• No results found

Gemensamt ansvar för en hållbar snöskotertrafik

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Gemensamt ansvar för en hållbar snöskotertrafik"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Gemensamt ansvar för en

hållbar snöskotertrafik

En utvärdering av Nationella Snöskoterrådets

arbete mellan åren 2007 och 2012

rapport 6572 • maj 2013

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm – Valhallavägen 195, Östersund – Forskarens väg 5 hus Ub. Tel: 010 698 10 00,

hållbar snöskotertrafik

En utvärdering av Nationella Snöskoterrådets

arbete mellan åren 2007 och 2012

Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utvärderat Nationella Snöskoterrådets arbete mellan åren 2007 och 2012. Utvärderingen är ett underlag till Naturvårdsverkets förslag till hur arbetet med de snöskoterrelaterade frågorna ska drivas vidare i framtiden.

Utvärderingen visar att Nationella Snöskoterrådets arbete varit framgångsrikt utifrån rådande förutsättningar. Natio-nella Snöskoterrådets gemensamt antagna överenskommelse och handlingsplaner har banat väg för ett effektivt arbete som kännetecknats av dialog, inflytande och samverkan. Nationella Snöskoterrådets har lyckats genomföra det mesta det företagit sig. Rådet har arbetat i enlighet med överenskommelsen och därför uteslutande arbetat med frågor där man är överens, vilket också varit en förutsättning för en god samverkan i rådet. En god dialog och samverkan genom det gemensamma arbetet i rådet har i slutändan kanske varit den största vinsten med Nationella Snöskoterrådet.

Utvärderingen visar att Nationella Snöskoterrådet har en viktig roll att fylla och att stödet för att rådet ska fortsätta arbeta är starkt. Om rådet kan fortsätta sitt arbete under oförändrat upp-drag finns fortfarande många frågor att behandla. Utvärderingen visar dock att Nationella Snöskoterrådets fortsatta arbete behöver förstärkas med ett tydligt uppdrag och en tydlig huvudman. För att besluta i frågor där rådet inte är överens krävs insatser från tydligt utpekad myndighet samt en mer aktiv politik från riksdag och regering. Detta gäller särskilt frågan om finansiering och skötsel av snöskoterleder samt tydligare lagstiftning gällande snöskoterkörning.

(2)

NATURVÅRDSVERKET

– En utvärdering av Nationella Snöskoterrådets arbete mellan år 2007 och 2012

(3)

Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

Naturvårdsverket

Tel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm

Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-6572-0

ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2013 Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2013

(4)

Förord

Ingen myndighet har det övergripande ansvaret för snöskoterfrågor. För att ta itu med de snöskoterrelaterade frågorna bildades Nationella Snöskoterrådet. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att utvärdera Nationella Snöskoter­ rådets arbete mellan åren 2007 och 2012 och föreslå hur arbetet med de snö­ skoterrelaterade frågorna ska drivas vidare i framtiden. Denna utvärdering av Nationella Snöskoterrådet genomlyser hur verksamheten har fungerat och utgör ett underlag för Naturvårdsverkets förslag till regeringen om hur arbetet med de snöskoterrelaterade frågorna ska drivas vidare. Regeringsuppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) senast den 31 maj 2013. Arbetet ska ske efter samråd med parterna i överenskommelsen om Snöskoterrådet, Skogsstyrelsen samt övriga berörda länsstyrelser.

Utvärderingen är ett internt uppdrag från Naturvårdsverkets Enhet för regeringsuppdrag och remisser till Sektionen för utvärdering. Utvärderingen har genomförts av Hans ten Berg (projektledare) och David Berglund. Den slutliga rapporten har godkänts av avdelningschef Eva Thörnelöf, Avdelningen för analys och forskning vid Naturvårdsverket.

(5)
(6)

Innehåll

Förord 3 SammaNFattNiNg 7 Summary 9 iNledNiNg 11 Syfte 12 Mål med utvärderingen 12

Teorier om samverkan och interaktion mellan organisationer 12

Samverkan – en idealmodell 13

Genomförande 15

BakgruNd 16

Skoteråkningen i Sverige 16

Lagstiftning som påverkar snöskoteråkning 16

Får man köra snöskoter? 17

Varför bildades Nationella Snöskoterrådet? 17

Överenskommelsen 18

reSultatredoviSNiNg 20

Varför blev det ett råd? 20

Rådet har levt upp till överenskommelsen 21

Handlingsplanerna ett effektivt arbetssätt 21

De flesta medlemmar nöjda med inflytandet 22

Rådet har träffats tillräckligt ofta 22

Samverkansklimatet i rådet har varit bra 23

Mer resurser krävs för större frågor 23

Förväntningar på rådet har delvis infriats 24

Hur ser medlemmarna på rådets framtid? 24

Vad händer om rådets uppdrag förblir detsamma? 25

Tydligare politik behövs 27

Nationella Snöskoterrådet i den bästa av världar 28

Nationella Snöskoterrådets referensgrupp 29

Telefonenkät med deltagare i Nationella Snöskoterrådets referensgrupp 30 De tillfrågades syn på snöskoterfrågans framtid 31 De tillfrågades syn på rådets sammansättning och tillhörighet 32

diSkuSSioN 33

Analys och resultat 33

Överenskommelsen – en god grund för framgångsrikt arbete 33

Samverkan istället för konflikt 33

Stort inflytande och effektivt arbetsutskott 35

(7)

Utveckling av Nationella Snöskoterrådet 35

Framtiden för snöskoterfrågorna 36

Rekommendationer 37

Konsekvensanalys av föreslagna åtgärder 37

Styrkor 38

Svagheter 38

Möjligheter 38

Hot 38

källFörteckNiNg 39

Bilaga 1 Intervjufrågor Nationella Snöskoterrådet 40

(8)

Sammanfattning

Ingen myndighet har det övergripande ansvaret för snöskoterfrågor i Sverige. För att ta itu med de snöskoterrelaterade frågorna bildades

Nationella Snöskoterrådet av parterna Vägverket (sedermera Trafikverket), Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen Norrbotten (representerar Sveriges Länsstyrelser), Kommun förbundet Norrbotten (representerar Sveriges kommuner), Sametinget, Sveriges Snöskoterägares Riksorganisation (SNOFED), Sveriges snöskoteråkares centralorganisation (SSCO) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Transportstyrelsen tillkom i rådet under 2010. Nationella Snöskoterrådet är en samverkansgrupp som bygger på en gemensam överenskommelse och en gemensam vision. Rådet samarbetar inom information, tillsyn, bevakning, övervakning, regler för fordon och trafik, miljö och trafiksäkerhet, skoter leder/infrastruktur, organisation – ansvar och delaktighet. Nationella Snöskoterrådet jobbar efter årliga handlingsplaner som kan liknas vid målprogram eller att­göra­listor. Handlingsplanerna antas i konsensus, varför rådet inte fattar några beslut eller arbetar med frågor där rådets medlemmar har motstridiga intressen. Rådet är alltså inget besluts­ fattande organ med myndighetsutövning.

Naturvårdsverket har utvärderat Snöskoterrådets arbete sedan överens­ kommelsen ingicks 2007 fram till och med 2012. Utvärderingen grundar sig på dokumentstudier, semistrukturerade telefonintervjuer med representanter för Nationella Snöskoterrådets medlemsorganisationer samt en telefonenkät till representanter i rådets referensgrupp. Utvärderingen är ett underlag till Naturvårdsverkets förslag om hur arbetet med de snöskoterrelaterade frågorna ska drivas vidare. Det arbetet ska ske efter samråd med parterna i överenskom­ melsen om Snöskoterrådet, Skogsstyrelsen samt övriga berörda länsstyrelser. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) senast den 31 maj 2013.

Sammantaget visar denna utvärdering att arbetet i Nationella Snöskoter­ rådet varit framgångsrikt utifrån rådande förutsättningar. Nationella Snöskoterrådets överenskommelse och handlingsplaner har banat väg för ett effektivt arbete som kännetecknats av dialog, inflytande och samverkan. Nationella Snöskoterrådets budget har varit begränsad och rådet har fått anpassa sig efter den men ändå lyckats genomföra det mesta det företagit sig. Rådet har arbetat i enlighet med överenskommelsen och därför inte drivit frågor där man inte kunnat nå konsensus. Att arbeta med frågor där man är överens har varit en förutsättning för en god samverkan i rådet. Samtidigt har rådet därmed inte heller kunnat driva de mer kontroversiella frågorna, exem­ pelvis vem som finansierar och sköter snöskoterlederna. För att kunna lösa de mer kontroversiella frågorna krävs, enligt flera medlemmar, att rådet får ett regeringsuppdrag och mer resurser. Trots Nationella Snöskoterrådets olika utgångspunkter och viljor i de snöskoterrelaterade frågorna har rådets med­ lemmar tagit sig an och genomfört flera viktiga arbetsuppgifter. En god dialog och samverkan genom det gemensamma arbetet i rådet har i slutändan kanske varit den största vinsten med Nationella Snöskoterrådet.

(9)

Utvärderingen visar att Nationella snöskoterrådet idag har en bred samman­ sättning men flera medlemmar efterlyser organisationer från turist­ och frilufts näringen. Dessa organisationer skulle stärka exempelvis snöskoter­ turismfrågorna. Det finns en referensgrupp knuten till Nationella Snöskoterrådet. Utvärderingen visar att det varierat i vilken utsträckning rådets medlemmar återkopplat till sina representanter i referensgruppen. Utvärderingen visar att referensgruppens betydelse kan stärkas, framför allt genom att medlemmarna i rådet är mer aktiva gentemot sina referenspersoner i framtiden. Flera med­ lemmar lyfte fram att rådets representanter nästan uteslutande har bestått av män. Detta trots att det i överenskommelsen står att rådet ska representeras av båda könen. Detta är något som flera medlemmar anser rådet bör arbeta vidare med i framtiden.

Utvärderingen visar att Nationella Snöskoterrådet har en viktig roll att fylla och att stödet för att rådet ska fortsätta arbeta är starkt. Om rådet kan fortsätta sitt arbete under oförändrat uppdrag finns fortfarande många frågor att behandla. Det framgår dock tydligt av vårt intervjumaterial att Nationella Snöskoterrådets fortsatta arbete behöver förstärkas med ett tydligt uppdrag och en tydlig huvudman. För att besluta i frågor där rådet inte är överens krävs insatser från tydligt utpekad huvudman (myndighet) samt en mer aktiv politik från riksdag och regering. Detta gäller särskilt frågan om finansiering och skötsel av snöskoterleder samt tydligare lagstiftning gällande snöskoterkörning.

(10)

Summary

As things stand today, no government agency has overall responsibility for snowmobile issues in Sweden, but several agencies have partial responsibility. In order to address snowmobile­related issues, the National Council on Snowmobiles was formed by the following parties: the National Road Administration; Swedish Environmental Protection Agency, National Police Board, Norrbotten County Administrative Board (representing Sweden’s county administrative boards), Association of Local Authorities in Norbotten County (representing Sweden’s municipalities), Sami Parliament, Swedish Snowmobile Owners Federation (SNOFED), Central Swedish Organisation of Snowmobilers (SSCO) and Federation of Swedish Farmers (LRF). The Swedish Transport Agency was added to the council in 2010. The National Council on Snowmobiles is a partnership based on a common agreement and a common vision. The council collaborates on information, oversight, review, supervision, regulations for vehicles and traffic, the environment and traffic safety, snowmobile trails/infrastructure and organisation – responsibility and involvement. The work of the National Council on Snowmobiles is based on annual action plans that can be compared to target programmes or to­do lists. The action plans are adopted by consensus, which is why the council does not make decisions or work with issues that involve conflicting interests on the part of members. Accordingly, the council is not a decision­making body that exercises public authority.

The Swedish Environmental Protection Agency has evaluated work of the National Council on Snowmobiles since the agreement was entered into in 2007 up to and including 2012. The evaluation is based on studies of documents, semi­structured telephone interviews with representatives for the National Council on Snowmobiles’ member organisations as well as a tele phone survey with representatives in the council’s reference group. The evaluation is a basis for the Swedish Environmental Protection Agency’s proposals for how work with snowmobile­related issues should be further advanced. That work should take place after consultation with the parties in the agreement for the National Council on Snowmobiles, the Swedish Forest Agency as well as other affected county administrative boards. The commis­ sion should be presented to the Government Offices of Sweden (Ministry of the Environment) no later than May 31, 2013.

On the whole, this evaluation shows that the work of the National Council on Snowmobiles has been successful in view of existing circumstan­ ces. The National Council on Snowmobiles’ agreement and action plans have paved the way for effective work that is characterised by dialogue, influence and collaboration. The National Council on Snowmobiles’ budget has been limited and the council has had to adapt to this, but it still has succeeded in carrying out most of what it has undertaken. The council has worked in accord with the agreement and consequently has not addressed issues in cases where consensus could not be reached. Working on issues where there was agreement has been a prerequisite for good cooperation in the council.

(11)

At the same time, the council has thereby not been able to address the more controversial issues, such as who should finance and maintain snowmobile trails. Solving the more controversial issues would require, according to several members, that the council be given a government mandate and more resources. Despite the fact that the National Council on Snowmobiles has different points of departure and wishes regarding snowmobile­related issues, the council’s members have taken up and carried out several important tasks. Ultimately, good dialogue and collaboration through common efforts within the council have perhaps been the greatest benefit of the National Council on Snowmobiles.

The evaluation shows that the National Council on Snowmobiles has a broad composition, but several members would like to see organisations from the tourism and outdoor recreation industries included. These organisa­ tions would strengthen the focus on issues such as snowmobile tourism. There is a reference group associated with the National Council on Snowmobiles. The evaluation shows that there have been variations over time and among different members in the extent to which the council’s members have provided feedback to their representatives in the reference group. The evaluation shows that the importance of the reference group can be strengthened, especially through more interaction in the future between council members and their counterparts in the reference group. Several members pointed out that the council’s representatives have consisted almost exclusively of men, despite a statement in the agreement that the council should represent both genders. This is something that several members think the council should work on more in the future.

The evaluation shows that the National Council on Snowmobiles has an important role to play and that there is strong support for seeing that the council continues its work. If the council is to continue working under the same mandate as before, there are still many questions to consider. However, it is clear from our interview material that the National Council on Snowmobiles’ continued work needs to be strengthened with a clear man­ date and a clear person in charge. To make decisions on issues where there is not agreement in the council, there is a need for input from a clearly design­ ated authority (agency) as well as more active policies from Parliament and the government. This especially applies to issues about the financing and maintenance of snowmobile trails as well as more definitive laws covering snowmobile driving.

(12)

Inledning

Den moderna snöskotern kom till Sverige under 1960­talet. Snöskotern användes inledningsvis mest som nyttofordon för transporter inom rennäring samt jord­ och skogsbruk. Allt fler uppskattade sedan snöskoteråkning som fritidsaktivitet. I takt med att snöskotern blev mer populär kom ett behov av reglering och den första lagstiftningen kom 1975. I dag omsätter snöskoter­ branschen miljardbelopp med kringverksamhet i Sverige (Snöfo 2002). Snö­ skoteråkning är en verksamhet som sysselsätter många människor, men också leder till konflikter med andra intressen. Detta kan vara konflikter mellan snöskoteråkare men även mellan snöskoteråkare och markägare, naturvårds­ intressen och övrigt friluftsliv.

Ingen myndighet har det övergripande ansvaret för snöskoterfrågor i Sverige. För att ta itu med snöskoterrelaterade frågor bildades Nationella Snöskoterrådet år 2007. Nationella Snöskoterrådet är en samverkansgrupp som bygger på en gemensam överenskommelse och en gemensam vision. Överenskommelsen gällde i 5 år och upphörde formellt att gälla fram till och med den 31 december 2012. Syftet med överenskommelsen är att utveckla en hållbar snöskotertrafik genom att förena näringsverksamhet och natur­ upplevelser. Detta utan att skada eller störa människor, djur, miljö eller egen­ dom. Nationella Snöskoterrådet är ett forum för dialog som möjliggör ett gemensamt synsätt bland de deltagande organisationerna så att man kan sam­ ordna och genomföra aktiviteter som leder mot den gemensamma visionen. Rådet samarbetar inom information, tillsyn, bevakning, övervakning, regler för fordon och trafik, miljö och trafiksäkerhet, snöskoterleder/infrastruktur, organisation – ansvar och delaktighet. Nationella Snöskoterrådet jobbar efter årliga handlingsplaner som kan liknas vid målprogram eller att­göra­listor. Handlingsplanerna antas i konsensus, varför rådet inte fattar några beslut eller arbetar med frågor där rådets medlemmar har motstridiga intressen. Rådet är alltså inget beslutsfattande organ med myndighetsutövning.

Nationella Snöskoterrådet bildades av Vägverket (sedermera Trafikverket), Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen Norrbotten (representerar Sveriges Länsstyrelser), Kommunförbundet Norrbotten (representerar Sveriges kommuner), Sametinget, Sveriges Snöskoterägares Riksorganisation (SNOFED), Sveriges snöskoteråkares centralorganisation (SSCO) och Lantbrukarnas riks­ förbund (LRF). Transportstyrelsen tillkom i rådet under år 2010.

Sedan år 2011 har Nationella Snöskoterrådet knutit till sig en referens­ grupp med allt ifrån två till femtio personer som i sin tur är kopplade till varje medlemsorganisation i Rådet. Totalt ingår cirka 90 personer i referensgruppen. Tanken är att referenspersonerna ska få information om rådets arbete och kunna stämma av med respektive representant i rådet och på det sättet även påverka rådets arbete.

(13)

Syfte

Naturvårdsverket ska utvärdera Nationella Snöskoterrådets arbete sedan överenskommelsen ingicks och föreslå hur arbetet med de snöskoterrelaterade frågorna ska drivas vidare i framtiden. Arbetet ska ske efter samråd med parterna i överenskommelsen om Snöskoterrådet, Skogsstyrelsen samt övriga berörda länsstyrelser. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) senast den 31 maj 2013.

Syftet med utvärderingen är att fungera som underlag inför

Naturvårdsverkets förslag som ska lämnas inom regeringsuppdraget. Denna utvärdering avgränsar sig endast till Nationella Snöskoterrådets organisation och arbete med snöskoterfrågorna.

Mål med utvärderingen

Målet med utvärderingen är att söka svar på följande frågor:

Hur har arbetet vid Nationella Snöskoterrådet utförts och organiserats? Vilka bakomliggande faktorer har bidragit till att det har sett ut som det gjort? För att fånga olika aspekter av Nationella Snöskoterrådet har ett antal under­ frågor formulerats:

1. Hur tolkar de berörda parterna överenskommelsen?

2. Hur har förutsättningarna sett ut för Nationella Snöskoterrådet? 3. Vilken är medlemsorganisationernas inbördes relation till varandra? 4. På vilket sätt har utförandet och organisationen av Nationella

Snöskoterrådet sett ut över tid?

5. Hur har budgeten påverkat verksamhetens måluppfyllelse och hur har man prioriterat?

6. Vilket inflytande har Nationella Snöskoterrådets ordförande, samordnare, rådets medlemmar och referensgrupp?

7. Vilka erfarenheter har de berörda aktörerna av Nationella Snöskoterrådet?

8. Har Nationella Snöskoterrådet utfört det som ligger i deras uppdrag och vilken utvecklingspotential finns det?

Teorier om samverkan och interaktion

mellan organisationer

Nationella Snöskoterrådet kan beskrivas som ett samverkansforum för olika organisationer. Det finns inte någon allmänt vedertagen förståelse för vad sam­ verkan är eller vilka aktiviteter som kan betecknas som samverkansaktiviteter. Det är också svårt på ett övergripande plan att definiera vilka resultat och effekter samverkan ska leda till. Däremot finns flera faktorer som hindrar samverkan.

(14)

tabell 1. Hinder för samverkan. (danermark & kullberg 1999).

vagt formulerade mål asymmetrisk relation mellan de samverkande

Olika kunskapstraditioner och professionella mål Skild etisk praxis Olika ekonomiska intressen Dålig samordning Skilda organisationsstrukturer Hög personalomsättning Oklar ansvarsfördelning Stor arbetsbelastning

Samverkan – en idealmodell

Vanligtvis definieras samverkan som ett gemensamt handlande för att nå ett gemensamt mål. Samverkan är en process som på flera plan fordrar samsyn och dialog. Samverkansprocesser behöver också en formell struktur och tid för att lyckas (Danermark & Kullberg 1999). Det går att se att ett lyckat sam­ verkansprojekt ofta baseras på att det finns gemensamma utgångspunkter och gemensamma referensramar, att mål, principer och förhållningssätt noga disku­ teras och att det finns organisatoriska och resursmässiga förutsättningar för sam­ verkan (Westrin 1986). Utöver det är det också viktigt att involverad personal är motiverad till samverkan. I nyare studier om samverkan kan man utläsa några kritiska faktorer för att samverkan ska fungera (Danermark 2007).

• Klar och tydlig ledning. • Klart uttalat mål. • Vilja till samverkan. • Tillräckliga resurser. • Att identifiera och hantera skillnader i synsätt, organisation och regelverk.

Ledningens inställning till samverkan har betydelse. Ett positivt synsätt hos ledningen kan utgöra ett stöd medan en ledning med en negativ syn på sam­ verkan kan få negativ spridning i de egna leden. Detta påverkar slutligen de personer som i praktiken samverkar. Om ledningen inte stödjer samverkan kan representanterna i ett samverkansprojekt exempelvis uppleva ett otill­ räckligt beslutsmandat. En viktig faktor är att samverkansprojektet leds av en ansvarig projektledare som har rollen att för samverkansgruppen skapa en gemensam startpunkt och referensram samt en gemensam metod för hur projektet ska genomföras. Samverkan kräver klart uttalade mål. Ett gemen­ samt mål underlättar för parterna att klargöra rollerna i projektet, något som också underlättar projektmedarbetarnas delaktighet och engagemang.

Att samverka tar tid. Det är viktigt att säkerställa resurser för samverkan. Det kan handla om att avsätta personal, men också att anordna gemen­ samma utbildningar, konferenser, informationsdagar eller skapa hemsidor och virtuella projektplatser. Samverkan handlar om att ge upp något av de egna förväntningarna för att i samverkan med andra uppnå något man inte skulle kunna åstadkomma på egen hand. Samverkan bygger med andra ord på ett ömsesidigt beroende. I samverkansarbetet deltar ofta representanter för olika organisationer, avdelningar eller enheter. Organisatoriska skillnader, olika synsätt, formella eller informella regler kan utgöra hindrande faktorer i

(15)

samverkansprocessen. Skillnader i utbildning hos de inblandade kan även det bidra till skilda referensramar. Lagstiftning och andra regelverk kan tolkas och prioriteras olika inom olika organisationer och på så sätt bidra till miss­ förstånd. Det är viktigt att belysa sådana skillnader tidigt i processen. Det är också viktigt att parterna diskuterar och definierar samverkan. Hur de ser på samverkan, hur de ser på varandras roller och vilka förväntningar de har på samverkan.

Relationer mellan organisationer kallas även interorganisatorisk inter­ aktion. Många konfliktsituationer i samhället avlöper i interaktion mellan organisationer. Detta gäller så skilda saker som krig, samlingsregeringar, kollektivavtal, hyressättning, innebandyturneringar, kartellbildning och samverkan kring snöskoterfrågor.

Det akademiska intresset för relationer mellan organisationer finns bland annat inom den moderna organisationsteorin där organisationer ses som sub­ jekt och där varje organisationen är en aktör. I strikt mening är det människor som agerar för organisationens räkning. Forskare som ser organisationerna som enhetligt handlande enheter tar dock inte hänsyn till de individer som agerar på organisationens vägnar. Den individ som representerar en organisation styrs inte helt och fullt av organisationens vilja, men representanten agerar inte heller helt på eget bevåg. Den moderna organisationsteorins syn på organisationen som en enhetligt handlande enhet märks i allmänhet vid olika förhandlingsteoretiska inriktningar. Här är det vanligt att tala om olika ”parter” som kan innefatta både individer och olika slags kollektiv. En brist i dessa förhandlingsteoretiska resonemang är att det inte finns några identifierade förhandlare eller ett socialt sammanhang. En styrka ligger istället i ett fokus på förhandlingens former och innehåll. När förhandlingar mellan organisationer sker görs det av representanter som dels måste ta hänsyn till motparten, men också den egna organisationen. Det är alltså inte tillräckligt att studera relationen mellan parterna för att förstå en förhandlingsprocess. För den som önskar förstå en förhandlingsprocess är det även viktigt att studera förhållandet mellan de olika organisationernas represen­ tanter och förhållandet mellan representanterna och den egna organisationen. Relationen mellan förhandlarna påverkas dessutom av deras egenskaper som individer och deras roller som representanter. För att beskriva förhandlingar mellan organisationsrepresentanter kan det vara lämpligt att kombinera dessa olika perspektiv (Johansson 1997).

Ett fruktbart sätt att beskriva detta är i termer av tävlan, konflikt, sam­ arbete och utbyte (Ahrne 1994). I figuren nedan ser vi de resurser i form av intressen som organisationerna försöker förhåller sig till. De övre rubrikerna visar de olika alternativ som uppstår beroende på om resursen ägs eller kon­ trolleras av någon av parterna, i ett så kallat ”internt ägande”, eller om resursen finns utom organisationerna, i ett så kallat ”externt ägande”.

Rubrikerna till vänster gäller om interaktionens form kännetecknas av ”kamp” om en resurs eller ”samförstånd”.

(16)

Position och resurser

Internt ägande Externt ägande Interaktionsformer Kamp Konflikt Tävlan

Samförstånd Utbyte Samarbete Figur 1. Interaktionssätt mellan organisationer (Ahrne, s. 121–125).

Genomförande

Utvärderingens frågor ska besvaras med hjälp av följande metodupplägg: • Dokumentstudier så som handlingsplaner, nyhetsbrev samt uppfölj­

ningar och utvärderingar. Webbplatsen www.snoskoterradet.se inklusive dokument är också ett väsentligt underlag.

• Semistrukturerade telefonintervjuer (se intervjuguide i bilaga 1) med representanter för medlemsorganisationer.

• Jämförande analys av hur Nationella Snöskoterrådets medlemmar upplever förutsättningar, samverkan och tolkningar av Nationella Snöskoterrådets verksamhet fram till idag.

• En telefonenkät till medlemmar i Nationella Snöskoterrådets referens grupp (se enkätfrågor i bilaga 2). Enkäten har fasta svars­ alternativ samt en intervjufråga med öppet svarsalternativ. För att få en bild av referensgruppens syn på Nationella Snöskoterrådet genomfördes en telefonenkät med 20 medlemmar. Vi ringde efter en slumpmässig rangordning till lika många personer inom varje medlemsorganisation tills vi fick 20 svar.

(17)

Bakgrund

Nedan beskrivs snöskoteråkningens framväxt i Sverige och den lagstiftning som tillkom som en följd av den, men också varför Nationella Snöskoterrådet bildades, vad rådets överenskommelse omfattar samt medlemsorganisationernas främsta intressen för sin medverkan i rådet.

Skoteråkningen i Sverige

Redan vid 1900­talets början byggdes förlagor till vad vi idag kallar snöskotern i både Nordamerika och Skandinavien. Under 1950­ och 60­talen utvecklades många snöskotermodeller. Den första serietillverkade snöskotern började säljas i Nordamerika innan vintersäsongen 1959–60. Den moderna snöskotern kom sedan till Sverige under 1960­talet. Snöskotern användes inledningsvis mest som nyttofordon för transporter inom rennäring samt jord­ och skogsbruk. Allt fler kom att uppskatta snöskoteråkningen som fritidsaktivitet. I takt med att snöskotern blev mer populär kom ett behov av reglering och den första lagstiftningen kom 1975 (Grundén 2010). Antalet skotrar i trafik i det svenska vägtrafikregistret har sedan ökat till 222 764 ”terrängskotrar” vid slutet av 2012. Denna siffra är en överskattning av antalet registrerade ”snöskotrar” eftersom ”terrängskoter” även omfattar så kallade ”terränghjulingar” som i dagligt tal oftast innebär så kallade ”fyrhjulingar”. Antalet kända snöskotrar är 156 436 stycken. Det finns även 119 938 avställda ”terrängskotrar” och 8 727 fordon ”oklara” i trafik.

Från att snöskotern mestadels varit ett nyttofordon används 73 procent av skotrarna numera för fritidsbruk. Med fritidsbruk menas att snöskotern används som nöjes­ och rekreationsfordon. I dag omsätter snöskoterbranschen med kringverksamhet cirka 3 miljarder kronor i Sverige (Snöfo 2002). Det är en verksamhet som sysselsätter många människor, men också leder till konflikter med andra intressen.

Lagstiftning som påverkar snöskoteråkning

I snöskoterns barndom kunde fordonen framföras fritt överallt på snötäckt mark, men i takt med att antalet snöskotrar och åkningen ökade kom också ett behov av reglering (Grundén 2010). År 1975 kom terrängkörningslagen (SFS 1975:1313) och följdes av terrängkörningsförordningen (SFS 1978:594) som tillkom år 1978. I terrängkörningsförordningen finns generella undantag från förbudet att köra på barmark. Undantagen gäller viss allmännyttig samt viss näringsrelaterad snöskoterkörning. I och med förordningen tillkom även de första snöskoterförbudsområdena som skulle kanalisera trafiken och skydda känsliga naturområden (Norberg Backman 2006). Sedan 1 januari år 2000 krävs förarbevis för att få köra snöskoter med undantag för dem som

(18)

Får man köra snöskoter?

Allemansrätten ger möjlighet att till fots färdas över mark och vatten och under en kortare tid uppehålla sig där. Rätten gäller även om inte ägaren eller den som bestämmer över fastigheten har gett sitt samtycke. Snöskoteråkning och annan motoriserad trafik omfattas dock inte av allemansrätten.

Allemansrätten kan inte åberopas för passage av motortrafik och det finns inga hinder att en tvingande avgift tas ut för sådant icke allemansrättsligt nytt­ jande av annans mark. Om allemansrätten inte omfattar motortrafik blir det en intressant fråga på vilken juridisk grund man får köra snöskoter på annans mark utanför särskilda regleringsområden.

Terrängkörningslagen förbjuder barmarkskörning. Det är dock möjligt att köra på väl snötäckt mark om det inte finns risk för skador på marken. Däremot innehåller lagen ingen reglering av vad som gäller privaträttsligt mellan enskilda. Klart är att det inte finns något stöd i allemansrätten för snöskoterkörning, varför mycket talar för att markägarens tillstånd krävs för att någon ska få köra snöskoter på dennes mark. Frågan är inte fullt ut täckt i lagstiftningen som synes och rättsfall saknas. Denna situation brukar i alldagligt tal kallas för en ”gråzon”.

Varför bildades Nationella Snöskoterrådet?

Efter ett antal skoterrelaterade dödsolyckor i början av 2000­talet bildades ett gemensamt forum på initiativ av Vägverket Norr. Medlemmarna i forumet var till stor del förankrade i Norrbottens län. Initiativet utvidgades år 2007 under ledning av Vägverket Mitt. Organisationer bjöds in utifrån deras olika intressen i snöskoterfrågan. Grunden för medverkan i gruppen var en överenskommelse som tydliggjorde ramarna för arbetet och som angav att det skulle ske i form av ett råd kallat Nationella Snöskoterrådet.

Organisationerna bakom överenskommelsen var Vägverket (sedermera Trafikverket), Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen Norrbotten, Kommunförbundet Norrbotten, Sametinget, Sveriges Snöskoterägares

Riksorganisation (SNOFED), Sveriges snöskoteråkares centralorganisation (SSCO) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Transportstyrelsen tillkom år 2010. Medlemsorganisationerna i rådet hade alla olika anknytning till snö­ skoterfrågan och därför olika grundvalar för sin medverkan (se tabell 2 nedan).

Inför bildandet av rådet tillfrågades också Svenskt friluftsliv som dock avböjde på grund av tidsbrist. Sveriges snöfordonsleverantörer (SNÖFO) till­ frågades också men kunde inte delta på grund av deras stadgar. Även Svenska samernas riksförbund (SSR) tillfrågades och var också med i arbetet innan rådet bildades, men av olika skäl blev det Sametinget som representerar samerna i stället. Medlemmarna i rådet har efterlyst en representant från turistnäringen men det har varit svårt att hitta en lämplig organisation som kan representera snöskoterbranschen (snöskoteruthyrare, snöskotersafari med flera).

(19)

tabell 2. organisationernas motiv till delaktighet i rådet.

organisation motiv till delaktighet i rådet

Trafikverket Infrastruktur, säkerhet kring leder/väg Naturvårdsverket Terrängkörningslagen, miljö

Kommunförbundet Norrbotten Företräder 290 kommuner, skoterleder Rikspolisstyrelsen Trafikövervakning, information

Länsstyrelsen Norrbotten Företräder Länsstyrelsen, lagstiftning SNOFED Medlemmarnas intressen, skoterleder SSCO Snöskoterförarutbildning, förarbevis Lantbrukarnas riksförbund Markägarfrågan, ordningsfrågor Sametinget Snöskoteråkning som stör rennäringen Transportstyrelsen Regler för snöskoterutbildning

överenskommelsen

Grunden för organisationernas medverkan och arbete i Nationella Snöskoterrådet bygger på en gemensam överenskommelse. Se faktaruta om överenskommelsen nedan.

(20)

Snöskoter-Sverige är överens om samarbete

2007 träffade Vägverket (från 2010-04-01 Trafikverket), Naturvårdsverket, Rikspolis-styrelsen, Länsstyrelsen Norrbotten (representerar Sveriges länsstyrelser), Kommun-förbundet Norrbotten (representerar Sveriges kommuner), Sametinget, Sveriges

Snöskoterägares Riksorganisation (Snofed), Sveriges snöskoteråkares centralorganisation (SSCO) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) en överenskommelse om samarbete kring snöskoterfrågor.

Överenskommelsen som gäller frågor kring information, tillsyn, bevakning, övervakning, regler för fordon och trafik, miljö och trafiksäkerhet, skoterleder/infrastruktur samt organi-sation – ansvar och delaktighet gäller fram till den 31 december 2012. Till överenskom-melsen hör också en speciell handlingsplan som årligen ska revideras. För att styra och följa upp arbete kring överenskommelsen tillsätts ett Nationellt Snöskoterråd.

vision och syfte

Nationella Snöskoterrådets gemensamma vision för samarbetet är: ”Snöskotertrafiken bedrivs utan att människor, djur, miljö och egendom skadas eller störs.

Syftet med överenskommelsen är att utveckla en hållbar snöskotertrafik genom att förena näringsverksamhet och allas naturupplevelser. Detta ska ske utan att skada eller störa människor, djur, miljö eller egendom. Det Nationella Snöskoterrådet ska vara ett forum för dialog, som möjliggör att organisationerna kan få ett gemensamt synsätt, så att man kan samordna och genomföra aktiviteter som leder mot den gemensamma visionen.

Strategi

För att bli framgångsrika ska samarbetet kännetecknas av: Öppenhet, trovärdighet och kreativitet. • Engagemang från respektive organisationers ledningar. • Fokus på åtgärder som är genomförbara inom rimlig tid. • Att resurser avsätts för planerade åtgärder. • Fokus på uppföljning och utvärdering. • Representation från båda könen.

Styrning, uppföljning och utvärdering

Uppföljning och styrning av arbetet inom överenskommelsen sker via Nationella Snöskoterrådet. Rådet består av representanter som utses av organisationerna som har skrivit på överenskommelsen. Rådet möts ett par gånger per år. Vägverket (Trafikverket) är ordförande och sammankallande i rådet. Vägverket (Trafikverket) utser också en sam-ordnare som har till uppgift att förbereda rådsmöten och att följa upp och ájourhålla handlingsplanen. Nationella Snöskoterrådet kommer att bjuda in till årliga möten som är öppna för alla aktörer som är intresserade av att följa arbetet.

Nationella Snöskoterrådet ska koncentrera samarbetet inom följande områden: • Information • Tillsyn, bevakning, övervakning • Regler för fordon och trafik • Miljö och trafiksäkerhet • Skoterleder/infrastruktur • Organisation – ansvar och delaktighet

Inom dessa områden ska vi tillsammans fastställa mål och prioritera åtgärder. Detta framgår av en gemensamt framtagen handlingsplan som ska revideras årligen.

(21)

Resultatredovisning

Nedan följer en resultatredovisning från utvärderingens enkät­ och intervju­ material. Redovisningen besvarar utvärderingens frågeställningar och kon­ centreras främst till Nationella Snöskoterrådets förutsättningar vid starten, hur arbetet gått, medlemmarnas förväntningar men också Nationella Snöskoterrådets förutsättningar att arbeta vidare i framtiden.

Varför blev det ett råd?

Ett råd kan syfta på flera olika företeelser. Det kan handla om ett råd inom Förenta nationerna, ett nordiskt samarbete, ett politiskt uppdrag eller frivilliga samarbeten mellan organisationer. Ett råd som består av olika organisationer är vanligt och betraktas som en möjlig samverkansform när organisationerna inte har något uppdrag eller saknar mandat att fatta beslut. Vi ställde frågan om vilka fördelar och nackdelar medlemmarna i Nationella Snöskoterrådet anser att det finns med att arbeta i ett råd. Ett övergripande svar var att för­ delen med ett råd är att man enkelt kan inleda ett samarbete kring gemen­ samma frågor. Det som rådet beslutar om är alla medlemmar också överens om, vilket ökar tydligheten. En annan fördel är att man kan samla alla aktörer runt en gemensam fråga. Myndigheter tillsammans med föreningar och ideella organisationer kan samlas och diskutera och driva gemensamma frågor. En stor vinst med att arbeta i Nationella Snöskoterrådet är att man har lärt känna andra organisationer och fått nya perspektiv, menar en medlem. En medlem säger att han inte ”ser några nackdelar, bara fördelar, det är

ett enkelt sätt att komma samman och komma överens. Om vi kommer med ett förslag eller meddelande så står alla för det”. En annan medlem i rådet

menar att ”fördelen är att det är enkelt att komma igång, i ett råd sitter alla

på sitt eget mandat. Det var ju meningen med en enkel start att man kom in med sina frågeställningar, kunskaper och perspektiv”.

Flera medlemmar svarar att de inte kan se några nackdelar överhuvudtaget med ett råd. Några anser dock att ett råd sällan kan lösa svåra frågor då man rådet i första hand har en rådgivande funktion. En medlem är av denna upp­ fattning och uttrycker det så här: ”Alla olika parter får förståelse för andras

perspektiv, men nackdelen är att alla beslut som fattas är i konsensus trots att det finns olika intressen mellan organisationerna”. En medlem anser att det

är begränsande att Nationella Snöskoterrådet inte kan lösa de svåra frågorna och att det i ”fortsättningen borde vara bra att ha ett regeringsuppdrag”. En annan medlem menar att: ”Jag ser inga nackdelar med rådet men visst

kunde det vara mer beslutande. Ett råd kan ju inte besluta åt andra myndig­ heter. Vi har ju diskuterat vem som ska ta ansvar för rådet. Rådet efterlyste att regeringen skulle peka ut en myndighet men så blev det inte”.

(22)

Rådet har levt upp till överenskommelsen

Vi ställde frågan till medlemmarna om de upplevt att Nationella Snöskoter­ rådet varit bra, fungerat som det var tänkt och nått sina mål. Rådet har inga tydligt uttalade mål men rådets överenskommelse tydliggör att rådet ska syfta till att utveckla en hållbar snöskotertrafik genom att förena närings­ verksamhet och allas naturupplevelser. Detta ska ske utan att skada eller störa människor, djur, miljö eller egendom. Överenskommelsen anger även att rådets samarbete ska omfattas av öppenhet, trovärdighet och kreativitet. Detta kan brytas ned till engagemang från respektive organisationers ledningar, fokus på åtgärder som är genomförbara inom rimlig tid, att resurser avsätts för planerade åtgärder, fokus på uppföljning och utvärdering och representa­ tion från båda könen.

Medlemmarna anser att rådet överlag har levt upp till överenskommelsen. Flera lyfter fram att viljan från samtliga organisationer varit god även om vissa organisationer stått långt ifrån varandra i vissa frågor. En medlem beskriver att alla upplevt att de vunnit mer på att samverka än att enbart driva sina frågor: ”Viljan till samverkan har vuxit, samverkade man fick

man bättre effekt än att hävda sina synpunkter. Man fick bättre resultat via samverkan”. Engagemanget beskrivs som stort från alla parter. Däremot lyfte

några medlemmar att de inte är nöjda med att så få kvinnor suttit med i rådet mellan åren 2007–2012.

Jämför man med Nationella Snöskoterrådets egen webbenkät som nästan samtliga rådsmedlemmar svarade på under hösten 2011 så ger den en över­ vägande samstämmig bild med djupintervjuerna bortsett från att två av nio medlemmar inte instämde i påståendet att alla involverade organisationer bidrar med stort engagemang.

Handlingsplanerna ett effektivt arbetssätt

Nationella Snöskoterrådet arbetar med så kallade handlingsplaner. Handlings­ planerna är dokument som fastställs varje år och där det framgår vilka arbets­ uppgifter rådet tagit sig an och vem som ansvarar för att genomföra uppgifterna. I vissa fall knyts även en budget till arbetsuppgiften. Handlingsplanerna

följs upp vid de återkommande rådsmötena. Arbetsuppgifterna bestäms av rådets medlemmar men bereds oftast i rådets arbetsutskott, som består av Trafikverkets samordnare, Naturvårdsverkets representant samt de båda ordföranden från SSCO och SNOFED.

Då handlingsplanerna utgör en viktig del av rådets arbete frågade vi med­ lemmarna hur de tyckte arbetet med handlingsplanerna fungerat. Samtliga medlemmar anser att handlingsplanerna möjliggjort ett bra arbetssätt. De flesta anser att rådet också fullföljt det mesta som det fastslagit i de årliga handlingsplanerna. De har gett alla möjlighet att påverka vilka uppgifter som ska komma med i handlingsplanerna och frågorna har inte ”tappats bort” eftersom man följt upp varje uppgift på rådets möten. En medlem uttrycker

(23)

att handlingsplanerna är ett ”bra sätt att visa vad rådet gör. Rådet har ju

åstadkommit en hel del men personligen kan jag tycka att de är ganska detaljerade och att man kunnat sålla lite och prioritera mer”.

Medlemmarna menar att rådet i de flesta fall klarat av arbetsuppgifterna i tid, men medger samtidigt att vissa uppgifter har skjutits fram till kommande handlingsplaner eller inte genomförts. En medlem menar att framgångarna med handlingsplanerna har varierat, ”ibland går det bra och ibland får vi tjata

då en punkt funnits kvar”. Något som flera medlemmar valde att ta upp var

tidsbrist. En medlem menar att det vore önskvärt att arbetet i rådet kunde gå ”fortare, men att det oftast har berott på tidbrist”. Flera medlemmar menar att de har för lite tid att lägga på konkreta arbetsuppgifter varför de flesta av frågorna har hamnat på Trafikverkets samordnare och Naturvårdsverkets representant då de haft både mer tid men också en budget med sig in i rådet. En medlem menar att ”en annan variant av arbetsupplägg vore att man kunde

haft ett råd där Snöskoterrådets samordnare gjorde det mesta av jobbet och stämde av, men nu har man förlagt arbetsuppgifterna på myndigheterna där frågan berör mest”, vilket också gör att många frågor hamnar på Trafikverket

och Naturvårdsverket.

De flesta medlemmar nöjda med inflytandet

Samtliga medlemmar anser att de har haft inflytande i rådet. De flesta menar att alla har samma inflytande medan några andra menar att de medlemmar som sitter i rådets arbetsutskott har mer inflytande än de andra. Det betraktas dock inte som negativt då man menar att arbetsutskottet fått mycket uträttat.

”Det handlar ju om tid och kunskap, de som har mest inflytande är ju Trafikverket och Naturvårdsverket och det är positivt för de har gjort bra jobb och tagit på sig många arbetsuppgifter.”

En vanlig uppfattning är att medlemmarna upplever att det råder en tillåtande atmosfär i Nationella Snöskoterrådet. En medlem uttrycker att: ”Alla tycker

inte lika och man har olika ingångar. Man kan säga vad man tycker även om man står långt ifrån varandra”. En annan medlem menar att till viss del

kommer inflytande genom att man själv tar initiativ och säger vad man tycker: ”Det är ju lite grann så, det var ju så i sandlådan också, den som gapar mest

får mest uträttat”.

Rådet har träffats tillräckligt ofta

Rådet har träffats två gånger per år, ett tillfälle på hösten och ett tillfälle på våren. De flesta anser att rådet träffas tillräckligt ofta. Detta beror dels på att medlemmarna inte har mer tid att lägga på rådet samt att resekostnaderna bekostas av medlemorganisationerna själva. Rådets arbetsutskott har via tele­

(24)

fonmöten berett det löpande arbetet en gång i månaden något som underlättat när väl rådet sammanträtt, menar flera medlemmar.

”Beroende på hur man kan jobba med frågorna under tiden är två möten tillräckligt. Det är svårare för myndigheterna att lägga så mycket tid under vissa perioder, men i och med att man har ett arbets­ utskott så att man kan bereda frågor så funkar det.”

Samverkansklimatet i rådet har varit bra

Intervjupersonerna har gett uteslutande positiva svar på våra frågor kring samverkansklimatet i Nationella Snöskoterrådet. En annan medlem menar att trots olika uppfattningar ”har vi förståelse för varandra, det finns inga taggar

utåt, det är trevlig stämning i alla fall och det är en bra början för samverkan”.

Ytterligare en medlem beskriver att medlemmarna i rådet ”överlag har en stor

vilja till samverkan men alla håller inte med hela tiden, det har varit på en lämplig nivå. Är man oense har man inte drivit frågan vidare, man driver bara frågor där man är överens”. Flera medlemmar vittnar om att snöskoterfrågan

varit källa till konflikter innan rådet bildades. En medlem menar att samar­ betet genom Nationella Snöskoterrådet har ökat förståelsen för varandras perspektiv och minskat konflikterna mellan de olika organisationerna.

”Innan 2007 var det inte lätt, då stod man extremt långt ifrån varandra mellan myndigheterna och skoterorganisationerna. Idag så står man närmre varandra, om det beror på annat folk och annat syns­ sätt vet jag inte, men vi har fått jobba tillsammans länge och fått insyn i varandras arbetssätt och tankesätt, detta har skapat förståelse och acceptans. Vi tycker olika men mer lika än olika.”

Mer resurser krävs för större frågor

Nationella Snöskoterrådets budget har varierat, men legat på cirka en miljon kronor per år. Trafikverket har bidragit med 500 000 kr och Naturvårdsverket har bidragit med 250 000 kr. Trafikverkets samordnare har kunnat lägga en tredjedel av sin arbetstid på Nationella Snöskoterrådet. De övriga i rådet har inte bidragit till rådets budget. Däremot har deras arbetsgivare bidragit med arbetstid avsatt för rådet samt tjänsteresor till Rådets möten samt det årliga snöskoterforum som rådet arrangerar.

”Utifrån den ambitionsnivån vi haft och målsättningar vi jobbat med har det räckt, men ska vi höja nivån och jobba mer professionellt så krävs det mer pengar. Vi har ju anpassat oss efter de pengar vi haft.”

(25)

Det har varierat hur mycket tid medlemmarna kunnat lägga på rådet beroende på vilken organisation de företrätt. De flesta medlemmar vi talat med anser att resurserna räckt till vad rådet föresatt sig att göra. Däremot föreligger det enighet i att mer resurser måste till om Nationella Snöskoterrådet ska ta sig an fler och större arbetsuppgifter. Detta uttrycks också i en intern webbenkät som medlemmarna svarade på i slutet av år 2011. Där uttryckte fyra av tio att de instämde helt medan och fem av tio att de delvis instämde i att Nationella Snöskoterrådet ser till att avsätta tillräckliga resurser för planerade åtgärder. En medlem säger att ”alla vill ha mer pengar. Vi har anpassat verksamheten

utifrån de resurser vi haft, men ibland har vi inte kunnat genomföra något då medel har saknats”. Medlemorganisationerna får bekosta sina representanters

tid och tjänsteresor de lägger på Rådets möten. För att kunna ta tag i större frågor än rådet hittills arbetet med krävs mer resurser men också ett förtydli­ gande om hur mycket tid som medlemmarna ska lägga på sin medverkan i rådet och de arbetsuppgifter som följer av detta, menar några medlemmar. Bland annat måste rådet kunna täcka resurser för tjänsteresor om antalet möten skulle bli fler.

Förväntningar på rådet har delvis infriats

Medlemmarna uppfattar att många utanför Nationella Snöskoterrådet förvän­ tar sig att Rådet ska har mer beslutsmandat än vad det har. En medlem tror att många uppfattar det som att Nationella Snöskoterrådet är en myndighet. Ibland kommer det frågor om det, säger medlemmen. Den som tittar på hem­ sidan kan få det intrycket, menar medlemmen, särskilt om man tittar på vilka som är med i rådet.

”Jag trodde att vi skulle komma längre än vad vi gjorde men i efterhand

förstod jag att det var ett samverkansråd och att det krävs ett nytt uppdrag för att komma vidare”, säger en medlem. En annan medlem hade förväntningar

på att rådet skulle ha mer att säga till om än vad det har: ”Vi har ingen beslu­

tanderätt eller något att säga till om. Medlemmarna har efterhand förstått att vi inte har makt i rådet. Men från början trodde alla att vi kunde bestämma”.

En annan medlem anser också att det finns förväntningar på att rådet ska lösa frågorna om snöskoterleder.

Hur ser medlemmarna på rådets framtid?

Den första frågan på temat framtid vi ställde var hur rådets medlemmar såg på Nationella Snöskoterrådets framtid. En vanlig förhoppning är att Rådet ska fortsätta i någon form eftersom det finns ett behov av att samla ”Skotersverige” och prata om olika problem och frågor. En medlem förklarar att snöskoterfrågan är utspridd på många aktörer och att det är viktigt att aktörerna kan prata ihop sig och förstå varandras mål och agendor. Medlemmen säger att ”Nationella Snöskoterrådet är ett forum för att träffas

(26)

En annan medlem menar att ”med ledning av det som hittills varit måste rådet

finnas, annars kliver vi några år tillbaka i tiden och då börjar tjafset mellan olika aktörer igen”. Medlemmen anser att det har blivit bättre och bättre under

åren med Nationella Snöskoterrådet: ”Vi pratar ju med varandra, både pimplare

och freeriders. Jag har märkt att det här har förbättrats hela tiden”.

En medlem anser att Nationella Snöskoterrådet är ett bra forum för att driva snöskoterfrågorna men att det också finns ett problem över hela landet med fyrhjulingar. Ökad försäljning nära befolkningscentra kommer att leda till att konflikterna ökar, enligt medlemmen, som därför föreslår ett delat råd med en barmarksdel och en snöskoterdel. Medlemmen är dock tydlig med att Nationella Snöskoterrådet ska finnas kvar.

En annan medlem anser också att Nationella Snöskoterrådet varit en bra form för att träffas och utbyta erfarenheter. Medlemmen anser dock att ”arbetet med snöskoterfrågorna måste ta ett steg till för annars går det i stå”. Den centrala frågan för denna medlem är skötsel och drift av snöskoter­ leder och menar att ”denna kärnfråga måste lösas annars trampar rådet i

samma spår hela tiden. Ska vi ha skoterleder eller förbjuda körningen utanför lederna”, frågar sig medlemmen.

Ett annat tema i intervjumaterialet är att Nationella Snöskoterrådet skulle behöva ett tydligt mandat. Frågan om lederna beskrivs som ett exempel där det är svårt att nå en gemensam syn och där Nationella Snöskoterrådet kan föra fram förslag till den politiska arenan om hur det skulle kunna se ut. Nationella Snöskoterrådet skulle kunna bli ett tydligare beredande organ till politikerna, menar medlemmen.

Flera medlemmar anser att rådet skulle bli tyngre med tydliga uppdrag för att exempelvis klara frågan om betalleder eller skatt på snöskoter. Ett uppdrag till rådet skulle också lyfta rådet till att exempelvis bli ett beredande organ till regeringen. Flera medlemmar är också eniga om att det under de närmsta fem åren kommer att behövs ett snöskoterråd och att råd är en bra samverkans­ form vid frågor där olika aktörer har ett delat ansvar. I tillägg anser medlem­ men att Nationella Snöskoterrådet fungerat bra jämfört med andra råd.

Alla rådsmedlemmar är dock inte odelat positiva till Nationella

Snöskoterrådets framtid. En medlem säger att om rådet ska fortsätta i samma form kommer organisationen att överväga sitt deltagande.

”Vi upplever att våra frågor inte kommer fram i den utsträckning vi önskar. Kommer det inte ett tydligt uppdrag från regeringen kommer vi att överväga vårt fortsatta engagemang.”

Vad händer om rådets uppdrag förblir detsamma?

För att svara på frågan om hur medlemmarna i Nationella Snöskoterrådet bedömer möjligheterna för ett oförändrat Snöskoterråd att lyckas i framtiden ställde vi följande fråga: Hur ser utvecklingsmöjligheterna att komma vidare ut om rådet får 5 nya år med samma uppdrag?

(27)

En medlem anser att ett oförändrat Nationellt snöskoterråd är ett bättre alter­ nativ än att lägga ner. Det vore dock bättre med formell status och ett formellt uppdrag anser medlemmen. Samma medlem anser att rådet skulle få svårt att lösa finansiering av snöskoterleder utan nytt uppdrag och att det skulle krävas mer tid och pengar. Medlemmen säger att ”snöskoterlederna är en brin­

nande fråga för hela skotersverige. Trycket blir högre och högre, Nationella Snöskoterrådet har växt ur kostymen”. En medlem anser att ett snöskoterråd

i oförändrad form som en frivillig överenskommelse med lite medel kan göra mer men att det blir svårt att lösa en svår fråga som snöskoterlederna utan ett tydligt uppdrag med resurser.

Det är ett vanligt tema i intervjumaterialet att Nationella Snöskoterrådet bör ta ytterligare ett steg och få ett tydligare uppdrag. Det är dock inte en helt entydig inriktning eftersom några medlemmar föredrar att ”skynda långsamt”.

Det finns ett antal saker som snöskoterrådet kan arbeta vidare med i fall inget tydligare uppdrag ges. En medlem säger att på fem års sikt kan det säkert vara till nytta med ett liknande snöskoterråd. Det skulle gå att samla ihop myndigheter för att söka lösningar på det sätt medlemmen anser att Nationella Snöskoterrådet arbetat den senaste tiden. En annan medlem ser en utveckling där Nationella Snöskoterrådet vid oförändrade förutsättningar jobbar vidare med mer fokus på säkerhet, turism och miljöaspekter. En medlem som fokuse­ rar på handlingsplanerna anser att det finns mycket kvar att jobba med. Detta kan göras med samma organisation och arbetssätt som tidigare.

Det råder delade meningar om Nationella Snöskoterrådet kan klara svåra frågor som finansiering av underhåll av leder, om man verkligen får köra snö­ skoter i Sverige och hur man tillsammans med turistbranschen kan utveckla turismen genom snöskotern. En medlem anser att rådet behöver bredda sig för att klara exempelvis snöskoterturistfrågorna. Här kanske Konsumentverket och Tillväxtverket kan bidra, menar medlemmen. Att fastställa lagligheten kräver insatser både från Naturvårdsverket och Trafikverket men också insatser från närings­ och miljödepartementen. Rådet skulle, enligt en medlem, kunna vara en remissinstans. En annan medlem anser att ett oförändrat råd skulle försämra utvecklingsmöjligheterna eftersom rådet ”kommit nästan till vägs

ände, vi har gjort det vi kan göra, nu skulle vi vilja ta ett steg till och komma med tyngre saker och inte bara informationsmaterial”. En annan medlem

menar att när riksdagsledamöter ställer frågor i riksdagen och ministern hän­ visar till rådet är det ofta tvivelaktigt då rådet inte har någon makt eller något mandat. ”Rådet kan ge råd och utföra vissa saker, men inte stifta lagar eller

säga till kommuner att göra si eller så. Förväntningarna är för stora ibland, man kan ju säga att rådet är ganska tandlöst.” En annan medlem säger

att ”vi kommer inte framåt i alla frågor då vi inte tycker lika i alla frågor.

Snöskoterleder är dock en sak alla inblandade organisationer och myndigheter är överens om som en viktig del i att få bättre ordning på snöskotertrafiken”.

(28)

Tydligare politik behövs

Nationella Snöskoterrådets frågor spänner över många politikområden och flera myndigheters ansvar. Detta är en av orsakerna till att rådet bildades. Frågornas karaktär och det otydliga ansvaret har också gjort att Nationella Snöskoterrådet har fått en relativt oklar roll för sin omgivning.

Flera medlemmar menar att de tror att få känner till Nationella

Snöskoterrådet. Rådets status och mandat är också otydligt. Det är vanligt att medborgare som kommer i kontakt med rådets medlemmar säger sig upp­ fatta Nationella Snöskoterrådet som en myndighet då de exempelvis gått in på rådets hemsida. Två av våra intervjupersoner menar att rådet inte varit särskilt mediala vilket kan förklara den okunskap om rådet som de stött på.

”Rådet har inte varit mediala jämfört med exempelvis

Fjällsäkerhetsrådet, man har heller aldrig mätt hur medialt Nationella Snöskoterrådet varit och nästan inte gett ut några pressmeddelanden”

Några medlemmar upplever också att snöskoterfrågan är otydligt förankrad i politiken och på departementen. Något som också kan förklaras av att frågan skär över flera politikområden och departement. Flera medlemmar påpekade att politiker i riksdag och regering missförstått rådets mandat och funktion. Vid flera tillfällen har även ministrar och riksdagsledamöter hänvisat till rådet i snöskoterfrågor när de fått frågor som rör snöskoteråkning. Detta trots att Nationella Snöskoterrådet varken fattar några principiella beslut eller tillämpar myndighetsutövning.

En medlem säger att ”politiker på toppnivå trodde att rådet kunde

bestämma något. Efter en debatt i riksdagen i våras hade vi ett möte med departementet för att klargöra att vi inte har någon makt”. En medlem upp­

lever att man gömt sig bakom Nationella Snöskoterrådet och att riksdag och regering har känt sig nöjda med att slippa alla detaljfrågor. Andra medlemmar tror inte att miljöministern idag har en klar bild över vad rådet är för något. Men det kan lika gärna vara så att man missuppfattat syftet och mandatet med rådet, menar andra medlemmar.

”Sista åren är det ingen som vill äga frågan. Det började på närings­ departementet. Sedan hamnade det på miljödepartementet. Ingen vill äga frågan då den berör både näring och lite miljö och lite justitie­ frågor. Ganska många handläggare har kommit och gått, det har varit råddigt. Nu har vi en handläggare på miljödepartementet och då jobbar vi mot dem.”

Skiftet av departement kan delvis förklaras av att Vägverket hade sektors­ ansvar som omfattade en hel del samverkan med andra aktörer, vilket inte Trafikverket har i samma utsträckning. Näringsdepartementet uppfattar därför snöskoterfrågan som udda. ”Problemet är att alla säger så”, säger en medlem.

(29)

Nationella Snöskoterrådet i den bästa av världar

I intervjuerna med medlemmarna i Nationella Snöskoterrådet ställde vi en fråga om hur man bör organisera snöskoterfrågorna i framtiden. Medlemmarna ombads att tänka sig ett önskvärt framtidsscenario för snö­ skoterfrågorna.

En vanlig uppfattning om snöskoterfrågans framtid är att det krävs ett tydligt uppdrag för att Nationella Snöskoterrådet ska fungera.

En medlem säger att ”vi tycker att regeringen ska lämna ett tydligt uppdrag

till en snöskotergrupp av något slag, där representanter från olika intressenter deltar. Men regeringen måste vara tydlig med vad de vill åstadkomma om man ska kunna lösa de svåra frågorna”. En annan medlem anser att snöskoter­

frågan bör ligga på något departement och att det inte spelar någon roll om det blir närings­ eller miljödepartementet. Det viktiga är att myndigheten får ett tydligt uppdrag.

”Det är inget fel att man träffas olika grupper emellan men man måste sätta ned foten framöver och beslutet måste ligga utanför själva samverkansgruppen. En ansvarig myndighet måste kopplas in. Skoteråkarna undrar vilken som är den ansvariga myndigheten.”

Ett forum där man samlas från olika håll är jättebra, men sedan måste man till slut komma fram till kontroversiella saker där någon annan måste fatta beslut om det, säger en medlem. En annan medlem anser att många besluts­ fattare inte förstår hur stor snöskoterfrågan är och säger att ”vi har nästan

300 000 snöskotrar i Sverige och 400 000 motorcyklar. Frågar man norr­ länningar så känner de många som har skoter. Jag önskar mer tyngd åt snöskoterfrågan. Framförallt att politiker fattar vad skoter är för något”.

”Snöskoterfrågan berör inte hela landet. Det handlar mest om de norra

länen. Ska Naturvårdsverket sköta rådet ska man ha kompetens och ambition, inget kan vara värre än att det hamnar på en myndighet som inte vill göra det eller som inte har resurser”, säger en medlem och föreslår att en länsstyrelse

istället kan samordna snöskoterfrågan. ”Det kan räcka med en välinitierad

och intresserad person som driver frågan. Det behöver inte vara en myndighet som har många frågor som berörs av skoterfrågorna”, fortsätter medlemmen.

En annan medlem förklarar att varje kommun har bekymmer med att få ord­ ning på snöskoterfrågan och ett större engagemang från kommunerna skulle vara bra.

En medlem förklarar att Trafikverket har planeringsansvaret för vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar och underhållsansvaret för statliga vägar och järnvägar. Naturvårdsverket har ansvaret för skyddade områden och statliga sommar­ och vinterleder. Den nuvarande situationen för snöskoterleder upplevs som spretig med kommundrivna och statliga leder samt de leder klubbarna tillhandahåller. Medlemmen anser att det bör finnas någon aktör som har ett samlande planeringsansvar och sedan bör huvudmannaskapet över lederna

(30)

lednät, en snöskotrarnas E4, sedan kan man lägga på mer finmaskiga nät. I och med det så skulle man lättare kunna ta fram en samlad ledkarta som är bra med insamlad information från kommunerna. Bra snöskoterleder är bra av flera skäl – tillgänglighet, säkerhet, störningar, mm”, tillägger medlemmen.

”Finansieringen av byggande och underhåll av snöskoterleder är en mycket

viktig fråga som bör få en hållbar lösning. Ett sätt att finansiera olika snö­ skotersatsningar vore om man lägger en årlig kostnad eller skatt per skoter”,

fortsätter medlemmen. En annan aspekt som upplevs kunna bli bättre är säkerheten. På Trafikverket görs exempelvis olyckskartläggningar på väg­ och järnvägsolyckor, men om en olycka sker i terrängen är det ingen som gör en utredning över det i dagsläget.

En medlem anser att det är viktigt att man vet vem som har ansvar för terrängkörningsfrågan. En tydlig huvudman efterfrågas. ”Nationella

Snöskoterrådet skulle kunna utgöra en sådan styrelse som blir ansvarig och sedan hoppas jag att man får till finansiering av leder”, säger medlemmen.

”I Finland har de bra leder med samma plikter som för personbil. Skyltningen är också prydlig. Jag vill att Sverige når dit inom 10 år.”

En medlem har Finland som förebild vad beträffar snöskoterfrågan och vill lyfta arbetssätt därifrån. En annan medlem nämner att klassning av skotrar skulle kunna vara en fråga för rådet i framtiden.

”Jag ser också att man ska jobba med en klassning av skotrar precis som med motorcyklar, en 16­åring ska inte köra en stor maskin med 200 hästkrafter. Det hoppas jag att man når fram till.”

Det finns även synpunkter i Nationella Snöskoterrådet vars lösning inte nödvändigtvis kräver ett utökat uppdrag eller tydligare beslutskapacitet. En medlem anser att ”man måste skynda långsamt och ha dialog med folk.

Det går inte att köra över folk och man måste följa upp det man genomfört”.

Nationella Snöskoterrådets referensgrupp

Nationella Snöskoterrådets medlemsorganisationer har sedan cirka ett år varsin referensgrupp kopplad till sig. Referensgrupperna är tänkta att fungera som bollplank för rådet. Referensgrupperna kan med andra ord beskrivas som ett relativt nytt tillskott för Nationella Snöskoterrådet. Rådsmedlemmarna har olika erfarenheter från arbete med referensgruppen. Några medlemmar har använt sig av referensgruppen som ett bollplank medan andra inte använt sig av dem alls.

”Jag har använt min referensgrupp”, säger en medlem. En annan säger att ”det är omöjligt för mig att få en tydlig bild av vad min organisations med­

lemmar vill. Jag har varit i kontakt med tjänstemän, varit på årliga träffar och tagit fram en skrift om snöskoter”. En annan medlem har inte haft någon

(31)

särskild grupp eftersom frågorna spretar så mycket. ”Jag har skött det utifrån

vad frågan handlat om men jag har inte haft frågor som krävt en fast referens­ grupp.” En annan medlem säger att ”jag har pejlat av lite grann men inte i specifika frågor. Vi har inte haft så stort behov heller”. Andra medlemmar har

haft mer kontakt med sin referensgrupp. ”Vi tar upp vad som känns angeläget

och det bollas till referensgrupperna”, säger en medlem.

”Referensgruppen är det enda som inte riktigt fungerat som det är tänkt”, säger en medlem. Flera medlemmar menar dock att referensgruppen är en ganska ny företeelse och att rådets medlemmar bör arbeta vidare med att använda referensgruppen på ett bättre och tydligare sätt.

Telefonenkät med deltagare i Nationella

Snöskoterrådets referensgrupp

Hälften (50 procent) av de tillfrågade referenspersonerna anser att de kunnat påverka Nationella Snöskoterrådet i liten utsträckning eller inte alls, medan mindre än hälften (30 procent) upplever att de kunnat påverka Nationella Snöskoterrådet i stor utsträckning. Tjugo procent svarade att de inte visste i vilken utsträckning de kunnat påverka Nationella Snöskoterrådet.

Nästan hälften (45 procent) av de tillfrågade upplever att de haft kontakt med sin representant i stor utsträckning. Drygt hälften (55 procent) av dem som svarade på enkäten upplever att de i stor utsträckning fått återkoppling eller feed­back från sin representant. Ännu fler (65 procent) upplever att de i stor utsträckning fått återkoppling eller feed­back från rådets samordnare.

Knappt hälften (40 procent) anser i stor utsträckning att referensgruppen fungerat på ett tillfredsställande sätt, medan en fjärdedel (25 procent) upp­ lever endast i liten utsträckning att referensgruppen fungerat tillfredsställande sätt. Fem procent svarade att de inte alls upplevde att referensgruppen fungerat på ett tillfredställande sätt. Nästan en tredjedel (30 procent) svarade att de inte visste om referensgruppen fungerat på ett tillfredsställande sätt.

En majoritet (55 procent) av de personerna i referensgruppen vi talat med anser att Nationella Snöskoterrådet har gjort rätt saker (se figur 2). Det är också en övervägande del av de tillfrågade som upplever i stor utsträckning (50 procent) eller helt och hållet (15 procent) att Nationella Snöskoterrådet levt upp till deras förväntningar.

(32)

Figur 2. I vilken utsträckning anser du att Nationella Snöskoterrådet gjort rätt saker?

De tillfrågades syn på snöskoterfrågans framtid

Vi frågade de utvalda personerna i referensgruppen i vilket utsträckning de ansåg att Nationella Snöskoterrådet kan lösa de svåra frågorna i framtiden. De tillfrågade är delade i frågan om Nationella Snöskoterrådet kan lösa de svåra frågorna i framtiden, men något fler är positivt inställda (se figur 3).

0 10 20 30 40 50 60

Inte alls I liten

utsträckning utsträckningI stor Helt och hållet Vet ej

Procen t 0 10 20 30 40 50

Inte alls I liten

utsträckning utsträckningI stor Helt och hållet Vet ej

Procen

t

Figur 3. I vilken utsträckning anser du att Nationella Snöskoterrådet kan lösa de svåra frågorna i framtiden?

Figure

tabell 1. Hinder för samverkan. (danermark & kullberg 1999).
tabell 2. organisationernas motiv till delaktighet i rådet.
Figur 2. I vilken utsträckning anser du att Nationella Snöskoterrådet gjort rätt saker?
Figur 4. Interaktionssätt i Nationella Snöskoterrådet.
+2

References

Related documents

Vi ska alltid sätta barnen och ungdomarna i centrum och arbeta för att de inte tvingas välja en idrott i tidig ålder.. Vi har uppmärksammat att det finns föreningar som kan ha

Budgetprocessen ska ge landstinget möjlighet till nödvändiga prioriteringar, men tiden från att verksa mheten lämnar planeringsförutsättningar till att budgetramarna per

Landskapskonventionen anger inte bara mål och inriktning för arbete med landskap, den innehåller också krav på konkreta åtgärder rörande bland annat kartläggning av landskap

Länderna i Nord är skyldiga att betala kompensation för övergreppen på kontinenten och låta de afrikanska regeringarna genomföra de ekonomiska reformerna utan inblandning.. -

självmordsprevention. Den universella preventionen vänder sig till befolkningen i allmänhet och syftar till att sprida kunskap om psykisk ohälsa och suicidalitet samt till att

Majoriteten vill att Utbildnings- och arbetsmarknadskontoret gör en analys av orsaker till att Sollentunaelever inte går ut gymnasiet på fyra år, och även titta på om det skiljer

Kammarrätten har upprättat beslut om tillämpning av Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om gallring av handlingar av tillfällig eller ringa betydelse RA- FS 1991:6

Komplettera regeringens klimatpolitiska handlingsplan, så att den även visar hur regeringens samlade politik inom alla relevanta utgiftsområden sammantaget bidrar till att nå