Provsträckor med kalkstabilisering av terrass vid Hallstahammar 1965 : 2. Slutrapport

Nr 92 © 1978 ISSN 0347-6049

92

Statens väg- och trafikinstitut (VT1) Fack 58101 Linköping National Road & Traffic Research Institute Fack S-58101 Linköping Sweden

Provsträckor med kalkstabilisering av terrass vid Hallstahammar 1965

2. Slutrapport av Einar Lindh

MaLNE

Nr 92 - 1978 Statens väg- och trafikinstitut (VTI) ' Fack ' 581 01 Linköping

National Road & TrafficResearch Institute Fack 5-58101 Linköping Sweden ISSN 0347-6049

Provsträckor med kalkstabilisering av terrass

vid Hallstahammar 1965

2. Slutrapport

I"N N E H Å L-L s F Ö'R T B C K N I N G"

(2 sidor)

Sid REFERAT ' . ,1

SAMMANFATTNING'

'v

II

1. BESKRIVNING AV PROVSTRÄCKORNA 1 1.1 Inledning 1 1.2 Läge 6

1.3

Vägtyp och trafikmängd

6

1.4 Provsträckornas uppbyggnad 7

1.4.1 Undergrund och terrass 7

1.4.2 Överbyggnad 8

1.5 ,Målsättningen med provsträckorna 8

2. UIFÖRDA PROVNINGAR 8

_Förprovningar för kalkstabiliseringen 8

2.2 Provningar vid utförandet av kalkstabili-.

seringen och omedelbart därefter 9

2.2.1 Skrymdensitet 9

2.2.2 Vattenkvot 9

2.2.3 Tryckhållfasthet för provkroppar 9

2.2.4 E-modulbestämningar på "ostörda" prov 10

2.2.5 Kalkhalt i det stabiliserade lagret 12 2.2.6 Speciell undersökning om terrassens

bärighet 12

3. UTFÖRDA MÄTNINGAR 15

3.1 Bärighetsmätningar 15

3.2 Jämnhetsmätningar i vägens längdled 15 3.3 Jämnhetsmätning i vägens tvärled 15

3.4 Mätning av sättningar 16 4. RESULTAT AV MÄTNINGAR 16 4.1 Bärighet 16 4.1.1 Terrassens bärighet 17 4.1.2 Bärigheten på vägytan 19 4.2 Jämnhet 22 VTI MEDDELANDE 92

I N N E H Ä.L L S F Ö R T E C K NII N G (forts)

Sid

4.2.1 Vägytans jämnhet i vägens längsled

-

22

4.2.2 Spårbildning - ' ₂₄

4.3 Sättningar ₂₆

5.

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

27

Provsträckor med kalkstabilisering av terrass vid Hallstahammar 1965.

2. 81Utrapport

av Einar Lindh

Statens väg- och trafikinstitut (VTI)

Fack _

581 01 LINKÖPING

REFERAT

Rapporten behandlar resultaten från en provsträcka på väg 619 vid Hallstahammar med kalkstabilisering av

ler-terrassens ytskikt med 5% osläckt kalk och till

nomi-nellt 15 cm djup. Överbyggnaden bestod av förstärknings-lager av grusmaterial 30 cm, bärförstärknings-lager av 15 cm grus och beläggning 100 MAB som 1969 kompletterats med slitlager

60 MAB.

Två referenssträckor utan kalkstabilisering av terrassen utfördes. Den ena med samma överbyggnadskonstruktion som den kalkstabiliserade provsträckan och den andra med 20 cm större överbyggnadstjocklek,

(förstärknings-lager 50 cm).

Resultaten visar att den kalkstabiliserade sträckan i jämförelse med referenssträckan med samma

överbyggnads-tjocklek (50 cm) hade högre bärighet och minst lika god

förmåga att bibehålla jämnheten. I jämförelse med refe-renssträckan med 20 cm större överbyggnadstjocklek (70 cm) hade den kalkstabiliserade provsträckan i huvudsak lika hög bärighet som referenssträckan men något sämre

förmåga att bibehålla jämnheten på vägytan.

Resultaten beräknas ha påverkats i negativ riktning av

att kalkstabiliseringen utfördes sentpå hösten (i

bör-jan av oktober) med lâg lufttemperatur och kort tid före tjälning. Stabiliseringens kvalitet blev också låg på grund av svårigheter vid utförandet genom en regn-period strax före kalkstabiliseringen som gjorde

ter-rassen svårframkomlig.

Provsträckor med kalkstabilisering av

terrass vid Hallstahammar 1965.'

2. Slutrapport av Einar Lindh

Statens väg- och trafikinstitut (VTI)

Fack .

581 01 pLINKÖPING

SAMMANFATTNING.

På väg 619 vid Hallstahammar utfördes år 1965 tre

prov-sträckor varav en med kalkstabilisering av terrassens

ytskikt med 5% kalk till nominellt 15 cm djup. Avsikten var i första hand att jämföra bärighetsegenskaperna hos den tidigare normenliga överbyggnaden på lera II, som var 70 cm utan kalkstabilisering av terrassen, med två provsträckor utförda med 50 cm överbyggnad varvid

ter-rassen på den ena var kalkstabiliserad och på den andra

ostabiliserad. Redan då (1965) fanns i Vägverkets bygg-nadsanvisningar medtaget alternativet med kalkstabili-sering av terrassen om den bestod av lera. Därvid med-gavs att, vid dimensionering av-överbyggnad, lera till-hörande materialgrupp D efter kalkstabilisering fick betraktas som tillhörig materialgrupp C. Den

erforder-liga överbyggnadstjockleken kunde därigenom minskas med

20 cm_(på den här aktuella vägtypen).

Alternativet med kalkstabilisering av terrassen tilläm-pades på hela vägbyggnadsföretaget där terrassen bestod

av lera.

Provsträckorna har i detta fall visat att överbyggnad med 50 cm på kalkstabiliserad terrass inte gett i alla avseenden lika hög bärighet som överbyggnad med 70 cm på terrass som ej kalkstabiliserats. Skillnaden är dock inte statistiskt signifikant.

Vid lika (50 cm) överbyggnadstjocklek visade däremot

III

provsträckan med kalkstabiliserad terrass högre bärig-het än referenssträckan utan kalkstabilisering.

Med avseende på förändringar i jämnheten på vägytan vi? sade referenssträckan med 70 cm överbyggnad något

bätt-re förmåga att bibehålla jämnheten än provsträckan med

50 cm överbyggnad på kalkstabiliserad terrass.

Resultaten bör ses mot bakgrund av att flera av de

fak-torer som inverkar på kalkstabiliseringens kvalitet på

ett negativt sätt förelåg här. Bland deSsa kan nämnas: - Kalkstabiliseringen utfördes i början av oktober och

lufttemperaturen var relativt låg vilket troligen har

haft en hämmande inverkan på reaktionerna mellan kalk och lera.

- På grund av det för årstiden sena utförandet kan de

för hållfastheten i stabiliseringsskiktet viktiga

1)

puzzolana reaktionerna inte ha hunnit utvecklas i större utsträckning innan den första tjälningen in-träffade. Det anses allmänt att detta är en viktig faktor för det kalkstabiliserade materialets egen-skaper vid tjälning.

- Kalkstabiliseringslagrets tjocklek blev mindre än den avsedda 15 cm.

- Kvaliteten på kalkstabiliseringen blev dålig på grund av bristfällig sönderdelning av leran vid blandningen.

Orsaken till den låga kvalitén var huvudsakligen

svårigheter med framkomligheten på terrassen för maskinerna på grund av regnig väderlek.

Långsamtgående kemiska reaktioner mellan kalkhydrat och jordmaterial som följer efter de omedelbara

strukturomvandlande reaktionerna.

IV

Föreliggande rapport har sammanställts på uppdrag av Vägverket och bekostas dels av Vägverket dels med medel

för VTI:s egen FoU-verksamhet;

l.

BESKRIVNING Av PROVSTRÄCKORNA

1.1 .Inledning

I anslutning till vägföretaget E 18, Köping-Västerås,

delen Köping-Västjädra utfördes under 1965-66

nyanlägg-ning av väg 619, Brånsta-Hallstahammar. Detta

vägföre-tag var en del av det förstnämnda större förevägföre-taget och utfördes liksom huvudföretaget på entreprenad för

väg-förvaltningen i Västmanlands län.

På uppdrag av Statens vägverk medverkade dåvarande

Statens väginstitut (SVI), numera ombildat till Statens

väg- och trafikinstitut (VTI), vid anläggningen av tre

provSträckor på väg 619 och har därefter genom

mät-ningar och observationer följt provsträckornas föränd-ringar.

I en stencilerad rapport har väginstitutet 1967 till

vägverket lämnat en redogörelse för provsträckornas ut-förande samt för resultat från provningar vid kalksta-biliseringen och omedelbart efter

denna-I föreliggande rapport slutredovisas och sammanfattas provsträckornas resultat. Det för sammanhanget väsent-ligaste materialet ur byggnadsrapporten återges även här. Rapporten bekostas dels av vägverket dels med medel från väginstitutets egen FoU-verksamhet.

Vid projekteringen av väg 619 hade jordarten i den bli-vande terrassnivân klassificerats Som finlera II efter hela vägsträckningen och erforderlig

överbyggnadstjock-lek enligt Vägverkets byggnadstekniska anvisningar var 70 cm.

Redan enligt de då gällande anvisningarna medgavs att denna jordart, som normalt tillhör materialgrupp D, efter kalkstabilisering fick jämställas med material ur

grupp C. Denna möjlighet utnyttjades också på såväl huvudföretaget som på väg 6l9. Detta innebar för denna

del (väg 619) att den erforderliga

överbyggnadstjock-leken kunde minskas från 70 cm till 50 cm genom att

kalkstabilisering utfördes.

Stabiliseringsdjupet var nominellt 15 cm och kalkhalten 5 vikt-% osläckt kalk. Provsträckorna utfördes i sam-band med den övriga kalkstabiliseringen. Sträckornas

längd var 50 m vardera. En av dessa kalkstabiliserades liksom den Övriga delen av Vägen medan de två andra lämnades ostabiliserade som referenssträckor. Den ena referenssträckan utfördes med samma överbyggnadstjock-lek (50 cm) som den kalkstabiliserade medan den andra nedschaktades 20 cm så att 70 cm överbyggnadstjocklek erhölls. Den sistnämnda sträckan motsvarade därigenom den överbyggnadstjocklek som enligt anvisningarna er-fordrades utan kalkstabilisering.

Avsikten med provsträckorna var i första hand att jäm-föra bärighetsegenskaperna hos de tre överbyggnads-konstruktionerna samt att de skulle utgöra ett komple-ment till Nykroppaprovvägen som utförts på sommaren

samma år (1965).

I motsats till Nykroppaprovvägen utfördes kalkstabili-seringen vid Hallstahammar på entreprenad. Detta inne-bar att kontrollen vid kalkstabiliseringen utövades av Vägverkets kontrollanter efter de riktlinjer och krav som fanns fastställda vid upphandlingen. Den kalkstabi-liserade provsträckan blev därigenom utförd på samma sätt som kalkstabiliseringen på den övriga delen av vägen och inte med den noggrannhet som kännetecknade Nykroppaprovvägen. Detta bör innebära en avgjord fördel vid bedömning av kalkstabiliserade lagers effekt varvid jämförelser kan göras med provvägens resultat och de

resultat som kan.förväntas vid "normalt" utförande.

Ty-värr måste dock tilläggas att i Hallstahammarfallet

bedöms resultatet ha blivit sämre än normalt på grund

av följande orsaker:

- Kalkstabiliseringen på väg 619 utfördes den 5 oktober och sist i entreprenadarbetet. Utförandet försvårades genom regn i samband med kylig väderlek. Det senare fördröjde upptorkningen mellan regnskurarna. Med

foton visas i figur l-4 terrassens utseende vid kalk-stabiliseringstidpunkten.

- Kalkens strukturomvandlade effekt försämrades

tro-ligen på grund av den relativt låga temperaturen,

cirka +130C på dagen och +llOC på natten. Kalken

le-vererades dessutom några dagar före stabiliseringen och lades i upplag på vägen varigenom de ytliga

de-larna förmodligen delvis släcktes i förtid.

- Inblandningen av kalken skulle (enligt uppgift) ut-föras med minst tre turers blandning (fyra turer kördes), enligt de krav som fanns i

entreprenadhand-lingarna. Så vitt känt fanns ej fastställda krav i

dessa på sönderdelningsgraden.i det kalkstabiliserade materialet. Detta bestod efter kalkinblandningen

fortfarande till väsentlig del av knytnävstora ler-klumpar. (Se foto figur 5).

- Inblandningsdjupet blev ej det föreskrivna 15 cm utan

endast cirka lO cm.

- Eventuellt har även den sena tidpunkten på hösten, stabiliseringen utfördes som nämnts den 5 oktober, inverkat negativt på stabiliseringseffekten genom den låga temperaturen vid utförandet och den strax efter stabiliseringen ytterligare sjunkande temperaturen. Fyra dagar efterstabiliseringen var natt-temperatu-ren OOC och därefter sjönk den till -4OC en vecka efter stabiliseringen. Med kännedom om puzzolan-reak-tionernas långsamma verkan hade dessa förmodligen

Figur 1. Provsträckornas utseende före

kalkstabilise-ring.

Figur 2, Provsträckan med kalk i förgrunden efter in-blandning av kalken och packning.

Figur 3. Provbelastning före kalkstabilisering.

Figur 4. Provsträckan med kalk. Spårbildning efter

trafik med Väghyvel (11 ton), lO turer.

inte hunnit få någon större betydelse före den första

tjälningssäsongen.

Figur 5. Exempel på dålig sönderdelning (pulverisering)

av det kalkstabiliserade materialet efter slutförd packning av det kalkstabiliserade

lagret. Skala till höger på bilden.

l.2 Läge

Provsträckorna är belägna ca 2 km 50 om Hallstahammar

på väg 619. Läget framgår också av karta i bilaga 1.

1.3 Vägtyp och trafikmängd

Vägen är av typ länsväg och har 7 m körbana samt 1 m

vägren på var sida.

Trafikmängden (ÅDT) var enligt trafikräkning år 1969 =

3180 axelpar, år 1972 = 3950 axelpar och år 1975 =

3830 axelpar.

l.4

årovsträckornas uppbyggnad

I bilaga 2 visas med_schematisk längdprofil uppbyggna-den av de tre provsträckOrna.

1 4.1

§Q§§EQEEQQ;QEE_EêEEꧧ

Provsträckorna ligger inom en del av vägen där denna går i svag horisontalkurVa. Innerkurvan ligger i

skär-ning medan yttersidan ligger på låg bank, Erforderliga

förflyttningar av jord vid terrasseringen utfördes

där-för i huvudsak i sidled.

Kompletterande markundersökning för utväljande av

lämpligt vägavsnitt för provsträckorna utfördes av geo-logiska avdelningen vid SVI. Prov på leran i terrassen inom det aktuella avsnittet uttogs därvid och i bilaga 3 viSas lerans sammansättning enligt sedimentations-analys. Leran bestod som synes av finlera med 45-50% passerande 0,002 mm. Undersökning gjordes också av

vattenkvoten och proctorbärigheten på olika djup i leran ned till ett djup av 2,5 m: Vattenkvoten på olika

djup under terrassytan framgår av diagram 1 bilaga 4 och proctorbärigheten av bilaga 5. Som framgår av dessa var vattenkvoten i ett par av punkterna redan på ett djup av 1 m cirka 50% mot cirka 25-30% i terrassnivån. Proctorbärigheten var betydligt högre i ytskiktet än djupare i undergrunden.

Grundvattenståndet undersöktes också och varierade i fyra punkter inom området för provsträckorna mellan 35-70 cm under terrassytan varvid minstadjupet uppmättes

i en punkt 5 m vänster från vägmitt vilket också

inne-l)Metodbeskrivning av A Olhagen ingår i Undersökning av vägars bärighet" del 2 av N G Bruzelius, Statens Väginstitut 1951.

bär innerkurva. Mullhalten i leran 0-10 cm under

ter-rassytan var 2,7-3,9%.

l 4-2

§Y§E92999ê§

I bilaga 2 visas i schematisk form överbyggnadens

tjocklek på de tre provsträckorna. Räknat från terrass-ytan består överbyggnaden av förstärkningslager av

grusmaterial med 30 cm tjocklek på provsträckorna 1 och

2 samt 50 cm på sträcka 3. Bärlagret utgöres av grus cirka 15 cm. Beläggningen utförd i byggnadsskedet ut-gjordes av 100 MAB. Nytt slitlager med 60 MAB 12t har

pålagts 1969 Cirka tre år efter vägens öppnande för

allmän trafik.

1.5

Målsättningen med provsträckorna

Den vid planeringen formulerade målsättningen var att i första hand jämföra bärighetsegenskaperna hos överbygg-nadskonstruktioner med normenlig överbyggnadstjocklek

(vid utförande utan kalkstabilisering) och överbygg-nadskonstruktioner med förtunnad överbyggnad med res-pektive.utan kalkstabilisering av terrassens ytskikt. Provsträckorna avsågs också utgöra ett komplement till

Nykroppaprovvägen som utförts på sommaren samma år

(1965).

2. UTFÖRDA PROVNINGAR

2.1 Förprovningar för kalkstabiliseringen

För de aktuella delarna av huvudföretaget hade vid SVI utförts laboratorieundersökningar för bedömning av

er-forderlig kalkhalt för stabiliseringen. På grundval av

dessa beställdes av vägverket kalkstabilisering med

5 vikt-% osläckt kalk från Strå AB. Denna kalktillsats

användes också på provsträckan med kalkstabilisering. 2u2 Provningar vid utförandet av

kalkstabili-seringen och omedelbart därefter

I byggnadsrapporten har dessa provningar beskrivits utförligt och behandlas därför här endast översiktligt.

2 2-1

åääzmésaêits:

Torr skrymdensitet bestämd på prov ur det

kalkstabili-serade skiktet O-lO cmüi terrassen på provsträcka 1

var 1,31 (medelvärde på 5 prov) och 1,48 på

provsträc-ka 2, referenssträcprovsträc-ka utan provsträc-kalkstabilisering.

2 202

YêEEåEEYQE

Vattenkvoten före kalkstabilisering var på den

kalk-stabiliserade sträckan 26% (medelvärde) och på

refe-renssträckan 23,7%. Efter kalkstabiliseringen uppmättes

något högre vattenkvot på provsträcka l förmodligen

beroende på att fritt vatten på terrassytan blandats in i lagret.

2 2.3

Erxsääållâêêfäsz_âêz_92925§999êr

För tryckhållfasthetsprovning tillverkades provkroppar

(diam = 7,5 cm, höjd 7,5 cm) av kalkstabiliserat

mate-rial från terrassen till samma skrymdensitet som upp-mätts på vägen i provtagningspunkten.

Provningsresul-taten framgår av tabell 1.

Av tabell 1 framgår att begynnelsehållfastheten var ungefär lika hög för provkrOppar från de två punkterna

men att hållfasthetstillväxten var mer än dubbelt så

hög för material från punkt Ab. Detta beror troligen på olikheter i kalkhalt i det provtagna materialet.

10

Tabell 1. Tryckhållfasthet för provkrOppar tillverkade av kalkstabiliserat material från Vägen.

Provtag- Provkrop- 'Provkropparnas tryckhållfasthet i MPa

nings- parnas efter lagring i fuktrum. Mdv för 1-5

punkter torra provkroppar.

Se bi- skrym- v

laga 6 densitet 7 dygn 31 dygn 7 månader 14 månader

g/cm3

A b 1,36 0,22 _0,25 0,45 1,07 B b _ 1,31 0,24 0,20 _ 0,47

2 2-4

EZEQQEläêêäääêlEHâäil_På_29§E§E§êI_BEQY

jProvkroppar (diam 17,8 cm, höjd 15 cm) för

laboratorie-bestämning av E-modulen uttogs efter kalkstabilisering-en ur terrasskalkstabilisering-ens ytskikt på provsträcka 1 och referkalkstabilisering-ens- referens-sträcka 2. Proverna uttogs genom nedpressning av stål-cylindrar till 15 cm djup i terrassytan. ProvkrOpparna lagrades och provades inneslutna i stålcylindrarna.

Åtta provkrOppar uttogs från vardera provsträcka 1, kalkstabiliseringssträckan, och från provsträcka 2,

referenssträckan med samma terrasseringsnivå. Ur var-dera gruppen förvarades därefter tre prov nedgrävda i vägrenen med överytan i nivå med terrassytan. Förva-ringsplatsen var vald för att provkrOpparna lätt skulle kunna återfinnas vid respektive provningstidpunkt.

Ytterligare en provkropp från vardera sträckan förvara-des vid vägen sju dygn och förvara-dessa provaförvara-des därefter i

laboratoriet. övriga 8 provkrOppar (4 från vardera

. sträckan) förvarades inomhus i fuktrum och i rumstem-peratur "skyddade" mot uttorkning genom täCkning med plastduk fram till provningen; E-modulbestämningarna l)Enligt SEB-metoden beskriven i VTI Rapport nr 31.

ll

utfördes vid följande tidpunkter:

l prov från vardera sträckan 7 dygn "mefter stabiliseringen 2 månader - - -

-N H II II

_-_... _._ _.__ 14..- _._ _ _

Vid varje provningstillfälle utfördes E-modulbestäm-ning även på en provkropp från vardera sträckan av de förut nämnda i terrassen nedgrävda provkropparna.

,Resultaten redovisas i tabell 2.

1)

Tabell 2. E

-modul bestämd i laboratoriet på "ostörda"

prov som uttagits från terrassens ytskikt i

vägen. Ett prov av respektive typ provades vid varje tillfälle.

Typ av Provet lagrat Mätom- E-modul i MPa efter respek-prov Avid i fukt_ rååeE_ tive lagringstid

vägen rum 0 ;Odü1_ 7 dygn 2 månader 7 månader 14 månader

+ 20 C be? Okt-65 Dec-65 Maj-66 Dec-66 stämn. MPa Med _ _ 2) kalkstab. X 0 0,5 40 24 15 45

X

0-0,5

45

56

-3

-3)

Utan

X

0-0 05

104)

2

2

7

kalkstab. , _{5) 3) _3)} X O-0,05 8 5

-l)

_{E-modul enligt SEB-metoden beskriven i VTI rapport nr 31.}

2)Provet var tjälat vid uttagning från lagringsstället vid Vägen och upptinades före provning.

3)Provet hade torkat under lagring i fuktrummet och kunde därför ej provas.

4)Mätområde O-O,15 MPa. - O-O,2

5)

-'VTI MEDDELANDE 92

12

Av tabell 2 framgår att de kalkstabiliserade

provkrop-parna vid varje mätningstillfälle hade avsevärt högre E-modul än referensproven. En antydan om tjälens

in-verkan på E-modulen erhålls också av tabell 2 och

vi-dare att en återhämtning av bärigheten inträffat från maj-66 till dec-66 för de vid Vägen lagrade proven.i

2 2-5

äêlkäêlz_i_ésä_§2êäili§§5ꧧ_l§9§s§

För undersökning av kalkens fördelning i det stabilise-rade lagret uttogs materialprov från ett antal punkter och ur olika nivåer i lagret på den kalkstabiliserade sträckan. Analys av halten Ca+Mg utfördes av Lantbruks-kemiska kontrollanstalten. Resultaten som därefter

korrigerats för halten Ca+Mg i den obehandlade jorden

framgår nedan.

Sikt Antal prov Ca + Mg

Mdv . Std.avv.

0-5 om under terrassyta 13 5,5% i , 5-10 " -"- - " - 13 6,7% i , 10-15 " -"- - " - 13 l 2% i ,

Som framgår av tabellen var inblandningen i djupled

otillräcklig och i skiktet 10-15 cm fanns endast obe-tydliga mängder kalk.

Provtagningspunkternas läge framgår av bilaga 6.

2-2-6

âessis11-99ésäêê52229_99_Es§§ê§§22§_êêäigäs§

Bestämningar av terrassens bärighet genom statiska provbelastningar utfördes enligt ett särskilt program

för undersökning av förändringarna vid olika yttre be-tingelser av bärigheten hos en lerterrass som

13

biliserats i ytskiktet.

Undersökningen utfördes på fyra små provytor A-D med

måtten 4 x 5 m varav två provytor, A och B, på den

kalkstabiliserade provsträckan (str l) ooh två prov-ytor, C och D, på referenssträckan med samma överbygg-nadstjocklek (str 2). Planskiss över provytorna visas

i bilaga 6.

Belastningsplattans diameter var 30 cm. Bärigheten be-stämdes på var och en av provytorna enligt följande: a) före kalkstabiliseringens utförande

b) l/2al dygn efter kalkstabiliseringens utförande

C) 2 dygn - " - _ " _ _ n _

d)

-"-

- " -

- " -

"

-e) -"- - " - - " - "

-f 7 -"-

- " -

- W -

- " -

och

sedan denna utsatts för viss trafik (ett antal

över-farter med väghyvel).

Av de två provytorna på den kalkstabiliserade sträckan hölls den ena, A, täckt med plastpresenning under hela provningstiden (7 dygn) medan den andra fick ligga fri-lagd och dessutom utsattes denna för konstgjord "neder-börd" genom bevattning 2-3 timmar före provningarna enligt c), d) och e) ovan. Bevattningen motsvarade 10 mm regn per bevattningstillfälle.

På samma sätt som provytorna A och B behandlades

mot-svarande provytor C och Dlpå referenssträckan, str 2,

(bilaga 6).

Sedan provbelastningen 7 dygn efter kalkstabiliseringen utförts, utsattes provytorna för trafikering genom att en ll-tons väghyvel fick rulla över ytorna med tio passager över och i närheten av punkterna betecknade

"f" i bilaga 6, varefter provbelastning utfördes i dessa punkter.

14

Spårbildning uppstod både på den kalkstabiliserade sträckan och på referenssträckan vid väghyvelns-över-farter. (se foto, figur 4).

Resultaten av provbelastningarna redovisas i diagram 1 bilaga 7 och i tabell 3 nedan.

Tabell 3. Resultat av bärighetsbestämningar på prov-ytor A-D. Statisk provbelastning. Platta,

diam =

värden från två punkter,

30 cm. Max.belastning 0,7 MPa.

Medel-Mät- E -modul VattenkVot

in 3- 15

n. g 'Kalkstab.str. Referensstr. Kalkstab.str. Referensstr.

tlll_ V (Pro str 2) (P' t 2)

fälle v . rovs r.

Yta A Yta B Yta C Yta D Yta A Yta B Yta C Yta D

E15

E15

E15

E15

_

MPa A MPa MPa MPa vikt-% vikt-Z vikt-% vikt-%

3 8,3 5 6 5,9 4 0 31,1 20,9 23,7 23,8 b 12,2 6,9 , 5,9 28,9 29,7 30,9 29,0 C 9,6 6,9 4,8 3 L

d

9,0

6,3

4,1

6,6

30,3

30,8

27,1

26,0

e 12,7 9,4 4,2 4 7 28,2 32,4 27,1 28,3 f 7,3 6,6 5,7 4,3 28,6 29,1 25,1 28,3

Tabell 3 visar att mätresultaten har en allt för stor

spridning (varje siffervärde i tabell 3 anger ändå

me-delvärdet från två bestämningar med c/c = 1 m) för att

några säkra slutsatser skall kunna dras. En av de tyd-liga skillnaderna är dock att bärigheten på yta A

(kalkstabiliserad, ej bevattnad) genomgående var högst

vid alla tillfällen. Likaså att bärighetsnivån på de

kalkstabiliserade ytorna sjönk genom trafikeringen och överbelastningen med väghyveln. I övrigt antyder resul-taten att bärigheten på yta B på grund av bevattningen var lägre än på yta A samt att bärigheten på referens-sträckan inte påverkades av bevattningen och av

resultaten att döma inte heller av överbelastningen

från väghyveln.

Spridningen i värdena på vattenkvoten, som framgår av

tabell 3, gör tolkningen osäker och visar exempelvis endast obetydlig förhöjning av vattenkvoten genom be-vattningen, (mätningstillfällen b-f).

3. UTFÖRDA MÄTNINGAR

3.1 ' Bärighetsmätningar

Statisk provbelastning har utförts på terrassytan och

vägytan (på beläggning 100 MAB). Därvid har använts

be-lastningsplattor med tre storlekar 80, 30 och 28 cm. Förutom den tidigare nämnda särskilda bärighetsunder-sökningen i samband med kalkstabiliseringen hösten 1965, har mätningar med statisk provbelastning gjorts

på terrassen i juni 1966. Mätningar på vägytan har

gjorts i september 1966, april 1967, maj 1968, april och september 1969, maj och augusti 1970 samt i juni 1971.

3.2 Jämnhetsmätningar i vägens längdled

Sådana mätningar har utförts med jämnhetsmätare typ

"Kullberg" i september 1966, mars 1967, april och juli 1967 samt i juli 1969.

3.3 Jämnhetsmätning i vägens tvärled

Mätningar för registrering av spårbildning i vägens

tvärprofil har gjorts med rätskiva och djupmått i september 1966, april 1967, april och augusti 1968, juni och oktober 1969, juli 1970 samt i juli 1971.

16

3.4 Mätning av sättningar

Avvägningar har gjorts.av punkter på vägytan i samma linjer som spårbildningsmätningarna för registrering av eventuella sättningar i ändpunkterna för tvärprofil-linjerna.

4. RESULTAT AV MÄTNINGAR 4.1 Bärighet

De vid bärighetsbestämningar på terrassytan och vägytan genom statiska provbelastningar uppmätta E-modulerna

framgår av följande bilagor:

Bilaga 8, E4O-moduler vid belastning på platta med

diam = 80 cm

Bilaga 9, E

_14*

och E

₁₅

-moduler vid belastning på

plat-tor med diam = 28 cm respektive 30 cm. Vid provbelastningarna på terrassytan har mätning av sjunkningar utförts på den styva belastningsplattans överyta medan vid provbelastningarna på vägytan mätning

av sjunkningarna utförts direkt på vägytan genom hål i

belastningsplattan.

För tryckutjämning under plattan användes på terrassen

ett tunt sandlager och på vägytan träfiberplatta.med

ca 2,5 cm tjocklek.

Maximalt anliggningstryck på terrassytan var 0,1 MPa på

80 cm-plattan och 0,16 MPa på 28 cm-plattan. På

väg-ytan var motsvarande tryck 0,1 MPa respektive 0,8 MPa samt vid användning av 30 cm-plattan 0,7 MPa.

E-modulen är beräknad på den vid avlastning återgående

delen av sjunkningen.

17

4 1-1

22552§§22§_Eääågäêz

TERRASSERINGSNIVÅER

0/?90 ® 1/?40 I ® 1/L190 @ 1/ JZLO I I j *1

-

-

///E///'JE//7g//E:;

Ä -_ I₁ '_,__{_.} 20 cm Kalkstab. /áâ///f///f///â///g Nom. 15 cm

Figur 1. Provsträckor Hallstahammar.

Vid statisk provbelastning på terrassytan i juni 1966 var förstärkningsmaterialet utlagt på terrassen och bärighetsmätningarna på terrassytan gjordes efter hål-tagning i förstärkningslagret.

AV bilagorna 8 och 9 framgår E-modulerna på terrass-ytan i juni 1966. I tabell 4 nedan visas medelvärdena

från respektive provsträcka och där har också

medel-värden från bärighetsbestämningarna hösten 1965 (a-e punkter) medtagits. Det bör observeras att dessa

mät-punkter ej är samma som Vid mätningarna i juni 1966.

Av tabell 4 framgår att sträcka 1 efter kalkstabilise-ringen hade cirka 80% högre ElS-modul (medelvärde) än referenssträcka 2 i oktober 1965. Då är ej medräknat E-moduler från den efter trafikeringen (med väghyvel) gjorda mätningen.

I juni 1966 var E₁₄-modulen (mdv) 30-50% högre på

kalkstabiliseringssträckan än på referenssträckorna.

18,

Tabell 4.

:Eiv- äåådiv be- Ever: E15- EIS-I E14-

E40-' ; ° ygg modul, modul, modul, modul,

nr for terrass .nads-_{t.Öck_ mdv mdv mdv mdv .}

lik okt-65 okt-65 juni-66 juni-66

' MPa MPa MPa MPa

1 Kalkstab. 50 71) 93) i 12 12

2 Referensstr. 50 52) 54) 9 11

3

'

- " -

70

_

8

12

l)a-punkter på A- och B-Ytorna (före kalkstab, 4 värden) ._medräknade. Jfr bilaga 6.

2)a-punkter på C- och D-Ytorna medräknade.

3)b-e punkter på A- och B-ytorna (efter kalkstab, 8. 'värden) medräknade.

4)b-e punkter på C- och D-Ytorna medräknade.

E4O-modulen (mdv) i juni 1966 var som synes (tabell 4)

ungefär lika stor på alla tre provsträckorna, vilket

beror på att bärighetsvärdet, som ju är en medelmodul

för terrassens ytlager och undergrunden, påverkas mera av undergrundens E-modul vid användning av 80 cm-plat-tan än vid användning av 28 cm-platcm-plat-tan.

-Sammanfattningsvis Var kalkstabiliseringens effekt på

'terrassens bärighet ganska liten vilket förklaras

främst av det alltför tunna stabiliseringsskiktet

(cirkale om, jfr avsnitt 2.2.5) men förmodligen också

av-dålig pulverisering av lermaterialet samt ojämnheten i kalkhalt (jfr standardavvikelserna enligt avsnitt 2-2.5).

(En laboratorieundersökning över pulveriseringens

be-tYdelse för hållfastheten och därmed

bärigheten-hosdet

4.1. 19 våren 1978). 2

100 ÄB M :i I: 1(1) AB U

15 CM BARLr' åka?

BARD-GRUS 4 r

30 CM GRUS- 50 CM

GRUS-MATER 'AL MATERIAL

NOM.15CM ' ' ° ..

KALKSTAB.

.VL *

Z-;Ö-Ognzänzbzz..

'- I

E//PE/?WE/A

'

Figur 2. överbyggnad i längdprofil.

Resultaten av bärighetsbestämningar på vägytan genom statisk.provbelastning framgår av bilaga 8 beträffande

E4O-modul (80 cm platt-diameter) och av bilaga 9

be-träffande E14- och Elsêmoduler (28 resp 30 cm

platt-diameter). '

4O-modulerna

vid de tre mättillfällen då denna plattstorlek användes

I tabell 5 nedan visas medelvärden för E

i tabell 6, E14-moduler.

För att lättare få överblick över resultaten i

tabel-lerna 5 och 6 har värdena även uppritats i diagramform i figur 3 och 4.

Av figur 3 framgår att medelvärdet för E₄₀-modulen genomgående är högre på str l (kalkstabiliserad) än på

str 2, referenssträckan med samma överbyggnadstjocklek. Däremot har inte samma eller högre bärighet (E₄₀-modul)

uppnåtts på str 1 som på str 3 vilket var målet för

kalkstabiliseringen. Skillnaden mellan medelvärdena är

dock inte signifikant på grund av spridningen för de

enskilda värdena som en kalkyl har visat.

20

Tabell 5. E4O-modul på Vägytan.

Prov- Överbygg- E4O-m0duli MPa på beläggning 100 MAB

Str' nads_ Mdv + std avv för 4-6 ät nkter

nr .tjocklek ' - m pu

i cm September -66 April -67 Maj -68'

MPa MPa Mpa

l J

(kalk- 50 116i17 120i13 168i23

stab)

2 ,

(ref.- f50 80i10 86i7 lZZilO .

str.)

3

(ref.- 70 124il3 130i14 l9li18 str.) l

Tabell 6. E14- och ElS-modul pa vagytan.

:Eivá Ever: - Blå-modul EIS-modul

nr ° nååg' Mdv + Std.avv Mdv + Std.avv. (4-6 mätpunkter)

cm Beläggn. 100 MAB Beläggn 100 MAB Beläggn, 100 MAB + 60 MAB

Sept-66 April-§7 Maj-68 April-69 Sept-69 Maj-70 Aug=70 "Juni-71 _ 1 50 l88i31 189i31 271i3l 268i16 38li20 349i34 501i10l 362i38 2 50 126i21 132i4 183il8 158i4 268i23 215i23 348i22 284i25 3 70 205i34 224i50 298i24 284iZSV 374i52 373i27 476i43 404i34

.... _, 750.0. 03.:...mugg-..-7.2 . ca

21

. mv , u..-, .. . au..., 7...v,.... ...uy .. ,....v.._...- v.4»wu-u-n A .- ...._. - »-.-4 . .v..

/

iááyÃKalkstab.

r_m_lReferenssträckor

MPa _.

3007

-

-

.

r300

5 y ;

zooi

(100% /z/

r *-Ã

,-f,

i

á

'

L

1 1

2

3

V 1 ' 2

3 I.

1' 2 '3

ä Provstråcka Provsträcka -Provsträcka .

J

L_Sept--66

i

*April-67

^ _I

Maj-68

1

;

Figur 3. E4O-modul pa vagytan. Medelvarden for 4-6 mätpunkter.

c 1 l ?i g 1 l i J7

_ E21 Kalkstab. [I Referenssträckor

MPa ^ V MPa ' 600' E14 E15 ON O O 500. i,0 ,_. ..T -.. -w._. .. .l U1 0 O

§400i

-S

SI

_-TJ

4000

I

;I

.

\

HQ

\

2*3

112 3

2 3A

1 2 3 1 2 3

Str. Str. Str. Str. Str. .. .á

5?1

5 7*' 2-i ,/4*4 .

' a

:

3004

--

_i

._..

_54-1

[f

_/i

_.

_*

;#300

__ i . i /E ' '. å * å '+/4.T 8 : 5 i 2001 : e , __I 5;___ 2 /C; , ;/_ _{2 V/h-å ;i ' V 526; i g f200} Z7i I f 52 l 7/ * /H- 3// ' i i E/á-r ' 0'» : . 2 i 7 _A- i ' / 3 /g i v / i / i g 5 i g 9 §/' '; 1004 å/â-_I ! V/5 vá/ : ggn _ ;fl V/ ; i-V/< i 3 L// 3 »100 4,: ' 03: *x* 5'; , , I 4 i § i ; ;,.; ?

OM ' A 1 l må

L i 0*

f;% L 2 |' n

1 L/i | 1 04:1 1 ;, v;g 1

LO

l l 2 3 l 2 3 S å

L§6-O9 %

676041 68-05 i 69-04 :09-09 J 10-05 i Jp-Q§J.ZÅ:QEM;

, 4...- -..M ...0 ...u-.A ...U 7 . ....».._...,__. -__,._M_._ W.. m...»-v.ø--r-w r . . . m

.-Figur 4. E14- och ElS-moduler på Vägytan. Medelvärden

för 4-6 mätpunkteri

22'

Figur 4 visar att vid de flesta mättillfällena var även

E14- och ElS-modulerna något högre på referenssträckan med 70 cm överbyggnad (nr 3) än på den

kalkstabilisera-de sträckan (nr 1) med 50 cm överbyggnad. Det gäller exempelvis vid alla vår- och förSommarmätningarna. Där-emot har vid ett par höstmätningar högre ElS-modul

(medelvärde) uppmätts på str l.

Skillnaderna i bärighetsvärdenas medelvärden

(E14-eller E15

detta fall signifikanta på grund av spridningen för

-modul) för str 1 och str 3 är inte heller i

enskilda värden.

Sammanfattningsvis kan man således konstatera att

bä-righetsvärdena i det närmaste blivit lika stora på

kalkstabiliseringssträckan och på referenssträckan med 20 cm större överbyggnadstjocklek och detta trots den

bristfälligt utförda kalkstabiliseringen.

.4.2 i Jämnhet

4 2-1

Yä922§9§_iämaäe2_i_zägsgå-läggêlsé

Sammanställning av resultaten från jämnhetsmätningar med "Kullbergs" mätare redovisas i bilaga l0.

Jämnhetsmätaren typ Kullberg består av en bogserad

rät-skiva, (5 m lång), med registrerande och ackumulerande räkneverk för antal ojämnheter över viss storlek samt maximala ojämnheten i mätlinjen.

Mätning gjordes i tre mätlinjer per körfält (mätlängd 50 m) och antalet ojämnheter i de sex linjerna har summerats. Om man vill se hur många ojämnheter som genomsnittligt finns för en mätlinje i varje körfält

(50 m) bör värdena allstå divideras med 6.

Av bilaga 10 framgår att ojämnheterna på vägytan var

VTI MEDDELANDE-92

23

fler och större på sträcka 1 vid vägens öppnande för

trafik 1966 än på referenssträckorna. Sträckan hade alltså erhållit sämre jämnhet under byggnadsskedet. Denna större ojämnhet i inledningsskedet kan ha haft betydelse för den fortsatta ojämnhetsutvecklingen på

grund av dynamiska belastningstillskott vid trafikbe-_

lastningen.

I tabell 7 har ökningen av antalet ojämnheter

samman-ställts. Därav framgår att beträffande små-ojämnheter >2,5 mm men <7,5 mm har ökningen varit minst på kalk-'stabiliseringssträckan. För ojämnheter >7,5 mm har

ök-ningen däremot varit större på den kalkstabiliserade sträckan. Vid sista mätningen, 69-07, konstaterades emellertid ungefär samma antal ojämnheter >7,5 mm på

sträcka 2 som på sträcka l. Sträcka 3 med 70 cm

över-byggnad har visat minsta ökningen av antalet stora lojämnheter (>7,5 mm).

Den här konstaterade ojämnhetsutvecklingen avviker från

resultaten på Nykroppaprovvägen (VTI Meddelande 93).

På NykrOppaprovvägens sträckor med kalkstabiliserad terrass var ökningen av antalet små ojämnheter större än för referenssträckorna, medan ökningen av antalet stora ojämnheter däremot var mindre.

För Hallstahammarvägen kan det ovannämnda förhållandet med sämre initialjämnhet (jfr bilaga 10) på kalkstabi-liseringssträckan ha haft betydelse för den fortsatta utvecklingen. Exempel på andra byggnadstekniska fak-torer som kan förmodas ha betydelse för ojämnhetsut-vecklingen är kalkstabiliseringslagrets tjocklek och kvalitet samt undergrundens vattenkvot och bärighet. Sammanfattningsvis har jämnhetsutvecklingen på

prov-sträcka l (kalkstabiliserad) inte varit fullt lika

gynnsam som på referenssträckan med 70 cm överbyggnad men gynnsammare än på referenssträckan med 50 cm

byggnad.

24

Tabell 7, Ökning av antalet ojämnheter på vägytan från

1966-091) till respektive ny mättidpunkt.' Avser ökningen av totala antalet ojämnheter i 6 mätlinjer per provsträcka. Längden på varje mätlinje var 50 m.

2)

4.2.2

_{ågåääilêaiag}

T Ojämn- 4 M ä t 1 d p n k t

heter

66-09

67-03

68-04

68-07

69-072)

'Prov- Provstr. Provstr. Provstr. Provstr. str. 1 2 ' 3* 1 2 3 1 2 < 3 1 2 3 1 - 3 St St st st st st st st st st st st >2,5 mm 0 32 '44 43 40 51 36 25 37 36 51 68 58 >5,0 mm 0 9 8 12 8 6 7 4_' 5 4 6 10 8 >7,5 mm Op 3 O 0 3 0 0 4 0 0 3 2 0

>10 mm

0

0

0

0*. 0

0 § 0

00- 0

0

1

2

0

Max 1 .

033mm_

8

4

3

9

6

7 10

6

6 10 10'

6

heter i mm 1)

Före utförandet av nytt Slitlager

Tidpunkt för vägdelens öppnande för trafik.

(60 1<g rLAB).

Resultat från uppmätningar av vägens tvärprofil har sammanställts i bilaga 11, där spårdjup i yttre Och inre spår i vardera vänstra octhögra körfältet redo-'

visas.

Uppmätningen av spårdjupen har gjorts med rätskiva och djupmått varvid hela tvärprofilen inom körfältet

upp-mätts.

I figur 5 har medelvärdet för Spårdjup på varje

prov-sträcka uppritats. Av denna framgår att mätningar

ut-förts dels under perioden från höSten 1966 (vid

trafik-påsläpp) till sommaren 1969 då nytt slitlager med 60

MAB påfördes dels från 1969 till sommaren 1971.

V

Under den första mätperioden var som synes Spårdjupet något mindre på referenSsträcka 3 (70 cm överbyggnad)

än på de övriga två. _ _i'

Största uppmätta Spårdjup på den ursprungliga belägg-ningen - före 69-10 - var, som framgår av bilaga ll,

11,4 mm, 8,6 mm och 7,3 mm på respektive provsträckor

-1, 2 och 3.

_

_

'

.

På det nya slitlagret av 60 MAB var spårbildningen vid

mätningarnas avslutande l97l ungefär lika stor på alla

tre sträckorna. Spårdjup i mm

12T

.Mu___e_w .Mmm_e

Str. l , Ny be-lQ. _{____ H_ 2}4 ! _läggningi. . 8ä..-. " 3 \ \ _NFJ U) 0:a; få . 1 av, V; i .I I

5 66167 ?68 ?69 470 ;71.

Figur 5. Spårdjup. Medelvärden för varje provsträcka. 8 mätpunkter per provsträcka.

26

4.3 Sättningar

'Avvägningsresultat från 8 mätpunkter per provsträcka

och belägna på tvärprofillinjerna har sammanställts

nedan i tabell 8. Där har medelvärde och variations-bredd(minsta och största mått på sättningen) angivits.

som synes har under åren 1966-1969 sättningarna varit obetydliga-och i stort sett ungefär lika stora på de

olika provsträckorna l-3;

Tabell 8. Sättningar i Vägytan uppmätta genom avväg-ningar.

Prov- - - Sättningar-l966-l969

StraCka Medelvärde Variation, mm

mm . min - max 1 15 ll - 17

2

16

13

-

, 20

3 18 12 - 28

ON

glO.

ll.

27

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

Provsträckornas geografiska läge. Karta. Schematisk längdprofil.

Den stabiliserade lerans

kornstorleksfördel-ning enligt sedimentationsanalys.

Vattenkvot i leran på olika nivåer under terrassytan. Diagram.

Proctorbärighet på olika nivåer under

ter-rassytan. Diagram.

Planskiss över provytor för bärighetsunderm sökning samt över proqunkter för binde-medelsprov.

Provbelastning på terrassytan före och efter kalkstabilisering. Diagram.

E4O-modul- Bärighetsbestämning på terrass

och vägyt . Tabell.

och ElS-moduler på terrass och Vägyta.

E14'

Tabell.

Jämnhetsmätning på Vägytan i Vägens

längd-led med "Kullbergs" mätare. Tabell.

Spårdjup i Vägytan. Tabell.

E3HLIQC1 1 \ : x - 3 *.9 - < . uuauwn i :än: 011 St-N' ' :i / ' ' ' ' "*åRamnas Brukssamhäl -:

5

E

_..

_{32'vWE 4}

_EROVSTRACKOR

lillhär - '

- l* råvl _ . . VI m\<. Irsta Kusta \ Gädde-olm Täby. Frösåk .\ ' 4_ , (a k. Tessin d.ä.). " ' '^ R m

V _ unvent I *u v, _..Ste

M'f KVF/'15 : J

Provsträckor med kalkstabili-sering av terrass. Väg 619, Brånsta - Hallstahammar.

á

ggg *4*

5 - <

' . jw- U 5 rn r V \ i \ \ W... , :.49.,,- _V'bârglb U »rf VTI MEDDELANDE 92

VT

I

ME

DD

EL

AN

DE

92 ' 50 m 50 m

₁

I

I 50 m

Beläggning 100 kg MAB (+60 MAB från 1969) i '

.-....-nom---.n-_amo ..'«

-FörstäJkningslager av grusmaterial |

Kalkstabiliserat skiüt nomin811t 15 Gm

I

-JBêälêåêtgrus

'

-l' . . 4 .. '

14

//M//M

- \

_{, W}

;[6

50 0/990 _{1/040 1/090 1/140} Väg 619, Brånsta - Hallstahammar. Schematisk profil över provsträckorna.

B i l a g a 2

LER

MJÅLA

3.550

G505

STEN_

VU r

mejala EGrovmjalo:

meo

:Mellansandi Grovsand a

Finqrus

Grovqrus .

0,92

_nu N 53 Du N O 15 om . a ( m a n . St dt en s 5 / s t b a r n s t wb k m ø-a m nr-5 a. M E D D E b A N D E 92 N

;ua

ao

nwA

'p

buo

w

ap

uo

aa

ss

od

IDO

. . . -; -1 -. _ -, -\ -1 -1 -. -$ -1 -3: c c: c: c: c c: c c m h. d) rs <-r . hd -C J

0.09.52

4

0,2

2

-O -L - u -, - + - w--+ -n --I | J I I I I .1 I I I I .J

' 60692 N

//

\

i

ä

' 1 ' 1 6 °" 1 " b ' 1 °' b ' 1 " b ' 7 " b ' 1 ' ° * ' 1 -' * ' 1 -6 -1 -P -1 -L -1 -b -1 " -b -1 -* ' 1 -L -1 -°* ' 1 -' -1 -* -1 -* ' 1 °' * ' 1 -r -1 " ' 1 " . 1 -b -1 -P -1 -b -1 0 -b -j -_ b o j -n b a j a -b -l -b -i -. _4 _ -h -1 -b -1 d -b -1 _ -b -1 -_ h -1 -b -1 -_ h -1 -.

l ' J'l -4

IT1YYIII[IITT] QMN QMH Kornsforlek,'mm I 1T1II'ITIIIIIIT 0,005 Q0: TTl'T . . -p - TITIT{T ITTIIYIIIITlII

0,05

I I II | OJO| 015 0,2 | (15 0.1.0.5 0.074 0.125 0,25 0.02

VÄG 619' BRÅNSTA - HALLSTAHAMMAR

SV 60690, SEKTION 1/060, STYV LER'A

60691,

1/ 120, "

"

"

60692,

"

1/ 160, "

"

IIIIIIIII 1.0

2' *41%

:0

_ p- _{TIIIIT II"}

I 20

5.6 å Ib

I'b-T1 ;gin

4920;.)

_32,

₆₄

Bi la ga 3

V T I M E D D E L A N D E 92

0/990

1/040

I 1/090

Sekt. VM

% H20 I Vattenkvot i % I 0 20 40 0 20 4C 60

_{0,28m493â050}

[mm

* W 100 -mm V lm V a t t e n k vo t i

873.9 73.

%

3001

cm113< V äg 61 9 B r ån s t a -H a l l s t a h a m m a r B i l a g a 4

b i l a g a 3

Ha

ll

st

ah

am

ma

r

p (1)

.

s

I DW ; -H 6 H # :m mt 1% G ' S-I ord 0 H 4-! m 0 O Ch M r-lf 04 w.

@

:m N. , Zum/5x 'm

WA 'nxes

ovt/t

0 -.r...-,._1_ ...i . ('13 .MW-.4. .0" . -..1 oro/t '1 .7 . : 1 2 1 1 1 3 8 »008 OOI

L* 'ü-HO_--n-høon.-*- drow

066A0 V T I M E D D E L A N D E 92

Bilaga 6

VÄG 619L8RÅNSTA-HALLSTAHAMMAR

KALKSTABiLlSERAD YTA ncxe KALKSTABLISERAO YTA

,L su L 5 M L 5 M L 10 M 10 M ,L 5 M L 5 M y 5 M 11

1

1

1

'I

1

1

'I

1

_-r-__l ___qpfb__qr-____lr__d_-1$______qF-___qr __P__-6 O O O F O 0 O 6 O O O 4- + 0 6 6 O O O 6 + 9 O 6 _ 4: O 0 + 0- O O 6 0 o o o 0 0 + 0 7 M . o o 0 _+ + 0 0 4 m A 8 c o

aLNAnoe KöRBAasKANT SKALA 1200

11040

A - o

_..1 ..-__._-_ mm IEDOUKA 85mm FÖR

{ . b . g, BEST/'mums AI BÄRlGHETEN PÅ

TERRASS-O O O 0 "m

c d c d

6 O O 6

0 f o t

0 O O O

HANSKRSS OVER PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR KALKHALTSBESTÄMNINGAR +. ?mmm I I I T I I | ' : I I ' : + + I I + + ' ' | + . I | I | I | + : | + ' | I |_I |_| |_I I_{I . -A} I L . . . . --.I L _ - .. - .. J ' | I I + + I | I I I L 1 LL 1 L L 1 1 * 01990 nu:) 11016 11019 1/02; 027,5 11040 1 1017.5 uozs 1/ 029 VTI MEDDELANDE 92

'Bilaga 7.

O

Provbelastning gå terrasoytan före och efter kalkstabilisering

Belastningsplatta D = 30 cm

Kalkstabiliserad yta _JJ_ Ej kalkstabiliserad yta j

Tänkt [ Ej täckt l Ej täckt I Täck:

Ej vattnad 17 Vattnad 1; Vattnad 1 'Ej vattnad

1 . ' _ I

I

'

l

.

l'

1

E15

I

I

[

MPa I

12,04

*1

F

I

_|

₅

'

l

1QO4 _{' 1 l} *a _{; 1F1 .}

8,01

E

F

_

i

I

*' I

_{.gå 3 p_} 60._{' 1 F*} ' _{_. ' Fñh_hq r- i . FTF* Fu} , 4,0q [ A ' { . F7 v _ l 1 , §

20-

'

g

5

s

1

i

0 i A ,

abcdefiabcdefTabcdefIabcdef§

A

I

B

I

c

1

D

i

Provytor A - D = Före kalkstabiliseringen a

b = 1/2 - 1 dygn efter kalkstabiliseringens utförande på ytorna A och B c = 2 dygn efter kalkstabiliseringens utförande på ytorna A och B

d 2 3 I' 1' - I' 'P I' N H H H

8 = 7 N " N' N N N H I! N

f = 7 dygn efter kalkstabiliSeringens utförande på ytorna A och B sedan

ytorna utsatts'för viss trafik

Bilaga 8

Hallstahammar.

E4O-modul. I

Bärighetsbestämning på terrass och Vägyta.

Statisk provbelastning på platta med diam = 80 cm.

Max. belastning 0,1 MPa.

Sträcka Sektion 'E4oemodul i MPa TerraSs V ä g y-t a

'JUni V September April Maj

-+66

.

-66

.

-67

-68

1

.1/017,5 vv

16

118 '

120

182

. 550 cm

_over-

1/017,5 H

_{_}

12

86

-

109

137

. byggn.

1/020,5 v

130

133

188

på-kalk-'

_stab).

_{1/020,5 H}

.

_.

₁₀₇

₁₀₂

₁₄₃

1/027,5 v

.10'

128

133

167

1 027,5 H

11

128

125

188

Mdv_ Str. 1

12

116117

120113 .168123

2

'-(50 cm

1/052,5 V

10

95

92

137

Över-

1/052,5 H

10

74

82

120

byggn.

_{på kalk_ 1/062,5 v}

.

₁₁

₇₄

_{78_}

₁₁₅

stab). -.1/062,5 H

11

_ 76

90

115

Mdv Str. 2

₃

11

80110

_,

8617

122110

(70 cm

1/102,5 v

11

>

128,

140

215

över'

1/102 5 H

10

115

113

177

byggn. '

på kalk- 1/112,5 v

13

140

143

194

Stab)'

11112,5 H

12

113

125

177

Mdv Str. 3

12_

124113

130114 191118

VTI MEDDELANDE 92

Bilaga 9

Hallstahammar.

E14--och E15

Bärighetsbestämningar på terrass och vägyta.

Statisk provbelastning på plattor med diam = 28 cm resp. 30 cm. Max.belastning 0,2 MPa på terrass och 0,8 resp 0,7 MPa på Vägyta;

-moduler.l

Prova Sektion Elátmodul EIS-modul

str. ' MPa MPa

nr

VTer-

_{rass Vagyta}

"

Belä n' 100 AB

_{881» . 1}

861" n 100 AB + 60 AB

_{ägg °}

juni sept- r April Maj April Sept. Maj Aug. 'Juni

-66

-66

-67

_-68

-69

-69

-70

-70

-71

1/017,5 v 13

202

210

285

271

390

380_

470

355

1/017,5 H 12

145

150

238'

238

363

301.

456

347

1/020,5 v

-

221

224

301

280 A

410

380

666

420

1

1/020,5 H

-

164

160

231

.595

355

313

363

313

1/027,5 v 11

207

213

270

266

390

363

551

347

1/027,5 H 10

187

175

301

280

380

355

499

390

. MdV- + Std avv- .127 188128 189131

271131 268116 381120 349134 5011101 362138

1/052,5 v 12

155

133

199

160

301

246

380

320

2

1/052,5 H

7

110

132

197

161

258

_213

333

280

1/062,5 v

8

128

127

164

152

262

192

347

271

1/062,5 H 10

112

137

171

160

250

207

333

266

Mdv. + Std.avv,

9

126121 13214

183118 15814

268123 215123 348122

284125

'1/102,5 v

8

221

258

332

320

410

347

533

420

3

1/102,5 H

6

189

162

285

285

390

372

484

380

1/112,5 v

9

243

270

295

266

399

363

456

444

1/112,5 H

8

165

207

280

266

296

410

432

372

Mdv. + Std.avv.

8

205134 224150

29812 284125 374152 373127 476143

404134

VTI MEDDELANDE 92

EBilaga 10

Jämnhetsmätning på Vägytan i Vägens längdled.

Jämnhetsmätare typ "Kullberg", Totala-antalet ojämnheter per

provsträcka. J

Mätlinjer 0,5 m, 1,5 m och 2,4 m från Vägmitt. V+H körfält.

Totalt 6 mätlinjer med 50 m längd vardera;

Mättid- prov- Körfältt

Summa ojämnheter 1 6 mätlinjer

'punkt str.-nr >2,5 >5,0 >7,5 >lO Max ' mm_ mm mm mm ojämn-' heter mm

1966-09' 1

V + H

_ 34 '

7

1

8,0

V

H

10

3,8

V H 11 ,

1967-03

1

V + H

66

16

4

"

9,2

V + H

54

8

-

6,2

V + H

_^

54

12

-

-

6,5

1968-04

1

'

V + H

74

15

4

10,2

V + H

61

6

-

5,9

_ V + H

47

7

6,3

1968-07

1 _

V + H

59

. 11

.

5 .

8,1

V + H

47

5

.

6,8

V

H

47

,1

1969-07

1

V + H

85

13

4

1

10,0

V

H

78

10

2

2

10,0

V

H

69

8

6,0

VTI MEDDELANDE 92

Mätriktning mot Hallstahammar. . o 1 O N H .

spårdjup.uppmätta med rätskiva (3,5 m) och djuppmatt. Inre spar narmast Vagmltt.

Yttre spår närmast vägkant.

V T I M E D D E L A N D E 9 2 Mätnings- 1 P r 0 v 8 t r ä c k a 1

tldpunkt

Mätlinje 1

Mät1inje 2

Vänster körfält

Höger körfält

Vänster körfält

.Höger körfält

Yttre spår Inre spår Inre spår Yttre spår _ Yttre spår Inre spår _YInre spår Yttre spår Mdv

Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår-

åPar-från djup från djup från djup från djup från djup från djup från djup från djup ,JuP

vägm. vägm. vägm. vägm. \ vägm._ Vägm. Vägm. vägm. m. mm 111 mm In mm III mm - - < '-m mm m m .- m m m . mm mm

66.09

0

0

0

0

'

0

,

0

0

0

67.04

68ÄM 2 6 2,2 0,8 2,4 0,8 2,9 ' 2,3 3,2 2,4 1,7 .1,2 3,0 0,8_ 2,3 2,4 1,9 2,5i0,5

2 4

2,4 0,7

3,4

0,9

5,2

2,3

6,9

2,5

\2,4

1,0

2,4

0,6_

5,1

,2,4

5,1

4,4i1,6_

68 08

' 2,3

4,8 0,7

3,1

0,8

5,4

2,3

7,3

2,4

3,2

1,0. .3,0

0,6 . 5,4

2,3 , 6,0 '4,8i1,6

69.06

' 2 3

10,4 0,6

6,0

0,8

8,6

2,2 '11,4

2,4

3,6

0,7- 4,4.. 0,7

8,0

2,5

6,7

7,4i2,7

69.10

0

0.

0

0

- 0,

0

-

-

0

4

0

0

70.07

'2,1 . 2,5' 0,6

3,1

0,4

3,0

2,2

3,2

2,3

2,5

0,7

2,8

' 1,0 ' 2,0

2,9.

3,0

2,8+ _

71 06

< 2,1

3,0 0,8

4,3

1,1

3,1-

2,4

3,6

2,2

3,9

1,0

3,5

0,5

3,4

2,6

3,8

3,6:0,4

.. .J -I -. . . s -4 3 5 . 1 . S i d a n 1 _.L ..|.

Mätriktning mot Hallstahammar.

Spårdjup uppmätta med rätskiva (3,5 m) och djupmått. Inre spår närmast Vägmitt. Yttre spår närmast vägkant.

V T I M E D D E L A N D E 9 2 " . P r 0 v 3 t r ä c k a 2

Matnlngs-tidpunkt Mätlinje l Mätlinje 2

Vänster körfält Höger körfält Vänster körfält Höger körfält

I Yttre spår Inre spår Inre spår Yttre Spår Yttre spår Inre spår Inre spår Yttre spår Mdv Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- Avst- Spår- Avst. Spår- Avst. Spår- spår--från djup från djup från djup från djup från djup från djup från djup från djup djup

vägm. vägm. Vägm. Vägm.. Vägm. Vägm. vägm. vägm. m mm m mm m mm m mm m mm m mm m mm m mm mm

66 09

0

0

0

0

0

4 0

. 0

0

67 04

2,7

3,1

1,0

3,0

0,9

1,6

2,7

1,7

2,7

2,3

0,9

3,6

0,8

1,5

2,7

1,6 2,3i0,8

68 04

2,4

4,7

1,0

5,1

0,7

4,5

2,6

4,2

2,5 '3,5

0,8

4,4

0,6

3,7 ' 2,4

2,4 4,1i0,8

68 08

2,5

4,5

1,0

4,8

0,8

4,5

2,5

5,5

2,7

3,3

0,9

4,6

0,8

4,3 _ 2,2. 3,3 4,410,7

69.06

' 2,4

7,2

0,7

7,2

0,7

6,9

2,8

8,6

2,9

6,5

0,9

7,1

_ 0,8 ' 5,7

2,5 .5,7 6,910,9

69.10

0

0

0

0

0

0

0

0

70 07

- 2,5

2,7

0,8

2,0

1,1

2,4

2,8

3,5

2,1

2,5

1,1

2,9

1,0

2,1

2,4

2,3 .2,6i0,5

71 06 2,5 3,8 1,1 3,5 0,9 3,5 2,5 3,4 2,5 2,7 1,1 4,3 0,6 3,7 2,4 3,2 3,510,5

B i l a g a l l S i d a n 2

V T I M E D D E L A N D E 92

Mätriktning mot Hallstahammar.

Spårdjup uppmätta med rätskiva (3,5 m) och djupmått. Inre spår närmast Vägmitt. Yttre spår närmast vägkant.

Mätnings-tidpunkt P r 0 v 3 t r a c k a Mätlinje l

Vänster körfält Höger körfält

Yttre spår Inre Spår Inre spår Yttre spår

Avst. Spar- Avst.

från från från djup från vägm. Vägm. Vägm. vägm. m mm m mm I m mm m mm Avst. Spår-djup Spår- Avst. Vänster körfält Yttre spår Avst. från vägm. m

Spår-djup

Inre spår Avst. från vägm. m Spår-djup Mätlinje 2 Höger körfält Inre spår Avst. från Vägm. m Yttre spår Avst. från vägm. m Mdv

spår-djup

66.09 67.04 68.04 68.08 69.06 69.10 70.07 71.06

0

0

0

4 0

0,8

1,7

0,7

3,0

0,8

2,8

0,8

4,6

0

0

0

0

2,4

3,1

3,0

2,6

2,6

2,8

1,1

0,8

2,7

2,6

2,6

2,6

2,1:0,6

3,4i0,6

3,4i0,6

A5,8i1,0

2,710,4

3,8i0,6

S i d a n 3