• No results found

Mediala representationer av kvinnor på Idrottsgalan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Mediala representationer av kvinnor på Idrottsgalan"

Copied!
51
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

MEDIALA REPRESENTATIONER AV KVINNOR

PÅ IDROTTSGALAN

MEDIA REPRESENTATIONS OF WOMEN

AT IDROTTSGALAN

(Queen's University hockey team, Kingston, Ontario, 1917)

Carl Ahldén Wendestam & Lorena Clarin Larsson

Medie- och kommunikationsvetenskap: Medieaktivism, strategi & entreprenörskap Examensarbete på kandidatnivå

15 högskolepoäng Vårterminen 2017

(2)

You can’t start a fire You can’t start a fire without a spark

This gun’s for hire

even if we we’re just dancing in the dark

(3)

Förord

I en så pass omvälvande och omfattande process som skrivandet av detta examensarbete faktiskt varit finns många personer som förtjänar att tackas. Listan skulle kunna göras väldigt lång men eftersom att vi inte har för avsikt att skriva en ny uppsats i detta förord vill vi ta tillfället i akt att uppmärksamma några personer som, på ett eller annat sätt, haft särskild betydelse i vår arbetsprocess. Först vill vi rikta ett stort tack till Camilla Sjöberg och Julian Guedj som både visat mycket kärlek och haft stor förståelse för att vi spenderat otaliga timmar på Malmö Högskola. Ni har fått ta er igenom många ensamma vardags- och helgkvällar. Utan er hade det här aldrig varit möjligt! Vi vill även passa på att tacka Michael ”Micke” Krona för de många inspirerande och intresseväckande diskussionerna vi haft med dig. Inget ämne är för stort eller litet för att du ska ta dig tid och engagera dig i våra tankar och resonemang. Avslutningsvis vill vi uppmärksamma både vår handledare Margareta ”Maggie” Melin och våra härliga kursare. Maggie, även du har varit en stor inspirationskälla och vi är tacksamma för alla tid du lagt ner på att läsa och läsa om våra många, ibland röriga, textutkast. Till våra kursare vill vi rikta ett stort tack för de tre roliga och spännande åren vi haft tillsammans. Ni vet vilka ni är så vi behöver inte nämna er vid namn (inga nämnda, inga glömda!).

(4)

Abstract

Denna studie har haft för avsikt att undersöka hur damidrott och kvinnliga idrottare representeras på den TV-sända Idrottsgalan samt hur innehållet i programmen bidrar till konstruktionen av dessa representationer. I ett första skede tillämpades en kvantitativ innehållsanalys på de 17 avsnitten av Idrottsgalan. Utifrån vårt framtagna kodschema har vi kunnat utläsa generella mönster vad beträffar hur ofta damidrotten och kvinnliga idrottare uppmärksammas i programmen. Med hjälp av den kvalitativa semiotiska analysen har vi vidare, genom att fokusera på de två specifika avsnitten från år 2002 och 2016, åskådliggjort den djupare mening som sträcker sig bortom det manifesta. Resultaten har pekat på att damidrott och kvinnliga idrottare generellt är underrepresenterade och att sporten fortfarande främst är en arena av och för män.

This study was intended to investigate how women's sports and female athletes are represented on the televised Idrottsgalan and how the setting of the programs contribute to the construction of these representations. First we applied a quantitative content analysis of the 17 sections of Idrottsgalan. Based on the coding scheme that we developed, we have been able to deduce general patterns in terms of how often women's sport and female athletes occur in the programs. Using the qualitative semiotic analysis, we have also focused on two specific episodes from 2002 and 2016 and illustrated the profound meaning that goes beyond the manifest. The results have indicated that women's sports and female athletes are underrepresented in general and that the sport is still primarily an arena by and for men. Titel: Mediala representationer av kvinnor på Idrottsgalan

Författare: Carl Ahldén Wendestam & Lorena Clarin Larsson

Nivå: Examensarbete på kandidatnivå inom Medie- och kommunikationsvetenskap Institution: Konst, Kultur och Kommunikation (K3)

Fakultet: Kultur och samhälle Lärosäte: Malmö Högskola Handledare: Margareta Melin Examinator: Tina Askanius Termin och år: Vårterminen 2017

Sökord: mediala representationer, stereotyper, kvinnliga idrottare, performativitet, hegemoni, kön, genus, Idrottsgalan

Keywords: media representations, stereotypes, female athletes, performativity, hegemony, sex, gender, Idrottsgalan

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 6

2. Syfte och frågeställningar ... 7

3. Kontextualisering ... 8

4. Forskningsöversikt ... 9

4.1 Kvinnliga idrottares frånvaro i medier ... 9

4.2 Kvinnor och män på lika villkor? ... 10

4.3 Det kvinnliga perspektivet ... 11

4.4 Offentlighetens kvinnor ... 12

5. Teoretiskt perspektiv ... 13

5.1 Feministisk teori ... 14

5.1.2 Postfeminist sensibility ... 15

5.2 Representation och stereotyper ... 16

5.3 Makt som hegemonisk struktur ... 17

6. Metod och material ... 18

6.1 Kvantitativ innehållsanalys ... 18

6.2 Semiotisk analys ... 19

6.3 Blandade metoder ... 22

6.4 Urval ... 22

6.5 Genomförande och kodning ... 24

6.6 Validitet ... 24

7. Resultatredovisning och analys ... 25

7.1 Förekomst av nominerade och pristagare ... 25

7.2 Den manligt kodade idrotten ... 26

7.3 Jaget före laget ... 28

7.4 Vem får skämta på Idrottsgalan? ... 29

7.5 Ledaren ... 30

7.6 Om folket själv får välja ... 31

7.7 Den djupare dimensionen ... 32

7.8 Performativitet ... 32

7.9 Den heterosexuella matrisen ... 36

7.10 Humor som makt ... 38

7.11 Avtryck i vetenskapen och samhället ... 40

8. Avslutande diskussion ... 40

8.1 Sammanfattning ... 41

8.2 Slutdiskussion Lorena Clarin Larsson ... 41

8.3 Slutdiskussion Carl Ahldén Wendestam ... 43

9. Referenser ... 46

Tryckta källor ... 46

Elektroniska källor ... 47

(6)

Figurförteckning

Modell 1.1 Exempel på hur Sassures modell kan förstås i förhållande till representationerna

på Idrottsgalan ... 20

Figur 1.1 Nominerade och pristagare mellan år 2000 och år 2017 ... 25

Figur 2.1 Pristagare mellan år 2000 och år 2017 ... 26

Figur 3.1 Idrott som dam- eller herridrott ... 27

Figur 4.1 Pristagare i individuella sporter och lagsporter mellan år 2000 och år 2017 ... 28

Figur 5.1 Män och kvinnor i humorinslagen mellan år 2000 och år 2017 ... 29

Figur 6.1 Nominerade i kategorin Årets ledare mellan år 2000 och år 2017 ... 30

Figur 7.1 Vinnare av Jerringpriset mellan år 2000 och år 2017 ... 31

Bild 1.1 Programledarna för Idrottsgalan år 2002 ... 33

Bild 2.1 Susanna Kallur tar emot priset för Årets nykomling på Idrottsgalan år 2002 ... 34

Bild 3.1 Sarah Sjöström tar emot priset för Årets kvinnliga idrottare på Idrottsgalan år 2016 ... 35

Bild 4.1 Prisutdelare för Årets kvinnliga idrottare år 2002 ... 36

Bild 5.1 Prisutdelare för Årets kvinnliga idrottare år 2016 ... 36

Bild 6.1 Humorinslag 1 på Idrottsgalan år 2002 ... 37

Bild 7.1 Humorinslag 2 på Idrottsgalan år 2002 ... 38

(7)

1. Inledning

En kall vinterkväll den 17:e januari 2003 var det återigen tid för den årliga Idrottsgalan att gå av stapeln i huvudstaden. För fjärde året i rad skulle svenska idrottshjältar hyllas för de framgångar som skördats på såväl nationell som internationell nivå. Galan, som omtalas som den svenska sportvärldens motsvarighet till hollywoodstjärnornas prestigefyllda Oscarsgala (SVT, 2017), rullade igång med ett pompöst öppningsnummer följt av en lång rad nomineringar och utdelade priser. Luften var fylld av såväl glädje som spänning och förväntan. Men när de två framträdande sportjournalisterna Marie Lehmann och Katarina Hultling äntrade scenen för att dela ut TV-sportens Sportspegelpris hände något. Inför de många folkkära idrottsprofilerna på plats och de tusentals tv-tittarna runt om i vårt avlånga land skulle nu pristagaren kungöras. När applåderna ebbat ut påpekar Marie bland annat att Sportspegelns redaktion är den mest jämställda i Sverige.

- Det var ju faktiskt du och jag som var de två första kvinnorna att leda en Sportspegel.

- Det är sant, men jag förstår inte riktigt varför du pratar om det nu. Det var ju jättelänge sedan, nästan en hel evighet sedan. Det var den 16:e december 2002. (Idrottsgalan, 2003)

Den tydligt ironiska tonen i det som sägs utgör en kritik mot den verklighet som existerar bortom utsagan. En verklighet där kvinnor och män är en del av samma värld, men på mycket olika villkor. Länge har idrotten, och främst tävlingsidrotten, utgjort en arena av och för män (Larsson, 2005). Ovanstående citat ringar tydligt in en brännande fråga som vi finner ytterst intressant att, ur ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv, undersöka vidare. Vi är tämligen övertygade om att de mediala representationerna av kvinnliga och manliga idrottare på Idrottsgalan har en påverkan på hur en uppfattar dem.

Vad beträffar det här examensarbetets upplägg så följer, efter denna inledning, det syfte vi haft med studien samt vilka frågeställningar vi ämnat besvara. Vidare följer Kontextualisering (sätter in undersökningen i ett större perspektiv), Forskningsöversikt (behandlar tidigare forskning på området), Teoretiskt perspektiv (vilka ramar vi satt i avgränsandet av vår studie),

Metod och material (vilken metod vi tillämpat samt vilket forskningsmaterial/empiri vi använt), Resultatredovisning och analys (vilka resultat vi fått samt analys av dessa) och slutligen det sista

kapitlet Avslutande diskussion (kort sammanfattning av våra resultat samt de individuella slutdiskussionerna).

(8)

2. Syfte och frågeställningar

I en samtid starkt präglad av en långtgående medialisering omges vi ständigt av mediala representationer av verkligheten. Denna närvaro av bilder och föreställningar om verkligheten bygger på olika symbolsystem som vi inte alltid är förmögna att förhålla oss kritiskt till. I vilken utsträckning vi faktiskt påverkas är dock svårare att sia om, men att det finns någon form av reell påverkan går ej att komma ifrån. Således är det ur ett genuskritiskt perspektiv viktigt att granska, de många gånger stereotypa, framställningarna av kön som konstrueras i medierna (Fagerström & Nilson, 2008:43). Detta föranleder oss att, med hjälp av både kvantitativ och kvalitativ metod, närmare undersöka hur genus gestaltas på Idrottsgalan samt om det går att se några skillnader över tid.

I linje med den feministiska forskningens gemensamma ambition och strävan efter att belysa problem och åstadkomma förändring (Krook, 2006:77-78) är även vårt mål att lyfta fram och problematisera den bild av kvinnliga idrottare som medierna skapar. I det avseendet kan vår studie ses som deduktiv. Samtidigt strävar vi efter att, i enlighet med den induktiva ansatsen (Ekström & Larsson, 2010:20), vara öppna för att utveckla nya tankar och idéer utifrån aktuellt material.

Mot bakgrund av ovan nämnt har vi formulerat följande syfte för vår studie: Vi ämnar

undersöka hur damidrott och kvinnliga idrottare representeras i medier. Mer specifikt vill vi undersöka hur damidrott och kvinnliga idrottare representeras på Idrottsgalan samt hur innehållet i programmet bidrar till konstruktionen av dessa representationer.

För att göra studien genomförbar och ytterligare konkretisera syftet har vi valt att formulera följande frågeställningar:

- Vad kan utläsas om damidrotten och kvinnliga idrottares ställning i sportvärlden utifrån hur ofta kvinnliga idrottare förekommer som nominerade och pristagare på Idrottsgalan mellan åren 2000 och 2017?

- På vilka sätt kan humorinslagen på Idrottsgalan bidra till hur representationen av kvinnliga idrottare konstrueras?

- På vilka sätt framställs damidrotten och kvinnliga idrottare på Idrottsgalan under år 2002 respektive år 2016?

- Vilka eventuella likheter eller skillnader finns mellan hur damidrotten och kvinnliga idrottare representeras på Idrottsgalan år 2002 respektive år 2016?

(9)

3. Kontextualisering

Detta kapitel syftar till att sätta in vår undersökning i en större samhällelig kontext. Det blir således relevant att presentera Idrottsgalan, då den utgör det empiriska material varpå studien bygger, samt belysa kvinnans roll såväl i samhället som inom idrotten. Det är i det här avsnittet vi ämnar ge läsaren den bredare grund som krävs för att skapa en bättre förståelse för det problemområde som undersöks.

Länge har den västerländska kulturen präglats av en eskalerande mängd bilder och andra former av visuella uttryck. Ofta påtalas det att vi lever i en rent visuell kultur där dessa visuella komponenter medieras genom bland annat TV, film och internet (Fors & Bäckström, 2015:13). I och med denna ständiga närvaro blir det, ur ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv, väsentligt att söka en bättre förståelse för dessa olika uttrycksformer, något vi ämnar att göra i vår studie av den TV-sända Idrottsgalan. Men för att kunna förstå vår undersökning krävs i ett första skede att själva Idrottsgalan, och vad det är för något, beskrivs i korta drag.

Idrottsgalan är en årligen återkommande gala som går av stapeln i januari månad och direktsänds från Globen i Stockholm (Idrottsgalan, 2017). Den första upplagan av galan ägde rum år 2000 och har sedan dess sänts i SVT. Avsikten med tillställningen är att uppmärksamma svenska idrottare och ledare inom sportens värld genom att dela ut priser till de kvinnor och män som på olika sätt utmärkt sig under föregående år. Här bör det poängteras att vi kontinuerligt i detta examensarbete kommer att använda begreppen idrott och sport som synonymer. Således tar vi inte hänsyn till de olika värderingar som orden kan konnotera.

En annan viktig kontextuell aspekt att ta i beaktande är kvinnans roll i samhället och hur den i sin tur ömsesidigt hänger samman med kvinnans ställning inom idrottssfären. För att illustrera detta finns en klassisk anekdot som är värd att lyfta fram. Den handlar om en far och hans son som är med om en trafikolycka. De färdas i samma bil och fadern omkommer. Sonen blir allvarligt skadad och förs till sjukhus med ambulans. Men när han ska opereras säger kirurgen: ”Jag kan inte operera den här pojken, det är ju min son”. Vem är kirurgen? (Evertsson, 2010:50). För många skapar denna historia förvirring medan andra direkt förstår att kirurgen är pojkens mamma. Reaktionerna på historien indikerar att kvinnan ofta inte förväntas inneha ett yrke med så pass hög status. Ett liknande förhållande har länge funnits inom idrottsvärlden och kvinnor har inte sällan ansetts vara svagare och mindre lämpade både psykiskt och fysiskt för att kunna delta i tävlingsidrotter. Historiskt har det kvinnliga kommit i andra hand och i mästerskapssammanhang har, med ytterst få undantag, männens mästerskap alltid instiftats först (Olofsson, 1989:52, 63). På så sätt handlar det snarare om att kvinnliga idrottare har fått tillträde till en av männen redan dominerad arena.

Mot bakgrund av denna obalans har feministiska forskare intresserat sig för hur kvinnliga idrottare representeras i medier. Det som har kunnat påvisas är att kvinnor många gånger framställs stereotypt och att medierna tenderar att ignorera, trivialisera eller sexualisera idrottskvinnor (Bruce, 2015:361). Det har även, i detta sammanhang, konstaterats att humor och ironi ofta används för att förtrycka kvinnor. Ironin är i detta avseende svår att kritisera eftersom att den sägs vara ett uttryck för något en egentligen inte menar. Således

(10)

blir denna typ av diskriminering svår att urskilja (Gill, 2007:159). Här blir det enligt vår mening både intressant och relevant att beforska och problematisera hur detta förhåller sig och tar sig uttryck i de TV-sända avsnitten av Idrottsgalan.

4. Forskningsöversikt

För att sätta vår studie i ett större sammanhang ämnar vi, i denna del, diskutera och lyfta fram tidigare forskning som bedrivits inom detta område. Redan här kan det vara av värde att poängtera att den existerande forskningskroppen är omfattande och att det finns väldigt många studier som undersökt hur kvinnliga idrottare representeras i medier (Bruce, 2015:364). Vi har valt ut sju vetenskapliga artiklar som på olika sätt berör och behandlar spörsmål som är centrala även för vår studie. Genom att redogöra för vem som gjort vad, hur forskningsstudierna utförts samt vilka resultat som framkommit skapar vi, för såväl oss själva som läsaren, en bättre förståelse för forskningsområdet som sådant. För att förtydliga hur artiklarna kan relatera till varandra har vi delat upp dem i teman efter innehåll. I vårt sammanhang anser vi dock att det är högst relevant att först introducera kopplingen mellan feministisk forskning och medieforskning.

Den traditionella medieforskningen beskaffar sig bland annat med att undersöka hur ”verkligheten” representeras i olika medier. Den feministiska forskningen söker istället belysa hur olika kontexter så som politiska, kulturella och vetenskapliga konstruerar och framställer ”kvinnan”. Ofta kombineras dessa två i det som benämns som feministiskt inriktad medieforskning där problemområdet för studierna är relationen mellan genus och medier (Kleberg, 2003:7).

4.1 Kvinnliga idrottares frånvaro i medier

Den första artikeln som behandlar den ovan nämnda relationen är ”Women Play Sport, But Not

on TV: A Longitudinal Study of Televised News Media” av Cheryl Cooky et al. (2013). Kärnan i

studien är en analys av amerikansk TV, mer specifikt det sportrelaterade innehåll som visas i tre nyhetskanaler samt en sportkanal under sex veckors tid. Den empiri som utgör grunden i deras forskning samlas in och bearbetas med hjälp av både kvantitativ och kvalitativ metod (Cooky et al. 2013:205). Det framgår även att studien, trots sina specifika avgränsningar i tid och rum, är en del av ett longitudinellt forskningsprojekt som sträcker sig över en lång tidsperiod. Genom att ta det här greppet skapas förutsättningar att jämföra resultat från tidigare år och på så sätt ha möjlighet att påvisa eventuella skillnader och/eller likheter (Cooky et al. 2013:207-208).

Vad beträffar de resultat som forskarna kommer fram till så visar dessa på att kvinnor är underrepresenterade i de medier som studerats trots att antalet aktiva kvinnor i idrotten har ökat. När detta sätts i relation till deras longitudinella forskning konstateras att det sedan 1989 snarare har blivit sämre och att damidrottare, i väldigt stor utsträckning, fortfarande exkluderas. Artikelförfattarna understryker även att TV-kanalerna, med sitt innehåll, fortfarande trivialiserar, sexualiserar och marginaliserar damidrottare och deras sportgrenar (Cooky et al. 2013). Något annat som poängteras i detta sammanhang är TV-mediets centrala

(11)

betydelse som informationskanal för sportrelaterat innehåll. Forskarna menar därför att det blir ytterst problematiskt när damidrotten marginaliseras i dessa typer av kanaler då detta riskerar att både upprätthålla och föda myten om att sporten tillhör männen. Det handlar helt enkelt om att idrotten är av, om och för män (Cooky et al. 2013:221).

Cooky et al. (2013:225-226) är pessimistiska i sina slutsatser och menar att kvinnors möjligheter att få en mer framträdande roll inom rapporteringen kring idrott generellt inte ser goda ut. För att få till stånd en förändring krävs, enligt artikelförfattarna, att massmedier och producenterna bakom dem aktivt bryter etablerade strukturer för att förändra det faktum att kvinnor är kraftigt underrepresenterade. Dock är den negativa trenden som påvisas i studien ett stort hinder i sig, men även en indikator på att en förbättring är svår att nå inom en relativt snar framtid.

O’Neill och Mulready (2015) finner i sin artikel ”The Invisible Woman?” ett liknande mönster där kvinnliga idrottare är underrepresenterade i ett flertal brittiska rikstäckande dagstidningar. Efter att ha undersökt hur stort utrymme damidrott får i dagstidningarna sex månader före samt sex månader efter OS i London 2012 dras slutsatsen att kvinnor, oberoende av skördade framgångar under sportevenemanget, i väldigt stor utsträckning fortfarande exkluderas i medieinnehållet. Vidare framhålls konsumenternas avgörande roll och att det, för att få till en förändring, krävs att en för fram kritik och mer frekvent efterfrågar innehåll av denna art (O’Neill & Mulready, 2015:665-666). Oberoende av att de möjliga lösningar som lyfts fram i de två olika artiklarna skiljer sig från varandra så råder det konsensus kring mediernas återkommande negligering av damidrott och kvinnliga idrottare. 4.2 Kvinnor och män på lika villkor?

Till skillnad från ovan nämnda studier fokuserar Anna-Maria Hellborg och Susanna Hedenborg i sin artikel ”The rocker and the heroine: gender media representations of equestrian sports at

the 2012 Olympics” (2015) på en specifik sport, ridsport, och hur de tävlande svenska kvinnliga

och manliga idrottarna under OS i London representeras och framställs i medier. Deras empiri utgörs av två svenska dagstidningar där de tittar på 40 artiklar, 30 notiser och 5 kolumner vilka publicerades mellan juli och augusti 2012 (Hellborg & Hedenborg, 2015:250). Forskarna framhåller även att ridsporten avviker från många andra idrotter i det avseendet att kvinnor och män både tävlar med och mot varandra. Därmed finner dem att det blir intressant att undersöka huruvida en sådan kombination kan ge upphov till att nya konstruktioner av femininiteter och maskuliniteter framträder i de studerade medierna (Hellborg & Hedenborg, 2015:252). Genom att tillämpa en kvalitativ analys påvisas att det, i aktuellt material, utkristalliseras fyra olika narrativ kopplade till genus (Hellborg & Hedenborg 2015:250).

Ett exempel på ett av dessa narrativ är det av artikelförfattarna rubricerade ”A silver

medal(ist)’s different values”. Här ringar dem in ett återkommande fenomen där kvinnors

framgångar inom sportens värld tenderar att värderas annorlunda jämfört med männens. I fallet med Hellborg och Hedenborgs (2015:252-254) studie underbyggs detta resonemang med hjälp av hur rapporteringarna kring ryttaren Sara Algotsson Ostholts bedrifter under sommar-OS i London 2012 såg ut. När hon tog sin silvermedalj låg störst fokus på det faktum att hon snarare förlorade ett guld än vann ett silver. En annan aspekt som framträdde

(12)

var att det i de studerade tidningsartiklarna framhölls att hon var tillfreds med att komma på en andra plats. Här fann forskarna att detta i en större kontext kan ses som ett uttryck för och koppling till djupt rotade stereotypa uppfattningar om att kvinnliga idrottare inte är lika tävlingsinriktade som deras manliga med- och mottävlande. Detta bottnar i sin tur i generella förväntningar om att kvinnor ska vara ödmjuka, tacksamma och tillbakadragna och inte bör uttrycka besvikelse eller aggression över en förlust.

Mot bakgrund av artikelns grundtes, att medier generellt är en viktig källa till kulturell information och därigenom har en potentiell kraft att forma vår förståelse för sport i allmänhet och damidrott i synnerhet, finner Hellborg och Hedenborg (2015:259) att konstruktionen av kvinnligt och manligt är komplex. Med hjälp av de fyra narrativen konstaterar dem att rapporteringarna inom ridsporten erbjuder en utvidgad bild av femininitet och maskulinitet. Men även om dessa på många sätt avviker från hur det ser ut inom andra sporter kvarstår och förstärks fortfarande en traditionell, och till viss del stereotyp, uppdelning mellan de kvinnliga och manliga ryttarna.

Emellertid menar Green et al. (2015) att det inte enkom är de mediala representationerna som kan påverka uppfattningen om kvinnliga och manliga idrottare. Här vidgas perspektivet och fokus läggs på en större samhällelig kontext. I sin studie ”Girls, young women and sport in

Norway: a case of sporting convergence amid favourable socio-economic circumstances” kommer Green et

al. (2015:544) fram till att socioekonomiska faktorer har stor betydelse för hur jämställdheten inom sportens värld ser ut. De pekar bland annat ut ett välfungerande socialt skyddsnät och högkvalitativ utbildning som två centrala faktorer för att balansera relationen mellan kvinnor och män. Således angriper artikelförfattarna problemet från ett annat håll och belyser det faktum att samhälleliga förändringar måste komma till stånd innan de mediala representationerna också kan blir mer jämställda.

4.3 Det kvinnliga perspektivet

Flera av de presenterade artiklarna undersöker och fokuserar tydligt på hur medierna producerar och reproducerar typiska konstruktioner av idrottare. I ”The Freedom to Choose:

Elite Female Athletes’ Preferred Representations Within Endorsement Opportunities” belyser Janet S.

Fink et al. (2014) istället hur damidrottare själva skulle föredra att bli porträtterade samt hur dem upplever de beskrivningar som medierna erbjuder. Studien bygger på intervjuer med kvinnliga idrottare från tre individuella sporter och tre lagsporter. Forskarna undersöker om de kvinnliga idrottarna utifrån vissa givna förutsättningar ville porträtteras i sin roll som atleter, i sin roll som kvinna eller som en kombination av dessa två. Här ombads intervjudeltagarna ta ställning utifrån en högst hypotetisk situation där de, oavsett medial exponering och arvode, fick välja en sponsor att samarbeta med. Vidare ville forskarna se om det fanns någon skillnad i svaren mellan de individuella utövarna och de inom lagsporten (Fink et al. 2014:211-212).

Ett resonemang som artikelförfattarna lutar sig mot är den så kallade Metheny´s gendered

sport typology. Ett sätt att förstå denna är att det finns en föreställning om en uppdelning mellan

sporter som är lämpliga respektive olämpliga för kvinnor. Det centrala här är att individuella sporter är mer accepterade eftersom att dessa inte involverar någon direkt kroppskontakt med motståndare och att de är bättre anpassade efter kvinnokroppen. I kontrast till detta

(13)

anses lagsporter vara för tuffa och involvera för mycket fysisk närkontakt för att passa en kvinna (Fink et al. 2014:208-209; se även Reimer & Visio, 2003:193). I relation till detta fann Fink et al. (2014:212-213) att majoriteten av intervjudeltagarna önskade porträtteras antingen som atleter och traditionellt feminina eller enkom i sin roll som professionella idrottare. Vidare konstaterades även att det fanns skillnader i svaren mellan de idrottare som tävlar inom individuella grenar och de atleter som är aktiva inom lagidrott. Den sistnämnda gruppen uttryckte i större utsträckning vikten av att framställas som ”normala” heterosexuella kvinnor eftersom de upplever att dem ses som homosexuella på grund av den sport de utövar. Den förstnämnda gruppen uttryckte inte samma behov av att porträtteras på detta sätt eftersom att idrotten vari de verkar redan anses som lämplig och accepterad för kvinnor (Fink et al. 2014:215).

En annan artikel som behandlar kvinnliga idrottares egna perspektiv är ”Empowering Girls

Through Sport? Sports Advice Books for Young Female Readers” (Heinecken, 2016). Till skillnad

från föregående forskningsartikel ligger fokus på faktiska självrepresentationer i form av böcker författade av idrottare. Syftet med böckerna är att, med hjälp av tips och råd, stärka unga tjejer och motivera dem att kämpa för sina mål och drömmar. Trots denna uttalade ambition ser Heinecken (2016:339-340) att atleternas texter snarare (re)producerar en begränsande bild av den heterosexuella sportkvinnan än faktiskt uppmuntrar till frigörelse. Stort ansvar läggs på individen istället för att ifrågasätta de djupare strukturella problemen som är den verkliga orsaken till obalansen inom idrottens värld.

4.4 Offentlighetens kvinnor

Den sista artikeln, ”Welfare Queens, Thrifty Housewives, and Do-It-All Mums” (Allen et al., 2015), som vi valt att lyfta fram belyser mediala representationer av kvinnor i en kontext som skiljer sig från de ovan presenterade forskningsartiklarna. Dels behandlar den offentliga kvinnor utanför sportvärlden och dels görs kopplingar mellan mediala representationer och ekonomiska samt politiska neoliberalistiska strömningar i Storbritannien (Allen et al., 2015:907-908). Allen et al. (2015) fokuserar i studien på hur de tre välkända kvinnorna Kate Middleton, Kim Kardashian och Beyoncé framställs i olika medier.

I sin förståelse av materialet utgår forskarna från att medier genom representationer av kändisar utgör en plattform för olika hierarkiska system där sociala, kulturella och klassrelaterade aspekter tar sig uttryck och på så sätt speglar förhärskande samhällsideal. I fallet med de tre aktuella kändisarna handlar detta om hur lämpligt och olämpligt moderskap samt rätt och fel femininitet porträtteras (Allen et al. 2015:911). Här finner dem att postfeministiska värderingar om hur kvinnor och mödrar bör vara är starkt knutna till neoliberalismen. Detta resonemang bygger på att den brittiska staten förespråkar individualism där samhällsmedborgarna förväntas ta ansvar för sig själva och inte vara en belastning för samhället såväl ekonomiskt som socialt. Ett centralt begrepp i sammanhanget är austerity (åtstramning) som ursprungligen åsyftar ekonomiska åtgärder för att minska statens utgifter, men som här används för att förklara varför exempelvis Beyoncé blir en symbol för den eftersträvansvärda kvinnan. Varför hon blir det förstås mot bakgrund av att de studerade medierna framhåller att hon jobbar hårt för att tjäna sina egna pengar samtidigt som hon är en bra mamma och fru (Allen et al. 2015:907-908, 918-919). I bjärt kontrast till

(14)

detta lyfts istället Kim Kardashian fram som en dålig kvinna och moder. Fokus i representationen av Kardashian ligger på att hon ärvt sin förmögenhet och därmed inte själv tjänat ihop sina pengar. Således har hon heller inte ”rätt” att leva i det överflöd hon gör. Vidare riktas, i medierna, mycket uppmärksamhet mot att hennes gravida kropp är motbjudande och vulgär. I neoliberalistisk anda står hon sålunda för felaktiga värden och blir därmed en dålig förebild för kvinnor (Allen et al. 2015:914-916).

Som framgår av ovan presenterade forskningsartiklar tar dessa avstamp i olika problemområden vilka belyser flera aspekter av mediala representationer av kvinnor. Majoriteten av studierna genomförs i en idrottslig kontext och har därmed tydliga kopplingar till den undersökning som vi bedriver. Den artikel som avviker från de övriga är dock minst lika relevant då den breddar perspektivet ytterligare genom att behandla medierat kändisskap utanför sportens värld. Vi menar här att denna dimension kan berika våra resonemang då idrottarna på Idrottsgalan, i någon mening, är att betrakta som både kändisar och förebilder. Vidare tillämpas det i de flesta av artiklarna en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder för att på bästa sätt mäta och förstå genuskonstruktioner i medier. I förhållande till detta ser även vi värdet av att använda de här metoderna tillsammans. Dessutom är det, som van Zoonen (2009:67) poängterar, vanligt att en inom feministisk forskning tar detta grepp. Avslutningsvis är det viktigt att ha i åtanke att utvalda artiklar endast utgör ett axplock av all forskning som redan gjorts. Givetvis är detta inte representativt i ordets rätta bemärkelse men ger, enligt oss, en god insikt i vad som gjorts.

5. Teoretiskt perspektiv

I följande avsnitt redogör vi för de teoretiska begrepp vilka ramar in vår studie och hjälper oss att förstå det problemområde vi undersöker. Dessa begrepp ligger till grund för vårt teoretiska perspektiv och utgör således de glasögon genom vilka vi betraktar och tolkar den empiri vi använder i besvarandet av våra frågeställningar. Valet av perspektiv innebär även att vi positionerar oss och därmed förstår de studerade fenomenen utifrån ett visst synsätt. Vidare har detta betydelse för hur vår undersökning genomförs samt hur våra resultat tolkas och presenteras.

Innan vi går in på centrala och relevanta begrepp är det av vikt att först kort presentera det mer övergripande ramverk som genomsyrar vår studie av mediala representationer. Här vill vi lyfta fram att vi kombinerar resonemang från politisk ekonomi och cultural studies samt att dessa två, likt Hesmondhalgh (2013:59) menar, är fruktbara i det avseende att de kompletterar varandra och med fördel används för att belysa politiska, ekonomiska och sociala aspekter i relation till medier och deras innehåll. Utifrån detta använder vi sedan begrepp som behandlar teorier om kön/genus, representation, stereotyper och makt vilka hjälper oss att nå den djupare mening som finns i vårt material. Nedan följer en mer ingående redogörelse för dessa där feministisk teori har en central roll i, och löper som en röd tråd genom, samtliga delar.

(15)

5.1 Feministisk teori

Det feministiska forskningsfältet är både brokigt och komplext då det omfattar många olika teoribildningar i vilka en ser på och resonerar kring frågor om kvinnor och kön. Trots detta finns emellertid gemensamma drag som förenar feminister från skilda traditioner. I samtliga fall handlar det om att, med hjälp av forskningen, stärka kvinnors ställning och på så sätt lyfta fram samt aktualisera kön och genus roll i den sociala sfären (Krook, 2006:78). I förhållande till detta har vi valt att använda oss av den i sammanhanget framstående teoretikern Judith Butler och det hon diskuterar i den uppmärksammade boken Genustrubbel (2007). Två resonemang som är framträdande i boken, och vilka vi kommer att fokusera på i vår analys, är de om performativitet och den heterosexuella matrisen. Men innan vi fördjupar oss i dessa resonemang är det av värde att poängtera att Butler är komplex och mångtydig i sina teoretiska diskussioner. Detta beror inte minst på att hon utgår från ett flertal klassiska och betydelsefulla filosofer vilka kräver en stor förförståelse hos läsaren för att bli begripliga. Dessutom tar hon in resonemang från en rad olika feministiska filosofer som inte heller är helt lätta att ge sig i kast med om en inte redan är bekant med dessa tankegångar. Dock kan detta förstås utifrån det faktum att den uttalade ambitionen med boken, likt titeln antyder, är att skapa förvirring och utmana de traditionella uppfattningarna om kön och genus som hon menar att feministisk forskning är behäftad med. Sålunda måste det förenklade binära förhållandet mellan kvinna och man, som Butler kritiserar, utmanas genom just komplexa och svårbegripliga resonemang (Mortensen, 2007:7-9). Precis som Butler (2007:32) framhåller finns det en inneboende problematik i att ”tala klarspråk” vilken fördunklar och snarare döljer den verkliga betydelsen som inte låter sig fångas av tydliga och enkla beskrivningar.

En av utgångspunkterna i Butlers teorier är diskussionen om kön och genus och deras förhållande till varandra. Här menar hon att förståelsen för begreppet kön är knutet till rent biologiska skillnader mellan ett kvinnligt och manligt sådant som i sig är orubbliga. Vidare ses genus istället som en social och kulturell konstruktion som i sin tur ofta kopplas samman med den ovan nämnda könsdikotomin. Detta tenderar därmed att konstituera ett binärt förhållande även mellan genuskonstruktionerna femininitet och maskulinitet (Butler, 2007:55-56). Emellertid erbjuder Butler (ibid.) en förlängning av detta resonemang där hon menar att genus sträcker sig bortom de två nämnda konstruktionerna och därmed är högst fritt och föränderligt och snarare är att betrakta som något mer flytande.

Hur genus sedan tar sig uttryck förstår hon bland annat genom performativitetsteorin vilken sätter fokus på två språkliga aspekter, dels i form av tal och skrift och dels i form av kroppsspråk. I sammanhanget är det viktigt att understryka att det inte enkom handlar om enskilda handlingar och yttringar utan att essensen av genus, genom performativitet, skapas som ett resultat av kontinuerliga upprepningar (Butler, 2007:28, 38). Butler (2007:38) liknar detta vid ett slags framförande varigenom åskådare i en gemensam kulturell kontext anammar och tar efter det som dem ser och hör. I förhållande till vår studie blir detta både intressant och relevant då det som tar sig uttryck på Idrottsgalan kan ses som performativa genusyttringar.

I relation till den ovan nämnda performativiteten är det även nödvändigt att lyfta fram den så kallade heterosexuella matrisen. Kärnan i denna matris är att det existerar en köns-

(16)

och sexualitetsregim vilken reglerar relationen mellan kvinna och man. En grundläggande aspekt i detta sammanhang är att det rent biologiskt finns ett heterosexuellt begär som underbygger en ”naturlig” dragningskraft mellan könen. Detta bottnar i något som kan liknas vid en sanningsregim som vi människor tvingas förhålla oss till i större eller mindre utsträckning. Effekten blir således att vi, som handlande och talande subjekt, repetitivt agerar vårt kön utifrån dessa givna premisser och på så sätt, frivilligt eller ofrivilligt, upprätthåller ”sanningen” om det biologiska könet (Mortensen, 2007:9, 13). Butler (2007:74-75) diskuterar detta med hjälp av ett triangulärt förhållande mellan kön, genus och begär men understryker samtidigt att de erfarenheter som alstras via dessa tre begrepp tillsammans utgör den mer omfattande och övergripande enheten genus. Vidare kritiserar hon det faktum att begäret, som ett resultat av ett förhärskande maktsystem, uteslutande åsyftar ett heterosexuellt sådant. För att påvisa hur etablerat detta maktsystem är belyser hon att de performativa genusyttringarna inom samkönade relationer också tenderar att struktureras efter en heterosexuell norm. Ett exempel på detta är att det i homosexuella sammanhang kan förekomma en uppdelning mellan butch (konnoterar maskulina attribut hos en kvinna) och

femme (konnoterar feminina attribut hos en kvinna) (Butler, 2007:84-85). Mot bakgrund av

hur Butler beskriver den heterosexuella matrisen finner vi att den har bärkraft i vår analys av undersökningens empiri samt att den möjliggör en skärskådning av uppdelningen mellan kvinnor och män inom sportens värld i allmänhet och på Idrottsgalan i synnerhet.

5.1.2 Postfeminist sensibility

En annan feministisk teoretiker som enligt oss utgör ett bra komplement till Judith Butler och kan vara fruktbar i vår studie är Rosalind Gill och hennes tankar om postfeminism och det hon kallar för postfeminist sensibility. Gill har, precis som andra feministiska forskare, en tydlig politisk förankring och verkar dessutom inom cultural studies. Hennes medieforskning kopplar sålunda ihop feminism och medier på ett sätt som vi finner fördelaktig i relation till vår undersökning av representationer på Idrottsgalan.

I artikeln ”Postfeminist media culture” (2007) utgår hon från en problematisering av den ofta förenklade definitionen av begreppet postfeminism. Gill (2007:147-148) menar att detta varken kan betraktas som en historisk förändring, ett epistemologiskt perspektiv i ordets rätta bemärkelse eller en motreaktion på tidigare dominerande feministiska teorier. Istället bör postfeminismen ses som ett socialt och politiskt tillstånd och något som präglar den samtida mediekulturen. Hon beskriver hur detta tillstånd manifesteras med hjälp av ett flertal teman vilka tillsammans utgör grunden för postfeminist sensibility. Utav dessa har vi valt att främst använda oss av de tre temana The reassertion of sexual difference, Individualism, choice and

empowerment och Irony and knowingness.

Det förstnämnda temat riktar ljus mot att det inom en rad olika medier, och i det innehåll de producerar och organiserar, återigen görs tydliga distinktioner mellan kvinnor och män. Genom de sätt medier konstruerar representationer av det feminina och det maskulina samt hur stort utrymme debatter om biologiska olikheter ägnas förstärks och naturaliseras skillnader mellan könen. Detta får även till följd att det etablerade maktförhållandet, vari mannen anses vara överordnad kvinnan, snarare upprätthålls och accentueras än utmanas (Gill, 2007:158-159). När det kommer till Individualism, choice and empowerment ramar

(17)

Gill (2007:153) in de individualistiska strömningarna som präglar mediernas framställningar av ”jaget”. Det centrala här är individens självständiga val och att en genom dessa ska vara sin egen lyckas smed, något som går i linje med det neoliberalistiska idealet att var och en ska ta ansvar för sig själv. I detta sammanhang är det upp till varje enskild kvinna att inte låta sig förtryckas. Dock menar Gill (2007:154) att denna typ av individualism i det närmaste är att betrakta som en chimär.

Avslutningsvis behandlar det sista av våra valda teman att användandet av ironi kan maskera maktutövande i form av exempelvis sexistiska och homofobiska skämt. Gill (2007:159-161) pekar ut en jargong i medier som tillåter skämt på andras bekostnad utan att en behöver stå till svars för vad som egentligen uttrycks. Faran med denna ironi är att den lätt undslipper befogad kritik då den som har invändningar ofta avfärdas med motiveringen att hen är ”för” politiskt korrekt eller rent utav inte har någon humor.

5.2 Representation och stereotyper

Eftersom att det är representationer av kvinnliga idrottare som står i centrum för vår studie är det högst nödvändigt att ägna begreppet representation uppmärksamhet. Stuart Hall (2013:1-2, 45), som influerades av såväl semiotiken som Foucaults teorier om diskurser, beskriver att detta i enkelhet består i en form av process genom vilken individer i en viss kulturell kontext skapar mening med hjälp av olika typer av språk. Representation länkar sålunda samman mening och språk i relation till en specifik kultur. Här är det av vikt att alla människor som uttrycker sig inom en given kontext delar kulturella koder i form av språk och mentala uppfattningar för att förstår varandra (Hall, 2013:XX). Vidare är meningsskapande, ur en strukturalistisk synvinkel, att betrakta som en social praktik vilket innebär att mening aldrig helt kan fixeras. En text är därmed alltid polysemisk och öppen för flera möjliga tolkningar (Hall, 1995:355).

För att visa på hur representationsprocessen ser ut och hur den fungerar i medier har Hall (2006:165-166) tagit fram en modell som bygger på de grundläggande begreppen encoding (kodning) och decoding (avkodning). Encoding innebär att en i produktionen av innehåll kodar det med en viss avsedd betydelse. I detta skede genereras den mening, preferred meaning, som ”avsändaren” önskar ska få tolkningsföreträde i förhållande till andra möjliga tolkningar. Decoding i sin tur är när en avvinner innehållet mening. Hall (2006:163) framhåller dock att denna process inte enkom bör betraktas som linjär utan att det är mer fördelaktigt att se den som ett kretslopp i vilket budskap inte bara går från en avsändare till en mottagare utan cirkulerar.

Något som bör diskuteras i relation till representationsbegreppet är stereotyper och vad stereotypisering betyder. En del av detta är att medier ofta ägnar stor uppmärksamhet åt att göra skillnader mellan olika grupper av människor och därigenom underbygger en uppfattning om att det finns något annat som avviker från normen, ”det andra”. Stereotyper och stereotypisering handlar i detta avseende till stor del om exkludering och ett försök att bibehålla en viss etablerad social och symbolisk ordning (Hall, 2013:215-216, 248). Trots detta anser Lippmann (2007:50) att användningen av dessa är högst nödvändigt för att skapa ordning i en värld mättad av intryck. Därmed blir det enkelt för oss att, utan närmare eftertanke och kritisk reflektion, ta efter de värderingar som kulturen i förväg har definierat

(18)

åt oss. Dyer (1993:11) kommenterar Lippmanns sätt att se på stereotyper och hävdar att hans intentioner med begreppet ursprungligen var att belysa både de positiva och negativa sidorna. Dock poängterar Dyer att det i modern tid har kommit att nästan uteslutande konnotera något negativt. Även Hall (2013:247) lyfter fram stereotyper som något negativt och menar att användandet av dessa leder till en hårdragen kategorisering som innebär att människor reduceras ner till ett fåtal, ofta missvisande och av naturen bestämda, karaktärsdrag. Samtidigt bör begreppet stereotyper dock ej förväxlas med typer, då det senare syftar till att göra världen begriplig utan att för den sakens skull förtrycka specifika grupper av människor. Typer är nödvändiga eftersom dessa hjälper oss att klassificera de objekt, människor och fenomen vi dagligen kommer i kontakt med (Dyer, 1984: 355).

5.3 Makt som hegemonisk struktur

Som nämnt tidigare är en central och ytterst viktig aspekt av feminismen och den feministiska forskningen ambitionen att åstadkomma förändring. Stort fokus läggs här på att synliggöra hur mer omfattande maktstrukturer som patriarkatet både genomsyrar och reglerar relationen mellan kvinnor och män. Den grundläggande principen för makt i detta sammanhang är att den utgör en form av (o)balans där den faktiska makten innehas på bekostad av en annan part och dennes förmåga att utöva densamma (Berglez & Nohrstedt, 2009:16). I fallet med vår studie väljer vi att begränsa oss till den mer specifika maktstrukturen hegemoni.

Newbold (1995:329) lyfter fram den liknelse som Antonio Gramsci gör mellan begreppet hegemoni och hur de stridande parterna under första världskrigets fortskridande kontinuerligt både förlorade och vann mark. Hegemonisk makt är därmed inte ett konstant tillstånd utan något som olika intressen i samhället kämpar för att inneha. Begreppet hegemoni beskriver och ringar in ett komplext förhållande där vissa gruppers intressen dominerar och formar den världssyn som är förhärskande i ett samhälle. Det innebär även att det finns underordnade parter som tvingas stå åt sidan samtidigt som de accepterar den rådande ordningen (Dyer, 1993:93). Ett annat grunddrag för hegemonin är att det finns utrymme för kontra-hegemoniska åsikter och att dessa, för att bevara ”status quo”, införlivas i den dominerande maktstrukturen på premisser som inte direkt hotar densamma (Kim, 2008:393). Således kan detta ses som ett slags tyst överenskommelse där de med makt och marginaliserade eller utmanande grupper når fram till viss samstämmighet genom kompromisser (Gledhill & Ball, 2013:344).

Med hjälp av denna definition av begreppet hegemoni ämnar vi undersöka och blottlägga eventuella maktstrukturer som tar sig uttryck i vår empiri. Vi menar vidare att detta begrepp är det mest relevanta för att skapa en djupare förståelse för hur representationen av kvinnliga idrottare kan präglas av maktaspekter.

(19)

6. Metod och material

För att ha möjlighet att söka besvara våra frågeställningar utifrån undersökningens övergripande syfte har vi valt att tillämpa två olika former av textanalys. Mer specifikt handlar det om en kvantitativ innehållsanalys samt en kvalitativ semiotisk analys. Den förstnämnda metoden använder vi bland annat med avsikten att få en överblick över det omfattande materialet som de 17 avsnitten av Idrottsgalan består i. Vidare kan vi med hjälp av den kvantitativa innehållsanalysen samla in data om hur ofta det, i detta sammanhang, görs åtskillnad mellan kvinnlig och manlig idrott. Metoden blir även förtjänstfull för oss i arbetet med att välja ut relevanta avsnitt att analysera mer ingående. Steg två i vårt analytiska förfarande blir att, med hjälp av den semiotiska analysen, tränga bortom det manifesta och få en djupare förståelse för betydelsen av det som kommer till uttryck i utvalda program. Då vårt material består av multimodala texter finns det en poäng med att använda denna metod för att söka nå denna förståelse. Semiotiken är nämligen, i vetenskapliga sammanhang, ett fördelaktigt verktyg att använda i arbetet med studier av hur olika tecken skapar betydelser i förhållande till varandra (Vigsö, 2010:235). Nedan följer en redogörelse för nämnda tillvägagångssätt samt den empiri som utgör grunden i vår undersökning.

6.1 Kvantitativ innehållsanalys

Den kvantitativa innehållsanalysen bygger på en önskan om att, i positivistisk anda, mäta en objektiv verklighet och med hjälp av dessa mätningar kunna redogöra för ett större material. Mer konkret handlar det om att, med hjälp av bland annat ett detaljerat kodschema, lyfta fram och belysa strukturer i studiematerialet som är generella och representativa för den helhet som empirin utgör. Således är inte den primära avsikten, i den kvantitativa analysen, att uttala sig om mer unika betydelser (Nilsson, 2010:119, 125). Styrkan består istället i att finna mönster med vilka det är möjligt att förklara hur något rent kvantitativt förhåller sig i de händelser och företeelser som forskningsstudien undersöker (Fejes & Thornberg, 2009:18). Även om studieobjekten många gånger skiljer sig åt så har alla forskningsprocesser av denna karaktär det gemensamma syftet att generera ett resultat som kan anges i form av förekomst och/eller volym (Nilsson, 2010:123). Nämnda egenskaper utgör metodspecifika verktyg vilka hjälper oss att göra jämförelser över tidsperioden 2000-2017.

Historiskt har metoden ofta tillämpats när forskare studerat olika sorters medieinnehåll. Främst har det handlat om att undersöka hur innehållet i massmedierna ser ut genom att föra statistik över och registrera förekomsten av exempelvis specifika ord och symboler. Många gånger har utgångspunkten för dessa studier varit uppfattningen om att mediekonsumenter mer eller mindre påverkas av det som kommuniceras i tidningar och olika etermedier (Nilsson, 2010:120). Vidare finns det, enligt Nilsson (2010:121-122), fyra grundpelare varpå den kvantitativa innehållsanalysen vilar. Dessa präglas tydligt av den naturvetenskapliga ambitionen om att objektivt och precist mäta de företeelser en undersöker. Den första pelaren, objektivitet, bygger på att den kvantitativa studien ska vara replikerbar och därmed möjlig för en annan oberoende forskare att genomföra. Det centrala här är att denna person ska kunna komma fram till samma resultat när hen gör en liknande studie med samma förutsättningar. Nära kopplat till den nyligen nämna objektiviteten är den andra

(20)

grundpelaren, systematik, vilken främst behandlar det faktiska tillvägagångssättet. Kort handlar det om att vara systematisk och att själva mätningen av det innehåll som är aktuellt för den specifika forskningsprocessen görs på ett tillförlitligt sätt. Den tredje grundpelaren,

kvantitet, belyser vikten av att det analysschema som tillämpas innehåller variabler som är

möjliga att kvantifiera. Således är det här frågan om att valda variabler ska kunna omsättas i enheter av frekvens och volym med vilka forskaren ska kunna påvisa statistiska samband. Den fjärde och sista grundpelaren, manifest, anger vilken meningsnivå i texten som ska tas i beaktande vid den kvantitativa innehållsanalysen. Det manifesta innebär den mening som är tillgänglig för alla läsare och inte kräver djupare analys för att blottläggas och synliggöras (Nilsson, 2010:122).

Ovan nämnda hörnstenar kan, paradoxalt nog, anses påvisa såväl styrkor som svagheter med denna metod. Vidare har dessa även länge varit föremål för diskussion bland forskare från olika discipliner och traditioner. Ofta påpekas huruvida det faktiskt går att mäta något objektivt i ordets rätta bemärkelse. De olika variabler och definitioner av ord och kategorier som den enskilde forskaren väljer att använda sig av utgör i sig en del av en subjektiv urvalsprocess. Således finns det även inom de rent kvantitativa metoderna vissa inslag av mer kvalitativ karaktär (Fejes & Thornberg, 2009:18). En annan vanligt förekommande invändning mot det kvantitativa tillvägagångssättet är att det, genom sitt förenklade angreppssätt, endast skrapar på ytan och därmed inte har förmåga att lyfta fram den djupare mening som döljer sig bortom det rent manifesta. Innehållets ”verkliga” betydelse går därmed, i någon mening, förlorad när en väljer att fokusera på frekvenser och volymer. Samtidigt är det just den här formen av förenkling som gör metoden effektiv och användbar då den kan ge en överskådlig bild av en mer omfattande empiri. Här menar vi att den kvantitativa innehållsanalysen är till stor hjälp för oss eftersom vi vill kunna dra generella slutsatser om sådant som uppenbarar sig i de program av Idrottsgalan som vi valt att inkludera i vår studie. En annan stor fördel är att vi även kan lokalisera sådant som är av intresse att analysera mer ingående. I egenskap av studenter inom medie- och kommunikationsvetenskap är just denna djupare aspekt både intressant och relevant att undersöka vidare. Då den kvantitativa innehållsanalysen begränsar sig till den tydligt uttryckta meningen finner vi det därför fruktbart att, i nästa skede, tillämpa den kvalitativa metoden semiotisk analys.

6.2 Semiotisk analys

Som tidigare nämnt avser vi med ”text” inte enkom symbolsystem bestående av bokstäver utan åsyftar istället alla former av kommunikation som, i någon utsträckning, kommunicerar mening. Rosalind Gill (2007:45) gör samma breda definition av detta begrepp och menar vidare att den semiotiska analysen därför lämpar sig väl när exempelvis gester, musik, mode och TV-program ska studeras och analyseras. Semiotiken som sådan grundar sig i lingvistiken och är, i det närmaste, att betrakta som både en teori och en metod. I vår studie väljer vi primärt att fokusera på semiotiken som metod och därigenom ta hjälp av de teoretiska begreppen som här står till buds för att analysera empirin och söka nå fram till en djupare förståelse. Mer specifikt har vi valt att fokusera på de tre teoretiska begreppen denotation,

(21)

konnotation och myt. Dessa består i och förklarar texters olika betydelsenivåer och är sålunda

både grundläggande och centrala inom semiotiken (Chandler, 2007:137, Gill, 2007:48). Dock är det av värde att först kort redogöra för Ferdinand de Saussures resonemang om signifier och signified då de utgör en bas för förståelsen av nämnda betydelsenivåer. Tillsammans skapar signifier och signified, enligt Saussure (1966:67), de symboler som alla texter består av. Den förstnämnda åsyftar ett specifikt ord, en bild eller ett ljud medan den senare istället är idéer och koncept vilka dessa refererar till (ibid.), se modell 1.1 nedan. I praktiken betyder det här exempelvis att ordet ”bil”, i sin enkelhet, både består av bokstäverna B-I-L (signifier) och samtidigt framkallar tankar och idéer om ett fordon med fyra hjul som rullar på vägarna (signified). Men det är inte enkom kombinationen mellan ordets form (signifier) och koncept (signified) som genererar dess mening och betydelse. Betydelsen är, i lika stor uträckning, beroende av hur de enskilda symbolerna står i relation till och skiljer sig från varandra i det större symbolsystem vari de ingår (Hall, 2013:16). I sammanhanget bör det även poängteras att relationen mellan signifier och signified är att betrakta som godtycklig och att förståelsen för texter därmed, i högsta grad, är både kontextuellt bunden och kontextuellt konstruerad (van Zoonen, 1994:75).

Modell 1. 1 Exempel på hur Sassures modell kan förstås i förhållande till representationerna på Idrottsgalan

Mot bakgrund av Saussures nämnda modell för symbolers två beståndsdelar har sedan begreppen denotation och konnotation utvecklats. I korthet utgör dessa olika meningsnivåer vilka relaterar till och utgår från de symboler som texter av varierande art innehåller. Vad beträffar denotation så jämförs det ofta med hur en förklaring skulle vara formulerad i en ordbok. Det handlar helt enkelt om en mer deskriptiv nivå vilken sätter ord på och belyser den mer uppenbara meningen (Chandler, 2002:140, 142). Centralt här är att det som lyfts fram som denotativt utgör en betydelse som de flesta kan uttyda och hålla med om (Hall, 2013:23). För att sedan i analysen ha möjlighet att påvisa vad som är att betrakta som denotation poängterar Hansen och Machin (2013: 175) nyttan med att fråga sig vad och/eller vem som kommer till uttryck. Konnotation är istället att betrakta som ett andra lager av den mer uppenbara betydelsen och tydliggör det faktum att texter är polysemiska och därmed öppna för varierande tolkningar. Symboler kan därmed konnotera en rad olika saker beroende på vilka referensramar och vilken förförståelse den person som tolkar meningen besitter. Dock är det viktigt att poängtera att det inte är frågan om helt subjektiva tolkningar,

(22)

utan att det snarare handlar om att den mening som utvinns och uppfattas bygger på, mer eller mindre, kontextuellt specifika koder. För att vi ska förstå det som kommuniceras på en konnotativ nivå krävs att vi, inom en viss kulturell kontext, delar en form av ramverk innehållande vissa givna (delade) koder (Chandler, 2002:140, 142). När det kommer till själva analysen är det, precis som i fallet med det rent denotativa, till stor hjälp att ställa frågor till texten för att synliggöra vad de olika symbolerna konnoterar. Relevanta aspekter att fokusera på i detta avseende är vad det som syns i texten betyder och vilka eventuella värderingar detta refererar till och anspelar på (Hansen & Machin, 2013:176).

Det sista metodspecifika verktyg vilket vi ämnar tillämpa i vår undersökning är det av Roland Barthes myntade begreppet myt. Barthes framhåller i sin bok Mytologier (2007:201, 207) vikten av att betrakta myten som ett eget kommunikationssystem. Vidare förklarar han mytbegreppet i sig som ett slags metaspråk med vilket det är möjligt att tala om det första språket. Med det första språket avses här den nivå på vilken den denotativa betydelsen återfinns. Samtidigt poängterar Chandler (2002:144) att myten i någon mening står i relation till den konnotativa meningsnivån och i det närmaste är att betrakta som ett slags mer omfattande och utvecklade metaforer. Kort innebär det att de så kallade myterna ringar in de mer långtgående och, inom en viss kulturell kontext, delade associationerna (idéer och koncept) vilka texters olika symboler refererar till. Således kan myten även på ett effektivt sätt dölja ideologiska aspekter vilka, i varierande utsträckning, är dominerande i den kontext vari symbolerna förekommer (Chandler, 2002:145).

Precis som i fallet med den kvantitativa innehållsanalysen är den semiotiska analysen behäftad med såväl styrkor som svagheter. Då semiotiken är en tolkande vetenskap vars huvudsakliga syfte är att närmare studera och undersöka mening och betydelser av olika slag påstås inte allt för sällan att det som forskarna inom denna praktik ägnar sig åt enkom utgör en subjektiv verksamhet (Ekström & Larsson, 2010:15-16). Även om så inte är fallet belyser och aktualiserar denna uppfattning tydligt det som kan anses vara metodens främsta styrka och svaghet. Styrkan ligger framför allt i att det med hjälp av den semiotiska analysens fokus på texters olika betydelsenivåer skapas goda förutsättningar och möjligheter att nå bortom det rent manifesta. I denna strävan efter att blottlägga och förstå den djupare mening som olika symboler är ett uttryck för krävs att forskaren gör tolkningar. Precis som Ekström och Larsson (2010:15-16) understryker är inte den mening som sociala handlingar, texter och dylikt genomsyras av möjlig att reducera ner till mätbara och observerbara enheter. Det krävs helt enkelt att forskaren gör tolkningar om hen ska ha möjlighet att verkligen förstå det problemområde som forskningsstudien ämnar undersöka. Eftersom att vi i vår studie strävar efter att belysa och blottlägga en djupare betydelse är det både motiverat och direkt fördelaktigt att använda en tolkande vetenskap som semiotiken i analysen av vårt material.

Trots nämnda fördelar är det i sammanhanget viktigt att problematisera just denna tolkningsaspekt. Som forskare kan vi inte gå in i forskningsprocessen helt förutsättningslöst och förbise och kringgå vår egen förförståelse. Denna förförståelse består i att vi som uttolkare ser på världen och de ting som studeras utifrån våra individuella erfarenheter och uppfattningar om bland annat människor och samhället (Bergström & Boréus, 2000:26). Vi kan helt enkelt inte bortse från att vi påverkas av vår egen världssyn och att den, i relativt stor utsträckning, är individuellt präglad. Därför är det, likt Bergström och Boréus (2000:27)

(23)

poängterar, av yttersta vikt att vara medveten om denna förförståelse och att de tolkningar som görs både behöver och är ett resultat av densamma. Därmed är det också centralt att vara transparent och tydligt argumentera för de tolkningar som görs och på vilka grunder det sker.

6.3 Blandade metoder

Som framgår av detta metodkapitel kombinerar vi i vår undersökning två metoder av olika natur. Dels använder vi en kvantitativ innehållsanalys för att kunna uttala oss om frekvenser och omfattning i vår empiri, dels tar vi hjälp av den semiotiska analysens metodspecifika verktyg för att, i kvalitativ anda, gå bortom det manifesta och nå den djupare betydelsen. Även om denna uppdelning, i någon mening, kan anses bottna i den klassiska åtskillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ forskning så anser vi att det är just kombinationen dem emellan som är intressant. Precis som Fejes och Thornberg (2009:19) ser vi stora fördelar med att, i en och samma forskningsstudie, blanda ansatser från den kvantitativa respektive den kvalitativa traditionen. Även Trost (2012:18) framhåller värdet av att blanda dessa metoder och inte helt begränsa sig till det ena eller andra tillvägagångssättet. Vidare menar han att det inom vetenskapen länge existerat en motsättning mellan kvantitativ och kvalitativ forskning vilken, många gånger, tenderat klassificera det sistnämnda synsättet underordnat det förstnämnda. En klassificering som i högsta grad är missvisande då det ej är varken rimligt eller möjligt att göra en sådan värdering.

Mot bakgrund av detta har det inom bland annat samhällsvetenskapen växt fram så kallade mixed methods där forskarna blandar olika metoder och kombinerar de tidigare starkt separerade synsätten gällande vad som är vetenskapligt eller ej. Den generella uppfattningen bland de som använder sig av mixed methods, eller blandade metoder, är att den nyligen nämnda motsättningen i sig inte är fördelaktigt på något sätt, snarare det motsatta (Fejes & Thornberg, 2009:19-20). Vad beträffar denna aspekt är vi av samma åsikt och anser att det faktum att vi kombinerar både kvantitativa och kvalitativa aspekter snarare stärker vår forskningsstudie ytterligare. Dessutom är det vanligt bland feministiska forskare som studerar mediala representationer av kvinnor att använda innehållsanalys tillsammans med semiotisk analys. I detta sammanhang är kombinationen av dessa metoder i det närmaste att betrakta som ett standardiserat angreppssätt vilket snarare utgör regel än undantag (van Zoonen, 1994:67; se även Gill, 2007:42).

6.4 Urval

När det kommer till det faktiska urval vi gjort, den empiri varpå vår undersökning bygger, består det i samtliga avsnitt av den TV-sända Idrottsgalan (år 2000 till år 2017). Totalt handlar det om 17 stycken avsnitt där varje avsnitt i sig omfattar cirka två och en halv timme TV-sänt material. Redan här bör det poängteras att empirin som vi analyserar utgör en form av sekundärkälla då allt material är beställt och fjärrlånat via Kungliga Biblioteket i Stockholm. Detta innebär, i enlighet med Nilssons (2010:132) definition av sekundärkälla, att materialet vi tittar på är taget ur sitt sammanhang och den kontext vari det ursprungligen förekom. Huruvida detta har någon större inverkan på vår analys är svårt att sia om, men faktum att vi tagit del av innehållet via en dator, och inte i det TV-format som det faktiskt visades i,

(24)

samt haft de rent tekniska möjligheterna att se om utvalda partier ett obegränsat antal gånger bör ej negligeras och förbises. Samtidigt kan det hävdas att det är just precis dessa förutsättningar som krävs för att analysen ska kunna systematiseras och utföras på ett vetenskapligt korrekt sätt. För att inte något som är av värde för analysen ska försummas krävs att vi som uttolkare kan gå tillbaka i materialet och se om utvalda delar. Poängteras bör också att kvalitén, vad gäller ljud och bild, på det fjärrlånade materialet varierade. I några enstaka fall föll ljudet bort i korta sekvenser och bilden var i några program av sämre kvalité. Men detta hindrade oss aldrig från att kunna se och tolka skeenden varpå vi inte upplever att detta hade nämnvärd inverkan på analysförfarandet.

En annan central aspekt att lyfta fram är att vi, i någon mening, gjort ett urval i två steg, en form av urval inom urvalet. Detta går hand i hand med att vi i studien även tillämpat två olika metoder. Det första steget i den här processen utgörs av de 17 avsnitten och kan, i det närmaste, liknas vid ett slags totalurval då detta inkluderar samtliga producerade avsnitt av Idrottsgalan. På det här mer omfattande materialet har vi gjort vår kvantitativa innehållsanalys. Som nämnt tidigare kan vi med den här första metoden finna mönster och aspekter som är representativa för materialet som helhet. Utöver det är den även förtjänstfull för oss när det kommer till själva valet av avsnitt att analysera mer ingående. I detta andra urval har vi således tagit hänsyn till de statistiska och på andra sätt mätbara uppgifter som, vid tillämpandet av den kvantitativa innehållsanalysen, utkristalliserade sig i vår empiri. Mer specifikt resulterade det i att vi valde de TV-sända Idrottsgalorna från år 2002 och år 2016. Varför vi valde just dessa två avsnitt att, med hjälp av den semiotiska analysen, analyser mer kvalitativt och djupgående var ett resultat av flera faktorer. För det första fann vi genom det kvantitativa analysförfarandet en hel del intressanta skillnader mellan den sändning som ägde rum år 2002 och den som ägde rum år 2016. Samtidigt finns det, menar vi, ett uppenbart värde i att studera både ett av de tidigare och något av de senare avsnitten. På så sätt skapas goda förutsättningar för jämförelse mellan hur det såg ut då och hur det ser ut nu.

En annan direkt avgörande anledning till varför vi i det andra urvalet valt att fokusera på avsnitten från år 2002 respektive år 2016 är att dessa galor inte påverkats av några större sportevenemang. Då de idrottare som premieras på galan får priser baserat på sina prestationer under föregående år finns det en överhängande risk att internationella tävlingar som till exempel OS och/eller fotbolls-VM har en direkt inverkan på vilka idrottare som lyfts fram och prisas. I och med att tävlingar av denna dignitet ej ägde rum varken år 2001 eller år 2015 minimeras risken att resultat i dessa sammanhang har en inverkan på de avsnitt som vi analyserar mer ingående.

Avslutningsvis är det i förhållande till ovan nämnt relevant att mer tydligt belysa empirins avgränsning i tid och rum. Den tidsmässiga avgränsningen omfattar två olika intervall där det första inbegriper alla avsnitt mellan år 2000 och år 2017, medan det andra mer specifikt omfattar avsnitten år 2002 och år 2016. Vad beträffar den rumsliga avgränsningen utgörs den av att vi enkom kollar på Idrottsgalan så som programmen visades på TV. Detta innebär att vi studerat kopior av TV-sändningarna och därmed aktivt valt bort innehåll om Idrottsgalan som finns tillgängligt på andra plattformar. Det bör poängteras att vi från början även hade för avsikt att undersöka vad svenska dagstidningar skrivit om galan. Dock blev det tydligt för oss att det inte var lämpligt att designa studien på detta sätt.

Figure

Figur	2.1	Pristagare	mellan	år	2000	och	år	2017
Figur	3.1	Idrott	som	dam-	eller	herridrott
Figur	4.1	Pristagare	i	individuella	sporter	och	lagsporter	mellan	år	2000	och	år	2017
Figur	6.1	Nominerade	i	kategorin	Årets	ledare	mellan	år	2000	och	år	2017

References

Related documents

I en åttaårig prospektiv studie av Panush et al (1995) där man undersökte effekter på höft-, knä-, eller fotleder för att se om löpare utvecklar mer degenerativa förändringar

I en studie framkom det att sjuksköterskor hade lite utbildning och träning i palliativ vård från grundutbildningen och de kände ett behov av vidareutbildning (Pearson, 2013)..

representationer skiljer sig något åt i första respektive sista säsongen vilket gör att vi, utifrån den här analysen, kan dra slutsatsen om att feminismens framväxt kan ha haft

Istället för ett fokus på tolkningsföreträdet om den ”sanna” kulturen inom kommuner, även om det sker, så tenderar diskussionernas fokus vara på hur inlandet

Hon skriver också att män kan vara hjälten i tv-spel när de är i åldern mellan 40 - 60 år, precis som karaktärerna Reinhardt och Torbjörn har i spelet, medan detta sällan

increasing need for visual computing solutions in both commercial and academic areas. SIGRAD 2017 offered a strong scientific program consisting of international keynote speakers

kommunfullmäktiges sammanträden på det sätt förvaltningen finner mest kostnadseffektivt under 2021 med finansiering genom budget 2021. Sammanfattning

kommunledningsförvaltningen att införa webbsändningar av kommunfullmäktiges sammanträden på det sätt förvaltningen finner mest kostnadseffektivt under 2021 med finansiering