• No results found

Är strokepatienten redo?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Är strokepatienten redo?"

Copied!
34
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

46-55 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

Juni 2007 E-post: postmasterhs@mah.se

Hälsa och samhälle

ÄR STROKEPATIENTEN

REDO?

EN LITTERATURSTUDIE OM HUR VÄL

STROKEPATIENTER FÖRBEREDS INFÖR

HEMGÅNG

STINA BIRATU

LOUISE FALK

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

46-55 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

(2)

2

ÄR STROKEPATIENTEN

REDO?

EN LITTERATURSTUDIE OM HUR VÄL

STROKEPATIENTER FÖRBEREDS INFÖR

HEMGÅNG

BIRATU STINA

FALK LOUISE

Biratu, S & Falk, L. Är strokepatienten redo? En litteraturstudie om hur väl strokepatienter förbereds inför hemgång. Examensarbete i omvårdnad, 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2007. Stroke är en av de stora folksjukdomarna och den tredje största dödsorsaken efter hjärtinfarkt och cancer. Individuell vård och behandling är av största vikt då sjukdomen drabbar patienter olika. Att drabbas av stroke innebär stora

förändringar i det dagliga livet. Sjuksköterskan har en viktig roll i att förbereda patienter och anhöriga inför dessa förändringar. Syftet med studien var att få ökad kunskap om hur strokepatienter och anhöriga förbereds inför hemgång samt vilken roll sjuksköterskan har i förberedelserna angående information, stöd och fysisk rehabilitering. Som metod valdes litteraturstudie utifrån elva vetenskapliga artiklar. I artiklarna kunde tre huvudteman identifieras; fysiskt tillfrisknande, psykologiskt och socialt stöd samt information. Resultatet belyser behovet av god förberedelse inför utskrivning där sjuksköterskan har en viktig roll. Målet med fysiskt tillfrisknande är att strokepatienten ska vara så oberoende som möjligt i hemmet. Patienten och sjukvårdspersonalens mål med rehabilitering

överensstämmer inte alltid. Strokepatienter och dess anhöriga har ett stort behov av psykologiskt och socialt stöd, men upplever detta som en bristfällig del i rehabiliteringen. Informationsbehovet är stort hos både patienter och dess anhöriga, men upplevs inte vara tillgodosett. Slutsatser som kan dras utifrån resultaten är att omvårdnaden av strokepatienter i möjligaste mån bör

individanpassas efter patientens bakgrund, nuvarande situation och framtida mål. För att patienter och dess anhöriga ska känna sig väl förberedda krävs det att de fysiska, psykologiska och sociala delarna i omvårdnaden integreras i större utsträckning.

Nyckelord: Anhöriga, förberedelse, litteraturstudie, patientupplevelse, rehabilitering, sjuksköterskans roll, stroke

(3)

3

IS THE STROKE PATIENT

PREPARED?

A LITERATURE REVIEW ON HOW WELL

STROKE PATIENTS ARE PREPARED BEFORE

BEING DISCHARGED

BIRATU STINA

FALK LOUISE

Biratu, S & Falk, L. Is the stroke patient prepared? A literature review on how well stroke patients are prepared before being discharged. Degree project, 10

credit points. Nursing programme, Malmö University: Health and Society,

Department of nursing, 2007.

Stroke is one of the large national diseases and the third largest cause of death after cardiac infarctionand cancer. Individual care and treatment is very important as the disease affects the patients differently. To be affected by stroke implies big changes in the daily life. The nurse plays an important role in preparing the patients and their relatives for these changes. The aim of the study was to get an increased knowledge about how stroke patients and their relatives are prepared before getting home and which role the nurse plays in preparations such as information, support and physical rehabilitation. The method of the present study is a literature review from eleven scientific articles. In the articles three main subjects were identified; physical recovery, psychological and social support and information. The result illustrates the need of sufficient preparations before discharging in which procedure the nurse plays an important role. The goal with physical recovery is that the stroke patient will be as independent as possible at home. Patient’s and health professional’s goal with rehabilitation were not always accordable. Stroke patients and their relatives have a big need of psychological and social support and they experience this as an insufficient part of the

rehabilitation. Patients’ and their relatives’ need of information is big, but was experienced as unmet. Conclusionsthat can be drawn from the results are that nursing of stroke patients as far as possible should be individualized according to the patient’s background, present situation and future goals. To make patients and their relatives feel prepared, it requires that the physical, psychological and social parts are integrated to a greater extent.

Keywords: Literature review, nursing role, patients’ perception, preparation,

(4)

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Etiologi och patofysiologi 5 Riskfaktorer 6 Symtom 6 Vård och behandling 7 Sjuksköterskans roll 8 Rehabilitering 9 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 9

METOD 9

Litteratursökning 10 Artikelgranskning och kvalitetsbedömning 11 Analys av data 11 RESULTAT 11 Fysiskt tillfrisknande 12 Psykologiskt och socialt stöd 14 Information 15 DISKUSSION 17 Metoddiskussion 17 Resultatdiskussion 18 Fysiskt tillfrisknande 18 Psykologiskt och socialt stöd 20 Information 21 SLUTSATSER 22 REFERENSER 23 BILAGOR 25

(5)

5

INLEDNING

Att drabbas av stroke medför en stor förändring i livet, dels för den drabbade och dels för dess anhöriga. Som sjuksköterskestuderande ställde sig författarna till föreliggande studie fråganhur sjuksköterskan kan förbereda och underlätta för patienter och anhöriga inför de konsekvenser som sjukdomen ger.

Förändringar i det dagliga livet kan leda till isolering och försämrade relationer till anhöriga och vänner och det är vanligt att det dagliga livet helt styrs av sjukdomen (Hamilton, 2000). Tidigare livsstil och fritidssysselsättningar prioriteras bort då man är rädd för att inte kunna delta på samma sätt som tidigare. Relationer förändras efter insjuknandet bland annat på grund av det beroende som uppstår mellan den strokedrabbade och anhöriga. Även rollfördelningen förändras, vårdaren kan få nya ansvarsområden som han eller hon inte tidigare haft. Denna förändring kan leda till känslor av otillräcklighet och okunskap (Socialstyrelsen, 1997).

Tidigare forskning har främst inriktats på basala omvårdnadsproblem. Den vetenskapliga kunskapen är ofullständig gällande vilka omvårdnadsinsatser som har positiv effekt. De senaste åren har forskning mer inriktats på upplevelsen av stroke och hur den påverkar det dagliga livet (Engström m fl, 2005).

Några av de viktiga ansvarsområden som sjuksköterskan har i vårdandet av strokepatienter är att ta tillvara gamla kunskaper och färdigheter samt att hjälpa och uppmuntra patienten till nya problemlösningsmetoder och copingstrategier som kan användas i det dagliga livet. Det är även viktigt att sjuksköterskan involverar, stöttar, uppmuntrar och informerar hela familjen (a a).

BAKGRUND

Stroke är en av de stora folksjukdomarna. Det är den tredje största dödsorsaken efter hjärtsjukdom och cancer och den vanligaste orsaken till neurologisk funktionsnedsättning hos vuxna (Socialstyrelsen, 2007-04-12). Enligt Svensk sjuksköterskeförenings webbsida (2007-02-13) insjuknar varje år ca 30 000 personer i stroke. Det har beräknats att det i Sverige lever ca 100 000 - 120 000 personer med stroke. Individuell vård och behandling är av största vikt då

sjukdomen medför stor variation, beroende på vem som drabbas, hjärnskadans art och omfattning samt rehabilitering och efterförlopp (Engström m fl, 2005).

Etiologi och patofysiologi

Stroke definieras i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för Strokesjukvård enligt WHO som:

”snabbt påkommande fokal störning av hjärnans funktion med symtom som

varar minst 24 timmar eller leder till döden, där orsaken inte uppenbarligen är annan än vaskulär. I fall av djup medvetslöshet eller subaraknoidal-blödning kan symtomen vara globala.” (Engström m fl, s 11, 2005).

(6)

6

Stroke är ingen enhetlig sjukdom utan ett samlingsnamn för den symtombild en patient uppvisar när blodförsörjningen till delar av hjärnan helt eller delvis går förlorad. Detta kan ske vid trombos, emboli eller blödning i någon cerebral artär. När detta sker drabbas delar av hjärnan av plötslig funktionssvikt (Ericson & Ericson, 2002).

Hjärninfarkt svarar för ca 85 % av alla slaganfall på artärsidan. Detta innebär att någon av hjärnans artärer drabbas av ocklusion och blir delvis eller totalt

igentäppta. Artärocklusion kan uppkomma av aterosklerotiskt plack som kan orsaka bildning av tromboser eller embolier som fastnar i en cerebral artär (Ericson & Ericson, 2002). Intracerebral blödning står för ca 10 % av alla

slaganfall. Insjuknandet sker akut och med snabb medvetandepåverkan (Larsson & Rundgren, 2003). Den vanligaste orsaken till hjärnblödning är en

atero-sklerotisk försvagning av artärväggen som brister (Hedner, 2004). Subaraknoidal-blödning uppstår vid Subaraknoidal-blödning i en artär som ligger under arachnoidean (Ericson & Ericson, 2002). Blödningen uppkommer oftast på grund av en svaghet, främst ett aneurysm som rupturerar i hjärnans artärer (Larsson & Rundgren, 2003). Transitorisk ischemisk attack (TIA) innebär att ett begränsat avsnitt av hjärnan, under en övergående tidsperiod, har försämrat blodflöde. Symtomen går tillbaka inom 24 timmar, dock oftast inom en halvtimme. TIA-attacker kan bero på aterosklerotiska förändringar i halsens och hjärnans artärer som sänder iväg små embolier, vilka löses upp relativt snabbt. Vanliga symtom är domningskänsla i en arm eller ett ben, samt övergående synförlust på ett öga (a a).

Riskfaktorer

Hypertoni är den riskfaktor som är dominerande för slaganfall, men samtidigt relativt enkel att åtgärda, genom att exempelvis behandla med blodtryckssänkande läkemedel, ökad fysisk aktivitet, viktreduktion och att sluta röka. Risken för slaganfall ökar i takt med stigande systoliskt/diastoliskt blodtryck. Vid behandling av högt blodtryck kan risken för slaganfall nästan halveras (Larsson & Rundgren, 2003).

Förmaksflimmer är en annan riskfaktor. Den ökade risken beror bland annat på den tromboemboliska komplikationen (a a). Arytmi, klaffel, hjärtinsufficiens, diabetes, rökning, ateroskleros, högt serumkolesterol, högt alkoholintag samt högt östrogenintag (exempelvis p-piller) är andra orsaker som ökar risken för att insjukna i stroke (Ericson & Ericson, 2002).

Symtom

Symtomen efter ett slaganfall kan variera mycket beroende på hur stor skadans omfattning är, var den uppstår samt hur den utvecklas (Hedner, 2004). Generella symtom är yrsel, illamående, pares, känselbortfall och medvetandepåverkan (Ericson & Ericson, 2002).

Storhjärnan består av vänster och höger hemisfär, vilka står i kontakt med varandra. Varje hemisfär är specialiserad för att bearbeta olika typer av stimuli, dessa samverkar dock och inget område i hjärnan kontrollerar endast en enskild funktion. När den ena hemisfären skadas påverkas de viktiga funktionerna i det skadade området men även samspelet mellan de båda hemisfärerna (Wergeland m fl, 2002). Skador i vänster hemisfär drabbar höger sida av kroppen och skador i höger hemisfär drabbar vänster sida av kroppen (Larsson & Rundgren, 2003).

(7)

7

Vid skada i någon av hemisfärerna framträder karakteristiska skillnader. Vänster hemisfär är dominerande vad gäller finmotorik och dessutom ligger

språkreglerings centrat i denna del av hjärnan. Vänster hemisfär är mer

kommunikativ, öppen, kreativ och får fram de positiva känslorna. Skador i vänster hemisfär medför ofta någon form av afasi, ibland läs-, skriv- och räknesvårigheter samt psykologiska besvär som depression (Ericson & Ericson, 2002). Höger hemisfär är oftast den icke dominanta. Den är specialiserad på perception, d v s förmågan att bearbeta intryck från kroppens sinnesorgan, rum och miljö, samt helhetsseendet. Den styr även det emotionella läget, såsom tankar, känslor samt den sensuella och analytiska förmågan. Skador i höger hemisfär medför

perceptionssvårigheter såsom neglect, psykologiska besvär som t ex bristande sjukdomsinsikt, bekymmerslöshet, känslomässig avtrubbning och omdömeslöshet (a a).

Limbiska systemet och hippocampus, belägna i storhjärnan, är viktiga vad gäller minnesfunktion, sinnesfunktion såsom lukt och smak, inlärning samt motivation. Skador i dessa hjärnområden kan medföra svåra minnesstörningar, inlärnings-svårigheter, samt påverkan på motivationsgraden (a a). Skador på lillhjärnan kan leda till balanssvårigheter, ataxi (muskelrörelsernas samordning rubbas), yrsel, dysmetri (försämrad rörelsekoordination) samt dysartri (otydligt tal). Skador i hjärnstammen kan leda till yrsel, illamående, dysfagi (sväljsvårigheter), diplopi (dubbelseende) samt dysartri (Wergeland m fl, 2002).

Vård och behandling

Kort efter insjuknande i stroke krävs en säkerställd klinisk diagnos, vilket utgör grunden för den fortsatta behandlingen. Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ingår en standardiserad utredning som en del i strokeenhetens koncept och syftar till att kartlägga de neurologiska symtomen, utesluta differential-diagnoser, fastställa huvudtyp av stroke samt bedöma funktionella konsekvenser och rehabiliteringsbehov (Socialstyrelsen, 2005b).

Patienten bör tas om hand akut på en strokeenhet, som kan utföra snabb

diagnostik, starta medicinsk behandling och tidigt bedöma behov av rehabilitering och dessutom påbörja den. På strokeenheten arbetar specialutbildad personal i team bestående av läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut samt vid behov även kurator, logoped, psykiatriker, psykolog och dietist (Hedner, 2004). Enligt Socialstyrelsen (2005b) har vård på strokeenhet hög prioritet. Vård på strokeenhet minskar dödlighet, beroendet av andra och behov av institutionsboende efter stroke jämfört med vård på allmän sjukvårdsavdelning. Viktiga principer för vård på sådan strokeenhet är bland annat att det finns ett fastställt program för diagnostik och behandling av stroke och åtgärder för att undvika och/eller behandla komplikationer (a a).

De observationer som bör utföras under den akuta fasen är medicinskt status inkluderande orientering, talförmåga och minnesförmåga. Dessutom kontrolleras medvetandenivåer såsom vakenhetsgrad enligt RLS 85 reaktionsgradsskala. Andningsmönster, EKG, puls, blodtryck och kroppstemperatur bör följas kontinuerligt (Ericson & Ericson, 2002). Observationer gällande neurologisk status innefattar sväljfunktion, kommunikationsförmåga, uppfattningsförmåga, förflyttningsförmåga, balans, fallrisk samt blåsfunktion. Laboratorieprover tages

(8)

8

främst för att upptäcka förändringar som kan visa skadans utveckling (Hedner, 2004).

Datortomografi (DT) ger information om skadans lokalisering och om skadan är en blödning eller infarkt (Ericson & Ericson, 2002). En blödning ger omedelbara och specifika förändringar på DT, en infarkt framträder efter fyra till tjugofyra timmar (Hedner, 2004).

Medicinsk behandling vid stroke innefattar bland annat trombolysbehandling i syfte att begränsa den ischemiska hjärnskadan. Metoden kräver snabbt

omhändertagande och bör genomföras inom tre timmar efter symtomdebut. Acetylsalicylsyra (ASA) i låg dos hämmar trombocytaggregationen och ges vid TIA och hjärninfarkt som långtidsprofylax. Heparinbehandling ges i syfte att begränsa trombospålagring och förhindra nya tromboser. Antikoagulantia bör ges som sekundär profylax vid emboli och förmaksflimmer då risken för ny

emboliutveckling finns (Ericson & Ericson, 2002).

Sjuksköterskans roll

Sjuksköterskans uppgifter i strokerehabiliteringen kan enligt Wergeland m fl (2002) delas in i fyra kategorier. Den första är en stödjande roll som består i att skapa trygghet och tillit, att vara uppmuntrande och stödjande dels gentemot patienten och dels gentemot närstående och anhöriga. Den består även i att hjälpa patienten hålla modet uppe och undvika depression. Dessutom innefattar

sjuksköterskans roll att anpassa aktiviteter och utmaningar efter patientens förmåga och kapacitet och att hjälpa patienten till en stärkt självbild, självkänsla och att hålla sitt sociala nätverk vid liv.

Den andra uppgiften sjuksköterskan har är att vara förklarande genom att hjälpa patienter och deras närstående i de nya livssituationer som uppstår. Det är också viktigt att hjälpa patienten till realistiska förväntningar och till att se sina resurser och begränsningar (a a).

En tredje funktion är att vara den integrerande, vilket innebär att hjälpa patienten förstå meningen med sin behandling och att integrera den i de vardagliga

aktiviteterna men även att vara patientens länk till de olika yrkesgrupper som är inblandade i omvårdnaden kring patienten (a a).

Den fjärde och sista kategorin är att vara bevarande gällande patientens grundläggande behov. Vidare att hjälpa patienten upprätthålla sina fysiska och psykiska förmågor, att skapa en balans mellan aktivitet och vila för patienten så att denne ska kunna uppnå bästa resultat. Inte minst innebär det att ge god omvårdnad och att motverka komplikationer (a a).

Sjuksköterskan har en viktig roll i att förbereda patienten och anhöriga inför de förändringar som uppstår under sjukdomens utveckling. Det ingår även en viktig samordnande uppgift i övergången mellan sjukhusvård och den vård som senare ska ges (Engström m fl, 2005).

I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska framkommer det bl a att sjuksköterskan ska ha förmåga att tillgodose patientens basala och specifika omvårdnadsbehov såväl fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga.

(9)

9

sig om att de har förstått informationen, samt uppmärksamma de patienter som inte själva uttrycker ett informationsbehov eller de som inte har speciellt uttalade informationsbehov (Socialstyrelsen, 2005a). Sjuksköterskans arbete ska vara i enlighet med Hälso- och Sjukvårdslagen. Vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Den ska främja god kontakt mellan patient och sjukvårdspersonal och olika insatser inom sjukvården skall samordnas på ett ändamålsenligt sätt (Hälso- och Sjukvårdslagen, 1982:763).

Rehabilitering

Alla rehabiliteringsinsatser är av stor vikt och syftar till att återuppta roller, uppgifter och aktiviteter i det dagliga livet (Socialstyrelsen, 2005b). De flesta som insjuknar i stroke förbättras spontant under de första månaderna. Den aktiva träningen som påbörjas redan under den akuta fasen, under första dygnet ger positiva resultat (Ericson & Ericson, 2002). Träningen knyter samman flera discipliner såsom läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut m fl. För att uppnå bästa resultat är det av största vikt att dessa discipliner har samma målsättning och behandlingsprinciper. För att patienten ska bli bättre är det även viktigt att denne själv är involverad och aktiv i sin träning (Wergeland m fl, 2002). Rehabiliteringen utformas individuellt efter patientens önskemål och funktionshinder utav vårdteamet (Ericson & Ericson, 2002). Målet med rehabilitering är att återerövra förlorade funktioner, att kroppen ska fungera efter bästa förmåga och att få ett så normalt rörelsemönster som möjligt

(Wergeland m fl, 2002). Ytterligare mål med rehabiliteringen är att patienten ska klara av det dagliga livet med dess aktiviteter och utmaningar såsom påklädnad, måltider, toalettbesök eller förflyttning. Om den strokedrabbade innan

insjuknandet arbetade inriktas rehabiliteringen på att hon eller han ska kunna återgå till sina arbetsuppgifter (Ericson & Ericson, 2002). Hjärnans förmåga till omorganisering är god och den kan återinlära olika rörelser och förlorade funktioner kan tränas upp igen (Wergeland m fl, 2002).

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

Syftet med studien är att få ökad kunskap om hur strokepatienter och anhöriga förbereds inför hemgång samt vilken roll sjuksköterskan har i förberedelserna. Frågeställningen lyder enligt följande:

- Har sjuksköterskan givit tillräckligt med handledning i den fysiska rehabiliteringen, information och stöd inför hemgång?

METOD

För att besvara studiens frågeställning beslutades det att göra en litteraturstudie. Enligt Polit m fl (2001) är en litteraturstudie en sammanfattning av vetenskaplig kunskap som redan tagits fram inom ett visst område. Syftet med en

litteraturstudie är att utvärdera kunskap och framställa objektiva resultat inom området.

(10)

10

Författarna har i föreliggande studie använt Willmans m fl (2002, s 51) modell för hur man systematiskt kan genomföra en litteratursökning. Modellen består av sju steg varav sex användes för litteraturstudien:

- Precisera problemet för utvärderingen

- Precisera studiernas inklusions- och exklusionskriterier - Formulera en plan för litteratursökningen

- Genomför litteratursökningen och samla in de studier som möter inklusionskriterierna

- Tolka bevisen från de individuella studierna - Sammanställ bevisen

Litteratursökning

För att finna relevant, användbar och vetenskaplig litteratur har i första hand sökningar av artiklar gjorts i databasen PubMed (tabell 1) där sökningar genomförts med hjälp av sökord, MeSH-termer och fria sökordstermer. För att begränsa antal träffar användes följande begränsningar: English, Humans och only items with links to full text. Sedan fortsatte sökandet i databasen Cinahl (tabell 2) med hjälp av sökord, Thesaurus. Här användes följande begränsningar i träffarna: English, Full text och Peer- Reviewed. Övriga inklusionskriterier var att studierna skulle beröra patienters, och/eller anhörigas och/eller sjukvårdspersonals

upplevelser av stroke.

Tabell 1. PubMedsökningar med MeSH-termer och begränsningar

Databas MeSH- term Begränsningar Träffar Granskade

abstract

Använda artiklar PubMed Cerebrovascular Accident Only items with

links to full text, English, Humans

21435 5 0

PubMed Cerebrovascular Accident AND Rehabilitation

Only items with links to full text, English, Humans

1091 17 2

PubMed Cerebrovascular Accident AND Education

Only items with links to full text, English, Humans

418 11 0

PubMed Cerebrovascular Accident AND Nursing care

Only items with links to full text, English, Humans

148 5 1

PubMed Frisökning: stroke survivors AND education

Only items with links to full text, English, Humans

79 3 1

PubMed Frisökning: stroke survivors AND experience

Only items with links to full text, English, Humans

141 9 2

Summa använda artiklar 50 6

Tabell 2. Cinahl-sökningar med Thesaurus och begränsningar

Databas Thesaurus Begränsningar Träffar Granskade

abstract

Använda artiklar Cinahl Cerebrovascular

Accident

Full text, English, Peer-reviewed

100 5 0

Cinahl Frisökning:

Stroke AND Patient Education

Full text, English, Peer-reviewed

12 1 0

(11)

11

Av elva använda artiklar hittades sex genom databassökning. Fyra artiklar (Macduff, 1998), (Lui & McKenzie, 1999), (Bendz, 2003) och (Burton, 2000b) söktes manuellt i Engströms m fl (2005) referenslista och en artikel (Wiles m fl, 1998) hittades i referenslistan i artikeln av Smith m fl (2004). Utav de elva använda artiklarna är tio av kvalitativ metod och endast en (Choi- Kwon m fl, 2004) artikel av kvantitativ metod.

Artikelgranskning och kvalitetsbedömning

Vald metod för studien är systematisk litteraturstudie. Initialt gjordes ett urval av artiklar genom att läsa abstracts och för att få en uppfattning om de stämde överens med syfte och frågeställning. De artiklar som sedan valdes ut granskades enligt Polit m fl (2001). Kriterierna för en vetenskaplig artikel är enligt Polit m fl att den ska innehålla titel, abstract, introduktion, metod, resultat, diskussion och referenser. Totalt granskades 16 artiklar varav fem valdes bort då de inte

uppfyllde kriterierna enligt Polit m fl (2001) eller på grund av att de inte

besvarade föreliggande studies syfte och frågeställning. När samtliga artiklar hade samlats in, lästes och granskades de enskilt av författarna, d v s en form av

triangulering. Därefter gjordes en gemensam kvalitetsgranskning med Carlsson och Eimans (2003) bedömningsmall för kvantitativa (se bilaga 1) och kvalitativa studier (se bilaga 2). Bedömningsmallen modifierades genom att punkten

”patienter med lungcancerdiagnos” togs bort då den inte var relevant för denna studie. Det var inte aktuellt att omarbeta bedömningspunkten då litteraturstudien enbart berör stroke utifrån patienter, anhöriga och sjukvårdspersonals perspektiv. Varje artikel har lästs och granskats utifrån den modifierade mallens

bedömningspunkter; abstract, introduktion, syfte, metod, resultat, diskussion och slutsatser. Varje del poängsattes och den sammanlagda summan räknades ihop efter gemensamt beslut. Utifrån hur många poäng av de totala 45 poängen

artiklarna fick graderades de i tre grader; I, II eller III (se bilaga 3 och 4). De elva valda artiklarna sammanställdes sedan i en artikelmatris (se bilaga 6).

Analys av data

Analysförfarandet gjordes enligt Fribergs (2006) anvisningar om hur analys av studier kan utföras. Friberg menar att studierna, i första skedet, bör läsas igenom ett flertal gånger för att få ökad förståelse för studiernas innehåll och mening. Därefter bör nyckelfynd identifieras i varje enskild studie, vilket följs av en sammanställning av varje studies resultat. Därefter jämförs likheter och skillnader i de olika studiernas resultat och teman identifieras. När analysen är klar

presenteras resultatet i de teman som identifierats. I föreliggande studie

identifierades tre teman; fysiskt tillfrisknande, psykologiskt och socialt stöd samt information.

RESULTAT

Nedan följer en resultatredovisning som syftar till att tillgodose och besvara litteraturstudiens syfte och frågeställning. Resultaten belyser behovet av god förberedelse inför utskrivning där sjuksköterskan har en viktig roll. Utifrån resultaten har tre viktiga teman inom rehabilitering kunnat identifieras; information, fysiskt tillfrisknande samt psykologiskt och socialt stöd. De tre temana presenteras utifrån patientens, sjukvårdspersonalens och anhörigas perspektiv.

(12)

12

Fysiskt tillfrisknande

Enligt Burton (2000b) kan de fysiska effekterna av en stroke variera betydligt. Burton intervjuade sex strokepatienter i England angående tillfrisknandet från stroke. Patienterna upplevde att deras stroke var en högst personlig upplevelse. De uttryckte vidare en upplevelse av att de fysiska effekterna hade avskilts från kroppen som helhet.

I en kvalitativ studie av Lui & Mackenzie (1999) intervjuades femton äldre strokepatienter i Kina, dels under vistelsen på en akut- och rehabiliterings-avdelning, dels en månad efter utskrivning angående olika behov efter

insjuknandet. De fysiska behoven är relaterade till strokepatientens funktionella förmåga. Enligt patienterna är hygien, mobilisering, sömn, vila och terapi de viktigaste fysiska behoven under den akuta fasen.

I en studie gjord i Skottland av Macduff (1998), intervjuades åtta patienter om hur de upplevde sjuksköterskans omvårdnad. Kriterierna för att delta i studien var bl a att de strokedrabbade skulle ha vårdats dels på en allmän sjukvårdsavdelning och dels på en strokeenhet. Patienterna upplevde skillnader i sjuksköterskans attityder på de olika avdelningarna. De flesta patienter var av den uppfattningen att

sjuksköterskan på en allmän sjukvårdsavdelning arbetade utifrån att få det

nödvändigaste gjort. Detta exemplifierades i studien av att bli hjälpt av personalen med basal omvårdnad såsom hygien, påklädnad och mobilisering. Patienterna upplevde dessa åtgärder som en viktig del i omvårdnaden men såg dem inte som specifikt terapeutiska.

På strokeenheten kunde patienterna identifiera en annan attityd hos sjuksköterskan, vilket karaktäriserades av att de skulle utföra den basala

omvårdnaden själva. Detta upplevdes olika och några kände sig tvingade till att utföra dessa åtgärder medan andra såg det som en naturlig del i rehabiliterings-processen (a a).

I en svensk studie av Bendz (2003) undersöktes rehabiliteringsprocessen under första året efter stroke ur strokepatienters och sjukvårdspersonals perspektiv. Femton patienter intervjuades och journalanteckningar från sjukvårdspersonal angående de femton intervjupersonerna användes. Enligt journalanteckningarna fokuserades rehabiliteringsprocessen efter stroke enbart på fysisk träning. Träning uppfattades ofta av patienterna som den enda vägen till tillfrisknande oavsett vilka konsekvenser sjukdomen hade fört med sig. Patienternas syfte och mål med träningen skildes åt. För en del var syftet med träningen att återuppta den tidigare sociala rollen i familjen, bland vänner och på arbetsplatsen. För andra innebar det en möjlighet till att hitta en ny social roll. För sjukvårdspersonalen var det primära målet med träningen att förbättra patienternas fysiska funktioner. Patienterna upplevde dock situationen mer komplex och hade även behov av psykologiskt stöd.

Smith m fl (2004) intervjuade 90 anhöriga till strokepatienter i Skottland. Enligt intervjupersonerna var nivån på den dagliga sjukgymnastiken inadekvat,

innehållande för lite involvering av anhöriga och familj, då det gällde att

observera eller att själva bli undervisade. Största delen av sjukgymnastiken rörde påklädnad och hushållssysslor men utan att involvera de strokedrabbades

(13)

13

ansträngning för att lära sig omvårdande färdigheter och övningar från sjukgymnastiken genom att lyssna på och observera personalen.

I en norsk studie av Kvigne m fl (2005) intervjuades fjorton sjuksköterskor

angående utövandet av omvårdnad och rehabilitering av kvinnliga strokepatienter. Sjuksköterskorna talade om vikten av individualiserad patientvård då det handlade om patienternas behov och prioriteringar. Trots detta, menade sjuksköterskorna, utformas rehabiliteringsprogrammen efter sjukvårdspersonalens perspektiv. De flesta patienter litade på personalens kompetens och följde rehabiliterings-programmen. I de fall patienter inte höll med uppstod ofta konflikter och frustration mellan patient och personal. De intervjuade sjuksköterskorna

underströk vikten av att den strokedrabbade uttryckte sina behov, förväntningar och mål med rehabiliteringen, vilket av erfarenhet ofta påverkade

rehabiliteringsprocessen i positiv riktning. Trots detta förekom det sällan att de frågade eller utmanade patienterna att uttrycka sina behov.

Vidare beskrev de intervjuade sjuksköterskorna i Kvignes m fl (2005) studie att omvårdnaden fokuserades på två områden. Dels att hjälpa patienten att återhämta sig, men även att bibehålla fysiska funktioner och klara av vardagliga situationer. De intervjuade sjuksköterskornas beskrivning omfattade främst en funktionell och praktisk syn på rehabiliteringen och omvårdnaden av strokepatienter. När den strokedrabbades kritiska tillstånd hade stabiliserats fokuserade sjuksköterskorna på att denne skulle återuppta nedsatta fysiska funktioner. Sjuksköterskorna beskrev sina arbetsuppgifter i rehabiliteringsfasen som att hjälpa patienterna att minnas de primära fysiska funktionerna, genom att uppmuntra dem att använda armar och ben på ett så normalt sätt som möjligt i vardagliga situationer. Detta innebar bl a att äta, ta sig i och ur sängen och gå på toaletten. Om patienten inte klarade av att röra på armar och ben själv, hjälpte sjuksköterskan till genom hela momentet. Enligt intervjupersonerna är det primära målet med omvårdnaden och rehabiliteringen att hjälpa den strokedrabbade att klara av att leva självständigt hemma. För att uppnå detta mål riktade sjuksköterskan sina handlingar på att hjälpa patienten återfå förmågan att utföra grundläggande praktiska, vardagliga uppgifter. Så fort patienterna var redo visade sjuksköterskan hur de kunde tillämpa nya metoder att klara av vardagen på. Patienterna lärde sig t ex att laga mat och duka bordet på nytt samt hur de kunde tillämpa de nya metoderna i hemmet. Sjuksköterskan besökte tillsammans med andra yrkeskategorier i det multidisciplinära teamet patientens hem för att ta reda på vad som behövde anpassas efter utskrivning. Därefter hölls ett möte med patient, anhöriga och sjukvårdspersonal för att planera den nya situationen hemma. Patienterna åkte dessutom på permission en helg före utskrivning för att känna sig för i hemmiljön, vilket följdes upp genom ett samtal med alla inblandade (a a).

I studien Kvigne m fl (2005) undersöktes också vad genus betydde för sjuksköterskan i vårdandet av kvinnliga strokepatienter. De flesta

sjuksköterskorna uttryckte ett genusneutralt perspektiv. De upplevde inte några skillnader mellan manliga och kvinnliga patienters reaktioner på sin sjukdom. Inte heller upplevdes några skillnader i patienters rehabiliteringsbehov.

Intervjupersonerna menade också att manliga och kvinnliga patienter vårdas utefter samma rehabiliteringsprogram. Trots den genusneutrala synen bekräftade sjuksköterskorna att det fanns skillnader i hur de bemötte kvinnliga och manliga patienter och att en omedveten anpassning ibland gjordes i kommunikationen till de båda könen. En del sjuksköterskor påpekade skillnader mellan män och

(14)

14

kvinnors syn på träning i rehabiliteringssyfte. De upplevde att kvinnliga patienter accepterade och tyckte om träning relaterat till ADL och hushållssysslor och såg sådana aktiviteter som viktiga träningstillfällen. Manliga patienter upplevdes i sin tur undvika sådan träning och istället föredra fysiskt krävande styrketräning.

Psykologiskt och socialt stöd

Enligt resultat i Lui & Mackenzies (1999) studie är patienterna i stort behov av psykologiskt stöd genom hela rehabiliteringsprocessen på grund av den förändring som sjukdomen för med sig. I det akuta stadiet uppkommer situationer som kräver extra stöd såsom chocken av det plötsliga insjuknandet, kommande sjukhusvård, separation från familjen och frånvaro i arbetet. I den efterföljande rehabiliteringen behöver patienten stöd vid tillvänjning av ytterligare en ny miljö. Patienterna uttryckte ett behov av att känna sig trygga, uppmuntrande ord, någon som lyssnar på deras oro och som visar omsorg och respekt för dem som individer. Resultatet visar att det psykologiska behovet minskar efter utskrivning och att det finns ett tydligt samband mellan det psykologiska behovet och fysiskt tillfrisknande. Enligt studien kunde de flesta strokedrabbade ta hand om sig själva efter utskrivning och många hade endast litet psykologiskt behov vid utskrivning.

I motsats till det psykologiska behovet så ökade det sociala behovet i takt med att patienten förbättrades fysiskt och psykiskt. Efter utskrivning fanns det istället ett socialt behov inkluderande transport, social kommunikation och ekonomiskt stöd (a a).

Enligt resultat i Burtons (2000b) studie upplevde de strokedrabbade intervjupersonerna att de sociala konstellationerna hade förändrats efter insjuknandet, dels i familjen och det övriga sociala nätverket och dels på arbetsplatsen. De uttryckte oro och svårigheter i att omvärdera den roll och det ansvar som de förväntades ha gentemot familj, vänner och arbetskollegor. Några strokedrabbade upplevde sin gamla sociala roll som hotad. De beskrev vidare känslan av isolering och begränsningar, vilket framkallade ilska och frustration. I ytterligare en engelsk studie av Burton (2000a) intervjuades elva sjuksköterskor och två undersköterskor angående sjuksköterskans roll i strokerehabiliteringen. Några av de intervjuade önskade en djupare interaktion mellan patient och

sjuksköterska i syfte att utveckla patientens copingstrategier samt för att bibehålla och stärka dess välmående. De uttryckte vikten av en positiv relation med

patienten i syfte att hjälpa denne att finna sig i sjukdomen och för att hjälpa dem att gå vidare. I resultatet identifierades fyra viktiga funktioner som sjuksköterskan har angående patientens personliga tillfrisknande såsom hjälpande, tröstande, lärande samt samarbetande med patienten och dess anhöriga. Informanterna uttryckte att anhöriga och vänner spelade en viktig roll under hela

rehabiliteringsprocessen och att deras behov också behövde tillgodoses. De intervjuade sjuksköterskorna i Kvignes m fl (2005) studie underströk vikten av att motivera patienterna genom uppmuntran och beröm. De var noga med att

poängtera funktionella framsteg och kände det som en utmaning att välja rätt tillvägagångssätt med respekt för patientens personlighet, sinnesstämning och funktionella tillstånd. Sjuksköterskorna uttryckte vidare att det fysiska

tillfrisknandet var högst prioriterat men underströk vikten av att förbereda patienterna inför ett socialt aktivt liv. Under sjukhusvistelsen uppmuntrade de patienterna till att äta tillsammans och att spendera tid i dagrummet. De främjade

(15)

15

sociala aktiviteter och uppmuntrade patienterna att behålla kontakten med sina vänner.

Även i Burtons (2000a) studie uttryckte de intervjuade sjuksköterskorna att primärt fokus låg i att tillfredsställa strokepatientens fysiska och funktionella behov. Detta kan bekräftas i Bendz’ (2003) studie, där resultat visade att sjukvårdspersonalens huvudintresse låg i att förbättra patientens fysiska och kognitiva funktioner, vilket medförde mindre fokus på patientens sociala och emotionella behov. Samtidigt uttryckte de intervjuade sjuksköterskorna i Burtons (2000a) studie att vissa aktiviteter, relaterade till specifika fysiska åtgärder, såsom att ta sig längre tid till att hjälpa patienten vid måltid eller att hålla handen vid sänggående, kunde betyda mycket för patientens psykiska välmående.

Secrest (2002) intervjuade sammanlagt tretton patienter och deras anhöriga angående deras upplevelser av sjuksköterskan på en strokeenhet i USA.

Anhörigvårdarna upplevde att sjuksköterskan höll sig i bakgrunden och upplevde en brist i kommunikationen med personalen. Sjuksköterskan tog sig inte tid att prata med den strokedrabbade och anhöriga. Särskilt en anhörig ansåg att det fanns flera situationer då hon hade kunnat bidra med viktig information om den strokedrabbade, situationer som förbisågs av sjuksköterskorna.

Resultat i Smiths m fl (2004) studie visar att anhöriga ofta kände sig åsidosatta av sjukvårdspersonalen. I den akuta fasen upplevde de en brist på uppmärksamhet då personalen ofta var stressade och upptagna. Efter utskrivning kände de sig

övergivna av sjukvården och saknade uppföljning och stöd. Depression och brist på motivation orsakade slitningar i relationen mellan den strokedrabbade och dess anhöriga. Anhöriga upplevde minskad ork, vilket ofta grundade sig i dagliga försök att uppmuntra och motivera den strokedrabbade. De kände frustration över den strokedrabbades förändrade beteende, vilket båda parter hade svårt att

hantera. Strokepatienters försämrade kommunikationsförmåga, begränsade förmåga att delta i fysiska och sociala aktiviteter, deras emotionella instabilitet och plötsliga ilska var faktorer som påverkade relationen med de anhöriga. De flesta anhöriga var i den åldern då de själva drabbades av sjukdomar, vilket i sin tur påverkade deras möjlighet att vårda. De flesta blev aldrig tillfrågade angående förmågan att sköta om hemmet, laga mat, handla och ta hand om ekonomin. De upplevde att rollen som anhörigvårdare togs för given oavsett personliga omständigheter och att de fick ta ett alldeles för stort ansvar. De flesta var tillgängliga dygnet runt under veckans alla dagar och saknade alternativ och spontanitet i vardagen. Den support som anhöriga önskade upplevdes som obefintlig eller svårtillgänglig.

Information

Enligt resultat i Lui & Mackenzies (1999) studie är informationsbehovet stort i tillfrisknandets alla stadier. Resultaten tyder på att tillräcklig information ger den strokedrabbade större trygghet och självständighet. Wiles m fl (1998) har i en engelsk, kvalitativ studie, intervjuat nio strokepatienter utan anhörigas

medverkan, tio strokepatienter tillsammans med anhöriga samt två anhöriga utan strokepatienters medverkan. I studiens resultat delades informationsbehovet in i tre områden inkluderande klinisk information, praktisk information samt

information om den fortsatta vården. I fråga om klinisk information upplevde de strokedrabbade ett stort behov av information angående tillfrisknande, vad stroke är och innebär, orsaker till stroke, förebyggandet av en ny stroke och information

(16)

16

om prognos. Nästan alla intervjuade upplevde att informationen om patientens tillfrisknande inte var tillräcklig. Intervjupersonerna, särskilt anhöriga, uttryckte en oro över de specifika effekterna av stroke. Särskild information önskades om minnesförlust, talsvårigheter, svälgsvårigheter, viktuppgång, irritabilitet och depression. Beträffande praktisk kunskap önskade de intervjuade information om hur man hanterar vardagliga situationer såsom personlig hygien, påklädnad och att komma i och ur sängen. Ur ett långtidsperspektiv önskade både de strokedrabbade och anhörigvårdare information om praktiska frågor såsom bilkörning, socialt umgänge, framtida anställning och sexuella relationer. Informationsbehovet angående fortsatt vård efter utskrivning identifierades också och handlade främst om vilka förmåner och resurser som finns tillgängliga i samhället samt hur tillgång till dessa fås.

I en holländsk, kvalitativ enkätstudie, av Veenendaal m fl (1996) har behovet av utbildning och information hos strokedrabbade och deras anhöriga (utifrån dem själva och utifrån sjukvårdspersonal) undersökts. Resultat visade bl a att andelen strokedrabbade och deras anhöriga, vars informationsbehov upplevdes tillgodosett var relativt lågt och endast en tredjedel upplevde att de erhöll tillräcklig

information. Resultat tyder även på anhörigas brist på information, samtidigt som resultat visar på att de generellt har ett större informationsbehov än den

strokedrabbade. Anhörigas största informationsbehov gällde hur de skulle söka hjälp, stresshantering samt råd och nya metoder för aktiviteter i det dagliga livet, behov som upplevdes otillfredsställda. Enligt sjukvårdspersonalen har

strokedrabbade och deras anhöriga ett stort informationsbehov, majoriteten ansåg dock att båda grupperna fick för lite information.

Veenendaal m fl (1996) visar även på skillnader och likheter i fråga omvad patienter, anhöriga och sjukvårdspersonal upplevde att de (patienter och anhöriga) hade fått information om. Sjukvårdspersonalen ansåg att patienter och anhöriga hade fått mycket information om aktiviteter i det dagliga livet, något som

majoriteten av de anhöriga inte ansåg sig ha fått. Alla tre parter var överens om att de (patienter och anhöriga) hade fått mycket information om gångproblematiken efter en stroke. De var även överens om att patienter och anhöriga önskade mycket information om hur man minskar riskerna för en ny stroke samt om vad som gjorts för den strokedrabbade. Patienter och anhöriga ansåg att de fick leta efter den mesta informationen själva eller uttryckligen be om den. Enligt patienter och anhöriga ansågs läkaren på sjukhuset vara en viktig informationskälla, men information erhölls även genom läsning i broschyrer och genom att tala med vänner. Även sjukvårdspersonalen ansåg att läkaren var den yrkeskategori som i störst utsträckning rådfrågades av patienter och anhöriga. En kvantitativ studie har gjorts i Syd Korea, av Choi-Kwon m fl (2004) där 50 patienter och 88

representanter från sjukvårdspersonalen intervjuades. Studiens syfte var att påvisa skillnader mellan patienters och sjukvårdspersonals uppfattningar om vilken information de ansåg vara viktig gällande stroke. Även denna studie visade på skillnader mellan patienters och sjukvårdspersonals uppfattningar av

informationsbehovet inom olika områden. Signifikanta (P < 0,05) skillnader mellan patienter och sjukvårdspersonal angående hur högt den medicinska kunskapen om stroke värderades kunde påvisas. Patienter och sjuksköterskor värderade denna kunskap högre än läkare. Signifikanta (P < 0,01) skillnader i hur patienter, sjuksköterskor och läkare värderade information om rehabilitering och poststroke problematik gick att identifieras. Denna information rankades högre av sjuksköterskor än av patienter.

(17)

17

DISKUSSION

Diskussionen är indelad i metoddiskussion och resultatdiskussion. I metoddiskussionen diskuteras metodval, dess fördelar, nackdelar och

begränsningar. I resultatdiskussionen diskuteras relevanta fynd från studiernas resultat.

Metoddiskussion

Författarna har valt att göra en litteraturstudie, då det upplevdes lättare att få fram tillförlitliga resultat än om en empirisk studie hade gjorts under samma

begränsade tid. Fördelen med en litteraturstudie är att tidigare forskning ofta finns publicerat i stort antal. Resultaten ger en stor bredd inom det specifika området, dock är empiriska studier av största vikt och utgör grunden för litteraturstudien. Nackdelen med en litteraturstudie är att resultatet från valda artiklar redan är tolkade utifrån artikelförfattarens egen förförståelse. Resultaten i en

litteraturstudie består därmed av tolkningar av artikelförfattarnas redan tolkade resultat.

Då metod valts, följdes Willmans m fl (2002) beskrivning om hur man kan utföra en systematisk litteraturstudie. Efter att problemet hade specificerats samt

inklusions- och exklusionskriterier bestämts påbörjades litteratursökningar. Litteratursökningar gjordes först i PubMed, då författarna kände sig mest förtrogna med denna databas. Litteratursökningar gjordes även i Cinahl, men resulterade inte i några nya användbara artiklar. Anledningen kan vara att de artiklar som hämtades från PubMed återfanns i Cinahl och att författarna inte var helt förtrogna med Cinahls sökordssystem. Frisökningar gjordes i både PubMed och Cinahl eftersom dessa inte upplevdes lika begränsade som när MeSH-termer och Thesaurus-termer användes. Därutöver hittades fyra artiklar i Engströms m fl (2005) referenslista. Denna bok upplevdes relevant och användbar till det

specifika ämnet. En använd artikel hittades i referenslistan i artikeln av Smith m fl (2004) och inkluderades då dess ämne passade föreliggande studies syfte och frågeställning.

I första steget granskades de utvalda artiklarna enligt Polit m fl (2001). Trots att en artikel, Macduff (1998) inte innehöll abstract (endast en kort sammanfattning) inkluderades denna i studien, då den ansågs kunna bidra med viktiga resultat, relevanta för syfte och frågeställning. Efter granskning enligt Polit m fl gjordes en testgranskning med hjälp av Willmans m fl (2002) protokoll för

kvalitets-bedömning av kvalitativ metod (se bilaga 5). Detta protokoll upplevdes dock inte heltäckande för föreliggande artikelgranskning och beslut togs om att inte

använda detta. Istället testades en granskningsmall av Carlsson & Eiman (2003) som upplevdes mer passande, vilken sedan användes och modifierades med anledning av att en punkt ej var relevant för studien.

Trots att analysförfarandet gjordes i enlighet med Fribergs (2006) anvisningar om hur analys av studier kan utföras, kan tematiseringen av resultatet ha färgats av författarnas förförståelse, detta har i möjligaste mån undvikits genom att läsa de valda artiklarna flera gånger.

Majoriteten av använda artiklar är kvalitativa med intervju som datainsamlings-metod. Detta har varit en fördel då det stämmer bra överens med syfte och

(18)

18

frågeställning. Med hjälp av intervjuer kan informanternas egna ord och beskrivningar ge en bra bild av den upplevda situationen. Det hade dock varit önskvärt med kompletterande observationsstudier för ytterligare perspektiv. Använda artiklar är gjorda i åtta olika länder (Sverige, Norge, Holland, England, Skottland, USA, Syd Korea och Kina) vilket ger en bra spridning i materialet. Trots att studierna representerade flera olika länder sågs generella likheter som exempelvis hur patienter med stroke upplever sin situation. Alla använda artiklar är översatta till engelska oavsett ursprungsspråk. I granskningen av dessa artiklar kan felaktigheter och brister i översättningar och tolkningar till viss del ha

påverkat föreliggande studies resultat.

Resultatdiskussion

Resultatet diskuteras grundat på relevanta fynd som lyfts fram i ovan nämnda teman samt utifrån föreliggande studies bakgrund.

Fysiskt tillfrisknande

Strokepatienter drabbas olika och deras nedsatta funktioner varierar. Efter den akuta fasen, då patientens tillstånd har stabiliserats, ligger primärt fokus på att återställa fysiska funktioner såsom balans, gång, motorik och tal (Burton 2000b). Målet med den fysiska rehabiliteringen är att patienterna ska bli så självständiga som möjligt, genom att bl a träna ADL och hushållssysslor på strokeenheten (Kvigne m fl, 2005). En anledning till att rehabiliteringen primärt fokuseras på fysiska funktioner kan hänvisas till att ju fortare den fysiska rehabiliteringen kommer igång desto fler av patientens nedsatta funktioner kan räddas. Det är i den akuta fasen kanske nödvändigt att inrikta vården på dessa aktiviteter. Tänkvärt är även att ju fortare patienten återfår sina fysiska funktioner desto kortare blir sjukhusvistelsen och patienten kan fortsätta rehabiliteringen i sin hemmiljö. Enligt Socialstyrelsen (2005b) är det av största vikt med specifika program på strokeenheter för diagnostik och behandling. Ericson & Ericson (2002) menar att rehabiliteringsarbetet bör utformas individuellt efter patientens önskemål och funktionshinder. I Kvignes m fl (2005) studie bekräftas vikten av den individuella vården. Trots det, behandlas strokepatienter utefter rehabiliteringsprogram

utarbetat av sjukvårdspersonalen, menar de intervjuade sjuksköterskorna (Kvigne m fl, 2005). Frågan är i vilken utsträckning rehabiliteringsprogrammen utformas individuellt och målsättningen inriktas utifrån patientens behov och önskningar. I vilken utsträckning finns det tid och resurser att utforma ett rehabiliterings-program utefter varje patients individuella önskemål? För att strokepatientens rehabiliteringsprocess ska utvecklas positivt är det av betydelse att

sjukvårdspersonalen lägger tid på att identifiera varje strokepatients behov, prioriteringar och mål.

Engström m fl (2005) menar att patienter och personal bör diskutera och vara överens om mål med rehabiliteringen både på kort och lång sikt. Trots att sjukvårdspersonalen upplever de känslomässiga förändringarna som mer problematiska än de fysiska och kognitiva handikappen fokuseras personalens intresse på dessa funktionsnedsättningar. I vårdplaneringen sätts patientens egna mål med rehabiliteringen åt sidan, liksom den sociala problematiken (Engström m fl, 2005). Detta kan vara något som sjukvårdspersonalen på strokeenheten bör uppmärksamma och i större utsträckning ta till vara på det multidisciplinära

(19)

19

teamets funktion genom att nyttja de olika yrkeskategoriernas kompetenser. På så sätt ges en större möjlighet att uppfylla patientens alla behov.

En del sjuksköterskor uttrycker att det finns en bristande kommunikation mellan sjukvårdspersonalen och de strokedrabbade då det gäller patienternas behov, målsättningar och upplevelser av deras situation (Kvigne m fl, 2005). Även i Bendz’s m fl (2003) studie menade sjukvårdspersonalen att rehabiliteringens primära syfte är att få tillbaka den strokedrabbades reducerade funktioner.

Patienterna däremot såg den fysiska rehabiliteringen som en av flera viktiga delar i rehabiliteringen, och upplevde sin sjukdom som mer komplex (Bendz m fl, 2003). Kommunikationen mellan sjuksköterska och patient bör ligga i

sjuksköterskans intresse och ansvar då omvårdnadens utformande bl a grundar sig i patientens behov, målsättning och upplevelser av sjukdomen. Om patienten själv inte uttrycker sina behov och mål, bör sjuksköterskan fråga och uppmuntra

patienten. Sjuksköterskan bör ha en holistisk människosyn där patienten hela tiden sätts i sitt sammanhang. Om sjuksköterskan strävar efter en god, öppen

kommunikation med patienter och anhöriga kan hon eller han lättare skapa sig en bild av patienten som ska vårdas och därmed individanpassa omvårdnaden i större utsträckning.

Det är viktigt att sjukvårdspersonalens och strokepatienternas syfte med rehabiliteringen överensstämmer. I Kvignes m fl (2005) studie menade de intervjuade sjuksköterskorna att de hade en genusneutral syn, men att

kommunikationen anpassades beroende på patientens kön. Samtidigt underströk de att syftet med träning och rehabilitering skiljde sig åt mellan de manliga och kvinnliga strokepatienterna (Kvigne m fl, 2005). Det kan vara av betydelse att anpassa rehabiliteringen utefter varje individs syfte, bakgrund och mål snarare än att anpassa rehabiliteringen efter patientens kön. Om rehabiliteringsprogram utformas efter kön finns risken att det skapas en omedvetet utformad

genusstereotyp vård där kvinnor behandlas på ett sätt och män på ett annat. Wergeland m fl (2002) förtydligar sjuksköterskans viktiga roll i fråga om att förbereda patienter och anhöriga inför en ny livssituation. I flera studier uttrycker anhörigvårdare till strokepatienter en missbelåtenhet angående hur stor delaktighet och utrymme de fått i rehabiliteringsprocessen (Smith m fl, 2004; Secrest, 2002). Denna missbelåtenhet kan bero på att sjukvårdspersonalen inte involverar

anhöriga i tillräckligt stor utsträckning. En annan förklaring kan vara att anhörigas mentala tillstånd i den akuta fasen gör dem mindre mottagliga och mindre

motiverade att delta i vården kring den strokedrabbade. Eftersom många

strokepatienter kommer hem efter sjukhusvistelsen och vårdas av anhöriga, är det angeläget att anhöriga är väl förberedda inför detta. Många anhöriga måste inta rollen som anhörigvårdare. Enligt Smith m fl (2004) upplever anhöriga att de får för lite undervisning i hur de kan hantera den nya situationen.

Anhöriga bör ses som en resurs i patientens rehabiliteringsprocess, då de kan bidra med betydelsefull information om patienten och hjälpa sjukvårdspersonalen att sätta denne i sitt sammanhang. Frågan är vems uppgift det är att utbilda och förbereda anhöriga samt hur mycket tid och resurser det finns i dagens

effektiviserade sjukvård att tillgodose anhörigas behov. För att öka anhörigas delaktighet borde kanske mer resurser läggas på utbildning och stöd för anhöriga.

(20)

20

Psykologiskt och socialt stöd

Enligt Wergeland m fl (2002) bör sjuksköterskan skapa trygghet och tillit och hjälpa patienten till en stärkt självbild, självkänsla och att hålla sitt sociala nätverk vid liv. I Lui & Mackenzies (1999) studie uttryckte de strokedrabbade behovet av psykiskt stöd främst i den akuta fasen, vilket sedan minskade allt eftersom de tillfrisknade. Att det psykologiska behovet minskar i takt med att patienten känner sig bättre kan bero på att tillståndet blir mer stabilt, att copingstrategier utvecklats och att patienten lärt sig hantera sjukdomen. I studien framkommer det att behovet av psykologiskt stöd hos de flesta strokedrabbade var relativt lågt efter

utskrivning. Efter utskrivning kunde de ta hand om sig själva, utföra ett normalt hushållsarbete och vara socialt aktiva. Studien gjordes i Hong Kong och alla patienter var över 60 år. Att studiens resultat visade på ett lågt behov av

psykologiskt stöd efter utskrivning kan bero på kulturella faktorer. Många äldre i Hong Kong är lågutbildade med svårigheter att uttrycka sina behov och

bekymmer på grund språkförbistringar. Äldre personer i Kina (främst kvinnor) uttrycker traditionellt sett inte sina känslomässiga behov, istället intar de en passiv roll som patient, där sjukvårdspersonalen aktas högt. I studien uppgav patienterna även att de klarade sig själva när de kom hem, vilket kan bero på att de kom hem till en familj som stöttade och hjälpte dem. Enligt Engström m fl (2005) pågår dock en psykologisk kris fortfarande sex månader efter insjuknandet då strokepatienten försöker förstå den nya situationen och finna mening i det som hänt. Vidare menar Engström m fl att två tredjedelar av strokepatienterna helt eller delvis är beroende av stöd från närstående i hemmet.

Det sociala behovet ökar ju längre rehabiliteringsprocessen framskrider, enligt Lui & Mackenzie (1999) och det finns skillnader i hur strokepatienter upplever sitt sociala behov (Bendz, 2003). Även här är det av största vikt att sjukvårds- personalen behandlar varje patient individuellt och tar hänsyn till dess sociala bakgrund. Hamilton (2000) menar att konsekvenserna av att inte ta hänsyn till den strokedrabbades sociala aspekter kan leda till isolering. Patienten kan få svårare att anpassa sig till den nya situationen, liksom det blir svårare för denne att bibehålla det gamla sociala nätverk som hon eller han hade före insjuknandet. Anhöriga gav också uttryck för ett behov av stöd, ett behov som kvarstod även efter den strokedrabbades utskrivning (Smith m fl, 2004). Detta kan bero på att den strokedrabbade, då det gäller psykiska och sociala behov, hellre anförtror sig till anhöriga än till sjukvårdspersonalen. Risken finns att sjukvårdspersonalen då inte uppmärksammar detta behov hos patienten, vilket leder till att de anhöriga upplever större ansvar. För den anhörige kan ett ökat ansvar innebära ett ökat behov av stöd i rollen som anhörigvårdare. Det är även viktigt att anhöriga får tillräckligt med stöd i sin sociala situation. Detta bekräftas av Engström m fl (2005) som menar att sjuksköterskan har en viktig samordnande roll, i övergången mellan sjukhusvård och efterföljande vård. Enligt Smith m fl (2004) upplevde anhöriga att deras liv hade begränsats, att de hade för lite egen tid och att de blivit isolerade. Detta kan bero på ett ökat ansvar och att stöd och information från samhället är svårtillgängligt, särskilt för den äldre generationen.

Patienter och anhöriga upplever en brist i det psykologiska och sociala stödet (Secrest, 2002). Att stötta den strokedrabbade i dess psykologiska och sociala behov ligger i den individuella sjuksköterskans intresse och kompetens snarare än i den generella normen för sjuksköterskans omvårdnad (Kvigne m fl, 2005). Sjuksköterskans relation till patient och anhöriga kan påverka huruvida de psykologiska och sociala behoven tillgodoses. Till viss del ligger detta naturligt

(21)

21

hos den enskilde sjuksköterskan. Samtidigt finns det en del brister i utbildningen angående bemötandet av patienters och anhörigas emotionella behov. Eftersom det inte är en grundläggande norm i yrket finns det en risk att detta område ibland förbigås då det ses som något självklart i omvårdnaden.

Information

Många strokepatienter upplever att de får för lite information gällande sin sjukdom och nya situation. Även anhöriga upplever en brist på information (Veenendaal m fl, 1996; Choi-Kwon m fl, 2004; Wiles m fl, 1998). Detta kan till viss del bero på bristande tid och resurser i sjukvården dels vad gäller att bidra med tillräcklig information och dels i hur stor utsträckning informationen individanpassas utefter patientens behov och krav. En annan trolig orsak är att strokepatienters sjukdomstillstånd kräver tydligare och mer information och att patienter och anhöriga inte är fullt mottagliga för all information som ges (särskilt i det akuta skedet) då de hamnat i en ny livssituation som ännu inte hunnit

bearbetas. Patienter och anhöriga är möjligen också selektiva lyssnare då de erhåller mycket information i akutskedet. De upplever dessutom situationen ur olika perspektiv och är därför i behov av olika typ av information. Detta kan vara anledningen till att anhöriga upplever ett större informationsbehov än de

strokedrabbade. Anhörigas stora informationsbehov kan grundas i känslan av att inte vara delaktig i vården och som ett försök att återfå kontrollen över

situationen.

Då patienter och anhöriga får otillräckligt med information, skapas otrygghet och osäkerhet hos dem (Lui & Mackenzie, 1999). Engström m fl (2005) menar att sjukvårdspersonalens information till den strokedrabbade ska utgå från patientens livsvärld, egna upplevelser och behov. Information till patienten har en

stressreducerande effekt och kan vara ett hjälpmedel för patientens tillfrisknande och anpassning till sin nya situation. Korta vårdtider är en bidragande orsak till att patienters informationsbehov ökar. Likaså ökar anhörigas informationsbehov då kortare vårdtider medför att ett större ansvar läggs på dem vid hemkomst. Det är av betydelse att varje strokeenhet utarbetar ett undervisningsprogram för anhöriga i syfte att bl a höja livskvaliteten hos både anhöriga och patienter. Enligt Engström m fl (2005) visar det sig att anhörigvårdare som fått information och praktisk träning i basal omvårdnad upplever mindre börda, oro och depression samt en ökad livskvalitet och tillfredsställelse med den vård de utför. Även patienterna som vårdas av anhöriga (som fått god undervisning och information) uppger en ökad livskvalitet.

Enligt Veenendaal m fl (1996) ansågs läkare vara en viktig informationskälla för både patienter och anhöriga. Fortfarande anses läkaren vara en auktoritet som har den mesta kunskapen om hela människan. Studien är drygt tio år gammal men den synen kvarstår fortfarande till viss grad, möjligen främst bland äldre patienter och anhöriga. Det är viktigt att lyfta fram sjuksköterskans informativa roll, då denna yrkesgrupp har mycket patientkontakt och kunskaper som kan komplettera läkarens kunskaper. Anledningen till att patienter och anhöriga upplever brist på information kan vara att de i första hand söker läkarens information och att denna yrkesgrupp inte besitter alla de kunskaper kring den strokedrabbade som patienter och anhöriga önskar. Det är angeläget att informationen kommer från den

yrkesgrupp som besitter mest kunskap inom det specifika området. Dessutom bör sjukvårdspersonalen integrera den muntliga informationen med andra

(22)

22

informationskällor såsom skriftlig information i böcker, broschyrer och

multimedia i större utsträckning. Enligt Burtons (2000a) studie har sjuksköterskan en roll som samordnare i det multidisciplinära teamet. Det är av största vikt att sjuksköterskan får utrymme i denna roll, eftersom hon eller han kan sätta patienten i centrum och utifrån dennes behov tillkalla andra yrkesgrupper och nyttja deras kompetens.

SLUTSATSER

De slutsatser som kan dras utifrån resultaten visar att vården i möjligaste mån bör individanpassas utefter patientens bakgrund, nuvarande situation och mål.

Information till strokedrabbade och anhöriga är en viktig del i omvårdnaden, då den ger trygghet och stöd. Patienten är i beroendeställning i förhållande till sjukvårdspersonalen men med hjälp av tillräcklig information blir patienten mer delaktig i sin vård och mindre beroende av sjukvårdspersonalen.

I resultaten framkommer det att sjukvårdspersonalen och de strokedrabbade inte alltid har samma mål med rehabiliteringen. För att uppnå bästa resultat är det viktigt att alla yrkesgrupper i det multidisciplinära teamet, tillsammans med den strokedrabbade och dess anhöriga arbetar mot samma mål. Rehabilitering har inte samma betydelse för alla patienter, därför är det viktigt att ta reda på deras

individuella mål. Samtidigt framkommer det i resultaten att det finns generella mål och upplevelser, vilka därför är viktiga att identifiera och känna till som sjuksköterska.

Resultaten tyder på att strokedrabbade vid utskrivning ofta är väl förberedda fysiskt i syfte att kunna leva oberoende i hemmet. Däremot upplever en del patienter och anhöriga att det psykologiska och sociala stödet är bristande i vården. För att patienter och anhöriga ska känna sig väl förberedda, krävs det att de fysiska, psykologiska och sociala delarna i omvårdnaden integreras i större utsträckning.

Patienters och anhörigas otillfredsställda behov i rehabiliteringen kan till stor del bero på brist av tid och resurser i sjukvården. Samtidigt ligger det i

sjuksköterskans och det multidisciplinära teamets ansvar och intresse att i

möjligaste mån uppfylla strokepatienters och anhörigas behov och mål. Ett besök på en strokeenhet under arbetets gång hade varit önskvärt för att få ökad förståelse och kunskap vad gäller omvårdand av strokepatienter, det multidisciplinära

teamets arbetssätt och hur strokeenheten är uppbyggd.

En empirisk observationsstudie där kommunikationen mellan sjuksköterska och strokepatient under rehabiliteringsfasen undersöks i fråga om syfte, mål och behov, vore ett alternativ för framtida forskning.

(23)

23

REFERENSER

Bendz M (2003) The first year of rehabilitation after a stroke – from two perspectives. Scandivaian Journal of Caring Sciences, 17:215-222 Burton C R (2000a) A description of the nursing role in stroke rehabilitation.

Journal of Advanced Nursing 32(1):174-181

Burton C R (2000b) Living with stroke: A phenomenological study. Journal of

Advanced Nursing 32(2):301-309

Carlsson S & Eiman M (2003) Evidensbaserad omvårdnad, rapport nr 2. Malmö: Malmö Högskola, Hälsa och Samhälle

Choi-Kwon S m fl (2004) What stroke patients want to know and what medical professionals think they should know about stroke: Korean perspectives.

Patient Education and Counseling 56:85-92

Engström B m fl (2005) Omvårdnad vid stroke – State of the art. Stockholm: Förlagshuset Gothia

Ericson E & Ericson T (2002) Medicinska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur Friberg F (2006) Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade

examensarbeten. Lund: Studentlitteratur

Hamilton I (2000) Leva med Stroke. Malmö: Institutionen för pedagogik lärarhögskolan i Malmö

Hedner P (2004) Invärtesmedicin. Lund: Studentlitteratur

Kvigne K m fl (2005) The nature of nursing care and rehabilitation of female stroke survivors: the perspective of hospital nurses. Journal of Clinical

Nursing 14:897-905

Macduff C N (1998) Stroke patients’ perceptions of hospital nursing care. Journal

of Clinical Nursing 7:442-450

Larsson M & Rundgren Å (2003). Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur Lui M H L & Mackenzie A E (1999) Chinese elderly patients’ perceptions of their

rehabilitation needs following a stroke. Journal of Advanced Nursing

30(2):391-400

Polit D F m fl (2001) Essentials of nursing research: Methods, Appraisal, and

Utilization. Philadelphia: Lippincott

Secrest J S (2002) How stroke survivors and primary support persons experience nurses in rehabilitation. Rehabilitation Nursing 27(5):176-181

(24)

24

Smith L N m fl (2004) Informal carers’ experience of caring for stroke survivors.

Journal of Advanced Nursing 46(3):235-244

Socialstyrelsen (1997) Boken om stroke. Stockholm: Graphic Systems Socialstyrelsen (2005a) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska Socialstyrelsen (2005b). Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2005 Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer

>http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/halso_sjuk/riktlinjer/stroke+sida +1.ht< 2007-04-12

SOFS (1982:763) Hälso- och sjukvårdslagen

Svensk sjuksköterskeförening, Omvårdnad vid Stroke - State of the Art >http://www.swenurse.se/Article.aspx?a=123&c=51<2007-02-13

Veenendaal H m fl (1996) Educational needs of stroke survivors and their family members, as perceived by themselves and by health professionals. Patient

Education and Counseling 28:265-276

Wergeland, A m fl (2002) Omvårdnad vid stroke. I: Almås, H (Red) Klinisk

omvårdnad 2. Stockholm: Liber AB

Wiles R m fl (1998) Providing appropriate information to patients and carers following a stroke. Journal of Advanced Nursing28(4):794-801

Willman A m fl (2002) Evidensbaserad omvårdnad: En bro mellan forskning och

(25)

25

BILAGOR

Bilaga 1: Bedömningsmall för studier med kvantitativ metod Bilaga 2: Bedömningsmall för studier med kvalitativ metod Bilaga 3: Artikelbedömning för kvalitativ studie

Bilaga 4: Artikelbedömning för kvantitativ studie

Bilaga 5: Exempel på protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvalitativ metod

(26)

26

Bilaga 1: Bedömningsmall för studier med kvantitativ metod

Poängsättning 0 1 2 3 Abstrakt (syfte, metod,

resultat = 3p) Saknas 1/3 2/3 Samtliga

Introduktion Saknas Knapphändig Medel Välskriven

Syfte Ej angivet Otydligt Medel Tydligt

Metod

Metodval adekvat till frågan Ej angiven Ej relevant Relevant Metodbeskrivning

(repeterbarhet möjlig)

Ej angiven Knapphändig Medel Utförlig Triangulering Saknas Finns

Urval (antal, beskrivning, representativitet)

Ej acceptabel Låg Medel God Bortfall Ej angivet >20% 5-20% <5% Bortfall med betydelse för

resultatet

Analys saknas/ Ja

Nej

Kvalitet på analysmetod Saknas Låg Medel Hög Etiska aspekter Ej angivna Angivna

Resultat

Frågeställning besvarad Nej Ja Resultatbeskrivning

(redovisning, tabeller etc)

Ej acceptabel Låg Medel God Statistisk analys

(beräkningar, metoder,

signifikans) Saknas Mindre bra Bra Confounders Ej kontrollerat Kontrollerat

Tolkning av resultatet Ej acceptabelt Låg Medel God

Diskussion

Problemanknytning Saknas Otydlig Medel Tydlig Diskussion av egenkritik

och felkällor

Saknas Låg God Anknytning till tidigare

forskning

Saknas Låg Medel God

Slutsatser

Överensstämmelse med resultat (resultatets

huvuvdpunkter belyses) Slutsats saknas Låg Medel God Ogrundade slutsatser Finns Saknas

Total poäng (max 45p) P P P P P

% Grad Grad I: 80% Titel:

Grad II: 70% Författare:

Figure

Tabell 1. PubMedsökningar med MeSH-termer och begränsningar

References

Related documents

I prognosen är antagandet att den budget som finns på kommunstyrelsen för heltid som norm överflyttas till socialnämnden samt att evakueringsboendet har öppet i fy- ra

Varje kommun ska erbjuda stöd för att underlätta vardagen för dig som hjälper eller stödjer en närstående. Du är välkommen att höra av dig, oavsett om du ger lite eller mycket

Du som har ett funktionshinder och på grund av detta har väsentliga svårigheter att förflytta dig på egen hand eller att resa med den allmänna kollektivtrafiken kan

• Som patient i Landstinget Blekinge har du möjligheten att få en journal med andra uppgifter än dina riktiga (namn och reservnummer) och utan adress, telefonnummer eller

Anhörig kan vara till exempel make/maka, son/dotter, mamma/pappa, god vän eller granne som hjälper eller stödjer en närstående i vardagen.. Underskrift

ståelse för psykoanalysen, är han också särskilt sysselsatt med striden mellan ande och natur i människans väsen, dessa krafter, som med hans egna ord alltid

Därför är det motiverat med en utveckling mot att vissa ideella föreningars och andra organisationers engagemang tillvaratas i större omfattning som remissinstanser i

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur iranska äldre patienterna och deras anhöriga upplever strokevården utifrån deras kulturella bakgrund samt reflektera