LÄRARPROGRAMMET
Pedagogisk dokumentation som
arbetsverktyg inom Reggio Emilia
filosofin
Marie Söderström
Examensarbete 15 hp Vårterminen 2008
Handledare: Marianne Dahl Humanvetenskapliga Institutionen
HÖGSKOLAN I KALMAR
Humanvetenskapliga Institutionen
Arbetets art:
Examensarbete, 15 hp
Lärarprogrammet
Titel:
Pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg
inom Reggio Emilia filosofin
Författare: Marie
Söderström
Handledare: Marianne
Dahl
ABSTRACT
Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur pedagogisk dokumentation blir en del i barnets läroprocess ur pedagogens perspektiv samt vilka möjligheter och hinder som finns kring pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg. I studien används kvalitativa intervjuer och observationer som tekniker för att samla information. Det sker med hjälp av pedagoger och barngrupper på en förskola. Av resultatet framgår att samtliga pedagoger framhåller att pedagogisk dokumentation synliggör barnet och deras läroprocess samt gynnar pedagogens egen läroprocess. Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan pedagogen ge tillbaka dokumentationen till barnet och därigenom sker en utveckling. Tidsfaktorn är ett hinder som pedagogerna berör under intervjun vilket innebär för pedagogen att det är svårt att finna tid då dokumentationen ska bearbetas. Pedagogerna anser att det är stimulerande att arbeta med pedagogisk dokumentation då det ger både dem och barnen något. Det kan i sin tur leda till att pedagogers glädje och engagemang smittar av sig på barnen vilka får en positiv upplevelse under sin tid på förskolan.
INNEHÅLL
1 INTRODUKTION ... 3
2 BAKGRUND... 5
2.1 Reggio Emilia filosofin ...5
2.2 Pedagogisk dokumentation som verktyg...7
2.3 Tidigare studier/aktuell forskning ...8
2.4 Teoretiska utgångspunkter...10 2.5 Sammanfattning av bakgrund...11 3 PROBLEM ... 12 4 METOD ... 13 4.1 Forskningsstrategi ...13 4.2 Urval ...13
4.3 Intervju och observation som metod ...13
4.4 Genomförande av intervjuer och observationer med pedagoger ...14
4.5 Bearbetning och analys ...15
4.6 Etiska aspekter...15
4.7 Studiens tillförlitlighet / giltighet...16
5 RESULTAT... 18
5.1 Bearbetning av intervjuer...18
5.1.1 Syftet med pedagogisk dokumentation ...18
5.1.2 Pedagogisk dokumentation som ett verktyg för barns lärande...19
5.1.3 Svårigheter / hinder med pedagogisk dokumentation ...20
5.1.4 Hur barnen får tillbaka dokumentationen och barnens delaktighet i sin läroprocess ...21
5.2 Bearbetning av observationer ...22
5.2.1 Hur den pedagogiska dokumentationen återlämnas till barnet och barnens delaktighet i sin läroprocess ...23
5.3 Sammanfattning av resultat ...24
6 DISKUSSION ... 26
6.1 Syftet med pedagogisk dokumentation...26
6.2 Pedagogisk dokumentation som ett verktyg för barns lärande ...26
6.3 Svårigheter/hinder med pedagogisk dokumentation ...27
6.4 Hur barnen får tillbaka dokumentationen och barnens delaktighet i sin egen läroprocess ...27
6.5 Metoddiskussion ...28
6.6 Mina slutsatser...28
1
INTRODUKTION
.
Som blivande förskollärare har jag i min utbildning kommit i kontakt med dokumentationer av olika slag. Det är ett område som allt mer har betydelse i dagens förskoleverksamhet vilket Sparrman och Lindgren diskuterar i sin artikel Om att bli dokumenterad (2003). Personligen kom jag att fastna extra mycket för den pedagogiska dokumentationen som används inom Reggio Emilia- filosofin när det ingick i en kurs inom Lärarprogrammet som jag läste. Under min utbildning har jag även haft förmånen att få vara på en Reggio Emiliainspirerad förskola. Under min tid där väcktes några frågor angående hur pedagogisk dokumentation blir en del av barns läroprocess. Min utgångspunkt innebär att utgå från pedagogens perspektiv vilket betyder att det är dem som tillfrågas i min undersökning. I denna uppsats är det pedagogisk dokumentation inom en Reggio Emilia inspirerad förskola som har undersökts.
I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, 2001) står det att:
”Genom pedagogisk dokumentation kan verksamhet i förskolan synliggöras och bli ett viktigt underlag i diskussioner kring och bedömningen av verksamhetens kvalité och utvecklingsbehov.” (s.4)
Gunilla Dahlberg skriver i förordet till Christina Wehner- Godées bok Att fånga lärandet (2000) att pedagogisk dokumentation har blivit något av ett modebegrepp och menar att det är viktigt att reflektera över vad begreppet står för. För många förskolor är pedagogisk dokumentation de fotografier och teckningar som är uppsatta på väggen men den djupare reflektionen över avsikten och betydelsen saknas i detta. Wehner – Godée (2000) menar att en pedagogisk dokumentation är mer en metod och först när vi, genom att ställa frågor om reflektionen kring synen på barn, kunskap och lärande, kan vi kalla det en pedagogisk dokumentation.
I Skolverkets Nationella utvärdering av förskolan Förskola i brytningstid (2004) framgår det att dokumentationen har blivit vanligare på förskolor. Dokumentationens syfte är att synliggöra barnens lärande för barnen själva, dock får dokumentationen sällan karaktären av pedagogisk dokumentation.
Jag har valt att undersöka pedagogisk dokumentation för att jag tycker att det är viktigt att pedagoger reflekterar över varför man dokumenterar och vilka fördelar och nackdelar som det finns med detta arbetssätt. Det är skillnad mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation och det vill jag uppmärksamma så att man på förskolor reflekterar över vad just de använder sig av och för vems vinnig, barnet eller pedagogens läroprocess eller för båda?
I skolverkets allmänna råd Kvalité i förskolan (2005) står det:
”… ett sätt att öka medvetenheten om det egna arbetet är att i olika former dokumentera, synliggöra och reflektera över förskolans processer och på så sätt fånga i vilken situation barn lär, utvecklas och mår bra. Det är viktigt att
dokumentations – och reflektionsarbetet ses som en del i det dagliga arbetet tillsammans med barnen och inte något som ligger vid sidan av” . (s25)
Dokumentationen på den tillfrågade förskolan används dagligen som ett verktyg för pedagogen att komma vidare i sin egen process men främst för att få barnen till att utmanas och gå vidare.
Delaktighet och inflytande för barnet är något som är viktigt inom Reggio Emilia filosofin och i Läroplan för förskolan (Lpfö98, 2001) framgår det att:
”Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de förutsättningarna. Delaktighet och tilltro till den egna förmågan skall på så vis grundläggas och växa” (s8)
Jag har valt att avgränsa mig med att genomföra intervjuer på en förskola för att jag vet att de använder sig av pedagogisk dokumentation och har gjort det under en längre tid och har erfarenhet av det. Detta framgår även på förskolans hemsida där det står att läsa att pedagogisk dokumentation är den del av det arbetssätt som används där.
2
BAKGRUND
I bakgrundskapitlet som följer vill jag ge läsaren en kort inblick i Reggio Emilia -filosofin, vad den innebär och står för genom historik, barnsyn, miljö och arbetssätt. Jag kommer även att ta upp teoretiska utgångspunkter och tidigare/aktuell forskning inom verksamhet som förknippas med Reggio Emiliafilosofin.
2.1
Reggio Emilia filosofin
Bakgrund
Reggio Emilia filosofin kommer från Italien och dess upphovsman och eldsjäl var Loriz Malaguzzi. Han hade en vision om att barn har hundra språk och har rättigheter att uttrycka dem alla. Gunilla Dahlberg och Gunnar Åsen (1998) skriver att Reggio Emilias filosofi och pedagogiska arbete präglas av en syn på kunskap och lärande, som tar sin utgångspunkt i barns erfarenheter, tankar och teorier. Ett av det mest grundläggande dragen i Reggio Emilia filosofin är att förskolan betraktas som ett offentligt rum, ett rum där det förs ett offentligt samtal och en dialog med andra (a.a.) Författarna menar att denna öppenhet och strävan att ställa sig i dialog med omvärlden genomsyrar allt såsom förskoleorganisationen, förskolornas utformning och inre miljö, föräldrasamarbetet samt pedagogiken och dokumentationsarbetet på de olika förskolorna.
Barnsyn
Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) beskriver två pedagogiska traditioner av barnsyn, barnet som natur och barnet som kultur- och kunskapsåterskapare. Barnet som natur är synen på barnet i förskolan och härrör ur upplysningens idé. Denna syn innebar att lek och skapande verksamhet sågs som betydelsefullt för utvecklandet av fria och självständiga individer. Barnet skall fritt få uttrycka sig själva, sina tankar och sina känslor. Konstruktionen barnet som natur innebär att allt finns naturligt nedlagt i barnet, ”allt finns i barnet” och måste få uttryckas, bearbetas och utvecklas. Vidare beskriver Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) barnet som kultur- och kunskapsåterskapare som är synen på barnet i skolan och innebär att barnet är ett tomt kärl som ska fyllas med kunskap. Kärlet väntar passivt på att fyllas av den vuxnes kunskap och kultur. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) konstruerade en alternativ barnsyn till de två föregående och som känns igen inom Reggio Emilia filosofin. Denna benämns som barnet som kultur och kunskapsskapare vilket innebär att barnen ses som delaktiga i sin egen läroprocess och är skapare av sin egen kunskap. Vidare menar författarna att barnen möts av medforskande pedagoger som har tilltro till barnets egen förmåga. En medforskande pedagog är enligt Dahlberg och Åsen (1998) en vuxen som lyssnar och som för en dialog med och utmanar tankarna hos barnen. Författarna menar att kunskap kan betraktas som en process snarare än en produkt och pedagogens roll är att låta sig inspireras av barnens nyfikenhet och av deras frågor. Lenz Taguchi (2005) menar att Reggio Emilia filosofin ser barnet som ett rikt, kompetent och medforskande barn, där pedagogens bild av barnet avgör hur denne bemöter barnet i praktiken. Wallin (2003) menar att pedagogerna, måste dela en grundläggande syn på barn, kunskap och på förskolans roll och värde för att ett samarbete ska kunna ske inom Reggio Emilias verksamhet. Lenz Taguchi (1997) framhåller att det är viktigt som pedagog att kunna ta ett steg tillbaka för att kunna se, höra och dokumentera vad barnen gör samtidigt som man
som pedagog ska vara en ”medforskande”. Författaren benämner det som ”aktiv passivitet”
Arbetssätt
Dahlberg och Åsen (2005) menar att en stor del inom Reggio Emilia filosofin innebär att jobba med projektarbeten. Dels är det ett sätt att arbeta utifrån en helhetssyn på kunskap, och samtidigt strukturera vardagsarbetet på förskolan. Arbetssättet innebär att man under en längre tid arbetar med samma projekt för att på så sätt gå på djupet. Barnens lärande blir på så vis en slags upptäcktsfärd där de utvecklar en inre självkontroll och koncentration som gör att de kan förstå och ta ställning till olika alternativ, göra val och kunna argumentera för dem. För att kunna utveckla ett reflekterande och medforskande förhållningssätt, som bygger på problemlösning i form av projekt och temaarbeten, använder pedagogen sig av pedagogisk dokumentation, ett verktyg som är centralt i denna filosofi. (a.a) I Läroplanen för förskolan (Lpfö98, 2001) kan man läsa att:
”Barnen skall få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Barnet skall också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar på lösningar ” (s27)
Detta pekar på arbetssätt som tema och projektarbeten. Miljön
Inom Reggio Emilia filosofin talas det om miljön som ”den tredje pedagogen” vilket innebär att stor vikt läggs vid miljöns utformning för att skapa en så utmanande miljö som möjligt och där den stödjer och stimulerar barns intresse, motivation och kreativitet. (Dahlberg & Åsen, 2005) Lenz Taguchi (2003) menar att grundtanken är att förskolemiljön skall erbjuda något annat än hemmiljön och att barnen skall kunna utnyttja miljön och föremålen i den på sina egna villkor. Material är något som exempelvis måste finnas tillgängligt på en höjd som passar barnet och exponeras i deras synfält. Vidare resonerar Lenz Taguchi (2003) om att miljön måste vara föränderlig för att alla behov i projektet skall tillgodoses. Åberg och Lenz Taguchi (2005) anser att hur miljön utformas i rummet avgör vad som kan hända i rummet men också vad som inte kan hända i rummet. Barnen gör det som rummet säger till dem att göra och därför är det viktigt att lyssna på barnen och intressera sig för och använda det som en utgångspunkt när miljön utformas (a.a). I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, 2001) kan man läsa att:
”Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet”. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden” s27
2.2
Pedagogisk dokumentation som verktyg
Lenz Taguchi (2005) skriver att pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete mellan barn, familj och förskola. Med hjälp av arbetsverktyget får pedagogen syn på individuella och gemensamma uttryck från barnen. Vidare menar författaren att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och kommunikation för att barnen kan kommunicera sin kunskap och sina erfarenheter via bilder och målningar med mera. Med hjälp av dokumentationerna kommunicerar pedagogen tillbaka till barnet. Det kan exempelvis ske genom att pedagogen läser upp för barnet vad det har sagt dagen innan. Barnet får då på det viset syn på sina egna tankar igen för att utgå från dem i sitt fortsatta tänkande. Genom att pedagogen utgår från barnens dokumentation blir barnen delaktiga i sin egen läroprocess och får makt över sitt eget lärande. (Lenz Taguchi, 2005.) Wehner – Godee (2003; Lenz Taguchi, 2003) menar att en pedagogisk dokumentation inte enbart handlar om att samla barns alster eller sätta upp dokumentationer på väggarna, utan en pedagogisk dokumentation inspirerad från Reggio Emilia innehåller många fördjupningsmoment som människosyn, kunskapssyn, kommunikation och förhållande mellan individ och grupp. Att jobba med pedagogisk dokumentation hjälper pedagogen att förstå vad det är barnen försöker förstå och hur de lär. Därigenom skapar sedan pedagogen ett sammanhang som utmanar barnens tankar och inspirerar till att söka ny kunskap tillsammans, menar Åberg och Lenz Taguchi. ( 2005)
Wehner – Godee (2003) skriver att med hjälp av ett dokumentationsprotokoll kan pedagogen utföra en dokumentation. Däri skriver pedagogen vad barnen gör och säger samt dess egna tankar och reflektioner. Verktyg som videokamera och bandspelare är bra för att fånga upp ett samtal då det kan vara svårt att hinna med att skriva ner. Digital-kamera lämpar sig bra när pedagogen ska följa ett tema eller projekt under en längre tid.
Dahlberg och Åsen (2005) framhåller att en av de viktigaste funktonerna med pedagogisk dokumentation är att bilda utgångspunkt för en gemensam reflektion, en process där pedagogen ständigt går tillbaka till dokumentationen för att studera, analysera och diskutera det som har dokumenterats för att sedan ompröva sina egna tolkningar tillsammans med andra pedagoger. Lenz Taguchi (2000) skriver i sin avhandling att dokumentationen blir pedagogisk först då pedagogen reflekterat med barn och vuxna kan utgå från den och göra fortsatta val inför arbetet i barngruppen. Vidare skriver författaren att syftet med pedagogisk dokumentation är att försöka använda en mängd olika teorier för att förstå vad barnen gör och för att kunna utmana dem men även att få föreställningar och barns utveckling och lärande.
Projekt Zero är ett forskningsprojekt som samarbetar med lärare och pedagoger vid Reggio Emilias kommunala förskolor Reggio Children. Forskningsprojektet kallas ”Att göra lärandet synligt: Barns individuella lärande och deras lärande i grupp”. Här diskuteras i vilken utsträckning dokumentationen kan främja nya sätt att lära och man menar att dokumentationen har en berättande form. Dess kraft ligger i dess rikedom på frågor, tvivel och reflektioner som ligger bakom datainsamlingen och med vilken den också erbjuds till andra – kolleger och barn (Projekt Zero och Reggio Children, 2006) Vidare framgår det:
”…att dokumentera barnens läroprocesser bidrar såväl till att göra lärandet synligt som till att forma det lärande som äger rum” (Projekt Zero och Reggio Children, 2006, s286)
Till skillnad mot övrig litteratur diskuterar Sparrman och Lindgren (2005) kring negativa aspekter av att använda sig av pedagogisk dokumentation och som pedagoger bör ha med sig. Författarna menar att arbetet med dokumentation ska gagna både barn och pedagoger men eftersom dokumentation handlar om att göra handlingar, tankar och utsagor tydliga, blir därmed att betrakta respektive bli betraktad frågor om maktpositioner. Vidare menar författarna att när barn ser sig själva i dokumentationen, och ser andra, blir barnen påminda om hur de förväntas uppträda för att vara ”goda barn” i både förskolelärares och föräldrars blickar. Dokumentationen blir då ett nytt sätt att bli barn på. Slutligen skriver författarna att barn får genom projekten och beskrivningarna sina positioner tilldelade genom att de reproduceras via förskolelärare och kamrater. I ett dokumentationsprojekt är barn både betraktade och betraktare i relation till andra barn, men är alltid betraktade i relation till vuxna. På så sätt tilldelas barn en underordnad position där de andra, pedagoger och barn, har definitionsmakt. Barn tilldelas även positioner där de betraktar varandra. Till sist diskuterar författarna kring frågan om alla barn verkligen vill vara med på foto eller film och att barn som dokumenteras bör ges samma etiska skydd som forskare erbjuder de barn som de studerar. Den etiska aspekten diskuterar även Wehner – Godée (2003). Författaren menar att observationer inte enbart är något positivt därför att den som observerar har en särskild stor makt. Men den kan också fördelas i ett demokratiskt syfte. Att göra pedagogisk dokumentation ingår som ett led i demokratiseringsprocessen enligt läroplanerna. Hur pedagogen tänker styr dennes handlande och de val denne gör. Därför är det mycket viktigt att pedagogen har formulerat en egen pedagogisk hypotes som vilar på en demokratisk grund förankrat i läroplanerna.
En negativ aspekt som Lenz Taguchi (2005) lyfter fram är att barnet i första hand blir ett objekt för pedagogen men ett subjekt blir barnet först då pedagogen utgår från barnens handlande och tänkande. Detta är viktigt att tänka på, framhåller författaren.
2.3
Tidigare studier/aktuell forskning
Lenz Taguchi (2000) skriver i sin avhandling att inom Reggio Emilia-filosofin används pedagogisk dokumentation som verktyg, dels för att synliggöra barns olika sätt att tänka, deras rättigheter och för att möjliggöra en konstruktion av barnet som det ”rika barnet”. Vidare skriver författaren att när man dokumenterar pedagogisk praktik och barns utforskande av omvärlden, för att sedan reflektera kring det, så ger det pedagogen möjligheter till att uppmärksamma diskurser och praktiker som dominerar vårt tänkande och handlande. Författaren kom, genom sin undersökning, fram till att med hjälp av observationerna kunde pedagogen synliggöra barnets strategier och teorier genom att undersöka ett ämnesområde av intresse. Genom att utgå från barnets dokumentation kunde pedagogen förbereda mer utmanande situationer.
I Project Zero och Reggio Children (2006) som är ett forskningsprojekt där Howard Gardner deltagit, kan man läsa att lärande och kunskap möjliggörs av interaktionen mellan individer, som konstruerar kunskap tillsammans med andra, och av deras fysiska och kulturella miljö. Project Zero och Reggio Children (2006) definierar begreppet dokumentation som ”en samling av dokument som demonstrerar ett faktums sanning eller bekräftar en tes” (s78) Vidare diskuteras sättet att använda dokumentationen och författarna menar att materialet samlas in under verksamheten, men den läses och tolkas i slutet av den. Läsandet och återkopplingen äger rum efter den faktiska händelsen och med hjälp av dokumenten reflekterar och rekonstruerar pedagogen händelsen.
En av metaforerna som utmärker Reggio Emilia är ”lyssnandets pedagogik” vilket både Åberg och Lenz Taguchi (2005) resonerar kring men som även diskuteras i Projekt Zero och Reggio Children (2006). I det senare menar författarna att barn är de främsta av alla lyssnare till den verklighet som omger dem. De ger lyssnandet tid, inte bara tid för lyssnandet utan tid som är exklusiv, nyfiken, dröjande och generös – en tid full av väntan och förväntan. Barn lyssnar till livet i alla dess former och färger, de lyssnar på andra och lär sig hur väsentligt lyssnandet är för kommunikationen. Med hjälp av dokumentationen sker ett synligt lyssnande menar Projekt Zero och Reggio Children (2006). Lenz Taguchi (2005) skriver att genom dokumentationsarbetet synliggörs lyssnandet och därmed skapas en möjlighet att skapa en verksamhet som bygger på allas delaktighet. Vidare skriver Projekt Zero och Reggio Children (2006) att dokumentationen synliggör lärandeprocesser och strategier hos barn, möjliggör avläsning, återbesök och utvärdering i tid och rum som sedan blir en integrerad del av den kunskapsbyggande processen. Genom dokumentation blir den dokumenterandes tänkande och tolkande gripbart och tolkningsbart.
Dahlberg, Moss och Pence (2002) diskuterar betydelsen av att veta vad en pedagogisk dokumentation är. Författarna menar att det är viktigt att se att det handlar om att försöka se och förstå vad som sker i det pedagogiska arbetet och vad barnen har för kapacitet utan en på förhand bestämd ram av förväntningar och normer. Vidare menar författarna att det man dokumenterar inte är en direkt beskrivning av vad barnen säger och gör, det är ingen sann redogörelse. Pedagogisk dokumentation är en social konstruktion där pedagoger genom det de väljer ut som värdefullt att dokumentera också är deltagande med konstruktörer.
I Tarja Häikiös (2007) avhandling framgår en beskrivning av bildpedagogisk praktik inom förskolans och grundskolans tidigare åldersgrupper utifrån ett arbetssätt inspirerat av Reggio Emilia- filosofin. Syftet med avhandlingen är att beskriva och analysera betydelsen av Reggio Emilia-filosofi för den svenska förskolan. Författaren framhåller att barnet ses utifrån ett perspektiv där demokratisk delaktighet och medinflytande är målet som omfattar utvecklandet av både individuell och kollektiv kompetens. Vidare skriver författaren att pedagogerna använder sig av dokumentation som ett verktyg för att främja barnets kunskapande processer och för att kunna utgå från barnets tankar i arbetet. Häikiö framhåller att pedagogisk dokumentation beskriver olika processer i verksamheten. Pedagogisk dokumentation synliggör också verksamheten inåt gentemot sig själv som en rekonstruktion där den används både som verktyg och metod. Den pedagogiska dokumentationen är ett sätt för de vuxna att analysera och ge värde åt barnens arbete
och visar åt vilket håll arbetet förväntas utvecklas. Dokumentationen skapar även en överblick och fungerar som underlag för diskussioner både för pedagoger och barn och blir ett demokratiskt verktyg.
Häikiö (2007) kom fram till, i sin studie, att dokumentationen kan utgöra olika beskrivningar av kunskapsprocesser där det inte förekommer en tolkning av kunskap utan där just den specifika pedagogiska dokumentationen är en av många möjliga tolkningar av kunskap på en varierande skala. Vidare menar författaren att den pedagogiska dokumentationen är en beskrivning av kunskapsutveckling jämte andra processer, där betraktaren gör tolkning av skeendena utan att göra anspråk på en sanning eller kunskap. Dokumentationen måste användas medvetet och inte bli ett självändamål.
I Skolverkets nationella utvärdering av förskolan i Förskola i brytningstid (2004) framkommer det att dokumentationen har blivit allt vanligare i förskolan. De former av dokumentation som förekommer är av olika karaktär. Den vanligaste formen av dokumentation handlar om att på olika sätt följa barns enskilda utveckling. Ofta används dokumentationen för att ge möjlighet att få syn på sitt eget lärande eller för att visa föräldrarna hur deras barn utvecklas, vad de upplevt och producerar. Dokumentationen får sällan karaktären av pedagogisk dokumentation där personalen tillsammans reflekterar över det som dokumenteras i syfte att utveckla verksamheten.
2.4
Teoretiska utgångspunkter
Inom Reggio Emilia filosofin betonas begreppet samlärande som en viktig del inom denna filosofi. Vygotskij menar att ett socialt samspel är den viktigaste drivkraften i barns utveckling och utgår från att lärande styr utvecklingen. Det grundar Vygotskij på tesen om att en människans medvetande är socialt nedärvt och det utgör den utlösande mekanismen för utveckling. (Pramling – Samuelson, Sheridan & Williams, 2000)
Vygotskij (1999) anser att fördelarna med kamratsamverkan är att det sker en direkt påverkan av både generella och specifika grunddrag av barns intellektuella processer. Vygotskijs huvudtes är att barn lär mer och bättre tillsammans med andra som kan mer än de själva inom området och att de lär tillsammans genom att kommunicera och imitera varandra. Problemlösning tillsammans med erfarna kamrater, menar Vygotskij, möjliggör för barnen att gå in i nya områden, så kallade zonen för möjlig utveckling (proximala zonen). Vygotskij antog att vissa delar av tänkandet är beroende av att bemästra det skrivna och verbala språket, vilket barn endast kan lära sig genom att utsättas för ett rikt språkbruk. Det benämns som mediated learning och innebär att det finns en person mellan barnet och omvärlden som hjälper barnet att tolka genom att denna person benämner och kommunicerar sitt sätt att förstå omvärlden till barnet. Barns egen förmåga utvecklas genom att de deltar i dialoger med kamrater, lärare eller andra vuxna. (Vygotskij, 1999)
Vygotskijs tankar visar att dialogen mellan barn - barn eller barn - vuxna är mycket viktig för barnets läroprocess men även samlärandet, vilket Reggio Emilia filosofin bygger sin verksamhet på.
2.5
Sammanfattning av bakgrund
Reggio Emilia filosofin kommer från Italien och dess upphovsman och eldsjäl var Loris Malaguzzi. Reggio Emilia filosofins pedagogiska arbete präglas av en syn på kunskap och lärande som tar sin utgångspunkt i barns erfarenheter, tankar och teorier. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) beskriver två pedagogiska traditioner av barnsyn, barnet som natur och barnet som kultur- och kunskapsåterskapare. Barnet som natur är synen på barnet i förskolan och barnet som kultur och kunskapsåterskapare är synen på barnet i skolan. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) konstruerade sedan en alternativ barnsyn till de två föregående och som känns igen inom Reggio Emilia filosofin. Denna benämns som barnet som kultur och kunskapsskapare. Inom Reggio Emilia filosofin arbetar man med projektarbeten för att mer kunna gå på djupet. Miljön på förskolan fungerar som en tredje pedagog och stor vikt läggs vid miljöns utformning för att skapa en så utmanande miljö som stödjer och stimulerar barns intresse, motivation och kreativitet.
Pedagogisk dokumentation ses som ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete mellan barn, familj och förskola.. Genom pedagogisk dokumentation blir barnen delaktiga i sin egen läroprocess och får makt över sitt eget lärande. Inom Reggio Emilia filosofin betonas begreppet samlärande som en viktig del inom filosofin. Vygotskij anser att barn lär mer och bättre tillsammans med andra som kan mer än de själva inom området och lär tillsammans genom att kommunicera och imitera varandra.
Lenz Taguchi kom i sin studie fram till att med hjälp av observationerna kunde pedagogen synliggöra barnets strategier och teorier genom att undersöka ämnesområde av intresse. Projekt Zero och Reggio Children, som är ett forskningsprojekt, menar att lärande och kunskap möjliggörs av interaktionen mellan individer som konstruerar kunskap tillsammans med andra och av deras fysiska och kulturella miljö. Häikiö skriver i sin avhandling att dokumentationen kan utgöra olika beskrivningar av kunskapsprocesser där det inte förekommer en tolkning av kunskap utan där just den specifika pedagogiska dokumentationen är en av många möjliga tolkningar av kunskap på en varierande skala. I Skolverkets nationella utvärdering av förskolan Förskola i brytningstid (2004) framkommer det att dokumentation i förskolor har blivit vanligare men att den sällan är av pedagogisk karaktär.
3
PROBLEM
Syftet med min uppsats är att undersöka Hur pedagogisk dokumentation
blir en del i barns läroprocess inom en Reggio Emilia inspirerad
förskola. Jag kommer att belysa frågorna ur pedagogens perspektiv.
Min övergripande frågeställning är:
Hur blir pedagogisk dokumentation en del i barns läroprocess ur
pedagogers perspektiv?
För att konkretisera denna övergripande fråga ställer jag följande under-
frågor:
• Vilka vinster ger pedagogisk dokumentation barnet?
• Vilka dilemman visar sig kring pedagogisk dokumentation?
• På vilket sätt får barnen ta del av den pedagogiska
dokumentationen?
• På vilket sätt bidrar pedagogisk dokumentation till delaktighet och
inflytande för barnet som Lpfö 98 förespråkar?
4
METOD
Mitt syfte med arbetet är att undersöka hur pedagogisk dokumentation blir en del i barns läroprocesser. Undersökningen har genomförts på en Reggio Emilia inspirerad förskola. Läsaren kommer här att få ta del av vilka instrument som används i undersökningen, motiven till dessa samt hur genomförandet har gått till.
4.1
Forskningsstrategi
Eftersom undersökningen med resultat och slutsats blir småskalig och något begränsad har en kvalitativ undersökning gjorts. Stukat (2005) skriver att det kvalitativa synsättet har växt fram ur de humanistiska vetenskaperna med rötter från de filosofiska inriktningarna hermeneutik och fenomenologi. Det kvalitativa synsättet innebär att tolka och förstå de resultat som framkommer och det görs genom att karaktärisera eller gestalta något. Syftet med kvalitativ data är att beskriva vilka fenomen som förekommer på det studerande området inte att generalisera, förklara eller förutse något. I första skedet konstruerades en intervjuguide. Eftersom jag har haft VFU på förskolan tidigare i min utbildning, är jag bekant sedan innan och jag tog därför kontakt med handledaren som jag hade under den tiden för att få hjälp med intervjupersoner. Hon framförde min förfrågan om att få hjälp med undersökningen och därefter besökte jag förskolan och bokade in tider för intervju och observation. Min före detta handledare läste även igenom intervjuguiden för att se om man som pedagog förstod frågorna och om det skulle vara möjligt att svara på dem.
4.2
Urval
Urvalet är begränsat eftersom undersökningen har genomförts på endast en förskola. Jag har valt att intervjua pedagoger från olika avdelningar för att få så bred bild som möjligt av hur de jobbar i de olika åldersgrupperna. Eftersom jag har haft min VFU på förskolan tidigare är jag känd sedan innan och har valt ut informanter från olika avdelningar eftersom förskolan är åldersintegrerad. Jag har valt att bara intervjua och observera på en förskola därför att jag visste att pedagogerna arbetade med pedagogisk dokumentation där och har gjort under många år. Holme och Solvang (1997) skriver att urvalet görs systematiskt utifrån vissa medvetet formulerade kriterier som är strategiskt och teoretiskt definierade.
4.3
Intervju och observation som metod
Undersökningen bygger på metoderna intervju och observation. Gordon (1970) anser att intervjuer alltid sker utifrån ett bestämt syfte. Intervjun är det instrument som man använder sig av för att samla in information i avsikt att uppnå målet eller målen. Intervjun kan ses som en del av en informations- eller beslutsprocess. I undersökningen har en semistrukturerad intervju metod använts vilket, enligt Stukat, (2005) innebär att intervjuaren är medveten om vilka ämnesområden som ska täckas in men ställer frågor i den ordning situationen inbjuder till. Det sker med hjälp av en frågeguide. Utifrån ett antal huvudfrågor som ställs likadant till alla, följs svaret upp på ett individualiserat sätt. Intervjuaren kan även ställa följdfrågor. Denna metodik ger intervjuaren möjlighet att komma längre och nå djupare. Patel och Davidsson (1994) skriver att vid en intervju påverkas motivationen av den personliga intervjun
som uppstår mellan intervjuaren och respondenten och det är viktigt att som intervjuare visa ett genuint intresse och förståelse för intervjupersonen. Det framhåller även Holme och Solvang (1997) att i intervjurelationen är det viktigt att det uppstår tillit eftersom undersökningen då blir meningsfull för båda parter. Jag valde att intervjua sex pedagoger som arbetar i olika åldersgrupper och detta skedde på förskolan.
I undersökningen gjordes även ett flertal observationer på den Reggio Emilia inspirerade förskolan. Syftet var att observera hur man som pedagog gav tillbaka den pedagogiska dokumentationen till barnet och för att se hur och om barnet var delaktig i sin egen läroprocess. Observation innebär enligt Holme och Solvang (1997) att den som observerar är tillsammans med medlemmar i den grupp som ska undersökas under en kortare eller längre tid. Observationen är öppen vilket innebär enligt Holme och Solvang att deltagarna är medvetna om att en observation förekommer och att deltagarna har accepterat det. De är införstådda med att en kartläggning görs av vissa faktorer som rör gruppen. Observation är lämpligast när man vill ta reda på vad människan faktiskt gör, inte bara vad de säger att de gör menar Stukat (2005) Vidare menar författaren att både verbala och icke – verbala beteenden kan studeras. En stor fördel med observation är att kunskapen är hämtad direkt från sitt sammanhang medan en nackdel är att observationsmetoden ofta är tidskrävande och kräver en noga utmätt metod. Observationen gick till så att jag var med under projekt- tiden som man har på förskolan tre dagar i veckan och jag höll mig i bakgrunden för att kunna anteckna vad jag såg och hörde. Mitt fokus var på betydelsen av den pedagogiska dokumentationen för barnen, hur pedagogen gav tillbaka dokumentationen till barnen samt hur de blev delaktiga i sin läroprocess. Jag valde att använda mig av både intervju och observation som metod för att bidra till att finna svaren på frågeställningarna.
4.4
Genomförande av intervjuer och observationer med
pedagoger
Under tre dagar var jag på förskolan och intervjuade pedagogerna samt genomförde mina observationer. Eftersom jag har haft VFU på förskolan tidigare valde jag att inte observera den barngrupp eller intervjua min handledare som jag hade under min praktik. Anledningen är att jag ansåg mig vara mer neutral för de barn och pedagoger som jag inte kände så väl. Då jag bokade intervjutider med pedagogerna fick de också ut frågorna för att i lugn och ro kunna förbereda sig. Pedagogerna hade dessutom uttryckt en önskan om att få ta del av frågorna innan för att i lugn och ro kunna förbereda sig. Intervjuerna genomfördes med en pedagog i taget. Med hjälp av en bandspelare och en intervjuguide genomfördes intervjuerna. De genomfördes i lugn och ro i ett avskilt rum.
Observationerna som genomfördes var tre stycken och var med en grupp 5-åringar, en gupp 4-åringar och en blandad åldersgrupp som hade ett så kallat torgmöte. Dessa gick till genom att jag var med under gruppens projekttid som var på förmiddagen för att kunna få syn på hur pedagogen / pedagogerna ger dokumentationen tillbaka till barnen. Jag höll mig i bakgrunden och antecknande med penna och papper.
4.5
Bearbetning och analys
Det material som jag utgick ifrån var sammanlagt:
• 6 inspelade intervjuer med pedagoger från tre avdelningar samt
torgetpedagogen som man har på denna förskola. (15-30 min per intervju) • Anteckningar från observationer från tre avdelningar (10-30 min per
avdelning)
Bearbetningen gick till på följande sätt: efter varje studiebesök satte jag mig ner och renskrev anteckningarna från observationen samt lyssnade av intervjun och skrev ner denna. Detta arbete fortsatte under tre dagar. Intervjuerna med pedagogerna transkriberades från en muntlig dialog till en skriftlig text. Hela intervjun återges ordagrant och är nedskriven för hand. Jag gjorde en sammanfattning efter varje intervju för att kunna se om det fanns några teman som var återkommande hos pedagogerna som jag intervjuade. Det framkom ett antal gemensamma teman som sedan tillsammans med några intervjufrågor bildade teman i resultatdelen. På samma sätt bearbetade jag mina observationer, dock fokuserade jag på endast två av mina underfrågor som sedan blev till teman i resultatdelen.
Intervjuerna tog olika lång tid beroende på hur ”pratglada” informanterna var. En del upplevde det lite jobbigt med bandspelaren och pratade kanske därför inte lika länge medan andra inte alls brydde sig om det och bara pratade på. Det skall tilläggas att alla pedagoger är olika och pratar därför olika mycket. Även observationerna tog olika lång tid. Det berodde på om aktiviteten skulle startas upp eller avslutas. Det gäller också för pedagogen att göra en avvägning när de ser att barnens intresse avtar eller då man för tillfället inte kan fortsätta med aktiviteten på just det sättet. Barnens ålder är också en faktor som har betydelse. Ju äldre barnen är desto mer orkar det och aktiviteten är längre.
Genom mina intervjufrågor har jag strävat efter att besvara min problemformulering och dess underfrågor. Mina intervjufrågor utgår till stor del utifrån mina fyra underfrågor för att täcka upp samtliga frågor och för att läsaren skall få en så samlad bild som möjligt av pedagogisk dokumentation. Detta har skett på ett mer eller mindre kortfattat sätt beroende på pedagogen som intervjuades, vilket nämns ovan. Jag valde även att göra observationer för att få möjlighet att se om det som pedagogen svarade i intervjun stämde överens med vad de verkligen gjorde i praktiken.
4.6
Etiska aspekter
När en forskare genomför en undersökning innebär det även etiska problem. Holme och Solvang (1997) skriver att en grundläggande utgångspunkt är respekt för medmänniskor och att man som forskaren skyddar psykisk och fysisk integritet för den enskilde som bidrar med information. Tystnadsplikten måste följas strikt och man måste säkerhetsställa att andra personer inte kan få reda på vem den enskilde svarspersonen är. Respondenten ska inte heller luras att delta på falska premisser utan själv ta ställning till om de vill delta.
Som pedagog gäller det att på bästa möjliga sätt försöka se den pedagogiska situationen och de personer som ingår i denna. Cato och Bjorndahl (2005) skriver att etisk hänsyn bör tas beroende på faktorer som syftet med observationen eller intervjun, vad som ska observeras och var observationen och intervjun äger rum. I observationer med barn kan det ofta komma fram information om känsliga frågor som inte har med syftet att göra och då är det viktigt att jag som observatör sätter gränser för vad som ska registreras. Vidare menar författarna att sannolikheten för att observationen eller intervjun ska kränka eller på annat sätt innebära någon skada för de personer som observeras och intervjuas ska vara så liten som möjligt. Cato och Bjorndahl (2005) lyfter fram vikten av tystnadsplikt och att antalet personer som får tillgång till materialet bör begränsas. Observeras en aktivitet så bör figurerade namn användas. Slutligen belyser författarna att observation ska hjälpa de som observeras i sin utveckling och även den som observerar.
Jag informerade personalen på förskolan om mitt syfte med undersökningen och de pedagoger som skulle intervjuas fick ta del av frågorna innan själva intervjun så att de var förberedda och kände sig bekväma i intervjusituationen. Jag försäkrade även att inga namn kommer att nämnas och att det inte kommer att framgå vilken förskola det är som jag genomfört min undersökning på. När det gäller observationerna var jag tydlig för pedagogerna om vad jag skulle titta på så att de visste om detta.
Förskolans rutiner är att när barnen börjar på förskolan tillfrågas föräldrarna om barnen får vara med på bilder i olika sammanhang som exempelvis vid ett skolprojekt för högskolan och andra studiebesök som görs. Under studiebesök får inga bilder tas men det går bra om syftet är för högskolan och endast ska användas av en student. Därför frågade jag inte föräldrarna om jag fick observera deras barn då detta ofta görs och föräldrarna är också medvetna om detta.
4.7
Studiens tillförlitlighet / giltighet
Patel och Davidsson (1994) resonerar kring instrumentets tillförlitlighet, reliabiliteten. Författarna menar att om intervju och observation används som undersökningsinstrument är tillförlitligheten i hög grad relaterad till intervjuarens och observatörens förmåga. Både intervjuaren och observatören gör bedömningar när de registrerar svar eller observationer och då kan olika typer av bedömarfel uppträda. Förutsättningen för god reliabilitet är att intervjuaren och observatören är tränade. Vidare fortsätter författarna att man kan ”lagra” verkligheten så att registreringarna kan göras i efterhand genom att använda sig av inspelningar. Verkligheten blir då lagrad och man kan gå tillbaka till den flera gånger för att försäkra sig om att informationen har uppfattats korrekt. Vid intervjuer bör man även tänka på att tillförlitligheten är beroende av att den eventuella intervjuareffekten uppstår. Den innebär att intervjuaren uppträder på ett sådant sätt under intervjun att informanterna förstår, medvetet eller omedvetet, vad som kan förväntas av dem.
För att förutsättningarna ska vara så bra som möjligt använder jag mig av bandspelare då jag intervjuar för att jag skall kunna gå tillbaka och kontrollera att jag har uppfattat rätt. Jag var också medveten om att jag som intervjuade kunde påverka informanterna. I detta fall kände informanterna till mig sedan innan och det kan ha hjälpt till så att de kände sig bekväma i situationen. Eftersom tillförlitligheten i hög
grad är relaterad till min förmåga att kunna intervjua och observera kan det ha skett feltolkningar på grund av att jag inte har stor vana för dessa tekniker.
Thuren (1991) skriver att validitet/ giltighet innebär om man verkligen har undersökt det man ville och ingenting annat. Eftersom jag inte har haft en så stor grupp som tillfrågats kan det vara svårt att överföra resultaten på en annan grupp då dessa kan svara annorlunda. En hjälp till att undersöka det som jag hade för avsikt att undersöka är att jag använder mig av både intervju och observation. Jag både intervjuar och ser med egna ögon under observationen. Detta kan öka validiteten.
5
RESULTAT
Följande kapitel behandlar resultatet av mina intervjuer och observationer utifrån den övergripande frågeställningen Hur blir pedagogisk dokumentation en del i barns läroprocess ur pedagogers perspektiv, samt utifrån mina underfrågor. Efter varje redovisning av bearbetade resultat följer en kort sammanfattande reflektion där jag har för avsikt att kortfattat reflektera över de resultat som framkom. Med reflektion menar jag en slags sammanfattning av resultat samt några av mina tankar som uppkommit då jag sammanställde resultaten.
5.1
Bearbetning av intervjuer
Här följer en bearbetning av samtliga intervjuer som gjorts med pedagoger på förskolan utifrån följande teman; syftet med pedagogisk dokumentation, pedagogisk dokumentation som ett verktyg för barns lärande, svårigheter/hinder med pedagogisk dokumentation samt hur barnen får tillbaka dokumentationen och barnens delaktighet i sin läroprocess. Dessa teman har vuxit fram utifrån mina underfrågor samt några av mina intervjufrågor för att konkretisera mer så att läsaren får en helhetsbild av pedagogisk dokumentation.
På denna förskola ingår projekttid tre dagar i veckan som är mellan nio på förmiddagen till två på eftermiddagen. Barnen arbetar då i olika grupper som de själva får välja.
5.1.1
Syftet med pedagogisk dokumentation
Detta tema kommer utifrån frågeställningen: Vilka vinster ger pedagogisk dokumentation barnet?
Pedagogerna som har intervjuats framhåller att syftet med pedagogisk dokumentation är för att synliggöra barnet och verksamheten, få veta vad som intresserar barnet och hur det tar sig an saker som ett problem eller en relation med en kamrat.
”Vi använder pedagogisk dokumentation för att göra verksamheten synlig för oss alla”
”Vi dokumenterar för att barnen ska bli synliga för sig själva och för omgivningen” Pedagogisk dokumentation hjälper till att få syn på det kompetenta barnet och på olika sidor hos barnet men hjälper pedagogen att få se hur barnen lär sig och att barnets eget lärande blir synligt både för sig självt och för omgivningen. Pedagogisk dokumentation hjälper även till att visa hur barnen förhåller sig till ett nytt material som presenteras för dem.
”Om jag presenterar ett nytt material, hur hanterar barnen det? Hanterar dom tekniken som jag presenterat för dem?”
Pedagogerna framhåller också att pedagogisk dokumentation synliggör pedagogens lärande, deras egna läroprocesser. Detta har betydelse för att pedagogen ska kunna se
vart barnen står och för att veta hur man ska gå vidare i temaarbetet och att kunna se den röda tråden i arbetet. Pedagogisk dokumentation är även till för att synliggöra barnets lärande för föräldrarna. Informanter säger:
”Jag dokumenterar för att det blir synligt både för mig och för barnet men även för föräldrarna om hur barnet lär sig”
”Pedagogisk dokumentation hjälper mig att få syn på hur jag eller en kollega förhåller mig till saker. Detta diskuterar vi sedan”
5.1.2
Pedagogisk dokumentation som ett verktyg för barns lärande
Detta tema har framkommit utifrån intervjufrågan: Hur arbetar du med pedagogisk dokumentation som ett verktyg för barns lärande?Pedagogerna menar att den pedagogiska dokumentationen används på många sätt som ett verktyg. Dels för att reflektera pedagoger emellan för att kunna få syn på nya delar i sitt arbete men också för att ge feedback till varandra och med hjälp av det få nya idéer på hur projektet kan fortgå. Det blir även ett verktyg då man med hjälp av dokumentationerna kan återge till barnet vad det har gjort och sagt vid ett visst tillfälle. Återblickar används hos samtliga intervjuade pedagoger där man tillsammans med barnet/barnen pratar om vad man gjorde förra gången och hur man gjorde det. Det bidrar till att barnet blir delaktig i sitt eget lärande. Citat från informant:
”Återblickar är jätteviktiga! Det hjälper barnet att komma ihåg vad vi gjorde förra gången.
Även återsamlingar användes som ett verktyg där pedagogerna tillsammans med barnen låter dem berätta för varandra om vad de har gjort under förmiddagen eftersom de har arbetat i olika grupper. Citat från informanter:
”Vi använder oss av mycket bilder i återsamlingen eftersom våra barn är små” ”Vi använder oss av återsamlingar där barnen får berätta för varandra om vad de har gjort ”
Barnen tittar gärna i gamla dokumentationer som finns tillgängliga på avdelningen vilket gör att barnen kan komma ihåg vad som har hänt. Samtliga avdelningar har även en dokumentationsvägg dit barnen gärna går och tittar och läser och på så sätt kommer ihåg vad de gjort eller får syn på hur en kamrat har gjort och sedan vill prova själv. En av informanterna menar att dokumentationen inte ska sitta för länge på väggarna utan materialet ska vara levande, det vill säga att det nyaste som dokumenterats sätts upp. Citat från informanterna:
”Jag tycker att dokumenterade material ska vara levande hela tiden och inte bli sittande på väggarna för länge”
”Dokumentationerna finns hela tiden tillgängligt för barnet. Dessa sätts upp och inspirerar andra barn”
5.1.3
Svårigheter / hinder med pedagogisk dokumentation
Detta tema har vuxit fram utifrån underfrågan: Vilka dilemman visar sig kring pedagogisk dokumentation?
Svårigheter som finns med pedagogisk dokumentation är att tiden inte räcker till. Eller att man som pedagog vill för mycket och ställer för höga krav på sig själv. Det framkommer även att pedagoger kan ägna för mycket tid åt att dokumentera och att det tar tid från barnen.
”Jag ser inga speciella hinder med pedagogisk dokumentation men jag skulle önska att det fanns mer tid till att dokumentera”
”En svårighet med dokumentation är att jag har för höga krav på att det ska bli så fint”
I början är det väldigt lätt att gömma sig bakom kameran och ta kort på allt, att man dokumenterar allt utan att veta syftet med just denna dokumentation. Pedagogerna menar att det är viktigt att ställa sig frågan innan vad det är som ska dokumentera och att sedan fokusera på det.
”En fara är om pedagogen ser genom kameran hela tiden”
Hur mycket man ska dokumentera barnet är viktigt att fråga sig menar en pedagog, för barnet har sin integritet och en dokumentation kanske inte alltid krävs. En annan pedagog anser att det kan bli för styrt av pedagogen vid en dokumentation.
”Det är svårt att se hinder med pedagogisk dokumentation men det kan bli för styrt av pedagogen”
Viktigt att tänka på är att dokumentationen blir subjektiv eftersom det är pedagogen som väljer ut vad som ska dokumenteras. Därför är det mycket viktigt att personalen reflekterar tillsammans för att få olika syn på barnet. Pedagogerna anser inte att dokumentationen tar tid för barnen så länge man låter dem vara delaktiga genom att ge den tillbaka till dem.
”En del tycker att dokumentationer tar tid från barnen. Det tycker inte jag så länge man involverar dem och hela tiden ger tillbaka till dem”
5.1.4
Hur barnen får tillbaka dokumentationen och barnens
delaktighet i sin läroprocess
Detta tema har vuxit fram utifrån två underfrågor: På vilket sätt får barnen ta del av den pedagogiska dokumentationen? samt På vilket sätt bidrar pedagogisk dokumentation till delaktighet och inflytande för barnet som Lpfö 98 förespråkar? Barnen får tillbaka sin pedagogiska dokumentation på många olika sätt, menar pedagogerna på förskolan. Materialet sätts upp på dokumentationsväggen och/eller sätts in i barnens pärmar. Dokumentationen återges i avdelningens bildspel som används dels för pedagogernas handledning och reflektioner och dels för att återge till barnen, föräldrar, kolleger eller besökare på förskolan.
”Genom att sätta upp det på väggarna eller plocka upp dokumentationen i bildspelen vid en återsamling”
Genom att ha återsamlingar efter att barnen har jobbat i olika projekt, får barnen berätta för varandra vad de gjort eller genom att ha återsamlingar där pedagogerna berättar för barnen vad de har gjort och sagt.
”Vi ger tillbaka dokumentationen genom att vi först jobbar i olika grupper och sedan återsamlas för att delge varandra om vad som gjorts”
Sättet dokumentationen återges på varierar för att barnen inte ska tycka att det är tråkigt utan att det ger dem något. Något som är mycket viktigt är att barn och pedagoger reflekterar tillsammans.
”Barnen blir stolta när de själva får berätta om vad dom har gjort, det är att lyfta barnen tycker jag”
”Reflektionssamtalet med barnen ger mycket men jag har svårt att se om bilder ger något i läroprocessen, det syns lättare med små barn”
”Barnen tänker inte att ,nu reflekterar vi över detta som vi pedagoger gör, utan barnen lever i detta hela tiden. De reflekterar mycket i sitt görande”
En pedagog berättar att hon gärna återger dokumentationen till barnet en och en och att pedagogen och barnet då pratar om vad barnet gjorde eller sa vid det tillfället. Denna pedagog trycker också på vikten av att veta att det är skillnad på observation, dokumentation och pedagogisk dokumentation. Pedagogen menar att först görs en observation av barnet som sedan blir till en dokumentation. Därefter används dokumentationen till att reflektera tillsammans med barn och kolleger och först då blir det en pedagogisk dokumentation.
För de yngre barnen används bilder mycket som ett sätt att ge tillbaka den pedagogiska dokumentationen. Dessa barn ska få ett språk då de lär sig de talade
språket och då är bilden ett bra redskap. Då använder man sig av återsamlingar och med hjälp av datorn så visas ett bildspel för barnen om vad de har gjort.
”Vi har en dator vid trappan där vi visar bilder för barnen och det hjälper dem att börja med språket”
De äldre barnen, 3-5 åringarna, får vara med och dokumentera. Det kan handla om allt från att ta bilder med kameran till att med hjälp av speciella serierutor måla eller skriva ner vad kompisen gör och säger. Pedagogerna berättar att det är mycket uppskattat av barnen. Citat från informanterna:
”Ingen har sagt att dom inte vill dokumentera en kamrat, utan har gått in helhjärtat i det”
”Att ge tillbaka dokumentationen till barnet är det roligaste”
Sammanfattande reflektion
Texten som följer är en sammanfattande reflektion av intervjuresultaten.
Utifrån mina intervjuer framgår det att syftet med pedagogisk dokumentation är att synliggöra barnet och dess läroprocess. Med hjälp av detta verktyg blir barnets lärande synligt både för sig självt men också för pedagogen. Det finns olika sätt ge tillbaka dokumentationen på. Det sker med hjälp av återblickar, återsamlingar, enskilda samtal med barnen och att barnen själva får vara med och dokumentera. Dokumentationerna sätts även upp på avdelningens vägg och i barnens pärmar. Övervägande del av pedagogerna nämner återsamlingen som ett exempel där barnen får tillbaka dokumentationen vilket enligt min tolkning är att det sättet är vanligast. Dock beror det också på vilken ålder barnen är i. Ju äldre barnen är desto mer får de delta i sina dokumentationer genom att dokumentera. Genom återsamlingarna tränas barnen till att berätta för sina kamrater och på att lyssna på sina kamrater. Det är oklart för mig som intervjuare om hur mycket barnen tar till sig under dessa stunder. Svårigheter med dokumentation som informanterna tar upp kan vara tidsbrist och att pedagogen ställer för höga krav på sig själv om att dokumentationen ska vara bra. Det är viktigt att pedagogen har syftet klart för sig i den aktuella dokumentationen för att begränsa sig. Många informanter framhåller att man i början vill dokumentera allt och det är en fara.
5.2
Bearbetning av observationer
Jag har observerat tre olika barngrupper under deras projekttid som de har två timmar per dag tre dagar i veckan. Det är en grupp med 5-åringar, en grupp med 4-åringar och en grupp med barn i blandade åldrar från 3-5 år på ett så kallat ”torgmöte”. Jag har suttit med barngruppen på deras återsamlingar eller då man startar upp projektet på morgonen och antecknat med papper och penna. Fokus har varit att titta på hur pedagogerna ger tillbaka dokumentationen till barnen och på vilket sätt barnen blir delaktiga i sin läroprocess och dokumentation. Detta beskrivs
utifrån följande tema; hur den pedagogiska dokumentationen återlämnas till barnet och barnens delaktighet i sin läroprocess.
5.2.1
Hur den pedagogiska dokumentationen återlämnas till barnet
och barnens delaktighet i sin läroprocess
I gruppen med barn i blandade ålder fick jag se ett så kallat torgmöte. Just denna dag var det lite annorlunda för barnen skulle få vistas i en ny miljö, utomhus på förskolans Atriumgård. De var många intryck som barnen möttes av och först fick de bekanta sig med rummet och pedagogen uppmuntrar barnen till att titta noga vad som finns i miljön. Efter en liten stund samlas barnen och pedagogen undrar om det är något barn som varit här ute innan och vad man i så fall har gjort då. Efter att ha pratat lite om vad man skulle kunna göra i detta rum får barnen uppgiften att måla av rummet och gärna måla dit saker som de skulle önska fanns där. Pedagogen går runt och observerar barnen, fotograferar och ställer frågor. När barnet sedan anser sig vara klar sitter barnet en och en och berättar för pedagogen om sin bild och pedagogen skriver ner på bilden vad barnet säger. När alla barnen ritat färdigt samlas gruppen ihop igen och torgmötet avslutas. Pedagogen berättar sedan för mig att hon sedan kommer att jobba vidare med detta material som hon observerat nu och gör det till en dokumentation. Barnen får sedan tillbaka dokumentationen genom att den sätts upp på en speciell vägg för ”torgmötena” samt att varje barn får en egen dokumentation tillbaka till sin avdelning som sätts in i deras pärmar. Därigenom kan föräldrar se att deras barn är med i många andra sammanhang än just på sin avdelning.
Under min observation med 4-åringar var jag med en grupp barn som jobbade med ljudet av eld. Under detta tillfälle skulle de spela in ljud från den öppna spisen som finns på förskolan. Pedagogen börjar med att låta barnen återberätta för varandra vad de hade gjort förra gången och varför de skulle ha ljud av eld. Därefter spelas ljudet in på en dator och barnen sitter tysta och förväntansfulla. Därefter får barnen lyssna på det som spelades in och reflektera med varandra om vad det är som dom tycker sig höra.
Pedagogen: Kommer ni ihåg vad vi gjorde förra gången? Vad är det som vi ska göra idag?
Emma: Vi ska spela in eldljud!
Under min observation med 5-åringarna var jag med vid både starten för projektet under förmiddagen och sedan på återsamlingen innan lunchen. Starten på projektet denna dag gick till så att barnen samlades på trappan och pedagogen ser över närvaron. Just denna dag har barnen fått en hälsning från en kamrat som är på semester vid Riksgränsen och man pratar en stund om vad en ”Riksgräns” är för något. Därefter presenteras vilka aktiviteter som sker just denna dag och barnen får sedan välja i vilken grupp de vill vara. Ibland är det bestämt sedan innan att vissa barn ska fortsätta med en aktivitet som de påbörjat och så är det denna gång så några barn är redan tilldelade sitt projekt för dagen. När de olika projekten presenterats och barnen har valt diskuterar barn och pedagoger tillsammans om hur man skulle kunna gå till väga i de olika projekten. En grupp ska till exempel bygga en rörelsebana och man diskuterar kring vad en sådan kan innehålla och se ut. Pedagogen frågar också
om två barn skulle vilja dokumentera sina kamrater och det är populärt. Många vill men bara två platser finns. Innan verksamheten sätter igång i sina olika grupper får barnen en förfrågan om att välja ut ett barn i varje grupp som sedan ska berätta på återsamlingen för de andra barnen om vad just denna grupp gjort.
Pedagogen: är det någon som kan läsa vad det står på bilden?
När det sedan är dags för återsamling sitter barnen återigen på samlingsplatsen och de barn som hade valts ut (eller sagt själva att dom ville) berättar för de andra barnen och pedagogerna om vad de har gjort under förmiddagen i sin grupp. Barnen ställer frågor till varandra som exempelvis om hur man gjorde då en hinderbana byggdes samt reflekterar tillsammans med pedagogen om olika sätt som den kan byggas på.
Pedagogen: Nu är jag nyfiken på hur det gick med hinderbanan? Kalle: Det gick bra. Vi gjorde en klätterställning där man kunde klättra och så hade vi hopprep
Pedagogen: Behövde man tänka på något? Lisa: Vi hade plankor!
Pedagogen: Var det något som saknades? Kalle: Något som är lite högt
Pedagogen: Ska man hoppa upp eller ner? Lisa: Han menar rockringar!
Kalle: Nää…
Pedagogen: Vill ni berätta något mer?
Sammanfattande reflektion
Texten som följer en sammanfattande reflektion av mina resultat från observationerna.
Under mina observationer har jag fått se fyra olika sätta att ge tillbaka dokumentationen på vilket gör att barnen blir delaktiga i sin läroprocess. Detta sker genom återsamlingar, tillbakablickar, enskilda samtal med barnet samt att låta barnet vara med och dokumentera. Utifrån mina tidigare erfarenheter på förskolan är återsamlingen det sättet som pedagogerna använder sig mest av. I återsamlingar får barnet öva sig på att återberätta för gruppen och gruppen övar sig på att lyssna. Under tillbakablickarna resonerar pedagogen tillsammans med barnet om vad de har gjort och barnet hjälps då på så sätt till att komma ihåg händelsen. Vid enskilda samtal får barnet själv möjlighet att berätta för pedagogen och vara i fokus. Det blir tydligast när barnen får vara med och dokumentera, att de blir delaktiga i sin egen läroprocess.
5.3
Sammanfattning av resultat
Av intervjuerna framgår att syftet med pedagogisk dokumentation är att synliggöra barnet och verksamheten. Med hjälp av detta verktyg har pedagogen lättare för att se vad som intresserar barnet och hur barnet tar sig an saker som ett problem.
Pedagogisk dokumentation används som ett verktyg för barns lärande genom att med hjälp av återsamlingar och återblickar delge barnet sin läroprocess. Svårigheter med pedagogisk dokumentation yttrar sig bland annat i att tiden inte räcker till då pedagogen vill dokumentera mer och samtidigt finnas till för barnen. En informant lyfte att det är lätt att gömma sig bakom kameran och dokumentera allt utan att ha syftet klart för sig i den aktuella dokumentationen. Barnen blir delaktiga i sin läroprocess genom att dokumentationen ges tillbaka till barnet. Detta sker med hjälp av återblickar, återsamlingar, enskilda samtal med barnet samt att barnen själva dokumenterar. Pedagogerna sätter även upp dokumentationen på avdelningen och i barnens pärmar.
På vilket sätt dokumentationen ges tillbaka till barnet beror lite på barnets ålder. För de yngre barnen använder pedagogen sig mycket av bilder för att barnen ska få ett språk medans de äldre barnen får vara med och dokumentera genom att ta kort, skriva eller rita.
6
DISKUSSION
Syftet med undersökningen var att försöka se hur pedagogisk dokumentation blev en del i barns läroprocess. Det har jag undersökt med hjälp av kvalitativa intervjuer av pedagoger på en Reggio Emilia inspirerad förskola och öppna observationer av tre olika barngrupper och dess pedagoger.
6.1
Syftet med pedagogisk dokumentation
I intervjuerna framkom det att samtliga pedagoger menar att syftet med pedagogisk dokumentation handlar om att synliggöra barnet och deras läroprocess samtidigt som det hjälpte pedagogen i sin egen läroprocess. En tanke som slog mig under samtliga intervjuer var att alla pedagoger uttryckte sig på samma sätt som kan liknas vi det som står i litteraturen. Är det kanske så att dessa pedagoger har ett gemensamt yrkesspråk kring pedagogisk dokumentation?
Genom pedagogisk dokumentation synliggörs även verksamheten och det kompetenta barnet och är till stor hjälp att synliggöra barnets lärande för föräldrarna menar pedagogerna. Lenz Taguchi (2000) bekräftar det i sin studie och menar att den pedagogiska dokumentationen används som ett verktyg, dels för att synliggöra barns olika sätt att tänka, deras rättigheter och för att möjliggöra en konstruktion av barnet som ses som det ”rika barnet” Författaren menar fortsättningsvis att genom observationer som pedagoger genomför så kunde pedagogen synliggöra barnets strategier och teorier. Genom att sedan utgå från barnets dokumentation kunde pedagogen förbereda mer utmanande situationer. Vygotskij (1999) framhåller att barn lär av varandra genom samspel och under mina observationer har jag sett att barnen aldrig arbetar ensamma utan är minst två stycken för att de ska kunna lära av varandra. Av egen erfarenhet har jag även sett att med hjälp av dokumentationen kan pedagogen gå ett steg längre för att utmana barnet/barnen.
6.2
Pedagogisk dokumentation som ett verktyg för barns
lärande
De intervjuade pedagogerna framhåller att den pedagogiska dokumentationen är ett verktyg i form av att den kan användas på många olika sätt. Dels menar pedagogerna att den används som en hjälp till att reflektera pedagoger emellan för att kunna få syn på nya saker i verksamheten och ge feedback till varandra. Men det blir även ett verktyg då dokumentationen kan vara till hjälp att återge till barnet vad det har gjort och sagt vid ett tillfälle. Vidare menar pedagogerna att dokumentationen kan användas till tillbakablickar där barnen reflekterar tillsammans och minns saker och projekt de gjort tidigare. Det överensstämmer med Vygotskijs teori om samlärande som är utmärkande inom Reggio Emilia-filosofin vilket präglar verksamheten. Pedagoger, barn och föräldrar lär och utvecklas genom samlärande i form av dialoger och reflektioner. Under mina observationer och tidigare VFU har jag kunnat se att pedagogisk dokumentation är ett möjligt arbetsverktyg för pedagogen i sitt arbete och som pedagoger anser är bra. Däremot har jag haft svårt att se vad det ger barnet för något.
6.3
Svårigheter/hinder med pedagogisk dokumentation
Många av pedagogerna uppgav tidsfaktorn som en svårighet med pedagogisk dokumentation. Ingen av de tillfrågade pedagogerna ville dock likna pedagogisk dokumentation vid ett ”hinder”. Är det så att dokumentationen stjäl tid från barnen? En av pedagogerna tog upp det och menar att så är inte fallet om barnen tillåts vara delaktiga i dokumentationen men frågan är om det sker i alla grupper som finns på förskolan. En annan svårighet är att inte dokumentera för mycket utan att från början ha ett syfte med vad den aktuella dokumentationen ska handla om. Samtliga intervjuade pedagoger framhåller att det i början är väldigt svårt och att man gärna vill skriva ner och fotografera allt. Detta är något som jag personligen upptäckte under min VFU då jag provade på att dokumentera, dock upplevde jag inte under mina observationer att pedagogerna kände så nu eftersom de fått in vanan. Däremot hade de alltid ett klart syfte som de fokuserade på. En pedagog lyfter frågan om hur mycket man ska dokumentera barnet eftersom det också har en integritet. Sparrman och Lindgren (2005) diskuterar i en artikel om negativa aspekter med pedagogisk dokumentation och menar att alla barn kanske inte vill bli fotograferade. Vidare menar författarna att barn som dokumenteras bör ges samma etiska skydd som forskare erbjuder de barn som de studerar. Det är något som jag har reflekterat över men har under min tid som jag vistats på förskolan inte märkt av att något barn inte skulle vilja vara med på bild. Snarare tvärtom, att barnet ber om att få bli fotograferad då det gjort något som de vill visa upp. En annan negativ aspekt som Sparrman och Lindgren (2005) tar upp är att barnen tilldelas olika positioner genom att reproduceras via förskolelärare och kamrater. Vidare menar författarna att när barn ser sig själva i en dokumentation och ser andra, blir de påminda om hur de förväntas uppträda för att vara ”goda barn”. Denna aspekt kom dock inte upp under mina intervjuer. Jag upplevde inte under varken observationer eller min VFU att något barn kände krav på att vara ”duktig”, men man bör nog vara där under en längre tid för att få syn på om något sådan förkommer. En av pedagogerna tog upp att dokumentationen kan bli för styrd av pedagogen och därför är det viktigt att man reflekterar med sina kollegor för att få syn på olika sidor hos barnet. Det är ju jag som pedagog som bestämmer vad det är som ska dokumenteras och vilka barn och det är en aspekt som är viktig att ha med sig. Det jag som pedagog ser i min dokumentation är ingen sanning.
6.4
Hur barnen får tillbaka dokumentationen och barnens
delaktighet i sin egen läroprocess
I intervjuerna med pedagogerna framkom att det vanligaste sättet att ge tillbaka dokumentationen till barnen var genom återsamlingar. Ibland var det pedagogerna själva som berättade för barnen om vad de hade gjort och sagt och ibland var det barnen som berättade. En tanke som slog mig under observationerna var om barnet verkligen tar till sig vad som sägs? Det är svårt att genom ett fåtal intervjuer få svar på vad barnen lär sig och jag tror att man behöver vara där under en längre period för att kunna se detta. Jag anser också att barnens ålder är en avgörande faktor för ju äldre barnen är desto lättare tar de till sig saker. Andra sätt är återblickar som är en stor hjälp för barnet för att öva sig på att återberätta. De äldre barnen får även vara med och dokumentera vilket gör barnen delaktiga i sin egen läroprocess och dokumentation. Både under min tidigare VFU och under mina observationer kunde
