Diakoni - Svenska kyrkan som välfärdsaktör

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Vårterminen 2020

Handledare: Charlotta Zettervall

DIAKONI

SVENSKA KYRKAN SOM VÄLFÄRDSAKTÖR

DIAKONI

SVENSKA KYRKAN SOM VÄLFÄRDSAKTÖR

IDA GYNNING

Gynning, I. Diakoni. Svenska kyrkan som välfärdsaktör. Examensarbete i Socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Socialt arbete 2020.

Abstrakt

Socialt arbete förknippas ofta med myndighetsutövning eller behandling, trots att socialt arbete förekommer i andra verksamheter varav Svenska kyrkan har en lång tradition av socialt arbete. Syftet med denna uppsats var att studera hur det sociala arbetet ser ut som diakonin bedriver i Svenska kyrkan idag samt vad Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör betyder för det svenska samhället. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ metod där texter analyserats. Resultatet av dessa texter har gett en inblick i de verksamheter som diakonin bedriver i Svenska kyrkan. De teman som funnits i resultatet är verksamheter, förhållningssätt, diakonens roll som röstbärare samt utmaningar för det diakonala arbetet utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Resultatet har analyserats utifrån dokumentet ”Vägledning för diakoni” som är framtaget av Svenska kyrkan. Resultatet har även analyserats utifrån vad Erik Blennberger (2016) skriver om välfärd, samt kapitlet i Svensson m.fl (2008) om roller och yrkesroller. Slutsatsen blev att diakonin bedriver många olika verksamheter varav några har samarbete med offentlig sektor och några är helt i församlingens egen regi. En annan slutsats är att diakonerna tar på sig många olika roller som socialarbetare i Svenska kyrkan, varav en är röstbärare för de medmänniskor som behöver det. Den tredje och sista slutsatsen blev att det finns en utmaning i de organisatoriska ramarna för diakonin, då diakoner kan känna sig bundna och icke hörda. Detta påverkar diakonernas arbete och det finns en uppmaning om att höja rösterna för en förändring och förbättring för både diakoner som kollegor och för alla medmänniskor.

DIACONIA

THE CHURCH OF SWEDEN IN

SOCIAL-WELFARE

IDA GYNNING

Gynning, I. Diaconia. The church of Sweden in social-welfare. Degree project in Social work, 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and

Society, Department of Social work 2020.

Abstract

Social work is often associated through the exercise of public agency/authority or through treatment work, even though social work is also present in many other occupations. One of those occupations being the church of Sweden, which has a long tradition of social work. The purpose of this essay is to study what the social work is that is operated by the deacons of the church of Sweden, and also what the role is for the church of Sweden as a factor in the Swedish welfare society. The study has been made with a qualitative method, where several texts have been analysed. The results of these texts have presented an insight to the activities managed by the deacons of the church of Sweden. The findings of this study have developed into themes, which are the activities, the approach, the deacons role as ”a voice for those who can not speak for themselves”, and also challenges in the work by deacons in the perspective of structure and organisation. The results have been analysed by using a document about guidance for diaconal work produced by the Church of Sweden. The results have also been analysed by what Erik Blennberger (2016) writes about welfare, and the chapter in Svensson m. fl (2008) about roles and profession. The conclusion is that the deacons of the church of Sweden operate many activities wherein some are through the cooperation with the public sector, and some are completely within the management of the parish. Another conclusion is that the deacons take on multiple roles as social workers in the church of Sweden, where one is providing agency as “a voice for those who can not speak for themselves”. The third and last conclusion is that there are many challenges that come within the structure and organisation for the deacons, where they might feel bound and unheard. This affects the deacons and there is an exhortation to raise the voices to change and improve the work for not only the deacons as colleagues, but also for all people.

FÖRORD

Först vill jag rikta ett varmt tack till min handledare Charlotta Zettervall för din vägledning och inspiration. Tack för att du hjälpt mig då jag kört fast och fått mig att se nya vinklar av min uppsats.

Ett stort tack till familj och vänner. Tack för att ni orkat läsa igenom alla utkast jag skickat. Utan ert stöd hade denna uppsats aldrig blivit av. Ett särskilt tack till min syster Johanna för att du orkade göra sista genomläsningen.

Tack Philippe, för att du motiverat och peppat mig att fortsätta skriva även när det känts tungt. Tack för att du tror på mig och min förmåga. Ditt stöd har varit enormt viktigt i mitt skrivande.

Slutligen vill jag tacka Svenska kyrkans diakoner för det arbete ni gör ute i stiften och i församlingarna. Tack för att ni inspirerat mig till författandet av denna uppsats.

/Ida Gynning

INNEHÅLL

2.2 Det diakonala uppdraget ... 8

2.3 Diakonin i Svenska kyrkan idag ... 9

2.4 Diakonins organisatoriska ramar ... 9

2.5 Trossamfund under lagen ... 9

3. KUNSKAPSLÄGE 10 3.1 Litteratursökning ... 10

3.2 Diakoni som tvärvetenskapligt forskningsområde ... 10

3.3 Historisk anpassning ... 11

3.4 Kyrka och akademi ... 11

3.5 Kyrkans alternativa roller ... 12

3.6 Välfärdsprinciperna ... 12

3.7 Diakoni i ett strukturellt perspektiv ... 14

3.8 Utmaningar för Svenska kyrkans diakonala arbete ... 14

3.9 Summering ... 14

4. TEORETISK FÖRANKRING 15 4.1 Diakonitriangeln ... 15

4.1.1 Diakoni ... 16

4.1.2 Förhållningssätt och empowerment ... 16

4.1.3 Verksamheter ... 17

4.1.4 Utövare ... 18

4.2 Välfärd ... 18

4.3 Roller och yrkesroller ... 19

4.4 Roller för Svenska kyrkan i välfärden ... 19

4.4.1 Röstbärare och påverkansaktör ... 19

4.4.2 Samverkanspart ... 20

4.4.3 Utförare ... 20

4.4.4 Diakonala verksamheter i egen regi ... 21

5. METOD 22 5.1 Val av metod och forskningsetiska överväganden ... 22

5.2 Urval och avgränsning... 23

5.3 Bearbetning och analys... 24

5.4 Författarroll och förförståelse ... 25

6. RESULTAT OCH ANALYS 26 6.1 Verksamheter och insatser ... 26

6.1.1 Samverkan med offentlig sektor i arbetsmarknadsinriktat projekt ... 26

6.1.2 Julklappsinsamling ... 26

6.1.3 Insatser under Covid-19 ... 27

6.2 Diakonens roll som röstbärare ... 27

6.3 Förhållningssätt ... 28

6.4 Utmaningar i diakonalt arbete utifrån ett organisatoriskt perspektiv ... 28

7. SLUTDISKUSSION 30 7.1 Metoddiskussion ... 30

7.2 Resultatdiskussion ... 31

1. INLEDNING

1.1 Problemformulering

Meeuwisse och Svärd (2016) skriver att socialt arbete idag är starkt förankrat i offentlig sektor och vilar på lagstiftning samt att arbetet ofta associeras med myndighetsutövning kopplat till socialförvaltningarna. Socialt arbete förekommer dock inom andra verksamheter, både privata som kommunala. Kyrkan har en lång tradition av socialt arbete och har tidigare stått för en stor del av det sociala arbetet i samhället (Biskopsmötet, 2014). I Svenska kyrkan är det diakonerna som skall leda församlingarnas sociala arbete (diakoni) och i kyrkoordningens sjunde avdelning står att läsa följande inledningsord om diakonens uppdrag:

Diakonen är genom sin gärning ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhället. Diakonen har ett ansvar att göra kärlekens gärningar, särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar. Uppdraget har en karitativ inriktning som också kan komma till uttryck exempelvis i undervisning. Varhelst det finns mänsklig nöd är det diakonens kallelse att ingripa och inspirera andra att ta ansvar.

Diakonen är en del av det treledade ämbetet (tillsammans med biskop och präst) och vigs till tjänst i Svenska kyrkan. En diakon skall förutom den teologiska utbildningen vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut ha en fackutbildning inom ett karitativt område såsom socionom, psykolog eller sjuksköterska (Svenska kyrkan 2020a). Idag finns det cirka tusen yrkesverksamma diakoner som arbetar i Svenska kyrkan (Arbetsförmedlingen 2020).

Kyrkans roll i den svenska välfärden debatteras flitigt. År 2000 skiljdes Svenska kyrkan från staten och den lagstiftade relationen mellan stat och kyrka upphörde. Detta innebar att inga kyrkliga organ längre tillhörde eller var en del av någon kommunal eller statlig myndighet. Den tidigare kyrkolagen ersattes av kyrkoordningen som fastställdes av kyrkomötet som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Denna separation från staten påverkade Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör i det svenska samhället då Svenska kyrkans församlingar då var fria att etablera egna verksamheter inriktade på socialt arbete (Svenska kyrkan 2020 b). Denna uppsats ämnar undersöka vilket socialt arbete som bedrivs i Svenska kyrkan för att öka kunskapen och förståelsen hos blivande socionomer samt yrkesverksamma socionomer. Det är en förhoppning att denna ökade kunskap och förståelse skall leda till ett förstärkt samarbete mellan diakonerna i Svenska kyrkan och yrkesverksamma socionomer i offentlig såväl som privat sektor. Svenska kyrkans diakonala arbete har både verksamheter som kompletterar de offentliga och privata insatserna samt verksamheter som fyller en kompensatorisk funktion där offentliga eller privata verksamheter saknar en viss typ av insats. Därför är det av stor vikt för både socionomstudenter och yrkesverksamma socionomer att ha kunskaper om det sociala arbetet som diakonin i svenska kyrkan bedriver.

1.2 Syfte

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka vilket socialt arbete som bedrivs i Svenska kyrkan idag. Syftet är också att undersöka vad Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör betyder för det svenska samhället.

1.3 Frågeställningar

Hur ser det sociala arbetet ut som diakonin bedriver i Svenska kyrkan idag? Vad betyder Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör för det svenska samhället?

2. BAKGRUND

I detta kapitel kommer jag att beskriva vad diakoni är samt dess historia i Svenska kyrkan. Detta görs för att ge läsaren en djupare förståelse för ämnet. Jag kommer även presentera diakonins organisatoriska ramar för att ge en bild av vad som påverkar diakonernas handlingsutrymme.

2.1 Diakonins historia

I biskopsbrevet från 2015 om diakoni står att läsa att ordet diakoni är en försvenskning av grekiskans diakonia som betyder omsorg eller tjänst. Även om ordet endast har använts i Svenska kyrkan de senaste århundradena har själva arbetet funnits längre. Charlotte Engel (2006) skriver att kyrkan i Sverige redan under medeltiden började organisera hjälp till socialt utsatta i samhället och att det i kyrkolagen från 1686 står klart att sjuk- och fattigvård är kyrkans ansvar. Hoppar vi fram till senare hälften av 1800-talet började samhällets institutioner och kyrkan skilja sig åt, vilket visas i exempelvis 1862 års kommunallagar som gör tydlig vilka uppgifter och vilket ansvar kommunen har (ibid.). I och med industrialiseringen började fler människor flytta in i städerna och nya sociala problem uppkom. Dessa förändringar förde med sig att både kommunerna och kyrkan som var ansvariga för ”den sociala frågan” behövde uppdatera och förändra sitt arbete (Meeuwisse och

Svärd, 2006). Denna förändring innebar svårigheter och ett antal

välgörenhetsföreningar startades där många kvinnor från de högre

samhällsklasserna var engagerade (Engel, 2006; Meeuwisse och Svärd, 2006). Många av dessa kvinnor var kristna med rötter ur den lågkyrkliga pietistiska väckelsen (Engel, 2006). När denna väckelse först spreds till Sverige fanns en kritik både mot Svenska kyrkan och mot filantropin. Några av dessa personer var de som först initierade diakonin i Sverige då de startade de första diakonala anstalterna, varav den första 1851 i Stockholm som idag går under namnet Ersta Diakonisällskap (ibid.).

2.2 Det diakonala uppdraget

Hollmer och Bodin (2018) skriver att diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen och att varje människa fått detta uppdrag att omsätta kristen tro i handling. I biskopsbrevet från 2015 om diakoni skriver ärkebiskop Antje Jackelén att diakoni är en av Svenska kyrkans grundläggande uppgifter. Jackelén skriver att det diakonala arbetet idag agerar som en måttstock på Svenska kyrkans trovärdighet. Att det som Svenska kyrkan gör för de socialt utsatta har betydelse för hur samhället i stort ser på Svenska kyrkan.

Jackelén (Biskopsmötet, 2015) skriver att efter att Svenska kyrkan skiljdes från staten 2000, är det tydligare än på länge hur Svenska kyrkan samarbetar med andra samhällsaktörer. Förändringar i samhället, så som klimatförändringar, flyktingsituationen och konflikter väcker både oro hos människor i samhället men samtidigt även ett engagemang. Diakonins roll i samhället kan vara både att stödja och förstärka de befintliga verksamheterna och ibland att kritisera och verka för förändring.

2.3 Diakonin i Svenska kyrkan idag

Idag år 2020 finns ingen lagstiftning som säger att Svenska kyrkan måste bidra till den svenska välfärden. Däremot hävdar teologin att Guds uppdrag till människorna är att visa omsorg om våra medmänniskor skriver Hollmer och Bodin (2018) och menar att det är detta som driver Svenska kyrkan som välfärdsaktör. I biskopsbrevet från 2015 om diakoni står att läsa att diakonin alltid är kontextuell och uppstår som ett svar på de behov som finns i samhället. Därför tar sig diakonin olika uttryck i tid och plats, beroende på den faktiska situationen och det är därför svårt att definiera diakoni och diakonalt arbete.

2.4 Diakonins organisatoriska ramar

Då förutsättningarna för diakonins sociala arbete är beroende av hur organisationen styr verksamheten, är det av vikt att lyfta fram de organisatoriska ramarna och handlingsutrymmet. Svenska kyrkan är Sveriges största registrerade trossamfund och en övervägande majoritet av svenska folket är medlemmar (Engel, 2006). Enligt mätningar från 2011 hade Svenska kyrkan 6,6 miljoner medlemmar vilket motsvarar ca 70 % av befolkningen (Christiansson och Inghammar, 2013). Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka och styrs av valda politiker tillsammans med biskopar, präster och diakoner (Svenska kyrkan, 2020c). Svenska kyrkans medlemmar kan påverka genom att rösta i kyrkovalet som inträffar vart fjärde år och förs på tre olika nivåer. Kyrkofullmäktige är det lokala styret som beslutar om svenska kyrkans verksamhet på församlingsnivå. Stiftsfullmäktige är det regionala styret som fattar beslut i Svenska kyrkans 13 olika stift. Kyrkomötet som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ fattar mer övergripande beslut på nationell nivå. Kyrkomötet har 252 ledamöter och ärkebiskopen som är Svenska kyrkans främste företrädare är ordförande. De 13 stiften är indelade geografiskt och har var sin biskop som den högste kyrkliga ledaren (ibid.).

Förutom de förtroendevalda har biskopar, präster och diakoner också rätt att fatta beslut i vissa frågor (Svenska kyrkan, 2020c). De har speciella uppdrag och är kyrkliga ledare. De förtroendevaldas uppdrag är att värna om demokratin, medan de kyrkliga ledarna ansvarar för att Svenska kyrkans lära följs. Detta kallas för den gemensamma ansvarslinjen (ibid.).

2.5 Trossamfund under lagen

Svenska kyrkan är ett registrerat trossamfund och lyder under lagen om Svenska kyrkan (SFS 1998:1591) och lagen om trossamfund (SFS 1998:1593). Dessutom finns Kyrkoordningen som är ett regelverk som Svenska kyrkan själva har beslutat om. I lagen om Svenska kyrkan (SFS 1998:1591) beskrivs hur Svenska kyrkans organisation är uppbyggd och vilka rättigheter och skyldigheter organisationen har gällande till exempel kyrkoavgift, kyrklig egendom och rätten att ta del av handlingar. I lagen om trossamfund (SFS 1998:1953) står att läsa om allmänna bestämmelser om trossamfund så som till exempel religionsfriheten.

I Kyrkoordningen (Svenska kyrkan, 2020d) står bland annat skrivet om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, men också om församlingarnas och stiftens uppdrag. Om uppdraget som diakon står skrivet i den sjunde avdelningen om vem som får lova att utföra uppdraget, om tystnadsplikten och om att förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. I Kyrkoordningen står att grunden till Svenska kyrkans arbete finns i de 1364 församlingarna och skall bestå i gudstjänstfirande,

undervisning mission och diakoni. Det som inte står specificerat är på vilket sätt diakoni skall utföras.

3. KUNSKAPSLÄGE

Detta kapitel syftar till att ge en bild av rådande kunskapsläge inom det sociala arbete som diakonin bedriver i Svenska kyrkan. De teman som kommer att beröras är diakoni som tvärvetenskapligt forskningsområde, historisk och akademisk anpassning, kyrkans alternativa roller, välfärdsprinciperna, diakoni ur ett strukturellt perspektiv samt utmaningar för Svenska kyrkans diakonala arbete.

3.1 Litteratursökning

För att hitta material till detta kapitel har en litteratursökning gjorts genom sökmotorerna Swepub och Psycinfo. I nedanstående tabell redogörs för databaser, sökord samt antal träffar.

Sökningen på Swepub med sökordet diakoni fick 174 träffar. För att smalna av resultatet tillades sökordet Svenska kyrkan. Detta fick 20 träffar. Jag tittade på de artiklar som var nyast utgivna, läste igenom och valde sedan ut två titlar som jag tolkade som relevanta för min studie. Sökningen på Swepub med sökordet diakoni och att jag kryssade i att jag ville att materialet skulle vara refereegranskat fick 24 träffar. Efter genomläsning valdes en artikel ut som relevant för kapitlet. Att materialet är refereegranskat innebär att materialet har granskats av andra forskare inom samma område. Sökningen på databasen Psycinfo med sökorden: social work + church of sweden gav14 träffar, dock inga som var av relevans för denna studie.

3.2 Diakoni som tvärvetenskapligt forskningsområde

Ninna Edgardh (2018) professor i kyrkovetenskap skriver att diakonalt arbete haft svårt att hävda sig som ett eget kunskapsområde historiskt sätt och att detta beror på genus och klass samt på den diakonala retoriken om att ödmjukt tjäna i det tysta. Det är ytterst få diakoner i de nordiska länderna som har disputerat och förhållandevis få har en utbildning på avancerad nivå. Edgardh (2018) skriver att detta både kan leda till att hindra diakoners professionella utveckling men också att kyrkorna inte har tillgång till vetenskapligt förankrad forskning avseende diakonalt arbete. Ett sätt att motverka detta är att kyrkan formulerar behovet av ny forskning och ny kunskap inom det diakonala fältet. Denna forskning skulle bland annat leda till en kunskap för hela kyrkan och att skapa en kunskapsbank om diakoni. Det

Databas Sökord Antal träffar

Swepub diakoni 174

Swepub Diakoni + svenska

kyrkan

20

Swepub Diakoni +

refereegranskat

24

Psycinfo Social work + church of

Sweden

skulle även leda till ökade karriärmöjligheter för diakonerna samt stimulera diakoners intresse för att forska (ibid.).

Edgardh (2018) skriver om stiftsdiakonen i Strängnäs stift, Birgitta Lounela som sagt under diakonikonferensen i Uppsala i november 2017, att den kunskap som diakoner tillskansar sig måste ha någonstans att landa. Annars riskerar upplevelsen för diakonen att bli att församlingen inte kan ta emot denna nya kunskap. Istället för att tala om att diakonerna behöver mer utbildning bör vi istället tala om att kyrkan behöver mer kunskap om det diakonala arbetet för att församlingarnas diakonala arbete skall kunna utvecklas. Exempel på viktiga forskningsområden skulle kunna vara vilken betydelse organisationsformerna har för det diakonala arbetets utveckling samt kopplingen mellan metod och resultat för det diakonala arbetet (ibid.).

3.3 Historisk anpassning

Ytterligare ett behov av ny forskning avseende diakonalt arbete är att den befintliga forskningen är utifrån stadsmissionernas och diakoniinstitutioners perspektiv istället för församlingens (Edgardh, 2018). I och med detta finns det väldigt lite forskning om den samverkan som sker ute i församlingar. De kan till exempel röra sig om andakter som firas på äldreboenden eller diakonens närvaro i skolor och på familjecentraler. Den diakonala forskningen har visats utifrån diakonins historia och plats i kyrkan men inte utifrån diakonin i praktiken. Diakonalt arbete har också varit svårt att studera då det funnits (och finns) inom så många skilda områden så som socialt arbete, psykologi och vård- och omsorg (ibid.).

När det gäller diakonins anpassning till hierarkin, skriver Edgardh (2018) att de första diakonissorna rekryterades från pigor, som förväntades ha ”rätt” inställning till överheten. Detta passade väl in i diskursen om den kyrkliga överheten med maktstrukturer som präglades av manligt ledarskap och kvinnligt tjänande. Det har också funnits ett antiintellektuellt ideal om diakoni som kristen tro i handling och

Jesu händer. Detta sammantaget har bidragit till ett hinder för

kunskapsutvecklingen inom diakoni och för diakoner som vill forska (ibid.).

3.4 Kyrka och akademi

Edgardh (2018) skriver att ett sätt att stimulera diakonivetenskaplig forskning är att motivera diakonkandidater till vidare forskning redan under grundutbildningen. Till skillnad från Norge som har diakonutbildningen på mastersnivå beslutades genom den senaste utbildningsreformen att diakonutbildningen i Sverige skall ligga på kandidatnivå. Att diakonerna i Norge har en mer likvärdig utbildningsnivå med prästerna underlättar samarbetsrelationerna. En kritik mot diakonernas höga utbildningsnivå i Norge har kommit från församlingarna och bestått i synen på en diakons arbete som mer praktiskt. Det finns en oro om att ifall diakonerna har en högre utbildning kanske ett kontorsarbete blir mer lockande än att gå ut och möta människorna (ibid.).

I Sverige har man istället för förslaget om att ha diakonutbildningen på mastersnivå satsat på samverkan mellan kyrka och akademi genom skapandet av det nya utbildningsinstitutet för de fyra kyrkliga profilerna; diakon, församlingspedagog, präst och kyrkomusiker (Edgardh, 2018). Det finns dock ingen tydlig väg från grundutbildning till vidare forskning. En möjlighet skulle kunna vara ett skapande

av ekonomiska förutsättningar så som stipendier och forskningsbidrag för master- och forskarstudier för diakoner både på stifts- och församlingsnivå (ibid.).

3.5 Kyrkans alternativa roller

Jonas Ideström och Stig Linde skriver i ett teologiskt aktionsforskningsprojekt om kyrkans alternativa roller som välfärdsaktör och om att vid samhälleliga förändringar behöver även kyrkan förändra sitt förhållningssätt (Ideström och Linde, 2017a). I den första av två artiklar i Svensk kyrkotidning skriver Ideström och Linde om Mölndals kommuns hantering av de många ensamkommande flyktingbarn som kom till Sverige under 2015. Kommunen ordnade med sovplatser i olika kommunala lokaler och läget beskrevs som akut. Företrädare från kommunens socialtjänst tog kontakt med Svenska kyrkan och ett beslut togs att driva ett transitboende i pastoratets lokaler. Här kunde ensamkommande unga bo i väntan på att slussas vidare till andra kommuner i landet. Parallellt med detta boende samlade Svenska kyrkan in och distribuerade kläder till de ensamkommande (Ideström och Linde, 2017a).

Detta är ett exempel på vilken roll Svenska kyrkan kan ha i välfärdssamhället, och även ett exempel på den samverkan som kan ske mellan kommun och kyrka. Ideström och Linde skriver (2017a) att kyrkans roller framträder i relation till samhället och den aktuella situationen samt att synen på kyrkans roll i välfärdssamhället kan relateras till den egna förståelsen av begreppen: diakoni, kyrka och välfärd. Begreppen är inte definitivt definierade utan står i ständig förändring i relation till samhället. Med hjälp av nedanstående modell om välfärdsprinciper kan vi förstå kyrkans olika roller och synliggöra dess relation till kontexten.

3.6 Välfärdsprinciperna

Ideström och Linde skriver om fyra välfärdsprinciper som kan användas för att exemplifiera vad samhällets invånare kan förvänta sig av verksamheterna i välfärden. Den första av dessa; välfärd som kompensation, kan förstås som insatser orienterade mot behov, så som ekonomiskt bistånd eller rehabiliterande insatser (Ideström och Linde, 2017a). Här kan man inte utgå från att alla har samma behov utan individanpassade bedömningar behövs göras.

Den andra välfärdsprincipen är välfärd som social garanti. Denna princip innebär den välfärd som man genom det som skrivits i lagar och förordningar är garanterad. Det rör sig om att få sina grundläggande behov tillgodosedda och kan till exempel vara att barn genom skollagen har rätt till utbildning. Denna sociala garanti till välfärd omdebatteras då det krävs att invånarna har en viss grupptillhörighet för att få tillgång till vissa insatser. Det kan till exempel vara Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (SFS 1993:387) eller välfärd som enbart erbjuds svenska medborgare, vilket kan bli ett stort problem i en tid när migration och flykt är en del av verkligheten och vardagen (Ideström och Linde, 2017a).

Den tredje välfärdsprincipen; välfärd som social service, syftar till idén om att samhällets invånare ses som kunder i en välfärd där marknad och konkurrens råder och välfärden görs tillgänglig genom försäljning. Det behöver inte innebära att det är den tilltänkte brukaren som är kunden som betalar, utan det kan vara exempelvis

Den fjärde och sista välfärdsprincipen är välfärd som investering. Denna princip innebär att pengar investeras i särskilda insatser riktade mot vissa grupper som förebyggande insats för att minska risken för framtida problem och därmed också reducera samhällets kostnader för dessa (Ideström och Linde, 2017a).

Ideström och Linde har tittat på hur dessa välfärdsprinciper kan relateras till Svenska kyrkan i Mölndals kommuns sociala arbete under 2015. För välfärd som kompensation var relationen till Svenska kyrkans arbete tydlig. Genom att upprätta ett praktiskt arbete med att samla in kläder till de ensamkommande och ett härbärge till de bostadslösa kunde många medborgare i Mölndal hitta ett sätt att engagera sig och hjälpa till, och på detta sätt vara ett komplement till de offentliga kommunala insatserna (Ideström och Linde, 2017a).

När det gäller välfärd som social garanti kan vi ta exemplet med de ensamkommande barnens rättigheter. Enligt lag har dessa barn rätt att söka asyl och barns rätt till skydd (SFS 2005:716). Både Svenska kyrkan och andra

frivilligorganisationer som till exempel Stadsmissionen, använder ett

rättighetsperspektiv för att ställa krav på staten. Svenska kyrkan är en av huvudmännen för Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och har hjälpt

ensamkommande ungdomar att uppmärksamma både asylrätten och

barnkonventionen1 (Ideström och Linde, 2017a).

Gällande välfärd som service skriver Ideström och Linde (2017a) att det inte fanns någon relation överhuvudtaget till Svenska kyrkan i Mölndals kommun. Välfärden i Svenska kyrkan presenteras inte alls på ett sätt som gör invånarna till kunder som kan köpa välfärden och inte heller tog församlingen rollen som uppdragsgivare. Ideström och Linde skriver att Kyrkoherden i pastoratet uppgett att Svenska kyrkans arbete finansieras av kyrkoavgiften och även ansvarig kommunalchef i Mölndals kommun uppgav att kyrkan har helt andra möjligheter att driva dessa värdegrundsfrågor än vad kommunen kan. Detta medför en tydlig förväntan på Svenska kyrkans sociala arbete. Kommunalchefen fick efter en tid uppmana pastoratet att skicka en faktura på uppkomna kostnader (Ideström och Linde, 2017a). Även detta visar tydligt på avsaknaden av en relation mellan Svenska kyrkans sociala arbete och principen om välfärd som service.

Ideström och Linde skriver om den fjärde principen; välfärd som investering som tydlig i relation till Svenska kyrkans sociala arbete. Olika samhällsaktörer visar intresse för Svenska kyrkans olika verksamheter som är tänka att bidra till sammanhållning och inkludering, och vill själva bidra med ekonomiskt stöd till dessa verksamheter (Ideström och Linde, 2017a). I Svenska kyrkan i Mölndal blev denna välfärdsinvestering tydlig då Göteborgs stift beviljade pastoratet medel för att se över behovet av insatser för integrering i samhället. I ovan beskrivna välfärdsprinciper har kyrkan ett handlingsutrymme att svara ”nej” på förfrågan om att bistå kommunen med hjälpinsatser. Dock fanns ett starkt stöd för att svara ”ja” (Ideström och Linde, 2017a).

3.7 Diakoni i ett strukturellt perspektiv

Svenska kyrkans sociala arbete kan delvis förstås i relation till utomorganisatoriska faktorer, enligt ovan beskrivna modell, men arbetet kan också förstås i en intern kontext, i vad som är församlingens och kyrkans uppdrag (Ideström och Linde, 2017b). Ideström och Linde skriver att det i Mölndals pastorat fanns en längtan från människor att få hjälpa och göra något konkret. Genom Svenska kyrkan, Mölndals pastorat under våren 2015 fanns det möjligheter för människor att få hjälpa till och känna att de bidrog.

3.8 Utmaningar för Svenska kyrkans diakonala arbete

Ideström och Linde skriver om att en svårighet i Svenska kyrkans diakonala arbete i Mölndals pastorat under 2015 var informationshanteringen (Ideström och Linde, 2017a). Detta kunde till exempel vara att ledningen i kommunen inte informerade om förändringar i förutsättningarna för arbetet på grund av att dessa ibland skedde över en natt och att medarbetarna i Svenska kyrkan behövde information för att kunna upprätthålla arbetet (Ideström och Linde, 2017a).

Ytterligare en svårighet som Ideström och Linde berör gällande Svenska kyrkans diakonala arbete är medarbetarnas känsla av att ibland arbeta för något som inte har ”ett lyckligt slut”. Inom det diakonala arbetet finns ofta många situationer och sammanhang där arbetet många gånger kan kännas svårt och ett lyckligt slut svårt att hoppas på (Ideström och Linde, 2017b). En situation skulle exempelvis kunna vara att några av de ensamkommande ungdomar som bodde på transitboendet fick ett beslut från kommunen om att de inte fick stanna i landet. Ideström och Linde skriver (2017b) om att många berättelser i Nya testamentet ofta slutar gott, med att människor blir botade från sina plågor och att deras livssituationer förändras, och att detta närmast kan ses som provocerande då medarbetare i det dagliga diakonala arbetet i Svenska kyrkan ser hur människor i svåra situationer inte ser något hopp för sin framtid och ett lyckligt slut kan te sig otänkbart. Här kan det kännas svårt för medarbetarna att gå från att vara den som löser problem på ett konkret och handfast sätt till att vara någon som är närvarande och ett barmhärtighetens tecken.

3.9 Summering

Diakonin som tvärvetenskapligt fält har gjort det svårare för diakonalt arbete att hävda sig som eget kunskapsområde. Detta beror delvis på hur diakonalt arbete har setts historiskt, men också på grund av de begränsade möjligheter till forskning som finns för diakoner i Sverige idag. En annan diskussion som förs kring diakoni som kunskapsområde är att det är församlingen och dess medarbetare som behöver utökade kunskaper om diakoni, inte diakonerna. Detta för att kunskapen ska ha någonstans att landa.

När det gäller kyrkans olika roller i det svenska samhället kan dessa ses på olika sätt beroende på olika faktorer och kontexter. Vid samhälleliga förändringar behöver även Svenska kyrkan förändra sitt förhållningssätt och samverkan behöver ske mellan kommun och kyrka. Kyrkan kan både fungera som ett komplement till de insatser som finns i offentlig och privat sektor, men kan också ha verksamheter som andra aktörer helt saknar. När man pratar om Svenska kyrkans diakonala arbete utifrån externt och internt perspektiv står dessa inte som motsatser till varandra utan kompletterar varandra. De externa processerna blir en förutsättning som

centrala i diakonin att relationen till Gud handlar om relationen utåt. En utmaning i detta samspel med omvärlden (kontexten) är att kommunikation och information från dessa instanser krävs.

På församlingsnivå finns en längtan att få göra något påtagligt och handfast. När oroliga tider uppstår finns kyrkan som en trygghet. Kyrkan blir då ett betydelsefullt sammanhang för medmänsklighet som erbjuder en möjlighet för människor att hjälpa och göra något konkret. När människor uttrycker det som att det äntligen finns en möjlighet att hjälpa till, kan man fråga sig vad kyrkan gör vanligtvis. Det är en utmaning för Svenska kyrkan att människor frågar efter en kyrka som är en tydligare samhällsaktör. En annan ståndpunkt kan vara att kyrkans sociala arbete i det tysta skapar ett förtroendekapital när engagemang i samhället väcker kritiska frågor.

4. TEORETISK FÖRANKRING

I detta kapitel presenteras de teorier som använts för att kunna genomföra en analys i denna studie. Jag har till stor del använt mig av dokumentet Vägledning för diakoni (2018) skrivet av Miriam Hollmer och Magnus Bodin och framtaget av Svenska kyrkans nationella nivå tillsammans med Västerås, Luleås och Göteborgs stift. Detta dokument syftar till att ge förtroendevalda, anställda samt ideella medarbetare i Svenska kyrkan stöd och vägledning i sitt diakonala arbete. Hollmer och Bodin skriver om modellen diakonitriangeln och jag har valt att använda detta dokument för att få Svenska kyrkans egen bild av diakonalt arbete.

För att förklara begreppet välfärd har jag använt mig av Eriks Blennbergers kapitel om etik för socialt arbete i boken Socialt arbete; en grundbok (2016). För att få Svenska kyrkans perspektiv på församlingen som välfärdsaktör har jag använt mig av vad Hollmer och Bodin skriver om välfärd i dokumentet Vägledning för diakoni (2008).

Jag har även använt Kerstin Svenssons m. fl. (2008) bok Handlingsutrymme där författarna skriver om bland annat roller och yrkesroller i relation till position och makt. Jag har valt att använda denna teori om roller för att analysera diakonernas yrkesroll och Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör i det svenska samhället. Till sist har jag använt mig att dokumentet Svenska kyrkans roll och uppgift i den svenska välfärden – en plattform (2013), som är framtaget av Kyrkokansliet i Uppsala. Jag har använt mig av detta dokument för att se på hur Svenska kyrkan ser på sin roll i den svenska välfärden.

4.1 Diakonitriangeln

Hollmer och Bodin (2018) förklarar med hjälp av en modell skillnaderna mellan diakonins teologiska grunder och själva utövandet, alltså skillnaderna mellan diakoni i teorin och diakoni i praktiken. Denna modell kallas diakonitriangeln och består av fyra delar; diakoni, utövare, verksamheter samt förhållningssätt. Triangelns mitt åskådliggör grundtanken bakom diakoni; att kyrkan skall visa omsorg, samt de teologiska motiven om varför församlingen skall utöva diakoni. Triangelns tre sidor representerar de tre grundläggande aspekterna om hur diakoni kan utövas.

4.1.1 Diakoni

Den teologiska bakgrunden till diakonin är kyrkans uppdrag att visa omsorg om medmänniskan och skapelsen. Det är i detta uppdrag vi finner svaret på frågan om varför församlingen skall utöva diakoni (Hollmer och Bodin, 2018). I Biskopsbrevet om diakoni (2015) står att läsa att kärnan i diakonin är Guds kärlek till människorna och till skapelsen och att den tar sig uttryck genom att vi alla är kallade till att föra den kärleken vidare till varandra genom goda gärningar.

”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, säger Jesus.

(Matteus kap. 25 vers 40)

4.1.2 Förhållningssätt och empowerment

Ett diakonalt förhållningssätt handlar om mötet med människor, och att uttrycka kristen tro i bemötande. Det kan vara att se och lyssna till hela människan och bekräfta henne. Bemötandet skall genomsyras av kärlek och omsorg (Holmer och Bodin, 2018). Diakoni skall signalera en öppenhet och en förståelse för andra människors situationer. Ett av diakonernas vigningslöften lyder ” Vill ni stå fasta i kyrkans tro, hjälpa dem som behöver er tjänst och stå på de förtrycktas sida?” (Biskopsmötet, 2014). Med detta löfte lovar diakonen att tjäna bland medmänniskor, att stå upp för de som behöver det, att hävda människors värde och rätt att behandlas med värdighet. Hollmer och Bodin (2018) skriver om ett jämlikt förhållningssätt. Ett möte i respekt är extra viktigt i relationer där maktbalansen är ojämlik. Det kan vara ett möte mellan till exempel, läkare och patient, en vuxen och

ett barn, eller en diakon och en konfident2. Många som arbetar inom Svenska

kyrkan tillhör en relativt priviligierad grupp. Detta är något vi behöver vara medvetna om och komma tillbaka till grunden om att vi alla är lika inför Gud (Hollmer och Bodin, 2018).

Hollmer och Bodin (2018) skriver att ett av de grundläggande förhållningssätten inom diakoni är det som på engelska kallas empowerment. Det kan översättas till bemyndigande eller egenmakt (Svärd och Starrin, 2016). Empowerment innebär att socialarbetaren frigör resurser hos individen så att denne kan ta kontroll över sitt eget liv och sin egen situation. Empowerment diskuteras som ett förhållningssätt att öka individens handlingsutrymme och utjämna maktförhållandena. Detta kan ses som en direkt motsats till den paternalistiska tankemodellen. I empowerment blir inte individen tilldelad makt utan tar själv kommandot (ibid.). Empowerment innebär ett helt nytt sätt för individen att tänka om sig själv, att man har förmågan, kompetensen och att man har tillit till sig själv. Empowerment syftar således både till den subjektiva upplevelsen och till den objektiva verkligheten. Individen känner

på ett visst sätt om sig själv, och samhället tänker på individen på ett visst sätt, att man har förmågan att hjälpa sig själv och ta sig ur maktlösheten (ibid.).

När en individ mer handgripligt behöver någon som hjälper denne att ta makten över sin situation träder något som på engelska kallas för advocacy. Det kan översättas till företrädarskap. Termen innebär att någon representerar individen och dennes intressen, och för dennes kamp mot sociala strukturer (Svärd och Starrin, 2016). Tanken om företrädarskap har sitt ursprung inom juridiken där en advokat företräder sin klient. I socialt arbete kan det till exempel röra sig om att socialarbetaren argumenterar för individens åsikter och behov.

4.1.3 Verksamheter

Hollmer och Bodin (2018) skriver att diakonala verksamheter är knutna till kyrkan, gemenskapsfrämjande och/eller problemlösande insatser. Kyrkans diakoni skall vara ett svar på Guds uppmaning att visa varandra omsorg och kan ske på antingen individnivå, gruppnivå eller på samhällsnivå ute i församlingarna. Arbetet kan vara av olika karaktär och inriktning och kan utföras med hjälp av anställda i kyrkan eller i samarbete med volontärarbetare (ibid).

Hollmer och Bodin (2018) skriver om en modell för att klassificera diakonala verksamheter. Tanken är att modellen skall underlätta planeringen av verksamheterna samt utvärderingen av dem. Denna klassificering utgår från två olika spår: Övergripande verksamhetsområden och verksamheternas huvudsakliga fokus. De övergripande verksamheterna är: livskvalitet och ett gott samhälle, allmänmänsklig problematik och allvarlig social eller psykisk problematik. De insatser som görs för dessa verksamhetsområden är klassificerade enligt två huvudfokus: insatser inriktade på omsorg och gemenskap, och insatser som är inriktade på förändring. Verksamhetsområdena kan vara präglade av båda de olika insatserna, men oftast går det att urskilja ett huvudsakligt fokus. De tre övergripande verksamhetsområdena kan innefatta allt från vardagsproblem till strukturella orättvisor. Det diakonala arbetet har ett ansvar att möta människors utsatthet på alla nivåer (ibid.).

Verksamhetsområdet livskvalitet och ett gott samhälle syftar till insatser som innebär en ökad livskvalitet (Hollmer och Bodin, 2018). Det kan innebära insatser i form av verksamheter som erbjuder exempelvis sångstund för äldre, som är tänkt att förebygga social utsatthet i form av ofrivillig ensamhet. En insats med språkcafé kan innebära att broar byggs mellan personer som är nya i Sverige och de som är födda här. En mötesplats för föräldrar kan bidra till att stärka dessa i sin föräldraroll samt känna gemenskap i det som känns svårt och utmanande i föräldrarollen. På en strukturell nivå kan ett exempel på en insats inom detta verksamhetsområde vara Svenska kyrkans internationella arbete för att alla människor ska ha tillgång till skolgång och rent vatten.

Inom verksamhetsområdet allmänmänsklig problematik innebär detta områden som påverkar alla människor. Det kan syfta till sjukdom, närståendes bortgång, relationsproblem eller ensamhet. Här kan diakonins insatser vara till exempel stöttande samtal eller att ge sakkunnigt stöd. Vissa av dessa insatser kan utföras av lekmän medan andra insatser kräver speciell yrkeskompetens (Hollmer och Bodin, 2018).

4.1.4 Utövare

Hollmer och Bodin (2018) skriver att varje kristen har som uppdrag att uttrycka kristen tro genom kärlek och omsorg mot sina medmänniskor och hela skapelsen, och att diakonen har ett särskilt ansvar att leda detta diakonala arbete. Många av kyrkans och församlingens medarbetare möter människor som av olika anledningar söker sig till det kyrkliga sammanhanget. Det kan röra sig om både sörjande personer, personer som söker akut stöd eller personer i social utsatthet. Församlingens medarbetare har då som uppdrag att ta emot dessa, inkludera och stötta. Dessa personer är diakonins utövare på individ- och gruppnivå (ibid.). Församlingen som organisation har ett ansvar att vara diakonal utövare på organisationsnivå. Diakonen har specialistkompetens och biskopsmötet rekommenderar att det finns minst en diakon i varje pastorat eller fristående församling (Biskopsmötet, 2015). Diakonen bör ha en ledningsfunktion, och övriga personer som sitter i ledande positioner bör ha kunskaper om diakonalt arbete. De diakonala verksamheterna bör också vara strategiskt och ekonomiskt genomtänka (Hollmer och Bodin, 2018). Detta innebär att alla medarbetare skall erbjudas utbildningar för att ha möjligheter att implementera ett diakonalt perspektiv i sina verksamheter.

I Svenska kyrkan arbetar både anställda och ideella krafter. Det är en del av församlingens ansvar att ta tillvara på de ideellas engagemang och sakkunskap då de ideella kan ha både en bredd i utbildningar som socialt förvärvade kompetenser så som egna erfarenheter och kontaktnät (Hollmer och Bodin, 2018). När det gäller diakonen är denna en del av den tredelade vigningstjänsten tillsammans med präster

och biskopar och har både pastoralteologisk utbildning3 och en fackutbildning inom

till exempel psykologi, socialt arbete eller medicin. Diakonen har ett särskilt ansvar att leda det diakonala arbetet och att inspirera och utrusta församlingens medlemmar, både ideella och anställda i kyrkan till att ha ett diakonalt förhållningssätt i sina verksamheter (Biskopsmötet, 2014).

4.2 Välfärd

Erik Blennberger (2016) skriver att välfärd är ett kodord för socialt arbete som betyder att det finns resurser i samhället att trygga och garantera människors ett gott liv för människor. Tanken om välfärd måste bygga på något annat ideal, en annan norm som kan hänvisas till. Detta ideal kan vara lagarna om medborgerliga rättigheter, som svarar på en princip om humanitet och solidaritet (ibid.). Enligt Regeringsformen (SFS 1974:152) skall det åligga staten att trygga den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd. Särskilt skall rätten till arbete, bostad och utbildning tryggas av det allmänna. Och det allmänna ska även verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa (ibid.). Om församlingen som välfärdsaktör skriver Hollmer och Bodin (2018) att begreppet välfärd innefattar mer än det grundläggande som i Sverige garanteras av välfärdsstaten så som materiella och ekonomiska aspekter, utan även goda levnadsförhållanden i en vidare mening. Dessa goda levnadsförhållanden kan i diakonala sammanhang även innehålla existentiell hälsa och sociala sammanhang. Den välfärd som bedrivs i Svenska kyrkan är ofta av annan karaktär än den välfärd

som sker i den offentliga sektorn och kan ske i egen regi eller i kontakt med andra samhällsaktörer. Hur församlingen engagerar sig i välfärdssamhället är beroende på den teologiska förståelsen och diakonins identitet. Denna ställs sedan i relation till omvärldens och medmänniskornas behov. Kyrkan har alltid engagerat sig i välfärden oavsett samhällssystem eller tid. Hur engagemanget sett ut har dock varierat beroende på kontexten. Svenska kyrkans församlingar finns spridda över hela landet och fungerar som en påminnelse och en främjare för värderingarna om social omsorg. Historiskt har församlingarna gjort diakonala insatser som sedan tagits över av den offentliga sektorn, vilket gör att man kan se diakoni som en osynlig bakomliggande faktor för det sociala arbete som bedrivs i både privat och offentlig sektor (ibid).

4.3 Roller och yrkesroller

Svensson m.fl. (2008) skriver om socialarbetarens roll i relation till yrket och om hur den formas av både formella och personliga aspekter. Oavsett om man väljer att arbeta som kurator, socialsekreterare eller enhetschef på ett behandlingshem är utbildningen likvärdig och bidrar till en gemensam kunskapsbas. För att socialarbetaren ska kunna fylla sin specifika yrkesroll behöver hen tolka och fylla rollen med sin personlighet och erfarenheter. Således är den personliga rollen i samspel med yrkesrollen. Det blir ett dilemma för socialarbetaren att hitta sin roll mellan delvis professionens förväntningar och socialarbetarens egna erfarenheter, mellan organisationens uppdrag och klienternas behov (ibid.).

Roller är ett socialt definierat begrepp, men beroende på vilken teoretisk utgångpunkt vi har får begreppet skilda betydelser (Svensson m.fl., 2008). Varje social position innebär iklädandet av flera roller och för diakonen kan dessa innebära bland annat rollen som ledare för det diakonala arbetet, rollen som kollega, rollen som lyssnande medmänniska samt den personliga rollen som innefattar individens personlighet.

4.4 Roller för Svenska kyrkan i välfärden

I dokumentet Svenska kyrkans roll och uppgift i den svenska välfärden – en plattform (2013) som är framtaget av Kyrkokansliet i Uppsala, står att Svenska kyrkan har fyra olika roller i den svenska välfärden. Dessa fyra är rollerna som röstbärare och påverkansaktör, samverkanspart och utförare. Hollmer och Bodin (2018) skriver om att en ytterligare roll kan vara de diakonala verksamheterna i egen regi.

4.4.1 Röstbärare och påverkansaktör

Att vara röstbärare innebär och påverkansaktör innebär att kämpa för rättvisa och upprättelse för människor i utsatta livssituationer (Hollmer och Bodin, 2018). Det kan till exempel vara att motverka de samhällsstrukturer och olika villkor som leder till orättvisor i samhället, fattigdom eller kränkningar av människor. Att vara röstbärare och påverkansaktör är en del av det diakonala uppdraget (ibid.). Svenska kyrkans och diakonins roll som röstbärare innebär att kyrkan tar ställning i samhällsfrågor utifrån de värderingar som kyrkan har avseende människans värde och rättigheter oavsett begränsningar så som medborgarskap eller politisk eller religiös tillhörighet (ibid.).

Hollmer och Bodin (2018) skriver att Gud verkar genom hela skapelsen och att Svenska kyrkan därför skall verka och värna om hela skapelsen genom samhällets demokratiska ramar. Dock behöver Svenska kyrkan stå upp mot samhällets lagar och regler om det skulle innebära orätt för människor. Ett sätt att involvera människor och motivera till egenmakt (empowerment) är att de som är drabbade av orättvisor själva är med och beskriver problemet samt föreslår möjliga lösningar. Genom att de själva är med i påverkansarbetet motiveras deras egen förmåga till handling. Empowerment är en viktig del av påverkansarbetet på både individ-, organisations- och samhällsnivå. Det diakonala uppdraget att vara röstbärare och påverkansaktör är hela församlingens, och diakonen har avlagt särskilda löften om detta (ibid.).

4.4.2 Samverkanspart

På församlingsnivå kan rollen som röstbärare vara att agera som samverkanspart (Holmer och Bodin, 2018). Samverkan på olika sätt mellan kyrka och offentlig och privat sektor är ett sätt att förhålla sig till andra samhällsaktörer. Den gemensamma utgångspunkten är strävan efter ett gott samhälle, och både kyrka och andra samhällsaktörer kan dra nytta av varandras specialkompetens för att möta olika behov i olika sammanhang (ibid.).

Beroende på graden av medverkan kan samverkan graderas från den enklaste nivån som enbart innebär ett informationsutbyte till en mer utvecklad nivå där verksamheter bedrivs gemensamt (Holmer och Bodin, 2018). Ett exempel på ett informationsutbyte kan vara att kyrkan deltar på nätverksträffar med till exempel kommunen och polisen och informerar om vad som händer rent generellt i församlingen. Ett sätt att samverka på en nivå som innebär samordning är till exempel att samordna nattvandringar för att fånga upp ungdomar som riskerar att hamna i riskabla och våldsamma situationer. Ett annat sätt är att länka människor till varandras verksamheter och ansvarsområden. För ett mer utvecklat samarbete kan samverkan ske genom gemensamma verksamheter och insatser. Det kan till exempel vara ett härbärge för utsatta EU-medborgare eller deltagande i arbetsmarknadsprojekt där båda berörda parter bidrar med resurser. Som samverkanspart samverkar Svenska kyrkan både med offentlig sektor, privat sektor och med andra församlingar inom det civila samhället. På en mer övergripande nivå kan samverkan mellan Svenska kyrkan och andra samhällsaktörer vara till exempel sjukhuskyrkan, tillgång till fängelsediakon/präst eller Svenska kyrkans familjerådgivning (ibid.).

4.4.3 Utförare

En roll för Svenska kyrkan i välfärden kan vara utförare av offentligt finansierade välfärdstjänster (Holmer och Bodin, 2018). Att en verksamhet är offentligt finansierad innebär att den är bekostad av skattemedel och att staten, landstinget eller kommunen står som garant för verksamheten. I Kyrkoordningens andra kapitel, andra paragrafen (Svenska kyrkan, 2020d) står att läsa att Svenska kyrkans församlingar får bedriva näringsverksamhet om den har en naturlig anknytning till den grundläggande uppgiften. När näringsverksamheten i förlängningen är tänkt att med vinsten finansiera diakonal verksamhet eller annan församlingsverksamhet går detta inte under vad som räknas som anknytning. I det fall en församling vill ta rollen som utförare av offentligt finansierade välfärdstjänster sker detta som regel i ett sammanhang där det råder marknadskonkurrens om uppdrag som finansieras av

Det är varje enskild församlings eget val om den vill fungera som utövare av offentligt finansierade välfärdstjänster och i vilken omfattning detta skall ske. Svenska kyrkan är en idéburen aktör inom det civila samhället och all vinst går direkt in i verksamheten. Som dagsläget är idag är det dock ovanligt att församlingar verkar som utförare av offentligt finansierade välfärdstjänster (Hollmer och Bodin, 2018).

När det gäller lagreglering kan verksamheter där en församling agerar som utförare regleras genom Lagen om offentlig upphandling (SFS 2016:1145) eller Lagen om valfrihetssystem (SFS 2008:962). Exempel på verksamheter som omfattas av dessa lagar är bland andra särskilt boende för äldre, natthärbärge, hemtjänst, förskolor och verksamheter enligt LSS.

Det finns olika svårighetsgrad på välfärdstjänsterna inom Svenska kyrkan. Hollmer och Bodin (2018) skriver om flexibla och komplexa tjänster. De flexibla tjänsterna är de som ligger nära eller relativt nära de verksamheter som vanligtvis bedrivs i församlingen och kan integreras med dessa. Det kan till exempel röra sig om en förskola som bedrivs i församlingens regi eller arbetsmarknadsrelaterade projekt. De komplexa tjänsterna är de som ligger utanför de verksamheter som församlingen vanligtvis bedriver. De kännetecknas av att de regleras av lagar eller har krav på specialutrustade lokaler. Ofta finns även höga krav på verksamhetsadministration och professionalitet, som kan vara svåra för en församling att leva upp till. Ett exempel på en sådan verksamhet kan vara ett särskilt boende för äldre eller ungdomar med svår social problematik (ibid.). Hollmer och Bodin (2018) skriver att det är en utmaning i fall där församlingen tar sig an svåra uppdrag då det finns en risk för att församlingens ekonomi äventyras och att dessa verksamheter riskerar att ta fokus från församlingens vanliga verksamheter. Därför bör Svenska kyrkan ta hjälp av diakoniintuitioner och stadsmissioner i de fall församlingarna vill utveckla det diakonala arbetet i en sådan riktning. Diakoniintuitionerna och stadsmissionerna har ofta den erfarenhet som krävs och kan fungera som kunskapskällor (ibid.) 4.4.4 Diakonala verksamheter i egen regi

Hollmer och Bodin (2018) skriver att en stor del av det välfärdsarbete som sker i församlingar inte är i relation till andra delar av samhället och att det är av vikt att lyfta fram det diakonala arbete som sker i Svenska kyrkans egen regi. De verksamheter som en församling bedriver utan samverkan med övriga delar av samhället har två funktioner: kompletterande och ersättande. De kompletterande verksamheterna som komplement till de offentliga insatserna har ofta en själavårdande karaktär eller innebär främjande av gemenskap. Denna verksamhetsform som ofta kallas församlingsdiakoni kan bestå i enskilda samtal, hembesök eller öppna mötesplatser så som sorgegrupper (ibid.). En del av verksamheterna som diakonin bedriver i egen regi är en ersättning för när man ser brister i myndigheters ansvarstagande (Hollmer och Bodin, 2018). Det kan till exempel vara tillfällen när människor ”hamnat mellan stolarna”. Det kan vara när ansvarsfrågan är oklar och hjälpen uteblir. Här är en svår balansgång för Svenska kyrkan mellan att stötta individen och att ta över andra samhällsaktörers ansvar. Frågan är här om de egna verksamheterna hade gynnats av samverkan eller om arbetet enklast utförs helt i kyrkans egen regi. De verksamheter som kan utföras

utan samverkan kan till exempel vara de som bidrar till livskvalitet så som körsång, sorgegrupper eller verksamheter för daglediga. De insatser som däremot hade gynnats av samverkan skulle till exempel kunna vara insatser för individer som kommer till diakonin för ekonomiskt stöd eller med allvarlig social problematik. I dessa fall hade en samverkan med socialtjänsten eventuellt varit lämplig. Detta för att få ett helhetsperspektiv och för att sätta in individen i ett större sammanhang. (ibid.).

5. METOD

I detta kapitel presenteras den metod som använts för studien. Jag kommer först att presentera kvalitativ textanalys som metod och hur den är relevant för min uppsats samt vilka forskningsetiska övervägandes som gjorts. Därefter kommer jag att redogöra för urval och avgränsning, bearbetning och analys och till sist författarroll och förförståelse.

5.1 Val av metod och forskningsetiska överväganden

Den ursprungliga tanken gällande metod var att utföra kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma diakoner. På grund av rådande omständigheter i Sverige med coronaviruset Covid-19 som hindrar sociala kontakter har jag fått tänka om. Jag har landat i att den metod som bäst passar med min frågeställning är att göra analyser av texter skrivna kring det sociala arbete som diakonin utför i Svenska kyrkan. Med hjälp av textanalyser kan jag även studera vad Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör betyder för det svenska samhället. Ytterligare ett skäl förutom risken för smittspridning har varit ett etiskt övervägande att jag inte vill ta värdefull tid från yrkesverksamma diakoner under rådande pandemi. Det som jag inte kunnat få fram genom att inte kunna göra intervjuer med yrkesverksamma diakoner är just diakonernas egna upplevelser och erfarenheter av det sociala arbete som diakonin bedriver i Svenska kyrkan. Jag har valt texter som i viss mån är skrivna av diakoner, men resultatet är ändå att jag inte får fram den information som jag kunnat få med intervjufrågor som jag själv kunnat utforma.

Samhällsvetenskaperna söker sätt att beskriva samhället, och en kvalitativ textanalys är ett sätt att göra detta (Boréus, 2018). Vi omges av texter i samhället. Det kan till exempel vara debattartiklar i tidningar, information från hemsidor eller annonser uppsatta i tunnelbanan. Dessa texter påverkar oss och syftar till att forma våra uppfattningar om samhället och kan få oss att bli mer positivt respektive mindre positivt inställda till något (ibid.). Texterna påverkar inte enbart människors uppfattning av det som skrivs, utan även relationen mellan människor påverkas. I det fall texten är en annons för en produkt, kan relationen mellan producenter och konsumenter påverkas. I det fall konsumenterna får en mer positiv bild av producenten kan dennes ekonomiska vinning ökas. Även konsumenternas bild av producenterna som grupp kan påverkas. Boréus (2018) skriver om Arlabönderna som ett exempel. I en annons kan dessa bönder framställas på ett sätt som skapar en gemensam identitet för dessa och som även bidrar till att skapa en sammanhållning mellan bönderna. Detta visar även på att gruppens (konsumenternas) bild av sig själva kan påverkas av texten. Genom att analysera dessa texter kan vi studera en viktig aspekt av hur människan påverkas i sin föreställning av samhället samt hur föreställningen påverkar relationen mellan och

Boréus (2018) skriver om hur vi måste vara medvetna om att olika texter är producerade i olika sammanhang och är i olika genrer, vilket påverkar hur de är tänka att konsumeras, alltså läsas. Texter inom olika genrer har olika syften, vilka kan vara till exempel att informera eller roa. Även hur texterna är skrivna är av vikt då vi söker att analysera dem. En lagtext är till exempel formellt skriven och kan uppfattas som att den inte talar direkt till läsaren. En debattartikel i en tidning kan däremot uppfattas som vardaglig i sitt uttryckssätt och syftar till att få läsaren att ryckas med av innehållet. Boréus (2018) påpekar vikten av att vara medveten om vilken genre texten som skall analyseras tillhör, för att få en rättvis bild av texten och för att korrekt kunna förstå syftet med den.

De texter som har analyserats är offentliga artiklar från olika dagstidningar, debattartiklar från Kyrkans tidning samt texter publicerade på Svenska kyrkans hemsida. Texterna från Kyrkans tidning är skrivna av yrkesverksamma diakoner och innehållet är skribenternas egna åsikter. Även då texterna är offentliga har ett etiskt övervägande gjorts att inte publicera skribenternas namn eller arbetsplats. Detta för att värna om skribenternas identitet och integritet då de inte tillfrågats om att medverka med sina texter som underlag för denna uppsats. Ett etiskt övervägande har även gjorts kring att rapportera alla data som framkommer i studien av empirin och att inte begränsa resultatet.

5.2 Urval och avgränsning

För att svara på frågeställningarna har elva texter analyserats från olika dagstidningar, Kyrkans tidning samt texter publicerade på Svenska kyrkans hemsida. Texterna varierar i storlek då vissa är debattartiklar och vissa texter från Svenska kyrkans hemsida. Alla texter är utgivna eller uppdaterade under åren 2019 och 2020. Motiveringen till valet att analysera texter från dessa olika källor är att studera både den bild som utomstående media förmedlar om diakonalt arbete och diakonernas egen bild av diakonalt arbete. Syftet med valet att analysera texter skrivna eller uppdaterade under åren 2019–2020 är att resultatet och analysen skall spegla det mest aktuella diakonala arbetet. Alltså det som sker idag. Denna tidsbegränsning gjordes också för att lättare få en överskådlig bild av artiklarna som behandlade ämnet.

De dagstidningar som empiri hämtats från är Sydsvenskan (två) och Göteborgsposten (en). Empirin från Kyrkans tidningar är fem debattartiklar, och empirin från Svenska kyrkans hemsida är tre texter. För att hitta empiri relevant för studien gjordes en sökning med hjälp av sökmotorn Google med sökorden diakoni, Svenska kyrkan och socialt arbete och diakoni, Kyrkans tidning. Den första sökningen med sökorden diakoni respektive diakoni och Svenska kyrkan gav många träffar till Svenska kyrkans hemsida i de olika stiften. En begränsning gjordes till träffar på artiklar utgivna det senaste året. Många träffar berörde information om diakoni generellt och med alternativa källor så som Wikipedia. Dessa träffar sållades bort delvis på grund av en opålitlig källa, men också då de inte berörde diakonalt arbete. När sökordet Kyrkans tidning lades till fanns många träffar på artiklar utgivna av den specifika tidskriften. Anledningen till att denna specifika tidskrifts namn lades till som sökord var önskan om att fånga in de träffar på debattartiklar som är skrivna av diakoner för Kyrkans tidning. Nedan kommer en kort översikt av de texter som ingår i empirin för studien.

Textens titel Forum för publikation

Typ av text Datum för publikation

Diakoner måste höja rösten

Kyrkans tidning Debattartikel 200130

Befria diakonerna från organisationens bojor

Kyrkans tidning Debattartikel 190902

Själavården en

efterfrågad symbol för kyrkan

Kyrkans tidning Debattartikel 200225

Fortsätt att värna om den diakonala kompetensen

Kyrkans tidning Debattartikel 190919

Färre diakoner kan öka medlemstapp

Kyrkans tidning Debattartikel 190912

Skånsk handlingskraft i coronakrisen

Göteborgsposten Reportage 200401

Diakoner hjälper med skuld- och budgetråd

Sydsvenskan Reportage 200114

Diakoner levererar både mat och hopp år

isolerade i Staffanstorp Sydsvenskan Reportage 200420 Skänk en klapp – julklappsinsamling 2019 Svenska kyrkans hemsida Informationstext 191115

Kyrkan hjälper vid utsatthet Svenska kyrkans hemsida Informationstext 191119 Diakoni – kyrkans omsorg Svenska kyrkans hemsida Informationstext 200727

5.3 Bearbetning och analys

Som tidigare beskrivet blev det en förändring gällande metod för denna studie. Med anledning av denna förändring samt tidsbegränsningen för författandet av denna uppsats har jag varit medveten om att empirin samt resultatet och analysen inte är generaliserbart för fältet. Det är möjligt att resultatet hade blivit ett helt annat om metoden varit att använda kvalitativa intervjuer med diakoner, eller om

textanalysen hade byggt på texter från andra källor eller som är skrivna i andra stift än de som utgör grunden för resultatet denna uppsats. Syftet har dock varit att få en inblick i hur det diakonala arbetet ser ut och inte att få en heltäckande bild.

För att få fram gemensamma teman och mönster i min empiri har jag använt mig av en tematisk analys. En tematisk analys är en metod som innebär att forskaren söker teman eller mönster i empirin som sedan beskrivs och analyseras (Braun och Clarke, 2006, Bryman, 2018). Denna metod är grundläggande för kvalitativ metod och är en metod som kan ge ett flexibelt men detaljerat resultat.

Processen har sett ut som så att materialets lästs igenom och brutits ner i flera delar och kodats stycke för stycke. Detta för att lättare skapa en överblick över empirins innehåll. Detta sätt att koda är en metod för att strukturera upp materialet och lättare hitta återkommande teman (Aspers, 2011). Kodningen har inte varit en passiv process då enbart sortering av materialet i olika kategorier skett, utan tvärtom väcktes nya frågor som kom att påverka analysen av kodningen.

Jag har använt mig utav marginalmetoden som innebär att jag använt olikfärgade pennor för att markera de teman jag funnit i empirin (Aspers, 2011). Varje kod har fått en speciell färg och detta har underlättat för mig att se återkommande teman och mönster i det empiriska materialet inför själva analysen. Denna tematisering har dock inneburit att visa koder gått förlorade i sammansättningen av temana. De teman som framkommit under kodningen utgör grunden för resultatdelen i denna uppsats.

5.4 Författarroll och förförståelse

Patrik Aspers (2011) skriver om forskarens roll i relation till fältet och om vikten av att vara medveten om hur denna roll kan komma att påverka studien. Vid författandet av uppsatser och liknande kan författaren ha en stark anknytning till sitt valda ämne och risken finns att detta påverkar studien. I grunden är det forskarens intresse som styr processen samt vilken riktning studien tar, även om detta också påverkas av teorier, samhällskontext samt empirin för studien. Det är här viktigt för forskaren att gå in med en neutral hållning för att inte påverka processen eller resultatet med sina egna värderingar eller intressen. Då forskaren med sitt intresse i grunden styr processen är det viktigt för denne att vara medveten om sin förförståelse av ämnet och fältet och inte göra antaganden utifrån egna erfarenheter och kunskaper (ibid.).

Jag är vid uppsatsens författande antagen diakonkandidat i Lunds stift med målet att bli diakon och har gjort en månads praktik hos en diakon i en församling. Jag har upplevt att mitt intresse för diakonalt arbete motiverat mig i skrivandet av uppsatsen, men det har också varit en utmaning att ha ett objektivt förhållningssätt och hålla tillbaka min förförståelse för ämnet och fältet och låta empirin tala för resultatet. Jag upplevde vid ett flertal tillfällen när jag skrev om samarbetet mellan kyrka och myndighet eller kyrka och privat sektor att ett rollskifte skedde och att jag identifierade mig som en socialarbetare i Svenska kyrkan trots att jag i skrivande stund har en tjänst i offentlig sektor och skriver uppsatsen som student på Malmö Universitet.