Vårterminen 2020 | LITH-IFM-G-EX--20/3786--SE
Skogsbruk idag och i framtiden
Jämförelse av ekonomiska och ekologiska
aspekter mellan trakthyggesbruk och
kontinuitetsskogsbruk
Filip Bergenholm
Victor Granlund Ullsten
Markus Gustavsson
Elsa Järbur
Isabelle Vännström
Examinator, Anders Hargeby Handledare, Karl-Olof Bergman
Datum 2020-06-01 Date
Avdelning, institution
Division, Department
Department of Physics, Chemistry and Biology Linköping University
URL för elektronisk version
ISBN
ISRN: LITH-IFM-G-EX--20/3786--SE
_________________________________________________________________
Serietitel och serienummer ISSN
Title of series, numbering ______________________________
Språk Language Svenska/Swedish Engelska/English ________________ Rapporttyp Report category Licentiatavhandling Examensarbete C-uppsats D-uppsats Övrig rapport _____________
Titel: Skogsbruk idag och i framtiden – trakthyggesbruk kontra kontinuitetsskogsbruk
Title: Forestry today and in the future – comparison of economic and ecological aspects between clear cutting and continuity forestry.
Författare: Filip Bergenholm, Victor Granlund Ullsten, Markus Gustavsson, Elsa Järbur, Isabelle Vännström
Author
Nyckelord: Biologisk mångfald, ekosystemtjänster, hyggesfritt skogsbruk, kalhygge, klimatförändringar, Lübeckmodellen, lönsamhet i skog,
Naturkulturmetoden, omställning i skog, svenskt skogsbruk och trakthyggesbruk.
Keywords: Biodiversity, ecosystem services, clear cutting forestry, continuity forestry, climate changes, Lübeck model, profitability in forests,
Naturkultur method, conversion of forests, Swedish forestry,
Sammanfattning: I denna litteraturstudie har skogsbruksmetoderna trakthyggesbruk, Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden undersökts. Detta
har gjorts för att undersöka dessa metoder ur ett hållbarhetsperspektiv med fokus på hållbarhetsdimensionerna ekonomi och ekologi. För att möjliggöra en jämförelse mellan dessa tre metoder har studien kartlagt fördelar, nackdelar och lönsamhet för de olika metoderna. Vidare gjordes avgränsningen till dessa tre metoder för att trakthyggesbruk är den metod som används i störst utsträckning idag. Naturkulturmetoden valdes för att det är en svensk metod som får allt större genomslag och medial bevakning och slutligen valdes Lübeckmodellen för att den är någorlunda etablerad inom skogsindustrin. Diskussionen lyfter att stort fokus läggs på de ekonomiska incitamenten inom skogsbruk och att övriga incitament ofta försvinner i diskussionen kring skogsbruk. Studien visar att Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden har potential att vara lika lönsamma som trakthyggesbruk efter omställningsfasen. En annan viktig aspekt när det kommer till ekonomi i skogsbruk är att det är viktigt att skilja på kassaflöde och lönsamhet. De övriga fördelarna inom skogen i form av ekosystemtjänster och andra sociala värden negligeras ofta till fördel för skogens ekonomiska värden. Dock krävs stora omställningar inom både skogsbruket och industrin för att mer hållbara skogsbruksmetoder skall vara möjliga ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatserna är att fokus bör skifta från enbart ekonomiska incitament och även inkludera skogens bredare betydelse. Skogsbruksmetoderna bör även användas parallellt för att möjliggöra en omställning till ett mer hållbart skogsbruk. Skogsbruket står inför ett generationsskifte för att både nuvarande och kommande generationer ska ges möjlighet att utnyttja skogens ekosystemtjänster.
Abstract: In this literature study the forestry methods clear cutting forestry, the Lübeck model and the Naturkultur method have been studied. This has been done to examine these methods from a sustainability perspective with a focus on economy and ecology. To enable a comparison between these three methods the study has mapped the advantages, disadvantages and the profitability of these methods. The limitation to these three methods was made because clear cutting forestry is the most widely used method today. The Lübeck model was chosen because it is somewhat established within the forest industry. Lastly the Naturkultur method was chosen since it is a Swedish method which is receiving more coverage within the industry. The discussion emphasizes that great focus is placed on the economic incentives in forestry and that other incentives, such as ecosystem services, are often neglected in discussions about forestry. The study shows that the Lübeck model and the Naturkultur method have the potential to be as profitable as clear cutting forestry after the conversion phase. However, major changes are needed within both forestry and the forest industry to make more sustainable forestry methods possible from an economic perspective. The conclusions are that the focus should shift from purely economic incentives and also include the broader importance of forests. Forestry is facing a generation shift so that both current and future generations will be given the opportunity to utilize the forest’s ecosystem services
Innehållsförteckning
1. Abstract... 3
2. Sammanfattning ... 1
3. Introduktion ... 2
4. Metod ... 6
Sektion A: Konventionellt skogsbruk ... 8
5. Trakthyggesbruk ... 8
5.1. Trakthyggesbruk i praktiken ... 8
5.2. Fördelar med trakthyggesbruk ...10
5.3. Lönsamhet i trakthyggesbruk ...11
5.4. Risker med trakthyggesbruk ...12
Sektion B: Kontinuitetsskogsbruk...18
6. Lübeckmodellen ...18
6.1. Lübeckmodellen i praktiken ...19
6.2. Fördelar med Lübeckmodellen ...20
6.3. Lönsamhet i Lübeckmodellen ...21
6.4. Risker med Lübeckmodellen ...22
7. Naturkulturmetoden ...24
7.1. Naturkulturmetoden i praktiken ...24
7.2. Fördelar med Naturkulturmetoden ...25
7.3. Lönsamhet i Naturkulturmetoden ...26
7.4. Risker med Naturkulturmetoden ...27
8. Analys och diskussion ...30
8.1. Ekologiska aspekter ...32
8.2. Lönsamhet ...33
8.3. Omställning av skogsbruk...37
9. Slutsats ...39
1. Abstract
In this literature study the forestry methods clear cutting forestry, the Lübeck model and the Naturkultur method have been studied. This has been done to examine these methods from a sustainability perspective with a focus on economy and ecology. To enable a comparison between these three methods the study has mapped the advantages, disadvantages and the profitability of these methods. The limitation to these three methods was made because clear cutting forestry is the most widely used method today. The Lübeck model was chosen because it is somewhat established within the forest industry. Lastly the Naturkultur method was chosen since it is a Swedish method which is receiving more coverage within the industry.
The discussion emphasizes that great focus is placed on the economic incentives in forestry and that other incentives, such as ecosystem services, are often neglected in discussions about forestry. The study shows that the Lübeck model and the Naturkultur method have the potential to be as profitable as clear cutting forestry after the conversion phase. However, major changes are needed within both forestry and the forest industry to make more sustainable forestry methods possible from an economic perspective. The conclusions are that the focus should shift from purely economic incentives and also include the broader importance of forests. Forestry is facing a generation shift so that both current and future generations will be given the opportunity to utilize the forest’s ecosystem services.
Keywords: Biodiversity, clear cutting forestry, climate changes, continuity forestry, ecosystem services, Lübeck model, Naturkultur method, profitability in forests, conversion of forests, Swedish forestry,
1 2. Sammanfattning
I denna litteraturstudie har skogsbruksmetoderna trakthyggesbruk, Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden undersökts. Detta har gjorts för att undersöka dessa metoder ur ett hållbarhetsperspektiv med fokus på hållbarhetsdimensionerna ekonomi och ekologi. För att möjliggöra en jämförelse mellan dessa tre metoder har studien kartlagt fördelar, nackdelar och lönsamhet för de olika metoderna. Vidare gjordes avgränsningen till dessa tre metoder för att trakthyggesbruk är den metod som används i störst utsträckning idag. Naturkulturmetoden valdes för att det är en svensk metod som får allt större genomslag och medial bevakning och slutligen valdes Lübeckmodellen för att den är någorlunda etablerad inom skogsindustrin. Arbetet har genomförts genom en litteraturstudie och en intervjuserie med branschaktiva personer. På så sätt har information samlats från både akademiska källor och även människor som jobbar aktivt med skogsbruk i Sverige.
Diskussionen lyfter att stort fokus läggs på de ekonomiska incitamenten inom skogsbruk och att övriga incitament ofta försvinner i diskussionen kring skogsbruk. Studien visar att Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden har potential att vara lika lönsamma som trakthyggesbruk efter omställningsfasen. En annan viktig aspekt när det kommer till ekonomi i skogsbruk är att det är viktigt att skilja på kassaflöde och lönsamhet. De övriga fördelarna inom skogen i form av ekosystemtjänster och andra sociala värden negligeras ofta till fördel för skogens ekonomiska värden. Dock krävs stora omställningar inom både skogsbruket och industrin för att mer hållbara skogsbruksmetoder skall vara möjliga ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatserna är att fokus bör skifta från enbart ekonomiska incitament och även inkludera skogens bredare betydelse. Skogsbruksmetoderna bör även användas parallellt för att möjliggöra en omställning till ett mer hållbart skogsbruk. Skogsbruket står inför ett generationsskifte för att båda nuvarande och kommande generationer ska ges möjlighet att utnyttja skogens ekosystemtjänster.
Nyckelord: Biologisk mångfald, ekosystemtjänster, hyggesfritt skogsbruk, kalhygge, klimatförändringar, Lübeckmodellen, lönsamhet i skog, Naturkulturmetoden, omställning i skog, svenskt skogsbruk och trakthyggesbruk.
2 3. Introduktion
Sedan 1800-talet, i takt med industrialiseringen och när sågverken och pappersindustrin tog fart i Sverige, så har skogsbruket påverkat det svenska landskapet. De svenska skogarna överutnyttjades i stor mån under 1800-talet vilket ledde till att man i början av 1900-talet införde lag om återbeskogning (Hällberg, 2015). Efter detta har skogsbruket sett någorlunda likt ut, skogsägare skördar hela skogar för att sedan plantera nya träd, denna metod kallas för trakthyggesbruk och har varit den metod som präglat svenskt skogsbruk sedan dess.
Detta har lett till att många skogar i Sverige idag är monokulturer med låg biodiversitet vilket är ogynnsamt för ekosystem och för skogens fortlevnad. Av det faktumet har den skog som växer i många delar av Sverige en annan åldersstruktur och artsammansättning än den skulle ha haft om skogen hade tillåtits en mer kontinuerlig och naturenlig progression (Sandström, et al., 2015). Skogslandskapet i Sverige har successivt förändrats under de senaste 150 åren, då nästan all skogsmark har övergått från naturskog till produktionsskog enligt Figur 1 (Linder & Östlund, 1998).
Figur 1: Fördelningen av skogslandskap förr och idag i Sverige
Sveriges yta täcks till 69% av skog samtidigt som bebyggd mark endast utgör 3% (SCB, 2019). Skogsmarken i Sverige kan delas in i produktiv och improduktiv, där skogslandskapet successivt har förändrats genom åren (SLU, 2018; Dahlberg, 2011). I Sverige finns det 28,1 miljoner hektar skogsmark där 84 % utgörs av produktiv skogsmark som är lämplig för skogsproduktion (SLU, 2018), se Figur 2.
3
Figur 2: Ägoslag enligt skogsvårdslagen (SLU, 2018, s. 35)
Trakthyggesbruk följer de processer som odling av andra grödor ofta använder sig utav. Först sker en plantering, därefter vårdas den odlade grödan tills den är mogen att avveckla och till sist avvecklas den för att sedan börja om hela processen igen. När det kommer till trakthyggesbruk kan detta delas upp i fyra olika faser; föryngringsfasen, ungskogsfasen, gallringsfasen och till sist slutavvecklingsfasen. I slutavvecklingsfasen är det sedan 50-talet normalt att använda kalhygge vilket innebär att alla träden avverkas samtidigt vilket kan vara påfrestande för miljön runt det avverkade området (Skogssverige, 2017).
Ett annat sätt att bruka skog är genom så kallat hyggesfritt skogsbruk vilket innebär ett skogsbruk som inte kallägger marken. Enligt denna definition räknas alla de metoder som leder till att skogen har ett kontinuerligt trädskikt som hyggesfria metoder (Skogsstyrelsen, 2019a; Skogsstyrelsen, 2019b). En mer ingående definition har tagits fram av Sveaskog, där de i tre steg beskriver det som de anser är ett hyggesfritt skogsbruk. Dessa tre är: att ungskogen måste ha en medelhöjd på minst två meter, att luckor med kalmark inte får vara större än en halv hektar och att skogens täthet måste överstiga en viss trämassa (Sveaskog, 2018).
År 2012 utgjordes tio procent av det totala värdet av alla varor och tjänster som Sverige exporterade av produkter som kom från skogsindustrin (Christiansen, 2013). Eftersom skogsbruket står för en betydande del av svenska exporter är det viktigt att det skogsbruk som bedrivs är lönsamt. För att säkerställa detta finns skogsvårdslagen (Sveriges riksdag, 1979). Detta är en lag som reglerar hur skogsbruket får skötas i Sverige. Tillsammans med de miljö- och produktionsmål som regeringen ställt upp syftar den till att säkerställa att svenskt skogsbruk har en produktion som garanterar biologiskt skydd och att produktionen är lönsam och hållbar (Sveriges riksdag, 1993). Det finns även en ekonomisk fördel för den enskilde
Skogsmark (28,1 milj. ha) Produktiv skogsmark (23,5 milj. ha) Improduktiv skogsmark (4,6 milj. ha) Träd- och buskmark (2,5 milj. ha)
4
individen i form av arbetstillfällen, eftersom det kan skapa fler jobb i glesbygden (Espmark, 2017). Detta kan också kopplas till den totala samhällsnyttan.
Vid kalhyggesavverkning måste marken föryngras, vilket oftast sker genom återplantering, senast tio år, i norra Sverige, eller fem år, i södra Sverige, efter avverkningen (Skogsstyrelsen, 2011). Liknande delar av dessa lagar sätter även krav på tillväxttakten som måste finnas i kontinuitetsskogar men dessa är mindre heldragna lagar då hyggesfria metoder är ett nyare fenomen (Hagner, 2007).
Genom ökade mängder av utsläppta växthusgaser i atmosfären, till följd av industrialiseringen och en ökad förbränning av fossila bränslen har lett till att jordens medeltemperatur har höjts och fortsätter att höjas. Detta ger upphov till klimatförändringar, vilket generellt benämns som global uppvärmning. Denna benämning har uppkommit då fenomenet påverkar hela jorden och är därmed en global angelägenhet. Den globala uppvärmningen skapar en utmaning för samhället att finna substitut för fossila bränslen samt att finna alternativ för att mildra den nuvarande klimatförändringen. Dagens behov måste tillmötesgås utan att äventyra framtida generationers möjligheter till att göra detsamma. Om den globala uppvärmningen skall mildras måste ett mer hållbart synsätt implementeras inom många olika områden, varav skogsbruk är ett utav dem.
Dagens samhälle med effekterna av klimatförändringen tydligt påvisade, sätter allt större tro till att skogen är räddningen och lösningen till problemet. Skogen agerar som en kolsänka och binder den koldioxid som släpps ut vilket är en viktig del i att hantera de ökade nivåerna av koldioxid i atmosfären (Boström, 2020). För att skogen skall kunna bemöta klimatförändringarna så är det intressant att analysera om en förändring i skogsbruket är fördelaktigt för att bibehålla skogens funktion som kolsänka idag och i framtiden.
Utöver det stora ekonomiska värdet som den svenska skogen har, så tillgodoser den oss även med många essentiella tjänster genom sina ekosystem (Albaeco, 2017). De här tjänsterna som skogen tillgodoser mänskligheten med kallas, med en fackmässig term, för ekosystemtjänster. I rapporten från Albaeco (2017) delas ekosystemtjänsterna upp i de fyra kategorierna (1): Försörjande/Producerande – Produktion av råvara och livsmedel, (2): Stödjande – Exempelvis vattnets kretslopp och fotosyntesen, (3): Reglerande – Exempelvis rening av luft och vatten samt pollinering samt (4): Kulturella – Rekreationella och estetiska värden. Ett
5
exempel på ett kulturellt värde är bland annat att skogen kan ha en förmåga att underlätta människans återhämtning från stress (Annerstedt, 2009).
Skogen har många ekosystemtjänster och dessa tjänster påverkas olika mycket av olika typer av skogsbruksmetoder (Albaeco, 2017). Utövas skogsbruket på ett hållbart sätt kan ekosystemtjänsterna fortsätta att vara verksamma och nyttiggöras (Albaeco, 2017). Nedan i Figur 3 återfinns en illustration över skogens samtliga ekosystemtjänster.
6 4. Metod
För att utreda skogsbruksmetoders påverkan på ekonomi och ekologi i Sverige så har litteratur om skogsbruk och information kring respektive skogsbruksmetod analyserats och sammanställts. De sökord som användes på Linköpings universitetsbibliotek för litteraturstudien var följande: kalhygge, Naturkulturmetoden, Lübeckmodellen, svenskt
skogsbruk, biologisk mångfald, klimatförändringar och kontinuitetsskogsbruk. Utöver detta
har även verksamma individer inom svenskt skogsbruk och de olika skogsbruksmetoderna intervjuats för att ge en heltäckande bild och för att påvisa vad som inom branschen idag är kommersiellt gångbart. Dessa personer valdes ut för att samtliga av de tre valda skogsbruksmetoderna skulle beskrivas på ett nyanserat sätt. De personer som valdes att intervjuas för respektive skogsbruksmetod hittades på informationssidor för respektive metod. Personer från myndigheter och industri hittades på deras respektive hemsidor. Intervjufrågorna utformades för att vara likvärdiga mellan de olika skogsbruksmetoderna för att sedan kunna jämföra och analysera dessa metoder på ett likvärdigt sätt. Information om arbetsflödet som har använts i rapporten går att urskilja ur Figur 4 nedan.
Figur 4. Illustration av undersökningsflödet i projektet
Målet med denna studie är därför att undersöka tre skogsbruksmetoder med avseende på ekologi och ekonomi. För att undersöka de ekonomiska och ekologiska aspekterna av skogsbruk har tre väletablerade skogsbruksmetoder analyserats i denna studie. Dels trakthyggesbruk som är en kalhyggesmetod dels två hyggesfria metoder; Naturkulturmetoden och Lübeckmodellen. En kort beskrivning av dessa tre metoder redovisas i Tabell 1 nedan. Varje
skogsbruksmetod analyseras utefter två hållbarhetsdimensioner; ekonomi och ekologi.
Insamling av data och beslut
kring teorier Intervjuserie med branschaktiva individer Analys & diskussion Slutsatser
7
Tabell 1. Sammanfattande överblick av de tre olika skogsbruksmetoderna
Metoder Beskrivning Referenser
Sektion A Konventionellt
skogsbruk
Trakthyggesbruk Består av fyra faser,
föryngringsfasen, ungskogsfasen, gallringsfasen och slutavvecklingsfasen.
(Skogssverige, 2017), (Rosell, et al., 2010), (Sahlin, 2018), (Albrektson, et al., 2012), (Espmark, 2017),
(Magnusson, 2020), (Appelqvist, 2020), (Naturskyddsföreningen Essungabygden, 2020), (Karlsson, 2020), (Wilson & Wilson, 2001), (Oregon Forest Resources Institute, 2020), (Nilsson & Cory, 2017), (Jonsson, et al., 2016)
Sektion B Kontinuitetsskogsbruk
Lübeckmodellen Den för platsen naturliga
skogskomposition och dess tillväxt är utgångspunkten i en produktionsskog brukad med Lübeckmodellen. (Skogsstyrelsen, 2018), (Skogsstyrelsen, 2019b), (Jentzen, et al., 2014) (Rosell, et al., 2010) (Liang, et al., 2016)
(Huang, et al., 2019), (Karlsson, 2020),
Naturkulturmetoden Tar hänsyn till nuvärdet i
varje punkt av skogen och skogen bör värderas utifrån detta. Selektiv huggning sker på trädgruppsnivå, istället för beståndsnivå, och optimerar då produktionen. (Naturkulturförmedlingen, 2020a), (Naturkulturförmedlingen, 2020b), (Naturkulturförmedlingen, 2020c), (Naturkulturförmedlingen, 2020d), (Naturkulturförmedlingen, 2020e), (Naturkulturförmedlingen, 2020f), (Naturkulturförmedlingen, 2020g), (Wikberg & Lundmark, 2008), (Hagner, 2007), (Rosell, et al., 2010), (Fichtner, et al., 2018)
8 Sektion A: Konventionellt skogsbruk
I följande sektion presenteras det konventionella skogsbruket som svenska skogsägare idag använder sig utav i störst utsträckning.
5. Trakthyggesbruk
På 50-talet etablerades hyggesbruksmetoden i Sverige och har sedan dess varit den dominerande skogsbruksmetoden (Dahlberg, 2011). Kortfattat kan arbetsmetodiken med trakthyggesbruk beskrivas som att skogsägaren planterar skog, låter den växa, för att sedan avverka den helt och sedan upprepa denna cykel. (Rosell, et al., 2010)
5.1.Trakthyggesbruk i praktiken
Skogsskötselsystemet för enskiktad skog, det vill säga skog där alla träd är ungefär lika höga, är trakthyggesbruk (Albrektson, et al., 2012). Eftersom metoden har varit etablerad i runt 70 år kan den betraktas som den normala metoden för skogsbruk i Sverige. Vidare lyfter Albrektson, Elfving, Lundqvist, & Valinger (2012) att metoden är enkel att följa och reglera då den har en naturlig koppling till den odlingsföljd som människan känner igen från jordbruk och trädgårdsskötsel. Trakthyggesbruket består av fyra faser som utgörs av föryngringsfasen, ungskogsfasen, gallringsfasen och slutavverkningsfasen, där den sista och första fasen glider ihop (Albrektson, et al., 2012).
I den initiala fasen föryngringsfasen är målet att det avverkade skogsbeståndet, skall ersättas av ett nytt bestånd. Under föryngringsfasen så anläggs även en markbehandling på kalhygget (Albrektson, et al., 2012).
Plantorna befinner sig i ungskogsfasen från att de har en höjd av 1,3 m till dess att deras medelhöjd är ungefär 7 m (Albrektson, et al., 2012). Under fasen är den huvudsakliga skötselsysslan röjning, som görs i syfte att enligt Albrektson, Elfving, Lundqvist och Valinger (2012, p. 23) ”reglera träslagssammansättningen, att koncentrera tillväxten till färre träd och att förebygga naturlig avgång.”
Röjningen kan ske enligt flera olika agendor, där de två vanligaste är (1): Borttagning av lövträd som konkurrerar om ytan samt (2): Stamantalssänkning av barrträden på ytan. I dagsläget sker majoriteten av röjning maskinellt (Albrektson, et al., 2012).
9
I Skogskötselns grunder och samband skriver Albrektson, Elfving, Lundqvist, & Valinger (2012, p. .24): ”beståndsvårdande utglesning av skog med tillvaratagande av virke.” som en beskrivning av gallringsfasen. Det syfte som fasen önskar uppfylla är snarlikt röjningens, att tillväxten av beståndet koncentreras till en mindre andel träd. Detta gör att beståndets möjlighet till självgallring förhindras (Albrektson, et al., 2012). Träd som ej skall avverkas i gallringen väljs utifrån en uppsättning av förutbestämda parametrar (Albrektson, et al., 2012).
Målet är att skapa en yta utan luckor av träd, där beståndet istället har en jämn spridning och lejonparten har en god chans att uppnå ett högt slutavverkningsvärde (Albrektson, et al., 2012). Schematisk gallring är raka motsatsen till selektiv gallring. Metoden tar ingen hänsyn till vilka enskilda träd som skall sparas då den schematiska gallringen förekommer genom skapandet av rader i beståndet (Albrektson, et al., 2012).
Gallring generar en intäkt för skogsägaren samtidigt som det leder till ett ökat värde för slutavverkningens bestånd. Dock så sänks vanligtvis beståndets total virkesproduktionen av gallringen men då gagnvirkesproduktionen, virket som används i senare förädlingar, ökar i tillväxt anses gallringar vara ekonomiskt försvarbara (Albrektson, et al., 2012). Om gallringen görs för hårt, kan beståndet bli ömtåligt och sker den alldeles för hårt, blir beståndets tillväxt hårt drabbad och kan försämras avsevärt. Skulle gallringen bli för svag blir gallringensarbetet istället omotiverat ekonomiskt kostsamt för skogsägaren (Albrektson, et al., 2012).
Sista delen i cykeln för trakthyggesbruksmetoden förlopp är avveckling genom skörd, av det kvarvarande beståndet på ytan (Albrektson, et al., 2012). När slutavverkningen är genomförd, repeteras cykelns faser med starten i en initiering av en ny föryngringsfas på ytan (Albrektson, et al., 2012).
Den slutliga avverkningen sker huvudsakligen, genom någon av de tre följande metoderna kalhuggning, skärmställning och etappvis slutavverkning. I svenska skogar så har kalhuggningen, varit den dominerande avverkningsmetoden sedan 1950-talet (Albrektson, et al., 2012). Även skärmställning förekommer där det avverkningsmogna beståndet utgallras till den grad att det inte uppfyller de krav som skogsvårdslagen §10 ställer på en slutenhet efter att utgallringen är genomförd.
10 5.2.Fördelar med trakthyggesbruk
Anders Magnusson (2020) som är verksam inom koncernen Holmen beskriver i sin intervju att en av de stora fördelarna med trakthyggesbruk är att metoden har vuxit fram genom åren och förfinats med tiden. Hyggesbruk ställer således inga krav på omställningar och ett förändrat tankesätt som kan kräva vissa förutsättningar (Magnusson, 2020). Ytterligare en fördel med trakthyggesbruk är att hela landskap kan tas i beaktande, vilket kan underlätta arbetet med klimatpåverkan och avverkning (Espmark, 2017). Vid trakthyggesbruk kan marken förskonas från att det tunga skogsmaskineriet behöver göra flertalet resor i skogsbeståndet. Genom att använda slutavverkningsmetoden kalhuggning sker slutavverkningen vid ett enskilt tillfälle, därav behöver det tunga skogsmaskineriet endast göra en resa in i skogen. Av det faktum så kan uppkomsten till markskador, i koppling till skogsbruket minimeras (Oregon Forest Resources Institute, 2020).
Anders Magnusson (2020) förklarar i sin intervju att skogsföretag, som arbetar enligt det normala systemet för skogsskötsel, sysselsätter många och anställer lokala aktörer för avverknings- och skogstjänster. Detta är även något som lyfts av Espmark (2017). Carl Appelqvist (2020) från Skogsstyrelsen förtäljer i sin intervju att trakthyggesbruket är rationellt, effektivt och att metoden i många fall resulterar i högst tillväxt. Han berättar också att Skogsstyrelsens ståndpunkt till trakthyggesbruket är att det är hållbart, förutsatt att det bedrivs på ett korrekt sätt (Appelqvist, 2020).
Avverkningsmetoden i trakthyggesbrukets slutavverkningsfas, som benämns kalhuggning där hela skogsbeståndet avverkas vid ett enskilt tillfälle, har möjligheten att skapa habitat som är gynnsamma för älg och rådjur (Oregon Forest Resources Institute, 2020). En annan fördel med slutavverkningsfasen kalhuggning i trakthyggesbruket är den möjlighet det ger solljuset att nå öppna ytor för de nya trädplantorna som skall skapa det nya beståndet. Den höjda möjligheten till direkt solljus ökar deras chans till överlevnad (Oregon Forest Resources Institute, 2020). Det kontinuerliga arbetet med skogsbestånden i ett trakthyggesbruk med röjning och gallring leder till att beståndet i största utsträckning är i samma fas i sin utveckling (Albrektson, et al., 2012). Likheten i beståndet är en fördel, i att det blir lättare att hantera och sköta. Genom att mindre hänsyn behöver tas till olikheter i utvecklingsfaser för beståndet, kan arbetet ske mer metodiskt vilket möjliggör för effektivitet genom optimerad tidsplanering.
11 5.3. Lönsamhet i trakthyggesbruk
Den ekonomiska lönsamheten för trakthyggesbruk grundar sig på röjning och avverkning av skog, där virkesintäkten är det huvudsakliga skälet till att äga skog (Future Forest, 2014). I sin intervju menar Magnusson (2020) att trakthyggesbruk är den mest gångbara metoden ur ett ekonomiskt perspektiv. Den ekonomiska aspekten i trakthyggesbruket, som ger lönsamheten är att träden i det avverkningsmogna skogsbeståndet, vid avverkningstillfället genererar en hög avkastning (Naturskyddsföreningen Essungabygden, 2020). Syftet med det kontinuerliga arbetet inom trakthyggesbruket ligger till grund för att utvecklingsprocessen för samtliga träd i beståndet skall ske i samma takt (Albrektson, et al., 2012). Genom det kontinuerliga arbetet kan till viss del ett högt avverkningsvärde vid avverkningstillfället säkras för produktionsskogen.
Inom trakthyggesbruket är monokulturer av trädarter vanligt förekommande (Albrektson, et al., 2012). Inom det svenska skogsbruket finns det en stark tradition som råder om att odla gran och tall enligt intervju med Karlsson (2020). Traditionen håller monokulturerna av gran och tall levande samtidigt som det gör att den formen av produktionsskogar blir det mest ekonomiskt lönsamma alternativet för skogsägarna (Karlsson, 2020). Genom det faktumet i kombination med att skogsindustrin och dess stora aktörer gör allt som de kan för att få ut maximal utdelning från de svenska skogarna till sina produktioner skapas en lönsamhet i det monokulturella trakthyggesbruket (Karlsson, 2020).
Två ytterligare aspekter som skapar ekonomiskt lönsamma förhållanden för trakthyggesbruket är skaleffektiviteten och säkrare fällningsförhållanden vid avverkningstillfället (Wilson & Wilson, 2001). Genom det kontinuerliga arbetet med gallring och röjning i produktionsskogen (Albrektson, et al., 2012) så röjs alla hinder bort vilket möjliggör för en skaleffektiv avverkning i trakthyggesbruk då annars, potentiella hinder på marken är bortröjda. Arbetet syftar även till att få hela skogsbeståndet att utvecklas i fas vilket skapar ytterligare möjlighet till skaleffektivitet vid avverkningstillfället då hela beståndet ser likadant ut. Säkra fällningsförhållanden ger specifikt en ekonomisk lönsamhetsaspekt när det kommer till äldre bestånd och bestånd som utsätts för extrema väder (Wilson & Wilson, 2001). Wilson och Wilson (2001) menar att det är de här lönsamhetsaspekterna som ligger till grund för att trakthyggesbruket har blivit en form av standard bland de skogsbruksmetoderna som är vinstinriktade.
12
Genom att trakthyggesbruket skapar enhetliga odlingar där skogsbeståndets samtliga träd är i samma fas i sin utveckling (Albrektson, et al., 2012) blir avverkningen av beståndet väldigt effektiva och därför ekonomiskt lönsamt (Oregon Forest Resources Institute, 2020). Enligt Oregon Forest Resources Institute (2020) är metoden den mest ekonomiskt lönsamma för stora bestånd. Nedan i Figur 5 visualiseras hur intäkter och utgifter korrelerar över tid för Naturkulturmetoden. Författarna önskar nämna att det inte ligger några numeriska beräkningar till grund för figurens utförande. Figuren önskas istället ses som en kvalitativ visualisering, av hur ekonomisk lönsamhet kan uppstå vid brukandet av trakthyggesbruk.
Figur 5. Visualisering av intäkter och utgifter vid trakthyggesbruk
5.4. Risker med trakthyggesbruk
En aspekt som kan lyftas i diskussioner om risker med trakthyggesbruk är naturliga riskfaktorer (Espmark, 2017). Mikael Karlsson (2020), expert på Lübeckmodellen i Sverige, betonar i en intervju att risken för stormskador och angrepp av barkborrar ökar i monokulturer, vilket gör att hyggesbruk kan vara en ineffektiv metod för att skydda skogen mot denna typ av
13
riskfaktorer. Detta kan kopplas till stormen Gudruns framfart år 2005 där en del aktörer argumenterade för att monokulturer klarade sig sämre än andra skogstyper (Espmark, 2017). Skogsmaskiner körs årligen på ca en miljon hektar (Berg, et al., 2011). En orsak till markskador är den höga avverkningstakten och att efterfrågan på råvara är densamma året runt, vilket gör att avverkning sker med samma intensitet oavsett årstid (Berg, et al., 2010). Hänsynsparagrafen i skogsvårdslagen gör att en skogsägare enligt lag är ansvarig för att allvarliga körskador undviks (Skogsstyrelsen, 2019c). Berg (2011) belyser att markskador, i form av körskador, kan undvikas och minskas med rätt kunskap, planering, vilja och teknik. På så sätt kan skogen skördas mer skonsamt. Det krävs dock en gemensam bild av vad en körskada är för att skogsbruket skall kunna agera preventivt (Berg, et al., 2011). De fem huvudtyperna av markskador och dess effekter presenteras i Figur 6.
Figur 6. Typer av markskador i skogsbruket (Berg, et al., 2011)
Det är omöjligt att bedriva konventionellt skogsbruk utan viss miljöpåverkan, däremot är det viktigt att försöka begränsa markskador (Berg, et al., 2010). Inom skogsbruket finns två certifieringar, PEFC och FSC, som säkerställer att skogsägare brukar skogen enligt en viss standard (PEFC, 2017; Forest Stewardship Council, 2015). PEFC (2017, p. 22) presenterar ett antal metoder för att skydda mark och vatten. Dessa innefattar bland annat att ta hänsyn till markens bärighet och årstider, använda lämplig metodik och teknik för att minimera körskador samt att endast åtgärda skador när det är gynnsamt.
Skogsbruksstandarder världen över följer FSC:s 10 principer och kriterier, där princip nummer 6 kan kopplas till att skydda marken från skador vid skogsbruk: ”Certifikatsinnehavaren skall upprätthålla, bevara och/eller återställa skogsbruksenhetens ekosystemtjänster och miljövärden och skall undvika, minska eller åtgärda negativ miljöpåverkan.” (Forest Stewardship Council,
Körspår nära sjöar och vattendrag
Ökad erosion och omrörning
Ändrade flödesvägar för
vatten
Körskador på mark utan anslutning till vatten
Mekaniska skador på rötter, rothalsar
och träd
Markkompaktering
Körskador som påverkar naturhänsyn och rekreationsvärdet Körskador som minskar naturvärdet hos lämnad hänsyn Förstörda stigar och leder Körskador som förstör fornlämningar, fornminnesområden och övriga kulturhistoriska lämningar Regleras enligt Kulturminneslagen och Skogsvårdslagen
Maskinfel med tillhörande läckage av olja och drivmedel
Kemisk påverkan på markprocesser
14
2015). Idag arbetar de stora skogsaktörerna i Sverige efter dessa certifieringssystem. Skogsaktörer som SCA, Stora Enso, Billerud Korsnäs, Södra Skogsägarna och Holmen är alla certifierade enligt PFEC och FSC (SCA, u.d.; Stora Enso Skog, u.d.; Billerud Korsnäs, u.d.; Södra Skogsägarna, 2020; Holmen, 2020).
Enligt en rapport från Naturskyddsföreningen (2013) uppmärksammas dock risker med certifieringen av skogsindustrin. Studien uppvisar brister med certifieringen FSC och att den
inte uppfyller de utlovade nivåerna av kravställande på skogsindustrin. I
Naturskyddsföreningen (2013) rapport uppvisas bristfällighet i hur de stora skogsbolagen uppfyller de krav på miljöhänsyn som FSC skall sätta samt hur undermåligt anmälningar om regelbrotten hanteras. Av de brister som påvisas i rapporten kan en risk ses i det att certifieringen i dagsläget inte fungerar i Sverige (Naturskyddsföreningen, 2013). FSC-certifieringen kan, av de påvisade ofullkomligheterna, inte anses gå i god för att ett svenskt skogsbruk som är certifierat bedrivs hållbart (Naturskyddsföreningen, 2013).
Anders Magnusson (2020) lyfter i sin intervju att det i dagsläget bedrivs ett aktivt arbete för att minimera de riskfaktorer som är mer påtagliga vid trakthyggesbruk. Syftet med arbetet är att kunna förvalta den resurs som skogen är på ett hållbart sätt utan att riskera att den skadas beständigt. Han förklarar även att markskador, som skulle kunna uppstå vid trakthyggesbruk, idag inte är acceptabelt och skogsföretag försöker anpassa avverkning efter var, när och hur det lämpar sig för att minimera skador (Magnusson, 2020).
Den stora utbredningen av trakthyggesbruket från 1950-talet och framåt, har skapat en ojämn och onaturlig åldersfördelning av skogsbeståndet i Sverige (Nilsson & Cory, 2017). Trakthyggesbrukets cykel, med konstanta avverkandet och nyplanterande har lett till att Sveriges produktiva skogsbestånd, i dagsläget domineras (>60 %) av träd i de låga (<60 år) åldersklasserna (Nilsson & Cory, 2017). Då trycket från skogsindustrin, på råmaterial från skogsbestånden ökar i takt med att industrin växer kommer allt fler produktiva skogsbestånd behöva upprättas för att kunna tillgodose den ökade efterfrågan. Som tidigare nämnt, utgörs i dagsläget redan en stor del av det produktiva skogsbeståndet av ungskog. Stora delar av det bestånden är inte avverkningsmogen ännu vilket leder till begränsade möjligheter att tillgodo den ökade efterfrågan av skogsbruk (Wester & Engström, 2016).
Om den ökade efterfrågan skall kunna tillgodoses kommer det innebära, att medelåldern för majoriteten av skogsbestånden i framtiden kommer vara låg där minoriteten blir äldre än 80 år
15
(Claesson, et al., 2015). Som en följd, av den ökade tillväxten av ungskog, kommer beståndet av skyddad naturskog minska drastiskt och en brist på skogsbestånd i åldrarna 80–120 år kommer uppstå (Claesson, et al., 2015). Skulle den utvecklingen bli ett faktum, kommer det få förödande konsekvenser för de estetiska, sociala och kulturella värdena av svenska skogen samt för den biologiska mångfalden (Rudberg, 2014). I Figur 7 nedan är fördelning i dagsläget, av åldersklasserna för det produktiva skogsbeståndet visualiserad.
Figur 7. Fördelningen av åldersklassning för Sveriges produktiva skogsbestånd (Sahlin, 2018, p. 26)
En produktionsskog som brukas enligt den rådande skogspolitiken, där trakthyggesbruket med sin röjning och gallring är dominerande ger upphov till en minskning av mängden död ved i skogen (Bleckert & Pettersson, 1997). Nivåerna av död ved är dock högre i naturskog och varierar mellan 20–30 % (Naturvårdsverket, 2005). Nivåerna av död ved har, enligt rikstaxeringen, ökat i de svenska skogarna sedan mätningarna inleddes på mitten av 90-talet. Den uppmätta ökningen kan härledas till stormen Gudrun år 2005 och andra extrema naturfenomen (Jonsson, et al., 2016).
I helhet så kan den ökningen som uppmätts, i princip räknas bort om det bortfall som rådande skogspolitik och trakthyggesbruk ger upphov till adderas till ekvationen (Jonsson, et al., 2016). Att det råder en brist på död ved i dagsläget utgör en risk, i och med att det leder till att många arters överlevnad äventyras då de är beroende av den döda veden för att kunna leva. Bristen på död ved ger en negativ effekt på produktionsskogens redan hårt ansatta biologiska mångfald (Jonsson, et al., 2016).
16
Ett annat riskmoment som uppstått genom det dominerade användandet av trakthyggesbruk med fokus på barrträd från 50-talet till slutet av 90-talet, är de låga andelarna lövträd det resulterat i för dagens produktionsskogar. Även om en ökning har uppmätts sedan slutet av 90-talet är andelarna fortfarande långt under vad lövandelen är i orörda skogar (Nilsson & Cory, 2017).
Valinger & Fridman (2011) påvisar i sin studie att låga lövandelarna ger upphov till att sannolikhet för skador på beståndet ökar vid exempelvis stormar. Att spara en större andel lövträd vid gallring och röjning kan ge reduceringar av risker kopplade till vindskador (Valinger & Fridman, 2011). Ett exempel på det samband, mellan andelen gran på ett bestånd och dess sannolikheten för stormskador visualiseras i Figur 8.
Figur 8. Sambandet mellan andel gran för ett bestånd med lövinslag och sannolikheten för stormskador (%) på beståndet (Valinger & Fridman, 2011, p. 3)
En risk som kan uppstå, från slutavverkningsfasen av trakthyggesbruket är om den sker med skärmställning som beskrivs ovan i avsnitt 3. I den metoden så sker slutavverkningen till den grad att §10 i skogsvårdslagens inte längre uppfylls vilket innebär att det nya skogsbeståndets tillväxt eller beståndets utveckling inte är i fokus för ändamålet med avverkningen (Sveriges riksdag, 1979). Då finns risk att återplanteringen av avverkningsytan misslyckas med allvarliga skador och kalmark som följd.
Kalhuggningen inom trakthyggesbruket ökar även risken för erosion på den ytan där skogsbeståndet har avverkats (Oregon Forest Resources Institute, 2020). Anledningen till att den ökade risken uppstår är grundat i minskningen av vattentransport genom det minskade skogsbeståndet. När skogsbeståndets, naturliga upptag och utsläpp av vattnen minskar drastiskt
17
av kalhugget, leder det till att större kvantiteter vatten flödar i de underjordiska vattensystemen. Genom de ökade vattenkvantiteterna, ökar vattensystemets strömflöde i styrka och då ökar även risken för erosion (Oregon Forest Resources Institute, 2020). När jord exponeras så ökar även erosion genom direkt påverkan av regn och vind.
Granbarkborren är en allvarlig skadegörare på gran i Europa (Hannerz, et al., 2017). I sin studie presenterar Björkman et al (2011) att flerskiktade skogsbestånd, där trädens åldrar varierar och de grövre, äldre träden står mer utspritt, är bättre lämpade att motstå angrepp av barkborrar. Trakthyggesbruket i Sverige bedrivs i dagsläget vanligtvis med monokulturer där endast ett trädslag (normalt gran) planteras på ytan i föryngringsfasen (Skogen - Utveckla ditt skogsbruk, 2000). Trakthyggesbrukets följande kontinuerliga arbete med röjning och gallring har syftet att skapa enskiktade bestånd där samtliga träd är i samma fas i sin utveckling (Albrektson, et al., 2012). Resultatet av det kontinuerliga arbetet och föryngringens monokultur kan av de fakta presenterade av Björkman et al (2011), anses leda till ökade risker för att barkborrar skall kunna göra angrepp på skogsbeståndet.
18 Sektion B: Kontinuitetsskogsbruk
Enligt en rapport av Cedergren (2008) fanns det i skrivandets stund, enligt Skogsstyrelsens definition av kontinuitetsskog, 1,8 miljoner möjliga och 0,4 miljoner troliga hektar kontinuitetsskog i Sverige. Siffrorna är exklusive formella reservat och beståndet går primärt att finna i Norrland (Cedergren, 2008). Oleskog, Nilsson, & Wikberg (2008) beskriver i sin rapport att till trakthyggesbruk bör hyggesfritt skogsbruk (i den här rapporten benämnt som
kontinuitetskogsbruk) ses som ett supplement. Från de undersökningar och tester som gjorts på
metoder och modeller, (Oleskog, et al., 2008) som ligger till grund för rapporten, anses det påvisat att alla skogsbestånd inte är lämpade för kontinuitetsskogsbruket (Oleskog, et al., 2008).
I den svenska skogsvårdslagen finns väldigt få restriktioner på kontinuitetskogsbruk (Hannerz, et al., 2017). Stor frihet ges till skogsägarna och enligt Hannerz, Nordin och Saksa (2017) vädjar den svenska skogspolitiken om att det svenska skogsbruket skall bli mer varierat. Därav uppmuntras kontinuitetsskogsbruket, genom att det är ett alternativ av skötselmetod som skapar mer variation i beståndet (Hannerz, et al., 2017). Förståelsen för att skogsbestånds sociala och ekologiska värden främjas utan kalhyggen har lett till att intresset för kontinuitetsskogsbruk ökat i Sverige (Holmström, et al., 2013).
Följande sektion presenterar och behandlar två typer av skogsbruk som båda faller inom de ramarna som definierar kontinuitetsskogsbruk. De två skogsbruksmetoderna, som kommer att presenteras ingående här nedan, är Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden.
6. Lübeckmodellen
Lübeckmodellen är en ganska ny hyggesfri skogsbruksmetod som initierades tidigt 1990 i Lübeck, Tyskland, då staden hade intressen i ideell naturvård och friluftsliv (Skogsstyrelsen, 2018). Den naturliga skogstypen främjas genom att bruka en skog enligt Lübeckmodellen på ett naturnära sätt (Skogsstyrelsen, 2018). Det resulterar i att skogens naturliga produktionskapacitet behålls (Rosell, et al., 2010). Lübeckmodellen använder sig av selektiv huggning (Skogsstyrelsen, 2018) och till skillnad från trakthyggesbruk så får inte kalhyggen, monokultur eller ej naturligt förekommande trädslag förekomma (Rosell, et al., 2010).
19
I ett skogsbruk som bedrivs med Lübeckmodellen kommer som en följd av de selektiva huggningarna och främjandet av den naturliga skogstypen en skog som ser mer ut som en orörd skog än en produktionsskog att fås. I Figur 9 nedan illustreras skillnaden mellan en trakthyggesskog och en skog som brukats enligt Lübeckmodellen.
Figur 9. Skiss över skog i ett trakthyggesbruk till vänster och skog enligt Lübeckmodellen till höger (Karlsson, 2017, p. 44)
6.1. Lübeckmodellen i praktiken
Ett skogsbruk där Lübeckmodellen används är ett skogsbruk där den naturliga skogstypen och dess tillväxt är utgångspunkten. Modellen innebär att avverkning sker genom plockhuggning, vilket är en selektiv huggning av individuella träd (Skogsstyrelsen, 2018). Ett annat centralt begrepp är naturlig föryngring vilket innebär att det nya trädet kommer från ett frö från samma trädarter som finns i området (Albrektson, et al., 2012). Detta innebär att skogens sammansättning kommer vara varierad och inte den monokultur av en enda art som ofta finns i planterade produktionsskogar. Det är viktigt att det är varmt nog så att det bildas och mognar tillräckligt med grobara frön, vilket kan vara ett problem i Norrland på grund av det svala klimatet (Skogsstyrelsen, 2019b). De generella förutsättningarna för att använda metoden i Sverige är dock goda (Jentzen, et al., 2014).
Jämfört med plantering så tar naturlig föryngring flera år längre tid. Viktigt i modellen är att sköta skogen på ett naturnära och hållbart sätt där storleken på virkesuttaget grundas i skogens naturliga produktionsförmåga. Vissa kravspecifikationer skall uppfyllas när man tillämpar Lübeckmodellen: Luckan i krontäcket för inte överstiga 0,25ha, gallring kan göras men skall ej stävja konkurrensen mellan träd, avverkning av olika trädslag fastställs av en måldiameter
20
av respektive trädslag samt att minst 10 % av träden, som kan vara till exempel stubbar eller boträd, lämnas orörda på grund av att de är unika eller har ett estetiskt värde (Rosell, et al., 2010).
En viktig utgångstanke i Lübeckmodellen är PNV enligt John Nyberg (2020) som är utbildad i Naturkulturmetoden men som har stor kännedom om Lübeckmodellen. PNV innebär att arterna som finns, alltid skall utgå ifrån för Platsen Naturlig Vegetation (PNV). Detta innebär att den vegetation som är anpassad till att växa på en viss typ av mark skall få växa där, då ett skogsbruk använder Lübeckmodellen. Alltså kommer en skörd av varierad trädslag att fås (Nyberg, 2020). En grundläggande komponent i modellen är att avsätta orörda referensområden som kan jämföras med den brukade skogen i avseenden som till exempel tillväxt, som produktionsskogen inte får skilja sig ifrån (Skogsstyrelsen, 2018). Komponenter som inte får förekomma i Lübeckmodellen är kalhyggen, monokultur, främmande trädslag, bekämpningsmedel, gödsel samt utdikning (Rosell, et al., 2010).
6.2. Fördelar med Lübeckmodellen
Resultatet av skogsbruk med Lübeckmodellen blir en artrik blandskog med träd i olika åldrar, utan kalhyggen, som är stabil och anpassningsbar för till exempel klimatförändringar. Man får även ut grövre virke (Jentzen, et al., 2014). Det har i undersökningar upptäckts att en artrik skog har högre tillväxtsprestanda än skogar med monokultur. Alltså, en skog med träd av flera olika arter har visat sig haft en större tillväxt av biomassa (Fichtner, et al., 2018). En ytterligare positiv konsekvens av att Lübeckmodellen resulterar i en artrik blandskog är att artrika skogar har förmågan att lagra mer kol än monokulturer (Huang, et al., 2019). När det produceras mer timmerved än massaved så kommer det också sannolikt resultera i att mer kol kommer lagras då timmerved ofta resulterar i en slutprodukt som binder kol under längre tidsperiod än massaved. En annan fördel med blandskog som Mikael Karlsson (2020) tar upp är att den inte kommer angripas av granbarkborrar alls i samma utsträckning som en skog med monokultur av gran. Det är lättare för en granbarkborre att hitta andra stressade granar om det finns flera lika gamla granar i närheten. Om det är glesare med granar, i en blandskog exempelvis, så kommer granbarkborren dö till följd av för lite näring (Kjellin, 2019).
En fördel med Lübeckmodellen är enligt Mikael Karlsson (2020) att man har låga produktionskostnader. En av anledningarna till att modellen har låga produktionskostnader är att den inte kräver någon utdikning, till skillnad från trakthyggesbruket på många platser. Utdikning leder till sänkta vattennivåer som leder till att marken syresätts vilket i sin tur
21
resulterar i ökad oxidering och under förutsättning att marken innehåller torv så avges koldioxid (och metan). Alltså under premissen att en anledning till att klimatförändringarna ökat är en ökad halt av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären så är skogar brukade med Lübeckmodellen också en kolsänka som motverkar klimatförändringar. Karlsson (2020) hänvisar också till Nature Climate Solutions (2020) rapport som konstaterar att genom att förlänga skördesscyklerna så kan träd absorbera mer kol från atmosfären samtidigt som timmerutbytet ökar.
Mikael Karlsson (2020) förklarar också att en skog brukad med Lübeckmodellen har som målbild att vara så lik den för platsen naturliga skogen. Detta eftersom den naturliga skogen är resultatet av flera miljoner års evolution där den naturliga trädkompositionen är just på det sätt eftersom den är bäst på att ta tillvara på de förutsättningar som finns på en viss plats och stå emot de störningsregimer som förekommer. Därför är Lübeckmodellen, enligt Karlsson (2020), den bäst lämpade metoden att använda sig av om målet är att återställa skogen och dess ekosystemtjänster samtidigt som man bedriver ett aktivt skogsbruk. Skogen arbetar hela tiden för att återställa sig till det naturliga, det är när mänsklig aktivitet har andra målbilder som arbete krävs. Genom Lübeckmodellen tydliggörs att det, går att bedriva ett aktivt skogsbruk där de största träden skördas samtidigt som skogen hela tiden finns kvar (Karlsson, 2020).
6.3. Lönsamhet i Lübeckmodellen
Grundsynen i Lübeckmodellen baseras på att det ekonomiska målet med skogsbruket skall vara att minimera insatsen, inte maximera uttaget. Lübeckmodellen resulterar i en hög ekonomisk vinst som en följd av den låga kapitalinsatsen, de låga riskerna för sjukdomar, angrepp och stormfällningar, den relativt lilla skadan på mark, den höga naturliga produktiviteten samt det höga värdet på de avverkade timmerprodukter som säljs (Rosell, et al., 2010). Lübeckmodellen ger hög löpande avkastning utan att exploatera skogen på lång sikt (Karlsson, 2020). Man har ungefär lika stora avverkningskostnader som vid trakthyggesbruk, men en högre avkastning. Dock har skogar där man tillämpar Lübeckmodellen högre planeringskostnader men det kompenseras av lägre skötselkostnader, då röjning och plantering ofta inte krävs (Rosell, et al., 2010).
Det ekonomiska värdet på mark ökar också, då det är klimatsmart på så sätt att kol och näringsresurser binds upp i organiskt material och jord (Jentzen, et al., 2014). (2020) tar upp är att genom att hugga och avverka i lägre utsträckning än trakthyggesbruk så bevaras värdet på fastigheten, till skillnad från i trakthyggesbruket där man prioriterar snabbt kassaflöde men
22
där det dröjer lång tid innan det går att få ut kassaflöde igen. Figur 10 visualiseras hur intäkter och utgifter korrelerar över tid för Lubeckmodellen. Författarna önskar nämna att det inte ligger några numeriska beräkningar till grund för figurens utförande. Figuren önskas istället ses som en kvalitativ visualisering, av hur ekonomisk lönsamhet kan uppstå vid brukandet av Lübeckmodellen.
Figur 10. Visualisering av intäkter och utgifter för Lübeckmodellen (Kontinuerlig avverkning och försäljning)
En annan ekonomisk aspekt som Karlsson (2020) tar upp är att när produktionen av andel timmerved ökar från cirka 50% till 80% och andelen massaved minskar från cirka 50% till 20% så kommer inkomsten från produktionen också se annorlunda ut. Idag säljs massaved för ungefär halva priset jämfört med timmerved. Det här är alltså något som skulle höja inkomsten mycket, jämfört med inkomsten från en skog brukad genom trakthyggesbruk, enligt Karlsson (2020).
6.4. Risker med Lübeckmodellen
En av de risker som finns med Lübeckmodellen är att det kan bli ett lite för stort fokus på det rent ekologiska och att det ekonomiska därför kan tappas bort lite, vilket togs upp av Nils Fagerberg (2020) som är verksam inom kontinuitetsskogsbruk i Sverige under intervju. Med detta menas det att vid applicering av Lübeckmodellen finns en viss risk att det blir för mycket fokus på att skogen skall få göra som den vill och att det då helt enkelt glöms bort att det är en produktionsskog vars syfte också är att producera virke.
23
Carl Appelqvist (2020) talade under sin intervju om att en nackdel med Lübeckmodellen är det faktum att den inte funnits länge nog för att all data och information skall finnas. Detta gör att det finns osäkerheter gällande hur hållbar den är och hur bra den är efter en eller ett par generationer. En annan nackdel som Appelqvist tog upp var att skogen i Lübeck är väldigt mycket lövskog medan det i Sverige finns väldigt mycket barrskog. Både Appelqvist (2020) och John Nyberg (2020) förklarade att detta är ett problem på grund av att stora delar av Sveriges industrier är inriktade på att ta hand om barrträdsprodukter vilket gör det svårare att sälja stora mängder lövträd. En risk som vissa, däribland Anders Magnusson (2020), ser med Lübeckmodellen att det finns osäkerheter kring om den faktiskt kan producera på en liknande nivå som ett trakthyggesbruk. Anledningen bakom detta är enligt Magnusson (2020) att man genom att använda Lübeckmodellen inte utnyttjar nog mycket av markens produktionsförmåga och därför har för låg tillväxt och avkastning.
I en intervju med Mikael Karlsson (2020) förklarade han att när en skog brukas med Lübeckmodellen produceras cirka 20% massaved och 80% timmerved. I dagsläget produceras cirka 50% timmerved och 50% massaved genom trakthyggesbruk. Fördelningen av massa- och timmerved som Lübeckmodellen medför är inte en risk med själva modellen i sig, eftersom timmerved säljs för ungefär dubbelt så mycket som massaved per kubikmeter i Sverige. Detta innebär att råvaruflödet till industrin skulle förändras vilket kan möta stort motstånd då industrins verksamhet är uppbyggd utefter det råvaruflöde som finns idag (Karlsson, 2020).
24 7. Naturkulturmetoden
Naturkultur är en metod som innebär kontinuerligt skogsbruk, utan kalhyggen. Naturkultur är också en ekonomisk princip, som använder sig av trädens naturliga konkurrens (Rosell, et al., 2010). Metoden skapades av Mats Hagner i början av 1990-talet. Genom att tillämpa Naturkulturmetoden och ta avverkningsbeslut på trädgruppsnivå så utnyttjas ekosystemets dynamik och resultatet blir en skog med träd i varierande storlek och ålder (Hagner, 2007). I Figur 11 nedan visas ett exempel på en Naturkulturskog.
Figur 11. Exempel på en Naturkulturskog (Hagner, 2019, p. 179)
7.1. Naturkulturmetoden i praktiken
Metoden kan användas överallt, oberoende av geografisk plats, trädslag och mark. Naturkultur har som utgångspunkt att den naturliga konkurrens som finns i skogen skall råda även när skogen används som produktionsskog. Metoden syftar att genom kunskap och välavvägda selektiva avverkningar inom de lokala skogsförutsättningarna skapa en större biologisk mångfald samtidigt som skogsägarens inkomst blir högre än om trakthyggesbruk används (Naturkulturförmedlingen, 2020a). En väsentlig skillnad mellan Naturkulturmetoden och trakthyggesbruk är att med Naturkulturmetoden tas beslut på trädgruppsnivå, istället för beståndsnivå (Wikberg & Lundmark, 2008).
I Naturkulturmetoden så brukas skogen på ett sådant vis att skogens täthet anpassas till att ge bra förutsättningar för ljus, värme, vatten och näring så att frön skall kunna gro och en naturlig föryngring av skogen ske. I vissa fall kan hjälpplantering ske (Naturkulturförmedlingen, 2020b). Med Naturkulturmetoden så blir inte behovet av röjning lika stort eftersom träden har en naturlig variation i storlek och därför oftare kan lämnas till den naturliga utvecklingen. Ibland kan dock röjning krävas, när till exempel träd står för tätt eller trädslaget gran breder ut sig mer än önskat. I tät skog så är antalet röjningsträd mellan 300 och 500 träd per hektar. I
25
väldigt gles skog så görs ofta ingen röjning, särskilt om träden är lägre än 3 meter. Vid omställning från ett trakthyggesbruk till ett skogsbruk där Naturkulturmetoden används röjs ofta två till tre gånger så många träd, och man försöker anpassa röjningen så att skiktning skapas och vindtåliga träd behålls (Naturkulturförmedlingen, 2020c)
En central del i Naturkulturmetoden är att manuell trädmärkning sker vilket skapar befriande gallring. Trädmärkningen tar hänsyn till ett flertal faktorer som skogsägarens krav, virkespriser, certifieringar med mera. Det innebär att de fullmogna träden avverkas och ger plats åt de mindre att växa i deras luckor. De totala virkeproducerande resurserna på marken fokuseras på ett färre antal trädstammar. Mogna träd kan anses vara mogna när de nått en viss diameter, är skadade eller angripna och riskerar att blåsa omkull. Vilken diameter som utmärker ett moget träd bestäms genom årsringsbredden som tas fram med hjälp av en tillväxtborr (Naturkulturförmedlingen, 2020d). I en skog där Naturkulturmetoden bedrivs perfekt enligt teorin kommer topografin att se ut som en stor mängd koner, där det största trädet i varje kon står i mitten och är omgivet av andra träd. De träden som står runt omkring kommer vara av olika storlek med de största träden närmast och sedan minskar storleken ju längre bort från mittenträdet de kommer (Nyberg, 2020).
7.2. Fördelar med Naturkulturmetoden
Genom att lämna viktiga biotoper, bland annat evighetsträd och död ved så sker inte de negativa miljökonsekvenser som sker vid trakthyggesbruk (Naturkulturförmedlingen, 2020e). Alltså behålls biologisk mångfald, kollagring samt ingen utlakning av jordens näringsämnen sker (Naturkulturförmedlingen, 2020e). Det här gör också att rekreationella värden bevaras. Skogen kan användas för promenader och avkoppling (Naturkulturförmedlingen, 2020f).
En annan fördel är att man får en högre stabilitet mot storm än vid trakthyggesbruk. Skogens blandning och variation av trädstorlekar minskar skadorna från stormar. Marken som skogen finns på blir även mer värd eftersom de odlade träden har höga värden (Hagner, 2007). Det sammanlagda värdet, baserat på avkastningen från virke samt värden som till exempel biologisk mångfald, rekreation och klimat, gör att markens värde maximeras i varje punkt (Rosell, et al., 2010). Grundaren av Naturkulturmetoden Mats Hagner utgår dock, oberoende av de ovan nämnda värdena, endast utifrån från värdet av virkesproduktionen när han motiverar användning av Naturkulturmetoden under intervju (Hagner, 2020). Hagner (2020) uppmärksammar i intervjun att det är värdet av virkesproduktionen, och inte nödvändigtvis värdet av virkesvolymen, som maximeras genom Naturkulturmetoden.
26
Det har visats att interaktioner mellan träd och dess närmsta trädgrannar påverkar trädets tillväxt. Förklaring till företeelsen kallas för biodiversitet-produktivitet förhållanden (Biodiversity-productivity relationships, BPRs). Ett enskilt träd som omges av träd av andra arter än den enskilda trädarten växer bättre och producerar mer massa än ett enskilt träd som omges av träd av samma trädart som det enskilda trädet. Med flera olika trädarter nära varandra så ger de stöd till varandra genom att till exempel förbättra de mikroklimatiska förhållandena eller genom positiva interaktioner mellan svamparterna i jorden vilket då resulterar i högre och bättre tillväxt (Fichtner, et al., 2018). Detta är något som ger stöd till Hagners teori (Hagner, 2020) om konkurrens på trädgruppsnivå relaterat till mer kvalitativ och minst lika hög tillväxt som i en monokulturell skog.
Enligt flera debattörer skapar ett hyggesfritt skogsbruk fler jobb i glesbygd eftersom det kräver en större arbetsinsats än ett trakthyggesbruk (Espmark, 2017). Mats Hagner (2020) påstår att om det svenska skogsbruk helt gick över från att använda trakthyggesbruk, till att istället använda sig utav Naturkulturmetoden skulle 75 000 fler arbetstillfällen skapas. Vidare skulle övergången leda till att 300 000 fler personer än i nuläget skulle bo på landsbygden på grund av direkta arbetstillfällen från skogsbruket samt kringtjänster (Espmark, 2017).
7.3. Lönsamhet i Naturkulturmetoden
Modellen syftar även till att optimera nuvärdet av marken samt att på kort och lång sikt göra de ekonomiskt smartaste möjliga val som går. Lönsamheten vid brukandet av Naturkulturmetoden skapas eftersom medelvolymen på trädstammarna är ungefär tre gånger så stor som medelvolymen på trädstammarna vid trakthyggesbruk (Naturkulturförmedlingen, 2020g). Grovleken på träden blir alltså större. Det leder till större produktionsandel timmerved och mindre produktionsandel massaved, samtidigt som timret har en högre kvalitet. Nettointäkten per träd i Naturkulturmetoden blir fyra till sex gånger så stor som trakthyggesbrukets (Naturkulturförmedlingen, 2020g).
En av anledningarna till detta är att kostnaden för att avverka och hugga upp ett träd är inte proportionerligt mot trädets volym utan är ungefär lika stor för varje träd, tjocka som smala och stora som små (Naturkulturförmedlingen, 2020g). Det kan dock leda till att avverkningskostnaden per kubikmeter blir något högre eftersom det är ett längre avstånd mellan varje träd som skall avverkas. Vid omställning från trakthyggesbruk till Naturkulturmetoden så får skogsägaren en tillfälligt lägre lönsamhet, därför är det viktigt att omställningen sker på ett optimalt sätt (Naturkulturförmedlingen, 2020g).
27
Vidare är något som måste tas med i beräkningar av Naturkulturmetodens lönsamhet det faktum att någon form av trädmärkare kommer att vara nödvändiga för att säkerställa att rätt träd huggs ned. Nedan i Figur 12 visualiseras hur intäkter och utgifter korrelerar över tid för Naturkulturmetoden. Författarna önskar nämna att det inte ligger några numeriska beräkningar till grund för figurens utförande. Figuren önskas istället ses som en kvalitativ visualisering, av hur ekonomisk lönsamhet kan uppstå vid brukandet av Naturkulturmetoden.
Figur 12. Visualisering av intäkter och utgifter för Naturkulturmetoden (Kontinuerlig avverkning och försäljning)
7.4. Risker med Naturkulturmetoden
En brist med Naturkulturmetoden som togs upp av John Nyberg (2020) som jobbar med Naturkulturmetoden är det faktum att den designades med fokus på barrskog, främst gran. Med detta kommer det en osäkerhet kring hur väl den funkar i lövskogar och därmed även hur universell den är. Dock poängterar han också att metoden är anpassningsbar vilket innebär att principen Naturkultur kan användas överallt. Under en intervju med Nils Fagerberg (2020) talade han om att det vid användning av Naturkulturmetoden finns en viss ökad risk för rotröta samt att det vid själva omställningen från ett trakthyggesbruk finns en ökad risk för vindskador under de första tio till tjugo åren.
En risk, eller kanske snarare nackdel, med Naturkulturmetoden som Mikael Karlsson (2020) tar upp under sin intervju är att hur metoden Naturkultur utformas handlar till stor del om vilka värden och värderingar som skogsägaren har. Hur parametrar som naturhänsyn, ekosystem och
28
biologisk mångfald skall prioriteras är valfritt för skogsägaren. Metoden innebär att nuvärdet skall optimeras i varje punkt men principen hur nuvärdet skall definieras med parametrar skiljer sig från skogsägare till skogsägare och då principen är överordnad metoden så blir det problematiskt att skapa en generell definition av metoden och därför blir den svår att utvärdera (Karlsson, 2020).
Vidare är en vanlig risk som tas upp gällande Naturkulturmetoden det faktum att den inte funnits någon längre tid. Carl Appelqvist (2020) sa i sin intervju att detta gör att det finns en osäkerhet gällande hur väl metoden faktiskt fungerar efter en eller ett par generationer då det inte finns någon data om det. Den främsta risk, om det kan kallas det, som Anders Magnusson (2020) såg med Naturkulturmetoden var att han helt enkelt inte har förtroende för att den kommer att fungera lika väl som trakthyggesbruket när det kommer till att producera virke. Detta då han helt enkelt inte tror att man vid användande av metoden drar nytta av markens fullständiga produktionsförmåga och därför inte kommer få en tillräckligt hög avkastning på skogen (Magnusson, 2020).
Nils Fagerberg (2020) förklarar i en intervju att en stor anledning till att Naturkulturmetoden är ekonomiskt intressant för markägaren är att en välskött skiktad skog resulterar i att en större andel av tillväxten hamnar hos de grova träden. Idag går ungefär hälften av produktionen från skogen till sågbart timmer och andra hälften till massaindustrin. Med en skogsindustri brukad med Naturkulturmetoden skulle det kunna resultera i att en mindre andel av produktionen från skogen går till massaved. Det skulle då kunna leda till en efterfrågan som inte blir uppfylld i massavedsindustrin. Ytterligare en risk är enligt Nils Fagerberg (2020) att det, trots befintliga tillväxtmodeller, är svårt att räkna på hur ett träd växer och att det finns många osäkerheter där. Det gör att det blir svårt att med säkerhet veta att till exempel de avstånd och skiktningar man gör är optimala. Även Carl Appelqvist (2020) uppmärksammade att det är svårt att göra bedömningen kring vilka träd som brukar vilka tillväxtresurser.
Det kan enligt Nils Fagerberg (2020) vara en motkraft till ökad användning av Naturkulturmetoden. Detta är något som inte nödvändigtvis är en risk med Naturkulturmetoden i sig, men något som kan vara en motkraft och förhindra omställning till Naturkulturmetoden. Carl Appelqvist (2020) från Skogsstyrelsen noterar också i sin intervju, att det faktum att skogsindustri och dess maskiner i dagsläget, är anpassat efter trakthyggesbruket kan ses som en motståndskraft mot hyggesfritt skogsbruk.
29
Naturkultur är inte, per automatik en så kallad hyggesfri metod i praktiken. Enligt Hannerz, Nordin, & Saksa (2017) kan metoden även leda till att ytor blir avverkande till den grad att de kan benämnas som kalhyggen. Anledningen till påstående har sin grund i att avverkningen inom Naturkulturmetoden beror på det ifrågavarande skogsbeståndets ekonomiska premisser (Hagner, 2007; Hannerz, et al., 2017). Den förutsättningen gör att om stora delar av beståndet skulle anses som ekonomiskt försvarbart att avverka kan risken som Hannerz, Nordin, & Saksa (2017) presenterar anses som ett faktum för Naturkulturmetoden. Det finns alltså en möjlighet att bedriva ett helt korrekt Naturkultursskogsbruk och ändå få kalavverkade områden.
Enligt Oleskog, Nilsson, & Wikberg (2008) är Naturkulturmetoden helt oprövad rent vetenskapligt samt, så råder en avsaknad av oberoende undersökningar på metodens uppbyggande antaganden. Av det, skapas en osäkerhet genom den bristande kunskapen och klarheten i hur metoden skall bedrivas för olika skogsbestånd. Den osäkerhet och möjlighet, till att fritt tolka hur metoden skall bedrivas skapar en risk i att de långsiktiga konsekvenserna av metoden på ett skogsbestånd inte är kända (Oleskog, et al., 2008). En risk finns även, i att principerna för att implementera metoden noggrant kan bändas långt ifrån sina initiala grunder för att en så kallad skogskänsla skall kunna skapas för skogsbeståndet (Oleskog, et al., 2008).
30 8. Analys och diskussion
Studien i detta arbete visar att det egentligen finns lite evidens för att trakthyggesbruket är fördelaktigt ur ett hållbart perspektiv i jämförelse med andra skogsbruksmetoder. Utifrån denna studie verkar även kontinuitetsskogsbruk leda till ekonomisk hållbarhet se Tabell 2. De ekologiskt hållbara bristerna som finns med trakthyggesbruk innebär att trakthyggesbruk inte behöver vara den optimala skogsbruksmetoden. Varför fortsätter då trakthyggesbruk att användas som den primära skogsbruksmetoden?
Nedan i Tabell 2 visas fördelar, nackdelar och generella slutsatser kring varje metod som analyserats under arbetets gång.
