”Det är en liten del av mig, eller ja, stor del förvisso”

MALMÖ HÖGSKOLA Lärande och samhälle Barn-unga-samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

”Det är en liten del av mig, eller ja, stor del

förvisso”

En studie om fyra kristna pedagogers relation till privatliv

och yrkesliv

”It’s a small part of me, well, big part indeed”

A study on four Christian pedagogues' relation to personal and professional life"

Marie Osbeck

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Kutte Jönsson Datum för slutseminarium: 1 juni 2016 Handledare: Åse Piltz

2

Förord

Jag läste för några kurser sedan en bok om hbtq-identifierade lärare i skolan. Det fick mig att vilja fördjupa mig i relationen mellan lärare som privatpersoner och lärare som yrkesroll. Några veckor senare pratade jag med en nära vän som också arbetar i förskola om hur hon hanterar att vara kristen när hon är på sitt arbete. När vi satt och pratade tyckte jag att det var mycket som var likt i det hon berättade utifrån sin subjektsposition som kristen pedagog och min egen position som homosexuell pedagog. Detta fick mig att få upp ögonen för religiösa pedagoger i förskolan. Hur är det att vara en religiös och arbeta i förskolan? Hur förhåller religiösa pedagoger sig till sin religion när de utövar sitt yrke?

3

Abstract

Studiens syfte är att utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv undersöka vad det kan innebära att inneha en kristen subjektsposition som pedagog i förskola. Detta har studerats genom semistrukturerade intervjuer med kristna pedagoger, varav två arbetar på förskola med kristen profil och två arbetar på förskola utan kristen profil. Fokus i studien har varit begrepp som privat, profession, norm och subjektsposition. Resultatet visar på att sekulariseringsnormen är stark inom förskolor utan kristen profil och påverkar handlingsutrymmet för de med kristen subjektsposition. Resultatet visar även att en kristen subjektsposition ytterst sällan får lov att vara del av professionen utifrån det handlingsutrymme som diskursen erbjuder. Det visar sig dock att vid ett fåtal tillfällen, såsom till exempel kris och sorg, kan en kristen identitet och erfarenhet ses som positiv för professionsutövning.

4

Innehållsförteckning

Förord ... 2

Abstract ... 3

1. Inledning ... 6

1.1 Syfte och frågeställning ... 7

1.1.1 Syfte ... 7

1.1.2 Frågeställningar ... 7

2. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter ... 8

2.1 Styrdokument och lagar ... 8

2.2 Socialkonstruktivism ... 9

2.3 Subjektspositioner ... 10

2.4 Privat och professionellt ... 10

2.4.1 Att vara privat kan vara professionellt ... 12

2.5 Normer i läraryrket ... 12

2.5.1 Religiösa lärare ... 14

2.5.2 Olikhetens administratör ... 15

2.5.3 Sekularisering som norm ... 16

2.6 Sammanfattning ... 16

3. Metod ... 18

3.1 Metodval – kvalitativ metod ... 18

3.2 Semistrukturerade intervjuer ... 18 3.3 Urval ... 19 3.4 Genomförande ... 20 3.5 Etiska överväganden ... 21 3.6 Analysmetod/bearbetning ... 22 3.7 Tillförlitlighet ... 23

4. Resultat och analys ... 24

4.1 Familjen, ilskan och sorgen lämnas hemma ... 24

4.2 Olika mycket handlingsutrymme ... 25

4.3 Olikhetens administratör ... 26

4.4 Föräldrar och kollegor ... 27

4.5 Olika förhållningssätt till gränsdragning mellan privat och professionellt ... 28

4.6 Talet om ”den kristna” ... 29

4.7 Situationer då kristen erfarenhet uppvärderas ... 31

4.8 Sekulariseringsnormen i förskolan ... 31

5

5. Slutsats och diskussion ... 34

5.1 Resultatdiskussion ... 34

5.1.1 Vilka normer om religiositet blir synliga i talet om begreppen privat och professionellt och hur påverkar de informanterna? ... 34

5.1.2 Vad anser informanterna att de kan uttrycka kring sin tro på arbetsplatsen?... 35

5.1.3 Vilket handlingsutrymme upplever informanterna att de har utifrån sin kristna subjektsposition på arbetsplatsen? ... 35

5.2 Metoddiskussion ... 36

5.3 Framtida forskning ... 37

6. Referenser ... 39

6

1. Inledning

Magnus Åberg (2008) som skrivit en avhandling som hanterar det personliga i professionen och har undersökt hur lärarstudenter konstrueras och vad som förväntas av dem. Han skriver att så länge läraren sågs som en metodutövare var det privata eller lärarens personlighet inte så viktig. Men just lärarens personlighet har kommit att hamna mer och mer i fokus. Åberg menar att detta innehåller en förhoppning eller önskan om att lärarens privata och professionella identitet inte ska skilja sig åt alltför mycket. Här finns enligt mig ett område där normer förhandlas och bearbetas. Vad är för privat och vad är för opersonligt? Madiha Didi Khayatt (1990) skriver att läraren har två roller att uppfylla, dels den att bära statens värderingar, och dels den som ställföreträdande förälder. Vad förväntar sig staten av lärare? Stämmer de kraven överens med föräldrarnas? Och vad händer med den förväntat personliga läraren vad gäller yttringar av religiositet? Jag har valt att avgränsa mitt arbete till att handla om kristna pedagoger inom förskolan. Jag valde just religionen kristendom för att jag vill röra mig inom ett område som jag har anknytning till själv, för att undvika att göra ett arbete som handlar om ”de andra”. Denna studie står på en grund av socialkonstruktivism vilket innebär att världen ses som konstruerad av människor och kan upplevas på olika sätt ur personers perspektiv samt att en övergripande sanning inte finns eller kan uppnås (Burr, 2003). I läroplan för grundskolan (Skolverket, 2011) står det att skolan ska vara icke-konfessionell. Det blir dock mer komplicerat att förstå om man därtill lägger lagen om religionsfrihet som går att finna i europakonventionen (2010 kap 9) som ger individen rätt att ha sin tro och utöva den, samt det som kallas den negativa religionsfriheten som ger individen rätt att slippa bekänna någon tro. I läroplan för förskolan (Skolverket, 2010) påtalas inte att förskolan ska vara ickekonfessionell utan religion nämns bara i diskrimineringsgrunderna.

Föreliggande studie är relevant i och med att det finns relaterade studier som rör profession, hbtq-identifierade lärare och lärares olika subjektspositioner, men ingen som rör just utforskandet av kristen subjektsposition i förskola. Det finns också pedagoger som är kristna och i sitt arbete förhåller sig till att vara kristen i förskolan. Det är relevant att studera olika aspekter av relationen privat/professionellt utifrån olika subjektspositioner i förskolan i och med att yrkesrollen kräver en personlig dimension, som i realiteten innebär olika möjligheter kring vad man får göra, tycka och yttra om sig

7

själv beroende på vem och vad det gäller. Genom att studera vilka förutsättningar kristna pedagoger i förskolan har synliggörs de normer i förskolan som ofrånkomligen också förs vidare till barnen.

1.1 Syfte och frågeställning

1.1.1 Syfte

Studiens syfte är att utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv undersöka vad det kan innebära att inneha en kristen subjektsposition som pedagog i förskola.

1.1.2 Frågeställningar

Vilka normer om religiositet blir synliga i talet om begreppen privat och professionellt och hur påverkar de informanterna?

Vad anser informanterna att de kanuttrycka kring sin tro på arbetsplatsen?

Vilket handlingsutrymme upplever informanterna att de har utifrån sin kristna subjektsposition på arbetsplatsen?

8

2. Tidigare forskning och teoretiska

utgångspunkter

Jag kommer i detta kapitel börja med att ta upp en kort bakgrund i form av lagar och styrdokument som är relevanta för studien. Sedan beskriver jag socialkonstruktivism som är studiens teoretiska ramverk för att sedan gå in på tidigare forskning. I slutet av kapitlet sammanfattar jag vilka begrepp och teorier jag kommer att använda i analysen.

2.1 Styrdokument och lagar

I Skollagen (SFS, 2010:1 kap, 6-7§§) står skrivet att förskola och skola ska ha icke-konfessionell undervisning oavsett huvudman. Har förskolan/skolan icke-konfessionell huvudman får det lov att förekomma konfessionella inslag i utbildningen om dessa är frivillig för eleverna. I läroplan för grundskolan (Skolverket, 2011) finns ett avsnitt som uppmanar både till att ta vara på kristen tradition och till att vara icke-konfessionell:

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. (Skolverket 2011, s.2)

Det innebär alltså att kristna traditioner får finnas i skolan, men att de inte får vara konfessionella. I Proposition 2009/10:165 står att skolan får lov att ta upp religiösa traditioner och tala om religioner, men någon form av utövande bekännelsekaraktär får inte äga rum inom ramen för skolan. I Läroplan för förskolan (Skolverket, 2010) finns inget skrivet om kristen tradition och inte heller något om att förskolan ska vara icke-konfessionell. Det som står om religion är de delar där barnen skyddas från diskriminering.

Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. (Skolverket 2010 s.4)

9

2.2 Socialkonstruktivism

Vivien Burr (2003) redovisar i inledningen av sin bok om socialkonstruktivism för fyra grundläggande förståelser som socialkonstruktivismen är byggd på. Den första är den att världen kan förstås som konstruerad av människan. Hon anser att socialkonstruktivismen uppmanar till ifrågasättande av det som tas för givet och att det som kallas sant är socialt konstruerat genom att det upprepats om och om igen. Den andra delen består i att kunskaper och uppfattningar är historiskt och kulturellt konstruerade. Det innebär, menar Burr (2003), att det inte går att säga att någon kunskap ligger närmare sanningen eller är bättre än någon annan. Den tredje delen behandlar hur denna kunskap då konstrueras. Burr menar att den konstrueras i mötet mellan människor och att socialkonstruktivismen fokuserar på språket som en reproducerande och skapande del i denna process. Det innebär att vad som betraktas som sant också kan förändras och förskjutas genom sociala processer. Den fjärde och sista delen menar Burr består i att människor har olika roller som ständigt är i förhandling. Dessa roller, som också har en plats i en makthierarki i en specifik situation, har olika mycket handlingsutrymme och regler för vad som är möjligt och inte möjligt att göra utifrån den rollen.

Olika teoretiker har tolkat och tillämpat dessa antaganden på olika sätt. Det finns till exempel olika sätt att se på makt liksom vilka möjlighet att definiera världen som ligger i språk, sociala processer respektive samhälleliga strukturer. Vad som är relevant för den här studien är min förståelse av att lärarens roll är föränderlig, att den påverkas av olika sociala och politiska processer och att vi kan se den (tillfälliga) betydelsen av lärarens roll i både dokument och samtal om lärarprofessionen. Socialkonstruktivism ger också ett ramverk för att förstå att makt fördelas olika och att vi får olika möjligheter att handla, bli hörda och få tillgång till platser och sammanhang beroende på vilka vi är. Eftersom jag är intresserad av hur religiösa lärare förhåller sig till förväntningar kring professionalitet, så lutar jag mig mot samtliga antaganden som Burr (2003) skrivit om. Utifrån den tredje delen av Burrs beskrivning av socialkonstruktivism blir intervjuer ett relevant val av metod. Det blir också relevant att titta på subjektspositioner utifrån den fjärde delen.

10

2.3 Subjektspositioner

Subjektspositioner är ett begrepp som kommer från diskursanalytisk teoribildning och används för att beskriva en position som innehas inom en diskurs. Göran Bergström och Kristina Boréus (2005) beskriver hur denna position inom diskursen avgör vad ett subjekt har för handlingsutrymme. Burr (2003) menar att en subjektsposition i en diskurs förser oss med möjliga innehåll i vår subjektivitet.

Once we take up a subject position in discourse, we have available to us a particular, limited set of concepts, images, metaphors, ways of speaking, self-narratives and so on that we take on as our own. (Burr 2003 s. 118)

Hur vi ser på oss själva och vad vi anser är rätt, fel och möjligt att göra avgörs av vår position inom diskursen. En enskild persons subjektsposition kan förklaras agera som ett filter framför hur hen uppfattar saker och ting. Bland annat vad den personen får tala om och på vilket sätt hen får göra det, hur mycket utrymme hen får samt vad som förväntas av personen.

2.4 Privat och professionellt

I denna studie förstås begreppen privat och professionell som oskiljaktiga på det sätt att det inte går att förstå det ena begreppet utan att det står i relation till det andra. Min definition av begreppen har funnit inspiration i den forskning som tas upp senare i detta avsnitt. Till dessa två begrepp tillkommer även begreppet personligt som en brygga som binder ihop privat och professionellt och för att förtydliga har jag ritat upp begreppen på en linje.

Privat Personligt Professionellt

Begreppet privat innehåller två delar. Dels de aspekter av livet som en person håller hemliga eller bara delar med de personer som tillhör livet utanför arbetet, och dels de delar som personen delar med sig av på arbetet, men som inte används i eller anses gagna professionen på något sätt. Det personliga däremot, är delar av ens liv som man delar med sig av på arbetsplatsen och som dessutom används eller anses gagna professionen (Tornberg 2006. Läs mer under rubriken ”att vara privat kan vara professionellt”). Det

11

som skiljer det personliga från det professionella är att det personliga inte nödvändigtvis delas av flera eller alla på arbetsplatsen. Det professionella är nämligen den gemensamma grund som yrkesutövandet vilar på och som lärs ut på utbildningar och skrivs i läroplaner (Goodson ,2005). Denna definition av profession och privat är omdiskuterade och kan inte förstås som så absoluta som jag beskriver dem ovan, men denna skala kan vara en hjälpande tankefigur. Vidare i denna text kommer begreppen att problematiseras.

Ivor F. Goodson (2005) har skrivit mycket om profession. Han talar inte främst om att vara professionell utan om samhällsförändringar som påverkar läraryrket som profession och därmed också påverkar hur mycket privat som ska komma att ingå i denna yrkesroll. Goodson (2005) skriver i Storbritannien där läraryrket blivit alltmer styrt av reformer och byråkratiserats. Utifrån intervjuer med lärare har han sett hur dessa åtgärder på skolan har kommit att avprofessionalisera lärarens roll. Det har medfört att lärarna gått från att se på sitt yrke nästan som ett kall med en mycket personlig ingång, till att lärare på senare år har kommit att ha en ingång som följer statens regleringar av yrket. Han menar att det har skapat en lärarprofession som inte längre har samma utrymme för det personliga. Han diskuterar inte relationen mellan professionellt och privat utan är fokuserad på profession i sin bok Vad är professionell kunskap (2005). När han rör ämnet så pratar han istället om det personliga i professionen, inte det privata.

Relationen mellan privat och professionellt ses ofta som en dikotomi. Denna bild kompliceras av bland annat Åberg. Åberg (2008) har studerat lärarutbildningen i Göteborg under en längre tid. Själv hör han hemma på etnologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Hans avhandling Lärardrömmar är en diskursanalys och han har använt sig av både intervjuer och deltagarobservationer för att studera vad som förväntas av, och formar, blivande lärare. Han menar att lärare förväntas vara personliga i sitt arbete. Detta innebär att något absolut professionellt inte finns, inte heller något absolut privat. Åberg (2008) beskriver, mot bakgrund av att pedagogisk undervisning under decennier vridit blicken mer och mer åt individens känslor och rättigheter, hur lärarrollen förändrats. Under 1800-talet utbildades lärare framförallt i metoder och tekniker men under 1900-talet kom personligheten att spela allt större roll. I och med den utvecklingen menar Åberg att det uppstod en förhoppning om att lärares privata och professionella identiteter inte skulle skilja sig alltför mycket åt, eftersom det skulle förhindra läraren att vara personlig.

12

2.4.1 Att vara privat kan vara professionellt

Anneli Frelin (2008) studerar i en artikel professionell närhet och distans genom intervjuer av pedagoger utifrån ett genusperspektiv. Hon diskuterar då bilden av privat och professionellt som en dikotomi. Hon menar att begreppen privat och professionellt ofta presenteras som två motsatser till varandra, men är det verkligen så att det professionella alltid är mest professionellt om det har distans från det privata? Hon frågar sig om det inte snarare är så att det att vara privat i sin profession ibland är professionellt. Hon beskriver vidare att läraryrket är en dynamisk interaktion mellan det privata och det professionella och att privat/professionell kanske faktiskt inte går att betrakta som en klockren dikotomi. Utifrån ett genusperspektiv synliggör hon att privat är kopplat till femininitet medan offentlighet är kopplat till maskulinitet, vilket bidrar till en hierarki mellan dessa båda. Det offentliga får en högre ställning än det privata.

Ulrika Tornberg (2006) har genomfört en intervjustudie av 8 lärares livsberättelser där hon, till skillnad från de flest andra studier av lärare, tagit avstamp i lärarens privata livsvärld och inte i den professionella yrkesrollen (Tornberg 2008). Studien visar på lärarskapets personliga dimension. Hon kommer fram till att det som lärarna tycker har stor vikt i deras liv också blir viktigt i deras yrkesutförande. Det står också klart i studien att detta viktiga inte kan ses i förhand, utan i detta fall var det något som inte stod klart förrän livsberättelserna var nedskrivna och analysen påbörjats (Tornberg 2006).

2.5 Normer i läraryrket

Mitt fokus i detta arbete är religiösa lärares förhållningssätt till sin yrkesroll, vilket gjort mig nyfiken på vilka normer som omgärdar lärare. Det finns mycket forskning om normer och privilegier som fokuserar på hbtq-personer och därför har jag valt att fördjupa mig inom det området utöver det om religiositet. Sådan forskning blir också relevant i och med att hbtq-lärare, liksom religiösa lärare, kan antas inneha en normbrytande position i förskolan (läs mer under ”Sekularisering som norm”). Men vad är egentligen en norm? Enligt Viktorija Kalonaityté (2014) är en norm en sociologisk beskrivning av något som är önskvärt. Normen beskriver inte vad som är vanligt förekommande utan just vad som

13

är önskvärt av en människa i en specifik kontext. Khayatt (1990) har forskat om lesbiska lärare och skrivit om vad som förväntas specifikt av lärare:

As representatives of the state in the classroom, and as surrogate parents, teachers are purveyors of hegemonic ideologies. (Khayatt, 1990 s. 186)

Khayatt beskriver här hur lärarens roll innehåller en del som är kopplad till staten, i och med att uppdraget är tilldelat lärare av staten och statens värderingar förväntas därmed förmedlas av läraren. Å andra sidan ses läraren som den ställföreträdande föräldern och förväntas därmed också bära upp denna roll. Khayatts forskning fokuserar på den förväntade heterosexualiteten hos lärare, men i ovanstående citat görs det tydligt att lärare förväntas förmedla alla hegemoniska ideologier. För denna studie är hennes forskning relevant i och med att homo- och bisexuella lärare, liksom religiösa lärare, görs till normbrytande1 (Khayatt 1990, Thurfjell 2015).

Åberg (2008) talar om bilden av läraren som en förebild. Hans resonemang knyter an till det om läraren som ställföreträdande förälder och statens förlängda arm. Han menar att lärare förväntas vara förebilder som kompenserar för elevernas brister ifrån hemmen. Detta betyder att läraren förväntas vara objektiv och därmed agera fri från den egna kulturella bakgrund hen har. Den andra av Åbergs förebildsversioner är läraren som ”olikhetsresurs” som ska bidra med sin erfarenhet och göra det möjligt för eleven att identifiera sig med en lärarförebild. Vem som önskas vara en förebild för identifikation skiljer sig dock åt. Enligt Åberg (2008) är ”den manliga invandraren” omgiven av tydliga förhoppningar om att kunna vara en god förebild för de elever som har liknande erfarenheter. Att vara en förebild som svensk är däremot något som konsekvent utesluts och som Åberg tolkar som ett uttryck för att svenskhet formas till norm. Även sexualitet utelämnades ur talet om lärare som förebilder, men heterosexualitet som norm presenterades återkommande under utbildningen utan att problematiseras. Det för Åberg till samma slutsats som Khayatt (1990); att lärarens heterosexualitet tas för given.

1 _{Subjektspositionerna kristen pedagog och hbtq-identifierad pedagog ska i den här studien inte förstås som}

likadana. Den forskning som tas upp fokuserar ej på subjektspositionen hbtq-lärare utan på generella normer som omgärdar lärare och läraruppdraget.

14

2.5.1 Religiösa lärare

I denna studie förstås ordet kristen utifrån självdefinition. Den som kallar sig kristen är således kristen. Ett annat sätt att definiera det skulle kunna vara utifrån vilka som är med i svenska kyrkan, men då det inte är tillhörighet i en kyrka som är av relevans i studien utan snarast den (eventuellt) privata dimensionen av en upplevd tro som är av intresse, därför är denna definition inte aktuell för studien. Kevin McDonough, Bruce Maxwell och David Waddington (2015) har skrivit en artikel som söker svar på vilka för- och motargument det finns för huruvida lärare i ett sekulariserat samhälle (de skriver i Kanada) bör avstå eller ej från att bära religiösa symboler i sitt yrke. De tar upp olika aspekter av att vara tydlig med sin religion genom att bära religiösa symboler. Artikeln tar upp två scenarier som potentiellt kan bli problematiska och dessa är i situationer när lärare ska lära ut om religion samt när lärare ska lära ut om sexualitet. I relation till detta står Åberg (2008) som beskriver, utifrån proposition 2009/10:165 som i stor utsträckning kom att forma den nya lärarutbildningen, att lärare förväntas av staten ha med hela sin person in i sin lärarroll. Detta, menar Åberg, sätter blivande lärare i en situation där de måste ta moralisk och etisk ställning till hur deras värderingar och liv i stort kommer att påverka deras möjligheter att vara bra lärare.

Kimberly R White (2009) har skrivit en artikel som studerar forskningsfältet som träder fram efter att hon sökt på ”religion” och ”public education”. Resultatet av detta är knapert. Hon hittar forskning som rör religiösa elever i skolan, men mycket lite som rör religiösa lärare. White skriver om mångkultur som hon beskriver inte bara innehåller personers etniska och kulturella tillhörighet utan också genus, socio-ekonomisk bakgrund, religion, språk, funktionsförmåga och sexuella läggning. Begreppet mångkultur kan bäst förstås med hjälp av Stuart Halls (1997) beskrivning av kultur som ”delad mening”. Hall menar att kultur kan förstås på många olika sätt men ett sätt är att de som ingår i samma kultur delar en likadan, eller liknande, förståelse för saker. De som ingår i samma kultur kommer också att beskriva saker på ett liknande sätt. Inom en kultur är det språk och kommunikation som ger saker olika mening. Detta resonemang innebär att en person kan ingå i många olika kulturer av varierande storlek. Anna Olausson (2012) menar att mångkultur lätt fokuserar på invandring och frågor som rör etnicitet, men med Halls (1997) definition av kultur kan begreppet få en bredare definition som gör plats för fler kategorier. White (2009) menar att religion alltid nämns när de andra kategorierna, som

15

hon menar ingår i mångkultur, nämns, men religion är väldigt sällan fokus i texter om mångkultur.

Åberg (2008) kan i sin studie se att olika diskrimineringsgrunder hanterades olika på lärarutbildningen. Etnicitet (om den var annan än svensk) var det som pratades mest om och som också användes och utnyttjades till störst del i utbildningen. Han upplevde att när religion diskuterades i klassrummet förvandlades det till en areligiös sfär och att uttala religiositet eller religiös påverkan under uppväxten var i det närmaste tabu. Religion behandlades som något som rörde någon annan. Åberg (2008) menar också att när läraren var färdigutbildad så förväntades hen vara en olikhetens administratör.

2.5.2 Olikhetens administratör

Olikhetens administratör är objektiv, neutral och akulturell och förväntas kunna hantera och administrera de olikheter som finns i klassrummet. Olikhet hyllades under lärarutbildningen som Åberg (2008) studerade. Han menar dock att det var bristen på samtal om svenskhet som skapade normen om olikhetens administratör. Genom att tillhöra denna oproblematiserade svenskhet som inte behövt hanteras under utbildningen kunde man alltså besitta en neutral position som kunde hantera olikheter. Som exempel hade en religiös lärare som kom ut i arbetslivet ett val att göra. Antingen kunde hen visa sin tro genom symboler eller tal och därmed bli en förebild för elever som också var religiösa. Detta skulle dock, enligt Åberg, försätta läraren i en position där hen sågs som en mindre objektiv och hen skulle därmed förlora sin position av att kunna hantera olikheter. Hen skulle istället bli hanterad av de som fortfarande innehade denna objektiva position. Hen skulle också kunna låta bli att nämna/visa sin religiositet och på så vis behålla sin objektivitet och administratörsroll men då också förlora möjligheten att vara en förebild. Läraren som valde denna väg skulle ses som sekulariserad (svensk). Lärarutbildningen visar alltså intresse för studentens privata, men intresset är olika stort och tar sig olika uttryck beroende på vilken diskurs som omger ens privata liv.

Det uttrycks i både McDonough, Maxwell och Waddington (2015), White (2009) och Åberg (2008) att lärare som är religiösa, vare sig det uttrycker sig i symboler eller ej, kan komma att behöva hantera mer eller mindre svåra situationer i form av svåra val, osynliggörande, tystnad samt förlust av objektivitet.

16

2.5.3 Sekularisering som norm

Religionshistorikern David Thurfjell (2015) har gjort en studie om det sekulariserade Sverige. Han har genom att beskriva Sveriges historia sedan 1500-talet och genom intervjuer försökt visa hur svenskar förhåller sig till tro och religion idag, och hur vägen dit sett ut. I historieskrivning så skrivs berättaren fram i god dager. Thurfjell (2015) beskriver hur historieskrivningen om västvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet skrivit fram att Europa vaknade upp från medeltiden och sakta men säkert började tänka kritiskt. På den vägen bar förnuftet fram till nutid och skapade denna västvärld och detta land som nu är på toppen av historien och därmed ser sig som väldigt moderna. Denna historia gör att postkristna svenskar ser sig som de modernaste som finns. I denna berättelse är religion något som tillhör det förgångna samt de andra, de som inte är lika moderna. Svenskar har ändå i stor utsträckning fortsatt att fira kristna högtider och döpa sina barn, men de kallar sig generellt inte kristna. Detta menar Thurfjell (2015) beror på att den offentliga debatten har styrts av sekulariserade religionskritiker och av fri- och högkyrkliga grupper. Svenska kyrkan tappade tolkningsföreträde till ordet kristen och debatten försköt definitionen till en strängare version. I begreppet tycks ingå att bekänna sig till vissa trossatser och vara väldigt engagerad i kyrkan. Thurfjell beskriver att det finns en genans kring att vara kristen. Denna genans talar Thurfjell om i relation till anhängare av Svenska kyrkan och det menar han delvis beror på att Svenska kyrkan länge varit en del av majoritetssamhället och är än idag, men uppfattningen om vad tro och kristendom är har definierats och präglats av väckelsekristendom, högkyrklighet och sekulär religionskritik. Sammanfattningsvis beskriver således Thurfjell (2015) att detta resulterar i att många människor utför kristna ritualer och tillhör kyrkan, men få kallar sig kristna eftersom det blivit svårt att leva upp till definitionen av begreppet. Han menar också att normen om sekularisering starkt präglar Sverige av idag vilket jag i föreliggande studie kommer tala om som sekulariseringsnormen.

2.6 Sammanfattning

Socialkonstruktivismen kommer att tjäna som grundstomme även i analysen och tillsammans med begrepp från detta kapitel så ska empirin bearbetas. Begreppen som empirin ska filtreras genom är subjektsposition, sekularisering, norm, privat,

17

professionellt, kultur, ställföreträdande förälder/statens förlängda arm samt olikhetens administratör.

18

3. Metod

3.1 Metodval – kvalitativ metod

För att söka svar på mina frågeställningar har jag valt att göra en intervjustudie. Intervju är en kvalitativ metod. Det innebär att den, till skillnad mot kvantitativa metoder, söker sina svar i berättelser och bilder av världen så som vi människor tolkar den, snarare än som kvantifierbara fakta som kan redogöras i tabeller eller siffror (Alvehus 2013). Kvalitativ metod stämmer väl med de teoretiska antaganden som Burr (2003) sammanställt; det finns ingen objektiv sanning eller neutralt sätt att framställa kunskap utan istället söker vi en förståelse för hur människor uppfattar världen. Kvalitativ intervju erkänner forskarens roll i konstruerandet av dessa tolkningar, eftersom de bygger på samtal mellan två (eller flera) personer med sina egna förförståelser och metoden har utvecklats inom olika samhälls- och humanvetenskapliga grenar såsom hermeneutik och fenomenologi (Kvale 1997).

Eftersom jag intresserar mig för de normer som vi skapas av och kontinuerligt skapar är det intressant för mig att undersöka material där dessa går att utläsa. Sådant material/text kan komma från intervjuer. Jag är intresserad av att undersöka ett specifikt ämne men det är också viktigt att bibehålla en öppenhet inför vad som är viktigt för mina informanter. Jag har därför valt att använda mig av en insamlingsmetod som lämnar öppet för dessa uttryck att komma fram, nämligen semistrukturerade intervjuer.

3.2 Semistrukturerade intervjuer

När jag väljer metoden intervju är det för att jag vill utforska mitt problemområde utifrån samtal. Intervjuer har, liksom andra samtal, sina regler och normer vilka i sin tur får konsekvenser för samtalet (Kvale, 1997). Det är en ojämn maktbalans i samtalet från början i och med att jag som intervjuare bestämt ämnet för samtalet och styr det. Dessutom finns det en överenskommelse och överhängande vetskap om att jag i efterhand kommer att analysera allt informanten säger. Detta påverkar såklart samtalet, men ett intervjusamtal är ändå en metod som strävar mot att få insyn och glimtar av

19

informanternas livsvärldar (Kvale, 1997). Min egen förförståelse för området spelar naturligtvis också roll. Jag har som tidigare nämnts en personlig relation till att vara normbrytande. Jag har också en relation, om än ej tydligt definierad, till kristendom.

3.3 Urval

Mitt urval består av fyra personer som arbetar i barngrupp på förskola. Två av dem arbetar på förskola som är knuten till Svenska Kyrkan och har kristen profil. De andra två arbetar på förskolor som inte har kristen profil. Jag valde att ha två av varje för att lättare kunna jämföra och se eventuella skillnader i förhållningssättet till det privata och professionella utifrån de olika förutsättningarna på arbetsplatserna. Informanterna kommer från två olika storstadskommuner. Mitt urval av informanter har skett på två olika sätt. Till att börja med skrev jag en lapp och lade i personalrummet på en förskola där jag är bekant. Där frågade jag om någon var kristen, eller kände någon som var kristen och arbetade i förskolan. Responsen var mycket sparsmakad så jag började parallellt med detta skicka mail till förskolechefer där jag bad dem fråga sina medarbetare om någon var intresserad. Jag valde ut dessa chefer genom att bara välja en bokstav och sedan maila cheferna till alla förskolor som började på den bokstaven i staden jag genomfört studien i. Tre av informanterna hittade jag genom att maila chefer och en genom att någon kände någon som kände någon. Urvalet har också påverkats av att jag efterfrågat kristna pedagoger. Vem som är kristen är en tolkningsfråga som jag överlåtit helt till informanterna i detta skede. Att jag frågat efter just denna specifika erfarenhet innebär att jag gjort ett strategiskt urval. Alvehus (2013) beskriver hur strategiska urval söker informanter som kan ge svar på de frågor som forskaren söker svar på genom att de har en särskild erfarenhet. Han exemplifierar dock hur det kan bli fel om forskare vill studera ledarskap och intervjuar bara chefer. Kanske hade de som arbetar under chefen kunnat ge intressanta svar till deras forskning också. I likhet med detta har jag också funderat på om jag skulle intervjua några pedagoger som inte är kristna för att få syn på vad de kristna pedagogerna har att förhålla sig till, men jag har ansett det bli en för stor studie. Delvis har min studies urval kommit till av snöbollseffekten (Alvehus, 2013). Den informant som inte hittades genom mail till chefen har funnits efter en lång kedja av kontakter som rullat som en snöboll och till slut landat på informant fyra.

20 Mina informanter är (namnen är fingerade):

Sara: Sara arbetar på en förskola med kristen profil. Hon är förskollärare och har delar av sin tjänst på chefsposition.

Carina: Carina arbetar också på förskola med kristen profil. Carina håller på att utbilda sig till förskollärare.

Malin: Malin arbetar på en förskola utan kristen profil. Hon har ingen utbildning för arbete inom förskola men har arbetat i barngrupp i 2 år.

Madeleine: Madeleine arbetar också på en förskola utan kristen profil, men hon har i början av sitt yrkesliv arbetat på en förskola med kristen profil. Madeleine är förskollärare.

3.4 Genomförande

I inledningen av denna studie låg mycket fokus på att hitta informanter vilket redovisats under Urval. Medan jag fortsatte söka efter de två sista informanterna började jag utforma intervjuguiden som skulle guida mig genom den semistrukturerade intervjun. Snart hade jag ännu en informant och bara en återstod. Vid detta lag hade jag redan börjat intervjua de informanter jag hade. Informanterna hade själva fått välja var vi skulle utföra intervjun så i det första fallet begav jag mig till den kristna förskolan och intervjuade de två pedagogerna på deras arbetsplats. Alla intervjuer utfördes enskilt.

För att spela in intervjun använde jag mig utav en diktafon och av min dator som har möjlighet att spela in. Jag förde också stödanteckningar under tiden för att hjälpa minnet med följdfrågor. Ann Kristin Larsen (2009) menar att det, som intervjuare, är viktigt att ge informanten tid efter intervjun att få landa och inte stressa därifrån. Detta har jag försökt följa. I fallet med de första intervjuerna hade en informant bråttom tillbaka till sin avdelning men med de övriga har jag suttit kvar och småpratat en stund. Det har märkts tydligt i deras sätt att prata när jag stängt av inspelningen att de pratar på ett annat sätt när de inte blir inspelade.

Den tredje intervjun utfördes i Malmö Högskolas lokaler då informanten önskade det. Några dagar efter att den tredje intervjun var klar fick jag slutligen tag i den fjärde informanten och även denna intervju ägde rum på Malmö Högskola, men denna gång var det mer av praktiska skäl då vi inte fick tag i ett rum där informanten önskade.

21

Intervjuerna har varat mellan 28-39 minuter vilket resulterat i 137 minuter inspelat material. Parallellt med att jag utförde mina intervjuer transkriberade jag också. När detta var klart började jag analysen, vilket kan läsas mer om under Analysmetod.

3.5 Etiska överväganden

I god tid innan intervjuerna skulle genomföras skickade jag ut information till informanterna (se bilaga 1) som berättade vad intervjuerna skulle komma att handla om närmare samt information om vilka skyldigheter jag har gentemot dem och vilka rättigheter de har i sammanhanget. Dessa rättigheter och skyldigheter har jag baserat på Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet, 2002). Jag är medveten om att min studie berör ämnen som kan kännas mycket privata för mina informanter, jag har därför varit noga med att de har inflytande över var och när vi ska mötas, samt påpekat för dem att det är viktigt för mig att det känns så tryggt som möjligt för dem. Detta har också påverkat hur analysen skrivits fram. Jag har strävat efter att hantera det informanterna delat med sig av till mig med försiktighet, noggrannhet och respekt. Nedan redogör jag för vilka de forskningsetiska principerna från Vetenskapsrådet är och hur jag burit mig åt för att följa dem.

Informationskravet – detta krav innebär att informanten ska vara informerad om vad som ska hända och vad hen har rätt till. Det har jag uppfyllt genom att skicka ut informationsbrev (bilaga 1). Jag skrev i mitt brev att de även hade rätt att avsluta sin medvx2erkan om de så önskade.

Samtyckeskravet – som kräver att man samlar in samtycke från alla inblandade. Genom att jag har informerat alla inblandade om vad det ska handla om och att jag ska spela in så samtycker de genom att närvara.

Konfidentialitetskravet – detta krav säkerställer att informanterna är och förblir anonymiserade. Detta har jag säkerställt genom att förvara intervjuerna på en lösenordsskyddad dator samt fingera alla namn och anonymisera texten helt och hållet.

22

Nyttjandekravet - innebär att materialet bara visas för dem som framgått i informationen och att materialet måste förstöras/raderas efter att arbetet slutförts. Detta har jag följt och jag har även varit noggrann med att skriva ner i vilka mappar på datorn ljudfilerna och transkriptionerna finns för att veta vad som ska raderas när examensarbetet är klart.

3.6 Analysmetod/bearbetning

Jag har valt att analysera mitt empiriska material med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen har traditionellt sett använts för att kvantifiera textmaterial. Mycket fokus har legat på räkning av ord och statistik över själva texten (Bergström & Boréus 2005). Över tid har dock flera olika inriktningar tagit form och jag kommer att använda mig av det som kallas kvalitativ innehållsanalys som har större utrymme för tolkning. James W. Drisko och Tina Maschi (2015) menar att den kvalitativa innehållsanalysen ger utrymme att analysera även övergripande teman och grundidéer som uttrycks i materialet. Enligt Drisko och Maschi börjar kodningen med vad de kallar ”immersion” vilket innebär ungefärligt översatt att man badar i empirin. Detta steg syftar till att som forskare bli bekant med hela kontexten kring ens material samt att börja kunna urskönja övergripande teman som kan komma att bli bärande för analysen. I den fortsatta kodningen bestäms sedan det som kallas teman eller dimensioner. Det kan i detta läge också vara bra att hierarkisera temana och skapa subteman. Drisko och Maschi (2015) anser också att dessa teman under tiden alltid måste utvärderas och tittas på utifrån om de är relevanta eller faktiskt blivit irrelevanta. Det viktigaste är att förmedla till läsaren hur denna karta av övergripande teman och subteman ser ut.

När jag började analysera fungerade de rubriker jag haft i tidigare forskning relativt bra som teman. Det blev min grund att stå på. Ju mer jag sedan gick in i analysen så uppstod nyanser och nya dimensioner av den och temana blev för breda. Jag såg då några subteman som tog form och presenteras i form av underrubriker. Under arbetets gång blev det också tydligt att normer i arbete på förskola generellt inte blev relevant i analysen utifrån mitt syfte, utan sekulariseringsnormen fick istället stå i centrum. Temana har med tiden bytt namn från rubrikerna på i teori- och tidigare forskningkapitlet, till att få mer konkreta namn. Namnen på temana agerar nu rubriker i resultat- och analyskapitlet.

23

3.7 Tillförlitlighet

Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod, intervjuer. Det medför en större öppenhet i insamlandet av data. Larsen (2009) menar att intervjuer ger utrymme för både ändringar från forskarens sida i utformandet av frågorna och för informanten att ta upp saker som hen anser vara av intresse som lätt hade fallit bort i en studie som är grundad på kvantitativ metod. Hon menar vidare att kvalitativa metoder däremot är mindre tillförlitliga i och med svårigheten med att göra om forskningen och få samma resultat. Sådana definitioner av validitet och reliabilitet inom forskning utgår ofta från en positivistisk syn på kunskap (Burr, 2003), vilket jag inte tillämpar som teoretisk grund. Burr (2003) menar att eftersom socialkonstruktivism inte gör anspråk på att avtäcka ”sanningen” utan istället ser forskning som en social process färgad av sin specifika tid och sitt sammanhang så kan inte heller kvaliteten på forskningen bedömas enligt sådana koncept. Kvale (1997) menar att en ny förståelse av vetenskap kan innebära att man ställer frågan ”ger undersökningen användbar kunskap”. Men han har också sökt efter nya sätt att tillämpa validitets- och reliabilitetsbegreppen i postmodern forskning. Det finns olika faktorer som stärker vetenskaplighet och tillförlitlighet; jag eftersträvar en tydlig struktur, ett medvetandehållande om min egen roll och en transparent studie där läsaren kan följa framväxten av mina resultat. Det är avgörande för resultatet att jag som forskare med mina kulturella erfarenheter och mina referenser analyserat materialet. Det hade antagligen framkommit andra saker i analysen om den gjordes av någon annan. Det är också avgörande för resultatet att intervjuerna är utförda med just de fyra informanter som jag funnit, det är i deras specifika berättelser som jag extraherat exempel och teman kring normers inverkan. Angående forskarens makt så har jag efter intervjuerna märkt att det talats på ett nytt sätt efter det att jag stängt av inspelningsapparaterna. Detta tyder på att informanterna påverkats av situationen, att jag spelat in dem under intervjun.

24

4. Resultat och analys

Jag kommer i detta kapitel analysera och bearbeta mitt empiriska material utifrån begreppen som sammanfattats i slutet av tidigare forsking och teoretiska utgångspunkter. Empirin kommer här att analyseras och tolkas och först i diskussionen kommer jag att redogöra vad som besvarar vilken forskningsfråga.

4.1 Familjen, ilskan och sorgen lämnas hemma

I intervjuerna har det tydligt framkommit att informanternas syn på vad som är privat har kretsat kring familjen. Två av informanterna tar upp möten i affären som exempel. Den ena är tydlig med att när hon träffar ett barn eller en vårdnadshavare i affären så är hon privat och kan inte prata jobb. Den andra menar att hon i den situationen måste vara samma person som på sin arbetsplats för att vara äkta. Dessa två har alltså olika syn på hur mycket den privata delen av livet får lov att överlappa med den professionella.

På frågan om det fanns något som informanterna lämnade hemma när de gick till jobbet, som en metafor för vad som var privat i deras liv, svarade ingen att deras kristna tro tillhörde den kategorin. De talade istället alla om sin familj på ett eller annat sätt och om känslor såsom sorg och ilska. Hur mycket man delar med sig av sitt privatliv tror flera av informanterna beror på vilken personlighet man har. Madeleine tar upp facebook som ett exempel. Hon beskriver hur vissa direkt vill bli vänner på facebook, medan andra vill hålla den delen av sitt liv separat från arbetet och menar att skillnad i personlighet är anledningen till detta. Informanterna beskriver således att personligheten är avgörande för hur mycket man delar med sig. Det visar sig ändå att det är snarlika exempel de tar upp när vi pratar om det. Det är känslor och familj som kommer upp i flertalet av intervjuerna. Med hjälp av Halls (1997) definition av kultur kan dessa likheter bero på att alla informanter ingår i en och samma kultur. När de beskriver vad som ligger i gränslandet mellan privat och professionellt har de liknande referenser till det, vilket talar för att de ingår i samma yrkeskultur.

25

4.2 Olika mycket handlingsutrymme

Sara arbetade under 7-8 år på förskola utan kristen profil men valde att återvända till den kyrkliga miljön som hon arbetat i tidigare. Hon beskriver att hon gjorde det för att hon kände att den kristna delen av henne inte fick lov att visas inom den kommunala verksamheten som hon arbetade i då.

Sara: Och jag trivdes jättebra men det var någonting inom mig som sa liksom att men du visar ju inte ha... Du visar ju bara halva Sara.

Marie: Aa mm

Sara: Du får inte visa den andra.

Sara beskriver således att hennes kristna tro blev privat till en grad som hon inte trivdes med inom den kommunala verksamheten. Saras subjektsposition (Burr 2003) som kristen hade olika filter beroende på vilken förskola hon arbetade på. I den kommunala verksamheten var sekulariseringsnormen så påtaglig att hennes handlingsutrymme blev begränsat till den grad att hon bytte arbetsplats. På den kristna förskolan är Sara öppen med sin tro och handlingsutrymmet tycks alltså vara annorlunda där.

Även Malin, som arbetar inom verksamhet utan kristen profil, beskriver hur hennes handlingsutrymme ser ut på liknande sätt som Saras gjorde inom den kommunala verksamheten.

Malin: Så därför tror jag aldrig det liksom så… jag har inte heller känt att jag behöver skylta med det liksom eller såhär.

Marie: Nä

Malin: Jag är jag och ja, det är en liten del av mig liksom. Marie: Mm

Malin: Eller ja, stor del förvisso men… jag har ju annat med liksom.

Detta citat liknar det Sara talar om, med skillnaden att Malin inte uttrycker något missnöje med situationen.

Det kan antas att Sara upplevde den kristna förskolan som mindre begränsande utifrån sin kristna subjektsposition. Carina som också arbetar på kristen förskolan säger att ”nu kan jag själv känna att det kan vara en styrka i det […]att det är ett stabilt ben liksom som man kan få luta sig på”. Denna stabila grund består i att de har en gemensam

26

grundsyn och värderingsgrund menar hon. Det tror Carina beror på att det blir lättare att prata om saker när profilen är uttalad, men hon ser egentligen inga hinder för att det skulle finnas likadan stabil grund att stå på, på andra förskolor. Detta resonemang kan tolkas som att det religiösa inslaget i en förskola med kristen profil för Carina erbjuder något utöver det professionsbaserade som skapar en sammanhållning och formar arbetslaget. Även Saras byte av förskola kan eventuellt kopplas till detta.

4.3 Olikhetens administratör

Flera av pedagogerna trycker på att om barnen frågar om deras tro så är de noga med att svara ärligt men också uppmana barnen att fråga fler för att få en bred bild av vad folk kan tro på.

Sara: Sen givetvis när barnen frågar så har jag ju alltid svarat ärligt med vad jag tror. Marie: Aa

Sara: Och sen ta tillbaka.. men fråga gärna någon annan så får du ett annat och sen får du bestämma själv vad du tror på. För man kan inte, jag är väldigt noga med att jag vill inte kasta på en tro på någon. (Sara, intervju)

Åbergs (2008) resonemang om läraren som olikhetens administratör beskriver den önskvärda läraren som en som står över subjektiviteten och agerar på ett neutralt och objektivt sätt gentemot sina elever. I Saras citat finns en strävan mot att vara ett subjekt men ändå förmedla en objektiv världsbild. Genom att säga vad hon tror på förlorar hon sin objektivitet, vilket i skenet av Åbergs olikhetens administratör, sätter Sara i en potentiellt maktdegraderande position i och med att hon förlorar sin neutralitet. Hennes noggrannhet med att uppmana barnen att fråga andra och skaffa sig en bred bild kan tolkas som ett försök att kompensera för en eventuell förlust av makt ur ett professionellt perspektiv. Ett liknande förhållningssätt kan ses hos Madeleine:

Och det är samma sak med barn. Om barn kommer till mig och frågar ifall jag tror på Gud eller om jag tror på änglar eller vad det nu än kan vara så är jag öppen och ärlig ja jag tror på Gud. Men samtidigt vet jag också att det finns de som inte tror på Gud och därvid får man ju vara.. aa.. jag tror på öppenhet och ärlighet att… och visa också på skillnader. Även för barnen. Att vissa tror på Gud och vissa tror inte på Gud. Så är det. (Madeleine, intervju)

27

Både Madeleine och Sara ser det som en självklarhet att vara öppna med sin kristna tro på sina arbetsplatser. Madeleine menar att hon inte skulle kunna gå till arbetet och säga att hon inte är kristen. Hon går heller inte och säger det i varje mening, men det kommer fram när hon pratar om sitt liv med kollegor. Under nästa rubrik kommer jag att ta upp en aspekt som ofta kom på tal när det talades om professionalitet, nämligen föräldrarna.

4.4 Föräldrar och kollegor

Det är ju inte så att jag går ut med det och säger det till alla men jag skulle ju inte säga på utvecklingssamtal eller på föräldrasamtal eller någonting sådant. Det behöver.. därvid behöver inte jag säga att jag är kristen.. eller hur.. men i om man sitter i […] på rasten och i personalrummet det kommer upp vissa diskussioner man pratar om vissa saker. Där har jag alltid varit öppen med att jag är kristen och jag har en tro på Gud (Madeleine, intervju)

I Madeleines citat kan ses en skillnad mellan föräldrar och kollegor. Dessa relationer är båda stora delar av vad yrkesrollen innehåller, men det framgår här att Madeleine förhåller sig olika till dem. Hon gör tydligt att hon inte gör någon hemlighet av att hon är kristen om någon undrar, men det framgår även att den informationen inte delas på ett lika självklart sätt i relation till föräldrar som till kollegor. Även Sara förklarar en gradskillnad mellan kollegor och föräldrar. Hon beskriver först hur det krävs mycket styrka för att våga stå på sig gentemot kollegor. Hon exemplifierar med att hon ville ta sin klass (hon har även arbetat i skola) till julkrubban i kyrkan fast att de andra lärarna valde att inte göra det. Sara menar att det krävs mycket styrka för att stå på sig i ett sådant läge bara gentemot kollegor:

Sara: Men de andra åtta tar inte med era klasser dit men vi går Marie: Aa

Sara: Ehhh.. då har man tagit första steget. Sen ska du ta nästa steg och då är det gentemot föräldrarna.

Marie: Aaa

Sara: Aa jo men jag har bestämt att vi ska gå till domkyrkan därför att bla bla bla Marie: Aa

Sara: För man får ju påtryckningar hela tiden och liksom varför och Marie: Aa

Sara: Och så Marie: Aa

Sara: Så att man måste vara rätt så stark tror jag.

Här tar Sara upp den tydlighet som hon uttrycker krävs gentemot föräldrar. Hon pratar om att stå på sig och att vara stark redan i relation till kollegor, men beskriver hur samtalen

28

med föräldrar sedan är ytterligare en utmaning som står fristående från de samtal som förts med kollegor.

När vi talar om varför det varit svårt att hitta kristna pedagoger att intervjua till den här studien pratar Carina om föräldrakontakt. Hon känner knappt någon som är kristen och arbetar utanför kyrkan. Carina beskriver att kristna pedagoger kanske vill förmedla vissa saker men då är det just föräldrarna som kan komma att ifrågasätta detta:

Carina: det är väl svårt… liksom för att man har… vill ju ändå förmedla vissa saker kanske som kan vara svåra och då

Marie: Mm

Carina: Föräldrarna kan bli lite så oh nä men nu var det nog någonting med kyrkan så det får ni inte lov att göra.

Det är flera av informanterna som beskriver hur föräldrar innehar en annan position till dem än kollegor. Utifrån Khayatts (1990) resonemang om lärare som både ställföreträdande föräldrar och statens förlängda arm kan det uttolkas av dessa resonemang att relationen till de olika grupperna skiljer sig åt. I relation till kollegor så krävs i första hand en överenskommelse om vad som anses ingå i professionen utifrån statens normer. I relation till föräldrarna blir istället fokus hur mycket läraren lever upp till att vara en normativ ställföreträdande förälder. Sedan kan dessa två, enligt mig, inte isoleras ifrån varandra. Kollegor granskar säkerligen varandra utifrån vad de tror att föräldrarna ska tycka liksom föräldrarna bemöter förskolan utifrån vad de tror att de kan förvänta sig att staten ska erbjuda dem.

4.5 Olika förhållningssätt till gränsdragning mellan privat

och professionellt

Informanterna förhåller sig delvis olika till relationen mellan privat och professionellt. De talar alla fyra om att det med självklarhet finns mycket som överlappar mellan privat och professionellt. Malin säger ”nä det är inte så att man liksom är någon helt annan, eller stänger av allt annat så” medan Carina är tydlig med att det är viktigt att vara helt samma när hon säger att ” Det känns liksom inte äkta kan jag tycka om man tar på sig en roll. Och sen så har man en helt annan. Det funkar inte för mig”. Sara däremot tycker att de olika rollerna pedagog-Sara och privat-Sara är lika viktiga och framför allt viktiga att vara

29

tydlig med i mötet med barn och vårdnadshavare utanför förskolans väggar. Under intervjuns gång växlar också Carina, som tyckte det var viktigt med det genuina och äkta, över till att det är viktigt att ha en privat roll som inte består av samma delar som den professionella då hon menar att hennes barn i så fall skulle vara omgivna av en pedagog dygnet runt. Således trycker både Sara och Carina på att det är viktigt att släppa sin professionella roll hemma, medan de skiljer sig åt när det kommer till motsatsen där Carina vill ta med sin privata roll till förskolan medan Sara vill särskilja de olika rollerna.

Madeleine arbetar nu på en förskola utan kristen profil men direkt efter att hon tog examen arbetade hon på en förskola med kristen profil. Hon valde att byta arbetsplats delvis för att det blev lite för privat för henne. Hon beskriver hur personal, föräldrar och barn var sammanlänkade och sågs i kyrkan och på andra sätt privat. Det var en väldigt bra förskola, säger hon, och det var tryggt för barnen. Såhär beskriver hon varför hon bytte arbetsplats:

Jag vet egentligen inte.. alltså… ehm.. jag lärde mig väldigt mycket där fast det hade jag nog gjort på andra ställen också. Det jag kände lite. Anledningen lite till att jag lämnade det var väl lite att jag kände att det var lite skyddad verkstad. (Madeleine, intervju)

Denna ”skyddade verkstad” bestod i att många av parterna på förskolan kände varandra privat, samt att barngruppen var mer homogen. Som exempel säger hon att hon uppskattar att 95% av föräldrarna var gifta på den förskolan, medan när hon sedan bytte var det 80% som var skilda. Det skulle kunna tolkas som att Madeleine inte fick tillräcklig utmaning på förskolan med kristen profil i och med dess, enligt Madeleine, homogena barn-och föräldragrupp.

4.6 Talet om ”den kristna”

Malin upprepar ett flertal gånger under intervjun att religion inte är något som det talas om på hennes arbetsplats. Det är hennes svar också när jag ber henne resonera kring varför det kan tänkas ha varit så svårt för mig att hitta informanter till denna studie. Madeleine däremot svarar att hon tror att det beror på den geografiska plats vi befinner oss på. Hon menar att om vi hade varit i Jönköping så hade det inte varit några problem alls, men det faktum att vi befinner oss i Malmö gör att det helt enkelt inte finns så många kristna. Sara beskriver att hon delvis tror att det beror på att kyrkan i stort har en svacka i medlemsantal bland de som är 25-50 år, alltså stor del av de som arbetar. Hon tror också att det är för

30

att människor inte är öppna med sin tro på arbetsplatsen. Det finns en likhet mellan det Malin säger och det Sara säger. Malin menar att det inte pratas om medan Sara menar att det inte är något man är öppen med så det finns en nyansskillnad i deras uttalanden. Carina resonerar istället kring att många nog inte definierar sig som kristna.

Och sen finns det jättemånga, där jag var en av dem, som de tror på något men inte riktigt har satt ord på det eller kan inte riktigt har inte riktigt hittat. Tror de är jättemånga. Men de säger nog inte själv att de är kristna så att det. […] man har någon märklig bild av hur de kristna ska va. (Carina, intervju)

Här redogör Carina för den sekulariserade kristna identiteten (Thurfjell 2015) som innehåller ett avståndstagande från att sätta ord på någon religionstillhörighet. Denna beskrivning tar också upp upplevelsen av att det finns en bild av vad kristna förväntas vara. Vid ett annat tillfälle säger Carina:

Aa för det första tror jag att folk är rädda för det här med religion. Ofta när man pratar om det så… alltså lite konstiga är vi ju *skratt*. (Carina, intervju)

Carina pratar om att kristna ses som ”konstiga” men att en av de saker hon vill förmedla till både barn och föräldrar är att kristna inte är så konstiga. Man behöver inte springa i kyrkan hela tiden eller ge pengar eller gå i fastan för att vara kristen, menar hon. Thurfjell (2015) beskriver just detta som Carina funderar på. Hon frågar sig var bilden av denna kristna kommer ifrån och Thurfjell har beskrivit att diskursen kring ordet ”kristen” definierats av sekulariserade religionskritiker och fri- och högkyrkliga grupper. Carina erfar således i praktiken hur förståelsen av ordet kristen påverkar henne och andra kristna. Hon sa flera gånger under intervjun att hon till både barn och föräldrar strävade efter att förmedla att kristna inte är ”konstiga” som hon säger, och att kraven på vad man ska göra och inte, inte är så stora. Carina beskriver sig i och med det arbeta aktivt med att försöka mjuka upp detta begrepp ”kristen”. Utifrån en socialkonstruktivistisk horisont (Burr 2003) är detta en akt av att genom sociala praktiker förändra innebörden i ett ord och därmed förändra hela förståelsen av ett fenomen.

31

4.7 Situationer då kristen erfarenhet uppvärderas

Sara talar om en specifik situation där hon blev ombedd att komma tillbaka till en förskola som hon tidigare arbetat på. Det var en förskola som inte hade kristen profil och hon blev ditkallad i en situation då ett av barnen plötsligt hade gått bort. Hon var då på den förskolan en period för att stötta dem i den kris som uppstod. Hon beskriver det som att hon blev ditkallad som ett stöd mycket utifrån att hon hade sin tro som i det läget kunde hjälpa både barn och pedagoger i samtal, men också att hon hade erfarenhet och kunskap om kristna traditioner. Många undrade hur en barnbegravning går till och vissa hade inte varit på begravning alls innan. Här kan man se hur Sara får bära upp den kristna traditionen. Hon beskriver hur hon inte tyckte att hon kunde vara helt öppen med sin tro på den förskolan tidigare, men när det då uppkom en situation där kristna traditioner skulle genomföras var hennes kunskaper värdefulla. Det fanns tidigare en norm som höll hennes öppenhet tillbaka men när den kristna kunskapen och erfarenheten hamnade inom ramen för vad som ingår i en sekulariserad kristen norm så var det inte längre något som begränsade henne.

4.8 Sekulariseringsnormen i förskolan

Malin talar, liksom Carina, om hur bilden av den kristna upplevs av henne och påverkar henne. Den primära anledningen till att Malin inte är öppen med sin religion på sin arbetsplats uttrycker hon är det faktum att religiositet inte talas om och att ingen frågat om hon är religiös. Det har heller inte dykt upp ett tillfälle där hon känt att det varit läge att säga det. Malin säger därmed inte att hennes kristna tro nödvändigtvis är något hemligt, den har bara inte givits eller tagit sig någon plats på arbetsplatsen. Detta kan tolkas på två sätt, antingen som ett tecken på att tal om kristendom är något som går emot normen på Malins förskola och därför får det inte plats i samtalen. Att inte tala om saker kan också innebära att det är en så tydlig norm att det tas för givet och därmed inte behöver varken frågas om eller berättas (Kalonaityté 2014). Vidare resonerar Malin kring hur hon tänkte innan hon själv blev kristen och tror att en annan anledning till att hon inte är öppen med att hon är religiös på arbetsplatsen är för att hon är rädd för fördomar. Hon tror inte

32

att kollegorna skulle bli så förvånade eller tycka det var dåligt, men hon vill heller inte bli stämplad. Detta vidare resonemang bidrar till att det kan tolkas som en norm om att inte vara kristen på Malins förskola, snarare än det motsatta. På frågan om vad hon tror ingår i fördomen som hon talar om svarar hon utifrån hur hon tänkte innan hon blev kristen:

Ehm… jamen det har nog lite med rädsla… liten liten del. Att man inte vet hur känns det att vara kristen. Vad är det som händer. Varför kan man helt plötsligt bara känna att amen jag tror liksom… vad är det.. jaa.. att man är så himla vis och man är så himla perfekt och att man är så vad ska man säga bra och sitter där varje söndag och liksom vad heter det jag hittar inte ordet […] jamen jag tror delvis det och liksom kan man inte bli konstigt då liksom lite hjärntvättad. Av omgivningen i kyrkan och så. (Malin, intervju)

Enligt Malin är det detta som ingår i den fördom hon anser omger kristna personer. I slutet av intervjun pratar Malin om hur hennes kollegor ibland talar med henne.

Malin: De tycker ju att jag är på ett sätt liksom. Ehhh… jag kanske inte håller med dem i allt eller såhär men de liksom såhär jamen du ska alltid vara så positiv och glad och Marie: Aa

Malin: Nä men såhär skojar typ och såhär kallar mig Mary och såhär ängel liksom. Marie: Aa

Malin: Inte att jag själv tycker detta då Marie: Nä

Malin: Men… och det har ju bara hållits såhär alla ja de är ju liksom ingenting speciellt jag har gjort eller så ju.. jag har ju bara vart mig själv liksom. Men det tror jag… därför undrar jag ibland liksom om de tänker något mer med det.

Marie: aa

Malin: ehhh.. mmm.. och inte att jag känner mig obekväm eller så men de har ju inte heller liksom frågat.

Hon försäkrar mig om att hon inte blivit obekväm av dessa kommentarer och att de inte uppfattats som pikar. Hon berättar också om tillfällen under skoltiden då både ängel och Mary kunde användas för att beskriva henne. Malin vet inte varför eftersom hon inte var kristen då och hon kan ibland fundera över varför folk runtomkring henne tänkte att hon var kristen utan att hon själv visste det.

Sara beskriver hur hon jobbat inom kyrkan men sen prövade sina vingar utanför den världen. Det var som att hon hade visat hela sig i den kristna verksamheten men sedan fick stänga till en dörr, beskriver Sara. Hon beskriver det som att det var något som

33

knackade på och sa ”ska du inte öppna den där dörren snart?” Hon tror att det vore bra om den dörren kunde öppnas även i andra verksamheter men att det är en process som man måste göra själv. Ingen kan öppna den dörren för en. Hon poängterar sedan att det också beror till stor del på hur det tas emot av kollegor. Sara beskriver hur hon checkar av hur säker hon kan vara på sin omgivning innan hon berättar saker om sig själv. Hon kollar av om personer i hennes omgivning godkänt henne och kan sedan ta ett trappsteg till, som hon säger, och glänta lite mer på sin dörr. Kopplat till begreppen privat och professionellt finns det rädsla i Saras resonemang. Hon ger uttryck för att de delar av hennes privata liv som hon ännu inte berättat kan komma att påverka hur hon upplevs som professionell och därmed ser hon till att vara säker på sin omgivning innan hon säger det. Ser vi istället till normer kan det tolkas som att de saker som Sara avvaktar med att berätta är de delar av hennes liv som bryter mot normer. Detta kan tolkas utifrån att normföljande delar av livet är önskvärda och oftast inte ens behöver sägas för att de tas för givna (Kalonaityté 2014).

4.9 Sammanfattning

För att hålla ihop trådarna följer här en kort sammanfattning av resultat och analys. Informanterna såg olika på hur mycket det privata och professionella kunde kombineras. De talade framförallt om känslor såsom ilska och sorg, samt familj som det som var privat. Det visade sig också i analysen att informanterna kompenserade för en eventuell förlust av objektivitet då de berättade om sin tro för barnen, men de såg det som självklart att svara ärligt om barnen frågade om tro. Huruvida man berättade om sin kristna tro för vuxna hanterades däremot olika beroende på om det var föräldrar eller kollegor det talades om. Det uttrycktes dock att religiös tillhörighet inte var något som talades om på arbetsplatser utan kristen profil.

Det resoneras också av flera av informanterna kring begreppet kristen och innebörden i att kalla sig kristen. De nämner både fördomar, strikta ramar att förhålla sig till och svårigheten att kalla sig kristen i och med dessa fördomar. Detta, tillsammans med olika berättelser om att inte berätta om sin kristna tro på arbetsplatsen tyder på en sekulariseringsnorm inom förskolor utan kristen profil.

34

5. Slutsats och diskussion

Detta kapitel kommer att inledas med resultatdiskussion där forskningsfrågorna kommer att besvaras en i taget för att sedan fortsätta med metoddiskussion. Avslutningsvis redogörs för tankar om framtida forskning.

5.1 Resultatdiskussion

5.1.1 Vilka normer om religiositet blir synliga i talet om begreppen privat och professionellt och hur påverkar de informanterna?

Det finns två parallella normsystem som kristna i förskolan behöver förhålla sig till utifrån mina resultat. För det första är sekulariseringsnormen stark på de förskolor som inte har kristen profil. Ens kristna tro har ingen given plats utan vill man berätta så är det upp till en själv. Detta är ett tydligt tecken på att en kristen identitet inte är en efterfrågad del av en professionell yrkesroll utan den tillhör den privata sfären. Det får lov att talas om på arbetsplatsen men det tillhör inte det personliga på så vis att det inte värdesätts som en personlig dimension av professionen (Tornberg 2006; Åberg 2008). Informanterna förhåller sig också till normen om vad en kristen förväntas vara, alltså vad som ingår i begreppet kristen i enlighet med vad Thurfjell (2015) kommit fram till.

På informanternas respektive arbetsplatser ser normen olika ut i och med att några arbetar med kristen profil vilket gör dem till normföljande i den kontexten, men till normbrytande i en bredare kontext. De som istället arbetar på förskola utan kristen profil görs till normbrytande även på arbetsplatsen. De förhåller sig också till normen som talar om hur en kristen ska vara (Thurfjell 2015). Vare sig man, som Malin, inte är öppen med sin kristna tro på arbetsplatsen, eller som de andra är öppen med den, så krävs det ett förhållningssätt till dessa normer.

Normerna ger konsekvenser som liknar de som framgick i tidigare forskning. Den visade att religiösa lärare kunde komma att stöta på svåra val, osynliggörande, tystnad samt förlust av objektivitet som religiösa subjekt inom professionen (McDonough; Maxwell & Waddington 2015; Thurfjell 2015; White 2009). Dessa resultat stämmer väl överens med vad denna studie kommit fram till. Pedagogerna kunde behöva ta beslut om att byta