Orsaken bakom negativa uttalanden om Arbetsförmedlingen

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

10 poäng

Orsaken bakom negativa uttalanden om

Arbetsförmedlingen

- en intervju undersökning om vad de negativa kommentarerna kan

bero på

The cause behind negative comments about employment service

- an interview study about what is behind the negative comments

Madeleine Rockstedt

Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng Höstterminen 2007

Examinator: Marita Flisbäck Handledare: Nils Andersson

SAMMANFATTNING

Min studie syftar till att få reda på vad som ligger bakom några av de negativa uttalanden som figurerar kring Arbetsförmedlingen (Af) och genom att berätta om Af:s verksamhet försöka höja kunskapsnivån om Arbetsförmedlingen. Jag har med hjälp av fem kvalitativa intervjuer kommit fram till att det i intervjupersonernas fall i det stora hela handlar om frustration och bemötandet samt okunskap om Af:s verksamhet vilket har lett till felaktiga förväntningar. Ett intressant resultat var att intervjupersonerna trots sina negativa uttalanden inte var särskilt negativa i sin inställning under intervjutillfället, och detta förklarar jag med att det handlar om enstaka händelser, som leder till ilska och frustration, som ligger bakom – det handlar inte om att allt Arbetsförmedlingen gör är negativt.

Jag ville också få en inblick i hur fem företag och organisationer ser på Arbetsförmedlingen och höra vilka anledningar de trodde låg bakom de negativa uttalandena. För att få deras perspektiv träffade jag fem personer från olika företag för intervjuer, och det kom fram att de flesta av dessa företag också var relativt positiva till Af. Även här såg jag dock bristande kunskaper om Arbetsförmedlingens verksamhet. Olika åsikter om anledningen till kritiken kom fram, men i stort sett handlar det om bemötandet, resursproblem och massmedias påverkan samt klass och felaktiga förväntningar.

Som analysinstrument till dessa totalt tio intervjuer använder jag mig av flera olika teorier: medias påverkan, social psykologi, okunskap och vägledningsteorier. Jag menar att dessa förklarar den bredd resultatet från intervjuerna gav.

Nyckelord: arbetsförmedling, negativa uttalanden, kritik, frustration, bemötande, okunskap, felaktiga förväntningar, massmedia, resurser, klass, vägledning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

5

1.1 Bakgrund 5

1.2 Syfte och frågeställning 7

2. KUNSKAPSBAKGRUND

7

2.1 Industrialiseringen – så skapades nya yrken och arbetstillfällen 7 2.2 Arbetsförmedlingens uppkomst – en kort historik 8 2.3 Arbetsförmedlingens verksamhet idag 8 2.4 Aktuell kritik mot Arbetsförmedlingen 9

2.5 Tidigare forskning 10

3. TEORI

11 3.1 Medias påverkan 11 3.2 Socialpsykologi 12 3.3 Kunskapsbrist 13 3.4 Vägledningsteorier 14

4. METOD

15 4.1 Utgångspunkt 15 4.2 Val av metod 16 4.3 Urval 17 4.4 Genomförande 18

5. PERSPEKTIV FRÅN NÄRINGSLIVET

19 5.1 Kunskapen om Arbetsförmedlingen 20 5.2 Synen på Arbetsförmedlingen 20

5.3 Kritiken och negativa uttalanden om Arbetsförmedlingen 21

6. RESULTAT

23 6.1 Livssituationer 23 6.2 Kunskapen om Arbetsförmedlingen 24 6.3 Bemötandet 25 6.4 Positivt om Arbetsförmedlingen 27 6.5 Negativt om Arbetsförmedlingen 28 6.6 Synen på Arbetsförmedlingen 30

7. ANALYS

32

7.1 Tolkning av resultaten från intervjuerna med intervjupersonerna 32

7.2 Slutsatser 35

8. DISKUSSION

35

8.1 Metoddiskussion 35

8.2 Diskussion av bakgrund och resultat 36 8.3 Förslag till fortsatt forskning 39

KÄLLFÖRTECKNING

40

BILAGOR

Bilaga 1 42

1. INLEDNING

Undersökningen handlar om att försöka få reda på vad som ligger bakom de negativa uttalanden man ibland hör om Arbetsförmedlingen. Fem djupintervjuer ligger som bas, men för att få en uppfattning om hur Af uppfattas av näringslivet har jag även pratat med fem företag och organisationer. Det handlar inte om att generalisera utan om att se vad som ligger bakom just dessa individers negativa uttalanden, och vad just de uttagna företagen anser om Af och vad de tror de negativa uttalandena kan bero på. Det handlar om att få en förståelse för de uttalanden som förekommer i negativ form.

1.1 Bakgrund

Sedan länge pågår en debatt i Sverige om den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt LO-rapporten En svår match – om vägval i förmedling av jobb och aktiva program har huvudfokus varit att förmedlingen gör för lite eller fel saker, och en omfattande facklig kritik har rests mot bemötandet som arbetssökande fått av Af. Jag kommer därför att granska bemötandet lite närmare. Författarna menar dock att den huvudsakliga kritiken bottnar i annat och skriver om arbetsmarknadspolitiken, den svenska modellen och arbetslinjen (Westerlund 2007, s. 3). Rekryteringsenkäten 2004/2005 beskriver hur företagen värderar Af och enligt denna ger sju av tio företag dåligt betyg vad gäller matchningen av arbetskraft och angående löpande kontakter med företagen. Trots det tyckte 66 procent att serviceandan var god eller mycket god och som helhetsbedömning var ca hälften nöjda (Svenskt Näringsliv 2005, s. 17).

I Politikens medialisering diskuteras den maktfaktor media har att sortera och välja det som sätts på dagordningen. ”Verkligheten” som lyfts fram i media menar man är den verklighet vi upplever (Hansson 2005, s. 1), och slutsatsen är att media fått en klart större roll som maktfaktor i samspelet mellan medborgare, politiker och media (Hansson 2005, s. 30). Det går enligt författaren att manipulera och få ut sitt budskap i medierna (Hansson 2005, s. 14), och han anser det därför av vikt att kritiskt granska det man ser, hör och läser samt ta till flera källor vid informationsinhämtning (Hansson 2005, s. 29). Arbetsförmedlingen figurerar en del i press och tv och ser man till rapporten Mediernas Vi och Dom, har medierna betydelse för vår förståelse och utgör en

viktig källa för våra uppfattningar, och det anses vara den viktigaste källan till kunskap om sammanhang vi själva inte är bekanta med (Camauer & Norstedt 2006, s. 9-10).

De undersökningar jag tar upp under tidigare forskning visar att det förekommer brister i hur Arbetsförmedlingen fungerar, att förtroendet för Af har minskat, att synen inte är särskilt positiv från ungdomar och hur rykten påverkar.

Målen Af arbetar mot uppfylls dock och i vissa fall med råge. Mål ett för riket säger att minst 36 procent av nyinskriva skall få jobb senast efter 90 dagar, Mål två för riket säger att minst 128 300 av utrikesfödda kvinnor och män skall få arbete, Mål tre för riket säger att minst 70 procent av de som gått arbetsmarknadsutbildningar senast efter 90 dagar skall ha fått arbete, och Mål fyra för riket säger att minst 54 220 kvinnor och män med funktionshinder skall ha fått ett arbete (muntlig källa, Af).

Af är en myndighet som bidrar till att minska arbetslösheten i samhället. Det förekommer att man bemöts med negativa uttalanden och kommentarer när man nämner dem, och det handlar ofta om att de ingenting gör eller kan göra för att hjälpa den arbetslöse. Detta tycker jag är viktigt att finna förklaring till samt uppmärksamma. Egen och andra kursares erfarenheter efter praktik på Af visade att Arbetsförmedlingen gör mycket mer än vi trodde, och därför antar jag att denna kunskapsbrist gäller även andra. Då Af bidrar till samhällsnyttan är det viktigt att så många som möjligt känner till hur verksamheten fungerar. Därför informerar jag kort om Af:s verksamhet.

De negativa uttalanden som förekommer är viktiga att förklara eftersom förklaringar kan leda till att eventuella brister uppmärksammas, vilka sedan förhoppningsvis leder till förändringar till det bättre.

Min hypotes är att det kan handla om dålig eller utebliven marknadsföring från Af:s sida – och därigenom okunskap, vilket p. g. a. felaktiga förväntningar kan ligga till grund för de negativa kommentarer man ibland blir bemött med när man nämner denna myndighet – samt att media är inblandade via diverse deprimerande historier. Man hör sällan det som är bra utan alltid det dåliga. Dessutom tror jag att bemötandet spelar stor roll och att egen eller närståendes dåliga upplevelser bidrar genom hörsägen.

Min undersökning är av intresse för Arbetsförmedlingen som bemöter negativa uttalanden ofta och för studie- och yrkesvägledaren som har kontakt med ungdomar på väg ut i arbetsliv/arbetslöshet/studier och därmed har chans att informera eleverna på vilka sätt Arbetsförmedlingen kan hjälpa dem vidare i livet. Hela samhället tjänar på en större insikt i vad Af gör, och därför har jag valt att dels informera om Af:s verksamhet och dels försöka komma fram till vad som ligger bakom negativa uttalanden om Af.

1.2 Syfte

och frågeställning

Syftet med studien är att ta reda på vad som ligger bakom de negativa uttalanden man ibland hör om Arbetsförmedlingen. Det handlar inte om att generalisera utan om att se bakgrunden/anledningen till varför just de personer jag mött och intervjuat kommenterar denna myndighet negativt. Med bakgrund av detta ställer jag följande frågor:

Hur upplever intervjupersonerna Arbetsförmedlingen? Hur kan bemötandet påverka inställningen till Af?

Varför har de intervjuade individerna uttalat sig negativt om Af?

Vad kan ligga bakom de negativa uttalanden som cirkulerar kring Arbetsförmedlingen?

Under undersökningens gång upptäcktes att intervjupersonernas syn på Af förändrats till det positiva, vilket jag också vill försöka förklara. Mitt antagande är att en förändrad livssituation samt större objektivitet vid intervjutillfället bidrog till detta.

2. KUNSKAPSBAKGRUND

2.1 Industrialiseringen – så skapades nya yrken och arbetstillfällen

I och med industrialiseringen tog ett nytt liv och samhälle form. Dygnet delades in i arbetstid och fritid även om det till en början inte handlade om så stor del fritid (Ambjörnsson 2001, s. 40). Nya mer svårdefinierade yrkesgrupper (tjänstemän) växte fram och tekniken kom att ersätta det manuella industriarbetet. När den offentliga sektorn uppstod kom även många kvinnor att yrkesarbeta (Hansen & Orban 2002, s. 15-16). Stora förändringar i yrkesstrukturer och arbetsvillkor har kommit som efterverkning till industrialiseringen (Hansen & Orban 2002, s. 29). För att kunna placera alla rätt samt få rätt kompetens allteftersom tekniken sköt fart men framförallt för att komma tillrätta med det allt större antal arbetslösa, behövdes någon form av företag/myndighet och genom att se hur bl.a. Tyskland hanterade detta så uppstod tanken på Arbetsförmedlingen (Delander et. al 1991, s.18).

2.2 Arbetsförmedlingens uppkomst – en kort historik

Man kan se utvecklingen av denna myndighet som uppdelad i två stora delar – det handlar om perioden 1902 -1940 då den drevs kommunalt och åren därefter då den har drivits av staten. För den kommunala arbetsförmedlingen bestod arbetsuppgifterna i stora drag endast av enkel platsförmedling och av arbetslöshetskontroll samt statistikföring. Men då Af blev statlig utvidgades verksamheten till att även handla om arbetsvård och yrkesvägledning, det utvecklades system för rese- och flyttningsbidrag och det genomfördes ackvirering av arbetskraft (Delander et. al 1991, s. 10). Den viktigaste förändringen var den ökade personalstyrkan (Delander et. al 1991, s. 36). I och med strukturförändringar ökade svårighetsgraden för Af:s uppgifter. Det gällde att hjälpa de arbetslösa finna nya yrken eller nya städer att jobba i. Vid slutet av 60-talet handlade det om självbetjäning i större grad. Försök gjordes med öppen förmedling där de sökande själva tog kontakt med arbetsgivarna enligt listor över lediga arbeten uppgjorda av Af och man införde telefonanmälan för arbetslösa a-kassemedlemmar. Det uppstod fackexpeditioner där man delade in kontoren efter större yrkesområden (Delander et. al 1991, s. 45). Under 70- och 80-talen genomfördes stora förändringar vad gäller moderna tekniska hjälpmedel, ny arbetsfördelning och nya resurser för yrkesinriktad rehabilitering. Af kom att bygga på tre grundfunktioner: information, platsförmedling och arbetsförberedande åtgärder. Det blev mer aktiviteter och vägledning i grupp, mer självservice för vissa arbetssökande via t.ex. platsautomaterna medan det gavs större service åt arbetsgivarna än det varit tidigare. Arbetsförmedlingen har förändrats från att ha setts som ett anvisnings- och kontrollorgan till att ses som ett serviceföretag (Delandet et. al 1991, s. 120).

2.3 Arbetsförmedlingens verksamhet idag

I stort kan man säga att Af har 9 tjänster, varav 2 riktar sig mot arbetsgivarna och 7 mot arbetssökanden. De två tjänsterna mot arbetsgivarna är: Rekrytera nya medarbetare och Utbildning inför rekrytering medan de sju tjänsterna för arbetssökande är: Söka arbete, Förbättra ditt arbetssökande, Vägledning till arbete, Utbildning till arbete, Anpassa din arbetssituation, Klargöra dina arbetsförutsättningar och Starta eget företag.

Dessa tjänster arbetar olika arbetslag med. Ett matcharlag arbetar mycket mot arbetsgivarna, ett rehablag arbetar med funktionshindrade, det finns ett lag för

utbildning och vägledning, ett lag arbetar med den nya jobb- och utvecklingsgarantin där långtidsarbetslösa kan få hjälp, ett lag arbetar med den gamla aktivitetsgarantin som är på väg att fasas ut och ett arbetslag svarar för direktservice där de som har enklare ärenden kan komma in utan att beställa tid. Dessa finns på samtliga Arbetsförmedlingar. På Samverkan som är en specialförmedling i samarbete med Försäkringskassan och Malmö Stad finns också kartläggningslaget där individen utreds för senare placering i det lämpligaste arbetslaget. Under avd. finns en del underavdelningar, bl.a. finns under matcharlaget en speciell avdelning som arbetar mot ungdomar, en avdelning som coachar och en avdelning som heter SIN vilket står för särskild introduktion utomnordiska invandrare. Under rehabavdelningen finns SIUS vilket står för särskilt introduktions- och uppföljningsstöd samt OSA som står för skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare.

Tjänsterna handlar i korthet om att bl.a. hjälpa till med att följa med och vara på plats på nya arbetsplatsen tills vederbörande själva klarar av det – det kan röra sig om problem från språksvårigheter till funktionshinder men där personerna bedöms klara av arbetet när de känner sig hemma i miljön. Det kan även handla om enklare saker som hjälp med CV, att vägledas till nya arbets- eller utbildningsområden eller att få hjälp med arbetsredskap vid behov. Till viss del ackvireras även arbeten, d.v.s. Af letar upp och utformar arbete som passar den sökande. De bidrar med korta specialutbildningar enligt arbetsgivares önskemål. Detta är en del av vad Af gör, men den största tjänsten är att söka arbete och det är därmed även den största delen av deras verksamhet.

Det finns möjligheter för de flesta att bli styrkta via Af:s tjänster. Man skall dock komma ihåg att Af aldrig är skyldig att ge en arbetssökande ett arbete, utan att det endast handlar om en hjälp för att sedan själv kunna finna jobb (muntlig källa, Af).

2.4 Aktuell kritik mot Arbetsförmedlingen

Under sommaren 2007 hade Sydsvenskan en artikel med rubriken Kritikstorm mot arbetsförmedlingen (Sydsvenskan 30/6 2007). En tidigare artikel med citat från Arbetsförmedlingen till en långtidsarbetslös låg som grund för denna läsarstorm. Inläggen i artikeln handlar om avstängning från a-kassan, bemötandet och kommentarer från handläggaren vilket gjort att den arbetslöse känt sig mindre värd och om hur det är att vara tvungen att ta arbete med en lön stor som en tredjedel av den ursprungliga. Avdelningen för kundrelationer på AMS har i ett brev påtalat att det på ett år

kommit in drygt 2000 ärenden, varav ca 60 procent handlar om synpunkter på service/bemötande samt kontrollfunktionen inom arbetslöshetsförsäkringen. Som kommentar till detta antar de att kombinationen av service och kontroll kan upplevas negativ för kund/arbetssökande. De menar också att personer kan befinna sig i en ansträngd situation och uppleva osäkerhet inför framtiden och att detta i kombination med regler och skyldigheter gör att informationen som ges om deras uppdrag och de stöd Arbetsförmedlingen kan bistå med faller i skymundan. De anser också att graden av förväntningar som kan finnas även kan ha inverkan på upplevelsen av bemötandet och service. I brevet står även att AMS under hösten skall påbörja en djupare intern analys av inkomna ärenden, vilka kan komma att ligga till grund för eventuella förändringar och kompetensutveckling inom Af (skriftlig källa, AMS).

2.6 Tidigare forskning

Jag hittade ingen tidigare forskning som stämde in på det jag undersöker – nämligen vad de negativa uttalandena om Af beror på, utan har tittat på några närliggande istället.

Ett examensarbete visade att vad gäller ungdomar så är synen på Af inte så positiv, det handlar om felaktiga förväntningar och att de påverkas av saker de hör ryktesvägen (Sacipovic & Neikter 2007).

En Saco-undersökning handlar om hur arbetslösa akademiker upplever kontakterna med Af och hur de skulle vilja att de fungerar. Rapporten visar på betydelsen av bra kommunikation om vad arbetssökande kan förvänta sig av Af och vad förmedlingen förväntar sig av den sökande. De menar att bättre förklaringar på vad Af är till för kan undvika onödiga missförstånd och frustration. De drar en möjlig slutsats att om målet är att förmedlingen skall vara kapabel att stödja sökande med skiftande och specifika behov krävs att Af organiseras så att specialiserade kompetenser kan byggas upp och bli tillgängliga. De ser två områden som utifrån kundperspektivet påverkar kvaliteten: i vilken mån Af klarar bemöta arbetssökande korrekt samt givandet av kvalificerat stöd och bistå olika behov (Wennström & Diehl 2005).

Riksrevisionen har granskat Af:s effektivitet, produktivitet och rollen i matchningsprocessen och kommer bl.a. fram till att funktionssättet har påverkats av lågt förtroende, få arbetsgivarkontakter och att det vuxit fram privata alternativ (Riksrevisionen 2006, s. 7). Bedömningen som görs är att det finns stora brister i hur Af

fungerar, och de visar att betydelsen vid matchningsprocessen och förtroendet för dem har minskat. Regeringen rekommenderas göra en övergripande översyn av den offentliga arbetsförmedlingen (Riksrevisionen 2006, s. 11). Riktlinjerna för arbetsgivarkontakter lyftes fram 2006 med betoning på en mer central roll samt effektivitet. De menar att ökat förtroende och tillit hos arbetsgivarna ökar Af:s betydelse på arbetsmarknaden och då stärks även rollen i matchningsprocessen (Riksrevisionen 2006, s. 70). Åtgärder har vidtagits men inte utvärderats.

3. TEORI

3.1 Medias påverkan

Massmedia spelar en grundläggande roll med djupgående inverkan i dagens samhälle. Medierna förser oss med och formar mycket av den information vi använder i vardagen (Giddens 1998, s. 429). När massmedia studeras är den nära kopplad till ideologins roll i samhället, vilket innebär den påverkan idéer har på åsikter och handlingar (Giddens 1998, s. 414). Enligt undersökningar är nyhetsrapporteringen i TV vinklad. Det finns många teorier om massmedia. Innis och McLuhan menar att TV påverkar människors beteende och attityder, medan Habermas uppmärksammar rollen media spelar när det gäller att skapa en offentlig sfär med allmän opinion och debatt (Giddens 1998, s. 429).

Teorin om tystnadsspiralen som Noelle-Neumann förespråkar utgår från människan som ingår i olika sociala sammanhang där vi inte bara utgår från oss själva utan också från omgivningen. En del av denna kallas opinionsklimat, vilket innebär att det alltid finns opinioner som är i majoritet medan andra är i minoritet. Detta kan uppfattas och avläsas av människor som anpassar sig till opinionsklimatet beroende på hur de uppfattar det. Villigheten att uttrycka sin åsikt är beroende av huruvida den egna åsikten är i majoritet eller inte (Strömbeck 2000, s. 118). Om den egna åsikten är i minoritet tenderar människan att tystna och beteenden påverkas därför av intrycket av det kollektiva opinionsläget. Grunden för fenomenet är beroende av den sociala omgivningen och rädslan för isolering (Strömbeck 2000, s. 119). Medierna spelar en central roll eftersom det främst är ur dem information hämtas om opinioner och deras styrka. Genom att de som är i minoritet inte vågar uttrycka sin åsikt uppstår sedan en tystnadsspiral (Strömbeck 2000, s. 122). Samma fenomen beskrivs av Angelöw & Jonsson (2000, s.

145-147) som nämner just svårigheten att hävda en minoritetsuppfattning mot en majoritetsuppfattning.

Enligt teorin om mediernas dagordningsfunktion är det bilden av verkligheten som ligger till grund för våra handlingar och uppfattningar. Vi tar saker för givna utan att reflektera över dem, och vi uttalar oss om saker utan att ha egna erfarenheter som grund för våra uppfattningar. Vi använder istället den interpersonella kommunikationen och den medierade informationen i vår vardag (Strömbeck 2000, s. 146). Med mediedagordning menas de artiklar och inslag som görs och den grundläggande idén bakom teorin är att medierna har makt att påverka vad som anses vara viktiga frågor (Strömbeck 2000, s. 150). Mediebilden av verkligheten är inte samma sak som den faktiska verkligheten och därmed blir förhållandet däremellan komplicerat och föränderligt (Strömbeck 2000, s. 164).

3.2 Socialpsykologi

Introduktion till socialpsykologi tar upp kombinationerna frustration och aggressivitet

samt låg självkänsla och aggression (definition här: ett beteende vars avsikt är att orsaka skada eller smärta). Detta kan orsakas av att man inte uppnår mål som t.ex. att bli accepterad eller få social status. Aggressiviteten ses som nära förknippad med en känsla av värdelöshet, och när självkänslan angrips tillgriper vi gärna ilska som försvar. Låg självkänsla är den grundläggande orsaken till aggression (Angelöw & Jonsson 2000, s. 235-236). Frustrations- aggressionshypotesen handlar enligt Baron & Byrne om att när du inte får det du vill ha eller förväntat dig blir du frustrerad vilket kan leda till aggression (Baron & Byrne 2000, s. 448). Denna hypotes går ut på att en mängd olika förutsättningar – speciellt frustration, eller hinder av målinriktat slag spelar in. Frustration kan driva personen mot att försöka skada orsaken bakom frustrationen (Baron & Byrne 2000, s. 441). Myers tar också upp frustrations- aggressionsteorin och menar att aggression är en naturlig respons på frustration, (Myers 1999, s. 385) och frustration kommer ur gapet mellan förväntningar och insikter.

Teorin om kognitiv dissonans handlar om när beteendet skiljer sig från attityden och du uppför dig på annat sätt än du själv tycker att du borde. För att undvika känslor av

obehag, ändrar vi attityd och börjar tycka annorlunda vilket gör att vår attityd då går ihop med vårt beteende och vi mår bättre (Baron & Byrne 2000, s. 144). Myers beskriver denna teori som att det handlar om de tillfällen då vi bestämmer oss för att göra eller säga något vi har blandade känslor om. Festinger som står bakom teorin menar att vi vid sådana tillfällen ofta anpassar vårt tänkande (Myers 1999, s. 152).

Symbolisk interaktionism är en teori som sammanfattas i tre teser: människan handlar efter innebörden i situationen, situationens innebörd kommer ur social interaktion med människorna och innebörden hanteras och modifieras genom en tolkningsprocess. Individen värderar sig själv efter hur omgivningen värderar den (Angelöw & Jonsson 2000, s.20). Giddens beskriver denna teori som Mead är upphov till med betoning på språket och symbolernas roll i människans liv (Giddens 1998, s. 600). I samspelet med andra riktar vi vår uppmärksamhet på detaljer och letar ledtrådar för att avgöra vad som är lämpligt beteende och tolkar det som sägs och görs (Giddens 1998, s. 607).

Känslor kan ligga till grund för de intryck vi får och vår uppfattningsförmåga. Studier visar att första intrycket beror på humöret du har just vid det tillfället. Människan har en tendens att se med ”rosa glasögon” vid gott humör – och vice versa. Detsamma gäller minnet och den information vi får – är vi på gott humör har vi lättare att komma ihåg det positiva medan vi har lättare att minnas det negativa om vi är på dåligt humör (Baron & Byrne 2000, s. 106). Humöret har betydelse för tanken. Individen har glada tankar vid gott humör och negativa tankar vid dåligt humör, vilket kan påverka hur vi tänker om omvärlden och leda till felaktiga slutsatser (Baron & Byrne 2000, s. 9).

3.3 Kunskapsbrist

Okunskap kan leda till felaktiga förväntningar. Bristen på kunskap kan bero på att det finns tillfällen då det kan vara svårt att ta in information. En dålig självkänsla, stress och den allmänt dåliga situation en arbetslös befinner sig i, kan vara en anledning till detta. Kunskap ger en bild av verkligheten, men är inte hela verkligheten (Danielsson & Liljeroth 2005, s. 76). Människan har inte förmåga att ta in allt på en och samma gång utan selekterar informationen, och kanske inte alltid relevant. Ser man t.ex. en film eller läser en bok mer än en gång så upplever man den oftast annorlunda och ser andra

detaljer än tidigare. Det finns en filterteori vad gäller perception som går ut på just detta (Karlsson 2004, s. 84).

3.4 Vägledningsteorier

Enligt Carl Rogers klientcentrerade vägledningsteori spelar vägledaren en viktig roll i vägledningssituationen. Vad denne gör och vilka attityder han har påverkar (Rogers 2003, s. 19). Vägledaren skall tänka sig in i den sökandes situation och se världen som denne. Genom att genuint leva sig in i hur den sökande tänker, kunna känna som denne och ha förmågan att lägga sin egen perception åt sidan kan vägledaren på bästa sätt hjälpa den sökande. Empati och respekt spelar stor roll (Rogers 2003, s. 29-36). Genom att sätta sig in i klientens situation och lägga egna värderingar åt sidan frigörs klienten till att ta in nya intryck, nya meningar och nya mål (Rogers 2003, s. 48). Det handlar om hur klienten upplever allt detta tillsammans (Rogers 2003, s. 64). Studier visar att klientens beteende ändras på en mängd områden, t.ex. uppträder han mer moget, anpassar sig lättare till skola och jobb och hanterar stressituationer bättre. Teorin fungerar lika bra för problem som handlar om att anställa en person, som för att besluta vem som skall få högre lön eller för en situation angående hantering av problem vid sociala relationer (Rogers 2003, s. 12-13). En slutsats är att klientcentrerad teori kan användas till alla människor (Rogers 2003, s. 230). Även Stig Persson m.fl. skriver om denna teori men diskuterar även kritiken som är att negativa effekter kan uppstå, det finns en sociologisk begränsning och en svaghet är att Rogers inte specificerat under vilka sociala betingelser värderingar introjiceras hos individen. Effekten kan bli att klienterna sövs (Ej tryckt källa, Persson et. al, s. 69).

Empati handlar i grund och botten om förmågan att förstå hur andra känner och reagerar samt att kunna vägledas av detta i beteendet (Holm 2001, s. 17). I samtliga möten mellan vägledare och sökande finns stora förväntningar hos båda som styr det ömsesidiga bemötandet. Ett psykologiskt fenomen som sker i all kommunikation är överföring vilket innebär att känslor, önskningar, fantasier, attityder, föreställningar och förväntningar som egentligen hör samman med annat riktas mot en person i nuet, d.v.s. vägledaren och den sökande (Holm 2001, s. 24-25). Förväntningar kan både hindra och underlätta samspelet beroende på vad som dominerar just då och på hjälparens förmåga

att handskas med de medvetna och omedvetna förväntningarna och reaktionerna (Holm 2001, s. 28). Empati ur ett socialpsykologiskt perspektiv innebär att inse och ta hänsyn till vad ens handlingar för med sig för andra människor vilket innebär att en empatisk person kan anpassa sitt uppträdande efter andras behov och krav. Empati ses som personlighetsdrag eller egenskap (Holm 2001, s. 76). Den empatiska processen består av tre faser: empatisk förståelse, empatiskt beteende och validering. Vägledaren fångar upp känslor, uttrycker empati för dessa och utvärderar den empatiska förståelsen och det empatiska beteendet vid mötet (Holm 2001, s. 134-135). Hinder är brister i utvecklingen av den egna identiteten, kontakter med andra, affektutveckling, omedvetna konflikter, omedvetenhet om känslomässiga signaler och bristande motivation (Holm 2001, s. 136).

Jag menar att dessa olika teorier kan förklara varför negativa uttalanden förekommer om Arbetsförmedlingen. I mötet med Af tror jag själva bemötandet är av stor betydelse för inställningen till Arbetsförmedlingen. Media påverkar på olika sätt och borde även i detta fall vara en påverkansfaktor, och brist på kunskap leder ofta till felaktiga kommentarer. Hur beteendet styrs av människan i olika situationer förklarar också detta.

4. METOD

4.1 Utgångspunkt

Tanken med studien är att försöka få klarhet i vilka bakomliggande orsaker som kan finnas vad gäller negativa uttalanden om Arbetsförmedlingen. Detta hade man kunnat göra både som kvantitativ och kvalitativ undersökning. En kvantitativ studie hade fått resultat i siffror och antal vad gäller hur många som har dessa negativa tankar om Af, medan en kvalitativ studie mer går in på djupet på några individer och får en förståelse för hur just de tänker och vad just deras uttalanden beror på. Hade man gjort båda delarna hade man förmodligen fått en bredare insikt i hur det ligger till och varför, och framför allt i vilka mängder negativa tankar om Af förekommer. Men tidsbrist hindrar mig från att göra båda och jag är mer intresserad av att få fram vad intervjupersonerna tycker och tänker och varför de uttalar sig på det sätt de gör. Detta eftersom jag menar att tankar, känslor och beteende hör ihop. Om jag får reda på hur de tänker så kanske jag kan få en förståelse för varför de uttalar sig som de gör, vilket ledde till att jag valde att göra en kvalitativ studie. Runar och Bo (Patel & Davidson 2003, s. 118) beskriver

dessutom hur kvalitativa intervjuer ger en annan och djupare kunskap än den fragmentiserade kunskap som ofta uppkommer vid kvantitativa metoder. Jag anser att en kvalitativ undersökning ger bättre svar på mina frågor eftersom man via intervjumall och följdfrågor kan få reda på mer än en enkät kan ge svar på. Genom att själv vara närvarande medan individen svarar på frågorna kan jag fånga upp känslor som man i samtalet kan utveckla, vilket kan visa sig vara av vikt för det som kommer fram. Via analysen får man sedan större förståelse i hur människorna tänker, och av den orsaken valde jag en kvalitativ studie.

4.2 Val av metod

Jag har för min undersökning valt att göra kvalitativa intervjuer med fem personer, med skiftande ålder och kön som har uttalat sig negativt om Arbetsförmedlingen, för att försöka förstå vad deras uttalanden beror på. Jag beslöt mig för fem intervjuer då det i denna undersökning inte handlar om att kvantifiera och generalisera utan endast se vad några individer har att berätta. Det finns ingen möjlighet att intervjua alla sorters människor utan genom några få intervjuer med individer med varierade livssituation hoppas jag kunna förstå anledningen till några av de negativa uttalandena.

Ytterligare fem intervjuer gjordes med företag och organisationer, vilka är till för att ge undersökningen perspektiv. Genom deras synpunkter kan man inte bilda sig en uppfattning om den allmänna synen på Af, men man kan se hur just dessa företag och organisationer uppfattar dem och vad de tror de negativa uttalandena beror på. Tidsbrist ger ingen möjlighet att titta närmare på Af:s tjänster mot företagen, men med dessa intervjuer får jag ändå en ytlig föreställning av hur några företag ser på denna myndighet.

För att få den kunskap jag behövde för att kunna informera om Af:s verksamhet intervjuade jag en biträdande chef för ett kontor i Malmö. Denna intervju hade jag inte förberett något underlag för då det i stort handlar om att lyssna på hennes berättelse.

Jag använde en standardiseringsmodell med hög grad av standardisering och låg grad av strukturering (Patel & Davidson 2003, s. 72). Intervjumallar (bilaga 1 och 2) har gjorts upp för både intervjupersonerna och företagen/organisationerna. Dessa innehåller grundfrågor som under intervjun fylldes ut med följdfrågor för att få ut mesta möjliga. Anledningen till att jag lagt upp intervjumallar är att man vid intervjutillfället annars lätt leds bort från det väsentliga och en mall kan då vara bra att gå efter.

Frågeformuläret till intervjudeltagarna följer principen omvänd - tratteknik (Patel & Davidson 2003, s. 74) då jag först frågar om dem som personer och sedan om deras kontakter med Af för att därefter övergå till mer övergripande frågor där de kan prata mer fritt. Jag redovisar inte svaren på samtliga frågor utan vissa frågor står med för att hjälpa till vid intervjusituationen och få en bredare insikt i hur de tänker. Endast det som är av vikt i undersökningen redovisas.

Jag har valt att disponera resultaten genom att använda mig av den tematiska eller sönderdelade dispositionen (Jarrick & Josephson 1996, s. 50) där resultaten delas upp i några olika aspekter som för den här undersökningen är särskilt intressanta. Detta eftersom det ger en bättre överblick och därför också blir lättare för läsaren att följa med.

4.3 Urval

Jag valde att intervjua fem individer som jag eller någon i min omgivning hört prata negativt om Arbetsförmedlingen.

De företag och organisationer jag valde ut för att få perspektiv var Svenskt Näringsliv och LO eftersom jag tycker de representerar samhället i stort med tanke på att de representerar arbetsgivarna och arbetstagarna samt har kontakt med många företag och därför borde vara väl insatta i Arbetsförmedlingen och dess tjänster. Förutom det så intervjuade jag en rekryteringsfirma, ett större företags HR-avdelning och en av de fem privata arbetsförmedlingar som nyligen engagerats av AMS. Anledningen till att jag valde att prata med en rekryteringsfirma är att de konkurrerar med samt kompletterar Af, och därför borde ha synpunkter som är relevanta för min uundersökning, och jag valde Adecco eftersom det är ett stort och för många välkänt företag. En intervju med en privat arbetsförmedling känns viktig eftersom de på sätt och vis är en del av Af. Jag läste de fem aktörernas hemsidor, och valde den enda som nämnde något om samarbetet, nämligen Arbetslivsresurs. Stora företags HR-avdelningar har mycket och ibland väldigt tät kontakt med Af och jag ansåg därför detta vara en viktig pusselbit. Via Internet sökte jag mig fram till en lista över stora Malmöföretag (digital källa) och valde ut företaget med flest anställda, SKANSKA.

tog jag kontakt med biträdande chefen där jag hade praktik i våras eftersom det är en utav Sveriges största förmedlingar.

4.4 Genomförande

Alla genomförda intervjuer har spelats in på band samtidigt som jag förde stödanteckningar för att lättare kunna hitta det intressanta i efterhand. Genom att kunna återuppspela intervjun i repris har jag försäkrat mig om att jag uppfattat rätt och att det görs på ett tillförlitligt sätt (Patel & Davidson 2003, s. 101), och därmed anser jag att reliabiliteten är bra. Även det faktum att jag utgått från intervjuguider samt delgett intervjupersonerna de etiska reglerna har bidragit till undersökningens reliabilitet. Enligt Kvale motverkar dock en för stark tonvikt på reliabiliteten kreativitet och föränderlighet (Kvale 1997, s. 213). Genom att använda öppna frågor anser jag att validiteten är bra då jag inte lett intervjupersonerna i någon riktning. Validiteten är också hög eftersom jag undersökt det jag avsett att undersöka, och jag anser att jag med hjälp av de frågor jag hade i intervjumallarna fått svar på mina frågeställningar. Jag är dock medveten om att min förförståelse samt egna värderingar kan påverka då jag utför arbetet själv och därmed inte har någon att diskutera med. Detta har jag försökt undvika genom att se på resultaten så objektivt som möjligt. I Thomssons bok nämns dock att det inte är möjligt att någon observation eller datainsamling kan vara objektiv och att det är bättre att tydliggöra de teorier och antaganden man lutar sig mot (Thomsson, 2002, s. 42). Detta har jag gjort genom att jag i bakgrunden tagit upp de hypoteser jag hade med mig in i undersökningen. Jag är även medveten om att de slutsatser jag drar utifrån resultatredovisningen inte kan ses som annat än hur jag ser intervjupersonernas upplevelser av Arbetsförmedlingen – detta eftersom jag inte har ställt en direkt fråga om varför de uttalat sig negativt utan valt att försöka förstå genom deras berättelser.

Intervjuerna med företagen och organisationerna utfördes på deras respektive kontor medan intervjuerna med intervjupersonerna utfördes i mitt hem förutom vid ett tillfälle då jag tog mig till intervjupersonens arbetsplats, och vid ett tillfälle då jag åkte hem till intervjupersonen – allt enligt deras respektive önskemål. Samtalen varade 45-90 minuter och i samtliga fall kom vi överens om att vi skulle höra av oss om vi kom på något att komplettera med.

I forskningssammanhang är det viktigt att följa de forskningsetiska reglerna. Jag valde att redan vid tillfället då intervjupersonerna tillfrågades om deltagande ta upp

dessa. Jag berättade för intervjupersonerna att deras medverkan är konfidentiell och att de avidentifieras i resultatkapitlet vilket innebär att deras namn fingeras och även annat som kan härleda till personen ifråga ändras för att inte kunna kännas igen av andra. Jag berättade också att samtalen kommer att spelas in och att det inspelade inte kommer att användas till annat än detta syfte och frågade efter deras samtycke till detta. Slutligen berättade jag att allt kommer att förstöras efter färdigställandet. Jag poängterade även att det var frivilligt att delta och att det inte skulle kännas som ett tvång. Allt detta togs även upp vid själva intervjutillfället ifall det glömts bort eller behövde förtydligas. Under själva intervjutillfället berättade jag sedan att det fanns möjlighet att se undersökningen efter färdigställandet om intresse fanns (Patel & Davidson 2003, s. 61). Vissa fann detta intressant och överenskommelser med vissa gjordes upp om att maila länken.

Jag valde dock att i de flesta fall inte informera om exakt vad jag behandlar i min undersökning av den anledningen att jag var rädd att de då kanske inte skulle vilja delge mig sina tankar om Af på ett rättvist sätt. Efter att ha övervägt för- och nackdelar bestämde jag mig för att deras svar borde bli mer objektiva om de inte kände till att det var negativa uttalanden jag undersökte. Om de hade vetat det tror jag det hade kunnat bli mer vinklat och blivit mer negativt och en möjlighet att de inte tagit upp något positivt. Jag ansåg att ju mindre de visste desto objektivare resultat. Jag berättade i de flesta fall att det handlade om Af. I det fall intervjupersonen kände till undersökningens syfte berodde detta på att en bekant berättat detta.

5. PERSPEKTIV FRÅN NÄRINGSLIVET

5.1 Kunskapen om Arbetsförmedlingen

De flesta ansåg att de kände till Af:s tjänster. I några fall visade det sig att de faktiskt också visste en del om verksamheten och det var de som hade haft nära kontakt med Af. Endast en av dem sa att hon var osäker på deras tjänster men under intervjun visade sig hennes kunskaper ungefär som övrigas. Som exempel på verksamheten togs upp att det handlade om två uppdrag varav det ena är a-kassan och det andra är förmedling. I övrigt berättades det om praktikplatser och olika projekt för att få ut långtidsarbetslösa och invandrare på arbetsmarknaden. I vissa fall användes Af vid rekrytering, men oftast bara platsannonser och i undantagsfall hjälp med att sålla bland många ansökningar.

Sammanfattningsvis var det enligt min åsikt endast någon som verkligen kände till verksamheten. De visste en del men inte allt. Jag drar därmed slutsatsen att de flesta av dessa företag har kunskapsbrist vad gäller Af:s verksamhet. Kan denna kunskapsbrist bero på för dålig information till företagen? Har informationen filtrerats bort, eller har de fått information utan att kunna knyta den till sig p. g. a stressituationer?

5.2 Synen på Arbetsförmedlingen

Någon menar att a-kassan och förmedlingen bör åtskiljas. En generell kritik mot Af som detta företag har är att a-kassan tar för mycket resurser och att matchningen har kommit i skymundan. De säger att konkurrens effektiviserar och stimulerar till att ständigt bli bättre, och anser det som en bra början med försöket med de fem privata förmedlingarna. De anser också att det är alldeles för få lyckosamma träffar på matchningarna, och hänvisar till resultatet från Rekryteringsenkäten 2004/2005 med kommentaren: ” Kan man vara nöjd med verksamheten totalt om hälften är missnöjda?”

En annan anser att verksamheten är bra i det stora hela med många bra metoder, och menar att vi har haft aktiva arbetsmarknadsåtgärder vilket varit bra. ”Det finns inte en stelbenthet idag tycker jag i Arbetsförmedlingens verksamheter som det kanske varit tidigare utan man faktiskt prövar på okonventionella metoder, och vilka också är framgångsrika”. Det som varit oerhört framgångsrikt menar de är att man under sin arbetslöshetstid hela tiden har rustats. Fokusförändring har nu lett till mindre effektiv arbetsmarknadspolitik och de anser att man bör få igång bristyrkesutbildningar. De anser det allvarligt att regeringen har dragit in pengar till nästan alla åtgärdsprogram. De förmedlar en bra bild av Af och menar att det är en positiv och bra institution. Det behövs enligt dem en statlig förmedling för de tror det blir svårare med utbildningar om det går mot det privata och ser en risk att folk så småningom får betala för sina jobb då.

Ett av företagen var i det stora hela väldigt positivt inställd och anser att Af gör en otrolig insats vad gäller att få ut folk med utländsk härkomst i arbete. De menar att deras roll kanske är oklar med tanke på de fem nya aktörerna, men anser de bidrar till samhällsnyttan. De förmedlar en god bild och har endast positivt att säga om Af.

Samarbetet med Af är bra tycker ett annat företag. De trodde inte Af har den nära kontakten med arbetslivet som de borde och menade att det i storstadsregioner är svårare och att man där borde jobba mer med bättre kontakt med företagen.

Någon annan tar åter upp osäkerheten på Af:s tjänster och nämner återigen att de borde ragga mer jobb och bli bättre på matchningen. Trots att de menade att Af numera hörde av sig mer så anser de detta Af är sämst på. De hade gärna sett att Af marknadsförde sig mer, bjöd in företag med jämna mellanrum för att höra vilka behov som finns och försöka matcha dem och även informera om verksamhet och nya direktiv.

Sammanfattningsvis är det en positiv bild som förmedlas även om företagen anser det finns saker som kan förbättras vilket framför allt gäller agerandet utåt mot företagen och matchningsarbetet men det verkar även som en önskan finns om en mer renodlad verksamhet, där exempelvis inte a-kassan är med i bilden. De flesta är för Af och har bra erfarenheter från samarbetet. Någon enighet råder dock inte vad gäller deras bidrag till samhällsnyttan. Beror detta på vilken typ av företag det handlar om?

Något företag kommenterade att Af får ta hand om många invandrare vilket jag ser som en möjlig orsak bakom kommentarer som ”Af gör ingenting”, yttrade av svenskar. Enligt Den offentliga arbetsförmedlingen (Riksrevisionen 2006, s. 74) prioriterar Af de svårplacerade, och p. g. a språksvårigheter är många invandrare svårplacerade.

En slutsats jag drar angående deras synpunkter på företagskontakten är att det inte är konstigt att de tycker så eftersom det är företag och organisationer jag pratat med och det därför är naturligt att de tänker i enlighet med egna intressen.

En annan slutsats jag drar är att den invandrarsituation vi har idag påverkar uppfattningen om Af, då känslan kan bli att det inte finns resurser och möjligheter att hjälpa.

5.3 Kritiken och negativa uttalanden om Arbetsförmedlingen

Anledningen till kritiken tror ett av företagen beror på att de har två uppdrag, och att marknaden inte öppnats förrän senare år. Af informerar heller inte i den mängd de borde, och de tycker det känns som en jakt på statistik. Slutknorren var: ”Behöver vi ha en myndighet för att göra någonting som faktiskt kan fungera på den öppna marknaden? Ett annat företag tror det beror på att de arbetslösa rullar runt i systemet. De menar att folk från arbetarklass inte ser utbildning som jobb utan som ett nödvändigt ont och arbetslösa har under lång tid fått utbilda sig under sin arbetslöshetstid, och det kan

finnas ett studieförakt från arbetarklassen som bakgrund till en del negativa uttalanden. De menar också att arbetsmarknadspolitiken inte upplevts som så lyckad.

En annan tror det har att göra med att Af har hand om så många och att de kanske inte har personella resurser för alla. Det kan också upplevas som att det tar tid att få ett arbete. De hade tyckt det varit intressant att höra den positiva sidan om de fall som lyckats eftersom man aldrig hör det positiva, och menar att ”Det är väl svenskt helt enkelt – när vi är missnöjda då låter vi men när vi är nöjda är vi dåliga på att delge det”

Ett annat företag tror framför allt kritiken beror på att den arbetssökande inte får träffa förmedlaren tillräckligt ofta samt att det handlar om felaktiga förväntningar som inte uppfylls – man tror att Af skall ordna jobb men så är inte fallet. De tror också det kan bero på ökade krav på de sökande samt att Af är en byråkratisk myndighet. Organisationsförändringar är vanliga på Af vilket kan innebära nya handläggare ofta vilket inte tycks bra. De menar även att Af får det skäll regeringen bör få eftersom regeringen ställer de krav Af förmedlar. Ytterligare en orsak kan vara den höga invandringen och att vi inte kan ta hand om alla. Det anses inte vara lätt att vara både serviceenhet och myndighet på samma gång.

Kritiken mot Af tror ett annat företag kommer från media. Man läser en hel del i tidningarna, säger de. De tror också att det är så att folk som går till Arbetsförmedlingen inte får jobb, de får inte den stöttning och den hjälp de tror att de skall få.

Arbetsförmedlingen Samverkan trodde de negativa uttalandena berodde på en mängd saker, där bl.a. felaktiga förväntningar spelar stor roll. Folk tror att Af fixar jobb när det istället handlar om att de hjälper dem och rustar dem på vägen mot jobb, och många blir då besvikna när förväntningarna inte slår in. Af behöver bli tydligare och bättre vad gäller information. En annan orsak kan vara hur marknadsföring och statistik kan vändas till de privata aktörernas fördel eftersom Af är en myndighet som inte får marknadsföra sig själv och därför inte kan förse allmänheten med motsvarande siffror – undersökande journalistik finns inte menar hon, och media kan vinkla uppgifter till Af:s nackdel. Hon tror man bör skilja på a-kassan och Af och menar att de bär hundhuvudet, eftersom Af ofta får skulden och skäll för a-kassans regler. ”Ilskan över a-kassans regler måste läggas på någon annan än på Af”, menar hon (muntlig källa, Af).

Sammanfattningsvis är det många synpunkter på varför kritiken finns, men flertalet tror att det handlar om felaktiga förväntningar samt för lite tid med förmedlaren och medias påverkan. Enligt teorin om massmedia påverkas individen och media kan även vinklas

precis som någon här trodde. Men man kan även härleda detta till teorin om tystnadsspiralen då de som är i minoritet ofta inte vågar stå för sin åsikt, precis som någon nämnde som ett svenskt fenomen – man hör sällan något positivt om Af. Folk vågar inte höja sin röst och sticka ut medan de som har negativa saker att berätta gör det gärna eftersom de känner att de är i majoritet – just så som majoritets - minoritetsteorin fungerar. Det finns också tankar om att det kan röra sig om en klassfråga, och det anses att Af orättvist får ta emot kritik som a-kassan eller regeringen bör få vilket kan kopplas till kunskapsbrist, precis som de felaktiga förväntningarna kan göra vilket man även kan läsa om i den tidigare forskningen. Det anses också bero på otillräckliga resurser vilket man även kan läsa om i Den offentliga arbetsförmedlingen (Riksrevisionen 2006, s. 74), där det visar sig att förmedlaren lägger ner knappt 30 procent av sin arbetstid på matchningsarbete. Tidsbrist anses vara ett hinder för empati vilket då skulle kunna kopplas till denna teori.

Jag drar här slutsatsen att massmedia påverkar och att även självkänslan har ett finger med i spelet – folk vågar inte stå på sig och uttala sig annorlunda än andra.

En annan slutsats jag drar är att inställningen till Af kan bero på klass då benägenheten att studera kan spela roll. Jag drar även slutsatsen att okunskap kan vara en orsak bakom de negativa kommentarer som förekommer, samt att tidsbrist som kan leda till brist på empati kan vara en orsak.

6. RESULTAT

6.1 Livssituation

En intervjupersonerna som jag här kallar för ”Mia” är en kvinna i 30-årsåldern som är sambo med ett barn. Hon växte upp i en liten ort i norra Skåne i villa tillsammans med föräldrarna och en 13 år äldre syster. Mamman jobbade på kontor, pappan hade eget företag och systern arbetade inom vården. Efter kompletterande eftergymnasial utbildning arbetar hon idag på ett företag med produktsäkerhet och kvalité.

Mannen som jag här kallar för ”Tommy” är uppväxt i villa och lägenhet i norra Sverige tillsammans med mamma som var sjukpensionär men som tidigare hade arbetat inom långvården samt i butik, och pappa som var VD men flyttade i tonåren ner till en stor stad i Skåne. Han är idag i trettiofemårsåldern och sambo i lägenhet men funderar på att

flytta till radhus. ”Tommy” har de senaste fyra åren varit arbetslös till och från sedan företaget han jobbade på lades ner, är relativt välutbildad med ingenjörsexamen i botten och ett flertal fristående kurser i bl.a. statistik och ekonomisk historia samt data. Han funderar nu på att läsa ekonomi till våren eftersom det verkar hopplöst att få jobb.

”Fredrik” är uppväxt i en mångkulturell stadsdel i en storstad i södra Sverige men är svensk och växte upp med mamma som var hemmafru och två systrar. Pappan dog när han var sex år. Han är idag i 45-årsåldern och har efter en längre tids arbetslöshet ett jobb inom säkerhetssektorn. ”Fredrik” bor idag med fru och tre barn i villa.

En kvinna i sextioårsåldern som jag här kallar för ”Ebba” växte upp i lägenhet i en storstad i Skåne, med båda föräldrarna och en 18 år äldre syster. Hennes far var snickare och hennes mor var hemmafru. Idag bor hon i villa på landet med man och hund och jobbar sedan ett antal år på ett medelstort tillverkande företag med bl.a. personalfrågor.

”Carl”, som jag kallar honom, är en kille i 40-årsåldern som är uppväxt i en storstad tillsammans med en åtta år yngre lillasyster, mamma som är ekonom och pappa som är hissmontör. De bodde till att börja med i lägenhet, men flyttade i tonåren först till radhus och sedan till fristående villa. ”Carl” är idag sambo, bor i lägenhet och har två barn från ett tidigare äktenskap. Han jobbar numera på kontor i ett större företag.

Sammanfattningsvis verkar samtliga haft en någorlunda trygg uppväxt men har dock väldigt skilda erfarenheter och miljöer i ryggsäcken. Gemensamt för samtliga idag är att de bildat egen familj och för alla utom en har arbetslösheten löst sig.

6.2 Kunskapen om Arbetsförmedlingen

Det ”Mia” vet om Af är utifrån de få erfarenheter hon haft och det hon berättar har att göra med att söka jobb och att man lägger upp en handlingsplan samt att det handlar om vägledning och rådgivning samt utbildningar.

”Tommy” tycker inte Af gör så mycket men säger att de påstår sig hjälpa arbetssökande hitta jobb. Han menar att de lovar guld och gröna skogar men att inget händer. Han har dock bra insikt i verksamheten och berättar om praktik, kurser och bidrag som t.ex.

nystartsjobb samt coachning för invandrare och ungdomar, men menar att för sådana som han, relativt välutbildade runt 30 och svensk finns det inte hjälp att få.

På frågan vad Af gör får jag från ”Fredrik” svaret att han vet vad det är meningen att de skall göra, nämligen förmedla jobb. Han berättar att de har kurser, att de skall hjälpa de arbetslösa och har olika stöd för detta, och att de skall få ut sjukskriva i arbete.

Det visade sig att ”Ebba” själv aldrig varit arbetslös så hennes erfarenhet av Af är utifrån yrkesprofessionen. Hon berättar om kontakten med Af där de ibland informerar om olika projekt, att de velat trycka för vissa yrkesgrupper eller hjälpa invandrare ut på arbetsmarknaden. Vid rekrytering används platsbanken för att lägga ut annonser och någon gång har företaget fått hjälp med att plocka ut några få sökande till en tjänst.

Eftersom det var ca tio år sedan ”Carl” var arbetslös menade han att han inte har någon kunskap om Af idag, mer än deras förmedlande verksamhet och att de har kurser att gå.

Sammanfattningsvis verkar inte kunskapen om Arbetsförmedlingen och deras tjänster vara särskilt stor för de flesta. De känner endast till de allra vanligaste tjänsterna.

6.3 Bemötandet

”Mia” har haft kontakt med Arbetsförmedlingen vid minst tio tillfällen och anser att hon hela tiden blivit väl bemött, och att Af hjälpt henne genom att vara med i bakgrunden. Praktikplatser och jobb har hon fixat själv och hon har endast varit arbetslös en kort tid.

”Tommy” har haft en hel del handläggare och har blivit både väl bemött och dåligt bemött. Han berättar om ett möte med handläggaren i slutet av första a-kasseperioden, då han blev dåligt bemött. För att få nya a-kassedagar var han tvungen att söka 20 jobb per månad vilket han redan gjorde. Då sa handläggaren:

om du inte hittar tillräckligt med många jobb att söka, så sök för fasen jobb som läkare eller vad som helst bara du söker jobb så att jag kan visa det för min chef så får du 300 nya dagar

det ser ju lite tufft ut, men jag tror nog att du får det beviljat, men du skall ju veta det att jag säger till dig som jag brukar säga till folk att förr i världen när det var lite knapert då käkade dem råttor - det vill jag att du tar med dig, och tänk på det att ta nu vad som helst. Blir du erbjuden jobb som städare så ta det. Man kan inte, man kan inte vara kräsen nu, utan man får gå ner på den nivån att man får käka råttor när det skall behövas

”Tommy” menar att sådana människor kanske inte är så lämpliga – för har man varit arbetslös i 300 dagar är man ganska liten. Han berättar även om ett annat möte med denne handläggaren där det första han sa efter att ha hälsat i receptionen var:

ja, det kanske är lika bra att jag säger det med en gång att det finns inte så mycket jag kan göra för dig men jag har ändå tagit och avbokat en halvtimme för dig så vi kan sitta ner och diskutera din situation lite grand.

Sedan satt förmedlaren mest och påpekade hur eländigt det var att arbeta som förmedlare när de inte kunde göra något, att allt var utanför deras makter och de inte kunde påverka och hur frustrerande det kändes. Om denna situation säger ”Tommy”:

Det festliga i situationen är att, det är tur att jag har ett så pass bra humör som jag har och kan hålla det uppe och inte gräver ner mig, för hade jag varit någon som hade haft lite sämre psyke, så hade en nog gått ner sig om en skulle sitta och prata med en sån som hela tiden bara klagar på hur eländigt det är för honom – man tror man skall få hjälp men får bara höra beklaganden.

Ett möte med Af förr resulterade i jobb säger ”Fredrik” och berättar om en handläggare som var engagerad och energisk och där ”Fredrik” kände att handläggaren verkligen ville hjälpa och ordna jobb och som såg möjligheterna, men detta var 25 år sedan. ”Fredrik” beskriver i nästa andetag ett möte med Af vid sista arbetslöshetstillfället där det handlade om att prata en stund och sedan gå. Han har hela tiden blivit väl bemött och har endast haft två handledare. Trots detta har han känt sig utlämnad – han fick sköta sig själv. Det var ett ständigt väntande och dåligt organiserat. Han hade oftast inte en förbokad tid utan hänvisades till de öppna dagarna då fick han komma dit, ta nummerlapp och vänta på sin tur. Det frågades sedan hur han mådde och kryss sattes att han varit där och sedan hejdå. Ungefär så upplever han mötena med handläggaren.

”Ebba” berättar att Af varit väldigt bra att prata med. Hon har aldrig träffat på någon som betett sig illa eller varit otrevliga och menar att det inte är personliga relationer som skurit sig – tvärtom uppfattar hon dem som intresserade av att bygga upp relationer men tycker inte det känns som det fungerar in i verksamheten. Hon har vid deras besök

framfört önskemål på hur de vill jobba och vad de behöver och vill ha, men tycker inte det känns som om relationen följer med in i verksamheten utan förfrågan skickas vidare in i organisationen vilket resulterar i att hon får kontakt med personer som hon aldrig har sett och då undrar hon varför hon har träffat personen som kom ut för att informera.

”Carl” tyckte han blev dåligt bemött överlag. Han fick ingen respekt, och tyckte handläggaren var väldigt otrevlig – och nämner att det var många som tyckte det – det handlar då om bemötandet från ett antal olika kontor eftersom de 45 som blivit uppsagda sökte olika sorters jobb och på den tiden var kontoren yrkesindelade. Mötet han berättar om var andra mötet med handläggaren under arbetslöshetstillfället. Medan han väntade hittade han en broschyr om en kurs som verkade intressant. När han pratade med handläggaren bad han om ett jobb vilket inte gick eftersom han inte hade varit arbetslös tillräckligt länge. Han bad då att få gå kursen han hittat, men fick samma svar – att han inte gått arbetslös tillräckligt länge. Svaren han fick var hela tiden att man var tvungen att ha varit arbetslös ett visst antal dagar vilket inte kändes bra.

Sammanfattningsvis kan sägas att bemötandet verkar ha väldigt mycket med den enskilde handläggaren att göra. Vissa har alltid blivit väl bemötta medan andra tvärtom känt sig dåligt bemötta.

6.4 Positivt om Arbetsförmedlingen

Det positiva ”Mia” har att säga är att Af har hjälpt hennes mamma mycket, och att det handlar om vilken handläggare man har.

”Tommy” har inget direkt positivt att säga, men nämner att de har en del åtgärder som faktiskt är ganska bra – problemet är bara att förmedlarna har svårt att använda sig av dem. Han nämner nystartsjobb och praktik, men enligt honom lägger Af hela ansvaret på den jobbsökande - de ställer upp om man fixar praktiken själv. Eftersom Af har mer pondus så menar ”Tommy” att det hade lett till fler jobb om Af tog kontakt med företag och raggade upp praktikplats – framför allt om de sökande inte pratar så bra svenska.

”Fredrik” är tyst länge, och säger sedan att där är rent och fräscht och att de bjuder på vatten. Han nämner också att de har trevlig personal och att han alltid blivit väl bemött.

”Ebba” tycker att de har börjat inse att de är till för sina medborgare och att det inte känns lika byråkratiskt längre. Hon tycker hon har en bra dialog med de hon ringer. Deras hemsida platsbanken menar hon är den absolut bästa jobsaiten av alla.

”Carl” kan bara se en positiv sak med Af – att de hjälpte honom till den anställning han har idag. Tyvärr måste man stå på sig enligt honom. Efter stora påtryckningar och mycket tjat blev han uppsatt till en anställningsintervju vilken sedan ledde till fast jobb där han är än idag. Detta är han glad för, men hans erfarenhet av Af är inte bra.

Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga har något positivt att säga om Arbetsförmedlingen även om det inte är mycket att komma med. Det är i vissa fall inte särskilt mycket de tar upp.

6.5 Negativt om Arbetsförmedlingen

Enligt ”Mia” är inte alla lämpade att vara handläggare. Hon berättar om när hennes sambo ville gå en utbildning, men Af strulade och tyckte att han inte skulle lägga sig i när han visade engagemang och själv tog kontakt med utbildningsföretaget. Det var också ofta byte av handläggare utan information om det. Hon vet också att det för de äldre är svårt att få fram den information man förväntas klara av, det är inte lätt med datorer för äldre och det anses svårt att få hjälp med detta. Hon vet en långtidsarbetslös som ingenting gör och tror det beror på hur handläggaren styr och tillåter.

”Tommy” menar att det är för lite personal. Han känner att de inte har tid att engagera sig. Det brukar handla om att han kommer dit och de tittar i datorn och anvisar ett jobb att söka. De jobb som han fått i handen av förmedlaren har varit inom ramen för hans kompetens, men vid två tillfällen har han fått anvisningar hemskickade där det handlat om avdelningschefsjobb och vd-jobb. När han träffade handläggaren blev han anvisad vilket han trodde berodde på att de träffade så många sökande att det inte fanns tid mellan besöken, vilket han tycker är trist. Han tycker även reglerna för t.ex. nystartsjobb

är invecklade. Han menar att Af är ineffektiva och syftar på att han gått samma jobbcoacharkurs två gånger bara för att det var under två olika perioder. Vid ett tillfälle gick han på Datorteket trots sin datakunskap vilket resulterade i att han fick rätta lärarna vid ett antal tillfällen – han kunde mer än dem. Dessutom byter de handläggare hela tiden vilket innebär att man får börja om. Han säger också att man helst inte skall göra något alls och se riktigt risig ut och inte tvätta sig för då tror han att de tycker att man behöver hjälp. Att vara duktig som ”Tommy”, har visat sig vara en dålig strategi.

”Fredrik” tycker det är för lite handläggare och för få besökstider. Han menar att de inte har tid, att det är för stressigt. Han har insett att de inte har tid och möjlighet att hjälpa alla och hade därför inga förväntningar vid senaste arbetslöshetstillfället.

”Ebba” säger till att börja med:

Det erkänner jag villigt att en del av min kritik är kanske egentligen obefogad för att jag inte riktigt förstår deras organisation, det kan ju vara så att vissa saker helt enkelt inte låter sig göra det vet jag inte, men sitter man så här, så uppfattar man vissa saker på detta sättet. På något sätt är de nog på rätt väg – de skall nog bara få in lite mer flyt med att man jobbar mer aktivt med den arbetsgivaren man sökt upp.

Hon tycker metoderna är oklara och otydliga och förstår inte riktigt hur de matchar. Af har ännu inte träffat rätt någon gång, och ”Ebba” berättade om tillfällen där Af tog ut några sökande för intervjuer men ingen stämde så företaget la själv in annons och kunde plocka ut 15 till intervju, och frågar sig varför inte Af hittade dem. Hon tycker inte de jobbar för henne som kund utan att de jobbar för sitt affärssyfte. Hon anser att deras syfte skall vara att vem som helst får ett jobb, inte att man försöker rikta en viss kategori ut på arbetsmarknaden. ”Ebba” förstår att det finns svårplacerade men eftersom svensk arbetsrätt ser ut som den gör är företaget hon jobbar på inte intresserade av att vara försökskanin för svårplacerade. Där tycker hon Af jobbar med för mycket fokus på sitt eget syfte. Hon känner att de jobbar tungrott med för låg kontinuitet i processerna.

”Carl” tycker inte att informationen fungerar. Den information och den behandling de fick på företaget som blev nerlagt var inte bra. De fick inte information fullt ut vad som gällde när Af tillsammans med facket hade gemensam information. Han hade velat få reda på det han sedan blev varse – att det skulle gå ett visst antal dagar innan han kunde få hjälp med förmedling av jobb, och att det skulle gå ett visst antal dagar innan han

kunde få lov att gå någon kurs etc. Vad som istället informerades om var att de skulle ordna jobb till dem. P. g. a. denna felaktiga information hade han höga förväntningar på jobb via Af som sedan inte föll in. Det var en tråkig period i hans liv och han berättar att han våndades när han gick dit. Det kändes inte bra, och ändå var han bara arbetslös i tre-fyra månader. Det var jobbigt att gå till Af eftersom han inte fick den hjälp han ville ha.

”Carl” menar att det inte finns kunskap hos förmedlarna och kan inte låta bli att fundera över vad de gjort tidigare – har de själva varit arbetslösa och vet hur det är? Han gillar inte att det är så styrt av regler innan hjälp går att få. Han menar att är man engagerad, vill få ett jobb och trycker på bör man också bli hjälpt. Han hoppas det har blivit bättre på de tio år som gått, men tror fortfarande det är stelbent och byråkratiskt.

Sammanfattningsvis har individerna skilda åsikter helt enligt de erfarenheter de har, men man kan ändå se att det i stort handlar om handläggaren och bemötandet, för lite resurser och otillräcklig eller felaktig information vilket lett till felaktiga förväntningar.

6.6 Synen på Arbetsförmedlingen

”Mia” tycker inte mycket – men det kommer fram att hon hört en hel del om Af och berättar hon om en person i 40-årsåldern som helst vill bli sjukpensionär men som gått ett antal utbildningar vilka denne inte har velat gå och då dessutom fått underkänt på. Hon menar att det bör finnas andra mer engagerade personer för de platserna istället och att det är slöseri med resurser. Hon berättar också om en nybliven arbetslös 55-åring hon kände som blev tillsagd att söka förskollärarutbildning, trots sin ålder.

”Tommy” menar att idén är bra som den var tänkt från början att alla arbetsgivare var skyldiga att lämna in alla lediga platser, men anser att det är för dåliga resurser och avsätts för lite pengar. Han gör en jämförelse och säger så här:

arbetsförmedlingen är väl arbetsmarknadens akutmottagning på något sätt – man kan jämföra den med mas. Man kan sitta i kö där hur länge som helst utan att man får hjälp om man inte själv visar att man nästan är döende

Han anser att så länge du är duktig och sköter dig så sig bryr Af inte, men visar du minsta tecken på att du missköter dig vill de ha kontakt med dig direkt. Han menar att det är klart man skall klara sig själv, men långtidsarbetslösa borde kunna få hjälp.

”Fredrik” tycker det är bra att Af finns och menar att de säkert är jättebra informativt men inte är så bra på skapandet – han upplever att de är bakbundna men anser att de fyller sitt syfte. ”Fredrik” tror de hjälper någon vad gäller kurser och bidrag, men får känslan att de inte kan ordna jobb utan att de bara skall finnas och hjälpa till så de arbetslösa kan överleva. Han tycker dock att de skall ställa högre krav på de sökande, och det verkar inte som de kontrollerar om jobb söks heller, utan godtar det som sägs.

Man fick väl snarare den känslan av att Ohh men här kommer den urtypiske svensken i den och den åldern och han har den och den bakgrunden – det skall alltid ordna sig för honom - han kan ordna det själv – i princip

”Ebba” tycker att de inte riktigt når ut till arbetsgivarna. ”Jag tycker det är synd att de inte är en bättre resurs egentligen, för det tror jag de skulle kunna vara än de egentligen är idag.” Hon tar upp att de privata arbetsförmedlarna enligt tidningarna lyckats mycket bättre än Af med att placera ut folk vilket hon samtidigt påtalar att hon inte har bevis för. Hon menar att om någon organisation har muskler bakom sig så måste det vara Arbetsförmedlingen och att de då borde kunna lyckas bättre.

”Carl” refererar till arbetslösheten som han tyckte var pest och pina, men Af hjälpte honom och det är han glad för. Han tycker dock inte det känns som att Af tar folk som varit ute i arbetslivet en längre tid på allvar, att de inte förstår deras behov. Han menar att när man varit ute och jobbat ett tag vill man ut i arbetslivet så fort som möjligt igen, och inte bli satt på vänt i ett antal dagar – som han kände det under sin arbetslöshetstid, och menar att det är att fördumma en människa. Han tar upp att det självklart inte bara skall vara så att man får ett jobb serverat – men han anser att han vill bli visad lite vad som finns. Han vill kunna se framåt och ha ett mål framför sig – ovissheten var inte kul. ”Carl” fick känslan av att de som skrek högst fick mest – han var själv väldigt envis och lyckades få hjälp till jobb. Han tycker Af kan beskrivas som stelbent och byråkratiskt.

Sammanfattningsvis är åsikterna om Af väldigt skilda, men man kan se att intervjupersonerna tycker det är bra att Af finns och att de gör ett hyfsat bra jobb för vissa – även om vissa anser att det kunde göras bättre. Resurserna ansågs som begränsade och kraven på de arbetslösa för låga. Andra synpunkter var att Af ansågs stelbenta och byråkratiska. Det kom också fram att det kändes frustrerande med regelverket och att det var svårt att som ”vanlig normal arbetslös” få hjälp. Det