Pedagogers tankar om den fria leken

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Pedagogers tankar om den fria leken

Emily Bergman

Soledad Holm

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barndoms- och Ungdomsvetenskap 2010-01-13

Handledare: Fredrik Nilsson Examinator: Caroline Ljungberg

3

Abstract

Bergman, E & Holm, S (2010). Pedagogers tankar om den fria leken. Malmö: Malmö högskola.

Vårt examensarbete belyser vad pedagoger anser om barns fria lek. Syftet är att ta reda på vad pedagoger anser om fri lek, om den har någon betydelse för lärandet, samt hur de arbetar för att inspirera till fri lek.

Undersökningen utgår från följande frågeställningar:

 Vilken betydelse har den fria leken för barns lärande enligt pedagoger?  Vad gör pedagoger för att inspirera till fri lek?

Undersökningen utgår från pedagogens roll, vilken inverkan material och miljö har samt vad tidigare forskning säger om leken och dess betydelse för lärandet. Vår empiri består av intervjuer och observationer. Undersökningen har grundat sig på två förskolor där två

pedagoger och åtta barn har deltagit. Tidigare forskning kommer att ta upp begreppet lek och dess betydelse, samt även teori som stödjer barns lärande. I resultatet belyser vi hur viktig den fria leken är för barns lärande samt pedagogernas tankar om fri lek. Här kan man se att den vuxnes roll är av stor vikt vad det gäller lek och lärande, då denna har stort ansvar vad det gäller vägledning och stimulering av leken. Även miljön och materialet har en betydande roll inom den fria leken, dessa ska vara utmanande och lockande, så att varje barn får sina behov tillfredsställda.

4

Förord

Intervjuerna har vi gjort tillsammans, men arbetet med observationerna har vi delat upp, d.v.s. att vi har observerat fyra stycken barn vardera. Vi har besökt två förskolor och på respektive förskola har vi delat upp barnen och fokuserat på två barn var, vilket blir totalt åtta barn. Samarbetet har fungerat bra, Emily är den som skött den skriftliga biten, detta för att språket skulle bli densamma genom hela uppsatsen. Emily och Soledad har tillsammans letat fakta i litteraturen.

Vi vill tacka de pedagoger som har medverkat i vår undersökning, samt barnen och dess föräldrar som har gett oss tillåtelse att vara med i vår forskning. Vi vill även tacka vår handledare Fredrik Nilsson som hjälpt och stöttat oss under vår process.

5

Innehållsförteckning

1 Inledning…….………..………..………..………..….………7

1.2 Syfte och frågeställningar………….………….………..………..7

1.3 Disposition……….……….……….………..8

2 Forskningsöversikt ………. 9

2.1 Vad är lek? ……….………...………..…………. 9

2.2 Lekens betydelse ...……….……….………. 10

2.3 Pedagogens roll i den fria leken ..………..………..………. 11

2.4 Miljöns och materialets betydelse för den fria leken ..……....………. 13

3 Teori ……….……….………. 15

3.1 Vad anser Vygotskij om lärande? ….………..………. 15

4 Metod …….……….……….……….………. 17 4.1 Intervju …………...…………..………...……….………. 17 4.2 Observation…..…….…………...………..………..………. 18 4.3 Undersökningsgrupp …………...……….……….………. 19 4.4 Genomförande ……….……….………... 19 4.5 Forskningsetiska överväganden ………..………. 20 5 Intervju .. ……….………..………. 22

5.1 Intervju av pedagog på Sandstenen …………...………..………. 22

5.2 Intervju av pedagog på Ängen ………...……….………. 24

6 Observation ……….……….……….………. 26

6.1 Observation på Sandstenen ……. ………..………. ………. 26

6.2 Observation på Ängen …………...………..………. 29

7 Analys ……….……….………..……….31

7.1 De vuxnas roll ……….………... 31

7.2 Miljöns och materialets betydelse………..………..………. 33

6

8.1 Slutdiskussion ..………....……….38

Referenslista ……….……….……….………. 40

7

1. Inledning

I läroplanen för förskolan nämns leken inte mindre än tretton gånger. Det står mycket om lekens betydelse för det lustfyllda lärandet, man poängterar även vikten av samspel mellan barn och vuxna. Ett av pedagogernas uppdrag är att använda leken på ett medvetet sätt för att främja varje barns lärande i förskolan (Lärarförbundet, 2005). Enligt Lpfö 98 ska de vuxna i verksamheten vägleda och stimulera barnen för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter. Det är viktigt att barnen får möjlighet och utrymme för den egna leken. Verksamheten ska ge barnen chans till planering av egen lek, fantasi och kreativitet i leken (Lärarförundet, 2005). Läroplanen belyser att verksamheten ska sträva efter att medvetet använda lek för barns utveckling.

Leken är v iktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i försko lan.

I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimu leras fantasi, in levelse, ko mmunikatio n och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem.

Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få mö jlighet att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. (Lärarförbundet, 2005: 27)

Läroplanen lyfter även att det är viktigt att pedagogerna i verksamheten erbjuder barnen en trygg miljö som lockar och utmanar barnen till fri lek (Lärarförbundet, 2005). Även inom forskningen anses den fria leken betydelsefull, då Knutsdotter Olofsson (2006) menar att den fria leken har stor betydelse för barnen, den kan fylla många funktioner, bl.a. som

problemlösning. Hon menar även att i leken utforskar barnen sin omgivning och sig själva. Barnen utvecklas kreativt genom leken, vilket bidrar till att barnen lär känna sig själva.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med arbetet är att undersöka pedagogers tankar om den fria leken, samt hur de arbetar för att inspirera barn till lek. Vad leken är till för, leker barn endast för att det är roligt, eller har leken något syfte för barnen och dess lärande? Har miljön och materialet någon betydelse? Anser pedagogerna att den fria leken har betydelse för barns lärande?

8

Det är således pedagogernas tankar om den fria lekens betydelse för barns lärande och vad de gör för att inspirera till fri lek som står i fokus. Vi har valt att studera den fria leken för att vi fått uppfattningen att den lätt kan glömmas bort i samband med barns lärande, särskilt när det handlar om små barn. Därför väljer vi pedagoger som arbetar med 1-3 åringar. Vi vill även se hur det ser ut i praktiken, detta leder till observationer av barns fria lek. I följande text

kommer leken att nämnas både som ”fri lek” och ”lek”, men det är den fria leken som står i fokus.

Undersökningen utgår från följande frågeställningar:

 Vilken betydelse har den fria leken för barns lärande enligt pedagoger?  Vad gör pedagoger för att inspirera till fri lek?

1.3 Disposition

Examensarbetet är indelat i åtta kapitel. I nästa kapitel kommer en forskningsöversikt

angående vad lek är, lekens betydelse, pedagogens roll i verksamheten samt vilken betydelse miljön och materialet har för barns fria lek. Tredje kapitlet är den teoretiska delen, för att ge er läsare en inblick om vad teoretikern Lev Vygotskij säger om barns lek och lärande. Därefter får ni i kapitel fyra en redogörelse av valet av metod, en beskrivning av

undersökningsgruppen och genomförande samt en förklaring av de forskningsetiska principerna. I kapitel fem har vi redogjort för intervjuerna och i kapitlet därefter finns en redogörelse för våra observationer. Sjunde kapitlet belyser analys och resultatet av empirin. Sista kapitlet, åtta, innehåller en sammanfattning och en slutdiskussion av arbetet. Slutligen kommer referenslista och bilaga.

9

2. Forskningsöversikt

I detta kapitel tar vi upp vad tidigare forskning säger kring lek och lärande.

2.1 Vad är lek?

Lekforskaren Birgitta Knutsdotter (2006) anser att leken har stor betydelse under barns uppväxt och att det är ett särskilt kännetecken på barndomen. Leken fyller stor del av tiden av barns vistelse på förskolan. Hon menar även att leken sker mellan den yttre och den inre världen, d.v.s. att den yttre världen är verkligheten och det som händer i vardagen. Den inre världen är det som barnen själva skapar, deras tolkningar av den yttre världen. Det som barnen stöter på i den yttre världen väcker fantasi och bildar den inre världen för dem, då blir det till en skapande lek. Barns upplevelser och erfarenheter bildar underlag för hur leken utformas. Leksaker har en betydande roll i leken, dessa har en förmåga att väcka associationer från den yttre världen som hjälper barnen att skapa inre bilder. Det är viktigt att barnen får möjligheten att skapa en balans mellan det yttre och det som barnen skapar inifrån

(Knutsdotter Olofsson, 2006).

Även Lillemyr (2006) menar att leken har en central roll i barndomen och i förskolans pedagogik. Varför leken är viktig i den pedagogiska verksamheten är för att man kan se att barn använder sig av sina erfarenheter, de utforskar och använder fantasin på ett sätt att de lär känna sig själva och utvecklar självtillit. Den är särskilt betydelsefull då de flesta barnen använder en stor del av sin tid till att leka. Leken har en grundläggande betydelse för barns lärande. Genom leken tillfredställer barn viktiga behov och lärandet stimuleras. Leken är ett naturligt tillstånd för barn, d.v.s. barnen utnyttjar alltid chanserna att leka om omgivningen erbjuder det (Lillemyr, 2006).

I boken Lek – upplevelse – lärande, menar Lillemyr (2006) att det finns karakteristiska drag för barns lek. Han skriver bl.a. att:

 Lek är en typisk aktivitet för barn

10  I leken skapas det regler

 Lek är ett uttryck för en inre drift.

Leken stimulerar utveckling och lärandet såsom intellektuellt, emotionellt, socialt och

motoriskt samt att den personliga och kulturella identiteten förstärks. Här kan barnen även få möjlighet att prova olika uppfattningar som t.ex. värderingar och normer (Evenshaug & Hallen, 2001).

2.2 Lekens betydelse

Som tidigare nämnt fungerar leken ibland som en problemlösare och därför måste barnen själva få bestämma i sin lek för att på så sätt lära sig lösa olika problem som dyker upp. I leken kan även barnen få möjlighet att utforska sina egna behov och intressen (Evenshaug & Hallen, 2001).

Niss och Söderström (1996) menar att det är genom lek som barnen lär känna sig själva. De anser även att det är i leken som barnet lär sig att hantera sin omgivning och få en förståelse för vad som händer runt omkring. Tillsammans med andra barn kan barnet utveckla sin sociala förmåga. Lillemyr (2006) betonar också att det är i leken som barn bearbetar erfarenheter. Barn utmanas och får färdigheter i att kommunicera och samspela med andra. Leken kan förbereda barnen för utveckling och socialisation (Lillemyr, 2006). Det är den fria leken som tilltalar barnen mest och det är också genom denna som Lillemyr menar att man kan se barns lärande (Lillemyr, 2006). Även Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2005) anser att barn utvecklar en förståelse för sig själv och sin omvärld genom leken.

Även Evenshaug & Hallen (2001) skriver att samspelet med andra barn är mycket viktigt för lärandet. Vygotskij tar upp att barn måste lära sig att leka och att detta sker genom att barn observerar de vuxna i det verkliga livet. Genom observationen skapas rollekar, vilket gör att barnen lär sig det verkliga livet och hur samhället fungerar (Knutsdotter Olofsson, 2006).

En forskning som gjorts av barns lärande i den fria leken, är att den kan delas upp i olika steg. Första steget är funktionsleken. Det väsentliga i denna lek är funktionen, rörelsen och

11

upprepningen. I detta steg använder barnen sina kroppar och undersöker föremål genom att ta dem i munnen och utforska dem (Evenshaug & Hallen, 2001). Enligt Piaget har

funktionsleken en stor betydelse för den fortsatta utvecklingen som motorik, sinnen och känslor. Med stöd från vuxna kan barn så småningom lära sig att imitera enkla handlingar som t.ex. att ”laga mat”. Detta görs genom att den vuxne visar hur handlingen går till och när barnet har övervunnit färdigheten blir det snabbt en lek för dem (Hangård Rasmussen, 1983).

Nästa steg är symbolleken/låtsasleken. Nu är barnen inne på sitt andra till tredje levnadsår och leken har utvecklats, här använder barnen mer fantasi. Barnen har börjat använda olika

föremål som stödjer dem i leken. Det kan t.ex. handla om en träkloss som i barnets fantasi blir till en tårtbit (Evenshaug & Hallen, 2001).

Från och med cirka tre års ålder kommer barnen in i nästa steg, nu börjar de leka rollekar, det vill säga barnen leker och låtsas vara en annan, t.ex. leken mamma, pappa, barn eller doktor. Barnen skapar självständigt en lek utifrån vuxenhandlingar. Rolleken förekommer både som ensamlek och social lek. I den sociala rolleken förhåller sig barnen till varandra med roller som stämmer överens med ett specifikt tema. Dessa roller speglar ofta de sociala relationerna. I ensam- och sociallek experimenterar barnen med sin egen identitet. Rolleken blir viktig för den sociala utvecklingen eftersom den ökar barnens förmåga att betrakta saker ur olika synvinklar och förstå hur andra känner. Till en början är uppfattningarna om rollekar för barnen mycket förenklade, men efter hand utvecklas leken till mer avancerade roller (Evenshaug & Hallen, 2001).

Vi finner ovanstående mycket intressant och vill undersöka vad pedagoger anser om det.

2.3 Pedagogens roll i den fria leken

Under barns första år är den vuxne en viktig lekkamrat för barnen. De behövs för att hjälpa barnen att leka med varandra. En pedagog har i uppgift att stimulera, utmana och locka barn till lek. Små barn kan ha svårt att själva fortsätta leken och behöver ofta hjälp med detta, men det är viktigt att man som pedagog inte alltid hittar på saker till barnen att göra, eftersom det kan göra att fantasin och leken stannar upp. Leken är till för barnen, men det är däremot inte

12

sagt att den vuxne inte ska vara med i barns lek. De vuxna ska inte styra barns lek utan hjälpa dem att utveckla sina tankar och idéer (Knutsdotter Olofsson, 2006). Det är viktigt att den vuxne har en iakttagande roll i barns lek så att denne kan vara med och stödja barns lärande i den fria leken. När det uppstår konflikter mellan barnen kan en pedagog behövas för att fungera som en handledare och inspirationskälla. När en vuxen är närvarande i barns lek känner barnen sig trygga. Det är en förutsättning att barnen känner sig trygga för att leken ska fungera (Niss & Söderström, 1996).

Under leken ska den vuxne ansvara för ett rikt lekmaterial som ger möjlighet till utveckling och bearbetning. De vuxna har i uppgift att hjälpa barnen in i lekens värld. Alltså, visa vad lek är, vad man leker och hur man leker. Lek är ett symbolspråk som försiggår i ett socialt rum (Løkken, Haugen & Röthle, 2006).

Enlig Lillemyr (2006) handlar pedagogens roll om att se, möta, stödja och utmana barnen. Den inriktas bl.a. på:

 Att hjälpa barnen att själva etablera kontakt och relationer till andra barn  Att organisera verksamheten så att barn stimuleras till kontakt med varandra  Att hjälpa barn som inte hittar kompisar att komma in i sociala relationer  Att genom ord och handling vara en förebild för barnen

 Att bidra till att vidareutveckla leken så den kan ge allsidiga upplevelser och erfarenheter.

Eftersom tidigare forskning lägger stor vikt vid att pedagogen har en betydande roll vad det gäller barns fria lek och lärande, undersöker vi hur pedagoger ute i verksamheten tänker om lek. Hur gör pedagoger för att inspirera till fri lek? Arbetar de för att främja leken, d.v.s. inspirerar och hjälper barnen till lek? Vad anser de om trygghet i leken?

13

2.4 Miljöns och materialets betydelse för den fria leken

Enligt läroplanen är det viktigt att förskolan erbjuder barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar barnen till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden (Lärarförbundet, 2005).

Studier visar att det är av stor betydelse vilken inställning pedagoger har till val av lekmaterial, detta är för att kunna kombinera material i leken och inspirera så att barnen utvecklar idéer. Genom att ha pedagogiska leksaker kan man styra lärandet åt ett önskvärt håll.

Knutsdotter Olofsson (2006) ser gärna att man använder sig av olika vrår som är inredda för att locka barnet till att leka t.ex. affär och doktor. Detta för att skapa flera olika miljöer som kan vara spännande. Barn kan leka avancerade och välutvecklade lekar på en lite n yta (Norén-Björn, 1990).

Knutsdotter Olofsson (2006) menar att det är vi vuxna som i brist på fantasi och inlevelse hindrar barnen att avancera i sin lek så att olika leksaker kan bli intressanta. Hon tar även upp att leksaker som inte stämmer överens med kulturen runt barnet kan bidra till att barnet inte leker med det. Hon har genom forskning sett pojkars reaktion på babydockor och att de inte vill leka med dem En variant på leksaker som är till för att lära sig något är oftast betecknat som pedagogiska leksaker, detta för att de endast är till för en viss funktion t.ex. pussel som bara kan läggas på ett sätt. Barn behöver leksaker som det kan finnas flera lösningar på. Ju mer konstruktionsmaterial det finns på förskolan, desto mindre låtsaslek förekommer.

Exempelvis bordsaktiviteter såsom pussel och pärlplattor kan leda till begränsning av barnens lekaktivitet (Knutsdotter Olofsson 2006).

En bra leksak är en sak som leder till lek. Enligt Knutsdotter Olofsson (2006) är det inte så många leksaker som behövs för barnen, men det behövs många saker av samma leksak att leka med och tillåtelse att använda saker till annat än det de är menade till. För att lära sig att utnyttja rummet och skaffa sig en rumsuppfattning är det viktigt att barnen får möjlighet att flytta på möbler/material till andra rum, genom detta sätt lär de sig att utnyttja rummet och

14

skaffa sig en klar rumsuppfattning, på så sätt lär de sig även begränsningarna, att det kan finnas orealistiska önskemål (Knutsdotter Olofsson, 1996).

15

3 Teori

Under teoridelen har vi valt att ta med teoretikern Lev Vygotskij, eftersom mycket av dagens pedagogik har sin grund i hans teorier. Han tar upp mycket av det aktuella tänkandet och hur lärandet har sin gång.

3.1 Vad anser Vygotskij om lärande?

Vygotskij menar att när barn kommer till världen har de bara ett fåtal grundläggande mentala funktioner, dessa är uppmärksamhet, varseblivning och minne. Dessa omformas sedan till nya och mer avancerade funktioner med hjälp av samhället. Samhället utgör en stor del av vilka sorts redskap barnen får för att anpassa till sina miljöer. Vygotskij menar att samhället kan överföra vissa värderingar som omgivningen vill att barn ska tänka (Evenshaug & Hallen, 2001).

Vygotskijs syn på lärandet är sociokulturellt, dvs. att utveckling och lärande sker genom vägledning och uppmuntran av andra som har större erfarenhet. Ibland kan vara svårt att klara av en uppgift ensam. Han kallar lärandet för den proximala utvecklingszonen. Det är viktigt att pedagoger agerar inom denna utvecklingszon och hjälper barnen till ett aktivt samarbete med andra. Detta är för att de ska klara av att behärska nya uppgifter. Vygotskijs tankar om den proximala utvecklingszonen betonar att man ska fokusera på de kognitiva processer som inte är färdigutvecklade, han menar att det skapas en dynamisk kontakt mellan lärande och utveckling. Den kognitiva utvecklingen sker via lärande. Vygotskij menar att lärandet är helt beroende av undervisning och inlärning, genom undervisningen skapas de läroprocesser som styr den fortsatta psykiska utvecklingen framöver. En bra pedagogik ska därför vara inriktad på barnets framtida lärande (Evenshaug & Hallen, 2001).

Vygotskij tar upp att glädje och regler är viktiga inom leken. Utifrån kan leken se fri och impulsiv ut, men i leken skapar barnen kontroll och regler över sin egen lek. Vygotskij menar att det är viktigt att barnet handlar mot sina omedelbara impulser och behov. Med detta menas att barnet kan låta bli att t.ex. äta godis när leksituationen kräver det, även om de tycker om det i verkligheten. Barnen lär sig då gradvis att gå efter lekens regler, även om det är fri lek.

16

Vygotskij menar att leken alltid har en högre betydelse än sig själv, man kan säga att barn skaffar sig en utvecklingszon som gör att de kan utforska världen. Han ansåg att förhållandet mellan lek, utveckling och lärande är indirekt. Leken kan vara en mycket verkningsfull utvecklings- och inlärningsprocess (Evenshaug & Hallen, 2001).

Fantasin är ett viktigt medel för att förstå verkligheten, enligt Vygotskij. De

upplevelsemässiga sidorna av erfarenheterna fördjupar barns verklighet. Detta blir särskilt viktigt som grundval för leken, bl.a. för att upplevelserna väcker fantasin. Det är först och främst känslorna som påverkar den fantasi vi ofta ser i barns lek. Det är detta som utvecklar kreativitet. Fantasin innebär en motiverande kraft, denna får sitt uttryck i leken. Det är viktigt att ge tid och utrymme för leken, d.v.s. att man måste vara medveten om att barn får

kompletterande erfarenheter och upplevelser som både är verklighetsbaserade, nyanserade och varierade (Lillemyr, 2006).

Vygotskij lägger stor vikt vid att den proximala utvecklingszonen ska vara fokus hos

pedagoger, då det handlar om att vägleda och lära barn. Arbetar pedagoger utifrån denna, att vägleda och hjälpa barn, i den fria leken?

17

4 Metod

Under detta kapitel kommer vi att beskriva vilka metoder vi har använt i undersökningen. Först förklaras intervjumetoden och sedan observationsmetoden. Efter detta kommer en beskrivning av vår undersökningsgrupp och genomförandet. Vi har valt att använda två metoder är för att få en fördjupad bild av verksamheten och vardagen.

4.1 Intervju

Vi har valt att intervjua två verksamma pedagoger som arbetar med barn i åldrarna ett till tre år. De två pedagogerna arbetar på olika förskolor. Syftet med att intervjua pedagogerna är för att ta reda på hur deras syn på barns fria lek ser ut och vad de gör för att inspirera och skapa en miljö som är utvecklande och lärorik för barnen i den fria leken.

Att ha personliga intervjuer betyder att intervjuaren träffar intervjupersonen. Detta för att intervjun ska bli så naturlig som möjlig och även för att intervjupersonen ska få hjälp av intervjuaren att tolka frågorna. Öppna frågor ger ett fritt svarsutrymme och neutrala frågor ger en bred insyn i verksamheten (Patel & Davidson, 2003).

Strukturerade intervjuer handlar om hur stort svarsutrymme intervjupersonen får, här lämnas mycket litet utrymme, vilket kan göra att man kan förutsäga eventuella alternativa svar. Motsatsen till dessa intervjuer är ostrukturerade intervjuer, här får intervjupersonen maximalt utrymme att svara inom. I ostrukturerade intervjuer är det bra att inleda och avsluta med neutrala frågor, detta för att ge mer utrymme för intervjupersonen att svara inom (Patel & Davidson, 2003).

Man använder kvalitativa intervjuer när man ska undersöka ett specifikt fenomen samt om man ska få så grundlig information som möjligt om det valda ämnet. I en kvalitativ intervju är båda parterna, d.v.s. både intervjuaren och intervjupersonen medskapare i ett samtal. Denna sorts intervju gör att den intervjuade får utrymme att utveckla sina tankar inom det aktuella temaområdet. Därför kan man aldrig i förväg formulera svaren eller avgöra vad som är det rätta svaret på en fråga. Motsatsen till kvalitativa intervjuer är kvantitativa, dessa används i

18

utredningsarbeten, inom statistiska metoder, vilket innebär när man ska analysera information och tabeller (Patel & Davidson, 2003).

4.2 Observation

Observationer är ett vetenskapligt sätt att samla information i vardagliga situationer. Det är användbart när man skall samla information inom ett område som berör beteende och

händelser. Innan en observation måste man ta ställning till en del frågor, Vad ska observeras? Hur ska observationerna registreras? Och hur observatören ska förhålla sig? Detta gör att man kan se ett skeende och beteende i samma stund som det inträffar. När man observerar små barn, t.ex. ettåringar, är observationsmetoden den lättast möjliga tekniken, då barnen saknar det verbala språket (Patel & Davidson, 2003).

Observationsmetoden har inte enbart fördelar. Nackdelarna med denna metod är att det egentligen kan vara omöjligt att fånga ett spontant beteende, man vet egentligen aldrig vad som är spontant. En annan nackdel kan vara att det kan hända något oförutsägbart som kan påverka resultatet eller att man tvingas avbryta observationen (Patel & Davidson, 2003).

Det finns två typer av observationer, strukturerad och ostrukturerad. Den strukturerade observationen innebär att man utgår från ett observationsschema, det betyder att man i förväg bestämmer vilket beteende och skeende som ska observeras. Den ostrukturerade

observationen innefattar att få ut så mycket information som möjligt, vilket utesluter ett i förväg färdigställt observationsschema. Båda observationstyper kräver förberedelser och att man är tränad och väl förtrogen med det som ska observeras, man måste även ha klart för sig vilken information som är viktig att registrera. Ostrukturerad observation används oftast i utforskande syfte, då meningen är att man ska kunna inhämta så mycket information som möjligt. Vid denna observation är det meningen att man ska registrera ”allting” (Patel & Davidson, 2003).

Det är viktigt att barnen vänjer sig vid observatörens närvaro, eftersom de kan bli påverkade av närvaron så att deras beteende förändras. När barnen har vant sig vid ens närvaro som observatör återgår beteendet till det vanliga. Att vara känd observatör kan vara av fördel, då

19

gruppen redan känner till en, men som känd observatör är det viktigt att man förhåller sig opartisk (Patel & Davidson, 2003).

4.3 Undersökningsgrupp

Undersökningsgruppen består av två förskollärare som varit verksamma under många år och har samlat på sig mycket erfarenheter kring barn och dess fria lek. Pedagogerna arbetar på olika förskolor. Valet av pedagoger har vi gjort utifrån att vi har haft god kontakt under utbildningen. Pedagogerna har visat stort intresse för vårt arbete och delger sina erfarenheter till oss.

Vår undersökningsgrupp består även av fyra stycken ettåringar samt fyra stycken treåringar, uppdelat på två olika förskolor. Varför vi har valt antalet fyra ettåringar samt fyra treåringar är för att vi tycker att det känns som ett rimligt antal för en person att ha hand om, men även ett rimligt antal att få ut så mycket information som vi tror behövs i undersökningen.

Anledningen till åldersgrupperna är för att vi har fått en uppfattning om att dessa lätt glöms bort när man talar om lärande i samband med leken.

Valet av förskolor har vi gjort eftersom vi har haft vår verksamhetsförlagda tid här under utbildningen. Vi är alltså sedan tidigare bekanta med förskolorna.

4.4 Genomförande

Vi började vårt arbete med att ta kontakt med våra respektive vft-förskolor för att höra om det fanns något intresse om deltagande i vår forskning. Vi presenterade vårt upplägg och syfte för pedagogerna på de respektive förskolorna. De såg positivt på arbetet och var villiga att delta mot godkännande av barnens föräldrar. Vi satte upp lappar till föräldrarna på de aktuella avdelningarna för att be om tillstånd om att ha med deras barn i forskningen. Snart fick vi bekräftelse om vilka barn som fick vara med. Tillsammans med pedagogerna valde vi ut de barn som skulle vara fokus i våra observationer.

20

Vi började med att intervjua pedagogerna. Våra samtal skedde i enskilda rum, på respektive förskola, detta för att pedagogerna skulle få möjlighet till lugn och ro att besvara våra frågor. När vi avslutat intervjuerna fick pedagogerna möjlighet att ställa frågor samt lägga till. Vi fick ihop tillräckligt med empiri, men de båda pedagogerna var noga med att upplysa oss om ifall att de fanns fler frågor fick vi återkomma till dem under arbetets gång.

När man arbetar med frågor för att samla information beaktas två aspekter, den ena är hur mycket ansvar som lämnas till intervjupersonen, detta kallas för standardisering, och den andra aspekten innebär i vilken utsträckning frågorna är fria att tolka hur man vill, och den kallas för strukturering (Patel & Davidson, 2003). Våra frågor beaktas utifrån standardisering, eftersom frågorna inte är fria att tolka hur man vill. Vi valde att använde oss av

ostrukturerade, personliga, kvalitativa intervjuer, anledningen är att få så grundlig information som möjligt om det valda ämnet. Den ostrukturerade intervjun ger intervjupersonen maximalt svarsutrymme. Vi tror att personliga intervjuer kan vara till fördel, då intervjuaren och

intervjupersonen sedan tidigare känner varandra, men detta behöver inte alltid ha fördelar, tror vi, nackdelar kan finnas då intervjupersonen har en för stor inblick i intervjuarens arbete och syfte, och därmed ger de svaren som intervjupersonen tror att intervjuaren vill höra.

Därefter tillbringade vi fyra observationsdagar på förskolorna, och vi fått ihop tillräckligt med empiri för vår forskning. I observationerna utgick vi från intervjusvaren för att få en fördjupad bild av verksamheten. Vi använder oss av ostrukturerade observationer, då vårt syfte är att inhämta så mycket information som möjligt kring miljö och material. När vi observerar har vi ett förhållningssätt som icke deltagande, känd observatörer, eftersom att deltagande

observatörer kan störa barnens beteende och styra gruppen. Vi observerar med hjälp av papper och penna, då vårt syfte är att inhämta så mycket information som möjligt kring miljö och material.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Vi anser att det är viktigt att skydda våra källor på bästa sätt, därför utgår vi från forskningsetiska principer. Genom att utgå från dessa skyddar vi barnen från att kunna identifieras av utomstående. Forskaren ska informera undersökningsdeltagare om deras

21

uppgift i arbetet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. De ska även upplysas om att deltagandet är frivilligt och om att de har rätt att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002).

Innan vi påbörjade undersökningen, inhämtade vi undersökningsdeltagares samtycke. I vårt fall måste vi ha samtycke av föräldrarna eftersom barnen som är med i vår undersökning är under 15 år. Om undersökningens deltagare är under 15 år måste man ha föräldrarnas tillåtelse (Vetenskapsrådet, 2002).

Det är viktigt att deltagarna i undersökningen upplyses om att de ska kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem (Vetenskapsrådet, 2002). Alla uppgifter om identifierbara personer ska antecknas, lagras och avrapporteras på ett sätt att enskilda människor inte kan identifieras av utomstående.

Man måste vara mycket noga med att både personal och barnens föräldrar är medvetna om anonymiteten, samt att uppgifter om enskilda inte får användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2002). Vi kommer att använda oss av fingerade namn på barnen, pedagogerna, samt förskolorna, för att man inte på något sätt ska kunna identifiera dessa.

22

5 Intervju

Vi har intervjuat två pedagoger, en på Sandstenens förskola och en på Ängens förskola. Våra intervjuer har gått ut på att undersöka pedagogernas syn på och tankar om barns lärande i den fria leken och vad de gör för att inspirera barnen till lek (se intervjufrågor i bilagan). Genom intervjuerna synliggörs vad pedagogerna anser om lekens betydelse för lärandet, hur deras arbetssätt ser ut för att främja leken, samt vad de anser om materialets och miljöns betydelse.

5.1 Intervju av pedagog på Sandstenen

Vi har intervjuat pedagogen Mia, hon är förskollärare och har arbetat i 20 år. Hon arbetar på Sandstenen tillsammans med ytterligare fem pedagoger, totalt tre förskollärare och två barnskötare. På avdelningen går där 25 barn.

Mia anser att den fria leken är mycket viktig för barns lärande. När hon tänker på orden fri

lek, tycker hon att det låter som att barnen får bestämma helt och hållet vad de ska göra och

leka med. Mias åsikt om vad fri lek betyder är att fri lek är delvis strukturerad. Hon menar att det är viktigt att pedagogerna har klara ramar för barnen, d.v.s. vilka rum barnen får vistas i och vilka material barnen får använda, och utifrån det får barnen bestämma vad de vill göra.

Hon är helt säker på att barn utvecklas och skapar ett lärande i den fria leken. I den fria leken har barn möjligheten att bearbeta händelser som de själva varit med om. Mia har många erfarenheter vad det gäller bearbetning av olika händelser i leken. T.ex. ser hon barn som leker doktor, då kan doktorsleken vara en grund för att barnet en gång varit med om detta i verkligheten, och att de då behöver reflektera och bearbeta händelsen.

När vi ställer frågan om de tar tillvara på barns fria lek i den planerade verksamheten blir Mia först lite fundersam. Hon tänker efter och svarar sedan att hon tycker att det är viktigt att man arbetar utifrån barnens tankar, men hon blir osäker på om de faktiskt gör det. Hon svarar snabbt därefter att kompistemat som de arbetar med för tillfället faktiskt har kommit fram genom att de tittat på barnens fria lek. Kompistemat skapades utifrån att man såg att barnen behövde träna på relationer och bli bättre kompisar mot varandra, att kunna ge och ta.

23

För att inspirera barnen till lek anpassar Mia miljön så att den blir spännande och rolig. I skrivande stund berättar Mia att de håller på med möblering. Detta för att miljön ska bli så inspirerande som möjligt för barnen. Mia är säker på att det är viktigt att ha en utmanande och spännande miljö för barnen, det är viktigt att vara flexibel och våga möblera om för att till slut upptäcka vilken miljö som är bäst för barnen.

Vad det gäller material så tycker Mia att det är viktigt att materialet inspirerar och väcker nyfikenhet hos barnen. Hon ser gärna att man har, som hon kallar det, verkliga leksaker, d.v.s. sådant som finns i vardagen, såsom mjölkpaket osv. Hon tycker även att det är bättre att man satsar på att ha mycket material av en leksak istället för lite material av många leksaker. Alltså att man t.ex. har mycket legobitar och mycket klossar istället för lite av varje.

Mia anser att det är viktigt att hon är närvarande i/vid leken så att hon ser vad som händer i den. Att visa närvaro handlar även om att vara ett stöd och ge trygghet för barnen i den fria leken. Det kan t.ex. handla om ett barn som inte får lov att vara med i leken, eller barn som inte kan leka, och då är det viktigt att man som pedagog hjälper till. Man kan även va ra ett stöd i leken genom att se var leken tar vägen om den t.ex. spårar ur och då behöver barnen hjälp med att komma tillbaka igen. Det händer även att leken fastnar och stannar upp, då är det viktigt att ge idéer för att komma vidare i leken. Mia som anser att hennes närvaro är viktig, tycker även att det är viktigt att respektera de barn som t.ex. vill vara ensamma och leka i ett annat/eget rum.

Mia anser att hon har stor betydelse för barnens fria lek. Hon menar att hennes uppgift är att utmana barnen i dess lek och locka dem med bra material. Att få igång nytänkande hos barnen är också viktigt, enligt Mia, det är viktigt att de utvecklar sin lek så att de själva kan utvecklas och läras. Hon berättar även om hur leken förändras om man som pedagog är med i barnens lek. Hon blir då en huvudperson i leken och blir viktig för barnen, t.ex. att det är hon som blir bjuden på saker.

Mia kan se en marginell skillnad vad det gäller lek hos ettåringar respektive treåringar. Men hon säger också att barn leker i olika åldrar, men olika lekar. Hon menar att barnen börjar leka redan vid några månaders ålder, att t.o.m. joller är en slags lek. Ettåringar leker mycket

bredvidlek och ensamlek, medan leken hos treåringar har utvecklats en bit och de leker mycket samarbetslekar. Mia säger att ettåringarna leker mycket ensamlek och bredvidlek.

24

Hon menar att de oftast leker ensamma, men att de gärna sitter bredvid andra barn. De lekar som Mia ser att ettåringar leker mest är bygga med klossar och lägga pussel. Treåringarna ses ofta stå i köket och laga mat, de leker ofta tillsammans och lekar där man samarbetar. Det händer även att ettåringarna leker tillsammans med treåringarna.

5.2 Intervju av pedagog på Ängen

Vi har intervjuat pedagogen Karin som har varit förskollärare i snart 30 år. Hon arbetar på Ängen tillsammans med två barnskötare. På avdelningen går det 17 barn.

Karin anser att den fria leken är mycket viktig, speciellt för de yngsta barnen eftersom de bearbetar sina erfarenheter i leken och lär sig av dessa. Hon tror även att den fria leken har stor betydelse för barns lärande då de under denna tid har möjlighet att träna på, och bearbeta saker de tidigare varit med om. Under den fria leken lär sig barnen också att samarbeta och samspela med varandra. För att skapa inspiration till fri lek observerar Karin mycket. Hon observerar vad barnen behöver i den fria leken för att utvecklas. Genom observationerna kan hon se vilka behov som är störst hos barnen.

Att ta tillvara på barnens fria lek i den planerade verksamheten anser Karin är viktigt, detta för att utveckla barnens egna idéer och tankar ett steg längre än vad barnen själva gjort. Karin tycker att det är viktigt att vara ett stöd för barnen under den fria leken. Trots att barnen leker själva behöver de stöd och närvaro från vuxna. När Karin märker att barnen har fastnat i leken och inte kan komma vidare försöker hon hjälpa och vägleda dem med nya idéer. Karin tror, att det har stor betydelse, om barnen är medvetna om hennes närvaro och vet att hon stödjer dem.

Karin anser att det är viktigt att ha en inspirerande miljö som väcker nyfikenhet hos barnen. Genom att observera den fria leken ser Karin vad som passar barnen och utifrån det skapas en miljö som väcker nyfikenhet. För att skapa en bra miljö kan man dela upp stora ytor och bilda mindre rum i rummet. Detta för att öka chanserna att något ska passa för alla barnen.

25

Karin tycker även att det är viktigt att förnya materialet på avdelningen, detta för att barnen ska tycka att det är spännande och givande att utforska och leka med. De har mycket nytt material på avdelningen, detta för att försöka locka och utmana barnen till lek.

Enligt Karin börjar barn leka i tidig ålder, nästan direkt när de föds. Hon berättar att leken ser ut på olika sätt i olika åldrar och att det finns en viss skillnad hos en ettåring respektive treåring när de leker, att ettåringar leker mestadels ensamlek, medan treåringar leker mer samarbetslekar där de kommunicerar mer med varandra. En treåring har ett annat behov av andra barn i leken. Vad det gäller de mest populära lekarna på Ängen säger Karin att de yngsta barnen, ettåringarna, leker med ostrukturerade saker, t.ex. så kan en kloss bli till en bil för en ettåring. Däremot så leker treåringarna mer strukturerade lekar, de använder sig av mycket färdiga saker när de leker, men detta kan Karin tycka är synd, hon menar att barnen kan tappa förmågan att använda sin fantasi när de leker med s.k. färdiga leksaker.

26

6 Observation

I detta kapitel beskriver vi observationerna på förskolorna. Syftet med observationerna är att få en fördjupad bild av verksamheten.

Vi har under ett par förmiddagar varit på Sandstenens förskola och observerat fyra stycken barn. På avdelningen vi har observerat, går det 25 barn och arbetar sex pedagoger. Barnen som går här är i åldrarna ett till fyra år. Barnen vi har observerat är två stycken ettåringar och två stycken treåringar.

Under ytterligare ett par förmiddagar har vi varit på Ängens förskola, avdelningen där vi har observerat, går det 17 barn och tre pedagoger. Barnen på avdelningen är från ett till fyra år gamla. Vi har observerat två stycken ettåringar och två stycken treåringar.

6.1 Observation på Sandstenen

Det är torsdag morgon och barnen har precis avslutat sin gemensamma frukost och leker i de olika rummen. Vi går in i rummet där de flesta barnen befinner sig och slår oss ner på golvet för att börja vår observation. Barnen är nyfikna på vad vi gör, men efter en stund har de vant sig vid vår närvaro och leker utan att tänka på att vi är där. Vi börjar med att koncentrera oss på vad ettåriga Lina och Paulina gör.

Lina sitter själv på golvet och leker med en kulbana, det är kulor som man puttar fram och tillbaka på en metallstång. Hon är väldigt koncentrerad på det hon gör. Plötsligt kommer en pojke fram och stör henne genom att småputtas på henne och kulbanan. Då kommer Paulina dit och sätter sig bredvid Lina. Paulina visar nyfikenhet för vad Lina gör och plötsligt tar hon kulbanan ifrån henne. Linas reaktion blir ett slag mot Paulinas arm, och Paulina slår tillbaka. Eftersom de båda inte har utvecklat det verbala språket har de svårt att kommunicera, vilket gör att de använder sig av kroppsspråket. Lina börjar gråta och då går Paulina därifrån. Lina glömmer snabbt händelsen och fortsätter leka med kulbanan.

27

Leken övergår till att Lina hittar en bil på golvet, hon har nu lämnat kulbanan bakom sig. Hon tar bilen och klättrar upp på en stol, hon sitter nu vid bordet och rullar b ilen fram och tillbaka. Med sin kraft rullar hon bilen tvärs över bordet och bilen rullar ner på golvet. Lina blir arg och skriker. Hon klättrar ner från stolen och tar bilen, sedan klättrar hon upp igen och rullar bilen över bordet. Denna frekvens upprepas ytterligare två gånger. Paulina har frå n avstånd stått och observerat Lina och hennes bil. Paulina går fram till bordet och ställer sig mittemot Lina. Lina tittar på Paulina och rullar iväg bilen, Paulina står på andra sidan bordet och fångar bilen.

På golvet står en korg med böcker och Lina går fram och tar en bok, hon sätter sig sedan på golvet och tittar i den. Paulina sätter sig bredvid Lina och tittar på vad hon gör. Sedan reser sig Paulina upp, tar en bok från korgen, och går runt i rummet med boken i munnen. Lina har tittat färdigt i sin bok och lägger ifrån sig den i korgen, hon tittar på böckerna och väljer ut en ny bok att titta i. Lina sätter sig ner på golvet för att bläddra i boken och Paulina sätter sig bredvid henne. Paulina växlar mellan att sitta på golvet och att gå runt med en bok i munnen.

Paulina sitter vid ett bord tillsammans med Lina och en annan pojke. Paulina låtsa s att hon äter med en gaffel från en tallrik, i andra handen har hon ett äpple. Lina går ifrån bordet bort till köket där pojken nu också står. Detta resulterar i att Paulina nu sitter själv vid bordet. Lina står i köket och öppnar några luckor. Hon går tillbaks till bordet där Paulina sitter och slår sig ner bredvid henne. Paulina tittar på Lina och säger, ”Mat”, och de båda börja r låtsas äta från varsin tallrik.

Vi går vidare in ett annat rum på avdelningen, här sitter de treåriga barnen och leker. Vi slår oss ner på golvet för att observera dem. Fokusen ska vara på treåriga Jesper och Vilgot, men eftersom tvååriga Liam även är med och leker kommer även han få en plats i observationen.

Jesper, Vilgot och Liam sitter på golvet och leker tillsammans med en bondgård och djur. De leker mycket stillsamt och kommer bra överens. Jesper drar sig undan och plockar fram några klossar och börjar bygga med dessa istället. Han bygger något som ser ut att likna ett torn. Vilgot och Liam tittar fundersamt åt Jespers håll och han berättar för dem att det är en tårta. Liam avslutar sin lek med Vilgot och bondgården, och tar med sig några djur för att sätta sig bredvid Jesper istället. Vilgot stannar kvar och fortsätter lugnt och stillsamt att leka med bondgården och djuren. Plötsligt hörs högljudda skrik från rummet bredvid och Vilgot reser

28

sig snabbt upp för att gå in där och se vad som sker, men han återvänder snabbt för att leka med bondgården igen. Vilgot avslutar sin lek med bondgården för att återigen gå in i rummet bredvid. Han lägger sig i kuddhörnan och börjar hoppa i den. Efter några hopp bland

kuddarna kommer Vilgot tillbaka till rummet han var ifrån början. Han har nu lämnat

bondgården bakom sig och leker nu med en traktor istället, på traktorns flak har han en gubbe och ett djur. Han kör en runda med traktorn i rummet för att sedan ansluta sig bredvid Jesper. Vilgot och Jesper leker nu bredvid varandra men var för sig och olika lekar. Vilgot leker med sin traktor och Jesper bygger tårtor av klossar. Paulina anländer till Jespers bygge, hon har ett djur i handen, hon ställer det på Jespers tårta. Jesper säger ifrån med hög röst: ” Nej Paulina, det får inte vara djur på tårtan, dom ska vara där borta”. Paulina lyssnar på Jesper och går därifrån med sitt djur.

I rummet bredvid sjungs sången Björnen sover. Vilgot hör detta och ansluter sig snabbt till de andra och lägger sig som en sovande björn på golvet. Vilgot stanna r kvar i rummet och när sången är slut lägger han sig i kuddhörnan.

Jesper som fortfarande sitter och bygger med sina klossar vill gärna ha bekräftelse av pedagogerna att han har gjort fina tårtor. Detta gör han genom att säga, ”Titta på mina fina tårtor”. Paulina verkar iakttagande vad det gäller Jesper och hans tårtor. Detta gör att även hon verkar vilja fånga pedagogernas uppmärksamhet. Hon plockar upp några klossar från golvet och går fram till en pedagog och säger ”Titta”.

Vi fortsätter med att observera ettåriga Paulina. Hon går mot lådan där det ligger kapplastavar (träklossar). Hon tar några i sin hand och lägger på golvet. Treåriga Vilgot iakttar vad hon gör och ser att hon har svårt för att få ihop att torn av stavarna. Han går fram för att hjälpa henne, han tar några stavar i sina händer och berättar för henne hur man ska gå till väga för att bygga ett torn med hjälp av kapplastavarna. Paulina försöker göra som Vilgot och härmar honom med hur man ska lägga stavarna. Tornet blir högre och högre och Vilgot är mycket

koncentrerad med vad han gör och Paulina är nu mest iakttagare. De bygger sitt torn en bit ifrån Jespers tårtor. Det är slut på kapplastavar och Vilgot lägger nu den sista staven över tornet. Vilgot säger till Jesper att deras torn är högre än hans. Jesper lägger sina tre tårtor ovanpå varandra för att få ett högre torn. Men Vilgots är fortfarande högre än Jespers. Vilgot säger till Jesper att han ska hjälpa honom att få ett högre torn. Jesper blir glad och de

29

6.2 Observation på Ängen

Vi kommer till förskolan på morgonen och de flesta barnen är upptagna med att leka. Vi börjar med att observera treåringarna.

Emma har inte något att göra, men hittar plötsligt en kartong som ligger på ett bord. Hon skriker högt att hon vill göra en båt. Sara, tre år, tittar fundersamt på Emma, men säger inget. Emma slår sig ner vid bordet med en sax i handen och börjar klippa i kartongen som ska bli till en båt. Sara som är nyfiken på hur Emma ska göra båten går fram till henne och frågar om hon får hjälpa henne. Men innan Emma har hunnit svara, sätter Sara sig ner och börjar klippa i kartongen. Under tiden de klipper i kartongen kommer Emma på att det behövs ett tyg på båten. Hon går ner från stolen och går till en pedagog och frågar om hon kan få en bit tyg att klistra på båten. Hon får en tygbit och återvänder till bordet där Sara har klippt färdigt båten. De hjälps sedan åt att färdigställa båten med hjälp av att klistra fast tyget. När båten är färdig är de båda nöjda med resultatet och båten sätts upp på en hylla för att sedan visas för de övriga barnen på avdelningen.

När Emma och Sara är färdiga går vi vidare in i rummet bredvid för att fortsätta våra observationer. Nu sätter vi oss ner vid ettåringarna för att observera dem.

Johan och Erik sitter bredvid varandra på golvet och tittar på de andra barnen. Johan reser sig upp för att gå vidare in i badrummet, han tittar bakåt för att se var Erik är någonstans. Erik ser Johans blick och reser sig för att gå efter honom. De båda går in i badrummet, och Johan tar fram pallen för att ställa sig vid vasken, Erik hjälper honom att öppna kranen. Johan sätter sina händer under kranen för att känna på vattnet. Erik säger till Johan ”titta, titta”. Johan går ner ifrån pallen och det blir Eriks tur att klättra upp för att känna på vattnet. Detta upprepas ett flertal gånger tills en pedagog upptäcker vad de gör. Pedagogen går dit för att säga till Johan och Erik att avsluta det dem gör eftersom de inte får lov att leka i badrummet. De båda pojkarna gör som pedagogen säger och går ut från badrummet och vidare in i dockrummet. De tar varsin docka för att sedan klä av kläderna på dem. Erik går mot docksakerna (kläder, nappflaskor, blöjor m.m.) som ligger i en låda. Där hittar han två nappflaskor, han tar upp dessa för att sedan ge en till Johan och behålla en själv. Johan tittar på Erik och ser att Erik börjar mata sin baby med nappflaskan, då gör Johan likadant. Erik tar fram en av

30

barnvagnarna och lägger sin baby i den och kör sedan iväg. Johan avslutar sin lek genom att lägga babyn på soffan och gå iväg till ett annat rum.

31

7 Analys

Under arbetets gång har vi utgått från frågeställningarna, Vilken betydelse har den fria leken

för barns lärande enligt pedagoger? Vad gör pedagoger för att inspirera till fri lek? Syftet

med forskningen har handlat om vad pedagoger anser om den fria leken och hur de arbetar för att inspirera till fri lek. Fokus har legat på pedagogerna och som en fördjupning av

intervjuerna har vi observerat barn i fri lek.

I kapitlet redogörs för resultatet, med en jämförelse av empirin samt med en koppling med tidigare forskning. Vår analys kommer att delas in i följande rubriker: De vuxnas roll samt miljön och materialets betydelse.

7.1 De vuxnas roll

Enligt Läroplanen (1998/2005) för förskolan har pedagogerna i uppgift att vägleda och stimulera barnen. De ska ge även ge barnen en trygg miljö som lockar och utmanar till lek.

Vi börjar med att redogöra för intervjun med Mia och sedan Karin och vad de anser om den fria leken, dess betydelse för lärandet och hur de arbetar för att inspirera barnen till fri lek.

Mia, som arbetar på Sandstenens förskola, lägger stor vikt vid betydelsen av hennes närvaro i barnens fria lek, dels för att det är viktigt att barnen är medvetna om hennes närvaro och dels för att hon tycker att det är viktigt att barnen känner trygghet med henne. Att Mia är

närvarande i barnens lek betyder inte att hon är med i leken, utan att hon iakttar. Att vara iakttagande/närvarande betyder för Mia att hon är ett stöd i leken. Om hon ser att något barn t.ex. inte får lov att vara med i leken hjälper hon till. Och om det t.ex. finns något barn som inte kan leka finns hon som stöd genom att hjälpa dem att komma in i de sociala relationerna, hon är en handledare i leken. Mia anser även att hon har i uppgift att utmana och ge barn idéer till lek. Idéerna kan exempelvis handla om val av material och hur de kan användas. Mias syn på leken förefaller därmed formad av centrala tankar i lekforskningen. Løkken, Haugen & Röthle (2006) menar t.ex. att det är pedagogens ansvar att utmana och locka barnen till att leka, det är den vuxnes ansvar att visa vad lek är, hur man leker och vad man leker.

32

Författarna menar även att de vuxna inte ska styra barnens lek utan hjälpa dem att utveckla deras tankar (Løkken, Haugen & Röthle, 2006). Mias åsikt om att hjälpa barnen att utveckla sin lek stämmer väl överens med forskarna, hon menar att det är hennes ansvar som pedagog att stötta och vägleda de barn som fastnar i leken och inte kan komma vidare, då är det hennes uppgift att hjälpa barnen tillbaks på banan igen och ge idéer för att komma vidare. Att lärande sker genom vägledning av andra med större erfarenhet är något som även Vygotskij visar tydligt i den proximala utvecklingszonen. Den proximala utvecklingszonen betyder att man lär och utvecklas med hjälp att vägledning och uppmuntran från andra. Vygotskij betonar att pedagoger ska agera inom denna zon, eftersom lärande är beroende av undervisning och inlärning (Evenshaug & Hallen, 2001).

Vidare relevant för undersökningen är Mias svar angående lekens betydelse för barnen och dess lärande, att den fria leken är av stor betydelse för barns lärande. I leken får barnen möjligheten att bearbeta olika händelser som de varit med om. Även här knyter Mia an till en vanligt förekommande tanke. Lillemyr (2006) tar upp att barnen bearbetar sina erfarenheter och utforskar omvärlden på ett sätt att de utvecklar självtillit i leken.

För att inspirera och locka barnen till lek försöker Mia anpassa miljön på avdelningen så att den blir lockande och ser spännande ut. Hon menar att det är viktigt att våga möblera om för att slutligen upptäcka vilken miljö som är mest spännande för barnen. Mias syn på miljön stämmer väl överens med Läroplanen för förskolan som belyser att det är viktigt att verksamheten erbjuder en miljö som utmanar och lockar till lek (Lärarförbundet, 2005).

Pedagogen Karin som arbetar på Ängens förskola anser även hon att leken har betydelse för barns lärande. Hon tror att de små barnen, barn mellan ett och tre år, har störst nytta av leken, då hon tror att det är i dessa åldrar som barn utvecklas mest under leken. Hon anser att man under leken tränar sig på att exempelvis bli bättre på saker, samt att man bearbetar händelser som man varit med om. Hennes syn är densamma som Niss och Söderströms (1996), att barnen utforskar sina behov och intressen i leken och att den kan fungera som en

problemlösning.

Karin berättar även att hon tror att det är under den fria leken som barn lär sig att samarbeta med andra. Vad hon tror, stämmer överens med vad Niss och Söderström (1996) skriver, att det är i leken tillsammans med andra barn som barnet utvecklar sin sociala förmåga. Karin

33

försöker att, observera barnen under dess fria lek för att se vad som behöver utvecklas i

verksamheten, detta för att miljön ska vara lockande och utmanande. Genom att observera kan Karin se vilket behov som är störst hos barnen och vad de behöver i den fria leken. Hon anser att det är viktigt att man har en inspirerande miljö som är spännande och att man t.ex. skapar vrår på avdelningen, att man delar upp de stora ytorna och bildar mindre rum, för att öka chanserna till att något ska passa för alla. Det är inspirerande och lockande för barnen att använda sig av olika vrår enligt Knutsdotter Olofsson (2006). Även Norén-Björn (1990) menar att barn inte behöver speciellt stor yta för att leka. Barn kan leka avancerade lekar på liten yta.

Enligt Lillemyr (2006) är det pedagogens roll att bl.a. stödja och möta barnen. Detta anser även Karin viktigt. Om hon märker att något barn fastnat i leken och inte kan komma vidare, hjälper hon till genom att ge nya idéer. Karin anser att det är viktigt att barnen är medvetna om att hon finns vid barnens sida och är ett stöd för dem. Att vara ett stöd betyder för Karin att vägleda och ge idéer. Vygotskij menar att barns lärande sker genom vägledning. Det är viktigt att pedagogerna finns till som stöd och hjälper barnen (Evenshaug & Hallen, 2001). Vygotskij menar att lärande är sociokulturellt och att lärande sker genom vägledning av andra som har större erfarenhet. Han kallar detta lärande för den proximala utvecklingszonen

(Evenshaug & Hallen, 2001).

Pedagogerna, Mia och Karin, agerar utifrån den proximala utvecklingszonen. De anser att lärandet är viktigt, att den delvis sker genom den fria leken och att de vuxna har en betydande roll inom leken. Denna roll är att de hjälper, vägleder, uppmuntrar och inspirerar till lek. Pedagogerna menar att deras uppgift bl.a. är att ge idéer, få igång nytänkande och stödja barnens egna idéer så att dessa utvecklas på ett roligt sätt.

7.2 Miljöns och materialets betydelse

I detta avsnitt kommer en sammanställning av våra intervjuer och observationer, om hur miljön och materialet spelar roll i verksamheten. Vi kommer att göra en redogörelse för vad barnen på Sandstenens respektive Ängens förskola lekte och lekte med för material. Detta är

34

av betydelse för vad pedagogerna ansåg om den fria leken samt vad tidigare forskning säger om detta.

Enligt Läroplanen ska verksamheten erbjuda en miljö som är utmanande och lockande för barnen. Båda pedagogerna styrker detta resonemang om leken, då de menar att miljön ska se spännande och rolig ut så att den väcker nyfikenhet hos barnen. De anser att det är viktigt att ta tillvara på barnens behov och möblera verksamheten efter dessa. Knutsdotter Olofsson (2006) ser gärna att man inreder små vrår, t.ex. affär och dockhörna, detta för att öka chanserna att fler barn blir tillfredsställda.

På Sandstenen syns en mängd olika materialval hos barnen. Det som är av betydelse för vår undersökning är bl.a. när Jesper byggde med lego för att skapa en tårta. I denna lek använder Jesper sin fantasi. Han var inne i den s.k. symbolleken/låtsasleken. Med detta menas som Evenshaug & Hallen (2001) skriver att i symbolleken är barnen kreativa och använder mycket av sin fantasi. Föremålen som barnen använder sig av är till för att stödja dem i leken, i detta fall handlar det om ett föremål som kan omvandlas till något annat i barnets fantasi.

Knutsdotter Olofsson (2006) menar att det behövs leksaker som det kan finnas flera lösningar på, d.v.s. leksaker med mångsidig användning.

Vidare i vår undersökning är leken med kapplastavarna relevant för oss. Treåriga Vilgot var ”lärare” och visade ettåriga Paulina hur man skulle bygga. Till en början gjorde Paulina några försök genom att göra som Vilgot sa och lägga kapplastavarna på golvet. Men ju högre tornet blev desto svårare blev det för Paulina att nå upp och därför slog hon sig istället ner på golvet för att iaktta hur Vilgot gjorde. Vad som precis har skett här är den s.k. proximala

utvecklingszonen. Den proximala utvecklingszonen är en förklaring till hur Vygotskij ser på lärande. Den sker genom samarbete, vägledning och uppmuntran från andra med större erfarenhet (Evenshaug & Hallen, 2001). Barnen fortsatte att bygga med kapplastavarna tills de tog slut, då de automatiskt tvingades att avsluta leken p.g.a. av att materialet tog slut. Treåringarnas lek på Sandstenens förskola skiftar mellan ensamlek och samarbetslek. Ensamlek uppstod då Vilgot satt ensam och lekte med bondgården och då Jesper lekte med sin ”tårta”. Samarbetslek lekte de när de byggde torn av kapplastavarna och då Vilgot hjälpte Jesper att bygga en högre tårta.

35

Pedagogen Mia på Sandstenen tycker att det är viktigt att ha leksaker, som hon kallar verkliga. Det vill säga sådant som finns i den verkliga vardagen. Detta kan vara bl.a. köket som ettåringarna leker med. I leken i köket tränas samspelet med andra barn, vilket är viktigt för den sociala utvecklingen (Evenshaug & Hallen, 2001). Här skapas en rollek och barnen har kanske tidigare observerat mamma eller pappa, som i sin tur har gett dem kunskapen att veta hur ett kök fungerar.

Nästa skede som är relevant i vår undersökning är när Lina och Paulina bläddrade i böcker. Detta är som pedagogen Mia säger, ensamlek och bredvidlek, d.v.s. de båda ettåringarna är ensamma med varsin bok, medan de sitter bredvid varandra. Under lekens gång växlar Paulina position, under ett par tillfällen har hon boken i munnen. Detta är den s.k. funktionsleken. Detta menas att man undersöker ett specifikt föremål genom att ta det i munnen (Evenshaug & Hallen, 2001). På Sandstenens förskola lekte ettåringarna delvis ensamlek och delvis samarbetslek. Ettåriga Lina lekte ensam med en kulbana. Sedan lekte Paulina och Lina ensamma med böckerna, men de båda lekte samarbetslek när de lekte i köket. Ett tydligt samarbete sågs när Paulina sade ”mat”, och de båda började äta. Här förekommer en förenklad variant av rollek, barnen kanske har sett mamma eller pappa laga mat i köket, i denna rollek bearbetar barnen även en händelse. Rolleken kan ha uppstått genom observation av t.ex. mamma eller pappa. Genom att observera lär sig barn mycket av det verkliga livet och hur samhället fungerar (Knutsdotter Olofsson, 2006).

Pedagogen Karin på Ängens förskola anser att det är viktigt att ha spännande och givande leksaker som barnen kan utforska och leka med. Från observationen på Ängens förskola har vi sett att materialvalet i de två treåringarnas lek var kartonger. Detta material har pedagogerna valt att ha i verksamheten för att barnen ska få möjlighet att använda sin fantasi och göra vad de vill. Leken kan kallas för symbolleken/låtsasleken. Här använder barnen olika föremål som de genom sin fantasi skapar till något som är relevant för dem (Evenshaug & Hallen, 2001). Genom fantasin har barnen möjlighet att transformera, att skapa, som vid detta tillfälle, en kartong till en båt. Ett samarbete sågs mellan de två treåringarna på Ängens förskola. Emma och Sara är överens om vad de ska konstruera när de bygger en båt av kartongerna.

Evenshaug & Hallen (2001) skriver att samspel med andra barn är mycket viktigt fö r utveckling och lärande. Även Lillemyr (2006) menar att leken förbereder barnen för socialisation, kommunikation och att förhålla sig till andra.

36

Även ettåringarna har samarbetslek då de leker med dockorna. Barnen har lärt sig vad man använder dockorna till, men inte hur man leker med dem. Erik vet att en baby äter med nappflaska och matar därmed dockan med denna, även Johan gör detta. De båda vet även vad/hur man använder kläderna på en docka/baby då de visar det genom att klä av dem

kläderna. Detta talar emot vad Knutsdotter Olofsson (2006) skriver om att barn inte leker med leksaker som inte stämmer överens med kulturen, d.v.s. att hon sett genom sin forskning att pojkar inte leker med dockor, detta för att vi vuxna har brist på fantasi om hur leksaker kan användas. Ettåringarna på Ängens förskola lekte mestadels samarbetslek. De samarbetade i vattenleken då de tydligt visade vems tur det var att klättra upp på pallen och leka med vattnet, de samarbetade även i leken med dockorna då de hjälptes åt att klä av och ge dockorna mat.

37

8 Sammanfattning och slutsatser

I detta avsnitt kommer vi att sammanfatta vår undersökning, samt att redogöra för resultatet. Vi kommer att redovisa våra slutsatser, och pedagogernas syn.

Under arbetets gång har vi arbetat utifrån de två frågeställningarna, Vilken betydelse har den

fria leken för barns lärande enligt pedagoger? Vad gör pedagoger för att inspirera till fri lek?

Att den fria leken har stor betydelse för barns lärande är båda pedagogerna överens om. De menar att barnen i leken får möjlighet att träna sig på olika saker, bearbeta händelser och lära sig det sociala samspelet med andra. Att visa en tydlig närvaro för barnen, är enligt båda pedagogerna viktigt. Genom denna skapas en trygghet för barnen då de behöver stöd och hjälp i leken. Barnen kan behöva hjälp i sin lek då det kan finnas situationer där något barn inte får lov att vara med, hjälp kan även behövas då de t.ex. fastnat i leken och behöver få inspiration till nya idéer av pedagogerna. Pedagogerna är medvetna om sin egen betydelse, då det är deras uppgift att utmana, inspirera och vägleda barnen in i den fria leken.

För att inspirera till fri lek, tycker pedagogerna att miljön måste vara spännande och utmanande för barnen. Miljö och möblering är viktig för att barnen ska få sina behov

tillgodosedda. För att miljön skall bli spännande observerar pedagogen Karin för att upptäcka var behovet hos barnen finns och sedan utforma en miljö utifrån detta. Mia anser också att miljön är viktig, hon möblerar om på avdelningen för att upptäcka den mest utmanande miljön. Materialet är också betydande i barns val av lek. Pedagogerna anser att materialet har en stor funktion, d.v.s. inspirerar och väcker nyfikenhet. Leksaker fungerar som e n slags förberedelse inför vuxenlivet, då leksakens funktion är till för att föra in dem i samhället (Knutsdotter Olofsson, 2006). När vi observerar ser vi att barnen är stimulerade av materialet och de flesta barn leker med leksaker. Undantag görs av de ettåriga barnen på Ängen. Vi får uppfattningen av att de inte blir inspirerade av det som finns här utan söker sig till något annat. I detta fall vattnet på toaletten.

Pedagogernas förhållningssätt till leken är att de hela tiden är närvarande och iakttagande, detta för att hjälpa, utmana och vägleda barnen in i leken. Det är pedagogens roll att visa vad

38

lek är, vad man leker och hur man leker (Løkken, Haugen & Röthle, 2006). Pedagogernas förhållningssätt är lika med Vygotskijs syn på lek och lärande, den s.k. proximala

utvecklingszonen, då man utvecklas genom vägledning från andra med större erfarenhet. Denna zon stämmer alltså överens med pedagogernas syn, att vägleda och uppmuntra barnen.

Hur leken ser ut hos de olika åldersgrupperna stämmer delvis överens med vad pedagogerna säger, d.v.s. hur de leker. Leken stämmer även delvis överens med vad tidigare forskning säger, d.v.s. hur de leker och vad de leker med. Pedagogerna menar att ettåringarna endast leker ensamlek, men vi kan se att det förekommer både ensamlek och samarbetslek i de olika åldrarna. Tidigare forskning säger att rollek börjar vi tre års ålder, men observationerna visade att det förekom rollek hos ettåringarna, då de lekte i köket.

8.1 Slutdiskussion

Vi har uppnått syftet med vår undersökning som var att ta reda på vad pedagoger anser om den fria lekens betydelse för barns lärande. Denna forskning har gett oss en tydligare bild av leken och en större inblick i hur leken fungerar. Vi har fått bred kunskap om lekens betydelse för lärandet, samt hur stor betydelse den pedagogiska rollen har för den fria leken. Det har varit intressant att undersöka pedagogers tankar kring barns fria lek och hur dess arbetssätt ser ut för att inspirera till lek. Vi har genom arbetet fått mycket kunskap om pedagogens roll i den fria leken, kunskapen är betydelsefull för oss att ta med i framtiden.

Undersökningsfrågorna har hjälpt oss på vägen då de har varit grunden genom hela arbetet. Vi har fått svar på vårt syfte och frågeställningar, men är fundersamma över hur väl

pedagogernas syn på leken stämmer överens med vad tidigare forskning säger. Hur kommer det sig att pedagogerna svarade inom dessa ”ramar”? Ställde vi frågorna fel? Påverkade vi på något sätt pedagogernas svar? De båda pedagogerna gav oss snarlika svar. Skulle vi ha haft fler pedagoger med i vår undersökning? Detta hade kanske ökat chanserna till att få avvikande svar, i jämförelse med tidigare forskning? Vi har en teori, denna är att närheten till

pedagogerna, kan ha haft nackdelar, vilket kan påverka svaren. Vi tror att pedagogerna kan ha givit oss de svar som de tror att vi vill höra. Vi funderar även på om våra frågor kan ha varit ledande och styrt pedagogerna till ett visst svar.

39

Metodvalen har fungerat bra, då vi intervjuade först för att sedan observera för att få en fördjupad bild av intervjusvaren och hur det ser ut i praktiken.

Vi har uppnått vårt syfte, men det föds hela tiden nya tankar om hur man kan forska vidare inom detta ämne. I eventuella fortsatta studier hade det varit intressant att studera uteleken. Vad pedagogerna anser om denna, har den samma betydelse och funktion som inneleken? Att undersöka hur pedagogerna arbetar med uteleken, är den enbart ”fri”, eller har pedagogerna någon struktur i den fria uteleken?

40

Referenslista

Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.

Hangård Rasmussen, Torben (1983). Lekens betydelse. Lund: Studentlitteratur. Knutsdotter Olofsson, Gunilla (1996). De små mästarna. Stockholm: HLS Förlag. Knutsdotter Olofsson, Gunilla (2006). I lekens värld. Stockholm: Liber.

Lillemyr, Ole Fredrik (2006). Lek – upplevelse – lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Lärarförbundet (2005). Lärarens handbok, Lpfö98. Stockholm.

Løkken Gunvor, Haugen Synnøve & Röthle Monika (2006). Småbarnspedagogik.

Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber.

Niss, Gunilla & Söderström, Anna-Karin (1996). Små barn i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Norén-Björn, Eva (1990). Våga satsa på leken. Stockholm: Liber.

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2005). Det lekande lärande barnet. Stockholm: Liber.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig