Kartläggning av skador vid styrketräning på gym: en enkätstudie

Full text

(1)2006:11 HV. EXAMENSARBETE. Kartläggning av skador vid styrketräning på gym En enkätstudie. Martin Alexandersson, Patrik Andersson. Luleå tekniska universitet Hälsovetenskapliga utbildningar Sjukgymnastprogrammet Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Sjukgymnastik 2006:11 HV - ISSN: 1404-5516 - ISRN: LTU-HV-EX--06/11--SE.

(2) LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för Hälsovetenskap Sjukgymnastprogrammet 120 p. 060602. Kartläggning av skador vid styrketräning på gym – En enkätstudie. Martin Alexandersson Patrik Andersson. Examensarbete i sjukgymnastik 10 p Vårterminen 2006 Handledare: Lektor Peter Michaelson Examinator: Professor Lars Nyberg.

(3) A survey on injuries caused by weight training at gyms. - a quantitative study. Abstrakt I dagens samhälle är det allt fler som ägnar sig åt styrketräning på gym oberoende av kön, aktivitetsnivå eller klasstillhörighet. Detta har lett till en stor ökning av antalet gym under slutet av 1900 talet. Styrketräning kan av olika personer bedrivas med olika syften. För en individ kan det vara en kompletterande träning till ordinarie idrott, eller en motionsform för allmänt välbefinnande. Träningsformen används även som rehabilitering efter skada. Styrketräning i likhet med andra aktivitetsformer har ett flertal hälsobefrämjande effekter utöver den muskeltillväxt som många associerar denna träningsform med. Oavsett av vilken anledning individer ägnar sig åt styrketräning eller hur träningsformen kan kopplas ihop med den profession man tillhör så finns det vinster med att känna till skaderisker förknippade med styrketräning. Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga omfattningen av skador orsakade av styrketräning på gym. Resultat: I studien har var femte testperson drabbats av en skada orsakad av överbelastning under den sex månaders period som studien omfattade. Skador orsakade av olyckor var nästintill obefintliga. Männen tenderade att i högre grad än kvinnorna i studien att drabbas av en skada. Det område där de flesta skador var belägna var axel- & skulderregionen följt av armarna. Foten var den enda region där inga skador återfunnits bland studiens försökspersoner. Åldern tenderade att ha en viss betydelse för hur stor sannolikheten var att drabbas av en skada, studien visade att individer under 30 år skadat sig i större utsträckning än individer över 30 år. Vidare fanns en tendens att individer som har erhållit en träningsinstruktion av en instruktör på det gym där de tränar, skadat sig i mindre utsträckning än individer som inte erhållit en instruktion.. Keywords: Instruktion, kartläggning, skador, styrketräning och styrketräningsinstruktion..

(4) Innehållsförteckning Bakgrund. 1. Syfte. 7. Frågeställningar. 7. Metod. 7. Försökspersoner. 7. Material. 8. Procedur. 8. Databehandling. 8. Inklusions- och exklusionskriterier. 9. Resultat. 10. Metoddiskussion. 13. Resultatdiskussion. 14. Slutord. 18. Referenser. 19. Bilagor.

(5) Kroppsbyggning, tävlingsinriktad tyngd- och styrkelyftning kopplades förr i tiden samman med ordet styrketräning (1). Nuförtiden är det inte enbart dessa idrottsutövare som ägnar sig åt styrketräning, det har blivit en idrott för gemene man (2, 3). Det är även en vanlig träningsform i olika former av rehabiliterande träning (1, 3, 4, 5, 6). Augustsson, J (2002) definierar styrketräning som: ”Med styrketräning menar man normalt träning med olika styrketräningsmaskiner, skivstänger och hantlar.” Raastad, T (2003) definierar begreppet styrka som den maximala kraft eller moment en muskel eller muskelgrupp kan skapa vid en specifik eller förutbestämd hastighet. Han menar därmed att styrketräning innefattar all träning som syftar till att öka eller bibehålla en individs förmåga att utveckla kraft i en muskel (4). I denna studie definieras styrketräning som träning utav kroppens muskulatur med hjälp av redskap som t.ex. fria vikter och styrketräningsmoduler som alstrar ett motstånd till den specifika muskelgrupp som ska tränas. Syftet med styrketräningen är att behålla eller öka styrkan i kroppens muskulatur. Styrketräning är en träningsform där fria vikter (hantlar och skivstänger) och/eller maskiner används. Fria vikter ger fria rörelser medan maskiner styr rörelsen i ett förutbestämt och givet rörelsemönster. Syftet med träningsformen är framför allt att öka musklernas styrka, uthållighet och volym (1, 3, 7, 8). Det går även att träna styrketräning utan att använda redskap där den egna kroppsvikten då istället kan användas som belastning/motstånd. Vid denna form av styrketräning är det svårare att komma åt mindre muskler eller att belasta specifika muskler. Därmed tränas ofta flera muskelgrupper åt gången. Den senare formen är speciellt lämplig för nybörjare, barn och ungdomar (9). Muskler utvecklar kraft både koncentriskt, excentriskt och statiskt. En koncentrisk rörelse (kontraktion) är då muskeln förkortas (när vikten höjs) och innebär att muskelns ursprung och fäste närmar sig varandra. Syftet med detta är att dra igång en rörelse (3, 9, 10). En excentrisk rörelse (kontraktion) är då en muskel förlängs (när vikten sänks) och avståndet mellan muskelns ursprung och fäste ökar. Det kan även beskrivas som att den excentriska kontraktionen bromsar rörelsen i en kroppsdel (3, 9). En statisk kontraktion innebär att en muskel utvecklar kraft samtidigt som muskelns längd förblir oförändrad, det vill säga att muskelns ursprung och fäste är på ett konstant avstånd från varandra. Muskler kan producera mer styrka vid excentriskt arbete jämfört med koncentriskt arbete (3). Detta är allmänt känt. 1.

(6) inom styrketräningskretsar och denna kunskap har även börjat användas vid rehabiliteringsträning (1). Musklers förmåga att utveckla kraft kan förbättras på olika sätt, men huvudsakligen är det två stycken som används. Antingen kan muskelfibrernas volym öka eller så lär sig kroppen att aktivera fler muskelfibrer samtidigt (9). I idrotter som t.ex. kroppsbyggning där målet är att bli så stor som möjligt strävar utövarna efter den förstnämnda fysiologiska responsen. Alltså en ökning av muskelfibrernas volym. Praktiskt tillämpas detta genom att styrketräningen bedrivs med måttligt motstånd (5-15 reps) och intensivt. Rörelsehastigheten är relativt jämn. Vid det andra sättet ökar styrkan på grund av att muskeln lär sig använda fler muskelfibrer, det vill säga, styrkan ökar utan att muskeln nödvändigtvis blir större. Detta används i idrotter där det ställs större krav på att kraften mobiliseras så fort som möjligt i en rörelse, t ex höjdhopp och längdhopp (9). Detta kan tränas genom att utformningen av träningspasset är så grennära den idrott man ägnar sig åt som möjligt. När styrketräning påbörjas är det viktigt att lära sig använda rätt lyftteknik och rätt arbetsställning för varje övning (9). Detta för att förebygga att skador uppstår genom felaktigt övningsutförande (11). Styrketräning bedrivs oftast i rörelser som består av upprepade koncentriska och excentriska kontraktioner av den muskel eller muskelgrupp som avses att tränas. En sådan serie av kontraktioner kallas för en repetition (”reps”). En omgång repetitioner benämns sedan för ”set” där antalet repetitioner kan variera (1, 3, 5, 12). Henriksson, J. & Tesch, P. (1999) skriver att American Heart Association rekommenderar att personer som styrketränar på motionsnivå bör träna 1-2 set per övning med en belastning som innebär att de orkar utföra minst 8 och max 15 repetitioner per set. Träningsprogrammet bör utföras cirka två gånger per vecka och bestå av 8-10 övningar som innebär att hela kroppen tränas. Är syftet med styrketräningen ett annat än motion ser upplägget för träning annorlunda ut. Styrkelyftare tränar ett fåtal grenspecifika övningar som utförs med mycket tung belastning. Belastningen ska vara så hög att antalet repetitioner endast blir ett fåtal per set. En kroppsbyggare tränar 1-2 muskelgrupper per träningstillfälle med 4-5 övningar per muskelgrupp. Varje övning utförs om 4-5 set med 8-12 repetitioner i varje (1). Den exakta träningsvolymen och träningsfrekvensen för maximal effekt vet man inte, utan det finns egentligen endast riktlinjer och rekommendationer hur träningen bör se ut (13).. 2.

(7) För att uppnå ett så bra resultat som möjligt av styrketräning finns det några faktorer som man bör ta hänsyn till. Först ska antalet träningspass per vecka och längden på det enskilda träningspasset bestämmas. Vidare bör intensiteten i träningspasset, hur tunga vikter som används och hur vältränad individen är då han/hon börjar träna beaktas (1, 3, 5). Det är viktigt att det finns en klar bild av vad målet/syftet med styrketräningen är då ett träningsprogram läggs upp (9). Om målet är att utveckla styrkan bör repetitionsantalet ligga runt 1-5 reps. Är målet att få en större muskulatur bör man göra lite fler repetitioner. Då ska antalet repetitioner ligga runt 8-12 stycken (3). Valet av kontraktionstyp bör också tas hänsyn till. Statisk träning kommer inte att förbättra den koncentriska och excentriska styrkan i lika stor grad som den isometriska (9). Genom styrketräning förbättras musklernas funktion. Detta leder t.ex. till starkare muskulatur, förstoring av muskelmassan (hypertrofi), bättre explosivitet i musklerna och en bättre muskulär koordination. Dessa effekter uppstår främst i den muskulatur som tränas, det vill säga att tränas benen är det främst benmuskulaturen som förbättras (1, 5). Dock är det ytterst sällan som styrketräning påverkar syreupptagningsförmågan, då studier visat att endast cirka 50 % av maximal syreupptagningsförmågan utnyttjas vid styrketräning. Detta gäller både vid styrketräning av små och stora muskelgrupper. Detta medför att hjärta, lungor och blodkärl inte belastas särskilt hårt vid styrketräning, vilket innebär att styrketräning i sig oftast inte ger individen en ökad syreupptagningsförmåga. Om målet med individens träning är att öka sin kondition bör denna i första hand prioritera aerob träning (1). Inte förrän i mitten av tonåren har kroppen mognat så pass att den klarar av tung styrketräning. Innan denna ålder har inte epifyserna stängt sig och benstommen är inte heller tillräckligt utvecklad. Om tung styrketräning ändå inleds innan ca 16 års ålder finns det risk att senor, ligament, kotor, diskar och benstomme skadas (9). Barn och tonåringar är under deras snabba tillväxtperioder ofta utsatta för större risk att drabbas av skador. Deras tillväxthastighet gör att ligament och muskler ofta är starkare än skelettet. Deras styrka, rörlighet och förmåga att samordna rörelser är inte i harmoni med varandra (12). Styrketräning rekommenderas för individer med hög ålder (1, 4, 14, 15). Gamla personer har visat sig uppnå goda resultat, både fysiologiska och funktionella. Dessa effekter kan förhindra. 3.

(8) fall hos äldre och underlättar uppstigning från sittande och/eller liggande. Styrketräningen påverkar genom detta livskvaliteten hos dessa individer på ett positivt sätt (1, 4, 15). Genom styrketräning och därmed ökad muskulär styrka minskar risken för skador samtidigt som möjligheten att prestera bättre i uthållighetsidrotter ökar (1). En annan effekt av en större muskelmassa är att förbränningen i vila ökar, det vill säga att mer kalorier förbrukas (1). Detta, tillsammans med att styrketräning är skonsamt mot leder och ligament gör motionsformen lämplig för överviktiga personer. Idag räknas allsidig träning som en kombination av styrketräning och uthållighetsträning. All fysisk aktivitet, speciellt aktiviteter där kroppen belastas, medför att risken för en försvagning av skelettet minskar (1, 4, 16). Träning av styrkan är en effektiv metod att förhindra muskelhypotrofi (muskelförtvining) och funktionsnedsättningar till följd av detta (1, 4). Det är visat att det finns vissa riskfaktorer för skador som uppstår i samband med styrketräning. Dessa är bland annat otillräckliga träningsinstruktioner, träning i hemmet utav yngre utövare utan uppsikt av vuxen, användandet av fria vikter utan assistans och slutligen har även oerfarna utövare en större risk att drabbas av skador. Den största riskfaktorn är människor som tränar i olika former av hemmagym (11, 17, 18). De fyra övningar som orsakar flest skador generellt hos styrketränande är bänkpress, pressövningar med armarna över huvudet, knäböj och marklyft (19). Hos elittränande tyngd- och styrkelyftare är de vanligaste skadeområdena axlar, ländrygg och knän (18). Förutom överbelastningsskador är även olycksfall en orsak till skador i gymmiljön med fall och klämskador som uppkommit då hanteringen av fria vikter inte varit tillfredsställande. Det förekommer även att folk som inte är i lokalen för att träna, som t ex medtagna barn, skadar sig på detta vis (11). Styrketräning tillika annan motionsträning utsätter kroppens vävnader för påfrestningar. Det är dessa påfrestningar som stimulerar kroppen till att stärka och bygga upp kroppens vävnader, muskulatur och välbefinnande. Denna påfrestning ger med andra ord en positiv effekt på kroppen. Om dessa påfrestningar blir för stora blir effekten istället negativ, då ökar risken för överbelastningsskador. Drygt hälften av alla skador som uppkommer på grund av motion och idrott orsakas av överbelastningsskador. Skademekanismen vid överbelastningsskador är att det uppkommer små mikrotrauman i muskler och vävnader. Dessa kan leda till instabilitet och inklämning av mjukdelar (12, 20). Överbelastningsskador kan uppstå på olika vis. Det kan röra sig om yttre orsaker (för tunga belastningar, för många 4.

(9) upprepningar, hög intensitet, fel teknik och för kort vila etc.) och inre orsaker (obalans i muskler, felställningar etc.). Om det skiljer för mycket i styrka mellan höger och vänster kroppshalva och/eller agonister och antagonister kan detta resultera i en ökning av skaderisken. För svag muskulatur är också en riskfaktor, likaså en minskad rörlighet. Även överrörlighet i lederna kan öka risken att drabbas av överbelastningsskador (12, 21). De flesta av kroppens vävnader kan drabbas av överbelastningsskador. Dessa skador drabbar främst muskulatur och senor men kan även drabba andra strukturer. Skadan är oftast lokaliserad till strukturens svagaste eller mest belastade del. Övergången mellan en muskel och dess sena är det vanligaste stället för en muskelbristning att inträffa. Dessa orsakas oftast av för tunga lyft eller för intensiv träning. Denna typ av skador brukar kunna läkas snabbt om rörelseträning påbörjas i ett tidigt stadium (12). På grund av hur kvinnokroppen är konstruerad, riskerar kvinnor att i större omfattning drabbas av överbelastningsskador än män. Detta beror på att de i genomsnitt har mindre muskelmassa per kilo kroppsvikt, en lägre bentäthet, bredare bäcken och generellt mer rörliga leder jämfört med män (12). Träning på gym har blivit allt vanligare i dagens samhälle, för både män och kvinnor oavsett aktivitetsnivå. Vanliga motionärer som tidigare inte varit vanliga i gymmiljön har blivit mer frekventa besökare och gymmen är idag inte längre enbart en plats för kroppsbyggare. I Sverige ökade antalet gym markant under senare delen av 1900- talet. Gymmen ändrade även inriktning och det tillkom nya aktiviteter som t.ex. aerobics, pump och spinning (2). En anledning till att det skett en stor ökning av gym är att våra kroppars utseende har hamnat mer i fokus genom bland annat medier. Inom till exempel elitidrotten är det viktigt för idrottsutövaren att ha ett vältränat yttre, inte bara för sitt idrottande, utan även för att vara attraktiv för reklammarknaden (2). I Söderströms (2000) studie som utfördes på två olika gym var medelåldern mellan 20-30 år hos dem som tränade. Både män och kvinnor tränade på gymmen men männen var överrepresenterade. Syftet med att träna styrketräning för de medverkande var att förändra kroppens utseende och styrka. Människor ville bli starkare, mer vältränade, få större muskler, bli hälsosammare samt få en inre tillfredställelse. Bröst och mage var områden som männen prioriterar att träna i första hand. För kvinnorna var ben- och glutealmuskulaturen de mest 5.

(10) populära områdena att träna. Efter dessa områden ansåg båda könen att armarna var viktigast (2). Det finns ett antal studier om skador som drabbar tränande på elitnivå, dock är dessa grenspecifika och riktar in sig på en speciell idrott eller idrottsgren (11, 16, 19, 22). Det saknas studier som undersökt skadeprevalensen hos styrketränande personer som inte tränar på elitnivå. För sjukgymnaster är det även viktigt att utreda skador som uppstår på individer som inte tränar på elitnivå. Både för oss som instruktörer, för att minimera skaderisken i samband med styrketräning, samt för att vi skall kunna ge en adekvat behandling av dessa skador. Vidare involveras sjukgymnaster i styrketräning av flera anledningar. För det första ingår det ofta i sjukgymnastens arbetsuppgift att instruera i styrketräning. För det andra är styrketräning och/eller cirkulationsträning två vanliga sjukgymnastiska behandlingsformer och för det tredje kan sjukgymnaster komma att behandla olika typer av idrottsskador som orsakats av styrketräning. Vi vill med denna studie därför belysa förekomsten av skador hos personer som tränar styrketräning på gym.. 6.

(11) Syfte Syftet med denna studien var att kartlägga omfattningen av skador orsakade av styrketräning på gym.. Frågeställningar •. Hur vanligt är det med skador i samband med styrketräning?. •. Hur är eventuella skador lokaliserade?. •. Är skadorna uppkomna på gym orsakade av överbelastning eller olyckor?. •. Har en träningsinstruktion någon betydelse för uppkomsten av skador hos styrketränande personer på gym?. •. Skiljer sig antal och/eller lokalisation av skador mellan kvinnor och män?. •. Har ålder någon betydelse för uppkomsten av skador i samband med styrketräning?. Metod Försökspersoner Försökspersonerna rekryterades på fyra stycken gym i Boden under v 49-50, mellan kl 15-20, år 2005. Kriterierna för de utvalda gymmen var att det skulle finnas tillgång till både fria vikter och träningsmaskiner för att bedriva styrketräning. För att få en jämnare fördelning mellan de som fått respektive inte fått instruktion valdes två gym där det fanns tillgång till utbildade styrketräningsinstruktörer ut och två gym där detta saknades. Huvudansvariga för respektive gym tillfrågades och accepterade att enkäten fick distribueras på respektive gym vid given tidpunkt. Samtliga personer som passerade entréerna på given tid tillfrågades om de ville deltaga i enkätstudien. Totalt tillfrågades 320 personer, varav 120 personen valde att tacka nej till att medverka i studien. Av de 200 personerna som besvarade enkäterna var det 39 stycken som inte uppfyllde inklusionskriterierna och exkluderades därför från studien. Den vanligaste orsaken till att dessa exkluderades var att de inte tränat i minst sex månader på det gym där de besvarade enkäten. De resterande 161 enkäterna inkluderades i studien.. 7.

(12) Material Enkäten (bilaga 1) utformades med målet att besvara studiens syfte och frågeställningar. Innan den slutgiltiga enkäten färdigställdes gjordes en pilotundersökning på 12 personer. De medverkande i denna var styrketränande individer från de gym där studien senare utfördes. Dessa 12 individer medverkade inte i den slutgiltiga studien. Syftet med pilotstudien var att undersöka tidsåtgången för ifyllnad av enkäten samt att samla in synpunkter på enkätens innehåll och slutligen testa om försökspersonerna förstod och svarade på frågorna på adekvat sätt. Testpersonernas svar, synpunkter och reflektioner ligger till grund för den slutgiltiga enkäten. Som försättsblad på enkäten placerades ett följebrev som förklarade bakgrund och syfte med studien (bilaga 2).. Procedur Enkäten distribuerades vid gymmens entréer. Samtliga personer som kom in igenom entrén tillfrågades om de styrketränade på detta gym. Vid jakande svar erbjöds de att medverka i studien. Testpersonerna fick en kort presentation av syftet med studien och informerades även att enkäten tog ca 5 minuter att fylla i. Vidare förklarades att deltagandet var helt frivilligt. De som tackade ja till att medverka i studien fick fylla i enkäten direkt vid entrén. Syftet med att samtliga försökspersoner fick fylla i enkäten direkt vid entrén var att alla skulle få samma chans att ställa frågor om det var någon fråga som de tyckte var svår att tolka eller svara på. Enkäterna lämnades åter direkt efter att de fyllts i. Då enkäterna återlämnades lades dessa i plastficka utan specifik ordning. Samtliga enkäter databehandlades vid ett och samma tillfälle efter att datainsamlingen var avslutad. Detta för att säkerhetsställa att författarna inte skulle komma ihåg vem som besvarat respektive enkät.. Databehandling För statistisk bearbetning av det insamlade materialet har programmet Statistical package for social science (SPSS) version 11.0 använts. För hypotesprövning om det förelåg skillnader mellan respektive undersökta gruppen har chi-2 test använts och analyserats och tolkats med Fishers Exacts-test och enkelsidig fördelning. Ett p-värde lägre än p < 0.05 har ansetts vara statistisk signifikant.. 8.

(13) Inklusions- och exklusionskriterier Inklusionskriterier för deltagande i studien: •. Försökspersonerna skall ha styrketränat på gymmet där de fyller i enkäten i minst sex månader.. Exklusionskriterier för deltagande i studien är: •. Personer som ej behärskar svenska språket i tal och skrift.. •. Individer under 16 år.. 9.

(14) Resultat Av studiens försökspersoner hade 20 % (32 personer) drabbats av skador någon gång under de senaste sex månaderna. En träningsinstruktion tenderade att förebygga skador hos försökspersonerna. Männen tenderade att drabbas av skador i högre utsträckning än kvinnorna i studien. Det fanns även en tendens till att yngre individer (under 30 år) oftare drabbades av skador än de äldre (över 30 år) utövare (Tabell 2). Det totala antalet personer medverkande i studien var 161, varav det var 111 stycken (69 %) män och 50 stycken (31 %) kvinnor. Medelåldern hos männen var 30,2 år (sd 12,3) och för kvinnorna 29,6 år (sd 12,8). Medelåldern i hela gruppen var 30,0 år (sd 12,4) och den yngsta personen var 16 år medan den äldsta var 72 år. Den tid testpersonerna tränat på det gym där de fyllde i enkäterna varierade från 6 månader till 15 år. Den person som tränat längst totalt hade tränat i 50 år. I snitt hade både män och kvinnor tränat nästan tre år på det gym där enkäten besvarades. Totalt sett hade männen i stickprovet styrketränat cirka tre år längre än kvinnorna (tabell 1). Tabell 1. Antal månader personerna styrketränat, på aktuellt gym och totalt. Aktuellt gym. Totalt. Kön Män Kvinnor Totalt. Min 6 6 6. Max 180 120 180. Medel (sd) 31,9 (29,6) 31,2 (26,5) 31,7 (28,6). Män Kvinnor Totalt. 6 6 6. 580 180 580. 84,2 (86) 51,2 (37,5) 74 (75,8). Vad gäller träningsvanor skiljde det sig mellan män och kvinnor. Som grupp betraktat styrketränade personerna i medel 3,1 dagar per vecka (sd 1,1). Kvinnorna styrketränade i snitt 2,6 dagar per vecka medan männen i snitt styrketränade 3,3 dagar per vecka. Utöver detta tränade männen annat (t.ex. löpning, fotboll och innebandy) i medel 1,5 dagar medan kvinnorna var något mer aktiva med annan träning (t.ex. spinning och aerobics) som utfördes i medel 2,3 dagar i veckan. Hela gruppen tränade sammanlagt oavsett aktivitet fem dagar per vecka.. 10.

(15) Av studiens 161 inkluderade försökspersoner hade 32 individer drabbats av en skada under de senaste sex månaderna. Detta innebär att ungefär var femte person hade skadat sig i samband med styrketräning (tabell 2). Merparten av de skadade hade drabbats av skador en till två gånger under de senaste sex månaderna. Skadefrekvensen hos enskilda individer varierade dock från noll ända upp till sex skador.. Antal 25 20 Män. 15. Kvinnor. 10. Totalt. 5. Fo t. B en. bå le n. bå le n. N ed re. Ö vr e. H an d. A rm. A xe l/s ku ld ra. N ac ke /. hu vu d. 0. Lokalisation. Figur 1. Antal skador orsakade av överbelastning fördelade på kön och lokalisation. Den kroppsdel som var mest utsatt för skador är axel- skulderregionen därefter följde armarna och sedan nedre delen av bålen tillsammans med benen. Den enda kroppsdelen som varken män eller kvinnor skadat var foten. En kvinna hade skadat axel/skuldra på grund av en olyckshändelse medan alla övriga skador var orsakade överbelastning (figur 1). Personerna som angav att de drabbats av överbelastningsskador uppgav som främsta orsakerna till skada att de tränat med; för tung belastning, för hög intensitet, använt felaktig teknik eller inte värmt upp före träningen. Av dem som angivit vilken övning de utfört då de skadade sig visade det sig att 5 personer skadat sig under tiden de tränade bröstövningen bänkpress. Detta var den vanligaste övningen som orsakade skada, utgått från de testpersoner som skrev vilka övningar de skadat sig i. I hela stickprovetn angav 72 personer (45 %) att de blivit erbjudna en instruktion i styrketräning av en instruktör på det gym där de tränar. Av männen uppgav 34 % att de har. 11.

(16) blivit tillfrågade om de vill ha en styrketräningsinstruktion medan hela 68 % av kvinnorna angav att de blivit erbjudna en styrketräningsinstruktion. Av männen har 28 % blivit instruerade av en styrketräningsinstruktör. För kvinnorna är den siffran lika hög som andelen som blivit erbjudna en instruktion (68 %). Av den del av stickprovet som hade blivit erbjudna en träningsinstruktion valde 90 % att tacka ja. Det är statistiskt signifikant att kvinnor oftare blivit erbjudna en styrketräningsinstruktion än män och att de i större utsträckning blir instruerade av en styrketräningsinstruktör än den männen i studien. Av de personer som har fått en träningsinstruktion har en mindre andel skadat sig jämfört med dem som inte fått en träningsinstruktion (tabell 2). Detta är på gränsen till statistiskt signifikant (p = 0,083).. Tabell 2. Antal och skador i förhållande till erhållen träningsinstruktion, kön och ålder. Skada Instruktion. Ja Nej. Antal (%) 65 (40) 96 (60). Ja (%) 9 (14) 23 (24). Nej (%) 56 (86) 73 (76). Kön. Man Kvinna Totalt. 111 (69) 50 (31) 161 (100). 24 (22) 8 (16) 32 (20). 87 (78) 42 (84) 129 (80). Ålder. 16-29 30-72. 101 (63) 60 (37). 23 (23) 9 (15). 78 (77) 51 (85). Hos kvinnor var skadorna fördelade ganska jämt över kroppen, ingen enskild kroppsdel var överrepresenterad. Männens fördelning av skador såg ungefär ut som fördelningen för det totala stickprovet i studien (figur 1). En större andel av männen än kvinnorna angav att de skadat sig de senaste sex månaderna (tabell 2), dock var skillnaden inte signifikant (p = 0,237). Medelåldern för de individer som drabbats av skador i studien var 26,9 år (sd 7,4) medan den för de som inte hade råkat ut för en skada var 30,8 år (sd 13,3). Vid en uppdelning av stickprovet i ålderskategorierna 16 – 29 år och 30 - 72 år fanns en indikation på att den yngre gruppen tenderar att skada sig mer än den äldre gruppen (tabell 2), dock utan att vara statistiskt säkerställd (p = 0,161).. 12.

(17) Metoddiskussion I den stad där studien genomfördes fanns det totalt sex stycken gym. Av dessa gym kunde tre gym erbjuda styrketräningsinstruktioner av utbildade instruktörer medan de övriga gymmen saknade instruktör. Av dessa sex gym valdes fyra gym ut för att delta i studien, två med tillgång till instruktörer samt två som saknade detta. En orsak till valet av gym var besöksfrekvensen, som var högst på de utvalda gymmen. Detta för att få en så stor variation som möjligt av studiens deltagare, samt för att uppnå målet med att dela ut 200 enkäter. Då enkäter delats ut på fyra utav sex gym innebär detta att alla styrketränande individer i staden inte fick möjlighet att deltaga i studien. Målsättningen att dela ut 200 enkäter sattes för att begränsa studiens omfattning till ett lagom stort och hanterbart arbetsmaterial. Utdelningen av enkäterna avslutades när målet 200 enkäter var uppnått. Med tanke på antalet skador hade ett mindre antal förmodligen inte gett ett tillräckligt stort arbetsmaterial. Tidpunkten valdes utifrån att detta är den tid som gymmen är mest välbesökta så att antalet deltagare kunde maximeras. Dock kan det inte uteslutas att detta medförde att vissa individer exkluderas från möjligheten att medverka i studien. Exempelvis är det möjligt att personer som tränat länge skulle välja tider då det är få som tränar. Detta motsägs dock av det faktum att det var en god spridning på hur länge de medverkande tränat styrketräning, som längst 50 år. En större studie där samtliga styrketränande individer på samtliga gym deltagit skulle sannolikt ha resulterat i ett större och bredare material. Detta fanns det dock ej möjlighet till enligt ovan nämnda orsaker. Om en sådan studie skulle ge ett annorlunda resultat än denna är svårt att säga. En intressant faktor som kanske skulle ha fått resultatet att se annorlunda ut vore om vi hade inkluderat de som tränat mindre än sex månader, det vill säga även nybörjare. Det vore intressant att göra en studie där man undersökte skillnader mellan nybörjare och mer erfarna utövare. Det kan tänkas att nybörjare skadar sig på grund av att de inte lärt sig rätt lyftteknik, arbetsställningar och att de tränar enformigt. Detta tillsammans med deras eventuella entusiasm att belasta tyngre skulle kunna leda till skador. För att undvika några etiska hinder för utförandet av studien, utformades enkäten så att ingen enskild försöksperson skulle kunna gå att identifiera, eller på vilket gym varje enskild person tränade. Detta innebär dock att intressant information om fördelning av skador på respektive gym gick förlorad. Testpersonernas anonymitet har beaktats under hela arbetets gång och enkäterna kommer att makuleras efter att studien färdigställts.. 13.

(18) Frågorna i enkäten utformades med syfte att svara på studiens frågeställningar. Den pilotstudien (12 enkäter) som utfördes gav ett flertal uppslag till förändringar som beaktades vid konstruktionen av den slutgiltiga enkäten. Endast ett fåtal av de som sedan besvarade enkäten hade svårigheter eller frågor när de fyllde i enkäten. Vi valde att dela ut enkäten i de olika gymmens entréer av främst två anledningar. För det första så ville vi täcka in samtliga personer som kom till och från gymmen. För det andra så ville vi inte störa testpersonerna i sin träning så att de inte skulle känna sig stressade vid ifyllandet av enkäterna. Enkäterna distribuerades under samma tid på samtliga gym.. Resultatdiskussion Resultaten visar att var femte person som styrketränat på gym har drabbats av en skada orsakad av överbelastning under den senaste sexmånadersperioden. Skador orsakade av olyckor var nästintill obefintliga, där endast en kvinna hade skadat sig vid ett tillfälle på detta vis. Männen tenderar att i högre grad än kvinnorna att drabbas av en skada. Det område där de flesta skador är belägna är axel/skulderregionen följt av armarna. Foten är den enda region där inga skador rapporterades. Åldern tenderar att ha en viss betydelse för hur stor risken är att drabbas av en skada, studien visar att individer under 30 år har en benägenhet att skada sig i större utsträckning än individer över 30 år. Vidare visar studien att individer som har fått en träningsinstruktion av en instruktör på det gym där de tränar tenderar att skada sig i mindre utsträckning än individer som inte erhållit en instruktion. Tor Söderströms enkätstudie (2) på gym, omfattande 974 testpersoner, visar att två tredjedelar av de som tränar på gym är män och en tredjedel är kvinnor. Majoriteten av testpersonerna i hans studie var mellan 20 och 30 år gamla. I en amerikansk studie (16) kontaktades 5236 personer slumpvis utvalda per telefon (lika många kvinnor som män) angående styrketräning. 30 % av männen och 12 % av kvinnorna svarade att de styrketränade. Majoriteten av de personer som svarade att de styrketränade var mellan 18 och 44 år. Stickprovet i vår studie ligger i linje med dessa värden både vad gäller könsfördelningen och ålder vilket kan validera att vårat sample var representativt vad gäller styrketränande personer. Den totala tiden testpersonerna tränat på gym är för både män och kvinnor betydligt längre än den tid de tränat på det gym där de besvarade enkäten. Anledningen till detta framgår inte av enkätsvaren men en orsak kan vara att styrketränande individer periodvis byter gym. Studien. 14.

(19) visar att män och kvinnor tränar sammanlagt ca fem dagar per vecka. Detta tillsammans med att försökspersonerna i medel styrketränat i sex år tyder på att de personer som ingår i studien är rutinerade, tränar regelbundet och även bedriver viss annan träning. Kvinnorna prioriterar annan form av träning medan männen ägnar mer tid åt styrketräning. Litteraturen vi har läst har inte studerat vad denna prioriteringsskillnad beror på. En anledning som ligger nära till hands är att vi dagligen stöter på bilder på kroppar från t.ex. TV och tidningar (2). Människokroppen har blivit en viktig symbol och för vissa till och med nyckeln till lycka (23). Genom att titta på tv, film och annonser i tidningar ser man att kvinnors kroppsideal från massmedia är en slank och vältrimmad kropp medan männen ofta är mer muskulösa. Detta skulle kunna vara en förklaring till varför männen spenderar mer tid i gymmet med muskeluppbyggande träning medan kvinnor föredrar mer aeroba och varierande träningsformer. Jones et al (2000) skriver i sin studie att uppskattningsvis 2,4 % - 7,6 % av styrketränande individer skadar sig under sin träning årligen. I en annan studie av Risser, W., et al (1990) är siffran 7,6 %. Förekomsten av skador hos våra försökspersoner är betydligt högre än vad Jones konstaterade i sin studie. Denna uppskattning är förhållandevis låg i förhållande till lagidrotter, löpning (17). Trotts att det är förhållandevis lite skador inom styrketräning så blir det faktiska antalet skador högt då så många personer ägnar sig åt denna idrott. Vid jämförelse av de regioner på kroppen som är utsatta för skador i denna studie och vilka muskelgrupper respektive kön prioriterar att träna (2) upptäcks slående likheter. Då visar det sig att det för både män och kvinnor är de muskler som prioriteras att tränas är de som är mest utsatta för skador. Detta pekar mot att individer skadar de områden på kroppen som de anser vara viktigast att träna. Plancher, K. et al. (1996) skriver att det är vanligt med skador i armbågen, underarmen och handleden eftersom dessa områden utsätts för mycket påfrestningar vid styrketräning. Mazur L. et al. (1993) skriver att den vanligaste övningen för skador i underarm och handled är pressövningar över axelhöjd, denna skada drabbar vanligtvis tränande som inte är färdigväxta. Vidare visar studien att de två vanligast övningarna som orsakar skador hos styrketränande individer är marklyft och bänkpress. De fyra övningar som orsakar flest skador generellt hos styrketränande är bänkpress, pressövningar med armarna över huvudet, knäböj och marklyft (19). Det är svårt att dra några slutsatser om likheterna i med denna studie då inte samtliga 15.

(20) testpersoner angav övning som orsakade skadan. Dock finns den övning som orsakade flest skador i vår studie, bänkpress, med bland dessa fyra. Raske, Å. et al. (2002) kom i en studie fram till att de vanligaste skadorna som drabbar styrke- och tyngdlyftare är belägna i ländryggen och axlarna. Hos tyngdlyftarna visade det sig att det var vanligare med skador i ländryggen än axlarna, medan det hos styrkelyftarna visade sig vara tvärtom. Hos båda grupperna visade det sig att det knäskador kom på tredje plats. En litteraturstudie (11) visar att de mest utsatta områdena för skador vid styrketräning av amerikanska fotbollsspelare på hög nivå och styrkelyftare är nedre delen av ryggen, benen (framför allt knäna), skulderpartiet och övre delen av ryggen i nämnd ordning. Jones, C., et al. (2000) har fått ett resultat som skiljer sig från föregående studiers. Den kroppsdel som är mest drabbad av skador är handen (23,8 %) därefter kommer övre delen av bålen (18,8 %) följt av huvud/nacke (16,4 %). På fjärde plats kommer nedre delen av bålen (15,5 %) och femte mest skadade området är foten (14,6 %). Varför samtliga studier skiljer sig åt vad gäller de områden på kroppen som är mest skadedrabbade är svårt att spekulera i. En anledning kan vara att studierna riktar sig mot olika målgrupper. Studierna behandlar komplementstränande, elittränande styrke- och tyngdlyftare samt slumpmässigt utvalda individer. Sannolikt skiljer sig dessa gruppers träning och belastning åt. De studiers resultat som stämmer mest överens med resultatet från vår studie, vad gäller mest skadedrabbade områdena på kroppen, är skrivna av Raske, Å. et al. (2002) & Mazur, L. et al. (1993). Vi har inte hittat någon studie som redogör för om skador uppkommer genom överbelastning eller olyckor. Däremot finns det studier som visar att den vanligaste typen av skador är mjukdelsskador följt av skär- rivsår samt frakturer eller luxationer (17). En annan studie beskriver kortfattat att skador även kan uppstå genom t.ex. snubbling över lösa vikter på golvet eller av tappade vikter, den beskriver dock inte hur vanligt detta är (11). Denna studie beskriver även de vanligaste skadetyperna som drabbar styrkelyftare. De vanligaste skadetyperna här är muskelsträckningar och tendiniter. Studierna bearbetar både överbelastningsskador och olyckor utan att skilja dem åt i statistiken. Detta gör det svårt att veta vilken av skadetyperna som är vanligast. Resultatet vi kom fram till i vår studie visar att skador genom olyckor är nästintill obefintliga, överbelastning dominerar orsaken till uppkomsten av en skada. Ett intressant faktum som studien visar är att kvinnor i större utsträckning än männen blir tillfrågade om de vill ha en träningsinstruktion än männen. Varför det förhåller sig på det viset 16.

(21) besvarar inte studien. Möjligen kan svaret vara kopplat till det faktum att kvinnor i betydligt större utsträckning tackar ja till en träningsinstruktion än männen i studien. Detta kan innebära att instruktörerna själva väljer att inte tillfråga vissa individer, framförallt män, om de skulle vilja ha träningsinstruktioner. Då denna studie visar att en träningsinstruktion verkar minskar risken att drabbas av en skada i samband med styrketräning så känns denna skillnad beklaglig. Både män och kvinnor borde erbjudas träningsinstruktioner i lika hög grad. Könsfördelningen på de skadade individerna ligger också lika studierna emellan. Denna studie hade 75 % män och 25 % kvinnor som skadat sig i samband med styrketräning medan den amerikanska studien (15) hade 80,5 % män och 19,5 % kvinnor. När man jämför dessa siffror med hur könsfördelningen ser ut bland styrketränande individer på gym generellt (ca 2/3 män och ca 1/3 kvinnor (2, 16)), ser man att den manliga dominansen av skadade individer inte stämmer överens med det faktiska antalet tränande individer. Män skadar sig alltså mer än kvinnor. Detta är ett intressant resultat med tanke på att kvinnokroppens konstruktion gör den mer utsatt för överbelastningsskador. Mellan 1978 och 1998 stod åldersgruppen 15 – 24 åringar för den största skadefrekvensen (43,5 %) hos styrketränande i USA. Gruppen 25 – 44 åringar stod för 32,5 % och 44 – 64 åringarna 4,1 % (17). Siffrorna avviker något mellan vår och den amerikanska studien. De skiljer sig även på sättet data är insamlad. Våra testpersoner har själva uppgett om de har skadat sig medan siffrorna i den amerikanska studien bygger på statistik från akutvårdsavdelningar, data finns här även för ålderskategorierna 0 - 4 och 5 - 14. Vi anser dock att likheterna mellan studiernas skadefördelning visar att vi har fått ett likvärdigt resultat vad gäller åldersfördelningen på skadefrekvensen. Detta gäller även om man jämför denna studies åldersindelning 16 - 29 och 30 – 72 år som även denna visar att den yngre gruppen tenderar att skada sig i större utsträckning än den äldre gruppen. Sammanfattningsvis visar denna studie att ca 20 % av studiens försökspersoner har drabbats av skada som orsakats av styrketräning under senaste halvåret. Av männen var det 22 % och av kvinnorna 16 % som skadat sig. Den kanske viktigaste kunskapen för vår profession är att otillräckliga träningsinstruktioner tenderar att öka risken för skador i samband med styrketräning.. 17.

(22) Slutord Vi vill tacka vår handledare Peter Michaelson för hans engagemang, synpunkter och tålamod, vi vill även passa på att tacka vår opponent Tommy Calner samt personalen på Sociomedicinska biblioteket i Boden för deras hjälp.. 18.

(23) Referenser 1. Henriksson, J., Tesch, P. (1999) Träning av uthållighet och styrka ger kompletterande effekter. Läkartidningen. Vol 96 nr 1-2 56-60. 2. Söderström, T. (2000) Varför gym? Svensk idrottsforskning. nr 4. 30-33 3. Augustsson, J. (2002) Styrketräning vid idrott och rehabilitering, del 1. Idrottsmedicin. Nr. 1. 4-13. 4. Raastad, T. (2003) Styrketrening – Generelle prinsipper og fysiologiske tilpasninger. Idrettsmedisin vol 18. nr 1. 3-8. 5. Augustsson, J., Wernbom, M. (2004) Träningsvolym vid styrketräning: ett set eller flera? Svensk idrottsforskning. Nr. 1. 38-43. 6. Augustsson, J. (2002) Styrketräning vid rehabilitering, del 2. Idrottsmedicin. Nr. 2. 13-17. 7. Nelson, M., Goldberg, B., Harris, S., Landery, G., Risser, W. (1990) Strength Training, Weight and Power Lifting, and Body Building by Children and Adolescents. Pediatrics vol. 86 nr. 5. 801-803 8. Albert, M. (1995) Eccentric Muscle Training In Sports And Orthopaedics. Churchill Livingstone Inc, USA. 9. Annerstedt, C., Gjerset, A. (1997) Idrottens träningslära. SISU idrottsböcker, Farsta. 10. Forsberg, A. (1995) Träna din kondition. SISU idrottsböcker, Malmö. 11. Mazur, L., Yetman, R., Risser, W. (1993) Weight-Training Injuries; Common Injuries and Preventative Methods. Sports Medicine.vol. 16 nr. 1. 57-63.. 19.

(24) 12. Karlsson, J., Thomeé, R., Martinsson, L., Swärd, L. (1999) Motions- & idrottsskador och deras rehabilitering. SISU idrottsböcker, Ödeshög. 13. Augustsson, J., Thomeé, R. (2001) Styrketräning vid rehabilitering. Svensk idrottsforskning. nr. 3. 65-71. 14. Nyberg, L. (1996) Falls in the frail elderly: Incidence, characteristics and prediction, with special reference to patients with stroke and hip fractures. Department of Geriatric Medicine, Umeå Universitet, Umeå. 15. Latham, N., Anderson, C., Bennett, D., Stretton, C. Progressive resistance strength training for physical disability in older people. The Cochrane Database of Systematic Reviews 2003, Issue 2. Art. No.: CD002759. DOI: 10.1002/14651858.CD002759. 16. Powell, K., Heath, G., Kresnow, M-J., Sacks, J., Branche, C. (1998) Injury rates from walking, gardening, weight lifting, outdoor bicycling and aerobics. Medicine & science in sports & exercise. vol. 30. nr 8. 1246-1249. 17. Jones, C,. Christensen, C. (2000) Weight Training Injury Trends. The physician and sportsmedicine. vol. 28 nr. 7. 61-66. 18. Risser, W., Risser, J., Preston, D. (1990) Weight-Training Injuries in Adolescents. Sports Medicine. vol. 144. nr. 9. 1015-1017. 19. Raske, Å., Norlin, R. (2002) Injury Incidence and Prevalence among Elite Weight and Power Lifters. The American Journal of Sports Medicine. vol. 30 nr 2. 248-255. 20. Bahr, R., Maehlum, S. (2004) förebygga behandla rehabilitera Idrottsskador – en illustrerad guide. SISU idrottsböcker, Ödeshög. 21. Forsberg, A., Saltin, B. (1986) Styrketräning. Idrottens Forskningsråd. Sveriges Riksidrottsförbund, Farsta.. 20.

(25) 22. Plancher, K., Minnich, J. (1996) Sports-specific injuries. Clinics in Sports Medicine. vol. 15. nr. 2. 207-218. 23. Öberg, P., Tornstam, L. (1999) Body images among men and women of different ages. Ageing and Society. nr. 19. 629-644.. 21.

(26) Bilaga 1.. ENKÄT ANGÅENDE SKADOR OCH STYRKETRÄNING Enkäten handlar om skador som du ådragit dig i samband med eller orsakats av styrketräning. Skadorna skall ha uppkommit på detta gym under de senaste sex månaderna (Del 1). Övergående träningsvärk räknas inte som en skada. ALLMÄN DEL 1. Kön?. ⁯ Man. ⁯ Kvinna. 2. Ålder?. Jag är _______ år gammal.. 3. Hur länge har Du styrketränat på det gym där du besvarar denna enkät? ________ år. ___________ månader. 4. Hur länge har Du styrketränat totalt? ________ år. ___________ månader. 5a. Hur många dagar per vecka styrketränar Du? Antal dagar/vecka: _______ 5b. Hur många dagar per vecka tränar Du något annat än styrketräning? Antal dagar/vecka: ________ Vad tränar du då? _______________________________________________ DEL 1 – Gäller de senaste 6 månaderna 6a. Har du blivit erbjuden någon styrketräningsinstruktion av en instruktör på detta gym? ⁯ Ja. ⁯ Nej. 6b. Har Du blivit instruerad i styrketräning av en instruktör på detta gym någon gång? ⁯ Ja. ⁯ Nej. 7. Har Du någon gång skadat dig i samband med styrketräning de senaste 6 månaderna? ⁯ Ja. ⁯ Nej.

(27) Figuren är en hjälp för dig, så du förstår vad vi menar med de olika kroppsdelarna. 8. Ange i nedanstående rader orsak och fördelning av skador som uppkommit, de senaste 6 månaderna, från respektive kroppsregion (enligt figur ovan). Beskriv kortfattat hur skadan uppkom. Skadan kan ha uppstått genom överbelastning orsakad av; fel teknik, för tunga lyft, för hög träningsintensitet etc. Vidare kan den ha uppkommit genom en olycka såsom; snubbling, tappade vikter, klämning av finger eller ovarsamhet etc. Observera att gammal skada som ”slås upp” räknas som en ny skada. 1. Nacke/Huvud: __________gånger.. Orsak: _________________________________________. 2. Axel/Skuldra: __________gånger.. _________________________________________. 3. Arm: _________________gånger.. _________________________________________. 4. Hand: _________________gånger.. _________________________________________. 5. Övre del av bålen: _______gånger.. _________________________________________. 6. Nedre del av bålen: ______gånger.. _________________________________________. 7. Ben: __________________gånger.. _________________________________________. 8. Fot: ___________________gånger. _________________________________________ 9. Har du vid något av dessa skadetillfällen tränat någonting annat direkt före ditt styrketräningspass? ⁯ Ja. ⁯ Nej TACK FÖR DIN MEDVERKAN!.

(28) Bilaga 2. Boden 051020. Förfrågan om medverkan i enkätstudie om skador vid styrketräning. Styrketräning är idag en vanlig träningsform som utövas av personer i alla åldrar. Syftet med denna studie är att undersöka hur vanligt det är med skador i samband med styrketräning. Vi vill med denna studie kartlägga förekomsten av skador som har uppkommit i samband med styrketräning. Vidare hoppas vi på att detta kan belysa om vissa grupper är mer utsatta än andra och då användas som en guidning till var den största vikten för förebyggande insatser bör ligga. Enkäten kommer att delas ut på 4 olika gym i Boden, totalt ca 200 enkäter. Vi beräknar att det kommer att ta ca 5 minuter att svara på enkäten. Alla uppgifter kommer att behandlas konfidentiellt och ingen enskild individ kommer att kunna identifieras under arbetets gång eller i den färdiga rapporten. Din medverkan i studien är helt frivillig och du kan när som helst, utan förklaring, avbryta din medverkan. Efter det att vi har sammanställt alla enkäter i rapporten kommer alla enkäter att förstöras. Vi som utför studien är två sjukgymnaststuderande vid Institutionen för Hälsovetenskap, Luleå Tekniska Universitet. Vi kommer under hösten 2005 att genomföra en kartläggning av skador vid styrketräning på gym. Detta kommer att ske inom ramen för examensarbete på Cnivå. Studien förväntas vara färdig januari 2006. Studien kommer att finnas tillgänglig på internetadressen: http://epubl.ltu.se/1404-5516/index.shtml, under våren 2006. Det går även att klicka sig dit via institutionens hemsida: www.hv.luth.se, sociomedicinska biblioteket, universitetets publikationer, hälsovetenskapliga utbildningar under rubriken examensarbeten. Har du några frågor eller funderingar angående studien är du välkommen att kontakta oss! Med vänliga hälsningar Patrik Andersson Sjukgymnaststuderande Luleå Tekniska Universitet Examensarbete, 10 poäng Tel: 070-73 26 370 E-mail: patand-3@student.ltu.se Handledare: Peter Michaelson Lektor, Leg. Sjukgymnast Institutionen för Hälsovetenskap Luleå Tekniska Universitet. Martin Alexandersson Sjukgymnaststuderande Luleå Tekniska Universitet Examensarbete, 10 poäng Tel: 070-27 23 058 E-mail: marale-3@student.ltu.se.

(29)

No results found