Sick? Really? With that healthy look of yours!
”En kvalitativ studie om långtidssjukskrivna kvinnor”
Mina ögon kan tindra
Mina läppar kan le
Men sorgen i hjärtat
Kan ingen se
EXAMENSARBETE 10 poäng
Malmö Högskola
Lärarutbildningen
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 120 poäng
Susanne Andersson
Vårterminen 2004
ABSTRACT
Susanne AnderssonOm långtidssjukskrivna kvinnor Maj 2004
Detta examensarbete handlar om långtidssjukskrivna kvinnor och om hur de upplever sin situation som sjukskrivna. Vidare handlar det om vilka hinder de själva upplever för att kunna ta sig tillbaka till arbetslivet. Jag undersöker också huruvida en professionell studie - och yrkesvägledning skulle kunna hjälpa dem på vägen mot ett liv i arbete.
Mina två frågeställningar är följande:
1. Vilka hinder upplever långtidssjukskrivna kvinnor att det finns för att kunna komma tillbaka till arbete igen?
2. Vilken roll skulle en professionell studie - och yrkesvägledning kunna spela för att övervinna dessa hinder?
Metoden är kvalitativ och jag har intervjuat fyra stycken långtidssjukskrivna kvinnor och försökt att sätta mig in i deras vardag så mycket som möjligt. Känslor som utanförskap, misstroddhet och en längtan tillbaka till arbetslivet dyker upp i texten.
De hinder kvinnorna upplever är bland annat, att de inte blir förstådda av berörda läkare och en del inblandade myndigheter. En del av dem behöver en anpassad arbetsplats efter den sjukskrivnas behov. Studie - och yrkesvägledning är något de samtliga efterfrågar och tycker är viktigt.
KEY WORDS
Långtidssjukskrivning, långtidssjuka, långtidssjukskriven, sjukskrivning, rehabilitering, studie - och yrkesvägledning.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Abstract···s 1
Förord ···s 3
INLEDNING ···s 4
Bakgrund ···s 4
Tänkbar läsekrets ···s 5
Syfte och frågeställning ···s 5
Metod- och materialdiskussion···s 5
Avgränsningar ···s 6
När kallas man långtidssjukskriven? ···s 7
TEORI- OCH LITTERATURDISKUSSION ···s 7
Kvinnans roll på arbetsmarknaden···s 8
Vad är studie- och yrkesvägledning? ···s 8
BAKGRUNDSFAKTA···s 10
Följande lagar reglerar hälsa och rehabilitering ···s 10
Försäkringskassans ansvar···s 10
Arbetsgivarens ansvar ···s 11
Den sjukskrivnes ansvar ···s 12
Statistik ···s 12
Fler kvinnor än män sjukskrivna ···s 12
Fler äldre än yngre ···s 12
Var sjätte arbetslös ···s 13
Hur många är sjukskrivna? ···s 13
Vad kostar den ökade sjukskrivningen samhället?···s 14
11-punktsprogrammet (Regeringen) ···s 15
REDOVISNING AV INTERVJURES ULTATEN ···s 15
Presentation av de intervjuade ···s 15
Begreppsdefinition ···s 16
Svar på intervjufrågorna ···s 17
ANALYS OCH SLUTDISKUSSION···s 27
Vilka hinder upplever de långtidssjukskrivna kvinnorna att det finns
för att kunna komma tillbaka till arbete?···s 29
Vilken roll skulle en professionell studie- och yrkesvägledning kunna
spela för att övervinna dessa hinder?···s 29
Förslag till vidare forskning ···s 30
Förord
Jag skulle vilja tacka alla som ställt upp och hjälpt mig att göra detta arbete möjligt. Jag vill framförallt tacka de långtidssjukskrivna som ställt upp på intervjuer och som jag vet varit en uppoffring från deras sida framförallt psykiskt, men också fysiskt.
Tack också till Inge Eriksson på Malmö Högskola som varit min handledare och varit ett stort stöd i mitt skrivande.
Ett stort tack även till Inger Persson på Infoteket i Malmö för att hon hjälpt mig att hitta två av mina intervjuade personer.
Tack också till Malin Dahl på Infoteket i Malmö för att hon fungerat som ett bollplank då jag inte haft så stor möjlighet till detta eftersom jag skrivit detta arbete ensam.
Tack också till mina fina vänner och kursare Carina Nilsson och Annika Nilsson som också funnits där och gett mig feedback på mitt arbete.
Tack till mina föräldrar och min syster Therese som stöttat mig och funnits där samt min pojkvän Ola som kommit med uppmuntran när det varit motigt.
Sist men inte minst vill jag tacka min son Elia s för att han inspirerar mig varje dag med sitt underbara sätt, och för att han står ut med att hans mamma alltid pluggar, vilket jag gjort hela hans liv men som går mot sitt slut nu då det är dags att sätta teorierna i handling och börja jobba.
INLEDNING
Bakgrund
Jag har länge gått och funderat på varför nu helt plötsligt så många människor mår så dåligt, både fysiskt och psykiskt. Ohälsa börjar bli ett begrepp som blir allt vanligare. Vi talar om mental stress, förslitningsskador och ökade fall av övervikt, det senare även långt ner i åldrarna. Var kommer allt detta ifrån? Man talar om ökad press på arbetsplatserna, slimmade organisationer, stillasittande arbeten och dubbelarbete i hemmet då markservicen måste skötas. Vi äter fel mat, snabbmat med socker och mättat fett. Vi lever i en stressad tillvaro där vi har krav på oss att allt ska vara så perfekt. Vi lever ju i en bra tid, ett bra land och så vidare. Det finns många möjligheter för oss och om vi inte lyckas är det vårt eget fel, vi som har så många möjligheter. Det är många krav och för en hel del blir detta oss övermäktigt. Vi orkar inte mer och sjukskrivningen är ett faktum.
Som snart färdigutbildad studie - och yrkesvägledare har jag siktet inställt att arbeta med ”den alternativa arbetsmarknaden” för studie - och yrkesvägledare. Särskilt intresserad är jag av att arbeta med vuxna som av någon anledning blivit långtidssjukskrivna och behöver rehabilitering av något slag. Jag tror att en hel del av dessa inte har möjlighet att gå tillbaka till sitt gamla arbete och jag skulle gärna vilja hjälpa dessa individer att finna nya vägar på arbetsmarknaden. Vi har tidigt i utbildningen talat mycket om problemen i samhället med de ökade sjukskrivningsantalen, fyrtiotalisternas
pensionsavgångar och så vidare. Detta är ett stort samhällsproblem och även om sjukskrivningstalen faktiskt minskat något de senaste åren är det fortfarande ett stort problem, sett både ur ett
individperspektiv och samhällsperspektiv.
Eftersom detta är en ny och växande trend finns idag på många ställen i Sverige, ett aktivt samarbete mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunen. Man har insett att det behövs extra resurser för att hjälpa de sjukskrivna med stöd och hjälp. Ett nära samarbete mellan berörda
myndigheter är ett måste. Det är viktigt att diskutera hur vi kan vända denna utveckling med långtidssjukskrivna och skapa friskare arbetsplatser.
”Den som har god hälsa är rik utan att veta om det”
11
Tänkbar läsekrets
Min förhoppning är att jag ska lyckas väcka ett intresse hos både blivande, och färdigutbildade studie - och yrkesvägledare, som är nyfikna på detta högst aktuella ämne. Även personer som arbetar med olika typer av vägledning och/eller rehabilitering av något slag, kanske inom Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Jag kan också tänka mig att en person som arbetar med personalfrågor kan ha intresse för detta ämne. Överhuvudtaget personer som är intresserade av de höga sjukskrivningstalen i vårt land. Jag försöker därför att använda mig av begreppsdefinitioner för att även de som inte är insatt i studie - och yrkesvägledning ska kunna ta del av arbetet och förhoppningsvis finna det intressant.
Syfte och frågeställning
Mitt syfte med detta arbete är att jag vill undersöka vilka hinder som finns för den långtidssjukskrivna att ta sig tillbaka till arbete igen. Samtidigt vill jag ta reda på vilken betydelse en professionell studie - och yrkesvägledning kan ha i denna situation.
Mina två frågeställningar är följande:
1. Vilka hinder upplever långtidssjukskrivna kvinnor att det finns för att kunna komma tillbaka till arbete igen?
2. Vilken roll skulle en professionell studie- och yrkesvägledning kunna spela för att övervinna dessa hinder?
Metod- och materialdiskussion
Det finns en hel del litteratur om ämnet långtidssjukskrivningar och rehabilitering nu, men jag har haft svårt att finna någon där man fokuserar på hur individen mår. Jag har dock hittat en bok och den är mycket bra och djupgående. Det är forskaren Marianne Svenning, docent i Sociologi vid Lunds Universitet som har skrivit boken Rehabilitering – Idé och verklighet2.
I mina intervjuer har jag också gått in på ett djupare plan och försökt sätta mig in i hur den
långtidssjukskrivnes vardag ser ut. Jag känner att det finns ett behov av att gå in på individperspektivet och se vilka hinder den sjukskrivne upplever i sitt arbete mot en frisk tillvaro. Jag tror att det är väldigt viktigt för den sjukskrivne att omgivningen har förståelse för hur det är att vara sjukskriven, istället för att se den sjukskrivna som en belastning för samhället. Jag tror därför att det finns ett stort behov av att uppmärksamma problemet med långtidssjukskrivna. Mats Günzel har också skrivit mycket om
rehabilitering. Jag har också tagit del av ett antal användbara teorier, bland annat sociologerna Anthony Giddens och Göran Ahrné. Även Gunnel Lindh som är vägledare och författare till bland annat Vägledningsboken har utvecklat en intressant teori. Hon beskriver mötet mellan människor och vikten av en bra kommunikation. Jag tar även upp Jan Almqvist som är konsult i OMNIA
Management AB. Han har tidigare varit avdelningsdirektör i riksförsäkringsverket och sekreterare i rehabiliteringsberedningen. Han har skrivit boken Aktiv rehabilitering som jag använder mig av här i arbetet3.
När det gäller min andra frågeställning ville jag veta om de intervjuade hade någon erfarenhet av studie - och yrkesvägledning. Två av de intervjuade fick frågan hur de upplevt mötet med en studie - och yrkesvägledare nu i samband med deras sjukskrivning. De andra två fick frågan om de skulle vilja träffa en studie - och yrkesvägledare och vad de trodde att denne skulle kunna hjälpa dem med. Jag har valt att göra kvalitativa djupintervjuer med fyra stycken långtidssjukskrivna personer. Detta eftersom jag tycker att enkäter inte passar bra i detta sammanhang. Jag tycker att kvantitativa enkäter och liknande mest får fram statistiska siffror, vilket inte alls passar sig i detta fall. Min ambition är att få fram hur individen mår som person och allt som kretsar kring denne. Därför såg jag det som en nödvändighet att gå på djupet i min undersökning.
För att kunna göra så bra intervjuer som möjligt studerade jag två olika böcker med inriktning på intervjuteknik. De två böckerna är Reflexiva intervjuer4 av Heléne Thomsson och Kvalitativa
intervjuer5 av Jan Trost. Jag tycker dessa två böcker gav mig en trygghet och stabilitet i min forskning och blandat med min samtalsmetodik blev detta en bra förutsättning för ett tillfredsställande resultat.
Avgränsningar
Jag har endast gjort intervjuer med kvinnor, och gemensamt är att alla är mellan 32 och 45 år samt har barn och familj. Några är ensamstående med barn. Att det blev just kvinnor var en slump, det var inte så lätt att få kontakt med några sjukskrivna för även om det är vanligt, är det lite ”tabu” och det är inte lätt att hitta några. Det är ju också så att rent statistiskt är det fler kvinnor än män som är sjukskrivna, och det visade sig här i urvalet. Detta gäller både socialt och ekonomiskt. Som jag skrev tidigare har jag läst in mig på två böcker som handlar om intervjuer och intervjuteknik. Jag har också erfarenhet sedan tidigare av samtalsmetodik, både från utbildningen och praktik , och är väl medveten om lyssnandets och en empatisk förmåga är väldigt viktig vid denna typ av intervju. Det är viktiga egenskaper då det handlar om människor som befinner sig i en besvärlig och utsatt situation.
2
Studentlitteratur, Lund 1998 3
Allmänna förlaget, Stockholm 1991 4
Studentlitteratur, Lund 2002 5
När kallas man långtidssjukskriven?
Vad gäller begreppet långtidssjukskriven finns egentligen ingen strikt definition. Men vanligen brukar Försäkringskassan benämna dem som är sjukskrivna mer än 2 månader som långtidssjukskrivna6.
TEORI- OCH LITTERATURDISKUSSION
Sjukfrånvaron sjönk under första delen av 1990-talet men har sedan ökat kraftigt från 1997 och framåt. Det är framförallt de riktigt långa sjukskrivningarna som blivit fler. Kvinnornas sjukfrånvaro har ökat mer än männens och det är på de offentliga arbetsplatserna, kommuner och landsting, som
sjukfrånvaron har ökat mest. Ett antal utredningar har försökt beskriva orsakerna. Den senaste heter
Utredningen om analys av hälsa och arbete (AHA) och har lämnat ett delbetänkande, Kunskapsläge sjukförsäkringen (SOU 2002:62). I detta delbetänkande lyfts några olika tänkbara orsaker fram:
• Den arbetande befolkningen blir allt äldre, vilket ökar risken för sjukskrivning.
• Arbetsmiljön har utvecklats negativt under 1990-talet. Det psykiska välbefinnandet är lägre.
• Attitydförändringar i samspelet mellan individ, sjukskrivande läkare och arbetsplatsen. Detta har medfört att sjukskrivning är ett allt mer accepterat sätt att hantera allehanda påfrestningar som drabbar oss människor7.
Den sjukskrivne riskerar efter en tid som sjukskriven långsamt att mista fotfästet i livet. Att
arbetskamraterna och arbetet betyder mycket för de flesta är uppenbart. Det är därför inte minst viktigt för arbetsgivaren att vara uppmärksam på signaler från den sjukskrivne så detta inte förvärras vilket då kan få betydande konsekvenser för den kommande rehabiliteringen8.
Ahrne som skrivit boken Klassamhällets förändring talar om klasskillnader då det gäller vår hälsa. Klasskillnaderna i hälsotillstånd finns inte i ungdomen, när man börjar jobba, utan framträder först efter 10 till 20 år i arbetslivet enligt författaren9. Detta ställer jag mig frågande till då det blir allt vanligare att barn och ungdomar mår både psykiskt och fysiskt dåligt. Jag anser att Ahrnes påstående inte stämmer riktigt. Inger Lundberg (s) har lämnat en motion10 till riksdagen kallad Klasskillnader i
6
Enligt Anders Heide Försäkringskassan i Skåne 7
Rehabilitering - tillbaka till arbetslivet, Günzel 2003 s 7 8
Rehabilitering – tillbaka till arbetslivet, Günzel 2003 s 13 9
Klassamhällets förändring, Ahrne, passim 10
folkhälsan där hon poängterar att strukturella förhållanden som arbetslöshet, hushållsekonomi,
utbildning och etnicitet spelar en stor roll för skillnaderna i hälsa. Hon hänvisar också till flera studier som visar att då pojkar mönstrar är det stor skillnad på deras kondition. Så var det inte tidigare. Nu är skillnaderna mellan pojkarnas hälsa betydligt större. Vissa har mycket god kondition medan en del har betydligt sämre. Detta tror jag också stämmer bra. Jag är övertygad om att de barn som växer upp under lite sämre förhållanden där ekonomin är svår att få att gå ihop, har sämre möjligheter till olika idrotter och så vidare.
Kvinnans roll på arbetsmarknaden
Enligt Marianne Svenning är arbetsmarknaden i sig könsneutral. Det finns i Sverige idag inga yrken som är särskilt förbehållna kvinnor eller män. Vem som helst kan bli sjukvårdsbiträde, hotellstädare, arkitekt, professor, överste eller furir. I praktiken är det dock inte riktigt så här. Det finns i princip en kvinnovärld och en mansvärld på den svenska arbetsmarknaden. Med detta menas att detfinns ett antal starkt kvinno- respektive mansdominerade yrken. Det finns också en hierarkisk tudelning; män befinner sig i störreutsträckning i högre positioner än kvinnor, oavsett om det handlar om ett kvinno- eller mansdominerat område11.
Heltidsarbetande kvinnors totala arbetstid, betalt och obetalt arbete, har stadigt ökat på senare år. I genomsnitt ägnar en heltidsarbetande ensamstående kvinna 37 timmar åt förvärvsarbete och 33 timmar arbete med hem och barn per vecka. Men en kvinna behöver dock inte vara ensamstående för att ha en tuff arbetsbörda. Det är fullt tillräckligt att det finns barn i familjen. I barnfamiljer ökar kvinnas tid för obetalt arbete markant, framför allt om de har barn i förskoleåldern. Enligt SCB (1996) använde sammanboende kvinnor och män, med barn i åldern 0 – 6 år, 50 timmar respektive 25 timmar per vecka för obetalt arbete. Det är dubbelt så många timmar för kvinnan som för mannen12.
Om kvinnor har småbarn eller ej är något som starkt påverkar deras delaktighet på arbetsmarknaden. I alla socialgrupper arbetar kvinnorna mer om de inte har barn hemma. Idag är dock mödrarna mer benägna att återgå till heltidsarbete och till samma arbetsplats än de vari början av 1980-talet, då de som återgick till arbetet tog deltidsarbete eller lägre betalda jobb än de haft tidigare. Under 1990-talet verkar det bli så att kvinnorna återgår till karriären, framförallt om de har en akademisk utbildning13.
Vad är studie - och yrkesvägledning?
Vi minns väl alla (förhoppningsvis) syokonsulenten på grundskolan som berättade vilken linje man skulle välja på gymnasiet. Syokonsulenten kallas idag för som de flesta vet, studie - och
11
Rehabilitering – Idé och verklighet, Svenning 1998 s 28 12
Rehabilitering – Idé och verklighet, Svenning 1998 s 34 13
yrkesvägledare. Det som många däremot inte känner till är att studie - och yrkesvägledare har en bred samhälls- och beteendevetenskaplig utbildning. Denna utbildning är treårig på högskolenivå och finns i Malmö, Stockholm och Umeå. Då det är brist på studie - och yrkesvägledare på vissa orter i landet finns utbildningen även på distans på prov på ett par orter. Yrkesrollen som studie -och yrkesvägledare är ganska självklar i grundskola, gymnasium och komvux. Men på senare år har studie - och
yrkesvägledare uppmärksammats av bland annat Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt privata rekryteringsföretag. Det är en utbildning som är gångbar även utanför skolans värld. Det studie - och yrkesvägledare är ”proffs” på är bland annat att kartlägga en individs situation och reda ut vilka hinder personen sätter upp för sig själv. Samtalsmetodik är ett stort inslag i utbildningen och det kan man ha nytta av i väldigt många situationer på olika arbetsplatser bland annat. Gunnel Lindh som är författare till Vägledningsboken beskriver vägledning på följande sätt: ”Studievägledare, syo-funktioniärer och arbetsvägledare har sina faktakunskaper koncentrerade främst till områden som rör utbildning, arbete, yrke eller arbetsmarknad. Därför är det naturligt att innehållet i deras vägledningssamtal gäller dessa
kompetensområden. De har störst möjlighet att hjälpa människor vilkas problem eller
svårigheter på något sätt handlar om inriktning, val eller förändring som rör utbildning och arbete14”.
En forskare som är ett viktigt inslag i studie - och yrkesvägledarutbildningen är Gerard Egan, professor vid Loyola University i Chicago. Egan är grundare till den så kallade trestegsmodellen som är mycket användbar i vägledningssamtal. Nedan berättar jag i korthet vad de tre stegen innebär:
Steg 1: Den sökande (den som behöver vägledning) berättar sin historia , dvs berättar lite om sig själv,
vad har hänt tidigare, var befinner den sig nu och så vidare. Vägledaren försöker identifiera ”blinda fläckar” som den sökande inte själv är medveten om och som finns där som ett hinder för att komma vidare15.
Steg 2: Vilka möjligheter finns för den sökande? Kanske är det dags att ändra riktning i livet? Man
bestämmer sig för att göra vissa åtaganden. Kanske gå en viss utbildning för att nå sitt mål16.
Steg 3: Den sökande ställer sig frågan: Hur gör jag för att nå mitt mål? Vilka är möjliga sätt att ta mig
dit? Vilket sätt passar mig bäst? Man gör en konkret plan för att nå sitt mål med olika delmål på vägen dit17.
14
Vägledningsboken, Lindh 1988 s 16 15
The Skilled Helper, Egan 2001 s 140 16
The Skilled Helper, Egan 2001 s 244 17
I kort handlar det om att reda ut individens situation så att denne får hjälp med att bena ut oklarheter och sådant som individen inte själv kan se. Att få hjälp att se sina möjligheter och få ”bolla” dessa med någon utomstående.
BAKGRUNDSFAKTA
Jag vill här redovisa vilket ansvar samhället har gentemot de sjukskrivna, hur det ser ut i teorin. Vad har regering och riksdag exempelvis har satt upp för lagar.
Följande lagar reglerar hälsa och rehabilitering
Lag (1962:381) om allmän försäkring Lag (1977:1160) arbetsmiljölagen
Lag (1982:80) om anställningsskydd, LAS
Lagen om allmän försäkring och lagen om anställningsskydd LAS är rätt så detaljerade och det känns inte nödvändigt för mig här att gå in på djupet på dessa lagar. Däremot vill jag beskriva
arbetsmiljölagen här nedan. Detta eftersom lagens syfte och funktion är viktig för att främja hälsoarbetet i arbetslivet. Den ställer krav på arbetstagare i allmänhet och arbetsgivare i synnerhet.
Arbetsmiljölagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lagen ställer krav på arbetsgivaren att anpassa arbetsförhållandena utifrån
arbetstagarnas särskilda förutsättningar för arbetet, men det anges även i 3 kap 1a § att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. En god arbetsmiljö kan inte åstadkommas av arbetsgivaren ensam18.
Försäkringskassans ansvar
Här nedan redovisar jag vilket ansvar Försäkringskassan har gentemot de sjukskrivna:
Försäkringskassan (FK) ska samordna och ha tillsyn över de åtgärder som behövs för den enskilde individens rehabilitering. FK tar också initiativ till rehabilitering när det behövs. Det innebär till exempel, att FK tar kontakt med arbetsgivaren, om det inte kommer in en rehabiliterings- utredning när FK bedömer att en utredning borde ha gjorts.
18
FK ska tillsammans med individen göra en rehabiliteringsplan, när denne behöver rehabilitering. Planen ska innehålla vad som behöver göras för att individen ska kunna gå tillbaka i arbete.
Rehabiliteringsutredningen från arbetsgivaren, och läkarens bedömning, är tillsammans med
individens egen uppfattning av situationen det viktigaste underlaget för rehabiliteringsplanen. FK har ansvar för att planera rehabiliteringen, även för den som inte har en anställning och som behöver rehabilitering.
FK kan vid behov stödja individen vid kontakt med myndigheter och andra, så att den sjuke får den hjälp med rehabilitering som denne behöver19.
Arbetsgivarens ansvar
Här nedan redovisar jag vilket ansvar arbetsgivaren har gentemot den sjukskrivna:
Det är i första hand arbetsgivaren som har ansvaret för att individens behov av rehabilitering klarläggs. Arbetsgivaren ansvarar sedan för att rehabiliteringen kommer igång när det behövs. Om individen inte har en anställning ligger ansvaret på FK.
Det är viktigt att rehabiliteringen kommer igång så tidigt som möjligt, för att resultatet ska bli bra. Det är på individens egen arbetsplats som de bästa förutsättningarna finns för att rehabiliteringen ska lyckas. Där känner individen till verksamheten, och kan få stöd av sina arbetskamrater och de fackliga företrädarna.
För att rehabiliteringen ska kunna komma igång omedelbart, ska arbetsgivaren i samråd med individen göra en rehabiliteringsutredning, när denne:
• har varit sjuk mer än fyra veckor
• har varit sjuk sex gånger eller fler under en 12-månaders period • själv begär det.
Arbetsgivaren ska också göra de ändringar som är möjliga på arbetsplatsen. Det kan vara att: • anpassa arbetsplatsen åt individen
• ändra arbetsuppgifter eller ordna en omplacering • ändra arbetstiderna
• låta individen prova eller träna på att arbeta
19
• ordna med utbildning
Försäkringskassan bedömer vad som är rimliga åtgärder i det enskilda fallet. Både arbetsgivarens och individens egna förutsättningar måste vägas in20.
Den sjukskrivnes ansvar
Här nedan redovisas vilket ansvar den sjukskrivna sjä lv har för sin rehabilitering:
När individen varit sjukskriven mer än fyra veckor ska arbetsgivaren, i samråd med den sjuke, göra en rehabiliteringsutredning.
I individens eget ansvar ligger att:
• lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga behovet av rehabilitering • delta i utredningen och planeringen av en lämplig rehabilitering
• efter bästa förmåga aktivt delta i rehabiliteringen
• till Försäkringskassan anmäla ändrade förhållanden, som har betydelse för rätten till eller storleken på rehabiliteringsersättningen21.
Statistik
Här följer lite statistik från Försäkringskassans hemsida: www.fk.se/rehabilitering
Fler kvinnor än män är sjukskrivna
• 64 procent är kvinnor • 36 procent män
Fler äldre än yngre
• 4 procent är i åldern 16-24 år • 19 procent är 25-34 år • 24 procent är 35-44 år • 27 procent är 45-54 år • 26 procent är över 55 år
20 www.fk.se/rehabilitering 2004-04-25 21 www.fk.se/rehabilitering 2004-04-25
Var sjätte arbetslös
• 80 procent är anställda • 14 procent är arbetslösa
• 6 procent övrigt (egna företagare, skyddat arbete, under utbildning)
Den vanligaste orsaken till sjukskrivning är sjukdomar i rörelseorganen, 35 procent. (Den enskilt vanligaste diagnosen är ryggont som står för 9 procent av alla långtidssjukskrivningar.) Psykiska åkommor och utbrändhet står för 27 procent av alla diagnoser.
Cirkulationsorganets sjukdomar: 5 procent Skador och förgiftningar: 8 procent Graviditetskomplikationer: 4 procent Övriga sjukdomar: 21 procent22.
På tabellen nedan redovisas hur sjukskrivningstalen utvecklats de senaste åren.
HUR MÅNGA ÄR SJUKSKRIVNA?
Källa:
www.fk.se
2322 www.fk.se/rehabilitering 2004-04-25 23 www.fk.se/rehabilitering 2004-04-25
Vad kostar den ökade sjukskrivningen samhället?
Det är mycket svårt att exakt ge siffror på vad det kostar. Man kan också räkna på olika sätt; ur den sjukskrivnes perspektiv, ur samhällets perspektiv, förlorad arbetskraft och så vidare. Det är intressant att se vad som kostar istället för hur mycket. Det försöker jag förtydliga i detta stycke.
Man kan säga att vid de flesta rehabiliteringar av långtidssjukskrivna, och ibland även i andra fall, deltar Försäkringskassan. Deras handläggningskostnader och finansiering av rehabiliteringsåtgärder blir då kostnader för samhället. Detta gäller även om åtgärdskostnaderna består av bidrag och subventioner till individen och berörda organisationer. Ingår arbetsmarknadspolitiska åtgärder i rehabiliteringsprocessen är dessa också en kostnad för samhället.
Rehabiliteringen kan också medföra kostnader för individen exempelvis i form av resor,
patientavgifter, olika hjälpmedel osv. Kostnader för individens sjukvård kan inte utan vidare räknas som kostnader för att rehabilitera tillbaka till arbetslivet. Till dessa räknas enbart behandlingar som individen genomgår för att kunna återgå i arbete och som inte varit aktuella för t ex
ålderspensionärer24.
Om man ska se till lönsamheten i samhället så beror det mycket på om individen kommer i arbete, hur länge denne kommer att arbeta, om personen arbetar heltid eller deltid eller om anställningen är subventionerad. Det spelar ingen avgörande roll om anställningen subventioneras av offentliga sektorn via bidrag, t ex lönebidrag, eller av arbetsgivaren genom att den anställde är lågproduktiv på ett eller annat sätt. Högst olönsamhet ger naturligtvis osubventionerat heltidsarbete fram till ordinarie pensionsålder25.
Rehabilitering ur ekonomisk synpunkt är att personen är tillbaka i arbete, vilket inte är detsamma som att hälsan har förbättrats eller att arbetsförmågan ökat. Dessa faktorer är normalt nödvändiga men inte tillräckliga förutsättningar för att rehabilitering ska ha skett. Rehabilitering påverkar inte
arbetslösheten utan rehabilitering till arbete innebär att sysselsättningen ökar26.
”Arbete befrämjar hälsa och välstånd”
2724 Rehabiliteringens ekonomi s 69 - 70 25 Rehabiliteringens ekonomi s 70 26 Rehabiliteringens ekonomi s 71 27 Ordspråk
11-punktsprogrammet (Regeringen)
Regeringen inledde arbetet med det så kallade 11-punktsprogrammet 2001.
Målet är bättre arbetsmiljö, bättre förebyggande arbete och snabbare återgång i arbete efter ohälsa. Under 2002 fortsatte regeringen att arbeta i dessa riktningar. Följande punkter är väsentliga:
• Medverka till en samlad bild av ohälsoläget på arbetsmarknaden
• Bidra till att kunskaperna om ohälsoläget på arbetsmarknaden kontinuerligt uppdateras
• Bidra till att i sammanhanget relevanta forskningsresultat tas tillvara på ett konstruktivt sätt.
• Bidra till enighet kring den redovisade hälsobilden
Enligt regeringen är det en viktig förutsättning för att minska ohälsan i arbetslivet att det skapas en samsyn mellan dels de olika aktörerna på arbetsmarknaden, dels mellan aktörerna och regeringen. Utredarens uppgift är att redogöra för hur en sådan samsyn kan skapas. En annan viktig uppgift är att utredningen ska klargöra ansvarsfördelningen mellan analysgruppen och myndigheter eller
organisationer som ansvarar för statistiken och forskningen inom området. Utredaren ska också lämna förslag på hur analysgruppen ska kunna ge en samlad bild av hälsoläget på arbetsmarknaden samt medverka till att kunskaperna och forskningen om hälsoläget kontinuerligt sprids och utvecklas. Inom Regeringskansliet är det framför allt Socialdepartementet, Näringsdepartementet och Finansdepartementet som arbetar med ohälsan i samhället28.
Anledningen att jag tagit upp ovanstående bitar i arbetet är för att påvisa att alla faktorer spelar in när någon är långtidssjukskriven. Både sett ur ett individperspektiv och ett samhällsperspektiv. Det finns egentligen bara förlorare när någon är långtidssjukskriven anser jag. Individen mår dåligt och det drabbar både arbetskamrater och samhällsekonomin.
REDOVISNING AV INTERVJURESULTATEN
Presentation av de intervjuade
Som jag skrev tidigare var det ganska svårt att få tag på lämpliga personer att intervjua. Det är inte helt lätt att hitta någon som är sjukskriven om man inte redan har någon kontakt med någon privat.
Sekretesslagar sätter käppar i hjulen även jag givetvis förstår att man vill vara anonym när man är
28
sjukskriven. Jag har förstått att det är ”litet fult” att leva på statens pengar och inte jobba när man är i arbetsför ålder och utseendemässigt ser frisk ut.
I mitt arbete har jag fokuserat på långtidssjukskrivna kvinnor mellan 32 och 45 år. Tre av dem har yrken där det handlar om omsorg av något slag och en arbetar inom handeln. Ingen av dem innehar några ”högre” positioner på företag eller liknande.
Jag har valt att låta de intervjuade personerna vara anonyma eftersom de befinner sig i ett utsatt läge och mycket känsliga uppgifter kommer fram vid intervjuerna. Det är därför viktigt att deras identitet inte röjs och jag har varit noga med att berätta för dem tidigt att de är helt anonyma för att de ska kunna känna tillit och vara helt ärliga.
• Anna 40 år, har studerat och innan sjukskrivningen var hon timanställd inom vården. Är timanställd/arbetslös och är sjukskriven sedan juli – 03. Är sjukskriven för kombinerat refloxagit magsår och depression.
Ensamstående med dotter i tonåren. Intervjudatum: 21 april, 2004
• Lisa 45 år, har arbetat som barnskötare innan hon blev sjukskriven. Man och två barn i tonåren. Har fast anställning men kan av olika skäl inte längre arbeta på den arbetsplatsen. Hon behöver hitta en ny arbetsplats men går ändå och arbetstränar på sin nuvarande arbetsplats. Intervjudatum 22 april, 2004
• Eva 38 år, har arbetat i butik. Ensamstående med barn. Är sjukskriven bland annat för en krockskada och har besvärlig diabetes samt mental stress. Hon går just nu och arbetsprövar på sin gamla arbetsplats. Intervjudatum 23 april, 2004.
• Sanna 32 år, har arbetat som barnskötare innan hon drabbades av en arbetsskada. Man och tre barn i olika åldrar. Är sjukskriven för diskbråck som hon fick i arbetet. Just nu sker en utredning huruvida det är en arbetsskada eller inte. Intervjudatum 26 april, 2004.
Begreppsdefinition
För att kunna följa med i texten har jag här nedan förtydligat vissa begrepp:
Arbetsprövning = Åtgärd som syftar till att klarlägga en persons intressen och utvecklingsmöjligheter
samt dennes fysiska, psykiska och sociala funktions- och arbetsförmåga. Under arbetsprövningen får personen pröva olika konkreta
arbetsuppgifter. Det kan vara nya arbetsuppgifter hos ordinarie eller annan arbetsgivare - eller vilken arbetsgivare som helst när arbetslös prövar. Handledare skall finnas under arbetsprövningen29.
Arbetsträning = Åtgärd som innebär att en person systematiskt tränar sin fysiska, psykiska och sociala
funktions- och arbetsförmåga. Arbetsträning innebär att en person tränar upp sin förmåga i sitt ordinarie arbete.
Den försäkrade får inte upprätthålla sina ordinarie arbetsuppgifter ensam. Ersättare skall finnas på arbetsuppgiften hos arbetsgivaren30.
Arbetshandikapp= När man inte kan utföra vissa arbetsuppgifter, ex lyfta tungt, har panikångest och
liknande.
Svar på intervjufrågorna
Resultatet av intervjuerna redovisar jag genom att efter varje fråga jag ställt skriva en sammanfattning av vad som de jag intervjuat har svarat. Under varje fråga där det finns utförligare svar finns även minst ett citat direkt hämtat från någon/några av de intervjuade.
1. Hur länge har du varit sjukskriven?
De fyra intervjuade kvinnorna har varit sjukskrivna i allt ifrån nio månader till två år och tre månader.
2. Vill du berätta vad du är sjukskriven för?
De är sjukskrivna för bland annat; magsår, depression, diskbråck, besvärlig diabetes, struma, krockskada och nackbesvär.
3. Hur ser din familjesituation ut?
Samtliga har barn, alltifrån 4 år till 18 år. Två av kvinnorna är gifta och två av dem är ensamstående med barn.
4. Vad upplever du som jobbigast med att vara långtidssjukskriven?
29
Enligt Anders Heide Försäkringskassan i Skåne 30
Det jobbigaste är att det sociala livet försvinner, det blir tufft att klara sig ekonomiskt, det är jobbigt att folk inte förstår, man har ingen arbetsidentitet längre, saknar rutinerna i vardagen, ingen struktur på dagarna, ingen semester och ingen helg eftersom det inte är någon skillnad på dagarna.
”Det är ju jättejobbigt, det är läkare, man jobbar mycket med sig själv. Det är absolut inte semester, tvärtom att man ska lära känna sin kropp både själsligen och kroppsligen. Det sociala livet försvinner. Man blir mycket ensam i allt ihop. Det är jättetufft.
Man lever under existens ekonomiskt. Det är inte lönt att söka hjälp eftersom man får ingen hjälp ändå.”
5. Förklara för någon som inte är sjukskriven hur det är att vara sjuk. Med allt vad det innebär, dvs att vara borta från jobbet, arbetskamraterna, ur ekonomisk synvinkel osv.
”Man känner sig ovärdig, utanför, ensam, man har en slags rädsla och känner att man inte hör hemma någonstans. Man träffar läkare hela tiden, man jobbar mycket med sig själv både själsligen och kroppsligen. Det är jättetufft och ekonomiskt är det jobbigt men det är inte lönt att söka hjälp från socialen för man får ingen hjälp ändå.”
”Har varit timanställd så jag har haft ett jobb såkallat, men det fick jag ju tacka nej till, jag är ju fortfarande kvar men det jobbigaste är att man inte känner sig trodd, känner inte sig värdig, likvärdig menar jag, utanför, känner sig fattig, har inga fasta nätverk, inga rutiner inget nätverk, inget stort socialt umgänge. Mycket tufft ekonomiskt för man kan inte ta extra jobb som andra gör när de behöver. Man får den här sjukkassan och den är baserad på……jag gick ju och läste innan så sjukkassan är baserad på den tiden. Får knappt ut 6000 i månaden och det täcker knappt hyran.”
6. Hur har din kontakt med Försäkringskassan varit?
Här skiljer sig erfarenheterna åt en del, verkar bero lite grann på personkemi hos personen man haft som handläggare och så. Tre är jättenöjda med sina kontakter med Försäkringskassan medan en person inte är fullt lika nöjd. Men överlag verkar kontakterna ha fungerat bra med Försäkringskassan.
”Det har varit jättebra. Jag har fått bra förståelse därifrån. Jag har haft en jättebra handläggare. Det är jätteviktigt att ha samma handläggare för att man slipper förklara om alltihop igen. Det har ju varit lite så jobbigt med allt, men FK har varit kanonbra.”
7. Känner Försäkringskassan till din familjesituation?
8. Hur har din kontakt med Arbetsgivaren varit?
Här skiljer sig svaren åt. En av kvinnorna har absolut inte haft någon kontakt alls med sin arbetsgivare och känt sig mycket åsidosatt och bortglömd. Två av dem har olika arbetsgivare, dvs en som betalar lön och en som är arbetsledare kan man säga. Där har varit varierande intresse från arbetsgivarna. En har skickat blommor och frågat hur det är, medan någon har varit mycket oförstående. Min slutsats är att det handlar nog också här mycket om personkemi och att man är olika som person. Det skiljer sig åt helt enkelt.
”Den arbetsgivare som betalar min lön är mycket förstående och lyssnar o förstår. De ville flytta mig till ett annat dagis. Då jag hamnade på denna förskola i augusti så fick jag en annan arbetsgivare. Hon har nog inte riktigt förstått min sjukdom. Nu har jag bara kontakt med henne. För att den andras tjänst har försvunnit. Min ”gamla” engagerar sig inte i mitt fall eftersom jag inte är hos henne längre. Men den nya känner mig inte alls. Hon vet inte alls hur jag jobbar och vem jag är. Därför får jag inget stöd av henne, det är jobbigt.”
”Mycket dålig. Har blivit bättre nu tack vare arbetsprövningen, att jag skulle in och jobba lite. De har inte hört av sig innan, förutom någon gång ”Hur länge är du sjukskriven nu då?”. Det är ungefär det de har varit intresserade av.”
9. Har någon berättat för dig vilka skyldigheter du har som sjukskriven?
Ingen av kvinnorna har fått reda på det. De har fått ta reda på informationen själva.
”Det vore kanske bra om man fått veta det. Men man borde kanske själv läst på lite mer och så där, men man orkar ju inte.”
10. Vad har du blivit erbjuden för hjälp för att lösa din situation?
Lite olika svar här. En har fått stor hjälp av Försäkringskassan, går på sjukgymnastik och träffar en kurator och läkare. En annan har också hjälp av Försäkringskassan och en läkare. Den tredje kvinnan går på coachmöten på Infoteket och får hjälp av en studie - och yrkesvägledare där att hitta nya arbetsmöjligheter. Den sista kvinnan går hos en psykolog genom företagshälsovården. Min slutsats är att det verkar finnas många möjligheter till hjälp för att lösa situationen som sjukskriven.
”Läkarna har ju hjälpt mig så med medicinskt med att få fram alltså mina medicinska problem. Jag har sjukgymnastik, kurator har jag fått. Försäkringskassan hjälper mig nu med att komma tillbaka till arbetslivet. Två år är länge, även om man inte tycker det låter så länge så är det faktiskt det. Man har
inga rutiner och man skjuter upp saker till morgondagen. Det blir annorlunda när man jobbar och man får ett mer uppstrukturerat liv. Det blir mycket inrutat när man har barn.”
11. Hur tror du allmänheten som inte har erfarenhet av sjukskrivna ser på sjukskrivna?
Samtligas svar är ganska likartade här.
”Att vi ligger till last, att de är bekväma och inte gitter jobba, att det kostar pengar och de är de som betalar för det och att många är inbillningssjuka. Men det kanske beror på att jag själv känner mig skyldig eftersom det inte syns på mig att jag är sjuk.”
”Både positivt och negativt så. Man har fått en annan insikt det här med utbrändhet. Jag tror många är irriterade, för vi kostar ju Sverige mycket pengar, det gör vi ju. De som fejkar långa
sjukskrivningar irriterar oss som är sjukskrivna på riktigt.”
12. Tror du det finns en okunnighet och ovetskap om hur det är att vara sjukskriven?
Ja, det tror de. Trots att det är så vanligt idag så vet nog många inte hur det egentligen är. Hur det känns, och många tror nog att vi bara låtsas, att vi egentligen vill leva på andras pengar. Men så är det ju inte, man vill ju inget hellre än att jobba och känna att man gjort rätt för sig.
”I allmänhet tror jag det. Det är så svårt också ju, man pratar inte om det ju. Frågar någon så är man så glad att man har en fysisk sjukdom också så att den är så lätt att skylla på att jag har magsår eller jag har brutit ett ben eller…men den psykiska bite n är jobbigare.
Jag tror många tänker att den gitter inte jobba eller, jag tror att det är så, så hade nog jag själv känt om jag upplevde många sjuka runt mig och jag själv jobbade varje dag. Det finns inget bättre än att ha ett jobb att gå till, finns inget bättre. Gå upp på morgonen komma iväg och komma hem och känna att man både gjort någonting, tjänat pengar på det och är nöjd med sig själv och har något att se fram emot. Ja det finns ingenting, ingen semester, knappt sommar eller jul alltså ingenting är roligt för det är ingenting som blir annorlunda. Grått och allting går i slow motion. För det man gör när man arbetar och man har fritid är mer strukturerad. Man går ner i varv och man blir mer avdankad.”
13. Har du en känsla av att man gärna undviker en person som är sjukskriven?
Det var bara en av de intervjuade som hade en känsla av att man undvek en sjukskriven person. De andra tre tyckte att det var ganska skönt att man inte blev kontaktad alltför mycket eftersom man gärna ville vara för sig själv då och då.
”Ja! Väldigt mycket. Men det var som jag sa innan är man sjuk och man går mycket med sjukdom med symptom värk man lever i det. Om någon då frågar ”Hur mår du?” och eftersom man inte har den sociala biten pratar man på och berättar och många orkar inte lyssna på det. Det märker jag när jag hälsar på på jobbet också.”
”Nej, det har jag ju inte märkt jag har ju själv undvikit andra människor så i mitt fall är det precis tvärtom. Bara de som vet att jag ändå inte orkar har slutat höra av sig. Jag hade ett stort kontaktnät tidigare och så många människor kring mig och så nu ner till noll. Man orkar inte. Jag har nu bara kontakt med ett par personer”.
14. Hör någon från jobbet av sig till dig någon gång? I så fall hur ofta? Vem är det som hör av sig? Chefe n? Arbetskamrater? Kunder?
Det är bara en person som hört något ifrån sin arbetsplats. De andra tre har blivit kontaktade men då bara av chefen och endast då han/hon haft skyldighet att kontakta den sjukskrivna. Inga andra spontana telefonsamtal eller kontakt av något annat slag. Detta saknade de flesta då de tyckte att det var en viktig faktor för att kunna komma tillbaka till arbetsplatsen igen. Den personen som hade haft kontakt med sin gamla arbetsplats uttryckte sig så här: ”Jag hade inte ens velat komma tillbaka till en sån arbetsplats där de inte bryr sig”.
”Där jag har varit nu sist, kunde bara vara där två månader, men de har inte hört av sig alls. Men jag tror det hade varit bäst för mig själv eftersom jag hade nog inte orkat att de kontaktade mig. Sen stället där olyckan hände var jag väldigt knäckt men de har hört av sig därifrån. Men jag har inte ens varit där och hämtat mina saker ännu, jag kan helt enkelt inte komma dig, orkar inte.”
”Nej, det är det inte. Det saknar jag faktiskt. Men jag har ju ingen fast arbetsplats och det beror kanske på det att de inte hör av sig.”
15. Hur har du blivit bemött av myndighetspersoner dvs Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Läkare?
Bara en person har haft kontakt med Arbetsförmedlingen eftersom hon inte har ett fast jobb. Denna kontakt har varit mycket bra. Arbetsförmedlingen har förstått situationen och avvaktar tills hon mår bättre både psykiskt och fysiskt. Hon tror själv att den goda erfarenheten beror på att hon varit uppriktig och ärlig, och visat att hon verkligen försöker ta tag i sin situation.
För övrigt har Försäkringskassan fått ett mycket gott betyg utav samtliga. De har en stor förståelse för de sjukskrivnas situation. Att alla haft en personlig handläggare ser de som ett stort plus då de slipper berätta om hela historien om och om igen för nya personer.
Då det gäller läkarna har två mycket positiva bilder av dessa medan de andra två inte har så gott att säga. De efterlyser alla behovet av att läkarna verkligen lyssnar på de sjukskrivna. Likaså vill de att de får ha samma läkare hela tiden så att de även här slipper förklara sin situation flera gånger.
”Alla har varit superbra, inte en enda negativ upplevelse. De har brytt sig, följt upp det kommit med olika lösningar. Det kanske är för att de märker att jag berättar så mycket som möjligt själv och utelämnar inget och lägger inte till någonting och så kan jag tänka mig. Jag börjar på botten och går uppåt så gott det går.”
”Det har gått jättebra. Det har tagit mig tretton år att få en balans med läkare, även
Försäkringskassan att få ordning på det här med min krockskada. Att någon lyssnar. Det är det viktigaste. Lärkarna borde lyssna mer på patienten. Visst de har sina journaler men även på det känslomässiga planet. Man måste slå med armar och ben för att de ska förstå att de måste lyssna. Läkarna borde lära sig det. Men nu har jag hittat en jättebra läkare. Och har en bra handläggare på FK. De känner till ens bakgrund och jag slipper berätta om historien om och om igen.”
16. Om du har arbetstränat e ller liknande, Hur har arbetsgivare, arbetskamrater uppträtt mot dig då?
Det är tre av de sjukskrivna som har arbetstränat respektive arbetsprövat (se definition tidigare). Här handlar det mycket om vilket stöd man får från sin arbetsgivare och svaren skiljer sig åt mycket här. En person har mycket dålig erfarenhet av detta och har blivit kränkt flera gånger av sina gamla arbetskamrater: ”… om du ändå bara ska gå här kan du väl packa upp detta..” ”du ser ju inte särskilt sjuk ut”. Denna intervjuade tror att arbetsgivaren har informerat arbetskamraterna alldeles för dåligt om vad arbetsprövning innebär. Man ska bara gå där och känna sig för vad som känns bra och så vidare. Man har inte heller lön från arbetsgivaren när man är där utan det är Försäkringskassan som betalar ut ersättningen. Denna intervjuade personen skulle föredra att hon fick arbetspröva på ett lugnt ställe som passar henne bättre eftersom hennes nuvarande arbetsplats är allt annat än lugn. Det är ett högt tempo där och man strävar efter så höga prestationer som möjligt.
”Det har varit jättejobbigt inne på jobb kan jag säga. Jag är bara där för att arbetspröva vilket innebär att jag ska se hur det känns när jag är där. Hur är det ergonomiskt, kan man skräddarsy arbetsplatsen till mig? och så vidare. Dagligen får jag kommentarer som ”om du ändå bara är här kan du inte då…?” Jag är inte där för att jobba bara för att känna hur det är. Arbetskamraterna förstår inte att jag inte ska jobba. Eller så vill de inte förstå.”
En av de intervjuade har mycket bra erfarenhet av sin arbetsträning och hennes arbetsgivare har ordnat en mycket lugn och trevlig arbetsplats till henne som hon kan vara på. Detta har fungerat jättebra. En annan har också bra erfarenhet av arbetsträningen men hon anser att hon själv har svårt att bara gå där och se på när de andra jobbar. Det går emot hennes personlighet enligt henne själv. Hon vill så gärna göra det hon brukar och har svårt med att bli särbehandlad.
”Jag har arbetstränat på en mysig liten förskola. Min första arbetsgivare rekommenderade mig platsen eftersom det är väldigt positiv personal där och hon var säker på att jag skulle trivas där. Jag trivs jättebra där. Men jag arbetstränar bara tre timmar om dagen. Men min tinnitus har ju
förvärrats. Jag tror det handlar om den höga ljudvolymen. Eller så handlar det om att man sover dåligt och sen måste upp ändå. Nej, jag märker ingen skillnad på personalen. De frågar om jag orkar och jag vill och så.”
17. Har du fått hjälp av Arbetsförmedlingen?
Bara en person har haft behov av detta eftersom hon inte har fast jobb. De har varit tillmötesgående mot henne som jag skrev tidigare. De andra tre har fasta jobb och därför har Arbetsförmedlingen inte varit aktuell.
18. Eftersom ohälsa har blivit ett så vanligt begrepp i Sverige idag har det kommit ett förslag från regeringen att man ska ha en högskoleutbildning med inriktning på Rehabilitering till arbete . Är det något som du tror är relevant? Finns det enligt din mening ett behov av detta?
Här är samtliga överens om att det finns ett behov. ”Absolut” svarade tre av dem. Flera av dem tycker att praktik på exempelvis Försäkringskassan borde ingå i denna utbildning. Att få den teoretiska bilden är säkert bra, men även att få träffa människor ”på riktigt” vid praktik är nödvändigt tror de.
En av de intervjuade beskriver sitt möte med handläggaren på Försäkringskassan så här: ”Min
handläggare var verkligen inne i hur det är. Hon hade de rätta frågorna och den rätta inställningen och frågade inte bara svart och vitt utan det gråa med. Hur det var och hur det kändes och vad som låg till grund för vad jag tyckte. Det blev en bättre helhet. Det är inte bra när de är för kantiga och bara går på fasta normer, och så är det och så ska det vara”.
19. Vilka är dina ljusglimtar?
De flesta här svarar att barnen är deras ljusglimtar. Att det är tack vare dem de orkar hålla sig uppe och tack vare barnen är de tvungna att ha någon form av struktur i vardagen.
Annars så svarar de bland annat; när någon ringer som inte hört av sig på länge, när solen skiner, när man inte har ont, när man är vid havet och laddar ner mentalt, när man blir förstådd av någon och så vidare.
”När allt är lugnt omkring mig. När jag inte har några bekymmer. När solen skiner. Om jag har för många tankar i huvudet känns det inte bra. Om det är något problem är det jobbigt”.
20. Hur skulle du själv vilja ha det om du fick bestämma? Vad är ditt drömscenario?
Här är lite olika svar vilket inte är så konstigt med tanke på att alla har olika önskningar och behov utifrån sin situation:
”Det optimala hade varit om jag kunde få en ”paketlösning” av mina problem. Med det menar jag att ett bra samarbete mellan de olika läkarna och Försäkringskassan där alla samarbetade och hade tillgång till alla journaler så de alla visste vad den andra gjorde. Jag har kontakt med flera olika läkare, psykolog, kurator och Försäkringskassan och jag skulle vilja att alla träffade mig samma vecka och gärna tillsammans om det gick. Det hade underlättat min situation enormt mycket.”
”Jag behöver tid att läka, och jag tycker att läkarna bestämmer för mycket över mig. De känner mig inte. En resa iväg någonstans helt ensam, utan familjen, och bara tänka och vila upp mig både fysiskt och psykiskt. Det hade varit helt fantastiskt ur rehabiliteringssynpunkt.”
”Det bästa för mig hade varit att arbeta fyra timmar om dagen, gärna på förmiddagen, och att jag får lite egen tid innan det är dags att hämta mitt barn på dagis. Att ha möjlighet att förbereda middagen och få tid att träna yoga eller liknande. Det hade varit jättebra.”
”Allt jag önskar mig är att få ett jobb som jag kan klara av, rent psykiskt och fysiskt. Att jag slipper känna mig annorlunda och särbehandlad. Det är det värsta jag vet och att få ett jobb som jag kan klara av som de andra arbetskamraterna, på lika villkor, är viktigt för mig.”
21. Angående de personer som är inblandade i din sjukskrivning, d v s Arbetsgivare, Försäkringskassan ev Arbetsförmedlingen. Tycker du att de har bra etik och moral? Är det något de borde tänka på för att förbättra i framtiden?
Överlag tycker de flesta att myndigheterna har bra etik och moral. Kanske borde läkarna ha lite mindre makt eftersom det de skriver är vad som gäller. Det innebär att om läkaren skriver att den sjukskrivna
kan arbeta så gäller det. Även om man har otur att få en oförstående läkare. ”Det gör att man känner sig maktlös”.
Arbetsgivaren borde förbättra sig tycker de flesta. De måste förstå att sjukskrivning blir allt vanligare och inte enbart göra det de är skyldiga enligt lag. Att ringa upp individen och höra hur denne mår kan göra underverk tror de själva. Man kan också skicka ett kort eller en blomma. Detta är saker som inte kostar särskilt mycket men som betyder oerhört mycket för den sjukskrivna. Detta gör att man känner sig välkommen tillbaka till jobbet och det är a och o för att känna sig ihågkommen.
”Förståelsen hos arbetsgivaren är inte tillfredsställande, man känner sig ändå till besvär på nåt sätt. Jag förstår också deras sits men det drabbar ändå mig som individ. Vi är ju inte särskilt få som är sjukskrivna och det är viktigt. Men nu är jag ju anställd där många är sjukskrivna och det blir kanske lite mer slit och släng. In med den nya, ut med den gamla. Kanske om det hade varit privat hade det kanske varit lite bättre, de hade kanske haft mer förståelse.”
”Arbetsgivaren måste förbättra sig rejält. Men jag tror de inte har tillräcklig kunskap. De har för mycket ruljans på personalen vilket gör att de inte har någon erfarenhet av sjukskrivningar..
De kunde ha frågat om de var något de kunde hjälpa mig med. Kosta på sig att personalen verkligen mår bra.”
22. Anser du själv att det finns hinder för att komma tillbaka till arbete igen? I så fall vilka hinder, arbete, familj, arbetstider, ekonomisk situation osv.
Ja, i dagsläget är det ju omöjligt, säger de alla . De måste bli ”utredda” först. Flera av dem arbetstränar och Försäkringskassan försöker ta reda på vad de skulle kunna arbeta med. De har olika hinder, både psykiska och fysiska. Det är också ett hinder att all kontakt med myndigheter tar så lång tid, mycket byråkrati och all väntan förvärrar situationen för den sjukskrivna.
”Det är det största hindret att psykiskt orkar jag inte att hundra vara positiv. Någon stabilitet måste komma där. Min sjukdom är så jobbig. Det fysiska kommer först och det psykiska blir nog bättre när det fysiska mår bra. Så det är både yttre faktorer och inifrån. Även om det perfekta jobbet skulle komma seglande så känns det liksom så ouppnåeligt. Hur ska jag kunna sköta det? Hur ska jag orka?”
23. Du som har träffat en studie - och yrkesvägledare, hur tyckte du det var? Fick du någon hjälp av det? Några nya infallsvinklar?
”Det var mycket givande. Hon hjälpte mig att bena upp situationen och hon fanns där när jag tappat fotfästet. Alla som får problem i arbetslivet och inte vet vad de ska kunna jobba med borde gå till en vägledare. Inte bara när man i nian ska välja till gymnasiet utan även i vuxna livet. Hon frågade mig saker som: Vad vill jag? Vart är jag på väg? Vad är viktigt för mig? Vilka värderingar har jag? Jag fick också reflektera över vilka val jag gjort hittills i livet”.
”Jag har träffat en studie- och yrkesvägledare två gånger nu efter att jag blev sjukskriven. Hon hjälper mig mycket och stöttar mig. Det har varit väldigt nyttigt för mig att träffa henne för jag har fått stöd och hon är mycket hjälpsam. Hon hjälper mig bland annat med att söka olika utbildningar som jag inte hittar själv via Internet.”
24. Du som inte träffat en studie - och yrkesvägledare, skulle du vilja träffa en? Vad tror du han/hon skulle kunna hjälpa dig med?
”Ja, det tror jag! Absolut, hon hade kanske kunnat hjälpa mig att reda ut och bena upp allt som hänt mig så jag får lite mer struktur på allt. Någon som är kunnig både på arbetsmarknaden och olika utbildningar. Och som förstår sig på lite rehabilitering. Som frågar mig: Vad är du intresserad av?”
”Ja, jag tror att jag hade behövt mer hjälp av att verkligen fixa det här. Kanske någon som jobbar med arbetslivsinriktad rehabilitering. Att verkligen försöka hitta något som stämmer och inte göra att jag behöver arbetspröva på en arbetsplats som inte ger något.”
25. Hur tror du det är om ett år?
Här svarar samtliga att de tycker det är lite svårt att se framåt eftersom allt känns så osäkert just i dagsläget. Men de hoppas alla att de har fått någon form av arbete som passar dem eller går en utbildning till ett arbete de kan ha i framtiden.
”Jag vill bara att det ska vara lugnt runt mig på något sätt. Att det runt omkring mig inte behöver mig utan att jag själv ska kunna ge mig tid och ork att ta hand om mig själv och min hälsa. Man är så kluven. Det är många faktorer men om ett år så vill jag ha ett jobb och vara trött av ett jobb och ha en semester att se fram emot som man känner att man förtjänar. Detta är inte semester, detta är ett fängelse. Det är ingen semester jag har varken lust ork hälsa eller ekonomi det är bara en gråzon.”
”Jag hoppas jag är tillbaka om ett år och jobbar med något som verkligen fungerar för mig. Kanske då inom mitt nya yrkesområde som jag och min studie - och yrkesvägledare planerar. Det tror jag kan fungera, förhoppningsvis”.
26. Är det något du själv vill tillägga som du känner bör tas med här?
Det är ingen som vill tillägga något speciellt. De tycker alla att det mest relevanta har kommit med i intervjun.
ANALYS OCH SLUTDISKUSSION
Det som slog mig först var hur liknande svar de intervjuade har på frågorna. Dessa fyra kvinnor har inget alls samband med varandra förutom att de alla är sjukskrivna.
Något de alla säger är att de behöver lugn och ro. Det är deras starkaste önskan att få komma bort från alla krav och enbart ”gå in” i sig själva. Att mentalt få lugn och ro. De är psykiskt trötta och minsta lilla motgång, exempelvis vid arbetsträning om någon säger något kränkande, faller den sjukskrivne tillbaka något steg igen i sin rehabilitering och får ta nya tag. Det är därför oerhört viktigt att människor i allmänhet och arbetskamraterna i synnerhet har förståelse för de sjukskrivnas situation, hur känsliga de är för olika motgångar och kränkande behandling. Ohälsan i Sverige är förvisso ett relativt nytt fenomen, men desto viktigare att allmänheten har en kännedom om hur det upplevs av den sjukskrivna. Om folk har en förståelse för hur de sjukskrivna mår kan de behandla dessa på ”rätt sätt” och kanske kan det bidra till att de sjukskrivna lättare kommer tillbaka till arbete igen.
Personligen tror jag att hemarbetet som ofta ligger mest på kvinnan är en stor anledning till att det är många kvinnor som är sjukskrivna idag. Enligt Almqvist spelar just detta argument en stor roll i kvinnornas stora sjukskrivningstal: ”Troligen finns förklaringen till detta både i att kvinnorna
fortfarande har ett större ansvar för hemmet än männen – det man brukar benämna dubbelarbete – och kvinnornas arbetssinnehåll. Sannolikt har kvinnorna i allmänhet betydligt större belastning av hushållsarbete, barntillsyn etc., samtidigt som de ofta har mindre stimulerande arbetsuppgifter31”. Giddens menar att beroende på vilken utbildningsnivå man ligger på märks skillnader i
sjukskrivningstalen. Precis som jag tog upp tidigare i arbetet om att sjukskrivning i viss mån är ”klassrelaterat” poängterar Giddens samma sak: ”Individer från högre samhällsgrupper är på det hela
samhällsstegen32”. Jag har förstått att detta handlar om att i många yrken, som inte klassas som ”högt
positionerade” på samhällsstegen, saknar man visst inflytande över sina arbetsuppgifter. Inte i alla, men det kan nog stämma till stor del. När man inte kan påverka sin arbetssituation själv blir det ett stressmoment, och det är sk ”dålig stress” i motsats till ”god stress”. Med god stress menas att man själv kan reglera tempot och ett visst stressmoment kan vara nyttigt. Det är när man inte längre kan påverka stressen som det blir en negativ upplevelse, och så småningom, skadlig för oss33.
Vidare har de sjukskrivna ett behov av att ha ett stort inflytande över sin egen situation även som sjukskrivna. De behöver få känna sig trodda, att man lyssnar på dem, och att man överhuvudtaget förstår att vara sjukskriven inte är detsamma som att ha semester. En av intervjupersonerna beskrev sin situation som ett fängelse, ett mycket starkt uttryck, och hon menade att hon kände sig inlåst och att hon saknade kontroll över sin situation. Hon var utelämnad till myndigheter som samarbetade för dåligt och hon kom i kläm mellan dessa.
Något flera av de intervjuade också sagt är att de känner en stor osäkerhet inför vad som komma skall. Med det menar jag att de blir oroliga över att känna osäkerhet inför framtiden. Vad händer efter
sjukskrivningen? Kan jag gå tillbaka till samma jobb? Ska jag klara det? Kommer jag att bli sjukpensionär? Hur går det med ekonomin? Mycket frågor och osäkerhet vilket ännu mer tär på den
sjukskrivne och gör det ännu svårare att ta sig tillbaka. I Marianne Svennings bok Rehabilitering – Idé
och verklighet finns ett citat från just detta:
”Värst var osäkerheten. Att inte veta vad som skulle hända framöver. Frågetecknen var många:
Skulle han någonsin komma tillbaka till arbetslivet? Skulle de kunna hålla ihop familjen? Skulle de kunna behålla huset?34”.
En annan reflektion jag gjort när jag träffat dessa kvinnor är hur slående fräscha de ser ut! Jag hade nog i min föreställning tänkt mig att de skulle se trötta och slitna ut, men de ser verkligen alla mycket pigga ut, utseendemässigt. Som en uttryckte det när jag påpekade det: ”Man sminkar sig och orkar se
fräsch ut den timmen man är ute bland folk, men sen när man är hemma ligger man och har ont, gråter och är deprimerad”.
31
Aktiv rehabilitering, Almqvist 1991 s 36 32
Sociologi, Giddens, 1998 s 159 33
Aktiv rehabilitering, Stockholm 1991, passim 34
Vilka hinder upplever de långtidssjukskrivna kvinnorna att det finns för att kunna komma tillbaka till arbete?
Jag skulle vilja tolka det som att arbetsplatsen behöver anpassas otroligt mycket efter den sjukskrivnes behov. Detta kan givetvis vara svårt, och som jag har förstått det behövs det ofta en annan arbetsplats. En arbetsplats som är lugn, och som har ett skapligt tempo. Både fysiskt men framförallt också mentalt. Tre av de sjukskrivna jag intervjuat har beskrivit att ett lugn är det absolut viktigaste för dem för att rehabiliteras med ett långvarigt positivt resultat. Med ett lugn menar de att hela deras tillvaro behöver präglas av lugn och ro. De behöver hjälp i hemmet med barn, alternativt att barnen är mer på dagis eller frit ids. De efterfrågar dessutom en ”skräddarsydd” arbetsplats gjord helt efter deras eget behov. Detta låter kanske absurt i vissa öron, men om man ska tro de sjukskrivna jag intervjuat är detta a och o att de själv får styra efter sina behov. Det görs inte idag, av olika skäl givetvis, men hade detta gått att göra i praktiken skulle kanske fler kunnat komma tillbaka till arbetslivet med ett lyckat
resultat.
En annan viktig faktor för att få tillbaka människor i arbete är att arbetsgivaren tar ett större ansvar. Med det menar jag att man inte enbart gör det man är skyldig till enligt lag, utan att man blir mer ”mänsklig” och är medmänniska helt enkelt. Jag är övertygad om att en arbetsplats som bryr sig om den sjukskrivne och ringer och hör hur denna mår, lättare får tillbaka sin arbetskamrat betydligt snabbare. Detta påstående får stöd av Günzel där han poängterar vikten av att framförallt chefen eller arbetsledaren är uppmärksam på förändringar hos sin personal. Många anställda saknar en öppen dialog och uppmärksamhet hos sin chef. Vidare menar Günzel att så tidigt som möjligt upptäcka att en anställd mår dåligt, fysiskt eller psykiskt, är oerhört viktigt för att minska sjukskrivningtalen35.
Man får inte heller glömma att den sjukskriva blir väldigt avskärmad när denna går hemma. Det kan bidra till att man känner rädsla för att gå ut, att ta kontakt med människor. Därför är det extra viktigt att andra vågar närma sig den sjukskrivna och ta kontakt. De sjukskrivna har vittnat om att de känner sig utanför och inte är en del av samhället och att de tror att andra ser ner på dem vilket skulle kunna ha viss relevans.
Vilken roll skulle en professionell studie - och yrkesvägledning kunna spela för att övervinna dessa hinder?
Jag anser att man borde ta tillvara på studie- och yrkesvägledarnas kompetens betydligt bättre än vad man gör idag. Vägledarna har en mycket stor kunskap om arbetsmarkanden, olika yrken och
utbildningar vilket är en stor tillgång när man måste hitta nya vägar på arbetsmarknaden till bland annat de långtidssjukskrivna. En studie - och yrkesvägledare kan kartlägga den sjukskrivnes hela
35
situation och verkligen gå på djupet. Detta är oerhört viktigt när man ska hitta ett yrke som den sjukskrivna ska kunna arbeta fram till pensionen med.
Om man ser till de intervjuade kvinnornas svar på frågorna kring behov av en studie - och
yrkesvägledare visar det att behovet finns och efterfrågas. Dessvärre är det många som fortfarande bara förknippar studie - och yrkesvägledarna med skolvärlden.
Jag är helt övertygad om att Sverige idag får skörda frukterna av de tuffa sparpaketen från 1990-talet. Då slimmade man organisationerna, vilket bland annat innebar att det blev färre anställda, vilka i sin tur fick mer arbetsuppgifter. När någon sen blir sjuk får de som är kvar ta ytterligare en del uppgifter och det kan bara gå på ett sätt – utmattning och eventuellt sjukskrivning.
Avslutningsvis skulle jag vilja berätta att jag har haft fördelen att börja arbeta själv under tiden jag gjort mitt examensarbete. Jag har fått jobb på Arbetsförmedlingen och arbetar där som
arbetsförmedlare och har hand om just personer med någon form av arbetshandikapp som vi måste hitta nya arbetsmöjligheter åt. Detta examensarbete har fått ännu mer ”liv” av mina egna erfarenheter som jag fått på min arbetsplats. Jag håller helt och hållet med mina intervjuade personer om att teori i all ära, men när man får arbeta praktiskt med människor på sin arbetsplats eller praktik – det är då man verkligen kan få ta del av det riktiga livet och använda sin empatiska förmåga på ett helt annat sätt. Jag anser att det är otroligt givande att få arbeta med människor som har fått någon form av exempelvis arbetshandikapp (se definition ovan) och göra allt man kan för att hitta nya vägar till dessa personer på arbetsmarknaden. För hur det än är – ett jobb är nyckeln till en plats i samhället.
Förslag till vidare forskning
Det skulle vara spännande att veta vad män som är sjukskrivna har för erfarenheter och hur de blir bemötta av arbetsgivare, läkare, myndigheter och samhället i stort och vilka hinder de känner för att komma tillbaka till arbetslivet. Personligen tror jag att mycket likartade känslor kommer fram även hos männen. Det skulle vara intressant om någon forskade vidare om det.
