• No results found

Förskolepedagogen och barnets samspel kring det verbala berömmet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Förskolepedagogen och barnets samspel kring det verbala berömmet"

Copied!
36
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Lärarutbildningen Kultur, språk och medier

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Förskolepedagogen och barnets

samspel kring det verbala berömmet

Interaction between the pre-school teacher and the child with focus on verbal

praise

Marie Ahlm

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Kultur, medier och estetik 2011-11-09

Examinator: Magnus Persson Handledare: Ewa Berg

(2)

2

Förord

Detta arbete har varit mycket lärorikt och gett mig mycket insikt om detta ämne. Jag har fått en bättre insikt i hur arbetet med jämställdhet ser ut i verksamheten och hur det arbetet påverkar barnen.

Jag vill framföra ett stort tack till den förskola som med öppna armar välkomnade mig till att utföra mitt examensarbete där. Detta gäller förstås även de tre pedagogerna som bidragit med sin tid och hjälp.

Slutligen vill jag avsluta med att tacka min lillasyster Sofie som varit mitt stöd under hela arbetets gång.

(3)

3

Sammanfattning

I styrdokumenten som finns för förskolan är jämställdheten mellan flickor och pojkar ett stort tema. Detta gör att jämställdhetsarbetet är en viktig del i det pedagogiska arbetet. Jag valde därför att undersöka jämställdhetsarbetet i förskolan för att sedan kunna använda det i min yrkesprofession. Oavsett resultatet får jag en inblick i hur det pedagogiska arbetet ser ut och kan använda detta till min fördel.

Syftet med arbetet är att beskriva pedagogens fördelning av verbalt beröm mellan de två könen och även att beskriva barnets reaktion på det verbala berömmet. Mitt mål med detta arbete är att försöka besvara dessa två frågeställningar:

 Hur fördelas förskolepedagogens verbala beröm mellan de två könen?

 Hur ser barnets kroppsspråk och verbala reaktion ut på det verbala berömmet?

Dessa frågeställningar kommer att besvaras när jag analyserat mitt material. För att samla ihop mitt material använde jag mig utav en triangulering som innebär att man använder sig av tre olika metoder. Dessa var observationer, ljudupptagningar och enkäter. Observationerna gjordes med hjälp av en observationsmall och ljudupptagningar. Enkäterna besvarades av de tre pedagogerna som arbetade på avdelningen. De bestod av frågor kring barns reaktion på verbalt beröm.

Från pedagogernas kommentarer på enkäterna fick jag insikt i hur pedagogernas funderingar kring beröm ser ut och varför de tror det ser ut så. Observationerna transkriberades med hjälp av ljudupptagningen till tre olika dokument. I dessa tre dokument använde jag mig av färger för att markera likheter som bildade teman vilket hjälpte mig att svara på mina frågeställningar.

(4)

4

I mitt resultat framgick det att flickor var det kön som fick mest verbalt beröm, vilket även svarade på min första frågeställning. Min andra frågeställning besvarades med hjälp av observationsmallen. Där använde sig flickorna mer av sitt kroppsspråk än pojkarna. Detta kroppsspråk kunde vara allt från att röra på armarna till att få en sträckt hållning. I resultatet valde nio av de tio barnen att ha ständig ögonkontakt med pedagogen då det verbala berömmet uttrycktes. Av dessa nio barn var det en jämn fördelning mellan pojkar och flickor.

I min analys beskriver jag även hur barnens olika åldrar kan ha påverkat mitt resultat och skiljer det från andras forskares undersökningar. Jag fick även fram i frågeformuläret att pedagogerna inte hade högre förväntningar på pojkarna än flickorna. I frågeformuläret beskrev även en av pedagogerna att könet inte var något som påverkade barnets reaktion utan att det var barnets personlighet . Detta stämde även i stort sett med mitt resultat.

Jag vill avsluta min sammanfattning med att poängtera hur viktigt det är för barnen att behandla dem jämställt. Inte bara för barnets egna fortsatta utveckling utan även för samhällets.

(5)

5

Innehållsförteckning

Förord………...2

Sammanfattning………..………....3

1. Inledning………...7

2. Syfte och frågeställning……….…9

3. Litteratur………...…..10 3.1 Centrala begrepp………...…...10 3.1.1Bekräftelse………...10 3.1.2 Beröm………..………10 3.1.3 Uppmärksamhet……….………...…..11 3.1.4 Samspel……….……...…...11 3.2 Styrdokument………...…………...…12 3.2.1 Skollagen………...……….12 3.2.2 Läroplanen………...……...……12

3.3 Samspelets betydelse för individen………...13

3.3.1 Pedagogens förväntningar på de två könen i samspelet……….14

3.3.2 Pedagogens förhållningssätt på de två könen i samspelet……..14

4. Metod och genomförande………...……….15

4.1 Metodval………...15

4.1.1 Kvalitativ metod………..………..……15

4.1.2 Observation och observationsmall…………...…………...16

4.1.3 Ljudupptagning………...……..16

4.1.4 Frågeformulär………..……..17

(6)

6

4.2 Urval………...…………..…....…18

4.3 Undersökningsgrupp………...……….18

4.4 Kontakt med förskola………...19

4.5 Förberedande arbete………...19

4.6 Etiska övervägande………..………20

4.7 Observationstillfällen………...20

4.8 Analysförfarandet………...21

5. Resultat och analys……….……...22

5.1 Observationerna………..…...…...22

5.1.1 Hur fördelas förskolepedagogens verbala beröm mellan de två könen?………...22

5.1.2 Hur ser barnets kroppsspråk och verbala reaktion ut på de verbala berömmet?……….…………..23

5.2 Frågeformulären……….…….….25

5.3 Ljudupptagningarna……….………27

5.3.1 Beröm som bekräftar barnets erövringar………...27

5.3.2 Beröm som bekräftar barnet…..………28

6. Diskussion och slutsats………...……….………31

7. Referenser………..……….……….33

Bilaga 1: Observationsmall……….……...35

(7)

7

1. Inledning

Under mina tre år som lärarstuderande har jag uppmärksammat bristen på beröm mellan pedagog och barn. Som lärarstuderande i förskolan har jag fått erfarenheter från min praktikplats och arbetserfarenheter. Jag anser att pedagogerna oftast var fokuserade på det negativa. Min tolkning av varför detta händer är att pedagogerna är under stor press med stora barngrupper och nerdragen personal. Denna stress kan bidra till att det enskilda barnet försvinner i barngruppen och att endast avvikande beteende uppmärksammas.

Ett exempel från min erfarenhet skedde under den fria leken. Alla barnen lekte självständigt medan pedagogen skar upp frukten inför fruktstunden. Flera barn samlades kring pedagogen för att hjälpa till. Barnen blev inte tilltalade under den tiden de stod där. Pedagogen valde att istället tillrättavisa en pojke som inte satt ordentligt på en stol lite längre bort. Detta exempel fick mig att fundera över var det verbala berömmet tog vägen. Istället för att pedagogen berömde den majoritet av flickor hon hade runt omkring sig så var det pojken som fick uppmärksamheten genom att bli kritiskt tillrättavisad. Kan det vara så att verbalt beröm är könsrelaterat? Eftersom jag anser att det finns brist på detta i förskolan vill jag nu undersöka hur det ser ut och hur barnen reagerar på berömmet.

I den reviderade läroplanen för förskolan (Lpfö98, 2010) står det att förskolans uppdrag är att bemöta pojkar och flickor så att de har samma möjligheter i verksamheten. Det står även att det är de vuxnas bemötande till de olika könen som formar deras uppfattning om vad som är manligt och kvinnligt. Därför måste bemötandet från de vuxna motverka de traditionella könsrollerna. Mitt arbete kommer att vara viktigt för min yrkesprofession eftersom jag senare kommer att arbeta utifrån detta styrdokument.

(8)

8

Under början av uppsatsen skulle jag komma på ett undersökningsområde som jag skulle vilja skriva om. Jag mindes en redovisning som en av mina klasskamrater gjorde i början av min utbildning. Den handlade om hur ofta pojkar och flickor i skolan blev tilltalade av läraren. Detta framställde hon med hjälp av tabeller av resultatet. Jag minns att jag var väldigt inspirerad och detta skapade en nyfikenhet över just detta område. Med detta arbete i tankarna hade jag nu funnit mitt område. Jag ville göra en undersökning om genus i förskolan.

När jag nu bestämt vilket område jag ville arbeta med skulle jag bestämma mig för vad jag skulle undersöka. Därför behövde jag hitta en frågeställning som kunde passa mitt genusområde. När jag funderade över hur mina erfarenheter kring genus i förskolan såg ut kom jag på bristen av beröm. Enligt mina erfarenheter i förskolan har jag uppfattat beröm som en bristvara. När jag funderade över detta ur ett genusperspektiv kunde jag även se skillnader på berömmet. Skillnaderna enligt mig var mängden av beröm mellan de två könen. Dessa erfarenheter skulle vara en grund i min frågeställning. Jag ville även som blivande förskolepedagog att frågeställningen skulle bidra till min yrkesprofession. Därför valde jag att formulera en av mina frågeställningar utifrån en pedagogs perspektiv. Mina frågeställningar kommer att presenteras under kapitlet syfte och problemställning.

Mitt huvudämne KME (kultur, medier och estetik) kommer att vara till stor hjälp i mitt arbete. I huvudämnets presentation (KME manschetten) beskriver de att grundtanken med KME som huvudämne var att: ”utveckla ett mångspråkligt ämne med utgångspunkt i estetisk gestaltning och kommunikation.”. Mina frågeställningar och mitt undersökningsområde handlar om kommunikation som är en stor del av vad KME är. Detta arbete kommer förhoppningsvis att bidra med kunskaper som jag sedan kan använda mig av i min yrkesprofession.

(9)

9

2.

Syfte och frågeställningar

Syftet med min undersökning är att beskriva och analysera pedagogernas fördelning av verbalt beröm mellan pojkar och flickor i förskolan. Syftet är även att ta reda på hur barnets reaktion på berömmet ser ut. Målet med min undersökning är att synliggöra hur det verbala berömmet i förskolan är uppdelat mellan de två könen och hur barnet reagerar på det verbala berömmet.

Mina frågeställningar är följande:

- Hur fördelas förskolepedagogens verbala beröm mellan de två könen?

- Hur ser barnets kroppsspråk och verbala reaktion på det verbala berömmet ut?

Mina frågeställningar kommer att vara en utgångspunkt i hur jag ska kunna uppnå mitt syfte med undersökningen. För att kunna uppnå mitt syfte kommer jag att använda mig av en metodtriangulering som innefattar observationer, frågeformulär och ljudupptagningar. Materialet från dessa metoder kommer sedan att analyseras och användas som resultat. De materialen hoppas jag kan bidra till att öka förståelsen för det komplexa arbetet kring genus i förskolan.

(10)

10

3. Litteratur

I detta kapitel kommer jag att presentera de centrala begreppen och den litteratur som är relevant för mitt arbete.

3.1 Centrala begrepp

3.1.1 Bekräftelse

Det finns ingen universellt accepterad definition av bekräftelse. Men enligt min tolkning är bekräftelse en reaktion på en annan person som skapats på grund av personens agerande. Detta bekräftande kan visas på många olika sätt, som t ex. genom tilltal, ögonkontakt eller kroppsspråk. Juul (Ditt kompetenta barn, 1997) beskriver i sin bok att man kan bekräfta barnen genom att se dem och ge dem språket till att uttrycka sina upplevelser.

Min uppfattning av bekräftelse är att man genom verbalt beröm även bekräftar personen, alltså är verbalt beröm ett sorts sätt att ge bekräftelse. Jag ser bekräftelse som positivt i den bemärkelsen att individen får en respons på sitt agerande och därför får han en uppfattning av vad som är acceptabelt (kanske till och med välkommet) och inte, vilket skapas utifrån samhällets normer.

3.1.2 Beröm

I Nationalencyklopedin beskrivs ordet beröm som ett positivt utlåtande om någons prestation. Enligt min tolkning är beröm ett sätt för pedagogen att bekräfta barnet och dess erövringar. Dessa erövringar kan vara ett fysiskt hinder som barnet lyckas bemästra. Det som jag beskriver som beröm har jag valt att begränsa till verbala

(11)

11

kommentarer från pedagogen som bekräftar barnet och dess erfarenheter. Dessa verbala kommentarer kan vara så enkla som t ex: ”Vad du kan, Johan!” En viktig förutsättning för att det ska vara verbalt beröm måste den verbala kommentaren vara riktad mot barnet genom att pedagogen använder barnets namn eller använder ögonkontakt. I en artikel skriven av Hellberg (Ett barn kan aldrig överbekräftas, 2010) förtydligar en skolpsykolog vid namnet Kia Jabbari skillnaden mellan beröm och bekräftelse. Berömmet speglar barnets ”görande”, det vill säga vad de har presterat medan bekräftelsen riktar sig mot barnet och dennas existens. Jag har däremot valt i min undersökning att benämna det Jabbari kallar för bekräftelse som verbalt beröm. Detta verbala beröm delas sedan upp i två kriterier, bekräftelse av barnet och bekräftelse av barnets erövringar.

3.1.3 Uppmärksamhet

I Nationalencyklopedin beskrivs ordet uppmärksamhet som:

”selektiv funktion inom varseblivning som innebär att vissa aspekter i omgivningen fokuseras. Genom att information uppmärksammas blir den tillgänglig för fortsatt medvetet styrd bearbetning. Aktiv, förståelseinriktad uppmärksamhet kan riktas enbart mot en informationskälla i taget.”

3.1.4 Samspel

Samspel är ett gemensamt handlande som kan ske mellan två eller fler deltagare. Handlandet behöver inte vara fysiskt utan kan även vara verbalt. Detta kan även kallas för interaktion. I boken Barn och ungdomspsykologi (Evenshaug & Hallen, 2001) beskriver de samspel som en tvåvägsprocess mellan en människa och olika socialisationsfaktorer. Dessa socialisationsfaktorer är samhällets traditioner, roller, normer och beteendemönster som barnet tillägnar sig.

(12)

12

3.2 Styrdokumenten

Förskolan har flera styrdokument som ska ligga till grund för verksamheten. Några av dessa styrdokument är skollagen och läroplanen för förskolan.

3.2.1 Skollagen

Enligt skollagen (1999) under kapitel 1, § 2 står det att alla barn skall oavsett kön, religion och ekonomiska förhållande ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet. Med detta menas att barns utbildning ska vara jämställd för de två könen. I kapitel 1, § 2 i skollagen (1999) står det även att alla som är delaktiga i verksamheten ska främja jämställdheten mellan könen och motverka mobbing. Detta ställer krav på att pedagogen vet hur man arbetar med jämställdhetsfrågor i förskolan och skolan. Det står under kapitel 2a, § 3 att det är verksamhetens ansvar att det finns personal med utbildning och erfarenheter som kan tillgodose barnens behov.

3.2.2 Läroplan för förskolan

Under kapitel 1 i läroplanen för förskolan (2010) beskriver de värdegrunden i förskolan så här:

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga förebilder.

Här framgår det vilken viktig roll pedagogen har för barnets etiska värderingar. Barnen tar till sig de normer och värden som de själva utsätts för. Alla som är verksamma inom förskolan ska arbeta utifrån värdegrunden men det finns skillnader hur de olika enheterna ska arbeta. De tre olika enheterna är förskolan, förskolepedagogen och arbetslaget. Alla enheterna har olika ansvar inom deras riktlinjer och mål.

(13)

13

Förskolepedagogen ska ansvara för att riktlinjerna i läroplanen uppfylls. De mål som finns i läroplanen ska förskolan sträva för att varje barn når.

3.3 Samspelets betydelse för individen

I boken Barn och ungdomspsykologi (Evenshaug & Hallen, 1992) synliggörs de olika könsskillnaderna som finns mellan flickor och pojkar. Det är dokumenterat att flickor ligger något före pojkar i språkutvecklingen och det finns även skillnader då pojkarna fick högre poäng än flickorna på ett test i matematiskt tänkande. Jag vill även påpeka att alla individer utvecklas olika även om det kan finnas betydliga könsskillnader. Detta gör att både flickor och pojkar har olika förutsättningar från första början eftersom de utvecklas olika, menar Evenshaug och Hallen. De betonar även betydelsen av hur miljö och arv påverkar det enskilde barnets utveckling och det är även i den sociala miljön som vi pedagoger kan påverka barnets utveckling då barnet spenderar stor del av sin vakna tid på förskolan. Eftersom barnet spenderar flera timmar per dag i en förskolemiljö är pedagogens arbete mycket betydelsefullt för barnets utveckling. Barnets sociala samspel utvecklas positivt som ett resultat av positivt och konstruktivt samspel mellan pedagog och barn.

Av egen erfarenhet vet jag att oavsett vad eller vem det är man har förväntningar på påverkar det ens förhållningssätt. I boken Barn och ungdomspsykologi (Evenshaug & Hallen, 1992) poängteras att lärarens förväntningar påverkar barnets presentationer. Studierna visade att lärarnas förväntningar som antingen är negativa eller positiva kan påverka elevens arbete. Detta kallas för självuppfyllande profetia. Detta är av relevans för mitt arbete eftersom det bekräftar att pedagogen kan påverka barnet och dess presentationer vilket i längden påverkar dess utveckling. Hur detta sen påverkar barnet beror på om det är negativa eller positiva förväntningar. Med detta förstår man att barnet behöver positiva förväntningar och där finns en likhet med min uppfattning av värdet med att ge barnen verbalt beröm.

(14)

14

3.3.1 Pedagogens förväntningar på de två könen i samspelet

I boken Är skolan till för Karin och Erik (Gulbrandsen, 1994) beskriver Gulbrandsen resultatet av en undersökning kring lärarens förväntningar. Denna undersökning var gjord av en engelsk forskare. Resultatet av undersökningen visade att lärare har högre förväntningar på pojkar än flickor. Detta gällde både kvinnliga och manliga lärare. Detta resultat fick forskaren fram genom att låta flickor och pojkar svara anonymt på en enda matematikfråga. Dessa svar gavs sedan till flera lärare för bedömning. Det visade sig att svaren som skrevs med ”pojkstil” blev bedömt med ett högre betyg än det som såg ut som en ”flickstil”.

3.3.2 Pedagogens förhållningssätt på de två könen i samspelet

Kärrby (22. 000 minuter i förskolan, 1986) gjorde en undersökning i förskolan tillsammans med fem och sexåringar. I Kärrbys resultat visade det sig att de båda könen fick lika mycket uppmärksamhet av pedagogerna i förskolan. I resultatet framgick det även att uppmärksamheten mot pojkarna var mer engagerad än mot flickorna. Så även om uppmärksamheten var lika fördelat mellan de två könen så var det pojkarna som fick en mer engagerad respons från pedagogen än flickorna.

Rubenstein har gjort flera undersökningar om bekräftelse i förskolan. Odelfors tar upp en av dessa undersökningar i sin bok Förskolan i ett könsperspektiv (Odelfors, 1998). Rubenstein ser interaktionen mellan barnen och pedagogen som en viktig del i bekräftandet av barnet. I hennes resultat av undersökningen visade det sig att pojkarna blev mer bekräftade vid bemötandet av pedagogen än flickorna.

Det framkommer även i resultatet av Rubensteins undersökning att ett mer bekräftande förhållningssätt mot barnet visades genom mer stöd i form av intresse och frågor. Detta resultat visar att det finns en könsskillnad i förskolan när det gäller bekräftelse av barnen.

(15)

15

4. Metod och genomförande

Jag ville med hjälp av mitt arbete beskriva hur ett samspel mellan pedagog och barn kunde se ut med fokus på det verbala berömmet och sedan analysera detta. Jag valde att använda mig av en metodtriangulering som innefattar ett antal observationer, ljudupptagningar och frågeformulär. Med hjälp av dessa metoder fick jag fram material som sedan objektivt analyserades. Kapitlet är disponerat efter min arbetsprocess från valet av metod till bearbetningen av materialet.

4.1 Metodval

Att ha rätt metodval för det resultatet man vill nå är väldigt viktigt. I boken

Forskningshandboken (Denscombe, 2009) beskriver de vikten av att välja rätt metod för

sitt material. I boken fanns det olika tillvägagångssätt för att kunna komma fram till vilken metod som passade ens undersökning bäst.

4.1.1 Kvalitativ metod

I boken Metod helt enkelt (Larsen, 2009) beskrivs de två huvudmetoderna i forskning upp som är kvalitativ och kvantitativ. Den kvalitativa metoden beskrivs som oberoende av siffror och att målet med metoden är att nå förståelse. Med hjälp av denna litteratur fick jag förslag och information som jag sedan behövde för att utföra mina undersökningar. Eftersom en stor del av min uppsats består av observationer kopplade till min första forskningsfråga behövde jag information om hur man gick till väga i en sådan undersökning. Från boken Metod helt enkelt (Larsen, 2009) fick jag den inspirationen som jag behövde för att genomföra en sådan observation. Jag valde att använda mig utav denna metod eftersom den var lämpligast när man ska undersöka ett särskilt område i verksamheten. Det är även lämpligast för att få en helhet som jag sedan kan undersöka för att hitta mönster.

(16)

16

4.1.2 Observation och observationsmall

Den typen av observation som jag valde att använda mig av var en icke-deltagande observation. Med det menas att man under observationen är ytterst försiktig med att inte påverka omgivningen på något sätt. Larsen (Metod helt enkelt, 2009) beskriver observatören som en åskådare i denna metod. Jag ansåg att denna metod medför en förståelse för området som jag inte fått genom någon annan metod. Observationen gav arbetet en inblick i hur verksamheten kan se ut. Detta är en insamlingsmetod som ger mig material för att kunna se en helhet. För att sedan kunna fördjupa mig i verksamheten valde jag att komplettera min observation med hjälp av diktafoner och en observationsmall.

Denna observationsmall (se bilaga 1) är utformad på ett sätt som gör att den är enkel och effektiv att använda. På observationsmallen ska det framgå vad pedagogen ordagrant sagt, till vilket kön det är riktat och hur barnets respons sett ut. Observationsmallens olika rubriker är framtagna för att hjälpa mig att veta vad det är jag ska observera. Rubrikerna är även överskådliga så att jag kan skriva ner relevant information så effektivt som möjligt.

Under observationen använde jag mig av tre stycken diktafoner som placerades ut i samtliga rum. De tre diktafonerna placerades i tre olika rum för att pedagogen skulle kunna röra sig fritt. På detta sätt fick jag även med pedagogens samspel med barnen på band utan att behöva följa efter dem. Jag valde att använda mig av diktafoner för att kunna dokumentera situationen i verksamheten och transkribera materialet. Detta gav mig möjlighet att ändra eventuella fel i observationsmallen. Transkriberingen var även ett underlag som jag sedan kunde analysera utifrån mina frågeställningar.

4.1.3 Ljudupptagning

Vid mina observationer valde jag att spela in de tillfällena med hjälp av tre olika diktafoner. I boken Närhet och distans (Repstad, 1988) beskriver han att de flesta erfarna forskare rekommenderar att spela in vid den kvalitativa intervjun. Detta tror jag kan användas på fler sätt än enbart vid intervjuer. Jag använde mig utav denna metod för att kunna bekräfta min observationsmall och gå tillbaka i mitt material. Denscombe

(17)

17

(Forskningshandboken, 2009) påpekar i sin bok att det kräver mycket arbete att

transkribera sitt material. Men han beskriver dock att den data man får ut är betydligt enklare att analysera än den ursprungliga ljudupptagningen.

4.1.4 Frågeformulär

Ett annat sätt att samla in material på är genom att göra frågeformulär. Syftet med frågeformulären var att få pedagogernas synpunkter kring verbalt beröm. Frågeformuläret (se bilaga 2) bestod av fyra frågor som kretsade kring pojkar och flickors reaktion på verbalt beröm. Varje pedagog på avdelningen fick varsitt frågeformulär att svara på. Dessa formulär delades ut efter observationstillfällena för att inte låta det påverka observationen. Orsaken till att alla pedagogerna skulle svara på frågeformuläret var för att bidra till att få en helhet. I boken forskningshandboken (Denscombe, 1998) beskriver de både de fördelar och nackdelar som finns när man använder sig utav ett frågeformulär. Det står att svaren man får av ett frågeformulär formuleras direkt av respondenten och då uteblir tolkningar av svaret. Vilket kanske funnits om någon annan hade varit delaktig mellan svaret och formuleringen av det.

4.1.5 Metodtriangulering

I boken Forskningshandboken (Denscombe, 2009) beskriver de triangulering som ett sätt att betrakta något ur olika perspektiv. De beskriver även fördelen med metoden som gör att forskaren får en bättre förståelse eftersom det betraktas från flera olika positioner. Det finns flera olika sätt att använda sig av triangulering enligt boken. Den metod som jag använde mig av i arbetet heter metodologisk triangulering. Med hjälp av denna metod använder man sig av olika metoder där resultaten bildar en helhet. Jag använde mig av observationer, frågeformulär och ljudupptagningar som räknas som kvalitativa metoder.

(18)

18

4.2 Urval

Under arbetets gång har jag ställts inför många olika val. Det första urvalet som jag fick ta ställning till var mitt val av förskola. Eftersom mina frågeställningar skulle besvaras genom olika undersökningsmetoder behövde jag en förskola där jag kunde genomföra dessa. Mina första tankar var att välja en förskola som jag inte kände till och som hade en jämn fördelning på flickor och pojkar. Orsaken till att jag funderade på att använda mig av en okänd förskola var att jag inte har några förutbestämda meningar. På detta sätt påverkar inte mitt omdöme min tolkning av materialet. I boken Närhet och distans (Repstad, 1988) problematiserar de valet att observera bekanta. De anser att man förlorar den akademiska distansen och får personliga intressen av vad som händer i fältet. Eftersom arbetet har ett genusperspektiv behöver förskolan även ha en jämn fördelning av de två könen för att validiteten ska vara så hög som möjligt.

I alla de val jag gjort har jag ett mål att det ska leda till att ha en så hög validitet som möjligt. Detsamma gäller observationstillfällena som ägde rum på den okända förskolan. Observationstillfällena skedde vid samma tidpunkt under tre olika dagar. Jag valde att observera en pedagog varje dag. Jag valde även att observationen skulle ske under samma tidpunkt på dagen då barnen hade fri lek. På detta sätt hade pedagogen inte samma förutsättning att ge verbalt beröm som om det skulle vara en lärarstyrd aktivitet. Detta gjorde att pedagogen själv fick ta initiativ till att skapa en situation där hon kunde ge verbalt beröm.

4.3 Undersökningsgrupp

Den förskolan som beskrivs i detta arbete ligger i Skåne. Förskolan har åldersintrigerade avdelningar vilket menas med att barnen på avdelningarna är i olika åldrar. På varje avdelning arbetar det tre pedagoger med en barngrupp på ungefär nitton barn.

På den avdelningen där observationen ägde rum fanns det även tre verksamma pedagoger. Alla pedagogerna var av kvinnligt kön och utbildade förskolepedagoger. På avdelningen fanns det nitton barn varav nio pojkar och tio flickor. Barngruppen hade en blandad ålder från ett upp till fem år.

(19)

19

4.4 Kontakt med förskola

Vid den första kontakten med förskolan frågade jag några pedagoger om det fanns någon möjlighet att genomföra mitt examensarbete där. Redan vid första stund var pedagogerna positiva till tanken. Jag förklarade övergripande att mitt arbete skulle handla om samspelet mellan pedagogen och barnet. Jag beskrev även för dem att arbetet skulle ha ett genusperspektiv där jag skulle undersöka skillnader mellan pojkar och flickor. Jag valde att redan då fråga om hur de ansåg vi skulle gå vidare med tanke på godkännande från föräldrarna m.m. När pedagogerna diskuterat kom de med beslutet att föräldrarna skulle meddelas och att godkännande inte behövdes eftersom att barnen identiteter inte kommer avslöjas.

4.5 Förberedande arbete

När jag hade träffat pedagogerna valde jag medvetet att inte informera i detalj vad det var jag skulle undersöka. Detta gjorde jag för att pedagogerna inte skulle påverkas av denna information och ändra sitt beteende.

Inför de observationstillfällena var det viktigt för mitt arbete att närvara i barngruppen. Vid tre olika tillfällen vistades jag i barngruppen för att testa mina diktafoner och för att de skulle vänja sig vid min närvaro. Vid de tillfällena satt jag tyst vid ett bord och antecknade. Jag valde att göra exakt samma sak som vid de riktiga observationstillfällena. Detta var för att skapa en sorts trygghet så att barngruppen inte uppmärksammade min närvaro. Jag förstod redan vid planeringen av min observation att detta skulle bli en problematik. Det finns så många situationer som kan uppstå och bli problematiska som t ex att många barn agerar på min närvaro.

Efter att jag bestämt vilka dagar jag skulle utföra dessa observationer arbetade jag på att utforma min observationsmall. Det som jag använde mig utav vid observationstillfällena var tre diktafoner, observationsmallen, penna och papper. Jag hade även bestämt med pedagogerna att de skulle svara på några frågor till mitt examensarbete. Jag valde fyra frågor som bildade ett frågeformulär. Dessa frågeformulär lämnades till pedagogerna efter det att observationstillfällena genomförts. Jag förklarade vad jag vill ha ut av frågorna innan pedagogerna fick svara på dem. Detta

(20)

20

gjorde jag för att pedagogerna inte skulle missuppfatta frågorna som då kunde leda till missledande information.

4.6 Etiska övervägande

Efter att talat med förskolan bestämde jag mig för att skriva två samtyckesformulär. Enligt vetenskapsrådets rapport (Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning) är samtyckeskravet ett av de fyra kraven

som behövs i en samhällsvetenskaplig studie. Jag valde att informera kring

nyttjandekravet i samtyckesformuläret, då allt insamlat material enbart används för detta

arbete. Ett av dem skulle vara till förskolan som godkände att jag fick genomföra mitt examensarbete. Det andra formuläret fick de tre pedagogerna skriva under som gav samtycke till att observera dem i sitt arbete. I formulären stod det allt från deras anonymitet till hur observationen skulle genomföras. Genom att förklara dessa riktlinjer för pedagogerna förhåller jag mig till konfidentialitetskravet. Under arbetsprocessen har jag i enlighet med informationskravet skriftligt informerat både personal och föräldrar.

4.7 Observationstillfället

Under samtliga tre observationstillfällen var rutinerna densamma. Jag kom till förskolan innan frukosten och sa hej till alla barnen och pedagogerna. När frukosten var slut meddelade jag pedagogerna att diktafonerna skulle sättas på. På detta sätt blev inte pedagogerna oroliga över att veta om diktafonerna var på eller inte. Jag satte på alla diktafonerna och placerade dem i tre olika rum. Detta var för att få med allt material oavsett om pedagogen lämnade ett rum och gick in i ett annat. Jag satte mig sedan i köket som är placerat så man kan se in i alla de andra rummen. Från bordet i köket hade jag en bra översikt som är viktigt för en observation. Jag började med att anteckna numret på diktafonerna så jag skulle kunna veta vilken diktafon som fanns i vilka rum. Jag skrev även ner hur många flickor och pojkar det fanns på avdelningen, vilken pedagog jag observerade just den dagen och vilken tidpunkten på dagen det var. Denna rutin använde jag mig av vid alla tre tillfällena. Observationstillfällena varade i ungefär

(21)

21

femton minuter. Under den tiden satt jag tyst och antecknade på min observationsmall. Det fanns några situationer då barnen ville kommunicera med mig. Då valde jag att förklara för barnet att jag inte kan prata just nu. När det gått ungefär femton minuter tog jag och stängde av diktafonerna. Jag meddelade sedan pedagogerna att jag var klar med observationen och tackade för deras medverkan.

4.7 Analysförfarandet

För att analysera mitt material använde jag en innehållsanalys. Syftet var att identifiera mönster och samband i materialet. Med min observationsmall och inspelat ljud började jag att transkribera de olika observationstillfällena. Detta gjorde jag genom att lyssna på ljudet, skriva ner vad de säger och sedan komplettera med de uppgifter jag skrivit ner på observationsmallen. Detta kunde till exempel vara barnets kroppsspråk eller pedagogens förflyttning mellan de olika rummen. För att jag lättare skulle kunna jämföra de olika observationerna skrev jag ut de tre transkriberingarna och lade dem bredvid varandra. På detta sätt fick jag en större överblick än om jag läst det på datorn. Jag använde mig utav samma färg för att markera de likheter som fanns i de olika observationerna. Då framkom ett mönster som var till stor betydelse för mitt arbete.

Jag samlade in de tre frågeformulären från pedagogerna. Jag läste igenom deras svar snabbt för att sedan fördjupa mig i dem. Jag jämförde de olika svaren för att se om det fanns någon likhet eller skillnad. I stort sätt var det många likheter i kommentarerna och därför var det lättare för mig att urskilja vilka skillnaderna var och presentera dessa.

(22)

22

5. Resultat och analys

I detta kapitel har jag analyserat det material som jag fått genom observationstillfällena, ljudupptagningarna och frågeformulären. Vid alla tre observationstillfällena var könsfördelningen av pojkar och flickor jämn.

5.1 Observationerna

5.1.1 Hur fördelas förskolepedagogens verbala beröm mellan de två könen?

Resultatet av observationerna visade att flickorna fick fler verbala beröm jämfört med pojkarna. Av sammanlagt tio stycken verbala beröm fick flickorna sex av dessa. Skillnaden är inte särskilt stor med tanke på att om ett av berömmen varit riktade till en pojke istället för en flicka hade resultatet varit jämnt. Mitt resultat strider mot Kärrbys studie (22 000 minuter i förskolan, 1986) som visade att båda könen fick lika mycket uppmärksamhet. En orsak kan vara att Kärrbys forskning gjorde under en lång tid i förskolan, för att vara exakt var det 22 000 minuter. Mina observationer uppgick till ungefär fyrtiofem minuter och studerades endast under den fria leken.

Kön: Antalet verbala beröm:

Pojkar 4

Flickor 6

Vid jämförelsen av de enskilda pedagogernas fördelning av verbalt beröm till de två könen såg jag en liten skillnad. Alla tre pedagogerna fördelade det verbala berömmet ungefär likadant till de två könen. Pedagog nummer ett fördelade det verbala berömmet till fördel för flickorna. Likadant gjorde pedagog nummer två men till en större del.

(23)

23

Pedagog nummer tre skiljde sig utifrån de två andra, eftersom hon gav pojkarna mer verbalt berömmet.

Att alla tre pedagogerna fördelade berömmet på olika sätt mellan de två könen kan bero på olika saker. En av orsakerna kan vara att pedagogerna har påverkats av min närvaro som fått dem att agera med försiktighet. Även om det är små marginaler mellan de olika pedagogernas fördelningar kan de ha stora betydelser under längre tid. Därför kan detta resultat enbart användas i denna studie.

Pedagogerna: Antalet verbala beröm riktat mot flickor:

Antalet verbala beröm riktat mot pojkar: Pedagog nummer 1 2 1

Pedagog nummer 2 3 1 Pedagog nummer 3 1 2

5.1.2 Hur ser barnets kroppsspråk och verbala reaktion ut på det verbala

berömmet?

Resultatet av observationen visade att fyra av tio barn lämnade rummet efter det verbala berömmet. Av dessa fyra barnen var tre av dem flickor.

Det skedde vid flera tillfällen att barnet lämnade det rummet där de gjorde en aktivitet för att samtala med pedagogen. Orsaken till varför barnen valde att lämna rummet efter det verbala berömmet framgick inte i observationerna. Detta var en kroppslig reaktion som inte uppmärksammades förrän vid innehållsanalysen. Min tolkning är att barnen som lämnar rummet gör det för att återgå till sin aktivitet i ett annat rum.

Totala antalet barn som lämnar rummet:

Antalet flickor: Antalet pojkar:

4 3 1

Observationen visade att nio av tio barn har ständig ögonkontakt med pedagogen då det verbala berömmet yttrades. Av dessa nio barn var det fem flickor och 4 pojkar.

(24)

24

Denna ständiga ögonkontakt varade från då pedagogen uttalade det verbala berömmet till barnets reaktion. Denna reaktion kunde vara ett verbalt svar eller att de lämnade rummet. Jag anser att denna ögonkontakt bekräftar att barnet tar till sig det som sägs. Detta kan vara eftersom jag har växt upp med den normen att man ska titta på den som pratar. Detta har gjort ett intryck på mig som gör att jag anser att den som tittar på en även lyssnar på det som sägs. Stening (1998) beskriver i sin bok Se mig, som liten är att barnen blir sedda när det sker i ett möte med andra människor. I det ögonblicket bekräftas människans upplevelser och existens genom att tillexempel se dem i ögon och uppmärksamma deras känslor.

Totala antalet av barn som har ständig ögonkontakt med pedagogen:

Antalet flickor: Antalet pojkar:

9 5 4

I resultatet visade det sig att sex av de tio barnen ändrade sitt kroppsspråk genom att ha en sträckt hållning eller rörelse med armarna vid yttrandet av berömmet. Av dessa sex barnen var fem av dem flickor.

Åldern har en stor betydelse för hur barnet reagerar på det verbala berömmet. I boken Barn- och ungdomspsykologi (Evenshaug&Hallen, 2001) beskriver de att barn som saknar talförmågan använder sig utav sin kropp för att kommunicera med omgivningen. Dessa barn har använt sig av sin kropp för att kommunicera med sin omgivning och ge respons på det som sagts. Vad barnen vill ha fram med deras kroppsspråk kan jag bara spekulera kring.

Evenshaug och Hallens undersökning har fått mig att inse att min undersökning har påverkats eftersom att jag inte tagit åldrarna i beaktning. Det kan vara så att åldern har spelat roll i undersökningen eller så har flickorna varit mer tydligare i sitt kroppsspråk.

Totala antalet barn med ändrat kroppsspråk:

Antalet flickor: Antalet pojkar:

6 5 1

(25)

25

5.2 Frågeformulären

Resultatet av frågeformulären visar att pedagog nummer ett och två anser att flickor och pojkar reagerar likadant på verbalt beröm genom att bli positiva och glada. Däremot förklarar pedagog nummer tre att den inte uppmärksammat någon skillnad eller likhet på hur barnen reagerar till verbalt beröm. Alla tre pedagogerna nämnde ordet jämlikt i enkäten.

Fråga ett: Hur anser du att flickor reagerar på verbalt beröm? Pedagog nummer ett svar: ”Positivt, blir glada.”

Pedagog nummer två svar: ”De blir glada.”

Pedagog nummer tre svar: ”Kan bero på den enskilde personen istället för könet”.

Fråga två: Hur anser du att pojkar reagerar på verbalt beröm? Pedagog nummer ett svar: ”Sak samma.”

Pedagog nummer två svar: ”De blir glada.”

Pedagog nummer tre svar: ”Alla reagerar olika oavsett vilket kön det är.”

Fråga tre: Kan du se några likheter eller skillnader på hur flickor och pojkar reagerar? Pedagog nummer ett svar: ”Kan inte se någon skillnad.”

Pedagog nummer två svar: ”Jag ser ingen skillnad. Gör ingen skillnad på pojkar och flickor.”

Pedagog nummer tre svar: ”Ser ingen skillnad i kroppsspråket mellan pojkar och flickor.”

Fråga fyra: Har du någon uppfattning till varför det ser ut som du tror? Pedagog nummer ett svar: ”Att man arbetar med jämnställdhet.” Pedagog nummer två svar: ”Vi behandlar barnen jämnlikt.”

Pedagog nummer tre svar: ” Jag anser att omgivningen och pedagogernas jämställda bemötande har betydelse för hur barnet reagerar till beröm oavsett kön.”

I fråga nummer ett och två beskriver två av pedagogerna att barnen reagerar genom att bli glada. Detta är en grundläggande reaktion som jag hade velat att de vidareutvecklat. Vilket jag hade kunnat göra om jag använt mig av en intervju. Orsaken till att de skrivit

(26)

26

ett så kortfattat svar kan vara för att de inte har haft några tankar kring ämnet. Det kan även vara hur frågan är formulerad. Jag valde medvetet att frågorna skulle vara öppna för att jag ville få fram ett svar som de har varit tvungna att tolka och sedan fundera över. Detta har både fördelar och nackdelar med att formulera frågorna på detta viset. Den tredje pedagogen har däremot i frågorna ett och två valt att problematisera mina frågor. Istället för att svara på frågorna har pedagogen valt att problematisera de frågeställningarna som fanns på frågeformuläret. Detta tolkar jag som att pedagogen har åsikter i detta ämne som även är väldigt starka. Genom att problematisera mina frågor istället för att bara svara på dem visar att man har starka åsikter.

I fråga nummer tre och fyra har två av pedagogerna valt att svara på frågorna utifrån pedagogernas förhållningsätt till barnen. Det vill säga hur de bemöter barnen vilket de säger är jämlikt. Att de valt att beskriva deras förhållningssätt mot barnen kan vara en följd av att de vet att dessa svar ska användas. Här kan jag ha haft en påverkan på hur de svarat på formuläret. Den tredje pedagogen fortsätter med att problematisera frågorna. Men till motsats till de andra pedagogerna väljer den tredje pedagogen att beskriva omgivningens förhållningssätt mot barnen istället för hennes egna. Detta styrker min uppfattning att pedagogen har starka åsikter kring ämnet. Där pedagogen väljer att se utifrån ett större perspektiv än verksamheten.

I Gulbrandsens bok (1994) Är skolan till för Karin och Erik beskriver hon en studie gjord av en engelskman. Där framgår det i resultatet att pedagoger har högre förväntningar på pojkar än på flickor. I mitt resultat av frågeformulären på frågorna ett och två såg jag inga förväntningar ifrån pedagogerna på de två könen. Även om pedagog nummer ett ansåg att både pojkar och flickor reagerade på samma sätt fanns det inga högre förväntningar på något av de två könen. Likadant var pedagog nummer tres svar som inte gav några antydningar till att ha högre förväntningar.

I boken barn och ungdomspsykologi (Evenshaug & Hallen, 2001) beskriver de att den sociala faktorn påverkar barnets utveckling. Min tolkning är att alla pedagogerna anser att jämlikheten mellan de två könen bidrar till att de utvecklas på ett positivt sätt. Pedagog nummer tre väljer även att förklara att omgivningens bemötande påverkar barnet och enligt Evenshaug och Hallens forskning gör detta de.

(27)

27

5.3 Ljudupptagningarna

Av de tio verbala berömmen som pedagogerna fördelade mellan de två könen var hälften av dem beröm som bekräftade barnets erövringar och resten var bekräftandet av barnet. Här fick flickorna sju av de tio berömmen som bekräftade dem och deras erövringar. I resultatet visades det att flickorna hade majoritet över pojkarna där berömmet bekräftade barnet.

Typ av verbalt beröm: Flickor: Pojkar: Bekräftande av barnets

erfarenheter och erövringar

3 2

Bekräftande av barnet 4 2

Av de tio berömmen som pedagogen fördelade på de två könen var det två av dem som besvarade berömmet med en verbal reaktion. Dessa två barn som gjorde detta var flickor. De verbala reaktionerna var: - Ja. – Ja, för det visste jag.

Verbal reaktion: Flickor: Pojkar:

2 2 0

5.3.1 Beröm som bekräftar barnets erövringar

DAG 1:

Pedagogen sitter på golvet i byggrummet. Det finns två pojkar och en flicka i rummet. Pedagogen säger till barnen att börja plocka undan eftersom det snart är fruktstund.

Pedagog: Hej jag heter Anka ska vi gå på plank. Anna: (skratt)

Pedagog: Den där gubben var ska den vara? Den ska vara där.

Ja, bra Amelia, precis där ska den vara.

(Ständig ögonkontakt, klappar händer en gång, vänder och går iväg.)

Amelia: Ja.

När barnen och pedagogen håller på att plocka undan i byggrummet kommer Erik in i rummet med ett par skor i handen.

(28)

28

Pedagog: Ja men titta, här kommer ju Erik. Kunde du hämta dem alldeles själv. Vad bra!

(Håller upp skorna i riktning mot pedagogen, Sträcker på sig, ständig ögonkontakt.)

Pedagogen: Dom går vi och ställer tillbaka igen i hyllan.

DAG 2:

Pedagogen sitter vid ett bord i allrummet och leker med lera tillsammans med tre flickor och två pojkar. Axel vill inte leka mer med leran så pedagogen tar med honom till toaletterna för att tvätta sig.

Pedagog: Upp och stå.

Så sätter vi på vattnet.

Kan du tvätta munnen också? Pedagog: Jätte bra Axel, det blev jätte bra.

(Leende, inget synligt kroppsspråk. Ögonkontakt.)

Pedagog: Ska du torka händerna också? Ja, var är din handduk någonstans? DAG 3:

Pedagogen samtalar med en annan pedagog om hur dagen ser ut i allrummet. Det sitter barn vid bordet som leker med lera. Anna avbryter samtalet.

Anna: Titta vad jag gjort ”pedagogens namn” Pedagog: Nä men vad är det för något?

Anna: Det är en snigel

Pedagog: Den var jätte fin. Det gjorde du bra.

(Ögonkontakt i början, bryts för att titta på leran. Inget verbalt svar. Leende.)

Pedagog: Fortsätt du så ska vi snart plocka undan.

Efter samtalet med Anna lämnar pedagogen allrummet för att gå in i ***hallen. På väg in i lekhallen möts hon av Bella.

Pedagog: Så då ska vi börja plocka undan.

Bella: ”pedagogens namn” jag var i ***hallen men jag har redan plockat undan de jag lekte med.

Pedagog: Det var jätte bra Bella.

Det gjorde du innan jag hann säga till.

(Ständig ögonkontakt, sträckt hållning. Verbalt svar. Följer pedagogen in i ett annat rum.)

Bella: Ja, för det visste jag.

5.3.2 Beröm som bekräftar barnet

DAG 1:

Efter att pedagogen satt tillbaka ett par skor i kapprummet tillsammans med Erik kommer en Lea fram till pedagogen.

(29)

29

Pedagog: Men Jenny, Lea har städat dockrummet helt själv. Varför hjälpte inte du till?

Jenny: Jag glömde. Pedagog: Det var jätte snällt,

att du städade hela dockrummet Lea.

(Har händerna hängande längst med kroppen. Slår ihop händerna. Ständig ögonkontakt. Vrider överkroppen från sida till sida. Vänder sig om och lämnar rummet.)

DAG 2:

Pedagogen samtalar med en annan pedagog om dagens aktiviteter i allrummet. De avslutar samtalet och pedagogen och ber barnen att avsluta leken med leran.

Pedagog: Kan du hjälpa mig att plocka undan? För vi ska äta frukt snart. Beatrice: Ja det kan jag.

Pedagog: Det var snällt av dig Beatrice att hjälpa mig.

(Ingen ögonkontakt, sträckt hållning, agerar omedelbart.)

Pedagog: Plockar ni in alla leksakerna nu?

När leran var undanplockad började pedagogen städa undan leksaker i allrummet.

Pedagog: Men här ligger ju mina skor. Hur kom dom hit här? Tim: Det var Thomas.

Men jag kan ta dom.

Pedagog: Vill du det? Det var väldigt snällt av dig. (ögonkontakt, omedelbart agerande. Går iväg.)

Tack.

Under tiden då barnen och pedagogen plockade undan börjar Engla och Svea bråka om en plåtburk.

Pedagog: Nej, Engla det var Svea som hade den. Den hade ju Svea först.

Pedagog: Kunde Svea få den?

Det var väldigt snällt av dig Engla.

(ständig ögonkontakt, verbalt toddlarspråk, står stilla och sträcker ut armarna. Stannar kvar i rummet.)

Nu blev Svea jätte glad.

DAG 3:

Pedagogen är i ***hallen och har sagt till barnen där att det snart är fruktstund och att de behöver plocka undan. Axel kommer fram till pedagogen.

Axel: Jag har plockat undan mitt.

Pedagog: Jätte bra men kan du ta och hjälpa Anders också. Axel: Ja det kan jag.

Pedagog: Men dessa ska ju inte vara här. Axel: Nu är vi klara.

Pedagog: Jätte bra Axel. Det var snällt av dig.

(snabb ögonkontakt, springer fram till annan pojke och går tillsammans in i ett annat rum.

(30)

30

De verbala reaktionerna som två av flickorna använde sig av innehöll ordet ja. Detta anser jag vara ett sätt för barnen att säga att de håller med berömmet. Ett exempel på detta är när pedagogen berömde Bella och hon svarade: Ja, för det visste jag. Här håller hon med om berömmet genom att svara ja och förtydligar även sitt svar genom att förklara varför. Jag anser att dessa barn har en så pass bra självinsikt är de redan innan berömmet vet att deras gärning var god. Då är alltså den verbala reaktionen en spegling av barnets egen självinsikt.

Enligt mitt resultat var det endast två av de tio barnen som använde sig av en verbal reaktion. Efter att jag analyserat de tio verbala berömmen så kom jag fram till att barnen saknade tid efter berömmet till att reflektera och ge respons. Ljudupptagningarna visade att pedagogerna vid flera tillfällen avbröt samspelet där berömmet gavs till att samtala med någon annan. Dessa avbrott gjordes tätt efter berömmet. Detta gör att barnen inte får möjligheten till att reflektera över berömmet. Om barnen hade fått mer tid till att reflektera tror jag att antalet verbala reaktioner hade ökat.

Enligt Rubensteins forskning fick pojkar mer bekräftelse i bemötandet av pedagogerna än flickorna. I min undersökning delade jag in de två verbala berömmen i bekräftandet av barnet och bekräftandet av barnets erövringar/erfarenheter och ifall man då ser på mitt resultat vilken sorts verbalt beröm de två könen fick var det flickor som fick mest. Av dessa verbala beröm var det flickorna som fick mest beröm av båda sorterna. Men självklart kan dessa resultat skilja på grund av att den egna tolkningen av vad som menas med mer eller mindre bekräftelse. Jag var väldigt noggrann att dela in det verbala berömmet. Detta var för att få ett så säkert och validerat resultat som möjligt.

(31)

31

6. Diskussion och slutsats

Min uppfattning om brist på beröm fick en rejält oväntad utgång eftersom det inte fanns någon som helst brist på beröm på den undersökta avdelningen. Dock fann jag att jämlikheten i förskolan är ett arbete som bör vara ständigt pågående och behöver uppdateras för att få resultat. Jag vill även hänvisa till kapitlet styrdokument där det framgår hur viktigt arbetet med jämlikhet mellan de två könen är.

Resultatet av mina frågeformulär och observationer visade att flickor fick mer av de verbala berömmen än pojkarna. Detta resultat fick jag fram genom att sammanställa alla verbala berömmen i olika kategorier. Mitt material bearbetades på ett sådant sätt att resultatet är återanvändbart vilket menas med att man har möjligheten att gå över materialet igen och undersöka möjliga felkällor. Mitt resultat motsäger många av de undersökningar jag haft med under kapitlet forskning.

Mina två frågeställningar var: - Hur fördelar förskolepedagogen det verbala berömmet mellan de två könen? – Hur ser barnets kroppsspråk och verbala reaktion ut på det verbala berömmet? Dessa två frågeställningar har jag fått svar på genom mitt bearbetade material.

I den första frågeställningen visade det sig att flickorna fick mest verbalt beröm av de två könen. Här anser jag att min närvaro har påverkat pedagogernas fördelning genom att pedagogerna agerade med försiktighet och därmed fördelade de berömmet på olika sätt. Detta var även vad pedagogerna påpekade i formulären om att de behandlar barnen jämlikt vilket de gjorde till viss del genom att två av pedagogerna fördelade berömmet nästintill så likt som möjligt, det vill säga två beröm mot ett beröm.

Resultatet av den andra frågeställningen visade att nio av tio barn har en ständig ögonkontakt med pedagogen vid det verbala berömmet. Denna ögonkontakt skapar en känsla av bekräftelse enligt Stening (Se mig - som liten är, 1999). Ungefär hälften av barnen ändrade sitt kroppsspråk vid det verbala berömmet. Detta visade sig genom att de sträckte på sig och rörde på armarna. Jag anser att barnen ändrade sitt kroppsspråk eftersom deras sinneställning ändrades vid utlåtandet av berömmet. När man får positiv

(32)

32

respons på något man gjort gör det att man känner sig stolt och glad som gör att man visar det genom sitt kroppsspråk. Detta är något som jag själv har erfarenheter av i mitt privatliv men även som blivande förskolepedagog. I mitt resultat fanns det även en stor könsskillnad som visade att flickor använde sig mest av sitt kroppsspråk än vad pojkar gjorde. I detta resultat innefattades inte åldern på barnen som senare kan ha haft en stor betydelse för studien. Evenshaug och Hallen (Barn- och ungdomspsykologi, 2001) förklarar hur de mindre barnen är i större behov än de äldre att kommunicera med kroppen eftersom talspråket inte är färdigutvecklat. Den verbala reaktionen från barnen var nästan obefintligt. Av de tio berömmen var det två flickor som besvarade det genom en verbal reaktion. Dessa verbala reaktioner som barnen uttryckte bekräftade deras egna erövringar genom att hålla med pedagogen. Med hjälp av ljudupptagningarna och observationerna kunde jag se att barnen inte fick någon chans att ge respons på det verbala berömmet eftersom pedagogerna ofta avbröt samspelet.

Här kan mitt huvudämne KME (kultur, medier och estetik) appliceras på ett bra sätt eftersom att man har en språklig kompetens som gör att man kan använda och reflektera över den språkliga användningen. Genom att använda sig av sitt kroppsspråk som pedagog kan man förtydliga sitt språk genom olika medier. Detta kan sedan användas i praktiken för att kunna kommunicera med barn i alla åldrar och göra att alla barnen får möjlighet att lära genom flera sätt.

Slutligen vill jag ge förslag till det fortsatte arbetet i förskolan. Med hjälp av mitt arbete har jag konstaterat att bemötandet av barnet är viktigt oavsett kön. Detta bemötande måste vara bekräftande för individen för att bidra till att barnets utveckling ska ske positivt. Man kan bekräfta individer utan att använda sig utav ord utan genom kroppsspråket enligt Sprenger (Bollen är din, 2008).

(33)

33

7. Referenser

Skriftliga källor:

Denscombe, Martyn (1998) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt

inom samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur AB, Lund.

Evenshaug, Oddbjörn & Dag, Hallen (2001) Barn- och ungdomspsykologi. Studentlitteratur, Lund.

Gulbrandsen, Jorun (1994) Är skolan till för Karin och Erik? Studentlitteratur, Lund. Juul, Jesper (1997) Ditt kompetenta barn: på väg mot nya värderingar för familjen. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Kärrby, Gunni (1986) 22. 000 minuter i förskolan 5-6-åringa barns aktiviteter, språk

och gruppmönster i förskolan. Göteborg.

Larsen, Ann Kristin (2009) Metod helt enkelt. Gleerups Utbildning AB, Malmö. Repstad, Pål (1987) Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Studentlitteratur AB, Lund.

Rubenstein Reich, Lena (1993) Samling i förskolan. Studentlitteratur, Lund. Skolverket (2010) Läroplan för förskolan Lpfö98. Ordförrådet AB, Stockholm. Sprenger, Reinhard K (2008) Bollen är din! :vägar ur vardagens vanmark. Schibsted förlagen, Stockholm.

Språkrådet (2008) Svenska skrivregler. Liber AB, Stockholm.

Stening, Lii (1999) Se mig - som liten är: samtal och tankar kring barns psykiska

(34)

34

Elektroniska källor:

Nya skollagen (2010):

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1985:1100#K2a Hämtad den 13 september, 2011.

KME-manschetten:

http://www.mah.se/upload/LUT/Enheter/KSM/manschetter/KME.pdf?epslanguage=sv Hämtad den 27 oktober, 2011.

Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/

Hämtad den 7 september, 19 september och den 22 september, 2011. UNT (220410) Ett barn kan aldrig överbekräftas. Anna Hellberg.

http://www.unt.se/barnochforaldrar/ett-barn-kan-aldrig-overbekraftas-918473.aspx Hämtad den 2 november, 2011.

Vetenskapsrådet:

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning.

(35)

35 Bilaga 1 Observationsmall

Tid:

Plats:

Pedagog:

Flickor:

Pojkar:

(36)

36

Bilaga 2 Frågeformulär

Frågeformulär

Hur anser du att flickor reagerar på verbalt beröm?

Hur anser du att pojkar reagerar på verbalt beröm?

Kan du se några likheter eller skillnader på hur flickor och pojkar

reagerar?

Har du någon uppfattning till varför det ser ut som du tror?

References

Related documents

Detta lägger vi även märke till i vår observation där vi ser den verbalt starka flickan (Linda 3.7) som försöker ta sig in i leken men misslyckades dels för hennes låga ålder

The risk is evaluated as the probability of particles released in different sea areas hitting the coast and in terms of the time after which the hit occurs (particle age) on the

In prior longitudinal work on children’s L2 socialization in classrooms, novices’ language acquisition has been seen as a result of children’s participation in

Relationer var enligt sjuksköterskorna något som hade en stor inverkan i kommunikationen vid överrapporteringen (Dyrholm Siemsen et al., 2012).. Sjuksköterskorna upplevde vid

En viktig fråga blir då hur pedagogerna arbetar för att interagera och involvera alla barn i mötet med naturen, där även barnen utan det verbala språket ges inflytande och där

Utifrån tidigare erfarenheter från vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) finns det idag många barn på förskolan som inte behärskar det svenska språket, därmed kan

Vidare framhåller föräldrarna och ett par av föräldrarnas vittnen en bild av Det icke trovärdiga barnet. Anledningen till varför denna bild förs fram i domen kan man bara

Resultatet från var och en av de fyra frågeställningarna presenteras med utgångspunkt från de kategorier som innehållsanalysen skapat: Pappans tankar och erfarenheter kring