• No results found

ATT FÖRSTÅ OCH ATT GÖRA SIG FÖRSTÅDD

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "ATT FÖRSTÅ OCH ATT GÖRA SIG FÖRSTÅDD"

Copied!
52
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet

61-90hp Hälsa och samhälle

ATT FÖRSTÅ OCH ATT GÖRA

SIG FÖRSTÅDD

EN LITTERATURSTUDIE OM

VÅRDPERSONALENS ERFARENHETER AV

KOMMUNIKATION MED PERSONER SOM HAR

BETEENDEMÄSSIGA OCH PSYKISKA

SYMTOM VID DEMENS

JESPER HOLMGREN

MATTIAS SÖDERBERG

(2)

ATT FÖRSTÅ OCH ATT GÖRA

SIG FÖRSTÅDD

EN LITTERATURSTUDIE OM

VÅRDPERSONALENS ERFARENHETER AV

KOMMUNIKATION MED PERSONER SOM HAR

BETEENDEMÄSSIGA OCH PSYKISKA

SYMTOM VID DEMENS

JESPER HOLMGREN

MATTIAS SÖDERBERG

Holmgren, J & Söderberg, M. Att förstå och att göra sig förstådd. En

litteraturstudie om vårdpersonalens erfarenheter av kommunikation med personer som har beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Examensarbete i

omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och

samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.

Bakgrund: I takt med den ökade andelen äldre personer i befolkningen, förväntas

även antalet personer med demenssjukdom växa. Uppemot nio av tio av personerna uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) där bland annat agitation är vanligt förekommande. Med tanke på de problematiska symtomen samt att den kommunikativa förmågan sjunker gradvis hos en person med demenssjukdom behöver vårdpersonalen kompetens och medvetenhet hur kommunikationen ska användas för att kunna ge bäst möjliga vård. Syfte: Belysa vårdpersonalens erfarenheter av kommunikation med personer som har

beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Utifrån de bärande begreppen i forskningsfrågan med sökblock som sökstrategi utfördes en litteratursökning i tre databaser. Då

relevans- och kvalitetsgranskningen hade utförts återstod tio artiklar som därefter analyserades. Resultat: Vårdpersonalen visade på erfarenheter av att både

kommunicera verbalt och icke-verbalt men även i att försöka förstå det personen kommunicerar genom aspekter som närvaro, tid och kunskap och erfarenhet.

Konklusion: Att ha kunskap, dels om personen med demens men även om BPSD

och kommunikationsmetoder har visat sig vara en essentiell och gynnande aspekt när det gäller kommunikationen. Dessutom har det framkommit att bara genom att vårdpersonalen är närvarande och avsätter tid med personen med demens främjas förståelsen och kommunikationen underlättas.

Nyckelord: BPSD, demens, erfarenheter, kommunikation, kvalitativ studie,

(3)

TO UNDERSTAND AND TO MAKE

YOURSELF UNDERSTOOD

A LITERATURE REVIEW ABOUT THE

CAREGIVERS’ EXPERIENCES OF

COMMUNICATION WITH PEOPLE WHO HAVE

BEHAVIOURAL AND PSYCHOLOGICAL

SYMPTOMS OF DEMENTIA

JESPER HOLMGREN

MATTIAS SÖDERBERG

Holmgren, J and Söderberg, M. To understand and to make yourself understood. A literature review about the caregivers’ experiences of communication with people who have behavioural and psychological symptoms of dementia. Degree

project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and

Society, Department of Care Science, 2018.

Background: In line with the increased proportion of elderly people in the

population, the number of people with dementia is also expected to increase. Up to nine out of ten exhibit behavioural and psychological symptoms (BPSD), where for example agitation is common. Considering the problematic symptoms and that the communicative ability gradually decreases in a person with dementia, the caregivers need competence and an awareness of how communication should be used to provide best care. Aim: Illuminate the caregivers’ experiences about the communication with people who have behavioural and psychological symptoms of dementia. Method: A literature review with a qualitative approach. Based on the bearing concepts in the research question with block search strategy, a literature search was conducted in three databases. When the relevance and

quality review had been carried out, ten articles remained that later were analysed.

Result: The caregivers demonstrated the experiences of communicating both

verbally and non-verbally, but also the experiences of trying to understand what the person with dementia were communicating through aspects of presence, time and knowledge and experiences. Conclusion: Having knowledge, partly about the person with dementia but also about BPSD and communication methods has proved to be an essential and beneficial aspect of communication. In addition, it has been found that if caregivers are present and allocating time to the person with dementia, understanding is promoted, and communication facilitated.

Keywords: BPSD, caregivers, communication, dementia, experiences, qualitative

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 1

BAKGRUND 1

Demenssjukdom 2

Beteendemässiga och psykiska symtom 2

Kommunikation 4

PROBLEMFORMULERING 5

SYFTE 6

METOD 6

Forskningsfrågan 6

Inklusions- och exklusionskriterier 6

Litteratursökning 7

Söktermer 7

Sökstrategi 8

Granskning av studier 8

Relevansgranskning och urval 8

Kvalitetsgranskning 9

Analys och sammanställning 9

RESULTAT 9

Kommunicera verbalt och icke-verbalt 10

Verbal kommunikation 10

Icke-verbal kommunikation 11

Anpassad kommunikation 12

Brist på kunskap och erfarenhet 12

Förstå det personen kommunicerar 13

Genom närvaro 13

Genom tid 13

Genom kunskap och erfarenhet 14

DISKUSSION 14

Metoddiskussion 14

Forskningsfrågan 14

Litteratursökning 15

Granskning av studier 16

Analys och sammanställning 16

Resultatdiskussion 16

Kommunicera verbalt och icke-verbalt 16

Förstå det personen kommunicerar 17

KONKLUSION 19

FORTSATT KUNSKAPS-UTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE 19

REFERENSER 21

BILAGOR 26

(5)

Bilaga 2 Urvalsprocessen 35

Bilaga 3 Kvalitetsgranskningsmall 36

Bilaga 4 Artikelmatriser 37

(6)

INLEDNING

Personer med demenssjukdom kan under sjukdomsförloppet uppvisa en rad olika symtom, nämligen beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD), där bland annat agitation, oro och ett vandrande beteende kan förekomma. Symtomen kan innebära ett stort lidande för dementa och kan även vara svårtolkade och

svårförståeliga för vårdpersonalen. I dessa situationer ställs stora krav på vårdpersonalens förmåga att genom evidensbaserad vård och kommunikation minska lidandet. Ett starkt vetenskapligt stöd visar nämligen att

icke-farmakologiska åtgärder bör vara den initiala omvårdnaden vid BPSD (Läkemedelsverket 2008). Vidare har kvantitativa studier som Kazuyo m.fl. (2015) och Ueda m.fl. (2013) visat på olika omvårdnadsåtgärders effekt vid BPSD, men en kunskapslucka kan skönjas när det kommer till hur just

kommunikationen erfars av vårdpersonalen. Författarna har själva ett stort intresse av bemötande- och kommunikationsstrategier, samt erfarenhet av att jobba med personer som har demens och BPSD genom professionellt arbete och

verksamhetsförlagd utbildning. Därav fanns ett starkt engagemang att undersöka dessa ämnesområden tillsammans. I och med att andelen äldre personer i

populationen växer förväntas även personer med demenssjukdom öka varpå det känns angeläget att studera denna målgrupp.

BAKGRUND

Ordet demens i sitt ursprungliga sammanhang kommer från latinets ”de mens” som betyder ”utan själ”. Vid samma tid som ordet användes på så vis var demens även synonymt med begrepp som sinnessjukdom och galenskap (SBU 2006). I dagens moderna samhälle är synen på demens annorlunda, och trots att de flesta personer som insjuknar i demens är av hög ålder betraktas inte sjukdomen vara en del av det normala åldrandet (LoGuidice & Watson 2014). Som samlingsnamn står demens för flera olika sjukdomstillstånd som drabbar hjärnan, men det som sammanbinder dem är att de delar många symtom och kriterier för diagnostisering (Lindqvist 2015). Vare sig det är en mild eller omfattande demenssjukdom som en person drabbats av är det inledande kriteriet för diagnostisering bevis för kognitiv nedgång från en tidigare nivå inom en eller flera domäner. Domänerna i fråga är bland annat: uppmärksamhet för omgivning, verkställande funktion, lärande, minne, språk och social kognition (American Psychiatric Association 2013). Bland kriterierna står det även att personen som uppvisar symtomen ska göra det i flera situationer och sammanhang, samt att symtomen som uppmärksammas inte kan förklaras och sammanfattas bättre under någon annan mental sjukdom (a.a.). I Sverige uppskattas det att mellan 20 000 och 25 000 personer insjuknar i demenssjukdom varje år och att det finns 130 000 till 150 000 personer med demens i Sverige idag. Antalet förväntas även att fördubblas fram till år 2050 (Socialstyrelsen 2018). Resultatet från en världsomfattande studie uppskattade att 35,6 miljoner personer levde med demens år 2010 och kommer stiga till 65,7 miljoner personer år 2030 (Prince m.fl. 2013). Bland riskerna för att utveckla demenssjukdom är ålder den primära faktorn, där risken stiger från 8% vid 65 års ålder upp till 50% vid 90 års ålder (Socialstyrelsen 2018). Dock finns även flera

(7)

specifika gener som misstänkts orsaka vissa former av demenssjukdomar (Eriksdotter 2011). Trots att demenssjukdomar är så världsomfattande är inte kunskapen om sjukdomen likartad i alla delar av världen, vilket i vissa fall leder till missförstånd över hur eller varför symtomen uppkommer (Mkhonto & Hanssen 2018).

Demenssjukdom

Demens som en sjukdom kan delas in i två övergripande grupper, de primära- och sekundära demenssjukdomarna (SBU 2006). De primära demenssjukdomarna, också kallade primärdegenerativa, är tillstånd där hjärnvävnaden förtvinas av någon okänd anledning (Ragneskog 2013). Till gruppen tillhör bland annat Frontallobsdemens, Lewy-body demens och den vanligaste av samtliga demenssjukdomar, Alzheimers sjukdom (SBU 2006). Cirka 60% av alla demenssjukdomar är Alzheimers sjukdom, vilket gör den till den vanligaste sjukdomen bland äldre personer, samt den tredje vanligaste sjukdomen i västvärlden efter hjärt-kärlsjukdomar och cancer (Marcusson m.fl. 2011). Vid olika stadier av Alzheimers sjukdom kan symtom utvecklas från inledningsvis tilltagande glömska och koncentrationssvårigheter, vidare till svårare

minnesstörningar och avtrubbat känsloliv, och sedan till slutstadiet då tidsbegreppet försvinner och för vissa även talförmågan (SBU 2006). Inom forskningsvärlden utforskas många hypoteser kring sjukdomen, bland annat om exponering av vissa läkemedel kan minska risken för att utveckla Alzheimers sjukdom senare i livet (Zhang m.fl. 2018). Samt studier som utforskar risker att utveckla Alzheimers sjukdom utifrån faktorer som påverkat en i barndomsåren, såsom: utbildning, kroppsväxt och barndomstrauma (Seifan m.fl. 2015).

De sekundära demenssjukdomarna är tillstånd där hjärnan orsakats skada. Skadorna kan exempelvis vara orsakade av: hjärnblödningar, blodproppar,

infektioner, hjärntumörer, skallskador, intag av giftiga eller andra skadliga ämnen (Ragneskog 2013). Bland de sekundära demenssjukdomarna är vaskulär demens vanligast och även vanligast förekommande demensformen efter Alzheimers sjukdom (Socialstyrelsen 2018). Till skillnad från primärdegenerativ demens är symtomutvecklingen hos vaskulär demens plötslig och oftast kopplad till en incident relaterat till en hjärt-kärlsjukdom, såsom: ateroskleros, embolier från hjärtat eller hjärnblödning (Eriksdotter 2011). Vaskulär demens karakteriseras av mental långsamhet, och likt övriga former av demens, nedsatt initiativförmåga, svårigheter att planera och genomföra uppgifter, nedsatt funktionsförmåga och personlighetsförändringar (SBU 2006). Forskning visar att bland de ledande riskerna för att utveckla en vaskulär demens är risker som också är relaterade till hjärt-kärlsjukdomar, bland annat: högt blodtryck, rökning, fetma och hög

alkoholkonsumtion (Peters 2012). Dock finns det även forskning som visar att utvecklingen av emotionella sjukdomar, som depression, också kan öka risken för att drabbas av vaskulär demens i senare år (Diniz m.fl. 2013).

Beteendemässiga och psykiska symtom

BPSD är en term som lanserades av The International Psychogeriatric Association (IPA) under 1990-talet och användes internationellt som ett samlingsnamn för de beteendeförändringar som kan uppträda i samband med demenssjukdom (Edberg m.fl. 2007). Det är uppskattat att cirka 90% av alla personer med en

demenssjukdom är affekterade av en eller flera symtom som finns under BPSD (Cerejeira m.fl. 2012). Från början användes BPSD som ett paraplybegrepp för att

(8)

samla alla de symtom som skulle behandlas med läkemedel under samma

benämning, men BPSD är nu istället ett spektrum av beteenden som syftar till att den dementa personen försöker kommunicera eller förklara något (Edberg m.fl. 2007). Förklaringen till varför BPSD förekommer är att eftersom den demente personens kognitiva funktioner sjunker börjar hens världsuppfattning svikta och leder till att hen missförstår och missuppfattar det som händer runt omkring, vilket i sig kan leda till BPSD (SBU 2008). Symtomen under BPSD är dels av den

beteendemässiga sorten, såsom: fysisk aggression, verbal aggression, rastlöshet,

agitation, vandrande beteende, kulturellt olämpligt beteende, sexuell disinhibition, hamstring och skuggning (Draper m.fl. 2012). Och dels av den psykologiska

sorten, såsom: ångest, oro, depression, sömnproblem, hallucinationer och

vanföreställningar (a.a.).

Bland symtomen under BPSD är agitation och aggressivitet bland de vanligaste förekommande (Marcusson m.fl. 2011). Enligt Ryden (1988) är definitionen av aggressivt beteende fientliga åtgärder riktade mot en annan person, sig själv eller ett objekt och kan vidare delas in i tre kategorier. Fysisk aggressivitet, som hotfulla gester, slåss, knuffas och kasta objekt. Verbal aggressivitet, som när ord används för att hota, mobba eller visa motstridighet. Samt sexuell aggressivitet, där den aggressive exempelvis tar på, kramar eller kysser en annan mot dennes vilja (a.a.). Ursprunget till många av de aggressiva incidenterna kan spåras till tillfällen där den demente personen inte får sin vilja igenom, främst hos personer med svår demens som inte uppskattar att andra personer bestämmer över dem (Marcusson m.fl. 2011). Hirata och Harvath (2016) förklarar att ett aggressivt beteende från personer som har BPSD har en stor inverkan på vårdpersonalen som rapporterar känslor av rädsla och osäkerhet, samt maktlöshet och otillräcklighet när de försöker vårda personer. Därför anser forskarna att det är av hög relevans för vårdpersonal av alla sorter som vårdar aggressiva personer med demens att bli utbildade och tränade i hur symtomen ska upptäckas och hanteras i god tid. Både för att minska incidenterna av aggressivitet, och för att värna om vårdpersonalens hälsa och välmående (a.a.).

Läkemedelsverket (2008) rekommenderar att för att kunna behandla en persons BPSD behövs först en utredning och kartläggning av tänkbara orsaker eller utlösande moment för symtomen. Informationen kan hämtas genom intervju av närstående eller vårdpersonal som har insikt i när symtomen debuterar, dess frekvens och förekomst under dygnet. De nämner även att andra relevanta faktorer som kan ha påverkat förekomsten av BPSD är uppfyllnad av den demente

personens basala mänskliga behov, såsom: närhet och kontakt med andra, meningsfull sysselsättning, fysisk aktivitet, nutrition och sömn (a.a.). Utifrån informationen som framkommit kan sedan anpassning av den demente personens vårdmiljö göras för att minska förekomsten av BPSD (Marcusson m.fl. 2011). Sätt som detta kan göras på är bland annat: att göra vårdmiljön så lugn och rofylld som möjligt och att ta bort objekt eller annat som distraherar (Lindqvist 2015). Samt arbeta för att tillgodose personens behov av näring, vätska, sömn och

uppmärksamhet (a.a.). Icke-farmakologiska insatser som dessa är starkt rekommenderade som en förstahandsåtgärd vid behandling av BPSD

(Läkemedelsverket 2008). Dock uppmärksammas behovet av läkemedel och att de måste användas vid otillräcklig effekt av icke-farmakologiska åtgärder. Då brukar bland annat SSRI-preparat prövas som ett förstahandsval (a.a.). Oliveira m.fl. (2015) stödjer att icke-farmakologiska åtgärder mätbart kan ge positiva effekter

(9)

vid korrekt tillämpning och att de orsakar mindre bieffekter, vilket motiverar för att det är ett säkrare alternativ för personen med demens.

Kommunikation

Ordet kommunikation härstammar från latinets ”communicare” och betyder ”att göra något gemensamt” eller ”ömsesidigt utbyte”, dvs. att kommunikation är något som delas (Skog 2016). På så vis innefattar kommunikationen två parter, en som förmedlar ett meddelande och en eller flera som tar emot meddelandet (a.a.). Utmaningen i kommunikation är då att för den första parten att lyckas förmedla sitt budskap på ett korrekt sätt och för den andra parten att både kunna ta emot budskapet och lyckas förstå dess mening (Hockett 1960). Kommunikation brukar i flera sammanhang delas in i två övergripande kategorier, verbal kommunikation och icke-verbal kommunikation. De två delarna kan även beskrivas som ”det som sägs” och ”hur det sägs” eftersom de båda används i ett sammanhang för att öka förståelsen över ett gemensamt budskap (Skog 2016).

För de personer som är drabbade av demenssjukdom sjunker förmågan att kunna förstå eller göra sig förstådd genom kommunikation (Ragneskog 2013). Symtomet som är starkast förknippat med den degraderade förmågan är afasi, ett symtom där personen med demens har svårigheter att förstå vad som sägs i en konversation, förlorar kunskap om ord och vad de innebär samt gradvis tappar förmågan att uttrycka sig verbalt (Skog 2016). Två ytterligare sätt som kommunikation kan försvåras för personen med demens är relaterat till de två sinnen som används för att samla information, det vill säga syn och hörsel (Lindqvist 2015). Forskning visar att för personer med demenssjukdom eller annan kognitiv svikt är risken större att ha eller utveckla både nedsatt syn- och hörselförmåga (Mitoku m.fl. 2016). Resultatet från de degraderade sinnena kan då leda till att personen med demens riskerar understimulering från sin omgivning och riskerar därmed att bli apatisk (Ragneskog 2013). För att underlätta och stimulera den verbala

kommunikationen hos personen med demens finns flera råd och strategier att tänka på som vårdpersonal, exempelvis att tala lugnt och stilla med enkla och korta meningar (Lindqvist 2015). Komplettera det verbala med gester för att visa bekräftelse, så som nickningar (Skog 2016). Samt att lyssna aktivt på vad den demente personen försöker förklara genom att själv ha tålamod, inte avbryta och visa full uppmärksamhet i konversationen som pågår (Ragneskog 2013).

Allt medan sjukdomen utvecklas tappar personen med demens förmågan att förstå och uttrycka sig verbalt men blir mer uppmärksam för de icke-verbala aspekterna av kommunikation, såsom: ögonkontakt, ansiktsuttryck, gester och beröring. Aspekterna summeras ofta vidare under ett övergripande begrepp som kallas kroppsspråk (Lindqvist 2015). Kroppsspråk som en helhet anses utgöra en stor del av kommunikationen mellan människor och kan påverka oss både positivt och negativt (Ragneskog 2013). De bär även med sig kulturella och sociala

associationer som gör att en gest i en kultur inte betyder samma sak i en annan. Exempelvis kan ”tummen upp” i västvärlden vara ett uttryck för att en person gillar något, men i mellanöstern kan det ses som en förolämpning (Skog 2016). Sättet som en vårdpersonal tänker på, använder och tolkar sitt och andras

kroppsspråk är därför av hög relevans för att förstå vad en själv förmedlar och vad personen som vårdas försöker förmedla (Lindqvist 2015).

(10)

I vård och omsorg av personer med demenssjukdom används olika metoder och omvårdnadsåtgärder med syfte att öka livskvalitén och gynna kommunikation, bland annat validation och reminiscens (Socialstyrelsen 2017). Validation metoden innebär att genom både verbal och icke-verbal kommunikation bekräfta känslorna som en person uttrycker (Edberg & Skovdahl 2011). I Feil (1994) förklarar skaparen av metoden, Naomi Feil, att metoden är riktad till äldre personer med demenssjukdom och att metodens syfte är att stärka självkänslan, minska ångesten och förhindra apatisk tillbakadragenhet hos personen. Feil beskriver att det är av stor betydelse för vårdpersonal att upptäcka personer som visar tecken på att bli tillbakadragna i sig själv och skapa en kontakt genom att ge stöd och vara lyhörd, samt visa med hela ens kroppsspråk en närhet och trygghet (a.a.). Forskning motiverar att validation kan hjälpa personen med demens att hantera sin BPSD, men de medger att vidare forskning om tillämpning av denna och andra icke-farmakologiska åtgärder behövs (Erdmann & Schnepp 2016; Scales m.fl. 2018). Reminiscens betyder att ”komma ihåg” eller ”minnas” och metoden innebär att tala och tänka om livserfarenheter och dela med sig av dem (Edberg & Skovdahl 2011). Syftet med metoden är att stärka en persons integritet, identitet samt känsla av kontinuitet och sammanhang (Isacs & Wallskär 2004). För att stimulera fram minnena hos en person bör objekt, musik eller annat som kan kopplas med den önskade tiden användas som hjälpmedel för att skapa associering och nyttjas som en utgångspunkt för samtal (a.a.). Forskning motiverar att reminiscens kan ha god effekt som metod vid hantering av depression och kognitiv svikt hos personer med demens, men att mer

sammanställning av kvalitativ forskning är av betydelse för att bättre kunna förstå denna och andra kommunikationsmetoders effektivitet (Elias m.fl. 2015; Soniya 2015).

Användandet av kommunikation är i synnerhet uppmärksammat inom hälso- och sjukvård, främst bland sjuksköterskor, som noterar att majoriteten av jobbet de utför är att kommunicera (Taylor m.fl. 2013). Effektiv kommunikation har kunnat kopplas med bättre vård och ökad följsamhet bland patienter, samt lägre risk för feldiagnostisering och färre misstag inom läkemedelshantering (Trotter m.fl. 2014). Forskning visar även att organisationer som tränar sin vårdpersonal inom aspekter av kommunikation ser förbättrade förmågor hos vårdpersonalen att nå och kommunicera med patienter (Helitzer m.fl. 2011). Samt att vid

implementering av strukturerade gruppsamtal och reflektionstillfällen inom vårdpersonalsgrupper höjs deras kommunikationsfärdigheter och gynnar

organisationen som en helhet (Sullivan m.fl. 2011). Specifikt inom demensvården har kunskap om kommunikationsstrategier identifierats som ett av de essentiella områden där vårdpersonal behöver utbildning inom flera vårdenheter (Clevenger m.fl. 2012). Samt att ett behov finns för att belysa den existerande kunskap och erfarenheter som vårdpersonalen har för att bättre kunna förstå och använda olika kommunikationsmetoder (Vasse m.fl. 2010).

PROBLEMFORMULERING

Vid granskning av forskning och litteratur observeras att populationen av personer som har, och kommer få, någon form av demenssjukdom ökar. De personerna kommer att behöva vård och omsorg från flera vårdenheter, och sjuksköterskorna på enheterna kommer då behöva kunskap om strategier och metoder som gynnar

(11)

kommunikation, inger säkerhet och inte stimulerar BPSD. En motivation finns att använda icke-farmakologiska åtgärder för att minimera symtomen och öka

säkerheten för personen med demens. Det finns även en önskan om mer kvalitativ forskning för att kunna djupare förstå erfarenheterna och svårigheten som

vårdpersonalen upplever. Därav, för att möjliggöra den önskade visionen

uppmärksammas behovet av ett kunskapsunderlag som belyser vad vårdpersonal på flera enheter av hälso- och sjukvård har för erfarenheter när det kommer till att kommunicera med denna specifika grupp personer.

SYFTE

Syftet var att belysa vårdpersonalens erfarenheter av kommunikation med personer som har beteendemässiga och psykiska symtom vid demens.

METOD

Som metod valdes en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Enligt Polit och Beck (2014) är syftet med en litteraturstudie att sammanställa forskningsevidens inom ett visst område, för att på så sätt kunna summera vad som är känt respektive icke känt (a.a.). Metoden följde SBU:s fyra övergripande steg som visar processen i att systematiskt utvärdera vetenskapligt underlag (SBU 2017). Första steget

innefattade att formulera forskningsfrågan där även fastställandet av inklusions- och exklusionskriterier ingick. Därefter valdes litteratur genom litteratursökning och sedan granskades studierna, dels utifrån relevans men även kvalitet. Slutligen utfördes en syntes och slutsats av de studier som ingick.

Forskningsfrågan

En fördjupning gjordes initialt inom området för att få en uppfattning av ämnet och de kunskapsluckor som kunde finnas, vilket även rekommenderas enligt Forsberg och Wengström (2015), Friberg (2017) och SBU (2017). Genom diverse pilotsökningar, dels i databaser men även i övrig litteratur, kunde ett

problemområde växa fram, avgränsas och preciseras. För att underlätta vid

kommande litteratursökning och granskning strukturerades det valda syftet utifrån Willman m.fl. (2016) POR-modell som kan utläsas i tabell 1. Modellen är

anpassad för frågor som bäst besvaras av studier med kvalitativa metoder. Tabell 1. POR-modell, fritt återgivet från Willman m.fl. (2016).

Population Område Resultat

Vårdpersonal Kommunikation med

personer som har BPSD a Erfarenheter a BPSD=Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens.

Inklusions- och exklusionskriterier

Den strukturerade frågan kompletterades därefter genom valet av kriterier. Enbart kvalitativa studier inkluderades då syftet efterfrågade vårdpersonalens erfarenhet. Med vårdpersonal avses de personer som deltar i omvårdnadsarbetet av personen med demens, såsom: sjuksköterskor, undersköterskor och

(12)

fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Studier exkluderades där vårdpersonalen utgjordes av familjemedlemmar, närstående och läkare. Vidare inkluderades samtliga demenssjukdomar där en eller flera BPSD-symtom fanns beskrivna. Dessutom inkluderades studier som berörde både den verbala och icke-verbala aspekten av kommunikation. Ytterligare krav var att enbart vetenskapliga artiklar med medelhög samt hög kvalitet skulle inkluderas. Slutligen inkluderades

engelska studier publicerade efter 2000-01-01. I tabell 2 finns en sammanställning av kriterierna.

Tabell 2. Inklusions- och exklusionskriterier.

Inklusionskriterier Exklusionskriterier

Kvalitativa studier Kvantitativa studier Studier med alla demenssjukdomar

med BPSD a Studier med symtom som ej ingår i BPSD a

Studier med vårdpersonal, såsom: sjuksköterskor, undersköterskor, paramedicinsk personal, vårdbiträden inom alla vårdmiljöer

Studier med närstående, familjemedlemmar och läkare

Studier som efter kvalitetsgranskning har medelhög till hög kvalitet

Studier som efter

kvalitetsgranskning har låg kvalitet

Studier som berör både den verbala och icke-verbala kommunikationen Studier på engelska

Studier publicerade efter 2000-01-01.

a BPSD = Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens.

Litteratursökning

Till litteratursökningen har en plan och strategi i enlighet med Willman m.fl. (2016) följts. Planen har bestått av fyra steg, nämligen: identifiering av tillgängliga resurser, identifiering av relevanta källor, fastställande av huvuddragen i sökningen samt utveckling av en sökväg/sökstrategi för varje söksystem. Det första steget avseende resurser, har: föreläsningsmaterial, kurslitteratur, handledning, bibliotekariestöd, tidsplanering, datorstöd samt databaser nyttjats.

Söktermer

Till litteratursökningen har tre databaser brukats: CINAHL som täcker området omvårdnad, PubMed med inriktning mot medicin och omvårdnad samt PsycINFO med fokus på psykologisk forskning. Då syftet var formulerat och strukturerat identifierades fem bärande begrepp, nämligen: vårdpersonal, kommunikation,

demens, BPSD samt erfarenheter. Därefter översattes begreppen till engelska: caregivers, communication, dementia, Behavioural and Psychological Symptoms of Dementia (BPSD) och experiences. Sedan utforskades möjliga synonymer till

respektive begrepp som sedan utgjorde de söktermer i fritext som skulle ingå i sökningen. I enlighet med Willman m.fl. (2016) rekommendationer har

(13)

citationstecknet som ett begrepp och inte som två ord var för sig. Även nurs* söktes där databasen inkluderade möjliga ändelser till ordet, som t.ex. nurse och nurses (a.a.).

I tillägg till fritextorden söktes ämnesord i respektive databas i dess

ämnesordslistor och tesaurusar. Med hjälp av ämnesordslistor kan sökord hittas som är anpassade till just den databas och det ämnesområde man ämnar söka i (Friberg 2017). Ämnesorden/indexeringsorden kan skilja sig åt mellan de olika databaserna. I PubMed går de under benämningen [MeSH], i CINAHL [MH] och PsycINFO [MAINSUBJECT.EXACT]. Hjälp har även hämtats från Karolinska Institutets sida för Svensk MeSH för att studera definitioner av sökorden (2017). De sökord som brukats, både fritextord samt ämnesord, finns återgivna i Bilaga 1. Fritextorden som användes var exakt samma i samtliga databaser men

ämnesorden kunde skilja sig åt men då har ämnesord med liknande innebörd valts.

Sökstrategi

Då söktermerna för respektive begrepp hade identifierats utgjorde de sedan varsitt sökblock i sökningen. Initialt var enbart experiences ett separat sökblock men i ett försök att enbart inkludera kvalitativa studier slogs experiences och ”qualitative

studies” ihop till ett sökblock. Dessutom kunde dessa ord ses som

sammanlänkande då studier om erfarenheter och upplevelser ofta har en kvalitativ ansats. Vidare skall medges att ”qualitative studies” och experiences söktes till en början i varsitt sökblock men det genererade för få träffar. I sökningen användes en utarbetad kvalitativ söksträng för kvalitativa studier hämtat från SBU:s metodbok (2017), dock aningen modifierad för att passa studiens syfte.

I enlighet med Fribergs (2017) rekommendationer användes boolesk söklogik som sökstrategi. Mellan synonymerna inom ett och samma sökblock användes den booleska sökoperatören OR, vilket enligt Willman (2016) breddar sökningen genom att inkludera alla referenser som innehåller någon av söktermerna. Vidare användes operatören AND mellan de fem olika sökblocken för avgränsning av området då enbart träffar som berör samtliga sökblock inkluderas. Då erfarenhet från litteraturen visade att en kombination av fritextord och ämnesord i sökningen ger bäst resultat användes denna metod (a.a.). Sökningen utfördes sedan stegvis på liknande sätt i de olika tre databaserna. Först varje sökterm separat, sedan

sökblocken var för sig och därefter en kombination av sökblocken stegvis. Allra sist tillgreps begränsningar i form av engelskt språk och studier publicerade efter 2000-01-01. Databassökningarna i PubMed, CINAHL och PsycINFO

dokumenterades och finns återgivna i Bilaga 1.

Granskning av studier

Utifrån dels relevans men även kvalitet granskades studierna i urvalsprocessen. Mallen som användes var ett flödesschema SBU tagit fram där alla steg i granskningen kan följas (2017). En modifierad version av flödesschemat och tillvägagångssättet återfinns i Bilaga 2.

Relevansgranskning och urval

Då de slutgiltiga sökningarna var utförda relevansgranskade författarna träffarna från de olika databaserna. Samtliga träffar/titlar lästes först igenom i de tre databaserna. Om titlarna hade en relevans för studien lästes abstrakten för fortsatt granskning. De abstrakt som vidare var relevanta granskades i fulltext. Ett fåtal artiklar hade ej tillgång till fulltext så de beställdes av Malmö universitets

(14)

bibliotek varav en betalades. Syftet samt de inklusions- och exklusionskriterier som i förväg angetts låg till grund för vilka studier som inkluderades och exkluderades. Då artiklarna hade relevansgranskats sammanställdes antalet relevanta artiklar som senare kvalitetsgranskades. I tabell 3 ges en

sammanställning av antalet studier i respektive databas, även det totala antalet, som granskades utifrån: titlar, abstrakt, fulltext och kvalitet.

Tabell 3. Sökschema.

Kvalitetsgranskning

Efter relevansgranskningen kvalitetsgranskades artiklarna av båda författarna för att utforska kvaliteten samt studiernas styrkor och svagheter. Till hjälp användes SBU:s granskningsmall (2017) för studier med kvalitativ forskningsmetodik vilket underlättade bedömningen (Bilaga 3). Granskningsmallen fylldes i av båda

författarna, dock ej oberoende av varandra, då svaren diskuterades emellan författarparet medan granskningen genomfördes. De artiklar som efter

kvalitetsbedömningen ansågs ha medelhög eller hög kvalitet inkluderades och artiklar med låg kvalitet exkluderades. Bland annat kontrollerades om syftet i studierna var välformulerade och om urval, datainsamling, analys och resultat var relevanta och tydligt beskrivna. Dessutom var det av vikt att studierna skulle innehålla ett etiskt resonemang eller godkännande från etisk kommitté för att kunna få inkluderas. Om artiklarna ej uppfyllde kriteriet på en vetenskaplig artikel, exempelvis med en icke tillräckligt utförlig metod, exkluderas de. En sammanställning av de tio artiklarna som inkluderades finns återgivna i form av artikelmatriser, där uppgifter om studiernas: författare, årtal, land, titel,

studiedesign, metod, resultat och kvalitet finns (Bilaga 4).

Analys och sammanställning

I enlighet med Forsberg och Wengströms (2016) rekommendationer analyserades de tio inkluderade artiklarna oberoende av varandra genom upprepad läsning. Artiklarna skrevs ut i pappersformat och den information från resultaten som relaterade till syftet kodades och ströks under med understrykningspenna. Då syftet och kriterierna inkluderade enbart formell vårdpersonal och inte informell såsom: närstående och familjemedlemmar, behövdes extra granskning göras där citaten från artiklarna var hämtade från caregivers. Caregivers kunde nämligen innefatta både informell och formell vårdpersonal. Efter den oberoende

granskningen sammanställdes och jämfördes de valda koderna från resultaten, och de koder författarparet var oense om diskuterades emellan. För att skapa en överblick skrevs samtliga koder initialt ned på post-it-lappar men även i ett dokument på datorn. Koderna klassificerades och kondenserades därefter i kategorier utifrån likheter och skillnader och slutligen kunde även

huvudkategorier bildas.

RESULTAT

Databaser

2018-04-25 Träffar Lästa titlar Granskade abstrakt Granskade artiklar Kvalitets-granskade artiklar Använda artiklar PubMed 291 291 122 33 10 6 CINAHL 277 277 71 13 5 3 PsycINFO 337 337 112 11 4 1 TOTALT 905 905 305 57 19 10

(15)

Resultatet från litteraturstudien är baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Två studier har en mixad metod men det är enbart det kvalitativa resultatet från artiklarna som kommer att presenteras. Efter kvalitetsgranskningen ansågs tre studier ha hög kvalitet och sju studier medelhög kvalitet. Studierna är gjorda i fem olika länder: tre i Sverige, tre i Storbritannien, två i Norge, en i USA samt en i Kanada. Fokusgrupper och enskilda intervjuer var de

datainsamlingsmetoder som övervägande användes i studierna. Även deltagande observationer, dokumentation och reflektionsgrupper nyttjades. Studierna visar på olika sätt vilka erfarenheter vårdpersonalen har av kommunikation med personer som har BPSD i olika skeenden och vårdmiljöer. Två studier är undersökta i sjukhusmiljöer och övriga på olika vårdboenden.

Resultatet presenteras i form av två huvudkategorier samt sju subkategorier. En sammanställning av kategorierna är presenterade i tabell 4. En utförligare presentation om studiernas kvalitet samt vilka artiklar som återfinns i respektive kategori kan utläsas i Bilaga 5.

Tabell 4. Kategorier.

Huvudkategorier Subkategorier

Kommunicera verbalt

och icke-verbalt • Verbal kommunikation • Icke-verbal kommunikation

• Anpassad kommunikation • Brist på kunskap och

erfarenhet Förstå det personen

kommunicerar • Genom närvaro • Genom tid • Genom kunskap och

erfarenhet

Kommunicera verbalt och icke-verbalt

Resultatet från studierna visade vilka erfarenheter vårdpersonalen hade av att både verbalt och icke-verbalt kommunicera med personer som har BPSD. I studierna framkom även de gensvar och effekter dessa metoder hade. Vikten av att använda kommunikation och interaktion för att minska, undvika och förebygga BPSD är något som observerats (Griffiths m.fl. 2013; Inkley & Goldberg 2016). Men likväl även den svårighet det innebär att kommunicera och överföra information till personerna (Griffiths m.fl. 2013).

Verbal kommunikation

På ett antal olika sätt hade vårdpersonalen erfarenheter av hur de använde det talade ordet med personer som har BPSD. Då många aktiviteter utfördes

tillsammans med andra på vårdboenden, exempelvis vid måltidssituationer, fanns strategier beskrivna hur vårdpersonalen kommunicerade i grupp (Bergland m.fl. 2015; Lykkeslet m.fl. 2014). Det handlade om att initiera en konversation som involverade samtliga personer runt bordet. Om en person ej kände sig inkluderad kunde oro uppstå då personen kunde tro att samtalet handlade om hen. De hade även erfarenhet av att välja ett samtalsämne som upplevdes positivt av alla, exempelvis om hur det var förr, vilket verkade uppskattas (a.a.). Däremot kunde ett snabbt byte av samtalsämne i avledande manér bli aktuellt om vårdpersonalen observerat att någon börjat bli aggressiv (Bergland m.fl. 2015). Dessutom tas det enskilda samtalet upp och de samtalsämnen som kunde användas (Inkley &

(16)

Goldberg 2016) Ämnen som personen kände till och blev glad av t.ex. familjen framkom som alternativ (a.a.). Ett behov fanns också att använda korta meningar och prata med en lugn ton (Bergland m.fl. 2015; Kontos 2010). Om

vårdpersonalen använde humor på ett sätt så personerna förstod kunde även denna metod fungera (Bergland m.fl. 2015). Till personer som hade BPSD och talade engelska som andraspråk fann brittisk vårdpersonal ett behov av att hitta kreativa vägar att kommunicera genom att lära sig några ord på personens modersmål (Cooper m.fl. 2017). En minskning av agitation erfor nämligen vårdpersonalen hos personen om de delade deras språk och kultur (a.a.).

Det framkom även att delgivning av information kunde leda till BPSD-symtom som aggression (Lykkeslet m.fl. 2014; Skovdahl m.fl. 2004). En vårdpersonal berättade hur de försökte orientera en person med vandrande beteende och hur personen blev förolämpad och arg när de verklighetsförankrade och berättade var hon var (Lykkeslet m.fl. 2014). Ett annat exempel berör en duschsituation med en kvinna där hon uttryckte agitation så fort vårdpersonalen nämnde att hon skulle duscha. Den effektiva strategi vårdpersonalen på det boendet hade lärt sig vara var att undanhålla informationen. Bland personalen fanns även dem som kände att det inte var av nytta att försöka kommunicera med kvinnan då de fick intrycket att hon inte förstod vad de försökte förmedla (Skovdahl m.fl. 2004).

Vårdpersonalen hade även erfarenheter av att utföra morgonrutinerna på ett vårdboende och sedan göra samma rutiner med inkorporering av musikterapi, i form av sång (Hammar m.fl. 2010). En tydlig skillnad visas mellan metoderna och det framgår att sången påverkade kommunikationen och samarbetet positivt. Trots upplevelsen av att de gjorde färre insatser och pratade mindre än vanligt, ledde detta till en bättre kommunikation och samvaro. Vårdpersonalen upplevde att personerna var mer adekvata i deras tal, närvarande, fokuserade, glada samt medgörliga (a.a.). Även i en studie av Lykkeslet m.fl. (2014) användes musik och sång som en sensorisk stimulering i ett försök att kommunicera med personen. Och i Bergland m.fl. (2015) tas ett exempel upp hur en sång ibland kunde användas i syfte att avleda ett beteende.

Icke-verbal kommunikation

Resultatet visade även på erfarenheter vårdpersonalen hade av att bruka icke-verbala aspekter av kommunikation, såsom: kroppsspråk, ögonkontakt och beröring (Cooper m.fl. 2017). Att vara medveten om sitt egna kroppsspråk och hur det kunde uppfattas och påverka personerna hade betydelse (Bergland m.fl. 2015; Griffiths m.fl. 2013; Lykkeslet m.fl. 2014, Skovdahl m.fl. 2004). En

vårdpersonal nämnde att vi människor kommunicerar mycket på det sätt vi agerar (Skovdahl m.fl. 2004). Många personer med demens var bra på att läsa

kroppsspråket och kunde reagera om de tolkade kroppsspråket negativt (Bergland m.fl. 2015). Vårdpersonalen reflekterade över att en möjlig orsak till aggression kunde vara att de gett missvisande signaler genom kroppsspråket. Exempelvis kunde stora gestikulationer med händerna och snabba rörelser resultera i oro hos personerna, vid måltidsituationer och duschning (Bergland m.fl. 2015; Skovdahl m.fl. 2004). En vårdpersonal berättade därefter hur hen modifierade sitt

kroppsspråk i syfte att förebygga oro (Bergland m.fl. 2015). Om vårdpersonalen inte var medveten om sitt kroppsspråk och hur detta uppfattades kunde

(17)

Vidare i en studie av Bergland m.fl. (2015) uttrycktes ett behov av att använda ögonkontakt med personerna. Att ha ögonkontakt var beskrivet som fundamental i kommunikationen men utgjorde ett signifikant hinder när vårdpersonalen inte lyckades med detta (Hammar m.fl. 2010). Ögonkontakt kunde dock uppstå när vårdpersonalen sjöng en sång under morgonrutinerna vilket främjade

kommunikationen (a.a.). Vårdpersonalen hade även erfarenhet av att när bristfällig icke-verbal kommunikation uppstod med personer kunde ett ”nytt ansikte”, dvs. byte av vårdpersonal, behövas (Kolanowski m.fl. 2010). Erfarenheter av beröring är något som också har observerats i studierna

(Lykkeslet m.fl. 2014; Skovdahl m.fl. 2004; Skovdahl m.fl. 2007). Taktil massage som ett stöd för kommunikation applicerades av vårdpersonalen på ett vårdboende för personer som hade BPSD (Skovdahl 2007). Vårdpersonalen upplevde att de genom den taktila massagen kunde interagera och kommunicera på ett mer positivt sätt och utvecklade en närmare och varmare relation till personerna. De som mottog massagen blev mer pratsamma och uttryckte sin glädje och

tacksamhet till vårdpersonalen. En man med svårigheter att kommunicera verbalt log och klappade vårdpersonalen på både kinderna första gången. Dessutom upplevdes massagen som lugnande, avslappnande och ledde till mindre aggressivitet. Flera av deltagarna i studien hade dessutom lätt för att somna. Enstaka gånger fick massagen avbrytas då personerna ej kunnat komma till ro då de upplevt rastlöshet och oro (a.a.). Att kunna visa närhet och inte vara rädd för beröring ansågs viktigt trots att ett aggressivt beteende med slag kunde uppstå (Skovdahl m.fl. 2004). Vårdpersonalen behövde ge personen som hade BPSD tillåtelse att uttrycka ömhet och närhet då hen kanske egentligen bara ville ha en kram (a.a.). Vidare tar Lykkeslet m.fl. (2014) upp hur en vårdpersonal bara genom att hålla en person i handen vid en måltidssituation hjälpte personen att förstå sammanhanget av måltiden bättre och därmed äta mer.

Anpassad kommunikation

Individuell anpassning i utförandet av metoder och interventioner där

kommunikation ingår ansågs ha betydelse (Inkley & Goldberg 2016; Kolanowski m.fl. 2010; Lykkeslet m.fl. 2014). Sensorisk stimulering som bland annat kan handla om sång och massage, såg vårdpersonalen som en verktygslåda och kunde användas i olika situationer till olika personer som hade BPSD. De

kommunikativa åtgärderna passade inte alla personer utan vårdpersonalen

behövde vårda alla på ett speciellt sätt. Ett personcentrerat förhållningssätt ansågs vara viktig (a.a.).

Brist på kunskap och erfarenhet

När det gällde att kommunicera och nå fram till patienten hade vårdpersonalen erfarenhet av att kunskap och erfarenhet hade betydelse (Griffiths m.fl. 2013; Kolanowski m.fl. 2010). Vårdpersonalen beskrev att de saknade färdighet och träning att kommunicera och närma sig personen för att uppnå samarbete. Likaså rådde en uppfattning att det saknades utbildning i hur de skulle hantera personer som hade BPSD vilket ledde till svårighet att applicera icke-farmakologiska interventioner där kommunikationsmetoder ingår (Kolanowski m.fl. 2010). I en studie som utfördes i ett sjukhus i Storbritannien uttryckte vårdpersonalen ett behov av kommunikationshjälpmedel (Griffiths m.fl. 2013). Framförallt under medicinska procedurer för att kunna förklara vad som pågår i syfte att betrygga personen med BPSD. Dessutom kommenterade de att personalen ibland uppvisat ett opassande beteende vid uppkomst av BPSD då de inte har haft kunskap om

(18)

vad de ska göra. De agerade bland annat i form att skrika, få panik, vara rak samt undvika personerna (a.a.). Att inte ha förmågan och kunskapen att hantera verbal agitation kunde även resultera att personalen stängde av ljudet och uteblev med respons (Inkley & Goldberg 2016).

Förstå det personen kommunicerar

Vårdpersonalen hade även erfarenhet av att försöka förstå personen som hade BPSD och vad de ville kommunicera. Erfarenhet av att ha misslyckats att förstå personen och hens behov beskrevs som en utmaning och svårighet (Griffiths m.fl. 2013; Hammar m.fl. 2010). Känslor av maktlöshet och otillräcklighet var något som vårdpersonalen upplevde (a.a.). Vidare gjordes en studie i Storbritannien där personer som talade engelska som andraspråk undersöktes och hur vårdpersonalen hade svårighet att förstå, dels det andra språket, men även kulturella eller andliga behov (Cooper m.fl. 2017). Ett icke tillfredsställt fysiskt och psykiskt behov var enligt Inkley och Goldberg (2016) en möjlig orsak till verbal aggression.

Dessutom ansågs personens oförmåga att kommunicera vara en alternativ förklaring till uppkomst av verbal aggression (a.a.). Nedan presenteras

vårdpersonalens erfarenhet av tre faktorer som har skönjts i resultatet nämligen:

genom närvaro, genom tid och genom kunskap och erfarenhet som alla har en

påverkan av förståelsen.

Genom närvaro

Vårdpersonalen hade erfarenheter av att vara närvarande, uppmärksamma, observanta och inlyssnande som ett led att förstå personen som hade BPSD. I en studie av Bergland m.fl. (2015) undersöktes måltidssituationen på ett vårdboende och den aggression som kunde uppstå. För att skapa en god gemenskap runt bordet behövde vårdpersonalen sitta ned, vara närvarande och fokusera

kontinuerligt på personerna. Vårdpersonalen behövde observera kroppsspråket och de signaler som indikerade på att en aggression skulle kunna blossa upp för att kunna göra avledande åtgärder (a.a.). Att vara medveten om icke-verbala aspekter av kommunikation uttryckte erfarna vårdpersonal förbättrade samarbetet med personen (Griffiths m.fl. 2013). I en annan studie av Lykkeslet m.fl. (2014) framkom också vikten av att observera personen då detta ledde till en djupare förståelse av personens agerande. Vidare berättade en vårdpersonal hur de försökte förstå en person med dålig verbal förmåga genom att läsa personens kroppsspråk (Skovdahl m.fl. 2004). I syfte att upprätthålla en positiv interaktion försökte vårdpersonalen översätta och uppfatta personens känslor. En möjlig förklaring till aggressiviteten kunde vara just att vårdpersonalen inte lyckats fullt ut med detta (a.a.). I en annan studie av Kontos m.fl. (2010) lyfte vårdpersonalen upp vikten av att kunna tolka meningen av beteendet då de faktiskt försökte kommunicera på detta sätt. Slutligen nämndes även vikten av att lyssna

uppmärksamt på personen och hens önskemål (Skovdahl m.fl. 2004). Frustration samt missförstånd kunde nämligen uppstå om vårdpersonalen inte lyssnat

tillräckligt noggrant (a.a.).

Genom tid

Något som också framkom i studierna var erfarenheter kring konceptet av tid och hur det påverkade förståelsen av personen. I en studie av Skovdahl m.fl. (2007), fick personer som hade BPSD taktil massage under en period på tjugoåtta veckor. Det framkom att personerna behövde några veckor för att verkligen förstå och kunna uppskatta vad som hände, trots upprepade förklaringar från

(19)

vårdpersonalen i en studie av Lykkeslet m.fl. (2014) att personerna behövde tid för att kunna förbereda sig för diverse moment. Dessutom behövde

vårdpersonalen förstå personens koncept av tid och se deras verklighet som en startpunkt för kommunikationen (Kolanowski m.fl. 2010). Personernas tids- och verklighetsuppfattning var nämligen inte alltid synkroniserad med

vårdpersonalens (a.a.). Att spendera tid genom att sitta ned med personen ansågs viktigt och kunde leda att tillit etablerades (Inkley & Goldberg 2016; Kolanowski m.fl. 2010). Däremot fanns inte den möjligheten alltid på grund av tidsbrist (a.a.). Vårdpersonalen förstod även att när de förhastade sig i mötet med personen kunde det leda till agitation och ett sämre samarbete (Kontos m.fl. 2010) Att ha tålamod och att ge tid däremot gynnade (Griffiths m.fl. 2013; Skovdahl m.fl. 2004).

Genom kunskap och erfarenhet

Ett hjälpmedel som vårdpersonalen ansåg vara viktig för att kunna förstå personen och meningen bakom beteendet, var att lära känna hen och hens livshistoria (Bergland m.fl. 2015; Inkley & Goldberg 2016; Kolanowski m.fl. 2010; Kontos m.fl. 2010). Kunskapen kunde bl.a. handla om personens tidigare uppväxt, arbete och intressen. Men även hur personen responderade på olika situationer och stimuli (a.a.). Dessutom nämnde en studie vikten av att ha kunskap om de subtila signaler personen kunde uppvisa som indikerade på att ett BPSD-symtom var på väg (Bergland m.fl. 2015). Information om personen hade vårdpersonalen lärt sig att ta hjälp av familjemedlemmar som besökte personerna regelbundet

(Kolanowski m.fl. 2010; Kontos m.fl. 2010). Att inte känna till information ansågs utgöra en barriär och kunde uppstå när en person med demens var ny på ett vårdhem eller då en nära relation ej fanns med familjemedlemmar (Kolanowski m.fl. 2010). Vidare framkom det att mer erfaren vårdpersonal upplevde att deras kunskap om konfusion och underliggande tillstånd hjälpte dem att förstå personen (Griffiths m.fl. 2013). Ju mer erfarenhet vårdpersonalen hade desto bättre kunde de även förutse ett aggressivt beteende (a.a.). Vårdpersonalen efterfrågade även mer utbildning kring att hantera BPSD då de upplevde att okunskapen blev en barriär till att förstå symtomen (Kolanowski m.fl. 2010). En vårdpersonal

identifierade att nyregistrerade sjuksköterskor på grund av okunskap inte försökte förstå orsakerna bakom beteendet utan enbart adresserade dem (a.a.).

DISKUSSION

Den följande diskussionen delas in nedan i metoddiskussion samt

resultatdiskussion. Metoddiskussion analyserar studiens styrkor och svagheter med metodlitteratur som grund medan resultatdiskussionen diskuterar det resultat som framkommit.

Metoddiskussion

Utifrån metoddelarnas huvudrubriker: forskningsfrågan, litteratursökning, granskning av studier samt analys och sammanställning diskuteras i följande avsnitt vald metod.

Forskningsfrågan

Efter en tids bearbetning av forskningsämnet och diverse pilotsökningar som även rekommenderas (Friberg 2017), avgränsades ett syfte för studien. Enligt Forsberg och Wengström (2015) är det angeläget att lägga ner tid och energi på

(20)

formuleringen av syftet då detta styr det fortsatta arbetet. Därför får det ses som en styrka att syftet växt fram under en tid. Däremot hade det varit till studiens fördel om en ännu noggrannare inventering av ämnet och dess kunskapsluckor hade gjorts initialt innan studiens början, för att bättre kunna vara insatt i ämnet. En kunskapslucka kunde dock skönjas i nuvarande forskning och det var bristen på kvalitativa studier inom området vilket bidrog till valet av en kvalitativ ansats i litteraturstudien. En styrka med studien är att forskningsfrågan strukturerades enligt den POR-modell som Willman m.fl. (2016) tagit fram, vilket underlättade litteratursökningen och resterande steg. Utifrån modellen kunde därmed en noggrann sökprocess och strategi utföras.

Genom att kriterier för inkludering och exkludering identifierades underlättades sökningen och syftet kunde preciseras. Att enbart engelska studier inkluderades kan ses som en svaghet då forskning på andra språk har missats, men och andra sidan är det en styrka att det språk författarparet behärskat har brukats. Då

kommunikation och erfarenheter är mångfacetterade begrepp och har en rad olika uttryckssätt hade en tydligare gränssättning och definition, vilket även SBU (2017) rekommenderar, varit en hjälp i det fortsatta arbetet. En styrka däremot är att studier med låg kvalitet exkluderades vilket höjer kvaliteten på studien. Dessutom begränsades ej sökningen till fulltext via Malmö universitet vilket genererade ökad tillkomst av artiklar, som annars kanske hade missats. En styrka är att inte enbart sjuksköterskor har inkluderats utan även övrig vårdpersonal. Då mycket av den dagliga omvårdnaden och kommunikationen med personer med demens utförs av undersköterskor och vårdbiträden på boenden och sjukhus, var det relevant att även inkludera dem. Paramedicinsk personal inkluderades då de också kan möta personer med demenssjukdom i sin profession och därmed bidra med värdefulla erfarenheter relaterat till kommunikation och samarbete.

Litteratursökning

Genom att metodiskt följa den plan och strategi i litteratursökningen som Willman m.fl. (2016) tagit fram underlättades processen och minskade risken att missa något moment. En styrka med litteratursökningen är att olika resurser som: metodlitteratur, datorstöd, bibliotekariestöd, handledning samt

föreläsningsmaterial använts, vilket givit en god insikt i tillvägagångssätten vid litteratursökning. Nyttjandet av tre databaser inom medicin, psykologi och omvårdnad får ses som en styrka i studien då tillförlitligheten och chansen att uppnå ett mer heltäckande sökresultat ökat.

Genom att en noggrann inventering av möjliga synonymer till de bärande

begreppen gjordes minskades risken att missa viktiga infallsvinklar. För att ge ett exempel har inte enbart BPSD använts utan även de symtom som ingår i

begreppet. Trots användning av engelska ordlistor med definitioner av begreppen identifierades en svårighet i att veta exakt hur de engelska begreppen används och vad de betyder i dess rätta kontext, vilket kan vara en svaghet då en del söktermer kan ha behövt en noggrannare granskning. En styrka med sökningen är att

tekniker som: sökblock, trunkering, boolesk söklogik, citationstecken samt ett kombinerade av ämnesord och fritexttermer använts i enlighet med Fribergs (2017) och Willmans m.fl. (2016) rekommendationer, vilket har lett till att fler artiklar inom området har täckts. En annan styrka är att likadana sökningar utförts i alla databaser men ämnesorden har justerats beroende på databas. Då

studiedesignen är kvalitativ har en lång söksträng för kvalitativa studier från SBU (2017) använts i ett sökblock vilket stärkt chanserna att hitta kvalitativa studier.

(21)

Enligt Friberg (2017) är det till studiens fördel att experimentera med söktekniker, sökfunktioner och kombinationer av sökord för att slutligen kunna hitta den optimala strategin för sökningen. Därför får det ses som en styrka att sökningarna finjusterats och experimenterats fram genom studiens gång.

Granskning av studier

Ambitionen var att granskningen av relevansen samt kvaliteten skulle utföras av två oberoende granskare vilket SBU:s metodbok även rekommenderar (2017). Men på grund av rådande omständigheter och tidsbrist kunde detta inte utföras. Detta får ses som en svaghet med studien då författarparet kan ha påverkat

varandra i bedömningen genom att de fick insyn i den andres granskning. Valet av SBU:s flödesschema av urvalsförfarande samt SBU:s granskningsmall gjordes på grund dess tydlighet, tillförlitlighet som källa samt för att säkerhetsställa

bedömningen (Bilaga 2, 3). En svaghet gällande användningen av SBU:s

kvalitetsgranskningsmall var att författarparet ej säkerställde initialt att de förstått mallen och frågorna på liknande sätt, något som annars hade underlättat

granskningen. Däremot diskuterades oklarheter kring frågorna kontinuerligt under kvalitetsgranskningen. Att enbart tre av tio artiklar ansågs ha hög kvalitet kan ses som en svaghet i studien.

Analys och sammanställning

Genom att analysen av artiklarna utfördes av två oberoende granskare i enlighet med SBU (2017) minimerades risken för bias vilket ses som en styrka. Dessutom ökade tillförlitligheten då fler synvinklar erhölls. En svårighet uppstod i analysen kring vilka koder som skulle inkluderas rörande kommunikation och erfarenheter vilket troligtvis hade ett samband med icke tillräckligt utförliga inklusions- och exklusionskriterier kring dessa begrepp. En styrka är att de tio inkluderade studierna visar på en bredd då de bland annat representeras från fem olika länder, tar upp olika vårdmiljöer och vårdsituationer.

Resultatdiskussion

Behovet av att förstå och förbättra sättet som vårdpersonal kommunicerar med personer som har BPSD har identifierats både innan och under studien, vilket tyder på att information gällande ämnet är av betydelse att sammanställa. Från det samlade resultatet har behovet identifierats, såväl inom sjukhus och vårdhem, att vårdpersonal söker strategier och metoder för att kunna nå, kommunicera och icke-farmakologiskt vårda personer som visar flera former av BPSD (Griffiths m.fl. 2013; Kolanowski m.fl. 2010). Det är samma efterfrågan till

icke-farmakologiska interventioner och behov för kommunikationsmetoder som drev studien till att utföras från första början (Clevenger m.fl. 2012; Vasse m.fl. 2010). Därav kommer vårdpersonalens erfarenheter presenteras och förklaras i

resultatdiskussionen med förhoppningen att kunna användas till att gynna kommunikation mellan vårdpersonal och personer som har BPSD.

Kommunicera verbalt och icke verbalt

Att bryta språkbarriärer i den verbala kommunikationen kan vara en av de mest effektiva metoderna vårdpersonal har för att minska agitation hos personer med demens. Vårdpersonal som lyckas identifiera att en person med demens förlorat sin förmåga att tala ett gemensamt språk blir mindre aggressiva om personal kan tala så mycket som ett par ord på personens modersmål (Cooper m.fl. 2017). Att personer med demens kommer med stor sannolikhet förlora språk som de lärt sig utöver sitt modersmål nämns även i Skog (2016) som även stärker att det är ett

(22)

problem som vårdpersonal bör uppmärksamma. En följd kan således bli att om personen med demens inte förstår orden som personerna talar runt omkring hen så kan hen bli understimulerad och riskerar bli mer apatisk och nedstämd

(Ragneskog 2013). Därav kan en möjlig resurs för vårdpersonal vara att lära sig eller ha en lista på små ord och fraser som de kan använda i konversation tillsammans med personer som visar agitation eller nedstämdhet. Ord som hälsningsfraser, komplimanger eller liknande kan vara den inledande metod som skapar kontakt och senare gynnar omvårdnadsåtgärder som följer.

Bruket av sinnesstimulerande metoder uppmärksammas som ett gynnande sätt att föra och skapa en god kommunikation. Vårdpersonal som använde musik eller sång som ett redskap för att nå personerna med demens såg en mindre förekomst av BPSD, samt upplevde bättre samvaro och stämning (Bergland m.fl. 2015; Hammar m.fl. 2010; Lykkeslet m.fl. 2014). Att människor, vid sjukdom och överlag, finner ro och behag av musik har noterats hos personer inom omvårdnad så tidigt som Florence Nightingale (Nightingale 1969). Att musik har en unik inverkan på personer uppmärksammas även av Rangeskog (2013) som menar att musik sätter sig i minnet på ett specifikt vis och gör att personer med demens fortfarande kan komma ihåg sånger eller melodier. Det poängteras även av Skog (2016) att den gynnande effekten musik och sång har på kommunikation genom att det skapar en samvaro och gemenskap som hjälper personen med demens att verklighetsförankra sig själv. Dock är musik inte den enda sinnesstimulering som uppmärksammats. Fysisk beröring visar sig även vara ett starkt redskap som vårdpersonal brukar för att kommunicera och minska förekomst av oro och aggression på ett icke-verbalt sätt (Lykkeslet m.fl. 2014; Skovdahl m.fl. 2004; Skovdahl m.fl. 2007). Tidigare har BPSD kunnat spåras till otillräcklig

tillgodoseende av personliga behov hos personen med demens, bland behoven inkluderas personliga och emotionella behov som bekräftelse och uppmärksamhet (Lindqvist 2015). BPSD som olika grader av nedstämdhet och apati har också kunnat kopplas till understimulering från omgivningen kring personen med demens (Ragneskog 2013). En möjlig slutsats kan då vara att vårdpersonal bör ha i åtanke hur de kan stimulera sinnen hos personerna med demens. Bland annat genom fysisk beröring och ljud som musik och sång. Därav bör vårdpersonal utbildas i hur de kan använda sinnesstimulering för att aktivt förebygga BPSD och skapa en bättre vårdmiljö för både vårdpersonalen och personerna med demens. Dock uppmärksammas av Skog (2016) att musik inte är något som varje person med demens nödvändigtvis kommer uppskatta. Samt att varje person inte heller kunde finna ro vid fysisk sinnesstimulering som taktil massage (Skovdahl 2007). Därför bör vårdpersonal som vill bruka sinnesstimulerande metoderna i

kommunikationen utvärdera och anpassa tillämpningen till varje unik person med demens och förekomst av BPSD.

Förstå det personen kommunicerar

Genom vårdpersonalens erfarenheter observeras att närvaro och uppmärksamhet i samtalet är en omslutande och betydelsefull aspekt till god kommunikation. Vårdpersonal som var fullt uppmärksamma och närvarande i ett samtal kunde tidigt uppfatta kroppsspråk på personen med demens när hen börja bli orolig eller arg (Bergland m.fl. 2015; Lykkeslet m.fl. 2014). Dessutom kunde vårdpersonal som aktivt lyssnade framkalla mindre frustration hos personer med demens (Skovdahl m.fl. 2004). Edberg m.fl. (2007) poängterar att BPSD som agitation inte ligger ogrundad, utan istället att det är genom agitationen som personen med demens kommunicerar och förmedlar en oro eller ett problem i det som händer.

(23)

Därför är det av stor betydelse för vårdpersonalen att visa uppmärksamhet gentemot vårdmiljön, personen de vårdar och sig själva, för att kunna identifiera orsaken till BPSD (Lindqvist 2015; Marcusson m.fl. 2011). Erfarenheterna som vårdpersonalen visar kan även kopplas med validation metoden, där

vårdpersonalens lyhördhet och stöd visar personen med demens respekt och inger trygghet och säkerhet (Feil 1994). En möjlig slutsats kan därav vara att aktivt lyssnade på personen med demens och visa fullkomlig närvaro i samtalet genom sitt kroppsspråk kan minska förekomsten av BPSD. Både för att personen med demens ska kunna känna sig respekterad och validerad, samt för att personalen själva ska kunna se och förstå mönstret i personens BPSD.

Kunskap om dåtida händelser är en gynnande kommunikationsresurs för

vårdpersonal, både vad personen med demens själv upplevt under sitt liv och vad som hänt i världen. Det framkommer att en effektiv strategi för att gynna och bibehålla god verbal kommunikation är att lyfta ett samtalsämne om just ”hur det var förr” (Bergland m.fl. 2015; Inkley och Goldberg 2016; Lykkeslet m.fl. 2014). Samt att ämnen som då lyftes både kunde vara av en öppen och allmän karaktär, eller av en personlig form, beroende på om samtalet i frågan utfördes i ett enskilt- eller gruppsammanhang (a.a.). Gynnande till kommunikation genom att hjälpa personerna med demens komma ihåg positiva minnen överensstämmer med kunskap gällande metoden reminiscens (Isacs & Wallskär 2004). Forskning visar att vid korrekt tillämpning kan reminiscens leda till en bättre förståelse för vilka intressen personen med demens har, samt att det är ett sätt att hantera och

proaktivt förebygga vissa BPSD (Elias m.fl. 2015; Soniya 2015). En slutsats kan således vara att vårdpersonal behöver mer kunskap om historia och ”hur det var förr” för att kunna nå och förstå personerna med demens. Kunskap om tiden kan hämtas från flera källor, och vårdpersonal bör motiveras till att söka

informationen, bland annat från: personerna med demens, personernas anhöriga och varandra i vårdteamet. Stöd till att söka information från personer med demens, deras anhöriga och inom vårdpersonalen finns i tidigare forskning och från statlig myndighet (Läkemedelsverket 2008; Sullivan m.fl. 2011).

Slutligen, och kanske det svåraste att hantera, är aspekten av tid och hur den påverkar kommunikationen och förståelsen. Vårdpersonalens erfarenheter visade att personer med demens behövde olika mycket tid för att kunna förstå

kommunikationsmetoder och kunna ta del av dem (Griffiths m.fl. 2013; Lykkeslet m.fl. 2014; Skovdahl m.fl. 2007). Vårdpersonalen visade även att om tid inte kunde tillhandahållas för att skapa tillit hos personen med demens så kunde samtal och situationer bli för hastiga och framkalla agitation (Kontos m.fl. 2010). Det förklaras i Lindqvist (2015) att redan vid de milda formerna av demens

förekommer symtom som svårigheter att: tänka fort, klara av stress, planera eller fatta beslut. Samt att i stunder där tid inte finns för personen med demens att göra saker i sin egen takt blir samtliga symtom påverkade och frammanar oro och agitation (a.a.). Det är därför tålamod i kommunikation poängteras som en av de mest betydelsefulla aspekter att visa med både sin verbala och icke-verbala kommunikation (Lindqvist 2015; Ragneskog 2013). Dock uppstår det en möjlig problematik som Egede-Nissen m.fl. (2012) poängterar, att vårdpersonal inom äldrevården arbetar med pressade tidsscheman. Tidspressen gör att det blir problematiskt för personalen att ha i åtanke samt tillhandahålla förmågan att ge personerna med demens den tid som de behöver. Men det är trots denna brist som innebörden av tid inte kan missas och vårdpersonal bör därför motiveras till att kunna ge den tid som kommunikationen behöver. Att de visar tålamod och inte ge

(24)

upp för tidigt kan möjligtvis vara bland de mest essentiella resurser som

vårdpersonalen kan visa i kommunikationen. Dels för att personen med demens behöver tiden att kunna tolka och förstå, men även för att vårdpersonalen behöver tid att lära sig förstå personen de kommunicerar med.

KONKLUSION

För vårdpersonal av alla olika professioner kan sättet de kommunicerar på och medvetenheten om hur de kommunicerar variera från person till person. Att själv kunna använda både verbal och icke-verbal kommunikation på ett sätt som når personer med demens har sina hinder, speciellt om personen i fråga även har någon form av BPSD. Kunskap har visats vara en väldigt betydelsefull del i kommunikationen. Både faktakunskap gällande kommunikationsmetoder, samt personlig kunskap om personen och vad personen själv förstår, uppfattar och tycker om. Det har även observerats att bland förutsättningarna som gynnar kommunikation är en förståelse för helheten som kommunikationen sker. Att kunna observera ett samtal från personen med demens perspektiv och förstå vikten av fullkomlig närvaro och dedikation till ett samtal, samt visa respekt genom att tillhandahålla tiden som behövs för att ett budskap ska kunna nås fram. Resultaten som presenteras är aspekter av kommunikation som bör finnas i åtanke vid flera enheter av hälso- och sjukvård, inte bara vid vård av personer med

demens. Men för personerna i fråga, personerna som har demens och BPSD, krävs alla möjligheter för kommunikationsstöd från vårdpersonalen. Inte bara för att vårda en person som är aggressiv, deprimerad eller orolig Utan också för att personen med demens inte ska behöva känna eller uppleva symtomen från första början.

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH

KVALITETSUTVECKLING

Ur litteraturstudien kan en uppfattning fås av att vårdpersonalen har varierande grad av insikt gällande ämnesområdet kommunikation med personer som har demens och BPSD. Genom resultat från studien uppfattas det att informationen som vårdpersonalen söker finns i litteratur och forskning, men att problem finns i hur informationen uppfattas av vårdpersonalen själva. Att veta och förstå hur personen med demens upplever sin omgivning och vad personen finner

oroväckande, förvirrande eller agiterande är kunskaper som vårdpersonal måste söka och förstå hos varje unik person de vårdar. En förhoppning med resultatet från vår litteraturstudie är att kunna fylla i den observerade kunskapsluckan som vissa studier visar behov av. Samt att resultatet kan vidare belysa och

uppmärksamma större problem inom hälso- och sjukvård i allmänhet. Så som tidspress hos vårdpersonalen och okunskap om hur vården kan anpassas efter den unika personens behov.

Ett fortsatt kunskapsbehov har identifierats hos författarna som rör de mer ovanliga BPSD-symtomen, som hallucinationer och vanföreställningar, och hur sjuksköterskor kan nå fram till personerna med demens som upplever dem. En observation från resultatet är att mer forskning behöver göras gällande hur

(25)

kommunikation. Samt hur de kan träna och reflektera över informationen

tillsammans i vårdteamet. Kunskapen om metoder och strategier finns, nu behövs det läras ut till vårdpersonalen. Inte bara inom äldreomsorg, utan alla enheter som kan ta emot en person med demens och är i risken att få BPSD.

Figure

Tabell 1. POR-modell, fritt återgivet från Willman m.fl. (2016).
Tabell 2. Inklusions- och exklusionskriterier.
Tabell 3. Sökschema.
Tabell 4. Kategorier.
+2

References

Related documents

Specificitet innebär andelen personer som identifierats som ”sant negativa”, det vill säga som genom mätinstrumentet identifierats som personer utan problem och som i

Validation of the Alcohol Use Disorders Identification Test and the Drug Use Disorders Identification Test in a Swedish sample of suspected offenders with signs of mental

I den svenska manualen finns gränsvärden utifrån den 90:e percentilen (den 10:e percentilen för självbild). För depressionsskalan (BUS-D) anges gränsvärdet till 23 poäng

Det syftar till att underlätta, systematisera och strukturera bedömning och dokumentation av risk- och skyddsfaktorer till unga som uppvisar, eller är i risk för,

Det ursprungliga syftet med formuläret var att det skulle användas med föräldrar till barn som remitterats till klinisk utredning för ADHD eller närliggande diagnoser

För att få fram normalvärden för Jag tycker jag är-2 har man låtit en sådan representativ grupp besvara formuläret och sedan har man räknat ut totalpoäng, medelvärde

Eftersom KASAM mäter känslan av sammanhang, som är både en personlig och individuell upplevelse, finns inte gränsvärden framtagna för vad som kan anses vara

För tolkning av resultatet räknas ett medelvärde ut för de frågor som mäter respektive aspekt av sömnbesvär (sömnkvalitet, 4 frågor; uppvaknandebesvär, 3