Proaktiv Interferens i Arbetsminnet:
Åldersskillnader och Kopplingen till Negativa Tankar
Oskar Johansson & Sofia Robertson
Institutionen för Juridik, Psykologi och Socialt Arbete, Örebro Universitet Handledare: Professor Jonas Persson
Examensuppsats Psykologprogrammet, 30 hp VT2020
Sammanfattning
Proaktiv interferens (PI) uppstår när äldre, irrelevant minnesinformation stör nyinlärning eller framplockning av relevant information. PI påverkas av faktorer som familjaritet och
inkodning av kontextuell information. Tidigare forskning indikerar att PI har en koppling till minnets åldrande och negativa tankeprocesser, såsom oro och ruminering. Studien undersökte om ett anpassat arbetsminnestest (2-back) kan inducera PI och om irrelevant information med olika grader av familjaritet ger olika grad av PI. Studien syftade också till att undersöka om äldre upplever mer PI än yngre samt om PI går att koppla till grad av oro och ruminering. 15 yngre vuxna (20-30 år) och 10 äldre vuxna (65-69 år) genomförde ett datoriserat 2-back-test och fyllde i skattningsformulär (PSWQ och RRS-BR). Resultatet visade att PI inducerades av testet och att PI minskade när familjariteten minskade. Resultatet visade också att äldre upplevde en signifikant högre grad av PI på ett mått, men inte på ett annat. Ingen signifikant koppling mellan PI och oro eller ruminering hittades. Resultaten bör dock tolkas med försiktighet.
Abstract
Proactive interference (PI) occurs when older and irrelevant memory information interferes with new learning or retrieval of relevant information. PI is influenced by factors such as familiarity and the encoding of contextual information. Previous research indicates that PI has a link to age-related memory decline and negative thought processes such as worry and rumination. The study investigated whether a modified working memory test (2-back) can induce PI and if irrelevant information with different degrees of familiarity induces different degrees of PI. The study also aimed to investigate whether older adults experience more PI than younger adults and whether PI can be linked to the degree of worry and rumination. 15 younger adults (20-30 years) and 10 older adults (65-69 years) performed a computerized 2-back test and completed self-report questionnaires (PSWQ and RRS-BR). The result showed that PI was induced by the test and that PI decreased as familiarity decreased. The results also showed that the older adults experienced a significantly higher degree of PI in one measure, but not in another. No significant association between PI and worry or rumination was found. The results should be interpreted with caution.
Proaktiv Interferens i Arbetsminnet:
Åldersskillnader och Kopplingen till Negativa Tankar
Minnets kopplingar till det mänskliga fungerandet är många och komplexa. Flera olika minnessystem samverkar för att upprätthålla vår förmåga att tänka, känna och lära oss nya saker. Precis som människor generellt förändras över tid går människors minne igenom flera förändringar. Minnesproblem har en tendens att öka med åldern och Bassett och Folstein (1991) visade att 43% av äldre mellan 65–74 år upplever minnesproblem, medan motsvarande siffra var 88% för de över 85 år. Upplevda minnesproblem riskerar i sin tur att leda till en lägre livskvalitet för de drabbade (Mol et al., 2007; Montejo et al., 2012). Hur minnet fungerar har med andra ord kopplingar även till vårt mående. Att förstå specifika
minnesprocesser kan leda till en större förståelse av hur minnet förändras över tid och hur minnet är kopplat till psykisk ohälsa.
Människors minnessystem delas traditionellt upp i arbetsminnet och långtidsminnet (Squire, 2004). Långtidsminnet består av minnen som lagras under lång tid, medan
arbetsminnet hanterar den information som finns i vår uppmärksamhet. Kapaciteten hos arbetsminnet är begränsad och vi klarar endast av att hålla en mindre mängd information i medvetandet (Baddeley, 2007). Arbetsminnet verkar även hjälpa till med att ta fram information som finns lagrad i långtidsminnet, och när vi minns tidigare händelser eller resonerar är arbetsminnet aktivt (Baddeley, 2007). En del forskare har beskrivit arbetsminnet som en kontrollmekanism för att hantera tidigare lagrade minnen (Spillers & Unsworth, 2011). Arbetsminnet verkar dock ha en ännu större betydelse än så. Barrett et al. (2004) understryker att dess kapacitet är relaterat till en rad komplexa kognitiva uppgifter, såsom att kontrollera uppmärksamhet, lösa problem, anpassa sig till nya situationer och bearbeta emotionell information. Minnet består med andra ord av olika system som samarbetar. I många fall går det inte att säga exakt vilken del av minnet som är ansvarig för en uppgift.
Utöver att olika minnessystem samarbetar, så finns det också olika sätt att minnas. För att kunna ta fram komplett inkodad information behövs ett tydligt index, som gör att hjärnan vet var den ska leta efter sitt mål (Reisberg, 2013). Detta index använder sig av kontextuell information, som är kopplad till när och var informationen inkodades (Hardt et al., 2013). Att minnas något med hjälp av kontextuell information kallas återkallelse (Reisberg, 2013). Mccabe och Hartman (2008) föreslår att den kontextuella informationen kan vara svårare att minnas än själva minnesinformationen. Detta visar sig i att vi kan känna igen något som vi tidigare sett, utan att vara helt säkra på var eller när vi sett det. Processen kallas familjaritet, och är alltså en mindre komplett och mer implicit framplockning jämfört med återkallelse (Reisberg, 2013). Familjaritet och återkallelse bör båda involvera arbetsminnet, då
arbetsminnet hjälper oss att hitta och känna igen information (Szmalec et al., 2011). Den mer precisa återkallelsen prioriteras generellt sett av vårt minnessystem (Szmalec et al., 2011), men vid en hög grad av familjaritet eller vid brist på inkodade kontextuella ledtrådar kan arbetsminnet istället ta beslut baserat på igenkänning.
I vår vardag utsätts arbetsminnet för störningar som påverkar dess funktion. Något som kan störa arbetsminnets (och långtidsminnets) fungerande är det som kallas proaktiv interferens (PI). PI kan beskrivas som att äldre, inte längre relevant information stör
nyinlärning eller framplockning av relevant information (Jonides & Nee, 2006). Ett exempel på PI är att en person som nyss har bytt jobb behöver anstränga sig för att minnas vägen till det nya jobbet, då informationen om vägen till det gamla jobbet fortfarande finns kvar och aktiveras. Äldre information i minnet stör på detta sätt nyare och mer relevant information. Eftersom vi möter ett överflöd av information i vardagen behöver vi kunna fokusera på och prioritera den information som är viktigast för oss i stunden. Utan en förmåga att hantera PI blir vårt minne ineffektivt och vi får svårt att ta adaptiva beslut. Vid svårigheter att hantera PI
misslyckas arbetsminnet helt enkelt med att välja ut den mest relevanta informationen i stunden, kanske för att den gamla informationen är mer familjär än den nya.
Förmågan att hantera PI är en viktig funktion för människors minnessystem och är kopplat till både biologiska och psykologiska faktorer, däribland åldrande och psykopatologi. Tidigare forskning har visat att äldre människor, i jämförelse med yngre, har svårare att hantera konflikten mellan äldre irrelevant information och nyare, mer relevant information (Samrani et al., 2017). Det finns med andra ord individuella skillnader i människors förmåga att hantera irrelevant information, och därför är det också motiverat att undersöka hur
hantering av irrelevant information är kopplat till andra psykologiska fenomen som varierar mellan människor. Svårigheter med att rensa irrelevant information från arbetsminnet har som exempel visat sig vara kopplat till både oro och ruminering (Zetsche et al., 2018), vilket kan bero på aktivering av information som inte är relevant för den nuvarande kontexten, även om detta samband inte utforskats i detalj. Utifrån ovanstående är det motiverat att vidare
undersöka åldersskillnader i hanteringen av PI, samt undersöka kopplingen mellan förmågan att hantera PI och graden av oro och ruminering.
Proaktiv interferens i arbetsminnet
PI kan som nämnt störa arbetsminnets fungerande. Ett begrepp som brukar användas för att referera till en persons förmåga att hantera PI är interferenskontroll (Samrani & Persson, 2020). Mer specifikt kan interferenskontroll definieras som förmågan att inhibera familjär information, som inte är relevant i den nuvarande kontexten (Samrani & Persson, 2020). En god interferenskontroll gör att vi lättare inhiberar familjära signaler, och snarare kan gå på den kontextuella informationen som avgör hur relevant något är i stunden. Interferenskontroll tycks överlag vara en viktig funktion för arbetsminnets fungerande (Bunting, 2006; Jonides & Nee, 2006; Lustig et al., 2001), och verkar vara kopplat till en högre arbetsminneskapacitet (Aslan & Bäuml, 2011). En god förmåga till interferenskontroll
minskar distraktioner och gör oss mer effektiva (Kuhl et al., 2007; Wimber et al., 2015). Arbetsminnet är med andra ord beroende av kontroll av PI för att fungera väl, vilket gör att interferenskontroll antagligen är viktigt för många av de kognitiva funktioner som
arbetsminnet är involverad i.
Det finns sätt att experimentellt framkalla PI. Ett sätt är att inkludera familjära, tidigare presenterade stimuli som inte är relevanta för den uppgift deltagaren fått. Att stimulit är familjärt kan krocka med arbetsminnets återkallelse, som säger att informationen inte är relevant i stunden. Detta skapar interferens, som kan ta tid att lösa eller kan göra att det familjära stimulit prioriteras av arbetsminnet. När deltagaren ser det irrelevanta, men
familjära, stimulit i ett minnestest leder det ofta till längre svarstider och fler fel jämfört med nya, icke-familjära, stimuli som då inte leder till PI (McCabe & Hartman, 2008; Szmalec et al., 2011). Szmalec et al. (2011) föreslår att familjaritet hos ett stimulus är starkast när det nyligen varit relevant, och att interferens från familjaritet därför minskar över tid. Både visuospatiala stimuli och verbala stimuli har visat sig kunna användas för att inducera PI (McCabe & Hartman, 2008; Szmalec et al., 2011), vilket tyder på PI inte begränsas av typ av modalitet.
Ålderns inverkan på minnet
Flera förändringar av minnet sker i samband med åldrandet. Det episodiska minnet fungerar sämre ju äldre vi blir (Nilsson, 2003). Även prestation på arbetsminnestest påverkas av åldern, då äldre personer ofta presterar sämre på dessa test (Salthouse, 1994). Salthouse (1994) konstaterar också att åldrandet tycks påverka hur snabbt information processas i arbetsminnet, där äldre människor generellt sett är långsammare än yngre.
Det finns forskning som tyder på att även hantering av irrelevant information förändras med åldern. Hasher och Zacks (1988) konstaterar att äldre har en sämre
också visats av Samrani et al. (2017). Unga personer störs också av PI, men verkar snabbare kunna kontrollera interferensen (Samrani et al., 2017). Resultatet i artikeln av Samrani och Persson (2020) tyder också på att förmågan till att kontrollera störande information i arbetsminnet är kopplat till andra åldersrelaterade kognitiva nedsättningar.
En anledning till att äldre har svårare att hantera irrelevant information kan vara att de är sämre på återkallelse än yngre, medan framplockning baserat på familjaritet inte skiljer sig åt på samma sätt (Koen & Yonelinas, 2016). På grund av detta kan äldre ha svårare att ta fram information om när och var de lärt sig något, och förlitar sig därför mer på om de känner igen något eller inte. De kan därmed ha svårare att rensa arbetsminnet från irrelevant information när den är familjär, eftersom de inte kan få fram den kontextuella informationen som säger att informationen är irrelevant.
Skillnaden mellan äldres och yngres arbetsminnesfunktion är olika stor beroende på vilka test som används. Det finns studier som inte hittar några åldersskillnader kopplade till interferenskontroll (ex. Verhaeghen & De Meersman, 1998). Lustig och Jantz (2015) föreslår att detta beror på att dessa studier använder sig av tester där uppgiften hela tiden finns i testpersonens uppmärksamhet (ex. the Stroop task). I tester där deltagare behöver plocka fram information verkar kontrollsystemet belastas mer, vilket förklarar att sådana test oftare visar en åldersskillnad (Lustig & Jantz, 2015). Det verkar alltså som att äldres lägre kontroll av PI är tydligast när arbetsminnet belastas. Det är därför viktigt att testa åldersskillnader i
interferenskontroll med test där testpersonerna inte kan hålla uppgiften i sin uppmärksamhet, såsom N-back-test (Samrani et al., 2017).
Negativa tankar och minnet
Oro och ruminering påverkar människor negativt på flera sätt. Tillsammans brukar de kallas repetitiva negativa tankar och tycks överlag kunna verka som en transdiagnostisk faktor för psykopatologi, eftersom repetitivt negativt tänkande förekommer i flera psykiatriska
diagnoser (Wahl et al., 2019). De negativa tankarna vid psykiatriska diagnoser är ofta
återkommande och svåra att kontrollera (Ehring & Watkins, 2008). Både oro och ruminering förekommer dock även i normalpopulationen och är ett normalt mänskligt fenomen (Dupuy et al., 2001; Watkins, 2008). Skillnaden mellan oro och ruminering är inte alltid tydlig, men innehållet i oro är ofta fokuserat på framtida händelser (Wells, 2009) och hypotetisk till sin natur, medan ruminering oftare fokuserar på tidigare negativa händelser (Zetsche et al., 2018). Oro är ofta ett försök till problemlösning (Borkovec et al., 1983) och går att se som den kognitiva delen av ångest. Ruminering är istället repetitiva negativa tankar fokuserade på nedstämdhet. Det innefattar tankar som fokuserar på anledningen, meningen och
konsekvenserna av nedstämdheten (Capobianco et al., 2018). Både oro och ruminering
påverkar vår kropp genom att förlänga den fysiologiska och psykologiska återhämtningen från stress (Capobianco et al., 2018), och personer som oroar sig och ruminerar verkar ha ett högre blodtryck och ökade nivåer av kortisol (Ottaviani et al., 2016).
Det finns flera kopplingar mellan negativa tankar, känslor och minnet. Vid negativa känslor aktiveras representationer i arbetsminnet som matchar de negativa känslorna (Siemer, 2005). Moran (2016) fann i sin metaanalys att självskattning av ångest är kopplat till sämre arbetsminnesfunktion. I en metaanalys av Zetsche et al. (2018) presenteras en koppling mellan svårigheter att handskas med PI och repetitiva negativa tankar. Författarna fann ingen koppling mellan repetitiva negativa tankar och andra arbetsminnesprocesser. Kopplingen mellan rensning av irrelevant information och repetitiva negativa tankar fanns kvar även efter kontroll av andra symtom på depression och ångest, utöver repetitiva negativa tankar (Zetsche et al., 2018). Det finns dock vissa oklarheter i Zetche et al. (2018), då alla inkluderade studier inte tydligt mäter PI.
Vårt eget förhållningssätt till våra tankar tycks även det relatera till vårt arbetsminne. Decentrering innefattar att observera de negativa tankarna och se dem som tillfälliga mentala
event, samtidigt som tankarna tillåts att finnas utan fortsatt engagemang i dem. Förmågan att decentrera från negativa tankar kan öka rensningen av irrelevant information i arbetsminnet, medan ruminering minskar förmågan att uppdatera arbetsminnet (Kaiser et al., 2015). En oförmåga att hantera och släppa irrelevant och maladaptiv kognitiv information skulle följaktligen kunna vara kopplad till psykopatologiska processer.
För att sammanfatta finns det kopplingar mellan arbetsminnet och psykopatologi, däribland oro och ruminering. Oro och ruminering kan ses som icke-adaptiva negativa tankeflöden som inte är relevanta för den nuvarande kontexten. Att hantera PI skulle kunna bidra till att den mest kontextrelevanta kognitiva informationen prioriteras. Det är därför möjligt att oro och ruminering är relaterat till interferenskontroll. Kopplingen mellan
repetitiva negativa tankar som oro och ruminering och förmågan att hantera PI behöver dock utforskas mer.
N-back och mätning av PI i arbetsminnet
Det minnestest som används i denna studie är en version av N-back, som är ett väletablerat arbetsminnestest (Yaple et al., 2019). N-back bygger på att deltagarna får se en sekvens av stimuli, i detta fall ord. De ska då avgöra om det stimulus som för stunden presenteras matchar det stimulus som presenterades n-antal stimuli tidigare (Kane et al., 2007). I denna studie används ett 2-back-test, vilket innebär att deltagarna ska avgöra om det ord som visas på skärmen matchar det ord som visats 2 ord tidigare. De ord som matchar på rätt position (2-back) kallas för targets.
Det går att mäta hantering av PI med en anpassad variant av 2-back. Testet mäter då prestation på andra ord än bara targets. De ord som visats tidigare, men mer än två ord tidigare, kallas för lures. De tros kunna skapa PI då de är familjära, trots att de inte längre är relevanta för uppgiften (Samrani et al., 2017). En lägre träffsäkerhet, alltså fler felsvar, och längre reaktionstid på ord som är familjära jämfört med ord som är helt nya tyder på att
uppgiften inducerar PI, som deltagaren först behöver handskas med innan de kan svara. Ju längre reaktionstid och ju lägre träffsäkerhet på familjära ord jämfört med icke-familjära ord, desto svårare har personen att handskas med PI.
I detta test kommer det finnas två typer av lures. Proximala lures är de ord som presenteras för andra gången i testet, men som inte är på rätt position, utan en position fel, det vill säga 3-back. Distala lures är ord som visas för tredje gången, och upp till 15-back.
Eftersom distala lures visas fler gånger än proximala bör de också inkodas bättre, och det kan därför vara enklare att hämta kontextuell information om var ordet sågs senast. Denna
information skulle kunna underlätta för arbetsminnet att se ordet som irrelevant för uppgiften och därför rensa det, alltså hantera PI. Det är också möjligt att det är enklare att handskas med PI i distala lures jämfört med proximala lures då de presenteras fler steg bort från att ordet presenterades senast, eftersom avståndet kan minska känslan av familjaritet. Båda dessa faktorer bör i sådana fall visa sig i att deltagare har en kortare svarstid och högre träffsäkerhet på distala lures jämfört med proximala lures.
Det finns flera anledningar till att detta test passar för den aktuella studien. Det ger en möjlighet att få ett mått på grad av PI, vilket behövs för att kunna jämföra åldersgrupper. En annan anledning är att N-back, som tidigare nämnt, belastar deltagarnas arbetsminne mer än test där deltagaren inte behöver plocka fram information (Lustig & Jantz, 2015). Detta gör att eventuella åldersskillnader i interferenskontroll framträder tydligare. I den aktuella studien används ett test med lures upp till 15 positioner fel, vilket inte tidigare har undersökts. Testet kan på så sätt bidra med kunskap om hur länge PI kan hålla i sig, och om det finns
åldersskillnader i familjaritet under längre tid än vad som tidigare setts. Det verkar inte heller ha gjorts några kopplingar mellan interferenskontroll baserat på familjaritet och oro och ruminering tidigare, vilket gör att resultat från denna studie kan fylla flera kunskapsluckor. Varianter av testet i denna studie har tidigare använts, av bland annat Samrani et al. (2017). I
likhet med den studien används här ett stort antal stimuli, vilket gör att varje ord inte behöver visas mer än max tre gånger. Ett antal tidigare studier (se till exempel Kane et al. (2007); McCabe och Hartman (2008); Szmalec et al. (2011)) har istället repeterat samma stimuli över testet, vilket kan resultera i att familjariteten för stimuli ökar under testet, oavsett i vilken position det presenteras.
Den aktuella studien
Det tycks ske en förändring av arbetsminnet i och med åldrandet och det tycks finnas en koppling mellan arbetsminnet och psykopatologiska processer. Syftet med den aktuella studien är att först kontrollera om det anpassade 2-back-testet inducerar PI, då detta specifika test inte tidigare använts. Ett andra syfte är att undersöka om det finns en skillnad i graden av PI mellan distala och proximala lures. Studien kommer därefter att bygga vidare på och undersöka tidigare fynd som tyder på att det finns en åldersskillnad i graden av PI i
arbetsminnet, där äldre uppvisar högre grad av PI i förhållande till yngre människor. Studien syftar också till att undersöka kopplingen mellan grad av PI och negativa tankar i form av oro och ruminering. Vår första hypotes är att ett anpassat 2-back inducerar PI, både när proximala och distala lures presenteras. Vår andra hypotes är att distala lures i jämförelse med proximala lures inducerar lägre grad av PI. Vår tredje hypotes är att äldre människor (65–69 år) upplever högre grad av PI, i jämförelse med yngre människor (20–30 år). Vår fjärde hypotes är att högre grad av PI är kopplat till högre nivåer av självskattad oro och ruminering.
Metod Rekrytering och deltagare
Rekrytering av deltagare genomfördes i Örebro, med hjälp av affischer uppsatta på Örebro Universitets campusområde, annonser i lokala dagstidningar, mailutskick till studenter på Örebro universitet samt inlägg på sociala medier (grupper på Facebook kopplade till Örebro) (se Bilaga A). Totalt visade 46 unga vuxna (20–30 år) och 125 äldre vuxna (65–85
år) intresse för att delta i studien. Samtliga personer som anmälde sitt intresse fick ett informationsblad över mail (se Bilaga B). Deltagare med neurologisk diagnos, allvarlig psykiatrisk sjukdom, synfel som inte kunde kompenseras med glasögon eller linser,
diagnostiserade minnesproblem eller dyslexi exkluderades. Alla äldre deltagare genomgick en screening för demens med Mini-Mental State Examination (Folstein et al., 1975). Deltagare med en poäng under 25 på MMSE exkluderades från studien, då detta indikerar en risk för demens. Ett större antal intresserade avböjde också medverkan på grund av
förkylningssymtom eller rädsla för smittspridning av Covid-19. Under datainsamlingen begränsades inkluderingsåldern för de äldre deltagarna till 65–69 år för att följa
folkhälsomyndighetens rekommendation (Folkhälsomyndigheten, 2020). Samtliga deltagare i studien pratade flytande svenska. Antalet deltagare som till slut inkluderades i studien var 25 personer, 10 äldre vuxna och 15 unga vuxna. Demografisk information om deltagarna presenteras i tabell 1.
Tabell 1
Ålder och könsfördelning hos de äldre och yngre deltagarna, samt MMSE för de äldre deltagarna
Yngre deltagare Äldre deltagare
M SD n M SD n
Ålder 24.67 2.13 67.7 1.34
Kön (M/K) 4/11 2/8
MMSE 28.8 1.4
Not. MMSE = Mini Mental State Examination; M/K = män/kvinnor; SD = standardavvikelse; M = medelvärde.
Mätinstrument
Mini-Mental State Examination
Mini-Mental State Examination (MMSE) är ett screeningverktyg för demens (Folstein et al., 1975). MMSE består av 19 olika test. Testen syftar till att undersöka bland annat förmågan till orientering, uppmärksamhet, framplockning, räkneförmåga, namngivelse, repetition samt verbal och skriftlig förståelse. Även om MMSE inte kan användas för att diagnostisera demens så verkar den kunna användas för att utesluta demens i icke-kliniska populationer (Mitchell, 2009). Maximalt korrekt antal svar är 30 och om testresultatet visar på 24 korrekta svar eller lägre så finns det en risk för demens.
Oro
Penn State Worry Questionnaire (PSWQ) (Meyer et al., 1990) användes för att mäta i vilken grad deltagarna oroar sig. PSWQ är en skattningsskala med 16 påståenden om oro, som ska skattas på en skala ett till fem beroende på hur typiska de är för personen som skattar. Exempel på påståenden är “Jag är alltid orolig för någonting” och “Många situationer gör mig orolig”. PSWQ visar en god validitet och reliabilitet (Meyer et al., 1990).
Ruminering
För att mäta ruminering användes Ruminative Response Scale - Brooding and Rumination (RRS-BR). Originalskalan Ruminative Response Scale utvecklades av Nolen-Hoeksema och Morrow (1991), och vidareutvecklades sedan av Treynor et al., (2003) till RRS-BR, för att mäta just ruminering snarare än depressiva symtom. RRS-BR innehåller tio påståenden, som deltagarna skattar på en skala från ett till fyra. Deltagarna ska skatta hur de brukar tänka och göra när de är nedstämda, ledsna eller deprimerade. Exempel på påståenden är “Du analyserar den senaste tidens händelser för att försöka förstå varför du är
bättre sätt?’”. RRS-BR har i svensk kontext visat god reliabilitet och validitet för att mäta generell maladaptiv ruminering, som inte enbart är kopplad till depression (Cronwall, 2019). Arbetsminnestest (2-back)
I denna version av 2-back presenterades 94 välkända och vanligt förekommande svenska substantiv i ett datoriserat test (Figur 1). Alla ord presenterades i vitt mot en svart bakgrund. Reaktionstid samt antal rätt och fel svar samlades in för alla stimuli under testningen som underlag för resultatet.
Övningsfas. Innan testet påbörjades fick deltagarna öva på en ordsekvens bestående av 10 ord. Upplägget var detsamma som under testfasen. Denna övning gjordes för att deltagarna skulle förstå hur uppgiften gick till och repeterades tills deltagaren förstod syftet.
Testfas. Uppgiften för deltagarna i testfasen var att avgöra om det ord som för tillfället visades på skärmen (till exempel ”dörr”) var samma ord som visats två ord tidigare (2-back). Ett exempel på en ordföljd är ”dörr, ”sten”, dörr”. I detta exempel presenteras ordet “dörr” två gånger med ordet “sten” mellan. Andra gången “dörr” presenteras matchar med första gången “dörr” presenterades. Ett annat exempel på ordföljd är ”dörr”, ”sten”, ”hus”. I detta exempel matchar inte det tredje ordet med det första ordet.
Deltagarna informerades om att svara så snabbt de kunde för varje ord. Deltagarna skulle svara “ja” när det ord som för stunden visades matchade det ord som visats två ord tidigare och svara “nej” om ordet inte matchade det ord som visats två ord tidigare.
Deltagarna svarade “ja” genom att trycka på piltangenten åt vänster och svarade “nej” genom att trycka på piltangenten åt höger på ett vanligt svenskt tangentbord.
Orden presenterades var för sig i en sekvens bestående av 238 stimuli. Fyra olika typer av stimuli presenterades i testet: icke-familjära (nya) ord, targets, proximala lures och distala lures. Icke-familjära ord syftar på ord som visades för första gången, det vill säga helt nya ord. I testet ingick det 82 icke-familjära ord. Targets är de ord som deltagarna fick se på rätt
position (2-back). Dessa ord skulle deltagarna trycka “ja” på. I testet ingick det 50 targets. Proximala lures är ord som visades för andra gången, men som inte är targets. De
presenterades som 3-back, exempelvis ”dörr”, ”sten”, ”hus”, ”dörr”. I testet ingick det 26 proximala lures. Distala lures är ord som redan visats tidigare som antingen targets eller proximala lures, men som sedan visas igen. Distala lures presenterades från 3-back upp till 15-back. I testet ingick det 76 distala lures. Se figur 1 för exempel.
Orden var uppdelade i två lika stora block. Samtliga ord presenterades i 3 sekunder, därefter presenterades en tom svart bakgrund med ett fixeringskors i mitten av skärmen under 3 sekunder, innan nästa ord presenterades. Mellan de två blocken fick deltagarna en kort paus.
Figur 1
Exempel på target, proximal lure och distal lure
Procedur
Testningen genomfördes i en testlokal på Örebro Universitet. Deltagarna besökte testlokalen vid ett tillfälle per deltagare. Hela proceduren tog cirka 120 minuter för de yngre deltagarna och cirka 70 minuter för de äldre. Deltagarna fick först information om studien och signerade en samtyckesblankett. De informerades också om att de inte skulle få något
individuellt resultat på minnestestet, men att resultaten på gruppnivå skulle meddelas via mejl till de som var intresserade. För de äldre deltagarna administrerades MMSE, och deltagare exkluderades vid ett testvärde under 25. Därefter inleddes den datoriserade testningen. Hälften
av de yngre deltagarna fick börja med 2-back. Den andra hälften fick börja med ett episodiskt minnestest, som inte presenteras i denna studie. Efter en kort paus fick deltagarna sedan göra det test de inte började med. De äldre deltagarna gjorde enbart arbetsminnestestet 2-back. Efter minnestesterna fick deltagarna skatta PSWQ och RRS-BR. Därefter fick deltagarna sin ersättning. De yngre deltagarna fick två biobiljetter som ersättning och de äldre deltagarna fick en biobiljett som ersättning. Alla deltagare fick också information om studiens syfte och fick chans att ställa frågor. Samtliga deltagare testades individuellt och fick muntliga
instruktioner inför varje delmoment. Testledarna var tillgänglig för deltagarna under den datoriserade testningen, men befann sig på avstånd för att minska störning.
Material
PsychoPy v3.0 (https://www.psychopy.org/) användes för att presentera ordsekvensen. En 24-tums datorskärm användes under testningen tillsammans med ett svenskt tangentbord. Etiska överväganden
Studien fick godkännande vid den interna etikprövningen på Örebro Universitet. Alla deltagare fick muntlig och skriftlig information om studien. Deltagarna informerades om att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst utan konsekvenser eller frågor, att individuella data endast var tillgänglig för personer involverade i studien samt att de resultat som redovisas inte kan härledas till en enskild individ. Deltagarna gav sedan skriftligt samtycke till att delta i studien. Efter testningens slut informerades deltagarna mer ingående om syftet med testet och det gavs tillfälle att ställa frågor. Samtliga deltagare fick med sig skriftlig information om minnet och negativa tankar, och möjliga vägar till hjälp vid besvär. Vid utslag på MMSE (poäng under 25), så informerades huvudansvarig för studien, som informerade berörda om var de kunde vända sig för utredning av minnesproblem. Under datainsamlingen pågick en spridning av Covid-19 och på grund av Folkhälsomyndighetens
rekommendationer (Folkhälsomyndigheten, 2020) inkluderades inga deltagare över 69 år. Datainsamlingen avbröts också i förtid, för att minska risken för smittspridning.
Statistiska analyser
IBM SPSS version 26 användes för de statistiska analyserna. Inledningsvis
genomfördes en outlieranalys genom att kontrollera om någon deltagare skiljde sig mer än 3 standardavvikelser från medelvärdet i någon av de beroende variablerna. En outlier i den äldre gruppen identifierades och exkluderades från följande analyser. Normalfördelningsantagandet kontrollerades med Shapiro-Wilks Test of Normality och genom kontroll av kurtosis och skevhet. All relevant data var normalfördelad. Analyserna genomfördes med ett alfa-värde på .05, förutom för de analyser som korrigerades med Bonferroni, vilket beskrivs närmare i de relevanta avsnitten. I resultatet beskrivs också en icke-signifikant tendens mot gruppskillnad, och detta görs utifrån att värdet överstiger .05, men inte .1. Detta baseras på att ett alfa-värde mellan .05 och .1 ofta beskrivs som marginellt signifikant (Pritschet et al., 2016).
Både reaktionstid och träffsäkerhet från 2-back analyserades. Reaktionstid mättes i sekunder och träffsäkerhet baserades på antal rätt svar. Saknade svar togs bort från analysen. Reaktionstider har generellt en positiv skevhet för varje individ (Whelan, 2008). Detta gör att medelvärdet inte är representativt för den enskilda individens typiska respons. Medianen påverkas generellt sätt mindre av skevhet (Whelan, 2008), och användes därför för att räkna ut varje individs reaktionstid. Medelvärden av dessa medianer användes sedan som
utgångspunkt i gruppjämförelserna.
Oberoende t-test genomfördes för att jämföra åldersgruppernas poäng på PSWQ och RRS-BR, samt för att jämföra gruppernas reaktionstid och träffsäkerhet på hela testet. Dessa analyser gjordes för att ge deskriptiv information om hur grupperna skiljde sig åt.
För att undersöka den första hypotesen om att 2-back-testet leder till PI genomfördes flera beroende t-test, som undersökte huruvida det fanns en signifikant skillnad i reaktionstid
och träffsäkerhet mellan icke-familjära ord och familjära lures. Jämförelserna gjordes för hela gruppen samt för yngre och äldre separat. För samtliga t-test möttes kravet på homogeneity of variance, då t-testen användes för inomgruppsjämförelser. För att minska risken för typ I-fel för de beroende t-testen genomfördes Bonferroni-korrektioner (Field, 2013). Detta resulterade i ett alfa-värde på .008 både för analyserna av träffsäkerhet och reaktionstid, vilket innebar att resultat med ett alfa-värde över .008 klassades som icke-signifikanta.
För att kunna svara på de andra hypoteserna räknades ett mått på graden av PI ut för varje individ, både för proximala och distala lures. Eftersom äldre generellt sett har en långsammare processhastighet (Salthouse, 1994), så behöver interferensmåttet för
reaktionshastighet ta hänsyn till detta genom att först jämföra varje individ med sig själv. I likhet med Samrani et al. (2017) räknades interferensmåttet ut genom att räkna ut den procentuella skillnaden i prestation mellan proximala och distala lures jämfört med icke-familjära ord. Ett interferensmått på 121 betyder en 21% långsammare respons på lures jämfört med icke-familjära ord. Måttet indikerar på så sätt hur mycket varje enskild deltagare försämrar sig procentuellt vid proximala och distala lures, vilket gör att äldres långsammare processhastighet inte leder till ett missvisande resultat. Även för träffsäkerhet gjordes ett interferensmått, då det är möjligt att äldre har fler fel generellt, oberoende av PI. Ett
interferensmått på 80 för träffsäkerhet betyder 20% färre rätta svar på lures jämfört med icke-familjära ord. Sammanfattningsvis så innebär en låg siffra på interferensmåttet för
träffsäkerhet en hög grad av PI, medan en hög grad av PI på interferensmåttet för reaktionstid indikeras av en hög siffra.
Hypotesen om att en lägre grad av PI induceras av distala lures i jämförelse med proximala lures, samt hypotesen om att äldre får mer PI i jämförelse med yngre, undersöktes med en variansanalys (2 × 2 ANOVA). Analysen gjordes både för interferensmåttet baserat på reaktionstid och interferensmåttet baserat på träffsäkerhet. Det fanns 2 nivåer i analyserna,
vilket gör att antagandet om sfäricitet automatiskt uppfylls (Field, 2013). Test av homogenitet i variansen genomfördes med Levene’s Test, som var icke-signifikant vid alla jämförelser, förutom för ett interferensmått. Mer specifikt gällde det måttet baserat på träffsäkerhet vid distala lures. För att säkerställa resultatet gjordes i det fallet uppföljningsanalyser med oberoende t-test där p-värdet justerades utifrån att variansen över grupperna inte var lika.
För att undersöka hypotesen om att högre grad av PI är kopplat till högre nivåer av självskattad oro och ruminering genomfördes partiella korrelationer (med kontroll för ålder) mellan graden av oro, graden av ruminering, PI mätt i reaktionstiden samt PI mätt i
träffsäkerhet. Ytterligare partiella korrelationsanalyser (med kontroll för ålder) genomfördes för att kunna se kopplingen mellan arbetsminnesprestation och oro och ruminering. Dessa analyser baserades endast på prestation på targets, och alltså inte på interferens och är därför ett mer renodlat arbetsminnesmått. Samtliga deltagare ingick i korrelationerna och kontrollen för ålder genomfördes för att neutralisera dess inverkan på korrelationerna. För att minska risken för typ I-fel för de partiella korrelationsanalyserna genomfördes
Bonferroni-korrektioner (Field, 2013). Detta resulterade i ett alfa-värde på .007. Resultat
Poäng på PSWQ, RRS-BR och reaktionstid och träffsäkerhet på hela testet samt resultat på oberoende t-test redovisas i tabell 2. De äldre hade en längre reaktionstid, lägre träffsäkerhet och skattade sig lägre på RRS-BR jämfört med yngre. Det fanns ingen signifikant skillnad på PSWQ mellan yngre och äldre.
Tabell 2
Hela gruppen samt yngre och äldres PSWQ, RRS-BR, reaktionstid och träffsäkerhet, samt t-test för gruppskillnad Hela gruppen M (SD) Yngre M (SD) Äldre M (SD) t -test PSWQ 43.17 (12.18) 46.47 (12.96) 37.67 (8.82) IS RRS-BR 19.33 (5.13) 21.27 (4.91) 16.11 (3.86) 2.69* Reaktionstid i sekunder 1 (.14) .94 (.13) 1.11 (.08) -3.54** Träffsäkerhet i procent 92.96 (5.58) 95.82 (3.48) 88.16 (5.18) 4.35***
Not. PSWQ = Penn State Worry Questionnaire; RRS-BR = Ruminative Response Scale - Brooding and Rumination; M = medelvärde; SD = standardavvikelse; IS= icke-signifikant; *p<.05 **p<.01 ***p<.001.
Hypotes 1: Inducerar 2-back PI, både vid proximala och distala lures? Reaktionstid
Beroende t-test visade att reaktionstiden för hela gruppen av deltagare var signifikant längre vid proximal lures, t(23) = 9.2, p < .001, och distala lures, t(23) = 3.42, p = .002, jämfört med icke-familjära ord. Även för de äldre deltagarna specifikt var reaktionstiden signifikant längre för proximala lures, t(8) = 8.87, p < .001, och distala lures, t(8) = 3.65, p = .006, jämfört med icke-familjära ord. För de yngre deltagarna var reaktionstiden signifikant längre vid proximala lures, t(14) = 6.09, p < .001, jämfört med icke-familjära ord, men det fanns ingen signifikant skillnad mellan icke-familjära ord och distala lures. Medelvärden och standardavvikelser presenteras i tabell 3.
Träffsäkerhet
Beroende t-test visade att träffsäkerheten för hela gruppen av deltagare var signifikant lägre vid proximala lures, t(23) = -6.11, p < .001, och distala lures, t(23) = -4.53, p < .001,
jämfört med icke-familjära ord. Även för de äldre deltagarna specifikt var träffsäkerheten signifikant lägre vid proximala lures, t(8) = -5.59, p = .001, och distala lures, t(8) = -6.56, p < .001, jämfört med icke-familjära ord. För de yngre deltagarna var träffsäkerheten signifikant lägre för proximala lures, t(14) = -5.27, p < .001, jämfört med icke-familjära ord, men det fanns ingen signifikant skillnad mellan icke-familjära ord och distala lures. Medelvärden och standardavvikelser presenteras i tabell 3.
Tabell 3
Reaktionstid och träffsäkerhet
Hela gruppen M (SD) Yngre M (SD) Äldre M (SD) Reaktionstid i sekunder Icke-familjära ord .91 (.16) .87 (.15) .98 (.14) Proximala lures 1.22 (.2) 1.12 (.2) 1.37 (.09) Distala lures .97 (.17) .90 (.13) 1.2 (.15) Träffsäkerhet i procent Icke-familjära ord 99.85 (.54) 99.76 (.67) 100 (0) Proximala lures 83.21 (13.31) 89.42 (7.72) 72.86 (14.56) Distala lures 97.07 (2.89) 98.58 (1.93) 94.56 (2.49) Not. M = medelvärde; SD = standardavvikelse.
Hypotes 2 och 3: Inducerar distala lures lägre grad av PI i jämförelse med proximala lures? Får äldre människor en högre grad av PI, i jämförelse med yngre människor? Reaktionstid
En 2 (grupp: äldre/yngre personer) × 2 (lure-typ: proximala lures/distala lures) flervägsvariansanalys (ANOVA) visade en statistiskt signifikant huvudeffekt av lure-typ på graden av PI mätt i reaktionstid, F(1, 22) = 72.27, p <.001, η2 = .77. Mer specifikt var graden av PI högre för proximala lures än för distala lures. Det fanns ingen signifikant skillnad
mellan åldersgrupperna i graden av PI. Däremot fanns det en tendens mot en gruppskillnad, F(1, 22) = 3.05, p = .09, η2 = .12. Det fanns ingen signifikant interaktionseffekt mellan graden av PI och ålder. Medelvärden och standardavvikelser presenteras i tabell 4 och figur 2. Figur 2
Interferensmått i procent för reaktionstid
Not. Ett högt värde innebär en hög grad av PI jämfört med icke-familjära ord. Felstaplar representerar standardavvikelser.
Träffsäkerhet
En 2 (grupp: äldre/yngre personer) × 2 (lure-typ: proximala lures/distala lures)
flervägsvariansanalys (ANOVA) visade en statistiskt signifikant huvudeffekt av lure-typ, F(1, 22) = 55.85, p <.001, η2 = .72, och åldersgrupp, F(1, 22) = 17.58, p < .001, η2 = .44, på graden av PI mätt i träffsäkerhet. Mer specifikt var graden av PI högre för proximala lures i jämförelse med distala lures. Äldre hade lägre träffsäkerhet och följaktligen högre PI, jämfört med yngre. Därtill fanns det en signifikant interaktionseffekt mellan lure-typ och åldersgrupp på graden av PI mätt i träffsäkerhet, F(1, 22) = 9.15, p = .006, η2 = .29. Mer specifikt så
påverkades äldres PI mer av lure-typ än yngres PI. Medelvärden och standardavvikelser presenteras i tabell 4.
Uppföljningsanalyser gjordes med justerat p-värde utifrån att variansen över grupperna inte var lika. De oberoende t-testen visade att äldre hade högre grad av PI i jämförelse med yngre, t(22) = 4.19 p < .001. Mer specifikt hade äldre högre grad av PI på både proximala lures, t(22) = 3.73, p = .001 och distala lures, t(14.19) = 4.36, p = .001. Medelvärden och standardavvikelser presenteras i tabell 4 och figur 3.
Figur 3
Interferensmått i procent för träffsäkerhet
Not. Ett lågt värde innebär en hög grad av PI jämfört med icke-familjära ord. Felstaplar representerar standardavvikelser.
Tabell 4
Interferensmått i procent för reaktionstid och träffsäkerhet
Hela gruppen M (SD) Yngre M (SD) Äldre M (SD) Interferensmått reaktionstid Proximala lures 135 (20) 131 (21) 142 (18) Distala lures 107 (10) 104 (8) 113 (10) Sammanslaget interferensmått 121 (14) 118 (14) 130 (12) Interferensmått träffsäkerhet Proximala lures 83 (13) 90 (8) 73 (15) Distala lures 97 (3) 99 (2) 95 (2) Sammanslaget interferensmått 90 (8) 94 (5) 83 (8)
Not. M = medelvärde; SD = standardavvikelse. Ett högt värde på reaktionstid innebär en hög grad av PI, medan ett lågt värde på träffsäkerhet innebär en hög grad av PI.
Hypotes 4: Finns det en koppling mellan grad av PI och oro? Finns det en koppling mellan grad av PI och ruminering?
Det fanns ingen signifikant korrelation mellan varken hanteringen av PI beräknat i reaktionstid eller hanteringen av PI beräknat i träffsäkerhet och oro. Det fanns inte heller någon signifikant korrelation mellan hanteringen av PI och ruminering. Någon korrelation mellan generell arbetsminnesprestation och oro eller ruminering upptäcktes inte heller. Se tabell 5.
Tabell 5 Partiella korrelationer 1 2 3 4 5 6 7 8 1. 1. PSWQ ‒ 2. 2. RRS-BR .22 ‒ 3. 3. Interferensmått
Reaktionstid Proximala lures
-.09 .12 ‒
4. 4. Interferensmått
Reaktionstid Distala lures .01 .30 .66 ‒ 5. 5. Interferensmått
Träffsäkerhet Proximala lures
.20 .10 -.69* -.35 ‒
6. 6. Interferensmått
Träffsäkerhet Distala lures
.40 .18 -.47 -.18 .49 ‒ . 7. Arbetsminnesprestation Reaktionstid .05 .08 .08 .12 .09 .17 ‒ . 8. Arbetsminnesprestation Träffsäkerhet .28 .06 -.45 -.23 .49 .40 -.18 ‒
Not. Partiella korrelationer med kontroll för ålder; PSWQ = Penn State Worry Questionnaire; RRS-BR = Ruminative Response Scale - Brooding and Rumination; *p<.007 (alfa-värde korrigerat med Bonferroni).
Diskussion
Studien hade flera syften. Till att börja med syftade studien till att undersöka om ett anpassat 2-back inducerar PI samt om det finns en skillnad i PI mellan distala och proximala lures. Studien syftade därtill att undersöka om det finns en åldersskillnad i graden av PI. Studiens syfte var också att undersöka kopplingen mellan graden av PI och negativa tankar i form av oro och ruminering. Resultaten visar att ett anpassat 2-back-test inducerar PI, då både reaktionstid och träffsäkerhet påverkades negativt av både proximala och distala lures. När
åldersgrupperna separerades verkade PI vid distala lures endast induceras hos de äldre deltagarna, och inte hos de yngre deltagarna. Resultatet visade att proximala lures inducerar mer PI än distala lures. Det fanns en signifikant skillnad i grad av PI mätt i träffsäkerhet mellan åldersgrupperna, där äldre hade en lägre träffsäkerhet vid både proximala och distala lures, vilket tyder på att de fick mer PI av uppgiften. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan yngre och äldre i PI mätt i reaktionstid. Dock fanns det en tendens till att äldre uppvisar en högre grad av PI. Det fanns ingen signifikant koppling mellan vare sig oro eller ruminering och grad av PI.
Inducerar 2-back PI, både vid proximala och distala lures?
Vår första hypotes, att ett anpassat 2-back inducerar PI både när proximala och distala lures presenteras, stöds av resultatet. Resultatet tyder på att testet både skapar familjaritet och gör det svårt att koda in kontextuell information, vilket i sin tur stör arbetsminnets
beslutsfattande. Detta gör att PI uppstår hos testdeltagarna. Resultaten överensstämmer i stort med vad bland annat Szmalec et al. (2011) och Samrani et al. (2017) funnit. Att testet
inducerar PI är relevant för forskare som vill använda sig av N-back som ett mer renodlat arbetsminnestest, utan att mäta PI. Eftersom familjaritet hos stimuli tycks kunna påverka prestationen på testet, så är det viktigt att se till att stimuli inte upprepar sig för många gånger, då interferensen från sådana stimuli kan ge utslag på prestationsförmågan. Detta gäller
speciellt för äldre.
Inducerar distala lures lägre grad av PI i jämförelse med proximala lures? I linje med den andra hypotesen som lades fram så var graden av PI högre vid
proximala lures än vid distala lures. Flera studier har tittat på hur graden av PI påverkas av det avstånd från det initiala stimulit som ett lure-ord presenteras, däribland McCabe och Hartman (2008) och Szmalec et al. (2011). Dessa studier skiljer sig dock åt från denna studie på ett par punkter. Szmalec et al. (2011) använde sig endast av lures som bara visats en gång tidigare
och de har ett stickprov med en lägre medelålder i jämförelse med denna studie. De fann att PI endast uppstod vid stimuli som presenterades precis bredvid targets, medan lure-stimuli som presenterades två lure-stimuli längre bort inte inducerade någon PI. Detta skulle eventuellt kunna förklaras av deras unga stickprov, som fångade upp relativt lite av variansen som finns över åldersgrupper. McCabe och Hartman (2008), som inte heller undersöker upprepade stimuli, fann i kontrast till Szmalec et al. (2011) att interferens fanns kvar upp till sex positioner bort från det initiala stimulit, och har i sin studie inkluderat både unga och äldre personer. De fann också att interferensen gick ner ju längre bort ett lure-stimuli visades. Detta stödjer denna studies resultat, i och med att PI finns kvar även vid distala lures, men att graden av PI var lägre där. Den studie som är enklast att jämföra med denna studie är Samrani et al. (2017), som har gjort en liknande uppdelning mellan proximala och distala lures som i denna studie, och deras resultat bekräftar de resultat som presenteras här. I ljuset av dessa tidigare resultat och resultaten i denna studie stärks idéen om att familjaritet minskar över tid. Det är också möjligt att PI blir lägre för distala lures eftersom det är lättare att koda in
kontextuell information för stimuli som visats flera gånger. Det går dock inte att skilja ut dessa två förklaringsmodeller, eller att utesluta andra förklaringsmodeller.
Den aktuella studien finner också resultat som inte setts tidigare. Samrani et al. (2017), undersökte endast distala lures upp till 10-back, och inte 15-back som i denna studie.
Resultatet från denna studie bygger därför vidare på den forskning som redan finns genom att visa att PI induceras av familjära stimuli även vid distala lures som har ett större omfång. Detta test kan i framtiden användas för att undersöka PI mer specifikt vid varje enskild lure upp till 15-back, och då se hur interferensen minskar beroende på hur långt bort ett lure-stimulus presenteras.
Får äldre människor en högre grad av PI, i jämförelse med yngre människor? Vår tredje hypotes var att äldre har högre grad av PI, i jämförelse med yngre, och resultatet från denna studie tyder på att det finns en viss åldersskillnad i graden av PI. I kontrast till Samrani et al. (2017) och Mccabe och Hartman (2008), som fann att äldre
uppvisade mer interferens både mätt i träffsäkerhet och reaktionstid, så hittades i denna studie endast en sämre prestation för äldre reflekterad i lägre träffsäkerhet. Det fanns dock en
tendens till gruppskillnad även vid reaktionstid, men det är viktig att tolka detta med stor försiktighet då den är icke-signifikant. En anledning till att ingen signifikant skillnad hittades kan vara att stickprovet var litet vilket leder till relativt låg statistisk styrka, där tidigare studier har haft en större möjlighet att upptäcka effekter. De signifikanta gruppskillnaderna i träffsäkerhet kan förstås utifrån tidigare forskning om att äldre generellt sett har en sämre interferenskontroll (Hasher & Zacks, 1988), och att äldre har enklare att använda sig av familjaritet men svårare att använda sig av återkallelse (Koen & Yonelinas, 2016). Detta gör att äldre kan ha svårare att inkoda och få fram kontextuell information om var ett stimuli visats tidigare, och därför baserar sina beslut mer på hur väl de känner igen ett stimulus. Detta skapar en högre grad av PI och en lägre träffsäkerhet. Det verkar också som att äldre påverkas mer av lure-typ än yngre, vilket visade sig i en signifikant interaktionseffekt för PI mätt i träffsäkerhet. Äldres PI ändrade sig alltså mer, vilket ses i figur 3. Yngre hade en betydligt lägre nivå av interferens vid proximala lures, och hade därför mindre utrymme till att förbättra sin interferenskontroll.
Det är också viktigt att kommentera resultaten på t-testen när åldersgrupperna delades upp. Äldre verkar uppleva PI vid distala lures, då de fortfarande uppvisar sämre prestation (både mätt i träffsäkerhet och reaktionstid) vid distala lures. Detta mönster syntes inte för yngre, som hade en icke-signifikant nivå av PI vid distala lures. Detta stödjer tidigare
lures (Samrani et al., 2011). Resultatet ger visst stöd för att minnet fungerar olika hos yngre och äldre. Det är möjligt att yngre uppvisar PI vid distala lures, men inte hela vägen upp till 15-back, vilket gör att den interferens som kan finnas i så fall neutraliseras på grund av att alla distala lures analyseras som en grupp. Oavsett anledning till detta resultat så är det viktigt att ta med sig att det är möjligt att inte alla lures inducerar PI för alla åldrar.
Resultatet pekar på att äldre egentligen har ett bra minne för saker de tidigare sett, i alla fall över korta tidsintervaller. Problemet verkar snarare vara att de har svårt att koppla dessa minnen till var och när de inträffade. Äldres försämrade minnesförmågor skulle kunna ha en delförklaring i att de har svårt att prioritera den mest relevanta informationen. Detta går att relatera till tidigare forskning som pekar på att inteferenskontroll är en grundläggande förmåga för ett välfungerande arbetsminne (Kuhl et al., 2007; Wimber et al., 2015), och därmed ett välfungerande minne. En hypotes skulle kunna vara att äldres sämre
arbetsminnesfunktion (Salthouse, 1994) till viss del beror på en försämrad interferenskontroll, som gör att de inte kan använda arbetsminnet effektivt. I vardagen skulle detta kunna ta sig i uttryck i exempelvis mer tankspriddhet, då den försämrade interferenskontrollen leder till fler och mer långtgående konflikter mellan olika typer av information i arbetsminnet. På grund av det lilla stickprovet och de något tvetydiga resultaten är det dock svårt att dra tydliga
slutsatser. Att mäta PI och interferenskontroll skulle i förlängning möjligtvis kunna användas för att utreda och testa minnesförmågor vid misstänkta minnesproblem. Dessa kognitiva konstrukt tycks vara viktiga att ta hänsyn till för att få en rättvisande bild av minnesförmågan. Finns det en koppling mellan grad av PI och oro? Finns det en koppling mellan grad av PI och ruminering?
Vår fjärde hypotes var att högre grad av PI är kopplat till högre nivåer av självskattad oro och ruminering. Resultaten tyder på att graden av PI inte är kopplat till graden av oro och ruminering. På grund av det lilla stickprovet går det dock inte att helt utesluta någon koppling
mellan dem. Repetitivt negativt tänkande har i tidigare forskning kopplas till svårigheter med att bortse från irrelevant information i arbetsminnet (Zetsche et al., 2018). Detta går inte i linje med denna studies resultat, då PI inte tycks vara korrelerat till grad av oro och ruminering. Det kan delvis bero på det lilla stickprovet, men kan också bero på att denna studie använder ett anpassat 2-back som är ett mer specifikt test för att mäta just graden av PI, medan Zetsche et al. (2018) inkluderar flera olika arbetsminnestester i sin analys, som inte alla lika tydligt mäter just PI. Att både PI och repetitivt negativt tänkande är relaterade till arbetsminnet men eventuellt inte till varandra kan tyda på att repetitiva negativa tankar inte uppstår utifrån en oförmåga att hantera PI. PI handlar sammantaget om att inte längre relevant information stör framplockning eller nyinlärning av mer relevant information (Jonides & Nee, 2006). Eftersom oro ofta är ett försök till problemlösning (Borkovec et al., 1983), är det möjligt att individer som oroar sig mycket också har en tendens att implicit se själva innehållet i oron som den mest kontextrelevanta informationen, och därför också prioriterar orostankar i arbetsminnet. Den personliga inställningen till negativa tankar skulle möjligtvis kunna förklara mer av oro och ruminering som process snarare än oförmågan att prioritera mellan gammal och ny information. Det är dock möjligt att graden av PI är kopplad till andra kognitiva fenomen, exempelvis återkommande traumatiska minnesbilder vid PTSD, där individens tidigare traumatiska minnesbilder krockar med nyare information som indikerar att individen inte längre är i fara. Den oro och ruminering som ofta följer av traumatiska händelser bör dock kunna förklaras bättre av andra kognitiva system. Framtida forskning skulle kunna fokusera på att undersöka kopplingen mellan PI och andra psykopatologiska processer. I denna studie hittades inte heller någon koppling mellan generell arbetsminnesprestation och oro eller ruminering, vilket inte heller går i linje med tidigare forskning (Moran, 2016). Detta tyder på att det även behövs mer forskning som undersöker vilka specifika delar av arbetsminnet som går att koppla till oro och ruminering.
Svagheter med studien
Studien har flera svagheter och detta gäller inte minst studiens stickprov. Att studien har ett litet stickprov påverkar den statistiska styrkan. Det ökar risken för typ 2-fel och det är till exempel möjligt att det finns åldersskillnader i reaktionstid som därför inte gick att upptäcka. Att det fanns en tendens mot gruppskillnader på reaktionstid, trots ett litet
stickprov, vittnar om att studien hade behövt ett större stickprov för att fullt ut kunna styrka eller dementera om skillnaden finns eller ej. Detta gäller även de korrelationsanalyser som genomfördes, där det i nuläget inte fullt ut går att utesluta att det finns en koppling mellan oro/ruminering och PI. De båda jämförelsegrupperna var därtill olika stora. I gruppen yngre ingick det 15 deltagare och i gruppen äldre nio deltagare. Skillnaden i antalet deltagare påverkar tillförlitligheten för de statistiska analyserna, då variationen inom en grupp riskerar att bli mindre ju mindre ett stickprov är. Detta gör i sin tur att variansen över grupperna riskerar att skilja sig åt. I denna studie var variansen över grupperna för ett interferensmått inte lika, även om de var det för alla andra relevanta mått. Detta kompenserades för med uppföljningsanalyser som bör påverkats mindre av detta problem, men ett större och mer jämnfördelat stickprov hade varit att föredra. Ytterligare en svaghet är att studien inte
undersöker gruppskillnader på specifika stimuli. Graden av PI skulle kunna förändras mellan grupperna på olika sätt beroende på hur långt bort ett distalt lure presenteras. Det är möjligt att de äldre deltagarna är fortsatt påverkade av PI vid distala lures som presenteras 10–15-back. Framtida forskning skulle kunna fokusera på att undersöka detta närmare med ett större stickprov.
På grund av spridning av viruset Covid-19 blev det omöjligt att få till en önskad fördelning av deltagare. En konsekvens blev att endast 65–69-åringar deltog i
datainsamlingen. Om äldre deltagare över 70 år hade inkluderats i datainsamlingen så skulle troligtvis gruppskillnaderna blivit ännu större mellan den yngre och den äldre gruppen. Detta
kan dock även ses som en styrka, då det även i denna begränsade och relativt unga äldre grupp verkar finnas en högre grad av PI jämfört med yngre mätt i träffsäkerhet. Tidigare forskning har fokuserat på en bredare åldersgrupp för äldre deltagare (Se McCabe och
Hartman (2008) och Samrani et al. (2017)). Det var därtill ett större antal kvinnor som deltog i studien på grund av den begränsade tiden i testlokalen, och det går inte att utesluta att detta ger effekter på resultatet. Som ett exempel skulle den åldersrelaterade utvecklingen av hanteringen av PI kunna skilja sig åt på gruppnivå mellan kvinnor och män. Det går med andra ord inte att med säkerhet utesluta att det finns en bias i datan på grund av ojämn könsfördelning.
Generaliserbarheten i de fynd som denna studie har hittat kan ifrågasättas. Det går till exempel inte att utesluta att de äldre som anmälde sitt intresse till studien har en högre
kognitiv funktionsnivå än genomsnittet. Detta påverkar vilka slutsatser som kan appliceras på den generella populationen av äldre. Att det mesta av marknadsföringen och rekryteringen av de yngre deltagarna genomfördes på Örebro Universitet skulle kunna göra att det blev en överrepresentation av universitetsstudenter i studien. Det kan också påverka hur väl resultatet kan generaliseras till populationen av yngre vuxna utanför denna studie, då det är möjligt att studenter presterar bättre än andra på testet. Generaliserbarheten till vardagen utanför
datoriserad testning kan också ifrågasättas. Gruppskillnader i minnesförmåga i kontrollerade minnestester kan vara svåra att relatera till vardagliga minnesförmågor. Framtida forskning behöver därför undersöka hur graden av PI relaterar till mer vardagligt fungerande hos äldre.
Själva testningen och insamlingen av data har flera svagheter. Det är inte omöjligt att spridningen av Covid-19 påverkade den allmänna orosnivån i samhället. Det går inte att utesluta att skattningar av oro blir något högre under en orolig samhällsperiod. En annan svaghet som relaterar till testningen är att det i mätningen av träffsäkerhet kan ha uppstått takeffekter, detta eftersom den yngre gruppen hade en hög andel rätt. När många individer i
en grupp når “taket” av antal rätt minskar också den övre variansen i gruppen. Det gör att testet missar att fånga den fulla varians av träffsäkerhet som finns inom gruppen och detta har också med stor sannolikhet påverkat att homogeniteten i variansen är olika mellan grupperna. Själva testningen skilde sig också åt mellan de yngre och de äldre deltagarna. De yngre deltagarna genomförde två minnestester, varav det ena testet inte inkluderades i denna studie. Att de yngre deltagarna gjorde två minnestester medan de äldre bara gjorde ett (frånsett MMSE) skulle ha kunnat skapa en större uttröttningseffekt hos de yngre. Gruppskillnaderna kan ha påverkats, eftersom de yngre riskerade att prestera sämre på grund av en högre
kognitiv belastning. Att det trots detta fanns gruppskillnader som talar för att yngre presterade bättre talar dock för den teoretiska grunden bakom studien.
Styrkor med studien
Det finns ett antal styrkor med studien. Till att börja med undersökte studien om testet överhuvudtaget kunde mäta PI, vilket är viktigt då studien syftar till att mäta väldigt specifika minnesfunktioner. Resultaten från det anpassade 2-back som använts i denna studie ger stöd för den teoretiska grunden bakom PI. Ytterligare en styrka är att studien undersöker om interferensen är lägre för proximala än distala lures. Även detta styrker den underliggande teorin om att just familjaritet påverkar PI och att familjaritet minskar över tid. Om resultaten inte skulle ligga i linje med detta kunde det ha funnits anledning att vara skeptisk till testets koppling till den underliggande teorin.
Detta test är, som nämnt, en utökad version av tidigare använda interferenstest (se till exempel Samrani et al., 2017). Det aktuella testet innehåller lures som presenteras längre bort i sekvensen från det initiala ordet än test som tidigare använts. Detta är en styrka, då det blir möjligt att undersöka hur länge PI kan hålla i sig. Distala lures med stimuli upp till 15
positioner fel från det initiala stimulit inkluderades i analyserna. Analyserna pekar på att äldre upplever PI vid distala lures, men att yngre inte gör det. Detta har tidigare bara visats vid
distala lures med stimuli upp till 10 positioner fel. En naturlig följd av denna studie blir att, med ett större stickprov, undersöka hur interferensen ser ut för varje specifik typ av lure. Då går det att se om äldre upplever PI ända upp till 15-back. En annan förändring i detta test, jämfört med en majoritet av tidigare test som använts för att mäta PI, är det stora antalet stimuli. Detta gör att orden bara visas de antal gånger som krävs för att vara antingen en proximal eller distal lure, vilket är max tre gånger. Ett antal tidigare studier har istället repeterat samma stimuli under testningen, vilket kan resultera i att familjariteten för stimulit ökar under testet, oavsett i vilken position stimulit presenteras.
Utöver detta så finns det också styrkor i själva designen av studien. Att testet genomfördes via dator gör att alla deltagare fick genomföra exakt samma test. Det minskar påverkan från andra faktorer, till exempel testledarna. De skattningar som användes i studien är väletablerade och välbeforskade. Att studien använde en skattning för ruminering och en skattning för oro kan ses som en styrka. Även om de olika typerna av repetitivt negativ tänkande har många gemensamma nämnare, så är det möjligt att det specifika innehållet i tankarna har olika kopplingar till PI. Till exempel skulle negativa tankar kring framtiden (oro) kunna vara mer kopplat till PI än vad dåtidsbaserat ruminerande är. Både oro och ruminering har visserligen tidigare kopplats till hantering av PI (Zetsche et al., 2018), men få eller inga studier har mätt både oro och ruminering och kopplat det till samma typ av test. Att
kontrollera om båda dessa kognitiva processer var kopplade till grad av PI i detta test bör därför ses som en styrka, även om varken oro eller ruminering korrelerade med PI i denna studie. Även MMSE, som användes som screening för demens, har ett vetenskapligt stöd. Att det genomfördes kontroll för demens är en styrka, då en begynnande demensutveckling hos någon av de äldre deltagarna skulle kunnat ökat gruppskillnaderna, oavsett om det fanns en gruppskillnad i normalpopulationen eller inte.
Det var också väsentligt att analyserna genomfördes på rätt sätt. En styrka i analyserna är att ett interferensmått först räknades ut. Om inte detta hade gjorts är det troligt att äldre hade verkat ha en högre grad av PI bara på grund av deras långsammare processhastighet (Salthouse, 1994), snarare än på grund av en riktig skillnad i interferenskontroll. Att varje deltagares grad av interferens räknas ut i jämförelse med personens egen baselineprestation gör att studien även kontrollerar för andra saker som kan påverka individers resultat. Själva testet som användes, ett anpassat 2-back, är som nämnt ett arbetsminnestest. Det är sannolikt att prestation på ett vanligt 2-back påverkas av flera kognitiva funktioner som inte diskuterats i denna studie, däribland koncentrationsförmågan. Även ångestnivå skulle kunna påverka generell prestation på arbetsminnestest (Moran, 2016). Denna studie kontrollerar till viss del för detta, genom att varje individ har ett individuellt interferensmått. Varje individ jämförs med sin egen grundprestation, vilket gör att en sämre koncentrationsförmåga eller en högre ångestnivå inte automatiskt gör att personen försämrar sitt interferensmått. Det skulle dock vara önskvärt att ytterligare undersöka olika kognitiva förmågors relation till PI.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis så verkar det som att det går att inducera familjaritetsbaserad PI i ett 2-back-test. Det verkar också som att PI går ner ju längre bort ett lure-ord visas, vilket stärker den bakomliggande teorin om familjaritet och återkallelse. Resultaten tyder också till viss del på att äldre har svårare att hantera PI än yngre, även efter kontroll för äldres
långsammare processhastighet. Det fanns ingen koppling mellan oro eller ruminering och PI. Det finns dock ett antal svagheter med studien, där det begränsade stickprovet är det största. Detta gör att det är svårt att dra tydliga slutsatser. Mer forskning kring hur länge PI kan hålla i sig krävs i nuläget. När denna studie sätts i samband med tidigare forskning om
åldersskillnader i PI så verkar det som att hantering av PI förändras med åldern. Detta har implikationer för förståelsen av äldres minne. Framtida forskning bör fokusera på om detta
kan användas för att mäta, predicera, förhindra och förmildra äldres minnesförsämringar. Att det inte finns en koppling mellan oro och ruminering och PI baserad på familjaritet kan guida framtida forskning för att tydligare undersöka exakt vilka arbetsminnesfunktioner som faktiskt är kopplade till negativa tankar, och undersöka om andra aspekter av psykisk ohälsa har en koppling till PI.
Referenser
Aslan, A., & Bäuml, K. (2011). Individual differences in working memory capacity predict retrieval-induced forgetting. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition, 37(1), 264-269. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1037/a0021324
Baddeley, A. (2007). Working memory, thought, and action. Oxford Scholarship Online. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1093/acprof:oso/9780198528012.001.0001 Barrett, L. F., Tugade, M. M., & Engle, R.W. (2004). Individual differences in working
memory capacity and dual-process theories of the mind. Psychological Bulletin, 130(4), 553-573. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1037/0033-2909.130.4.553 Bassett, S. S., & Folstein, M. F. (1993). Memory complaint, memory performance, and
psychiatric diagnosis: A community study. Journal of Geriatric Psychiatry and Neurology, 6(2), 105–111. https://doi.org/10.1177/089198879300600207
Borkovec, T. D., Robinson, E., Pruzinsky, T., & DePree, J. A. (1983). Preliminary exploration of worry: Some characteristics and processes. Behaviour Research and Therapy, 21, 9–16. https://doi.org/10.1016/0005-7967(83)90121-3
Capobianco, L., Morris J. A., & Wells, A. (2018) Worry and rumination: Do they prolong physiological and affective recovery from stress? Anxiety, Stress & Coping, 31(3), 291-303. https://doi.org/10.1080/10615806.2018.1438723
Cronwall, E. (2019). Psykometrisk evaluering av RRS-BR och BSRI i svensk översättning (Masteruppsats, Stockholms universitet, Stockholm). Hämtad från
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-174301
Dupuy, J.-B., Beaudoin, S., Rhéaume, J., Ladouceur, R., & Dugas, M. J. (2001). Worry: Daily self-report in clinical and non-clinical populations. Behaviour Research and Therapy, 39(10), 1249–1255. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/S0005-7967(01)00011-0
Ehring, T., & Watkins, E. R. (2008). Repetitive negative thinking as a transdiagnostic process. International Journal of Cognitive Therapy, 1(3), 192–205.
https://doi.org/10.1680/ijct.2008.1.3.192
Field, A. (2013). Discovering statistics using IBM SPSS statistics : And sex and drugs and rock 'n' roll (4. ed.). Sage.
Folkhälsomyndigheten. (2020). Du som är 70 år och äldre bör stanna hemma. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/information-till-aldre/
Folstein, M. F., Folstein, S. E., & McHugh, P. R. (1975). "Mini-Mental State". A practical method for grading the cognitive state of patients for the clinician. Journal of Psychiatric Research, 12(3), 189-198. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/0022-3956(75)90026-6
Hardt, O., Nader, K., & Nadel, L. (2013). Decay happens: The role of active forgetting in memory. Trends in Cognitive Sciences, 17(3), 111-120.
https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/j.tics.2013.01.001
Hasher, L., & Zacks, R. T. (1988). Working memory, comprehension, and aging: A review and a new view. Psychology of Learning and Motivation, 22, 193–225.
http://dx.doi.org/10.1016/S0079-7421(08)60041-9
Jonides, J., & Nee, D. (2006). Brain mechanisms of proactive interference in working memory. Neuroscience, 139(1), 181-193.
https://doi.org/10.1016/j.neuroscience.2005.06.042
Kaiser, R. H., Andrews-Hanna, J. R., Metcalf, C. A., & Dimidjian, S. (2015). Dwell or decenter? Rumination and decentering predict working memory updating after interpersonal criticism. Cognitive Therapy and Research, 39(6), 744–753. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1007/s10608-015-9697-1
