Attityder mot fångar hos kriminalvårdare och
kriminologistuderande
Axel Clarström, Axel Nyström, Niklas Meurling
HT20
Självständigt uppsatsarbete, 15 hp
Huvudområde: Kriminologi Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Rikard Liljenfors
Attityder mot fångar hos kriminalvårdare och kriminologistuderande
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i attityd gentemot frihetsberövade mellan olika sysselsättningar, kön och politiska hållningar. För att mäta attityder gentemot frihetsberövade så har mätverktyget Attitudes towards prisoners, ATP, översatts till svenska och därefter delats ut som en del av en enkätundersökning. Denna studie baseras på ett urval av 144 deltagare bestående av kriminologistudenter, kriminalvårdare och deltagare med erfarenhet från de båda fälten. Både parametriska och icke parametriska tester användes för att besvara studiens syfte. Resultatet visar att kvinnor har signifikant mer positiv attityd jämfört med män, deltagare till placerade vänster på ett politiskt spektrum visar en signifikant mer positiv attityd jämfört med både neutrala/obestämda samt deltagare till höger. Det visar sig även att deltagare som har erfarenhet från både kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården är de som besitter mest positiv attityd gentemot frihetsberövade och dessa skilde sig signifikant från gruppen med kriminalvårdare.
Nyckelord: Attityder gentemot frihetsberövade, kön, politisk hållning, Kriminalvården, kriminologistudenter.
Attitudes towards prisoners among prison officers and criminology students
Abstract
The purpose of this study was to examine differences in attitudes towards prisoners between different occupations, political leanings and genders. To measure attitudes the scale Attitudes towards prisoners, ATP, was firstly translated into Swedish and later distributed as a part of a survey. This study is based on a sample of 144 respondents consisting of prison officers, students of criminology and respondents with experience from both of the fields. Both parametric and non-parametric tests were used to answer the stated purpose of the study. The results show that women exhibited a significantly more positive attitude compared to men, participants leaning left politically exhibited significantly more positive attitudes compared to both neutral- and right leaning participants. Respondents with experience from both the study of criminology and work as prison-officers exhibited the most positive attitudes towards prisoners with a significantly more positive attitude compared to the group of prison-officers.
Keywords: Attitudes towards prisoners, gender, political leaning, the prison service, students of criminology
Författarna vill rikta ett särskilt tack till de häkten och anstalter som gett sin
tillåtelse för oss att genomföra studien samt till de deltagare som aktivt ställt upp
och svarat på enkäten. Vi vill även tacka vår handledare Rikard Liljenfors som
varit oerhört behjälplig och stöttande i arbetet med denna kandidatuppsats!
Innehållsförteckning Introduktion 1 Metod 5 Procedur 5 Deltagare 6 Mätinstrument 7 Etik 9 Analysmetod 10 Resultat 11 Kön 11 Politisk hållning 12 Sysselsättning 15 Diskussion 18 Referenser 25 Bilagor 30 Missivbrev (Bilaga 1) 30 Samtyckesblankett (Bilaga 2) 31 Enkät (Bilaga 3) 33
Introduktion
Diskussioner gällande frihetsberövade individer, straffets effektivitet samt den önskade längden på straffen har lyfts flitigt inom media på senare år (Sarnecki, 2020; Winberg, 2019; Birgersson, 2020; Andersson Åkerblom, 2019). En viktig aspekt av frågan kring frihetsberövade individer anses av forskning vara attityder, vilket inte är ett modernt fenomen utan har undersökts i närmare hundra år (Field, 1931). Attityder anses påverka flera aspekter av straffet, kanske först och främst effektiviteten av fängelsestraff för en individ, det vill säga behandlingen av diverse riskfaktorer och minskad risk för återfall i brott (Beijersbergen, Dirkzwager, Molleman, van der Laan & Nieuwbeerta, 2015). Positiva attityder gentemot frihetsberövade hos de som arbetar i rättsväsendet, exempelvis kriminalvårdare, har visat sig vara en av de viktigaste faktorerna för en lyckad rehabilitering (Glaser, 1969). Föreliggande studie ämnade ursprungligen att undersöka attityder hos två specifika grupper, kriminalvårdare som i nutid har daglig kontakt med frihetsberövade, samt kriminologistudenter där flera rimligtvis kan antas arbeta med
frihetsberövade på ett eller annat sätt i framtiden. En tredje grupp som från början inte fanns med i beräkningarna identifierades, nämligen individer med erfarenhet från både Kriminalvården och kriminologistudier.
Vad finns det då för förklaringar till hur attityder påverkar exempelvis effektiviteten av ett fängelsestraff? Kanske mest uppenbart är den teoribildning från psykologin som menar att attityder formar och påverkar ens beteende i praktiken och därmed även individers sätt att utöva sitt yrke (Ajzen, 2001; Wood, 2000). Vad detta betyder är att kunskap, åsikter och attityder hos en individ spelar en central roll när beteendemönster skapas alternativt ändras hos en individ. På så sätt kan den kognitiva processen, det vill säga hur man bemöter intagna i yrkesutövandet, härstamma från grundattityder hos de anställda inom exempelvis Kriminalvården. Wood (2000) menar att social influens utifrån gruppidentitet också formar attityderna hos individer. Av detta att döma kan man tänka sig att det möjligen kan skapas en ingroup-attityd kopplat till social identitet hos kriminalvårdare, där attityder formas utefter vad som accepteras i gruppen. Just social identitet är ett välkänt fenomen som kan kopplas ihop till grupper överlag (Hogg, 2016). Yrkesutövandet antas således påverkas per automatik utifrån värderingar och attityder som tidigare formats hos individen. Exempel på detta ur en kriminalvårdares perspektiv skulle kunna vara att en kollega råkar ut för någon typ av hotfull arbetsrelaterad situation och att resterande arbetslag av kriminalvårdare därefter väljer att vara negativt inställda till de intagna. Detta sker i
egenskap av att man vill visa lojalitet till sin grupp av kollegor. Att en individ således anpassar sina attityder och beteenden för att bättre passa in i gruppen är någonting som antas ske naturligt (Hogg, 2016). Studier visar att just externt hot är något som kan stärka gruppdynamiken och ingroup-bias ytterligare (Giannakakis & Fritsche 2011; Schwartz, Struch, & Bilsky, 1990). Till ingroup-begreppet hör att individer tenderar att lyfta fram sin egen grupp på ett mer positivt sätt än andra grupper, vilket skulle kunna innebära att det infinner sig en automatisk övertygelse i att ens egen grupptillhörighet agerar på det rätt sätt och meningsskiljaktiga grupper agerar fel, vilket i sin tur lämnar utrymme för vidare konflikt mellan grupper (Aberson, Healy & Romero, 2000).
I Amy E. Lermans (2013) bok “The Modern Prison Paradox: Politics, Punishment, and Social Community” diskuteras just ingroup attityder ur kriminalvårdares perspektiv. Anstalter och häkten beskrivs av Lerman som “små egna samhällen” där det skapas egna normer. Med ingroup-attityder och social identitetsteori satt i perspektiv till Lermans bok (2013) kan det tänkas att kärnan av attityder på en arbetsplats kan smitta av sig på en större del av personalen. Över tid skulle det kunna ha en inverkan på de intagnas upplevelse av fängelsevistelsen och också på deras rehabilitering. Även studier genomförda på studenter visar att så kallad “ingroup-bias” kan förekomma, med andra ord att man anpassar sina åsikter efter kollektivet och främjar sin egen grupp i positiv bemärkelse (Giannakakis & Fritsche 2011).
Hur kan då studenters och kriminalvårdares attityder mot intagna tänkas se ut? Detta är en svår fråga att ge ett tydligt svar på. Den studie som skapade mätverktyget “Attitudes towards prisoners” visade att studenter och kriminalvårdare överlag hade jämförbara attityder (Melvin, Gramling & Gardner, 1985). Studenter har i en annan studie visat mer positiva attityder jämfört med kriminalvårdare (Ortet-Fabregat, Pérez & Lewis, 1993). Andra studier visar att studenter har en mer negativ attityd gentemot frihetsberövade än kriminalvårdare (Kjelsberg, Skoglund & Rustad, 2007). Något som visar sig kunna påverka attityderna hos studenter är att möta frihetsberövade, dels i form av samtal men också i form av rundvandringar på anstalter (Calaway, Callais & Lightner, 2016; Boag & Wilson, 2014). Det skulle således kunna sättas i relation till det faktum att kriminalvårdares möten med frihetsberövade som sker dagligen också påverkar attityder. De relativt varierande resultaten från ovan presenterad forskning inom ämnet leder till att föreliggande studie inte med säkerhet kan predicera en specifik skillnad i attityd mot frihetsberövade för studenter och kriminalvårdare. Den något spretiga resultatbilden av tidigare forskning innebär också att behovet av att vidare undersöka fenomenet attityder mot
frihetsberövade får ses som nödvändig.
Den politiska hållningen, eller mer specifikt i vilken utsträckning individer är konservativa eller liberala är en annan faktor som visat sig spela stor roll för människors attityder. I en amerikansk kontext så kan en konservativ hållning definieras som förespråkande av hårdare straff och mindre rehabilitering medan en mer liberal hållning kan innebära en större förståelse för brottets orsaker och den roll samhället spelar för en brottsling (Unnever & Cullen, 2007). Flera studier visar att personer med konservativa värderingar uppvisar en mer negativ attityd gentemot frihetsberövade och en sämre tilltro till rehabilitering samt minskad återfallsrisk (Ortet-Fabregat m. fl, 1993; Leverentz, 2011). En studie påvisar även att konservativa
värderingar försämrar ett huvudsakligt bemötande gentemot frihetsberövade efter frigivning och predicerar mer negativa attityder mot nyligen frigivna individer (Hirschfield & Piquero, 2010). Personer med liberala värderingar, en grupp som visar sig ha mer positiv attityd gentemot frihetsberövade jämfört med konservativa, blir signifikant mer positivt inställda när de tänkte på likheter mellan sig själva och frihetsberövade (Leverentz, 2011; Silvia, Graham & Hawley, 2005). Deltagare som själva uppfattar sig som konservativa och alltså redan har statistiskt mer negativ inställning till frihetsberövade får istället signifikant mer negativ inställning när de tänker på likheter mellan sig själva och frihetsberövade (Silvia m.fl., 2005). I en svensk kontext så har konservativa och liberala hållningar mätts och definierats utifrån höger- och vänsterpolitik, där konservativ hållning likställs med högerpolitik och liberal hållning vara mer jämförbart med vänsterpolitik (Nilsson & Erlandsson, 2015). Föreliggande studie kan med detta som bakgrund förvänta sig se mer positiva attityder gentemot intagna bland deltagare som själva förespråkar vänsterpolitik, och således mer negativa attityder hos de som förespråkar högerpolitik.
En annan vanligt förekommande faktor som påverkar attityder gentemot frihetsberövade är skillnader mellan könen. Exempelvis har tidigare forskning visat att kvinnor har en mer positiv attityd mot frihetsberövade i jämförelse med män överlag (Applegate, Cullen & Fisher, 2002; Cullen, Clark, Cullen & Mathers, 1985; Kjelsberg, m. fl, 2007). Kvinnor visar också mer positiv attityd till vikten av rehabilitering av frihetsberövade, där män snarare förespråkar
hårdare straff (Tucker & Yen, 2019). En studie som visar ett motsatt resultat presenteras av Dodd (2018) där resultatet visar att kvinnor var signifikant mer negativt inställda till villkorlig
frigivning än män. Detta resultat förklaras med att kvinnor förväntar sig vara de som löper större risk att utsättas för återfall i brott. Med tanke på att en större del av tidigare forskning visar att
kvinnor besitter mer positiva attityder mot frihetsberövade än män kan det förväntas en liknande resultatbild för vår studie.
Mot bakgrund av ovanstående presenterad forskning så undersöker föreliggande studie tre separata urvalsgruppers attityder gentemot frihetsberövade i Sverige. Dessa grupper är kriminalvårdare, kriminologistudenter samt individer som är både kriminalvårdare och kriminologistudenter. Vidare så har den presenterade forskningen lyft fram förväntade könsskillnader i attityd gentemot frihetsberövade, där kvinnor i föreliggande undersökning förväntas besitta mer positiva attityder och män förväntas uppvisa mer negativa attityder mot frihetsberövade. Föreliggande studie kan även förvänta sig se en skillnad rörande variabeln politisk hållning. Där kan deltagare som själva uppfattar sig förespråka vänsterpolitik kan förväntas ha en mer positiv attityd och de som förespråkar högerpolitik kan förväntas ha en mer negativ attityd (Silvia m.fl., 2005; Hirschfield & Piquero, 2010). Men även här kan svårigheter urskiljas, då forskning som använder variabeln politisk hållning i relation till attityder saknas i en svensk kontext. Därför undersöks skillnader mellan deltagare med politisk hållning till vänster, höger samt de som är obestämda/neutrala. Ett förväntat resultat för kategorin sysselsättning är svårt att uttala sig kring, då fundamentala skillnader i resultaten i relation till yrkesroll
presenteras i kontemporär forskning (Kjelsberg, m. fl, 2007; Melvin m. fl, 1985). På så sätt identifieras en kunskapslucka som därmed skulle kunna fyllas. En webbenkät med frågor inspirerad från skalan ATP (Attitudes towards prisoners) samt kompletterande frågor som kategoriserar politisk hållning och kön används för att besvara studiens syfte (Melvin m.fl., 1985). Studien syftar därmed att undersöka attityder mot frihetsberövade bland urvalsgrupperna kriminalvårdare, kriminologistudenter och de individer som är både kriminalvårdare och
kriminologistudenter. Dessa grupper har även undersökts och kategoriserats utefter kön och politisk hållning som eventuella faktorer som skulle kunna påverka attityderna. Slutligen har två hypoteser formats. Den första hypotesen innebär att kvinnor uppvisar mer positiva attityder till frihetsberövade än män. Den andra hypotesen lyder att individer till vänster på ett politiskt spektrum uppvisar mer positiva attityder till frihetsberövade än de som är neutrala/obestämda eller till höger.
Metod
Studien undersöker sambandet mellan de oberoende variablerna sysselsättning, kön, politisk hållning och den beroende variabeln som är attityder mot frihetsberövade. Detta utfördes via en webbenkät (se bilaga 3) där sysselsättning delas upp i kriminologistudenter, kriminalvårdare samt individer med erfarenhet från både Kriminalvården och kriminologistudier. Kön delas upp i man och kvinna, politisk hållning skattas i en självskattningsskala. Den beroende variabeln, attityder mot frihetsberövade, mäts med en skala omnämnd som ATP-skalan (Melvin m. fl, 1985). Mätningen skedde via ett tillfälle och tvärsnittsdesign ansågs relevant med tanke på de resurser och det tidsutrymme som fanns att tillgå (Borg & Westerlund, 2012).
Procedur
Webbenkäter användes för datainsamling, vilket är ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt (Trost & Hultåker, 2016). Konstruktionen av webbenkäten skedde via tjänsten SurveyMonkey (u.å). Enkäten (se bilaga 3) tog i snitt fem minuter att genomföra och inleds med ett missivbrev (se bilaga 1) och en samtyckesblankett (se bilaga 2). I missivbrevet redovisades studiens syfte samt huvudsaklig information angående studien. I samtyckesblanketten informeras deltagare om de etiska principer som studien är utformad enligt, kontaktuppgifter till studiens författare ges, samt att deltagare där får lämna sitt samtycke till deltagande. För att nå ut till kriminologistudenter och kriminalvårdare delades enkäten ut på olika lämpliga sociala plattformar på internet.
Kriminologistudenter kontaktades via en facebookgrupp som heter “Kriminologi SU”, “Kriminologi II VT18, “Dom kallar oss studenter” och genom privata meddelanden till
kurskamrater på Kriminologi 3 vid Örebro Universitet.Kriminalvårdare kontaktades i sin tur via privata meddelanden på Facebook samt facebookgrupperna “Kronobergs sommarbarn” och “Kronobergs kulturklubb”, efter att godkännande getts från ansvariga anstalts- och häkteschefer. Kriminalvårdarna delade sedan vidare enkäten till kollegor inom Kriminalvården, vilket
resulterade i ett typ av snöbollsurval (Yin, 2013). Denna teknik resulterade i att ytterligare kriminalvårdare kom i kontakt med enkäten.
Deltagare
För att undersöka attityder mot frihetsberövade bland urvalsgrupperna kriminalvårdare,
kriminologistudenter och de som både har erfarenhet från kriminologistudier samt arbete inom Kriminalvården tillämpades ett bekvämlighetsurval (Borg & Westerlund 2012). Ett
bekvämlighetsurval innebär problem när det gäller generalisering till en större population eftersom urvalsgrupperna ej är slumpmässigt utvalda. Anledningen till att bekvämlighetsurval använts är att det möjliggör ett effektivt och genomförbart sätt att dela enkäten till personal inom Kriminalvården och kriminologistudenter via sociala medier. Eventuella andra urval har
diskuterats, som exempelvis obundet slumpmässigt urval, som vore det mest optimala ur en generaliseringssynpunkt (Borg & Westerlund, 2012). Efter övervägande har det konstaterats att ett sådant alternativ tillföra vissa svårigheter för studien. Tydligast är den aspekt att
kriminalvårdare endast har tillgång till denna mail när de befinner sig på arbetsplatsen, vilket skulle innebära att genomförandet av enkäten riskerar att endast kunna genomföras under arbetstid. Att enkäten inte skulle gå ut över de anställdas arbetstid var ett av villkoren för genomförandet från anstalts- och häkteschefer.
Det totala antalet deltagare i studien var 144 när de som inte besvarat samtliga frågor eller inte ingick i urvalsgrupperna tagits bort. Könsfördelningen bland deltagarna blev något ojämn då det var fler kvinnor (85 st, 59%) än män (59 st, 41%) som besvarade enkäten. Bland deltagarna var det 80 st (55,6%) som för närvarande eller tidigare studerat kriminologi och 64 st deltagare (44.4%) med erfarenhet från Kriminalvården. Urvalet består av en tydlig skillnad i urvalsstorlek bland de som tidigare arbetat eller för närvarande arbetar inom Kriminalvården, där endast 43 st deltagare (29,9%) av deltagarna saknar erfarenhet från Kriminalvården. Detta
innebär alltså att 101 st deltagare (70,1%) för närvarande eller tidigare har arbetat inom Kriminalvården vilket påverkar de tänkbara analyser för studien. Således delades variabeln sysselsättning upp till tre grupper, där den tredje kategorin består av deltagare med erfarenhet från både studier inom kriminologi samt arbete inom Kriminalvården. Den nya uppdelningen disponeras på så sätt att den första gruppen innefattar 64 st (44%) deltagare som endast har erfarenhet från Kriminalvården, den andra gruppen innefattar 43 st (29,8%) deltagare som enbart har studerat kriminologi och den tredje gruppen innefattar 37 st (25,7%) deltagare som både har erfarenhet av Kriminalvården och kriminologistudier.
Studiens interna bortfall uppgick till 48 st (25%) deltagare, vilket är resultatet av att deltagarna inte fullföljt enkäten eller inte ingick i studiens urval, det vill säga personer som varken hade erfarenhet från Kriminalvården eller kriminologistudier (Borg & Westerlund, 2012). Inom det interna bortfallet var majoriteten kvinnor (28 st) jämfört med män (11 st). 9 st deltagare inom bortfallet angav varken könstillhörighet, politisk hållning eller sysselsättning. Fördelningen av politisk hållning inom det interna bortfallet bestod av 15 st deltagare som uppgav sig ligga till vänster, 13 st neutrala/obestämda och 11 st som uppgav sig ligga till höger på ett politiskt spektrum. För variabeln sysselsättning så bestod bortfallet av 13 st deltagare
kriminologistudenter, 8 st deltagare var kriminalvårdare och 9 st var både kriminalvårdare och kriminologistudenter. Sammanlagt 9 st deltagare hade ingen erfarenhet från vare sig
kriminologistudier eller från Kriminalvården, och tillräknades därmed också studiens interna bortfall. Ett observerat mönster är att majoriteten av deltagarna som inte fullföljt enkäten har slutat svara vid fråga 6. Det kan eventuellt bero på enkätens längd, där deltagaren först vid fråga 6 ser enkätens fullständiga längd. Angående externt bortfall så resulterar studiens urvalsmetod, bekvämlighetsurval via sociala medier, i att bortfallet är svårt att approximera. Detta innebär att studien rimligtvis haft ett externt bortfall, men vilken mängd lämnas obesvarad.
Mätinstrument
Attityder mäts via ATP (Attitudes towards prisoners) som är ett 36-skaligt frågeformulär (se bilaga 3). Detta mätinstrument utvecklades ursprungligen av Melvin m.fl. (1985). Mätinstrument översattes till svenska genom så kallad “back-translation”, vilket innebär att texten översattes till svenska och därefter tillbaka till originalspråket av en person utan insikt i originalmaterialet (Behr, 2017). Denna översättning jämfördes därefter med den ursprungliga texten för att kontrollera översättningens korrekthet, inga tolkningsfel eller skillnader upptäcktes. Skalan består av 19 negativa och 17 positiva påståenden som deltagaren skall besvara via en Likertskala mellan 1 och 5, där 1 innebär instämmer inte alls och 5 innebär instämmer helt (se bilaga 3). Exempel på en positiv fråga är “De flesta frihetsberövade är ett offer för omständigheterna och förtjänar att bli hjälpta” medan “Frihetsberövade personer förändras aldrig” är ett negativt
påstående. Det numeriska värdet av svar på negativa frågor vänds därefter, det vill säga att värdet 5 som innebär instämmer helt på ett negativt påstående således blir 1 (Melvin m.fl., 1985). Summan av de negativa påståendena adderas ihop med summan av de positiva. Den totala
summan subtraheras därefter med 36, vilket innebär att en deltagare kan få en poäng mellan 0 och 144. En lägre poäng innebär en mer negativ attityd där frihetsberövade personer anses vara avvikande individer utan förändringsmöjligheter. En högre poäng innebär en mer positiv attityd till frihetsberövade där individerna anses vara normala personer som är kapabla till en positiv förändring.
För att mäta variabeln kön användes dikotoma variabler med “man” och “kvinna” som svarsalternativ. Variabeln sysselsättning undersöktes med två dikotoma frågor, där deltagare fick besvara ifall de hade erfarenhet från kriminalvården, samt om de hade erfarenhet från
kriminologistudier. Dessa frågor kunde besvaras med ett ja eller ett nej (se bilaga 3). När insamlad data undersöktes upptäcktes att flera deltagare svarat ja på båda alternativen av sysselsättning, av den anledningen kodades dessa individer till en separat grupp. Den nya separata gruppen kom att kallas “både kriminalvårdare och kriminologistudent”, detta skedde med hjälp av statistikprogrammet SPSS (IBM Corporation, 2020).
Angående variabeln politisk hållning, där deltagare själva fått placera sig på ett politiskt spektrum från extremt vänster till extremt höger så manipulerades variabeln genom att båda sidorna av spektrumet kollapsades ner till endast en variabel på respektive sida. Detta
genomfördes då endast en deltagare indikerade sin politiska hållning som extremt vänster samt endast 2 deltagare indikerade sin politiska hållning som extremt höger. Efter att dessa variabler kollapsades till en variabel till vänster och en till höger så består urvalet av de som har en politisk hållning till vänster, till höger samt de som indikerar att de är neutrala eller obestämda (se tabell 2.).
För att kontrollera enkätens design utfördes en mindre pilotstudie innan enkäten delades ut till deltagarna. Enkäten testades således av både bekanta kriminologistudenter och
kriminalvårdare för att se eventuell problematik med enkätens utformning. Mindre grammatiska ändringar justerades i texten efter granskning. Enkäten delades även till utvald handledare för granskning och blev godkänd innan datainsamlingen.
Den interna konsistensen för mätverktyget har uppmätts (α = .954) vilket indikerar på att studiens reliabilitet ligger på en acceptabel nivå (Pallant, 2016). Detta Cronbachs alpha-värde är likvärdigt med andra studier som använt samma mätverktyg i andra nationella kontext
(Kjelsberg, m. fl, 2007; Ortet-Fabregat m.fl., 1993). ATP-skalan har påvisat en hög validitet då den använts i studier i flera olika nationella kontexter (Challinor & Duff, 2019; Chui & Cheng,
2013; Copley, Johnson & Bain, 2014; Horn & Hollin, 1997; Sánchez-Díaz & Javier, 2019; Tucker & Yuen, 2019). Vidare användes en Likert-skala som är inspirerad av Nilsson och Erlandsson (2015) mellan ett och nio för att mäta deltagarnas politiska hållning (se bilaga 3), där 1 innebär extremt vänster och 9 innebär extremt höger politisk hållning.
Etik
Studien samt tillhörande datainsamling är utförd i enlighet med de forskningsetiska principer som presenterats av Vetenskapsrådet (2017). Deltagarna informerades om studiens syfte samt relevant information angående studien som rimligen kan påverka deltagarnas villighet att delta. Vidare informerades deltagarna om dess rättigheter rörande samtycke och fick därefter själva godkänna sitt deltagande i en samtyckesblankett (se bilaga 2) som enkäten inleddes med.
Missivbrevet (se bilaga 1) poängterade att medverkan i studien är frivilligt och att deltagarna kan avbryta medverkan eller korrigera data genom att kontakta forskarna. Konfidentialitetskravet tillämpades i studien via att all information, personuppgifter eller data behandlades
konfidentiellt, vilket innebär att obehöriga ej har tillgång till datamaterialet. Att insamlad data behandlas konfidentiellt underlättas i studien genom att tjänsten SurveyMonkey (u.å) används för enkäterna. Denna tjänst anonymiserar vissa personuppgifter och data per automatik, som i sin tur samlas in och tillger varje person ett anonymt id-nummer. När studien är färdigställd och
publicerad raderas därefter all insamlad data. Studien följer även nyttjandekravet då all insamlad data enbart kommer användas till forskningsrelaterade ändamål. Med andra ord kommer
insamlad data inte att användas i kommersiella syften eller icke-vetenskapliga ändamål.
Insamlade personuppgifter sammankopplas som tidigare nämnts med ett anonymt id-nummer, vilket sker automatiskt via SurveyMonkey (u.å). Via Datainspektionens riktlinjer har deltagarna rätt till att kostnadsfritt få begära ut vilka personuppgifter som har sparats under datainsamlingen, samt radera dessa uppgifter efter forskningssyftet uppnåtts (Datainspektionen, u.å). Med detta som bakgrund så har studiens deltagare möjlighet att kontakta forskarna. Under datainsamlingsmomentet har deltagarnas kön, sysselsättning, attityder och politisk hållning samlats in och inga andra typer av personuppgifter har inhämtats. Vidare så har datainsamlingen godkänts av ansvarig handledare.
Ur ett etiskt perspektiv har det reflekterats kring spridning av enkäten via de mailadresser som används inom Kriminalvården, eftersom skriven kommunikation inom Kriminalvården generellt omfattas av offentlighetsprincipen. Datainsamling via Kriminalvårdens mailadresser skulle kunna innebära att obehöriga kan begära maillistor kopplade till studien (Regeringskansliet, 2015). Slutligen har studiens utformning granskats mot Kriminalvårdens sekretessriktlinjer i samråd med häkteschef och anstaltschef på Anstalten Hall, Anstalten Kumla, Häktet Kronoberg och Häktet Sollentuna.
Analysmetod
De variabler som mättes var som tidigare nämnt den beroende variabeln attityder mot frihetsberövade individer, medan oberoende variabler var kön, sysselsättning och politisk
hållning. För att besvara denna studies syfte användes oberoende t-test och envägs-ANOVA med kompletterande Tukeys post-hoc-tester att användas. Ett förutbestämt p-värde ,05 användes som signifikansnivå på samtliga tester, vilket innebär att det finns 5 % chans att slumpen påverkat resultatet (Borg & Westerlund, 2012). När data först analyserades så uppmärksammades ett fåtal outliers i studiens data som innebar att majoriteten av studiens variabler var
icke-normalfördelade. De sammanlagt fyra avvikande deltagarna hade en ATP-poäng på 18,00, 22,00, 39,00 respektive 41,00 vilket kan sättas i relation till de värden som utlästes utifrån ATP-indexet för alla deltagare, det vill säga M = 91,16 och SD = 22,04. Alla dessa 4 deltagare avvek således med över 2 standardavvikelser från medelvärdet och tre av fyra var placerade till höger på den politiska skalan (Borg & Westerlund, 2012). Dessa fyra outliers kom att exkluderas ur den data som används under analyserna. Med outliers exkluderade fick ATP-indexet ett nytt värde, där M = 92,91 och SD = 19,65. Att radera dessa outliers innebar att ett test av normalfördelning, Shapiro-Wilks, visade att samtliga variabler i studien kan anses normalfördelade. Detta
möjliggör användandet av parametriska tester istället för de icke-parametriska tester som annars varit det bäst lämpade alternativet (Pallant, 2016). Möjligheten att använda parametriska tester stärker studien i och med att parametriska tester anses mer finkänsliga och tillförlitliga än icke parametriska tester (Pallant, 2016). Ett oberoende t-test kunde därmed användas som
analysmetod för att mäta kön i relation till ATP-poäng. De två återstående analyserna innefattade fler än två grupper och därför användes det parametriska testet envägs-ANOVA för de två analyserna, eftersom även dessa grupper numera ansågs normalfördelade. Den ena analysen
innefattade politisk hållning där deltagarna delades in i vänster, neutral eller höger hållning i relation till ATP-poäng. De två olika analyserna av variansen har sedan kompletterats med ett efterföljande Tukeys post-hoc test. Detta test möjliggör att uttala sig om vilka grupper som skiljer sig åt, då ett envägs-ANOVA enkom visar huruvida det finns en signifikant alternativt icke-signifikant skillnad mellan grupperna. För att analysera datan användes statistikprogrammet Statistical Package for Social Sciences (SPSS), version 27 användes (IBM Corporation, 2020).
För att kontrollera studiens resultat så genomfördes efter analysen även en analys av studiens ursprungliga data, alltså inklusive outliers. Studien genomförde då ett Mann-Whitney U test för att undersöka könsskillnader i attityd gentemot frihetsberövade. ANOVA användes för att undersöka attitydskillnader gentemot frihetsberövade för dels variabeln sysselsättning, dels variabeln politisk hållning, med efterföljande Games-Howell post-hoc tester. En analys av variansen där icke-normalfördelad data används innebär uppenbara risker för falska positiva svar. Men detta test genomförs likväl, detta baserat på att empiri visat att detta envägs-ANOVA kan anses vara tillräckligt motståndskraftigt (Glass, Peckham & Sanders, 1972; Harwell, Hayes, Rubinstein & Olds, 1992; Lix, Keselman, & Keselman, 1996). Den data som sedan presenteras i studiens diskussion och sammanfattning är resultatet från den analys där outliers är exkluderade. Detta sker i huvudsak för att möjliggöra att presentera resultatet av ett parametriskt test av variabeln kön och då konsekvent presentera resultat ur samma dataset.
Resultat
Kön
Inledningsvis undersöktes könsvariabeln, där det baserat på tidigare forskning förutspåddes att kvinnors ATP-poäng skulle vara högre än mäns.
Tabell 1.
Tabell som visar medelvärde för de olika könens ATP-poäng utifrån Oberoende t-test.
Kön Antal (n) ATP-poäng M (SD)
Man 56 (40%) 82,41 (20,73)
Kvinna 84 (60%) 99,91 (15,41)
I tabell 1 kan utläsas att kvinnor i genomsnitt har en mer positiv attityd riktat mot frihetsberövade individer än män. Normalfördelningen av män och kvinnors poäng på mätinstrumentet ATP testades med hjälp av ett Shapiro-Wilk test som visade att både män och kvinnors svar var normalfördelade. Antagande av homogeneity of variance testades via Levene´s F test och påvisade att det inte fanns en homogen varians mellan grupperna. Det t-test som utfördes
påvisade en signifikant skillnad mellan könen och ATP-poäng t(94) = -5,40, p <.001, där kvinnor rapporterar en signifikant mer positiv attityd gentemot frihetsberövade jämfört med män. Ett Cohen´s-D-värde beräknades för att få fram hur hög effektstyrkan mellan grupperna var (Borg & Westerlund, 2012). Värdet d = 0,95 indikerar en hög effektstyrka mellan grupperna.
För att kontrollera detta resultat så utfördes även ett test med studiens data innan outliers exkluderats. Inledningsvis genomfördes ett Shapiro-Wilks test som visar att endast männens svar är normalfördelade. Med detta som bakgrund så måste ett icke-parametriskt test att användas, i detta fall valdes Mann-Whitney U test ut då det är den icke-parametriska motsvarigheten till ett oberoende t-test (Borg & Westerlund, 2012). Resultatet av detta visar att medelrangen av ATP-poäng gentemot frihetsberövade var högre hos kvinnor (meanrank = 87,74) än hos män
(meanrank = 50,55) jämfört med den totalta (meanrank = 91,16). Mann-Whitney U testet visar att denna skillnad var statistikt signifikant U(N1 = 59, N2 = 85) = 1212,5, z-värde = -5,26 , p < ,001.
Detta icke-parametriska test ligger således i linje med det oberoende t-test som presenterats ovan. Hädanefter presenteras endast resultatet av det parametriska testet som genomförts, eftersom ett parametriskt test är att föredra jämfört med ett icke-parametriskt (Pallant, 2016).
Politisk hållning
Inom variabeln politisk hållning förutspåddes det att deltagare med politisk hållning till placerad höger på spektrumet skulle redovisa en lägre poäng på ATP-skalan i jämförelse med de
Figur 1. Fördelningen av politisk hållning för de olika sysselsättningsgrupperna.
Av figur 1 utmärks att kriminalvårdare i högst utsträckning placerat sig till höger på den politiska skalan. Överlag har neutral hållning varit med minst frekventa alternativet. Av
kriminologistudenterna urskiljs en jämn fördelning där marginellt fler placerat sig till vänster på skalan. Av individer med erfarenhet från både kriminologistudier och Kriminalvården placerade sig flest till vänster på den politiska skalan.
Figuren visar tydligt att de flesta kvinnor placerar sig till vänster på skalan medan de flesta män placerat sig till höger. Endast 17,8% av männen har valt att placera sig till vänster på skalan medan över hälften av kvinnorna har placerat sig till vänster på skalan.
Tabell 2.
Politisk hållning i relation till medelvärden av ATP-poäng, antalet deltagare, standardavvikelse och range.
Politisk hållning Antal (n) ATP-poäng M (SD; Range)
Vänster hållning (1-4) 55 (39,3%) 105,25 (14,98; 67,00-141,00) Höger hållning (6-9) 55 (39,3%) 82,00 (19,3; 34,00-127,00) Neutral hållning (5) 30 (21,4%) 90,3 (14,73; 61,00-125,00)
Total 140 (100%) 91,16 (19,65; 34,00-141,00)
Not. m=medelvärde, n= antal personer, SD=standardavvikelse.
Tabell 2 visar att en politisk hållning (1-4) åt vänster generellt ger en högre ATP-poäng, det vill säga mer positivt inställd attityd mot frihetsberövade. Ju längre till höger (6-9) man kommer på den politiska skalan så urskiljs en lägre ATP-poäng.
Ett Shapiro-Wilks test genomfördes för att undersöka normalfördelningen för variabeln politisk hållning, bestående av höger, vänster samt neutral/obestämd. Detta test visar att
urvalsgrupperna kan anses normalfördelade och att ett parametriskt test därav kan genomföras. Även ett Levene´s-test utfördes som visade att det fanns homogenitet i variansen mellan grupperna. För att besvara frågan om det finns skillnader i attityder gentemot frihetsberövade i relation till variabeln politisk hållning så utfördes först ett test av variansen och därefter ett Tukeys post-hoc test.
Analysen utfördes mellan de deltagare som uppger sig höra till vänster alternativt höger på ett politiskt spektrum samt de deltagare som uppger sig vara obestämda/neutrala (se tabell 2). Analysen av variansen, ANOVA, som genomfördes visar signifikanta skillnader mellan
grupperna F(2,137) = 26,88, p < .001. Det efterföljande Tukeys post-hoc test som utfördes för att undersöka vilka av dessa grupper som skilde sig åt visar signifikanta skillnader mellan de som är vänster (p < .001) och de som är höger (se tabell 2). Testet visar även signifikanta skillnader
mellan de som är obestämda/neutrala (p < .001) samt de respondenter som befinner sig till vänster (se tabell 2). Tukey post-hoc test visar icke-signifikanta skillnader mellan de deltagare till höger (p = .078) och de deltagare som är obestämda/neutrala (se tabell 2). Ett eta squared test genomfördes för att mäta effektstyrkan och resulterade i η2 = 0,282. Det innebär att variansen i ATP kan förklaras av politisk hållning till 28,2%, vilket får ses som en hög effektstyrka (Pallant, 2020).
För att kontrollera resultatet av den variansanalys som genomförts med efterföljande Tukeys post-hoc test så genomfördes därefter ännu ett envägs-ANOVA men med outliers
inkluderade. Detta test använde ett annat post-hoc test, Games-Howell, som kan anses som bättre lämpad för icke-normalfördelade variabler. Detta skedde med anledning av det utförda Shapiro-Wilks-testet som indikerade att variabeln var icke-normalfördelad. Analysen utfördes mellan de deltagare som uppger sig höra till vänster (M = 104,07, SD = 17,28), höger (M = 79,15, SD = 22,57) samt obestämda/neutrala (M = 90,30 , SD = 14,73). Där analys av variansen mellan grupperna visar ett signifikant resultat F(2,141) = 24,125, p < .001. Det Games-Howell post-hoc test som utfördes för att undersöka vilka av dessa grupper som skilde sig åt visar signifikanta skillnader mellan de som är vänster och de som är höger p < .001 samt de som är vänster och de som är neutrala/obestämda p = .001. Det visar sig även finnas signifikanta skillnader mellan grupperna politisk hållning till höger och den gruppen med obestämt/neutral politisk hållning p = .018.
Detta resultat ligger i huvudsak i linje med det resultat som presenterats för den initiala analysen. Skillnaden mellan resultaten återfinns i de post-hoc tester som genomförs där Tukeys post-hoc test visar en icke-signifikant skillnad (p = .078) mellan gruppen till höger på ett
politiskt spektrum och de deltagare som är neutrala/obestämda. Ett Games-Howell post-hoc test visar istället en signifikant skillnad (p = .018) mellan ovan nämnda grupper på det politiska spektrumet. Tolkning av denna skillnad i resultat utvecklas i studiens diskussion.
Sysselsättning
Slutligen analyserades variabeln sysselsättning. Tidigare forskning påvisade varierande resultat vilket gjorde att det var svårt att förutse ett resultat.
Figur 3. Könsfördelningen över sysselsättningsgrupperna.
Figuren visar att de absolut flesta männen som svarat är kriminalvårdare (69,6%). Kvinnor var mer jämnt fördelade där 39,3% var kriminologistudenter, 28,6% kriminalvårdare och 32,1% både kriminologistudenter och kriminalvårdare. Endast 12,5% av alla män är
kriminologistudenter och 17,9% i kategorin både kriminologistudent och kriminalvårdare.
Tabell 3.
Tabellen visar antalet deltagare, medelvärde i ATP-poäng och standardavvikelse i varje sysselsättningsgrupp.
Sysselsättning Antal (n) ATP-poäng M (SD; Range)
Kriminalvårdare 63 (45%) 87,8 (20,18; 34-132) Kriminologistud ent 40 (28,6%) 95,8 (19,88; 52-141) Både kriminalvårdare och kriminologistude 37 (26,4%) 98,48 (16,56; 60-133)
nt
Total 140
(100%)
92,91 (19,65; 34-141)
Not. m=medelvärde, n=antal personer, SD= standardavvikelse.
Tabell 3 visar att kategorin “både kriminalvårdare och kriminologistudenter” har ett högre medelvärde än de två andra grupperna. Kriminologistudenter har något högre ATP-poäng än kriminalvårdarna, men noterbart är att båda dessa kategorier har ett medelvärde som landar under medelvärdet för det totala urvalet. Variabeln sysselsättning inkluderar alltså tre separata grupper vilka är kriminalvårdare, kriminologistudenter samt de deltagare med erfarenhet både från studier inom kriminologi och arbete inom Kriminalvården. Dessa tre gruppers normalfördelning undersöktes med ett Shapiro-Wilks test som visar att samtliga variabler som inkluderas i
analysen kan anses normalfördelade. Med detta som bakgrund så utfördes variansanalys, ANOVA, med efterföljande Tukeys post-hoc test. Därefter kontrollerades detta resultat genom att analysen även genomfördes med studiens outliers inkluderade, men då med ett Games-Howell post-hoc test.
För att utveckla förståelsen för resultatet av studiens frågeställning, det vill säga huruvida det finns skillnader i attityder gentemot frihetsberövade individer beroende på sysselsättning (se tabell 3) så utfördes test av variansen. Variablernas homogenitet av varians undersöktes med ett Levene's-test, som visade att det fanns en homogen varians mellan grupperna. Den analys av variansen, ANOVA, som genomfördes visar att det finns signifikanta skillnader mellan
grupperna (F(2,137) = 4.23, p = .016). För att undersöka vilka av dessa grupper som skiljer sig åt signifikant så utfördes efter detta ett Tukeys post-hoc test som visar en icke-signifikant skillnad mellan kriminologistudenter (p = .103) och kriminalvårdare (se tabell 3). Testet visar även en icke-signifikant skillnad mellan gruppen med erfarenhet från både kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården (p = .813) och gruppen med kriminalvårdare (se tabell 3). Tukeys post-hoc test visar en signifikant skillnad mellan grupperna kriminalvårdare (p = .022) och de deltagare med erfarenhet från både kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården (se tabell 3). Ett eta squared test genomfördes för att mäta effektstyrkan och resulterade i η2 = 0,058. Det innebär att variansen i ATP kan förklaras av sysselsättning till 5,8%, vilket kan ses som en medelstor
effektstyrka (Pallant, 2020).
För att kontrollera detta resultat så återupprepas samma procedur med outliers
inkluderade. Ett Shapiro-Wilks test utfördes som visade att grupperna var icke-normalfördelade. Analys av variansen visar att det finns signifikanta skillnader mellan grupperna F(2,141) = 3,259, p = .041. Analysen utfördes mellan de deltagare som identifierar sig som kriminalvårdare (M = 87,04, SD = 20,93), kriminologistudenter (M = 91,00, SD = 26,24) samt deltagare med erfarenhet från båda fälten (M = 98,48, SD = 16,56). Där det efterföljande post-hoc testet, Games-Howell, visar en icke-signifikant skillnad mellan gruppen kriminalvårdare och kriminologistudenter (p = .688). Testet visar även icke-signifikanta skillnader mellan gruppen kriminologistudenter och de deltagare med erfarenhet från både kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården (p = .276). Games-Howell tester visar dock signifikanta skillnader mellan grupperna kriminalvårdare och gruppen med erfarenhet från både kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården (p = .009).
Resultatet från analysen med outliers inkluderade ligger således i linje med det resultat som analysen med outliers exkluderade. Därför används hädanefter det envägs-ANOVA med efterföljande Tukeys post-hoc test i studiens diskussion och sammanfattning när studiens resultat skall presenteras.
Diskussion
Studiens syfte var att undersöka skillnader i attityder gentemot frihetsberövade mellan grupperna kriminalvårdare, kriminologistudenter samt den grupp som både har erfarenhet från
kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården. Vidare undersöktes könsskillnader i attityd gentemot frihetsberövade samt skillnader i attityd gentemot frihetsberövade beroende på politisk hållning.
Till den första delen av studiens syfte, könsskillnader i attityder gentemot
frihetsberövade, presenterades en hypotes som menade att kvinnor förväntas uppvisa mer positiva attityder mot frihetsberövade i jämförelse med män. Denna hypotes besvarades med hjälp av ett oberoende t-test som urskiljer att hypotesen visade sig stämma. Analysen visade att kvinnor har en signifikant mer positiv attityd gentemot frihetsberövade jämfört med män. Könsskillnaderna i attityder som uppmätts ligger således i linje med studier utförda i andra nationella kontext, exempelvis Norge (Kjelsberg, m. fl, 2007). Skälet till denna könsskillnad
anses ofta bero på att kvinnor i huvudsak förespråkar vikten av rehabilitering, där män snarare förespråkar hårdare straff (Tucker & Yen, 2019). Kanske stämmer även detta för vår studie, men eftersom studien ej undersökt vilka aspekter av straffet som anses viktigast och mest effektivt mellan könen så är ett svar omöjligt att ge.
Den andra delen av syftet handlade om vilka skillnader i attityd gentemot frihetsberövade som en deltagares politiska hållning innebär och även rörande denna variabel så kunde en
hypotes presenteras. Föreliggande studie kunde förvänta sig se mer positiva attityder gentemot frihetsberövade hos de deltagare som befinner sig till vänster på ett politiskt spektrum, en hypotes som visat sig stämma. I huvudsak så visar studiens resultat att ju längre till vänster en deltagare befinner sig på ett politiskt spektrum, desto mer positiv attityd gentemot
frihetsberövade har deltagaren. Denna slutsats har flera studier kommit fram till tidigare och verkar således stämma i flera olika nationella kontexter (Ortet-Fabregat m.fl., 1993; Leverentz, 2011). Analysen påvisade nämligen signifikanta skillnader i attityd mellan de deltagare som befinner sig till höger och de som befinner sig till vänster på ett politiskt spektrum. Resultatet av analysen visar även signifikanta skillnader i attityd gentemot frihetsberövade mellan den grupp som identifierar sig som obestämd/neutral och den grupp som identifierar sig till vänster. Två av gruppernas attityd gentemot frihetsberövade visar sig dock inte skilja sig åt på ett signifikant sätt, nämligen gruppen med neutrala/obestämda deltagare samt den gruppen som identifierar sig som att de befinner sig till höger på ett politiskt spektrum. En möjlig förklaring till resultatet är den så kallade likhetshypotesen som menar att personer åt vänster blir mer positiva gentemot
frihetsberövade när de tänker på likheter mellan sig själva och den frihetsberövade (Leverentz, 2011; Silvia m.fl., 2005). Att tänka på likheter mellan sig själv och en frihetsberövad individ förväntas dock att innebära en motsatt effekt för en person med politisk hållning åt höger. Denna så kallade likhetshypotes skulle som sagt kunna tänkas vara en förklaring till de skillnader som presenterats här, men det går inte med säkerhet att säga då detta inte är undersökt.
Slutligen undersöktes skillnader i attityder gentemot frihetsberövade beroende på sysselsättning. Dessa sysselsättningar bestod av en grupp kriminologistudenter, en grupp med kriminalvårdare samt en grupp som bestod av deltagare med erfarenhet från både
kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården. Det var svårt att förutse resultatet inom sysselsättningsvariabeln med anledning av den spretiga empiriska bild som fanns. Analysen av resultatet visade signifikanta skillnader i attityder gentemot frihetsberövade mellan grupperna.
För att summera så visade denna studies resultat av analys att gruppen med erfarenhet från både kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården har signifikant mest positiv attityd gentemot frihetsberövade jämfört med kriminalvårdare. Gruppen med kriminologistudenter verkar uppge en mer positiv attityd i jämförelse med gruppen av kriminalvårdare som undersöktes, men denna skillnad var alltså icke-signifikant och därför ej säkerställd. Resultatet visade sig dock i huvudsak ligga i linje med den studie som ursprungligen utvecklat mätinstrumentet ATP (Melvin m.fl., 1985). Nämligen att skillnaden i attityder gentemot frihetsberövade mellan kriminalvårdare och studenter inte är statistiskt signifikant. Men en sak bör dock tas i beaktande här, tidigare
forskning tittar på studenter som grupp, medan föreliggande studie undersökte
kriminologistudenter specifikt. Att okritiskt mena att dessa två grupper liknar varandra vore felaktigt. Demografiska skillnader mellan de två grupperna har heller inte närmare studerats. Ett försök att förklara studiens oväntade resultat måste därmed ske med försiktighet. Att den grupp som har signifikant mest positiv attityd är de deltagare med erfarenhet från både
kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården går att konstatera. Kanske kan en del av förklaringen vara det faktum att detta är studenter som träffar frihetsberövade, något som tidigare visats innebära en ökad positiv attityd (Calaway m.fl., 2016; Boag & Wilson, 2014). Möjligen spelar denna grupps politiska hållning en särskilt viktig roll, där en stor procentuell del uppfattar sin politiska hållning som vänster. En annan möjlig förklaring är att det finns särskilda
värderingar hos en individ som väljer att både arbeta med och studera frågor om brott och straff. Dessa särskilda värderingar kanske i sin tur innebär en mer positiv attityd. Det är svårt att hindra sig från att försöka förklara en större del av resultaten än vad som är belagt. Med detta sagt är det också viktigt att kritiskt granska de slutsatser som presenterats ovan.
Studien som genomförts har bidragit till slutsatser utifrån en svensk kontext inom ett ämne som enbart analyserats i andra länder tidigare. Genom att använda liknande analysmetoder som tidigare forskning men med ett svenskt urval så fylls därmed en kunskapslucka. Ytterligare en kunskapslucka som identifierades i studien kan relateras till gruppen ”både
kriminologistudenter och kriminalvårdare”, som är en urvalsgrupp som inte berörts i andra liknande attitydundersökningar tidigare. På förhand förutsågs inte denna urvalsgrupp som betydelsefull, utan tanken var från början att enbart ställa kriminologistudenter och kriminalvårdare mot varandra. Efter insamling av data framkom det dock att den stora frekvensen av antalet deltagare som identifierat sig som ”både kriminologistudenter och
kriminalvårdare” gjorde att ett utelämnande av denna grupp skulle kunna innebära en risk för att studien kom till missvisande slutsatser. Möjligen skulle detta kunna ses som en indikation på att just Kriminalvården kan vara en attraktiv arbetsplats för de kriminologistudenter som vill arbeta inom rättsvårdande myndighet.
Det kan konstateras att det finns en risk för att en individs attityder påverkas av det som skrivs i media. Tydligast framstod risken för de deltagare som studerar eller har studerat
kriminologi som rimligtvis har ett stort allmänintresse av frågor som rör anstalter, straff och frihetsberövade. Det allmänna intresset samt studier inom ämnet kan således eventuellt innebära att urvalsgruppen skapar sina egna in-group biases. Det kan därför även diskuteras huruvida de som valde att besvara enkäten är de som har ett intresse av ämnet och deras förförståelse kan därmed påverka svaren. Dessa teoretiska ansatser indikerar alltså att attityder formar ett beteende direkt och att attityderna i sig till stor del kan påverkas av den in-group bias som råder (Hogg, 2016). Den kognitiva attitydsprocessen kan i sin tur påverkas i negativ riktning när gruppen ställs inför externa hot, alltså i kriminalvårdares fall en hotfull arbetsmiljö (Giannakakis & Fritsche 2011; Schwartz, m. fl, 1990). Eftersom detta också speglas i resultatet där kriminalvårdare visade sig ha mer negativa attityder än de andra grupperna skulle det möjligen vara intressant att vidare undersöka huruvida resultatet beror på att kriminalvårdare känt sig hotade. Det skulle i sin tur kunna sättas i relation till att antalet rapporter om hot och våld mot personal på anstalter och häkten faktiskt har ökat (Hellerstedt, 2020; Lindgren Strömbäck, 2018). Ajzen (2001) och Woods (2000) teoretiska ramverk påpekar att kunskap, åsikter och attityder är en central del i ändring eller förstärkning inom beteendemönster, samt att social influens beroende på
gruppidentitet också formar individers attityder. Därav kan både positiva och negativa attityder förklaras med teorin. Exempelvis kan en enskild personalgrupp på en anstalt med väldigt stark gruppdynamik som förespråkar en positiv attityd förklaras teoretiskt. Likväl skulle de fall där en personalgrupp förespråkar en mer negativ attityd även det kunna förklaras teoretiskt.
En rad styrkor har kunnat identifieras kopplat till studien. Först och främst kopplat till det mätverktyg som används för att mäta attityder gentemot frihetsberövade, ATP. Detta verktyg översattes till en svensk version som efterföljande tester bevisar ha en hög intern konsistens. Vidare har studien i relation till det gedigna empiriska material som i huvudsak presenteras under introduktionen identifierat både kunskapsluckor och problemområden. En ny grupp
arbete från kriminalvård. Denna grupp har utvecklats och förklarats tydligare tidigare under diskussionen, men anses här vara berättigad en plats då identifieringen kan anses som en av studiens största styrkor.
Ett annat faktum värt att utveckla som en styrka är den granskning som genomfördes i samråd med häktes- och anstaltschefer. Denna granskning tydliggjorde ett behov av prioritering kring vilka variabler som studerades. Vad som var att anses som viktig data behövde ställas i relation till de krav om att samla in så få personuppgifter som möjligt. Ett krav som innebar att vissa intressanta variabler ej kunde undersökas. Denna prioritering tolkas dock vara av godo, dels för att en naturlig begränsning av studiens syfte skedde vilket tolkas som att ha minskat det interna bortfallet.
En av studiens svagheter kom oväntat nog att vändas till en styrka, nämligen
problematiken med icke-normalfördelade variabler. Detta problem hanterades genom att först tydligt undersöka de outliers som så kraftigt påverkade studiens data. Därefter genomfördes studiens analyser vid två separata tillfällen, först där outliers exkluderat från datasetet och därefter med outliers inkluderade. Beslutet om att därefter redovisa resultatet från analyser som exkludera särskilda deltagare var inte enkelt. En kritisk granskning av de ovan nämna deltagarna har mynnat ut i en möjlig tolkning som menar att dessa troligen ej varit uppriktiga i sina svar, det är dock svårt att säkerställa huruvida det kan ses som ett korrekt antagande eller inte. Av just den anledningen anses det vara stärkande att inga stora skillnader i studiens resultat uppmättes mellan de två olika analyserna.
Det bekvämlighetsurval som studien tillämpar presenterar vissa svagheter, mest nämnvärt det faktum att resultatet inte kan generaliseras till en större population. Alternativ urvalsmetodik skulle alltså innebära tydliga styrkor i jämförelse. Men vissa etiska aspekter som tidigare nämnts, samt de begränsningar av tid och resurser som styr studien ledde till att detta val krävdes.
Det interna bortfall som presenterades tidigare under studien, sammanlagt 48 deltagare, måste även det ses som en svaghet med studien. Anledningen till detta bortfall beror möjligtvis på enkätens längd. Ett mönster som tidigare noterats är att majoriteten av de deltagare som inte slutfört enkäten avbröt sitt deltagande vid ATP-skalans början, där enkätens längd för första gången kan noteras. Just längden på enkäten innebär inte att den nödvändigtvis är bättre eller sämre. Den ATP-skala som använts hade möjligen kunnat skalas ner till färre frågor, vilket med denna logik borde inneburit en högre svarsfrekvens. Valet av det mer utvecklade frågeformuläret
framstod dock som naturligt, där en tydligare undersökning av variabeln attityd framstod som viktigare än att försöka öka antalet deltagare.
En tänkbar begränsning med studien är att den inte undersöker åldersskillnader i attityder mot frihetsberövade. Detta beslut är delvis baserat på de resultat som presenteras av Kjelsberg, m. fl (2007) som inte kunde visa signifikanta skillnader i attityder för olika åldersgrupper. En annan aspekt som ledde till beslutet är att åldersskillnader riskerade att leda till ett större bortfall, främst från gruppen kriminalvårdare. Anledningen till det är att ålder är en personuppgift som skulle kunna användas för att identifiera enskilda individer. Eftersom risken mot uppsatsens datainsamling varit att Kriminalvården ej skulle ge ett etiskt godkännande för enkäten, så valdes alltså denna variabel bort då forskning visar icke-signifikanta resultat.
Det finns flertalet framtida intressanta studier som potentiellt skulle kunna vidareutveckla de resultat och slutsatser som urskilts i vår studie. Man skulle exempelvis kunna använda sig av longitudinell data för att se hur attityder påverkas över tid beroende på hur länge du arbetat som kriminalvårdare. På så sätt skulle man kunna bilda sig en utvecklad uppfattning om vilken kategori av kriminalvårdare som format mest positiva respektive negativa attityder mot frihetsberövade individer.
Av intresse utifrån ett svenskt urval hade också varit att se över frihetsberövades möjligheter till ett arbete efter avtjänat straff, vilket gjorts i en annan amerikansk studie (Varghese, Hardin, Bauer, & Morgan, 2010). Detta för att sätta attitydfrågan i bredare
samhällskontext som kan förklara vad dessa attityder och fördomar faktiskt betyder i praktiken för frihetsberövade individer när straffet är avtjänat och en återanpassning till samhället ska påbörjas. Den amerikanska studien lät studenter läsa en arbetsannons samt ansökningar från människor med varierande brottsregister. Det visade sig att personer dömda för drogrelaterad brottslighet hade mindre chanser att anställas än andra (Varghese, m. fl, 2010). Frågan är hur resultatet av en liknande svensk studie hade sett ut? Med vidareutvecklad framtida forskning finns det en möjlighet att få svar på den frågan.
Aktuellt för framtida studier skulle också kunna vara att räkna in de frihetsberövades egna attityder mot andra intagna och mot personal inom Kriminalvården i studien, för att få ytterligare förståelse för relationen mellan personal och intagen. Detta är något som gjorts vissa tidigare studier i andra länder (Kjelsberg, m. fl, 2007; Hogue, 1993; Blagden, Winder & Hames, 2016), men som inte var genomförbart av etiska skäl i vårt fall. Hade detta genomförts i en
svensk kontext hade man kunnat få ut ett resultat utifrån ytterligare ett perspektiv och därigenom kunnat dra fler slutsatser.
För att vidareutveckla möjligheten att knyta an till de teorier som vi tror kan kopplas till attityders bakgrund hade det också varit intressant att undersöka huruvida en negativ attityd hos exempelvis kriminalvårdarna kan bero på att kriminalvårdaren någon gång känt sig hotade av de intagna. Hade studien inkluderat den typen av variabler i enkäten hade ytterligare en koppling till teori kunnat undersökas. I vår studie inkluderas inga frågor i enkäten som rör ingroup-attityd och social identitet, eftersom enkäten redan ansågs förhållandevis lång. En vidareutvecklad studie hade kunnat ta hänsyn till teorierna i enkäten och därmed få fram ytterligare intressanta resultat.
Skillnader i attityder mellan anstalter och häkten vore också intressant att ta i beaktning, vilket var en variabel som vår studie bortsåg från att mäta. Det kan möjligen tänkas finnas skillnader som beror på att man inom en häktesverksamhet kan tänkas möta specifika
frihetsberövade under en kortare period än på anstalt. Att det helt enkelt är en högre omsättning på frihetsberövade individer, vilket kan vara en viktig parameter för vilken attityd som skapas.
Avslutningsvis kan det konstateras att studiens huvudsakliga slutsatser är att kvinnor tenderade att uppvisa en mer positiv attityd mot intagna än män och att en politisk hållning till vänster möjligen kan ses som synonymt med mer positiva attityder mot intagna än en politisk hållning åt höger. Det kan även urskiljas att individer med erfarenhet från både Kriminalvården och kriminologistudier tycks vara den grupp med mest positiva attityder mot intagna.
Slutsatserna kan vara av intresse för allmänhet ur flera aspekter. Bland annat borde det borde det vara av intresse för Kriminalvården som arbetsgivare att få en överblick hur attityderna hos anställda ser ut idag, där kön, bakgrund och politisk hållning visat sig vara viktiga faktorer. Troligen är det även av intresse att få en indikation på hur attityder för anställningsbara
kriminologistudenter ser ut idag, även om det inte gick att dra lika klara slutsatser inom variabeln sysselsättning som inom kön och politisk hållning. Möjligen skulle Kriminalvården kunna sätta studiens resultat och slutsatser i relation till hur myndighetens värdegrund för personal ser ut, som bland annat framhåller “allas lika värde” som en av ståndpunkterna (Kriminalvården, u.å). Sammanfattningsvis kan det också konstateras att frågan om attityder behöver vidareutvecklas och förtydligas, men att vi förhoppningsvis kommit en bit på vägen.
Referenser
Aberson, C. L., Healy, M., & Romero, V. (2000). Ingroup bias and self-esteem: A meta-analysis. Personality and social psychology review, 4(2), 157-173. Ajzen, I. (2001). Nature and operation of attitudes. Annual review of psychology, 52(1), 27-58. Andersson Åkerblom, T. (21 oktober 2019). 14 polischefer: Hårdare straff löser inte
gängproblemen. Göteborgs-Posten.
https://www.gp.se/nyheter/14-polischefer-h%C3%A5rdare-straff-l%C3%B6ser-inte -g%C3%A4ngproblemen-1.19270094?fbclid=IwAR2
-unMQY4NyxGIW1AYYgbdav4UFXcRSYLncw67AT7pIslY1llCS0z1YySc Applegate, B. K., Cullen, F. T., & Fisher, B. S. (2002). Public views toward crime and
correctional policies. Is there a gender gap? Journal of Criminal Justice, 30(2), 89. Behr, D. (2017). Assessing the use of back translation: The shortcomings of back translation as a
quality testing method. International Journal of Social Research Methodology, 20(6), 573-584.
Beijersbergen, K. A., Dirkzwager, A. J. E., Molleman, T., van der Laan, P. H., & Nieuwbeerta, P. (2015). Procedural Justice in Prison: The Importance of Staff Characteristics. International Journal of Offender Therapy & Comparative Criminology, 59(4), 337 –358.
Blagden, N., Winder, B., & Hames, C. (2016). ’They treat us like human beings’ Experiencing a therapeutic sex offenders prison: Impact on prisoners and staff and implications for treatment. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology,
60(4), 371–396.
Boag, E. M., & Wilson, D. (2014). Inside experience: Engagement empathy and prejudice towards prisoners. Journal of Criminal Psychology, 4(1), 33-43 Borg & Westerlund (2012) Statistik för beteendevetare: faktabok (3e upplagan). Liber. Birgersson, P. (3 februari 2020). Jo, hårdare straff hjälper visst. Ystads Allehanda.
https://www.ystadsallehanda.se/ledare/jo-hardare-straff-hjalper-visst?fbclid=IwAR0xxuZ_q8Agbvm
-INR4V3hLjGUhuPHWt4O9t4GEAz76Aomhs6EVMqw8Q4s
Calaway, W. R., Callais, T., & Lightner, R. (2016). Going to Prison: The Effect of a Prison Tour on Students’ Attitudes Toward Punitiveness. Journal of Criminal Justice Education, 27(3), 432–448.
Challinor, L., & Duff, S. (2019). Forensic Staff Attitudes Toward Men Who Have Sexually Offended: A General Public Comparison. Journal of forensic nursing, 15(2), 110-119. Chui, W. H., & Cheng, K. K. Y. (2013). Effects of volunteering experiences and motivations on
attitudes toward prisoners: Evidence from Hong Kong. Asian Journal of Criminology,
8(2), 103-114.
Copley, J., Johnson, D., & Bain, S. (2014). Staff attitudes towards young people in looked after accommodation. Journal of Forensic Practice, 16 (4), 257-267 Cullen, F. T., Clark, G. A., Cullen, J. B., & Mathers, R. A. (1985). Attribution, Salience, and
Attitudes toward Criminal Sanctioning. Criminal Justice and Behavior, 12(3), 305–331. Datainspektionen. (u.å). Dataskyddsförordningens grundläggande principer. All behandling av
personuppgifter måste uppfylla de grundläggande principer som anges i dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen.
https://www.datainspektionen.se/lagar--regler/dataskyddsforordningen/grundlaggande
-principer/
Dodd, S. (2018). The punitive woman? Gender differences in public attitudes toward parole among an Australian sample. International journal of offender therapy and comparative
criminology, 62(10), 3006-3022.
Field, H. E. (1931). The Attitudes of Prisoners as a Factor in Rehabilitation. The ANNALS of the American Academy of Political and Social Science, 157(1), 150–163.
Giannakakis, A. E., & Fritsche, I. (2011). Social identities, group norms, and threat: On the malleability of ingroup bias. Personality and Social Psychology Bulletin, 37(1), 82-93. Glaser, D. (1969). The Effectiveness of a Prison and Parole. System (Indianapolis: The
Bobbs-Merrill Co., 1964) 19(1969).
Glass, G. V., Peckham, P. D., & Sanders, J. R. (1972). Consequences of failure to meet assumptions underlying the fixed effects analyses of variance and covariance. Review of educational research, 42(3), 237-288.
Harwell, M. R., Rubinstein, E. N., Hayes, W. S., & Olds, C. C. (1992). Summarizing Monte Carlo results in methodological research: The one-and two-factor fixed effects ANOVA cases. Journal of educational statistics, 17(4), 315-339.
Hellerstedt, L. (9 december 2020) Ökning av hot och våld på anstalter. Publikt. https://www.publikt.se/nyhet/okning-av-hot-och-vald-pa-anstalter-22959
Hirschfield, P. J., & Piquero, A. R. (2010). Normalization and Legitimation: Modeling Stigmatizing Attitudes toward Ex-Offenders. Criminology, 48(1), 27–55 Hogg, M. A. (2016). Social identity theory. In Understanding peace and conflict through social
identity theory (pp. 3-17). Springer, Cham.
Hogue, T. E. (1993). Attitudes towards prisoners and sexual offenders. Issues in Criminological & Legal Psychology, 19, 27–32. Horn, R., & Hollin, C. R. (1997). Police beliefs about women who offend. Legal &
Criminological Psychology, 2(2), 193–204
IBM Corporation. (2020). IBM SPSS Statistics (Version 27.0) [Computer software]. Armonk,
NY: IBM Corporation.
Kjelsberg, E., Skoglund, T. H., & Rustad, A. B. (2007). Attitudes towards prisoners, as reported by prison inmates, prison employees and college students. BMC Public Health, 7(1), 71. Kriminalvården. (u.å) Kriminalvårdens etiska kod. Norrköping: Kriminalvården.
https://www.kriminalvarden.se/globalassets/om_oss/kriminalvardens-etiska-kod1.pdf Lerman, A. E. (2013). The modern prison paradox: Politics, punishment, and social community.
Cambridge University Press.
Leverentz, A. (2011). Neighborhood context of attitudes toward crime and reentry. Punishment & Society, 13(1), 64–92.
Lindgren Strömbäck, K. (2 oktober 2018). Hot och våld ökar inom Kriminalvården.
Sekotidningen. https://sekotidningen.se/nyhet/hot-och-vald-okar-inom-kriminalvarden/ Lix, L. M., Keselman, J. C., & Keselman, H. J. (1996). Consequences of assumption violations
revisited: A quantitative review of alternatives to the one-way analysis of variance F test. Review of educational research, 66(4), 579-619.
Melvin, K. B., Gramling, L. K., & Gardner, W. M. (1985). A Scale to Measure Attitudes toward Prisoners. Criminal Justice and Behavior, 12(2), 241–253.
Nilsson, A., & Erlandsson, A. (2015). The Moral Foundations taxonomy: Structural validity and relation to political ideology in Sweden. Personality and Individual Differences, 76, 28-32. Ortet-Fabregat, G., Perez, J., & Lewis, R. (1993). Measuring attitudes toward prisoners: A
Pallant, J. (2016). SPSS survival manual: A step by step guide to data analysis using IBM SPSS (6. uppl.). London: Open University Press.
Pallant, J. (2020). SPSS survival manual: A step by step guide to data analysis using IBM SPSS (7. uppl.). London: Open University Press.
Regeringskansliet (1 april 2015). Offentlighetsprincipen
https://www.regeringen.se/sa-styrs-sverige/grundlagar-och-demokratiskt -deltagande/offentlighetsprincipen Sánchez-Díaz, J. (2019). Children’s reporters’ attitudes toward young offenders. Journal of
Applied Psychology and Social Science, 4(2), 25-51. Sarnecki, J. (16 september 2020). Inlåsning minskar brottsligheten. Kvartal.
https://kvartal.se/artiklar/inlasning-minskar-brottsligheten/ Schwartz, S. H., Struch, N., & Bilsky, W. (1990). Values and intergroup social motives: A study
of Israeli and German students. Social Psychology Quarterly, 53(3), 185-198 Silvia, P. J., Graham, J. S., & Hawley, C. N. (2005). Changing attitudes toward prison reform:
Effects of similarity to prisoners on attraction and rejection. Journal of Applied Social Psychology, 35(2), 248–258.
SurveyMonkey Inc. (u.å) USA (29/11-20) https://www.surveymonkey.com Trost, J. & Hultåker, O. (2016). Enkätboken (5. uppl.). Lund: Studentlitteratur AB
Tucker, S. C., & Yuen, H. K. (2019). Attitudes toward rehabilitating inmates among
occupational therapy students in the United States. Journal of Educational Evaluation
for Health Professions, 16(6), 2019.
Unnever, J. D., & Cullen, F. T. (2007). The racial divide in support for the death penalty: Does white racism matter?. Social Forces, 85(3), 1281-1301.
Varghese, F. P., Hardin, E. E., Bauer, R. L., & Morgan, R. D. (2010). Attitudes Toward Hiring Offenders. International Journal of Offender Therapy & Comparative Criminology,
54(5), 769–782.
Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed (978-91-7307-352-3). Stockholm: Vetenskapsrådet.
https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-god-forskningssed.html Winberg, J. Z. (3 december 2019). Thomas Bodström; “Strängare straff löser inte
brottsligheten”. Svt Nyheter.
-brottsligheten Wood, W. (2000). Attitude change: Persuasion and social influence. Annual review of
psychology, 51(1), 539-570.
Yin, K, R. (2013). Kvalitativ forskning från start till mål. Lund: Studentlitteratur AB, 324 sidor
