• No results found

Regeringens förslag om ett särskilt hedersbrott: – En analys av hedersproblematiken i relation till straffrätten

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Regeringens förslag om ett särskilt hedersbrott: – En analys av hedersproblematiken i relation till straffrätten"

Copied!
69
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Juridiska institutionen

Vårterminen 2021

Examensarbete i straffrätt

30 högskolepoäng

Regeringens förslag om ett särskilt hedersbrott

– En analys av hedersproblematiken i relation till straffrätten

The Government Bill Regarding Honour Crimes

– An analysis of the issue of honour relative to criminal law

Författare: Nila Azizi

(2)

 

     

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD 4   FÖRKORTNINGAR 5   1 INLEDNING 6   1.1BAKGRUND 6   1.2ETT SÄRSKILT HEDERSBROTT 7  

1.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 8  

1.4METOD OCH MATERIAL 8  

2 RÄTTSSTATLIGA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR KRIMINALISERING 9  

2.1SYFTET MED KRIMINALISERING 9  

2.2LEGALITETSPRINCIPEN 11  

3 VAD ÄR BROTT SOM BEGÅS I HEDERNS NAMN? 12  

3.1HEDERSBEGREPPET – EN DEFINITION 12  

3.2HEDERSMORD, VÅLD OCH FÖRTRYCK 14  

3.2.1 Hedersmord 14  

3.2.2 Våld och förtryck 15  

4 SVERIGES INTERNATIONELLA ÅTAGANDEN 16  

4.1FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 17  

4.2ISTANBULKONVENTIONEN 18  

5 DE LEGE LATA 20  

5.1SKILLNADEN MELLAN ”VANLIGA BROTT” OCH HEDERSBROTT 20  

5.2FRIDSKRÄNKNINGSBROTTEN I KAP 4BRB 21  

5.2.1 Skillnaden mellan fridskränkningsbrott i 4 kap 4 a § BrB och hedersbrott 22   5.2.2 Utgör fridskränkningsbrotten ett effektivt skydd för hedersutsatta? 23  

5.3HEDERSMOTIVET I 29 KAP BRB 25  

6 HEDERSBROTT I SVERIGE – EN RÄTTSFALLSANALYS 28  

6.1THERESE 1989 28  

6.1.1 Domstolens bedömning 29  

6.1.2 Egen kommentar 29  

6.2SARA 1996 30  

(4)

  6.2.2 Egen kommentar 31   6.3PELA 1999 32   6.3.1 Domstolens bedömning 32   6.3.2 Egen kommentar 33   6.4FADIME 2002 33   6.4.1 Domstolens bedömning 34   6.4.2 Egen kommentar 34   6.5ABBAS 2005 35   6.5.1 Domstolens bedömning 35   6.5.2 Egen kommentar 36   6.6JIAN 2010 36   6.6.1 Domstolens bedömning 37   6.6.2 Egen kommentar 38   6.7REZA 2020 39   6.7.1 Domstolens bedömning 39   6.7.2 Egen kommentar 40   6.8SAMMANFATTANDE REFLEKTIONER 41  

7 REGERINGENS FÖRSLAG OM ETT SÄRSKILT HEDERSBROTT 43  

7.1INLEDNING 43  

7.2UPPDRAGET 44  

7.3UTREDNINGENS BEDÖMNING 44  

7.4FÖRSLAGET –HEDERSBROTTETS UTFORMNING 45  

7.5VILKA HANDLINGAR SKA OMFATTAS? 46  

7.5.1 Att konkretisera det abstrakta 48   7.5.2 Annan påverkan än sådan som sker genom fysiskt våld 49  

7.5.2.1 Olaga tvång i 4 kap 4 § BrB ... 50   7.5.2.2 Ofredande i 4 kap 7 § BrB ... 52  

7.5.3 Den inledande fasens betydelse 55  

7.5.4 Medverkan 57  

7.5.4.1 Egen reflektion avseende medverkan ... 58  

8 AVSLUTANDE KOMMENTAR – STRAFFRÄTTEN ÄR MYCKET,

MEN INTE ALLT 61  

(5)

Förord

Jag vill tacka min familj som har gett mig ovärderligt stöd under dessa fem år. Ett särskilt tack från djupet av mitt hjärta till min mamma, som är min största inspiration och förebild. Utan Dig hade denna juristexamen inte varit möjlig.

Jag vill även rikta ett stort tack till min handledare Malou Andersson, som med ett stort engagemang bidragit med värdefulla synpunkter under hela skrivprocessen.

Uppsala, januari 2021 Nila Azizi

(6)

 

Förkortningar

BrB Brottsbalk (1962:700) BRÅ Brottsförebyggande rådet

EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

FN Förenta Nationerna

HovR Hovrätten

HD Högsta domstolen

Kap Kapitel

NCK Nationellt centrum för kvinnofrid NJA Nytt juridiskt arkiv

p Punkt Prop. Proposition RF Regeringsformen (1974:152) RH Rättsfall från hovrätterna s Sida st Stycke

SOU Statens offentliga utredningar

TR Tingsrätten

(7)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Hedersrelaterat våld och förtryck har under en lång tid klassificerats som ett allvarligt samhällsproblem i Sverige och internationellt.1 Under 1990-talet

upp-märksammades två fall i Sverige som medierna kallade för hedersmord, mordet på Sara och mordet på Pela.2 År 2002 mördades ytterligare en ung kvinna, Fadime.

Morden på Sara, Pela och Fadime ledde till en intensiv debatt om hedersrelaterat våld och förtryck såväl i media som inom forskningen. I samband med detta sattes frågan också på den politiska dagordningen, något som också ledde till politiska åtgärder i form av satsningar mot hedersrelaterat våld.3 Under 2003 och 2007

satsade regeringen 180 miljoner kronor på att kartlägga förekomsten av heders-relaterat våld, se över behovet av skyddat boende samt på insatser i syfte att före-bygga våldet.4 Åren därefter tilldelades länsstyrelserna omfattande medel för att

arbeta med dessa frågor.5 Debatten om hedersrelaterat våld har också lett fram till

att det den 1 juli 2020 infördes en särskild straffskärpningsgrund för hedersbrott i 29 kap 2 § BrB. Straffskärpningsgrunden innebär att om ett motiv för ett brott har varit att bevara eller återupprätta heder ska det ses som en försvårande omständighet vid bedömning av straffvärdet.

I juli 2019 tillkallade regeringen en särskild utredare, riksåklagaren Petra Lundh, med uppdrag att analysera om det bör införas en straffbestämmelse med en särskild brottsrubricering, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck.6

Uppdraget innefattade att lämna förslag på en sådan reglering, oavsett ställning-stagande i frågan, och syftet med utredningen var att överväga hur det straffrättsliga skyddet mot hedersrelaterat våld och förtryck kan göras mer heltäckande och

                                                                                                                         

1 För Sverige se SOU 2015:55 s 301. För internationellt se Istanbulkonventionen s 3 & Violence against women in the family s 7.

2 NCK-rapport 2010:1 s 12. 3A a s 9 & 12.

4 BRÅ-rapport 2010:18 s 48.

5 Socialstyrelsen och Länsstyrelsernas delrapport s 7. Pressmed. 2009-12-29 & 2008-02-07, Skrivelse

2007/08:39 s 20.

(8)

 

effektivt.7 Utredningen färdigställdes i form av ett betänkande i oktober 2020.8

Bedömningen blev att det behöver införas en särskild brottstyp som tar sikte på hedersrelaterade gärningar.9 Den huvudsakliga analysen i denna uppsats tar sikte på

betänkandet.

1.2 Ett särskilt hedersbrott

Den 30 oktober 2020 lämnades ett förslag på ett särskilt hedersbrott i 4 kap BrB med en liknande konstruktion som brottet grov fridskränkning i 4 kap 4 a § BrB. Förslaget innebär att den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 5, 6 eller 12 kap BrB eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud i syfte att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av den utsattes integritet, döms för hedersbrott till fängelse i lägst nio månader och högst sex år.10

Det har angetts att det allvarliga i en hederssituation är att kränkningen upprepas och syftet med den nya straffbestämmelsen är att kunna ta hänsyn till den utsatta personens hela situation.11

Genom hela vår rättshistoria har stater försökt att forma människors beteende i enlighet med vad som anses acceptabelt i ett samhälle. Straffrätten har inte sällan använts som ett verktyg för detta ändamål och därmed haft en central roll för att bl.a. skapa trygghet, signalera vad som inte är önskvärt i ett samhälle och för att skipa rättvisa. Straffrätten är i sina centrala delar av moralisk karaktär och förändring av denna är i vissa fall nödvändig för att skapa vanor i samhället. Men straffrätts-politik som strävar efter ett effektivt straffrättsligt skydd i form av lagförslag måste, för att inte riskera att verkningarna uteblir, noggrant utreda åtgärden, analysera effektiviteten och inte vilseleda allmänheten. Ett problem med hedersrelaterade brott är dock den kollektiva prägeln som ofta styr sådan brottslighet. Ett vidare

                                                                                                                          7 Dir. 2019:43 s 5. 8SOU 2020:57 s 4.   9 A bet s 158. 10 A bet s 189. 11 A bet s 186.

(9)

problem är att gärningar som kan omfattas, t.ex. olika typer av kontroll, ofta ligger utanför – eller i gränslandet – för vad som omfattas av kriminaliserade gärningar.  

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att analysera om regeringens förslag om ett särskilt hedersbrott är ändamålsenligt med hänsyn till syftet att uppnå ett effektivt straffrättsligt skydd. Med regeringens förslag avses betänkande SOU 2020:57, om ett särskilt hedersbrott, som förväntas bli en proposition. Inledningsvis kommer att redogöras för vad som är karaktäristiskt för hedersbrott. Vidare ska redogöras för de lege lata. Detta görs med hänsyn till dagens straffrättsliga system och analys av hur hedersbrott har behandlats i praxis. På så sätt kommer hedersproblematiken i relation till straffrättsutformningen att belysas. Ambitionen är att besvara följande frågeställningar.

•   Vad är ett hedersbrott?

•   Hur förhåller sig hedersbrott till ”vanlig” brottslighet?

•   Är regeringens förslag ändamålsenlig med hänsyn till syftet att uppnå ett effektivt straffrättsligt skydd?

1.4 Metod och material

Vid författandet av denna uppsats kommer jag att använda mig av en rättsdogmatisk metod. Kärnan i rättsdogmatiken är att försöka besvara en eller flera angivna rättsfrågor. Metodens syfte är att rekonstruera en rättsregel eller att finna lösningen på ett rättsligt problem genom att applicera en rättsregel på detsamma.12 Detta sker

vanligen med utgångspunkt ur rättstillämparens perspektiv genom besvarande av frågor som en domare kan tänkas ställas inför.13 Rättsdogmatiken innefattar en

metod som benämns kritisk rättsdogmatik. Metoden går ut på att kritiskt granska gällande rätt genom att analysera brister med den gällande ordningen.14

                                                                                                                          12Kleineman s 21.

13Olsen s 111-114.

(10)

 

Ambitionen är att på ett tillfredställande sätt besvara angivna frågeställningar. Detta förutsätter, en analys av hedersproblematiken i relation till gällande straffrätt och dess konstruktion, varför, utöver den kritiska rättsdogmatiken, även en rättsanalytisk metod är relevant. Den rättsanalytiska metoden innebär kort att kritiskt granska och analysera rätten,15 vilken kan ses som en gren i den rättsdogmatiska metoden.

Materialet som ska användas i uppsatsen kommer att bestå av de traditionella rättskällorna lagstiftning, förarbeten, prejudikat och doktrin. En del av materialet som syftar till att analysera gällande rätt består av rättsfall. Dessa rättsfall är domar från underinstanser, främst hovrätterna men även ett fall från tingsrätten. Det bör därför noteras att dessa rättsfall har ett begränsat prejudikatvärde, men är av stor relevans för uppsatsen, varför jag ändå valt att tillmäta dessa viss betydelse och ge dem ett inte helt begränsat utrymme.

2 Rättsstatliga förutsättningar för kriminalisering

2.1 Syftet med kriminalisering

Syftet med kriminalisering är att förhindra vissa icke önskvärda handlingar och främja vissa önskvärda.16 Kriminalisering ska genom straffhot påverka människors

handlande i önskvärd riktning.17 Sådan påverkan kallas för social kontroll och den är

formell, om den härrör från myndigheter eller politiska organ som har till uppgift att utföra den.18 Straffsystemets övergripande syfte, liksom syftet med kriminalisering

har till stor del att göra med allmänpreventiva hänsyn. Med det avses att skadligt beteende understryks i syfte att ”avskräcka allmänheten” från att företa en viss handling och därmed göra samhället någorlunda anständigt.19 Vidare bygger

systemet på domsnivå på en slags vedergällningsprincip som innebär att bestraffning i det enskilda fallet rättfärdigas med hänvisning till vad denne, genom eget hand-lande, gjort sig förtjänt av. På verkställighetsnivå vilar systemet på

individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  individualpre-  

15  Sandgren s 43 f.    

16 Asp, Ulväng och Jareborg s 32. 17 A a s 34.

18 A a s 33. 19 A a s 31.

(11)

ventiv synpunkt. Här är viljan att individen inte fortsatt ska begå brott efter avtjänat straff. 20

Det är även av betydelse att belysa kriminaliseringens symbolfunktion. Genom att kriminalisera en gärning utpekas den som socialt förkastlig. Här har straffhotet genom sin existens en moral- och vanebildande effekt på medborgare. Det är ett påtagligt sätt för statsmakten att tala om för människor, att vissa handlingssätt inte är förenligt med önskad social ordning. Det ska i sammanhanget nämnas att symbolfunktionen inte ensam duger för att motivera utnyttjandet av kriminal-isering.21 Kriminalisering som en formell social kontroll förutsätter att det finns

påtagliga skäl för att över huvud taget ha kontrollen. Så är endast fallet om det finns något värde eller intresse av tillräcklig vikt, som det finns anledning att skydda. Uppenbara exempel på sådana värden är liv, frihet, hälsa, egendom, handlingsfrihet och ekonomisk trygghet.22 Kap 2 i RF kan uppfattas som en katalog över just

sådana centrala skyddsvärda intressen, vilka benämns som grundläggande fri- och rättigheter.

Mot denna bakgrund ska understrykas att kriminalisering bör utgöra den sista utvägen för att komma till rätta med ett visst problem, något som följer av den grundläggande principen ultima ratio. Detta inte minst eftersom straffet är en kraftig och relativ primitiv samhällsreaktion som innebär ett lidande eller obehag för den enskilde.23 Det krävs således en rationell grund för kriminalisering, något som i sin

tur förutsätter robust utredning av det påtänkta straffets effektivitet för att uppnå önskad effekt.24 Från statens perspektiv är det, för att inte framkalla missnöje hos

allmänheten, viktigt att inte överkriminalisera handlingar.25

                                                                                                                          20 A a s 31. 21 A a s 35. 22 A a s 39. 23 A a s 33. 24A a s 40. 25A a s 43.

(12)

 

2.2 Legalitetsprincipen

Det finns några rättsstatliga principer som sätter ramen för hur kriminalisering bör ske i svensk rätt. Avsikten är inte att redogöra för samtliga, utan att fokusera på legalitetsprincipen som är grundläggande i en rättsstat. Legalitetsprincipen kommer bl.a. till uttryck genom 1 kap 1 § RF, som anger att den offentliga makten ska utövas under lagarna. Av 2 kap 10 § RF följer att straff inte får utdömas för gärning som vid gärningstillfället inte var belagd med straff. Av 1 kap 1 § BrB framgår vidare att brott utgörs av en gärning som är beskriven i lag för vilken straff är föreskrivet. I artikel 7 EKMR fastslås den straffrättsliga legalitetsprincipen som lag,26 vars

generella formulering är att straff inte ska ådömas utan direkt stöd i lag.27

Principen fungerar som en garanti för rättssäkerheten genom att ställa sådana krav på lagstiftningen att medborgarna kan förutse när och i viss mån, hur de kan komma att bli föremål för straffrättsliga ingripanden.28 Kraven som följer av legalitets-principen kan kort uppdelas i fyra fristående men sammanhängande pelare. Det första är föreskriftskravet som innebär att för att straff ska kunna utdömas måste det finnas föreskrift till stöd för detta. Det andra är retroaktivitetsförbudet som förbjuder att en lag utnyttjas till nackdel för den tilltalade såtillvida att en tidigare gärning som vid tillfället inte var straffbelagd, inte ska utdömas efter det att bestämmelsen införts. Det tredje är analogiförbudet, vilket innebär att regler som tar sikte på vissa gärningar inte får utsträckas utöver vad ordalydelsen tillåter och därmed inte får tillämpas på helt andra gärningar. Det fjärde är obestämdhetskravet som ställer krav på att en regel måste vara i rimlig utsträckning bestämd i sin utformning vilket inne-fattar krav på begriplighet och precision för att det i praktiken ska kunna ge ledning för enskilda men även för rättstillämparen.29

                                                                                                                         

26 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 27 SOU 1988:7 s 43 ff.

28 Asp, Ulväng och Jareborg s 46. 29 A st.

(13)

3 Vad är brott som begås i hederns namn?

”I deras ögon hade jag alltså förvandlats från en fin kurdisk flicka till en uppkäftig

hora som trodde att hon var något bara för att hon levde i Sverige. De var tvungna att bevisa för sin omgivning att de kunde hantera problemet,

för att bevara sin heder” – Fadime Sahindal

3.1 Hedersbegreppet – en definition

Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck har framförallt sedan det uppmärks-ammade mordet på Fadime Sahindal år 2002 varit föremål för debatt, forskning och förslag på lagstiftningsåtgärder. Innebörden av, och problematiken gällande heders-begreppet i sammanhang där barn, unga och vuxna utsätts för brottsliga gärningar eller andra begränsningar, innefattande olika former av kontroll, är än idag omstridd och saknar i dagsläget en vedertagen vetenskaplig definition.30 Avsikten är inte att

fastslå en sådan. För att skapa en någorlunda hållfast utgångspunkt för den fortsatta framställningen kommer jag emellertid att kort presentera de definitioner av hedersbegreppet som FN, den svenska regeringen och den norska professorn i socialantropologi och författaren Unni Wikan, gett uttryck för.

Heder definieras av FN som en del av en traditionell familjeideologi som ställer upp villkor för kvinnors sexualitet och familjeroll.31 Identiteter och handlingar som

bryter mot dessa normer, exempelvis otrohet, sex före äktenskapet, umgänge med ”fel” personer och i vissa fall även att bli våldtagen, kan leda till bestraffningar och dödligt våld.32

Regeringen definierar hedersvåld- och förtryck som att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män, begränsas i sina liv och utsätts för på-tryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över

                                                                                                                          30Kaldal, Kankaanpää, del I s 771.

31  FN, Violence against women in the family s 7. 32A st.

(14)

 

individen.33 Hedersrelaterat våld och förtryck är kopplat till hedersnormer som

bygger på starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och kännetecknas av att det finns ett starkt kollektivistiskt inslag, ofta i en familj- och släktrelation.34

Detta innebär bl.a. att individens intresse och handlingar anses vara underordnat familjens intresse och att individens sexualitet och intima relationer är hela familjens angelägenhet som kan påverka familjens anseende.35 Kontrollen av flickors och

kvinnors sexualitet är central och starkt knuten till kollektivet. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende.36 Detta

förhållande kan vara mer eller mindre uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar som berör t.ex. klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och äktenskap och skilsmässa.37 I sin

mest extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld, våld och dödligt våld.38

Wikan beskriver att utmärkande för heder är förekomsten av en hederskod, en uppsättning regler i form av normer som specificerar vad som tillför och inte tillför heder, och att hedern inte bara kan vinnas, den kan också förloras. Hederskoden består av en uppsättning av grundläggande värden som har givits överordnad betydelse.39 Hederskoden tillför en person en rätt till heder, nämligen rätten att av

sin omgivning bli behandlad med en särskild värdighet och respekt. I samhällen med hederskod är hedern uthängd till allmänt beskådande. Det handlar alltså om omvärldens värdering av en person. Därför är ryktet ett socialt faktum som man måste förhålla sig till. Vad folk säger kan ödelägga en familjs ära och heder.40

Så länge hederkoden följs har hedern bevarats. Detta medför att hedern kan förloras och hedersnormerna uppger vad man måste göra för att återvinna sin stolthet om man blivit vanhedrad.41 Om koderna inte följs kan personen förutom att förlora sin

                                                                                                                          33Prop. 2019/20:131 s 24. 34A st. 35A st. 36A st. 37A st. 38Skrivelse 2007/08:39, SOU 2020:57 s 101.

39 Wikan, En fråga om heder s 65. 40 A a s 67.

(15)

egen heder, också dra med sig familjen i fallet. Hedern behöver alltså inte gå förlorad, utan det uppstår här olika möjligheter till förhandling och till att dölja brottet som begåtts mot hederskodexen.42

3.2 Hedersmord, våld och förtryck

Ovan har hedersbegreppet presenterats och vad hedern består i. För den fortsatta framställning är det emellertid viktigt att också klargöra vad som är kännetecknande för brott – innefattande mord, våld och förtyck som begås i hederns namn. Avsikten i detta avsnitt är med andra ord att försöka klargöra och konkretisera på vilket sätt dessa handlingar ofta kommer till uttryck. Det är onekligen en utmaning att försöka klargöra hur dessa begrepp ska förstås, inte minst eftersom det sällan finns en klar gräns som särskiljer det hedersrelaterade förtrycket från våldet, och våldet från det tysta förtrycket. Dessa är ofta sammankopplade och sällan oberoende av varandra. Gemensamma nämnare är den kollektiva prägeln och motivet, något som översiktligt har redogjorts för ovan och som kommer att utvecklas under nästa rubrik.

3.2.1 Hedersmord

En beskrivning av hur ett hedersmord begås i praktiken skulle endast resultera i en beskrivning av mordhandlingens tillvägagångssätt och karaktär. För att belysa skillnaden mellan ”vanligt mord” och hedersmord, bör fokus istället ligga på begreppet heder, hedersmotivet och de komponenter som föranleder mordet. Begreppet hedersmord framstår som lätt motsägelsefullt eftersom heder och mord, knappast hör ihop. Men i en hederskontext hör dessa ihop: att mörda för hederns skull är en hedervärd handling. Den gör mördaren till en hjälte.43 Eftersom hedern

är kollektiv, bidrar mord i hederns namn till att lyfta en hel familj, släkt eller klan, och ger socialt och kulturellt kapital. Denne har alltså uppvisat nolltolerans mot angrepp på hedern, och är beredd att till och med ta livet av den som vanärar

                                                                                                                          42A a s 65.

(16)

 

släktens renommé och ”ansikte” utåt.44 Heder handlar alltså om värdighet.

Värdighet är grundläggande i hederssamhället och att ha hedern i behåll innebär att kunna gå med huvudet högt.45 Fadime sa ”Jag är deras (släktens) ansikte utåt. I allt

jag gör måste jag tänka på männen i min familj, eftersom allt jag gör påverkar deras heder”.46 Hedersmord begås i avsikt att återupprätta hedern för ett kollektiv, en

familj, släkt eller klan och är alltså baserat på en sammansvärjning av personer som har ett gemensamt intresse av att bevara hedern.47

3.2.2 Våld och förtryck

När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet central och starkt knuten till kollektivet.48 Personer som lever i

familjer med hedersnormer kan leva mycket begränsade liv som kan innefatta fysiskt våld. Men även i de fall fysiskt våld inte förekommer kan de utsättas för en stark psykisk påverkan, utan direkta uttalade hot.49 Förutom att det kan innebära att inte

få umgås med kompisar, kan det komma i uttryck genom att man måste komma hem direkt efter skolan, inte få delta i all undervisning, inte få följa med på skolresor, inte uttrycka sina åsikter eller att bli kallad för nedsättande ord.50 Vidare

kan det innebära att inte få välja sitt umgänge och inte få välja sina kläder.51

Kontrollen innebär även begränsningar i att befinna sig på allmänna platser med hänvisning till eventuell ryktesspridning.52 Den utsatta kan dessutom förbjudas att

studera vidare efter grund- och gymnasieskolan eller att skaffa sig ett arbete. En flickas handlingsutrymme börjar normal begränsas i förpuberteten.53 Även om

pojkar som lever i samma kontext också begränsas, är de i flera avseenden friare än flickor som utsätts för större kontroll och fler begränsningar.54 Ett exempel på

                                                                                                                          44Wikan, Om heder s 55. 45A st. 46 A st. 47 A a s 65. 48 SOU 2020:57 s 101.

49Länsstyrelsen i Uppsala, När man krockar s 25.

50 A st.

51SOU 2015:55 s 49. 
 52A st.

53A st. 


(17)

ageranden, som ett led i kontrollen och begränsningarna är att hota om eller att faktiskt utesluta en person som inte följer hedersnormerna.55 Att utesluta eller

bannlysa innebär att denna utesluts från gruppen som oftast är familjen och släkten. Det är en form av social uteslutning som utgör en stark signal om att personen överträtt eller riskerar att överträdda hedersnormerna.56 Att bli utesluten, särskilt

som ung kvinna, är ett straff som är sammankopplat med att hon gjort något mycket skamligt.57 I de fall uteslutningen sker då hon ännu inte överträtt, men riskerar att

överträda hedersnormen så sker det i ”förebyggande” syfte, ofta genom latenta hot som leder till tyst samförståelse för outtalade regler.58 Detta tar inte sällan sikte på

eventuella framtida handlingar såsom förlust av oskuld.59 En kvinnas dåliga rykte

drar skam över hennes familj.60 Tahira S. Khan, forskare i internationella relationer,

beskriver att kvinnor inte kan besitta vare sig heder eller skam, men att de däremot kan skänka heder eller skam åt mannen och familjen.61 Besattheten kring kvinnans

sexualitet, mer specifikt bevarandet av ”oskulden” skulle, i hårda ordalag, kunna beskrivas som att mannens heder sitter mellan kvinnans ben.

4 Sveriges internationella åtaganden

Medvetenheten om och intresset för att driva arbetet med mänskliga rättighetsfrågor i Sverige växer kontinuerligt. Sverige har anslutit sig till ett stort antal konventioner på global och regional nivå. I detta avsnitt ska två av dessa åtaganden presenteras, vilka sätter ramen för regeringens arbete med mänskliga rättighetsfrågor inne-fattande hedersrelaterat våld och förtyck. Avsikten är inte att i uppsatsen genom-gående återkoppla till, eller utreda om Sverige genom gällande rätt säkerställt eller genom förslaget kommer att säkerställa, dessa åtaganden. Men dessa åtaganden utgör ett ramverk för arbetet med de mänskliga rättigheterna på nationell nivå i strävan att säkerställa full respekt för dessa rättigheter, varför Sverige regelbundet

                                                                                                                          55BRÅ-rapport 2012:1 s 22. 
 56A st. 


57 När man krockar s 17, 26 & 89. BRÅ-rapport 2012:1 s 22. 


58 När man krockar s 29, BRÅ-rapport 2012:1 s 15, Länsstyrelsen i Stockholm s 34. 
 59 BRÅ-rapport 2012:1 s. 22. 


60 Eldén, Heder på liv och död s 17. 61 Khan, Beyond honour s 47.

(18)

 

rapporterar till FN och Europarådet om arbetet.62 Därför är det av relevans att

redogöra för vad Sverige har att förhålla sig till.

4.1 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

Det internationella arbetet för mänskliga rättigheter tar sin utgångspunkt i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Sverige har åtagit sig att, i samverkan med FN, säkerställa en full och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på nationell nivå.63

Därmed har Sverige skyldighet att i enlighet med den allmänna förklaringen vidta nödvändiga åtgärder för att fullfölja sina åtaganden, vilka kan komma till uttryck genom lagstiftningsåtgärder för att tillämpa och därmed efterleva de i förklaringen uppställda kraven. Några av de centrala rättigheterna följer av följande artiklar.

I artikel 1 stadgas att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och att de har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Av artikel 3 följer att var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Vidare framgår av artikel 16 att män och kvinnor ska ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upp-lösning samt att äktenskap endast får ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Artikel 30 fastslår att ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, grupp eller enskild person att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i för- klaringen.64 De rättigheter som inryms i förklaringen har förts in och

vidare-utvecklats i ett antal konventioner, vilka benämns ”FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna” och utgör ett universellt bindande ramverk för de anslutna staterna i arbetet med dessa rättigheter.65

                                                                                                                         

62 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna s 2, Istanbulkonventionen artikel 68 p 1. 63 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna s 2.

64 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. 65 FN:s konventioner om mänskliga rättigheter s 2.

(19)

4.2 Istanbulkonventionen

Istanbulkonventionen66 är det första juridiskt bindande regionala instrumentet om

våld mot kvinnor i Europa.67 Sverige undertecknade konventionen i maj 2011 och

den trädde i kraft i november 2014. Konventionens syfte är att skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld och att förebygga, lagföra och avskaffa våld mot kvinnor och våld i hemmet.68 Enligt konventionen har de anslutna staterna ett

ansvar att vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att förebygga, utreda, straffa och gottgöra våldshandlingar som omfattas av denna och som begås av icke-statliga aktörer.69 Noteras bör, att konventionens syfte är att

skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld. Det har därmed uteslutits att uttryckligen ange pojkar och män. De för framställningen relevanta artiklar är följande.

Artikel 41 stadgar att det ska vidtas nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att fastställa att, uppsåtlig medhjälp till gärningar som är straffbelagda i några artiklar, vilka innefattar bl.a. psykiskt och fysiskt våld, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning, utgör brottsliga gärningar. Artikeln är betydelsefull i sammanhanget eftersom den tar sikte på en persons medverkan och ställer krav på att staten straffbelägger sådan medverkan genom lag. Eftersom hedersbrott ofta begås av flera personer vars inflytande, påverkan och faktiska handlingar är olika, är det av central betydelse att staten utreder vilka gärningar som ska klassificeras som uppsåtligt medhjälp för att kunna straffbelägga dessa i enlighet med denna artikel.

Artikel 42 uppger vad som är ett ”oacceptabelt rättfärdigande” av brott, inbegripet hedersbrott. Av p 1 följer att nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder ska vidtas, för att säkerställa att kultur, sedvänja, religion, tradition eller heder inte i inledda straffrättsliga förfaranden får betraktas som ett rättfärdigande av

vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  vålds-  

66 Konventionens officiella namn är ”Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet”.

67 Se NCK:s beskrivning om Istanbulkonventionen.

68 Istanbulkonventionen kap 1 artikel 1.

(20)

 

handlingar. Detta tar särskilt sikte på när påståenden om att brottsoffret har överträtt kulturella, religiösa, sociala eller traditionella normer. Artikeln är intressant eftersom den uttryckligen förbjuder rättfärdigande av brott begångna med hän-visning till heder. Detta betyder att ett brott begånget med hedersmotiv inte ska föranleda en förmildring av gärningen pga. motivet. Detta eftersom en förmildring i viss mån kan tolkas som ett ”rättfärdigande” av brottet. Vidare anges i p 2 att lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder ska vidtas för att säkerställa att om en person förmår ett barn att utföra någon av de handlingar som anges i p 1, inte ska minska personens straffrättsliga ansvar för de begångna handlingarna. Denna punkt kan ses som ett komplement till artikel 41 angående medverkan. Det är ingen ovanlig företeelse i hedersrelaterat brottslighet att en vuxen person förmår ett barn att företa en brottslig handling för att själv slippa straffrättsligt ansvar. Denna typ av brottslighet, liksom medhjälp kan medföra straffrättsligt ansvar i svensk rätt som anstiftan i 24 kap BrB. Det kan dock ifrågasättas vad ”andra åtgärder” innebär inom straffrätten. Lagstiftningsåtgärder ligger närmre till hands för att säkerställa just straffrättsligt ansvar. Samtidigt kan ”andra åtgärder” rimligen syfta till robust utredning av just medverkansansvar i hedersbrott för att det i sin tur ska kunna medföra straffansvar.

Artikel 49 p 2 uppställer en allmän skyldighet att vidta nödvändiga lagstiftnings-åtgärder eller andra lagstiftnings-åtgärder i enlighet med de mänskliga rättigheternas grund-läggande principer, för att säkerställa att de gärningar som är straffbelagda enligt konventionen, utreds och lagförs effektivt. Syftet är alltså, som framgår, att säker-ställa en effektiv rättstillämpning på nationell nivå. För att skapa denna möjlighet måste lagstiftningsåtgärden noggrant utredas, förenligheten med resterande reglering inte äventyras och rättssäkerheten – för att upprätthållas, beaktas.

(21)

5 De lege lata

5.1 Skillnaden mellan ”vanliga brott” och hedersbrott

De centrala bestämmelserna avseende brotten mot person framgår av 3 kap BrB. Dessa brott är enskilda och i sin konstruktion konkreta gärningar såsom misshandel, grov misshandel och mord. En redogörelse av respektive straffbestämmelse är inte nödvändig för att belysa gällande rätt och skillnaden mellan dessa ”vanliga brott” och hedersbrott. Även om nämnda gärningar också utövas inom och i ett led i hedersrelaterad brottslighet, är de till sin natur enskilda konkreta gärningar. I detta avsnitt ska istället fokuseras på skillnaden mellan de konkreta (vanliga) brotten och hedersbrott, för att sedan ägna större uppmärksamhet åt fridskränkningsbrotten i 4 kap 4 a § BrB.

”Nu vill ingen gifta sig med kvinnorna i min släkt. Efter vad jag har gjort blir alla betraktade som horor.”– Fadime Sahindal

Hedersrelaterat våld och förtryck är specifikt och skälet till att ägna sådant våld särskild uppmärksamhet är att det grundar sig på ett system av förtryck.70 Citatet

från Fadime, angivet ovan, är en nyckel till förståelsen av en hedersbaserad ideologi som uttrycker det centrala, nämligen att kollektiva intresset har företräde framför individuella intressen.71 Familjens rykte i allmänhet och männens anseendet i

synnerhet är allt, och det vilar på individens axlar att upprätthålla det. Med att hedersbegreppet har en kollektiv prägel menas bl.a. att en person aldrig bär skam ensam. Därmed drabbar den enskildes skam kollektivet, hela familjen eller släkten i form av förlorad heder.72 Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär gör att

gränserna mellan offer och förövare blir otydliga. De som medverkar till förtrycket kan själva vara utsatta. Det kan t.ex. vara mödrar och unga killar som känner sig pressade att sätta familjen före individen73 genom att delta i utövandet eller markera

för den utsatta att man inte väljer dennes ”sida”. Noteras bör, att hedersbrott även

                                                                                                                         

70 Wikan, Om heder s 57-58. 71 A a s 56.

72 A a s 65.

(22)

 

kan drabba män.74 Att hedern är kollektiv betyder vidare att den som är ”mördaren”

inte behöver vara huvudgärningsmannen och inte heller ensam gärningsman. Hedersbrott är alltså till övervägande del baserat på en sammansvärjning av personer som har ett gemensamt intresse av att upprätthålla eller återuppta sin heder.75 Det är framförallt den kollektiva prägeln som skiljer hedersbrotten från

”vanliga” brott. Vidare medför den kollektiva drivkraften att hedersbrottens motiv, vilket är att bevara eller återuppta familjens eller en släkts heder, skiljer sig från motiven till vad som får betecknas som vanliga brott. Hedersmord är den yttersta konsekvensen. Hederssystemet består också av många typer av beteenden och handlingar som ensamma inte uppnår en straffbar gärning enligt gällande rätt – men som i praktiken inskränker grundläggande friheter.76 Det sistnämnda är också

karaktäristiska för brotten grov frids- och grov kvinnofridskränkning i 4 kap 4 § BrB eftersom dessa, liksom hedersbrott, består av direkta och indirekta handlingar som inte ensamma uppnår ett straffbud. Därför är det angeläget att i någon mån redogöra för skillnaden mellan fridskränkningsbrotten och hedersbrott men även säga något om dess gemensamma komponenter.

5.2 Fridskränkningsbrotten i kap 4 BrB

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer har klassificerats som ett allvarligt samhällsproblem och att vidta åtgärder för att sätta stopp för våldet har ansetts både nödvändigt och brådskande.77 Det har under lång tid angetts vara en prioriterad

uppgift för rättsväsendet att bekämpa brottsligheten.78 Som ett led i samhällets

åtgärder för att motverka våldet och för att markera allvaret i brottslighet riktad mot närstående, infördes år 1998 bestämmelsen om grov frids- och grov kvinnofrids-kränkning i 4 kap 4 a § BrB. Våldet beskrevs som en pågående process och det nya brottet skulle möjliggöra ett beaktande av helhetsbilden där, utöver det fysiska

våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  våld-  

74 Wikan, Om heder s 65. Trots vetskapen, är syftet som framgår inledningsvis, att främst behandla

unga kvinnors utsatthet.

75 A st.

76 Wikan, Om heder s 57-58.

77Prop. 1997/98:55 s 21.

(23)

et, andra beteenden som inte i sig rymdes under något straffbud, starkt bidrog till den utsatta situationen.79

Första stycket i 4 kap 4 a § BrB avser brottsliga handlingar gentemot en närstående eller tidigare närstående och rubriceras som grov fridskränkning. Andra stycket tar sikte på om handlingarna begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden. Handlingarna rubriceras då som grov kvinnofridskränkning. Bestäm-melsen förutsätter att flera moment ska vara uppfyllda för att brott ska anses föreligga. För det första krävs att flera gärningar ska vara uppe till domstolens prövning samtidigt och att dessa gärningar faller under någon av brottsbeskriv-ningarna i kap 3, 4, 6 eller 12 BrB, eller överträdelse av kontaktförbud80, och att det

finns ett tidsmässigt samband mellan gärningarna. För det andra krävs att dessa gärningar begåtts mot samma person och att denna är, eller har varit, närstående till gärningsmannen. För det tredje krävs att gärningarna var för sig, har utgjort led i en upprepad kränkning av den utsatta personens integritet, och varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos denne.81 Att gärningarna ska vara ett led i en

upp-repad kränkning och ägnad att allvarligt skada självkänslan ger brottet dess frid-störande karaktär och skiljer fridskränkningsbrotten från ”vanlig upprepad” brotts-lighet.82 Vad som avses med dessa rekvisit är inte helt klart, men enligt lagmotiven

ska domstolen i sin bedömning ta hänsyn till den utsattes hela situation.83 Detta är

således upp till rättstillämparen att i det enskilda fallet avgöra.

5.2.1 Skillnaden mellan fridskränkningsbrott i 4 kap 4 a § BrB och hedersbrott

Våldets systematiska karaktär i fridskränkningsbrottet i 4 kap 4 a § BrB är utmärkande även för hedersbrott. Därför är det samma grundsyfte som ligger bakom regeringens förslag om ett särskilt hedersbrott, nämligen att inom ramen för

                                                                                                                          79 Andersson s 52. 80 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud. 81Andersson s 248. 82A st. 83Prop. 1997/98:55 s 133.

(24)

 

gällande straffrätt fånga upp det systematiska förtrycket som inte omfattas av enskilda brottstyper genom att se till helhetsbilden. Trots dessa gemensamma komponenter, finns det flera skillnader som innebär att hedersbrotten inte ryms under de befintliga bestämmelserna om grov frids- eller kvinnofridskränkning i 4 kap 4 a § BrB. För det första är hedersbrotten starkt präglade av det kollektiva och utförs inte alltid av en ensam gärningsman, något som fridskränkningsparagrafen förutsätter. Detta betyder att bestämmelsen tar sikte på när en person begår brott mot en annan. För det andra, uppställer fridskränkningsbrotten krav på att brottet riktar sig mot närstående – något som hedersbrotten inte alltid gör (även om också detta är vanligt förekommande). Hedersbrotten tar inte sällan sikte på personer som sträcker sig utanför närståendeskretsen. Det beror på att hedersbrotten utövas med hedersmotiv, i syfte att upprätthålla eller återuppta ett gemensamt intresse, vilket inte är begränsat till hushållet och därmed inte till den närståendebegrepp som avses enligt BrB. Enligt motiven avses med begreppet närstående någon som till gärningsmannen är föräldrar, barn, syskon eller nära släkt på annat sätt. Det krävs att gärningsmannen och den utsatta bor eller har bott tillsammans.84

Känneteck-nande för hedersvåld är inte att det nödvändigtvis utövas mot en eller flera som man bott eller bor med och det grövsta våldet är i regel välplanerat.85 Utöver dessa

skillnader kvarstår ytterligare skiljelinjer, vilka ska presenteras härnäst för att besvara om fridskränkningsbrotten utgör ett effektivt skydd för för hedersutsatta.

5.2.2 Utgör fridskränkningsbrotten ett effektivt skydd för hedersutsatta?

Trots att det finns likheter mellan den för nyss redogjorda brottsligheten och hedersrelaterat brottslighet, bl.a. i form av systematiska och upprepade kränkningar, kan det inte bortses från att fridskränkningsbrotten infördes för att bekämpa en i grunden annorlunda brottslighet. Eftersom den utmärkande skillnaden består i hedersbrottets kollektiva prägel, innebär det att flera personer ofta är involverade i att utsätta en person för systematiska kränkningar genom våld och förtryck. Varje person som är inblandad utför därmed brottsliga gärningar, och utifrån den utsatta

                                                                                                                          84A s 132.

(25)

personens perspektiv utgör handlingarna ett led i en upprepad kränkning. Men utgångspunkten för fridskränkningsbrotten är att en och samma gärningsman utför

samtliga gärningar inom en viss tid – varför konstruktionen gör att flera personers

gärningar inte kan läggas samman till ett brott, utan var och en döms för de gärningar som denne har utfört.86

Vidare har man med fridskränkningsbrotten velat ta sikte på annan bakomliggande problematik än det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Den normaliserings-process som präglar våldet i nära relationer, specifikt i sambo och andra ”äktenskapsliknande förhållanden” är inte samma process som föregår i en heders-kontext. Processen för att bibehålla familjens heder genom att begränsa den utsatta individens levnadsutrymme, utmärker sig genom det som redogjorts för under avsnitt 3.2. Processen är enligt min mening av avgörande betydelse för förståelse av sådan komplex brottslighet som hederbrottsligheten faktiskt är, liksom förståelse av normaliseringsprocessen i våld i nära relationer. Detta eftersom förståelse är en förutsättning för att lagstifta, bekämpa, utreda, och vidta andra åtgärder på ett effektivt sätt. Processen beskriver kontexten och utgör grunden för sådana icke enskilda brottstyper som hedersbrotten, liksom fridskränkningsbrotten innebär. Av samma anledning är det betydelsefullt att inte, klumpa ihop dessa två, i sina grundläggande delar olika, brott. Vidare skulle en vilja som innebär att ”pressa” in hedersbrott under fridskränkningsbrotten, leda till att vi går mot en icke önskvärd riktning. Tillvägagångssättet skulle bromsas av lagtekniska problem, syftet förfalla och missnöjet för rättstillämparen, pga. bristande kunskap hos allmänheten, fortsätta i sjunkande riktning. Mitt svar på om fridskränkningsbrotten utgör ett effektivt straffrättsligt skydd för hedersutsatta är därför, nekande.

                                                                                                                          86Hilding Berggren s 166.

(26)

 

5.3 Hedersmotivet i 29 kap BrB

Det är härmed angeläget att under aktuell huvudrubrik ”5 De lege lata” presentera den senaste lagstiftningsåtgärden som tar sikte på hedersrelaterat brottslighet, nämligen den för i år ikraftträdande hedersmotivet i 29 kap BrB. Redogörelsen syftar till att kort presentera vad lagstiftningsåtgärden innebär och vilken funktion den syftar att uppfylla.

Den grundläggande utgångspunkten för påföljdsbestämningen är brottets allvar. Straffet ska återspegla brottets grad av allvar och klander. Ett allvarligare brott ska alltså bestraffas strängare än ett mindre allvarligt brott.87 Dessa principer om

proportionalitet mellan brott och straff och ekvivalens avspeglas i bestämmelsen om straffvärde i 29 kap 1 § BrB. Regeln innebär att straffet ska bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Straffvärdet ska alltså ge uttryck för brottets grad av förkastlighet.88

Vid en bedömning ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som denne haft. Vidare ska särskilt beaktas om gärningen inneburit allvarligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person.89 I 29 kap 2 § BrB

anges omständigheter som särskilt ska beaktas vid straffvärdebedömningen i försvårande riktning vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp.90

Regeringen har i prop. 2019/20:131 ”Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet” beskrivit att hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem som kränker och begränsar människors grundläggande fri- och rättigheter. I prop-ositionen anfördes att hedersrelaterad brottslighet behöver bekämpas och att det måste göras i större utsträckning än vad som sker.91 Som en straffrättslig åtgärd, i

syfte att stärka skyddet mot hedersrelaterad brottslighet, föreslogs därför en ny särskild straffskärpningsgrund i 29 kap 2 § p 10 BrB som trädde i kraft den 1 juli

                                                                                                                         

87 Jareborg, Zila s 106. 88 A st.

89 Prop. 2009/10:147 s 9, Jareborg, Zila s 105. 90 Prop. 2009/10:147 s 9 & 27.

(27)

2020.92 Den nya grunden innebär att som försvårande omständighet, vid sidan av

vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt ska beaktas om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder.93

En majoritet av remissinsatserna ställde sig positiva till och tillstrykte förslaget.94

Men några remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän, ansåg att behovet av en särskild straffskärpningsgrund kan ifrågasättas mot bakgrund av att ett hedersmotiv, redan med stöd av nuvarande lagstiftning kan beaktas som en försvårande omständighet.95 Även Lagrådet ifrågasatte behovet och menade att ett beaktande av

hedersmotiv redan skedde i rättstillämpningen.96 Här åsyftades nio punkter i samma

lagrum innan den tionde punkten infördes. Enligt dessa kan som försvårande omständigheter särskilt beaktas om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått, p 1. Om den tilltalade visat stor hänsyns-löshet, p 2. Om den tilltalade utnyttjat någons skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig, p 3. Om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende, p 4. Om den tilltalade förmått någon att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av dennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning, p 5. Om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form, systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering, p 6. Om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet, etniskt ursprung, tros-bekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet, uttryck eller annan liknande omständighet, p 7. Om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person, p 8.

                                                                                                                          92A a s 30. 93SFS 2020:349. 94Prop. 2019/20:131 s 30. 95 A a s 35. 96 A st.

(28)

 

Den omständigheten att det i och för sig finns vissa möjligheter att beakta heders-motiv med stöd av befintlig lagstiftning, ansågs inte som ett hinder eller tillräckliga skäl mot att införa en sådan särskild straffskärpningsgrund. Särskilt mot bakgrund av de konsekvenser hedersrelaterat våld och förtryck har för framför allt unga människor.97 Vidare uppgavs att en särskild grund medför en tydlig och betydelsefull

signal, innebärande att samhället ser allvarligt på brottslighet som strider mot grundläggande värderingar.98 Samtidigt framhölls i utredningen att det inte kan

uteslutas att det råder viss osäkerhet vid domstolarna vad det innebär att ett brott har begåtts med hedersmotiv och att detta i förlängningen kan innebära att dom-stolarna inte beaktar hedersmotiv som försvårande. Detta utgjorde ytterligare ett skäl för att tydliggöra och markera att brott med hedersmotiv ofta bör åsättas ett högre straffvärde än annan likartad brottslighet utan sådan motiv.99 Dessutom

anfördes att en särskild straffskärpningsgrund kan bidra till att klargöra rättsläget.100

Enligt min uppfattning är punkterna 1-8 sådana som redan skulle kunna beaktas vid hedersbrott. Trots det, delar jag utredningens uppfattning och anser att de skäl som framförts för införandet av hedersmotivet, väger tyngre än omständigheten att motivet kunnat beaktas enligt ovanstående punkter. Att vissa straffskärpnings-grunder kan beaktas vid en bedömning av straffvärdet, innebär inte nödvändigtvis att de faktiskt beaktas. Vidare menar jag att omständigheten som innebär att åtta av nio punkter skulle kunna beaktas vid hedersbrott är en omständighet som i sig belyser det särskilt straffvärda – vilket motiverar en uttrycklig straffskärpningsgrund för brott begångna med ett hedersmotiv. Huruvida hedersmotiv beaktades som försvårande i straffvärdebedömningen i enlighet med de redan existerade punkterna eller inte, kanske besvaras av de sju uppmärksammade rättsfallen nedan, även om den huvudsakliga avsikten med rättsfallsanalysen inte är att enbart utreda detta.

                                                                                                                         

97 Prop. 2019/20:131 s 33. 98 A a s 35.

99 A a s 33. 100 A a s 35.

(29)

6 Hedersbrott i Sverige – en rättsfallsanalys

I detta avsnitt har jag avgränsat mig till att redogöra för och analysera sju svenska rättsfall med ett tydligt hedersmotiv. Avsikten är att utreda hur domstolarna befattat sig med hedersbegreppet och hur hedersmotivet har beskrivits i domskäl över tid. Noteras bör att den nya straffskärpningsgrunden, som diskuterades i föregående avsnitt, med undantag för det sista, inte hade trätt i kraft när dessa fall behandlades i domstolarna. Det är ändå intressant att undersöka om, och i så fall hur, rätts-tillämparen beaktat hedersmotivet enligt övriga straffskärpningsgrunder i 29 kap BrB. Jag har valt att sammanfatta omständigheterna i respektive fall, för att belysa omständigheter såsom våld, förtryck och flera personers deltagande och de om-ständigheter som ofta kommer till uttryck i en hederskontext och som kan föranleda hedersbrott. Trots att samtliga rättsfall handlar om mord, ska nämnas att brotts-rubriceringen i sig inte har varit av avgörande betydelse för urvalet. Istället har brottets motiv, karaktär vilka varit utmärkande för hedersbrott, domstolarnas bedömning och tidslinjen för de år brotten begicks, varit avgörande för urvalet.

6.1 Therese 1989

101

Therese immigrerade år 1987 till Sverige från Libanon tillsammans med sina tre barn. Hennes make (M) anslöt till familjen år 1989. Efter en tid ansökte Therese om äktenskapsskillnad, vilket provocerade M som anklagade henne för otrohet. M berövade Therese livet i deras bostad genom att, dels slå henne med en hammare ett flertal gånger, i huvudet och på kroppen, dels sticka henne med en skruvmejsel i ansiktet, på halsen, vid hjärtat och på kroppen.

I HovR ville M att domstolen i sin bedömning skulle beakta att M och Therese kommer från en annan kultur och att hon måste ha varit införstådd med de regler som gällde i hemlandet Libanon. M menade att dessa omständigheter skulle beaktas som förmildrande. M anförde att han var nyanländ till Sverige där Therese och barnen redan fått en förankring, vilket rubbat hans position som ledare. Vidare uppgav han inneha en tung kultur av traditioner med strakt patriarkalisk präglad

                                                                                                                          101RH 1990:125.

(30)

 

familjesammanhållning med mycket starka tabun mot otrohet. Han ansåg hustruns skilsmässoansökan som en extremt stark provokation. M gjorde även gällande att en gärning som innebär att en man berövar sin otrogna hustru livet, inte betraktas som särskilt allvarlig i hans hemland, och att hänsyn skulle tas till detta vid straff-mätningen i förmildrande riktning.

6.1.1 Domstolens bedömning

HovR anförde att omständigheter av den art som M åberopat som grund för förmildrande är sådana som avses i 29 kap 5 § BrB, dvs. förhållanden som inte är anknutna till själva gärningen utan mer hänförlig till gärningsmannens person och till vad som inträffat efter brottet. I första stycket i bestämmelsen anges att rätten vid straffmätningen, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning skall beakta vissa uppräknade omständigheter. Lagstiftningen på M:s hemort och hans kulturella bakgrund i övrigt syntes, enligt domstolen vara sådana omständigheter som kan beaktas enligt p 9 som stadgar, att ”någon annan omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar”. HovR uppgav att regeln i första stycket förutsätter dock att man håller sig till det aktuella brottets föreskrivna straffskala, vilken är fängelse i tio år för mord som straffminimum. I andra stycket tillskrivs dock rätten en möjlighet att döma till ett lindrigare straff än det som är föreskrivet för brottet. För detta krävs emellertid att

särskilda skäl skall föreligga, något som är avsett att tillämpas restriktivt. Enligt HovR

utgjorde de omständigheter som M anfört, oavsett vad libanesisk rätt kan antas ha innehållit, inte tillräckliga skäl, för att rätten beträffande det brott som han gjort sig skyldig till ska kunna gå under straffminimum. M dömdes därmed för mord till fängelse i tio år och utvisning med förbud att återvända under tio år.

6.1.2 Egen kommentar

Sammanfattningsvis kan det konstateras att den kulturella kontrasten, hemlandets regler och övriga omständigheter, enligt domstolen i och för sig kunde beaktas som förmildrande omständigheter. Men eftersom straffminimum för mord är fängelse i tio år krävdes särskilda skäl för att döma under straffskalan, vilket de av M anförda

(31)

omständigheter inte ansågs utgöra tillräckliga skäl för. En intressant fråga i samman-hanget är om omständigheterna av domstolen skulle klassificeras som förmildrande vid straffvärdebedömningen om straffskalan hade tillåtit det. Något som i praktiken skulle föranleda kortare fängelsestraff. Noteras bör, att domstolen inte utredde huruvida ett hedersmotiv förelåg eller inte. Inte heller beaktades huruvida för-svårande omständigheter förelåg. Domstolen använde sig inte alls av heders-begreppet trots den tilltalades uttalanden om starkt patriarkalisk präglad familje-sammanhållning.

6.2 Sara 1996

102

Sara och hennes familj hade bott i Sverige sedan 1992 och var ursprungligen kurder från Irak. Saras mamma hade själv levt under våld och förtryck och hade tagit ut skilsmässa från Saras pappa. Manliga släktingar hade hotat Sara genom att uttala ”du ska inte tro att du slipper döden bara för att din mamma gjorde det”.103 Sara var

femton år gammal när hon mördades av sin bror och sin kusin, sexton och sjutton år gamla. Det var en decemberkväll när Sara var på väg hem efter en irakisk afton på ett diskotek. Sara hittades kvävd i en snödriva några meter från sitt hem. Brodern och kusinen placerade tillsammans en livrem runt Saras hals varefter de gemensamt

dragit åt snaran så hårt att hon avled genom strypning.

Enligt mamman hade brodern tidigare sagt att han och kusinen planerat att mörda Sara genom att strypa henne, för att hon levde som svenskar, låg med killar och att alla sa att hon var en hora. Mamman hade frågat sonen om han inte hade sex med flickor. Sonen svarade ”Jo, men det är en annan sak, dessutom skulle jag aldrig ligga med irakiska flickor, bara med svenskar, med horor”. Vidare uppgav han att han inte skulle straffas eftersom han inte var 18 år. På uppdrag av fadern skulle brodern kontrollera Saras dagliga klädsel och hennes uppträdande bland kompisar.

Det framkom senare av Saras farbrors före detta sambo att de fem bröderna året innan mordet hade ett möte, där de diskuterat vad de skulle göra med problemet, dvs.

                                                                                                                          102RH 1998:8.

References

Related documents

PTS har konstaterat att Netett har ett betydande inflytande på marknaden för mobil samtalsterminering. PTS har i avsnitt 2.5 avgränsat marknaden för mobil samtalsterminering

sötvattensområden om skyddsvärda bestånd av laxartad fisk inom familjen Salmonidae finns i vattenområdet och tillstånd inte tidigare har meddelats för utsättning av

1 a § 3 Kontaktförbud enligt 1 § får avse också förbud att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan, om det på grund av särskilda omständigheter

Inom kommunen kommer endast berörd personal att hantera uppgifterna och eventuella personupp- giftsbiträde som kommunen kan komma. att tar

På regeringens vägnar MORGAN JOHANSSON. Eva Marie Hellstrand

25 § 10 Den som har meddelats ett kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den elektroniska övervakningen

En fastställd generalplan eller stadsplan innebär enligt gällande bestämmel- ser att kommunen har rätt att lösa bl.a. mark som är avsedd för annat än en- skilt bebyggande.

Om påvisade brister inte åtgärdas av utföraren i tillräcklig mån, om en åtgärdsplan inte tagits fram på kommunens anmodan, om en framtagen åtgärdsplan inte efterföljs, eller om