Sjuksköterskors upplevelser av behov av stöd efter vårdskada eller vid risk för vårdskada

Examensarbete i omvårdnad Malmö Universitet

61-90hp Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

Januari 2018

SJUKSKÖTERSKORS

UPPLEVELSER AV BEHOV AV STÖD

EFTER VÅRDSKADA ELLER VID

RISK FÖR VÅRDSKADA

- EN INTERVJUSTUDIE

SARA GUSTAFSSON

CAMILLA PERMING

SJUKSKÖTERSKORS

UPPLEVELSER AV BEHOV AV STÖD

EFTER VÅRDSKADA ELLER VID

RISK FÖR VÅRDSKADA

- EN INTERVJUSTUDIE

GUSTAFSSON SARA

PERMING CAMILLA

Gustafsson, S och Perming, C. Sjuksköterskors upplevelser av behov av stöd efter vårdskada eller vid risk för vårdskada. En intervjustudie. Examensarbete i

omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och

samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2017.

Bakgrund: Vårdskador och risk för vårdskador är vanligt förekommande inom

hälso- och sjukvården. Dessa orsakar lidande hos patienter men även hos vårdpersonal. Känslor av skam och skuld uppkommer vanligen i samband med vårdskador och risker för vårdskador hos sjuksköterskor och vårdpersonal. Stöd främjar självförtroende, motivation och tillfredsställelse hos sjuksköterskor.

Syfte: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av behov

av stöd efter vårdskada eller vid risk för vårdskada.

Metod: Detta är en empirisk studie med kvalitativ ansats. Sex sjuksköterskor från

två somatiska avdelningar intervjuades, varav en var involverad i en vårdskada och fem var involverade vid risk för vårdskada. Intervjuerna utfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Burnards (2008) tematiska innehållsanalys tillämpades på de transkriberade intervjuerna.

Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två kategorier och sex underkategorier,

kategorierna är följande; Reflektion kring vårdskada och Betydelsen av att ha

olika källor till stöd. Under intervjuerna framkom att olika nivåer av stöd var av

värde för informanterna och även varför stöd kan behövas i vissa situationer. Faktorer som kan påverka i vilken utsträckning behov av stöd finns är det upplevda arbetsklimatet, hur lång arbetslivserfarenhet samt förståelse för komplexiteten i sjuksköterskeyrket.

Konklusion: Denna studie belyser att stöd kan främja sjuksköterskors erfarenhet

då vårdskada eller risk för vårdskada skett. Om sjuksköterskor får stöd vid vårdskada eller risk för vårdskada kan detta leda till ökad patientsäkerhet då en mer stöttande arbetskultur upplevs betryggande.

NURSES’ EXPERIENCES OF

SUPPORT AFTER HEALTH RELATED

INJURY OR IN RISK OF A HEALTH

RELATED INJURY

- AN INTERVIEW STUDY

GUSTAFSSON SARA

PERMING CAMILLA

Gustafsson, S and Perming C. Nurses’ experiences of support after health-related injury or in risk of a health-related injury. An interview study. Degree Project in

nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society,

Department of Care Science, 2017.

Background: Health-related injuries or risks of health-related injuries are common

in health care. These cause suffering for patients as well as for healthcare

professionals. Feelings of shame and guilt usually arise in connection with health-related injuries and risks of health-health-related juries. Support promotes

self-confidence, motivation and satisfaction among nurses.

Aim: The aim of this study was to highlight nurses’ experience of support after

health-related injuries or in risk of a health-related injuries.

Method: This is an empirical study with a qualitative approach. Six nurses from two somatic departments were interviewed, one of whom was involved in a health-related injury and five were involved in the risk of an health-related injury. The interviews were conducted using a semi-structured interview guide. Burnards (2008) Content analysis for presenting qualitative data was applied to the

transcribed interviews.

Results: The content analysis resulted in two categories; Reflections on

health-related injurie and Value of different sources of support. The interviews revealed

different degrees of support valuable for the informants also why support may be required in certain situations. Work environment, experience of working as a nurse and understanding of the complexity of the nursing profession are elements that may affect the extent to which support is needed.

Conclusion: This study highligts that support can promote nurses' experience when health-related injuries or risks of health-related injuries has occurred. If nurses receive support when health-related injuries or when there are risks of health-related injuries it can enhance patient safety.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Det andra offret ... 2

Nyutexaminerad ... 3 Generellt stöd ... 3 Problemformulering ... 3 Definitioner ... 4 Risk ... 4 Stöd ... 4 Vårdskada ... 4 SYFTE ... 4 METOD ... 4 Förförståelse ... 4 Urval ... 5 Intervjuguide ... 5 Datainsamling ... 6 Innehållsanalys ... 7 Etiska överväganden ... 10 RESULTAT ... 10

Reflektion kring vårdskada ... 10

Känslor kring vårdskada ... 11

Betydelse av stöd efter påföljd av vårdskada ... 12

Betydelsen av att ha olika källor till stöd ... 13

Arbetsklimatets påverkan på behov av stöd ... 13

Stöd från debriefing ... 15 Betydelse av stöd från chef ... 15 Stöd utanför arbetsplatsen ... 16 DISKUSSION ... 17 Metoddiskussion ... 17 Förförståelse ... 17

Urval ... 17 Intervjuguide ... 17 Datainsamling ... 18 Innehållsanalys ... 18 Etiska överväganden ... 19 Resultatdiskussion ... 19

Reflektion kring vårdskada ... 19

Betydelse av att ha olika källor till stöd ... 20

KONKLUSION ... 21

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH KVALITETSUTVECKLING ... 22 REFERENSER ... 23 BILAGA 1 ... 25 BILAGA 2 ... 26 BILAGA 3 ... 27 BILAGA 4 ... 28

1

INLEDNING

Det finns ett talesätt som lyder “att fela är mänskligt men att inte lära sig av

misstagen är oförlåtligt”. Gäller detta talesätt även i sjuksköterskans

professionella roll där alla kan göra misstag? Sjuksköterskeprogrammet

påbörjades med en föreläsning i patientsäkerhet som förmedlade budskapet “det

finns två typer av sjuksköterskor, de som har gjort något fel och de som kommer att begå något fel”. I en studie av Jones & Trieber (2012) uppmärksammades det

att det togs för givet att patienter och deras familjer som råkat ut för vårdskada var de självklara offren. Sjuksköterskor som varit inblandad i vårdskadans skeende kände sig ibland ansvarig för vårdskadan som skett och var på så vis det andra offret (a.a.). Denna studie ämnade belysa hur behovet av stöd efter vårdskador och risker för vårdskador upplevdes av sjuksköterskor.

BAKGRUND

Vårdskador som sker inom hälso-och sjukvården har visat sig orsaka lidande hos både patienter och vårdpersonal och är även kostsamma för hälsovårdssystemet (WHO 2014). I en studie som gjordes i Sverige mellan åren 2013–2015

granskades journaler för att urskilja och mäta vårdskador (Sveriges kommuner och landsting 2016). Studien påvisade bland annat att om en patient drabbades av en vårdskada ökade sjukhusvistelsen med 8 dagar i genomsnitt och att den

beräknade kostnaden för vårdskador per år är 7 miljarder kronor (a.a.).

Hummerdal (2013) framhävde den psykiska stressen vårdpersonal känner inför att eventuellt orsaka vårdskador i sitt arbete. I en svensk studie av Björksten Sparring m.fl. (2016) där 585 sjuksköterskor ingick, framkom vilka vårdskador och risker för vårdskador som skedde inom sjuksköterskeprofessionen. De vanligaste var att ge fel dos av läkemedel till patienten, att ge patienten fel läkemedel, att förväxla patienters läkemedel eller att medicineringen uteblev helt. Anledningar till att vårdskador eller risk för vårdskador skedde uppgavs bland annat vara oaktsamhet, glömska och bristande uppmärksamhet samt frånvaro av adekvata organisatoriska riktlinjer. Emellertid framkom även att yrkesrollen var överbelastad och att de oavsiktliga vårdskadorna ibland berodde på oklar kommunikation och otydliga direktiv (a.a.).

Lagar

För att minska risker för vårdskador inom hälso- och sjukvården i Sverige har Socialstyrelsen tillsyn över hur verksamheter bedrivs (Lag om tillsyn över hälso- och sjukvården 1996:786 4§). Om en skada sker eller om det finns anledning att misstänka att enskada kan ske i en sådan utsträckning att det föreligger fara för patienten ska detta anmälas till Socialstyrelsen (Lag om tillsyn över hälso- och sjukvården 1996:786 5§). Avvikelserapporteringen sker enligt Lex Maria och vårdgivaren ska så snart som möjligt rapportera händelsen till Inspektionen för vård och omsorg (Socialstyrelsens författningssamling 2005:28 2 kap 1§). Följaktligen har vårdgivare i Sverige i åliggande att organisera, leda och

2

avstämma att de utövar vård av hög kvalitet (Patientsäkerhetslagen 2010:659 3 kap 1§).

Kända vårdskador

Lex Maria har tillämpats i Sverige sedan 1937 (Ödegård 2013). Året innan avled fyra patienter då de fått desinfektionsmedel injicerat istället för bedövningsmedel. I detta fall anklagades inte en enskild individ för omständigheterna utan felet ansågs ha berott på både mänskliga och organisatoriska brister. I ett annat fall som Ödegård (2013) benämner åtalades år 1983 en enskild sjuksköterska för “vållande till annans död och framkallande av fara för annan” då tolv människor utsattes för livsfara och tre människor miste livet i samband med att de dialysbehandlades. Hovrätten ansåg att sjuksköterskan av misstag stängt av en larmfunktion som varnade om att dialyskoncentratet var slut och patienterna behandlades enbart med vanligt vatten varvid den osmotiska balansen i blodet rubbades (a.a.).

Rapporteringshinder

I en undersökning av Chakravarty (2013) uppgav sjuksköterskor att de faktorer som hindrade dem från att rapportera vårdskador och risker för vårdskador i första hand var rädsla för att bli straffade, att hamna i rättstvister, bristande stöd från sjukhusledningen samt en straffande organisationskultur. I den studien framhölls slutsatsen om vikten av att vårdpersonalen får delta i förbättringsprocessen och då känna sig trygga med att rapportera en vårdskada eller risk för vårdskada och acceptera att dessa inträffar (a.a.).

Det andra offret

Enligt Lindh & Sahlqvist (2012) visade det sig vanligt att en enskild vårdanställd känner stor skuld efter att en vårdskada har skett. Detta kunde i sin tur leda till återkommande ångestfyllda tillbakablickar om händelseförloppet och stressen kan yttra sig fysiskt (Lindh & Sahlqvist 2012; Hummerdal 2013). Det kunde handla om att personen bland annat drabbas av försämrad sömn, nedsatt aptit och svårigheter att koncentrera sig (Lindh & Sahlqvist 2012; Hummerdal 2013). Det har även framkommit att sjuksköterskor upplevt mardrömmar, kvardröjande känslor av depression samt en oförmåga att förlåta sig själv (Jones & Treiber 2012). Hummerdal (2013) beskrev känslor av skam kring att ha begått ett misstag och därmed skuldkänslor inför att ha svikit professionen, sig själv, patienten och dennes närstående. Vårdyrket utövadess med en perfektionistisk jargong inom en verksamhet där det finns en omfattande risk för att vårdskador sker (a.a.). Detta nämndess även i en studie av Jones & Trieber (2012) som beskrev sjuksköterskan som ett andra offer då flertalet omkringliggande faktorer medverkader till att vårdskador sker inom hälso- och sjukvården. I deras studie framkommer även att efterverkningarna till följd av en vårdskada kunde jämföras med ett emotionellt trauma. Om sjuksköterskan inte fick hjälp att bearbeta detta kunde känslorna av skuld växa över tid och i vissa fall utveckla tecken på posttraumatiskt

stressyndrom. Även risker för vårdskador i arbetet som inte resulterat i skada för patienten kunde frambringa känslor av skam och skuld hos sjuksköterskorna. Det

3

har påvisats att sjuksköterskor har svårare att gå vidare efter en vårdskada eller vid risk för vårdskada om organisationen inte ger tillräckligt eller inget stöd (a.a.).

Nyutexaminerad

I en studie av Ortiz (2016) framkom en upplevelse av bristande professionellt självförtroende under det första yrkesverksamma året från samtliga sjuksköterskor som deltog i studien. Om de varit med och orsakat vårdskada eller risk för

vårdskada tidigt i sin karriär påverkade detta deras professionella självförtroende negativt. Denna studie framförde även att deltagarna i början av sin karriär ofta sökte stöd i form av bekräftelse från kollegor. De påpekades dock att det professionella självförtroendet växte när det första året väl var över (a.a.).

Generellt stöd

I en studie av Mozaffari m.fl. (2015) berättade sjuksköterskor om ett stort behov av att få generellt stöd på arbetsplatsen och privat. I studien framhävs stöd som ett paraply som omsluter hela sjuksköterskeprofessionen och som främjar socialt välmående. Dels stärkte stödet sjuksköterskornas självförtroende samt ökade deras motivation och tillfredsställelse. Om sjuksköterskorna däremot inte upplevde en stöttande organisationskultur eller om de blivit diskriminerade genererade det känslor av frustration. I studien framhävdes även allmänt stöd från familjen för sjuksköterskorna då det ingav hopp och ledde till acceptans (a.a.)

Problemformulering

Under verksamhetsförlagda utbildningsperioder (VFU) samt vid särskilda

föreläsningstillfällen som givits under sjuksköterskeutbildningen har vikten av att arbeta patientsäkert betonats. Ett flertal handledare under VFUn redogjorde för både tillfällen då risker för vårdskador förelåg och tillfällen då vårdskador skedde. Under sjuksköterskeutbildningens gång har funderingar väckts kring hur stöd ges om vårdskada inträffar eller risk för vårdskada föreligger.Genom att i framtiden arbeta med ett yrke där det finns stor risk för att vårdskador sker önskas möjlighet att infinna sig i en lärande organisation där möjlighet att inhämta kunskap av tidigare vårdskador eller risker för vårdskador är en självklarhet. Samverkan i

team samt Säker vård ingår i kompetensbeskrivningen för legitimerade

sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Samverkan i team står för att en god och säker hälso- och sjukvård kan uppnås genom att teammedlemmarna kompletterar sina kompetenser och för en dialog om lärande och beslutsfattande. Säker vård innebär bland annat att den legitimerade sjuksköterskan kan vara med att skapa en säker vård genom att arbeta förebyggande och rapportera negativa händelser (a.a.). Dessa begrepp i beskrivningen av sjuksköterskans kompetenser är väsentliga för omvårdnadsarbetet och patientsäkerheten och kommer att benämnas i denna studie.

Efter att ha sökt litteratur på området vårdskador och behov av stöd och inte funnit några relevanta studier som belyser båda dessa områden, kommer detta att

4

I denna studie önskas sjuksköterskor intervjuas om deras eventuellt upplevda behov av stöd efter vårdskada eller risk för vårdskada för att belysa om ett behov av stöd finns.

Definitioner

Nedan definieras centrala begrepp för studien.

Risk

Nationalencyklopedin (2017a) redogör för ordet risk som eventualitet att något oönskat ska inträffa.

Stöd

Nationalencyklopedin (2017b) definierar stöd som abstrakt hjälp som vid vissa tillfällen har bibetydelse av sympati. För att mer ringa in ett passande begrepp för denna studie har även ordet stödja använts som handlar om att få moraliskt stöd från någon som finns där under en svår tid (Nationalencyklopedin, 2017c). Även ordet stötta har använts för att ringa in betydelsen av att ge någon stöd och att då hjälpa genom att finnas till hands (Nationalencyklopedin 2017d).

Vårdskada

Patientsäkerhetslagen 2010:659 1 kap 5§ definierar en vårdskada som ett fel vilket har uppstått då en patient har varit i kontakt med hälso- och sjukvården och utsatts för kroppslig eller psykisk skada, lidande, sjukdom eller dödsfall som hade kunnat undvikas om korrekta insatser hade utförts. Med allvarlig vårdskada menas en skada som gett patienten bestående men och som orsakat ett avsevärt ökat vårdbehov eller att patienten avlider (a.a.).

SYFTE

Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av behov av stöd efter vårdskada eller vid risk för vårdskada.

METOD

Då syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av behov av stöd efter vårdskada eller vid risk för vårdskada valdes en kvalitativ ansats med

semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ ansats är lämplig att använda då det är en metod som tillämpas när studier utförs för att undersöka en djupare mening i upplevelser (Polit & Beck 2014).

Förförståelse

Förförståelse innebär att det finns ett på förhand bestämt betraktelsesätt och en uppfattning om det som ämnas undersökas. Intervjuaren tolkar utifrån sin egen bakgrund och förförståelse det som informanten berättar. Genom att vara

medveten om förförståelsen stärks tolkningen av intervjumaterialets helhet (Dalen 2015).

5

I denna studie har en förförståelse av att behov av stöd är av vikt förekommit. Dåi formav att en upplevelse av behov av stöd har uppkommit under

sjuksköterskeutbildningen, både under teoretiskt lärande och den verksamhetsförlagda perioden av utbildningen.Vid föreläsningar om

patientsäkerhet har vikten av ett skuldfritt klimat på arbetsplatsen betonats som en viktig tillgång för att kunnagå vidare då en vårdskada eller risk för vårdskada har uppstått. På verksamhetsförlagd utbildning, då en osäkerhet upplevts kring

sjuksköterskans arbetsförfarande, har handledarens samt kollegornas stöd varit en viktig tillgång för lärande och självkänsla.

Urval

Inklusionskriterier för deltagande i studien utgjordes av sjuksköterskor som upplevt minst en vårdskada eller risk för vårdskada under sin yrkesverksamma tid. Informanterna utsågs genom ändamålsenligt urval, som enligt Polit & Beck (2014) anses bidra till studiens syfte.

Genom Malmö högskola skapades kontakt med två gatekeepers. En gatekeeper är en person som har kapacitet att möjliggöra kontakt inom det fält som planeras undersökas (Polit & Beck 2014). Då studiens syfte var att belysa sjuksköterskans upplevda behov av stöd togs kontakt med stödgruppen Erfaret Stöd, en grupp på ett sjukhus i södra Sverige som samverkar med vårdpersonal som behöver stöd efter en vårdskada. En av de anställda sjuksköterskorna på Erfaret stöd

vidarebefordrade kontakt med enhetschefen på sin vårdavdelning inom somatisk vård, vilken var den första gatekeepern. Genom denna enhetschef etablerades kontakt till fem sjuksköterskor som var villiga att delta i studien. Även den andra gatekeepern arbetar som enhetschef på en somatisk vårdavdelning och via denna kontakt rekryterades tre sjuksköterskor som var villiga att delta i studien. Den sjunde och den åttonde tillfrågade sjuksköterskan hade inte möjlighet att medverka under dessa två veckor. På grund av studiens tidschema kunde inte dessa intervjuer genomföras vid ett senare tillfälle. De båda enhetscheferna delade ut informationsbrev om syfte samt deltagande för studien till sjuksköterskorna, se bilaga 1.De två avdelningarna benämns vidare som avdelning X och avdelning Y. Studiens informanter, fyra kvinnor och två män, har varit yrkesverksamma mellan 10-42 år.

Intervjuguide

Inför denna studie konstruerades en semistrukturerad intervjuguide med teman och frågor som ämnades belysa syftet.Teman som tillämpades var Arbetsklimat,

Önskat stöd, Upplevt stöd, Yrkeslivet efter att risk för vårdskada förelåg eller inträffade, se bilaga 4.

Patel & Davidson (2011) beskriver att det är vanligt att inleda intervjuer med neutrala och öppnande frågor. Intervjuguiden i denna studie påbörjades därför med en neutral bakgrundsfråga. Andra frågan i intervjuguiden var en öppnande fråga som var valfri att svara på, detta för att underlätta för informanterna att svara på efterföljande frågor som berörde studiens syfte.

6

Patel & Davidson (2011) redogjordeör även för att det i intervjuer är vanligt att avsluta neutralt, exempelvis med tillfälle för informanten att tillägga om det finns något som är relevant men som inte sagts tidigare under intervjun. Därmed avslutades intervjuguiden med en fråga om det fanns något som informanten önskade tillägga om begreppet stöd efter vårdskada eller risk för vårdskada som kunde ha missats.

Intervjuguiden pilottestades två gånger innan det första intervjutillfället för att säkerställa överförbarhet och trovärdighetsamt för att kunna modifiera och felsäkra efter behov.

Det första pilottestet genomfördes med en universitetsadjunkt/legitimerad sjuksköterska på Malmö högskola. Ljudinspelningen testades och detta gav tillfälle att öva intervjuteknik och få relevant feedback på intervjuguidens teman och frågeställningar.Efter detta första pilottest öppnades vissa frågor upp ytterligare och frågor som ansågs vara irrelevanta togs bort.

Det andra pilottestet genomfördes med en sjuksköterska som arbetade i gruppen Erfaret stöd. Pilottesterna utfördes med sjuksköterskor som varit med om en vårdskada under sin yrkesverksamma tid.

Datainsamling

Åtta sjuksköterskor inom somatisk vård tillfrågades om deltagande. Sammanlagt genomfördes sex intervjuer samt två pilotintervjuer. Pilotintervjuerna var inte inkluderade i resultatet. Intervjutiderna bokades via telefonkontakt.

Under vecka 14 utfördes fyra intervjuer med informanter från avdelning X samt ytterligare en intervju med en informant från avdelning Y. Under följande vecka utfördes den sista intervjun med en sjuksköterska från avdelning Y. Intervjutiden varierade mellan 18-55 minuter och den totala tiden för samtliga intervjuer var 170 minuter.

Den sjunde och den åttonde tillfrågade sjuksköterskan hade inte möjlighet att medverka under dessa två veckor. På grund av studiens tidschema kunde inte dessa intervjuer genomföras vid ett senare tillfälle.

Fem informanter bestämde själva plats för intervjun, vilka då utfördes i ett enskilt rum på den vårdavdelning där de var anställda. Den sjätte intervjun hölls i samråd med informanten i en lokal på Malmö högskola där ett enskilt rum bokades. Båda författarna medverkade vid samtliga intervjutillfällen. Innan samtliga intervjuer påbörjades bestämdes det att den ena författaren aktivt skulle ställa frågor och följdfrågor utifrån den semistrukturerade intervjuguiden. Den andra författaren hade en mer passiv roll men inflikade vid behov relevanta frågor som uppkom under intervjuns gång.

Skriftligt samtycke från informanternas verksamhetschefer/motsvarande samlades in innan informanterna tillfrågades om deltagande i studien, se bilaga 2.

Skriftligt samtycke från informanterna inhämtades i samband med varje enskilt intervjutillfälle, se bilaga 3.

7

Datainsamlingen skedde via intervjuer med semistrukturerade frågor. Enligt Polit & Beck (2014) används semistrukturerade frågor i studier som önskar besvara frågor inom ett specifikt ämne. Följdfrågor ställs därmed för att inte missa något som kan uppfattas som relevant studien (a.a.), vilket tillämpades i denna studie. Intervjuerna som användes i studien spelades in på författarnas mobiltelefoner som inte hade någon nätverksanslutning under tiden intervjuerna skedde. Allt insamlat material lagrades på författarnas datorer som inga obehöriga har tillgång till. Dagbok fördes kontinuerligt under studiens gång för att kunna återge arbetets utförande.

Innehållsanalys

Burnard m.fl. (2008) tematiska innehållsanalys för kvalitativa studier tillämpades i denna intervjustudie.Denna metod valdes då den går ut på att identifiera teman som utgår från innehållet i intervjuerna och att kartlägga dessa under olika kategorier.

Förberedande arbete enligt Burnard m.fl. (2008) är att intervjuerna transkriberas ordagrant utifrån ljudinspelningarna. Total tid för transkribering i denna studie var 34 timmar. Författarna transkriberade vardera tre intervjuer för sig omgående efter intervjuerna. För att säkerställa att intervjuerna hade skrivits ordagrant

korrekturlästes intervjuerna parallellt med att lyssna på de inspelade intervjuerna, denna gång av den andre författaren. Intervjuerna transkriberades i separata dokument. Tillvägagångssättet för studiens innehållsanalys beskrivs nedan med stöd av Burnards fyra steg, se tabell 1 för exempel på processen vid skapande av resultatets kategorier.

Det första steget, öppen kodning, innebär att teorier, ord eller kortare fraser som summerar det som framhävts av intervjuerna antecknas i marginalen (Burnard m.fl. 2008).Koder skrevs i anslutning till citat som valts ut som bärande för arbetet och sammanställdes i ett nytt dokument. I denna del av innehållsanalysen rensadess transkriberingen från överflödigt material som delar där intervjun bytte fokus till något irrelevant för studien (Burnard m.fl. 2008). Här granskades, säkerställdes och modifierades koderna i det transkriberade materialet i en parallell process.

I det andra steget av innehållsanalysen sammanställs koderna till ett nytt papper för att återigen granskas så att dubbletter ska kunna sättas samman (Burnard m.fl. 2008). Detta minskade antalet koder så att det blev mer övergripande (a.a.). De valda citaten med koderna kopierades från dokumenten med det transkriberade materialet, till ett nytt dokument och samlades i den ordning intervjuerna skett. I det tredje steget tilldelades varje kod en färg och det transkriberade materialet granskadess på nytt för att hitta gemensamma kategorier (Burnard m.fl. 2008) som här har valt att benämnas som teman. De sammanställda koderna samlades i ett nytt dokument för bättre översikt och blev tilldelade olika färger; blå, lila, röd, rosa, orange och grön som på så sätt blev till teman. Författarna började med de mest förekommande koderna och markerade dem som blå vilka blev temat

Arbetsklimatets påverkan på behov av stöd och innefattade sjuksköterske, -

8

fick lila färg och blev temat Betydelse av stöd från chef. I den tredje koden var de flest förekommande citaten tankar och känslor relaterat till upplevelse av behov av stöd vilka markerades med rött och samlades i temat Inre reflektioner. Den fjärde koden innefattade stöd som informanterna återfann utanför arbetsplatsen och denna blev tilldelad rosa färg och blev till temat Alternativt stöd. Citat som handlade om Stöd från debriefing fick färgen orange och temat fick samma namn. Resterande koder som handlade om tidsnöd och stress i arbetet tilldelades grön färg och blev temat Tidsnöd.

I det fjärde och slutgiltiga steget klipptes teman med tillhörande färg ut ur de transkriberade intervjuerna och fördelades under kategorier (Burnard 2008). Detta gav en tydlig översikt och här framkom att det var två kategorier som var

framstående. Inre reflektioner blev en egen kategori som fick namnet Reflektion

kring vårdskada. Den delades in i två underkategorier som fick namnen Känslor kring vårdskada och Betydelse av stöd efter påföljd av vårdskada. Arbetsklmiatets påverkan på behov av stöd, Stöd från debreifing, Betydelse av stöd från chef och Stöd utanför arbetsplatsen blev underkategorier under Betydelse av att ha olika källor till stöd. Tidsnöd valdes att uteslutas ur studien då den senare inte ansågs

9

Tabell 1 Exempel på processen vid skapande av kategorierna.

Citat Kod Färg Tema Kategori

“Ja vi har ett ganska så öppet klimat, att man diskuterar det i så fall. Inte som skitsnack/…/”

Öppet klimat Blå Arbetsklimatets påverkan på behov av stöd Betydelsen av att ha olika källor till stöd “Men om det går vidare,

måste jag känna att chefen står bakom och stöttar mig.”

Chefsstöd Lila Betydelse av stöd från chef Betydelsen av att ha olika källor till stöd “/.../så inte personen går…

ja man kan säkert ta det väldigt mycket med sig hem och… fundera och… det mår man ju inte bra av… det är bättre att prata om det och att man har öppet

(arbetsklimat, förf. anm.)... så det tycker jag är viktigt.”

Bära känslor av skuld utan stöd

Röd Inre reflektioner Reflektion kring vårdskada

“Ja man snackar såklart hemma om det är nånting. Det gör man ju.”

Stöd hemifrån Rosa Stöd utanför arbetsplatsen

Betydelse av att ha olika källor till stöd “Nu är det bra för nu tar

man upp allting, och i början följde vi liksom en mall, “Jaha, nummer ett, hur har dagen varit?” men nu är det mer naturligt.”

Bättre kvalité på

debriefingen med tiden.

Orange Debriefing Betydelsen av att ha olika källor till stöd

“... det blir ju stressade situationer och det kan bli fel, ja, det får inte bli fel men det kommer det ju bli.”

Stress/tidsbrist Grön Tidsnöd

För att försäkra att materialet från datainsamlingen vidhålls konfidentiellt har Polit & Beck (2014) föreslagit att identifierande information behålls i låsta mappar samt att identifierad information ersätts med kodade nummer. Informanterna fick koderna SSK1, SSK2, SSK3, SSK4, SSK5 och SSK6. När examensarbetet godkänts av examinator kommer all datainsamling att raderas för att upprätthålla konfidentialitetskravet.

10

Etiska överväganden

Etiska överväganden grundades på att uppfylla fyra forskningsetiska principer: informationskravet, nyttjandekravet, konfidentialitetskravet samt samtyckeskravet (Vetenskapsrådet 2000).

Under etikseminariet den 13 februari 2017 framkom det att studien kan komma att vidröra känsliga uppgifter och beslut togs om att skicka in en etikansökan.

Etikansökan skickades in till Etikrådet vid fakultetet för Hälsa och Samhälle på Malmö högskola den 14 mars 2017. Svar från etikrådet mottogs via e-post den 21 mars 2017 där beslutet hade tagits om att studien inte behövde genomgå en etikprövning. Etikrådet gav rekommendationer för fortsatt arbete med studien. Undertecknat tillstånd från verksamhetschef/motsvarande inhämtades personligen innan informanterna tillfrågades, se bilaga 2. Förfrågan om deltagande och

information om studien gavs muntligt och skriftligt till informanterna. Förfrågan om deltagande i studien skickades ut i ett informationsbrev som även innehöll information om frivilligt deltagande och rätten att när som helst avbryta sitt deltagande i studien, se bilaga 1. Informationsbrevet innehöll även uppgifter om publicering och konfidentialitet. Upplysning om informationskravet upprepades vid intervjutillfällena.

Informerat samtycke har inhämtats skriftligen från samtliga informanter, se bilaga 3. Det transkriberade materialet har avidentifierats och varje informant har blivit tilldelade en kod (SSK1, SSK2, SSK3, SSK4, SSK5 och SSK6). Numren som informanterna tilldelats i resultatet motsvarade inte den kronologiska ordningen för intervjuernas genomförande. Det färdigställda resultatet ska inte kunna kopplas till enskilda individer.

Insamlade uppgifter kommer enbart att användas till examensarbetet och informanterna har fått information om detta samt att examensarbetet kommer publiceras på MUEP. Informanterna blev informerade om syftet för studien och etiskt känsliga uppgifter valdes att inte tas med i slutgiltiga arbetet. Citat som kunde riskera att röja informanternas identitet togs bort, detta för att resultatet inte skulle kunna kopplas till enskilda individer.

RESULTAT

Två kategorier och sex underkategorier framkom under innehållsanalysens genomförande, dessa kategorier benämns Reflektion kring vårdskada och

Betydelse av att ha olika källor till stöd. Under intervjuerna framkom att

informanterna upplevde ett behov av stöd efter vårdskada eller då risk för

vårdskada förelåg. Det upplevda arbetsklimatet, hur lång arbetslivserfarenhet samt förståelse för komplexiteten i sjuksköterskeyrket är faktorer som kan påverka i vilken utsträckning behov av stöd finns.

Reflektion kring vårdskada

Denna kategori delas in i två underrubriker Känslor kring vårdskada och

11

Känslor kring vårdskada

Två informanter talade om känslan de fick då de fasade för att de eventuellt hade orsakat en vårdskada. Informanterna tolkades uppleva ett behov av stöd då den potentiella risken upptäcktes. Reflektioner om hur informanterna hade upplevt en sådan situation yttrade sig som känslor av panik, som att golvet försvann under fötterna och att hjärtat skulle stanna.

“Ja det är något fruktansvärt alltså. Det är bara… man får någon sådan här panikkänsla.” (SSK5)

En informant återberättade en händelse då risk för vårdskada förelåg och hen upplevt ett bristande stöd från kollegor. Detta bidrog till en osäkerhet i hur hen skulle agera då denne stod ensam i situationen.

“Jag kände mig väldigt ensam, arg och frustrerad i det läget, därför att ingen ville hjälpa mig initialt…” (SSK4)

Ytterligare en informant reflekterade om att självförtroendet skulle minska och en känsla av värdelöshet skulle uppstå om denne orsakat en vårdskada.

“/.../ hjärtat håller på att stanna på en… men… nej jag vet inte, jag hade säkert… jag vet inte hur jag hade reagerat men jag kan tänka mig att jag hade blivit alltså… ja, ganska så knäckt, verkligen. (SSK6)

Denna informant uttryckte även samvetskval och tankar kring om hen hade kunnat förhindra att vårdskadan eller risken för vårdskadan inträffat. Informanten uttryckte ett behov av att få stöd när hen skuldbelade sig själv:

“/.../man funderar ju mycket… alltså kunde man gjort annorlunda och… varför hann jag inte det då och skulle jag prioriterat annorlunda? Så man får ju lätt skuldkänslor ändå… fast man inte kanske var direkt den som orsakade det, för vi är ju rätt många här men…” (SSK3)

Några informanter reflekterade över hur de kände sig i början av sin karriär gentemot hur de kände att arbeta som sjuksköterskor med längre erfarenhet i yrket. Som ny sjuksköterska fanns en större osäkerhet och en rädsla för att orsaka en vårdskada, därmed yttrades en önskan om stöd genom bekräftelse från

kollegorna. En informant benämnde:

“/.../ när jag var nyfärdig… och hur många gånger himla ensamt och utsatt det kändes... då kände jag att då var jag väldigt beroende av mina kollegor. Då behövde jag stort stöd av dem, och då kvittar det… ja det var ju

undersköterskorna då… men det kändes ju… och för min del, så struntade jag ju i om det var en syrra eller en undersköterska eller… det viktiga för mig var ju att det var någon som hade varit där länge...” (SSK4)

Det poängterades att behovet av stöd finns även då informanterna har arbetat under en längre tid. Informanterna förklarade att det ansågs mer förståeligt att vårdskador och risker för vårdskador sker som nyutexaminerad sjuksköterska. Om sjuksköterskeyrket däremot hade utövats i många år uppgavs känslan av

prestationsångest och att inte få begå misstag som kunde leda till vårdskador för att de ansågs ha mer erfarenhet.

12

“/.../ men jag tror alltid man behöver stöd oavsett... men man blir ju tryggare i sin yrkesroll, det är väl det, det hjälper ju mycket men skulle man ändå göra något fel så tror jag ju att det hade varit… det är klart, det är säkert, gör man något fel nu och man har en liten karriär bakom sig och man känner sig trygg i sig själv på att man ändå gör ett bra jobb och så, då kanske det är lite lättare att ta det än om man är ny och gör något sånt där, då blir man ännu mer, kan jag tänka mig, rädd för ja, fortsätta…” (SSK6)

Betydelse av stöd efter påföljd av vårdskada

Merparten av informanterna tog upp att vårdskadan eller risken för vårdskadan påverkar dem även i efterhand. Vissa har den i bakhuvudet och kan tänka tillbaka på den, någon nämnde det även som en tankeställare för riskerna som

sjuksköterskeyrket medför.

“Vi diskuterade detta i lugn och ro och sen så… så var jag ju ändå lugnad, även om jag var lite orolig. /.../ Men det sitter kvar, jag kommer ihåg det. Och det är säkert 10 år sedan, minst. Minst. /.../ Men visst kommer jag ihåg det... det är klart att det var negativt just då... men eftersom ingenting hände så är det mer som en varning. Jag kan inte tycka att jag mår sämre av det eller så… men jag kommer ihåg det. Så någonting har det ju etsat sig fast.” (SSK5)

Informanterna pratade om att följderna efter en vårdskada kan leda till positiva påföljder och här tolkades det som att informanterna finner stöd i den tanken. Antingen så gjorde det att informanterna blev mer observanta eller så upplevdes det leda till att nya och förbättrade rutiner infördes för att öka patientsäkerheten.

“/.../ allt sådant som händer skulle jag vilja säga, det får ju en att tänka lite längre i många andra situationer… att det ska ju inte mycket till för att det händer något på en sådan här avdelning. Att man ska vara fortsatt väldigt noga… alltså med allt man gör… alltså det känner jag ju att… det tror jag i mycket att man har behållit det sen när man började här, räknar på alla droppar, räknar alltid två gånger och det gör jag fortfarande för att…” (SSK3)

Det tolkades som att majoriteten av informanterna hittade ett inre stöd i förståelsen av att även sjuksköterskor bara är människor och att de var väl medvetna om riskerna för att orsaka vårdskada oavsett hur noggranna de var. Dock betonades det av en informant att när en vårdskada eller risk för vårdskada väl inträffat upplevde hen lägga stort ansvar på sig själv.

“/.../ i detta fallet med stress och så, så har man ju… man kan ju ändå inte skylla ifrån… alltså man vet ju omständigheterna att det påverkar med stress och så, men det är ju ens jobb att göra “by the book” liksom att det ska vara rätt ordination och så att man… det är ju bara en själv det hänger på egentligen då…” (SSK6)

Även om vissainformanter iblandupplevde att de skuldbelade sig själva så återfanns ett stöd i att devisste att de hade gjort sitt bästa och att vem som helst kan orsaka en vårdskada trots höga ambitioner om att utföra arbetet korrekt. Vetskapen om att det snarare beror på stressen och omständigheterna som

medkommer i sjuksköterskans arbetsdag var ett stöd i sig. En informant uttryckte känslan av att skuldbelägga sig själv;

13

“/.../ jag känner nog mer själv att man grunnar en del på att det är konstigt… alltså man kan tycka man är så noga och om man… och nej alltså, det kan ju bli fel ändå men man känner nog väldigt själv att... ”Hur kan jag inte ha koll?” Och hur kan... man vill ju gärna skuldbelägga sig själv/.../“ (SSK3)

Betydelsen av att ha olika källor till stöd

Denna kategori delas in i fyra underkategorier Arbetsklimatets påverkan på behov av stöd, Stöd från debriefing, Betydelse av stöd från chef och Stöd utanför

arbetsplatsen.

Arbetsklimatets påverkan på behov av stöd

Majoriteten av informanterna hävdade att de under vårdskada eller risk för vårdskada fann ett öppet arbetsklimat som en positiv aspekt för stöd. Några informanter berättade om att de kände att de vågade ta upp saker med kollegorna och att det inte var en anklagande stämning. Två informanter tog upp upplevelsen av anklagelse frånen kollega efter vårdskada eller risk för vårdskada, detta hade en negativ påverkan på känslan av stöd.

Relationen till kollegorna beskrevs som viktig. Här upplevdes ett stöd om det fanns en öppen dialog med kollegorna. En informant tog även upp att det inte upplevdes vara lika enkelt att be om hjälp på en ny arbetsplats, detta utvecklades efterhand närhenlärde känna sina kollegor.

Hälften av informanterna tog upp att ett skuldfritt arbetsklimat upplevdes

underlätta att söka stöd från kollegor. Ett icke-anklagande arbetsklimat bidrog till trygghet i sin yrkesroll och var på så sätt ett stöd.

“/.../att man vågar berätta, att de inte… de tycker inte jag är sämre egentligen för det. Vi känner varandra så väl, vi vet vad vi duger till och vi vet att vi alla kan göra fel /.../ För här vågar man ju säga detta “Jag gjorde fel”.” (SSK5)

Som exempel tog en informant upp attpersonalen på avdelningenpersonligen inte “kollar upp” sina kollegors misstag utan dettaöverlåts till ansvarig chef. Här uppskattades det att kollegorna inte förebrådde varandra utan stöttade varandra genom att visa uppskattning för varandras goda egenskaper.

“/.../ då är det inte liksom vem som jobbade då utan det är ju mer vad som har hänt och om det är någonting som man kommit fram till att man kan göra på annat vis och så…” (SSK1)

Vissa informanter pratade om att de sökte sig till utvalda i personalgruppen för att få stöd eftersom de kände större förtroende och hade en närmare relation till dem. En informant berättade:

“Det bygger ju liksom på att man har någon som man känner förtroende för i gruppen. Det finns kanske vissa som jag inte skulle välja att prata med, och andra som jag väljer att prata med. Här är vi så stor avdelning så att… jag tror att alla… eller de flesta har någon som de känner… kan anförtro sig saker och så där.” (SSK1)

Generellt bekräftade informanterna att de hade känt ett stöd från kollegorna då vårdskada skedde eller risk för vårdskada fanns, några uppgav att det hade varit

14

någon enstaka kollega som de hade känt ett bristande stöd från och som hade kommenterat något negativt eller ifrågasatt hur detta hade kunnat skett. Hälften av informanterna uppgav att de hade upplevt brist på stöd i anslutning till en

vårdskada eller risk för vårdskada. En informant uppgav känslan av frustration då ingen ville hjälpa till i situationen och ta ansvar utan att det blev debatt om vem som skulle ta tag i nästa steg. Samma informant nämnde även att om något oväntat inträffar och behovet av stöd uppkommer har alla kollegor redan sitt att tänka på och utföra. Det upplevdes då som svårt att be om hjälp och att hen inte kunde begära stöd från sina kollegor som var upptagna.

“Ja man vill ju känna att de är på min sida. Nu vill jag… nu låter det lite som att jag talar i termer om… om vi och dem, men det är ju inte på det viset att man liksom… ställer sig på olika sidor eller… och olika läger. Det man önskar från kollegorna i ett sådant läge det är ju förståelse, för hur jobbet är... och lite grann så att “Ja idag var det din tur att hamna i denna situationen, jag stöttar dig, jag hjälper dig. Skiter det sig här, blir ont om tid…” För att oavsett om (ohörbart) så har du ju ändå allt ditt andra…” (SSK4)

Informanterna fick svara på frågan om hur de önskade få stöd och detta

besvarades med önskat stöd från bland annat kollegorna på avdelningen, oavsett yrkeskategori.

“Det hade nog betytt mycket och även att man känner att man har liksom kollegorna, ja läkare, och alla egentligen, sjuksköterskor och undersköterskor liksom att man... känner att de finns där ändå det är väl, att man pratar med varandra och stöttar varandra.” (SSK6)

Ett behov av att ha högt i tak med läkarkollegor beskrevs som ett stöd.

Exempelvis i situationer där fel läkemedel hade administrerats av sjuksköterskan och läkaren kunde bidra med sin kunskap i hur detta skulle åtgärdas.

“Dels pratar man ju med läkaren direkt när det har upptäckts, och sen kommer man fram till att är det något man behöver göra eller så. /.../ då vill man prata med den ansvarige läkaren och man vill att den tar kontroll över situationen och säger “Det här har hänt, det här ska vi göra, det här är det bästa att göra” och kanske ska man ge något antidot eller ska man göra någonting annat,

extrakontroller kanske eller så. Att man känner att någon annan tar… för att om det händer något väldigt allvarligt så tappar man lite fotfästet själv och kanske missar saker som (ohörbart) ska man göra, får lite panik. Och då är det skönt att någon annan är lugn och kan gå in och ta över så att det blir så bra som möjligt.”

(SSK1)

“/.../ två minuter senare stod läkaren på avdelningen och hjälpte mig att styra och det var jag så himla tacksam för… för jag tycker att så här ska det ju vara.”

(SSK4)

Stödet önskades antingen från de kollegor som var med vid vårdskadan eller vid risken för vårdskadan och kände till händelseförloppet eller ett fåtal kollegor som de kände förtroende för.

/.../ så stötta från kollegorna där som går in och säger “Ja men jag fixar ronden, jag fixar… jag fixar antibiotikan, jag fixar resten av din medicinrunda, jag säger

15

till anhöriga som står här och stampar att du är upptagen just nu” eller vad som helst. Så, här och nu, kollegorna va /.../ Och få den bekräftelsen... och då vill jag framför allt veta att situationen har uppkommit oavsett vad... att felet ligger inte hos dig… Denna situationen har inte uppkommit för att du har gjort något fel eller tagit eller felaktigt beslut eller prioriterad fel. Det vill man ju höra från närmaste kollegor då, det stödet.” (SSK4)

Stöd från debriefing

De informanter som hade erfarit daglig debriefing på en arbetsplats uppfattade detta som positivt och att det bidrog till att bearbeta både lindriga och svåra händelser som uppstått under arbetspasset.

“Ja det viktigaste är just det, att i daglig debriefing som vi har här liksom. Det behöver ju inte vara något som speciellt, bara att man snackar igenom dagen om det har varit någonting… oftast ploppar det ju upp mycket då…“ (SSK2)

Det som skapade en positiv erfarenhet av daglig debriefing var att alla i

arbetslaget samlades. En informant tog upp att den dagliga debriefingen gav mer över tid då debriefingen utvecklades till det bättre då det blev ett naturligt inslag i arbetspasset samt enfriare dialog.

En informant som inte hade möjlighet till daglig debriefing uppgav ett önskemål om detta då denne uttryckte ett visst missnöje över att tidsförloppet drogs ut mellan vårdskadan eller risken för vårdskadan och debriefingstillfället. Därmed gavs inte möjlighet att ventilera i tid då debriefing bara var befintligt några gånger i månaden.

Vid de tillfällen då det anordnades en debriefing för en specifik händelse har informanterna upplevt det som ett tillfälle att bearbeta och utveckla sin kompetens för kommande händelser och liknande situationer. Det upplevdes som positivt då ansvariga läkare deltog och bidrog med sin kunskap om medicinska frågor. Det sågs även som positivt att debriefingen fokuserade på händelsen och inte på personerna som varit med i händelseförloppet. En informant upplevde att uppslutningen till debriefing var bristfällig i deltagande på grund av tidsbrist.

Betydelse av stöd från chef

Det beskrevs som en trygghet att kunna kontakta chefen då behovet av stöd uppkom. Vikten av att ha en god relation till sin chef betonades av alla informanter, och en informant nämnde att chefsstödet var det mest centrala behovet av stöd om en allvarlig vårdskada skulle ske. Dock påpekades det att chefen inte blandades in vid lindrigare händelser. Det uppgavs vara betydande att få stöd från chefen genom att få bekräftelse. Då risk för vårdskada förelåg eller vårdskada inträffat uppgav några informanter att chefen fanns nära till hands och stöttade om det efterfrågades.

“Chefen fanns i bakgrunden redo att rycka in om jag behövde det. Men slängde sig inte in i situationen för att på något vis ta över eller börja peta i detaljer, utan jag fick förtroendet att sköta det själv.” (SSK4)

Om en vårdskada eller risk för vårdskada inträffat önskades det att chefen stod bakom, hade regelbunden kontakt och stöttade. Om situationen skulle leda vidare till en mer allvarlig situation som kunde påverka det fortsatta arbetet prioriterades

16

stödet från chefen. En informant uppgav en önskan om att fångas upp av chefen då vårdskada eller risk för vårdskada skedde, och att få en förfrågan från chefen om ökat stöd behövdes. Detta bekräftas genom en annan informant:

“/.../ man måste ju fångas upp direkt...när det har hänt någonting. Man kan inte lämnas om man har gjort något hemskt så… så måste de (Chefer, förf.anm.) ju ta fatt i en så att säga” (SSK5)

En önskan uppgavs från två informanter att chefen skulle ansvara för att anordna professionellt stöd om behovet uppstod efter vårdskada eller vid risk för

vårdskada.

“/.../ skulle det vara att man själv känner att det här måste jag få utlopp för så kan man ju gå till cheferna, så att man kan få... att det händer någonting, att man kanske kan få något samtal eller att hon snor ihop en grupp så att man kan... ja om man behöver någon präst eller psykolog.” (SSK6)

Det professionella stödet efterfrågades i allvarligare situationer som kunde utvecklas till följd av vårdskada eller risk för vårdskada. Exempel som gavs var att chefen kontaktade företagshälsovård, sjukhuspräst, psykolog eller kurator. Det professionella stödet som efterfrågades hoppades kunna bidra till att stärka självförtroendet och ge möjlighet att gå igenom händelseförloppet med någon utomstående med neutralt perspektiv.

“/.../ men jag kan nog tänka mig att man skulle ha behövt en psykologkontakt för att stärka en, jag tror att man nog kan få ganska så sänkt självförtroende och att man blir lite rädd för sig själv… det är ju lätt att säga att man bara är människa och alla kan ha gjort felen.” (SSK6)

Stöd utanför arbetsplatsen

Informanterna fann stöd hos vänner eller familj. Om informanterna hade varit med om en händelse som uppfattades som betungande var det oundvikligt att inte bära hem känslorna. En informant berättade att hen drömde om en potentiell vårdskada efter en incident. Det nämndes att det underlättade om de anhöriga hade insyn i hur hälso- och sjukvården fungerar.

”/…/ man har haft tuffa dagar, och det är jobbigt och så och så har jag ju en del kompisar som är sjuksköterskor, och de är ju jättebra, för att då behöver inte jag förklara. De förstår, för att de kan läsa mellan raderna, det räcker att man “Ah, vilken dag” eller “Den gjorde det” eller “Detta hände” och så läser de mellan raderna och förstår exakt vad jag menar men det, men det går ju inte med... ja man måste vara införstådd med hur vården är för att förstå det.” (SSK4)

En informant nämnde att hen var med i Fackförbundet för att de kunde erbjuda juridiskt stöd om det skulle behövas. De andra informanter som tillfrågades om de upplevde ett behov av stöd från Fackförbundet uppgav att de inte hade reflekterat över det som en möjlig källa till stöd.

17

DISKUSSION

I följande underrubriker kommer denna studies metod och resultat att diskuteras bland annat utifrån trovärdighet och överförbarhet.

Metoddiskussion

I metoddiskussionen uppmärksammas styrkor och svagheter med studiens utförande.

Förförståelse

I denna studie har en förförståelse av behov av stöd förekommit. Detta fanns i åtanke under intervjutillfällena samt under innehållsanalysen och författarna försökte därmed åsidosätta den egna tolkningen. Det uppfattades stundtals som utmanande att åsidosätta den egna förförståelsen. Enligt Dalen (2015) kan en medvetenhet av förförståelsen dock medverka till en större uppfattning av intervjumaterialet. Detta upplevde även författarna som en bidragande faktor vid intervjutillfällena och innehållsanalysen genomförande då de kunde leva sig in i och förstå materialet på ett medkännande sätt.

Urval

Genom ändamålsenligt urval valdes två somatiska avdelningar, då det enbart var sjuksköterskor från två avdelningar som deltog i studien kan det tänkas generera minskad överförbarhet av resultatet. Polit & Beck (2014) påpekar att möjligheten för överförbarhet av ett resultat minskar om urvalet är begränsat i antal deltagare. Sex informanter deltog från dessa två avdelningar. Om tid funnits hade det önskats att intervjua fler informanter för att öka trovärdigheten i det som sades samt öka möjligheten för överförbarhet av resultatet.

Det kan vara en svaghet i att det var informanternas chefer som agerade som gatekeepers på deras respektive avdelningar och tillfrågade om medverkan. Detta ska tas i beaktande då det kan ha påverkat vilka som valt att delta i studien. En styrka som studien hade var att samtliga informanter hade lång

arbetslivserfarenhet och därmed hade god insikt i hur det var att jobba som sjuksköterska. De kunde även jämföra hur det kändes att vara ny sjuksköterska gentemot hur det kändes att ha erfarenhet.

Intervjuguide

Intervjuguiden konstruerades utefter vad som ämnades belysas i studien. Två pilottester genomfördes innan det första intervjutillfället vilket värderas som en styrka, speciellt eftersom dessa båda skedde med sjuksköterskor som själva hade erfarit en vårdskada. Efter pilottesterna ändrades vissa intervjufrågor till mer öppna frågor för att eliminera risken att enbart få ja eller nej till svar. Ett exempel på detta är att frågan innan pilottestet formulerades “Upplevde du stöd från din

enhetschef då vårdskada eller risk för vårdskada inträffade?”. Efter pilottesten

omformulerades frågan till “Hur upplevde du stöd från din enhetschef då

vårdskada eller risk för vårdskada inträffade?”. Eventuellt hade fler pilottester

18

feedback. Som tidigare nämnts i metoden beskriver Patel & Davidson (2011) att intervjuer ofta inleds med neutrala och öppnande frågor. Då denna intervjuguide konstruerades med en inledande neutral fråga samt en öppnande fråga gav detta tillfälle för informanterna att komma tillrätta med intervjusituationen.

Datainsamling

Totalt genomfördes sex intervjuer, exklusive pilotintervjuerna. För varje intervju som genomfördes upplevde författarna sig mer trygga i rollen som intervjuare, detta trots att författarna är noviser i intervjuteknik. Efter det första pilottestet ändrades intervjuguiden till mer öppna frågor efter rekommendation. De öppna frågorna utmanade dock författarna då det ställdes högre krav att leda informanten tillbaka till ämnet.

Fem av sex intervjuer genomfördes under informanternas arbetstid samt på deras arbetsplats, detta upplevdes inte påverka informanterna vid intervjutillfället. Den sjätte intervjun utfördes i ett grupprum på Malmö högskola vilket inte heller upplevdes påverka intervjutillfället. Samtliga intervjuer utfördes ostört och enskilt med informanterna, vilket anses vara en styrka då informanterna fick tala ostört. Intervjuerna varade mellan 18–55 minuter, detta påvisade dock inget om kvalitén på intervjumaterialet. Variationen i antal minuter för varje intervjutillfälle berodde även på skillnaden i inledande och avslutande samtal. Enligt Kvale & Brinkman (2014) kunde objekt som ljudinspelare göra informanten hämmad och obekväm. Informanterna i denna studie upplevdes i varierande grad finna sig komfortabla med intervjusituationen, bland annat ljudinspelning, vilket kan ha påverkat datainsamlingen. Alla informanter upplevdes bekväma med att berätta om sin erfarenhet av vårdskada eller risk för vårdskada, även om ämnet kan anses vara etiskt känsligt.

Innehållsanalys

Att transkriberingen korrekturläses med ljudinspelning av den andra författaren gjorde att båda var väl bekanta med samtliga intervjuer samt att det stärkte

tillförlitligheten i innehållet. Enbart ett fåtal mindre justeringar krävdes under den processen som inte anses ha betydelse för innehållsanalysen. Det ansågs vara en styrka att transkriberingen skedde omgående efter intervjuerna då innehållet i transkriberingen kunde stödjas av författarnas minne.

Att kodningen av transkriberingen i det första steget granskades, säkerställdes och modifierades i en parallell process anses vara en styrka då det bearbetades

grundligt. Eftersom författarna var oerfarna i att analysera intervjumaterial valdes i början fler citat ut än vad som visade sig vara relevant för studien. Detta gjordes för att inte exkludera möjliga relevanta aspekter om upplevelser av behov av stöd. De citat som exkluderades allt eftersom analysen pågick ansågs inte beröra syftet i vidare analys. Bearbetning i detta steget utfördes gemensamt av författarna vilket anses stärka trovärdigheten av resultatet då författarna var eniga om vilka citat som skulle lyftas fram i fortsatt analys. Författarna var under detta steget medvetna om sin förförståelse och analyserade koder som både bekräftade och motsade förutfattad mening.

19

Även det andra steget utfördes gemensamt av författarna och i överensstämmelse. Detta steg kontrollerades ytterligare en gång för att säkerställa att rätt citat valts och att koder överensstämde med innehållet.

I det tredje steget tilldelades koderna färger och i den processen uteslöts ingen kod när de blev till teman vilket anses som en styrka i resultatet. I det fjärde steget sammanfattades de sex teman till två mer övergripande kategorier med sex underkategorier. Koden tidsnöd valdes att uteslutas i det slutgiltiga resultatet, författarna vill dock förtydliga att innehållet av koderna från det andra steget fanns med under hela innehållsanalysen.

Om innehållsanalysen bekräftats av antingen en tredje utomstående part eller om informanterna till studien korrekturlästes innehållsanalysen förstärker det att analysen utförts överensstämmande och minskar risken för bias (Burnard m.fl. 2008). På grund av tidsbrist genomfördes inte detta i denna studien.

Etiska överväganden

Vid etikseminariet den 13 februari 2017 framkom det att syftet och

urvalsförfarandet i denna studie kunde uppfattas vara etiskt känsligt. Syftet berörde ämnet vårdskada och informanterna efterfrågades berätta om en situation som omfattade vårdskada eller risk för vårdskada. Författarna var införstådda med att de tillfrågade informanterna kunde ha trott att det fanns en potentiell risk att händelsen skulle publiceras. Därför betonades inför varje intervju att händelsen som bidrog till vårdskada eller risk för vårdskada inte skulle omnämnas i denna studie utan informanternas upplevelser av behov av stöd skulle sättas i fokus. Urvalsförfarandet skedde genom informanternas chefer som tillfrågade

sjuksköterskor från sina respektive avdelningar. Detta kunde ha påverkat vilka informanter som valde att delta och vad som sades under intervjuerna.

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans upplevelser av behov av stöd efter vårdskada eller vid risk för vårdskada. Det framkom tydligt i resultatet att olika typer av stöd kan behövas beroende på situation. Nedan diskuteras de variationer av behov av stöd som framkom i resultatet.

Reflektion kring vårdskada

Olika nivåer av behov av stöd framkom då informanterna reflekterade över vårdskada eller vid risk för vårdskada. Informanterna tolkades ha olika källor till inre stöd beroende på individ och hur lång arbetslivserfarenhet de hade.

Resultatet valdes att inledas med informanternas motivering till hur behov av stöd kundeuppstå vid vårdskada ellervid risk för vårdskada. Jones & Treiber (2013) framhäver i sin studie upplevelsen av negativ psykisk påverkan då vårdskada inträffat. Informanterna i denna studie bekräftade detta då de tog upp känslan inför att orsaka en vårdskada vilket bland annat beskrevs som panik, ensamhet och frustration. Tanken på att orsaka en vårdskada spekulerades generera en känsla av värdelöshet och att känna sig förkrossad.

Hummerdal (2013) beskrev känslor kring att ha orsakat en vårdskada eller risk för vårdskada som skuld och skam inför att ha svikit professionen, sig själv, patienten

20

och dennes närstående. I denna studie beskrev några informanter att det fanns en stor risk att skuldbelägga sig själv och att ifrågasätta sitt eget agerande vid exempelvis prioriteringar och om vårdskadan hade kunnat undvikas om annat agerande hade tillämpats. Här hittade informanterna stöd i medvetenhet om den mänskliga faktorn och påverkan av.

I resultatet framkom att informanterna såg positiva påföljder efter vårdskador och risker för vårdskador. Bland annat blev informanterna mer observanta i liknande situationer. Detta kunde leda till ändrade rutiner på arbetsplatsen, vilka minskade risken för liknande situationer. Här tolkades det som att informanterna upplevde ett stöd i att vårdskador eller risker för vårdskador kunde generera i

ett förbättringsarbete. I en studie av Maurier m.fl. (1997) framkom det att

sjuksköterskorna i studien genomförde någon form av förändring i sitt arbete efter en vårdskada. I den föreliggande studie belyses även att dessa genomföranden av konstruktiva förändringar kan främja en säkrare omvårdnad och även öka kvalitén på omvårdnaden generellt (a.a.).

Betydelse av att ha olika källor till stöd

Samtliga informanter i studien berättade att de upplevt ett behov av stöttande och öppet arbetsklimat då risken för vårdskada förelåg eller inträffade. Vidare ansågs det viktigt att ha en öppen relation till kollegorna, dock nämnde några att de enbart sökte stöd från vissa kollegor i teamet. Sherwood (2015) styrker detta då hon beskriver samverkan i team som en viktig aspekt för främjande av

patientsäkerhet. Samverkan i team innefattar en öppen relation, respektfullt bemötande och flexibla relationer. Detta för att samtliga professioner och

medarbetare kan främja psykologisk trygghet i teamet (a.a.). Detta kanskulle även kunna appliceras på informanternas beskrivning av betydelse av stöd från

läkarkollegor i situationer där deras expertis var behövd. Informanterna skildrade även att det vid vissa tillfällen fanns behov av stöd från chefen, i synnerhet då händelsen var av mer allvarlig grad. En öppen relation till chefen främjade upplevelsen av stöd på arbetsplatsen. Detta medverkade till att personalen kunde söka sig till sin chef då vårdskada eller risk för vårdskada förelåg. Även detta styrkte Sherwood (2015) då hon förklarade att ett starkt ledarskap som stöttade patientsäkerhetskultur främjade att de anställda vågade vara ärliga och gjorde att fler risker för vårdskador rapporterades. Bristande stöd från sjukhusledningen och en straffande organisationskultur kunde däremot orsaka att sjuksköterskor och läkare inte rapporterade negativa händelser (Chakravarty, 2013).

Studien kunde inte ge en klar bild av hur ett bristande stöd från chefen upplevdes av sjuksköterskor då ingen av informanterna erfarit detta. Ett annat behov av stöd kunde tänkas uppstå om arbetsklimat, relation till kollegor samt chef upplevdes som bristfälligt. Det spekulerades i om informanternas upplevelse av ett skuldfritt arbetsklimat kunde vara en bidragande faktor till deras återfunna inre stöd.

Sherwoods (2015) artikel betonade i resultatet att en rättvis arbetsplatskultur ser vårdskador eller risker för vårdskador som brister i en organisation och inte på individnivå. Här uppfattades det som att informanterna beskrev arbetsklimatet vid vårdskada eller risk för vårdskada som skuldfritt och inte fokuserade på

21

Vissa informanter nämnde att de hade arbetat på arbetsplatser där debriefing tillämpades. Vid en kritisk händelse kunde debriefing ge möjlighet för individer att i grupp diskutera agerande, förbättringsarbete samt identifiera risker för vårdskador (Salas m.fl. 2008). Efter en kritisk händelse kunde debriefing

underlätta för individen att inte ensam ta på sig ansvaret för det som skett. Syftet med debriefing var även att teamet ska vara bättre förberedda om liknande situationer skulle uppstå igen samt utveckla kommunikationen teammedlemmar emellan (a.a.). Både fördelar och nackdelar kring debriefing nämndes av

informanterna. Fördelar handlade bland annat om att de som erfarit daglig debriefing upplevde att kommunikationen kollegorna emellan förbättrades över tid då det skapades en friare dialog samt att det var ett bra tillfälle att få bearbeta både lindrigare och svårare händelse. En nackdel som nämndes var att stödet från debriefing som anordnades för en specifik händelse kunde bli bristande då tiden mellan vårdskadan och debriefingen var för lång. Detta har inkluderats då debriefing upplevdes vara en viktig källa till stöd för informanterna efter risk för vårdskada eller då en vårdskada inträffat.

En styrka i studien var att behovet av professionellt stöd inkluderades som en möjlig källa till stöd. Denna studie kunde inte på ett tillförlitligt sätt stötta tesen att professionellt stöd hade varit betydande då ingen av informanterna själva hade upplevt sig behöva detta.

I studien valdes att inkludera stöd utanför arbetsplatsen. Några informanter nämnde att det var oundvikligt att inte ta med sig känslorna hem och upplevde därmed ett behov av stöd utanför arbetsplatsen. Mozaffari m.fl. (2015) styrkte detta då deras studie visade att allmänt stöd från familj ingav hopp och acceptans. Detta för att belysa att behovet av stöd vid vårdskada eller risk för vårdskada kunde upplevas behövligt dygnet runt och som Hummerdal (2013) bekräftade inte var något som enbart drabbade den professionella synen på sig själv utan även den egna upplevelsen av sina förmågor som person.

Det kunde anses vara en styrka att behovet av juridiskt stöd nämndes i studiens resultat som möjlig källa till stöd. Detta för att belysa så många aspekter av behov av stöd som möjligt.

KONKLUSION

Denna studie belyste vikten av stöd för sjuksköterskor som hade erfarit en vårdskada eller risk för vårdskada. Stödet kunde uppnås på olika sätt, både inre stöd som informanterna återfann hos sig själva och via olika personer och yrkesgrupper. Om en allvarlig vårdskada skedde fanns ett omfattande behov av stöd oavsett om sjuksköterskan var ny eller erfaren. Alla informanter uppgav att behovet att få prata och bearbeta händelsen var av vikt för att kunna gå vidare. Om debriefing fanns tillgängligt på arbetsplatsen uppskattades detta av

majoriteten informanter då det sågs som ett tillfälle att lära sig av andras eller möjligen kommande vårdskador eller risker för vårdskador. Under arbetets gång fanns en reflektion kring om en stöttande arbetskultur kunde främja omvårdnaden skett då sjuksköterskor känner sig tryggare i sin yrkesroll och vågar be om hjälp

22

från sina kollegor och rapportera avvikelser vilket i sin tur kan öka patientsäkerheten.

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH

KVALITETSUTVECKLING

Under detta examensarbete har författarna erhållit större kunskap och förståelse för hur en empirisk studie genomförs. Författarna har även fått många tillfällen att öva upp intervjuteknik samt möjlighet att lära sig analysera transkriberade

intervjuer.

Författarna anser sig ha ytterligare ett kunskapsbehov av att utforska hur stöd kan ges som sjuksköterska till kollegor då det framkommit att detta var av värde för sjuksköterskor som har varit med om en vårdskada eller risk för vårdskada. Vårdskador kommer troligtvis aldrig kunna elimineras helt inom hälso- och sjukvården. Vårdskador och risker för vårdskador i arbetet kan frambringa känslor av skam och skuld hos sjuksköterskor. Det har påvisats att sjuksköterskor har svårare att gå vidare efter en vårdskada eller vid risk för vårdskada om

organisationen inte ger tillräckligt eller inget stöd. Författarnas ambition var att resultatet i denna studie kan belysa vikten av stöd och att våga söka stöd efter vårdskador och risker för vårdskador. Detta för att sjuksköterskor ska uppleva sig mer trygga och att vårdskador och risker för vårdskador ska rapporteras så att patientsäkerheten på sikt förbättras.

I den föreliggande studien kunde inte brist på stöd från chef återges då ingen av informanterna erfarit detta. Dock betonade informanterna att upplevelsen av att få stöd från chefen var väsentligt. Däremot kunde informanterna i studien skildra att stöd från kollegor var av stor vikt. Förslag på förbättringsarbete för att säkerställa att sjuksköterskor får stöd samt hjälp att bearbeta vårdskador samt risker för vårdskador i dess efterförlopp skulle kunna vara att införa riktlinjer inom hälso- och sjukvården för hur stöd bör ges.