Malmö högskola MR 61-90
Globala politiska studier HT10
Mänskliga rättigheter Handledare: Graciela Ratti
Afrikanska stadgan
En komparativ studie om ”The African Charter on Human
and Peoples Rights”
Abstract
Jag har valt att studera uppkomsten av The African Charter On Human and Peoples Rights. Mitt huvudsyfte är att se vilken roll Afrikas historia har spelat för utformandet av den afrikanska stadgan för mänskliga rättigheter och vid sidan av detta även ta reda på om stadgan är effektiv. Jag har också valt att göra en jämförelse med Europakonventionen för att se vad som skiljer de två regionala systemen för mänskliga rättigheter åt. Jag har sökt information, granskat och tolkat det jag läst med hjälp av rättsvetenskaplig metod och en kvalitativ textanalys utefter en teori om universalism och en världssystemanalys. Något som krävt mycket och noggrann läsning.
Mitt resultat pekar på en relativt ineffektiv stadga med starka regionala värderingar och stort fokus på kontinentens historia av kolonialism och de koloniala arven detta gett. En historia av förtryck som gjort det svårt för de afrikanska utvecklingsstaterna att ta plats i den globala världen och världssamfundet. Något som visar att universalism i vissa fall kan gå att nå, eftersom det finns lika många skillnader som likheter mellan det afrikanska och europeiska dokumentet för mänskliga rättigheter. Dock med en tanke om att regionalism kanske ger bättre förutsättningar än universalism.
Nyckelord: African Charter, mänskliga rättigheter, europakonventionen, Afrikas historia, kolonialism
I have chosen to study the origin of The African Charter on Human and Peoples Rights. My main purpose has been to find out the importance of the African history in the shaping of the charter. Besides that I have choose to make a comparison with the European Convention to see what separates the two regional systems on human rights from each other. Furthermore I have tried to find out if the African charter is effective.
I have searched for information, reviewed and interpreted what I have read in both books and human rights documents on the subject to find my answers. My results points out to a relatively inefficient charter with regional values and a focus on the history of colonialism and the colonial legacies. A history of oppression that made it difficult for the African developing-countries to make themself a place in the global world and the international community.
My results also shows that universalism is something that is possible to achieve since there are as many differences as similarities between the African and European document on human rights.
However, with an idea that regionalism may offer better conditions than universalism.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställning ... 2
1.3 Teoretiska utgångspunkter ... 2
1.4 Metod och material ... 3
1.4.1 Metod ... 3
1.4.2 Källor och källkritik ... 4
1.5 Avgränsningar ... 6 1.6 Disposition ... 6 2 Teoretiska utgångspunkter ... 8 2.1 Europeisk universalism ... 8 2.2 Världssystemanalysen ... 9 3 Afrikas historia ... 12
3.1 Religion och tradition i Afrika ... 12
3.2 Kolonialtiden ... 12
3.3 Fribrytandet ... 15
3.4 Självständighetens utmaningar ... 16
3.5 Från OAU till AU ... 17
4 Regionala rättssystem ... 19
4.1 The African Charter on Human and Peoples Rights – Afrikanska stadgan ... 19
4.1.1 Kontrollmekanismer ... 22
4.2 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – ”Europakonventionen” ... 24
4.2.1 Kontrollmekanismer ... 26
5 Argumentation ... 28
5.1 Jämförelse mellan det afrikanska och europeiska regionala systemen för mänskliga rättigheter ... 28
5.3 Utveckling ... 33
5.4 Mänskliga rättigheter och universella värden ... 34
6 Slutsats och avslutande kommentarer ... 36
6.1 Vidare forskning ... 38
7 Bibliografi ... 39
1 Inledning
Jag har valt att skriva min studie om Afrika på grund av ett stort personligt intresse. Den afrikanska kontinenten har så länge jag kan minnas fascinerat mig. Varför? Det har jag egentligen ingen aning om.
Ända sedan jag blev tillräckligt gammal för att intressera mig för nyheter via både teve och tidningar så har det varit mycket som hänt i Afrika och jag tror att det på något sätt bara fångat mig.
Kontinenten har under lång tid varit koloni under flertalet europeiska länder, nya gränser har dragits vilket lett till onaturliga delningar av folkslag då kolonialmakterna splittrat dessa och sammanfört dem med andra folk. Något som också är välkänt är den slavhandel som bedrivits med afrikaner. Vi har också kunnat läsa om inbördeskrig, folkmord och korruption – stora brott mot de mänskliga rättigheter vilka människor levande i de flesta stater i västvärlden som standard åtnjuter varje dag. Rättigheter och friheter väst, i detta arbete menat USA och Europa, ses som en självklarhet. I dagsläget är Afrika en fattig kontinent under utveckling i förhållande till andra världsdelar, och har trots stora naturtillgångar inte en tillräcklig industri för att kunna profitera på dessa.
Det finns som nämnt ovan mycket att läsa och lära, mycket att finna ett intresse i när det handlar om Afrika. En kontinent nästan vem som helst kan engagera sig i genom olika intresseområden.
Efter att ha läst om mänskliga rättigheter och därigenom kommit in på regionala rättssystem var valet av uppsatsämne inte svårt. Det afrikanska systemet blev som en karamell jag ville suga mer på, smaka på lite extra, och tanken om min studie började födas.
Jag har valt att skriva om den afrikanska stadgan för de mänskliga rättigheterna, ”The African Charter on Human and Peoples Rights” med Afrikas historia som utgångspunkt. Att försöka ta reda på hur stor vikt Afrikas historia har för utformningen av stadgan. Detta främst för att lära mig mer, både om regionala rättssystem, men också för att bli mer insatt i historian bakom kontinenten som fascinerat mig i så många år. För att göra studien så intressant som möjligt har jag även valt att göra en jämförelse med den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Detta är något jag anser behövas om jag skall kunna bena ut den historiska betydelsen av utformningen.
1.1 Syfte
Mitt huvudsyfte i denna studie är att studera uppkomsten av The African Charter on Human and Peoples Rights (Afrikanska stadgan) och försöka ta reda på och lyfta fram i vilken mån och eventuellt hur Afrikas historia har påverkat utformandet av stadgan. Jag skall också studera hur den skiljer sig från Europas regionala rättssystem inom mänskliga rättigheter, den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Med detta i bakhuvudet vill jag även studera effektiviteten i det Afrikanska systemet och se vad som gör den mer eller mindre effektiv. Jag kommer att använda min jämförelse mellan dokumenten som hjälp till att bena ut även de frågor som är specifika för det afrikanska systemet.
1.2 Frågeställning
Har Afrikas historia varit av stor vikt för utformandet av stadgan?
Vad skiljer den afrikanska stadgan från Europas regionala rättssystem inom mänskliga rättigheter?
Är the African charter on Human and Peoples Rights effektiv?
1.3 Teoretiska utgångspunkter
Jag har använt mig av Immanuel Wallerstein, välkänd samhällsvetare och professor vid Yale, och två av hans teorier som bakgrund till mitt arbete. Dels en teori om europeisk universalism, men även hans världssystemanalys.
Jag valde båda teorierna då jag anser att de kompletterar varandra och är intressanta då de går in på värden och system som efterlevs idag och därmed kan hjälpa till att ge en förklaring till hur och varför världen fungerar som den gör.
1.4 Metod och material
1.4.1 Metod
Min studie är en komparativ studie med textanalys som främsta val av metod och är som många andra textanalyser i första hand beskrivande.1
Mitt metodval grundar sig i mitt material som består av en konvention, en stadga som primärkällor och sedan främst böcker. På grund av materialet har metoden blivit en kombination av kvalitativ textanalys och rättsvetenskaplig metod. Textanalysen då min studie främst baseras på böcker och den rättsvetenskapliga metoden för tolkning av den lagtext jag använder mig av. Jag har valt att använda mig av rättsvetenskaplig metod för att hantera det juridiska materialet i studien. Att jag valt den rättsvetenskapliga metoden beror på att den är bredare än en rent juridisk metod och räknas tillhöra både det juridiska och det vetenskapliga. Även om metoden innebär systematiskt arbete, logik och sökandet efter relevant material precis som de flesta metoder är den också friare då den i större grad tillåter en fri argumentation. Argumentationen är ur ett rättsvetenskapligt perspektiv också det som är viktigast i en studie även om relevans, formalia och resultat självklart också är av vikt. Rättsvetenskaplig metod menar att det inte alltid behöver finnas ett rakt och rätt svar utan att det är hur läsarna accepterar argumentationen som avgör hur väl besvarade de frågor författaren arbetat med är. Hur väl läsarna tror på det man kommit fram till. Att tänka på trots det något friare sättet att besvara sina frågor krävs att studien har ett väl valt ämne och frågeställning samt relevant material till detta för att nå ett bra resultat.
Jag anser den rättsvetenskapliga metoden passa min studie väl då det juridiska material jag använder handlar om normer och värderingar i globala/regionala material vilket hör till det positiva rättskällematerialet.2
Jag använder juridisk metod för tolkning av lagtext3, vilket i min studie då innebär att tolka The African charter on Human and Peoples Rights och den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I tolkningen av lagtext har jag som utgångspunkt att det skrivna språket skall tolkas genom logik och som vardagsspråk. Med en sådan utgångspunkt minimeras risken för missförstånd av betydelsen i texten samtidigt som logiken och enkelheten bidrar till minimala möjligheter att tolka in för mycket själv i det som är skrivet.4
1 Esaiasson m.fl. Metodpraktikan s. 238, 250 2
Sandgren Rättsvetenskap för uppsatsförfattare s. 13-20
3
Lehrberg Praktisk juridisk metod s. 21-34
Fokus på argumentation/analys inom rättsvetenskaplig metod är en kritisk granskning av rättsläget och en sammanvägning av allt använt material.5 Detta stämmer överens med sättet för argumentation/analys i mitt övriga metodval och gör att de båda metoderna skall gå bra att använda tillsammans.
För informationssökning till övriga delar av arbetet förutom lagtext har jag använt mig av litteratursökning. Bland annat för att definitioner av de teorier jag valt att utgå ifrån hittas i just litteratur vilket även gäller information om Afrikas historia. Detta innebär att stommen till den information jag behöver tillgå främst finns att hitta i böcker och inte genom andra empiriska undersökningar såsom intervjuer eller observationer. Av ovanstående anledningar valde jag att göra en kvalitativ textanalys.
Den kvalitativa textanalysen innebär och kräver noggrann läsning och ett kritiskt förhållningssätt till den valda litteraturen. Den kräver en granskning för att både se helheten i de fakta som presenteras, men utan att missa sådant som kan ligga dolt i texten och på så sätt hitta det som varit väsentligt för just min studie.6 Jag har valt att ha ett öppet förhållningssätt till litteraturen vilket också kräver en än större granskning och fokus då detta förhållningssätt kan leda till sidospår eller missar av underliggande meningar.7
En kritik mot min metod är som nämnt ovan, just att det kan hända att jag missat väsentligheter eller tolkat in för mycket själv. Något som inte går att komma undan då jag valt en metod som handlar om granskning och tolkning av text.
1.4.2 Källor och källkritik
Gällande materialet jag använt mig av är konventionen och stadgan primärkällor vilket gör att det inte finns någon anledning att inte anse dem tillförlitliga eftersom det är de ursprungliga dokumenten.
Övrig litteratur är sekundärkällor jag valt under en sållningsprocess då jag försökt ha de fyra källkritiska kriterierna om äkthet, oberoende, samtidighet och tendens i åtanke samtidigt som tidsramen för studien, vilken påverkar vad jag hinner läsa och då även urval av litteratur.8 Tidsramen gör att jag inte skulle hinna läsa allt för mycket litteratur att sedan välja mellan utan att brista i noggrannhet. Jag har därför studerat litteratur från välkända och därigenom betrodda författare på respektive område.9
Immanuel Wallerstein som jag använt till mitt teoriavsnitt är sociolog och en av utvecklarna till Världssystemanalysen vilket gör hans bok i ämnet till bästa 5 Sandgren s. 14 6 Esaiasson m.fl. s. 233 7 Ibid s. 240-241 8 Ibid s. 303, 315 9 Esaiasson m.fl. s. 244
möjliga källa. Gällande universalism är det ytterligare ett ämne han skrivit om, undervisat i och blivit erkänd inom. Att tänka på är att de teorier jag valt att använda talar om det kapitalistiska samhället skapat av västvärlden vilket för mig innebär att de på ett vis är objektiva, men det är något jag anser att alla teorier är. Teorier tas fram och skrivs av någon just för att de är övertygade om att det stämmer, men alltid ur egen synvinkel och att det är just på grund av detta det alltid brukar finnas en mot teori till varje teori som tas fram.
Basil Davidson en känd Afrikaforskare och ett av de största namnen inom forskning gällande Afrikas historia. Hans bok ”Afrika i det tjugonde seklet” är dessutom publicerad av Nordiska Afrikainstitutet, vilket gör att jag anser den fakta de presenterar i sina böcker så tillförlitlig en bok i detta slag kan bli med tanke på att det handlar om historia. Jag har därför valt att ha denna bok som huvudbok gällande Afrikas historia. Som komplement till Basil Davidson har jag använt mig av en bok skriven av John Iliffe som är professor i afrikansk historia vid Cambridge och som till och med har vunnit priser för tidigare böcker han skrivit om kontinentens historia. Jag anser mig därför kunna lita till hans expertis på området.
En allmän kritik angående avsnittet om Afrikas historia är att även om jag inte sett några tendenser i böckerna är de är skrivna av européer. Hade jag däremot också funnit och använt mig av en bok skriven av en Afrikan, hade jag kunnat få två perspektiv om tidsepoken och därigenom skapa mig en bättre egen uppfattning.
Gordon & Gordon är båda universitetsprofessorer och deras böcker har getts ut i flera upplagor vilket jag anser i sig ger en trovärdighet. Här är det dock flera olika författare vars texter används i boken, utan några direkta presentationer. Detta gör att det är svårt att veta hur korrekt de fakta som presenteras är, vilket gör att jag enbart använt boken som komplement till annan litteratur. Presentationen av Peter J, Schraeder, säger dock att han är professor i statsvetenskap vid Loyola Universitet, Chicago, och Ambrose Moyo chef över religionsstudier vid University of Zimbabwe i Harare.
Kristina Hedlund Thulin har arbetat inom flera olika instanser med mänskliga rättigheter och har därigenom en lång erfarenhet av ämnet. Genom hennes arbete och erfarenhet anser jag henne kunnig i ämnet, hennes bok är dessutom grundläggande, har publicerats flera gånger av ett stort välkänt förlag och de fakta hon presenterar backas upp av annan litteratur vilket gör att jag anser boken och dess information tillförlitlig.
Evans & Murray är båda kunniga i juridik och mänskliga rättigheter och har gjort flertalet publikationer på dessa områden. Deras medförfattare i ”The African Charter on Human and Peoples Rights” är alla utbildade och väl kunniga inom respektive område de skriver om. Boken och även tidigare publikationer författarna gjort gör att jag anser mig kunna lite på deras expertis och lämnar åt mig att tolka texterna jag använder mig av.
Rhona K.M Smith är universitetslektor i juridik och arbetar med att lära ut bland annat mänskliga rättigheter. Då hennes böcker används som kurslitteratur i ämnet min studie behandlar och hon även arbetar aktivt inom ämnet ser jag inga
skäl att inte kunna lita på boken hon skrivit. Den är dessutom relativt nyutkommen vilket bör innebära att de fakta den innehåller är uppdaterad.
Detsamma anser jag gälla för Iain Cameron vars bok jag använt mig av till studiens del om den europeiska konventionen. Cameron är professor i internationell lag.
Till arbetet med den europeiska konventionen har jag också använt mig av Carl-Henrik Ehrenkrona, före detta departementsråd vid UD:s rättsavdelning. Boken är en ny upplaga av tidigare skrifter i serien ”UD informerar” och då den kommer från statlig källa ser jag den som rent informativ utan några tendenser bakom de fakta som presenteras i den.
1.5 Avgränsningar
Jag kommer enbart att jämföra det afrikanska systemet med det europeiska för att kunna ta till mig så mycket information om dessa som möjligt. Jag har också valt att begränsa mig till huvuddokumenten inom de regionala systemen samt deras kontrollmekanismer och deras uppbyggnad. Detta för att inte göra min studie allt för bred eller missa de relevanta skillnader som finns i systemen med tanke på den tid som är satt för studien.
För att få fram bakgrunden till hur och varför systemet är skapat som det är ansåg jag Afrikas historia viktig men jag har då valt att inte gå längre tillbaka än till kolonialtidens början vid år 188410 förutom vid hänvisningar till tidigare historiska händelser jag ansett viktiga för förklaring, helhetsintryck och sammanhang. Detta för att inte breda ut historiekapitlet mer än vad som är nödvändig.
Gällande litteraturen jag använt har jag valt att inte använda böcker utgivna tidigare än 1990 för att ha så uppdaterad och korrekt information som möjligt att arbeta med eftersom saker kan förändras över tid.
1.6 Disposition
I kapitel två kommer jag att ta upp och utveckla de teoretiska överväganden jag valt att använda mig av i studien. Här kommer jag att förklara Europeisk universalism och vad det innebär enligt Immanuel Wallerstein. Jag kommer även att gå igenom Wallersteins världssystemanalys som diskuterar det rådande världssystemet och som jag anser höra ihop med hans tankar om universalism.
Kapitel tre behandlar det jag anser relevant som bakgrund till arbetet. Här kommer jag att ta upp Afrikas historia och bildandet av Afrikanska Unionen för
att sedan i fjärde kapitlet presentera den afrikanska stadgan och europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. I kapitel fem kommer jag utifrån mina teoretiska utgångspunkter; europeisk universalism och världssystemanalysen analysera den information jag fått fram för att besvara mina frågeställningar. Detta genom att problematisera min insamlade och tolkade information samt genom att göra en jämförelse av de två regionala rättssystemen jag arbetat med i studien för att se vad som skiljer dem åt.
Jag avslutar sedan med en sammanställning med egna kommentarer och de svar jag anser mig fått fram på de frågor jag arbetat efter.
2 Teoretiska utgångspunkter
2.1 Europeisk universalism
Immanuel Wallerstein skriver om skillnaden mellan europeisk universalism och universell universalism. Wallerstein menar att universell universalism, en värld baserad på lika värden för alla, är något som kan gå att uppnå men att det vi utövar och talar om i dagens politik är en europeisk universalism.
I den politiska sfären används begreppet universella värden för att rättfärdiga olika handlingar. Trots att vi talar om universalism handlar det i flertalet fall om att rättfärdiga hur det från västvärlden, innebärande Europa och även USA, förs politik mot ”dem andra”, det vill säga utvecklingsländerna. Vi ser exempel på detta bland annat i fall då västvärlden arbetat med att demokratisera ”dem andra”, stater som inte nått demokrati samt då väst intervenerar stater för att skydda befolkningar och värna om de mänskliga rättigheterna.11 Beteendet är dock inte nytt utan något vi kan spåra så långt tillbaka i historien som till de spanska erövringstågen i Amerika på 1500-talet och senare även andra koloniseringar. Redan historiskt rättfärdigade sig väst med att de tillfört något gott i olika former, något som gick att hänvisa till universella värden, även om kolonierna i sig ofta inte gynnades utan det var väst som vann på situationen.12
Universalism har blivit något västvärlden anser vara universellt men som främst baseras på västerländska värden och sanningar vilket gör att den förlorar sin universella mening. Detta för att den inte baseras på en världslig syn utan en västerländsk politik där värdena rakt igenom är europeiska/västerländska. Något som hör ihop med det världssystem vi lever med idag13 som är en kapitalistisk världsekonomi.14 Dock är detta världssystem under förändring och för att nå en ny ordning som skall kunna gagna hela världen behövs en granskning av i vilka syften den europeiska universalismen började spridas, men även hur och av vem eller vilka.15
11 Wallerstein Europeisk universalism – maktens retorik s. 13-16 12 Ibid s. 19-21 13 Ibid s. 13-16 14 Ibid s. 19 15 Ibid s. 13-16
2.2 Världssystemanalysen
Både Westfaliska freden år 1648 och den Franska revolutionen är historiska händelser som påverkat uppkomsten av världssystemet. Det var i samband med Westfaliska freden som statssuveränitet började växa fram. På den tiden genom att monarkerna krävde absolut makt, vilket senare har utvecklats till den form av suveränitet stater har idag.
Suveräniteten ger stater rätten att bestämma vad eller vilka som får lov att passera över sina gränser, vilket leder oss tillbaka till bland annat de handelsavtal som är så viktiga för det rådande världssystemet.Den ger också rätten åt staten att sätta upp lagar, bland annat om äganderätt som är en av grunderna i ett kapitalistiskt samhälle om företag skall kunna spara kapital och göra profit.16 Med den franska revolutionen kom idén om att makten skall ligga hos folket och inte hos en ensam makthavare. Det var även i och med revolutionen som konservatism, liberalism och radikalism föddes varav liberalismen är den ideologi som främst satt spår i världssystemet.17 Genom liberalismen som stod emellan de konservativa och de radikala fick världen en politik som var framåtsträvande, men i en takt de flesta kunde godta.18
Världssystemanalysen uppstod sen på tidiga 1970-talet genom nya samhällsvetenskapliga debatter som startade efter andra världskriget. Bland annat talades om ett nytt begreppspar, centrum-periferi, vilket handlade om handelsvillkor som starkare stater (centrum) införde. Avtal som svagare stater (periferin) ekonomiskt förlorade på medan centrumstaterna gick med vinst. I likhet med centrum-periferidebatten handlade de andra debatterna främst om handel och produktion, och därigenom ekonomi och kapitalism.19
Utvecklingen gjorde att nationalstaten inte längre var den naturliga utgångspunkten utan en tanke på vad som kallades ett världssystem växte fram. Med världssystem menas inte att det är ett system som råder över hela världen utan det är systemet i sig som utgör en värld vilket innefattar flera enheter som lyder under samma systematiska regler. Det går också att se det som ett internationellt statssamfund. Inom Världssystemanalysen menar man att det existerat två olika typer av världssystem, världsimperium och världsekonomier. 20 Det världssystem vi lever i idag är en kapitalistisk världsekonomi som baseras på marknad och producenter. Med kapitalism talar Wallerstein i detta sammanhang om en ändlös kapitalackumulation vilket innebär att företag arbetar för att kunna tjäna undan pengar och kapital. Även om det är profit som driver företagen så är
16 Wallerstein Världssystemanalysen – en introduktion s. 74-75, 79-80 17 Ibid s. 85-87 18 Ibid s. 102, 106 19 Ibid s. 29-33 20 Ibid s. 36-38, 48, 159
det de med ett sparkapital som klarar av att hålla sig kvar på marknaden och därigenom kan fortsätta tjäna pengar.21
I en kapitalistisk världsekonomi är det främst marknad och produktion som styr. Viktigt är att kunna producera konkurrenskraftiga produkter som köparen är villig att betala för, vilket inte alla stater har möjlighet till, men också att marknaden är delvis fri för att profitnivån skall hållas på en lagom nivå och inte eliminera den sociala struktur som finns inom systemet. Till exempel överlever inte detta system utan olika former av handelsrestriktioner vilka gör att de större producenterna håller sig kvar på marknaden medan de mindre slås ut. Detta påverkar inte bara företagen utan även stater, då handelsavtalen påverkar världsmarknaden och vilka företag som har kraft att överleva. Att ha en position på marknaden ger också ökad ekonomisk utveckling, arbetstillfällen och välstånd åt stater så länge det inte blir en överproduktion. Om efterfrågan på produkten inte finns minskar producenternas vinst och de måste spara in någonstans, vilket brukar leda till uppsägningar och eventuella flyttar av företagen till ställen där lönenivåer och/eller produktionskostnaden är lägre. Uppsägningar leder till minskad konsumtion då konsumenten får en sämre ekonomi och så går cirkeln runt tills efterfrågan ökar igen.22
Det är inte bara företag, stater och marknad som spelar en roll i världssystemet utan också hushållen där vi växer upp och socialiseras. I socialiseringsprocessen som inleds redan när vi är små skapar vi en identitet och lär oss hur samhällsstrukturen fungerar. Många hittar under senare skeden i livet specifika grupper eller saker vi väljer att identifiera oss med istället för familjen.
I det moderna världssystemet talas även om universalism, en bra norm som menar att lika ska gälla för alla människor, som exempel allmän rösträtt och att ingen skall bli diskriminerad. Denna ideologi är lika viktig för systemet som förhållandet mellan centrum och periferi. Tråkigt är att universalismen kräver en motpol som har blivit lika betydelsefull. Här nämner Wallerstein sexism och rasism som exempel på dåliga normer i samhället, vilka krävs som påverkan för socialisering av medlemmarna i samhället men också för att bevara de hierarkiska nivåer som finns bland annat på arbetsmarknaden och vid fördelning av maktpositioner.23
Den kapitalistiska världsekonomi som just nu råder är dock nu, sedan världsrevolutionen 1968 under förändring och kommer att ersättas av ett nytt system precis som de tidigare existerande systemen. En av anledningarna till detta är att liberalismen inte längre är central i politiken, vilken varit systemets grundval för politiska institutioner och även byggt upp den rättsliga struktur som finns. Här började vänsterns värderingar växa sig allt starkare och en kamp emot rasism och förtryck blev mer central, något som tidigare varit uppe för diskussion även om systemet levt på att visa grupper i samhället underkuvas. På grund av 1970-talets dåliga ekonomi växte även globaliseringsfrågorna och ett motstånd 21 Wallerstein Världssystemanalysen s. 48-49 22 Ibid s. 51-54, 56-57 23 Ibid s. 64-71
mot handelshinder, något som också tjänat det kapitalistiska systemet väl. Alla världssystem har cykler och trender som de följer och när dessa inte följer sina vanliga mönster hamnar systemet om problemen inte går att lösa, i kris. Detta skapar en oro runt om i världen och leder många gånger till politisk orolighet men även ökat våld då makthavare märker av den rådande oron och gör allt för att behålla sina hierarkiska positioner. Allt detta leder till att övergångsperioderna ofta är svängiga innan en ny bestämd riktning mot vad som kommer att bli det nya systemets grundvalar. 24
3 Afrikas historia
3.1 Religion och tradition i Afrika
Religion och tradition är en stor värdegrund Afrika. Vare sig någon är aktivt religiös eller inte hör religionen till familj, samhälle och identitet och vid umgänge innebär det många gånger religiösa aktiviteter.
De traditionella religionerna som utövas är många och varierande men inte de enda. Även kristendom och islam är utbredda på kontinenten, dock på vissa ställen med modifieringar för att passa in i det afrikanska samhället och dess befolkning.
De traditionella religionerna härstammar från olika folkgrupper och ser olika ut från samhälle till samhälle vilket gör att det är svårt att generalisera religion i Afrika. I dessa religioner finns inget som liknar bibeln eller koranen och som sätter ett ursprung och stomme till dessa religioner.
Något som kan ses som gemensamt för de olika inhemska religionerna är att de brukar innefatta tron på en skapare till allt liv, viss mån av häxkraft och magi, heliga platser eller människor, en tro på liv efter döden och därigenom också andar och vägledande förfäder.
Trots flera försök av kolonialmakter och missionärer att utrota den afrikanska kulturen och religionen har detta inte gått då den är en så stor del av samhällsstrukturen. Detta trots européernas införande av kristendomen vilken i dagsläget räknas som kontinentens största religion.25
3.2 Kolonialtiden
Den stora koloniseringen av Afrika tog sin början i Berlinkongressen som hölls i slutet av år 1884 till början av år 1885. Det var här de forna kolonialmakterna satte sig ner och diskuterade hur de lämpligast skulle och kunde dela upp den afrikanska kontinenten emellan sig. Uppdelningen skedde efter olika intresseområden och smak och med en överenskommelse att inte kämpa mot varandra. Nu hade intresset för de afrikanska varorna, och handeln med afrikanska
människor – slavhandeln – runt om i världen svalnat, och Europa siktade istället på att ta över kontinenten Afrika och utnyttja de inhemska folken för att arbeta för dem, under europeisk kontroll, på plats (för karta över den koloniala uppdelningen, se bilaga ett).26
Hela händelseförloppen går att beskylla kung Leopold den andra av Belgien som under en tid byggt upp flera handelsstationer han kontrollerade längs med Kongofloden med sin privata förmögenhet. När allt fler europeiska stater nu visade intresse för Afrika och då även runt om Kongo kände han ett tvång att ställa krav om marken. Om Belgien skulle utropa makt över landområden, ville flera av de andra europeiska staterna inte vara sämre, och uppdelningen av Afrika började.
Vid tiden för första världskriget år 1914-18 var så gott som hela Afrika uppdelat. Europa hade papper på vilka delar av kontinenten som tillhörde vilken europeisk stat. Dock fanns det fortfarande ytor som inte stor under europeiskt inflytande, och det fanns också flera motståndsgrupper. Dessa grupper hade ingen större framgång då de motades med vapen de själva inte hade samma tillgång till som européerna.27
Konsekvenserna av delningen och de europeiska staternas överlägsenhet blev onaturliga splittringar av folkslag som uppstod då ingen hänsyn togs till de befintliga afrikanska gränserna. Flera hundra tidigare stater eller samhällen föstes ihop och blev cirka femtio. 28 I de nya staterna användes det i stor grad olika afrikanska ombud valda av kolonialmakterna. Dessa valdes ofta enbart på sin samarbetsvilja, tidigare maktstrukturer togs inte i beaktning. I vissa fall som exempelvis Östafrika där tyskarna styrde, tog man in kustbor, främlingar i regionen för att hjälpa till med styret. Även britterna använde sig av liknande lösningar i exempelvis Kamerun och Nigeria. Britterna använde sig även mycket av indirekt styrande, vilket innebar att man tillät ett folk att styra regionen under hård brittisk bevakning.29
Under första världskriget tvångsvärvades sedan afrikaner till att delta i kriget för sina kolonialmakters räkning, ett krig som egentligen inte var deras att kämpa i. Flera hundra tusen afrikaner dog i detta krig och det då inte bara de som tvingats ut i strid. Landsbygden drabbades hårt då de arbetsföra männen var borta. Bristen på mat bidrog till svält och lidande.30
Inte nog med detta, för att bekosta krigskostnaderna togs det ut höga skatter från afrikanerna som redan då levde fattigt. Det infördes även tvångsarbete där den inhemska befolkningen tvingades arbeta för låga löner för de européer som valt att bosätta sig på den afrikanska kontinenten. Jordbruksarbetet för européerna samt järnvägsbyggen, gruvdrift och dylikt, ledde till att afrikanerna inte kunde
26 Davidson Afrika i det tjugonde seklet s. 13-15 27 Iliffe Afrika – En historia om en kontinent s. 248-252 28
Davidson s. 21
29
Iliffe s. 261-263
utföra det arbete de var tvungna till på hemmafronten för att överleva. Det var även många som dog av arbetsrelaterade skador och sjukdomar.31
Tvångsarbetet var på många håll vanligt ända fram till första världskriget, ibland till och med ännu senare.32
Trots att det mesta arbetet utfördes av afrikaner gick den största delen av vinsten till Europa för att finansiera kolonialmakterna. Många av de varor som utvanns: bomull, kakao och olika mineraler var viktiga på världsmarknaden och utgjorde stora delar av staternas inkomster.
Dock var detta inget som den inhemska befolkningen fick dra nytta av utan de levde fortfarande praktiskt taget under slavlika förhållanden där de tvingades till arbete de knappt kunde försörja sig på. Under den stora depressionen på 1930-talet blev det än värre då handeln blev så gott som utslagen och lönerna sänktes samt att de nedskärningar som gjordes drabbade det sociala och kulturella då byggnad av skola, vård och infrastruktur inte ansågs viktiga för kolonialmakterna.33 Den utbildning som gick att tillgå var undermålig och förutom att få hade möjlighet att ens ta sig till skolan var utbildningen fokuserad på de länder som styrde, i de brittiska kolonierna lärdes till exempel den brittiska historian ut och det var inte förrän efter år 1945 som utbildningen allt mer började handla om Afrikas egen historia och rötter.34 Under den stora depressionen var det också många som med höga förväntningar på livet i staden flyttade in till städerna för att få bättre levnadsvillkor genom arbete eftersom det inte fanns tillräckligt med arbete på landsbygden, något som bidrog till de stora slumområden som än idag finns runt om många stora städer.35
Historien skulle sedan upprepa sig. Under andra världskriget offrades Afrikaner att dö i strid för kolonialmakterna än en gång. Skillnaden var att i detta krig fanns både de som tvångsrekryterats och de som frivilligt valt att strida vid fronten och slåss mot nazistvälde och för friheten. För att överleva under krigstiden var många av kolonierna tvungna att öka produktionen av olika råvaror eftersom import och export på vissa håll stoppats på grund av att stater stod på olika sidor i kriget. Detta ökade den redan rådande fattigdomen och rubbande familjebalansen då de flesta männen var ute i krig men gav också nya former av problem som gjorde att kolonialismen försvagades. Tankar om frihet, jämlikhet mellan afrikaner och européer och en ny kämpaglöd hade väckts hos många av de afrikaner som kämpade mot nazisamväldet, sida vid sida med européerna i andra världskriget.36 31 Davidson s. 21ff 32 Iliffe s. 258-260 33 Davidson s. 53-58 34 Ibid s. 94-95 35 Iliffe s. 286-288 36 Davidson s. 68-70
3.3 Fribrytandet
I kolonierna gjordes både stora och små försök till revolt mot kolonialmakterna ända från 1920-talet och fram, men de flesta slogs ned. Vissa av kolonialmakterna slog dessutom tillbaka med styrkedemonstrationer för att avskräcka för vidare revolter, något de kallade för ”pacificering”. De inhemska invånarna i Afrika sökte stöd hos varandra, hos sina förfäder och andar men började också på olika håll skapa proteströrelser och egna kyrkor där det var möjligt för att hålla ihop och kunna slå tillbaka mot kolonialväldet.37
I de gamla afrikanska samhällena bands folken oftast samman genom familjeband. Lojaliteten var viktig och de hade även en gemensam tro, eller dyrkade sina förfäder. Detta var något som rubbades då bland annat britterna i sina kolonier gjorde egna stammar med sina egenhändigt valda hövdingar. Detta för att skapa större samhällen som skulle vara mer lättkontrollerade än vad många små var. Även afrikanerna såg fördelar i detta när de upptäckte att de tillsammans i större grupper fick mer kraft emot kolonialtjänstemännen och kunde börja kräva mer och värna om gemensamma intressen. Sammanslagningen av stammar var vad som senare ledde till en afrikansk nationalism på frammarsch i de koloniserade staterna och även att olika förbund skapades. Även urbaniseringen som startade redan på 1920-talet gjorde att afrikaner började skapa förbund med varandra. Först sociala förbund för att känna gemenskap på en ny plats och på flera sätt, ett nytt liv. Detta ledde vidare till att politiska partier främst nationalistiska sådana, började dyka upp i städerna där man såg möjligheten i det större antal människor som gick att nå ut till. Efter andra världskriget fortsatte politiken utvecklas och i allt större skala involvera allt fler människor och massrörelser där alla räknades började växa fram.38 På 1920-talet var detta främst genom ”de utbildade få”. En då ganska liten grupp av afrikaner som studerat i Europa eller USA39 vilka talade om att afrikanerna måste enas och bilda moderna nationer och styren om för att kunna ta tillbaka makten från de länder som styrde dem.40 Ett parti som bildades tidigt var South African Native National. Det bildades redan år 1912 men ändrade år 1923 namn till African National Congress of South Africa och var ett av de få partierna som lyckades stå emot de politiska förföljelserna från makthavarna.41
Även om sammanslagningen av mindre samhällen på flera fronter gav ett givande samarbete mellan den inhemska befolkningen var det inte bara positiva saker som hände i och med detta. Det gav också upphov till konkurrens mellan folken vilket vi bland annat kan se i dagens Rwanda där Belgien spelade ut två folkslag mot varandra. Belgierna gjorde detta genom att inleda ett samarbete med 37 Davidson s. 32-36 38 Ibid s. 76-78, 95 39 Ibid s. 37 40 Ibid s. 41 41 Ibid s. 44-45
tutsifolket mot hutu, vilket kom att bidra till ett folkmord på grund av den överlägsenhet tutsi ansåg sig ha gentemot hutufolket efter att ha ärvt makten i landet.42
En viktig del för fribrytandet från kolonialväldet var andra världskriget som många afrikaner var med och slogs i, antingen frivilligt eller som tvångsrekryterade. Britterna förklarade kampen mot Tyskland och nazismen som en kamp för frihet, en kamp mot ett nazistvälde och rasism. Kriget satte igång tankar hos många av de afrikaner som var med och slogs då de insåg att de slogs med britterna emot något som de själva var utsatta för.43 Detta blev än mer tydligt i och med Atlanta deklarationen år 1941 då brittiska premiärministern Winston Churchill och USA:s president Franklin D. Roosevelt sade att när kriget var vunnet, lovade de allierade att ”respektera alla folks rätt att välja den typ regering under vilken de önskade leva”. Något som Roosevelt höll fast vid även om det kanske inte var vad britterna önskade, då de inte hade tänkt ge upp sina kolonier.44
Fortsättningsvis hölls Brazzavilekonferensen år 1944 då kolonierna fortfarande var viktiga för de europeiska staternas uppbyggnad efter kriget samtidigt som den växande afrikanska nationalismen krävde förändring av kolonistyret. Frankrike gav vid konferensen ett alternativ till självstyre där varje koloni skulle få egen representation i den franska nationalförsamlingen. Även Storbritannien var inne på samma spår där de ansåg sig behöva lägga över viss makt på afrikaner vilka skulle vara till kolonialmakten vänligt inställd elit.45
Att USA som ny stormakt efter kriget stödde avkolonisering och de afrikanska länderna som självständiga i ett nytt världssystem hjälpte också till att vid tankegången hos flera av kolonialmakterna om ett överlämnande av makten till afrikanerna. Överlämnandet innebar dock, som nämnt ovan, i detta skede oftast att makten lämnades till afrikanska grupper som skulle fortsätta ta till vara på de förra makthavarnas intressen och inte en fullständig överlämning.46 Något som också var en viktig del i avvecklandet och fribrytandet från kolonialväldet var skapandet av FN år 1945 vid krigets slut, vilka drev en politik som var emot kolonialism.47
3.4 Självständighetens utmaningar
Utbildningsnivån för afrikaner under kolonialismen var låg eller till och med obefintlig. I den mån utbildning fanns att tillgå handlade den dessutom främst om kolonialmakternas egna värden och historia. Att utbildningen inte var viktig 42 Davidson s. 79 43 Ibid s.70-71 44 Ibid s. 72 45 Iliffe s. 306-307 46 Davidson s. 86-87 47 Ibid s. 72-73
berodde på att många av de styrande staterna ansåg att det underlägsna afrikanska folket inte behövde utbildning. Det var dessutom något som ökade deras maktställning eftersom kunskap kunde vara farligt för dem och bli ett maktmedel för urbefolkningen. Med en låg utbildningsnivå bland afrikaner fanns ingen kunnig nog att sätta sig upp mot makthavarna. Efter självständigheten har detta dock förändrats och skolsystemet ser helt annorlunda ut både gällande kvalitet och kvantitet men framför allt i vad som lärs ut då de koloniala begränsningarna är borta.48
Vad gäller politiskt så startades under kolonialismen flertalet politiska partier som arbetade för självständighetskampen. När självständigheten sedan kom, krävdes ett nytt tänkande och en omstart. Det talades om demokrati och flerpartisystem med folklig representation. I Afrika har detta dock blivit en personkamp om makt än alternativ mellan olika politiska ideologier.49 I början av 1990-talet var knappt hälften av alla stater i Afrika söder om Sahara vad man kallar för ”delvis demokratiserade” medan resten hade auktoritära styren. Detta trots det politiska skiftet som kommit att kallas en våg av liberal demokratisering. Något som anses positivt av de flesta men som ändå hindras av auktoritära ledare i många stater vilka manipulerar politiken för att behålla sin maktposition. På kontinenten ses flera stater som genomfört en demokratisering medan vissa inte lyckats reformera politiken alls.
Med låg utbildningsnivå och dålig informationsspridning bland hela Afrikas befolkning är många som inte förstår de politiska processerna och kan sätta sig upp mot de dåliga styrena trots ett stort stöd för demokratisk politik.50
När de afrikanska staterna vann sin frihet hade de inga större statskapital. Kolonialmakterna hade sugit ut sina kolonier på både arbetskraft och råvaror. Efter självständigheten fortsatte detta genom dåliga handelsavtal. Avtal uppsatta av rikare väststater utan några som helst fördelar för en utvecklingsstat som behöver slå sig in på världsmarknaden.51
3.5 Från OAU till AU
Bland de människor som kommit till Amerika genom slavhandeln började på 1800-talet en tanke växa om att ena alla svarta folk, enligt hudfärg, för att stå emot rasism och ta vara på gemensamma intressen. En panafrikansk rörelse växte fram och i detta tidiga skede talade rörelsen om alla svarta, som enade.
Den första panafrikanska kongressen hölls år 1900 i London. Som i många rörelser så förändras målen och även om tanken från start var att alla svarta skulle enas och att de svarta amerikanerna skulle hjälpa afrikanerna till frihet från
48 Davidson s. 188-191 49
Ibid s. 216-218
50
Gordon, Donald, Understanding contemporary Africa s. 96-101
förtryck kom rörelsens idéer att ändras. Det nya tankesättet var att de afrikaner som var bosatta i Afrika själva måste finna sin väg till frihet, dock med stöd från sina fränder i Amerika. Detta ledde efter den sjätte panafrikanska kongressen som hölls i Manchester år 1945 att leda till bildandet av Organisation of African Unity, förkortat OAU.52 Organisationen startades upp på riktigt år 1963 och viktigast var att alla medlemsstater var jämbördiga varandra och att ingen stod över eller under någon annan stat så som i FN där det finns fem permanenta stater i säkerhetsrådet med vetorätt. Några av de viktigaste frågorna för OAU var att fortsätta kämpa för att hålla Afrika fritt från kolonier och skyddat från bestämmandet av andra, detta gjorde nationalstaten och suveränitet för stater viktigt. Detta är saker som tas upp i OAU:s stadga, vilken senare stod som grund för Afrikanska stadgan, även kallad ”the Banjul charter”. År 2002 upphörde OAU att existera och blev istället till Afrikanska Unionen, förkortat AU. Meningen med ombildandet till AU var att stärka den afrikanska enigheten och stärka det afrikanska samarbetet än mer. Några av de viktigaste förändringarna när OAU blev AU var att man tog tillvara både på det positiva och det negativa från den förra organisationen. En av de viktigaste förändringarna var att medlemsstaterna nu tillät AU att lägga sig i vid interna frågor gällande mänskliga rättighetsbrott, folkmord och krigsbrott, då en kritik mot OAU var att trots att suveränitet är viktigt, skall det inte vara viktigare än folket.53
OAU ansågs inte längre ligga i tiden. Den nya organisationen skulle istället för att fokusera på problem som varit på grund av kontinentens historiska bakgrund nu sikta framåt för att föra in Afrika i den globala världen.
AU skulle bli en organisation med ekonomi och social utveckling som huvudsyfte på agendan.54
52
Davidson s. 39-40
53
Schraeder J. Peter Understanding contemporary Africa s. 163-168
4 Regionala rättssystem
4.1 The African Charter on Human and Peoples
Rights – Afrikanska stadgan
Den Afrikanska stadgan blev antagen i juni år 1981 och trädde sedan i kraft i oktober år 198655 och är ratificerad av 53 stater.56 Det är i jämförelse med andra regionala rättighetsdokument ett väldigt ungt dokument då till exempel det europeiska rättighetsdokumentet arbetades fram och antogs så tidigt som år 1950.57 Det är en stadga som gentemot andra regionala rättssystem räknas som kontroversiell då den inte bara tar upp mänskliga rättigheter för individen utan även, vilket kan ses redan i namnet, rättigheter för folket vilket inget annat regionalt rättssystem gör. Förutom detta tas även vilka skyldigheter stat och individ har gentemot varandra upp. Stadgan ger med andra ord även individen skyldigheter vilket också är kontroversiellt och inte går att finna i något annat MR-dokument. Detta är första stadgan där alla rättigheter och skyldigheter tas upp i samma dokument eftersom ingen vid framtagandet av stadgan ansåg att ekonomiska och sociala rättigheter kunde eller borde uteslutas för att sedan komma att finnas i egna dokument. Detta mycket för att kunna säkerställa de rättigheterna redan från start. Stadgan arbetades fram av OAU och är anpassad för att reflektera den Afrikanska synen på rättigheter och att i största möjliga mån fungera för den kontinent den är gällande för.58
Preambeln tar upp sådant som enligt medlemsstaterna har varit av vikt att ha i beaktande vid framtagandet av stadgan. Bland annat pekar de tidigt ut vikten av Afrikas historia och tradition genom att fastställa att utformandet skall innefatta;
”Taking in consideration the virtues of their historical tradition and the values of African civilization which should inspire and characterize their
reflection on the concept of human and peoples’ rights”
55 The African Charter on Human and Peoples rights 56
Internetkälla 2
57
Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Vi ser också att de lägger vikt på att skydda både stat, folk och individ genom att ge alla nämnda både rättigheter och skyldigheter gentemot varandra;
”…the enjoyment of rights and freedoms also implies the performance of duties…”
Preambeln är enkelt uttryckt en presentation av det medlemsstaterna sedan vidareutvecklar genom de artiklar som stadgan består av. Att staterna tillsammans skall arbeta för främjandet av de mänskliga rättigheterna utefter denna stadga vilken är framtagen med omsorg om kontinentens historia, för att passa Afrikas alla folk och stater.59
Staternas skyldigheter
Första artikeln i själva stadgan, vilken kan anses vara den viktigaste förklarar att alla medlemsstaterna binder sig att följa och införliva de artiklar om rättigheter, skyldigheter och friheter som följer i stadgan.
Sedan följer i första avsnittets (artikel 2-29) första kapitel de artiklar som behandlar människans och folkets rättigheter och friheter.
Individens rättigheter och clawback-clauses
I artikel 2-18, de artiklar som tar upp individens rättigheter hittar vi allt från rätten till liv, likhet inför lagen och rättvis rättegång, rätten till sin egen person och att inte behandlas nedlåtande på något sätt. Då framför allt att inte behöva utstå slaveri och slavhandel. Annat som nämns är rätten till arbete, utbildning och tillgång till information.
Friheter i olika slag såsom mötesfrihet, religionsfrihet och friheten att vara sin egen person tas också upp.60 Alla dessa friheter är dock inte fullständiga då flertalet av artiklarna avslutas med att de gäller inom ramen av lagen. Dessa klausuler som går att hitta i flera av rättighetsartiklarna kallas för ”clawback-clauses” och har skapat en diskussion angående vilken lag detta då innebär - nationell eller internationell lagstiftning. Clawback-clauses finns i tre varianter; till skydd för lag och ordning, inom ramen av lagen - för bland annat nationell säkerhet eller som i det tredje och svåraste fallet; enbart inom ramen av lagen. Om dessa inskränkningar mot rättigheter gäller nationell lag är rättigheterna klausulerna gäller oundvikligen hotade. Dock har kommissionen i flertalet fall valt att tolka vissa av klausulerna som gällande internationell lag även om texten enklast kan tolkas till nationell lag. De har valt att tolka på detta sätt med hänvisning till artikel 60 och 61 i stadgan som innefattar att kommissionen skall verka för att sammanföra den afrikanska stadgan med annan internationell lag om mänskliga rättigheter.61
59
The African Charter on Human and Peoples Rights, preambel
60
Ibid artikel 2-18
Ett exempel på en clawback är artikel 9.2 som behandlar åsiktsfrihet vilken säger; ”Every individual shall have the right to express and disseminate his opinion
within the law”62
Folkets rättigheter
Efter rättigheterna för individen kommer vi sedan in på folkens rättigheter vilka startar med artikel 19;
”Al peoples shall be equal; they shall enjoy the same respect and shall have the same rights. Nothing shall justify the domination of a people by another.”
Sedan följer ytterligare fem artiklar som tar upp rättigheter för folken. Bland annat har alla folk rätt att existera och vara fria från förtryck men de har också rätt till sin egen välfärd och egna naturtillgångar samt ekonomisk, social och kulturell utveckling och en tillfredsställande miljö som främjar utveckling.
Förutom detta ska alla folk ha rätt till internationell och nationell fred och säkerhet.
De två sista artiklarna i kapitlet handlar om skyldigheten från staten att utbilda, promota och garantera dessa rättigheter och friheter.63
Individens skyldigheter
Andra kapitlet vilket omfattar artikel 27 till 29 tar upp de skyldigheter folk och individ också har, dels gentemot varandra, dels staten.64
Detta ses tydligt i artikel 27.1 och 27.2 som säger;
”1.Every individual shall have duties towards his family and society, the State and other legally recognized communities and the international community.
2. The rights and freedoms of each individual shall be exercised with due regard of others, collective security, moral and common interest.”65
Avsnittet tar upp civila, politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter upp då Afrikanska stadgan behandlar alla former av rättigheter i ett och samma dokument.66
Afrikanska kommissionen
Andra avsnittet (artikel 30-62) reglerar kommissionens arbete. Första kapitlet berättar hur kommissionen skall organiseras och fungera med en fortsättning i
62 The African Charter on Human and Peoples Rights, artikel 9.2 63 Ibid artikel 1-26
64
Ibid artikel 27-29
65
Ibid artikel 27
andra kapitlet som beskriver vilken funktion denna skall ha, åtagandet att skydda och promota de mänskliga rättigheterna.
Kapitel tre förklarar hur kommissionens arbete skall fungera i arbetet med att skydda de mänskliga rättigheterna både för individ och stat. Det tar även upp och förklarar hur kommunikationen i detta arbete skall ske med medlemsstaterna.
I det fjärde och sista kapitlet tas viktiga principer upp. Här nämns vikten av att ta inspiration från andra liknande dokument och internationell lag, hur dessa kan fungera i samförstånd med medlemsstaterna till stadgan67 och avslutar sedan med den viktiga artikel 62 vilken säger att;
”Each state party shall undertake to submit every two years… a report on the legislative or other measures taken with a view to giving effect to the rights and
freedoms recognized and guaranteed by the present Charter..”68
Förutom själva stadgan finns också tillhörande protokoll för kvinnans rättigheter69 samt ett protokoll för införandet av Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter.70 Andra dokument inom Afrikas regionala rättssystem är; The constitutive act of the African Union - föregångaren till afrikanska stadgan,71 en stadga för barnets rättigheter72 samt OAUs stadga rörande flyktingar och flyktingproblem.73
4.1.1 Kontrollmekanismer
Kommissionen
Kontrollmekanismerna för Afrikanska stadgan består i dagsläget av en kommission som är satt att bland annat utföra studier, ge rådgivning och utbildning av de mänskliga rättigheterna samt samarbeta med andra såväl regionala som internationella organ som arbetar med mänskliga rättigheter. De personer som sitter i kommissionen skall vara personligt lämpade genom expertis på området och gott rykte, är elva till antalet och sammanträder två gånger om året under en tvåveckorsperiod. Medlemmarna har en sexårig mandattid med möjlighet till ett omval.74
Förutom rapporter från medlemsstaterna om arbetet med att fullfölja stadgans bestämmelser, vilket de skall lämna till kommissionen vartannat år, handhar
67 The African Charter on Human and Peoples Rights, artikel 30-62 68 Ibid artikel 62 69 Internetkälla 3 70 Internetkälla 4 71 Internetkälla 5 72 Internetkälla 6 73 Internetkälla 7
kommissionen både individuella klagomål och mellanstatliga klagomål i mån av tid samt att de nationella rättsmedlen som finns att tillgå har uttömts.
Vid lämnade klagomål undersöks fallen och sedan meddelar sig kommissionen med berörda parter för klagomålen och lämnar kommentarer om vad de kommit fram till och hur situationen bör skötas.
Icke-statliga organisationer, NGOer
Något som är speciellt för det Afrikanska systemet är rollen NGOer spelar. Man har här valt att ge NGOer en roll där de både agerar som informationskälla om hur rättigheterna efterlevs på kontinenten samt att de kan lägga fram klagomål/fall till kommissionen. Detta anses praktiskt då organisationerna i vissa fall har större möjlighet och drivkraft att se till att klagomål verkligen förs fram och tas upp än om en individ skulle försöka själv. Samarbetet med de icke-statliga organisationerna gynnar dock inte enbart en av sidorna utan i gengäld för den inblick och påverkansmöjlighet som organisationerna har de också en skyldighet gentemot kommissionen att arbeta med att marknadsföra och tala för mänskliga rättigheter där de verkar.75
De hjälper också till genom att tillföra ytterligare ett perspektiv förutom det kommissionen får genom rapporter från stater. Detta genom att de lämnar in skuggrapporter och kommentarer. En nackdel med samarbetet är att organisationerna enbart har rätt att observera vilket innebär att deras arbete många gånger inte har någon direkt påverkan. Detta minskar samarbetets effektivitet.76 När en registrerad organisation ansökt om och fått observationsstatus innebär detta också ett åtagande att informera kommissionen all relevant information de kommer över. Något som fungerat någorlunda bra även om vissa organisationer inte skött sitt åtagande och kommissionen fått skärpa både krav och kontroll av de organisationer som delgivits statusen. Detta efter upptäckten att flera organisationer inte varit registrerade i stater de angivit sig verksamma i och därför inte skall kunna få observationsstatus. Om organisationerna inte sköter sitt åtagande kan de mista sin status.
Annat viktigt NGOer bidragit/bidrar till är att ha arbetat fram översättningar av stadgan till flera av de språk som talas i Afrika samt att de både tar fram material och utbildar om de mänskliga rättigheterna i skolor och andra viktiga instanser så som regeringar och juridikfirmor.77
Afrikanska domstolen
Förutom kommissionen har även ett protokoll för att etablera Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter antagits, protokollet antogs år 1998 och trädde i kraft år 2004.
Domstolen skall ha jurisdiktion över alla dokument inom mänskliga rättigheter. Domarna, vilka precis som i kommissionen är elva till antalet, måste
75
Smith - Textbook on international human rights s. 136-143
76
Evans, Ige & Murray – The African Charter on Human and Peoples Rights s. 57-58
komma från medlemsstater och har en mandatperiod på 6 år med möjlighet till ett omval.
Dock är domstolen inte färdigetablerad ännu vilket innebär att bara kommissionen med sin rådgivande funktion är verksam.
Domstolens jurisdiktion sträcker sig till alla fall rörande de mänskliga rättigheterna och skall verka både juridiskt rådgivande och som dömande makt med ett nära samarbete med kommissionen 78
Klagorätten inför domstolen är densamma som inför kommissionen förutom att individer enbart kan klaga direkt till domstolen om staten klagomålet gäller erkänner den rätten, något som än så länge inte har blivit standard.79
4.2 Europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna – ”Europakonventionen”
Europas regionala rättssystem bygger på en konvention vilken staterna enligt internationell lag är bundna att följa när de valt att ge sitt medgivande och ratificerat konventionen.80 Staterna är ansvariga genom Europakonventionens artikel 1 att ”… garantera var och en, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter som anges i avdelning 1 i denna konvention.”81 och därigenom att införliva konventionens regler i konventionsstaternas egen lagstiftning.82 Konventionen antogs den 4 november år 1950 och trädde i kraft tre år senare, 3 september år 1953.
Europarådet, vilka arbetat fram konventionen, skapades strax efter andra världskriget för att sammanföra de europeiska länderna på ett flertal plan. Bland annat genom att befästa gemensamma grunder för mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati.
Europakonventionen är inte det enda dokumentet för mänskliga rättigheter i Europa utan konventionen hör till ett system av rättighetsdokument så som den sociala stadgan och FN:s allmänna förklaring för mänskliga rättigheter. Den sociala stadgan tar upp sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter och kompletterar Europakonventionen vilken enbart hanterar medborgerliga och politiska rättigheter. Allmänna förklaringen är vad som stått som grund till konventionen. Detta för att garantera de rättigheter som redan tidigare fastställts.83
78 Smith - Textbook on international human rights s. 137-139 79 Hedlund Thulin s. 164-165
80 Cameron - An introduction to the European Convention on Human Rights s. 19-20
81
Europakonventionen artikel 1
82
Hedlund Thulin s. 140-141
Individens rättigheter och friheter samt derogering
Konventionen är uppbyggd genom olika avdelningar. Första avdelningen, artikel 2-18 behandlar de olika fri- och rättigheter som konventionen behandlar.84 Några av de viktigaste rättigheterna som är skyddade av konventionen är rätten till liv och frihet. Rätten till en opartisk och rättvis prövning i domstol. Rätten att bilda familj och bosätta sig vart man vill samt rätten till utbildning. Dokumentet tar även upp flertalet viktiga friheter där bland annat yttrande-, åsikts-, förenings- och religionsfrihet finns med. Dessutom finns förbud mot till exempel slaveri, tvångsarbete och all form av diskriminering.85
Artikel femton presenterar sedan under vilka former avvikelser från konventionens förpliktelser får ske och hur detta regleras. Bland annat måste Europarådets generalsekreterare hållas underrättad om vad som sker och man klargör att avvikelser endast får ske vid krig och allmänt nödläge. Detta gäller dessutom enbart så länge det inte strider mot några andra förpliktelser staten har genom internationell lag och rätt.86 Dock finns vissa rättigheter som aldrig får inskränkas eller begränsas vilka omständigheter som än råder och dessa är bland annat rätten till liv och förbudet mot slaveri och tortyr.87 Dessa avvikelser artikel femton behandlar kallas för derogation, eller att en stat har möjlighet att derogera. Stater får enbart derogera tillfälligt och måste genast när nödläge eller krig är över åter följa konventionen och dess artiklar till fullo.88
En annan viktig artikel är artikel 17 som förbjuder stater, grupper och individer att missbruka de angivna fri- och rättigheterna.
Domstol och diverse bestämmelser
Andra avdelningen behandlar från artikel 19-56 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna innefattande allt från hur många ledamöter som skall sitta i domstolen, villkor för att fall skall prövas och att domstolens utslag är slutgiltigt.
89
Sista avdelningen behandlar sedan diverse bestämmelser så som ratificering och ikraftträdande av konventionen.90
Tilläggsprotokoll
Förutom konventionen som är själva huvuddokumentet i det europeiska regionala rättssystemet för mänskliga rättigheter finns också ett antal tilläggsprotokoll där protokoll ett behandlar bland annat äganderätt och fria val,91 protokoll två rådgivande yttranden angående konventionen av domstolen,92 protokoll fyra erkännandet av vissa fri- och rättigheter som inte finns med i konventionen eller
84 Europakonventionen
85 Ehrenkrona- Mänskliga rättigheter – Förfarandet enligt den europeiska konventionen s. 9-10 86 Europakonventionen artikel 15 87 Ehrenkrona s.10 88 Cameron s. 152-153 89 Europakonventionen 90 Europakonventionen 91
Tilläggsprotokoll till Europakonventionen
första tilläggsprotokollet.93 Vidare finns protokoll nummer sex för avskaffande av dödsstraff94 samt nummer sju som innehåller ytterligare åtgärder för säkerställandet av konventionsartiklarna så som rätten till överklagande i domstol och gottgörelse vid felaktiga domar.95
4.2.1 Kontrollmekanismer
Europarådet
Konventionen har tagits fram och underhålls av Europarådet, startat 1949 efter andra världskriget och med nu över 40 medlemsstater, vilka arbetar för förståelse och samarbete mellan de europeiska staterna samt att främja de mänskliga rättigheterna. Europarådet består av en ministerkommitté, en parlamentarisk församling, en kongress för lokala/regionala myndigheter, kommissarien för mänskliga rättigheter och en domstol. Rådet har sitt säte i Strasbourg.96
Domstolen
Det övervakande organet, en domstol som sedan en reform som trädde i kraft år 1998 går under namnet Europadomstolen, är permanent och består av en domare från varje medlemsstat. Domarna som har en mandatperiod på 9 år väljs ut av Europarådets rådgivande församling efter personlig kapacitet att utföra arbetet.
Anmälningar görs sedan reformen direkt till domstolen där de tas upp till prövning där det sedan avgörs ifall fallet avvisas eller skall tas upp i domstolen. Domstolen tar upp fall av kränkningar av rättigheter i Europakonventionen på grunderna;
att alla inhemska rättsmedel är uttömda
att klagomålet inte är anonymt
att det finns grund för klagomålet samt att fallet inte har tagits upp av annat internationellt organ eller är tidigare dömt
Domstolen tar upp såväl individuella som mellanstatliga klagomål på ovanstående premisser. Mellanstatliga klagomål är dock ovanliga.97
Ministerkommittén
Kommittén är ett beslutsfattande organ bestående av medlemsstaternas utrikesministrar98 vars uppgift är att bland annat övervaka att Europadomstolens utslag följs av parterna samt att eventuella skadestånd betalas ut. Om staterna inte
93 Protokoll nr 4 till Europakonventionen 94 Protokoll nr 6 till Europakonventionen 95 Protokoll nr 7 till Europakonventionen 96
Cameron s. 31-35
97
Hedlund Thulin s. 142-145
följer domstolens utslag kan kommittén föreslå att en stat skall uteslutas eller på bestämd tid stängas av från medverkande i Europarådet.99
Europaparlamentet
Europaparlamentet, är ett organ som inte har någon som helst juridisk makt utan verkar på ett rådgivande plan. Parlamentet tar upp europeiska intressen, sätter ihop arbetsgrupper och dylikt vid behov av att leta information i ärenden som rör dessa europeiska intressen. När all nödvändig information är samlad så sammanställs och presenteras fakta för att ge rekommendationer om intresseärendena till ministerkommittén för vidare handläggning och arbete. Parlamentet består av representanter från medlemsstaterna.100
99
Hedlund Thulin s. 142
