• No results found

Barns inflytande och delaktighet i förskolans samling

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barns inflytande och delaktighet i förskolans samling"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete

15 högskolepoäng

Barns inflytande och delaktighet i förskolans

samling

Children´s influence and participation in preschool´s gathering

Seada Ahmic

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barn och ungdomsvetenskap 2013 -10 - 31

Examinator: Jesper Fundberg

Handledare: Eva Nyberg Malmö högskola

Lärarutbildningen Barn unga samhälle

(2)
(3)

3

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att ur en demokratiaspekt undersöka hur pedagogerna arbetar med barns inflytande och delaktighet under samlingen i två olika förskolor, en som är Reggio Emilia - inspirerad och en som inte har någon specifik pedagogik. Jag har även försökt identifiera eventuella skillnader mellan dessa två förskolor.

Studien har relaterats till tidigare forskning och relevanta teorier utifrån dess frågeställningar. Jag har valt att lägga tyngd på pedagogernas syfte med och organisering av samlingen samt deras beskrivning av det konkreta arbetet med barns delaktighet.

Studien är baserad på kvalitativa intervjuer, med öppna frågor till fyra kvinnliga pedagoger.

Resultatet visar att nästan alla pedagoger strävar efter gemenskap och vi-känsla men också inflytande och delaktighet i gruppen, samtidigt som det skall vara roligt och lärorikt för barnen.

En skillnad som framkommit mellan de två förskolorna är att Reggio Emilia - inspirerade Kastanjen arbetar med en mer demokratiskt arbetsätt medan Maskrosen arbetar mer med konkreta kunskapsmål.

(4)

4

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 6

1.1 Syfte och frågeställningar ... Fel! Bokmärket är inte definierat. 1.2 Disposition... 8

2. Bakgrund...9

2.1 Förskolans ursprung...9

2.2 Friedrich Fröbel och samlingen...10

2.3 Barnträdgården...10

2.4 Förskolan och Barnstugeutredningen...11

3. Tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt ... 13

3.1 Samling – en definition ... 13

3.2 Samlingens innehåll, form och betydelse………14

3.3 Barns inflytande och delaktighet………..15

3.4 Demokratibegreppet som teoretisk utgångspunkt ………....17

4. Metod ... 21

4.1 Metodval - En kvalitativ metod ... 21

4.2 Urval ... 22

4.3 Genomförande... 24

4.4 Analysprocess………..25

4.5 Forskningsetik ……….25

5. Resultat och analys………..………...27

5.1 Vad har pedagogerna på de respektive förskolorna för syfte med samlingen?……….27

5.2 Hur organiseras samlingen på de respektive förskolorna?...29

5.3 Hur sker det konkreta arbetet med barns inflytande och delaktighet? ……….31

5.4 Skillnaden mellan Kastanjens förskola och Maskrosens förskola ………...33

6. Slutdiskussion………...……….36

6.1 Reflektion över resultat……….36

6.2 Kritisk granskning kring studien………....………..….37

(5)

5 Referenslista………...38 Bilaga 1……….……….40

(6)

6

1. Inledning

Denna studie handlar om barns inflytande och delaktighet under samlingen i förskolan som en del av det demokratiska uppdraget i Läroplanen (Lpfö 98 rev.2010). Under lärarutbildningens gång har just samlingen kommit upp i diskussioner vid ett flertal tillfällen. Detta väckte mitt intresse för hur stor delaktighet och inflytande barnen har under samlingen. Under en diskussion om samlingar berättades det om hur barn själva håller i samlingen i en förskola. Det berättades också att i en annan förskola har pedagogerna tagit bort samlingen ur verksamheten. Dessa förhållanden gjorde att jag valde att gå vidare med en studie om samlingens innebörd i verksamheten, företrädesvis ur ett demokratiperspektiv. Med detta menar jag att det är av intresse att studera hur pedagogerna arbetar konkret med Läroplanens värdegrund. Då samlingen kan vara ett forum för barns delaktighet, men förefaller fylla varierande funktion på olika förskolor, anser jag det vara väsentlig att belysa dess ursprung, utveckling och möjligheter.

Enligt Läroplanen 98 (Lpfö 98 reviderad 2010) har vi pedagoger ansvaret för: ” att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll”( Skolverket 1998: 12).

Det har gjorts en hel del forskning på värdegrundsområdet varav just samlingen delvis varit i fokus. Rubinstein Reich (1996) anser att samlingen medför en känsla av gemenskap men också att barnen lär sig olika regler som förväntas i skolan. Dessa är att lyssna på andra, vänta på sin tur och följa instruktioner. Detta kan ses som mer disciplinerande än demokratiskt. Rubinstein Reich ifrågasätter hur pedagoger leder en grupp av barn under samlingen, och jag anser också att samlingens betydelse för barnen beror på hur pedagoger organiserar dess innehåll. Detta kan vara en viktig värdegrundsrelaterad faktor i demokratiarbetet på förskolor; det utrymme pedagogerna ger till barnen under samlingen. Enligt Skolverket (2010) ska pedagogerna utgå från barns intresse och kontinuerligt diskutera och reflektera kring verksamhetens innehåll, organisation och arbetsätt. Därför menar jag att samlingen som demokratiutvecklande forum behöver belysas och diskuteras mer.

(7)

7 Jag kommer att jämföra två förskolor, varav den ena har Reggio Emilia- inspirerad pedagogik och den andra inte är inspirerad av någon specifik pedagogik. Jag ska undersöka hur pedagogerna organiserar samlingen, vilket syfte de har och hur de resonerar kring barns inflytande och delaktighet i samlingen. Vidare undersöker jag om det finns skillnader mellan de två förskolorna som grundar sig i sättet att se på barns delaktighet. Denk (2002) betonar ”att jämföra är ett sätt att tänka” (Denk 2002: 114). Ett jämförelseperspektiv kan således frilägga olika intressanta aspekter på problemet. Tanken är att studera om Reggio Emilia – pedagogiken utmärker sig specifikt när det gäller barns inflytande och delaktighet.

(8)

8

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att ur en demokratiaspekt undersöka hur pedagogerna arbetar med barns inflytande och delaktighet under samlingen i två olika förskolor. Den ena har Reggio Emilia- inspirerad pedagogik och den andra har ingen specifik pedagogisk inriktning. Studien bygger på om det finns skillnader mellan dessa två förskolor och varför det i så fall är så. För att undersöka demokratiperspektivet hos de respektive förskolorna har följande frågeställningar formulerats:

Vad har pedagogerna på de respektive förskolorna för syfte med samlingen? Hur organiseras samlingen på de respektive förskolorna?

Hur arbetar pedagogerna konkret med barns inflytande och delaktighet under samlingen?

1.2 Disposition

Efter detta inledande avsnitt med syfte och frågeställningar följer Bakgrund; en kort historisk

överblick över förskolan och samlingen. I kapitel 3 behandlar jag Tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt, vidare i kapitel 4 redovisas Metod. Därefter redovisas Resultat och analys i kapitel 5. Slutsatserna kopplas till mina frågeställningar i en Slutdiskussion i kapitel 6.

(9)

9

2. Bakgrund – en kort historisk överblick över

förskolan och samlingen

I detta kapitel presenteras en kort historisk överblick i syfte att ge en bild av förskolans ursprungliga tankar kring samlingen som utgångspunkt för trygghet, gemenskap och samhörighet.

2.1. Förskolans ursprung

I mitten av 1800-talet förändrades samhället från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle, och familjerna fick anpassa sig till denna förändring (Rubenstein Reich, 1996). Familjerna sökte sig till städerna för bättre levnadsvillkor. Det var långa arbetsdagar, och för att underlätta för föräldrarna att uppfostra och förvara barnen under tiden de jobbade öppnade man den första förskolan i Stockholm. Detta skedde vid mitten av 1800-talet. Förskoleverksamheten som vi har idag har sitt ursprung från barnkrubban, barnträdgården (kindergarden) och en parallell verksamhet, småbarnsförskolan (Rubenstein Reich, 1996).

Barnkrubban, som startade i början på 1800-talet erbjöd föräldrarna barnpassning under tiden de var på arbetet (Rubenstein Reich, 1996). Barnkrubban var inriktad på tillsyn och omsorg för de yngsta barnen.

Småbarnsskolans verksamhet var däremot en parallell verksamhet mot barnkrubban. Deras syfte var att ge de fattiga barnen uppfostran i en kristen miljö och hjälpa fattiga familjer att kompensera hemmiljö, det vill säga underlätta för föräldrarna att vårda barnen i hemmet. De arbetade med en inriktning mot barn från ca två års ålder. För att uppnå att organisation, lydnad och eftertanke skulle bli en vana för barnen, fick de läsa, skriva, stava och inte minst räkna. I kindergarten gick barnen som tillhörde överklassen. På 1850-talet fick Friedrich Fröbels idéer stor spridning och i Sverige ingick dessa i Kindergartens verksamhet (Simmons – Christenson, 1993 ).

(10)

10

2.2 Friedrich Fröbel och samlingen

Friedrich Fröbel var en tysk pedagog (1782-1852) och inspiratör för förskolans natur-pedagogik. Som ung testade han olika yrkesområden innan han bestämde sig för att bli pedagog. Han var intresserad av geometriska former och lade stor vikt vid den runda geometriska formen, cirkeln. Han ansåg att det var viktigt att växla mellan stillasittande och rörliga aktiviteter. Vidare ansåg Fröbel att cirkeln bidrog till den sociala samhörigheten och grupptryggheten. När man sitter i cirkeln är alla lika nära cirkelns mitt – centrum, samtidigt som alla barnen kan se varandra och röra sig i cirkelformen. Cirkeln har varken en början eller ett slut och detta bidrar till en känsla av social samhörighet enligt Fröbel. Detta är ursprunget till förskolans tanke om samlingen som forum för gemenskap och lärande.

År 1837 öppnade Fröbel en uppfostringskola som han döpte till Kindergarten. Det var skolan för små barn, och motsvarar den svenska förskolan (Rubinstein Reich, 1996).

2.3 Barnträdgården

Den Kindergarten som Fröbel startade i Tyskland har fler likheter med den Svenska Barnträdgården, till skillnad från barnkrubban som enbart stod för passning av småbarn

(Rubinstein Reich, 1996).

Ellen och Maria Moberg startade en uppfostringsskola för småbarn i Sverige vid namn Barnträdgården, år 1899. Skolan var baserad på Fröbels pedagogik (Rubinstein Reich, 1996).

Samlingens rötter kan vi hitta i Barnträdgården där det kallas samlingsstunden. I läroboken Barnträdgården (1944) skriver Moberg om samlingsstunden. Hon menar att i varje

barnträdgård bör det finnas en plats, där även det yttre ger helgd och högtidlig stämning, och där man en stund dagligen samlar alla barnen. Hon antyder vidare att denna plats alltid ska vara på en bestämd plats, vid eller i närheten av något instrument, så som ett piano, där man kan välja en sång som inledning på samlingen. Enligt Moberg (1944) kan innehållet variera men det måste vara omsorgsfullt ordnat. För småbarn kan man använda sig av en tilltalande bild eller tavla av konstnärligt värde, eller liknande. (Sandels och Moberg 1944).

(11)

11 Moberg tyckte dock att man inte bör ha samlingsstunden direkt när barnen lämnas på barnträdgården. När de kommer är det verksamhetsbegäret som bör få utlopp, och därför ska samlingsstunden äga rum efter någon timmes sysselsättning.

Författaren anser att det blir en viss högtidlig anda när alla barn samlas i en krets och tillhör en gemenskap där de övar stillasittandet och koncentrationen. Som vi kan se försökte systrarna Moberg introducera ett pedagogiskt arbetssätt som saknas i Barnkrubban.

2.4 Förskolan och Barnstugeutredningen

På 1970-talet utvecklades förskolan en hel del. Man införde bland annat förskolelagen som innebar förskola för 6-åringar som skulle vara avgiftsfri 525 timmar per år enligt Johansson (1994). Detta gjorde att kommunerna fick större ansvar för planering för barnomsorgen. Den historiska utvecklingen från Barnträdgården vidare mot Förskolan var att Barnstugeutredningen kom ut i tidskriften Förskolan del 1 och del 2 (SOU 1972:26,27), med ett innehåll om förskolans inre och yttre mening. Daghem och deltidsförskola blev nu förskola.

Man startade även utbildning av förskollärare under 1970-talet. Förskoleutbildningen blir även högskoleutbildning under denna tid, och förlängs från fyra till fem terminer (1977). Man tog även upp och diskuterade barnomsorgsfrågan, menar Schlytter (1999) under 1960-1970 talet.

Barnstugeutredningen som kom 1972 (SOU:1972) lyfte fram negativa synpunkter på det pedagogiska arbetet. Det hävdades att barnen i större grupper fick för lite utrymme för språkutveckling samtidigt som de tysta barnen inte fick någon möjlighet att göra sin röst hörd och bli bekräftade.

Vidare menade Barnstugeutredningen att det fanns en risk för talhämmande när man samtalar i stora grupper. De föreslog att arbetssättet ska bygga på individualisering och mer anpassad dialog mellan den vuxna och det enskilda barnet. Det poängterades även att dialogen mellan barnet och pedagogen har stor betydelse för barnets utveckling till att bli en självständig människa som kan påverka och förändra sin vardagssituation.

Istället för samtal i stora grupper föreslog Barnstugeutredningen musik, sång och rörelselekar som gemensamhetsupplevelse. Allmänna talövningar som är mer avslappande och inte kräver

stillasittandet och att vänta på sin tur kan man introducera under måltider.

(12)

12

Samvaro i grupp kan lätt tendera att bli en organisation i flock, alla gör samma sak samtidigt även då en individualisering eller uppdelning i mindre grupper är att föredra. Det fodras målmedveten ansträngning från personalens sida att undvika dessa tendenser och istället individualisera inom gruppens ram (SOU:1972).

År 1987 kom det pedagogiska programmet för förskolan ut. Inom ramen mål och uppgifter satte Socialstyrelsen tydligt upp principer för innehåll och arbetsätt för verksamheten. Socialstyrelsen poängterade att förskolan ska ge möjligheter till både barns och föräldrars inflytande och delaktighet i verksamheten, och på detta sätt förbereda barnet för samhället (Socialstyrelsen, 1987).

Förskolan har således utvecklats en hel del sedan den första förskolan grundades.

Sammantaget kan konstateras att utvecklingen gått från initiala tankar om kollektiv gemenskap och samhörighet i samlingen till en mer individualiserad syn på barns lärande. Fokus har kommit att riktas mot barns individuella utvecklingsmöjligheter i allt större utveckling, och samlingen förutsätts idag vara såväl ett forum för detta som för samvaro och gemenskap. Det finns sålunda inga krav på att demokratiarbete ska ske specifikt i samlingen, med då inflytande och delaktighet föreskrivs i läroplanens värdegrund förefaller samlingen i sin kollektiva form ge förutsättningar för detta. Utifrån den översikt som presenterats i kapitlet går jag vu vidare till att belysa samlingen i nutida forskning.

(13)

13

3. Tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt

Eftersom denna studie behandlar barns inflytande och delaktighet under samlingen på utvalda förskolor kommer jag att först definiera samlingen och sedan belysa de teoretiska begreppen barns inflytande och delaktighet. Detta görs utifrån tidigare forskning. Jag gör också en fördjupning i demokratibegreppet som teoretisk utgångspunkt för studien.

3.1 Samling – en definition

Rubinstein Reich har i sin avhandling definierat samling som en grupp barn och en eller fler vuxna samlade på bestämd plats, där de oftast sitter i en cirkel och har gemensamma aktiviteter. De olika aktiviteterna karakteriserar gemenskap och samhörighet enligt Rubinstein Reich (1996). Samling återkommer varje morgon och är en fast del av den dagliga rutinen i den svenska pedagogiska verksamheten där identitet, gemenskap och trygghet skapas. Samlingarnas längd varierar med en genomsnittlig tid på ungefär 20 minuter, och redskap som man använder på samlingen kan vara upprop, almanacka, natur, årstider, rytmik, sånglekar, rörelselekar och olika aktiviteter med geometriska övningar, vilket också Fröbel ansåg som viktigt.

Författaren beskriver aktiviteter där barnen är mer passiva och det är pedagogerna som dominerar. Barnen måste därför vara tysta och lyssna på när någon annan pratar, vänta på sin tur samt att de inte får avbryta pedagogen eller sin kompis när hon/han pratar. Även Ekström (2006) menar att samlingens samtal är starkt styrt av pedagoger då han framställer att dagliga samlingar är tydligt avgränsade av vuxna. Han menar vidare att samlingen idag är starkt inramad av ritualer i själva planeringen som pedagogerna har gjort för samlingen (Ekström 2006). Vidare anser Rubinstein Reich (1996) och Ekström (2006) att samling oftast är en aktivitet där vuxna är dominerande och barn är passiva.

Rubinstein Reich (1993) menar att det finns flera olika tankegångar om avsikten med samlingen, och många bedömer att samlingen skall vara ett sätt för barnen att lära sig något nytt, och på så vis utvecklar de sina kunskaper. Samlingen är en ypperlig möjlighet för barnen då de får vara verksamma inför de andra barnen samt vuxna och på det sättet får bekräftelse som kan främja jag- och identitetsutveckling.

(14)

14 Även Åberg & Lenz Taguchi (2005) beskriver samling som en gemensam aktivitet som är en naturlig del i förskolans vardagar. Vidare menar Åberg & Lenz Taguchi (2005) att samlingen är en rolig stund för både barn och pedagoger, och att det inte är någon som är dominerad eller passiv.

Flera forskare anser att genom samlingen stärks barns identitet och skapar grupptillhörighet. Samlingen är en lärandesituation där barnen klan tillskriva sig kunskaper och utveckla sin språkförmåga (Rubinstein Reich, 1996, Olofsson, 2010, Granberg, 1999, Johansson, 2003).

3.2 Samlingens innehåll, form och betydelse

Innehållet i samlingen kan varieras. Pedagogerna berättar för barnen om något som har hänt eller ska hända under dagen eller så förbereder pedagogerna barnen för ett bestämt ämne (Walch, 1987).

Samlingarna ser olika ut från förskola till förskola och från avdelning till avdelning. Många har samlingen som en rutin när alla barn kommer till förskolan. Då brukar de samlas för att se vem som är på förskolan och gör något som är roligt tillsammans. Andra samlas bara när det ska informeras om ett projekt eller något som har hänt för att föra en diskussion kring det. Syftet med samling är enligt Markström (2005) att barnen ska lära sig olika saker som kan vara en förberedelse inför skolstart.

Olofson (2010) menar att samlingarna är viktiga för barn. Barnen lär sig disciplin och att vänta på sin tur, olika begrepp och tränar också på att prata inför grupp samt lyssna på varandra. Olofson menar också att rutinerna under samlingen som till exempel upprop där alla barn är bekräftade, är viktiga för barnens trygghet.

Simeonsdotter Svensson (2009) har i en studie visat att man använder samlingen som en förberedelse inför ett kommande projekt. Barnen lär sig då reflektera över ett tema/projekt och samtliga träna att prata inför gruppen. Vidare menar Simeonsdotter Svensson (2009) att dagliga

(15)

15 samlingar är väldigt avgränsade och att samlingen är starkinramad av ritualer i själva planeringen. Barnen har inte möjlighet att påverka innehållet.

Tidpunkten under samlingarna kan variera då man inte behöver ha en bestämd tid varje dag för att samlas ihop och ha något gemensamt. Man kan samlas till exempel på morgonen för att se vilka barn som har kommit till förskolan eller inför maten och informera om vad man ska äta till lunch, läsa en bok efter maten för att vila lite inför leken eller ha en stor samling med rytmik, dans eller tema (Olofsson, 2010).

Granberg (1999) påstår att det borde finnas en stor samling under dagen där pedagogerna kan ha ett pedagogiskt syfte med samlingen som till exempel rim och ramsor. Makström (2005) menar att under dagen ingår pedagogiska sysselsättningar där barn är indelade i olika aktivitetsgrupper där de tränar att vara i grupp, följa instruktionen och öva på färdigheter.

Även Olofsson (2010) anser att samlingen positivt förstärker både barns själv - och grupptillhörighetskänsla. Vidare menar hon att om barn får vara med i samlingen får de en möjlighet till att tillskriva sig olika ämneskunskaper. Granberg (1999) menar att samlingen är en kort del utav förskolans vardag, men den är en viktig del i verksamheten då det stärker grupptillhörigheten som skapas mellan barnen. Barnen lär sig att lyssna på andra, prata inför andra och på så sätt också att vänta på sin tur (Granberg, 1999).

3.3 Barns inflytande och delaktighet

Barns inflytande och delaktighet innebär enligt Läroplanen (Lpfö 98, rev.2010) att barnen ska ta ansvar för att utrycka sina åsikter, ha möjlighet att påverka sin situation samt att de har rättigheter och skyldigheter. Läroplanen belyser:

I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformning av miljön och planeringen av verksamheten (Lpfö 98, rev.2010: 12 ).

(16)

16 Arnér och Tallegren (2006) anser att det finns skillnad mellan delaktighet och inflytande. Författarna beskriver inflytande som att barnen har en reell möjlighet att påverka sin situation medan delaktighet är att barnen får delta i något som redan är bestämt utan att kunna påverka innehållet. De anser vidare att barnen har rätt till inflytande och delaktighet i både skola och förskola, men begreppens värde måste diskuteras för att bli klarlagda för både barn och vuxna. Författarna menar att genom att diskutera barns perspektiv och barnperspektivet ökar möjligheten för mer förståelse för att barnens inflytande och delaktighet upprätthålls i verksamheten. De menar vidare att pedagogerna måste utgå från barns egna erfarenheter, barns intressen och idéer och på detta sätt bjuda in barnen till inflytande och delaktighet i verksamhetens innehåll.

Åberg och Lenz Taguchi (2005) hävdar att delaktighet och inflytande måste diskuteras och konkretiseras genom reflektion och diskussion för att det ska bli mer synligt i praktiken. Med det menas att lärarna måste arbeta efter demokratiska arbetssätt för att få barnen att förstå vad dessa begrepp innebär; att pedagoger respekterar barnens tankar och lyssnar till och ger barnen möjlighet att lyssna på varandra.

Olofsson (2010) påpekar att man talar om barns inflytande, delaktighet och lika värde genom att lärarna utgår från barns intresse och erfarenheter istället för barnens brister. Hon menar att barn idag är vana att bli hörda och få möjlighet att påverka sin vardag, men hon ifrågasätter barns inflytande under samlingen där hon tycker detta är mer begränsat.

Barnen har mer inflytande under den fria leken där de kan bestämma mer än under samlingen, menar Olofsson (2010). Samlingarna är mer förutbestämda och barnen får inte möjlighet att påverka mycket. Enligt henne bör barnen ha mer inflytande för att kunna påverka sin vardag inom verksamheten.

Under samlingen finns möjligheter att utveckla normer och värderingar genom att pedagogerna tar upp kamratskap och hur ska vi förhålla oss till varandra.

Olofsson (2010) menar att samlingen inte behöver vara planerad utan att oplanerad samling ger mer utrymme för barns inflytande redan från början. Olofsson beskriver att det finns barn som tar mindre plats i gruppen och att det finns barn som är mer dominerande. Därför är det viktigt att

(17)

17 alla får chans att våga berätta och visa sina intressen för gruppen. Barns idéer, tankar och funderingar kommer fram i ett öppet klimat och det är viktigt som pedagog att vara lyhörd, att ta till vara barns intresse och funderingar. Att man utgår ifrån detta och håller kvar intresset under samlingen genom att ställa vägande frågor och få barn att våga berätta och prata inför gruppen, ge utmaningar och väcka deras nyfikenhet (Olofsson 2010).

I Emilsons forskning (2008) visar det sig att barns inflytande och delaktighet under samlingen är mer begränsade. Hon beskriver två olika sidor av barns inflytande och delaktighet under samlingen. I den första studien syns att barnen har större möjlighet till inflytande när pedagogerna närmar sig till barnens perspektiv genom att visa nyfikenhet, använda lekfull röst, vara emotionella samt ge barnen respons. Barnen blev då mer delaktiga och fick större möjlighet till inflytande. Vid de andra tillfällena visade det sig att pedagogerna styrde kommunikationen under samlingen och på detta sätt begränsade barnens inflytande och delaktighet samt att barnen fick göra sina egna val genom att välja mellan redan bestämda förslag.

De flesta författarna anser att pedagogerna kan göra så att barnen är mer delaktiga i samlingen; det krävs dock av dem att de har förmåga att ta barns perspektiv (se Arnér & Tallegren 2006,Åberg & Lenz Taguchi 2005, Olofsson 2010, Emilson 2008).

3.4 Demokratibegreppet som teoretisk utgångspunkt

I detta avsnitt presenteras två inflytelserika teoretiker som kan associeras med demokrati, John Dewey och Lev Vygotskij. Jag gör ingen definition av själva demokratibegreppet, utan fokus riktas mot begreppets operationalisering i demokratiarbete i pedagogisk verksamhet. Avsnittet konkretiserar också demokratibegreppet med hjälp av andra källor.

Både Dewey och Vygotskij förespråkar individens deltagande i samhället som grund för utveckling. Utveckling sker genom kommunikation och i samspel med andra, vilket i sin tur är förutsättning för att utveckla demokratin.

(18)

18 John Dewey (1859-1952) var en amerikansk filosof men även känd som demokratins och progressivismens huvudteoretiker, framförallt för sin barncentrerade pedagogik. (Hartman, Roth & Rönnström 2003).

Deweys intresse för barn var stort och han menade att ”De som är små har en mäktig förmåga som de vuxna förlorat” (Hartman, Roth & Rönnström 2003:27).

Människor med olika intressen och erfarenheter ska fungera gemensamt där ”Deweys ideal grundar sig på allas samverkan med alla” (Hartman, Roth & Rönnström 2003:72). Kunskapen handlar om att lära sig behandla och reda ut angelägna och möjliga svårigheter som inte enbart består av att lära sig något som en förberedelse för framtiden. Han menar även att vi lär av oss av andra människor och för att barn ska ta del av detta måste de vara en del av samhället och kulturen, därför måste personalen göra det bästa för att barnen ska bli medvetna om sina egna erfarenheter och upplevelser.

Dewey menade att skolan är ett medel för kommunikation där man formar attityderna hos unga barn. Vidare poängterade han att:

Det är inte bara så att samhället fortlever genom kommunikationen - utan man kan mycket väl säga att det existerar i överföring och i kommunikationen (Dewey refererad i Sjödén 1997:38).

Vidare menade Dewey att vi lever i samhället genom kommunikation, när vi delar med oss våra erfarenheter samt får erfarenhet genom kommunikation med andra. Kommunikation är något som vi har gemensamt, och med detta gemensamma kan vi bilda ett samhälle.

En av de grundläggande förutsättningarna för demokrati är således kommunikation vilket belyses i nedanstående citat av Olofsson:

Barnen ska ha möjlighet att komma till tals med både tankar och synpunkter vid en samling. Att tala inför en grupp kan vara en härligt bekräftande upplevelse för ett barn. Därför handlar det inte om att sänka de starka barnen utan att höja de svaga. Att lägga till, inte dra ifrån(Olofson 2010). Olofsson (2010) menar att pedagogerna måste visa respekt för barns tankar, lyssna på barn och ställa vägledande frågor och på detta sätt skapa bra kommunikation mellan barn och vuxna vilket är oerhört viktigt för barns utveckling inom demokrati. Detta kan kopplas tillbaka till Dewey.

(19)

19

Det handlar inte om att bestämma vilket ofta är barns uppfattning av begreppet demokrati, utan att gemensamt med hjälp av kommunikation tillsammans komma på en lösning som visar att vi är alla lika värda och har alla rätt att bli hörda och sedda.

Även Johannesen och Sandvik (2010) har samma tankar som Dewey när de förklarar demokrati; Barn har rätt att bli hörda på samma sätt som andra, alla är del av en gemenskap och man måste visa respekt för alla oavsett åsikter och inställningar.

För att operationalisera demokratibegreppet tydligare i relation till studiens syfte återvänder jag nu till Åberg och Lenz Taguchi (2005) som anser att demokrati är ett begrepp som behöver diskuteras och synliggöras i praktiken. Detta kan man göra genom att bjuda in barnen till många tillfällen i vardagen då de får möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter, samtidigt som de också tar tillvara andras synpunkter. Åberg och Lenz Taguchi (2005) menar även att demokrati inte är någonting man kan lära barnen, demokrati är något man lever och bygger tillsammans i en ständigt pågående process. Att skapa en förskola som bygger på demokrati och delaktighet innebär inte att alla får göra precis som de själv vill, utan att respektera allas olika åsikter och ge utrymme för att tänka fritt vilket kan ge barnen möjlighet att påverka sin vardag (Åberg och Lenz Taguchi 2005).

Lev Semenovich Vygotskij (1896-1934), rysk psykolog, är känd för den kulturhistoriska teorin. Vygotskij menade också som Dewey att ” barnen behöver vara delaktiga i kulturen och aktiviteterna i sin omgivning, och vuxna måste delta med barn” ( Vygotslij refererad i Smidt 2010:40). Det är även viktigt att pedagoger har känndedom om barnets individuella historia, bakgrund och kultur. Det är viktigt att pedagogerna har en dialog med barnen enligt Vygotskij. Möjligheterna för barnen att lära sig på ett lustfyllt sätt skall också finnas. Barn lär sig då de känner sig delaktiga i de aktiviteter som sker.

Sammantaget visar den forskning och de teoretiska perspektiv (Dewey och Vygotskij) som presenterats i kapitlet att barns inflytande, delaktighet och kommunikation är en viktig del av förskolans demokratiska uppdrag och barns helhetsutveckling.

(20)

20 Då Deweys och Vygotskijs tankar kring barn, lärande och utveckling anses spegla en demokratisk pedagogik, ligger dessa till grund för analysen av studiens resultat.

Som en konkretiserad förlängning av kapitlets teoretiska perspektiv vill jag avslutningsvis koppla till styrdokumenten som framhåller vikten av ett demokratiperspektiv i förskolans vardagspraktik.

Skolverket (2009) förmedlar att förskolans uppgift är att utveckla en demokratisk befogenhet hos barn. Man arbetar med att både barn och vuxna lyssnar på varandra där man strävar efter att kunna komma fram till ett gemensamt svar, där alla barnen får säga som de tycker och känner. Detta stärker även relationerna i gruppen samtidigt som man förstärker förståelsen då man tar del av både sina och andras tankar. På detta sätt förmedlas kunskap sinsemellan istället för att det endast skall vara pedagoger som förmedlar kunskaper.

För att lyckas skapa förutsättningar för demokratiska samtal, där barn och unga känner sig respekterade och tagna på allvar, förutsätts också ett stärkt barn- och ungdomsperspektiv där barns och ungdomars egna frågor, kunskaper och erfarenheter tas tillvara (Skolverket 2000:30).

I läroplanen för förskolan betonas även vikten av demokrati och där står det att:

I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformning av miljön och planeringen av verksamheten (Lpfö 98, rev.2010: 12 ).

(21)

21

4. Metod

I detta kapitel presenterar jag mitt metodval, urval, genomförande av studien, bearbetning av data samt forskningsetiska överväganden

4.1 Metodval - En kvalitativ metod

I denna studie använder jag mig av kvalitativ forskningsmetod som här består av intervjuer. Jag intervjuar pedagoger med i förväg bestämda frågor som täcker in studiens syfte och frågeställningar (se bilaga 1). Lökken & Söbstad (1995) anser att en kvalitativ metod är inriktad på egenskaper hos det man undersöker, vilket betyder att en kvalitativ studie är helhetsinriktad när det handlar om hur man ska gå till väga för att undersöka den händelse man intresserar sig för.

Johansson och Svedner (2001) menar att kvalitativ intervju och kvalitativa observationer är viktigt att känna till eftersom dessa är den primära metoden få att fä fram det man vanligen söker vid examensarbete inom lärarutbildningen. Vidare menar Johansson och Svedner att kvalitativa intervjuer tillsammans med kvalitativa observationer ger den information som gör det möjligt att förstå barns attityder, förkunskaper, värderingar och intressen, respektive lärarens syn på undervisning, förhållningsätt, målsättningar och planering (Johansson & Svedner, 2001).

Jag anser att denna metod är lämplig för studien eftersom den kvalitativa metoden ger en djupare förståelse av det ämne jag valt. Även Backman (1998) anser att syfte med kvalitativ forskning utgår från ett litet urval personer där man uppmärksammar detaljer och skapar djupare förståelse av det som studeras.

Intervjuer

Jag har valt att använda en strukturerad intervju med färdiga och direkta frågor som ställs till alla informanter i samma ordningsföljd. Tanken var även att observera samlingstillfällen och sammanställa det inspelade materialet av barngruppen. Genom observationer av insamlat material tänkte jag att jag skulle få djupare förståelse för barnens inflytande och delaktighet i samlingen, vilket skulle komplettera de svar intervjuerna gav. Då observationerna visade sig tillföra för lite material har de i efterhand uteslutits.

(22)

22 Undersökningen baseras således enbart på intervjuer med pedagoger i två olika förskolor. Enligt Dalen (2008) får man genom den kvalitativa intervjun en bredare förståelse för hur pedagoger anpassar sig till vardagssituationer utifrån deras upplevelser.

Jag anser att det är viktigt att ha samma frågor till alla pedagoger, så att man tydligt kan se likheter och skillnader. Larsen (2009) menar att en strukturerad intervju underlättar bearbetning av dataanalysen eftersom informanterna svarar på samma frågor vilket gör det lättare att jämföra deras svar. En nackdel med kvalitativ intervju är att informanterna kan påverkas av forskaren där de besvarar frågor på ett oärligt sätt eller ger en falsk bild av verksamheten. Dock har jag försökt minska den risken genom att försöka skapa ett avslappnat samtalsklimat i syfte att få informanternas förtroende och därmed förhoppningsvis uppriktiga svar.

4.2 Urval

Den empiriska undersökningen består av intervjuer med fyra förskollärare i två olika förskolor. Två förskolor har valts i syfte att ta reda på om det finns skillnader mellan samlingarnas innehåll, hur pedagogerna organiserar samlingens innehåll och på vilket sätt pedagogerna arbetar konkret med barns inflytande och delaktighet. De två förskolorna ligger i en mindre stad i södra Sverige. Orsaken till valet av dessa förskolor var att jag ville intervjua förskollärare med olika erfarenheter. Jag hade inte någon relation till dessa förskolor eller pedagoger eftersom relationerna skulle kunna påverka min undersökning. Förskolorna har benämnts Maskrosen och Kastanjen.

Maskrosen

Maskrosen är den äldsta förskolan som byggdes år 1972. Förskolan är inte inspirerad av någon specifik pedagogik utan arbetar med fokus på att barnen får kunskap på ett lekfullt och spännande sätt. Maskrosens förskola består av fem avdelningar, två 1-3 årsavdelningar och tre 3-5-årsavdelningar. Pedagogerna arbetar för att barnen ska ha möjlighet att välja aktiviteter i fria och planerade former, utifrån ålder och mognad.

Förskollärare Therese har gått ut sin utbildning 1988. Sedan dess arbetar hon på denna förskola. Först arbetade hon på småbarnsavdelning och nu arbetar hon med barn 3-5 år.

(23)

23

Förskollärare Gunilla har gått ut sin utbildning 2010 och sedan dess arbetar hon på denna förskola med barn 3-5 år.

Kastanjen

Förskolan är Reggio Emilia – inspirerad vilket innebär att pedagogerna fokuserar på lyssnande, dokumentation och reflektion liksom att se på olikhet som ett viktigt värde. Reggio Emilia -pedagogik startades av Loris Malaguzzi i Italien för ungefär femtio år sedan och baseras på att utveckla barnens alla uttrycksmöjligheter. I Reggio Emilia - pedagogiken används lekmateriel som oftast inte är färdiga vilket ger möjlighet för barn att använda sig av material som öppnar möjligheten att vrida och vända på deras fantasi. I Reggio Emilia - pedagogik är det viktigt att pedagogerna ser sig själv som medforskande i livets alla delar som är nya för barnet ( Colliander, Stråhle & Wehner- Godée, 2010).

Olofsson (2010) menar att Reggio Emilias pedagogik innebär att:

Man talar om det forskande barnet där barn och pedagoger upptäcker och utforskar tillsammans, och där pedagogens roll är att lyssna in och ställa de rätta frågorna istället för att ge de rätta svaren (Olofsson 2010:44).

Pedagogen bör helst inte ge färdiga svar på frågor, utan istället ställa frågor som ett stöd till att barnet funderar på hur man kan få fram och förstå det som det funderar på. I Reggio Emilia - pedagogik använder man sig mycket av skapande, observation och dokumentation som har stor betydelse i verksamheten. Inom denna pedagogik ses barnet som rikt, kompetent och nyfiket. Sammanfattningsvis konstaterar jag att Reggio Emilia - pedagogiken består av utforskande och delaktighet.

Förskolan består av en avdelning för yngre barn (ca 1-3 år) och en avdelning för äldre barn (ca 3-5 år)och är belägen mellan 3-våningshus och åkermark.

Förskollärare Eva har gått ut sin utbildning 1989. Först arbetade hon inom förskola, sedan på fritidshem och har nu arbetat 10 år på denna förskola med barn 4-5 år.

(24)

24

Förskollärare Anna har gått ut sin utbildning 1980. Anna har arbetat på olika förskolor och just på denna förskola har hon arbetat i 13 år med barn 1-3 år. Hon är även specialpedagog.

4.3 Genomförande

Jag började först med att ta kontakt med Kastanjens förskola genom att jag letade upp deras telefon via internet. Först och främst presenterade jag mig och berättade att jag skulle skriva ett examensarbete som handlar om barns inflytande och delaktighet i samlingen. De visade snabbt intresse och vi bestämde att jag skulle komma på besök, och så blev det även med Maskrosen. Innan intervjuerna startade fick pedagogerna information om samtycke, diktafon och att allt inspelat material skulle bli förstört när undersökningen var klar. Jag valde att använda en diktafon för att underlätta för mig och för att inte missa något pedagogerna sa.

Jag valde att göra enskilda intervjuer med pedagoger eftersom Trost (2010) påpekar:

Intervju i grupp kan bli en grupprocess som leder till synpunkter och beteenden som egentligen inte de enskilda medlemmarna eller deltagarna sympatiserar med och de kan påverka varandra. Intervjuar man dock enskilda personer kan man få nyanserade svar (Trost 2010:68).

Informanterna fick svara på åtta frågor (se bilaga 1). De fick själva välja var de ville bli intervjuade. Det visade sig att alla informanter tyckte att vi skulle vara på en tyst och lugn plats/rum för att vi inte skulle bli störda av barnen eller andra pedagoger. Alla valde ett rum som de kallar konferensrum och då fick jag veta att detta rum använder pedagogerna för olika möten som till exempel utvecklingssamtal med föräldrar eller specialpedagogerna. Jag spelade in intervjun med diktafon och på så sätt kunde jag fokusera på frågorna och svaren. Under tiden jag intervjuade pedagogerna valde jag även att föra anteckningar över pedagogernas blickar och gester eftersom diktafonen inte fångade deras blickar och ansiktsuttryck. Rubinstein Reich (1996) påpekar att ”en ljudbandspelare fångar inte alls den ickeverbala kommunikationen” (Rubinstein Reich 1996).

Intervjuarna pågick mellan 20 till 30 minuter. Först började jag att prata allmänt om mitt syfte med studien samt syfte med intervju, vilka skyldigheter jag har som forskare och varför jag skulle spela in deras svar. Jag berättade också hur jag skulle behandla deras svar samt vad jag

(25)

25 kommer att göra med deras svar när jag är klar med examensarbetet. Sedan borjade jag med generella frågor för att pedagogerna skulle känna sig trygga och avslappnade eftersom jag kände att vissa pedagoger var nervösa inför intervjun och darrade på rösten. Efter all informationen och första frågan kände jag att de var avslappnade och jag kunde få svar på mina frågor.

4.4 Analysprocess

Vid analyserandet av intervjuerna lyssnade jag igenom dem väldigt noga vid flera tillfällen, samtidigt som jag försökte hitta skillnader, likheter eller ett speciellt mönster i de olika svaren jag fick. Jag jämförde detta med mina personliga anteckningar och filmsekvenser och försökte koppla det till mina frågeställningar. Så småningom framträdde ett mönster där jag kunde iaktta en del skillnader. I resultatkapitlet presenteras materialet under rubriker som motsvarar studiens frågeställningar.

4.5 Forskningsetik

Innan studien påbörjades var jag som forskare tvungen att utgå från fyra huvudkrav i Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska överväganden som ska användas vid en studie; informationskravet, samtyckekravet konfidentialitetskravet, och nyttjandekravet.

Informationskravet – Forskaren ska informera de berörda personerna om forskningsuppgiftens

syfte (Vetenskapsrådet 2002).

Samtyckeskravet – Som forskare var jag tvungen att få deltagarnas samtycke att medverka i

undersökningen men även få tillstånd från föräldrar/vårdnadshavare för att filma och observera deras barn under ett par tillfällen. Jag skrev brev till både pedagoger och till föräldrarna där det stod tydligt om min studie

(26)

26

Konfidentialitetskravet - Allt material som jag samlat in är sekretessbelagt. Jag har inte avslöjat

deltagarnas identitet eller var förskolorna befinner sig. Fingerade namn på både förskola och barn har använts i arbetet.

Nyttjandekravet - Innebär att alla insamlade uppgifter om enskilda personer endast får användas

för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2002).

Denna studie kommer inte att användas utanför högskolans ramar.

(27)

27

5. Resultat och analys

I detta kapitel redovisar jag mitt empiriska material som kopplas ihop med tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt. Analysen utgår från mina tre frågeställningar.

5.1 Vad

har pedagogerna på de respektive förskolorna för syfte

med samlingen?

Syftet med samlingen på de utvalda förskolorna är väldigt lika. Alla pedagogerna som har blivit intervjuade anser att samlingen skapar en gruppkänsla, en gemenskap i barngruppen. De menar också att barnen tränar respekt för varandra genom att vänta på sin tur och låta en kompis prata färdigt. De lär sig lyssna, bli lyssnad till, blir bekräftade, och känna empati. Att förbereda barn inför ett tema eller projekt som ska ske under lång period är ett annat syfte. Lite förberedelse och att träna samarbete inför skolan tillhör också syftet.

Anna som arbetar med de yngre barnen på Kastanjen säger:

Syftet det är att man ska försöka uppleva gemenskap att man ska lära känna varandra: du heter Kalle och du sitter på en gul cirkel och du heter Sina och du sitter på en blå kvadrat – känna igen varandra. Visa respekt för varandra genom att vänta på sin tur och lyssna på varandra (Anna)

Eva som arbetar på Kastanjen beskriver samlingens syfte så här:

Ett av mina syften är att barn kan reflektera tillsammans om projekt eller tema som vi jobbar med. Berätta för varandra det som vi har gjort, hur de har tänkt kring det. Sen kan man ha en trevlig stund tillsammans en sång samling där vi sjunger sånger och känner glädje. Språksamlingar där vi läser för barn och barn utvecklar sitt språk och språkförståelse. Vi har också samlingar som är inspirerade av matematik med olika utmaningar (Eva).

De flesta pedagogerna uppfattar samlingen som ett väldigt positivt, meningsfullt o lärorikt moment. Detta påpekar även Rubenstein Reich (1993). Samlingen skapar en gruppkänsla och

(28)

28 gemenskap samtidigt som barnen lär sig lyssna, och får prata när kompisarna lyssnar. De lär sig även respektera varandra och visa empati för varandra.

Rubinstein Reich refererar till pedagogiska programmet (1987) som redan då poängterar att förskolans samlingar skulle utveckla gruppkänsla. Att se alla i gruppen var väsentligt. Barn och vuxna skulle ägna sig åt något tillsammans, en lek, en sång, en dans eller lyssna på någon kort berättelse (Rubinstein Reich 1996). Vidare menar Rubinstein Reich (1993) att det finns flera olika tankegångar om avsikten med samlingen, och många bedömer att samlingen skall vara ett sätt för barnen att lära sig något nytt, och på så vis utvecklar de sina kunskaper.

Enligt informanterna lär sig barnen även att reflektera tillsammans kring pågående tema eller projekt. Eftersom det är viktigt med glädje för oss alla, men framförallt för barnen är det bra att variera och ibland ha en sångsamling då barnen sjunger och lär sig sångerna. Samlingar som är lärorika är också väldigt viktiga. Man kanske läser en bok för barnen eller har matematikinspirerade samlingar. Pedagogerna i studien har olika sätt att lära barnen på, men många vill förbereda barnen inför kommande skolgång på ett roligt och lekfullt sätt. Detta kan kopplas till Simeonsdotter Svensson (2009) där en studie har visat att man använder samlingen som en förberedelse inför ett kommande projekt. Barnen lär sig då reflektera över ett tema/projekt och samtliga träna att prata inför gruppen.

Informativa samtal om vad som ska komma att ske under dagen är en viktig del av samlingen menar Rubinstein Reich (1996). Det är även ett sätt att öva koncentrationsförmågan.. Man tar ofta upp veckodagar, datum, väder osv, samtidigt som det skapar grupptrygghet menar Granberg (1999)

Gunilla som jobbar med äldre barn på Maskrosen berättar:

Syftet med samlingen är att ge information om vad det ska hända under dagen, till exempel vårt syfte med samlingen idag var att förbereda barnen och bäretta om vårt sommarminne att vi ska börja med det tema snart. (Gunilla)

Granberg menar att det i samlingen är viktigt att skapa grupptillhörighet. Barnen ska lära sig att våga prata inför en grupp samt att lyssna på andra och visa respekt för varandra, få bekräftelse

(29)

29 som främjar barnens jag- och identitetsutveckling (Granberg 1999). Även dagens läroplan för förskolan tar upp:

Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själv som lärande och skapande individer (Lpfö 98 reviderad 2010:7).

5.2 Hur organiseras samlingen på de respektive förskolorna?

På de utvalda förskolorna ser samlingens organisation olika ut. På förskolan Kastanjen planerar pedagoger samlingar utifrån barns intresse. De lyssnar på barnen och bejakar vad de är intresserade av, och planerar sedan och organiserar samlingens innehåll efter detta.

Barnen får vara delaktiga och bestämma samlingens form och innehåll. Oftast hjälper man barnen komma på vad de vill göra under samlingen så att det blir en bra kombination av både lek och lärande. Önskade händelser planeras även in för nästa samlingstillfälle.

En avdelning på Maskrosen tycker dock att det räcker med samling en gång i veckan, med anledningen att barnen är på förskolan för att leka med sina kompisar och ha kul, därför undviker man att avbryta leken för samling. Den tredje typen av organisation när det gäller samling också på Maskrosen är den traditionella samlingen som hålls varje dag. Varje barn har sin speciella plats där man utgår ifrån rutiner. Det är viktigt att man börjar med närvarokontroll, almanacka och samtal kring ett intresseområde, detta för att barnen ska få lika mycket uppmärksamhet.

Samtalen kan se olika ut, beroende på vad som är aktuellt, det kan vara allt från tema, till vad barnen har gjort under helgen t.ex. Här kan de även sitta och äta frukt, och kanske samtala om vilken frukt det är, färgen på frukten osv. På Kastanjen kan det gå till såhär:

När de kommer fram till mig till exempel på måndag och säger ”kan du inte berätta eller läsa den saga” då försöker jag komma ihåg det och vid nästa tillfälle gör jag det eftersom de har ju önskat sig en gång i tiden (Eva).

(30)

30

I samlings rum har vi cirkel med olika färg och olika form till exempel kvadrat, cirkel, triangel med barns namn skriven på det. På småbarns avdelning brukar vi fråga barn vad de vill göra under samlingen där vi först brukar samla oss och äta lite frukt tillsamman. Om barn inte kan komma på något förslag då hjälper vi de genom att ge de förslag till exempel vill de dansa eller sjunga, leka någon lek, läsa bok och på detta sätt planerar vi och organiserar vi samlingens innehåll till nästa tillfälle då är det barnen som har önskat sig (Anna).

Åberg & Lenz Taguci (2005) menar som Eva och Anna på Kastanjen att det är viktigt att pedagogerna är lyhörda, engagerade samt lyssnar och bejakar barns tankar och funderingar. Då blir barnen mer engagerade och lär sig på ett lustfyllt sätt. Även Olofsson (2010) menar att samlingen ska vara en utmaning för barn och väcka deras nyfikenhet, att barnen ska lära sig på ett lekfullt sätt.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö98 reviderad 2010) står det:

Lärandet ska basera såväl samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen skall ses som en aktiv och viktig del i utveckling och lärande. Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själv som lärande och skapande individer. (Lpfö98 reviderad 2010:7)

Jag menar att pedagogerna på Kastanjen närmar sig detta då de försöker locka barnen att vara delaktiga och få vara med och välja innehåll.

På förskolan Maskrosen har de äldre barnen har inte samling så ofta. Gunilla berättar att de har samlingen en gång i veckan för de tycker att skolan inte ska vara i förskolan och barnen är här för att de ska ha kul och leka med sina kompisar. Att avbryta barnens lek och ha en samling tycker de inte är givande för barn. De jobbar mest med barns delaktighet i ett generellt perspektiv och det styr stor del av deras verksamhet.

På den andra avdelningen på Maskrosens förskola jobbar de med den traditionella samlingen varje dag. Barnen sitter på förutbestämda platser där de har sin första bokstav i namnet. De börjar med närvarokontroll, almanacka och samtal kring barns intresse.

När vi går genom närvarokontroll ibland vill vi att barnen ska svara bara med sitt namn ibland vill vi att de säger sitt efternamn, ibland telefonnummer om de kan- annars hjälper vi de med det eller

(31)

31

säga sin adress. Det är viktigt att barnen ska lära sig vad de heter i efternamn och vilken adress och telefonnummer de har (Therese).

Om man har en samling kan man förklara för barnen hur dagen kan komma se ut, vad som händer, och det beror också lite på vad man har för barn, för vissa barn är det väldigt viktigt att förbereda, har man sådant barn så förklarar man i förväg (Gunilla).

Therese nämner att samlingen ger gruppkänsla och att barnen blir sedda, hörda och bekräftade under närvarokontroll. Hon menar att även de barn som är frånvarande blir bekräftade.

På båda förskolorna tycker pedagogerna att det är oerhört viktigt att bekräfta barnen för att skapa trygghet i gruppen och för att de behöver rutiner under dagen. Detta bekräftar även Rubinstein Reich (1993) och Simeonsdotter Svensson (2009) och menar att samlingen är ett tillfälle för barnen att känna sig trygga och bekräftade. Vidare menar Rubinstein Reich att informativa samtal om hur dagen ska se ut är ett vanliginslag i samlingen.

Det visar sig att pedagogerna utgår från barns intresse när de planerar innehållet, medan själva samlingen i praktiken är väldigt styrd och inramad. Ekström (2007) och Simeonsdotter Svensson (2009) menar att dagliga samlingar är väldigt avgränsade och att samlingen är stark inramad av ritualer i själva planeringen. Barnen har inte möjlighet att påverka innehållet, vilket jag också kan iaktta i mitt resultat.

Sammanfattningsvis kan konstateras att trygghet och gruppkänsla är den grund samlingen organiseras kring. Jag uppfattar ett större fokus på barns eget aktiva deltagande från pedagogerna på Kastanjen.

5.3 Hur sker det konkreta arbetet med barns inflytande och

delaktighet?

För att få barnen att känna inflytande och delaktighet kan man enligt informanterna jobba med detta när barnen är samlade, då de kan dela gemenskap. Samlingen är ett utmärkt exempel. Det är viktigt att barnen ska vara nyfikna och engagerade i det man gör. Detta stämmer med Deweys och Vygotskijs teorier att barnen måste få möjligheten att delta i olika aktiviteter runt omkring

(32)

32 sig. På detta sätt blir barnen mer nyfikna och engagerade när innehållet planeras efter deras egna erfarenheter och intressen.

Informanterna menar att det finns flera olika sätt att få barnen att vara delaktiga. Ett sätt är att utgå från barnens intressen, och vad de är intresserade av vid just det tillfället. Man kan även fråga barnen om de har några egna idéer eller förslag på samlingar, då känner de att de har inflytande och är delaktiga.

Emilsson(2008) och Arne(2009) förklarar att det är viktigt att pedagogerna tar vara på barns intresse och är med på att ändra sin planering om det skulle behövas, något informanterna bekräftar att de gör:

Jag utgår alltid från barns intresse, försöker lyssna på barn, vad de vill göra och vad de är intresserade av just detta tillfälle. Vissa barn är inte intresserade av samma saker vid samma tillfälle som personalen. När jag håller i en samling brukar jag fråga barnen i slutet av samlingen vad de vill göra vid nästa samlingstillfälle, jag tar hänsyn till barnens val och deras vilja. Detta får barnen att tänka fritt och delaktiga och då får de även ett visst inflytande. Ett exempel var när vi var ute på utflykt och några barn lekte med rockringarna, då sa ett barn något i stil med om vi trillar så trillar vi precis som domino. Nästa dag, under samlingen, tog jag fram en domino och barnen var jätteintresserade (Eva)

Det konkreta arbetet med barns inflytande och delaktighet sker således när gruppen samlas för att dela gemenskap. Då är det viktigt att väcka barnens nyfikenhet och lust för att vara engagerade. Rubenstein Reich (1996) menar att gruppsamtal stärker och utvecklar barnens känslor för gemenskap, samt att barnen för ut sina tankar på ett bättre sätt. Dessa samtal är särskilt viktiga för de barn som är blyga, vid dessa situationer får barnen lära sig att prata inför en grupp människor och få fram sin talan. På så vis kan barnen främjas att vara mer delaktiga ur en demokratisk synvinkel.

I en av samlingarna på småbarnsavdelningen pågick temat ”Snurrande”. Anna beskriver barns delaktighet och inflytande såhär:

Intresset har kommit från ett barn som satt och snurrade på ett lock av en burk. De andra barnen visade väldigt stortintresse för detta och satt långa stunder och snurrade på olika saker. Vi valde att bygga på barnens intresse för att de skulle få en utmaning och känna sig delaktiga, samtidigt som det var något de var intresserade av. På så sätt kan de få inflytande och hålla intresset vid liv på så

(33)

33

sätt utvecklades temat. Syftet med detta var att barnen skulle utforska olika former samt att barnen insåg vad det går och snurra på och inte (Anna, Kastanjens förskola yngre avdelning).

Även Åberg & Lenz Taguchi (2005) menar att samlingarna eller temat är mycket roligare om barnen får komma med sina förslag som innehåll. Vidare poängterar de, med utgångspunkt i sin forskning:

Barnen fick, för första gången på allvar möjlighet att efter egen förmåga börja ta ansvar för och vara delaktiga i

valet av innehåll i sina samlingar (Åberg & Lenz Taguchi 2005:37).

På Maskrosens förskola berättar Gunilla något liknande.

Nu har vi temat ”Sommarminnet”. Just vid detta tillfälle jobbar vi med barnens sommarminne. Innan sommaren fick barnen med sig en påse hem där de kunde plocka något glasspapper, biljett eller vad som helst från en speciell och minnesrik händelse. De fick senare berätta vad det var för upplevelse för alla andra kompisar under samlingen på så sätt fick barnen vara en del av delaktigheten (Gunilla)

Detta stämmer även överens med Emilsson(2008) och Arnér (2009) som påstår att pedagogerna ska utgå från barnens intresse och idéer samt utveckla samlingen utifrån barnens perspektiv. Även Arnér (2006), Dewey och Vygotskijs teori säger att om barnen ska få inflytande över sin dag på förskolan måste de vara delaktiga i verksamhetens innehåll och i de aktiviteter som sker runt omkring dem och på detta sätt lär sig barnen mycket mer.

5.4 Skillnader mellan Kastanjens och Maskrosens förskola

Några skillnader gällande arbetet med barns inflytande och delaktighet har framträtt mellan de två förskolorna. Reggio Emilia- inspirerade Kastanjen arbetar mer i grupp och strävar efter att barnen ska lära sig reflektera tillsammans och ha stor påverkan och inflytande i verksamheten. I Reggio Emilias pedagogik skall samling inledas med ett lekfullt tema så att barnen lever sig in i samtalet med hjälp av pedagogerna. Åberg & Lenz Taguchi (2005) säger att barnet är subjekt, inte det ämne man valt. Pedagogerna påbörjar temat men det är barnen som sedan vidare utvecklar det. Det viktiga är att det är barnet som fortsätter att förbli subjekt. Detta kan iakttas i Evas och Annas berättelser om samlingarna på Kastanjen.

(34)

34 Jonstoij & Tolgraven (2001) påpekar att Reggio Emilias pedagogik handlar om ett undersökande arbetssätt där många olika arbetssätt används och att utgångspunkten för lärande alltid skall vara barnen. Även det bekräftas av Kastanjens pedagoger.

Olofsson (2010) menar att det forskande barnet ska upptäcka och utforska tillsammans med pedagogerna. Det gäller då att pedagogerna ska vara lyhörda, lyssna in och ställa de rätta frågorna och tillsammans med barnet komma fram till lösningen istället för att ge de rätta svaren. Detta menar jag syns i pedagogernas utsagor om samlingen på Kastanjen.

En dialog skall skapas genom ett samarbete mellan pedagoger och barn i verksamhetens innehåll. Enligt Reggio Emilias pedagogik innebär att man talar om det kompetenta barnet där allas förmågor lyfts och möjligheten ges till tänkande och tyckande. Även om informanterna inte uttryckligen talat om det kompetenta barnet, pekar vissa uttalanden i någon mån i en sådan riktning.

På Maskrosen strävar man efter att barnen får kunskap på ett lekfullt och intressant sätt. Pedagogerna säger att de jobbar med barns inflytande och önskemål, men i min tolkning förefaller detta göras på ett mindre systematisksätt än på Kastanjen.

Att förskolorna uppvisar skillnader kan bero på att man i Reggio Emilia-pedagogik arbetar med att lära barnen att lära sig olika begrepp och reflektera kring dem. I den andra förskolan fokuserar man bara på att barnen ska ha roligt genom lärandet.

Förskolorna jobbar olika för att de har olika mål med barnens utveckling och kunskap. På Kastanjen är inte själva slutprodukten det viktigaste, utan vägen dit. På Maskrosen är det viktigare att barnen ska öva på färdigheter.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att informanterna anger syften med samlingen som stämmer överens med forskningen; samspel och gruppkänsla, gemenskap, att våga uttrycka sig och att utveckla sina sinnen är viktigt för barnen. Det visade sig att båda förskolorna väljer syfte utifrån gruppen men på olika sätt. I den Reggio Emilia – inspirerade förskolan inleds samlingen med ett lekfullt tema så att barnen lever sig in i samtalet med hjälp av pedagogerna. Den andra förskolan använder sig mer av vad barnen är intresserade av vid just detta tillfälle.

(35)

35 Båda förskolorna bjuder in barnen till delaktighet och inflytande fast på olika sätt och vid olika tillfällen. Hos Kastanjen är samlingar mer avslappnade med mycket kommunikation och demokratiskt arbetsätt där barnen har inflytande och delaktighet. På Maskrosen är samlingarna styrda av pedagoger och har sin rutin men ändå viss kommunikation och barnets val. Ett annat sätt för barns delaktighet kan vara att de får välja en sång under samlingen som de tycker om. I grupplekar är det inte bara de vuxna som leder leken, utan de barn som vill får gärna leda leken.

Sammanfattningsvis visar resultatet att pedagogerna på Kastanjens förskola talar mer om barns inflytande och aktiva deltagande än vad pedagogerna på Maskrosen gör. Min slutsats är därför att Reggio Emilia- inspirerad pedagogik främjar ett demokratiskt förhållningssätt gentemot barnen på ett tydligare sätt. Deweys tankar om kommunikation som grund för samspel och utveckling och Vygotskijs inriktning på samspel med omgivningen speglas till en del i informanternas svar. Dock är underlaget för knappt för att kunna dra några säkra slutsatser i ett längre perspektiv.

(36)

36

6. Slutdiskussion

I detta kapitel för jag en diskussion om resultatet. Därefter görs det en kritisk reflektion kring undersökningen. Kapitlet avslutas med förslag till vidare forskning.

6.1 Reflektion över resultatet

Jag har fått en klarare bild av hur pedagoger arbetar med barns inflytande och delaktighet under samlingen. Med hjälp av informanterna har jag besvarat mina tre frågeställningar. Dock medges att materialet är förhållandevis tunt och inte tillåter några som helst generaliseringar.

Jag har kommit fram till att syftet med samlingen är att skapa gruppkänsla, gemenskap och respekt i barngruppen. Detta syfte stämmer med vad forskningen om samlingar visar. Rubinstein Reich (1996), Olofsson (2010) och Granberg (1999) är överens när det gäller samlingens roll i förskolan. De menar att genom samlingen stärks barnens identitet och grupptillhörighet. Olofsson (2010) och Johansson (2003) menar att samling kan vara en lärandesituation där barnen kan tillägna sig olika lärandeobjekt och utveckla sin språkförmåga. Detta har dock inte kunnat visas med säkerhet i denna studie.

Det har visat sig att det är viktigt med en god organisation både för pedagoger och för barn. Precis som Olofson (2010) menar ska man ha ett syfte med samlingen och veta varför man gör det man gör och inte bara har det som en rutin. En samling som är intressant för barn når längre i att vara tillfälle för lärande än den så kallade traditionella samlingen som enbart inriktas på ett förbestämt innehåll. Till viss del har studien bekräftat att ett genomtänkt syfte som relateras till barnens egna intressen befrämjar ett mer genuint deltagande.

Under samlingarna finns det möjlighet att utveckla normer och värderingar genom att pedagogerna tar upp kamratskap och hur vi ska förhålla oss till varandra.

(37)

37 Kommunicera med baren är oerhört viktigt eftersom kommunikation är viktigt för demokrati. Att vara lyhörd och lyssna på barnen, låta dem tänka och komma med egna synpunkter, är viktigt för barns självförtroende och utveckling inom demokrati. Framför allt är det Kastanjens pedagoger som uttalar sig om barnens egna perspektiv. Detta kopplar jag till Dewey som menar att skolan är ett medel för kommunikation där man formar attityder hos barn.

Skillnaderna mellan de två förskolorna kan i någon mån ses som att Kastanjen arbetar med ett mer demokratiskt arbetsätt medan Maskrosen arbetar mer med konkreta kunskapsmål. Kastanjens förskola utgår från en bestämd pedagogik medan den andra inte har någon specifik pedagogik. Båda förskolorna arbetar enligt pedagogerna med det som är det bästa för barnen och håller sig till Läroplanen. Jag menar därför att en utgångspunkt i barnens intressen är enväsentligare premiss för demokratiarbete i samlingen än en inriktning på upprepande rutiner.

6.2 Kritisk granskring kring studien

I studien har jag besvarat mina frågeställningar även om jag är medveten om att resultatet blev tunnare än jag avsett. Jag är nöjd med genomförandet av min studie. Jag valde att intervjua olika pedagoger på olika förskolor för att se om det fanns skillnader i deras arbetsätt. Det skulle varit bra med fler intervjuer så att materialet hade utökats. Jag skulle även vilja observera för att få en djupare förståelse för hur pedagoger arbetar med barns inflytande och delaktighet. Tyvärr var det ont om tid och personalen hann inte filma och det var svårt att få medgivande ifrån barns föräldrar. Jag tror att om jag under en längre period fått följa förskolorna hade jag fått en bättre bild av samlingen, så även om jag hade observerat fler förskolor än dessa två.

6.3 Vidare forskning

I min undersökning var det främst kvinnor jag intervjuade, det hade varit intressant om man hade kunnat intervjua även manliga pedagoger för att se om det finns någon skillnad i tankar kring arbetssätt eller pedagogik.

References

Related documents

Utifrån andra kategorin och forskningsfrågan visar resultatet att förskollärare ger barn möjlighet till inflytande och delaktighet genom att vara närvarande pedagog, se till

Samtliga respondenter uttrycker att det måste finnas förutsättningar för att alla barn ska ha möjlighet till delaktighet och inflytande, och de är överens om att det finns

För att barnen ska kunna få inflytande i förskolan krävs det att pedagogen anstränger sig för att förstå vad barnen tycker och tänker och gör detta genom att de ser till

Preferentially aligned collagen was found on average to account for 45 ± 5% and 51 ± 9% of the total X-ray scatter intensity in the centre of the RHCIII and RHCIII-MPC

Många frågor och tankar från ett samtal har då visat sig vara något en person vill återkomma till, kanske för att berätta om en ny idé eller för att om- värdera ett

De ungdomar som det gått bra för och som vid uppföljningen var fria från cannabismissbruk, var de som vid inskrivningen haft ett mindre tungt missbruk och en

Man hade trott att det skulle bli motståndarna till medlemskap i EEC, som skulle bilda regering för att förhandla med Bryssel om ett handelsavtal.. Intresset

Optimeringsmodellen och informationssystemet skall tillsammans med schemaläggningsprinciperna skapa bättre förutsättningar för Securitas att sätta upp ett nytt optimalt schema som