• No results found

Ensam i en gemenskap - Äldres upplevelser av ensamhet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ensam i en gemenskap - Äldres upplevelser av ensamhet"

Copied!
46
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

ENSAM I EN GEMENSKAP

ÄLDRES UPPLEVELSER AV ENSAMHET

KARIN SUNDSTRÖM

ISABELLE WENDT

(2)
(3)

ALONE IN A COMMUNITY

EXPERIENCES

OF

OLDER

PEOPLE’S

LONELINESS

KARIN SUNDSTRÖM

ISABELLE WENDT

Sundström, K & Wendt, I. Alone in a community. Experiences of older people’s loneliness. Degree project in social work, 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.

Our aim with this study was to examine older people's experiences of loneliness. Specifically, we investigated how loneliness affects the elderly, how it is expressed, and what its sources are. The study was conducted using a qualitative method, by interviewing four caregivers at two nursing homes, and three social workers who work as care administrators for nursing homes. We found that the experience of loneliness is prevalent among the elderly who live in nursing homes. Furthermore, we identified two outstanding themes in their experiences, which we categorised as experiences of loneliness and feelings of being safe. Feelings of being safe had two subthemes; moving to a nursing home and the living situation. Feelings of being unsafe were closely related to loneliness, and this was partially a reason why the elderly wanted to move to a nursing home, as a way to get closer to other people and overcome loneliness. Experiences of loneliness varied in the following subthemes; suffering of existential loneliness, extent of social relationships, social networks, and social life, expressions of loneliness, and the meaning of loneliness. We found different forms of loneliness, including loneliness based on loss of relationships, mostly due to the passing away of one’s social group, which was expressed partially as an experience of existential loneliness. The elderly people’s network of friends and family varied; some of them had a close network with many visitors every day, and others had almost none that visited them.

Keywords: Close relationships, elderly, feelings of being unsafe, loneliness,

(4)

FÖRORD

Vi vill tacka vår handledare Finnur Magnusson för stödet under vårt uppsatsskrivande. Vi vill även tacka alla informanter som ställde upp på intervjuer och gjorde vår studie möjlig att genomföra. Tack till Holger Wendt och Velocity Hughes som läst igenom vårt arbete och hjälpt till med det språkliga.

(5)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 7

1.1SYFTE ... 8

1.2FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8

2. KUNSKAPSLÄGE... 9

2.1BAKGRUND ... 9

2.2UPPLEVELSER AV ATT LIDA AV ENSAMHET ... 10

2.3ENSAMHETENS PÅVERKAN PÅ PERSONLIGHETEN ... 10

2.4TRYGGHET KOPPLAT TILL ENSAMHET ... 11

2.5SOCIALA RELATIONERS BETYDELSE ... 11

2.6ÄLDRE OCH ENSAMHET ... 12

2.7SOCIALT STÖD ... 12

2.8VÅR ANVÄNDNING AV KUNSKAPSLÄGET ... 13

3. TEORI ...14

3.1OLIKA TEORETISKA PERSPEKTIV PÅ ENSAMHET OCH BEGREPPSFÖRKLARINGAR... 14

3.1.1 Existentiell ensamhet ... 14

3.1.2 Objektiv och subjektiv ensamhet ... 14

3.1.3 Emotionell isolering och social isolering ... 15

3.2SOCIALGERONTOLOGISKA TEORIER ... 15

3.2.1 Aktivitetsteorin ... 15

3.2.2 Disengagemangsteorin ... 15

3.3PERSPEKTIV PÅ ENSAMHET PÅ INDIVIDNIVÅ OCH MELLANMÄNSKLIG NIVÅ... 16

3.4VAL AV TEORI ... 16

4. METOD ...18

4.1KVALITATIV METOD ... 18

4.2URVAL OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 18

4.3ANALYSMETOD ... 19

4.4FÖRFÖRSTÅELSE ... 20

4.5ARBETSFÖRDELNING ... 20

4.6FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN... 21

5. RESULTAT OCH ANALYS ...22

5.1BEGREPPSFÖRKLARING ... 22

5.2TRYGGHET ... 22

5.2.1ATT FLYTTA FRÅN SITT HEM ... 22

5.2.2BOENDESITUATIONEN ... 24

5.3ENSAMHETSUPPLEVELSER ... 25

5.3.1 Existentiell ensamhet ... 25

5.3.2 Sociala relationer och nätverk ... 27

5.3.3 Sociala sammanhang ... 30 5.3.4 Uttryck av ensamhet ... 31 5.3.5 Ensamhetens innebörd... 33 6. AVSLUTANDE DISKUSSION ...36 6.1METODDISKUSSION...36 6.2RESULTATDISKUSSION ... 36 7. REFERENSLISTA ...41 8. BILAGA 1 ...44 9. BILAGA 2 ...46

(6)
(7)

1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING

Sverige ligger i topp på listan över flest ensamhushåll i världen (Pew Research Center). Enligt en rapport redovisad av Statistiska centralbyrån undersöktes levnadsförhållanden i Sverige genom en enkätundersökning under 2016-2017. Av Sveriges befolkning, beräknat från 16 års ålder, var 4 % socialt isolerade (SCB 2019). Begreppet socialt isolerad innebär enligt rapporten att man bor ensam och inte träffar släkt och vänner “oftare än ett par gånger i månaden” (SCB 2019). Detta behöver dock inte betyda att 300 000 personer känner sig ensamma. Denna isolering kan handla om att den är självvald och att man är nöjd med sin situation. Det kan också vara så att en person har få relationer men att det sociala nätverket som personen har är tillfredsställande. På samma sätt kan en person ha ett stort socialt nätverk av vänner och familj och ändå uppleva ensamhetskänslor (SCB 2019).

De grupper som är särskilt utsatta för ensamhet som inte är självvald är “Storstadsbor, äldre, arbetslösa och ungdomar mellan 15-25 år” (Thelander 2019). En stor grupp av dem som är socialt isolerade är alltså äldre personer över 65 år vilka utgör ungefär en femtedel av hela Sveriges befolkning (Boverket 2020). Detta är även något som lyfts inom politiken genom åtgärdsprogram och förslag till nya lagar. På riksdagsnivå har två motioner lagts som förslag varav ett är inriktat på den åldrande befolkningen och även i Helsingborg föreslår sittande kommunledning fem insatser för att minska ensamheten hos den äldre befolkningen.

Undersökningen från SCB visar att många äldre personer är socialt isolerade. Ungefär var tionde person över 75 år känner sig socialt isolerade. Social isolering ökar med åldern och är högst bland de som är äldst. En riskfaktor för ensamhet och social isolation är just att bli äldre. Ju äldre man blir desto större risk är det för att drabbas av förluster av olika sociala relationer, benbrott, sjukdomar, funktionsnedsättningar, att tvingas flytta på grund av ekonomi eller andra orsaker. Det kan begränsa förutsättningarna för social samvaro, enligt Håkan Jönsson och Tove Harnett (2015; Vårdguiden 2019). Om en person är socialt isolerad kan detta ge konsekvenser i form av bland annat psykiska och fysiska besvär (SCB 2019; Vårdguiden 2019). Just att den äldre befolkningen är den grupp som upplever mest ensamhet är också anledningen till att vi har valt att rikta in oss på äldre. En nationell enkätundersökning gjord av Socialstyrelsen 2019, Vad tycker de

äldre om äldreomsorgen? 2019 visar att drygt hälften av de äldre som bor i eget

hem med stöd av hemtjänst och i permanent särskilt boende från 65 år och uppåt har besvär av ensamhet. Av 219. 991 personer svarade 57 procent på enkäten. Negativa konsekvenser av ensamhet och ofrivillig isolering är ökad trötthet och annan sjuklighet vilket kan leda till ett ökat vårdbehov (Socialstyrelsen 2019). Tidigare undersökningar av Socialstyrelsen visar att äldre som upplever besvär av ensamhet också är mer missnöjda med tillgängligheten av aktiviteter, att vara utomhus och måltiderna, än de som inte har besvär av ensamhet. Betydelsen av en meningsfull tillvaro, är viktigt för de äldre för att öka deras livskvalitet. Undersökningen gjord 2019 visar även att personalen behöver bättre förutsättningar för att stödja de sociala behoven hos äldre personer (Socialstyrelsen 2019).

(8)

Ensamhet är således ett aktuellt problem i dagens samhälle för äldre. Eftersom gruppen äldre är en stor del av befolkningen, som särskilt drabbas av ensamhet är detta en viktig grupp att belysa. Ensamhet förekommer oftare ju äldre man blir och därför inriktas studien på ensamhetsupplevelser hos de äldre som bor på särskilt boende i och med att dessa har större omvårdnadsbehov. De omfattande behoven av tillsyn och omvårdnad gör att hemtjänst inte längre är tillräckligt för att tillfredsställa de behov som finns. Särskilt boende beskrivs ibland som en slutdestination i livet, där man förbereder sig för döden.

1.1 Syfte

Vårt syfte är att få förståelse för hur äldre personer upplever känslor av ensamhet samt hur det uttrycks. Vidare vill vi undersöka hur äldre personer påverkas av ensamheten och vad den grundar sig i. Vi undersöker detta utifrån det

professionella perspektivet och erfarenheten hos personer som arbetar inom särskilt boende.

1.2 Frågeställningar

Upplever personalen att äldre som bor på särskilt boende verkar ensamma och på vilket sätt uttrycks det?

Vad finns det för det bakomliggande anledningar till dessa? Hur påverkar ensamheten de äldres liv på det särskilda boende?

(9)

2. KUNSKAPSLÄGE

I avsnittet kommer vi att presentera forskning i form av rapporter, vetenskapliga artiklar, avhandlingar samt studier. Denna forskning har vi hittat genom att söka med relevanta nyckelord i databaserna PsycInfo, Sociological Abstracts, SwePub samt sökmotorn Libsearch. Vi har använt oss av nyckelorden; äldre, ensamhet,

gerontologi, särskilt boende och motsvarande engelska ord; elderly, elderly people, old people, aging, gerontology loneliness, lonely, alone, nursing home/health care center. Samtlig forskning som används är så kallat

peer-reviewed. Vi upplever att området om äldre och ensamhet är utforskat till viss del, då det finns både internationella och nationella studier samt nationella rapporter. Dock finner vi att forskning på vårt valda område, upplevelser av ensamhet hos äldre som bor på särskilt boende, är begränsat. Forskningen kommer från många olika fält vilka är främst; filosofi, omvårdnad, gerontologi, medicinsk hälsa och psykologi.

2.1 Bakgrund

Gerontologi innebär läran om åldrandet. När man tittar på gerontologin utifrån ett samhällsvetenskapligt perspektiv pratar man om socialgerontologi. Forskningen om just ensamhet inom gerontologin utvecklades under senare delen av 1900-talet. En studie av Robert Weiss (1973) anses vara startskottet enligt Elisabet Cedersund och Axel Ågren (2017). Studien som Weiss (1973) gjorde i Kanada, behandlade begreppen emotionell ensamhet (subjektiv upplevelse av ensamhet), och social isolering (objektiv ensamhet). Forskning om äldre personers ensamhet har framförallt handlat om den enskilda individens upplevelse av ensamhet, ensamhet på en mellanmänsklig nivå samt en ensamhet på samhällelig nivå. Ensamhet har i forskning främst beskrivits som negativ (Jönsson & Harnett 2015). Fysisk och psykisk hälsa relaterat till ensamhet har också varit centralt i forskningen (Cedersund & Ågren 2017). Socialgerontologin fokuserar på det goda åldrandet vilket undersökts med dess påverkan på välbefinnande och tillfredsställelse med livet. Forskning har visat att personer som är aktiva och delaktiga är mer tillfredsställda med sitt liv och mår även bättre än personer som är passiva och isolerade. Kritik mot perspektivet har varit bilden av det goda åldrandet orsakat av individers goda anpassningsförmåga till fysiska, sociala och psykologiska förändringar i livet (Jönson & Harnett 2015).

Cedersund och Ågren (2017) har sammanställt kunskapsläget angående äldre personers upplevelser av ensamhet i Sverige, “Äldre människor i ensamhet och

gemenskap”. Sammanställningen visar flera studiers varierande resultat av

ensamhetsupplevelser hos äldre. Av personer som är 65 år och äldre uppger mellan 7 procent och 50 procent att de upplever ensamhet. Ungefär 10 procent har ofta ensamhetskänslor och 40 procent upplever ensamhet ibland. Generellt har ensamhetsupplevelser inte visat sig vara mer förekommande hos äldre än yngre personer. Enligt Cedersund och Ågren (2017) kan en försämring av den psykiska och fysiska hälsan som kan vara åldersrelaterad, påverka upplevelser av ensamhet och ensamheten kan även utgöra en hälsorisk. Det finns också ett starkt samband mellan depression och ensamhet, men vad som orsakar depression eller ensamhet är oklart.

(10)

2.2 Upplevelser av att lida av ensamhet

Studien “Homeless in life” – loneliness experienced as existential suffering by

older adults living at home: a caring science perspective av Jessica Hemberg,

Fredrica Nyqvist och Marina Näsman (2019) som publicerades i Finland undersöker förståelsen av fenomen som kopplas till upplevelser av att lida av ensamhet hos äldre som har vård i hemmet. Intervjuer gjordes med 17 deltagare och berörde ämnen som livskvalitet, välbefinnande, sociala och kulturella aktiviteter, erfarenheter av ensamhet, nuvarande och tidigare intressen samt sociala kontakter. Deltagarna delades in i tre grupper efter hur de svarat på om de upplevde ett lidande av ensamhet och en kategorisering gjordes efter svaren: “ja”, “nej” och “ambivalent” (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2019, s. 450). Av resultatet framkom en huvudkategori och tre underkategorier. Huvudkategorin handlade om att ensamhet uttrycks och härstammar från existentiellt lidande. Det beskrevs med en metafor “att vara hemlös i livet” (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2019, s. 446), som en gemensam existentiell upplevelse hos deltagarna som orsakades av ensamhet. Det kunde innebära upplevelser av att bli exluderad, känna kaos av att sakna en trygg plats eller inre "hem" där man kan återhämta sig och vara sig själv samt att sakna en slags inre djupare trygghet.

Det fanns också erfarenheter av att lida av ensamhetskänslor vilka gav underkategorier som att ha förlorat gemenskap med ens partner eller andra närstående, förlorad meningsfull social aktivitet orsakat av isolering och försämrad hälsa orsakat av svaghet och sårbarhet (Hemberg, Nyqvist & Näsman 2019). Ensamhet skapade också upplevelser som att förlora sitt människovärde, att förlora en känsla av trygghet av att vara sitt sanna jag och lyssna på sin inre röst. Detta skapade en längtan av att känna sig hemma och trygg. Att känna sig trygg och stark på detta sätt är viktigt för förmågan att kunna hantera lidande, för hälsan och av att vara “hemma” i livet (ibid.). Deltagarna i studien ansåg att ensamhetskänslorna och lidandet genererade varandra, vilket kunde innebära att man med åldern blev mer ensam och var mindre delaktig i livet eller hade mindre sociala kontakter, vilket skapade ett existentiellt lidande. Att vara just socialt ensam behövde dock inte innebära ett lidande av ensamhet. Studien pekar på viktiga frågor att arbeta vidare med att förebygga ensamhetskänslor, som att förbättra livskvalitén för berörda individer genom att stärka deras hälsa, gemenskap med andra och att engagera de i meningsfulla sociala aktiviteter i vardagen (ibid.).

2.3 Ensamhetens påverkan på personligheten

En annan studie utförd i Norge, som handlar om äldre människors upplevelse av ensamhet är Variations in older persons’ descriptions of the burden of loneliness av Solveig Hauge och Marit Kirkevold (2012). Denna studie fokuserar på att känslor av ensamhet kan påverka delar av personligheten. Forskarna undersökte hur respondenterna upplevde ensamhet och hur de hanterade den. Resultatet visade att en tredjedel av de 12 respondenterna upplevde en känsla av ensamhet. Studien (Hauge & Kirkevold 2012) handlade om olika typer av ensamhet vilka associerades till bland annat olika psykiska hälsotillstånd och isolation. Ju äldre respondenterna var desto mer ensamhet kände de. Svaren delades upp i två kategorier: Hanterbar ensamhet och plågsam ensamhet. Då respondenterna i kategorin hanterbar ensamhet hade lättare att hantera ensamheten kopplade forskarna detta till att ensamheten var varierande över tid, att personerna i fråga hade bättre självförtroende samt kände att de var värdefulla för andra personer. Annan forskning stödjer att ett bra självförtroende kan vara en skyddsfaktor mot

(11)

upplevelse av ensamhet. En annan viktig upptäckt i studien var hur stark inverkan ensamhet kan ha då den upplevs som mycket plågsam och att den egentligen kan röra sig om en depression som uttrycks som en upplevelse av plågsam ensamhet. Studien visar också att om respondenterna hade starka familjeband var detta något som gjorde att de kände mindre ensamhet (ibid.).

Huvudpunkterna i studiens (Hauge & Kirkevold 2012) resultat är att hur ensamhetsupplevelsen varierar över tid påverkar om den upplevs mer eller mindre påfrestande. Den mest allvarliga ensamheten är sammanbunden med en plågsam känsla av ensamhet som drar energi så att en känner sig handlingsförlamad och maktlös. Personer som känner denna typ av ensamhet behöver hjälp från professionella inom hälsa-, vård- och omsorg eller andra personer för att kunna hantera sin situation. Den andra typen av ensamhet är mindre allvarlig men den gör ont ändå. Personer som känner denna ensamhet kan hantera den själv eller med hjälp av någon i sin närhet.

2.4 Trygghet kopplat till ensamhet

Studien Safe but lonely: living in a nursing home av Åshild Slettebø (2008) beskriver upplevelser av livet på vårdhem hos en grupp äldre personer i Norge, där 14 intervjuer med boende från olika vårdhem gjordes. Frågor som undersöktes handlade om upplevelser av omvårdnaden och hur sjuksköterskor kan hjälpa de boende att ha ett bra liv på vårdhemmet. Resultatet visade både på positiva och negativa upplevelser av att bo på vårdhemmet. Kategorierna som framkom genom svaren var trygghet och ensamhet vilket alla respondenterna upplevde. De boende upplevde brister med omvårdnaden som bland annat berodde på att det var lite personal i relation till antal personer som var boende på vårdhemmet samt att de boende hade dålig hälsa. Att känna sig trygg och respekterad var viktiga aspekter vilka samtliga respondenter belyste. De positiva upplevelserna de boende hade av vårdhemmet var att känna sig respekterad, trygg omhändertagen av personalen och att ha en känsla av självständighet. De boende var inte nöjda med hur de sociala behoven bemöttes. Ensamhet samt brist på social kontakt med familj, vänner och sjuksköterskor var det som var mest negativt med att bo på vårdhemmen (ibid.).

De kategorier som presenterades i studien (Slettebø 2008) genererade ett antal underkategorier. Dessa var respondenternas känslor av: att känna sig mer trygg efter att ha flyttat till boendet än vad man gjort tidigare och av att ha människor i närheten hela tiden. Faktorer som ledde till otrygghet var sjuksköterskornas tidspress samt brist på tillit till sjuksköterskor med annan etnicitet vilket kunde leda till problem i kommunikationen. En annan känsla var ensamhet eller att sjuksköterskorna inte hade tid för de vilket gav sorg, tristess, ingen att prata med och brist på vänskap. Känslan av att känna sig respekterad eller inte visade sig också i svaren. De flesta svarade att de var respekterade av personalen och några respondenter svarade att språkbarriärerna försvårade kommunikationen. Ytterligare en känsla var brist på pålitlighet till omvårdnaden, bland annat på grund av att sjuksköterskorna inte höll sina löften (ibid.).

2.5 Sociala relationers betydelse

I studien Sociala relationer och upplevelse av ensamhet av Mikael Nordenmark

(2006) undersöks olika sociala relationers betydelse för subjektiva

ensamhetsupplevelser och psykosociala situationer hos äldre som är över 54 år. Studien visar att de äldsta har minst kontakt och umgänge med sina syskon vilket i

(12)

många fall kan bero på att deras syskon gått bort. En partner var den viktigaste och det närmaste sociala stödet för många åldersgrupper. Risken för social isolering och att inte ha en nära vän var högre ju äldre personen i fråga var. Frånvaron eller närvaron av en nära vän visade starkare samband med ensamhetskänslor bland de äldsta, där upplevelsen av social isolering var starkare vid frånvaron av en nära vän (ibid.). Risken för att partners, familj och vänner går bort ökar ju äldre man blir, vilket minskar möjligheten till ett socialt liv. För de äldsta var ensamhetsupplevelsen kopplat i högre grad med kontakterna med andra och nära familjerelationer där bristen på kontakt gav mer ensamhetsupplevelser. Sociala relationer var generellt väsentligare för ensamhetsupplevelser ju högre ålder och frånvaron av sociala relationer hade mer negativ påverkan på den subjektiva ensamhetsupplevelsen. De äldsta kände mer ensamhet och dessa var också mer socialt isolerade än andra åldersgrupper. En förklaring till detta kan vara att de sällan hade tillgång till sociala relationer, en frånvaro av partner, syskon, nära vänner och andra relationer. Hur familjerelationerna såg ut var viktig för känslan av att vara socialt integrerad eller socialt isolerad (ibid.).

2.6 Äldre och ensamhet

En annan svensk studie om ensamhet hos äldre är Loneliness – an essential aspect

of wellbeing of older people av Elin Taube (Cedersund & Ågren 2017). En

kvalitativ studie med fokus på den äldre befolkningen och tre kvantitativa studier gjordes med fokus på sköra äldre personer. Resultatet var att hälften av de äldre ibland eller ofta hade känslor av ensamhet, och att psykiska och psykosociala faktorer hade ett nära samband med ensamhetsupplevelserna. Bland de sköra äldre hade de som upplevde ensamhet sämre livskvalitet och hälsa, samt hade mer kontakt med öppenvård på grund av nedstämdhet. Äldre som upplevde ensamhet jämförde det med att vara i en bubbla. När vardagen påverkades av ensamhet- och skörhetskänslor och blev till ett motstånd kunde det kopplas till en känsla av hopplöshet. De äldre upplevde också en frihet av att vara ensam, för tänkande, återhämtning och självständighet (ibid.).

2.7 Socialt stöd

Studien publicerad i Norge The importance of activities of daily living and social

contact for loneliness: a survey among residents in nursing homes av Jorunn

Drageset (2004) undersöker hur ensamhet hos äldre kan kopplas till möjlighet att utföra ADL (Allmän daglig livsföring) samt kopplingen mellan ensamhet och sociala relationer. ADL innebär aktiviteter i daglig livsföring så som matintag, toalettbesök, kontinens, förflyttning, hygien samt på- och avklädning. Intervjuer gjordes med 113 äldre personer som bodde på "nursing home" eller motsvarande särskilt boende i Sverige. Studien visade att personer som var i behov av assistans för den dagliga livsföringen hade låg grad av social ensamhet. Drageset menar att alla behöver känna att de får tillräckligt med stöd för att inte känna sig ensamma, vilket innebär att behovet av assistans för ADL kan göra att den sociala ensamheten minskar i grad eller kompenseras. Detta förklaras genom att de personer som är i behov av hjälp från omgivningen för att kunna utföra ADL får en närmare relation och regelbunden kontakt med vårdgivarna (ibid.). På så sätt får de äldre personerna socialt stöd vilket kan leda till en lägre grad av social ensamhet. En stor fördel med att flytta till särskilt boende var enligt respondenterna att de fick nya möjligheter att träffa andra personer som de medboende och få stöd från dessa samt personalen vilket gav en känsla av välbefinnande hos de boende. Studien nämner en forskning av Fessman och Lester som fann att respondenter som umgicks mycket med sina medboende

(13)

uppgav att de upplevde mer ensamhet jämfört med de respondenter som hade sociala relationer i form av vänner och familj utanför boendet (ibid.).

Något som visade sig vara en viktig faktor som påverkar emotionell ensamhet positivt var telefonkontakt (Drageset 2004). Tät telefonkontakt kunde kopplas samman med både låg grad av social ensamhet och emotionell ensamheten. Telefonkontakt med personer som delade liknande intressen som respondenten och gav tillräckligt stöd resulterade i känslor av trygghet och minskade också graden av ensamhet. Det stöd som gavs på detta sätt kan ges oavsett personernas fysiska funktion eller det geografisk avståndet som finns mellan de. Tät kontakt med vänner visade sig hänga ihop med låg grad av båda typerna av ensamhet.

2.8 Vår användning av kunskapsläget

I avsnittet har vi presenterat kunskapsläge. Den forskning vi nyttjar mest är Hembergs, Nyqvists och Näsmans (2019) studie har bidragit mycket till vår förståelse av existentiell ensamhet samt dess påverkan på trygghet hos de äldre. Drageset (2004) har bidragit till en bredare förståelse av social ensamhet och emotionella ensamhet och hur dessa förhåller sig till sociala kontakter av olika typer. Hauge och Kirkevolds (2012) studie lyfter ensamhetens hanterbarhet och i vilken grad ensamheten påverkar äldres liv och hur personligheten kan skydda avseende ensamhetsupplevelser. Slettebøs (2008) resultat använder vi avseende hur äldre upplever trygghet beroende på hur de trivs på boendet och hur vårdpersonalen bemöter de äldre. Studien av Nordenmark (2006) undersöker relationers påverkan av den enskilda individens ensamhetsupplevelser vilket också denna studie undersöker i viss mån. Taube används för att visa på hur äldres ensamhet inte bara kan kopplas till negativa känslor. Rapporten används främst för att beskriva hur äldre just i Sverige upplever ensamhet och hur deras sociala liv och nätverk ser ut (Cedersund & Ågren 2017).

(14)

3. TEORI

I avsnittet görs en genomgång av olika teoretiska begrepp och perspektiv på ensamhet samt olika relevanta socialgerontologiska teorier som berör äldre och

ensamhet. Socialgerontologin har teoretiska förståelsemodeller utifrån

psykologiska, sociala och psykosociala perspektiv för att förstå åldrandet. De teorier vi valt är aktivitetsteorin, disengagemangsteorin samt mikroteoretiska och mesoteoretiska perspektiv på ensamhet. Teoretiska begrepp som är centrala för vår studie är olika förklaringar och former av ensamhet; existentiell ensamhet, subjektiv och objektiv ensamhet samt emotionell och social isolering.

3.1 Olika teoretiska perspektiv på ensamhet och begreppsförklaringar

3.1.1 Existentiell ensamhet

Lars Tornstam (1983) diskuterar begreppet ensamhet utifrån många olika perspektiv. Ensamhet betraktat utifrån ett existentiellt perspektiv kan innebära att känslan av ensamhet är universell vilket handlar om att alla människor känner ensamhet (Tornstam 1983). Jönson och Harnett (2015) beskriver att den existentiella ensamheten gör sig påmind under olika perioder i livet och en av dessa perioder är just när en människa börjar närma sig sin död då den kan börja fundera över detta och sitt liv. Det finns både negativa och positiva aspekter med existentiell ensamhet. En existentiell ensamhet kan ge en positiv känsla genom att personen inser att alla människor är en del av något mycket större (Tornstam 1983). Moustakas och Gaev beskriver existentiell ensamhet som att bli medveten om och förstå sig själv som en egen individ (ibid.). Om personen får negativa eller positiva konsekvenser av känslan av existentiell ensamhet beror på hur stark självbild den har. Om personen har en svag självbild kan detta leda till de negativa konsekvenserna som man ofta förknippar med ensamhet såsom “nedstämdhet, längtan och anspänning” (Tornstam 1983, s. 55) men kan också göra så att självbilden splittras. Existentiell ensamhet kan också göra att en person känner frid i endast sin egen närvaro och kan bidra till att en person om den har en god självbild, får en större medvetenhet om vad den vill och känner, vilket också stärker självbilden (Tornstam 1983).

3.1.2 Objektiv och subjektiv ensamhet

Ensamhet kan enligt Tornstam (1983) även beskrivas utifrån ett objektivt och ett subjektivt perspektiv. En objektiv ensamhet handlar om en persons begränsade sociala interaktioner med andra samt huruvida man är en del av ett socialt nätverk, vilket påverkar graden av ensamhetsupplevelser. Subjektiv ensamhet beskrivs vara individers enskilda upplevelser av ensamhet, vilket författaren menar kan vara både en negativ och en positiv upplevelse av ensamhet (ibid.).

Enligt Bengt Brülde (2007) kan den objektiva ensamheten ses som en situation där en person har en social brist. Den kan vara momentant, det vill säga att man inte umgås med någon tillfälligt, eller kan den vara övergripande. Ensamheten kan också vara självvald eller ofrivillig. Den övergripande ensamheten varar över tid när det finns bestående brister i det sociala kontaktnätet, framförallt av intima relationer. Brist på olika relationer kan ta olika uttryck och former. Den övergripande ensamheten kan uttryckas genom att den orsakas av avsaknad en partner, men kan också ge uttryck genom att sakna nära vänner och kollegor. Nära

(15)

relationer kan saknas även om en person har många vänner. Den kan också upplevas på grund av att en person bor ensam (ibid.).

En subjektiv upplevelse av ensamhet är oftast en plågsam upplevelse av att sakna social kontakt i relation till den som man behöver och önskar, det vill säga att lida av en brist på social kontakt med människor. Det kan finnas olika skäl till ensamheten, till exempel som att sakna en nära relation, sakna socialt umgänge eller att man upplever ensamhet trots att man har en nära relation eller andra sociala relationer i sin omgivning. Det görs även en skillnad mellan påtvingad ensamhet och önskad ensamhet. Den påtvingade ensamheten kan vara negativ upplevelse medan den önskade ensamheten inte utgör ett problem (ibid.)

3.1.3 Emotionell isolering och social isolering

Weiss (1973) beskriver en skillnad på två ensamhetsbegrepp, emotionell isolering och social isolering. Han beskriver emotionell isolering “loneliness of emotional isolation” så här: “[...] a form of loneliness that appears in the absence of a close attachment [...]” (Weiss 1973, s. 18). Om vi översätter detta på svenska kan det innebära en upplevelse av ensamhet genom en avsaknad av nära och intima relationer som en har ett känslomässigt band till. Social isolering beskrivs av Weiss “[...] the form of loneliness associated with the absence of an engaging social network―the “loneliness of social isolation” [...].” (Weiss 1973, s. 19). På svenska kan det översättas till att social isolering är en typ av ensamhet som skapas av frånvaron av ett socialt nätverk som känns meningsfullt och engagerande för personen.

3.2 Socialgerontologiska teorier

3.2.1 Aktivitetsteorin

Aktivitetsteorin förespråkar fördelar med att vara aktiv under ålderdomen (Jönson & Harnett 2015). Att vara fysiskt aktiv bidrar till bättre välmående, hälsa,

kognitiva funktioner och sociala förmågor. Även ett socialt aktivt liv och bra sociala relationer bidrar oftast till att individer mår bättre. En modell gjord av Rowe och Kahn förklarar ett perspektiv på ett lyckat åldrande. Ett sådant åldrande kännetecknas av att det är en liten risk att få sjukdomar och

funktionsnedsättningar, att ha en bra kognitiv, fysisk hälsa samt att vara aktiv. Aktivitetsteorin kan ses som ett svar till det traditionella sättet att se på

ålderdomen som en tid av förluster och nedbrytning. Ett problem med

aktivitetsteorin är att den kan osynliggöra äldre som inte vill eller har ork att leva ett aktivt liv och att de individerna riskerar att stigmatiseras. En kritik mot aktivitetsteorin är att enbart fokus på individers aktivitet döljer strukturella förhållanden som berör skillnader inom och mellan klass, kön, etnicitet och funktionalitet (ibid.).

3.2.2 Disengagemangsteorin

Den kanske mest kända och omdiskuterade socialgerontologiska teorin och en intressant motpol till aktivitetsteorin är disengagemangsteorin (Jönson & Harnett 2015; Tornstam 2011). Disengagemangsteorin innebär att den äldre personen avsiktligen avgränsar sig från de tidigare engagemangen och ju äldre personen blir desto mindre engagemang har den i samhället. Teorin skapades av Cumming och Henry vilka beskriver åldrandet utifrån strukturella och individuella perspektiv (Jönson & Harnett 2015). Den beskriver äldre personers avståndstagande till sin omgivning i samhället och åldrandet som ett naturligt minskande av engagemang

(16)

och lust att engagera sig, vilket också förknippas med tillfredsställelse hos den äldre. Disengagemangsteorin beskriver hur det individuella åldrandet samspelar med hur samhällets relation är till de äldre och både individ och samhälle tar naturligt avstånd från varandra (ibid.). Att samhället blir mindre beroende av äldre individer är funktionellt enligt teorin och en förberedelse för döden som de äldre står inför. Det kan till exempel ske genom att äldre personer går i pension och att ha färre sociala kontakter. Parallellt med samhällets avveckling till äldre individer kommer individerna engagera sig mindre i samhället och interagera med färre personer och mer sällan (ibid.). Med det svagare bandet mellan individ och samhälle och med färre interaktioner kommer samhälleliga normer att gör mindre avtryck på de äldre individernas liv vilket skapar ännu mer disengagemang. Disengagemanget genereras även av psykologiska processer, exempelvis av att äldre individer blir medvetna om att närma sig döden. Disengagemangsteorin har kritiserats för att den försvarar en passiv äldrepolitik och uttrycker ett synsätt på att äldre är annorlunda och behandlas som annorlunda (ibid.).

3.3 Perspektiv på ensamhet på individnivå och mellanmänsklig nivå

Ensamhetsupplevelser kan utöver de ovanstående teorierna även förstås genom mikroperspektivet och mesoteoretiska perspektiv, det vill säga perspektiv på individnivå och på mellanmänsklig nivå. Enligt Tornstam (1983) innebär ett

mikroteoretiskt perspektiv individualpsykologiska och psykiatriska

förklaringsmodeller. Svårigheter att kommunicera om sina ensamhetsupplevelser betonas. Upplevelser av ensamhet kan ofta få följder hos individer som oro, rastlöshet och svårigheter i sociala situationer. Sullivan förklarar att upplevelsen av ensamhet inom mikroteorin kan ge personliga svårigheter att bedöma sociala situationer. En person som upplever ensamhet kan ha svårigheter att tolka en annan persons inställning till sig själv (ibid.).

Den andra typen av förklaringsmodeller vi tar upp är de mesoteoretiska sådana, vilka Tornstam (1983) menar har sin utgångspunkt i sociala relationer och i den mellanmänskliga kommunikationen. Sullivan menar att det centrala för ensamhetsupplevelser är att behovet av intima och ömsesidiga relationer inte tillfredsställs och att förluster av dessa orsakar ensamhetsupplevelser. En kritik mot denna förklaringsmodell är att den inte tar hänsyn till att avsaknaden av andra sociala relationer kan ha ett samband med ensamhetsupplevelser. Den viktigaste faktorn för att klara av olika påfrestningar och förluster av sociala relationer är närvaron av andra intima relationer enligt Lowenthal och Haven. Det är viktigt med djupa sociala relationer vilket har belysts ovan, dock är det också av betydelse hur många sociala relationer och interaktioner med andra personen i fråga har för att förstå ensamhetsupplevelser. En plats som kan vara viktig för att skapa möjligheter till att interagera med andra är arbetsplatsen. Socialt samspel av ytlig karaktär exempelvis med kollegor, kan skapa fler möjligheter till att etablera djupa relationer med andra (ibid.).

3.4 Val av teori

Val av teori gjordes i samband med inläsningen av tidigare forskning på ämnet. Då informanterna i resultatet bland annat pratar om existentiell ensamhet har vi valt att sätta in oss i teori om detta för att kunna analysera de existentiella upplevelserna informanterna beskriver. Mycket av äldrevården bygger på att äldre personer ska vara aktiva som tas upp under resultatet vilket gör att vi haft nytta av aktivitetsteorin. En motpol till aktivitetsteorin är disengagemangsteorin som vi väljer att ta upp för att belysa resultatet i ytterligare ett perspektiv. Både

(17)

forskningen i kunskapsläge samt informanter pratar om vad vi tolkar vara subjektiv och objektiv ensamhet. Emotionell och social isolering används av forskarna och för att kunna sätta vårt resultat i en kontext till forskningen vill vi underlätta för läsaren genom att förklara detta ingående. De mikroteoretiska och mesoteoretiska perspektiven är intressanta för studien eftersom de fokuserar på individ och mellanmänskliga sociala relationer vilket vi undersöker.

(18)

4. METOD

4.1 Kvalitativ metod

Vi har valt kvalitativ metod då vi ville ta reda på informanternas kunskap av de boendes upplevelser av ensamhet. Den kvalitativa metoden är enligt Trost (2005) fördelaktig när en studie handlar om att försöka förstå hur människor resonerar kring känslor och upplevelser, vilket också denna studie syftar till. Materialet till studien består av empiri insamlad genom intervjuer. En anledning till att vi valde intervjuer är att det kan göras på någorlunda kort tid, kräver inte mycket teknisk utrustning och vi som intervjuare kunde vara flexibla med vart och när intervjun skulle genomföras. Vi använde oss av semistrukturerad intervjuform, vilken krävde en intervjuguide som vi själva utformade. En semistrukturerad intervjuform har fördelen att informanterna som intervjuas har möjlighet att formulera sina svar på ett sätt som känns bra för dem eftersom intervjufrågorna var öppna. Dessutom gav den semistrukturerade intervjuformen oss intervjuare möjlighet att ställa uppföljningsfrågor som inte ingick i intervjuguiden om det krävdes under intervjusituationen (Bryman 2018). Intervjuguiden innehöll många frågor och detta var för att få en så bred uppfattning som möjligt av hur informanterna upplever sin omvärld. Dessutom gjorde den det möjligt för oss som intervjuade informanten att styra intervjun så att den gav svar som var relevanta för studien (ibid.).

4.2 Urval och tillvägagångssätt

Urvalet för studien var personal inom äldreomsorgen, som arbetar inom den kommunala hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen. Vi har gjort ett målinriktad urval, vilket innebär att vi valde ut de personer som är relevanta för att kunna besvara våra forskningsfrågor. Vi har använt oss av en icke-sekventiell urvalsmetod då urvalet varit fastställt från studiens början (Bryman 2018). Vi valde att kontakta både personal inom hemtjänst och personal som arbetar med särskilt boende, då vi ville öka våra möjligheter att få intervjupersoner. Ett snöbollsurval har gjorts vilket innebär att man tar kontakt med några få personer som kan vara aktuella för studiens ämne, som i sin tur kan ge kontakter som är lämpliga informanter (ibid.). Detta gjordes genom att vi fick kontaktuppgifterna till två personer genom två klasskamrater, som via mail kontaktats för att hitta informanter. Vi mailade även till flera olika särskilda boenden i två kommuner för att få tag på informanter. Efter de inledande kontakterna fick vi tips om att kontakta specifika biståndshandläggare och vårdpersonal. Vi tänker att en risk med ett snöbollsurval är att personen vi först fick kontakt med kan välja ut personer som personen anser är lämpliga att intervjua. Detta hade kunnat leda till att personen hade kunnat berätta för informanterna vad de skulle säga innan intervjun och på så sätt ge oss den bild som verksamhetschefen eller dylikt vill visa upp men som kanske inte stämmer överens med verkligheten. Vidare hade det kunnat ge ett missvisande resultat. Dock fann vi att informanterna verkade tala från sina egna upplevelser med sina egna ord och gav ganska varierande svar. En fördel med urvalet kan likväl vara att personerna vi fick kontakt med kan väldigt mycket inom sitt fält vilket gör det möjligt att välja ut de intervjupersoner som också kan mest om studiens forskningsfrågor. Urvalet begränsades till vårdpersonal som arbetar med de äldre dagligen och biståndshandläggare med inriktning på särskilt boende med minst två års erfarenhet. Vi valde ut informanter från två delar av verksamhetsområdet då detta gav ett bredare perspektiv av det vi ville studera (Aspers 2011). Informanterna kontaktades via mail, och har delgivits

(19)

ett informationsbrev med information om studiens syfte, utformning, tillvägagångssätt, hur studien ska tillämpas samt redovisas. Innan intervjuerna utfördes delgav vi även denna information muntligt. Informanterna gav samtycke muntligt och skriftligt att delta i studien genom påskrift av en samtyckesblankett och de blev även tillfrågade att spelas in under intervjuerna vilket alla gav sitt godkännande till.

Intervjuerna som har gjorts är semistrukturerade vilket innebär att frågorna var specificerade men att ordningen av frågorna kunde frångå intervjuguiden. Denna form av intervju öppnar också upp för följdfrågor och ger en flexibilitet att anpassa frågorna efter informanternas svar och på så sätt ge informanterna möjlighet att fritt beskriva det de tycker är viktigt (Bryman 2018; Aspers 2011). Intervjuer gjordes enskilt med sju informanter på deras arbetsplatser. Tre av informanterna är biståndshandläggare för särskilt boende. De är utbildade socionomer och har mellan fem till femton års yrkeserfarenhet inom särskilt boende. Fyra av informanterna är vårdpersonal på särskilt boende, varav tre på ett boende och en på ett annat boende. Av vårdpersonalen är tre av informanterna utbildade undersköterskor och en informant är vårdbiträde. All vårdpersonal har mellan sju till tjugofem års yrkeserfarenhet inom särskilt boende. Eftersom vi hade en ojämn representation av intervjupersoner från arbetsplatserna, fick vi ett bredare empiriskt material av informanterna från det ena boendet, medan materialet från det andra boendet var begränsat till en informant. Att det var ojämn fördelning mellan vårdpersonalen på de två boendena kan göra att resultatet inte blir representativt för de båda boendena. Intervjuerna varade i cirka en halvtimme till en timme, beroende på hur många följdfrågor som ställdes och beroende på omfattningen av svaren från informanterna. Den ansvariga intervjuaren höll huvudsakligen i intervjun och ställde frågor till informanten. Den andra intervjuaren tog en roll som assistant. Assistenten informerade om samtycke och sekretess samt lite kortfattat om studiens syfte men agerade också som medintervjuare och ställde följdfrågor ibland om hen tyckte att något behövde utvecklas. Utöver detta förde assistenten anteckningar vid intervjun och lyssnade aktivt. Mellan intervjutillfällena skiftade vi dessa roller med varandra. Att vi var två intervjuare kan ha påverkat hur informanterna besvarade frågorna på det sättet att de kan ha känt sig i underläge då de var ensamma. Vi har försökt att förebygga att informanterna inte skulle känna så genom att be dem att pausa om de kände sig obekväma på något sätt.

Informanternas upplevelser och uppfattningar om hur vårdtagare på de särskilda boendena upplever ensamhet kan ha påverkat framställningen av resultatet beroende på hur vi har valt att framställa intervjumaterialet och hur informanterna har tolkat dem boende. Frågeställningarna har besvarats av dels vårt perspektiv; hur vi har tolkat informanternas uppfattningar och dels utifrån informanternas perspektiv; utifrån deras egna upplevelser, om hur de har tolkat de äldres ensamhetsupplevelser (Aspers 2011).

4.3 Analysmetod

Vi har arbetat med analysen genom att vi kodade och tematiserade vårt material i ett gemensamt dokument genom en kvalitativ dataanalys och med en tematisk analysmetod. Tematisk analys innebär att man söker efter och identifierar centrala teman i intervjumaterialet (Bryman 2018). Först gjorde vi var för sig en genomläsning av transkriberingarna i sin helhet utan att vi lade någon särskild tolkning i texten. Efter det läste vi texten noggrant igen och tematiserade

(20)

materialet genom kodning. Kodningen har gjorts genom markeringar och med kommentarer av citaten med nyckelord och teman som vi kunde se. En induktiv kodning har gjorts vilket innebär att koderna identifieras utifrån det insamlade materialet och inte genom att använda sig av teoretiska begrepp (ibid.). Nyckelorden delades upp i olika kategorier, där vi kunde se samband och mönster mellan olika teman, och därefter kunde vi se kopplingar till den forskning samt de teorier vi använt oss av. Det som inte passade in på våra frågeställningar valdes bort och därmed gjordes även en datareduktion av delar av det insamlade materialet. Underrubrikerna skapades för att förtydliga att det fanns flera perspektiv inom samma tema. Huvudteman som valdes är trygghet och

ensamhetsupplevelser och underteman är att flytta från sitt hem, boendesituation, existentiell ensamhet, sociala relationer och nätverk, sociala sammanhang, uttryck av ensamhet och ensamhetens innebörd. Efter kodningen och

bearbetningen av intervjumaterialet har vi lagt till och valt ut delar av teorierna och av forskningen som vi ansett vara relevanta utifrån det som var centralt i vårt resultat. Vi valde att interagera resultat och analys genom att analysera empirin utifrån teoretiska perspektiv och forskning fortlöpande i redovisningen av resultatet. Detta valde vi för att undvika upprepningar och för att på så sätt göra det mer läsvänligt.

4.4 Förförståelse

Vi som är författare till studien är båda studenter på socionomprogrammet vilket gör att vi har kunskap om ämnen såsom psykologi, sociologi, socialpolitik, organisationsteori med mera. Något vi dock har begränsad kunskap i är just det valda studieområdet socialgerontologi. Vi har haft en utgångspunkt att ensamhet framförallt är i negativ bemärkelse. Vidare har även forskning och teori visat på detta. Detta kan göra att vi båda har förförståelse om ämnet men också fördomar som inte stämmer. Vi har båda upplevt känslor av ensamhet och vet hur det känns för oss vilket kan visas genom att vi har läst in våra egna upplevelser i informanternas svar. Vi är båda från samma generation och vi har inte mycket kontakt med äldre personer förutom våra föräldrar som är äldre än 55 år och en del släktingar som är pensionerade. Vi ser detta som en fördel då vi har lite insikt i deras liv och hur deras åldrande har varit hittills.

Vid en studie är det av stor betydelse att reflektera över den kunskap vi besitter innan studien utförs. Det bör tas i åtanke att vi själva kan ha en inverkan på studieområdet och vilken inverkan studieområdet i sig kan ha på oss. Vid intervjuerna som utgör en stor del av materialet kan både vi och informanterna både medvetet och omedvetet påverkas av den andres beteende såsom kroppsspråk, betoning på ord med mera. Det är viktigt att komma ihåg att vår förförståelse kan spegla sig i studien även om vi ska förhålla oss objektivt för att ge en så korrekt bild som möjligt av det studerade området trots vårt intresse för det. Aspers (2011) beskriver hur det finns en risk för att man börjar intressera sig för vad informanterna tycker är intressant men det är viktigt som forskare att lyfta det som forskaren själv är intresserad av så som en desintresserad observatör. Detta är något vi haft i åtanke när vi utförde intervjuerna och vi försökte så långt som möjligt ha fokus på det som är intressant för just vår studie.

4.5 Arbetsfördelning

Vi har genomgående samarbetat med alla delar av studien. En fördel med detta är att vi båda har gjort ungefär lika mycket, lagt ungefär lika mycket tid vardera på studien men också säkerställt att vi båda håller med om vad den andra skriver. Vi

(21)

har också diskuterat mycket med varandra under arbetets gång. En nackdel är att detta sätt har krävt mycket tid då vi båda gått igenom och redigerat delar av vad den andra redan har skrivit. Metodavsnittet har vi båda arbetat på, både gemensamt och enskilt. Genomläsning av teori samt forskning till kapitlet

kunskapsläge delades mellan oss. Detta gjordes genom att vi båda letade efter

olika relevanta studier och teorier vilka nedtecknades och sedan lästes igenom av oss båda. Vi har båda diskuterat, sållat och sammanställt materialet till en färdig text. Inför intervjuerna formulerade vi tillsammans en intervjuguide och vi har fördelat rollerna som intervjuare och assistent under intervjuerna. Efter intervjuerna delades inspelningarna av intervjuerna upp mellan oss och vi transkriberade intervjuerna självständigt men vi hjälptes också åt så att vi blev klara med transkriberingen ungefär samtidigt. Även resultatet, analysen och diskussionen sammanställdes genom ett samarbete av oss båda.

4.6 Forskningsetiska överväganden

Innan intervjuerna genomfördes hade deltagarna i studien informerats om studiens syfte, utformning och hur studien skulle framställas och användas, detta gjordes både skriftligt och muntligt. Informanternas deltagande är frivilligt och alla har gett ett samtycke till deltagandet i studien i enlighet med kravet om informerat samtycke (Vetenskapsrådet 2017). Samtliga respondenter har godkänt inspelningar under intervjuerna. Informanterna har informerats om att de har rätt till att avbryta sitt deltagande i studien när som helst utan anledning under studiens process, detta gjordes både skriftligt och muntligt. Vi har delgivit informanterna information om intervjuernas tidsspann och att det kan komma uppföljningsfrågor. En anonymisering av våra informanter har gjorts, vilket innebär att individers identiteter inte kan kopplas till en bestämd uppgift som de har lämnat eller uppgett (ibid.), detta då informanternas personliga uppgifter har avidentifierats genom att namn, arbetsplats och ort har avkodats. Detta gjordes både när vi talade med varandra om arbetet och när vi skrev uppsatsen. Vi har uppfyllt konfidentialitetskravet som innebär att uppgifter som vi har fått i förtroende har skyddats genom att andra inte kunnat ta del av dessa (ibid.), vilket har säkerställts genom att vi har haft det inspelade intervjumaterialet och de personliga uppgifterna tillgängligt för endast oss själva. Vidare har de förvarats på ett säkert sätt, på våra personliga datorer och mobiltelefoner. Intervjumaterialet som anteckningar, transkriberingar och inspelningar kommer att raderas en tid efter att studien färdigställts. Nyttjandekravet har beaktats då vi inte använder oss av uppgifterna vi fått om enskilda personer efter att studien är slutförd och de används endast till det bestämda forskningsändamålet (Bryman 2018).

(22)

5. RESULTAT OCH ANALYS

I avsnittet presenteras resultatet samt en analys av intervjumaterialet med hjälp av den teori och tidigare forskning som vi redovisat ovan. Texten består av tre avsnitt som valdes ut som teman, vilka är trygghet, ensamhetsupplevelser och åtgärder. Dessa teman var centrala under de sju enskilda intervjuerna med informanterna.

5.1 Begreppsförklaring

Boende/Äldre: Vi använder oss i studiens resultat- och analysavsnitt av “boende”

när vi syftar på äldre personer som bor på ett särskilt boende. När vi beskriver de personer som ansöker om eller ska flytta till särskilt boende använder vi “äldre”. Eftersom det är begrepp som informanterna använder när de talar om sina brukare, väljer vi att beskriva det på samma sätt.

5.2 Trygghet

I detta avsnitt redovisar och analyserar vi informanternas perspektiv på de boendes upplevelser av trygghet. Som läsaren kommer att se under avsnittet är trygghet något som är centralt för den psykosociala och fysiska hälsan. Det tidigare avsnittet om kunskapsläge visade ett samband mellan trygghet och upplevelser av ensamhet på olika sätt. Dessutom verkar trygghet ha ett starkt samband med upplevelser av ensamhet enligt merparten av våra informanter. Vi kommer att belysa situationen för de boende innan de flyttar till särskilt boende och efter att de har flyttat, med ett fokus på ett trygghet- och ensamhetsperspektiv. Underteman till temat trygghet var att flytta från sitt hem och boendesituationen.

5.2.1 Att flytta från sitt hem

När en boende flyttar från sitt ”riktiga hem” till särskilt boende kan detta bero på många olika anledningar. Genomgående i intervjuerna framkom det att en person som är aktuell för särskilt boende inte längre kan klara av att bo själv på grund av ett omfattande behov. Den äldre själv kan tycka att den behöver mer hjälp än den kan få genom hemtjänsten men det kan också handla om att anhöriga har tjatat på den äldre i flera år på grund av att de är oroliga för den äldre. Det handlar ofta om att den äldre är multisjuk där sjukdomsbilden kan bestå av fysiska och psykiska sjukdomar, psykosocial ohälsa samt kognitiv svikt. Då det är svårt enligt många av våra informanter att bli beviljad särskilt boende innebär det att många är så pass gamla och ”nästan döende” när de kommer dit. Biståndshandläggare 3 berättar att det är ingen som egentligen vill flytta från sitt hem, då de känner sig trygga på det sättet att de har sina rutiner och sina saker där och de upplever flytten nästan som tvång. Även vårdpersonal 4 upplever att de äldre flyttar på grund av att de blir tvingade till det. Andra anledningar till att äldre personer flyttar kan vara att de känner sig otrygga och ensamma. De äldre kan också vilja ha någon i sin närhet hela tiden, vilket de saknar hemma, och vill därför flytta till särskilt boende. Det finns även de som flyttar för att de vill komma närmare sina anhöriga då de inte bor i samma kommun.

Informanterna pekar på att några anledningar till att de äldre vill flytta till särskilt boende är för att de känner sig ensamma och vill ha folk i närheten och att komma närmare sina anhöriga som bor i en annan kommun. Detta kan ses utifrån en mellanmänsklig nivå ur ett mesoteoretiskt perspektiv på ensamhet, vilket innebär att intima eller djupa relationer och även omfattningen av sociala relationer och interaktioner är viktiga (Tornstam 1983). Daglig assistans kan enligt Drageset

(23)

(2004) göra att den sociala ensamheten minskar. Att de äldre i vår studie upplever större trygghet kan bero på att de får tillräckligt med stöd genom den dagliga hjälpen de får. Utifrån ett aktivitetsteoretiskt perspektiv kan personal med olika aktiviteter stimulera de boende både socialt, fysiskt och psykiskt då man har sett ett större välbefinnande hos personer som aktiveras på dessa sätt.

Biståndshandläggare 2 berättar att det oftast är en kombination av omvårdnad och trygghet som är orsaken till att man flyttar. Informanten beskriver den otrygghet och de ensamhetskänslor som de äldre kan uppleva innan flytten:

Eeehm är man mer i beroende från nån annan känner man sig oftast...eh mer otrygg. Asså de eller, de är ganska vanligt att det är så. Eeehm...många känner sig isolerade hemma. Även om dom är i sitt eget hem och kanske har anhöriga. Vissa har ju ingen. Eeehm...å då tänker man att eh...man, att det finns en viss gemenskap på ett boende. Både med personal, asså tryggheten från personalen, asså tillgängligheten där. Men även att där finns andra som bor där, så att man inte känner sig ensam. [...] Så trygghet och ensamhet hänger ihopa... jättemycket ju. Det gör det.

(Biståndshandläggare 2)

I citatet ovan så uttrycker informanten att trygghet och ensamhet har ett starkt samband, att vara beroende av hjälp kan göra att man upplever otrygghet och känner sig isolerad. Det kan finnas tankar hos de äldre om att bli mindre ensam när man flyttar till boendet. I Hemberg, Nyqvist och Näsmans (2019) studie undersöktes lidande av ensamhet hos äldre som hade vård i hemmet. Det visade sig att det fanns ett samband mellan ensamhetsupplevelser och att förlora känslor av trygghet. Respondenternas upplevelser av att lida av ensamhet grundades i en existentiell upplevelse. Det innebar en känsla av att ha förlorat ett “inre hem”, en plats där man kan känna sig trygg. Detta kopplades till erfarenheter av att ha förlorat gemenskap med närstående, att vara mindre delaktig i meningsfulla sociala sammanhang på grund av att vara isolerad och av att ha försämrad hälsa (ibid.). Vår studie visade liknande resultat, då ensamhetsupplevelser hade ett starkt samband med att ha förlorat känslor av trygghet enligt informanterna. Anledningen till varför de äldre behöver flytta är att behovet av omvårdnad och trygghet inte kunde tillfredsställas när de äldre bodde i sina egna hem. Det kan bero på ett dåligt hälsotillstånd, avsaknad av närstående, som att ha förlorat sin familj och en avsaknad av att ha tillgänglig personal i hemmet.

Enligt alla biståndshandläggare så beskrevs en upplevelse av en otrygghet hos de boende som hade hemtjänst. Detta på grund av att det var mycket spring, olika personal och en osäkerhet av att inte veta när man får hjälp. Biståndshandläggare 1 beskriver omvårdnaden som hemtjänsten ger som bristfällig. Hen berättar att det är jobbigt för de äldre som har hemtjänst, då det är olika personal och miljön är stressig. Det är en otrygghet att inte veta om man kan få hjälp när man behöver det, att behöva vänta på hjälp eller bli lämnad av personal. Hen beskriver också att det är ovanligt men att det sker avvikelser med omvårdnaden, vilket ges som exempel i citatet angående hemtjänsten:

[…] vill de larma få för att komma till toaletten så kan det ta några sekunder upp till två tre minuter. Å till skillnad från hemtjänst kan dröja kanske fyrtiofem minuter å då, dom tänker ska jag sitta här okej dom hjälper mig först en halvtimme å vänta komma till toaletten, sen väl på toaletten så får dom larm att någon annan har larmat så springer dom ut å är det okej att jag lämnar dig på toaletten? Så får jag vänta en timme på toaletten. (Biståndshandläggare 1)

(24)

Citatet ovan visar ett exempel på en brist i omvårdnaden som hemtjänsten ska utföra. De som får hemtjänst kan ibland få vänta länge på att få hjälp och de som bor på särskilt boende verkar få hjälp snabbt. Även om det är ett undantagsfall som beskrivs visar detta på en brist på tillgänglighet av personal för den äldre. Att den äldre kan bli lämnad på toaletten en timme medan hemtjänsten svarar på ett annat larm kan tänkas vara utelämnande då den äldre personen tvingas sitta kvar eftersom den är beroende av hemtjänstens hjälp. Hauge och Kirkevolds (2012) studie lyfter fram variationer i olika personers ensamhetsupplevelser. En sådan upplevelse var plågsam ensamhet vilket skapade känslor av att inte känna sig värdefull, inte känna makt och att sakna handlingskraft. Att bli lämnad på toaletten kan ses som att man inte är tillräckligt värdefull att avsättas tid för. Att vara otrygg verkar enligt våra informanter grunda sig i att man är beroende av någon annans hjälp.

5.2.2 Boendesituationen

Alla informanter som arbetar som biståndshandläggare beskriver att de boende vid uppföljningssamtalen uttrycker att de känner sig tryggare på särskilt boende än när de bodde i sitt tidigare hem. Uppföljningssamtal är en del av hur man som biståndshandläggare följer upp hur de boende upplever sin situation efter att de har flyttat. Biståndshandläggare 3 uttrycker att de flesta boende upplever en lättnad över att slippa hjälp från hemtjänsten då det är så många personer involverade i den insatsen. De har svårt med syn och hörsel och när de äldre inte vet vem eller känner igen den personalen de öppnar dörren för skapar det en otrygghet. Vid uppföljningssamtalen säger de boende ofta att det känns tryggt på boendet. Detta beror enligt informanten på att personalen är färre på det särskilda boendet. Det särskilda boendet har även samma personalgrupp hela tiden och de boende får snabbt hjälp när de behöver. Enligt biståndshandläggare 1 upplever de boende att man hinner prata med personalen:

Där blir, upprätthåller kosten regelbundet å så blir det mer den här trygghet kanske för att amen nu nu iallafall jag hör att nån går utanför min lägenhet här. Oj dom kommer fort när jag larmar o sådär. Å då, oj jag kan byta några ord med någon utan att dom springer [...] (Biståndshandläggare 1)

Även biståndshandläggare 2 berättar att de boende på uppföljningssamtalen uttrycker att de känner en trygghet för att det finns människor omkring dem. I Slettebøs (2008) studie som undersökte äldres upplevelser av livet på vårdboenden, upplevde samtliga respondenter trygghet av olika grad. Respondenterna kände sig mer trygga efter att ha flyttat till sina vårdboenden och av att ha människor i närheten hela tiden än vad man gjort tidigare, vilket också stämmer överens med vad biståndshandläggarna i vår studie beskriver.

Vårdpersonalen på boende 1 har en uppfattning av att de boende upplever att det är stressigt på boendet och att personalen inte hinner sitta ner när de boende behöver prata med dem. Personalen blir ofta avbrutna och måste gå iväg när de precis börjat prata med de boende. Vårdpersonal 2 vid boende 1 uttrycker: “Dom tycker det är stress...här på jobbet. För att vi hinner inte sitta...när dom behöver å prata liksom [...] så...tufft är det för dom faktiskt, när man tänker. Speciellt för dom som inte har någon att prata liksom”. Vårdpersonalen på boendet menar att detta beror på personalbrist på grund av både underbemanning och sjukskrivningar samt att det är svårt att hitta vikarier. Det påverkar det dagliga arbetet och kan göra att de avviker från sina arbetsrutiner. Följden av detta kan vara att samtal med de boende inte alltid hinns med.

(25)

På boende 2 verkar vårdpersonal 4 oftast ha tillräckligt med tid för de boende. Ibland önskar informanten dock att den skulle har mer tid, då tidsbristen ibland leder till att det viktigaste inom vården glöms bort: “Har vi inte tillräckligt med personal så, där ryker det sociala. Då hinner man inte. Så tempo, tempo, tempo [...] Så det eeeh...går lite hand i handske det där”. Resultatet i vår studie visade att all vårdpersonal upplevde mer eller mindre att arbetet var stressigt, det fanns en tidspress och det var personalbrist vilket kunde leda till att de sociala behoven inte alltid kunde tillgodoses. I vårdpersonalens beskrivningar kunde vi även se liknelser med resultatet från Slettebøs (2008) studie. Bland de respondenter som upplevde en otrygghet orsakades denna av ett underskott av personal samt brist på tid. Detta ledde till att personalen inte kunde tillfredsställa de äldres sociala behov. Sammanfattningsvis har informanterna i vår studie ovan beskrivit olika situationer där de äldre upplever både trygghet och otrygghet. En anledning till att man flyttar är ofta ett behov av omvårdnad och trygghet vilket den äldre saknar i det egna hemmet. Informanterna lyfte ett samband mellan en känsla av otrygghet och ensamhetskänslor, vilket upplevdes i högre grad innan en flytt till särskilt boende. Biståndshandläggarna beskrev att en ökad trygghet upplevdes när de boende hade samma personalgrupp som var tillgänglig och fanns i närheten medan vårdpersonal beskrev att de boende kunde uppleva att arbetet var stressigt.

5.3 Ensamhetsupplevelser

I detta avsnitt kommer vi att presentera resultatet av våra intervjuer i relation till våra frågeställningar om hur personalen upplever de boendes känslor av ensamhet. Huvudtemat för vår studie är just ensamhet, vilket är ett mycket stort område och som vi funnit att alla informanter har ansett vara mycket viktigt och därför intressant att lyfta upp. Underteman som vi kommer att analysera nedan är:

existentiell ensamhet, sociala relationer och nätverk, sociala sammanhang, uttryck av ensamhet och ensamhetens innebörd.

5.3.1 Existentiell ensamhet

Enligt biståndshandläggare 3 upplever de boende en existentiell ensamhet. Under intervjun beskrivs den existentiella ensamheten också som en andlig sådan. Hen berättar att den uttrycks genom att känna sig ensam i själen, att vara ensam kvar i familjen då alla har gått bort och att inte ha något att leva för längre.

[...] saknar närhet nån att prata med och sånt, och det finns den här existentiella det sitter djupt inne. Den fysiska å sånt kan vi...ombesörja genom...i hemmet, ledsagning, andra grejer, insatser. Men de eh på boende...de f, de borde inte existera, men då det existerar det, ‘ja hon är så ensam å sånt’. Å när dom ringde mig från boende, då sa jag…’Det här är inte ensamhet, typ fysisk som jag brukar säga, att jag saknar an-människor å ansikte å prata å sånt å’. Det handlar om det att...hon-hon känner sig ensam i själen. Nu nu är jag ensam i hela familjen alla har dött, nu har jag ingen å sånt.(Biståndshandläggare 3)

Informanten förklarar ovan att de boende inte har någon närstående kvar i livet och att det inte går att göra något åt den existentiella ensamheten. De boende upplever enligt informanten en “existentiell” eller “andlig” ensamhet eftersom den inte är “fysisk” som att sakna social kontakt. Den fysiska ensamheten beskriver informanten likt Tornstam (1983), som förklarar begreppet objektiv ensamhet med att en individs begränsade kontaktnät och att få sociala interaktioner kan orsaka ensamhetsupplevelser. Vi uppfattar det dock som att informanten menar att

References

Related documents

Dessutom tillhandahåller vissa kommuner servicetjänster åt äldre enligt lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter som kan likna sådant arbete som kan köpas som rut-

Regeringen gör i beslutet den 6 april 2020 bedömningen att för att säkerställa en grundläggande tillgänglighet för Norrland och Gotland bör regeringen besluta att

In total, 21 issues have been identified; examples of these issues are (1) there is a lack of process for architecture development, (2) there is a lack of method or model to

Studien visar att elitskidåkare i Sverige och Norge som deltagit i studien och lyckats ta sig tillbaka efter en ofrivillig frånvaro på mer än fyra veckor är en grupp som upplever

intresserade av konsumtion av bostadstjänster, utan av behovet av antal nya bostäder. Ett efterfrågebegrepp som ligger närmare behovet av bostäder är efterfrågan på antal

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regelförenklingar för att ge livsvetenskaperna konkurrenskraftiga villkor gentemot omvärlden och tillkännager detta

ståelse för psykoanalysen, är han också särskilt sysselsatt med striden mellan ande och natur i människans väsen, dessa krafter, som med hans egna ord alltid

Syftet med den här undersökningen har varit att undersöka hur sexåringar uttrycker tankar och föreställningar om skolstart och skola samt var de säger att de har lärt sig detta. Min