• No results found

Upplevelser av träning hos personer med multipel skleros

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Upplevelser av träning hos personer med multipel skleros"

Copied!
29
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

EXAMENSARBETE

Upplevelser av träning hos personer med

multipel skleros

Alexander Arnesson

Hanna Christensson Persson

2015

Sjukgymnastexamen Sjukgymnast

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

(2)

             

LULEÅ  TEKNISKA  UNIVERSITET     Institutionen  för  hälsovetenskap     Fysioterapeutprogrammet,  180hp            

 

 

 

 

Upplevelser av träning hos personer

med multipel skleros

Experiences of exercise in people

with multiple sclerosis

 

 

Alexander  Arnesson  &  Hanna  Christensson                               Kurs:  S0001H       Termin:  HT  14    

Handledare:  Stina  Rutberg,  Universitetslektor   Examinator:  Jenny  Röding,  Universitetslektor    

(3)

Abstrakt

Bakgrund: Multipel skleros (MS) är en kronisk neurologisk sjukdom som drabbar det

centrala nervsystemet och kan delas in i fyra olika typer: benign MS, skovvis fortlöpande MS, kronisk progredierande MS och sekundär progressiv MS. Vanliga symtom hos personer med MS är gång-, koordination- och balanssvårigheter samt muskelsvaghet. Man ser att dessa personer är mindre fysiskt aktiva än friska trots att de behöver motion i samma grad som resten av befolkningen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelser av träning hos personer med MS. Metod: En kvalitativ metod där fem personer (5 kvinnor, medelålder 61 år) med MS intervjuades om deras upplevelser av träning med öppna frågor. I intervjuerna berättade deltagarna om både positiva och negativa aspekter med träning. Intervjuerna varade mellan 22-37 minuter. Resultat: I resultatet framkom tre stycken kategorier: all fysisk

aktivitet måste planers och doseras, tränar för frihet och tröttare men stärkta av träning.

Konklusion: Att leva ett liv med MS innebär att allting i vardagen är en utmaning och all fysisk aktivitet ses som en form av träning. Personerna med MS tränar för att behålla sin kroppsliga funktion och vara så självständiga de kan då det finns en rädsla att bli beroende av andra. Träningen innebär en balansgång då det är svårt att dosera sin träning, vilken ofta leder till en stor trötthet efteråt och samtidigt utgör träningen en förutsättning för att inte försämras och därmed kunna uppleva saker i livet, stärka kroppen och känna en inre livsglädje.

(4)

Författarna vill tacka deltagarna i studien och som öppnat upp sig för oss och berättat om sina upplevelser av träning. Ett tack riktas även till bihandledare Anna Sjögren för hennes hjälp. Till sist vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Stina Rutberg som varit ovärderlig

(5)

Innehållsförteckning

BAKGRUND  ...  5  

SYFTE  ...  8  

FRÅGESTÄLLNINGAR  ...  8  

METODANSATS  ...  8  

PROCEDUR OCH INFORMANTER  ...  8  

DELTAGARE  ...  8   INTERVJUN  ...  9   DATAINSAMLING  ...  9   DATAANALYS  ...  9   ETISKA  ÖVERVÄGANDEN  ...  10   RESULTAT  ...  11  

ALL FYSISK AKTIVITET MÅSTE PLANERAS OCH DOSERAS  ...  11  

All fysisk aktivitet är träning  ...  11  

En balansgång att anpassa träning  ...  12  

TRÄNAR FÖR FRIHET  ...  12  

Behålla självständighet  ...  13  

Livsglädje - en drivkraft för att orka kämpa vidare  ...  13  

TRÖTTARE MEN STÄRKTA AV TRÄNING  ...  14  

Ökad trötthet direkt efter träning  ...  14  

Stärkta på sikt av träning  ...  14  

METODDISKUSSION  ...  16  

RESULTATDISKUSSION  ...  19  

KONKLUSION  ...  22  

REFERENSER  ...  23  

(6)

Bakgrund

Multipel skleros (MS) är en neurologisk sjukdom som drabbar 1 per 5000 individer, men det finns ett mörkertal bland de som inte har blivit diagnostiserade (Grefberg & Johansson, 2007). År 2008 fanns det 17 485 registrerade patienter med MS i Sverige vilket ger en

förekomst på 188,9/100,000 invånare. Det är en av världens högsta förekomster och forskning har även visat att med ökad nordlig latitud ökar risken för både män och kvinnor att drabbas av MS (Ahlgren, Oden, & Lycke, 2011). Oftast är de drabbade mellan 20-40 år när de får de första symtomen (Fagius, 2007). Det är vanligast att kvinnor drabbas av MS. Det är vanligt att män får någon av de allvarligare formerna av sjukdomen vilket gör att de oftare får en sämre prognos (Grefberg & Johansson, 2007).

MS är en autoimmunsjukdom där kroppens försvar angriper och skadar myelinet i centrala nervsystemet (CSN). Detta påverkar nervinpulserna och symptomen som patienten får varierar beroende på vilken del i CSN som är skadat. Upprepade skador på myelinet kan till slut ge skada på axonet. Myelinet kan återbildas till skillnad från axonet där skadan blir bestående och patienten kommer få permanenta funktionsnedsättningar (Grefberg & Johansson, 2007). Vanligt förekommande symtom är fatigue (extrem trötthet), spasticitet, svaghet, gång- och balanssvårigheter, känselbortfall och smärta. Andra symtom som kan förekomma är kognitiva problem samt tal- och synsvårigheter (Carr & Shepherd, 2010) samt koordinationssvårigheter och värmekänslighet (Fagius, 2007).

Man delar oftast in MS i fyra olika former/typer: (Grefberg & Johansson, 2007)

• Benign MS, vilket innebär att patienten drabbas av flera skov (neurologiska attacker) där alla skov läker ut och funktionen påverkas inte.

• Skovvis fortlöpande MS, skov förekommer som lindras men läker aldrig ut helt utan ger en viss kvarstående funktionsnedsättning.

• Kronisk progredierande MS, där skov inte förekommer alls utan sjukdomen yttrar sig som gradvis fortsatt funktionsnedsättning. Denna form drabbas vanligast folk i åldrarna 40-50 år.

• Sekundär progressiv MS kallar man förloppet då skovvis MS kan övergå till en konstant gradvis försämring där skoven upphör.

(7)

Prognosen för MS är väldigt varierande och individuell. Symtomen kan variera från en person med ett fåtal små skov med lätta känselrubbningar som inte påverkar vardagen, till en person som snabbt utvecklar svåra och invalidiserade symtom. Vid mer avancerad MS är pareser vanliga, oftast i ben eller armar, vilket gör att kraften och finmotoriken blir nedsatt. I de allra värsta fallen kan även talet bli påverkat och patienten kan även bli gravt invalidiserad med kraftigt nedsatt rörelseförmåga och kognitiv påverkan (Grefberg & Johansson, 2007).

Fysisk aktivitet rekommenderas för personer med MS, vilket är lika viktigt för dem som för övriga befolkningen för att bevara muskelaktivitet, kondition och styrka (Senior, 1999) samt för att det få en förbättrad livskvalité (Motl & Gosney, 2008). Personer med MS upplever ofta uttröttbarhet både psykiskt och muskulärt samt behöver vanligen en lång

återhämtningsperiod efter måttligt muskulärt arbete och det är därför viktigt att aktiviteterna är planerade samt tar hänsyn till symtom som uttröttbarhet och värmeintolerans (FYSS 2008 : Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling2008). En review av Rietberg, Brooks, Uitdehaag, & Kwakkel, (2004) har inte kunnat visa på någon specifik träningsform som är effektivare än andra och de drog därför slutsatsen att träning ska alltid utgå utifrån individens behov.

Låg- till medelintensiv uthållighetsträning har visat sig bra för personer med MS och den har både fysiologi ska och psykologiska fördelar (Dalgas, Stenager, & Ingemann-Hansen, 2008). Träning har visat sig ge bra effekter gällande muskelstyrka, uthållighet och rörlighetsträning för personer med MS (Rietberg et al., 2004). Till lika har Kjolhede, Vissing, & Dalgas (2012) visat att progressiv styrketräning gav ökad muskelstyrka, men däremot fann de inte samma stöd för förbättrad funktionsförmåga, balans, trötthet och livskvalité även om de kunde visa positiva indikationer på dessa parametrar. Rietberg et al. (2004) kunde inte heller finna någon evidens för att träning kan påverka fatique och endast måttlig evidens för att träning

förbättrade humöret. Det finns även stöd att aerob träning ökar lungfunktion, aktivitetsnivå och muskelstyrka (Mostert & Kesselring, 2002). Aerob träning under tio veckor på

ergometercykel har även visat sig förbättra både syreupptagningsförmåga och styrka samtidigt som personerna upplevde att livskvaliten ökade och uttröttbarheten minskade (Petajan et al., 1996).

Antalet kvalitativa studier som riktar sig mot patienter med MS upplevelser av träning är få. En undersökte personer med måttlig MS upplevelser av gruppträning efter ett tolv veckor

(8)

långt träningsprogram. Deltagarna upplevde stora fördelar i form av det sociala stödet och deras förmåga att hantera fatigue och symtomförbättring i form av balans och rörlighet/gång. I samma studie upplevde deltagarna att träningen förbättrade deras sömnvanor och influerade till en hälsosammare livsstil (Y. Learmonth, Marshall-McKenna, Paul, Mattison, & Miller, 2013). Även om det är lätt att dra slutsatsen att träning skulle kunna försämra symtom som fatigue och svaghet på kort sikt hos personer med MS har en studie visat att ansträngande styrketräning kan minska dessa symtom (R. M. Smith, Adeney-Steel, Fulcher, & Longley, 2006). Å andra sidan har en kvalitativ studie med personer med MS visat att de upplever att deras fatigue ökade direkt efter träningspassen vilket de såg som negativt (Borkoles, Nicholls, Bell, Butterly, & Polman, 2008; Y. Learmonth et al., 2013). Detta gör det svårt att dra

slutsatser om vilken påverkan träning har på fatigue hos personer med MS. Det finns

kvantitativa studier om effekterna kring träning för personer med MS men antalet kvalitativa studier om upplevelser av träningen är begränsad, vilket ligger till grunden för studiens genomförande. Genom att studien är kvalitativ får man möjlighet att få en nära insyn i hur personer med MS upplever sin träning. Ur ett fysioterapeutiskt perspektiv kan denna studie ge en ökad förståelse för hur personerna med MS upplever sin träning. Ökad kunskap om hur träning kan påverka dessa personer och vad som motiverar dem till träning kan i

förlängningen leda till en förbättrad vård och ett förbättrat bemötande från fysioterapeuter och övrig vårdpersonal.

(9)

Syfte

Syftet med studien var att beskriva upplevelser av träning hos personer med MS.

Frågeställningar

1. Vad är träning för personer med MS? 2. Varför tränar personer med MS? 3. Vilka effekter har träningen?

4. Vilka svårigheter upplevs med träning?

Metodansats

Procedur och informanter

En kvalitativ metod valdes för en närmre kontakt med deltagarna och för att kunna få svar på syfte och frågeställningar. Genom det lokala neuroförbundets hemsida tog författarna kontakt via mail med ansvariga på förbundet. I mailet skickades information om studien samt

inklusions- och exklusionskriterier. En ansvarig person på neuroförbundet ringde runt till medlemmar i förbundet och ringde tillbaka till författarna då hon hade identifierat fem stycken intresserade deltagare som uppfyllde kriterierna och lämnade ut deras

kontaktuppgifter. Alla deltagarna kontaktades via telefon för att kontrollera om de fortfarande var intresserade. Efter det skickades ett informationsbrev (bilaga 1) med beskrivning av studiens syfte, att deltagarna deltar anonymt och hur studien skulle gå till skickades ut antingen via mail eller via brev med posten. Några deltagare bestämde tid och plats för

intervjun redan innan de fått informationsbrevet och andra ville sätta sig in mer och läste först igenom brevet innan författarna återigen kontaktades och tid och plats för intervjun

bestämdes.

Deltagare

Deltagarna var alla kvinnor från Norrbotten i åldrarna 47 – 73, medelålder: 61. Deltagarna hade olika typer av MS, två av deltagarna hade sekundär progressiv, två skovvis förlöpande och en hade progressiv MS. Deltagarna har haft MS i 15-30 år. Alla kvinnorna var aktiva med

(10)

träning innan de fick diagnosen. De utförde olika typer av träning som bassäng, övningar hemma, gick hos sjukgymnast eller promenerade.

Inklusionskriterier:

• Personer diagnostiserade med MS som har erfarenhet av träning. • Minst 18 år, svensktalande.

Exklusionskriterier:

• Personer med annan neurologisk sjukdom. • Personer med talsvårigheter.

Intervjun

Intervjun hölls på en plats utifrån deltagarnas önskemål. Precis innan inspelningen fick deltagarna fylla i en samtyckestalong där de godkände sitt deltagande i studien samtidigt som de informerades om att författarna var intresserade av alla deras tankar om träning, både positiva och negativa. Intervjuerna varade mellan 22-37 minuter.

Datainsamling

Studien genomfördes i form av intervjuer med deltagarna där öppna frågor ställdes samt följdfrågor för att stimulera deltagarna att fritt berätta så mycket som möjligt om sina

upplevelser av träning (Kvale, 1997). Exempel på intervjufråga: Skulle du kunna berätta hur du upplever att träning påverkar din hälsa? eller: Beskriv vad som motiverar dig till träning. Det inspelade materialet sparades på lösenordsskyddad mobil samt dator och transkriberades sedan ner till en lösenordsskyddad dator.

Dataanalys

Innehållsanalys har valts för att öka kunskapen och förståelsen för problemområdet (Graneheim & Lundman, 2004). Därefter gjordes en innehållsanalys som startade med meningsbärande enheter som svarar på syftet plockas ut och kortas ner utan att förlora sitt innehåll. De kondenserande meningsenheterna kodades och grupperades i olika kategorier som abstraherades till olika teman för att visa latenta budskap från informanterna (Olsson & Sörensen, 2011). Subkategorier med liknande innehåll sammanfördes till bredare kategorier

(11)

och bildade senare under- och huvudkategorier. Koder som inte besvarade syftet eller frågeställningarna valdes bort för fortsatt behandling. Den transkriberande texten lästes igen för att se så kategorierna stämde med den transkriberande texten och därefter valdes citat ut som stödjer resultatet.

Etiska överväganden

Alla deltagare i studien fick ett informationsbrev (bilaga 1) där de blev informerade om studien och varför den genomfördes. De fick veta att de kunde lämna studien när de vill utan att ange någon orsak. Deltagarna fick skriva under en samtyckestalong där de godkände att delta i studien och deras integritet skulle skyddas genom konfidentialitet, då ingen kommer kunna identifiera deltagarna. Det var viktigt att vi i våra intervjuer tog hänsyn till personers självbestämmanden när det kom till hur mycket information de ville delge samt respekterade att ämnet eventuellt kunde framkalla dåliga minnen och upplevelser.

(12)

Resultat

I resultatet framkom tre huvudkategorier och sex underkategorier (se tabell 1) som beskrivs i följande text och som illustreras med citat från intervjutexterna

Tabell 1.

Huvudkategori Underkategorier

All fysisk aktivitet måste planeras och doseras

All fysisk aktivitet är träning En balansgång att anpassa träning

Tränar för frihet

Behålla självständighet

Livsglädje – en drivkraft för att orka kämpa vidare

Tröttare men starkare av träning Ökad trötthet direkt efter träning Stärkta på sikt av träning

All fysisk aktivitet måste planeras och doseras

Deltagarna i studien berättade om hur de tycker att all fysisk aktivitet är en form av träning och att de upplever det svårt att dosera och önskar hjälp av kunnig att göra det. Kategorin består av följande underkategorier: All fysisk aktivitet är träning och En balansgång att anpassa träning.

All fysisk aktivitet är träning

Personerna med MS såg allting fysiskt de gjorde som träning. Varje moment som att gå upp för trappor, baka eller plantera blommor upplevdes som en form av träning. Det gjorde att olika aktiviteter innan träning behövde planeras för att personerna med MS skulle ha energi och ork att klara av träningen.

(13)

”Se att vardagsmotion är träning för oss som har MS. Alltså, du går några trappsteg, alltså allt är ju träning för oss.” - Informant 3

En balansgång att anpassa träning

Personerna med MS upplevde det svårt att träna likartat med andra pga. sjukdomen och de beskrev att de behövde ett eget individanpassat program. De upplevde att det var svårt att dosera träningen gällande belastning och träningslängd utifrån sina symtom och kroppsliga förutsättningar.

Bassängträning var mycket uppskattat hos dessa personer då de kände sig lätta i vatten och kunde därför ta ut fler rörelser än på land vilket upplevdes skönt. Några upplevde också att kroppen och dess funktioner kändes som innan sjukdomen när de var i vatten. De beskrev även symtomen kunde försämras av att befinna sig i antingen för varmt eller för kallt vatten vilket kunde vara ett problem om närmsta bassäng var fel tempererad. Rätt tempererat vatten var enormt uppskattat och upplevdes av många som den bästa träningsformen. En del beskrev att de fått hjälp av fysioterapeuter med anpassade träningsprogram, vilket de upplevt som givande. Andra beskrev en önskan om hjälp från någon som är kunnig i området för att kunna lägga upp deras träning på bästa sätt efter deras förutsättningar.

”Det jag vet är att jag måste ha ett speciellt program, för jag blir ju trött alltså.” – Informant 1

”…om det är möjligt att man har en, en, ett proffs som liksom kan ge tips på att just som det är nu skulle det vara bra.” - Informant 2

Tränar för frihet

Personerna med MS beskrev att det fanns en rädsla för att bli sittandes och bli beroende av andra. De ville behålla sin självständighet och kunna klara sig själv i samhället. De ville orka och hinna med att uppleva mer i livet och kämpade därför med sin träning. Kategorin består av följande underkategorier: Behålla självständighet och Livsglädje – en drivkraft för att orka kämpa vidare.

(14)

Behålla självständighet

Att bli beroende av rullstol var en farhåga för de deltagarna i studien som klarade sig utan. Önskan om att bibehålla den förmåga de hade och att kunna ta sig fram utan rullstol var stor. De upplevde därför att det var viktigt att träna nu, och många tränade hårt i hopp om att behålla sin nuvarande funktion och för att klara sig på egen hand så mycket som möjligt. Personerna med MS var medvetna om sina begräsningar och en del av dem kände en inre oro över sina progredierande symtom. Att behöva känna sig beroende av andra i närheten som familjemedlemmar och/eller assistenter upplevdes ibland frustrerande. Att bokstavligt känna sig handikappad och därmed beroende av andra personer beskriver personerna med MS som en stor skräck, vilket ökade motivationen att träna för att klara sig så mycket som möjligt på egen hand.

”Att överhuvudtaget kunna vara ute i samhället eller inte bli förbunden i sin rullstol.” - Informant 2

”Jag vill inte bli sittande. Jag är rädd för det. Absolut och så just det där att det inte känna mig beroende av nån annan utan att man klarar sig själv helt enkelt.” - Informant 5

Livsglädje - en drivkraft för att orka kämpa vidare

Möjligheten att uppleva mer i sina liv och ta tillvara på det som vardagen och samhället erbjuder var en motiverande faktor för att orka fortsätta med träningen för deltagarna. De beskrev att de har så mycket mer att uppleva i sina liv och tränade för att kunna ta tillvara på möjligheten att uppleva så mycket som möjligt. Livsglädjen höll upp deras hopp samt den kraften och energin som krävs för att orka träna och försöka leva ett normalt liv.

”Ja det är att jag vill fortsätta leva och vara lycklig och ja må bra.” - Informant 3

”Ja alltså nu, nu känner jag det att för min framtid för mitt liv… hur långt, kort det nu blir så måste jag träna för jag känner jag har mycket kvar att uppleva och se ännu i mitt liv och om jag ska kunna göra det så måste jag träna.” - Informant 4

(15)

Tröttare men stärkta av träning

Deltagarna i studien upplevde en ökad trötthet direkt efter träningstillfällen samtidigt som de kände sig stärkta både kroppslig och mentalt till följd av träningen. Kategorin består av följande underkategorier: Ökad trötthet direkt efter träning och Stärkta på sikt av träning.

Ökad trötthet direkt efter träning

Direkt efter träning infann sig ofta en extrem trötthet och personerna med MS beskrev att när de kommer hem från träningen behöver de ligga ner och ta det lugnt. Tröttheten gjorde att de inte orkade med några andra aktiviteter utan behövde vila i flera minuter eller till och med i timmar innan kroppen återhämtat energi och för att de på nytt skulle kunna sysselsätta sig med aktiviteter som krävde fysisk ansträngning.

”Ja jag är ju dålig först, först är jag ju dålig, jättedålig då kan jag ju knappt gå. Men då går det över på ett tag, man sitter och tar det lugnt åh. Men man kan ju inte göra nåt jättemycke då kommer jag ofta hem och sätter mig i soffan. Efter jag varit på vattengympan.” -

Informant 3

”Igår la jag mig på mattan och gjorde lite spännings, lite bålträningar och gjorde det här strechingprogrammet och jag var helt slut igår kväll, jag tänkte jag dör.” - Informant 4

Stärkta på sikt av träning

Deltagarna beskrev en glädje och ett hopp som framträdde varje gång de klarat av en uppgift eller lyckats prestera. En inre mental styrka som växte och blev till stolthet av en utförd uppgift. Kroppsligt kände de samtidigt att träningen gav ökad styrka och rörlighet samt bättre kondition. I vissa fall ledde samtidigt träningen till minskad smärta.

”Men det är de att man klarar det och då blir man stolt över sig själv, alltså yes jag fixade det alltså, jag blir glad av det alltså. Jag blir både glad och upprymd av att jag klarar saker och ting och då.” - Informant 3

(16)

”Jag hade mindre smärta, mindre spänningar jag var mer avslappnad och eh… ja det är mer självförtroende också att man vågar mer, man mår bättre helt enkelt, på alla sätt.” -

(17)

Metoddiskussion

I studien valdes kvalitativ metod för att få data som gav en fördjupad information om hur man kan uppleva träning när man lever med MS.

Urvalet av studiens informanter skedde genom ett selektivt urval. Författarna kom i kontakt med deltagarna i studien via ett lokalt neuroförbund i Norrbotten. Alla deltagarna som

inkluderades i studien gav sitt samtycke genom att skriva under en samtyckestalong. Även om författarna sökte både män och kvinnor så var det bara kvinnor med erfarenhet av träning som anmälde intresse. Antingen tränade deltagarna aktivt eller hade tidigare erfarenhet av träning efter de fått sin diagnos. Faktumet att studiens deltagare innehöll endast kvinnor kan ha påverkat studiens resultat, vi kan inte veta om män har en annan syn eller uppfattning på träning när man lever med MS. En studie har visat att män med MS har lägre self-efficacy än kvinnor med MS vad gäller känslan av upplevd kontroll över symptom och aktiviteter (C. M. Smith, M Fitzgerald, & Whitehead, 2014). Detta kan vara en av anledningarna till att inga män valde att delta i studien. Ett annat faktum som kan påverka könsfördelningen i studien är att MS oftare drabbar kvinnor än män och att de män som drabbas ofta har en sämre prognos (Grefberg & Johansson, 2007). I det lokala förbundet vars deltagare studien baseras på vet författarna att antalet män är begränsade vilket är en trolig förklaring till att endast kvinnor inkluderades i studien.

I studien ingick fem deltagare, som alla uppfyllde studiens kriterier och som var intresserade av att delta. Det finns inga fastställda normer för hur många som bör intervjuas (Neuendorf, 2002) och vi bedömer att intervjuerna gav ett rikt material även om vi inte kan veta om ytterligare intervjuer hade ökat variationen i upplevelser. Deltagarna intervjuades med en narrativ ansats med öppna frågor för att få deltagarna att berätta så fritt som möjligt om sina upplevelser av träning. Författarnas ovana intervjuteknik kan också ha uteslutit viss

information från informanterna vilket kan innebära ett annat resultat. Författarna valde den narrativa intervjun för att undvika strukturerade frågorställningar som hade kunnat innebära att svaren från deltagarna blev styrda (Sandelowski, 1991). Detta var författarnas första kvalitativa studie och deras begränsade erfarenhet av att intervju kan ha påverkat resultatet. Författarna anser själva att intervjutekniken bättrades på efter varje intervju och att den sista intervjun var den som gav den mest fördjupade informationen.

(18)

Resultatet från denna studie går inte att överföra utanför den intervjuade gruppen utan kan ses som en beskrivning av upplevelser av träning vid en MS-diagnos. Deltagarnas tidigare

inställning till träning och att de var väldigt aktiva innan sjukdomen leder till att det är mer troligt att dessa personer har kvar motivationen och fortsätter träna efter diagnosen, en del även 30 år efter diagnosen. Detta kan likställas med en studie gjord 2008 där 7 personer med MS intervjuades där de beskrev sina upplevelser av träning. Deltagarna angav då att tidigare erfarenheter av träning hade stor betydelse för att fortsätta träna även efter diagnosen

fastställdes (Borkoles et al., 2008).

Det finns en risk att deltagarna som ställde upp på intervjun kanske var de friskaste

personerna. Övriga personer i förbundet kanske levde med större funktionsnedsättningar, inte hade något intresse, ork eller motivation till att träna, men detta är bara spekulationer från författarnas sida. I en studie konkluderade författarna att allvarligare grad av MS innebar en minskad fysisk aktivitet (Beckerman, de Groot, Scholten, Kempen, & Lankhorst, 2010). Däremot utifrån denna studies resultat skulle det inte behöva påverka deras vilja att delta, då vissa av deltagarna ansåg att all form av aktivitet är träning för personer med MS.

Studien har en beskrivande ansats där intervjudeltagarna delgav information om deras

upplevelse av träning. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod för att analyser materialet. De inspelade intervjuerna lyssnades av flera gånger och transkriberades ner på dator med kodat inloggningssystem. Texten lyssnades igenom flera gånger för att garantera bättre kvalité på de meningsbärande enheterna. Koderna skapades utav meningarna och efter att ha gått tillbaka och åter läst det transkriberade materialet bildades kategorier samt underkategorier. Likartade kategorier parades ihop, samma gällande underkategorier. Vi har kontrollerat att all text som är skrivet i kategorier och underkategorier finns i intervjutexterna och även

kontrollerat att ingen text från intervjuerna försvunnit i det slutliga materialet. Vi har

presenterat kategorierna med citat för att ge läsaren möjlighet att bedöma om våra tolkningar är rimliga (Graneheim & Lundman, 2004). Både positiva och negativa upplevelser av träning berättades av deltagarna vilket tyder på öppenhet från deltagarnas sida.

Då författarna har egen erfarenhet av träning samt viss förståelse som funktionsnedsättningar och dess påverkan på träning och livet via sin sjukgymnastutbildning, kan viss påverkan ha skett på frågeställningarna i intervjuerna då författarna inte kan anse sig själva vara helt

(19)

neutrala i kring ämnet. Dock har författarna i största möjliga mån försökt vara medvetna om sin förförståelse för att den inte ska påverka resultatet.

(20)

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att beskriva upplevelser av träning hos personer med MS. I resultatet framkom tre huvudkategorier: all fysisk aktivitet måste planeras och doseras, tränar för frihet och tröttare men stärkta av träning.

Deltagarna i studien berättade att de upplevde all form av fysisk aktivitet som en form av träning. En ny kvalitativ studie från 2014 där man intervjuade personer med MS som var rullstolsburna fann att de såg dagliga sysslor eller att ta hand om familjen som fysisk aktivitet och de beskrev träning som en uppsättning av specifika övningar, använder utrustning och medvetet väljer att väljer att lägga tid på att utföra en aktivitet (Y. C. Learmonth, Rice, Ostler, Rice, & Motl, 2014). Personer med MS har en lägre fysisk aktivitetsnivå än friska personer och personer med parkinson (Busse, Pearson, Van Deursen, & Wiles, 2004). Deltagarna i denna studie upplever att allting de antar sig en utmaning och det därför ställs högre krav på dem för att upprätthålla en tillfredsställande tillvaro. Att ta sig upp för en trappa, gå och handla eller att ta sig bort till diskbänken för att hämta ett glas vatten kan vara en utmaning beroende på deras funktionsgrad. Då kroppen inte ger möjlighet till rörelse i samma utsträckning som före insjuknande, får dessa personer mindre fysisk aktivitetsnivå då det blir svårare att leva som förr och vardagsaktiviteter ställer högre krav på dem. För att orka med att träna behöver de med MS inte bara planera sin träning utan även aktiviteter innan träning för att ha energi att klara av träningen.

Flera av deltagarna ansåg att bassängträning var den bästa typen av träning då de kunde använda kroppen på ett liknande sätt som innan de fick diagnosen. De var tvungna att vara i rätt tempererat vatten då kallt eller varmt vatten gjorde dem helt slutkörda. I en studie fann man att träning i fel temperatur kan utlösa symtom som fatigue och muskelsvaghet (Baker, 2002). Personer som skriver ut träningsrecept måste ta hänsyn till värmeintoleransen hos personer med MS då det kan öka fatigue och leda till negativa upplevelser av träning men med temperatur som är anpassat efter individen är regelbunden bassängträning en bra träningsform (Petajan & White, 1999). Bassängträning som utfördes tre gånger per vecka under tio veckor har visat sig ha en signifikant styrkeökning hos personer med MS (Gehlsen, Grigsby, & Winant, 1984). Deltagarna i denna studie berättade att de upplevde det svårt att dosera sin träning, det är en balansgång då de efter liknande pass kunde påverka kroppen

(21)

väldigt olika. Vissa av dem uppgav att de skulle vilja ha mer hjälp av någon kunnig inom ämnet som en fysioterapeut. För lite kunskap om hur träning utförs på ett säkert och tryggt sätt upplevs ofta hos personer med MS (Stuifbergen & Roberts, 1997). Rullstolsburna deltagare med MS berättade i en kvalitativ studie att interaktion med hälso- och

sjukvårdpersonal var viktig i förhållande till deras åsikter och kunskap om träning samt en viktig informationskälla för ökad fysisk aktivitet och träning (Y. C. Learmonth et al., 2014). Personer med diagnosen har väldigt individuella symtom och ingen träning har visat sig fungera bättre än någon annan hos dessa personer och därför rekommenderas att träning anpassas utifrån individens behov (Khan, Turner-Stokes, Ng, & Kilpatrick, 2007; Motl & Gosney, 2008). Både studier och deltagarna beskriver vikten av att personer med MS får professionell hjälp när träning ska planeras vilket gör att fysioterapeuter har en vikt roll för att främja deras hälsa.

Deltagarna i studien beskrev att de tränade för att bibehålla sin nuvarande funktionsnivå för att kunna vara så självständiga som möjligt. De vill klara sig så mycket som möjligt på egen hand och tränade för att undvika att bli sittande i rullstol. I två studier där man undersökte motivationen till varför personer med MS tränar fann man att en faktor till att de tränade var för att behålla funktion och hälsa (Dlugonski, Joyce, & Motl, 2012; Kasser, 2009).

Deltagarna är realistiska i varför de tränar och det är inte för att bli ”friska” utan för att behålla hälsan vilket fysioterapeuter och annan vårdpersonal måste ha i åtanke vid planering av träning och fysisk aktivitet.

Personerna i studien kände att en motiverande faktor till att de tränade var för möjligheten att uppleva så mycket som möjligt. De ville ha möjlighet att ta del av vad livet har att erbjuda och tränade för möjligheten att klara av det. De upplevde även att de blev stärkta av träningen mentalt då de kände att de klarade av olika saker. Flera studier visar på att olika typer av träning och fysioterapi för personer med MS ger ökad livskvalité (Mostert & Kesselring, 2002; Petajan et al., 1996; Solari et al., 1999). En förklaring till upplevelsen av ökad

livskvalité hos personerna kan bero på att de med hjälp av träningen får en ökad förmåga och orkar klara av fler saker som de inte hade orkat/klarat av om de inte tränat, vilket ger

möjligheter till nya upplevelser. Utifrån ett fysioterapeutiskt perspektiv är det viktigt att ta reda på vad som motiverar dessa personer och deras målsättning så de har något att sträva mot så de känner att det är meningsfullt att träna.

(22)

Deltagarna upplevde direkt efter träning att de var väldigt trötta och behövde vila och återhämta sig för att orka med andra aktiviteter efter träningen. En studie visar att en ökad symtombild både för neurologiska- och befintliga symtom upplevs av mer än 40 % av alla med MS, men att dessa symtom är temporära och avtar ofta inom en halvtimme efter avslutad träning hos 85 % (R. M. Smith et al., 2006). Deltagarna i denna studie upplevde ibland sig sämre direkt efter träning och att tidsintervallerna på hur länge det varade var varierat. Författarna funderar på om när symtomen varar i mer än 30 minuter kan det vara en

indikation på att de har tränat för hårt. Tröttheten är även något som terapeuterna måste ta stor hänsyn till när ett träningsprogram läggs upp till en person med MS.

Deltagarna berättade även om hur de blev starkare, fick förbättrad rörelseförmåga och att deras kondition blev bättre av träning. Samtidigt upplevde de att de hade lättare att slappna av samt att träningen ledde till minskad smärta. Studier visar att personer med MS styrka ökar efter styrketräning både för nedre extremitet (DeBolt & McCubbin, 2004; Medina-Perez, de Souza-Teixeira, Fernandez-Gonzalo, & de Paz-Fernandez, 2014) och övre extremitet (Taylor, Dodd, Prasad, & Denisenko, 2006). Deras resultat stämmer med resultatet i denna studie där alla deltagare som inte var rullstolsburna uppgav att de blev starkare av träningen. Tidigare studier stödjer denna studies resultat där deltagarna berättat om sin ökade rörelseförmåga (Dettmers, Sulzmann, Ruchay‐Plössl, Gütler, & Vieten, 2009; Rampello et al., 2007) och bättre kondition (Heesen et al., 2003; Schulz et al., 2004). En studie fann att fysiskt aktiva personer med MS skattade sig ha mindre smärta än de personer som var inaktiva (Motl & Gosney, 2008). En annan studie visade motstridiga resultat där man inte kunde uppmäta någon signifikant smärtminskning hos träningsgruppen jämfört med kontrollgruppen (Negahban, Rezaie, & Goharpey, 2013). Då det är en kvalitativ studie och författarna upplevde att deltagarna verkligen öppnade upp sig kring sina tankar och upplevelser att studiens styrka är de ärliga och djupa tankar om träning som de delade med sig av. Alla fördelar med träning som finns bevisade i studier och som deltagarna i denna studie berättar om är viktigt information som fysioterapeuter som behandlar personer med MS kan ha nytta av att känna till för att bl.a. kunna motivera till träning och få kunskap hur personer med diagnosen kan uppleva sin träning.

(23)

Konklusion

Att leva ett liv med MS innebär att allting i vardagen är en utmaning och all fysisk aktivitet ses som en form av träning. Personerna med MS tränar för att behålla sin kroppsliga funktion och vara så självständiga de kan då det finns en rädsla att bli beroende av andra. Träningen innebär en balansgång då det är svårt att dosera sin träning, vilken ofta leder till en stor trötthet efteråt och samtidigt utgör träningen en förutsättning för att inte försämras och

därmed kunna uppleva saker i livet, stärka kroppen och känna en inre livsglädje. Detta gör att fysioterapeuter och andra professioner inom vården som arbetar med rehabilitering har en viktig roll för personer med MS vid träningsupplägg och behöver vara lyhörda för de enskilda individernas upplevelser av träning.

(24)

Referenser

Ahlgren, C., Oden, A., & Lycke, J. (2011). High nationwide prevalence of multiple sclerosis in sweden. Multiple Sclerosis (Houndmills, Basingstoke, England), 17(8), 901-908.

doi:10.1177/1352458511403794 [doi]

Baker, D. G. (2002). Multiple sclerosis and thermoregulatory dysfunction. Journal of Applied

Physiology (Bethesda, Md.: 1985), 92(5), 1779-1780. doi:10.1152/japplphysiol.01251.2001 [doi]

Beckerman, H., de Groot, V., Scholten, M. A., Kempen, J. C., & Lankhorst, G. J. (2010). Physical activity behavior of people with multiple sclerosis: Understanding how they can become more physically active. Physical Therapy, 90(7), 1001-1013. doi:10.2522/ptj.20090345 [doi]

Borkoles, E., Nicholls, A. R., Bell, K., Butterly, R., & Polman, R. C. (2008). The lived experiences of people diagnosed with multiple sclerosis in relation to exercise. Psychology and Health, 23(4), 427-441.

Busse, M. E., Pearson, O. R., Van Deursen, R., & Wiles, C. M. (2004). Quantified measurement of activity provides insight into motor function and recovery in neurological disease. Journal of

Neurology, Neurosurgery, and Psychiatry, 75(6), 884-888.

Carr, J. H., & Shepherd, R. B. (2010). Neurological rehabilitation : Optimizing motor performance (2. ed. ed.). Edinburgh ; New York: Churchill Livingstone.

Dalgas, U., Stenager, E., & Ingemann-Hansen, T. (2008). Multiple sclerosis and physical exercise: Recommendations for the application of resistance-, endurance- and combined training. Multiple

Sclerosis (Houndmills, Basingstoke, England), 14(1), 35-53. doi:1352458507079445 [pii]

DeBolt, L. S., & McCubbin, J. A. (2004). The effects of home-based resistance exercise on balance, power, and mobility in adults with multiple sclerosis. Archives of Physical Medicine and

Rehabilitation, 85(2), 290-297.

Dettmers, C., Sulzmann, M., Ruchay‐Plössl, A., Gütler, R., & Vieten, M. (2009). Endurance exercise improves walking distance in MS patients with fatigue. Acta Neurologica Scandinavica, 120(4), 251-257.

Dlugonski, D., Joyce, R. J., & Motl, R. W. (2012). Meanings, motivations, and strategies for engaging in physical activity among women with multiple sclerosis. Disability and Rehabilitation, 34(25), 2148-2157.

(25)

Fagius, J. (2007). Multipel skleros. Stockholm: Karolinska Institutet University Press.

FYSS 2008 : Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (2008). (2. uppl. ed.).

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

Gehlsen, G. M., Grigsby, S. A., & Winant, D. M. (1984). Effects of an aquatic fitness program on the muscular strength and endurance of patients with multiple sclerosis. Physical Therapy, 64(5), 653-657.

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112. Grefberg, N., & Johansson, L. (2007). In Grefberg N., Johansson Lars-Göran (Eds.), Medicinboken :

Vård av patienter med invärtes sjukdomar (4. uppl. ed.). Stockholm: Liber.

Heesen, C., Gold, S. M., Hartmann, S., Mladek, M., Reer, R., Braumann, K., . . . Schulz, K. (2003). Endocrine and cytokine responses to standardized physical stress in multiple sclerosis. Brain,

Behavior, and Immunity, 17(6), 473-481.

Kasser, S. (2009). Exercising with multiple sclerosis: Insights into meaning and motivation. Adapted

Physical Activity Quarterly : APAQ, 26(3), 274-289.

Khan, F., Turner-Stokes, L., Ng, L., & Kilpatrick, T. (2007). Multidisciplinary rehabilitation for adults with multiple sclerosis. Cochrane Database Syst Rev, 2

Kjolhede, T., Vissing, K., & Dalgas, U. (2012). Multiple sclerosis and progressive resistance training: A systematic review. Multiple Sclerosis (Houndmills, Basingstoke, England), 18(9), 1215-1228. doi:10.1177/1352458512437418 [doi]

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun (S. Torhell Trans.). Lund: Studentlitteratur. Learmonth, Y., Marshall-McKenna, R., Paul, L., Mattison, P., & Miller, L. (2013). A qualitative

exploration of the impact of a 12-week group exercise class for those moderately affected with multiple sclerosis. Disability and Rehabilitation, 35(1), 81-88.

Learmonth, Y. C., Rice, I. M., Ostler, T., Rice, L. A., & Motl, R. W. (2014). Perspectives on physical activity among people with multiple sclerosis who are wheelchair users: Informing the design of future interventions. International Journal of MS Care,

(26)

Medina-Perez, C., de Souza-Teixeira, F., Fernandez-Gonzalo, R., & de Paz-Fernandez, J. A. (2014). Effects of a resistance training program and subsequent detraining on muscle strength and muscle power in multiple sclerosis patients. NeuroRehabilitation,

Mostert, S., & Kesselring, J. (2002). Effects of a short-term exercise training program on aerobic fitness, fatigue, health perception and activity level of subjects with multiple sclerosis. Multiple

Sclerosis (Houndmills, Basingstoke, England), 8(2), 161-168.

Motl, R. W., & Gosney, J. L. (2008). Effect of exercise training on quality of life in multiple sclerosis: A meta-analysis. Multiple Sclerosis (Houndmills, Basingstoke, England), 14(1), 129-135.

doi:1352458507080464 [pii]

Negahban, H., Rezaie, S., & Goharpey, S. (2013). Massage therapy and exercise therapy in patients with multiple sclerosis: A randomized controlled pilot study. Clinical Rehabilitation, 27(12), 1126-1136. doi:10.1177/0269215513491586 [doi]

Neuendorf, K. A. (2002). The content analysis : Guidebook. London: SAGE.

Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen : Kvalitativa och kvantitativa perspektiv (3. uppl. ed.). Stockholm: Liber.

Petajan, J. H., Gappmaier, E., White, A. T., Spencer, M. K., Mino, L., & Hicks, R. W. (1996). Impact of aerobic training on fitness and quality of life in multiple sclerosis. Annals of Neurology, 39(4), 432-441.

Petajan, J. H., & White, A. T. (1999). Recommendations for physical activity in patients with multiple sclerosis. Sports Medicine, 27(3), 179-191.

Rampello, A., Franceschini, M., Piepoli, M., Antenucci, R., Lenti, G., Olivieri, D., & Chetta, A. (2007). Effect of aerobic training on walking capacity and maximal exercise tolerance in patients with multiple sclerosis: A randomized crossover controlled study. Physical Therapy, 87(5), 545-555. doi:ptj.20060085 [pii]

Rietberg, M. B., Brooks, D., Uitdehaag, B. M., & Kwakkel, G. (2004). Exercise therapy for multiple sclerosis. Cochrane Database Syst Rev, 3

Sandelowski, M. (1991). Telling stories: Narrative approaches in qualitative research. Image: The

(27)

Schulz, K., Gold, S. M., Witte, J., Bartsch, K., Lang, U. E., Hellweg, R., . . . Heesen, C. (2004). Impact of aerobic training on immune-endocrine parameters, neurotrophic factors, quality of life and coordinative function in multiple sclerosis. Journal of the Neurological Sciences, 225(1), 11-18.

Senior, K. (1999). Inpatient rehabilitation helps patients with multiple sclerosis. The Lancet,

353(9149), 301. Retrieved from

http://search.proquest.com.proxy.lib.ltu.se/docview/199015476?accountid=27917

Smith, R. M., Adeney-Steel, M., Fulcher, G., & Longley, W. A. (2006). Symptom change with exercise is a temporary phenomenon for people with multiple sclerosis. Archives of Physical

Medicine and Rehabilitation, 87(5), 723-727.

Smith, C. M., M Fitzgerald, H. J., & Whitehead, L. (2014). How fatigue influences exercise participation in men with multiple sclerosis. Qualitative Health Research,

doi:1049732314551989 [pii]

Solari, A., Filippini, G., Gasco, P., Colla, L., Salmaggi, A., La Mantia, L., . . . Mendozzi, L. (1999). Physical rehabilitation has a positive effect on disability in multiple sclerosis patients. Neurology,

52(1), 57-62.

Stuifbergen, A. K. (1997). Physical activity and perceived health status in persons with multiple sclerosis. Journal of Neuroscience Nursing, 29(4), 238-243.

Stuifbergen, A. K., & Roberts, G. J. (1997). Health promotion practices of women with multiple sclerosis. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 78(12), S3-S9.

Taylor, N., Dodd, K., Prasad, D., & Denisenko, S. (2006). Progressive resistance exercise for people with multiple sclerosis. Disability & Rehabilitation, 28(18), 1119-1126.

(28)

Bilaga 1

Förfrågan om medverkan i studie som avser att beskriva upplevelser av

träning hos personer med multiple skleros (MS).

Denna information riktar sig till dig som har MS och är diagnostiserad av läkare. Vi vill med denna information tillfråga dig om du är intresserad av att delta i nedanstående beskrivna forskningsprojekt.

Studien kommer svara på psykosociala faktorer som tankar och upplevelser hos personer med MS samt kommer ge ökad förståelse till varför dessa personer tränar och vad som motiverar dem. På så sätt kommer kunskapen öka om innebörden av sjukgymnastisk

bemötande/behandling till personer med MS.

Studierna bygger på intervjuer i form av ett samtal som beräknas ta 30-45 minuter. Intervjuerna spelas in på band som sedan skrivs ut ordagrant. Det är bara nedanstående personer som kommer att ha tillgång till bandinspelningarna. Dina svar och dina resultat kommer att behandlas så att inte obehöriga kan ta del av dem. Resultatet kommer att presenteras så att det inte går att identifiera vem som intervjuats. I resultatpresentationen kommer det att förekomma citat från dig och andra som ingår i studien för att stödja resultatet.

Personuppgifter såsom namn, ålder, adress och telefonnummer kommer endast under studiens datainsamling och analysstadier vara kopplat till din intervju. Uppgifterna behandlas av nedanstående personer och du väljer själv vilka uppgifter du vill lämna till oss. Du har också rätt enligt 28 § personuppgiftslagen att ta del av och begära rättelse i fråga om

personuppgifter som vi behandlar om dig. Ansvarig för dina personuppgifter är

fysioterapeutstudenter Alexander Arnesson och Hanna Christensson vid Luleå tekniska universitet.

Deltagandet i studien är helt frivilligt och kan när som helst avbrytas utan att du behöver ange orsak. Din fortsatta behandling kommer inte att påverkas vare sig du väljer att delta i studien eller inte.

Ansvariga för studien är:

Alexander Arnesson, Hanna Christensson, Fysioterapeutstudenter, Fysioterapeutstudenter, Tel. 070- 948 73 78 Tel. 073- 555 87 24

e-post: alearn-1@student.ltu.se e-post: : hanchr-1@student.ltu.se

Handledare: Stina Rutberg, Universitetslektor, Luleå Tekniska Universitet* *Institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet. 971 87 LULEÅ

(29)

________________________________________________________________

SVARSBLANKETT

Jag är intresserad av att delta i studien som avser att öka förståelsen för

hur personer med MS upplever träning. Jag accepterar att delta i studien.

Namn: ……….

Adress: ………

Telefonnummer dagtid: ………

Telefonnummer kvällstid: ………

Mobiltelefonnummer:………

 

References

Related documents

The empirical findings showed that some barriers were identified, as lack of knowledge regarding RCEs, but without following any type of framework for the

För att man ska veta vilka elever som har behov av insatser eller stöd behöver man på något vis kartlägga deras kunskaper, vilket är skälet till att

utvecklad FK28 Kundservice direkt på sidan Låg Som användare vill jag kunna ha möjlighet att direkt i webbapplikationen ha tillgång till kundservice så jag på ett enkelt sätt

För att få en större förståelse av hur personer som lever med MS upplevde individanpassad grupprehabilitering, hade det varit bra med fler informanter i studien.. Fler

Genom att undersöka hur personer med MS upplever att sjukgymnastisk träning eller annan typ av fysisk aktivitet i samband med fatigue utformas, tror författarna att denna

Många studiedeltagare beskrev en upplevelse av att inte kunna vara en bra make/maka och/eller förälder på grund av hur fatigue påverkade dem.. Att inte kunna

Intervjuerna fokuserade på fyra frågeområden: hur kursen haft betydelse för fatigue i vardagen, hur deltagarna upplevde att gruppen varit betydelsefull för utbyte av

Syftet med studien var att genom en kvalitativ litteraturöversikt beskriva personer med MS svårigheter i dagliga aktiviteter och arbetsterapeutiska