BARN-UNGA-SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Pedagogens arbete med flerspråkiga barns
språkutveckling i förskolan
Teacher´s work with language development of multilingual children in
preschool
Alev Kiran
Haifa Iskander
Förord
Vi som har skrivit denna uppsatsen är själva flerspråkiga blivande förskollärare. Vi har funnit intresse i barnens språkutveckling under vår verksamhetsförlagda utbildning. Vi valde att fokusera på flerspråkiga barns språkutveckling eftersom det är ett ämne som vi anser är viktigt att ta hänsyn till i förskolan. Denna uppsats har gett oss en bredare förståelse om hur vi kan arbeta för att främja flerspråkiga barns språkutveckling.
Vi vill passa på att tacka de två förskolorna som tagit emot och välkomnat oss för att utföra vår studie samt riktar ett stort tack till alla pedagoger som medverkade i vår studie. Vi vill även tacka vår handledare Anna-Maria Hellborg för den responsen och feedbacken som hon har gett oss under studiens gång. Ett stort tack till vår underbara familj som uppmuntrat och stöttat oss genom hela utbildningen.
Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett gott samarbete där vi hade gemensamt ansvar över arbetet.
Alev Kiran & Haifa Iskander Malmö Universitet 2019
Abstrakt
Syftet med vår studie är att undersöka vilka arbetsmetoder pedagoger använder sig av för att stimulera och främja flerspråkiga barns språkutveckling. Även hur pedagoger integrerar flerspråkiga barns kultur och modersmål i förskolan.
Vi valde att utföra en kvalitativ studie på två mångkulturella förskolor som ligger i två olika kommuner i Skåne. Totalt intervjuade vi sex pedagoger, både förskollärare och barnskötare för att få en varierad resultat.
Denna studie grundar sig i det sociokulturella perspektivet som utgår ifrån att barn lär sig genom socialt samspel och kommunikation med omvärlden det vill säga att språkutveckling hos barn sker i kommunikativa och sociala sammanhang (Säljö, 2014).
Vi har i vårt resultat kommit fram till att de intervjuade pedagoger hade liknande
förhållningssätt kring flerspråkiga barns språkutveckling. Pedagogerna anser att flerspråkighet i förskolan är en tillgång både för individen och samhället. Däremot upplever vissa pedagoger att integrering av flerspråkiga barns kultur i förskolan är ett svårt uppdrag på grund av
bristande kunskaper om barns olika kulturer. Pedagogerna arbetar på liknande sätt och använder sig av olika arbetsmetoder för att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling. Dessa arbetsmetoder är TAKK, bildstöd, kroppsspråk, teckenspråk och högläsning. Vi har i vårt resultat kommit fram till att samarbetet med föräldrar och pedagoger ger enligt de intervjuade pedagoger en positiv effekt i barnens språkutveckling. Vi har även kommit fram till att en flerspråkig pedagog kan vara en fördel för flerspråkiga barns modersmål i förskolan. De intervjuade pedagoger visar intresse, ser det som en utmaning och har en positiv
Innehållsförteckning
1. Inledning 7
1.1 Syfte och frågeställningar 8
2. Centrala begrepp 9
2.1 Modersmål 9
2.2 Flerspråkighet 10
2.3 Kodväxling 11
3. Tidigare forskning och Litteratur 12
3.1 “Flerspråkiga barn i förskolan – villkor för deltagande och lärande i förskolan” 12
3.2 ”En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken” 13
3.3 “Exploring bilingual pedagogies in dual language preschool classrooms” 14 3.4 ”Med alla barn i fokus-om förskolans roll i flerspråkiga barns språkutveckling” 14
3.5 Samarbete med föräldrarna/hemmet 15
3.6 Kommunikationens och språkets betydelse för flerspråkighet 16
4. Teoretiska utgångspunkt 18
4.1 Det sociokulturella perspektivet 18
5. Metod 20
5.1 Metodval 20
5.2 Urval 21
5.3 Genomförande 21
5.4 Etiska övervägande 22
6. Resultat och Analys 24
6.1 Pedagogernas förhållningssätt 24
6.2 Samarbetet med föräldrarna/hemmet 26
6.3 Arbetsmetoder 27
6.4 Integrationen av barnets kultur i förskolan 31
7. Diskussion 33 7.1 Resultatdiskussion 33 7.2 Metoddiskussion 35 7.3 Fortsatt forskning 36 Referenslista 37 Bilaga 1 40
1. Inledning
Språket är ett redskap som bygger en bro mellan människor och genom språket kommunicerar vi, förstår varandra och gör oss förstådda. Säljö (2013) poängterar vikten av att
kommunikation och språk är ledande för mänskligt lärande. Förskolan är en plats där barnen tillbringar en stor del av sina dagar och den har stor påverkan på barnens utveckling och lärande. I den svenska förskolan finns idag många flerspråkiga barn och dessa barn behöver utveckla det svenska språket parallellt med sitt modersmål. “Av skollagen framgår att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål” (LpFö, 98. rev.2016 s.7). Forskare har kommit fram till att barn som får förutsättningar att utveckla sitt modersmål också har bättre möjligheter att lära sig det svenska språket (Skolverket, 2013). Barn med flerspråkighet befinner sig i en kamp mellan olika språk och de kulturella värden de förmedlar. Något som vi har uppmärksammat på förskolor är att barn som är flerspråkiga oftast har svårt att uttrycka sig i de olika situationerna på förskolan. Enligt en rapport av Skolinspektionen (2010) får elever med ett annat modersmål sämre förutsättningar att nå de nationella målen i
grundskolan än elever med svenska som modersmål.
Det är viktigt att pedagoger ger barnen de förutsättningar som lägger grunden för ett livslångt lärande där barnen får möjligheter att utveckla sin språkförmåga. Arnqvist (1993) påstår att det är i förskoleåldern som barnen främst utvecklar sitt språk därför är det en viktig period i barnens språkutveckling. För att individen ska behärska det svenska språket och klara sig i livet samt bli en värdefull samhällsmedlem är det viktigt att barnet får stimulans tidigt i förskolan. Hur kan pedagoger på bästa sätt bemöta och förhålla sig till flerspråkiga barn?
Sverige är ett mångkulturellt samhälle och vi kommer att möta flerspråkiga barn ute på förskolor därför är vår studie relevant för oss som blivande förskollärare. Det vi vill undersöka är hur pedagoger stimulerar språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Det som kommer vara intressant under denna studie är att undersöka hur pedagoger bemöter dessa barn och vilka arbetsmetoder de använder sig av, samt hur barnens modersmål och kultur integreras i verksamheten.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolor förhåller sig till flerspråkiga barns språkutveckling. Vi vill även undersöka hur pedagoger stimulerar flerspråkiga barns språkutveckling och hur barnens kultur och modersmål integreras i förskola. Denna uppsats kommer att ge en bredare förståelse och syn på olika arbetsmetoder som pedagoger kan använda sig av i förskolan.
Frågeställningar:
• Vilka arbetsmetoder använder pedagoger för att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan?
2. Centrala begrepp
I vår studie kommer vi att använda oss av några centrala begrepp som vi har tänkt att förklara här nedan för att ge en djupare förståelse om vad dessa begrepp handlar om. Dessa begrepp är modersmål, flerspråkighet och kodväxling.
2.1 Modersmål
Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen. Barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden. Av skollagen framgår att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål (LpFö 98, rev. 2016, s.7).
Begreppet modersmål har olika definitioner. Enligt Abrahamsson (2009) är modersmålet det första språket barn lär sig som även kallas förstaspråk. Andraspråk är det språk barn lär sig utanför sitt hem och som används till exempel i förskolan. Att lära sig ett ytterligare språk efter ett förstaspråk innebär att barnet blir flerspråkig.
Många författare anser att modersmåls utveckling är en bra förutsättning för barns andraspråksutveckling (Beckert, Håland, & Wallin, 2008; Ladberg, 2003; Loken &
Melkeraaen, 1996). Modersmålet ger barnet de djupaste känslorna av trygghet, tillhörighet och kärlek som ett annat språk inte kan ge och att modersmålet är familjens språk (Ladberg, 2003). Om barnet får möjlighet att utveckla sitt modersmål blir det lättare att lära sig ett nytt språk. Därför är det viktigt att barnet redan i förskolan får möjligheter att utveckla sitt modersmål. Beckert m.fl. (2008) poängterar betydelsen av språksamtalet som sker mellan
och hemmet att samarbeta. Detta står även i läroplanen för förskolan (98, rev.2016) att förskolläraren ska samarbeta med hemmet för att göra föräldrarna delaktiga i barnets utveckling och lärande.
2.2 Flerspråkighet
Flerspråkighet innebär att man talar mer än ett språk. Skutnabb-Kangas (1981) definierar
ordet flerspråkighet i fyra typer. Dessa är:
Ursprungskriteriet innebär att det första språket man lär sig är modersmålet. De som är
två-och flerspråkiga är de som har lärt sig två eller flera språk från början.
Kompetenskriteriet innebär att den som behärskar sitt modersmål bäst, behärskar två och flera
språk lika bra.
Funktionskriteriet innebär att modersmålet är det språk som används mest. Därmed använder
den som är två eller flerspråkig sig av andra språk som samhället kräver eller anpassar efter egna behov.
Attitydkriteriet innebär att personen identifierar sig med sitt modersmål. Antingen identifierar
den som är två-och flerspråkig sig själv som två-och flerspråkig eller identifieras den så av andra.
Begreppet flerspråkighet är relativt nytt och började användas under 1990-talet enligt Skolverkets stödmaterial “Flera språk i förskolan”. Det talades mer om tvåspråkighet innan begreppet flerspråkighet blev aktuellt. Enligt språkforskaren Arnberg (2004) finns två sorters flerspråkighet hos barn: simultan flerspråkighet betyder att barn från födelsen lär sig båda språken samtidigt och successiv flerspråkighet innebär att barn lär sig ett språk i taget.
Successiv flerspråkighet är det mest förekommande i ett flerspråkigt samhälle (Edith Harding och Philip Riley, 1993).
2.3 Kodväxling
Enligt Ladberg (2003) uppstår kodväxling mellan språken när en individ inte kan ett ord på ett språk och tar hjälp av ett annat språk. Hon menar även att kodväxling sker efter vem
individen talar med. Arnberg (2004) hävdar att kodväxlingen oftast handlar om att underlätta förståelsen. Ladberg (2003) menar att kodväxlingen är situationsberoende och den sker på olika sätt beroende på samtalsämnen. Barn lånar, växlar, och använder begrepp från olika språk och de kan växla mellan språken för att visa en samhörighet. Ladberg påpekar att kodväxling mellan barnen kan väcka oro hos den vuxna eftersom de anser att barn inte
kommer att lära sig något av språken noggrant. Kodväxling ger ingen negativ effekt i barnens språkutveckling och därför ska barnen inte förhindras att växla mellan språken.
Genom att stödja och främja flerspråkigheten samt att se på språken som en tillgång i verksamheten gör vi det möjligt för barnet att kunna uttrycka och använda alla sina språk.
3. Tidigare forskning och Litteratur
I detta kapitel kommer vi utgå från tre olika avhandlingar och en vetenskaplig artikel som har forskat om flerspråkighet i förskolan. Dessa avhandlingar är: “Flerspråkiga barn i förskolan – villkor för deltagande och lärande i förskolan” skriven av Anne Kultti (2012), ”En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken” skriven av Anders Skans (2011) och “Exploring bilingual pedagogies in dual language preschool classrooms” skriven av Mileidis Gort & Ryan W. Pontier (2012). Den vetenskapliga artikeln är skriven av Ann-Katrin Svensson (2012) “Med alla barn i fokus-om förskolans roll i flerspråkiga barns språkutveckling”. Vi kommer även utgå från kompletterande relevant litteratur. Dessa avhandlingar, den vetenskapliga artikeln och den valda litteraturen är relevanta för vår studie då de handlar om hur pedagoger kan stimulera och bidra med flerspråkiga barns språkutveckling. Detta är vår utgångspunkt i denna studie.
3.1 Flerspråkiga barn i förskolan – villkor för deltagande och
lärande i förskolan
Syftet med Kulttis (2012) studie är att analysera vilka förutsättningar pedagoger ger
flerspråkiga barn att utveckla sina språkliga och kommunikativa färdigheter samt för barnens deltagande i de olika aktiviteterna. I de förskolorna som Kultti har observerat är det svenska språket som mest talas mellan barnen och pedagogerna. Barn som hade ett annat modersmål än svenska använde sig sällan av sitt modersmål eftersom barnets modersmål var ett
minoritetsspråk. Aktiviteterna som utfördes på de studerande förskolorna krävde inga språkkunskaper på svenska därför kunde alla barn delta i aktiviteterna oberoende av språk. Kulttis resultat visar att det är viktigt att pedagogen är närvarande och stöttar flerspråkiga barn genom att erbjuda olika aktiviteter som lek, sagostund och sångsamling som kan leda till språkutveckling hos barnet. Hon belyser även att upprepning är något förekommande i stöttningen. Under stöttningen kan pedagogen använda sig av att förklara begrepp, ställa
frågor och repetera gesterna före och under sångerna. Kultti poängterar att pedagoger använder sig av grupperingar det vill säga att barnen delas in i mindre grupper under aktiviteten. Mindre grupper ger den enskilda barnet mer utrymme och möjlighet att få stöttning i sitt lärande av en närvarande pedagog. Detta är ett sätt som pedagogen kan bidra till barnets språkutveckling.
3.2 En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken
Syftet med Skans (2011) studie är att studera en flerspråkig förskolas didaktik och genom det arbeta med de didaktiska frågorna för att bidra med kunskap och att arbeta interkulturellt. Det som undersöks i studien är hur pedagogerna arbetar och vill fortsätta arbeta på en flerspråkig förskola. Skans har använt sig av observationer, intervjuer samt fältanteckningar för att genomföra sin undersökning. Alla pedagoger som blivit intervjuade av honom hade
gemensamma tankar trots att pedagogerna intervjuades enskilt. Många av pedagogerna var flerspråkiga vilket var en fördel i en flerspråkig förskola. Skans har i sin studie kommit fram till att pedagoger anser att kommunikation på alla språk, trygghet, samarbete med hemmet och barnens säkerhet är viktiga i barnens språkutveckling. I den studerande förskolan använder pedagogerna olika arbetsmetoder för att främja barnens språkutveckling. Dessa arbetsmetoder är teckenspråk, modersmål, sagoläsning, samling, bilder och konkreta föremål. Teckenspråk används i förskolan även när barnet som är i behov av det inte är närvarande. Resultaten av Skans undersökning visar att barn lär sig mer i strukturerade och planerade aktiviteter där pedagogerna arbetar metodiskt och genomtänkt. Däremot tar pedagogerna inte tillvara på barnens spontana frågor till exempel under matsituationen. Pedagogerna använder sig av lärandestrategier exempelvis att skriva ner olika fraser och begrepp på barnets
modersmål. Pedagogerna arbetar språkutvecklande med stora barngrupper. De flesta
aktiviteterna är vuxenstyrda och enligt pedagogerna går planerade aktiviteter före spontanitet. Skans belyser i sin studie att pedagoger tar hänsyn till alla barns högtider detta för att
3.3 Exploring bilingual pedagogies in dual language
preschool classrooms
Gort och Pontier (2012) har i sydöstra USA gjort en kvalitativ studie som genomfördes i två olika skolklasser, det vill säga barngrupper, med deltagande observationer. Studien hade som inriktning på ett engelskt/spanskt program som är språkutvecklande och detta utfördes i ett mångkulturellt och flerspråkigt samhälle. Barnen och förskollärarna som var delaktiga i studien var tvåspråkiga. Det som forskarna kom fram till i studien var att tvåspråkig
undervisning är framgångsrikt och leder till språkutveckling hos de flerspråkiga barnen. Den metod som förskollärarna använde sig av under studien var att kommunicera genom att växla mellan språken. Metoden var pedagogisk och gav positiva effekter. Gort och Pontier kom även fram till att en bestämd uppdelning av båda språken hindrar det naturliga och sociala samspelet hos tvåspråkiga barn. Områden som tvåspråkiga pedagoger kan använda sig av för att stödja barnen i deras språkutveckling är; pedagogisk, sociokulturellt, språkligt och
affektivt.
3.4 Med alla barn i fokus-om förskolans roll i flerspråkiga
barns språkutveckling
Svensson (2012) har forskat om barns språkutveckling med fokus på flerspråkiga barn. I sin studie undersöker hon hur pedagoger främjar barns språkutveckling i verksamheten.
Förskolan är en mötesplats där de flesta flerspråkiga barn möter det svenska språket för första gången. Hon poängterar även att utvecklingen av första-och andraspråket ska uppmuntras och stimuleras parallellt. Pedagogerna bör uppmuntra barnen och visa intresse för deras kunskaper i andraspråket för att barnet ska känna sitt språk som en tillgång i förskolan. Pedagogens förhållningssätt har en stor betydelse i barnens språkutveckling genom att kommentera de föremål barnen ser och att kontinuerligt sätta ord på barnens omgivning hjälper barnen att utveckla ett rikt ordförråd. Det pedagoger kan bidra med är att skapa språkstimulerande miljöer och situationer där barnet på ett tryggt sätt får möjlighet att utveckla sin
barnen komma till tals, speciellt för barn som har ett annat modersmål än svenska.
Svensson anser att det är viktigt att ge barnen stimulans redan i förskolan för att barnen ska utveckla ett rikt ordförråd innan skolstarten. Hon hävdar att barn som utvecklar ett rikt ordförråd tidigt i förskolan lär sig nya begrepp av sig själv i skolan i samband med läsningen. För de barn som har ett sämre ordförråd blir det tvärtom, det blir svårare för dessa barn att hantera läsförståelsen. För att öka barnens ordförråd är det viktigt att barn omges av böcker i förskolan. Högläsningen är något förekommande i många förskolor men Svensson påpekar att pedagogernas förhållningssätt i högläsningen är avgörande för barnets språkutveckling. För att högläsningen ska vara givande för barnens språkutveckling är det viktigt att pedagogerna samspelar och anpassar bokens innehåll och väljer åldersanpassade böcker. Det är viktig att vara lyhörd för barnens kommentarer om text och bild och som pedagog låta barnen utveckla sina tankar och funderingar. Ett språkstimulerande arbetsmetod är när pedagoger tar barnens samtal på allvar och uppmuntrar dem, ställer öppna frågor för att utveckla barnens tankar och funderingar.
3.5 Samarbete med föräldrarna/hemmet
I läroplanen står det att förskolans uppgift är att stödja familjen för att utveckla barnets språkförmågor. Förskolläraren ska skapa de bästa utförbara förutsättningarna för varje barn i förskolan (Lpfö98, rev.2016). Ladberg (2003) poängterar att det krävs ett medvetet och ett kontinuerligt arbete på förskolan för att ge ett bra språkstöd. Förskolan ska även kunna stödja och samarbeta med familjen samt kunna möjliggöra olika språksituationer där varje barn får möjlighet att utveckla sitt språk. Det som stärker barnets identitet är när pedagogen visar intresse för barnets modersmål och ser det som en tillgång i förskolan. Detta i sin tur kan leda till att barnet känner tillhörighet i förskolan och bygger broar som får barnet att känna sig trygg. Att samarbeta med familjen ger även familjen goda möjligheter att lära sig det svenska språket. Detta resulterar i att föräldrarna får inflytande över verksamheten och blir bra
förebilder för sina barn. Ladberg anser även att föräldrarna och andra familjemedlemmar är de mest betydelsefulla för barnets språk och detta kommer att fortsätta efter förskolan. Därför har pedagogen en viktig roll i förskolan det vill säga att stödja och uppmuntra föräldrarna att tala sitt eget språk i och utanför hemmet. Det är även viktigt att pedagogen är tydlig, visar intresse
talar sitt modersmål både hemma och utanför hemmet. Även Calderon (2004) påpekar betydelsen av att omgivningen leder till en utveckling av flerspråkighet. Både modersmålet och det svenska språket kommer att komplettera och berika varandra när barnet får möjlighet att utveckla båda språken parallellt i förskolan. Sandvik och Spurkland (2015) hävdar att böcker har en viktig roll för flerspråkiga barns modersmål. Böcker på barnets modersmål kan leda till att barnet känner att sin kultur är värdefull.
3.6 Kommunikationens och språkets betydelse för
flerspråkighet
Arnqvist (1993) menar att det är genom språket vi förmedlar vårt budskap. Förmedlingen sker via kommunikation. Barnen använder språket när de vill förmedla sina känslor, attityder och behov till omvärlden. Vidare menar Arnqvist att det finns två typer av kommunikation; muntlig och icke-muntlig kommunikation. Muntlig kommunikation är när barnen talar med varandra och sätter begrepp på saker och ting. Den icke – muntliga kommunikationen uppstår när barnet använder sig av gester, kroppsspråket, mimik. Dessa två typer hjälper barnen att förstå varandra men även de vuxna. Språket har en social roll i förskolan. För det är genom språket barnen skaffar sig vänner, lär sig begrepp och relaterar olika begrepp till varandra. Med hjälp av språket lär barnet sig att organisera och strukturera sin omvärld. Språket hjälper oss att lösa problem det vill säga att barnen på så sätt får möjlighet att utveckla sina tankar. Därför menar Ladberg (2003) att det är viktigt att barnen redan i förskolan får stöd i sin språkutveckling och för att ge ett bra språkstöd krävs kunniga och intresserade pedagoger Ladberg anser att tryggheten är det första steget i barnets språkutveckling. Hon menar att om barnet inte känner sig trygg i förskolan uteblir viljan av att lära sig. När barnet känner sig trygg och bekräftat blir det lättare för barnet att ta in kunskap och lättare att kommunicera. Därför är det viktigt att pedagogen tänker utifrån ett språkligt perspektiv som är medvetet och genomtänkt för barnens språkutveckling. Ju mer barnet får stöd i sitt modersmål desto lättare blir det för barnet att lära sig det svenska språket. Vidare menar Ladberg att det aldrig går att ersätta modersmålet med ett annat språk, det är något väsentligt för barnets språkutveckling. Håkansson (2003) anser att ålder har en väsentlig betydelse för en lyckad språkinlärning det vill säga att det är viktigt att barnet redan i förskolan får ett bra språkstöd för att det kommer
gå bättre för barnet senare i livet. Modersmålet och det andra språket ska främjas och
användas samtidigt för en bra språkutveckling. Pedagogers förhållningssätt, organisering och val av aktiviteter är viktiga punkter i barnets språkutveckling.
4. Teoretisk utgångspunkt
I vår studie utgår vi ifrån det sociokulturella perspektivet på lärandet som har sin utgångspunkt i Lev Vygotskijs teorier om språk och tänkandet och den proximala
utvecklingszonen. För att få en djupare förståelse om hur pedagoger arbetar med flerspråkiga barn har vi valt att sätta fokus på Vygotskijs teorier och den sociala interaktionen mellan pedagogen och barnen.
4.1 Det sociokulturella perspektivet
Vygotskij var en teoretiker som grundade det sociokulturella perspektivet. Han intresserade sig för barns språk samt barns lärande och utveckling. Hans idéer om barns lärande och utveckling har fått stor effekt inom pedagogiken. Enligt Hwang och Nilsson (2011) hävdar Vygotskij att den sociokulturella teorin handlar om att individen utifrån sina erfarenheter aktivt skapar sin kunskap om världen men betonar att individen är social från början och utvecklas i samspel med andra. Den sociala omgivningen har en stor betydelse för barnet och Vygotskij lägger tonvikt på att både språk och kultur står i centrum för barns utveckling och lärande. Säljö (2014) har utvecklat det sociokulturella perspektivet och beskriver att individen utvecklar kunskaper och färdigheter genom kommunikationen och samspel med andra. Enligt Hwang och Nilsson (2011) hävdar Vygotskij att kommunikationen är en länk mellan den yttre interaktionen och det inre tänkandet. Språket är socialt från början som senare utvecklas till ett egocentrerat språk det vill säg att barnets språkutveckling är först och främst socialt som sedan blir individuellt. Språket är ett redskap för utveckling och enligt Vygotskij sker ingen utveckling av språk och tänkande utan social kommunikation.
Enligt Hwang och Nilsson är begreppet proximala utvecklingszonen en av Vygotskijs centrala idéer. Det handlar om en utveckling som ligger steget före där barnet befinner sig i sin
utveckling, men han menade att den inte bör ligga för långt från barnets befintliga punkt i utvecklingen. Vuxna ska se till att barnet möter krav och utmaningar som de kan klara av med hjälp av att arbeta hårt eller få hjälp från en mer erfaren person. Men den vuxna ska inte ställa alltför höga krav på barnet istället ska de vuxna enligt Vygotskij stödja barnet i sin utveckling. Detta genom att hela tiden formulera nya mål som barnen kan uppfylla. Enligt Hwang och Nilsson menar Vygotskij att den proximala utvecklingszonen handlar om sträckan mellan vad
individen kan göra själv och vad individen kan göra tillsammans med en mer erfaren person. Som vi tidigare nämnt ska den vuxne stödja barnet i utvecklingen men inte komma med några lösningar utan istället väcka ett intresse hos barnet genom att ställa frågor för att hjälpa barnen att själva hantera problemlösningar.
5. Metod
Vi kommer i detta kapitel att presentera metodvalet för vår studie men även presentera hur vi har gått tillväga och vilket urval vi har gjort. Här presenteras även vilka etiska överväganden som vi har tagit hänsyn till under vår studie.
5.1 Metodval
Enligt Larsen (2009) bör forskaren använda sig av någon typ av metod när ett
forskningsprojekt och en undersökning genomförs. Med hjälp av metod hittar forskaren förklaringar och lösningar till fenomen för att få nya perspektiv samt bredare syn inom det området forskaren vill undersöka (Holme & Solvang, 1997). Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod och utgått från semistrukturerade intervjuer för att kunna besvara vårt syfte och våra frågeställningar. Enligt Alvehus (2013) finns det olika metoder när det gäller
kvalitativ studie men de som ofta används är observationer, intervjuer och etnografier. Larsen (2009) hävdar att med hjälp av kvalitativ metod får vi möjligheten att spontant kunna ställa följdfrågor under intervju. Det finns även möjlighet att fånga upp åsikter och känslor som berör ämnet när en kvalitativ metod används (Denscombe, 2009). Stukát (2005) hävdar att kvalitativa studier ger forskaren bredare syn och kunskap om det berörda ämnet. Vi har i vår studie valt att fördjupa oss i pedagogers förhållningssätt till flerspråkiga barn det vill säga vilka arbetsmetoder de använder sig av för att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Eftersom vi vill få djupare svar, bredare syn och perspektiv inom detta område har vi därför valt en kvalitativ metod.
Alvehus (2013) påpekar att det är viktigt att det framgår tydligt vilken typ av intervju som forskaren har använt sig av i sin studie. Vi har i vår studie använt oss av semistrukturerade intervjuer med pedagoger på de olika förskolorna. Detta innebär enligt Alvehus att den som intervjuar använder sig av några frågor som är relativt öppna som ger informanterna utrymme att på ett öppet och fritt sätt berätta, samt att den som intervjuar får möjlighet att ställa
följdfrågor där intervjuaren uppmuntrar informanten till fortsatt berättande. Han menar även att det som utgör de empiriska materialet är informanternas berättande och därför är
semistrukturerade intervjuer relevanta för vår studie då vi valt att fördjupa oss i vårt ämne, samt få bredare syn och perspektiv om det berörda ämnet.
5.2 Urval
Förskolorna som vi har valt ut är mångkulturella och ligger i två olika kommuner. Vårt syfte med studien är att undersöka vilka arbetsmetoder pedagoger använder sig av för att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling och därför har vi valt att göra våra semistrukturerade intervjuer i mångkulturella förskolor. Vi har totalt intervjuat sex pedagoger från de två olika förskolorna. Vi kände till cheferna i verksamheten och visste att majoriteten i förskolorna är flerspråkiga barn. Vi anser att detta är relevant för att kunna besvara vårt syfte och våra frågeställningar. Enligt Alvehus (2013) kallas detta urval för bekvämlighetsurval. Vi har varit på två olika förskolor och i varje förskola intervjuat tre pedagoger. Samtliga deltagare som vi intervjuade var förskollärare och barnskötare. Alla dessa pedagoger har erfarenheter av arbetet med flerspråkiga barn. Vi har intervjuat pedagoger med både utländsk- och svensk bakgrund som arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling. Variation ger forskaren möjlighet att få bredare syn och kunskap om det berörda ämnet vilket kan vara betydelsefullt för resultatet.
Alla namn på vår deltagare är fiktiva och vi kommer att använda oss av dessa namn i resultat och analysen. Vissa pedagoger har arbetat lite längre i förskoleverksamheten än andra. Lisa och Sara har arbetat i nio år medan Malin och Erika har arbetat i två år. Donia har också arbetat lite längre, totalt åtta år och slutligen Maria som jobbat i sex år.
5.3 Genomförande
Med en kvalitativ metod finns möjligheten att få en djupare uppfattning kring studiens syfte samt undersöka hur pedagoger främjar språkutvecklingen hos flerspråkiga barn som har ett
önskemål. Vi utförde intervjuerna på pedagogernas arbetsplats och intervjuerna pågick mellan 1–2 timmar. På pedagogernas arbetsplats satt vi i ett rum där vi kunde utföra arbetet utan avbrott. Vi båda var på plats under de två tillfällen på de två förskolorna och delade upp arbetet mellan oss. En av oss ansvarade för intervjun och den andra antecknade pedagogens svar på datorn.
Vi intervjuade pedagogerna enskilt och började med att ge pedagogen skriftlig information om de etiska övervägande som vi har tagit hänsyn till under vår studie för att säkerställa att pedagogen har fått den informationen om identitetsskydd innan genomförandet. Därefter skrev pedagogen på samtyckesblanketten och även informationen om behandling av personuppgifter. Enligt Alvehus (2013) kan man med en intervju komma åt deltagarnas känslor, synpunkter, kunskaper samt tankar. Vi hade öppna frågor till pedagogerna (se Bilaga 1) som de kunde svara på men vi ställde även följdfrågor på svaren vi fick för att få en
djupare uppfattning för pedagogernas åsikter och kunskap kring arbetet med flerspråkiga barn i förskolan. Vi hade ögonkontakt och lyssnade på deras åsikter samt visade att vi hade ett intresse för deras svar. För att uppmuntra deltagaren att prata ytterligare är det viktigt att som intervjuare aktivt lyssna och visar intresse för det respondenten förmedlar. Efter varje intervju läste vi igenom empirin flera gånger och transkriberade materialet noggrant. Vi har efter transkriberingen valt ut några teman som var återkommande av informanterna och det kommer bli en del av resultat och analys.
5.4 Etiska övervägande
När en undersökning genomförs finns det några etiska aspekter att tänka på. Vetenskapsrådet (2016) har formulerat fyra grundkrav som författaren måste ta hänsyn till under sin
forskningsstudie för att skydda deltagarnas identitet. Dessa krav är informationskravet,
samtyckskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Informationskravet: handlar om att deltagaren i undersökningen ska informeras om studiens
syfte. Här är det viktigt att berätta för deltagaren att det är frivilligt att delta i studien och att de kan avbryta sin medverkan när som helst. Vi informerade samtliga deltagare om syftet med vårt studie via mejl men även när vi var på plats och intervjuade dem.
Samtyckskravet: handlar om att forskaren endast får ta del av personer som uttryckligen har
samtyckt till att delta i studien. Deltagaren bestämmer själv hur länge och när de ska delta. Vi kontaktade deltagaren i god tid och bestämde en tid som passade dem för att utföra arbetet. Samtliga deltagare gav muntligt och skriftligt samtycke innan vi startade vår intervju.
Konfidentialitetskravet: innebär att forskaren informerar deltagaren att inga personliga
uppgifter sprids till obehöriga. Det menas att materialet förvaras på ett tryggt och säkert sätt samt att materialet ska utformas så det inte går att identifiera enskilda personer. Vi berättade att inga personuppgifter eller namn på förskolor och kommuner kommer att identifieras i vårt studie. Vi samlade in alla samtyckesblanketter som förvarades på universitet.
Nyttjandekravet: är det sista kravet som innebär att allt insamlade material om personer och verksamheter endast används i forskningsstudie och enbart avsedd för denna studien. Vi informerade deltagarna både skriftligt och muntligt samt att allt material kommer att förstöras när uppsatsen blir godkänd.
6. Resultat och Analys
I detta kapitel kommer vi presentera, beskriva samt analysera empirin som vi har kommit fram till. För att besvara hur pedagoger förhåller sig till flerspråkiga barn i förskolan tar vi stöd av det sociokulturella perspektivet och relevant litteratur. De olika teman som används i denna del är kopplade till informanternas svar. Under varje underrubrik presenterar vi först empirin som vi sedan analyserar.
6.1 Pedagogernas förhållningssätt
De flesta pedagoger anser att relationen och intresset är två viktiga delar i flerspråkiga barns språkutveckling. Det är viktigt att barnen känner sig trygga, välkomna och sedda i förskolan oavsett sina språkförmågor. Pedagogen Maria uttrycker sig på det här viset:
“För mig så handlar det om att skapa en relation, viktigt att relationen bygger på ögonkontakt och kroppsspråk, att vara varm att och låta barnen känna att det är välkomna,
relationerna är jätteviktiga”.
Enligt pedagogerna är det viktigt att skapa en bra relation mellan pedagogen och barnen samt få de att känna sig trygga eftersom barn som är otrygga inte går att nå oavsett vad man gör. Att visa att man är där för barnen och att man bryr sig om dem är ett sätt att komma närmare barnen. Det är på så sätt man skapar trygghet hos barnen som i sin tur kan leda till ett lärande hos barnet. Pedagogen Lisa uttrycker sig på det här viset:
“Man måste se individen, alla är olika och lär sig på olika sätt, här är det viktigt att möta
barnet och anpassa just hen i sin utveckling”.
Det är viktigt att ge tid till varje barn där varje barn får möjlighet att uttrycka sig på ett fritt och öppet sätt. Pedagogen Sara anser att det är betydelsefullt att ha tålamod med flerspråkiga barns språkutveckling, annars hinner man inte veta vad barnen vill förmedla. Pedagogerna betonar att det är viktigt att man är intresserad av barnet och visar intresse i det de vill förmedla. Detta skapar en trygghet hos de flerspråkiga barn där de får möjlighet att använda både sitt modersmål och det svenska språket. I förskolorna förekommer att barnen kodväxlar
mellan språken.
De flesta pedagoger hävdar att det är viktigt att ha kunskap om flerspråkighet i förskolan för att som pedagog underlätta sin förståelse kring arbetet med flerspråkiga barn. Att lyssna på barnen, prata sakta och vara tydlig är ett sätt som pedagogen kan bemöta de flerspråkiga barnen i förskolan. Pedagogerna i båda förskolorna anser att flerspråkighet är en tillgång i förskolorna, både för individen och för samhället. Pedagogerna betonar att barnen ska uppmuntras och uppmärksammas i deras språkutveckling.
“Det viktiga är att försöka ändå visa att jag är där för de, oavsett om man inte kan kommunicera ska man visa att man bryr sig genom kroppsspråk, tecken samt försöka
kommunicera på de bästa möjliga sätt’’ (Malin).
Analys
De tillfrågade pedagogerna menar att tryggheten är det första steget i flerspråkiga barns språkutveckling. Även Skans (2011) menar att tryggheten och kommunikation på alla språk är en bra förutsättning för utvecklingen av språket. Att bli sedda, känna sig välkomna och trygga i förskolan ger barnen goda möjligheter att skapa goda relationer till pedagogen. Om barnen inte känner sig trygga i förskolan uteblir viljan av att lära sig (Ladberg, 2003). En närvarande pedagog som visar ett intresse i det barnen gör, lyssnar på barnen, talar sakta och är tydlig ger barnen bättre förutsättningar att utvecklas. Ladberg påpekar att det krävs kunniga och
intresserade pedagoger för att ge ett bra språkstöd i förskolan. Pedagogerna på de två
förskolorna anser att det är viktigt att uppmuntra barnen i deras språkutveckling vilket har gett ett positivt resultat. Det är även viktigt att barnet får möjlighet att utveckla sig både enskilt och i gruppen. Vygotskij menar att den sociala omgivningen har en stor betydelse för barnet och Vygotskij lägger stor vikt på att både språk och kultur står i centrum för barns utveckling och lärande (Hwang och Nilsson,2011). Pedagogen Malin anser att kroppsspråket är ett bra stöd i kommunikation med flerspråkiga barn för att ge de möjlighet att utveckla deras
språkförmågor. Genom kommunikation förmedlar barnen sitt budskap därför är det viktigt att barnen ges möjlighet att kommunicera på olika sätt. Enligt det sociokulturella perspektivet beskriver Säljö (2014) att individen utvecklar kunskaper och färdigheter genom
6.2 Samarbetet med föräldrarna/hemmet
Pedagogerna belyser att samarbetet med föräldrarna/hemmet utvecklar flerspråkiga barns språkkompetenser. Att samarbeta med familjen ger pedagogerna möjlighet att uppmuntra barns föräldrar att tala deras modersmål med sina barn. De flesta pedagoger uppmuntrar föräldrarna att läsa sagor på deras modersmål hemma. Detta sker i samband med ett projekt eller sagoläsning då pedagoger berättar för föräldrarna att läsa samma bok på deras
modersmål. På det sättet får barnet samma uppfattning på både modersmålet och svenska som i sin tur leder till en djupare förståelse av sagan hos barnet. Föräldrarna brukar skriva ner ord och fraser på deras modersmål som pedagoger kan använda sig i mötet med barn. Med det ville pedagogerna synliggöra och framhäva barnets modersmål i förskolan det vill säga att man ser varje barns modersmål som en tillgång. Detta har gett en positiv effekt hos barnet och föräldrarna uppskattar deras delaktighet och inflytande över verksamheten.
“Att se varje barns modersmål som tillgång ger barnet glädje och stolthet”(Donia)
I båda förskolorna arbetar pedagogerna med varandra för att på bästa sätt inkludera barnens föräldrar i verksamheten. Pedagogerna översätter texter på föräldrarnas språk vid behov till exempel föräldramöte och olika blanketter som delas ut. Det finns även tolk vid behov exempelvis vid utvecklingssamtal. Det är en fördel att vara flerspråkig pedagog i en mångkulturell förskola menar pedagogerna. Men de pedagoger som inte är flerspråkiga ser det som en utmaning att arbeta med flerspråkiga barn och dess föräldrar.
“Vi försöker lära oss ord på deras språk, pushar föräldrarna att våga säga om det är något. Det finns tolk och vi vill vara säkra på att föräldrarna förstår”(Sara).
Analys
Pedagogerna anser att samarbetet med föräldrarna/hemmet har gett en positiv effekt i barnens språkutveckling. För att fortsätta samarbeta med föräldrarna är det viktigt att de visar intresse och engagemang i arbetet med deras barns språkutveckling. Ladberg (2003) poängterar att det krävs ett medvetet och ett kontinuerligt arbete på förskolan för att ge ett bra språkstöd. Pedagogerna uppmuntrar föräldrarna att läsa samma sagor hemma på deras modersmål som
de använder sig av i förskolan för att ge barnen en bra uppfattning om både språken. Säljö (2000) hävdar att i det sociokulturella perspektivet hänger språket och kulturen ihop och kan inte separeras ifrån varandra. Därför menar pedagogerna att det är viktigt att barnen får möjlighet att läsa och lyssna på sagor på deras modersmål som på svensk samt på så sätt får barnen möjlighet att integrera sin kultur i förskolan. Ladberg (2003) anser att barnet inte kommer hamna sent i språkutvecklingen om de talar sitt modersmål både hemma och utanför hemmet. Enligt Säljö (2000) hävdar Vygotskij att Språket är ett redskap för utveckling och det sker ingen utveckling av språk och tänkande utan social kommunikation. De flesta pedagoger går i linje med Vygotskijs teori om att kommunikationen är en viktig del i flerspråkiga barns språkutveckling.
6.3 Arbetsmetoder
De flesta pedagoger anser att det finns flera möjliga sätt att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling. Det är viktigt att utgå från varje barns individuella behov men samtidigt inkludera hela barngruppen. Arbetsmetoderna som pedagogerna mer eller mindre använder sig av är bland annat TAKK, bildstöd, kroppsspråk, teckenspråk och högläsning.
TAKK1 är en metod som pedagogerna på de två förskolorna vill använda sig mer av men som inte får tillräcklig tid eller som inte har hunnit med processen. Flera pedagoger visar ett intresse men de saknar kunskaper i arbete med TAKK
“TAKK kan vara ett sätt att arbeta med för att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling,
vi jobbar på det men vi är inte där än. Jag känner personligen att jag behöver lära mig mer om TAKK.’’ (Erika).
Högläsningen är något som ofta förekommer i det båda förskolorna. De flesta pedagoger påpekar att högläsning är ett av de bästa och möjliga sätten för språkutveckling. Genom högläsning får barnen ett varierat språk som de inte möter i vardagen. Pedagogerna arbetar
1
kontinuerligt med högläsningen och använder sig av olika arbetssätt. Pedagogerna ser upprepningen och benämningen som betydelsefullt för barnens språkutveckling.
“Vi jobbar mycket inom att benämna allt. Dels för att de ska veta vad det är, inte bara en
penna utan en röd penna’’ (Donia)
Ett annat arbetssätt som används inom båda förskolorna är polyglott. Det är en applikation där barnen läser och lyssnar på böcker både på svenska och sitt modersmål. Barnen kan både enskilt eller i gruppen lyssna på olika sagor. Enligt pedagogerna har polyglott gett ett bra inslag i arbetet med högläsningen på förskolorna. Maria hade ett barn med ett annat
modersmål än svenska som behövde utveckla det svenska språket. Pedagogen tog fram sagan om rödluvan som barnet redan var bekant med. Först fick barnet lyssna på rödluvan på sitt modersmål sedan pratade Maria och barnet om vad sagan handlar om på svenska. Detta är ett sätt där barnen får utveckla alla sina språk parallellt.
“Att ha tillgång till polyglott samt att arbeta med sagor, högläsning, rim och ramsor på ett lustfyllt sätt kan utgöra en bra i grund i språkutveckling”(Donia)
Bildstöd är ett annat sätt som vissa pedagoger använder sig av i arbetet med flerspråkiga barn. Detta är ett sätt att förtydliga kommunikationen till barnen. Bildstöd gäller för alla barn i förskolan, men främst för de flerspråkiga barn som behöver stöd i sin språkutveckling. De flesta pedagoger anser att användning av bildstöd är situationsbaserad. Bildstödet stärker kommunikationen om det inte finns något konkret föremål som kan visas eller användas. Exempelvis vid lunch och samling. Ett glas behöver inte ersättas med en bild däremot behövs det en bild på samling för att komplettera talet. Pedagogen Maria menar att bildstödet ger barnen en ökad tydlighet som är väsentlig i språkutvecklingen. Vidare menar Maria att bildstödet är ett hjälpmedel när barnen inte kan uttrycka sig på svenska men kan däremot ordet på sitt modersmål. Det blir lättare för barnet att förmedla sitt budskap med bildstödet.
Pedagogen Sara uttrycker sig under intervjun att när man hör begreppen kroppsspråk och teckenspråk kan vissa koppla det till barn med nedsatt hörsel eller talsvårighet. Men användning av kroppsspråk och teckenspråk på Saras förskola är ett sätt att utveckla nya kunskaper och öka sina kompetenser som gäller för alla barn. Kroppsspråket har en viktig roll för kommunikationen och språket, även för barn som inte talar samma språk blir
kroppsspråket en del i deras kommunikation. De flesta pedagoger använder kroppsspråk under deras sångsamling. Pedagogen Erika anser att det kan ge barnen mer förståelse om vad sången handlar om, exempelvis sången “imse vimse spindel”.
Analys
Utifrån pedagogernas svar tolkar vi att de är medvetna om vilka arbetsmetoder som främjar flerspråkiga barnens språkutveckling. Pedagogerna är även medvetna om att de saknar kunskaper inom olika arbetsmetoder men det förhindrar inte att de fortsätter arbeta och ha positiv inställning till flerspråkiga barns språkförmågor. Enligt Säljö (2000) menar Vygotskij att utan kommunikation sker inget lärande. TAKK är en metod som används i samband med talat språk för att stödja barnen i deras språkutveckling. TAKK är ett exempel som
pedagogerna känner sig osäkra i på grund av att de inte har fått möjlighet att gå på kurser där man lär sig hur man använder TAKK i förskolan.
Pedagogerna anser att högläsning är en arbetsmetod som har en stor betydelse i barnens språkutveckling. Utifrån sina erfarenheter och kunskaper har pedagogerna kommit fram till att högläsning är givande för barnens utveckling och lärande. Pedagoger anser att det är
betydelsefullt att pedagogen är närvarande samt högläser för barnen och inom det
sociokulturella perspektivet menar Säljö att barnet är beroende av en mer erfaren person i sin närhet för att utveckla sina kunskaper och färdigheter. Därför har den vuxna en viktig roll i barnens utveckling och lärande.
Att använda böcker på barnets modersmål och på svenska ger barnen en ökad förståelse om vad böckerna handlar och på det här sättet skaffar barnen sig ett rikt ordförråd. Ladberg (2003) menar att ju mer barnet får stöd i sitt modersmål desto lättare blir det för barnet att lära sig det svenska språket. I Kulttis (2012) studie var flerspråkiga barns modersmål osynligt i förskolan och barnen använde sig sällan av sitt modersmål. Medan i de två förskolorna som vi har varit på berättade pedagogerna att barn med gemensamt modersmål än svenska fick möjlighet att använda sitt modersmål och kodväxla mellan språken. Det kan bero på att i Kulttis studie fanns det färre barn med ett annat modersmål än svenska.
arbetsmetod är när pedagoger tar barnens samtal på allvar och uppmuntrar dem, ställer öppna frågor för att utveckla barnens tankar och funderingar. Vygotskij anser att inom det proximala utvecklingszonen ska den vuxne stödja barnet i utvecklingen men inte komma med några lösningar utan istället väcka ett intresse hos barnet genom att ställa frågor för att hjälpa barnen att själva hantera lösningar (Hwang och Nilsson,2011). Ladberg (2003) anser att högläsningen ska även ske vid spontana tillfällen och det viktigaste är att pedagogen använder sig av olika hjälpmedel som passar alla barn. Enligt pedagogerna sker högläsningen vid planerade och spontana tillfällen samt att benämning och upprepning är något förekommande under
högläsning. Detta stämmer med Kulttis (2012) studie där hon skriver att pedagogen kan stötta barnen genom att upprepa och förklara begrepp.
De flesta pedagogerna på de två förskolorna anser att användningen av bildstöd är
situationsbaserad det vill säga att det inte används kontinuerligt utan används vid behov. Men användningen av bildstödet har positiva effekter när det väl används. Bildstödet stärker kommunikationen och förståelsen av olika begrepp. Inom det sociokulturella perspektivet menar Säljö (2000) att språket och kommunikationen är centrala för barnens språkutveckling. Heister Trygg (2005) poängterar att bilder är ett bra kognitivt stöd och bildstöd gör det lättare att förstå innebörden av verbalt språk. Därför är bildstödet ett bra verktyg som kan användas i interaktion mellan pedagogen och barnen men även i samspel med andra barn. Detta i sin tur leder till att alla barn i förskolan får möjlighet att utveckla sina sociala kompetenser och utveckla sina språk.
Kroppsspråk och teckenspråk kommer naturligt in i samspelet mellan pedagogen och barnen. Användningen av dessa metoder ökar barnens förståelse och genom det utvecklar barnen nya kunskaper. Säljö (2014) har utvecklat det sociokulturella perspektivet och beskriver att individen utvecklar kunskaper och färdigheter genom kommunikationen och samspel med andra. Kroppsspråket är en del av pedagogernas sätt att stimulera och främja flerspråkiga barns språkutveckling. Teckenspråk och kroppsspråk används mest under sångsamlingar. Arnqvist (1993) anser att barnen använder språket när de vill förmedla sina känslor, attityder och behov till omvärlden. Vidare menar Arnqvist att det finns två typer av kommunikation; muntlig och icke-muntlig kommunikation. Muntlig kommunikation innebär när barnen talar med varandra, sätter begrepp på saker och ting. Den icke – muntliga kommunikationen
uppstår när barnet använder sig av gester, kroppsspråket, teckenspråket. Dessa två typer hjälper barnen att förstå varandra även den vuxna.
6.4 Integrationen av barnets kultur i förskolan
De tillfrågade pedagogerna anser att barnets kultur är en viktig del i förskolan för att visa att vi alla är olika men ändå accepterar varandra och tar del av varandras kulturer. I den ena förskolan har det hänt att barnen tagit med sig mat och kläder som symboliserar deras kultur. Barnen har även fått möjlighet att lyssna på sånger på deras modersmål i förskolan och fått chansen att ta del av varandras musikkultur. Enligt pedagogerna har detta skapat en
gemenskap och gett en positiv stämning i förskolan. I den andra förskolan har pedagogerna inte kommit så långt med att integrera alla barns kultur då de anser att de har bristande kunskaper om andras kulturer.
“Vi är inte där än, vi tycker att det är ett svårt uppdrag, behöver mer kunskap om andras kulturer” (Maria).
Pedagogerna visar däremot ett intresse när barnet själv berättar om sin kultur. De lyssnar på barnen och ställer följdfrågor vilket ger barnen möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter. I båda förskolorna finns det böcker på barnens modersmål där varje barn kan ta del av sin kultur.
Analys
I båda förskolorna visar pedagogerna intresse av barnens kulturer och uppmärksammar det på olika sätt. I en mångkulturell förskola är det viktigt att integrera alla barns kulturer och att visa att vi alla är olika men lika mycket värda. På de intervjuade förskolorna hålls först och främst de svenska traditionerna men även spår av andra traditioner. Pedagogerna arbetar inte aktivt med att integrera alla barns kultur på grund av att det inte har prioriterats och vissa
pedagogerna viljan att lära sig mer om barnens kulturer. Bozarslan (2001) påpekar att det är viktigt att pedagogerna har en positiv attityd till barnens kulturer vilket kan leda till att barnet utvecklar en positiv identitet. Inom det sociokulturella perspektivet menar Säljö (2000) att kultur och språk är centrala för barnens utveckling och lärande. Genom att främja barnens kultur skapar man en gemenskap i förskolan och på så sätt får barnen ta del av varandras kulturer och lära sig av varandra. Detta går i linje med Säljös (2014) tolkning av den sociokulturella teorin om att barn skaffar sig kunskap i interaktion med andra i sin sociala omgivning.
7. Diskussion
Vi kommer i detta kapitel att summera och diskutera vårt resultat utifrån vårt syfte och frågeställningar. Resultatdiskussionen kommer att knytas an till tidigare forskning. Vi kommer även att redovisa metoddiskussionen där vi problematiserar vårt val av metod. Slutligen kommer vi att ge förslag till fortsatt forskning.
7.1 Resultatdiskussion
Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolor förhåller sig till flerspråkiga barns språkutveckling. Våra frågeställningar är: 1. Vilka arbetsmetoder använder pedagoger för att stimulera flerspråkiga barn språkutveckling i förskolan? 2. Hur integreras barnets modersmål och kultur i förskolans verksamhet? Vår empiri visar att de flesta pedagoger har en positiv inställning till att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling. Det finns även pedagoger som uttrycker sig att det är en utmaning att stödja flerspråkiga barn i deras språkutveckling. Å andra sidan har integrering av barnens kultur varit ett svårt uppdrag på grund av att vissa pedagoger anser att de har bristande kunskaper om barns olika kulturer i förskolan. Vårt resultat visar att pedagoger arbetar nästan på samma sätt i arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Arbetsmetoderna som används på båda förskolorna är bland annat TAKK, bildstöd, teckenspråk, kroppsspråk och högläsning.
Gort och Pontier (2012) anser att det är viktigt att pedagoger främjar flerspråkiga barn i deras språkutveckling. Förskolan ska anpassas efter varje barns individuella behov. I läroplanen råder det att “Verksamheten ska utgå̊ från en helhetssyn på̊ barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Lpfö 98, rev. 2016, s.5). De tillfrågade pedagogerna hade samma uppfattning om att tryggheten är det första steget i barnens språkutveckling, för att barnen ska utveckla sitt språk är det viktigt att de känner sig trygga med pedagogerna och med barngruppen.
Pedagogerna i vår studie anser att verksamheten ska anpassas utifrån barnens intresse när det gäller både planerade och oplanerade aktiviteter. Även Kultti (2012) anser att när barnen får möjlighet att delta i gemensamma aktiviteter, ger det goda möjligheter att utveckla sin
språkliga och kommunikativa förmåga. Å andra sidan anser Skans (2011) att barn lär sig mer i planerade och strukturerade aktiviteter.
De flesta pedagogerna i vår studie anser att det är viktigt att barnen får möjlighet att läsa böcker på sitt modersmål som på svenska. Ladberg (2013) menar ju mer barnet får stöd i sitt modersmål desto lättare blir det för barnet att lära sig det svenska språket. Detta kan leda till att flerspråkiga barn utvecklar sitt språk och ökar sina ordförråd. Även Svensson (2012) anser att det är viktigt att ge barnen stimulans i läsningen redan i förskolan för att barnen ska utveckla ett rikt ordförråd innan skolstarten. Hon hävdar att barn som utvecklar ett rikt ordförråd tidigt i förskolan lär sig nya begrepp av sig själv i skolan i samband med läsningen. Sandvik och Spurkland (2015) hävdar att böcker på barnets modersmål kan leda till att barnet känner att sin kultur är värdefull. I Skans (2011) studie tog pedagoger hänsyn till alla barns högtider för att integrera barnets kultur i förskolan å andra sidan menar pedagogerna i våra studerade förskolor att det kan vara svårt att ta reda på alla barns högtider, eftersom det finns flera barn med olika kulturer i förskolan. I läroplanen står det att “Förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer” (Lpfö 98, rev.2016, s9).
Skans (2011) hävdar att samarbetet med föräldrarna är betydelsefullt för barnens
språkutveckling. Vidare menar han att det krävs ett ömsesidigt intresse och förtroende mellan pedagoger och föräldrar för att skapa de bästa förutsättningarna för flerspråkiga barns
utveckling och lärande. Majoriteten av pedagogerna i vår studie anser att samarbetet mellan pedagogerna och föräldrarna har gett ett positivt resultat i barnets språkutveckling. Å andra sidan anser pedagoger att de behöver mer samarbete med föräldrarna för att integrera flerspråkiga barns kultur i förskolan.
Vi har i vårt resultat kommit fram till att pedagogerna hade liknande förhållningssätt kring flerspråkiga barns språkutveckling. Vi har på vår första frågeställning kommit fram till att pedagogerna anser att flerspråkighet i förskolan är en tillgång både för individen och
att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling. Dessa arbetsmetoder är TAKK, bildstöd, kroppsspråk, teckenspråk och högläsning. Även samarbetet mellan föräldrar och pedagoger ger en positiv effekt i barnens språkutveckling. På den andra frågeställningen har vi kommit fram till att vissa pedagoger upplever att integrering av flerspråkiga barns kultur i förskolan är ett svårt uppdrag på grund av bristande kunskaper om barns olika kulturer. Däremot anser pedagoger att det är viktigt att modersmålet stimuleras i förskolan. Pedagogerna är även medvetna om att de saknar kunskaper inom olika arbetsmetoder men det förhindrar inte dem att fortsätta arbeta och ha positiv inställning till flerspråkiga barns språkförmågor.
7.2 Metoddiskussion
Vi valde att utgå från en kvalitativ metod för att få djupare och bredare kunskap om vilka arbetsmetoder pedagoger använder sig av för att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling. Valet av semistrukturerade intervjuer var relevant för vår studie då vi ansåg att informanterna skulle ha mer utrymme att prata fritt utan att känna sig begränsade. Larsen (2009) hävdar att ljudupptagning kan hindra deltagarnas agerande och kontrolleffekten kan öka hos deltagarna vilket kan leda till att svaren inte blir naturliga. Därför valde vi att inte spela in de intervjuade pedagogernas röst. Det vi hade kunnat göra annorlunda är att intervjua flera pedagoger på olika förskolor för att få en bredare perspektiv. Intervjuer på flera förskolor hade visat att det finns ännu flera arbetsmetoder som pedagogen kan förhålla sig till i förskolan. Däremot hade en förskola med enstaka flerspråkiga barn inte gett oss lika mycket svar då de troligtvis inte arbetar aktivt med flerspråkiga barn som i en mångkulturell förskola. Vi valde därför att intervjua pedagoger på mångkulturella förskolor för att besvara vårt syfte och våra frågeställningar.
Vi intervjuade pedagogerna enskilt och valde att inte ge intervjufrågorna i förväg på grund av att vi ville ha spontana och olika svar från varje informant. En alternativ metod hade varit observationer där vi kunde ha fått ett annat perspektiv och fått syn på hur
pedagoger arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling.
Vi anser att vårt val av metod har varit relevant för vår studie då vi har fått svar på vårt syfte och våra frågeställningar.
7.3 Fortsatt forskning
Vi intervjuade pedagoger på mångkulturella förskolor då vi ansåg att det var relevant för vårt syfte och frågeställningar. Vi hade kunnat utföra studien i flera förskolor och intervjua flera pedagoger för att få bredare syn och perspektiv. På så sätt hade vi troligen fått fler idéer, tankar och tips om hur vi kan bemöta och förhålla oss till arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Ett annat alternativ för fortsatt forskning kan vara att även intervjua
föräldrarna för att få ett annat perspektiv på utveckling och lärande hos flerspråkiga barn. Vår studie har gett oss en bredare syn och kunskap om hur pedagoger kan främja flerspråkiga barn i deras språkutveckling. Det finns olika arbetsmetoder som spelar en stor roll för att stimulera barnen i deras språkutveckling.
Referenslista
Abrahamsson, N. (2009). Andraspråksinlärning. Lund: Studentlitteratur: Lund
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber
Arnqvist, Anders (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur.
Arnberg, Lenore (2004). Så blir barn tvåspråkiga. Rev. och uppdaterad [utg.] Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Benckert, Susanne & Håland, Pia & Wallin, Karin (2008). Flerspråkighet i förskolan – en
referens och metodmaterial. Myndigheten för skolutveckling.
Calderon, Lena (2004). Komma till tals: flerspråkiga barn i förskolan. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling
Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Gort, M & Pontier, R W. (2012). Exploring bilingual pedagogies in dual language preschool
classrooms. School of Education and Human Development.
Harding, Edith & Riley, Philip (1993). Den tvåspråkiga familjen. En handbok i tvåspråkighet. Uppsala: Förlaget Påfågeln.
Heister Trygg, B. (2005). GAKK – Grafisk AKK. Malmö: Södra regionens kommunikationscentrum.
Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2011). Utvecklingspsykologi. 3., rev. utg. Stockholm: Natur och kultur
Håkansson, Gisela (2003). Tvåspråkighet hos barn i Sverige. Lund: Studentlitteratur
Kultti, Anne (2012). Flerspråkiga barn i förskolan villkor för deltagande och lärande. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet, 2012, Tillgänglig på internet:
http://hdl.handle.net/2077/29219 Hämtad 2019-05-05
Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk: tvåspråkighet och flerspråkighet i familj,
förskola, skola och samhälle. 3. uppl. Stockholm: Liber
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup
Läroplan för förskolan Lpfö98 (2016). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 Hämtad 2019-05-10
Sandvik, Margareth & Spurkland, Marit (2015). Språkstimulera och dokumentera i den
flerspråkiga förskolan. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Skans, Anders (2011). En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken. Licentiatavhandling Malmö: Malmö högskola, 2011, Tillgänglig på internet: http://hdl.handle.net/2043/11603
Hämtad 2019-05-15
Skolinspektionen. (2010). Språk- och kunskapsutveckling för barn och elever med annat
modersmål än svenska. Rapport 2010:16. Tillgänglig på internet www.skolinspektionen.se
Hämtad 2019-05-10
Skolverket (2013) Flera språk i förskolan: teori och praktik. Stockholm: Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=3036 Hämtad 2019-05-09
91-38-61573-8.
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur
Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
Svensson, Ann-Katrin (2012). Med alla barn i fokus om förskolans roll i flerspråkiga barns
språkutveckling. Paideia.
Tillgänglig på internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-1468 Hämtad 2019-05-04
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken - Ett sociokulturellt perspektiv. Norstedts. Stockholm: Prisma
Säljö, Roger (2013). Lärande och kulturella redskap: om lärprocesser och det kollektiva
minnet. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur
Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur
Tallberg Broman, Ingegerd; Rubinstein Reich, Lena och Hägerström, Jeanette (2002).
Likvärdighet i en skola för alla. Historisk bakgrund och kritisk granskning. Stockholm:
Skolverket.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig
forskning, Tillgänglig på internet: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf Hämtad 2019-05-17
Bilaga 1
Intervjufrågor
1. Hur länge har du arbetat inom förskoleverksamhet? 2. Hur många flerspråkiga barn har ni på er barngrupp? 3. Vad är viktigt för dig när du bemöter flerspråkiga barn?
4. Vilka arbetsmetoder använder du för att stimulera barnets språkutveckling? 5. Hur skulle du definiera begreppen flerspråkighet och modersmål?
6. Vilka erfarenheter och kunskaper har du kring flerspråkiga barn?
7. Har ni modersmålspedagoger i er verksamhet till flerspråkiga barn? Om ja, hur fungerar det?
8. Är det viktigt för dig att ha modersmålspedagoger i förskoleverksamheten? 9. Hur bekräftar du som pedagog barnen i deras kulturella och språkliga identitet? 10. Vad finns det för fördelar med att vara flerspråkig i förskolan?
11. Upplever du att det finns hinder i arbetet med flerspråkiga barn i förskolan? 12. Hur inkluderar ni flerspråkiga barnens föräldrar i förskoleverksamheten?
