskning" pekar ut homosexuella som teorins och forskning-ens fokus, men de betecknar inte desto min-dre verksamheter som också utforskar hetero-sexuella. Kanske borde man av denna anled-ning använda ett annat ord? "Kritisk sex-ualitetsteori"? "Sexualitetshistorisk forsk-ning"? "Sexualitetsforskforsk-ning"?

"Homosexuali-tetsforskning" om det är just det man avser att studera? 3) Begreppet kan vara för snävt och inkludera för lite och bidra till att kvinnor osynliggörs. Många feminister menar att "queer" håller på att genomgå samma bety-delseförskjutning som orden "homosexuell" och "gay" tidigare har gjort.2' Dessa ord har genom ett flitigt sexistiskt missbruk helt en-kelt kommit att betyda "man som har sex med män". För att visa att också kvinnor avses har det därför blivit vanligt att haka på ordet "les-bisk", eller att använda uttryck som "homo-sexuella kvinnor och män". 4) Begreppet kan också vara för vitt och inkludera för mycket. Vad händer när utövare av marginaliserade och kriminaliserade sexuella praktiker som innebär utnyttjande, förtryck, kommers och övergrepp försöker legitimera sina brottsliga eller åtminstone mänskligt sett synnerligen tvivelaktiga praktiker genom att profitera på ordets nya möjligheter? Kanske har ord som "inter-" eller "cross-generational sex" - kan de förstås på annat sätt än som eufemismer avsedda att legitimera övergrepp mot barn? -redan använts så ofta i queersammanhang att de ingår i associationssfären omkring ordet? 5) Ordet är från början ett skymford. För många äldre människor, som själva har skym-fats som "queer" är det svårt att använda sam-ma ord på ett positivt sätt. Detta gäller i och för sig kanske bara i USA och inte i Sverige. Ordet har inte några givna negativt värdelad-dade innebörder när det används i en svensk språkmiljö - men kanske heller inga positiva? Det tycks mig vara lättare att hitta nackde-lar med ordet "queer" än att hitta fördenackde-lar. Jag frågade forskare och kursanordnare i USA om deras uppfattning om vilka som tycker vad om begreppet "queer". Frågan var öppet ställd och innehöll inga begreppsdefinitioner. De svar jag fick tyder på att inställningen till "queer" varierar med ålder och kvinnopoli-tiskt engagemang: Ordet är mycket populärt bland yngre akademiker och aktivister medan lite äldre människor som regel är mer skeptis-ka. Erfarna feminister är särskilt tveksamma."1'

Några övergripande problem kan kanske sammanfattas så här: Queerteorins högteore-tiska poststrukturalishögteore-tiska retorik har gett aka-demisk polityr åt LGBT-studierna och är

för-modligen en viktig delförklaring till deras framgångar vid amerikanska universitet. Men det finns en motsägelse i denna institutionali-sering. Hur ska queerbegreppet kunna behål-la den subversiva potential det gör anspråk på att ha om det används för forskning om iden-titetskategorier som det dels säger sig vilja de-konstruera och dels själv utgör ett kortnamn för? Men det är kanske inte bara teorin som har något att förlora på en alltför hård sam-mankoppling mellan teoribildning och forsk-ningsobjekt. Queerteorin är inskriven i post-strukturalistisk teori och postmodernistisk es-tetik — men man måste väl kunna närma sig ett forskningsområde också med hjälp av and-ra teorier och andand-ra metoder? Ytterligare ett problem hänger samman med den teoribild-ning, som queerteorin är inskriven i. Det har redan riktats en del kritik mot queerteoretisk forskning för att den skulle vara ohistorisk, re-lativistisk, laborera med ett diffust maktbe-grepp mm, dvs kritik som numera ofta brukar riktas mot poststrukturalismen.

"Queer" har länge beskyllts för att vara ett "vitt" begrepp, både när det gäller teorin och politiken. De stilar och kulturyttringar som queerrörelsen parodierar, ironiserar över el-ler campar upp är som regel hämtade från en vit medelklasskultur. Queerrörelsen kan knappast tänkas utan denna kultur och den kan knappast heller tänkas utanför den mo-derna storstadens scen. Den kan kanske sägas leva i ett symbiotiskt förhållande till just den kultur den säger sig vilja underminera, vilket gör att människor som redan är marginalise-rade i förhållande till denna kultur på grund av klass, ras, etnicitet eller var någonstans de bor hamnar utanför. Många menar att samma sak gäller kategorin kön.

Queerkurser i USA ...

En av mina forskningsuppgifter när jag arbe-tade vid UC Berkeley var att ta reda på så mycket som möjligt om universitetskurser in-om det fält sin-om kretsar kring kön och sexua-litet. Jag följde kurser, talade med lärare och kursanordnare och höll utkik på utgivningen av böcker och tidskrifter inom forskningsom-rådet. Jag blev överväldigad av den vitalitet

och mångfald som forskningen inom detta fält uppvisar idag och den snabbhet med vil-ken den har utvecklats.

Vid de flesta universitet och college i USA finns som bekant sedan ganska många år grundutbildningar och på åtskilliga ställen också forskarutbildningsprogram i feministiska studier. För närvarande håller även ett rikt kursutbud och olika utbildningsprogram på att växa fram i queerstudier. Vid Berkeley kan man exempelvis ta en så kallad minor i queer-studier. Vid UC Los Angeles har man under en följd av år gett den här typen av kurser inom ra-men för "Wora-men's Studies", ra-men är i skrivande stund i färd med att bygga upp ett eget "minor"-program. Sedan 1990 finns det vid City College of San Francisco till och med en egen institu-tion för Gay, Lesbian and Bisexual Studies.27

För att exemplifiera hur queerbegreppet används av en av aktörerna på fältet, presen-teras här ett samtal jag hade med Jonathan Katz, lärare och chef för verksamheten vid in-stitutionen för Gay, Lesbian and Bisexual Stu-dies på City College i San Francisco. Intervjun ger också en institutionell kontext till områ-det. Därefter ges några reflektioner kring de skilda organisatoriska förutsättningarna för queerstudier i de amerikanska respektive svenska utbildningssystemen och artikeln av-slutas med några funderingar kring hur man kan tänka sig framtiden för denna forsknings-inriktning i Sverige.

"Department of Gay, Lesbian and Bisexual Studies" är hittills den enda institutionen av sitt slag i USA.28 Det finns queerstudier också på andra håll och antalet studieprogram ökar snabbt, men andra college och universitet har valt andra sätt att organisera dem. 1971 gavs den första kursen i homostudier vid City Col-lege i San Francisco, alltså bara några år efter Stonewallupproret, som i USA brukar anges som startsignalen för den moderna gayrörelse ur vilken queerstudierna sedan kom att ut-vecklas.2'1 Kursen gällde den gången endast manlig homosexuell litteratur. Men nästa gång kursen gavs inkluderades även lesbisk lit-teratur, skyndar sig Jonathan Katz att tillägga.

1990 fick verksamheten status av egen in-stitution och Katz anställdes på heltid som lä-rare och ledare för institutionen året därpå.

Han är hittills den ende heltidsanställde, men han hoppas på att personalen ska kunna ut-ökas med ännu en heltidsanställning inom några år. På institutionen arbetar också en deltidsanställd administratör och dessutom lä-rare som köps in från andra institutioner för olika kurser.

När institutionen startades var det många som menade att den bästa strategin i stället skulle ha varit att starta ett queerprogram, där lärarresurserna skulle plockas samman från andra institutioner. Detta är en vanlig organi-sationsform på amerikanska universitet. Så har man valt att organisera många nya tvärve-tenskapliga forskningsområden, inte minst kvinnostudier och etniska studier av olika slag, och så har queerstudierna organiserats på andra universitet och college, bland annat vid UC Berkeley. Institutionen för Gay, Les-bian and Bisexual Studies har ännu inte fått några efterföljare vid andra universitet eller college. Jonathan Katz tror att det har att gö-ra med att arbetsklimatet är trögare på andgö-ra ställen än vad det är i San Francisco, en stad som j u på så många sätt är mycket speciell. Här är andelen lesbiska ocli bögar bland sta-dens invånare större än i kanske någon annan stad i världen. Människor flyttar hit för att få möjlighet att arbeta, studera, forska och leva i en kreativ och homovänlig miljö.

Själv är Jonathan Katz en energisk föspråkare för att queerstudierna ska hållas i re-gi av en egen institution. Fördelarna är, me-nar han, att verksamheten på så sätt blir eko-nomiskt självständig och exempelvis kan söka egna sponsorer, att den får högre status inom både det egna colleget och i förhållande till det övriga utbildningssystemet, att den kan ut-veckla en egen handlingsplattform och ha en större handlingsfrihet, att den får möjlighet att föra sin egen talan i förhandlingar med andra institutioner och med styrelsen för City College. Kort sagt för att kunna sköta sig själv och slippa vara beroende av att andra ska till-varata dess intressen. Andra argument hand-lar om den kreativa miljön. En institution ger både lärare och studenter möjligheter att koncentrera sig på queerstudierna och att få arbeta tillsammans med människor inom sam-ma kompetensområde. En institution gör det

möjligt för lärarna att undervisa i queerstudi-er på bättre villkor än nu, då de först måste klara av den ordinarie undervisningsbörda de redan har på sina respektive institutioner.5"

De argument han anför är som synes av praktisk och inte av teoretisk art. Katz använ-der i den här intervjun "queer" som en syno-nym till "LGBT" och inte som namnet på en särskild teoribildning, en användning som är mycket vanlig.

Han är irriterad och kritisk inför vad han kallar för en nostalgi inför utanförskap, dvs den skepsis inför institutionalisering av queer-studierna som han har mött från olika håll in-om hin-omorörelsen och bland kolleger. Det har varnats för gettoisering, för att andra institu-tioner kommer att strunta i queerfrågorna om de får sin hemvist vid egna institutioner, för att företrädare för andra delar av den aka-demiska utbildningen kanske inte kommer att respektera queerstudierna fullt ut, för att man riskerar att tappa kontakten med gayrö-relsen utanför universitetet osv.31 Katz menar att en institution rimligtvis aldrig kan skada queerstudierna, men däremot förhoppnings-vis starkt bidra till att utveckla dem.! J

Katz vill samla så mycket som möjligt av queerstudierna under den egna institutio-nens hatt. Men samtidigt understryker han att det hela tiden pågår ett samarbete med andra institutioner om att erbjuda studenterna möj-ligheten att läsa och tillgodoräkna sig kurser från olika håll i sin examen, vilket tycks vara vanligt att man gör i USA. Studenterna får på så sätt ett större urval av kurser att välja mel-lan. Alldeles gnisselfritt liar samarbetet med övriga institutioner inte alltid varit, berättar Katz. Det har till exempel varit en del strider om rätten till vissa populära kurser och hur poängen för dem skall fördelas.

City College i San Francisco är ett "commu-nity college". Institutionen får pengar i rela-tion till antalet aktiva studenter. Så länge stu-denterna söker sig hit - och det tycks de göra - och så länge studenterna tar sina examina

rinner det alltså in pengar till institutionen. Skälen till att de söker sig hit kan variera, menar Katz. Många studerar för att samla po-äng till sin grundutbildning, andra vill kanske vidareutbilda sig på grund av sitt yrke, medan