Trafficking i Nepal - Kvinnors och barns väg tillbaka

TRAFFICKING I NEPAL

KVINNOR OCH BARNS VÄG TILLBAKA

MARTINA JOHANSSON

HARENA MICHAEL

2

TRAFFICKING I NEPAL

KVINNOR OCH BARNS VÄG TILLBAKA

MARTINA JOHANSSON

HARENA MICHAEL

Författare Johansson, M & Michael, H. Trafficking i Nepal. Kvinnor och barns väg tillbaka. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2017.

Trafficking är ett stort samhällsproblem i Nepal där 5000 -10000 nepalesiska kvinnor och barn årligen smugglas till Indien. Nepalesiska kvinnor och barn är uppskattade och ses som sexuellt attraktiva i Indien på grund av deras ljusare hy samt att oskulder från Nepal anses kunna bota aids. Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka metoder och

interventioner organisationer använder samt vilka hälsokonsekvenserna kan bli för den som varit utsatt för trafficking. Vidare ämnar vi undersöka vilka svårigheter som kan uppstå i samband med att individen återintegreras med familj och samhälle. Studien bygger på en fyra veckors fältstudie i Kathmandu, Nepal där vi intervjuat fyra ideella organisationer som alla jobbar med målgruppen. Studien visar att samtliga organisationer erbjuder överlevarna en trygg plats att vara på efter att de räddats. Organisationerna erbjuder därefter

läkarundersökningar följt av psykologsamtal och praktiska övningar som yoga, dansterapi etc. Detta görs för att stärka individerna på flera plan. Undervisning, datorlektioner och

färdighetsträning erbjuds också för att underlätta för individerna att klara sig själva i framtiden. Vidare framgår att fysiska som psykiska konsekvenser är vanliga till följd av trafficking. Respondenterna berättar om tjejer som kommer till dem med en mängd olika fysiska problem. Det kan vara HIV, hudsjukdomar, oönskad graviditet och undernäring. Det framkommer att individer som utsatts för någon form av sexuellt utnyttjande tenderar att må sämre psykiskt än individer som utsatts för annat utnyttjande, exempelvis kroppsarbete. En annan konsekvens för individerna är att de får problem med tillit, vilket kan leda till att de får svårt att knyta an och skapa relationer med andra människor. Tjejer som återvänder till sin familj och by efter tiden i trafficking riskerar att stigmatiseras och bli illa behandlade. Något som kan ske både av familjen och av andra personer i byn. Andra svårigheter som kan uppstå är avsaknad av språk, identitetskänsla och kultur hos de individer som överlevt trafficking. Nyckelord: hälsokonsekvenser, Nepal, rehabilitering, stigma, trafficking, återintegrering

3

TRAFFICKING IN NEPAL

WOMEN´S AND CHILDREN´S WAY BACK

MARTINA JOHANSSON

HARENA MICHAEL

Johansson, M & Michael, H. Trafficking in Nepal. Women´s and children´s way back. Degree project in social work, 15 credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work, 2017.

Trafficking is one of the biggest social problems in Nepal with 5000 -10 000 Nepali women and children being trafficked to India every year. Nepali women and children are valued and seen as sexually attractive in India because of their lighter skin and that virgins from Nepal are considered able to cure AIDS. The aim of this study is to investigate which methods and interventions organizations are using and what health consequences there might be for persons who have been exposed to trafficking. Furthermore, we intend to examine the

difficulties that may arise reintegrate individual to family and society. The study is based on a four-week field study in Kathmandu, Nepal, where we interviewed four nongovernment organizations. The study shows that all organizations offering survivors a safe place to be after they have been rescued. The organizations then offer medical examinations followed by counseling and practical exercises such as yoga, dance therapy, etc. This aims to strengthen the individuals on many levels. Teaching computer lessons and skills training are also offered to integrate the women back into society. Furthermore, it appears that both physical and psychological consequences are common as a result of trafficking. Respondents talk about girls who come to them with a variety of physical problems. It may be HIV, skin diseases, unwanted pregnancy, and malnutrition. It appears that individuals who experienced some form of sexual abuse tend to feel worse psychologically than individuals exposed to other use, such as manual labor. Another consequence for trafficking survivors is that they might have a problem with trust, which can lead to difficulties to bond and form relationships with other people. Girls who return to their family and village are risk being stigmatization and badly treated by the family and the other people in the village. Other difficulties that can arise are the absence of language, sense of identity and culture of the individuals who have survived trafficking.

Keywords: health consequences, human trafficking, Nepal, rehabilitation, stigma, reintegration

4

FÖRORD

Vi vill framförallt tacka varandra för att vi har klarat oss igenom arbetet och inte haft ihjäl varandra under tiden. Dagar och kvällar har varit fyllda med skratt och positivt tänkande. Vi har fått tagit del av en annan kultur och lärt oss om hur socialt arbete med kvinnor och barn som utsatts för trafficking kan se ut. Samt vilket stort och komplext område det är. Vi vill skicka ett extra stort tack till våra intervjupersoner som har delat med sig av sina erfarenheter från sitt arbete och sin dyrbara tid. Tack för att ni har varit så öppna, utan er hade vår uppsats inte blivit som den är idag. Avslutningsvis vill vi tacka våra familjer och vår handledare Susanna Lundberg för ett bra stöd under arbetets gång.

Namasté!

5

Innehållsförteckning

2.2 Kvinnors utsatthet i Nepal ... 11

2.3 Vad är trafficking? ... 11

2.4 Sexhandel som en råvarukedja ... 12

2.5 Ett globalt problem ... 14

2.6 Hjälporganisationer……….14

2.6.1 Maiti Nepal……….15

2.6.2 The Umbrella foundation ... 15

2.6.3 Next Generation ... 16

2.6.4 Asha Nepal ... 16

3. Tidigare forskning ... 17

3.1 Hälsokonsekvenser till följd av trafficking ... 17

3.2 Livet efter trafficking ... 18

3.3 Återintegreringens svårigheter ... 20 3.4 Sammanfattning ... 21 4. Teori ... 22 4.1 Krisarbete ... 22 4.2 Självschema ... 23 4.3 Stigma ... 24 5. Metod ... 26 5.1 Val av metod ... 26 5.2 Litteratursökning ... 27

5.3 Tillvägagångssätt och urval ... 28

5.4 Bearbetning av material ... 29

5.5 Forskarens roll ... 29

5.6 Etiska principer ... 30

6. Resultat och Analys ... 32

6.1 Hälsomässiga och psykosociala konsekvenser till följd av trafficking ... 32

6.2 Organisationernas hjälp och stöd ... 36

6.3 Stigmatisering och återintegrering ... 41

7. Sammanfattning av resultat och diskussion ... 46

7.1 Vidare forskning ... 50

6

Bilaga 1. ... 54

Intervjuguide ... 54

Bilaga 2. ... 55

7

1. Inledning

Enligt uppskattningar som FN gjort är närmare 1,2 miljoner barn och unga utsatta för trafficking varje år och då räknar man med att det finns ett stort mörkertal. Konsekvenserna för de utsatta blir ofta svåra och omfattande. Livslånga skador och utanförskap är en verklighet för många individer som lyckas bli fria. Trafficking kan beskrivas som vårt nutida slaveri och innebär att människor säljs som egendomar för olika syften runt om i världen (Unicef, 2016).

Den enorma omfattningen av trafficking samt dess ödesdigra konsekvenser fångade vårt intresse och vi bestämde oss snabbt för att det var ett ämne vi ville få mer kunskap om. Det har tidigare gjorts en hel del forskning inom ämnet och det finns uppsatser skrivna inom området. Vi har valt att fokusera på det rehabiliterande arbetet som finns för barn och kvinnor som utsatts för trafficking. Hur kan man jobba med barn och kvinnor som utsatts och räddats ur trafficking? Vilka metoder används och vad är viktigt att tänka på i arbetet?

Trafficking förekommer världen över och är vanligt i stora delar av Asien. Vi ville göra vår studie i ett land där trafficking är ett utbrett samhällsproblem och beslutade oss för Nepal. Uppskattningsvis smugglas mellan 5000-10000 nepalesiska kvinnor och barn från Nepal till Indien årligen. Den vidsträckta gränsen mellan Nepal och Indien gör det enkelt att smuggla över människor och det är svårt att förhindra och stoppa den handel som pågår. Nepalesiska flickor är uppskattade och ses som sexuellt attraktiva i Indien på grund av deras ljusare hudfärg och för att oskulder från Nepal anses kunna bota aids (Unicef, 2016).

Nepal är ett av världens fattigaste länder där 46 % av alla barn i Nepal beräknas vara undernärda. Kvinnor och barn är den största riskgruppen som faller offer för trafficking och handel för sexuella syften är vanligast förekommande. Fattigdom och andra sociala faktorer som könsdiskriminering är viktiga orsaker till att nepalesiska tjejer blir lätta offer för trafficking. Könsdiskrimineringen resulterar i att tjejer inte går i skolan i samma utsträckning som killar, inte har samma

rättigheter och anses inte heller ha samma värde (Crawford & Kaufman, 2008). Rekrytering till handeln sker ofta genom falska löften om jobb och en bättre framtid. De drabbade kommer inte sällan från fattiga familjer och sämre levnadsförhållanden med önskan om att skapa bättre möjligheter åt sig och sin familj. Detta gör att personer i ren desperation följer med in i handeln trots att det kan innebära en risk för personen att bli utnyttjad. Många övertalas även att följa med eller förs mot sin vilja in i verksamheten. Andra kidnappas, säljs eller skickas

frivilligt av sina föräldrar som vill skydda sitt barn från våld med etthopp om en

ljusare framtid (Unicef, 2016).

Det finns ett stort antal ideella organisationer i Nepal som jobbar för att förebygga och motverka trafficking. Organisationerna jobbar även för att minska de skador och konsekvenser som uppstått hos dem som utsatts för trafficking. Vi söker i den här kvalitativa studien få inblick i hur fyra ideella organisationer i Nepal arbetar med kvinnor och barn som utsatts för trafficking. Valet av målgrupp grundar sig

8

främst i kvinnor och barns beskrivna utsatthet i Nepal samt att dessa grupper löper störst risk att falla offer för trafficking. Genom vår valda målgrupp önskar vi belysa och lyfta upp kvinnor och barns situation i Nepal. Vårt syfte med studien är att få mer kunskap om trafficking som ämne samt att kunna bidra med empiriskt underlag till vidare forskning. Vidare är vår förhoppning att vi som blivande socionomer kan bli bättre rustade när det gäller att möta människor som varit utsatta för trafficking eller någon annan form av utnyttjande.

1.1 Problemformulering

Konsekvenserna för offren inom trafficking är ofta omfattande, långvariga och kan i värsta fall leda till döden. Det är vanligt att personer som hamnar i trafficking blir utsatta för våld, manipulering, kränkningar, hot, tortyr och förödmjukelser av olika slag (Unicef, 2016). Till skillnad från många andra traumatiska upplevelser är de trauman som brottsutsatta kvinnor och barn upplever ofta upprepade och ihålliga (Länsstyrelsen, 2016). Man har sett att depression, social isolering, ångest och posttraumatisk stress ofta förekommer bland barn och kvinnor som varit utsatta för trafficking. Även somatiska symptom som huvudvärk, yrsel samt rygg -och magont är vanligt förekommande (Hemmings m.fl., 2016). Kvinnor och barn som utsätts för trafficking för sexuella ändamål löper även stor risk att utsättas för sexuellt överförbara sjukdomar som HIV och farliga aborter (Länsstyrelsen, 2016).

Barn och kvinnor som hamnar inom trafficking och ändå lyckas ta sig ur det kan ha svårt att återgå till sitt vanliga liv igen. I många samhällen ses sex som något tabubelagt och att ha varit utsatt för sexhandel är i hög grad förknippat med skuld och skam. Dessa kvinnor och barn löper stor risk att bli utstötta av både familj och samhälle. En ansenlig mängd av de personer som kommit ur trafficking hamnar återigen inom prostitution eller inom någon annan form av utnyttjande (Unicef, 2016).

Konsekvenserna till följd av trafficking visar vikten av och utmaningarna i att rehabilitera barn och kvinnor som varit utsatta. Hur ser vägen tillbaka ut och hur arbetar organisationer för att rehabilitera samt underlätta deras väg tillbaka till samhället?

“När skulderna är borta och hon är fri, vart ska hon då ta vägen? Hennes by och familj vill inte veta av henne. Hon har aldrig fått lära sig något annat än sälja sin kropp. När hon är fri väljer hon ofta att gå tillbaka och jobba vidare i bordellen.” (Love Nepal tidningen, 2016, sid 12).

1.2 Syfte

Syftet med studien är att genom en 4 veckors fältstudie i Nepal få en inblick i hur fyra ideella organisationer arbetar för att hjälpa och stödja barn och kvinnor som varit utsatta för trafficking. Vi vill undersöka vilka metoder och interventioner valda organisationer använder samt vilka psykosociala och hälsokonsekvenser som kan uppstå hos den som varit utsatt. Vidare ämnar vi undersöka vilka svårigheter

9

som kan uppstå i samband med att målgruppen återintegreras med familj och

samhälle. Genom kvalitativa intervjuer med fyra socialarbetare som alla jobbar med vår valda målgrupp i en organisation, kommer vi att försöka besvara våra

frågeställningar.

1.3 Frågeställningar

* Vilka hälsomässiga och psykosociala konsekvenser upplever socialarbetarna på de fyra organisationerna att de som utsatts för trafficking påverkas av?

* Vilka interventioner och metoder använder sig organisationen av för att hjälpa och stärka barn och kvinnor som varit utsatta för trafficking?

* Vilka svårigheter kan uppstå i samband med att barn och kvinnor ska återintegreras med familj och samhället?

1.4 Disposition

Kapitel 2 – Bakgrund: Här kommer en beskrivning av landet Nepal, kvinnors utsatthet i landet samt en presentation av medverkande organisationer. Vi kommer även försöka besvara vad trafficking är, sett utifrån en verksamhet och som en del av ett större nätverk.

Kapitel 3 – Tidigare forskning: Här presenteras tidigare forskning inom ämnet trafficking som rör konsekvenser, rehabilitering och återintegrering av kvinnor och barn som utsatts trafficking.

Kapitel 4 – Teori: I detta kapitel kommer en genomgång av studiens teoretiska utgångspunkter som vi har valt, dessa är Krisarbete, Självschema och Stigma. Kapitel 5 – Metod: Här redogör vi bland annat vilka metoder som använts i studien samt vilka etiska ställningstaganden som gjorts.

Kapitel 6 – Resultat och analys: Här presenteras studiens resultat samt en analys av detsamma.

Kapitel 7 – Diskussion och vidare forskning: Detta består av en sammanfattning av resultatet samt en diskussion kring studien. Kapitlet avslutas med vidare forskning. Efter varje huvudrubrik följer en närmare beskrivning kring vad kapitlet innehåller.

10

2. Bakgrund

I kommande kapitel kommer en presentation om landet Nepal för att skapa en bild av hur det nepalesiska samhället och kulturen ser ut. Sedan följer ett kort stycke om kvinnors utsatthet i Nepal, främst för att ge en bild av hur kulturen i samhället påverkar de möjligheter som finns. Därefter försöker vi beskriva vad trafficking är genom FN:s definition och belysa hur omfattande problemet är ur ett globalt

perspektiv. I ett försök att belysa och ge en ökad förståelse av fenomenet trafficking som en verksamhet och som en del av ett större nätverk kommer vi presentera Das m.fl. (2011) artikel. Slutledningsvis presenteras de fyra organisationer som

medverkat i studien. Detta för att ge en inblick i vilka organisationerna är samt hur deras arbete mot trafficking ser ut.

2.1 Landfakta om Nepal

Nepal är ett land med cirka 30 miljoner invånare, beläget mellan Kina och Indien. Genom landet löper den långa bergskedjan Himalaya och världens högsta berg Mount Everest är beläget vid gränsen av Nepal och Tibet. Nepal är sedan 2008 en demokratisk republik och med hundratals folkgrupper ger det landet ett rikt kulturliv. Med sina en miljon invånare är Kathmandu landets huvudstad (Landguiden, 2016). Majoriteten av folket i landet talar nepali men där finns hundratals dialekter av språket samt ett antal andra språk. Hinduismen är den största religionen följd av buddhismen som samverkar fredligt i landet (Gatubarnnepal, 2016).

Nepal är ett av världens fattigaste länder och en stor del av befolkningen, cirka 90 %, arbetar med jordbruk och självförsörjning. Nepal hamnar även långt bak på listan över industrialiserade länder och man tror att det bland annat kan bero på liten inhemsk efterfrågan och marknadskonkurrens av Indien och Kina. En tredjedel av befolkningen beräknas vara analfabeter och många har ingen möjlighet att påbörja eller avsluta skolan (Gatubarnnepal, 2016).

Nepal ligger inom ett område där kontinentalplattorna nöter mot varandra, vilket bidrar till återkommande jordbävningar. Man räknar med att landet drabbas av en större jordbävning med cirka 75 års mellanrum. I april 2015 inträffade den största jordbävningen på 80 år i Nepal. Jordskalvet bidrog till att över 10 000 människor miste livet och många förlorade sina hem. Hela byar förstördes och vägar rasade samman vilket har tagit lång tid att försöka bygga upp och reparera (Gatubarnnepal, 2016). Under katastrofdrabbade perioder blir barn och kvinnor extra sårbara och utsatta, och så även under jordbävningen i Nepal. Barn som förlorat sina föräldrar och sina hem blir inte sällan lätta offer för utnyttjande av olika slag såsom

trafficking (Rädda barnen, 2016). Efter jordbävningen har trafficking ökat kraftigt och många barn och kvinnor har förts till bordeller, barer eller massageinstitut i Indien för att utnyttjas sexuellt. Man har under det senaste året gjort flera tillslag mot olika grupper som tillfångatagit unga flickor i syfte att transportera dem vidare och sälja dem (Samtiden, 2016).

11

2.2 Kvinnors utsatthet i Nepal

Nepal är ett av världens fattigaste länder och kvinnan är generellt underställd mannen på flera plan i samhället. På landsbygden har den ogifta kvinnan ofta lite att säga till om och viktiga beslut fattas av fadern eller av hennes man när hon ingått äktenskap. Pojkar föredras framför flickor vid barnafödande och det är inte ovanligt att unga flickor lämnas bort i syfte att arbeta eller minska kostnader för familjen. Medelklassen är liten och kvinnors inkomst ligger ungefär på hälften av männens. Det är vanligt att flickor som börjar skolan slutar i samband med att de får sin första menstruation. Hur kvinnans situation och möjligheter ser ut skiljer sig dock väsentligt i landet. Inne i Kathmandu är det exempelvis mer vanligt att

kvinnor utbildar sig och fullföljer sin utbildning än på landsbygden (Gatubarnnepal, 2016).

De största riskgrupperna som faller offer för trafficking i Nepal är kvinnor och barn, vilket enligt Siddharta Sarkar (2014) beror på många olika faktorer. Han lyfter fram samhällets djupt rotade könsdiskriminering av kvinnor, kvinnors brist på utbildning, okunnigheten hos folk på landsbygden, fattigdom och utsatthet som faktorer som kan antas öka sårbarheten att hamna i trafficking. Han menar även att kvinnors brist på empowerment och kunskap om de risker som finns kring

migration kan öka risken.

I en studie som gjorts av Choi (2014) berättar en kvinna att hon blivit såld in till äktenskap tre gånger och fått utstå misshandel och våldtäkt nästan varje natt. Ändå hoppas hon att fler kvinnor i hennes hemland ska migrera som hon gjort, även om detta skulle ske genom människohandel och att tillhandahålla sex. Kvinnan i studien säger; “Don´t think that we are sexually immoral. If you have never starved more than three days in your life and seen your family die because of hunger in front of your eyes, you do not have a right to judge us” (Choi, 2014 sid 10). Vissa barn och kvinnor flyr på grund av att de annars kommer att dö av fattigdom om de stannar kvar, andra flyr från hemska hemförhållanden. Det som barnen och kvinnorna i många fall har gemensamt är att de är villiga att frivilligt fly in till människohandeln för en chans till överlevnad (Choi, 2014).

2.3 Vad är trafficking?

Trafficking, eller människohandel som det kan översättas till på svenska, är precis som det låter - handel med människor. För att förtydliga vad trafficking innebär följer här en definition som kommer från Förenta Nationernas (FN:s) protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handeln med människor, med särskilt hänsyn till

kvinnor och barn SÖ 2004:22 (även kallat Palermoprotokollet). Syftet med protokollet är skydda och hjälpa människor som fallit offer för människohandel med respekt för deras mänskliga rättigheter samt att främja landsöverskridande samarbete. Människohandeln definieras:

12

Vad som görs – rekrytering, transport, överföring, mottagande eller hysande av personer Hur det görs – genom hot om eller bruk av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person

Varför det görs – i syfte att utnyttja en annan person. Utnyttjandet ska innebära

åtminstone utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänst, slaveri eller med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor, träldom eller avlägsnande av organ.

Barn – Om den utsatte är ett barn krävs det inte att människohandlaren ha vilselett eller hotat barnet för att handlingen ska kunna dömas som människohandel. Det är tillräckligt att barnet blir utsatt för rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagen i syfte att utnyttja barnet på olika sätt för att gärningen ska utgöra människohandel. Med barn menas en person under 18 år.

Samtycke – Samtycke som ges av någon som är offer för handeln med människor saknar betydelse om något av ovanstående syfte samt medel som nämns ovan har använts. Palermoprotokollet innebär en mer gemensam och absolut definition på vad

människohandel är, vilket är viktigt för att alla ska kunna bekämpa samma symtom och fenomen. Det är även är viktigt i rättsliga och straffrättsliga sammanhang (Granström, 2004). Människohandel är en kedjebrottslighet och som definitionen visar, bestående av ett flertal olika led och aktörer. Alla led behöver dock inte förekomma och inte heller behöver handelsåtgärderna begås i den ordning som återges i definitionen ovan. Handelsåtgärderna kan utföras i ett och samma land men även mellan flera olika landsgränser. Nedan kommer en beskrivning på hur denna process kan se ut.

2.4 Sexhandel som en råvarukedja

Människohandel utnyttjar sårbara individer i samhället på en rad olika sätt. I artikeln ”Cross-national Sex Trafficking Network in Developing Countries”, syftar Das m.fl. (2011) på den form av människohandel där sexuellt utnyttjande av barn och kvinnor förekommer. Detta brukar även benämnas sex trafficking, eller på svenska sexhandeln.

Sexhandel bör enligt Das m.fl. (2011) ses som en global kriminell organiserad brottslighet som existerar på flera olika nivåer i samhället. För att förstå hur handeln uppstår samt varför verksamheten är så omfattande i världen behöver man se till hela processen som rör handeln och dess olika delar. I artikeln talar Das m.fl. (2011) om sexhandel som en ”Global Commodity Chain”. På svenska kan det

närmast översättas till en ”Global råvarukedja”.Författarna menar att sexhandel bör

ses som en kedja där flera olika faser och steg förekommer och råvarumaterialet (vilket i det här fallet kvinnans kropp) produceras, köps och säljs om och om igen

på marknaden. Den globala råvarukedjaninnebäratt det finns en hierarkisk

13

relationer är något som förändras över tid. Några av dessa aktörer inom handeln rekryterare, upphandlare, människohandlare och bordellägare. Alla dessa aktörer har olika roller och funktioner i kedjan och behövs för att handeln med kvinnan ska kunna gå runt (Das m.fl., 2011).

Das m.fl. (2011) menar i sin artikel att sexhandel inte kan existera utan en

organisatorisk ram som knyter samman alla aktörer både lokalt i länder men även över landsgränser. Sexhandeln är utbredd i många länder och förändras över tid beroende på hur ekonomiska, politiska och kulturella faktorer ser ut i länder. Den största orsaken till den globala expansionen av sexhandel är den enorma

vinstmarginalen och även det faktum att varan (kvinnan) kan säljas om igen. Man har sett att kvinnor kan producera mellan 75 000 dollar till 250 000 dollar per år. Ju högre levnadsstandarden är i mottagarlandet, alltså där kvinnan säljs, desto större summa pengar kan kvinnan producera. Vinsterna som kvinnan levererar fördelas sedan mellan olika aktörer både inom och utanför landet. Inte sällan är några av dessa aktörer korrupta regeringstjänstemän, politiker, advokater m.fl. Platser som bordeller, salonger, massageinstitut och barer är platser där pengarna produceras genom kvinnor (Ibid).

Sexhandel har flera faser där alla de inblandade får ut sin del av vinsten. Den första fasen är rekryteringsfasen där råvarorna (nya kvinnor) samlas in. Aktörerna kan vara olika kontakter, grannar, bekanta, rekryterare, mellanhänder, chefer etc. Den andra fasen kallas transportfasen och i denna fas transporteras råvaran till den plats där den ska säljas. Här kommer ofta taxibilar, lastbilsförare och andra transportörer

in i bilden. Denna fas omfattar även migrationsförfalskningdär korrupta rättsliga

och brottsbekämpande myndigheter och advokater är inblandade. Den tredje fasen är distributionsfasen, och här förvandlas råvaran till en handelsvara, vilket innebär att kvinnan är redo för försäljning (Das m.fl., 2011).

Das m.fl. (2011) lyfter i artikeln upp ett sociokulturellt perspektiv och menar att i ett land där personer har större möjlighet att uttrycka sig själva och sina värden minskar risken för att man använder kvinnans kropp som en handelsvara. I fattiga länder och kulturer där man inte har denna möjlighet utan istället tvingas värdera sin överlevnad stödjer man i högre grad användningen av kvinnors kroppar som handelsvaror. I länder där det finns större möjlighet att uttrycka sig själv garanteras mänskliga rättigheter på ett annat sätt. Landets medborgare kan då i högre

utsträckning uttrycka sig själva och sina värden vilket gör att de inte tillåter sina kvinnor att behandlas som råvaror (ibid).

Artikeln syftar till att ge en förförståelse kring trafficking som en hel process. En process som inrymmer många olika aktörer, både nationellt och internationellt. Vidare är artikeln viktig eftersom den visar att fattigdom och en liten möjlighet att uttrycka sig själv i högre grad kan leda till att man ser kvinnans kropp som ett objekt eller en råvara. I förhållande till Nepal som är ett fattigt land, där kvinnor inte har någon möjlighet att uttrycka sig själv eller sitt värde samt där hon tvingas värdera sin överlevnad gör att nepalesiska barn och kvinnor blir extra lätta offer i

14

handeln. Dessa faktorer går hand i hand med vad tidigare nämnda författare lyfter upp som faktorer som bidrar till barn och kvinnors utsatthet i Nepal.

2.5 Ett globalt problem

Trafficking är inget nytt problem, dock är det ett problem som vuxit allt mer i omfattning på flera håll runt om i världen och fått en mer global karaktär. Det är knappt något land som inte berörs av trafficking idag, antingen som

rekryteringsland, transitland eller destinationsland (Karlsson, 2003). Trafficking har kommit att ses som en utvecklingsfråga men även en spegling av brist på

jämställdhet. Allt fler aktörer på olika nivåer, det vill säga statliga och icke-statliga har börjat angripa problemet från olika utgångspunkter. Utgångspunkter som kan vara migration, organiserad brottslighet eller mänskliga rättigheter. Trots att utgångspunkterna kan skilja sig åt finns det flera likheter. Som förebyggande åtgärder, stärkt lagstiftning och lagföring av förövarna och att tillhandahålla skydd och hjälp till offren efter att ett brott har skett (Regeringen, 2016). I arbetet med att bekämpa trafficking brukar fyra nyckelord lyftas fram. Dessa är prevent – det förebyggande arbetet, protect – att skydda och hjälpa den som blivit utsatt,

prosecute – att se till att den utsatte får rättvisa samt promote – att främja samarbete mellan landsgränser för att tillgodose nämnda punkter (UNODC, 2016). Enligt Regeringen (2016) har flera FN-organ och andra mellanstatliga organisationer som arbetar för kvinnors och barns rättigheter etablerat program för att bekämpa

människohandel. Dessa program har haft fokus på medvetandegörande om

problemet och stöd till lagstiftning samt effektivare lagföring av människohandlare. Hjälp och stöd till den utsatte sker främst genom de enskilda organisationerna, oftast de icke-statliga (ibid).

Som tidigare nämnts finns det ett flertal organisationer som arbetar med att bekämpa trafficking i Nepal och det finns flera olika delar en organisation kan arbeta med. Enligt Crawford & Kaufman (2011) kan anti-trafficking programmen som organisationer använder sig av i Nepal delas in i prevention programs, indirect prevention, remediation och advocacy. Prevention programs består av utbildning om trafficking och om säker migration. ”Awareness program” syftar till att sprida kunskap i riskområden samt att patrullera kring landets gränser. Indirect prevention består av utbildning om kvinnors rättigheter samt skolutbildning för kvinnor och barn. Remediation avser stöd och hjälp för kvinnor och barn som utsatts för

trafficking, program för deras rehabilitering och försök att återintegrera målgruppen till samhället. Advocacy består av skydd för barn och kvinnor som utsatts för trafficking samt att tillämpning av lagar som gäller sker (ibid).

2.6 Hjälporganisationer

Enligt Crawford & Kaufman (2011) finns det flera organisationer i Nepal som arbetar med att förebygga trafficking men även att rehabilitera kvinnor och barn för att återintegrera dem till samhället. Det vanligaste för organisationer, beroende på hur stora de är, är att arbeta på flera olika plan. Nedan följer en kort presentation av

15

de organisationer som medverkar i vår studie. Samtliga av dem är ideella och finansieras främst genom olika donationer men även genom bidrag från staten.

2.6.1 Maiti Nepal

Maiti Nepal bedriver ett arbete mot trafficking med ett helhetsperspektiv då de arbetar både på individ som på samhällsnivå med vision om ett samhälle fritt från sexuell exploatering. Maiti Nepal arbetar rehabiliterande med barn och kvinnor som varit utsatta för trafficking genom att omedelbart tillhandahålla plats och säkerhet i skyddat boende och därefter ge överlevarna utbildning, terapi och sjukvård.

Organisationen är icke-statligt styrd och finansieras av donationer utan vinstdrivande syfte (Maiti Nepal, 2016).

Maiti Nepal erbjuder ”förebyggande hem” som är precis som det låter, hem i förebyggande syfte. Dessa hem är belägna i områden som identifieras som

högriskområden. Utöver detta har Maiti Nepal ett stort samarbete med gränspolisen och hjälper dessa att på plats vid gränsen förhindra potentiella traffickingoffer innan de smugglas över gränsen och vidare till andra länder. Organisationens “transit home” samarbetar även med andra organisationer och staten för att rädda traffickingoffer som redan hamnat på andra sidan gränsen och hjälper överlevarna att återförenas med deras familjer (Maiti Nepal, 2016).

2.6.2 The Umbrella foundation

The Umbrella Foundation är en ideell organisation som arbetar för att mildra effekterna för barn och deras familjer som blivit utsatta för människohandel i Nepal. De jobbar även mot minskad fattigdom och stödjer barn som fått uppleva krig (The Umbrella foundation, 2016).

Organisationen grundades 2005 som gensvar på det alltmer ökande antalet illegala "barnhem". Personer startar och driver barnhem i syfte att tjäna pengar på det. För att kunna få in pengar kidnappar de eller lurar dit barn som egentligen inte är föräldralösa, utan har minst en förälder i livet. Många av dessa barn blir mycket illa behandlade i dessa illegala barnhem och utsatta för såväl psykiskt som fysiskt våld. Umbrella foundation jobbar med att rädda barnen, stödja dem på olika sätt och hjälpa dem att återintegreras i samhället och med sina familjer om det är möjligt. Organisationen arbetar tillsammans med barnskyddsstyrelsen i Nepal för att försöka förhindra att ytterligare korrupta barnhem startas upp och drivs (The Umbrella foundation, 2016).

Under åren 2005-2009 har Umbrella foundation stängt igen 7 korrupta barnhem i landet och flyttat de barn som levt där. En stor del av dessa barn led av undernäring och uttorkning samt hade tvingats arbeta under tiden på barnhemmen.

Organisationen utförde även småskaliga räddningsaktioner där barn räddades från slavarbete i hemmet, övergivenhet och livet på gatorna i Nepal. Hittills har 405 barn räddats från sådana förhållanden av organisationen (The Umbrella foundation, 2016).

16

2.6.3 Next Generation

Next Generation är en organisation som jobbar med barn som fallit offer för trafficking. De har en grundläggande tro på att det finns en styrka i familjer runt barnen. Organisationen erbjuder tillfällig vård och utbildning för barn som

smugglats in i exploaterande barnhem, det vill säga barnhem som drivs endast för att tjäna pengar på. Där en majoritet av barnen på dessa barnhem inte är

föräldralösa. De barn som räddas från dessa barnhem får säkerhet och trygghet i dem så kallade transitboenden som Next Generation har. Dessa hem fungerar som en mellanlandning innan de återförenas med sina föräldrar, vilket de inte alltid kan göra av olika anledningar. Men målet är att barnen ska få återansluta med sin familj (Next Generation, 2016).

Next Generation har finansierade spaningsstyrkor som reser dagar till fots genom de avlägsna bergsbyarna i Nepal för att hitta de anhöriga till barnen, och de ger nyheter och bilder av dessa barn till deras familjer. Organisationen arbetar med att återförena dessa barn med sina familjer, genom att göra noggranna bedömningar av byns förhållanden och familjens kapacitet. Allt görs i ett försök att permanent återförena så många barn som möjligt med sina familjer. Efter att barnen återförenats med familjen hålls regelbundna besök för att förhindra att barnet återfaller inom människohandel (Next Generation, 2016).

2.6.4 Asha Nepal

Asha Nepal är en människorättsorganisation som arbetar med unga kvinnor och barn i Nepal som har drabbats av svåra sociala missförhållanden - trafficking i sexhandel, fysiska och sexuella övergrepp, kön och kastdiskriminering - liksom de som löper stor risk för att utsättas för människohandel. Asha Nepal har cirka 100 barn i sin vård, och mestadels är det flickor i åldern 6 till 18 år. Men det finns även några pojkar i åldern 6 till 11. Organisationen erbjuder även stöttning åt barnens mödrar genom uppsökande program. Detta för att stärka familjen och på så sätt skapa en stabil punkt för barnet och förebygga människohandel. Asha Nepal är en liten organisation med relativt få medlemmar och är helt på frivillig basis.

Organisationen har en styrelse i Nepal och en i Storbritannien vilka samarbetar mycket med varandra (Asha Nepal, 2016).

17

3. Tidigare forskning

I följande kapitel presenteras forskning som gjorts inom det aktuella fältet och som vi anser vara relevant för studien. Forskning som lyfts fram är kring det

rehabiliterande arbetet, konsekvenser för den enskilde samt hur livet kan se ut efter att en individ blivit räddad ur trafficking.

3.1 Hälsokonsekvenser till följd av trafficking

Tsutsumi m.fl. (2008) gör en studie där syftet är att undersöka den psykiska hälsan hos kvinnor som utsatts för trafficking och som i nuläget bistås av icke-statliga organisationer i Kathmandu. I studien jämförs kvinnor som tvingats jobba som sexslavar med kvinnor som tvingats jobba inom andra områden. Detta görs med hjälp av 164 intervjuer.

Studiens resultat visar att en stor andel av kvinnorna, oberoende av om de tvingats in i sexhandeln eller tvingats jobba inom andra områden, lider av depression, ångest och posttraumatisk stressyndrom (PTSD). Resultatet visar vidare att kvinnor som tvingats jobba som sexslavar tenderar att ha fler ångestsymtom (97 %), depression (100 %) och högre grad av PTSD (29,6 %) jämförelsevis med respondenterna i den icke-sexarbetande gruppen. (Tsutsumi m.fl., 2008). Detta menar Tsutsumi m.fl. (2008) skulle kunna förklaras genom att kvinnorna som tvingats in i sexhandeln genomgår dubbelt trauma. Trauma genom att bli såld samt trauma genom att troligtvis kort därefter bli utsatt för sexuellt våld. För 29,6 % av gruppen som tvingats in i sexhandeln är även HIV en verklighet och en konsekvens av

trafficking. Tsutsumi m.fl. (2008) anser att kvinnliga överlevare av trafficking är avsevärt mer sårbara för ångest och depression men inte för posttraumatiskt stressyndrom, jämfört med offer för andra traumatiska händelser.

Enligt Tsutsumi m.fl (2008) tyder studiens resultat på att de program och åtgärder som finns riktade mot personer som överlevt trafficking bör inkludera insatser i form av psykosocialt stöd. Författarna menar att organisationer som jobbar med personer som överlevt trafficking, bör lägga stort fokus på psykosocialt stöd och den psykiska hälsan hos individen, eftersom det kan förbättra den rehabiliterande processen (ibid).

I likhet med Tsutsumis m.fl. (2008) studie visar Silvermans m.fl. (2007) studie att en stor andel av de kvinnor som utsatts för trafficking lider av HIV. Silvermans m.fl. (2007) resultat visar att 38 % av 109 nepalesiska kvinnor som då behandlades av organisationen Maiti Nepal var Hiv-smittade. Studien påvisar även att barn som blir traffickerade vid 15 års ålder eller yngre i högre utsträckning tenderar ha varit placerade i flera olika bordeller och under längre period, till skillnad från dem som kommer in i handeln som äldre (ibid).

En annan studie som gjorts av Buet (2012) undersöker hälsostatusen hos 56 nepalesiska kvinnor och barn som utsatts för trafficking, där 75% av

18

medverkande kvinnorna ser på sin framtid med rädsla, oro och hopplöshet och 46,4% upplever avsky eller andra negativa känslor mot sin kropp (Buet, 2012). I artikeln ”The mental health of sexually trafficked female survivors in Nepal” lyfter Rimal & Papadopoulos (2016) upp den psykiska ohälsan hos kvinnor och barn som utsatts för trafficking och behandlas hos två icke-statligt styrda organisationer i Nepal (ibid).

Resultatet visar att medelåldern när de medverkande kvinnorna blev traffickerade var vid 16,8 år där den yngsta av dem var 8 år. Perioden kvinnorna var i handeln varierade, där medellängden var 33,6 månader och där de flesta i studien tvingats jobba i 11,8 timmar/dag. Medverkande kvinnor traffickerades från 21 olika platser i Nepal med största andelen från Kathmandu där ett flertal blev lurade av en anhörig. 20 stycken av de medverkande är Hiv-smittade till följd av trafficking och 44,7% uppvisar symptom på PTSD. (Rimal & Papadopoulos, 2016). Rimal &

Papadopoulos (2016) vill med sin artikel visa hur skadliga konsekvenserna kan bli för kvinnor och barn som utsetts för trafficking. Framförallt konsekvenser som ångest och depression vilket nästan alla i studien lider av. Studien tar upp två faktorer som associeras med högre grad av psykisk ohälsa, dessa faktorer är längre

arbetsdagar under tiden i sexhandeln samt om kvinnorna är Hiv-smittade. Dessa

respondenter uppvisade högre grad av depression, ångest och trauma symptom (ibid).

Enligt Rimal & Papadopoulos (2016) påvisar deras resultat hur skadligt sex-trafficking kan vara för den utsatte, särskilt med risk för depression och/eller ångest. Vidare belyser författarna även vikten av ett fortsatt arbete med att

förhindra att trafficking sker samt att effektiva interventioner för kvinnor och barn som varit utsatta behövs (ibid).

3.2 Livet efter trafficking

I artikeln “We are looked down upon and rejected socially: a qualitative study on the experiences of trafficking survivors in Nepal” lyfter Dahal m.fl. (2015) fram svårigheterna med att återintegreras i samhället för kvinnor och flickor som utsatts för trafficking. Orsaken beror främst på att ha tvingats in i sexhandeln anses som något skamfyllt och orent. Även på grund av att kvinnor blir stigmatiserade och diskriminerade av både familjen och samhället, vilket försvårar processen. Kvinnor och tjejer som utsatts för trafficking kan bli utstötta, hotade och stigmatiserade av omgivningen, vilket leder till att vissa av dem inte ser någon annan utväg än att återvända tillbaka in i sexhandeln för att överleva (Dahal m.fl., 2015).

Dahals m.fl. (2015) gör en studie med syftet att undersöka trafficking processen, vad kvinnor fått utstå under perioden som sexslavar och svårigheterna de möter efter att ha återvänt till Nepal. Detta görs genom 10 djupintervjuer och en gruppintervju med kvinnor som samtliga varit utsatta för trafficking.

Respondenterna är alla över 19 år, tre av dem hade ingen erfarenhet av skolan medan de andra hade erfarenhet av skolan men inte mer än 7 år. Tiden kvinnorna

19

tvingats sälja sex sträckte sig från 2 veckor till 7 år. Att ha blivit räddad ur

sexhandeln av polisen var det vanligaste bland kvinnorna. Sex kvinnor berättar att de återförenats med familjen direkt efter att de blivit räddade och fyra andra

kvinnor berättar att de spenderat 1 till 3 månader i skyddat boende först (Dahal

m.fl., 2015).

Samtliga kvinnor berättar om en önskan att övervinna fattigdom som den största orsaken till att följa med in i handeln. Livet som sexslav på bordeller bestod ofta av svår misshandel. Att komma till en ny plats, bli isolerad, leva under

fängelseliknande förhållande utan något välbekant ansikte och att utsättas för

kontinuerlig sex mot sin vilja knäckte kvinnorna. Det ledde till att flera kvinnor utvecklade självmordstendenser. Efter att kvinnorna lyckats ta sig ut ur handeln kom de flesta till icke-statligt styrda organisationer som tillhandahöll hjälp på olika sätt. Samtliga av kvinnorna i studien var tacksamma över organisationernas snabba hjälp och stöd. Däremot upplevde de att de inte var utrustade med alla nödvändiga färdigheter och förberedelser för att återintegreras i samhället på egen hand när de skrevs ut från organisationerna (Dahal m.fl., 2015). “The short stay at the

rehabilitation centers does provide some security, but it becomes completely different after coming out into the real world” (Dahal m.fl 2015, sid 6).

I studien uppmärksammas strategier som kvinnorna använt sig av för att undslippa stigmatisering från omgivningen. Flera av dem valde att arbeta och eller bosätta sig långt ifrån deras hemtrakter där deras identiteter var okända för andra människor. Fyra av respondenterna berättar att de återvänt till prostitution och sexhandeln, då det var deras enda sätt att överleva. Samtliga kvinnor i studien lyfte upp vikten av att kunna hitta ett annat medel för att överleva. Att bli utrustad med någon färdighet som kan hjälpa dem till ett jobb och en lyckad återintegration där de kan stå på sina egna ben. Kvinnorna önskade även hjälp med att få svar på frågor som: “vart kan jag vända mig?”, “vem är jag?”, “vad kan jag göra?” och “vem är jag i samhället?”. En del kvinnor och barn som varit i trafficking under lång tid minns inte vem de var innan de kom dit. De behöver då få stöd med att skapa sig en egen identitet för att på så vis kunna identifiera sig som något mer än en överlevare (Dahal m.fl., 2015). I artikeln ” Sexual trafficking in Nepal: constructing citizenship and livelihoods” lyfter Richardson m.fl. (2009) upp nepalesiska kvinnor som återvänder hem efter att ha utsatts för trafficking och deras försörjningsmöjligheter. Studiens syfte är att lyfta upp försörjningsmöjligheter för kvinnorna, vilket är ett outforskat område. Studiens syfte är även att lyfta frågor kring sexualitet och hur dessa faktorer relaterar till utveckling och fattigdomsbekämpning. Studien genomförs genom 26 djupintervjuer med 26 kvinnor som bistås av icke-statliga organisationer i Nepal. Kvinnorna som medverkar i studien är i åldrarna 18-23 år gamla (Richardson m.fl., 2009).

Enligt Richardson m.fl. (2009) är kvinnor som utsatts för trafficking de fattigaste och mest sårbara kvinnorna i Södra Asien och bristen på deras

försörjningsmöjligheter påverkar i hög grad deras utsatta situation. Ett flertal icke- statliga organisationer i Nepal tillhandahåller arbetsträning för kvinnorna och

20

barnen. Dock har flera organisationer fokus på traditionella färdigheter som ljusstöpning, stickning och mattvävning, färdigheter som sällan ger en hållbar inkomst (ibid).

Richardson m.fl., (2009) menar att lämpliga kompetenshöjande utbildningar skulle förbättra hjälpen för kvinnor och barn som återvänder i deras

rehabiliteringsprocess. Författarna menar vidare att det är viktigt att lyfta upp kvinnor och barns röst för att identifiera färdigheter som behövs för att svara på deras behov. Det finns flera icke-statliga organisationer i Nepal som hjälper kvinnor och barn som utsatts för trafficking genom att erbjuda rådgivning, skyddat boende etc. i vissa fall erbjuder organisationerna även anställning (ibid).

Vidare menar Richardson m.fl. (2009) att studien visar på att flera av de medverkande kvinnorna som återvänder hem upplever en social utstötning och stigmatisering. En kvinna från studien säger: ”What I felt after facing social rejection was actually there are now two Anita´s. One Anita was in the village, before leaving home she was someone´s daughter and sister Anita, but now that is not the case. There is still Anita but she is trafficked, returned Anita, a prostitute Anita, bad Anita. Even some of my neighbours started telling their daughters not to talk to me … people think very differently about trafficked women than (they do of) others. We are like criminals … like we are damaging the izzat (honour) of our family. I told you just now that one man in the village told me that I an now an untouchable caste” (Richardson m.fl., 2009, s 268). En annan kvinna lyfter upp vikten att organisationerna arbetar med att hjälpa kvinnor och barn att bli accepterade i samhället och att en viktig aspekt för att öka acceptansen är ekonomisk självständighet (Richardson m.fl., 2009).

Kvinnor som upplever social utfrysning när dem återvänder hem söker ofta

äktenskap som en strategi för att hantera stigmatiseringen. För flertalet kvinnor kan äktenskap ses som en lösning på social utstötning och tillgång till medborgarskap. Då hinduismen dominerar i nepalesiska samhället, arrangeras många äktenskap för kvinnor. Kvinnorna är oftast i ung ålder, helst innan den första menstruationen då det är viktigt att kvinnan är oskuld och ren. Vilket leder till att det finns en ökad risk för barn i arrangerade äktenskap att hamna i trafficking. Studien visar att det finns samband mellan äktenskap och trafficking, i Nepal men även i andra länder (Richardson m.fl., 2009).

3.3 Återintegreringens svårigheter

I artikeln ”Sex trafficking in Nepal: Survivors Characteristics and Long-Term Outcomes” vill författarna lyfta området kring rehabilitering, terapi och vägen tillbaka till samhället för kvinnor som varit offer för sex-trafficking. Studiens syfte är att undersöka kvinnornas egenskaper samt eventuella följder av trafficking. Detta görs genom tjugo slumpmässigt valda fall från en icke-statlig organisation i Nepal som jobbar med rehabilitering av kvinnor och barn som varit utsatta för trafficking (Crawford & Kaufman, 2008).

21

Studien visar att våldtäkt, gruppvåldtäkt, bränning av bröst och underliv med cigaretter, misshandel och att vara fastkedjad var något dokumentationen visade att de kvinnliga respondenterna fått uppleva under tiden som sexslavar. Målen med många anti-trafficking organisationer är att kvinnor och barn ska kunna

återintegreras tillbaka in i samhället. Återintegrering är dock ingen lätt process, främst på grund av den extrema stigmatisering som finns av kvinnor och barn som misstänks ha tvingats in i sexhandeln. En tjej från studien blev såld när hon var 16 år gammal och lyckades fly innan hon hamnade på en bordell i Indien. Hon berättar om en situation när hon kom tillbaka till sin familj och by. Hennes vänner vägrade prata med henne och hela byn spred rykten om henne. Detta påverkade hennes familj mycket negativt som blev deprimerade och började slå henne. Familjen vägrade äta mat hon rört och människor från byn brukade titta in genom fönstret för att försäkra sig om att familjen inte åt mat hon tillagat. Studien visar att det inte endast är flickan som blir utskämd utan även hennes familj och ibland även hela hennes by (Crawford & Kaufman, 2008).

Författarna har använt sig av tabeller för att statistiskt visa hur utgången kan se ut för individer som fallit offer för trafficking. En del av rehabiliteringen är att kvinnorna lär sig en färdighet som ska hjälpa kvinnorna med deras ekonomiska situation. Statistiken visar att 85 % av kvinnorna har återvänt till sina hembyar, 55 % har lyckats få arbete och 59 % har ingått äktenskap. Hälsostatusen hos kvinnorna såg olika ut. Två stycken led av könssjukdomar, en av hudsjukdom och en annan led av psykisk ohälsa, även efter uppföljningen ett tag senare (Crawford & Kaufman, 2008).

Studiens slutsats är att både psykiska och fysiska följder är vanliga hos de som utsatts för trafficking. Stigmatisering av kvinnor är vanligt och vägen tillbaka in i samhället kan vara lång och svår (Crawford & Kaufman, 2008).

3.4 Sammanfattning

Vi ser alltså att utmaningarna för att rehabilitera personer som utsatts för trafficking är många och stora. Dels kvinnor och barns erfarenheter under tiden som

traffickerade men även traffickings många konsekvenser på individernas psykiska och fysiska mående. Flera kvinnor berättar om en önskan att övervinna fattigdom som den största anledningen till att följa med i handeln. För att inte återvända tillbaka till fattigdom behöver organisationer ge kvinnorna tillräckligt med verktyg för att klara sig på egen hand efter att de skrivits ut, vilket tidigare forskning visar är en utmaning för organisationerna. Efter att kvinnorna lämnar organisationen återvänder de ofta till en miljö som förtrycker dem på väldigt grundläggande sätt, de kan bli stigmatiserade, utstötta och ses som orena. Dessa faktorer kan bero på att sex ses som något förknippat med tabu och skam samt tillviss del av det

kvinnoförtryck som råder i landet. Vilket leder till en annan stor utmaning organisationer brottas med, samhällets normer och syn på kvinnor samt synen på sex. Kapitlet pekar på ett flertal centrala utmaningar i processen att återintegrera kvinnor och barn till deras familjer och samhälle då många svårförändrade faktorer verkar emot dem.

22

4. Teori

För att tillägna oss kunskap och förstå hur våra organisationer jobbar för att stödja och hjälpa barn och kvinnor som varit i trafficking kommer vi nu att fördjupa oss i vissa teoretiska begrepp och perspektiv. De hjälper oss att kunna tolka de svar som framkommer i intervjuerna på organisationerna. De teorier som

används är en praktikteori och två teoretiska perspektiv.

Vi kommer att utgå från Paynes (2008) praktikteori om krishantering. Detta för att få en bättre förståelse för den kris/chock som kan uppstå för kvinnor och barn som varit i trafficking samt för hur organisationerna kan bistå med hjälp i de fallen. För att försöka förstå hur kvinnor och barn tenderar att se på sig själva samt hur dem påverkas av omgivningen, tolkas och analyseras med hjälp av Countryman-Roswurm & DiLollos (2016) kognitiva självschema och Erving Goffmans (2009) stigmateori. Dessa Teorier används även för att få en förståelse för vad

socialarbetarna i organisationerna jobbar med i rehabiliteringen.

4.1 Krisarbete

Enligt Payne (2008) betraktas kriser som vändpunkter i människors liv. En process snarare än något som sker plötsligt. Människor lever i huvudsak ett stabilt liv och klarar av att hantera förändringar och nya skeenden. Kriser är något som skakar om deras stabila tillstånd, som rymmer antingen en möjlighet till utveckling och

förbättring eller en risk för misslyckande och därmed en försämring i individens liv. När individen råkar ut för en krisartad situation försöker denne hantera det som sker med hjälp av de strategier som har fungerat tidigare i livet. Om personen upplever att dessa strategier inte fungerar eller räcker till ökar obehaget/rädslan, i vissa fall så mycket att en akut kris uppstår. Obalansen kan yttra sig i kraftiga och förvirrade känslotillstånd, somatiska besvär som ont i magen och sömnsvårigheter då individen försöker hitta ett sätt att hantera problemet.

Payne (2008) beskriver olika typer av kriser; det finns kriser som kan vara av offentligt slag, exempelvis vid en kraftig brand, eller en personlig kris som kan yttra sig vid en förlust av en närstående eller vid upplevelser av våld och trauma. Den aktiva eller den akuta krisen är något som varar i fyra till sex veckor. Denna period kallas för den desorganiserade perioden och individen hanterar detta på ett bättre eller sämre sätt. Om krishanteringen inte genomgås på ett bra sätt finns det risk att den drabbade kommer uppvisa en lägre funktionsnivå i framtiden samt uppvisa negativa reaktioner i riskfyllda situationer. Payne (2008) skriver att extremt dålig krishantering kan medföra allvarliga svårigheter, vilket kan leda till att

personen blir självmordsbenägen, får ett självdestruktivt beteende, blir våldsam mot andra eller utvecklar psykiska störningar.

Payne (2008) lyfter upp vikten av att lyssna in individen för att skapa en fungerande relation. I krisarbetet jobbar man mycket med fokus på individens säkerhet och trygghet. Följt av detta görs en bedömning av emotionella, kognitiva och beteendemässiga reaktioner på det som sker. Payne (2008) beskriver vidare

23

vikten av att använda sig av praktiska uppgifter för att hjälpa och stärka individen att återanpassa sig med ett viktigt fokus som utgörs av individens emotionella respons på kriser och långsiktiga förändringar när det gäller förmågan att hantera problem i vardagen.

I krisarbetet tillämpas psykodynamisk jagpsykologi för att lyfta fram individens emotionella styrka vid hantering av kriser. En central del i jagpyskologins praktik är att arbetet antingen är jagförändrande eller jagstärkande. Socialt arbete är vanligtvis jagstärkande eller jagstödjande medan psykoterapi oftast är jagförändrande. Det jagstärkande arbetet riktar in sig på tankar och beteende individen har i nuet och tillämpar direkta och pedagogiska metoder. Det

jagstärkande arbetet inriktar sig på trauma, övergångar i livet och på individer med ett icke-fungerande beteendemönster samt individer som lider av ångest (Payne, 2008).

4.2 Självschema

Ett kognitivt schema är ett grundantagande om hur världen fungerar och baseras på ens tidigare erfarenheter och kategoriseringar. Scheman kan ses som inre

förväntningar om vad man tror ska ske i en viss situation. Det är även lättare att acceptera verkligheten om den stämmer väl överens med ens förväntningar. Det innebär i sin tur att dessa scheman avgör vad individen uppmärksammar i omgivningen och hur denne tolkar det som sker. (Countryman-Roswurm & DiLollo, 2016).

Countryman-Roswurm & DiLollo (2016) definierar självscheman på följande vis ”Cognitive generalizations about self, derived from past experience, that organize and guide the processing of self-related information contained in the individual's social experiences” (s 59).

Självschema kan förklaras som bilden individen har av sig själv och vem denne är. Ju oftare ens förväntningar slår in ju starkare blir schemat och desto mer påverkar det ens upplevelser och stärker oviljan till att motstå motstridiga erfarenheter. Med andra ord utvecklar individen en snedvridenhet i hur denne ska handla, vad

personen minns och vad personen är redo att acceptera som sanning om sig själv. I många avseenden sätts schemat upp i ett självbevarande syfte, det blir ett sätt att skydda sig själv mot omvärlden (Countryman-Roswurm & DiLollo, 2016). Vad vi anser om oss själva -vår kognitiva representation- kan exempelvis vara något vi har fått uppleva vid flera tillfällen, både av oss själva men också av andra runt omkring oss. Detta kan uttrycka sig i tankar som ”jag är inte smart så det är ingen idé att jag försöker” eller ” de har alltid sagt att jag endast duger till att ligga på rygg så jag antar… jag vet bara hur man tillfredsställer män”. Självscheman som dessa stärker individers syn på sig själva och även deras interaktion med andra. Det blir en slags guidning genom livet. Scheman är positiva eftersom de hjälper oss genom välkända situationer, men scheman kan även vara negativa och bli skadliga.

24

Man har sett hos flickor och kvinnor som varit utsatta för trafficking, att deras scheman får dem att fastna i vissa föreställningar. Föreställningar om att de inte duger till annat än exempelvis sex. Det i sin tur ökar risken för att överlevaren återigen ska hamna inom trafficking, att de lever upp till det de tror om sig själva. Det blir en slags självuppfyllande profetia (Countryman-Roswurm & DiLollo, 2016).

Countryman-Roswurm & DiLollo (2016) skriver att flickor och kvinnor som varit utsatta för sex trafficking och som blir räddade oftast blir erbjudna mat, fysiskt skydd, kläder och sjukvård men att de är i behov av mer. Individerna är ofta i behov av någon form av kognitiv omstrukturering, för att på så sätt skapa nya scheman om sig själva och omgivningen. Annars är risken för att återgå till trafficking större. Författarna lyfter upp vikten av att den som varit utsatt får en möjlighet att skapa sig en ny identitet och självbild. Detta för att kunna identifiera sig som något mer än traffickingoffer samt för att kunna förändra sitt självschema på ett positivt sätt (ibid).

4.3 Stigma

Enligt Goffman (2011) är stigma något som existerar överallt i samhället och styrs av rådande normer och syn på vad som är normalt. Goffman delar upp begreppet stigmatisering i tre olika typer där stigmat tillkommer på samma sätt. Den första typen är kroppslig stigma, där stigmat är kopplat till kroppen, exempelvis kroppsligt funktionshinder. Den andra typen kallas tribunal kategori och är relaterat till grupper. Det innebär att stigmat uppkommer genom exempelvis en individs religion, kön, klass eller etnicitet. Den sista typen heter fläckar på den personliga karaktären och då är stigmat relaterat till den egna karaktären.

Exempelvis någon som anses vara feg, dominant och oärlig men även någon som lider av psykisk sjukdom eller beroendeproblematik (Goffman, 2011a; 1963b). Det som kännetecknar de tre typerna är att stigmat uppkommer på samma sätt. En individ uppvisar egenskaper som gör denne olik andra. Det är egenskaper som inte är accepterade eller ses som normala av andra i samhället. Det leder till att

individen blir stämplad, eller stigmatiserad på grund av den oönskade/negativa egenskapen och förvandlas därmed från normal till annorlunda. Det i sin tur kan leda till utanförskap (Ibid).

Goffman (2011a; 1963b) talar om normalitet och menar att de personer som stigmatiseras hamnar utanför denna normalitet. En person med stigma ses som onormal och detta kan skapa stora problem för individen. Olika typer av

diskriminering används mot individen som försämrar personens chanser i livet. Det kan vara diskriminering på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden etc. Detta innebär att stigmat påverkar individens sociala förhållande på ett negativt sätt. Enligt Goffman skapas stigmatisering som ett skydd mot att samhället förändras. Det är ett sätt att bevara det som är normalt och förknippas med trygghet. Beroende på vilken kontext personen befinner sig i kan hen bli stigmatiserad på olika sätt. Alla samhällen har olika normer och syn på vad det normala är, vilket i sin tur skapar olika stigma. Något som anses vara onormalt hos oss behöver inte vara onormalt i ett annat land och normer är något som förändras över tid. Dock finns det stigma

25

som är så starka att de förekommer i varje kontext. Samhällets reaktioner mot den stigmatiserade behöver inte alltid grunda sig i att de vill skada personen, utan beror snarare på att samhällets syn på vad som är normalt/onormalt blivit självklart och tas för givet. Som vi nämnt ovan blir en person stigmatiserad när denne sticker ut från normen - de är avvikande. Om det inte syns att en person avviker från normen kommer personen heller inte att bli stigmatiserad. Exempelvis blir någon som lever med en sjukdom som kontrolleras av mediciner inte stigmatiserad förrän

omgivningen får veta om sjukdomen. Detta förklarar hur människor kan stigmatiseras i vissa kontexter men inte i andra (Ibid).

Beroende på hur den enskilde upplever stigmat kommer denne enligt Goffman (2011) att reagera på olika sätt och använda sig av olika strategier. Vissa försöker korrigera det som skapar stigmat genom exempelvis plastikoperation. En person som stigmatiseras på grund av sin etnicitet kanske väljer att flytta för en chans till anonymitet och en ny start. En överviktig person kanske väljer att påbörja en diet för att förlora vikt. Detta är enligt Goffman alla olika sätt att försöka passa in i samhällets och de förväntningar som finns hos omgivningen (Goffman, 2011a; 1963b). En annan följd av ett stigma kan vara att individen internaliserar stigmat i sin person och gör det till en sanning. Det innebär att personen införlivar andras tankar, värderingar och normer i den egna personen. Det kan komma att bli en del i den egna personligheten eller i den stigmatiserades identitet. När samhället

fortsätter att stigmatisera en individ, blir dennes självbild påverkad. Individen utvecklar en mer negativ självbild, en självbild som speglar samhällets syn på individen. Goffman kallar detta för stämplingsteorin (Goffman, 2011a; 1963b).

26

5. Metod

I följande avsnitt redogörs hur vi gått tillväga under studiens gång. Vi presenterar de metoder vi använt oss av, både för att samla in det empiriska materialet, men också för att bearbeta och tolka materialet. Vidare lyfter vi fram vår roll som forskare samt tar upp etiska ställningstaganden som har gjorts.

5.1 Val av metod

För att samla in material till vår studie har vi gjort en fältstudie i Nepal under fyra veckors tid. Vi valde att göra en fältstudie eftersom vi ville komma nära det fenomen vi forskade om. Att träffa de personer inom organisationer som jobbar med vår valda målgrupp gjorde att vi fick en annan inblick i arbetet som vi förmodligen inte hade kunnat tillägna oss i Sverige. Vi fick en möjlighet att uppleva och se den miljö och det samhälle som omger fenomenet vi valt att forska om, trafficking (Bryman, 2009)

Väl på plats i Nepal valde vi att göra en kvalitativ forskningsintervju där vi

genomförde intervjuer med fyra organisationsmedlemmar, varav 2 var män och två kvinnor. Samtliga medlemmar jobbar som socialarbetare eller motsvarande i organisationen. Ingen av dem har socionomutbildning som vi har i Sverige utan har någon form av utbildning inom socialt arbete. En av dem har mer ett övergripande ansvar, motsvarande en chef, med mycket administration, men jobbar även direkt på fältet med kvinnor och barn. De andra tre medlemmarna jobbar direkt på fältet där de dagligen kommer i kontakt med kvinnor och barn som varit i någon form av trafficking. Att det blev två kvinnor och två män som respondenter var inget vi valde ut medvetet men vi ser det som positivt att det blev just så. Eftersom det är mer vanligt att kvinnor i Nepal hamnar i trafficking än män samt att kvinnor generellt är underställda män i samhället är det intressant att intervjua både män och kvinnor och se om deras uppfattningar skiljer sig åt.

Brinkmann & Kvale (2009) menar att kunskap i ett ämne produceras i ett samspel mellan informanten och intervjuaren i en kvalitativ forskningsintervju. Fokus ligger på individens perspektiv och dess upplevelse av det som studeras eller efterfrågas. Eftersom syftet med studien är att få en större förståelse och tillgång till

organisationsmedlemmarnas egna synsätt och uppfattningar inom området fann vi det lämpligt att använda oss av intervjuer med kvalitativ karaktär. Dessa tenderar även att vara mer öppna än intervjuer med kvantitativ karaktär, såsom exempelvis en enkätundersökning (Brinkman & Kvale, 2009). Att göra en enkätundersökning hade kunnat lämpa sig om vårt syfte exempelvis hade varit att undersöka hur många individer som räddas årligen från trafficking inom en viss organisation. Vårt val av metod baseras till stor del på att den kvalitativa ansatsen fokuserar på mening och betydelse i berättelser. Respondenternas berättelser är det empiriska material vi sedan utgått från vid tolkning och bearbetning i analysen (Ibid)

Det riskfyllda med att genomföra en kvalitativ intervju där man ställer frågor kan vara respondentens påverkan av olika faktorer när svaren ges. Respondenterna har i

27

vårt fall exempelvis läst igenom frågorna innan, då vi valde att skicka ut frågorna via mail. Det ger dem å ena sidan en god chans att förbereda sig väl inför intervjun men det kan också bli en risk eftersom respondenten med stor sannolikhet svarar mer utstuderat och uttänkt än om de får frågan direkt på plats (Brinkman & Kvale, 2009). Det finns också en risk med intervjuer att respondenten framställer olika resultat och arbetssätt bättre än vad det egentligen är, för att ge en god bild av organisationen. Varje person har sin subjektiva uppfattning om hur arbetet ser ut och vad som är viktigt, och även om det är det vi söker så är vi medvetna om att en intervju med en annan person kunde gett oss andra svar.

För att komplettera information till våra fyra intervjuer samt för att ge en tydligare bild av den omgivande miljön i förhållande till vårt ämne har vi valt att genomföra deltagande observation. Deltagande observation innebär att forskaren personligen befinner sig i det kulturella och sociala sammanhang som studeras. Genom att befinna sig i den miljö där fenomenet studeras får forskare möjligheter att erhålla kunskap om kulturen och samhälle som forskningen gäller (Bryman, 2008). Utöver våra intervjuer har vi inhämtat kunskap genom att medverka på föreläsning och seminarium där ett flertal organisationer berättade om sitt arbete mot trafficking vi har även inhämtat kunskap genom samtal med Jenny, en svensk kvinna som bott i Nepal under 10 år och är oerhört engagerad i frågor som rör trafficking. I

resultatdelen kommer vi benämna information inhämtat genom deltagande observation som ”Föreläsning” och ”Jenny”.

5.2 Litteratursökning

När vi hade valt vilket ämne vi ville skriva om började vi vår litteratursökning. Vi använde oss av bibliotekets databas och sökte efter relevant forskning främst i form av vetenskapliga artiklar, avhandlingar och rapporter inom ämnet. Vi sökte även på olika hemsidor där information fanns som vi kunde användas oss av i studien, såsom information om organisationer i Nepal. Den forskning vi sökte kring handlar om trafficking på nationell och internationell nivå, hälso-och psykosociala

konsekvenser av trafficking, hur man kan jobba för att stödja och hjälpa barn och kvinnor som varit i trafficking samt om återintegrering efter tiden i trafficking. Vi ansåg att artiklar inom dessa områden hörde ihop med våra frågeställningar samt att de kunde bidra till en bredare bild av ämnet trafficking för läsaren. Eftersom

trafficking är ett utbrett samhällsproblem världen över, och inte i minst i Nepal, hittade vi snabbt intressanta artiklar. Det svåra i processen var att välja ut den litteratur som lämpade sig bäst just för vår studie. Men efter att ha läst igenom en hel del texter beslutade vi oss för vilka vi skulle välja, vilka som kunde bidra på bäst sätt i studien och ge svar på det vi efterforskade. Nedan presenteras några av de sökord vi använde oss av och som sedan ledde fram till den litteratur som presenteras i studien;

”Human trafficking Nepal”, Trafficking rehabilitation”, Trafficking victims Nepal”, Trafficking global”, ”Trafficking and reintegration”, ”Trauma and trafficking”, ”Get into trafficking”, Consequenses of trafficking”, ”Social illnes trafficking”, ”trafficking and the families around”, How to work with victims of trafficking”, ”Challenge with trafficking”, ”work with trafficking methods”, ”glabal