"Handledning" ur olika synvinklar i Barn och ungdomshabiliteringen

Lärarutbildningen

Fakulteten för lärande och samhälle Magisterkurs, specialpedagogik

Examensarbete

15 högskolepoäng

”Handledning” ur olika synvinklar i Barn och

ungdomshabiliteringen.

En studie av handledning i ett tvärprofessionellt team

Various aspects of ”coaching” in children and youth habilitation

service

A study of coaching in a multidisciplinary team

Kerstin Ahlqvist

Magisterexamen specialpedagogik Examinator Kristian Lutz

30 högskolepoäng Handledare Lisbeth Ohlsson

Abstrakt

Ahlqvist, Kerstin (2012) ”Handledning” ur olika synvinklar i Barn och ungdomshabiliteringen. En studie av handledning i ett tvärprofessionellt team.

Various aspects of ”coaching” in children and youth habilitation service. A study of coaching in a multidisciplinary team.

Lärarutbildningen. Fakulteten för lärande och samhälle. Magisterkurs, specialpedagogik. Malmö högskola.

Denna studie handlar om synen på handledning i ett tvärprofessionellt team på Barn och ungdomshabiliteringen. Fokus ligger på handledning till barn och familj. Anser de olika yrkesgrupperna att de handleder och vad menar de med begreppet handledning i så fall? Syftet med studien är att tydliggöra och se om det finns teman och en röd tråd i handledningsbegreppet. Forsknings och utvecklingsenheten (Fou) i Malmö har tagit fram ett förslag på hur begreppet handledning ska användas. Anser yrkesgrupperna att vi behöver ett gemensamt begrepp?

ICF-CY (International Classification of Functioning, Disability and Health for Children and Youth) betonar vikten av att ha ett standardiserat språk och struktur. Andersson (2010) ser i sin studie att det är svårt för familjer att förstå habiliteringsarbetet och att habiliteringens verksamhet bär på ett eget yrkesspråk.

Resultatet i studien visar att 19 av 23 anser att de handleder. Informanterna tycker att handledning är en lärprocess över tid och att den kan innefatta begrepp som information, instruktion, konsultation och handledning. Delaktighet är en viktig ingrediens i handledningsprocessen anser informanterna. Att öka och tydliggöra delaktigheten är ett mål i habiliteringsarbetet på Barn och ungdomshabiliteringen.

Nyckelord: Barn och ungdomshabiliteringen, delaktighet, handledning, lärprocess.

Kerstin Ahlqvist Examinator Kristian Lutz

Förord

Tack till er som har deltagit i min studie. Ni har gett positiva kommentarer och sett deltagandet i intervjun som tid för reflexion och lärande. Tack till min underbara familj som gett mig ett värdefullt stöd hela vägen. Tack till min man som trott på mig från första början och som gett mig värdefull datorhjälp. Tack till Lisbeth som handlett och gett många goda råd och ett gott stöd.

Innehåll

2.2 Handledning i tvärprofessionella team ... 10

2.3 Processer ... 10

2.4 Handledning och konsultation ... 12

2.5 Begrepp ... 13

2.6 Barn och familj ... 14

2.7 Tillämpning ... 14 3. Teoretisk inramning ... 16 3.1 Vygostkij ... 16 3.2 Antonovsky ... 16 3.3 Dewey ... 17 3.4 Bronfenbrenner ... 17 3.5 ICF-CY ... 18 4. Metod ... 20 4.1 Enkätundersökning ... 20 4.2 Intervjuundersökning ... 20 4.3 Fokuserad gruppintervju ... 21 4.4 Genomförande ... 22 4.5 Validitet ... 23 4.6 Reliabilitet ... 23

4.7 Tolkning och analys ... 24

4.7.2 Positivistiskt synsätt ... 25 4.8 Etik ... 26 5. Resultat ... 27 5.1 Redovisning av enkätstudier ... 27 5.1.1 Svarsfrekvens ... 27 5.1.2 Handledningsmetoder ... 28 5.1.3 Handledning – konsultation ... 28 5.2 Resultatredovisning av gruppintervju ... 29 5.2.1 Begrepp ... 29

5.2.2 Handledning som process ... 31

5.2.3 Erfarenhet och kunskap och dess betydelse för handledning ... 33

5.3 Redovisning av intervju med logoped ... 34

6. Analys ... 36

6.1 Begrepp ... 36

6.2 Handledning som process ... 37

6.3 Erfarenhetens betydelse för handledaren ... 38

7. Diskussion och slutsats ... 40

7.1 Resultatdiskussion ... 40 7.2 Till sist ... 44 Referenslista Bilagor 1 Enkät 2 Intervjufrågor

1. Inledning

1.1 Bakgrund

När jag började på specialpedagogutbildningen så var handledning en obligatorisk del. Den handledning som jag aktivt började jobba med efter utbildningen såg jag som pedagogisk handledning. Jag gav handledning till arbetslag, skolledare, kollegor och i viss mån föräldrar.

Mitt arbete som specialpedagog på Barn och ungdomshabiliteringen stämde väl överens med min utbildning vilken bestod i tre delar. De tre delarna var handledning, utveckling (inom organisationen) och enskilt arbete med barn och ungdomar. Handledning blev inte lika självklar för mig som tidigare. Vi arbetar i team med sjukgymnaster, logopeder, läkare, psykologer, kuratorer, sjuksköterska, dietist och arbetsterapeuter. Alla använder vi begreppet handledning. Menar vi samma sak eller är det bra att vi menar olika med samma begrepp? Gör vi olika när vi handleder?

När vi under hösten 2010 började jobba med prioriteringar blev det tydligt att alla handleder men på olika sätt. En arbetsgrupp tillsattes där vi alla skulle vara aktiva till viss del. Under arbetets gång skulle vi välja ut olika områden och fördjupa oss i dessa. Vi skulle se vilka insatser vi ger till familjer och nätverk, över hur lång tid och framförallt vad det ger för effekter. Därefter skulle vi se vilka konsekvenser det blev om vi inte ger den specifika insatsen. Handledning togs upp som en insats. Det brukar ge god effekt och kan ge stora konsekvenser om vi inte ger insatsen. När vi i de olika barn och ungdomsteamen, diskuterade begreppet handledning så upplevde jag att handledning står för olika saker. Därför vill jag undersöka om vi alla anser att vi handleder oavsett vilken yrkesgrupp vi tillhör och menar alla på Barn och ungdomshabiliteringen samma sak med handledningsbegreppet?

1.2Val av ämne

Bell (2006) anser att om man gör ett bra grundarbete med sin projektplan så kan det spara tid framöver. Diskussioner och förfrågningar kan hjälpa till att välja ämne som kan vara intressant och genomförbart. Jag tog kontakt med forsknings och utvecklingsenheten, i Malmö som ansåg att handledning var ett bra och konstruktivt ämne att fördjupa sig i eftersom regionen ska satsa på effektiva processer. De kan tänka sig att ta med resultaten i en rapport och då kan jag se ytterligare vinst med studien.

Enhetschef fick ta del av mina tankar och hon tyckte att handledning är ett aktuellt område att fördjupa sig i.

Problemformulering och syfte med studien bestämdes till att handla om handledning till barn, familj och nätverk. En handledare tilldelades som hjälpte till med att begränsa arbetet och hitta fokus och teman.

Att fördjupa sig i alla yrkesutbildningar till läkare, sjukgymnast, specialpedagog, psykolog, sjuksköterska, logoped, kurator och arbetsterapeut vore värdefullt för att skapa förståelse men får komma med i framtida studier.

1.3 Syfte och mål

Studiens övergripande syftet är att undersöka hur olika yrkeskategorier ser på begreppet ”handledning”. Syftet är vidare att undersöka om de verksamma på Barn och ungdomshabiliteringen utövar handledning. Ett bisyfte är att hitta teman om vad handledning innebär.

1.4 Frågeställningar

 Vad menar informanterna i det tvärprofessionella teamet med begreppet handledning?

 Hur ser informanterna på handledning i förhållande till konsultation?

 Vilken syn har informanterna på erfarenhetens roll vid handledning?

2. Litteratur fördjupning

I litteraturfördjupningen har jag valt att fördjupa mig kort i historiken bakom olika begrepp och sedan försöka tydliggöra begrepp som förekommer i vård, omsorg och samhälle. Nya begrepp läggs till gamla metoder som t.ex. coachning och konsultation. Här nedan förtydligar jag de begreppen. Det är viktigt att beskriva hur arbetet på Barn och ungdomshabiliteringen ser ut i teorin och praktiken och hur tidigare studier styrker eller förkastar detta. Hur kan vi förhålla oss till teori, erfarenhet och kunskap när vi handleder?

2.1 Historik

Filosoferna har i alla tider brottats med innebörden i olika begrepp och sättet att analysera begrepp grundades av Aristoteles. Eugen Wüster beskrev en metod för att analysera och dokumentera fackspråk och 1987 kom den första versionen av ISO-standarden för terminologiarbete (ISO 704). ISO står för Internationella standardiseringsorganisationen och de fastställer allmänna principer och formuleringar av definitioner.

Vård och omsorg är ett stort fackområde med många olika specialiteter och verksamhetsområde. Det finns en tendens att man definierar begrepp utan att se till fackområdet menar Socialstyrelsen (2011). De beskriver det som ett stuprörstänkande när verksamheter agerar utan att känna till och eventuellt harmoniera med närliggande verksamhetsområden. Socialstyrelsen har ansvar för att samordna, publicera och förvalta nationellt överenskomna begrepp och termer och ansvarar för att rekommendera användningen av olika begrepp. En termbank finns på nätet som upprättades år 2001 och som hela tiden uppdateras.

Rosenqvist (2007) skriver att forskningen har som uppgift att genom kritisk granskning och problematisering synliggöra vad som sker i det som synes ske framförallt inom specialpedagogisk forskning. Vad som är sant idag kan falsifieras i morgon. Idag ser vi på begreppet handledning på ett sätt men om några år så kan det finnas andra begrepp som innebär samma sak. En viss tendens finns för att begrepp populariseras. Om någon känd person använder begreppet så blir det populärt och accepterat. Författaren kan se konturerna av ett dualistiskt förhållningssätt inom forskningen om specialpedagogik där den ena sidan vidmakthåller den medicinsk-psykologiska traditionen medan den andra orienterar sig mer åt sociologi och

samhällsvetenskap. Min upplevelse är att inom Barn och ungdomshabiliteringen finns tendenser till att falla tillbaka och bli en medicinsk habilitering. Det kan då finnas en vinst i att ha ett historiskt perspektiv på handledningsbegreppet.

2.2 Handledning i tvärprofessionella team

Habiliteringsarbetet kan ibland uppfattas som vård då personalen pratar mycket om välbefinnande och att bibehålla en funktion. Petersson och Vahlne (1997) beskriver två olika nivåer i vården som gör att det ses som ett unikt forskningsområde nämligen de metateoretiska och teknologiska nivåerna. Det blir viktigt för den praktiske utövaren att känna till dessa för att kunna verka i en meningsbärande kontext för omvårdnad.

Den första, metateoretiska nivån, är där vetenskapsteorin beskrivs. Där utformas en bärande ideologi för vårdarbetet. Varje verksamhet ska ha en idé för sitt arbete. Varje medarbetare ska känna till iden och den ska ligga till grund för hela vårdarbetet. På den teoretiska nivån utvecklas faktakunskap där den vårdandets teoretiska substans beskrivs. På den andra nivån som är den teknologiska nivån, beskrivs hur kunskapen ska omsättas och utvecklas.

Anderson (2010) skriver i sin studie att Barn och ungdomshabiliteringen är en verksamhet som erbjuder stöd till barn och familjer och den vilar på en grund av konventioner och lagar. Barnhabiliteringen har barnets bästa i fokus i form av delaktighet och inflytande. Begrepp som begriplighet, meningsfullhet, hanterbarhet kan göra listan längre. Författaren menar vidare att barnhabiliteringens verksamhet bär på en struktur med olika yrkesspråk som inte är förenliga med brukaren behov och förväntningar. Hon menar att det behövs en mötesplats där involverade i habiliteringsprocessen kan samtala och reflektera kring egna och andras uppfattning av centrala begrepp, förväntningar, behov och önskemål. Det kan bli en form av vuxenlärande. Handledningen måste vara uttalad från början. Andersson (2010) ser i sin studie att det är svårt för familjerna att förstå habiliteringsarbetet framförallt i samverkan med andra såsom kommun, LSS, skola, och försäkringskassa.

2.3 Processer

Jag vill med min studie tydliggöra vem i handledningssituationen som är aktiv och bär ansvar. Individen som ska bli handledd måste ses i sitt sammanhang. Handledning kräver delaktighet och måste ske över tid. Granberg och Ohlsson (2009) beskriver Piagets teori om att det finns en relation mellan individ och omgivning i en individs

adaptionsprocess. Det vill säga individens anpassning till omgivningen. Det innebär att individen måste ta omgivningen i besittning, formulerar om och gör den till sin egen. I denna process måste individen vara aktiv och delaktig.

Peterson och Vahlne (1997) beskriver att det finns processer som liknar handledning. Det kan vara rådgivning, undervisning, psykoterapi, själavård, utvärdering och ledarskap. De menar att dessa processer kan tillfälligt ingå i eller vara delar av handledning men att de inte får förvecklas och bli centrala begrepp. Handledaren måste vara tydlig med vad uppdraget är och i introduktionen tydliggöra vad kärnan i handledningen är. Blohm, Andersson och Andersson (2007) håller med om att det finns många gränsområden till handledning. När handledning pågår så måste det lämnas utrymme för egen reflexion.

Larsson (2005) skriver att handledning till personalgrupper inom olika verksamheter brukar ges varannan vecka eller en gång i månaden och hur länge brukar gruppens storlek avgöra. En och en halv timme till tre timmar brukar handledningen vara. Handledningen kan vara från en termin upptill ett par år. Hon menar att handledningen kan grovt delas upp i pedagogiskt och psykosocialt inriktning. Ibland är det en kombination av dessa. Viss handledning kallas processinriktad. Det finns många varianter inom varje inriktning och det kan hända att båda formerna används samtidigt. Det som är gemensamt är att båda leder till utveckling och ökad professionalitet.

Inom Barn och ungdomshabiliteringen jobbar de olika yrkesgrupperna ofta med svårt sjuka barn och ungdomar. Det måste göra svåra val och genom handledning kan personalen få hjälp att bearbeta och förstå det man är med om. Det kan då fungera som utvecklande och avlastande. Bladini (2004) menar att i handledning brukar inflytande, delaktighet och demokrati lyftas. Delaktighet är ett centralt begrepp i Barn och ungdomshabilteringens arbete. Hon beskriver också att handledningen kan vara en gång i månaden och som ett projekt över ett år. Handledning kontinuerlig över en längre tid är alltså att föredra. Det som kan skilja i handledningen från skolans värld till Barn och ungdomshabilteringens är att i skolan vill man se förändringar medan i habiliteringen så behövs hjälp med bearbetning och en avlastande plattform. Det som jag kan se är den största gemensamma nämnaren är att sätta barnet i centrum.

Handledning kan bedrivas inom en organisation där handledaren och de handledda ingår i olika enheter eller i samma. Det kan t.ex. vara en vårdorganisation, en kommunal organisation eller en utbildningsorganisation. Att ta in det organisatoriska perspektivet i handledningen kan vara värdefullt. En organisation består av formella och informella

strukturer, det finns regelsystem som styr såväl verksamhet som den enskilda personen. I organisationen finns också olika hierarkier, roller med olika makt och status menar Grönquist (2004). Därför kan det vara värdefullt att ha grundläggande kunskaper om olika gruppdynamiska processer anser författaren.

I ett tvärprofessionellt team så finns det processer som behöver förtydligas. Tyst kunskap som kommer med erfarenhet och som mynnar ut i ett ömsesidigt lärande behöver förtydligas. Granberg och Olsson (2009) anser att tyst kunskap är subjektiv och intuitiv och den är svår att formalisera och dela med sig till andra. Författarna anser vidare att demokratiska värderingar är en grund för erfarenhetsbaserat lärande. Författarna beskriver lärandet som loopar. Det innebär att lärprocessen innefattar ett antal steg. Processen börjar i ett startläge där arbetet förstås, utförs och organiseras. Författarna menar att lärandet är en process och är alltid på gång.

2.4 Handledning och konsultation.

Näslund (1995) menar att det finns en rad olika former av handledning. Det finns inga belägg för att den ena eller den andra skulle vara bättre eller sämre. Handledning är tillämplig på en rad olika områden, under olika betingelser, med olika grupper av människor, under olika utvecklingsstadier och med olika inriktningar. Handledning är en pragmatisk verksamhet genom att den är anpassad till uppkomna behov.

Lauvås och Handal (2001) menar att konsultation är en form av handledning. Den kan beskrivas på följande sätt. Handledning föreligger mellan personer på ungefär samma kompetensnivå. Den kommer till stånd för att personerna vill ha den. Det vill säga att handledaren får ett uppdrag. Handledningen handlar om konkreta yrkesmässiga krav och utmaningar och pågår under en viss avtalad tid eller tills problemet är löst. Det finns ingen maktrelation mer än den kunskap som handledaren har och det kan innebära att råd följs eller avvisas. Författarna menar att konsultation är sakinriktad och fokuserad på konkreta yrkesproblem. Kontrakt bör upprättas för att det ska bli formellt. I kontraktet bör det stå under vilken tid som konsultationen ska hålla på, problemformuleringen och vilka som ska vara med. Hawkins och Shohet (2008) skriver att den handledde i en konsultationshandledning har ett självständigt ansvar för att uppgiften ska lösas. Hansson (1993) skriver att handledning och konsultation inte utesluter varandra. Om en pedagog är i kris så är det psykologiska kunskaper som behövs men är det hur lektionen ska läggas upp så är det pedagogisk handledning som är aktuell. Det kan även ske parallellt.

Det finns även flera olika former av konsultation men eftersom jag har valt att fokusera på handledning på Barn och ungdomshabiliteringen så fördjupar jag mig inte i dessa.

2.5 Begrepp

I forskning om yrkeskunskap är de engelska begreppen knowing that (veta att) och knowing how (veta hur) väl kända. Knowing that handlar om den teoretiska kunskapen medan knowing how handlar om den praktiska kunskapen. Vidare kan den ”tysta kunskapen” nämnas som jag får genom erfarenhet och som är svår att beskriva i ord.

Handledning översatt från engelskan kan benämnas som coaching. Gjerde (2004) beskriver coaching som processer för att frigöra och utveckla människors potential. Författaren menar att coaching sätter nutid och framtid i fokus och är inriktad på lösningar och möjligheter. Coaching har som bärande idé att varje människa själv har svaren men behöver hjälp att hitta dem. Begreppet coaching beskrivs i Gjerde (2004) som en process som kommer inifrån varje människa. Varje människa själv har svaren men behöver kanske hjälp att hitta dem. Det är också fokus på lösningar och möjligheter.

Blohm, Andersson och Andersson (2007) förklarar begreppen teori och kunskap med att teori skaffar jag mig genom att läsa böcker medan den praktiska kunskapen får jag genom att arbeta med händerna. Det är svårt att särskilja dessa begrepp eftersom de används tillsammans.

Åman (2008) menar att begreppen handledning, kvalificerade samtal och deliberativa samtal handlar om att det är en skillnad i användningen av begreppen. Som tidigare påvisats är tiden en skillnad då handledning sträcker sig över ett i förväg bestämt schema för en längre tid. Kvalificerade samtal/deliberativa samtal förs ett eller ett fåtal gånger med berörda parter där samtalet utgår från att vara ”öppet, fritt och kritiskt” med syfte att bl.a. överskrida etablerade motsättningar i en pedagogisk yrkespraktik. Ett kvalificerat samtal innebär att man, med beaktande av parternas värderingar och handlingsmönster ställer frågor och hjälper samtalspartnern att kartlägga en situation och därmed öppna för vägar att gå vidare. Deliberativa samtal innebär att fokus läggs på demokrati och har samtal och kommunikation som viktiga komponenter. Den tyske filosofen Jürgen Habermas menar att de deliberativa samtalen skulle präglas av förståelse för varandras argument och där alla former av makt och intressekamp är frånvarande.

2.6 Barn och familj

På Barn och ungdomshabiliteringens hemsida står att verksamheten vänder sig till barn och ungdomar mellan 0-18 år och deras familjer och nätverk. Insatserna ges i samverkan med den unge själv, familjen och övriga samhällsresurser. Ett habiliteringsprogram beskriver den specialiserade behandling, det allsidiga stöd och den vägledning till självhjälp som Barn- och ungdomshabiliteringen i Skåne erbjuder barn/ungdom, föräldrar, syskon och nätverk. Bakk och Grunewald (2004) skriver att de flesta föräldrar uppskattar att det finns trygga, kunniga, medkännande experter som lyssnar, ser och bekräftar, som ger praktiska råd och psykologisk hjälp när det behövs och som ger hopp om att barnets och föräldrarnas situation kan förbättras till det bättre. Föräldrarna menar att de behöver höra från personer med erfarenhet att det kan bli bättre och att de får lov att hoppas. Det finns dock studier som visar att de professionella har varit för pessimistiska när det gäller barnets utveckling. Det kan bero på att experter känner det som mer ansvarsfullt att inte ge stora förhoppningar utan att de ser små steg som stora framsteg menar författarna. Bakk och Grunewald (2004) betonar att få vardagen att fungera är en komplex process. En viktig hjälp utifrån kan då vara realism och kunskap om resurser och möjligheter, uppskattning och erkännande av familjens egna insatser och få hjälp att förlösa deras egna inneboende resurser.

2.7 Tillämpning

Här nedan redovisas ett förslag på hur vi inom Barn och ungdomshabiliteringen ska använda begreppet handledning. Jag vill ta med hur Forskning och utvecklingsenheten och Barn och ungdomshabiliteringen i ett arbetsmaterial, förklara begreppet handledning eftersom det kommer att ge direktiv i det praktiska arbetet. Det stämmer väl överens med resultaten i min studie. Se vidare kapitel 7.

Handledning har olika innebörd för olika professioner, t.ex. består en stor del av psykologernas och kuratorernas yrkesutövning av handledning. Dessa grupper har också egna definitioner av vad handledning innebär och dessutom en stor kunskap kring olika former av handledning. Begreppet innefattar både handledning gentemot barn och föräldrar och andra professioner. Forskning och utvecklingsenheten och Barn och ungdomshabiliteringen menar att handledning är ett kontinuerligt pedagogiskt stöd eller vägledning i kompetenshöjande syfte. Handledaren har ett professionellt förhållningssätt till såväl teorier, metoder och praktiker som till den som ska bli

handledd. Handledningen är en form av vuxenpedagogik där uppgiften är att underlätta och stödja lärandeprocessen. Handledning är en tvåvägsprocess som förutsätter öppenhet hos båda parter. Forskning har visat att lärandet är som störst när det följer en cykel som består av att göra något, reflektera över vad man gjort, kläcka nya idéer och tankar och sedan planerar en ny handledning. Lärandeprocessen har jag tagit mig friheten att förtydliga i en bild i diskussionskapitlet eftersom mina resultat pekar på att informanterna anser att handledning är en lärprocess. Se kapitel 11.

3. Teoretisk inramning

Jag har gjort en enkätundersökning som har en positivistisk synsätt och intervjuer med hermeneuistisk karaktär. Näslund (1995) menar att forskning om handledning bör inrikta sig på att undersöka och lägga fram grundläggande begrepp och teorier inom området. Begrepp och teorier som kan förstås och omfattas av dem som bedriver eller får handledning. Därför har jag nämnt Vygotsky och Antonovsky som viktig teoretisk grund att stå på. Deras teorier och tankar stämmer väl överens med informanternas praktiska arbete. Erfarenhet är kopplat till min frågeställning och Dewey lägger tyngdpunkt på erfarenhetens betydelse för inlärning. ICF, International Classification of Functioning, är en del av arbetet på Barn och ungdomshabiliteringen där barnet sätts i fokus och som förespråkar ett gemensamt begrepp och ett gemensamt språk och det är ett tema i min studie som behöver förtydligas.

3.1 Vygotskij

Enligt Vygotskij leder social interaktion till stegvisa förändringar i ett barns tänkande och beteende och detta kan variera starkt från kultur till kultur (sociokulturell teori). Vygotskij anser att utveckling beror på samspel med andra människor. Barn kommer att lära sig tänka och bete sig på inom sin kultur genom att interagera med "more knowledgeable person" (MKO), dvs. en person som redan kan mer. MKO kan vara en lärare, en coach, en äldre vuxen, men kan också utgöra en kompis, en yngre person eller till och med en dator (Blohm, Andersson och Andersson 2007). I min studie fokuseras det på handledning till barn och familj. Författarna menar vidare att handledningen blir en form av lärsituation. Enligt Vygotskij sker inlärningen i något som han kallar för The Zone of Proximal Development (ZPD). Han menar att det finns en gräns där en elevs förmåga att utföra en uppgift under vuxen vägledning och elevens förmåga att utföra uppgiften på egen hand. Dessa två teman vägs in i en zon där inlärning sker.

3.2 Antonovsky

Antonovsky myntade begreppet Salutogenes. Det betyder i stort att fokusera på det friska. På Barn och ungdomshabiliteringen arbetar vi efter denna modell. Han har också fört inbegreppet KASAM (känsla av sammanhang) som omfattar tre delkomponenter. En grundläggande upplevelse av att det som sker i och utanför individen är förutsägbara, begripliga och strukturerade (begriplighet) och att de resurser dessa

skeenden kräver finns tillgängliga (hanterbarhet) samt att livets utmaningar är värda att investera sitt engagemang i (meningsfullhet) (Anonovsky 1991).

3.3 Dewey

Dewey har skrivit mycket om erfarenhetens betydelse vid inlärning. Han menar att all inlärning måste vara erfarenhetsbaserad och erfarenhet är alltid någon enskild individs faktiska livserfarenhet. Erfarenhet spelar stor roll framförallt i teamarbete men också i det enskilda arbetet med brukarna skriver Hartman, Lundgren och Hartman (2008).

Författarna skriver vidare att Dewey betonar tre viktiga ingredienser i den pedagogiska teorin nämligen: begåvning, intressen och erfarenheter. Här vill jag belysa att det är tre viktiga ingredienser i handledningens struktur vid arbete med familjer och nätverk på Barn och ungdomshabiliteringen.

Dewey kallas ibland för den progressiva pedagogikens fader men kan också kallas den reflekterande pedagogikens viktigaste filosof. I tvärprofessionella team är reflektion och filosofi viktiga faktorer.

3.4 Bronfenbrenner

Samverkan är ett centralt arbetssätt inom Barn och ungdomshabiliteringen. Andersson (2010) hänvisar till Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell där det framkommer att det viktigt att identifiera de ekologiska nischer som underlättar eller hindrar olika markörer för individen eller familjen. En insats kan inte betraktas som en isolerad företeelse utan som en del i en helhet där varje del är avhängig den andra. Bronfenbrenners modell innebär att vi kan förstå viktiga och avgörande förhållande i miljön som påverka individens utveckling. I modellen beaktas utvecklingen i relation till det sociala och kulturella sammanhang i vilket individen ingår och där samspelet mellan individ och omgivning spelar en viktig roll. Upplevelsen av en verklighet är central i det en människa uttrycker. I habiliteringsarbetet kan upplevelsen av en och samma insats, som kan vara en handledningssituation, vara olika. Resultaten blir då olika. Bronfenbrenner var en utvecklingsekolog som studerade strukturella samband mellan olika system. Han är mest känd för sina teorier om mikro-, makro-, meso- och ekosystem. Systemteorierna är tvärveteskapliga och handlar om grupper av människor som lever eller arbetar tillsammans över tid. I handledning kan då personal på förskola, barnhabilitering eller sjukhus vara en grupp medan barn och familj tillhöra en annan. Relationer i tvärprofessionella team är således viktiga. Varje system har en relation till

andra system anser Gjems (1997). Alla relationer påverkar handledningen. De tvärprofessionella teamen måste samverka och föra processen vidare anser författaren.

3.5 ICF-CY (International Classification of Functioning, Disability and Health for

Children and Youth).

De barn som vi möter på Barn och ungdomshabiliteringen är 0-20 år. ICF heter den internationella klassifikationen av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. ICF-CY är en vidareutveckling av ICF för att, förutom vuxna, även täcka barnets utveckling i spädbarnsålder, barndom och tonårstid upp till och med 17 år samt barnets omgivning. Det sker en snabb tillväxt och det sker stora förändringar i barns och ungdomars fysiska, sociala och psykologiska utveckling under de år som de har kontakt med Barn och ungdomshabiliteringen. Samtidigt sker förändringar i miljöns utformning och komplexitet under spädbarnsperioden, den tidiga barndomen, skolåren och fram till tonåren. Förändringar i miljön är relaterade till barnets ökande kompetens, delaktighet i samhället och de kan bli mer oberoende.

Målet för ICF är att erbjuda ett standardiserat språk och en struktur för att beskriva hälsotillståndet hos individen. ICF utgår ifrån en interaktiv modell. Det finns faktorer som beskriver hur en person fungerar i sin vardag. ICF klassificerar kännetecken och inte personer, och fokuserar på vardagsfungerande och inte på diagnos. Modellen speglar miljöns roll och lyfter fram aktivitet och delaktighet hos individen.

Bild. 1 Här vill jag förtydliga med en bild de komponenter som är viktiga i habiliteringens arbete och som resultatet visar att delaktighet i handledningsprocessen bör finnas med. (Högskolan Jönköping 2011)

I förordet på socialstyrelsens svenska version av ICF-CY står det bl.a. om Iternationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa: barn- och ungdomsversion (ICF-CY), Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). Den är utformad för att dokumentera karaktäristik hos det barnet och de omgivande miljöer som påverkar barnet. ICF-CY används av personal, brukare och alla andra som är engagerade i barns och ungdomars hälsa, utbildning och välbefinnande. Den erbjuder ett universellt språk för användning inom sjukvård, utbildning, hälsovård och forskning och underlättar dokumentation och kartläggning av hälsa och funktionshinder hos barn och ungdom (Socialstyrelsen 2011).

Klassifikationen bygger på ICF:s begreppsliga ram och ger ett gemensamt språk och en gemensam terminologi för dokumentation av problem inom kroppsliga funktioner och strukturer, aktivitetsbegränsningar och inskränkningar i delaktighet såsom de manifesteras under spädbarnstiden, barndomen och tonåren samt för relevanta miljöfaktorer. ICF-CY hör till ”familjen” av internationella klassifikationer utvecklade av Världshälsoorganisationen (WHO) för att beskriva olika aspekter av hälsa. WHO:s familj av internationella klassifikationer (WHO-FIC) ger en ram för att ge information om hälsa t.ex. diagnos och funktionshinder samt anledningar till kontakt med vårdgivare och andra stödgivande instanser och använder ett standardiserat språk som ger möjligheter till kommunikation om hälsa och hälsovård över hela världen, inom olika discipliner och vetenskapsområden. ICF omfattar alla aspekter av människors hälsa. Information om hälsotillstånd, sjukdom eller skada struktureras upp i ett schema där kroppsfunktioner och strukturer, aktivitet och delaktighet samt omgivningsfaktorer är viktiga komponenter. ICF är en utgångspunkt för att nå en tvärprofessionell vård- och omsorgsdokumentation vilket är en stor del i habiliteringsarbetet. Men inte bara i form av dokumentation utan även i handledningssituationen så är tvärprofessionellt arbetssätt nödvändigt. I både Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen anges individens rätt till självbestämmande och medverkan i den egna omsorgen. Vård och social omsorg ges i dag till stor del av tvärprofessionella team med personer från flera olika yrkesgrupper. Den tvärprofessionella dimensionen är av intresse där brukaren som söker vård och förespråkas av organisationer som Världshälsoorganisationen WHO. Det finns det få studier som undersökt brukarmedverkan i det tvärprofessionella samarbetet på mikrosystemnivå, d v s där brukare, närstående och vårdgivare med olika yrkesbakgrund möts (Socialstyrelsen 2011).

4. Metod

Jag har valt att kombinera en kvantitativ enkätundersökning med en kvalitativ intervju med vissa utvalda. Detta menar Holme och Solvang (1997) kan vara en bra lösning. Svaga och starka sidor i de metodiska redskapen tar ofta ut varandra. Jag vill här nedan belysa styrkan i strukturerad gruppintervju och ge stöd till att forskaren sätter tolkandet och sin egen uppfattning i centrum. Att förklara validitet och reliabilitet (se vidare 6.4 och 6.5) är viktigt för studiens trovärdighet. Etiska regler bör förklaras i studien och för informanterna som deltar i studien.

4.1 Enkätundersökning

Både det kvalitativa och det kvantitativa angreppssättet är inriktat på att ge en bättre förståelse av det samhälle vi lever i och hur enskilda människor, grupper och institutioner handlar och påverkar varandra (Holme & Solvang, 1997). Med kvantitativa ansatser omvandlar vi informationen till siffror och mängder. Sedan gör vi statistiska analyser. Båda ansatserna kan vara användbara men författarna ger förslag på hur vi kan tänka. Vill vi ha totalperspektiv eller en fullständig förståelse för vad som händer i vissa situationer? Vill vi ställa upp hypoteser och nyanserade tolkningar som ramar för vår tolkning? Vill vi bygga upp teorier och skapa referensramar? Vill vi förstå vilka olika sociala processer som förekommer?

I min studie innebar det att enkätundersökningen gav en första inblick i hur informanterna ser på handledning. Den gav ingen fördjupning men gav mig styrning på vilka frågor som blev relevanta i den efterkommande intervjun. I min kvantitativa enkätstudie har svaren sammanställts och analyserats samt lämpliga tema sorterats ut för att bli underlag till intervjun. Hermeneutiken står för kvalitativa förståelse- och tolkningssystem och forskarrollen är subjektiv och engagerande. I min studie där gruppintervju var en del så var min roll som intervjuare subjektiv. Engagemanget bestod av ramar som jag sammanställt från enkätsvaren och mitt syfte med studien. Jag har tolkat och analyserat svaren och fått fram en slutsats.

4.2 Intervjuundersökning

Här står forskarens uppfattning och tolkning i centrum. Vi bör använda kvalitativa ansatser om vi är intresserade av följande:

2. Vi vill ha ett tvärsnitt av den företeelse vi studerar för att kunna göra säkrare jämförelser.

3. Vi vill visa hur starka vissa samband är eller vilken omfattning en viss företeelse har.

Kvalitativa angreppssätt med sin flexibla planering och nära förhållande till informationskällan borde ge goda möjligheter för att göra relevanta tolkningar (Holme & Solvang, 1997). Den kvalitativa ansatsen kan ge en inblick i hur informanterna ser på sambandet mellan handledning och konsultation och i vilken omfattning handledning sker. I min studie kan mitt nära förhållande till informanterna påverka resultatet men i positiv riktning enligt författarna.

Styrkan i de kvalitativa metoderna är att främst förklara företeelser och graden av strukturering är mycket lägre. Utifrån frågeställningen är vissa riktlinjer och hållpunkter uppställda. Syftet blir att öka förståelsen för det problem som är aktuellt.

4.3 Fokuserad gruppintervju

Efter enkätsammanställningen fanns givna frågeställningar som var kopplade till min frågeställning. Det blev underlag till ramarna för gruppintervjun. Bell (2006) beskriver den styrda eller fokuserade intervjun med att intervjuaren har en viss struktur genom att det finns en rad olika teman som ska täckas under intervjuns gång. Man ger svarspersonerna en hel del frihet inom de gränser som strukturen utgör. Man ställer vissa frågor men lämnar stort utrymme åt respondenten att prata omkring frågorna och de tankar som väcks. Fördelen med fokuserad intervju är att ramarna är utformade i förväg och därför blir analysen lättare att utföra.

Å andra sidan kan intervjun vara ostrukturerad enligt Bell (2006). Då förhåller sig forskaren som intervjuar mer som en samtalsledarare (”facilitator”) vilket var fallet i min studie. Avsikten med gruppintervjun var att generera idéer om vad handledning kan stå för och att ge informanterna möjlighet att reagera på och bygga vidare på vad de andra informanterna säger, förstå hur andra tänker och från den aspekten kunna göra nya upptäckter.

Svagheten med gruppintervju är att närvaron av andra informanter kan inverka hämmande och på så sätt hindra den enskilde att vilja berätta om sina personliga åsikter. Moderna hermeneutiker menar att vi kan tolka olika handlingar och livsyttringar på samma sätt som språkliga utsagor (Patell & Davidsson, 1991). I en gruppintervju kan

jag samla in både arbetslivserfarenhet och teorier i arbetet och kan sedan analysera och få svar. I min studie innebar det att det blev en intressant och lärorik diskussion mer än en intervju.

4.4 Genomförande

Empirin har insamlats och producerats på två olika sätt. Alla anställda på Barn och ungdomshabiliteringen oavsett yrkesgrupp fick en enkät. Detta för att alla ska få komma till tals och känna sig delaktiga i studien. Det var också viktigt för mig att få en första och övergripande inblick i hur informanterna ser på handledning. Detta kan också ge möjligheter till att se mönster eller tema som kan antas gälla generellt. Svaren låg till grund för de frågor som kom att ställas i gruppintervjun.

Gruppintervjun valde jag för att få en djupare dimension i hur informanterna tänkte kring handledning. I en större organisation är det svårt att intervjua alla och då kan en talesperson från varje yrkesgrupp väljas ut. Eftersom vi arbetar teamövergripande så finns representanter från alla tre team. U-teamet som arbetar med utvecklingsstörning, N-teamet som arbetar med neuropsykiatriska diagnoser och R-teamet som arbetar med rörelsehinder. Från början fanns tanken på att göra individuella intervjuer men när jag diskuterade med de berörda så tyckte alla att det kändes mer meningsfullt och mer givande att ha en gruppintervju. Fördelen med en gruppintervju kan leda till ett lärande inom gruppen. På Barn och ungdomshabiliteringen arbetar tre läkare, fyra arbetsterapeuter, fem sjukgymnaster, fyra specialpedagoger, tre psykologer, tre kuratorer, tre logopeder, en dietist och en sjuksköterska. På en arbetsplatsträff har jag informera om syftet och målet med min studie och bad dem att fylla i enkäten. Jag valde att kalla det för kontaktenkät för att få en första kontakt med alla som arbetar på Barn och ungdomshabiliteringen och få en första överblick på hur de ser på handledning. Det insamlade materialet gav infallsvinkar och teman som jag sedan utgick från i gruppintervjun. Jag delade ut 27 enkäter och 23 svarade.

Jag diskuterade med enhetschefen om vilka personer som kan vara lämpliga att intervjua. Detta gjorde jag för att inte lägga personliga värderingar i valet av informanter. Jag ville ha denna diskussion med enhetschefen eftersom de är mina kolleger och det skulle kunna påverka vilka personer som jag väljer ut och i sin tur påverka resultatet. Jag valde att intervjua en person från varje yrkesgrupp i en gruppintervju. På grund av att läkarresurserna är knappa så valde jag att inte ta med läkare i min intervju. Logopederna hade inte möjlighet att närvara vid intervjun och det

kan påverka validiteten. Jag valde att göra en fokuserad gruppintervju där respondenterna fick komma till tals och jag fungerade som samtalsledare. Jag hade efter enkätstudien formulerat några frågor som utgångspunkt men det viktiga var att få informanterna att samtala fritt kring begreppet handledning.

Samtliga respondenter kom från samma team. Detta var en reflexion som gjordes innan intervjun påbörjades. Flera respondenter ingår emellertid i både R-, U- och teamen också. (R-rörelsehinder, u-utvecklingsstörning/utvecklingsförsening och N-neuropsykiatrisk funktionsnedsättning). Jag informerade innan intervjun att det finns olika sorters handledning och att vi ska hålla oss till handledning till barn, familj och nätverk. Jag ritade också upp på whiteboard en bild över vilken sorts handledning vi ska förhålla oss till. Detta för att tydliggöra och visualisera för respondenterna och att de ska kunna fokusera bättre på hur de ser på handledning till barn, familj och nätverk. För att kunna begränsa mitt arbete var det en lämplig indelning. Indelningen är knuten till min frågeställning och den kom upp ur diskussioner kring prioriteringsarbetet.

4.5 Validitet

Validitet innebär att vi vet vad vi undersöker. Dels måste vi veta att vi undersöker det vi avser att undersöka och dels att vi har god reliabilitet. Dessa begrepp har ett visst förhållande till varandra. Kort sagt så för att veta vad jag mäter så måste min mätning vara tillförlitlig. För att få frågor och kommentarer från någon som inte arbetar på Barn och ungdomshabiliteringen bad jag en specialpedagog från kommunen att svara på enkäten (Holme & Solvang, 1997).

4.6 Reliabilitet

Som jag nämnt tidigare så bad jag enhetschefen att välja ut de personer som skulle intervjuas för att ev. få högre reliabilitet. Eftersom jag hade olika relationer till informanterna så skulle det kunna påverka resultatet. En del av oss arbetar i samma team och någon har samma yrkesprofession som jag och detta kan påverka resultatet. Patell och Davidsson (1991) skriver att instrumentets tillförlitlighet, reliabiliteten, handlar om hur väl instrumentet motstår slumpinflytande av olika slag. Det resultat vi får, oberoende värdet, innehållet både individens ”sanna värde” och ett ”felvärde”. Felvärdet beror på brister i instrumentets tillförlitlighet.

Vid intervjuer är det viktigt att tänka på att tillförlitligheten är beroende av den eventuella intervjuareffekten. Det innebär att intervjuaren kan uppträda på ett sådant sätt

att personen som intervjuas förstår, medvetet eller omedvetet, vad som förväntas av dem.

Vid enkätundersökningar har vi den minsta möjligheten att kontrollera tillförlitligheten i förväg. Vi kan försöka utforma enkäten så att individerna som ska besvara frågorna uppfattar den som vi har tänkt. Det är bra att prova enkäten på utomstående personer anser Patell och Davidsson (1991). I mitt fall provade jag enkäten på en kollega som arbetar som specialpedagog i kommunen och inte har så mycket kunskap om Barn och ungdomshabiliteringens tankar kring handledning men som har stor erfarenhet och kunskap kring handledning i skolans värld. Detta gjorde jag för att få reda på om mina frågor var tillräckligt tydliga eller om jag behövde komplettera något. I habiliteringens värld är det mycket som är självklar för dem som arbetar där, men min studie kommer förhoppningsvis många olika yrkesgrupper från olika organisationer att ta del av.

4.7 Tolkning och analys

När jag genomförde och analyserade enkätstudien har jag haft ett positivistiskt synsätt genom att ha helheten med men delat upp och analyserat delar och teman. Detta är en bra uppdelning enligt Näslund (1995). Mitt syfte har varit att se tema i resultaten och komma fram till om handledning är ett begrepp som används, att se om erfarenhet påverkar i handledningssituationen och om det finns en koppling mellan handledning och konsultation. Jag har analyserat och tolkat i hermeneutisk anda och försökt knyta resultat till tidigare forskning.

4.7.1 Hermeneutik

För att förstå varför jag har valt vissa metoder i min studie har jag valt att fördjupa mig i följande teorier.

Hermeneutik betyder ungefär tolkningslära. Vetenskapens riktning är där man studerar, tolkar och försöker förstå den mänskliga existensen. Patell och Davidsson (1991) skriver att moderna hermeneutiker menar att man kan tolka mänskliga handlingar, livsyttringar och spåren av dessa på samma sätt som man tolkar språkliga utsagor och texter. Författarna menar att många forskare har inspirerats av tankegångar från hermeneutiken men tillämpar inte någon speciell metod eller teori. Om man jämför positivism och hermeneutik så står positivism för kvantitativa, statistiska

hårddatametoder för analys, naturvetenskapliga förklaringsmodeller och forskarrollen är objektiv och osynlig.

Alvesson och Sköldberg (2008) lyfter fram intuitionens betydelse. De menar att kunskap inte kan nås på sedvanlig, resonerande och rationell (diskursiv) väg. Det finns en bättre väg. Den vägen erhålls inte genom grubbleri utan genom att sammanhangen i komplicerande helheter framgår och skänker momentan och fullständig överblick. Kunskapen blir då självklar – evident. Att ha evidens för olika metoder är viktigt. Författarna tar vidare upp den hermeneutiska cirkeln. Den ursprungliga cirkeln beskriver att delen endast kan förstås ur helheten och helheten endast ur delarna. Den andra en objektiverande cirkel och den tredje och kanske mest intressant för nyare forskning handlar om förklaring och förståelse. Den handlar om pendlingen mellan scientistiska, vilket innebär att det finns en filosofisk och naturvetenskaplig riktning, och humanistiska metoder i den samhällsvetenskapliga forskningsprocessen.

Bladini (2004) förordar ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på undersökningen. Det innebär att kritiskt granska fenomenen och kunskapen till det vi ofta tar för givet. Hon sätter ett likhetstecken mellan kunskap och sociala processer. Att förflytta sig mellan empirin och tolkningen kan innebära att inte ta för givet.

4.7.2 Positivistiskt synsätt

Comte som var positivismens fader menade att med fysik som förebild gick det att generera kunskap som var positiv och utvecklande för mänskligheten. Som positivist kan man formulera hypoteser och teorier i form av matematiska formler. Ett annat kännetecken för positivism är reduktionism. Det innebär att helheten i ett problem alltid kan studeras genom att man reducerar det till delarna i problemet och studerar delarna var för sig (Patell och Davidsson, 1991). Jag har valt att dela upp begreppen efter resultatredovisningen och analysera i samma ordning som jag redovisat resultaten för tydlighetens skull.

På barn och ungdomshabiliteringen nämns ofta sociala processer som del i habiliteringsarbetet. Att ta för givet, som ju resultatet blev när prioriteringsarbetet började, är inte en bra utgångspunkt. Bladini (2004) förordar ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på undersökningen. Det innebär att kritiskt granska fenomenen och kunskapen till det vi ofta tar för givet. Hon sätter ett likhetstecken mellan kunskap och sociala processer. Att förflytta sig mellan empirin och tolkningen kan innebära att inte ta för givet. Jag har försökt att hålla mig neutral i tolkningarna. I

diskussionsdelen har jag vandrat mellan empiri, resultat och tolkning för att få ett tydligt och intressant kapitel.

4.8 Etik

Jag har skrivit att svaren behandlas konfidentiellt i följebrevet till enkätsvaren. När begreppen anonym och konfidentiellt tydliggörs så anser jag att det blir svårt att genoföra en studie på en så liten enhet med 35 anställda. Detta diskuterades innan intervjun påbörjades och alla valde att delta i alla fall.

HSFR:s etiska regler kan sammanfattas kort. Informationskravet: Informationen skall omfatta alla de inslag i den aktuella undersökningen som rimligen kan tänkas påverka villighet att delta i studien. Samtyckeskravet: Samtycke ska inhämtas från deltagare i studien och man ska kunna välja att avstå från deltagande. I mitt fall informerade jag informanterna innan intervjun om vilka rättigheter de hade. Jag informerade också de informanter som representerade ett yrke med få anställda på enheten om att de skulle kunna gå att identifiera dem men lovade att inte skriva ut vilken Barn och ungdomshabilitering i regionen som min studie gäller. Konfidentialitetskravet: Största möjliga konfidentialitet bör eftersträvas. Utgångspunkten är vad de berörda och deras efterlevande kan antas uppfatta som obehagligt eller kränkande. Forskningsuppgifter ska förvaras så att obehöriga ej kan ta del av dem. Nyttjandekravet: forskningsuppgifter får endast användas för vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet 2002).

Bell (2006) skriver att det är viktigt att före intervjun tydliggöra syftet med studien, att deltagandet är frivilligt och att de som deltar i studie är fullt medvetna om deras rättigheter. Att de har rätt att inte svara på vissa frågor eller avbryta intervjun när som helst. Författaren menar att konfidentialitet är ett löfte om att man inte ska kunna identifieras eller beskrivas på ett sådant sätt att personen ska kunna identifieras medan anonymitet betyder att inte ens forskaren själv ska kunna veta vilka svar som kommer från vilken respondent.

5 Resultat

Jag har genomfört en kvantitativ enkätstudie och en kvalitativ gruppintervju. Jag delar in enkätstudien i svarsfrekvens, handledningsmetoder och handledning/konsultation. Redovisningen av gruppintervjun delar jag in i begrepp, handledning som process och erfarenhet och dess betydelse för handledning. Till sist har jag valt att redovisa intervjun med logoped.

5.1 Redovisning av enkätstudier

Här nedan redovisar jag kontaktenkäten. Jag har valt att sammanfatta de frågor som är relevanta för min frågeställning och som kan knyta an till gruppintervjun som är den undersökning som jag valt att lägga tyngdpunkt på. I enkätstudien har jag tagit med läkarnas syn på handledning.

5.1.1 Svarsfrevens

Jag delade ut 27 enkäter och 23 stycken svarade. Figur 3. Tabell över deltagande.

19 4 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 Handleder Handleder ej

Alla arbetsterapeuter, psykologer, sjuksköterska, sjukgymnaster, logoped och specialpedagoger anser att de handleder medan läkare, kurator och dietist har delade uppfattning om detta.

Läkare, psykologer och specialpedagoger har utbildning i handledning i sin yrkesutbildning. Arbetsterapeut har kurs i patienthandledning i sin grundutbildning. Flera svarande har valt att gå enstaka kurser i handledning på olika nivåer. Sjuksköterska och dietist anser inte att de ha utbildning i handledning. Detta stämmer väl överens med mina undersökningar där jag har kontrollerat ett antal universitet och högskolor och deras kursplaner i yrkesutbildningarna.

5.1.2 Handledningsmetoder

På frågan om vilka olika handledningsmetoder de känner till framkom det flera olika metoder. Eftersom jag har valt att fördjupa mig i handledning mot familjer så kommer jag att analysera de som är aktuella för detta senare i analys- och diskussionsdelarna. Här nedan redovisar jag de svar som de olika yrkesgrupperna valt att kalla handledningsmetoder. För tydlighetens skull har jag delat in dem yrkesvis för att på så sätt påvisa skillnader och likheter i tankesättet hos grupperna. Psykolog: Enskild handledning, team/grupp, ärendehandledning, processhandledning, psykodrama, systemisk handledning och samtal. Arbetsterapeut: Teamhandledning, grupp, process och ärendehandledning, yrkeshandledning, och patienthandledning. Sjukgymnast: Muntlig före under och efter insats, handledning med film, Marte Meo (metod för att utveckla samspel), Hanen (utbildning i kommunikation och samspel) och NIT (Nätverksbaserad Intensiv Träning). Sjuksköterska: Inga direkta metoder, tyst kunskap som förmedlas. Logoped: Marte Meo. Dietist: Inga metoder. Läkare: Systematiska möten, mentorsarbete, regelrätt en till en och ”sitt in”. Kurator: Processhandledning, ärendehandledning och praktisk handledning till förälder. Specialpedagog: Processhandledning, individuell handledning, utbildningshandledning, introduktionshandledning, konsultation, mentorskap, handledning arbetslag, samtal i svåra familjesituationer, handledning svåra fall, specialpedagogisk handledning och metodhandledning.

5.1.3 Handledning - konsultation

I undersökningen utkristalliserade sig följande tankar kring handledning och konsultation. De medverkande ser handledning som något som pågår över tid till

skillnad från konsultation som är kortvarig. Det finns också en regelbundenhet i handledningssituationen medan man tycker att konsultation kan röra sig om enstaka tillfällen eller vara av engångskaraktär. I handledningssituationen har det satts upp ett mål att sträva efter. Konsultationen ger mer ett svar på en fråga. Konsultation verkar vara en mer snabbtillgänglig insats, en person utifrån, med tankar och kunskap om vad som kan göras, kommer in i ett ärende med vissa interventioner för en lösning. Det krävs ingen djupare förståelse för situationen. De mekanismer som styr är av enklare slag. Handledning är långsiktig och djupgående. Handledaren förväntas kunna ge kunskapsöverföring och gruppen förväntas dela med sig av erfarenheter som sen ger underlag för tolkning av processen. Handledningen är kunskapsutvecklande medan konsultationen mer är rådgivande och kan ge svar på en fråga. Informanterna anser också att konsultation alltid innebär en koppling till ledningen som kommer med ett tydligt uppdrag som sedan kopplas tillbaka igen. Begreppen är svåra och någon respondent tycker att det är väldigt oklara skiljelinjer mellan de båda begreppen medan någon annan tycker att det är två helt olika saker. Övervägande delen (18st) känner att de vill ha mer utbildning i handledning medan endast få (2st) anser att de ej vill ha mer utbildning. 3 informanter har inte svarat och en tyckte att han/hon söker information på nätet efter behov.

5.2 Resultat av gruppintervju

Här nedan kommer jag att börja med att redovisa intervjun. Redovisningen består av tre teman som är kopplade till min frågeställning. I praktiken går de in i varandra men för tydlighets skull vill jag dela upp dem. Jag har redovisat utförliga citat på ett objektivt sätt och låtit informanterna komma till tals. I gruppintervjun medverkade arbetsterapeut, kurator, sjuksköterska, specialpedagog, dietist, psykolog och sjukgymnast. Logoped kunde inte närvara så jag valde att göra en individuell intervju som jag har sammanställs sist i resultatredovisningen. Detta upplägg kan ju påverka resultatet men jag anser att det är viktigt för alla yrkeskategorier att ger sin syn på handledning.

5.2.1 Begrepp

Behövs ett gemensamt begrepp? Utifrån prioriteringsarbetet framkom att handledning är ett ofta förekommande begrepp. Där förekommer handledning som insats på flera olika tillstånd. Sjukgymnast berättar att i den grupp som tar fram riktlinjer för hur habiliteringen ska arbeta med olika insatser så framkom behovet av en ordlista som

definierar olika begrepp. Olika begrepp förekom såsom konsultation, information, instruktion ordination och vägledning.

Psykologen menar att när det är en kund eller brukare som har en specifik frågeställning och vill ha svar så kallas det konsultation. Sjukgymnast tänker då vidare på handkonsult och handkirurgkonsult då hon eller föräldrar har en specifik fråga och får ett svar. Detta är enda tillfället som det skrivs konsultation i journalen annars skrivs information.

Det är delade meningar om det behövs ett gemensamt begrepp. Barnen och familjerna får det de behöver oavsett vilket ord vi använder. Det är mer i våra diskussioner och vårt arbete i teman som det kan vara av vikt att vi vet vad vi menar. Det är viktigt att förhålla sig till de begrepp som finns anser psykologen vidare. Det blev en intressant diskussion och mycket att tänka på även informanterna kom från samma enhet och samma team. Det skulle kunna vara möjligt att använda orden på samma sätt även om informanterna har olika yrkesprofession. Ordet handledning står ju i våra arbetsbeskrivningar och det ska vi förhålla oss till. Att använda ordets betydelse från ordlistan kan vara bra. Det är det som vi ska rätta oss efter menar specialpedagog. Det kan dock ändå bli olika för olika yrkesgrupper.

Psykolog tror att det är fullständigt omöjligt med ett gemensamt begrepp eftersom vi tycker och tänker olika. Vi är i samma område och tänker då vi använder handledning som begrepp. Det är så nära man kan komma och det blir ett stort arbete att hitta ett gemensamt begrepp och det är det inte värt. Det finns olika handledningsbegrepp. Ibland handlar det om att ge föräldrar och nätverk något konkret och ibland kan det handla om att öka en yrkeskompetens. Det blir mer subjektivt och går inte att utvärdera. Det blir olika sorts handledning beroende på målet anser psykolog vidare.

Arbetsterapeut menar att handledning är samma sak beroende på om det är yrkeshandledning eller handledning till familjen. Det ska hända något inom den personen, en process, som får handledning. Sjukgymnast menar att vi har en exakt definition och det är att det sker en process. Det är kärnan men budskapet är olika. Sjuksköterska menade att det finns likhetstecken mellan vägledning och handledning.

Man träffas vid flera tillfällen. Jag talar om att så här och så här är det när något inte fungerar. Sen kan detta förändras, att man i familjen upplever att så här och så här och så fungerar det rätt så bra. Då stöttar jag i det och försöker hjälpa dem vidare i deras arbete.

Dietist upplever inte att hon ger handledning utan det handlar mer om att ordinera t.ex. näringsdryck. Men efter att hon fyllt i enkäten så har hon börjat fundera på om det är handledning hon ger efter att hon ordinerat. I intervjun får hon stöttning i att hon visst handleder.

Jag tror inte att det kallas handledning i vår yrkesutbildning. När jag kom till habiliteringen jobbade jag på ett annat sätt som mina dietistkollegor gör. Så då blir det kanske mer handledning här. Jag har aldrig tänkt på det som handledning.

Olika mycket utbildning i handledning påverkar naturligtvis anser informanterna. I grundutbildningen finns handledning som tydligt uttalade kurser i två yrkesutbildningar nämligen specialpedagoger och psykologer. Det finns påbyggnadsutbildningar att gå under tiden, de olika yrkeskategorierna arbetar på Barn och ungdomshabiliteringen, som region Skåne arrangerar.

5.2.2 Handledning som process

Informanterna var överens om att handledning är en lärprocess. Att det är en aktivitet över tid och att processen kan se olika ut. Arbetsterapeut menar att det kan se ut som en linje.

Information Instruktion Konsultation Handledning

Figur 2 Olika steg i processen som leder till handledning, enligt arbetsterapeut

Arbetsterapeut beskriver vidare:

Det är från att man berättar något för någon som tar till sig kunskap. Sen är det bra med det. Jag lämnar ut ett hjälpmedel och talar om hur man ska göra så att nätverket förstår och gör så. I andra fall måste jag kanske finnas med där flera gånger och visa, förklarar varför och så. Då är det mer konsultation tänker jag. Medan i ett tredje fall kan det vara svårt för nätverket att begripa, varför, vad är nyttan, hur ska jag använda, vad händer om jag inte använder, hur blir det för mig som vuxen, vad händer barnet. Det blir mycket djupare. Det blir en lärprocess. Då tänker jag att man är inne på handledning.

Det kan då vara möjligt att vara på olika ställen vid olika tidpunkter och även hoppa fram och tillbaka på denna linje.

Psykolog lägger tyngden på vem det är som är aktiv och drivande i processen. Att det är vikigt att jobba tillsammans vid handledning. Psykolog säger:

Jag tänker att det är vem som är mest aktiv och drivande i processen. Vid en instruktion är det mest jag som yrkesprofessionell som är aktiv, har mest ansvar. Vid konsultation är det mer den andra parten som är drivande och ber om information om det är det de vill ha. Vid handledning så jobbar vi lite mer tillsammans.

Sjukgymnast menar att vi har olika förhållningssätt beroende på vem mottagaren är. Hon anpassar informationen så att alla förstår i lärprocessen. Det blir mer pedagogik i handledningen. Det menar inte arbetsterapeut. Vid information och instruktion så anpassas det till det enskilda barnet utan att det blir handledning. Specialpedagog ser att anpassningen av information kan vara omedveten och säger:

Jag är säker på att du inte använder samma ord till den personen och familjen och till den personen och den familjen. Jag tänker på den här flödesmodellen som vi berättar om ofta. Det är ju samma information men vi använder olika ord till olika familjer. Efter deras förutsättningar.” Enkelt sagt: ”Tala med bönder på bönders språk”. ”Sen tänker jag att när det blir handledning, när man kommit så långt, Jag gillade det strecket som du hade. Jag har inte tänkt på det på det viset. Då är man inne i processen, mamma-barnet, barnet - familjen själv där man bemöter. Där man har fått mamman att tänka själv i detta att man gett information och instruktion. När man möter det så blir det handledning. Innan dess är det information och instruktion”. Hon menar vidare ” Det är när man har fått det att komma från mammans inre, man diskuterar och bollar och möter där det som jag kallar handledning.

Både kurator och psykolog menar att handledning bara är något som sker mellan professionella annars blir det rådgivning eller information. Det beror på hur mycket familjen är involverad. Kurator säger:

För mig som socionom är handledning något helt annat. Jag sitter och tänker att jag inte känner igen mig i detta. Jag har definitivt ingen handledning över huvud taget. Handledning är något jag får för att utvecklas i mitt eget arbete. Däremot skulle jag kunna uttrycka mig som vägledning istället. Eller strukturerade samtal med speciella syften. Det är något som jag ser att jag kan ha. Vad som är viktigt då som handledare, eller vad jag väljer att kalla det, så är det själva processen. Det finns inget givet utan det är något man gör tillsammans för att uppnå ett visst mål.

Det håller inte arbetsterapeut och specialpedagog med om. De menar att det är samma process som sker, att man tänker tillsammans och att den som får handledning hittar

sina svar som handledningen ger. Sjukgymnast menar att våra yrkestraditioner spelar roll och säger:

Det är det som blir synligt här. I min yrkesroll som sjukgymnast så handleder jag både assistenter, föräldrar. Jag gör likadant mot föräldrar som mot personal. Att visa hur de kan göra på gymnastiklektionen, hur ska de göra med det här lyfthjälpmedlet för att det ska bli bra. Hur kan det fungera på den skolan och det dagiset? Då är det i mötet som vi provar och testar. Ibland visar jag och ibland får assistenten åka i lyften för att känna hur det känns. Hur det ska kunna bli bra. Det blir väldigt mycket praktiskt att visa och vara modell. Att visa, prova och känna, att känna rörelser. Hur töjer man? Så gör jag det och så håller jag assistentens händer och hur ska du sitta som är så lång och hur ska du sitta som har ont i knäna. Det kallar jag handledning.

Kurator menar att det matchar hennes begrepp som ärendehandledning. Sjukgymnast böjer och sträcker medan kurator har samtal.

Yrkestraditionen är viktig. För kurator kan strukturerat samtal vara det samma som handledning för specialpedagog. I samtal kan en förändring ske i den person som får insatsen och då blir det en process som samtalsledararen är delaktig i och då kallas det för handledning.

Handledning kräver delaktighet. Delaktigheten kan se olika ut från familj till familj. En del familjer kan själv ta reda på olika saker andra kräver mer hjälp. Familjer som har svårare att ta till sig fakta behöver mer handledning. Inte bara pekpinnar utan mer tätare kontakt menar kurator.

Målet med handledningen är det viktiga menar psykolog. Det kan se olika ut. Att ha en teoretisk grund är viktigt i handledningen menar specialpedagog. All kunskap inom yrkesprofessionen bygger på teorier. Arbetsterapeuten anser att tidigare byggde kunskapen på ett motoriskt lärande och efter ett paradigmskifte så fick arbetet bygga på en annan teori. Handledningen måste vara uttalad från början och finnas med i planeringen.

5.2.3 Erfarenhet och kunskap och dess betydelse för handledningen

Här nedan har jag sammanställt informanternas syn på erfarenhet och kunskap. Detta är två centrala begrepp som kommer upp vid ett flertal tillfällen i intervjun. Erfarenhet är viktigt. Vi lär av varandra och tänker olika i olika yrkesgrupper. Det kräver erfarenhet att hantera resultatet av handledningen menar informanterna. Specialpedagog menar att ofta har vi svaren färdiga men att det krävs kunskap att invänta familjer och som hon

uttrycker det ”att sitta på sina händer” och inte berätta hela planen och låta den som blir handledd komma med svaret. Detta kräver erfarenhet och kunskap.

Alla var överens om att vi får kunskap genom att handleda. Det är både konkret kunskap och kunskap om processer i möten. Handledaren kan lära sig mycket om sig själv och sina tankar och varför mötet blev som det blev. Det ger erfarenhet. Sjukgymnast menar att vi lär oss om familjer och hur de har det i vardagen eftersom vi har långvariga kontakter. Sjuksköterska säger att:

Rent kunskapsmässigt lär vi oss. Vi kan ju få frågor som vi inte kan svara på men då kan vi ju ta reda på det till nästa handledningstillfälle så det är jättenyttigt med att ge handledning.

Handledningen eller samtalet ska vara bryggan som ska föra över kunskapen menar arbetsterapeut som avslutar med att säga:

Att lita på processen, som vi säger så ofta. Det kräver erfarenhet.

Sjuksköterska lyfter och vill belysa begreppet tyst kunskap. Det får vi dels genom teorier men framför allt genom erfarenhet.

5.3 Resultat av intervju med logoped

Eftersom logoped inte kunde närvara vid gruppintervjun så valde jag att komplettera med en individuell intervju. Det är viktigt med logopedens syn på handledning. Det ger en större tyngd i studien när alla yrkeskategorier får ge sin syn på handledning. Konsekvenser av att logoped inte är med i gruppintrevjun kan vara att hon inte hör vad de andra tycker och färgas av detta. Det kan också innebära att frågorna inte ställs på samma sätt men ramarna finns och är samma.

Logoped anser att handledning ges till familj och nätverk. Det finns olika former av handledning t.ex. handledning i svåra fall. Just nu får hon handledning av psykolog i två fall där samarbetet med föräldrarna är svårt och komplicerat. Handledning kan se olika ut menar logoped. Handledning kan förändras under vägens gång. Det är mer styrning i början. Handledning kan ges en gång och då är det mer information som ges. Handledningen handlar om kommunikation. Det innebär att få igång arbetet i vardagen med olika hjälpmedel så som AKK (alternativ kompletterande kommunikation) med tecken, bilder och kartor.

Logoped nämner introduktionshandledning där nytt material introduceras och intensiv handledning där logoped träffar brukaren ofta för att få igång ett arbete.