T
RUMP
,
T
WITTER OCH
K
RISKOMMUNIKATION
Ideologiska och rationalistiska perspektiv på hur president Trump kommunicerat kring Corona-pandemin och det påstådda valfusket i 2020 års presidentval.
Dag Berggren & Anna Dahlqvist
Handledare: Martin Karlsson
Seminariedatum: Dahlqvist: 2021-01-14 Berggren: 2021-01-15
Statskunskap kandidat Självständigt arbete 15 hp
Abstract
This study aims to describe President Donald J. Trump’s emergency communication on Twitter in relation to two cases of emergency: The Corona pandemic and the alleged voter fraud in the presidential election of 2020. By applying two different sets of theoretical perspectives, one ideological and one rationalistic, to the president’s emergency
communication, the study also aims to find ways to understand what kind of motivation lays behind the president’s communication. The studies research questions are as follows: 1. How does President Trump communicate on Twitter in relation to the two cases of emergency? 2. How can Trump’s emergency communication be understood from an ideological perspective? 3. How can Trump’s emergency communication be understood from a rationalistic
perspective?
The study is based on an abductive approach but grounded in Rubenstein’s (2015) definition of the emergency claim and emergency politics. A qualitative content analysis was applied to the president’s Twitter communication in relation to the two cases of emergency. 10% of the tweets that related to four search terms (covid, coronavirus, voter fraud and election) was analyzed to search for patterns of meaning in relationship to the two theoretical perspectives.
The study finds that President Trump’s emergency communication can be described as varying between the cases but ultimately be seen as a consequence of the president’s relation to the emergency. By applying the two theoretical perspectives on the two cases the study also finds that the best way to understand President Trump’s emergency communication is as motivated by rationalism but grounded in arguments that refer to the American version of the conservative ideology.
Vi vill tacka vår handledare Martin Karlsson för bra handledning, goda råd och stöd under arbetets gång. Vi vill även tacka Anne Hanson som varit ett bra bollplank och en noggrann korrekturläsare.
Keywords: Trump, emergency, emergency politics, emergency claim, ideology, rationalism, Corona pandemic, voter fraud
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3
1.2STUDIENS DISPOSITION ... 3
2. TEORETISKT RAMVERK ... 4
2.1KRISTEORI ... 4
2.1.1 Kris som begrepp ... 4
2.1.2 Krispåståendet ... 4
2.1.3 Krispolitik ... 4
2.1.4 Krisnarrativ ... 5
2.1.5 Kriskommunikation ... 5
2.1.6 Den moraliska aktörens överlevnad ... 6
2.2IDEOLOGI ... 7
2.2.1 Ideologi som begrepp ... 7
2.2.2 Trump som ideolog ... 7
2.2.3 Konservatismens ideologiska grund ... 8
2.2.4 Människan och samhället ... 8
2.2.5 Förändring ... 9
2.2.6 Samhällsstyrning ... 9
2.2.7 Variationer av konservatism i USA ... 10
2.2.8 Intern splittring inom det republikanska partiet ... 12
2.3RATIONALISM ... 12
2.3.1 Rational Choice Theory ... 12
2.3.2 Om social interaktion ... 13
2.3.3 Om strategisk interaktion ... 14
3. METOD ... 14
3.1AVGRÄNSNING, URVAL OCH INSAMLING ... 14
3.1.1 Val av fall ... 14
3.1.2 Twitter som källa ... 15
3.1.3 Insamling av empiri ... 15
3.1.4 Slumpmässigt urval ... 17
3.1.5 Primär och sekundär empiri ... 18
3.2ANSATS OCH ANALYSMETOD ... 18
3.2.1 Abduktiv ansats ... 18
3.2.2 Kvalitativ innehållsanalys ... 19
3.3VALIDITET OCH RELIABILITET ... 20
3.4OBJEKTIVITET OCH ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 21
4. RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS ... 22
4.1RESULTATREDOVISNING;FALL 1-CORONA-PANDEMIN ... 22
4.2ANALYS;FALL 1-CORONA-PANDEMIN ... 27
4.2.1 Trumps kriskommunikation ... 27
4.2.2 Corona-pandemin ur ett ideologiskt perspektiv ... 28
4.2.3 Corona-pandemin ur ett rationalistiskt perspektiv ... 30
4.3RESULTATREDOVISNING;FALL 2- PÅSTÅTT VALFUSK ... 32
4.4ANALYS;FALL 2- PÅSTÅTT VALFUSK ... 36
4.4.1 Trumps kriskommunikation ... 36
4.4.2 Det påstådda valfusket ur ett ideologiskt perspektiv ... 37
4.4.3 Det påstådda valfusket ur ett rationalistiskt perspektiv ... 39
4.5SAMMANFATTANDE ANALYS ... 40
4.6DEN MORALISKA AKTÖRENS ÖVERLEVNAD ... 42
5. SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE DISKUSSION ... 44
5.1SLUTSATSER ... 44
5.2AVSLUTANDE DISKUSSION ... 45
1. Inledning
Kriser har på olika sätt studerats flitigt inom statsvetenskapen under det senaste århundradet. I stor utsträckning har dessa studier fokuserat på undantagstillstånd, suveränitet och
maktkoncentration (jfr. Honig, 2012, s. 19; Kennedy, 2011, s. 535). Dessa teman kan alla sägas handla om krismakt och hur personer i maktposition kan utnyttja kriser för att utöka sagda makt (jfr. Rubenstein, 2015, s. 117). På senare tid har en del kritik mot denna typ av fokus i studiet av kriser framförts (ex. Kennedy, 2011; White, 2015) och andra typer av perspektiv efterfrågats. Bland annat argumenterar Rubenstein (2015, s. 101 – 102) för en förflyttning av fokus från krismakt till krispåståenden (emergency claims) vid studiet av krisers politiska och moraliska dimensioner. Rubenstein (2015, s. 102) menar att
krispåståenden är påståenden om att en situation bör definieras i termer av kris; någonting av värde är hotat, men att det inte är för sent för människan att agera för att rädda det hotade värdet. Krispåståendet ses som “en distinkt politisk aktivitet” (Ibid) som är central inom krispolitiken. Krispolitik i sin tur är det som sker när andra aktörer reagerar på ett krispåstående och som avgör ifall påståendet görs gällande som kris eller inte (Ibid).
Att kriser kan ses som något mer eller mindre konstant (jfr. White, 2015) kan året 2020 beskrivas som ett lysande exempel på. 2019 års fokus på klimatkrisen avlöstes tidigt under året av Corona-pandemins spridning över världen. Bränder i Australien, krig och flyktingkris, svält och terrordåd varvades med dagliga rapporter om hur många som insjuknat och dött av coronaviruset. Mitt i detta kaos uppstår även frågan om den demokratiska kris som drabbat världen där fler och fler länder tycks använda Corona-pandemin som ursäkt för att bland annat inskränka mediefriheten, diskriminera minoriteter och öka maktkoncentrationen på ett sätt som tycks vara svårt att återställa (Kolvani, Pillai, Edgell, Grahn, Kaiser, Lachapelle & Lührmann ,2020). Med andra ord tycks vår samtid präglas av den ena krisen efter den andra, vilket riskerar att underminera både demokratiska system och mänskliga rättigheter (jfr. Kolvani et al, 2020; Lührmann & Rooney, 2020).
Vissa kriser uppstår av naturen, eller som ett resultat av människans påverkan på naturen, medan andra snarast kan beskrivas som resultatet av sociala konstruktioner och
mellanmänskliga relationer. I USA har president Donald J. Trump under sin mandatperiod som president både konfronterats med och argumenterat för att en mängd situationer har
utgjort kriser de senaste fyra åren. Det har varit flyktingströmmar och gränsmurar, klimatkris, Black Lives Matter-demonstrationer, riksrättsåtal och nu Corona-pandemin och påståenden om valfusk (jfr. t.ex. ACLED, 2020; Herbst, 2020; Ouyang & Morgan, 2020). Även om dessa kriser kan beskrivas som specifika och olika till sin natur så har de en sak gemensamt; de har alla politiserats och individers inställning till dem verkar hänga samman med ideologi och partitillhörighet. Studier och undersökningar har visat att så är fallet vad gäller klimatkrisen (McCright & Dunlap, 2011), Corona-pandemin (Bol, Giani, Blais & Loewen, 2020;
Grossman, Kim, Rexer & Thirumurthy, 2020; Pew Research Center, 2020) och även uppfattningen om risken för valfusk (Kim, 2020). Det finns även forskning som påvisar att Corona-pandemin lett till en ökad polarisering mellan republikaner och demokrater i USA (Pew Research Center, 2020).
Ovanstående resonemang indikerar en koppling mellan ideologiskt ställningstagande eller partitillhörighet och inställning till specifika kriser. Denna koppling aktualiserar Rubensteins (2015) resonemang om krispåståenden och krispolitik. Om krispåståenden produceras, kommuniceras och besvaras av företrädare för partier och/eller ideologier är det inte orimligt att anta att människor som identifierar sig som tillhörande samma parti och/eller ideologi accepterar och reproducerar sin företrädares verklighetsbeskrivning. Detta antagande har sin grund i forskning som påvisar att partiledare kan skapa förändringar i attityder kring något så centralt som ideologi inom sitt parti (Barber & Pope, 2019). Detta gör det viktigt att
undersöka hur ideologiska företrädare kommunicerar kring kriser, då det budskap som sänds ut verkar forma följarnas attityder.
Krispåståenden kan därmed ses som konstruktioner menade att fylla en funktion i en politisk kamp mellan olika aktörer. Detta gör det viktigt att studera grunden bakom krispåståenden och krispolitiska ställningstaganden. Formas de som konstruktioner utifrån en position, eller konstrueras de utifrån ett syfte, för att fungera som ett verktyg för aktören i den politiska kampen? Detta blir en fråga om ideologi respektive rationalism och som syftar till att undersöka motivationen till krispolitiska handlingar.
Några av de studier som berör president Trumps förhållningssätt till kriser beskriver
exempelvis hur han försökt använda kriser för att utöka sin makt och beslutsrätt (jfr. Ouyang & Morgan, 2019) och hur hans kommunikation kring kriser påverkar andras uppfattning om verkligheten och vad som är en kris eller inte (jfr. Hatcher, 2020). Dock verkar det inte finnas
någon tidigare forskning som undersöker motivationen till krispåståenden och/eller krispolitiska ställningstaganden.
Detta gör det statsvetenskapligt intressant att undersöka hur Trumps kriskommunikation kan beskrivas och förstås, då det uppenbarligen påverkar en stor del av den amerikanska
befolkningen, för att inte säga hela, eftersom polarisering kräver två sidor. Det blir även viktigt att undersöka om Trumps inställning till kriserna relaterar till hans egen ideologiska tillhörighet, eller om hans kommunikation kring kriserna kan förstås genom rationalistiska perspektiv; tycker han som han säger eller använder han en eventuell ideologisk koppling för egen vinning?
1.1 Syfte och frågeställningar
Denna studie syftar till att beskriva president Donald J. Trumps kommunikation på Twitter kring två fall av kris: Corona-pandemin och det påstådda valfusket i 2020 års amerikanska presidentval. Vidare syftar studien till att, genom olika teoretiska perspektiv, presentera möjliga sätt att förstå vilka motiv som kan tänkas ligga bakom kommunikationen. De frågeställningar som studien utgår från lyder som följer:
1. Hur kommunicerar president Trump på Twitter kring studiens två fall av kris? 2. Hur kan Trumps kriskommunikation förstås utifrån ett ideologiskt perspektiv? 3. Hur kan Trumps kriskommunikation förstås utifrån ett rationalistiskt perspektiv?
1.2 Studiens disposition
I nästa kapitel kommer studiens teoretiska ramverk att presenteras. Kapitlet innehåller den teoretiska grund som studiens tolkningar sedan vilar på. I kapitel tre diskuteras metodologiska val och avvägningar. I kapitel fyra presenteras studiens resultat och analys. Presentation av empiri och analys av de två fallen sker först separerat från varandra. Därefter analyseras fallen i jämförelse och en övergripande analytisk diskussion av studiens resultat förs. I kapitel fem redogörs studiens slutsatser, forskningsfrågorna besvaras och en avslutande diskussion om studiens bidrag till rådande forskningsläge förs.
2. Teoretiskt ramverk 2.1 Kristeori
2.1.1 Kris som begrepp
Rubenstein (2015, s. 105) definierar en kris som att någonting oväntat uppstår och därför skiljer krissituationen från ett kroniskt utgångsläge. En kris kräver omedelbar handling till skillnad från en katastrof där skadan redan har inträffat. En krissituation kan alltså ses som en överhängande katastrof men med goda möjligheter att förhindras (Ibid). Honig (2012, s.13) menar att krisbegreppet kan beröra en mängd olika typer av situationer. Det kan innefatta suveränitetsavgörande frågor som krig och terror såväl som frågor om exempelvis djurskydd, invandring och livsmedelspolitik.
2.1.2 Krispåståendet
Enligt Rubenstein (2015, s. 102) förmedlas ett krispåstående av en särskild aktör eller aktörer mot ett särskilt bakgrundsförhållande och till en särskild publik. Publiken tar i sin tur ställning till detta krispåstående genom att det antingen accepteras, ignoreras eller avvisas (Ibid). Den som förmedlar ett krispåstående försöker övertala sin publik om att det värdefulla
bakgrundsförhållandet hotas och måste försvaras genom mänsklig handlingsförmåga (Ibid). Ett krispåstående kan beskrivas utifrån tre huvudsakliga karaktärsdrag (Ibid, s. 108). För det första är ett påstående avsiktliga beskrivningar eller påståenden om världen, vilket innebär att det genom att studera en aktörs krispåstående går att studera vad aktören säger eller hävdar om en särskild situation. För det andra kan krispåståendet generera ökad uppmärksamhet och resurser, men även göra att spelreglerna förändras till aktörens fördel (Ibid). För det tredje kan många påståenden utvärderas huruvida de är sanna eller falska, eller om de stöds av
övertygande eller bristfällig bevisning (Ibid).
2.1.3 Krispolitik
Den definition av krispolitik som denna studie utgår från är hämtad från Rubenstein (2015). Rubenstein definierar krispolitik som mötet mellan olika aktörers agerande i förhållande till krispåståenden; “Emergency politics refers to many different actors making and not making, contesting and not contesting, and accepting, ignoring, and rejecting a wide array of
overlapping and competing emergency claims” (Ibid, s. 102). Rubenstein infogar i betydelsen av krispolitik ett brett spektrum av politiska handlingar kopplat till krissituationer. Hon menar att det är genom att studera krispåståenden, som uppmärksamhet kan ges till själva
framställningen av en särskild politisk aktivitet som formas av aktörer i konkurrens (jfr. Ibid). Därför kritiserar Rubenstein Honigs inställning till kriser eftersom Honig behandlar
krissituationer främst som ett faktum för demokratisk politik för att hitta möjligheter till “demokratisk förnyelse” och utesluter därmed det politiska verktyg som krispåståendet kan sägas vara (Ibid, s. 104).
2.1.4 Krisnarrativ
Enligt Rubenstein (2015, s. 113) har ett krisnarrativ tre steg; det beskriver hur situationen var före krisen uppstod, själva krisen och de omedelbara följderna av krisen. Inledningsvis, för att ett krispåstående ska vara godtagbart måste en publik övertygas om att det normala
utgångsläget eller “status quo ante” är av värde att bevara eller skydda, annars behövs inga omedelbara skyddsåtgärder. I nästa steg beskrivs själva krisen som att något oväntat eller onormalt uppstått, vilket porträtteras som ett hot mot något av värde (Ibid). Att påvisa att en situation är onormalt dålig genom en jämförelse med hur situationen historiskt har sett ut kan beskrivas som nödvändigt, och ibland tillräckligt, för att nå gehör för ett krispåstående. Om det egna krispåståendet även innefattar referenser till en absolut standard och/eller hur
situationen simultant ser ut för andra grupper eller individer och den egna situationen beskrivs som värre är det lättare att vinna gehör, än om krispåståendet endast beskriver en förändring gentemot ett historiskt utgångsläge (Ibid, s. 114). I det tredje steget, då krisens omedelbara följder diskuteras, ligger fokus vid vad mänsklig handling kan göra för att antingen begränsa krisens skadeverkningar, eller återföra situationen till status quo ante (Ibid, s.115 - 116).
2.1.5 Kriskommunikation
I denna studie används även begreppet kriskommunikation, med en egen definition som utvecklats för studien och som tar sin utgångspunkt i Rubensteins resonemang om krispåståenden, krispolitik och krisnarrativ (Rubenstein, 2015). Kriskommunikation har i denna studie givits definitionen som en aktörs kommunikativa handlingar i förhållande till en kris. Detta innebär att krispåståenden kan definieras som en typ av kriskommunikation, men att även andra aktörers svar och kommunikativa reaktioner på krispåståendet kan klassas som kriskommunikation. Alla kommunikativa handlingar som kan anses vara inlägg i en
krispolitisk debatt, eller som står i relation till ett krisnarrativ ses i denna studie som exempel på kriskommunikation.
2.1.6 Den moraliska aktörens överlevnad
Honig (2012) för ett moralteoretiskt resonemang baserat på Bernard Williams verk och hans sätt att behandla tragiska situationer. Med tragiska situationer åsyftas situationer där det “inte finns något som är rätt att göra men där något måste göras” (Honig, 2012, s. 31). Williams moralteori syftar inte till att behandla vad som bör göras i en given situation, utan snarare till att säkerställa aktörens moraliska överlevnad. Det som bör göras är det som är tillräckligt rätt för aktören utifrån given kontext för att aktören ska “överleva de potentiellt negativa
konsekvenser som handlingen kan ha för hans eller hennes moraliska aktörskap i framtiden” (Ibids, s. 31 - 32). Även efterföljande handlingar, i den tragiska situationens spår, bör spegla den moraliska aktörens strävan att överleva (Ibid, s. 36).
Honig menar att eftersom Williams resonemang handlar mer om överlevnad än om vad som utgör en korrekt handling, samt breddar tolkningen av en moralisk situation och handling till någonting som innefattar även efterspelet, kan detta resonemang vara fruktbart att överföra till en demokratiteoretisk kontext rörande frågor som berör demokratins överlevnad i
undantagstillståndet (Honig, 2012, s. 35). Vissa tragiska situationer går det inte att återhämta sig helt från, men hur vi beter oss i efterverkningarna av någonting orätt är centralt för en demokratis överlevnad. Detta kan innebära att det krävs en “politisk omsorg om självet”; att man till exempel vägrar att legitimera våldsanvändning eller att man gör sig själv ansvarig och försöker återställa åsamkad skada som valet i den tragiska situationen ledde till (jfr. Honig, 2012, s. 37). Ånger, vilket denna typ av handlande kan beskrivas som, beskrivs i sin tur som en “moraliskt och politiskt produktiv emotion” som är en viktig del av överlevnaden (Ibid, s. 38).
Honig utgår i detta resonemang från tanken att demokratier ibland kan anse sig tvingade, och rättfärdigade, att agera på ett sätt som strider mot dess egna principer. Ett upplevt hot, eller en upplevd kris, kan leda till att en demokrati som normalt värnar om rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter anser sig tvungen att till exempel utropa undantagstillstånd och därmed upphäva lagens normala funktion, eller för den delen tortera en människa i syfte att få
information som kan förhindra mer omfattande skador på samhället (Honig, 2012, s. 27 - 29). Denna typ av resonemang sätter fokus på frågor som berör vilken typ av beslut som kan rättfärdigas och vilka fakta som krävs för att rättfärdiga dessa. Fakta är dock inte på något sätt befriat från politisk manipulation och kopplas av Honig, via Arendt och Foucault, till
suveränitet; “En viss typ av suveränitet, till exempel - odelad och bestämd, övertygad om sin egen oantastlighet - är den som framför allt befinner sig i riskzonen för att uppleva det politiska, med dess oförutsägbarhet och osäkerhet, som en kris. Denna typ av suveränitet har störst benägenhet att se en kris där det kanske endast finns en konflikt och att reagera på vad den uppfattar som kriser med antipolitiska undantagsåtgärder i stället för med mer flexibla, engagerade åtgärder som är anpassade till den demokratiska politikens och konfliktens behov och ovissheter” (Ibid, s. 29).
2.2 Ideologi
2.2.1 Ideologi som begrepp
Ideologibegreppet är mångfacetterat och har genom tiderna getts en mängd olika, och ofta konfliktfyllda, definitioner (Gerring, 1997). Att försöka skapa en allmängiltig definition är inte fruktbart, då ideologi kan vara ett av samhällskunskapens mest kontextberoende begrepp och därmed svårt att överföra mellan olika geografiska och teoretiska kontexter (Ibid, s. 983). Det finns dock en kärna i begreppet som de flesta författare, enligt Gerring (1997, s. 980), skulle kunna komma överens om. En ideologi måste uppvisa koherens, vilket innebär att ideologin har sin grund i en sammanhängande uppsättning idéer som hör ihop på ett icke slumpmässigt sätt. Koherens kan även uppvisas genom kontrast till andra ideologier och stabilitet, eller koherens över tid (Ibid). Bortsett från denna grund och vikten av att särskilja ideologibegreppet från andra närliggande begrepp, menar Gerring (1997, s. 983) att
definitionen behöver anpassas till det specifika problem och kontext som en studie behandlar. Den definition av ideologi som denna studie utgår från ser ideologi som “an organization of opinions, attitudes, and values - a way of thinking about man and society” (Adorno et al, 1950 i Gerring, 1997, s. 958). Enligt denna definition kan individens ideologiska ställningstaganden diskuteras som en helhet, eller som något specifikt i förhållande till olika aspekter av den sociala tillvaron (Ibid), vilket lämpar sig för denna studie då den amerikanska konservatismen kan beskrivas som splittrad i förhållande till specifika frågor, samtidigt som konservativa väljare trots dessa splittringar samlas inom det republikanska partiets ramar.
2.2.2 Trump som ideolog
Det finns studier som gör kopplingar mellan Trump och populism (t.ex. Schneiker, 2020; Singh, 2020). Denna studie motsätter sig inte tanken på Trump som populist, eller att han använder sig av populistiska grepp i sin politiska kommunikation (jfr. Ibid). Populism, i sig,
kan dock inte sägas vara en komplett ideologi, utan beskrivs bäst som “tunn” i det att den omfattar en del givna antaganden, som att “det riktiga folket” står i konflikt med en “elit”, men populismen innehåller inte i sig svar på alla den komplexa politiska verklighetens svåra frågor (March, 2017, s. 289; Mudde & Rovira Kaltwasser, 2017). För att kunna tillhandahålla mer kompletta förklaringsmodeller behöver populismen kopplas samman med en
värd-ideologi (Ibid). I denna studie är dock inte Trumps populistiska drag i fokus; den syftar inte till att avgöra om Trump använder populismen som ett ideologiskt verktyg eller inte. Det som är av intresse är istället uttryck för, vad som i populist-teoretiska termer skulle beskrivas som, värd-ideologin: konservatismen. Denna studie utgår från konservatismen och specifikt de former som den tar inom det republikanska partiets ramar, vilket kommer utvecklas nedan.
2.2.3 Konservatismens ideologiska grund
Konservatism förknippas ofta med motstånd mot förändring och viljan att bevara någonting, vilket inte är fel, men inte heller en komplett beskrivning av vad konservatismen innebär. Den traditionella konservatismen uppstod som ett motstånd mot spridningen av liberala idéer och med syftet att bevara en traditionell social hierarki, där aristokratins position som ledare i samhället var av vikt. De traditionella konservativa tänkarna menade att samhällsstyrningen måste vara stark nog att kontrollera och hålla tillbaka folkets otyglade passion och ställde sig kritiska till individuell frihet och jämlikhet (Ball, Dagger & O’Neill, 2016, s. 99 - 100).
2.2.4 Människan och samhället
Konservatismen utgår, enligt Ball, Dagger och O’Neill (2016, s. 100) från en människosyn som definierar människans natur som imperfekt. Vi, som släkte, är varken så intelligenta eller moraliskt goda som vi tror oss vara. Vi är inte tillräckligt intelligenta för att förutse alla risker vi ställs inför eller alla konsekvenser av våra handlingar. Vi tenderar att drivas av egenintresse snarare än en strävan efter det allmänna bästa och när vi vill någonting, även om vi vet att det inte är bra för oss, så uppfinner vi anledningar att följa våra önskemål, snarare än att fatta beslut baserade på vett och reson (Ibid). Människans ständiga strävan efter någonting mer eller någonting bättre gör att vi gång på gång riskerar allt vi har för att nå det grönare gräset på andra sidan. Att försöka ändra människors förutsättningar genom att ändra
samhällsstrukturen är både farligt och inte bara dömt att misslyckas, utan kommer även leda till katastrof. Det samhällsstyrning bör vara är ett sätt att hålla tillbaka människans
utbildning i självkontroll (jfr. Ball, Dagger & O´Neill, 2016, s. 101). Edmund Burke, som levde under 1700-talet och av många anses vara konservatismens grundare, beskrev samhället som mer än summan av de individer det består av. Om samhället är en gobeläng så är
individer de enskilda trådarna som var för sig inte är något speciellt, men som sammanvävda blir någonting vackert och värt att bevara (Ibid, s. 101 - 103).
2.2.5 Förändring
Burke menade att förändring bör ske genom reform snarare än innovation. Innovation, som begreppet definierades av Burke innebar skapandet av något helt nytt, grundat på tanken att något nytt måste vara bättre än det gamla; “Innovation is therefore change for the sake of change, based on abstract reason” (Ball, Dagger & O’Neill, 2016, s. 105). Burke menade att reform, å andra sidan, bygger på kunskap och erfarenhet, eller latent visdom och därmed utgör en säkrare väg till förändring (Ibid, s. 106). Detta resonemang är dock avhängigt på att det finns ett fungerande system på plats som går att reformera. För att ge ett exempel var Burke kritisk till den franska revolutionen, eftersom han menade att de rev ner någonting fungerande till förmån för något nytt och oprövat utan att besitta den nödvändiga kunskap som krävs för att upprätta ett fungerande system, vilket bara kan leda till katastrof. Den amerikanska revolutionen, å andra sidan, handlade för amerikanerna om att etablera ett nytt system för att säkerställa en återgång till ordning och de rättigheter som de en gång avnjutit (Ibid, s. 105). Innovation kan med andra ord ses som någonting positivt om den syftar till att återställa ordning och om reform av någonting etablerat inte är ett alternativ i den specifika kontexten.
2.2.6 Samhällsstyrning
Folket har, enligt Burke och den klassiska konservatismen, rätt till representation i
samhällsstyrningen, men det är viktigare att lämpliga personer agerar som representanter än att det ligger ett demokratiskt val bakom representationen. Demokratiska val av representanter kan till och med vara skadligt, då pöbeln förmodligen skulle välja de som bäst anspelar på massans önskningar, snarare än de som verkligen har allmänintresset som motivator. En person som är lämplig för denna typ av roll är vis, eftertänksam och välinformerad person som kan anförtros ansvaret att representera andras intressen (Ball, Dagger & O’Neill, 2016, s. 106 - 107). Dessa individer står att finna inom vad Burke kallar den “sanna naturliga
benägenheten att styra klokt och med hela samhällets väl i åtanke” (Ball, Dagger & O´Neill, 2016, s. 107: vår översättning). Den naturliga aristokratin är inte nödvändigtvis samma sak som den nedärvda aristokratin, men för att räknas till den naturliga aristokratin behöver en person ha utbildats, fostrats och förberetts för en ledarroll. För att uppnå detta behöver den naturliga aristokraten både ha förmåga och möjlighet att lära sig gott ledarskap, vilket gjorde att det var naturligt att söka ledare från den etablerade ärftliga aristokratin, då de hade vanan att leda och folket var vana att vända sig till dem för ledarskap (Ibid, s. 107).
Traditionellt sett är konservativa även misstänksamma mot tanken på levelling (Ball, Dagger & O´Neill, 2016, s. 115 - 116). Att försöka öka graden av demokrati och jämställdhet, vilket begreppet innebär, leder till en utjämning av samhällsstrukturen. Detta är för det första orättvist då det kräver en överdriven beskattning av de rika för att förflytta ekonomiska tillgångar till de som har det sämst i samhället. Dessutom gör det inte så stor skillnad för de fattiga som bara får det marginellt bättre. De rika, som måste betala kalaset, får det däremot mycket sämre än vad de hade det innan (Ibid, s. 115). Levelling hotar även den naturliga aristokratins roll i samhället, när allmänheten matas med uppfattningen att alla är lika kapabla och har lika stor rätt att delta i beslutsprocesser riskerar styret att influeras av nya idéer och trender, istället för att styra långsiktig och med beslut grundade i erfarenhet och försiktighet (jfr. Ibid). Slutligen hotar levelling även traditionella lojaliteter, mångfald och den sköra balansen som existerar mellan samhällets olika komponenter; vad händer med familjen, grannskapet eller småstaden om alla människor plötsligt ska ha samma rätt och möjlighet att fatta beslut om framtiden, oavsett om de har en förståelse för vad det gemensamma bästa är eller inte (jfr. Ibid, s. 115 - 116)?
2.2.7 Variationer av konservatism i USA
Den amerikanska konservatismen står på en annan grund än den som den klassiska europeiska konservatismen utgick från. När USA grundades fanns det ingen feodal hierarki att ta sin utgångspunkt i, ingen aristokrati, inget kungahus och ingen nationell kyrka (Ball, Dagger & O’Neill, 2016, s. 112). Då nationen grundats på en blandning av republikanska och liberala principer, fokuserar den amerikanska konservatismen på bevarandet av den liberala grunden för samhället och livsstilen som definierats i konstitutionen (Ibid).
Med detta sagt har den amerikanska historien, parti- och valsystemet tillsammans skapat en speciell situation som resulterat i att de två stora partierna, de liberala Demokraterna och de
konservativa Republikanerna, rymmer en mycket större ideologisk variation än vad partier i exempelvis Sverige gör. Normalt leder tvåpartisystem till en lägre grad av ideologisk variation, men så verkar inte fallet vara i USA (jfr. Anckar, Bengtsson, Denk & Karvonen, 2013, s. 142 – 145, s. 161; Ball, Dagger & O´Neill, 2016, s. 118). För att ta referensen mellan Sverige och USA vidare hade åsikter som i Sverige getts uttryck för av Liberalerna, likväl som C, M, KD och SD rymts inom det republikanska partiets ramar.
Det finns referenser till Burkes klassiska konservatism bland tidiga amerikanska konservativa tänkare och politiker. John Adams, som var en av den amerikanska konstitutionens skapare, lade vikt vid tanken på den naturliga aristokratin, även om han omtolkade begreppet från en nedärvd rätt att styra till att koppla det naturliga ledarskapet till äganderätten, där “men of property” fick överta positionen som naturlig aristokrati (Ball, Dagger & O´Neill, 2016, s. 112). Även den kultur-konservativa traditionen, som fokuserar på bevarandet av spirituella, kulturella och mellanmänskliga värden som exempelvis lojalitet har haft sina förespråkare i amerikansk kontext. Här liksom i Europa ställer sig denna typ av konservativa kritiska till kapitalismens otyglade framfart (vår emfas; jfr. Ibid, s. 110 - 113).
Det som särskiljer den amerikanska konservatismen från konservatism i andra delar av världen, är att den amerikanska konservatismen under sent 1800-tal utvecklades i en riktning som i andra delar av världen kom att klassas som liberal. Avstampet för detta tas i laissez-faire-kapitalismen och den fria marknaden. I USA kom industrialister och affärsmän att infogas under begreppet konservativa. Deras fokus på äganderätt och individualism lägger tonvikten vid ideal och värden som kan härledas till traditionella amerikanska värden. Den amerikanska konstitutionen bygger på en tro på individens grundläggande rätt till “life, liberty, and the pursuit of happiness” (Ibid, s. 113), vilket gör att det kapitalistiska mantrat, om att individen skall vara fri att tävla om vinsterna på en öppen marknad med sina varor och tjänster, i amerikansk kontext kan tolkas som ett konservativt resonemang.
Ovanstående resonemang i kombination med välfärdsliberalismens framväxt, där liberaler vill ålägga staten större makt och ansvar för att tillgodose alla individers lika rätt till frihet och lika möjlighet att delta i tävlingen på marknaden, gör att mer klassiska liberaler, vilka närmast ser staten som ett nödvändigt ont, omdefinieras som konservativa. Staten ska, enligt denna individualistiska form av konservatism, hållas minimal och ha så begränsat ansvar som möjligt. Samhälleliga problem relateras ofta till att staten har beskattar för mycket och tar sig för stora friheter; om marknaden får reglera sig själv “kommer alla till slut att gynnas”, om
inte moraliskt, så i alla fall ekonomiskt (Ball, Dagger & O´Neill, 2016, s. 120). Även den grupp liberaler som kallas för social-Darwinister, vilka förespråkar en atomistisk syn på människan där allas krig mot alla är grunden för överlevnad, kom att klassas som
konservativa, eftersom de lägger tonvikt vid äganderätt, kompetitiv individualism och den minimala staten. Detta trots att de flesta klassiskt- eller kultur-konservativa aldrig skulle köpa social-Darwinisternas grundläggande syn på människan. (Ibid, s. 113). Denna
sammanfogning av klassiskt konservativa i USA, med de som helt enkelt förespråkar en laissez-faire-kapitalism har orsakat splittring och spänningar inom den amerikanska
konservatismen. Men det finns ett antal punkter kring vilka de båda sidorna står enade, bland annat i sitt försvar av äganderätten och i sin misstro mot fördelningspolitik eller ”abstract social planning”, och då särskilt mot socialism och kommunism (Ibid).
2.2.8 Intern splittring inom det republikanska partiet
Ball, Dagger och O’Neill (2016) påpekar gång på gång i sin beskrivning av konservatismen som ideologi att den amerikanska konservatismen är splittrad och fylld med inre konflikter, vilket även exemplifierats ovan. Inom det republikanska partiet ryms såväl traditionell konservatism som individuell konservatism, neokonservatism och den kristna högern. Dessa olika strömningar skulle kunna definieras som separata ideologier, då de i vissa fall har motstridiga värderingar och konflikterande ståndpunkter i sin syn på människa, samhälle och politik (jfr. Gerring, 1997), men i denna studie har valet gjorts att infoga dem under
paraplybegreppet konservatism i likhet med hur republikanerna låtit konservatismen bli den sammanfogande grunden inom partiet.
2.3 Rationalism
2.3.1 Rational Choice Theory
Det har under lång tid funnits en förståelse för att ekonomin är den främsta drivkraften inom sociologin och att människan motiveras av pengar och möjligheten av att gå med vinst, vilket har bidragit till en konstruering av formella och ofta förutsägbara modeller för mänskligt beteende (Scott, 2000, s. 126). Genom att utgå från ekonomiska modeller även inom sociologisk och politisk teori, har idéer uppkommit om att allt handlande är fundementalt rationellt till sin karaktär och att människor kalkylerar de mest troliga kostnaderna och fördelarna av allt handlande innan de bestämmer sig för sitt val (Ibid). Denna analysmetod, som sker på mikronivå, är känd som ”rational choice theory” och fokuserar på individers egna
handlanden där målet är att uppnå sina egna intressen (Lim, 2016, s. 72). Utgångspunkten är att alla individer, oberoende av kulturell tillhörighet, nationalitet eller erfarenheter, satta i samma situation i princip skulle ha agerat på samma sätt i vad som anses vara en rationell handling (Ibid, s. 73 - 74). På så vis antas rationaliteten vara universell, eftersom den är konsekvent över tid och rum och ett genomgående mänskligt drag (Ibid).
Teorin om “bounded rationality” ställer sig delvis emot detta. Enligt denna teori är människan en rationell aktör i det att individen generellt sett anpassar sig och avser att agera rationellt utifrån en situation för att uppnå sina mål. Att människor inte alltid lyckas välja det objektivt rationella alternativet kan bero på deras interna emotionella och kognitiva strukturer.
Individens förståelse, delvis för vilka handlingsalternativ som finns att välja mellan och delvis för vad de tillgängliga alternativen innebär, påverkar vad hen ser som det rationella beslutet i situationen (jfr. Jones, 1999; Simon, 1990).
Enligt rational choice som teoretiskt perspektiv motiveras individer av sina önskningar och mål. De agerar inom specifika, givna begränsningar och deras agerande grundas i den egna förståelsen för sin situation; hur den egna tillgången till resurser som tid, information, prestige och andras godkännande ser ut. Detta förhållande mellan begränsningar av resurser och individens preferenser kan i tekniska termer beskrivas som förhållandet mellan medel och mål (Scott, 2000, s. 127 - 128). När den rationella aktören har flera intressen som står i konflikt med varandra, sker det en rangordning av dessa personliga preferenser och aktören väljer det handlingsalternativ som anses bäst i förhållande till prioriteringsordningen (Lim, 2016, s. 74).
2.3.2 Om social interaktion
Rational choice-teoretiker jämför social interaktion med handel, och beskriver det som en process av socialt utbyte. Social interaktion beskrivs som utbyte av värderande beteenden, som exempelvis beröm och kritik. För att framhäva parallellerna mellan ekonomisk handel och socialt utbyte benämns ovan beskrivna beteendemönster i termer av belöningar och kostnader. I detta sammanhang motiveras rationellt socialt agerande av en “lönsam” balans mellan aktörer, som i många fall är en kombination av monetära och icke-monetära
belöningar och kostnader (Scott, 2000, s. 129). Rational choice har beskrivits som att
individer maximerar egenintresset genom att de beräknar värdet av alternativa målsättningar och agerar effektivt för att uppnå vad de vill ha (Zuckerman, 1991, i Lim, 2016, s. 73). Denna process för att fatta beslut benämns som ”strategic calculation” eller ”cost-benefit calculation”
och implicerar den värdering som sker när det finns två eller flera alternativ och därefter välja det alternativ som sannolikt ger individen störst tillfredsställelse (Lim, 2016, s. 75).
2.3.3 Om strategisk interaktion
Angående processer av socialt utbyte finns även teorin kring strategisk interaktion som berör situationer där det är flera aktörer inblandade som kan påverka spelet och således resultatet. Detta innebär att beslutsprocessen blir mer komplex eller osäker (Lim, 2016, s. 76).
Osäkerheten ses som ett viktigt element inom rational choice i den bemärkelsen att alla beslut inte alltid går att förutse samt att beslut kan visa sig vara dåliga. Insikten om att detta sker innebär inte att rational choice-teorin inte stämmer; denna förståelse ingår snarare som en väsentlig del i dess ramverk. När rationella aktörer överväger sina handlingsalternativ i politiska, sociala och ekonomiska situationer bör de bedöma de risker de står inför, vilka potentiella fördelar en handling kan medföra samt ta hänsyn till övriga aktörers möjliga respons på den egna handlingen (Ibid, s. 76 - 77).
3. Metod
3.1 Avgränsning, urval och insamling
Under denna rubrik diskuteras urvalet av de fall av kriskommunikation som studien behandlar, vilken typ av kommunikation som studien valt att fokusera på och hur empirin samlats in.
3.1.1 Val av fall
Studien behandlar empiri som relaterar till två av årets mest uppmärksammade kriser i Trumps Twitterkommunikation, nämligen Corona-pandemin och det påstådda valfusket i 2020 års presidentval i USA. Anledningen till att dessa två fall valts ut är för det första att de är bra exempel på kriser utifrån Rubensteins definition av kris som en situation där något av värde hotas och det finns en möjlighet att genom mänsklig aktivitet åtgärda, eller åtminstone begränsa skadan (Rubenstein, 2015). För det andra är de bra exempel på vad Rubenstein benämner som krispolitik, då de kan beskrivas som i hög grad politiserade och som en situation där olika aktörer lägger fram konkurrerande påståenden om hur situationen bör uppfattas och hur den bör hanteras (jfr. Ibid). För det tredje är båda fallen i hög grad
omdiskuterade och aktuella kriser, vars hantering är av internationellt intresse. För det fjärde och sista kan de båda kriserna beskrivas som olika i det att en majoritet av jordens befolkning
förmodligen skulle beskriva Corona-pandemin som en kris, medan det påstådda valfusket närmast kan beskrivas som en kris grundad i Trumps egna påståenden. Med detta sagt kan det påstådda valfusket beskrivas som en objektiv demokratisk kris för USA, eftersom
påståendena riskerar att underminera allmänhetens förtroende för valintegriteten, politiken och demokratins funktion.
Beslutet att undersöka två fall fattades med möjligheten att utläsa variation i åtanke. Detta är inte en komparativ studie, men med det sagt kan det fortfarande vara av intresse att utläsa möjliga likheter och skillnader i hur president Trumps kriskommunikation tar sig uttryck i förhållande till de två fallen. En tydlig variation, eller likriktning, skulle möjligen kunna skapa en djupare förståelse för underliggande och outtalad motivation till kommunikationen.
3.1.2 Twitter som källa
För att kunna svara på frågeställningen gällande hur Trump kommunicerar kring kriser, i förhållande till Corona-pandemin och frågan om påstått valfusk, behöver materialet hämtas från ett kommunikationsverktyg som Trump använder sig av i sin kommunikation under de två kriserna. Det material som kommer analyseras i denna uppsats är därför hämtat från Donald Trumps Twitterkonto @realDonaldTrump. Anledningen till att Twitter används som källa för det empiriska materialet beror på att Trump är en flitig användare av Twitter som kommunikationsverktyg och att han genom tweets kommunicerar direkt till sina följare (Schneiker, 2020). Att fler typer av källor inte använts beror på avväganden om vad som är en lämplig mängd material i förhållande till studiens omfång.
3.1.3 Insamling av empiri
För att på ett effektivt sätt söka och få överblick över president Trumps kriskommunikation på Twitter har aggregatorn “thetrumparchive.com” använts, vars syfte är att tillhandahålla ett öppet register av Trumps tweets, då Twitter har vissa begränsningar i vilken information som är sökbar (jfr. TheTrumpArchive.com, 2020a). I sökningar på Twitter syns bland annat varken retweets eller borttagna tweets, vilket de gör vid sökning i ovan nämnda aggregator. Retweets kan definieras som en del av en Twitteranvändares kommunikation, även om någon annan författat original-tweeten (jfr. Jungherr, 2015, s. 40). I denna studie inkluderas retweets då en delning av någon annans tweet signalerar att sagda tweet innehåller information som på något sätt anses relevant, eller att personen som retweetar ställer sig bakom det budskap som
förmedlas (jfr. Jungherr, 2015, s. 40). Därmed kan en retweet definieras som en för studien relevant kommunikativ handling.
De sökningar som empirin i denna studie bygger på utgick från söktermerna ”covid” och ”coronavirus” för att generera tweets om Corona-pandemin, samt söktermerna ”voter fraud” och ”election” för att generera tweets om det påstådda valfusket (se tabell 1 nedan). Dessa söktermer användes för att i första steget säkerställa relevans i urvalet. Med andra ord kan det sägas att datorbaserad innehållsanalys (jfr. Boréus & Bergström, 2012, s. 55) använts i arbetat med att upprätta en urvalsram för studien (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 174). Urvalet av de specifika tweetsen skedde däremot i form av ett ”obundet slumpmässigt urval” (Ibid, s. 176), vilket diskuteras vidare nedan (se rubrik 3.1.4). Sökningarna begränsades till perioden 1 januari till och med 30 november 2020 och samtliga sökningar sorterades med “oldest” först, så att tweetsen ordnades kronologiskt. Varje tweet numreras automatiskt i sorteringsordningen på aggregatorn, så att tweet 1 i sökningen med sortering från “oldest” är årets första tweet från @realDonaldTrump innehållande det relevanta sökordet.
Sökordet ”election” var det sökord som i högst utsträckning genererade för studien irrelevanta tweets (se tabell 1 nedan), då även kampanjmaterial och kommentarer om både årets och tidigare val inkluderades i sökresultatet. Hälften (19) av de framslumpade tweetsen utifrån detta sökord innehöll ingen direkt referens till valfusk. Vissa av dessa tweets relaterade dock till de huvudsakliga teman som identifierats genom analysen av empirin och har därför använts som sekundärempiri i kontextskapande syfte för studien, vilket kommer förklaras tydligare nedan (under rubrik 3.1.5). Det bör även tilläggas att en utökad testsökning genomfördes, både på ytterligare sökord (”rigged”) och större omfattning av framslumpade tweets utan att några nya teman kunde identifieras. Detta leder till bedömningen att empirisk mättnad uppnåtts (jfr. Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s. 42).
Tabell 1
Sökord Antal träffar Antal analyserade
(relevanta) tweets ”Covid” (TheTrumpArchive, 2020b) 122 12 ”Coronavirus” (TheTrumpArchive, 2020c) 320 32 ”Voter fraud” (TheTrumpArchive, 2020d) 39 4 ”Election” (TheTrumpArchive, 2020e) 381 38 (19) 3.1.4 Slumpmässigt urval
Av den totala mängden tweets slumpades 10% av tweetsen från varje sökning fram (se tabell 1 ovan) med hjälp av en slumpgenerator1. Slumpgeneratorn konfigurerades för att slumpa nummer mellan 1 och det totala antalet tweets som relaterade till aktuellt sökord. De framslumpade siffrorna matchades sedan med motsvarande siffror i sorteringen på
aggregatorn. I de fall som slumpgeneratorn genererade samma nummer två gånger under ett urval slumpades ett nytt nummer fram. Nya tweets slumpades även fram i de fall då två tweets som egentligen var samma tweet genererats; om ett tweet som slumpats fram raderats av Trump och ett annat tweet som slumpats fram hade samma innehåll men med exempelvis korrigerad stavning eller liknande, så ersattes det raderade tweetet.
Beslutet att urvalet skulle omfatta 10% av det totala antalet tweets fattades för att avgränsa materialet till en, för studiens omfattning, hanterbar mängd information. Beslutet att använda
slumpmässigt urval som gallringsmetod fattades eftersom den framslumpade delen av det empiriska materialet kan anses vara representativ för den totala mängden information, vilket skapar möjligheten att generalisera studiens resultat i förhållande till president Trumps sammantagna kriskommunikation på Twitter kring de två fallen (jfr. Esaiasson et al, 2017, s. 171 - 174).
3.1.5 Primär och sekundär empiri
I denna studie har tweetens, eller retweetens, direkta innehåll behandlats som primär empiri. Med direkt innehåll åsyftas den information som går att utläsa utan att interagera med tweetens innehåll; utan att klicka på bifogad länk, starta videouppspelning eller liknande. Endast en form av undantag gjordes från denna regel; när ett tweet ingick i en tråd, där Trump besvarat sina egna tweets och där tweetsen sammantaget utgjorde ett komplett resonemang. Sådana tweets återfanns vid fem tillfällen bland de 86 framslumpade tweetsen. Dessa tweetkedjor utökade antalet hanterade tweets med totalt åtta extra.
En relativt omfattande mängd av de 86 tweets som slumpades fram innehöll länkar till
videoklipp, nyhetsartiklar, presskonferenser och liknande. Sådana länkar och bifogat material har behandlats som sekundär empiri och har genomgåtts i kontextskapande syfte, vilket innebär att de använts för att öka förståelsen för tweetens primära innehåll. Av de totalt 86 tweets som studien behandlar var det ungefär hälften, 44 tweets, som inte innehöll annat material än Trumps egenskrivna text.
3.2 Ansats och analysmetod
I denna del diskuteras studiens ansats, analysmetod och tillvägagångssätt.
3.2.1 Abduktiv ansats
Denna studie grundar sig i en abduktiv ansats, vilket innebär att studien pendlat mellan teori och empiri i analysen (jfr. Halperin & Heath, 2012, s. 38; Patel & Davidson, 2011, s. 24). Utifrån en grundläggande teoretisk tanke, eller en föraning, om relationen mellan ideologi och rationalism, samt möjligheten att tolka Trumps kriskommunikation som motiverad av något av de två teoretiska perspektiven inleddes studien. Empiri och teori har sedan, om varandra, påverkat utformningen av studiens teoretiska grund och analysverktyg och lett fram till den slutliga tolkningen av de två fallen, både var för sig och i relation till varandra (jfr. Ibid). Enligt Halperin och Heath (2012, s. 38) lämpar sig abduktiv ansats för fallstudier, där
ändamålet inte är att uppnå generaliserbarhet i förhållande till andra fall. De teoretiska
förklaringar eller sätt att förstå fallen som läggs fram i abduktiva studier är de som bäst passar ihop med den empiri som behandlats; med detta sagt innebär det även att en abduktiv studie aldrig kan uttala sig om ett fenomen på ett slutgiltigt sätt och hävda sitt resultat som
obestridbar sanning (jfr. Ibid).
3.2.2 Kvalitativ innehållsanalys
Denna studie utgår från kvalitativ innehållsanalys som analysmetod. Detta är ett lämpligt metodologiskt val när syftet är att studera hur något värderas eller framställs i en text samt när en och samma källa gör olika värderingar av olika fenomen (Boréus & Bergström 2012, s. 53). Metoden lämpar sig med andra ord för att utläsa mening ur kommunikation i textform. Användandet av kvalitativ innehållsanalys bidrog till arbetet med att lyfta fram uttryck och argument i Trumps kriskommunikation för att kunna besvara studiens första beskrivande frågeställning rörande hur Trump kommunicerar på Twitter kring Corona-pandemin och det påstådda valfusket. Vidare bidrog metoden till möjligheten att utläsa vilka återkommande teman som kunde återfinnas i de båda kriserna. Dessa återkommande teman analyserades sedan utifrån de båda teoretiska perspektiven, ideologi respektive rationalism, med syftet att besvara studiens andra och tredje frågeställning gällande hur Trumps kriskommunikation kan förstås utifrån de båda perspektiven.
3.2.3 Tillvägagångssätt
Insamlingen av studiens empiri inleddes med en testomgång då en mindre mängd empiriskt material samlades in och analyserades med syftet att avgöra ifall materialet innehöll relevant information för studiens intresseområde och för att få en inledande insikt i hur väl det
teoretiska ramverket kunde appliceras på empirin (jfr. Boréus & Bergström, 2012, s. 54). I och med detta arbete upptäcktes att den teoretiska tanken som fanns inför studien inte passade med empirin, varpå nya teoretiska infallsvinklar utforskades. Efter att inledande kodning skett utifrån testmaterialet samlades resterande empiri in och det analytiska arbetet inleddes i sin helhet. De två fallen som studien berör kodades separat från varandra och jämfördes sedan för att se i vilken utsträckning de teman som utlästes ur materialet stämde överens och skildes åt, fallen emellan, utifrån de olika teoretiska perspektiven.
Kodningen genomfördes i första steget gemensamt av författarna, för att skapa ett gemensamt kodningsschema och diskutera hur materialet kunde tolkas i förhållande till de teoretiska perspektiven. Därefter gick författarna igenom empirin var och en för sig, applicerade kodningsschemat och avvägde olika operationaliseringar mot varandra. Dessa tolkningar jämfördes sedan för att avgöra om författarna tolkade materialet likvärdigt (jfr. Boréus & Bergström, 2012, s. 57). Med de teman som utlästs i åtanke eftersöktes möjliga teoretiska sätt att förstå Trumps kriskommunikation. Denna process upprepades i sin helhet genom två iterationer och under arbetets gång modifierades kodningsschemat vid ett flertal tillfällen utifrån en fördjupad förståelse både för empirins innehåll och de teoretiska perspektiven. Likväl som empirin har styrt hur det teoretiska ramverket används, har teoretisk förståelse för olika beteenden och fenomen haft inverkan på hur empirin kodats, vilket gör att denna studie bäst beskrivs som abduktivt genomförd (jfr. rubrik 3.2.1 ovan).
3.3 Validitet och reliabilitet
Validitet i en kvalitativ studie relaterar till hela processen. I fråga om empirisk insamling berör validitet möjligheten att på ett trovärdigt sätt kunna dra slutsatser utifrån ett tillräckligt komplett material. Detta kan sägas beröra i vilken utsträckning empirisk mättnad uppnåtts (se rubrik 3.1.3; jfr. Patel & Davidson, 2011, s. 106). I fråga om hur tolkningar sker berör
validitet huruvida och i vilken utsträckning olika nyanser i empirin diskuteras och förklaras; att inte uteslutande likriktad information presenteras (jfr. Ibid).
I denna studie eftersträvas god intern validitet genom att använda flera teoretiska perspektiv på empirin. Detta är menat att uppnå bästa möjliga operationalisering av det empiriska materialet (jfr. Esaiasson et al, 2017, s 59). Genom att analysera Trumps kriskommunikation utifrån flera teoretiska perspektiv kan nyanser i kommunikation som kan beskrivas som motsägelsefulla i högre utsträckning förklaras. Under arbetets gång, vilket beskrivits ovan (under rubrik 3.2.3), har olika möjliga teoretiska tolkningar och operationaliseringar av
empirin vid ett flertal tillfällen testats och omvärderats. Detta arbete ledde så småningom fram till det resultat som presenteras och de slutsatser som dras.
En viss teoretisk överlappning existerar, då det inte alltid är lätt att avgöra ifall ideologiska grepp, hänvisningar och resonemang används som ett rationalistiskt verktyg för att tilltala en specifik publik, eller om de faktiskt är ett uttryck för presidentens egen ideologiska grund och tillhörighet. Dessutom kan rationalismens beskrivning av människan i sin tur beskrivas som
nära besläktad med individualistiska uttryck inom den amerikanska konservatismen, vilket gör att feltolkningar kan ske även i omvänd relation. Detta försvårar möjligheten att kunna uttala sig med säkerhet om vilket teoretiskt perspektiv som bäst förklarar Trumps
kriskommunikation på Twitter. Vad denna studie ämnar göra är dock att beskriva möjliga, och förhoppningsvis, trovärdiga sätt att förstå hur och varför presidenten kommunicerar kring de två fallen av kris som studien berör.
Vad gäller studiens reliabilitet och möjlighet att upprepas ämnar studien presentera både empiri och teoretiska resonemang på ett så transparent sätt som möjligt. För att stärka reliabiliteten har analysen av de två fallen genomförts av författarna i flera omgångar; både var för sig och gemensamt, för att säkerställa att Twitterposterna tolkas på liknande, om inte samma, sätt (jfr. Esaiasson et al, 2017, s. 64 - 66).
3.4 Objektivitet och etiska överväganden
I normala fall när personliga uttryck används som studieobjekt föreligger krav på
efterföljandet att vissa etiska principer. Deltagandet skall vara frivilligt och deltagarna skall informeras om detta. Deltagarnas integritet skall värnas och de uppgifter som samlas in skall hanteras med konfidentialitet. Dessutom får de uppgifter som samlas in inte användas till annat än det forskningen syftar till (jfr. Bryman, 2011, s. 131 - 132). I kontexten av denna studie kan dessa etiska överväganden anses vara obsoleta då det rör sig om offentligt
publicerad kommunikation från en i högsta grad offentlig person; USA:s president Donald J. Trump (jfr. Ibid, s. 142).
Ett annat och i detta fall viktigare övervägande gäller objektivitet. Studiens författare är medvetna om risken att egna värderingar kan färga de tolkningar som görs av empirin och har därför vid ett flertal tillfällen diskuterat hur detta kan undvikas och varit noga med att
reflexivt tolka empirin på ett sätt som inte låter personliga värderingar leda tolkningsprocessen (jfr. Bryman, 2011, s. 43 - 45).
4. Resultatredovisning och analys
I följande avsnitt kommer först president Trumps kommunikation kring Corona-pandemin presenteras och beskrivas. Därefter analyseras fallet först utifrån kristeori och sedan ur ett ideologiskt perspektiv och ett rationalistiskt perspektiv. I efterföljande steg presenteras och beskrivs det andra fallet, rörande det påstådda valfusket, för att sedan analyseras i samma handlingsordning som första fallet. Därefter görs en sammanfattande analys på de båda fallen i relation till varandra. Slutligen kommer Honigs resonemang om den moraliska aktörens överlevnad (se rubrik 2.1.6) appliceras på Trumps kriskommunikation.
4.1 Resultatredovisning; Fall 1 - Corona-pandemin
“President Donald Trump announced on Wednesday a new task force to monitor and combat the new coronavirus that started in China”2.
Den kronologiskt första tweeten rörande Corona-pandemin som ingick i studiens empiriska material publicerades den 30 januari 2020 och beskriver hur Trump, tidigt under krisen, format en speciell arbetsgrupp för att bemöta Corona-pandemin; en “Coronavirus Task
Force”. Trump visar att han och hans administration tar situationen på allvar och agerar för att undvika smittspridning i USA. Tonen är lugn och redan i slutet av februari gratulerade Trump sin administration för en lyckad hantering av situationen med viruset, att endast ett fåtal fall identifierats i USA och att spridningen verkar minska i Kina3.
Även när situationen förvärras och spridningen blir mer omfattande beskrivs läget som under kontroll och presidenten är noga med att uppdatera om allt som görs för att hantera
smittspridningen. Coronaviruset beskrivs av Trump som “a common enemy, actually, an enemy of the World”, som måste “besegras så snabbt och säkert som möjligt”4 (vår
översättning). Han beskriver vidare att “We have a perfectly coordinated and fine tuned plan at the White House for our attack on CoronaVirus”5.
President Trump poängterar sin egen, sin administrations och sina partikamraters roll i hanteringen av Corona-pandemin. För att ge exempel på hur han beskriver sig själv som
2 Tweet 1: https://twitter.com/EpochTimesCan/status/1222886703171604481 [2021-01-02], retweet av
@realDonaldTrump, nr. 6 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c); citatet är hämtat från bildtexten.
3 Tweet 2: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1233220106324451328 [2021-01-02]. 4 Tweet 3: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1237861968721010689 [2021-01-02]. 5 Tweet 4: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1236634209516752896 [2021-01-02].
handlingskraftig tweetar han bland annat om hur han tidigt både infört inreseförbud från Kina6 och stängt USA:s gränser, vilket han påstår varit betydande faktorer för att krisen inte fått värre konsekvenser än vad som är fallet7.
Att arbetet fortlöper kontinuerligt och att det finns nya saker att berätta om påvisas genom att han delar tweets om avklarade möten, väl fungerande samarbeten med myndigheter och kommande presskonferenser där allmänheten ska få ta del av utvecklingen i frågan8. Trump beskriver hur han fattat beslut att agera i situationer där andra inte velat göra de nödvändiga insatserna. Ett exempel på detta är när två kryssningsfartyg med smittade passagerare tillåts vård och att landstiga under kontrollerade former i USA, när andra stater vägrat hjälpa dem9. I detta fall, likväl som när han beklagar dödsfall till följd av pandemin10, eller beskriver hur USA hjälper andra stater i deras hantering av Corona-pandemin11, signalerar han att han inte bara är en handlingskraftig, utan även sympatisk ledare för nationen.
Trump poängterar vidare hur hårt hans administration arbetar med att hitta sätt att hantera pandemin och utveckla tester och botemedel. I en tweet uppmanar han allmänheten, närmare bestämt de som varit sjuka och tillfrisknat, att hjälpa till genom att donera blodplasma till forskning för att utveckla behandlingar12. Han framhäver hur många typer av tester som blivit godkända och att stora mängder testningar utförs13, många fler än vad Biden och
demokraterna säger14.
Även den republikanskt kontrollerade senaten (United States Senate, 2020) tillskrivs en viktig roll som ledare för insatserna mot Corona-pandemin, som arbetar hårt med att ge folket de verktyg som behövs för att hantera krisen15.
6 Tweet 5: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1259450328048709633 [2021-01-02]. 7 Tweet 6: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1233256774964273152 [2021-01-02]. 8 Tweet 7: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1238860976176467969 [2021-01-02];
Tweet 8: https://twitter.com/WhiteHouse/status/1247640550125125632 [2021-01-02], retweet av @realDonaldTrump, nr. 168 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c);
Tweet 9: https://twitter.com/WhiteHouse/status/1250907915587706880 [2021-01-02], retweet av @realDonaldTrump, nr. 190 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c).
9 Tweet 10: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1247129414485397504 [2021-01-02]. 10 Tweet 11: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1266000762057953284 [2021-01-02]. 11 Tweet 12: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1238193633825882113 [2021-01-02]. 12 Tweet 13: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1288968970331213830 [2021-01-02]. 13 Tweet 14: https://twitter.com/WhiteHouse/status/1250547562379120647 [2021-01-02], retweet av
@realDonaldTrump, nr. 189 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c).
14 Tweet 15: https://twitter.com/kayleighmcenany/status/1238157200423563264 [2021-01-02], retweet av
@realDonaldTrump, nr. 77 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c).
15 Tweet 16: https://twitter.com/senatemajldr/status/1240694309789130754 [2021-01-02], retweet av
Trump exemplifierar även sin egen handlingskraft och att han är rätt person att leda landet genom Corona-pandemin genom att påvisa att andra gett honom beröm för hans agerande. Bland annat retweetar han att vice-presidenten tillskriver honom framgångar i möjligheten att hantera pandemin; tack vare presidentens ledarskap “every state lab in the Country can now conduct Coronavirus testing”16. I det bifogade videoklippet i samma tweet framgår också att presidenten ska ha samlat ledare för stora privata laboratorier och instruerat dem att utveckla tester som är menade att säkerställa allmänhetens tillgång till möjlighet att testa sig för Coronaviruset. I de fall som Trump anser sig förtjäna beröm, men inte får det poängterar han även detta17.
Trump poängterar även tillfällen när demokrater uttryckt sig positivt om hans arbete med Corona-pandemin18. Detta betyder inte att Trump i sin tur säger bra saker om
demokraterna. Han anser att demokraterna felprioriterar i sina förslag på åtgärder19 och att de vill spendera stora mängder pengar på åtgärder som inte är relevanta för hanteringen av Corona-pandemin20. För Trump är det tydligt att USA skulle haft större problem i hanteringen av Corona-pandemin om demokraterna haft makten. Han beskriver att Biden inte besitter förmågan att hantera Corona-pandemin och exemplifierar påståendet med att referera tillbaka till Obamas och Bidens hantering av svininfluensan, vilken han kritiserar21. Dessutom tweetar Trump att “If we listened to Joe Biden on coronavirus, millions of people would have
died!”22.
“So, the Coronavirus, which started in China and spread to various countries throughout the world, but very slowly in the U.S. because President Trump closed our border, and ended flights, VERY EARLY, is now being blamed, by the Do Nothing Democrats, to be the fault of
“Trump”23.
16 Tweet 17: https://twitter.com/Mike_Pence/status/1236490128635428864 [2021-01-02], retweet av
@realDonaldTrump, nr 41 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c).
17 Tweet 18: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1265013797334507521 [2021-01-06]. 18 Tweet 19: https://twitter.com/continetti/status/1295538354877018113 [2021-01-02], retweet av
@realDonaldTrump, nr 302 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c);
Tweet 20: https://twitter.com/TrumpWarRoom/status/1255341932114567168 [2021-01-02], retweet @realDonaldTrump, nr. 222 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020b).
19 Tweet 21: https://twitter.com/Jim_Jordan/status/1250890449545551878 [2021-01-02], retweet av
@realDonaldTrump, nr 236 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c).
20 Tweet 22: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1313551794623127552 [2021-01-02]. 21 Se tweet 5.
22 Tweet 23: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1311117425597792256 [2021-01-02]. 23 Se tweet 6.
Trump uttrycker, bland annat genom citatet ovan, att han är motarbetad och att hans meningsmotståndare kritiserar hans agerande även när han fattat rätt beslut. Trump
ifrågasätter även att demokraterna inte tycks lita på hans arbete med att ta fram ett vaccin för viruset, trots att det är “exakt samma vaccin som de själva kommer fördela om de nu skulle vinna valet”24 (vår översättning). Att Kina dessutom ska ha försökt stjäla vaccinet ses också som ett bevis för att det inte kan vara så dåligt som demokraterna vill få det att verka som25. Även medias rapportering och beskrivning av presidentens arbete beskrivs som orättvis, förvrängd och som att den inte ger honom det erkännande som han anser sig berättigad till26. Trump är noga med att själv poängtera positiva förändringar och att lösningen närmar sig, bland annat i slutet av juli när han länkar till ett klipp från en presskonferens, i vilket han beskriver att det registrerats en snabb nedgång i antalet positiva tester och att USA faktiskt har världens mest omfattande testning27.
Att Trump ser sig som motarbetad tar sig även uttryck i att han förväntar sig att den
förtidsröstning som kommer erbjudas i presidentvalet på grund av Corona-pandemin kommer användas av demokraterna för att manipulera valresultatet. Han menar att Coronaviruset inte bör påverka medborgares förmåga eller möjlighet att rösta som vanligt i det kommande presidentvalet i högre utsträckning än när första och andra världskriget pågick28.
Anklagelser om att demokraterna och media motarbetar Trump på orättfärdiga grunder är relativt vanligt förekommande i presidentens tweets. De är dock inte ensamma om att bli anklagade för att sabotera hanteringen av pandemin. Även andra, externa, aktörer anses ha utgjort hinder för Trumps, USA:s och världens möjlighet att kontrollera smittspridningen och agera effektivt i förhållande till pandemin. Trump anser att Världshälsoorganisationen (WHO) varit för tillmötesgående gentemot Kina, vilket har resulterat i omvärldens oförmåga att bemöta Corona-viruset29. Han delar en tweet om att Kina ska ha agerat oaktsamt och undanhållit viktig information gällande att viruset kunde smitta mellan människor. Trump
24 Tweet 24: https://twitter.com/TVNewsHQ/status/1303084304663302147 [2021-01-04] retweet av
@realDonaldTrump, nr. 84 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020b).
25 Se tweet 24.
26 Tweet 25: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1262787562206367744 [2021-01-02];
Tweet 26: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1253296736589807619 [2021-01-02].
27 Tweet 27: https://twitter.com/WhiteHouse/status/1286068037830008832 [2021-01-02], retweet av
@realDonaldTrump, nr. 290 i aggregerad sökning (TheTrumpArchive, 2020c).
28 Tweet 28: https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1275062328971497472 [2021-01-02]. 29 Tweet 29: https://twitter.com/KimStrassel/status/1247205355597127681 [2021-01-02], retweet av
