”Alltså ’trevlig’, hon låter
bara dum”
En intervjustudie om attityder till kronolekter,
sexolekter och dialekter
Författare: Lovisa André Handledare: Maria Lindgren Examinator: Astrid Skoglund Termin: HT20
Abstrakt
Syftet med denna studie är att studera attityder till olika talare med avseende på hur ålder, kön och dialekt påverkar attityderna. Studiens teoretiska utgångspunkt är lekt-teorin som innebär att en människas alla lekter samverkar och tillsammans bygger upp identiteten, vilket i sin tur påverkar våra attityder mot olika företeelser.
I studien genomförs intervjuer med öppna frågor där sex informanter beskriver sina intryck av talare i utvalda talprov. Talarna värderas också med en sexgradig bedömningsskala med värderingsorden kompetent, ordentlig, öppen, trevlig och pålitlig. Informanterna kommer från samma familj från Småland. Talproven är hämtade från Youtube och är framförda av fyra talare i olika åldrar och med olika kön och dialekter. För att analysera informanternas svar används en innehållsanalys med en induktiv ansats som metod.
Resultatet visar att äldre talare bedöms mer positivt än yngre talare. De manliga talarna bedöms totalt sett mer positivt än de kvinnliga talarna. Informanterna har även samma bedömning av vilka egenskaper som tilldelas de manliga respektive de kvinnliga talarna. De äldre informanterna bedömer de manliga talarna mest positivt, medan de yngre informanterna hade en mer jämlik bedömning. Majoriteten av informanterna identifierar sig med eller föredrar en talare som har samma ålder och könstillhörighet som dem själva. Studien visar även att en talares dialekt har en stark påverkan på attityden till talaren, både positivt och negativt. Med bakgrund mot lekt-teorin kan det konstateras att skillnader i attityder beror på informantens idiolekt, som i sin tur består av en mängd olika faktorer som lägger grund för vår identitet, våra idéer och våra attityder mot vår omvärld.
Nyckelord
Attityd, språkvarietet, kronolekt, sexolekt, dialekt, idiolekt, språksociologi, sociolingvistik.
Tack
Till alla informanter som har deltagit i studien och till Maria och Emma för kommentarer, tips och handledning genom arbetsprocessen.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Syfte och frågeställningar 2
3 Bakgrund 2
4 Tidigare forskning 3
4.1 Forskning om attityder till kronolekter 3
4.2 Forskning om attityder till sexolekter 4
4.3 Forskning om attityder till dialekter 5
4.4 Slutsats av tidigare forskning 6
5 Teori 7
5.1 Teori om ett vidgat lekt-begrepp 8
5.2 Lekterna 9
6 Metod och material 9
6.1 Insamlingsmetoder 10
6.2 Forskningsetiska ställningstaganden 11
6.3 Informanturval och tillvägagångssätt 11
6.4 Information om talarna och talproven 13
6.5 Analysmetod 14
6.6 Metod- och materialkritik 14
7 Resultat 16
7.1 Övergripande bedömning av talarna 16
7.1.1 Charlotte, 61 år 17
7.1.2 Linn, 21 år 18
7.1.3 Stig, 78 år 19
7.1.4 Simon, 28 år 20
7.2 Attityder till kronolekter 21
7.3 Attityder till sexolekter 24
7.4 Attityder till dialekter 28
7.5 Sammanfattning och slutsats av språkattityder 30
8 Diskussion 31
8.1 Metodkritisk diskussion 34
Källförteckning 35
Bilagor
Bilaga 1: Förhandsinformation till informanterna samt samtyckesblankett I Bilaga 2: Information om informanterna II
Bilaga 3: Intervjufrågor III
Bilaga 4: Länk till talarna och talproven IV
1 Inledning
Attityder till personer styrs i hög grad av på vilket sätt som personen talar. Bijovet (2013: 123) belyser att människor som bedöms tala någon form av icke standardspråk ofta bemöts av negativa förväntningar i fråga om deras personlighet och möjlighet till framgång. Detta får mig att tänka på en lärare som en familjevän till mig hade när han gick i skolan på 1950-talet. Läraren brukade strängt uppmana de elever som talade med dialekt att tala ordentligt: ”Man säger dig, mig, ska och skulle, INTE de, me, sa och sulle!”. De elever som sa ”sulle” istället för skulle fick helt enkelt fint vänja sig av med den ”ovanan”. Att läraren i exemplet ville putsa upp elevernas språk drevs troligtvis av sociala syften. Generellt sett var det nämligen så att de lägre samhällsklasserna talade mer eller mindre utpräglad dialekt, och en talare med dialekt associerades därför ofta med de sämst beställda i samhället, både när det gällde ekonomi men också bildning (se t.ex. Einarsson 2009: 153 och Norrby & Håkansson 2015: 56).
Många gånger har människor en positiv attityd gentemot den egna språkvarieteten
(särskiljande drag inom språk, exempelvis dialekt) och negativa attityder till andras varieteter eller enskilda språkdrag i dessa (Nordberg 2013: 25). Detta beror på att vi människor ofta strävar efter att identifiera oss och finna gemenskap med andra människor. Vi är ett flockdjur och vill inte bli lämnade ensamma. Vi talar lika – alltså har vi kanske liknande värderingar, likande social eller geografisk bakgrund, vilket i sin tur gör att vi lättare kan interagera och identifiera oss med dessa människor. Språk kan därigenom vara ett sätt att också skilja oss åt. Vårt ursprung, vår klasstillhörighet, könstillhörighet och ålder kan vi i viss mån dölja eller framhäva i olika utsträckning i mötet med andra människor men bildar tillsammans grunden i framtoningen av vår individuella identitet, vår idiolekt (Einarsson 2009: 143). Termen varietet används inom språksociologin som en icke-dömande beteckning för ”en typ av språk”.
Fishman belyser dock att det faktum att en objektiv teknisk term ens behövs för att hänvisa till ”en typ av språk” i sig är en indikation på att intrycket av ett språk ofta är dömande. Varietet är en term som både indikerar känslor och åsikter, likväl som att det är en term som
framkallar dem (egen översättning) (Fishman 1971: 21–22).
Vid sökandet av forskningsbakgrund till denna studie kunde jag konstatera att få senare studier om attityder till sexolekter och kronolekter har genomförts i relation till det syfte som jag ämnar undersöka i denna uppsats. Attityder till dialekter är däremot ett vanligare område att studera, men även här är de flesta relevanta studier gamla. Det saknas således studier som kan ge mer kunskap om hur äldre, yngre, manliga och kvinnliga informanter värderar språk utifrån talares kön, ålder och dialekt i dagens samhälle.
I min B-uppsats (André, 2019) undersökte jag smålänningars attityder till den egna dialekten i jämförelse med en varietet av stockholmska. Studien visade att smålänningar har en generellt sett positiv bild av den egna dialekten, men en negativ bild av hur de tror att andra uppfattar den. Den stockholmska dialektvarieteten bedömdes som ”snobbig” och ”dryg”, samtidigt som en talare av denna språkliga varietet ansågs vara mer trovärdig och lättare att förstå än talaren av den småländska dialektvarieteten. Detta visar att det kan finnas en kluven inställning till den egna dialekten. Denna uppsats är en studie av språkattityder som bygger vidare på min B-uppsats.
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att studera attityder till olika talare med avseende på hur ålder, kön och dialekt påverkar attityderna. Informanturvalet består av tre män och tre kvinnor i olika åldrar från samma familj, ursprungligen från Småland. Studien genomförs med en kvalitativ metod i form av intervjuer som kompletteras med bedömningsskalor. Genom min studie undersöker jag följande frågeställningar:
• Hur påverkas attityden till en talare beroende på ålder?
• Hur påverkas attityden till en talare beroende på kön?
• Hur påverkas attityden till en talare beroende på dialekt?
3 Bakgrund
I detta kapitel redogör jag för attitydbegreppet som en bakgrund såväl till studiens frågeställningar som till studiens genomförande.
Enligt Fishbein och Ajzen kan attitydbegreppet definieras som en inlärd snarare än medfödd benägenhet att reagera gillande eller ogillande mot en viss företeelse (Fishbein & Ajzen 1975: 6 i Bijovet 2013: 123). En och samma språkliga varietet kan framkalla olika attityder i olika sammanhang, och attityder kan även variera stort beroende på vem man frågar. Vilken attityd som vi har till en viss företeelse beror på vilka kunskaper, erfarenheter och känslor vi eller människor i vår omgivning kopplar till företeelsen i fråga. Attityder etableras ofta genom allmänna generaliseringar och fördomar, vilket innebär att attityder mot ett visst språk eller en viss språkvarietet ofta är attityder mot folket som talar det, snarare än språket i sig (Einarsson 2013: 199, 200 och Bijovet 2013: 131). Det är dock viktigt att belysa att attityder i sig sällan går att mäta. Kjeldsen Elmelund (2008) menar att en attityd är ett inre
mentalt tillstånd som inte går att höras eller ses. Det som registreras i en undersökning om attityder är snarare människors uttryck för vilken attityd de har (A. a.: 148).
En av de många funktioner som attityder fyller är att organisera och förenkla intrycken av vår omvärld. Bijovet (2013) redogör för den kognitiva orienteringsfunktionen: ”För att kunna förstå den komplexa tillvaron behöver den förenklas och struktureras och det gör vi bland annat genom att generalisera och kategorisera. Attityder hjälper till i denna process” (Bijovet 2013: 127). Att intressera sig för hur olika människor kategoriserar och skapar ordning genom olika attityder och fördomar kan säga mycket om oss människor men även om den tid och det samhälle som vi lever i.
4 Tidigare forskning
Nedan följer en redogörelse för tidigare forskning om kronolekter, sexolekter och dialekter samt attityder gentemot dessa. Först presenteras relevanta studier om attityder mot
kronolekter, framförallt ungdomsspråk i relation till vuxet standarspråk. I följande avsnitt redogör jag för attityder mot sexolekter, där skillnader mellan attityder mot manliga och kvinnliga sändare har studerats. Tredje avsnittet handlar om tidigare forskning om dialekter som identitets- och gemenskapsmarkör samt varför vissa dialekter tenderar att få en högre statusbedömning än andra. Avslutningsvis görs en sammanfattning över forskningsresultaten.
4.1 Forskning om attityder till kronolekter
De flesta studier som har genomförts om attityder till kronolekter handlar om barns eller ungdomars språk. Det finns få studier om vuxnas språkbruk, eftersom detta ofta ses som
standardspråk. Även attityder till äldres språkbruk är ett relativt outforskat område.
Ungdomsspråksforskaren Kotsinas har studerat attityder till ungdomsspråk och skillnader mot ’vuxnas språkbruk’. Ungdomsspråket har i alla tider kritiserats av äldre språkbrukare, och kritiken gäller bland annat dålig artikulation, snabbt taltempo, torftighet och slapphet
(Kotsinas 2004). Några av de särskiljande drag som Kotsinas upptäckte i sina studier av ungdomars språkbruk är bland annat att de ofta använder ljudeffekter för olika syften i tal (woosh), diskurspartiklar (småord, ba, typ) och olika typer av citat för att stärka berättelserna (”Och jag ba ’är du seriös?’ ”) (Kotsinas 2004). Nordberg har undersökt om ungdomar faktiskt artikulerar sämre än vuxna men kunde inte bevisa hypotesen utan förklarade
uppfattningen med att ungdomar ofta pratar i ett snabbare taltempo än vuxna och därigenom upplevs tala otydligare (se Gunnardotter Grönberg 2013: 243).
Om vuxenspråk finns väldigt lite forskning, vilket antagligen beror på att vuxenspråket ofta anses vara något som inte behövs definieras utan ses som normalfallet, standardspråk. (Gunnarsdotter Grönberg 2013: 236–240). Det finns inte heller många studier om äldres språkbruk, men de som finns har bland annat visat att äldres språkbruk utmärks av ett långsammare och ett mer tvekande tal. Detta kan till viss del förklaras med rent biologiska aspekter och beskrivas som en samtalsstil som i många stycken är motsatsen till
ungdomsspråk (Norrby & Håkansson 2015: 198).
4.2 Forskning om attityder till sexolekter
Tidigare studier om attityder till sexolekter visar att olika egenskaper tilldelas talaren och skribenten beroende på om personen är en man eller en kvinna. Bedömarens ålder och kön har också visat sig ha betydelse för bedömningarna.
Inom den feministiska språkvetenskapen används bland annat bristhypotesen som en förklaringsmodell för att förstå skillnader mellan ’manligt och kvinnligt’ språk (Edlund, Erson & Milles 2007: 50). Denna förklaringsmodell används oftast i bakgrund mot äldre forskning om sexolekter och utgår från att kvinnors språkbruk är avvikande från en manlig norm. Detta visar på en uppfattning om att den manliga normen utgör idealet, standardspråket, vilket i sin tur kan leda till en mer negativ attityd mot kvinnliga talare (Norrby & Håkansson 2015: 123).
Einarsson (1979) lät två grupper med informanter läsa identiska meddelanden med
skillnaden att ena gruppens meddelande var undertecknade av en man och den andra gruppens av en kvinna. Informanterna fick sedan bedöma sändaren med hjälp av en semantisk
differentieringskala. Resultaten visade att mannen bedömdes som mer trovärdig, nonchalant och kompetent än kvinnan, medan kvinnan bedömdes som mer mänsklig än mannen. Einarsson lät även informanter i en annan studie några år senare ta del av ett replikskifte där mannens repliker i hälften av texterna hade bytts till kvinnans och vice versa. Resultatet visade att oavsett vilka repliker kvinnan hade bedömdes hon som mer känslosam, personlig, undergiven och öppen än mannen, medan mannen ansågs vara mer framgångsrik än kvinnan (Einarsson 2009: 228 och Einarsson 2013: 204). Människors generella attityder mot manliga och kvinnliga talare visar dock tendenser till att förändras enligt Einarsson (2009: 228). De yngre informanterna i hans studie med replikbyten ansåg mannen som mindre aggressiv, dominerade och framgångsrik än vad de äldre tyckte. Jämförelsen mellan de äldre och yngre informanterna visar också att de yngre informanterna upplever kvinnan som mindre
känslosam, skvallrig och öppen. När testet sedan upprepades 2006 visade resultatet att informanterna ansåg att kvinnan och mannen ungefär var lika trovärdiga och kompetenta. De
manliga informanterna bedömde dock den manliga sändaren som mer intelligent, medan de kvinnliga informanterna bedömde kvinnan som den mest intelligenta (Einarsson 2009: 228).
I Welanders masteruppsats (2014) behandlas manliga och kvinnliga gymnasieelevers föreställningar om sexolekter. En av de saker Welander undersökte var om informanterna ansåg att det finns skillnader mellan hur män och kvinnor talar och vilken språkstil de i så fall föredrar och varför. Studien visade att det fanns väldigt spridda åsikter mellan könen
angående vilken sexolekt som föredrogs. Flera informanter, både män och kvinnor,
specificerade det kvinnliga språket som trevligare, mildare och lättare att förstå, medan andra ansåg männens språk som tydligare och rakare än kvinnors (Welander 2014: 39). Härigenom visar även Welanders studie att det finns upplevda skillnader mellan män och kvinnors språk och att värderingen av dessa kan variera mellan manliga och kvinnliga informanter. Studien visar även att det kan finnas individuella skillnader i attityder oberoende av kön.
4.3 Forskning om attityder till dialekter
I forskning om attityder till dialekter har såväl attityder till den egna dialekten som attityder till andra dialekter studerats. Något som ofta ha undersökts är attityder till svenska dialekter i relation till standardspråk, rikssvenska.
Vilken dialekt en person talar och hur utpräglad dialekten är kan påverka hur en person bemöts och bedöms. Einarsson (2009) skriver om lärares attityder mot elevers bruk av
utpräglad dialekt och lyfter fram en studie genomförd av Håkansson & Johnsson 1999. Enligt Einarssons forskningssammanfattning ansåg nästan hälften av lärarna i studien att elever med utpräglad dialekt hade sämre språkfärdighet än elever som hade ett mer standardspråkligt uttal. Dialekttalarna beskrevs vara sämre på att argumentera, på att stava och på att bygga meningar. Endast en av de tolv lärarna som deltog i studien ansåg att dialekten kunde vara en fördel i vissa sammanhang genom att dialekten gav eleverna ett större och mer nyanserat ordförråd än tvärtom. I studien kopplades även en mer utpräglad dialekt till en sämre uppväxtmiljö och lägre samhällsskikt. Lärarna antog att eleverna kom från mindre studiemotiverande hem där föräldrarna inte hade någon högre utbildning och att eleverna därigenom inte har blivit tränade i exempelvis argumentation och skrivfärdighet i hemmen (Einarsson 2009: 153).
Det skriftspråksnära uttalet är mer lättbegripligt i vida kretsar och förknippas ofta med högre skolning och status (Einarsson 2013: 201). Trots detta är stockholmska som ligger relativt nära standardsspråket en av de dialekter som ogillas mest (se t.ex. Loman 1973; Andersson 1985). En annan dialekt som också tenderar att bedömas negativt i studier om attityder är skånska. Detta kan delvis förklaras utifrån makt och inbördes styrkerelationer, där
det finns en tendens att ogilla dialekter som talas i ekonomiskt framgångsrika områden, exempelvis Stockholm eller Skåne. Här handlar det dock om attityder mot talarna, inte dialekten i sig (Loman 1973 och Andersson 2004: 139–142).
Det finns ofta en blandad attityd gentemot den egna dialekten. Medan dialekttalare kan beskriva den egna dialektala varieteten som exempelvis ”vacker” eller ”cool” kan de
samtidigt i samband med en annan fråga beskriva den som ”töntig” eller ”bonnig”. Andersson (2004: 140) nämner denna tendens när individer ska värdera den egna dialekten:
”Göteborska? Jo, det låter fult men det känns gôtt.”. Enligt Einarsson (2009) beror denna kluvna attityd på en konflikt mellan en statusprincip och en solidaritetsprincip:
”Statusprincipen säger att vi ska uppskatta och eftersträva en dialekt som folk med hög status talar (standardsvenska). Men solidaritetsprincipen säger att vi ska hålla oss till den sociolekt som talas av dem vi hör hemma hos.” (A. a.: 222). Splittringen beror ofta på att vi både vill ha status och samhörighet.
Greggas Bäckström (2011) har studerat ungdomar i Närpe, Österbotten, och vilken betydelse dialekten har för deras identitet och identitetsskapande. Greggas Bäckström lyfter fram att den dialekt som talas där man växer upp kan ses som ett modersmål och modersmålet följer med oss vart vi än går, vart vi än bor. I studien angav en del av informanterna att de kommer fortsätta att använda dialekten, även om de skulle flytta ifrån staden. Detta visar hur viktig dialekten kan vara för en individs identitet. En människas identitet är ofta starkt
sammanbunden med den språkliga varietet som hon använder och fungerar som en markör för gemenskap och grupptillhörighet. Greggas Bäckström belyser dock att en varietet inte är konstant (A. a.: 199, 200). Genom att använda dialekt markerar vi vart vi kommer ifrån, vårt ursprung, men även nuvarande geografisk tillhörighet. Grupptillhörigheten, identiteten och vilken dialektal varietet du använder kan förändras, exempelvis om du flyttar till en ny ort eller ett nytt dialektområde.
4.4 Slutsats av tidigare forskning
Den redovisade forskningen om kronolekter ger kunskap om vilka drag inom ungdomsspråk som kan påverka attityden till talaren, exempelvis att ungdomar ofta har ett högre taltempo eller att de använder mer diskurspartiklar än äldre talare. Dessa drag tenderar att resultera i en negativ attityd gentemot talaren. Studierna visar att äldre talare tenderar att tycka mindre om ungdomars språk i och med att de exempelvis har ett högre taltempo och därmed blir svårare att förstå.
Forskningen om sexolekter visar att attityderna till manliga och kvinnliga talare kan skilja mellan äldre och yngre informanter, samt mellan män och kvinnor. Främst skiljer det sig åt i
vilka egenskaper som talaren tilldelas beroende på om talaren är en man eller kvinna. Utifrån studierna tenderar de manliga talarna att bedömas som mer nonchalanta och framgångsrika, medan kvinnorna bedöms som mer känslosamma, personliga och mänskliga. Om män eller kvinnor bedöms som mest kompetenta, trovärdiga eller öppna kan dock variera beroende på vem informanten är. Forskningen belyser även att det kvinnliga språket ofta har studerats i relation till en norm där mannens språk ansetts vara det ideala och kvinnans språk det avvikande, bristande.
Forskningen om attityder till dialekter bidrar med kunskap om hur talare kan värderas olika beroende på dialektens makt och status. Det kan också finnas en blandad uppfattning av den egna dialekten. Den dialekt som vi har brukat i vår uppväxt kan även vara en viktig del av vår identitet och fortsätta att påverka och forma vårt språk även när vi sedan flyttar vidare.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns få senare studier om kronolekter, sexolekter och dialekter som är relevanta för mitt syfte. Många internationella studier från senare år studerar huvudsakligen barn och ungdomars perception av språklig variation, vilket inte är något som jag ämnar undersöka i denna uppsats. De flesta svenska studier från senare år som behandlar språkvarieteter och attityder mot dessa handlar främst om förortsspråk, etno- och sociolekter. Min studie följer därigenom till viss del upp äldre forskning om de aktuella lekterna för att ge kunskap om hur om hur äldre, yngre, manliga och kvinnliga informanter värderar språk utifrån talares kön, ålder och dialekt i dagens samhälle.
5 Teori
Min studie grundar sig i en teori om ett vidgat lekt-begrepp (Einarsson 2005). Teorin visar sambandet mellan språkbruk och samhälleliga begrepp som kön, social klass, ålder och geografisk tillhörighet. Denna teori behandlar frågan om hur en individs unika språkliga kompetens byggs upp, utvecklas och vidmakthålls som ett resultat av olika gemenskapers påverkan (Einarsson 2005: 125, 135). Teorin har en internationell bakgrund där
förklaringsmodellerna bygger på Hudsons sociolinguistics (1996). Även Hirdmans genusteori (2001) ligger till grund för teorin om ett vidgat lekt-begrepp. Hirdmans genusteori går ut på en indelning i en symbolisk-, strukturell-, och en individuell nivå för att förstå kulturell beteendeutveckling. För en vidare ingång av genusteorin samt hur Einarsson kopplar denna till lekt-teorin se Hirdman (2001) samt Einarsson (2005).
5.1 Teori om ett vidgat lekt-begrepp
Med ett vidgat lekt-begrepp menar Einarsson att lekter inte enbart borde innefatta produktion av tal, utan även ses som ”ett allmänt sätt att presentera sig själv […] och sin kunskap både i tal […], skrift, sitt kroppsspråk och sin kommunikation i vid bemärkelse” (Einarsson 2005: 129). Det vidgade lekt-begreppet innefattar även reception, vilket handlar om hur
konsumenterna uppfattar, tar till sig och påverkas av det som de konsumerar (A. a.: 130). Härigenom är receptionen central för min studie i att den handlar om uppfattningar och i viss mån även attityder gentemot en viss företeelse. Enligt Malmgren kan reception förstås som ett samspel mellan en människas kompetens, identitetsutveckling och sociokulturella tillhörighet. Receptionen, liksom attityder, förändras och formas i ett fritt flöde av erfarenheter och är inte en fast, regelstyrd aktivitet (Malmgren 1997: 76, 185). Allt detta påverkar en individs idiolekt, hennes individuella uttrycksätt. Idiolekten formas, bevaras och förändras i samspel med andra människor. Idiolekten är en unik kombination av en människas lekter som tillsammans formar människans språk (Einarsson 2005: 136).
En viktig del i utvecklandet av en människans idiolekt är ackommodation, en teori som Einarssons lekt-teori grundar sig på. Ackommodation handlar om att anpassa sig till den som vi kommunicerar med, både verbalt och icke-verbalt. Konvergent ackommodation handlar om när vi identifierar oss med och känner närhet och solidaritet till kommunikationspartnern, vilket gör att vi närmar oss henne genom vårt beteendemönster. Känner vi däremot avstånd till personen, vill vi inte likna kommunikationspartnern och markerar detta genom att fjärma oss från hennes sätt att bete sig. Detta beteende kallas divergent ackommodation.
Ackommodation handlar inte enbart om hur vi anpassar oss till olika personer utan även om hur vi anpassar oss till olika normer och förväntningar i olika kommunikativa sammanhang. Här spelar även attityden en viktig roll, eftersom attityd handlar om hur vi reagerar mot en specifik företeelse (Einarsson 2005: 126, 130). Enligt ackommodationsteorin speglar
benägenheten att ackommodera konvergent hur vi människor ofta omedvetet har ett behov av att interagera och identifiera oss med andra människor. Vad som ligger till grund för vår identifikation med en viss person kan bero på många olika faktorer. Generellt sett är
människor som exempelvis delar samma sociala klass, ålder, kön och geografiska tillhörighet mer lika varandra än folk som inte gör det. Einarsson poängterar dock att även de mest ”lika” kan skilja sig åt på grund av att vi alla har olika erfarenheter och bakgrund, samt att allas idiolekter består av skiftande kombinationer av olika lekter (A. a.: 126, 129).
5.2 Lekterna
Beroende på vilken faktor som ger upphov till den språkliga variationen används olika begrepp för variationen i fråga. Dessa är dialekt, sociolekt, etnolekt, sexolekt samt kronolekt. Dessa lekter anger att språket varierar beroende på språkbrukarnas geografiska och sociala tillhörighet, härkomst, samt sociala och biologiska ålder och kön. Vi talar olika på grund av att vi bland annat kommer från olika platser, lever olika sociala liv och har varierande social bakgrund (Lagerholm 2010: 68).
De lekter som jag lägger fokus på i min studie är kronolekter, sexolekter och dialekter. En
kronolekt innefattar de kommunikativa drag som kan kopplas till talarens ålder. Detta kan
exempelvis handla om ungdomsspråk i motsats till ”vuxet” standardspråk. En sexolekt innefattar kommunikativa drag som kan kopplas till talarens kön. Exempelvis har tidigare studier visat att kvinnor oftare tenderar att anpassa sitt uttal efter normer i kommunikativa sammanhang än vad män tenderar att göra. Dialekter handlar om tal som karakteriserar ett visst specifikt geografiskt område, exempelvis småländska, stockholmska eller skånska. En människas idiolekt handlar om vårt individuella uttrycksätt och är en kombination av en persons alla lekter tillsammans. Idiolekten visar vem vi är, vem vi vill vara eller vem vi vill framstå som inför andra, vilket oftare påverkas av omständigheterna snarare än våra egna, medvetna val (Einarsson 2013: 190, 192 och Einarsson 2009: 147).
De lekter som jag inte involverar i själva analysen av attityder gentemot talarna är sociolekt och etnolekt. Etnolekt handlar om språkliga drag som kan kopplas till talarens etniska tillhörighet. Sociolekt innefattar de kommunikativa drag som kan kopplas till talarens sociala status i form av exempelvis yrke eller utbildningslängd. Dessa lekter är dock
fortfarande faktorer som påverkar och tillsammans sätter grund för en persons idiolekt. Einarssons lekt-teori appliceras därigenom på min studie genom att jag strävar efter att ha informanter med samma etnolekt och sociolekt. Detta görs med anledning av att dessa variabler inte ska påverka hur informanterna anger sina attityder till de tre lekter som denna studie syftar till att undersöka, nämligen kronolekter, sexolekter och dialekter.
6 Metod och material
I det här kapitlet presenteras studiens metod- och materialval. Först beskrivs de
insamlingsmetoder som jag använder mig av samt forskningsetiska principer. Därefter går jag in på informanturval, tillvägagångssätt samt information om talarna och talproven. Slutligen redogör jag för min analysmetod samt metodkritik.
6.1 Insamlingsmetoder
I denna studie genomför jag intervjuer för att samla in material. Den intervjuteknik som jag använder mig av är semistrukturerad intervju, vilket innebär att frågorna i intervjun är förutbestämda och ställs till samtliga informanter i samma ordningsföljd (Patel & Davidsson 2003). De eventuella följdfrågor som dyker upp är utifrån det informanten berättar och inte utifrån något jag själv vill att hen ska prata om. Alla informanter får därigenom samma huvudfrågor (se bilaga 3) samtidigt som intervjun till viss del formas utefter vad informanten svarar. Metoden inom attitydforskning som jag använder mig av är den direkta
eliciteringsmetoden (Bijovet: 2013: 133). Detta innebär att informanterna själva redogör för
sina attityder genom intervjuer. I min studie är dock inte syftet till en början helt uttalat eller uppenbart för informanterna som deltar. Deltagarna informeras dock om det övergripande temat, att det är en studie om attityder till olika talare.
Förutom intervjufrågorna besvarar informanterna i vilken omfattning de tilldelar talarna vissa egenskaper genom användning av en graderad unipolär skala som ett kompetent till intervjusvaren (Bijovet: 2013: 140). Denna metod är en kvantitativ insamlingsmetod och är en utvecklad version av den semantiska differentialskalan som Einarsson använde sig av i sina studier om sexolekter (1979, 2006). Den semantiska differentialskalan har som metod mött en del kritik på grund av att det ofta finns många alternativa motsatsord som kan användas som ytterpunkter, vilket försvårar möjligheten att hitta motsatspar som känns naturliga för alla samtalsdeltagare. På grund av detta använder jag mig av ”mer eller mindre” som ytterpunkter och ett valt adjektiv som informanterna istället får värdera talaren utifrån (se bilaga 3). Adjektiven som jag använder mig av är kompetent, ordentlig, öppen, trevlig, samt pålitlig. Dessa ordval är inspirerade av Einarssons studie om sexolekter (1979, 2006) och både
kompetent och öppen är hämtade därifrån. Jag även valt att lägga till begreppen ordentlig och trevlig, på grund av att detta inte är egenskaper som i tidigare studier särskilt tenderar att
klassas till det ena eller andra könet, utan snarare kan baseras på informanternas individuella värdering av talaren. Härigenom finner jag dessa värderingsord intressanta att inkludera i min studie. Einarssons begrepp trovärdig, är utbytt mot pålitlig med anledning av att jag tycker att pålitlig är ett tydligare uttryck för att beskriva en persons karaktär och ärlighet.
Bedömningsskalor består ofta av ett ojämnt antal steg med syftet att det ska finnas ett neutralt valalternativ ifall så önskas. Jag har dock valt att använda mig av en sexgradig skala istället, eftersom informanterna då inte kan bruka skalans mittsteg som ett sätt för att slippa ta
ställning (Bijovet & Fraurud 2015: 117–119). Genom att komplettera intervjufrågorna med de graderade skalorna kan resultaten röja helt olika hållningar, ibland till och med motsatta attityder, till en och samma företeelse (Bijovet 2013: 136).
När intervjusituationen är över informeras informanterna om studiens syfte och varför jag har valt att genomföra studien på det sätt som jag har gjort. Denna metod ger goda
förutsättningar till att studera undermedvetna attityder och liten risk för censurerade, politiskt korrekta eller anpassade svar från deltagarna (Bijovet 2013: 135). Detta kan dock kritiseras ur ett etiskt perspektiv.
6.2 Forskningsetiska ställningstaganden
Det första kravet i forskningsbedrivna studier är informationskravet. Forskaren har skyldighet att informera deltagarna om deras uppgift i projektet, vilka villkor som gäller för deras
deltagande samt att deltagandet är helt frivilligt. Studiens syfte ska anges och en beskrivning av hur studien i stora drag kommer att genomföras. Informationen kan dock vara mer eller mindre detaljerad. I vissa fall kan förhandsinformationen äventyra studiens syfte, men i sådana fall ska informationen om studien lämnas så snart som möjligt i efterhand. (Vetenskapsrådet 2002: 7). För att i möjligaste mån undvika att svaren censureras eller formuleras politiskt korrekt av informanterna gjordes detta även i denna studie.
Det andra kravet är samtyckeskravet och går ut på att deltagarna ska ha sitt godkännande om att delta i studien. De har även rätt att avbryta sin medverkan och får inte utsättas för påverkan eller press för att vara med (Vetenskapsrådet 2002: 9–10). Detta krav följs genom att informanterna fick läsa och skriva under en samtyckesblankett innan studien genomfördes (se bilaga 1).
Det tredje kravet är konfidentialitetskravet. Alla uppgifter om identifierbara personer ska lagras på ett sådant sätt så att enskilda människor inte ska kunna identifieras av utomstående. Informanterna ska alltså vara anonyma (Vetenskapsrådet 2002: 12), vilket de är i denna studie och därför bland annat omtalas med fingerade namn.
Det fjärde kravet är nyttjandekravet och går ut på att uppgifter om enskilda personer endast får användas i forskningsändamål. När intervjumaterialet har sammanställts har därför alla ljudfiler raderats.
6.3 Informanturval och tillvägagångssätt
För att hålla vissa variabler som påverkar idiolekten så konstanta som möjligt har jag valt informanter med samma etniska och socioekonomiska bakgrunder. Informanturvalet består därför av sex informanter från samma familj. De sex familjemedlemmarna är kända av mig sedan tidigare och uppvuxna under liknande förhållanden på samma plats i Småland, men de skiljer sig åt vad gäller ålder och kön. Fyra av informanterna (Andreas, Sofie, Lisa och Tobias) bor inte längre i Småland. Deras nuvarande dialekt kan därigenom vara en annan och påverka deras attityder gentemot talarna. Informanturvalet består av tre kvinnor och tre män i
åldrarna 19 till 65 år. Informanterna kategoriseras utifrån ålder och könstillhörighet, där respektive informantgruppering består av tre informanter. De äldre informanterna är Johan, Anna och Sofie, och de yngre informanterna är Andreas, Lisa och Tobias. Båda
grupperingarna har ett åldersspann på cirka 15 år. De kvinnliga informanterna är Anna, Sofie och Lisa, och de manliga informanterna är Johan, Andreas och Tobias. Information om informanterna har sammanställts i tabell 1 nedan.
Tabell 1: Informanter fördelade efter kön och ålder
Informanter Äldre Yngre
Kvinnor Sofie, 50 år Anna, 61 år
Lisa, 30 år
Män Johan, 65 år Andreas, 35 år Tobias, 19 år
Varje intervju inleds med att respektive informant skriftligt besvarar några öppna frågor som handlar om deras kön, ålder samt nuvarande dialektala tillhörighet (se bilaga 2).
Informanterna lyssnar sedan på talprov med en talare i taget, och får därefter beskriva varje talare utifrån intervjufrågorna och förklara vilka associationer och känslor som väcks när hen hör personen tala. Syftet med detta är att inte begränsa eller styra informanterna i deras svar. Med öppna frågor finns det större möjlighet att fånga informanternas egna tankar och åsikter, som möjligtvis inte innan hade kunnat förutses (Boyd & Ericsson 2015: 199). Informanterna kommer endast att bedöma talproven och således inte distraheras av ickeverbal
kommunikation. Jag ber även informanterna om tillåtelse att få spela in intervjuerna så att jag lättare i efterhand kan återge deras svar utefter hur de själva har valt att formulera dem.
När intervjuerna är genomförda transkriberas intervjumaterialet så att tvekljud och dröjande svar markeras med punkter. Skratt eller andra handlingar som jag bedömer är
meningsfulla för intrycket av informantens attityd mot talaren markeras med asterisk. Tonläge och prosodi markeras inte i transkriptionen. De gånger då jag ställer följdfrågor i
informanternas svar markeras detta med en parentes. Om ett förtydligande av en informants svar är nödvändigt, görs ett tillägg av mig markerat med hakparenteser. När informanten kommenterar något annat som inte är relevant för den aktuella frågeställningen markeras detta med en hakparentes och tre punkter.
I och med Covid-19 och skärpta råd mot Kronobergs län under november 2020 genomfördes tre av intervjuerna som videosamtal medan de andra tre genomfördes som planerat som fysiska möten.
6.4 Information om talarna och talproven
I denna studie använder jag mig av fyra talprov. Dessa är utvalda för att representera en variation av olika idiolekter. Talarna i talproven består av två män och två kvinnor i olika åldrar med olika dialekt. Talarna befinner sig i olika talsituationer, vilket också påverkar talproven och i sin tur hur talaren uppfattas. Se tabell 2.
Tabell 2: Beskrivning av talare och talsituationer i talproven
Charlotte är 61 år och arbetar som verkställande direktör på Sprint Bioscience. I talprovet pratar hon om en specifik affärsmodell i sin yrkesroll som chef. Talprovet är hämtat ur en föreläsningssituation. Talsituationen är därigenom formell. Charlotte bor i Stockholm, men jag har inte fått tag på uppgift om var hon är född och uppvuxen. Charlotte kategoriseras i äldre talare tillsammans med Stig och kvinnlig talare tillsammans med Linn.
Linn är 21 år och arbetar som influenser, bloggare och youtuber. I talprovet pratar hon om sminkborstar. Talsituationen är informell och sker hemma i hennes lägenhet och hon pratar själv med tittarna genom sin kamera. Linn bor i Stockholm men kommer ursprungligen från Gävle. Linn kategoriseras i yngre talare tillsammans med Simon och kvinnlig talare
tillsammans med Charlotte.
Stig är 78 år och arbetar som bonde. I talprovet pratar han om vad han gör i början av dagen, bland annat matar fåglarna. Talsituationen sker hemma hos talaren med en journalist som intervjuar honom. Därigenom är talsituationen informell. Stig bor och är uppvuxen i Tämmesboda, Ljungby kommun, Småland. Stig kategoriseras i äldre talare tillsammans med Charlotte och manlig talare tillsammans med Simon.
Simon är 28 år och arbetar som videokreatör, youtuber. I talprovet diskuterar han vilken färg som den lilla sjöljungfrun har på sin fena. Talsituationen är informell och sker i en hemmamiljö och han pratar själv med tittarna genom sin kamera. Simon bor i Stockholm men kommer ursprungligen från Trelleborg. Simon kategoriseras i yngre talare tillsammans med Linn och manlig talare tillsammans med Stig.
Talare Äldre Yngre
Kvinnor Charlotte, 61 år okänd födelseort Bor i Stockholm Talsituation: Föreläsning Linn, 21 år Född i Gävle Bor i Stockholm Talsituation: Egeninspeln. Män Stig, 78 år Född i Tämmesboda Bor i Tämmesboda Talsituation: Intervju Simon, 28 år Född i Trelleborg Bor i Stockholm Talsituation: Egeninspeln.
Informanterna informeras om att deras svar endast ska handla om hur de uppfattar talaren i just denna talsituation, även om de eventuellt skulle kunna känna igen talaren sedan tidigare. De får ingen information av mig om talaren varken innan eller under intervjun. För urvalet av talproven har jag även strävat efter att själva innehållet i talproven inte ska berätta något om talarnas sociala ställning eller ekonomiska situation. Exempelvis ska inga städer nämnas i talproven. Alla talprov är på svenska.
För att ha tillgång till olika talare, så att informanterna själva ska kunna höra och utskilja de olika språkvarieteterna och dela med sig av sina attityder gentemot dem, använder jag mig av ljudklipp från Youtube. Youtube är en webbplats där videoklipp laddas upp av dess användare och där en mångfald av talare med olika kombinationer av krono-, sexo-, och dialekter finns i klippen. Jag har valt att inte använda mig av Swedias dialektarkiv, eftersom talarna där är anonyma och jag då inte skulle ha tillgång till information om talarnas
födelseort eller exakta ålder.
6.5 Analysmetod
För att analysera mina informanters svar används en kvalitativ metod som kompletteras med bedömningsskalor. Den kvalitativa analysmetoden innebär en innehållsanalys som ger verktyg för att tolka budskap och avsikter i intervjusvaren. Detta görs genom en systematisk kategorisering av teman utifrån talarnas och informanternas ålder och könstillhörighet. En kvalitativ innehållsanalys betraktar både det manifesta innehållet, det synliga, explicita, men även det latenta innehållet, det underförstådda och implicita. Därigenom är denna
analysmetod öppen för till viss del subjektiva tolkningar av resultaten (Nygård 2020). I praktiken utgår jag från en induktiv ansats, vilket innebär att jag börjar med att lyssna igenom informanternas svar för att sedan utifrån dessa svar ta ut de delar där identifierbara tankar, idéer eller ställningstaganden ger uttryck för attityder till talarna.
För att få en överskådlig bild av resultaten utifrån bedömningsskalan som informanterna fyller i under intervjun, motsvarar varje steg på skalan en ”poäng” till talarna. Detta resulterar i en svarsskala på 0–6 poäng (För exakt svarsfördelning, se bilaga 5). För att bibehålla
jämförbarhet mellan olika kategoriseringar presenteras resultaten som medelvärden utifrån respektive indelning.
6.6 Metod- och materialkritik
Talarnas samtalsämnen och att de talade om olika saker i talproven påverkade informanternas attityder gentemot talarna, något som i sin tur påverkade mitt resultat. Även om jag i urvalet av talprov strävade efter att själva innehållet inte skulle berätta något om talarnas sociala ställning eller ekonomiska situation, kan talarnas olika samtalsämnen och de olika
talsituationerna eventuellt ha gett ledtrådar om detta. Två informanter kommenterade uttryckligen att deras bedömning av talaren påverkades av samtalsämnet. Även de
informanter som inte kommenterade talarnas samtalsämnen kan ha påverkats av detta i sin bedömning av talarna.
Lisa, 30 år, lyfte fram att hon fastnade mer för vad talarna pratade om, snarare än hur de talade. Hon sa att hon föredrog dem alla fast i olika sammanhang. En annan informant, Andreas, 35 år, beskrev att den personens sätt att tala som han föredrog (Charlotte) främst hade att göra med vad hon pratade om och hur hon pratade om ämnet, vilket i sin tur
påverkade bedömningen. Han kommenterade att det blir snedfördelat med tanke på att talarna har väldigt olika samtalsämnen, och att detta leder till helt olika bedömningar av talarna.
Ämnesvalet påverkade även intrycket av talarens kompetens. Under tiden som Andreas skulle fylla i bedömningsskalan angående Stig kommenterade han för sig själv att Stig troligtvis var ganska kompetent med att mata fåglar, men att han ”inte hade litat på den människan med att sätta upp en VPN-tunnel”.Därigenom blev det tydligt att även ämnet kan ha stor betydelse när attityder till talare ska studeras; ”Det blir en helt annan typ av
bedömning”, något som är viktigt att ha i åtanke när denna typ av studier genomförs.
Det finns både för- och nackdelar med att ha en familj som informanturval. En fördel är att jag till viss del hade möjlighet att avgränsa studien från sociala eller etniska skillnader, och istället fokusera på skillnader i enbart ålder och kön. Nackdelarna med att ha informanter från samma familj är dock att studien kan få en relativt låg reliabilitet, eftersom informanturvalet inte är så brett. Resultaten kan dock fortfarande jämföras med tidigare forskning om attityder, och trots ett begränsat informanturval kan studien ge en indikation på hur attityder till de aktuella lekterna kan se ut.
I Språkvetenskapliga uppsatser (Lagerholm 2010: 39) rekommenderas ett informanturval på minst 100 informanter i kvantitativt inriktade studier på kandidatnivå. Eftersom mitt informanturval endast består av sex informanter, är det därför svårt att dra några definitiva slutsatser om attityder. Dock är min studie huvudsakligen kvalitativ, och den kvantitativa metoden ska främst verka som en kompletterande del till intervjusvaren. Att kombinera en kvalitativ metod med en kvantitativ görs med syftet att undersöka vilka egenskaper
informanterna tilldelar talarna, och om dessa attityder kan klargöra eller skilja sig från de attityder som uttryckts i de öppna svaren. Härigenom, även om informanturvalet är litet, kan resultaten ändå ge oss intressanta insikter om attityder till kronolekter, sexolekter och dialekter.
7 Resultat
Nedan redogör jag för min studies resultat utifrån mina frågeställningar. En del av svaren citeras, medan andra sammanfattas för att ge en mer överskådlig bild av resultaten. Bedömningsskalorna redovisar ett medelvärde på den aktuella informantgrupperingens bedömning, och intervjusvaren är svar från enskilda informanter. Informanternas bedömning av talarna i bedömningsskalorna ska därför ses som ett komplement till intervjusvaren, för att ge en mer överskådlig bild av attityder till de olika talarna. För att återkoppla till syftet med min studie undersöker jag attityder till olika talare med avseende på hur ålder, kön och dialekt påverkar attityderna. I min genomgång av resultaten börjar jag med att redogöra för attityder mot talarna och hur talarna bedömdes utifrån talproven generellt sett. Därefter redovisar jag hur informanterna bedömt talarna utifrån deras kronolekter, sexolekter och dialekter samt resonerar om den generella bedömningen av respektive talare kan kopplas till dessa lekter. Kapitlet avslutas med slutsatser om hur ålder, kön och dialekt påverkar attityden till talarna.
7.1 Övergripande bedömning av talarna
Utifrån mina genomförda intervjuer inklusive bedömningsskalorna kunde jag se att attityden gentemot talarna varierade. De äldre talarna blev totalt sett mer positivt bedömda än de yngre talarna. De manliga talarna fick ett högre sammanlagt medelvärde och bedömdes därigenom mer positivt än de kvinnliga talarna. Samtliga talare har bedömts utifrån en sexgradig skala. Maxpoäng för talarens medelvärde är därigenom 6,00. Se tabell 3.
Tabell 3: Sammanställning av samtliga informanters svar i bedömningsskalan (medelvärde per kategori)
Talare Äldre Yngre Sammanlagt
medelvärde Kvinnor Charlotte 4,17 Linn 3,17 3,67 Män Stig 4,33 Simon 3,70 4,01 Sammanlagt medelvärde 4,25 3,44
Att de manliga och äldre talarna fick högst sammanlagt medelvärde stämmer överens med den individuella bedömningen av talarna, då den äldre manliga talaren Stig fick högst poäng (4,33). Lägst poäng tilldelades den yngre kvinnliga talaren, Linn (3,17).
7.1.1 Charlotte, 61 år
I de öppna svaren i intervjusituationen beskrevs Charlotte som ”kylig” och ”stram”. Många informanter ansåg att hon var lättast att förstå för att hon talade på ett ”tydligt” och
”strukturerat” sätt. Fyra informanter nämnde att de i viss mån identifierade sig med Charlotte, vilket dock främst inte berodde på hur hon talade, utan vilket kön hon hade, hur gammal hon var eller vad hon pratade om. Nedan följer några exempel ur intervjusituationen på hur informanterna beskriver Charlottes sätt att tala:
Utdrag 1:
Ehm, jag föredrar nog den sista kvinnan [Charlotte]. Hon var tydlig. Ah. Det beror på i och för sig. […] Nä men det var lättast att förstå, jag hade lättast att förstå henne. Där var det inga ord som jag missade, de andra tre hade jag svårt att höra allt vad de sa. (Sofie, 50 år om Charlotte, 61 år).
Utdrag 2:
Det tar ju lite emot men jag hade nog svarat person nummer fyra, hade jag nog föredragit, […] Men det har mer att göra med hur, vad det pratas om och hur det pratas. (Hur kommer det sig att du väljer henne?) Mer ordning och struktur. Ehm… Lite […] lugnare och strukturerad. (Andreas, 35 år, om Charlotte, 61 år).
Utdrag 3:
Det är någon som pratar i sin yrkesroll… Ehm, som ska förklara någonting. Hon pratar väldigt tydligt. (Sofie, 50 år, om Charlotte, 61 år).
Även om Charlotte ansågs vara tydlig och strukturerad, beskrevs hon också som kylig och stram av en av informanterna. Sättet som hon talade på, tonen och röstläget, påverkade attityden:
Utdrag 4:
Jag tycker att… Den sista [Charlotte] var väldigt kylig. […] Kall, stram. Inte någon värme.[…] Jag
lyssnade på tonen, som i musiken, när [hon] pratade. (Anna, 61 år, om Charlotte, 61 år).
Vid frågan om vem av talarna som informanten identifierar sig med svarade hon:
Utdrag 5:
Kanske den sista [Charlotte]. Fast jag är mycket trevligare än henne. […] Hon har något som att det vore väldigt kyligt, i sättet hon [talar på]. (Anna, 61 år om Charlotte, 61 år).
Det sista utdraget uttrycker även en viss uppfattning om talarens personlighet och inte enbart hur hon talar, vilket också framkommer vid Johans beskrivning av Charlotte:
Utdrag 6:
Hmmm eh vad ska man säga… Inte eh… Översittare men *tvekar*… Hon använder ett språk som är begränsat till dem som kan området. (Johan, 65 år, om Charlotte 61 år).
I bedömningsskalorna bedömdes Charlotte totalt sett som mest kompetent och ordentlig. Hon fick även höga poäng i jämförelse med de andra talarna när det gäller pålitlighet. Hon
bedömdes dock totalt sett som minst öppen och minst trevlig av alla talare. Charlotte fick det näst högsta sammanlagda medelvärdet av alla talare. Se tabell 4.
Tabell 4: Samtliga informanters bedömning av Charlottes egenskaper
Svaren i bedömningsskalorna styrker de resultat som framkom i de öppna svaren i
intervjusituationen. Att Charlotte beskrevs som ”kylig” och ”stram” stämmer överens med de långa poäng hon fick gällande egenskaperna öppen och trevlig. Att hon sågs som mest
kompetent och ordentlig av alla talare kan ses i relation till att hon i de öppna svaren beskrevs som ”strukturerad” och ”tydlig”.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Charlotte bedöms som mycket kompetent, ordentlig och pålitlig. Hon talar i sin yrkesroll och på ett tydligt och strukturerat sätt. Däremot beskrivs hon tala på ett sätt som är begränsat till de som kan området. Detta markerar i viss mån en distans till lyssnarna, vilket kan vara orsaken till att hon beskrivs som kylig och stram, och även mindre öppen och mindre trevlig.
7.1.2 Linn, 21 år
I de öppna svaren i intervjusituationen beskrev en av informanterna Linn som ”dum”. Linn beskrevs tala både ”fort”, ”otydligt” och ”onyanserat”. Hon beskrevs även ha en ”gäll” och ”kall röst”. Ingen av informanterna identifierade sig med henne eller uttryckte att de föredrog henne som talare. På följande sätt beskrevs informanterna Linns sätt att tala:
Utdrag 7:
Hon pratar talspråk. Inte så nyanserat. (Något mer du tänker på?) Hon pratar snabbt. (Sofie, 50 år om Linn, 21 år).
Utdrag 8:
Den första [Linn] uppfattar jag som väldigt gäll och kall röst. (Anna, 61 år, om Linn, 21 år).
Två av informanterna kommenterade Linns personlighet på följande sätt:
Utdrag 9:
Jag tänker att det här är nog någon form av influencer. (Lisa, 30 år, om Linn, 21 år).
Utdrag 10:
Alltså ’trevlig’, hon låter bara dum, vad ska jag svara då? (Tobias, 19 år, om Linn, 21 år).
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig Sammanlagt medelvärde
I bedömningsskalorna fick Linn höga poäng när det gäller öppenhet men bedömdes totalt sett som minst kompetent, minst ordentlig och minst pålitlig i jämförelse med de andra talarna. Linn fick det lägsta sammanlagda medelvärdet av alla talare. Se tabell 5.
Tabell 5: Samtliga informanters bedömning av Linns egenskaper
Bedömningen av Linn stämmer överens med informanternas svar i intervjun. Bedömningen var övervägande negativ, både i de öppna svaren men även utifrån värderingsorden i
bedömningsskalorna.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Linn bedömdes som öppen, men fick i övrigt en relativt negativ bedömning. Hon bedömdes som mindre kompetent, mindre pålitlig och mindre ordentlig. Av informanterna beskrevs hon som ”dum”. Hon beskrevs tala ”onyanserat”, ”fort” och ”otydligt”.
7.1.3 Stig, 78 år
I de öppna svaren i intervjusituationen beskrevs Stig som ”outbildad”, ”smålänning” och ”bonnig”. Två informanter föredrog honom på grund av att de talade samma dialekt,
småländska. En av informanterna beskrev detta med att det kändes ”tryggt” att höra dialekten, eftersom det var något hon kände igen. De flesta kommentarer om Stigs sätt att tala handlade om hans dialekt, vilket tas upp i avsnittet 7.4 om attityder till dialekter.
Tre informanter kommenterade deras första intryck av Stigs personlighet på följande sätt:
Utdrag 11:
Ehh inte utb… eller… *tvekar*… inte utbildad. Någon som har jobbat fysiskt liksom… Eh, ja inte akademisk, eller inte någon utbildning. (Anna, 61 år, om Stig, 78 år).
Utdrag 12:
Han var eh… Ja men lite egen, fast… Vad ska man säga, ordentlig? Eh fast inte ordentlig, vad heter det… Alltså hmm. Han har tagit hand om sin gård i många år. Han vet vad han håller på med. (Lisa, 30 år, om Stig, 78 år).
En av informanterna beskrev Stig på följande vis, när hon fyllde i bedömningsskalorna:
Utdrag 13:
Kompetent… Ja, han verkar ju veta att han ska mata sina fåglar. Ordentlig, han är nog väldigt ordentlig, han har koll på klockan. Pålitlig, jaa han är pålitlig. (Sofie, 50 år, om Stig, 78 år).
I bedömningsskalorna bedömdes Stig totalt sett som mest pålitlig och trevlig av alla talare. Han var även den talare som bedömdes näst mest ordentlig och kompetent och fick även höga
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig Sammanlagt medelvärde
poäng när det gäller öppenhet. Stig fick det högsta sammanlagda medelvärdet av alla talare. Se tabell 6.
Tabell 6: Samtliga informanters bedömning av Stigs egenskaper
I intervjusituationen beskrevs Stig som ”outbildad”, men även att han ”vet vad han håller på med”. Detta visar att Stigs kompetens inte handlade om utbildning eller teoretiska kunskaper, utan snarare om hans praktiska kunskaper inom ett visst område: att ta hand om gården och fåglarna.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Stig fick höga poäng när det gällde samtliga värderingsord. Han bedömdes som mest trevlig och pålitlig av alla talare.
7.1.4 Simon, 28 år
I de öppna svaren i intervjusituationen angående Simons sätt att tala berörde de flesta kommentarer hans dialekt, vilket kommer tas upp i avsnitt 7.4 om attityder till dialekter. Informanterna kommenterade att Simon, likt den andra yngre talaren, Linn, också talade fort. Två informanter, Anna och Tobias, föredrog Simons sätt att tala. Anna, 61 år, motiverade detta med att han kändes ”naturlig”. Tobias, 19 år, motiverade detta på följande sätt vid frågan om vem av talarna som han föredrar:
Utdrag 14:
Han näst sist tror jag [Simon], […] Han pratade så att man lätt kunde förstå och… Eh ja. Så att de flesta kunde förstå honom i alla fall. (Tobias, 19 år, om Simon, 28 år).
Två andra informanter beskrev Simons personlighet på följande sätt:
Utdrag 15:
Eh, störig. Eller tjötig liksom. Jag tänkte liksom att det här är någon form av Paradise hotel-deltagare, typ. (Lisa, 30 år, om Simon, 28 år).
Utdrag 16:
Tjötig som pratar mycket. (Andreas, 35 år, om Simon, 28 år).
I bedömningsskalorna bedömdes Simon totalt sett som mest öppen av alla talare. Han bedömdes även som den näst mest trevliga av talarna. Simon fick det näst lägsta sammanlagda medelvärdet av alla talare. Se Tabell 7.
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig Sammanlagt medelvärde
Tabell 7: Samtliga informanters bedömning av Simon utifrån bedömningsskalorna
Trots att Simon fick höga poäng när det gäller trevlighet, beskrevs han i de öppna svaren som en ”tjötig” och ”störig skåning”. Här fanns det en motsägelsefull attityd mot talaren, och den totala bedömningen i bedömningsskalorna och intervjusvaren stämmer därför inte helt överens. Detta kan dock bero på att resultatet i bedömningsskalorna är ett medelvärde på samtliga informanters bedömning, och intervjusvaren är svar från enskilda informanter. Även de enskilda informanternas bedömning av Simon är en aning motsägelsefull (se Andreas om Simon, bilaga 5). Vad detta beror på är dock svårt att säga.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Simon bedömdes som mycket öppen och
trevlig. En informant beskrev även Simon som ”naturlig”. Han beskrevs däremot som ”tjötig” och ”störig”, vilket kan tolkas som en negativ attityd mot talarens grad av öppenhet. I övrigt bedömdes Simon relativt neutralt utifrån bedömningsskalorna och låg oftast i mitten i jämförelse med bedömningen av de andra talarna.
7.2 Attityder till kronolekter
Den frågeställning som kommer att besvaras nedan är hur attityden till en talare påverkas beroende på ålder. Först redovisas informanternas bedömning av talarna utifrån de öppna
frågorna i intervjusituationen. Efter detta redovisas de äldre informanternas bedömning av talarna utifrån ålder, och därefter de yngre informanternas bedömning. Avslutningsvis görs en sammanfattning över de slutsatser jag har kommit fram till gällande attityder till kronolekter.
I intervjusvaren, samt med bakgrund mot den övergripande bedömningen av respektive
talare i 7.1, framgår det bland annat tydliga uppfattningar och skillnader mellan äldre och
yngre talares taltempo. De flesta kommentarer som handlade om talarens kronolekt var dock snarare ett konstaterande om personen var äldre eller yngre, inte huruvida det påverkade deras attityd mot talaren eller ej. Kommentarerna om de yngre talarnas höga taltempo och
otydlighet kan däremot ses som något som ofta kopplas till attityder och vanliga uppfattningar om ungdomsspråk. Exempel på informanternas kommentarer om detta följer nedan.
Första frågan handlade om vad informanten tänker på när hen hör personen i talprovet tala. Tobias, 19 år, kommenterade två talare på följande sätt:
Utdrag 17:
Hon pratar väldigt snabbt och otydligt. (Tobias, 19 år, om Linn, 21 år).
Utdrag 18:
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig Sammanlagt medelvärde
Ehh, gammeldags, att han är äldre. (Tobias, 19 år om Stig, 78 år).
En av de äldre informanterna beskrev sitt första intryck av Simon med ordet ”förvirring”. Han kommenterade även Linns sätt att tala på detta sätt:
Utdrag 19:
Det var otydligt. (Någon mer tanke?) Jaa… Det dröjde en stund innan jag fattade vad hon pratade om. Men det hängde ju ihop med att det var otydligt också. Och ett otydligt språk. Alltså, dels så talade hon otydligt men att… Otydligt språk ja. (John, 65 år om Linn, 21 år).
Även Sofie, 50 år, beskrev hennes första intryck av de yngre talarna och kommenterade att både Simon, 28 år, och Linn, 21 år, talade ”otydligt” och ”snabbt”. Hon beskrev även att Linn talade ”onyanserat”.
På frågan om vem av talarna som informanterna själva identifierar sig med var det endast en informant som uttryckligen kommenterade att hon tror att det kan bero på att de har samma ålder:
Utdrag 20:
Kanske den sista. […] För att jag tycker att hon, har ju ungefär min ålder. Kanske lite yngre. (Anna, 61 år om Charlotte, 61 år).
I bedömningsskalorna framkom det att de äldre informanterna i åldersspannet 50–65 år var mest positiva till Stig, 78 år, medan Linn, 21 år, gavs lägst sammanlagt medelvärde. Se tabell 8.
Tabell 8:Sammanställning av de äldre informanternas bedömning av talarna
Stig fick högst sammanlagt medelvärde (4,47). Mellan honom och Charlotte, som fick det näst högsta medelvärdet, skiljde det 1,14 poäng. Charlotte och Simon fick nästan samma sammanlagda medelvärde och mellan dem skiljde det enbart 0,06 poäng. Linn fick markant lägst totalbedömning av de äldre informanterna. Mellan hennes och Stigs sammanlagda medelvärden skiljde det hela 1,87 poäng.
De äldre informanterna bedömde de äldre talarnas egenskaper totalt sett mer positivt än de yngre talarnas. Se tabell 9.
Tabell 9: Sammanställning av de äldre informanternas bedömning av yngre och äldre talares egenskaper
Charlotte Linn Stig Simon
Sammanlagt medelvärde 3,33 2,60 4,47 3,27
Av de äldre informanterna bedömdes de äldre och yngre talarna lika öppna och trevliga. De bedömde dock de äldre talarna som mer kompetenta, ordentliga och pålitliga än de yngre talarna. Här var skillnaden mellan äldre och yngre talare stor.
De yngre informanterna i åldersspannet 19–35 år var mest positiva till Charlotte, 61 år. Lägst sammanlagt medelvärde fick Linn, 21 år. Se tabell 10.
Tabell 10:Sammanställning av de yngre informanternas bedömning av talarna
Charlotte gavs högst sammanlagt medelvärde (5,00) av de yngre informanterna. Mellan henne och Stig, som fick det näst högsta medelvärdet, skiljde det 0,80 poäng. Stig och Simon fick nästan samma sammanlagda medelvärde och mellan dem skiljde det endast 0,07 poäng. Linn fick lägst totalbedömning av de yngre informanterna. Mellan hennes och Charlottes
sammanlagda medelvärden skiljde det 1,27 poäng.
Även de yngre informanterna bedömde de äldre talarnas egenskaper totalt sett mer positivt än de yngre talarnas. Se tabell 11.
Tabell 11: Sammanställning av de yngre informanternas bedömning av yngre och äldre talares egenskaper
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig
Sammanlagt medelvärde
Yngre talare 3,17 3,17 5,50 4,33 3,50 3,93
Äldre talare 4,33 4,50 4,67 4,33 5,17 4,60
De yngre informanterna bedömde de yngre talarna som mer öppna än de äldre talarna. De yngre och äldre talarna bedömdes som lika trevliga. Även här bedömdes de äldre talarna som mer kompetenta, ordentliga och pålitliga, och skillnaden mellan yngre och äldre talare vid dessa värderingsord var stor.
medelvärde
Yngre talare 2,83 2,67 3,33 3,17 2,67 2,93
Äldre talare 4,33 4,33 3,33 3,17 4,33 3,90
Charlotte Linn Stig Simon
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att den äldre och yngre informantgruppen hade samma uppfattning av de äldre respektive yngre talarnas egenskaper. De äldre talarna bedömdes totalt sett som mer kompetenta, mer ordentliga och mer pålitliga än de yngre talarna. De äldre och yngre talarna bedömdes som lika trevliga av både de äldre och yngre informanterna.
I de öppna frågorna i intervjuerna kommenterade både äldre och yngre informanter
taltempo och bedömde att de yngre talarna talade fortare och mer otydligt än de äldre talarna. En annan uppfattning som lyftes fram var att en av de yngre talarna talade onyanserat. Att de äldre talarna bedömdes mer positivt och gavs ett högre sammanlagt medelvärde i
bedömningsskalan stämmer därigenom överens med informanternas öppna svar som visade en generellt mer negativ attityd till yngre talare än äldre. I den individuella bedömningen av talarna i avsnitt 7.1 går det även att se att Tobias, 19 år, var den enda informanten som ansåg
att en yngre talare var lättast att förstå. Möjligtvis kan detta bero på att de är relativt nära i
ålder, och att deras individuella kronolekter därigenom ligger nära varandra. Denna slutsats stärks i att övriga informanter beskrev samma talare som förvirrande och otydlig.
7.3 Attityder till sexolekter
Den frågeställning som kommer att besvaras nedan är hur attityden till en talare påverkas beroende på kön. Först redovisas informanternas bedömning av talarna utifrån de öppna
frågorna i intervjusituationen. Efter detta redovisas de kvinnliga informanternas bedömning av talarna utifrån kön, och därefter de manliga informanternas bedömning. Jag kommer sedan att redogöra för hur äldre respektive yngre informanter bedömer manliga och kvinnliga talare. Avslutningsvis görs en sammanfattning över de slutsatser jag har kommit fram till gällande attityder till sexolekter.
De kommentarer som direkt kan kopplas till sexolekter utifrån de öppna svaren i intervjun handlade främst om talaren var en man eller kvinna, inte hur eller om detta påverkade
informantens attityd till talaren. Det var enbart en informant som kommenterade att hon identifierar sig med en av de kvinnliga talarna på grund av att hon är kvinna själv. Ingen annan av informanterna påpekade detta, även om totalt fyra av informanterna (Tobias, Johan, Anna och Sofie) identifierade sig med eller föredrog en talare som hade samma
könstillhörighet som dem själva.
Sofie, 50 år, svarade på frågan som handlade om vilken talare hon identifierade sig med så här:
Det är ju lättast att identifiera sig med den sista kvinnan, så, tycker jag. Eftersom jag är kvinna själv. (Sofie, 50 år om Charlotte, 61 år).
I bedömningsskalorna var de kvinnliga informanterna mest positiva till Stig. Lägst poäng gavs till Linn och Simon, som fick samma sammanlagda medelvärde. Se tabell 12.
Tabell 12:Sammanställning av de kvinnliga informanternas bedömning av talarna
Stig fick det högsta sammanlagda medelvärdet (4,67) av de kvinnliga informanterna. Mellan honom och Charlotte, som fick det näst högsta medelvärdet, skiljde det dock endast 0,54 poäng. Linn och Simon fick lägst totalbedömning av de kvinnliga informanterna. Mellan deras och Stigs sammanlagda medelvärden skiljde det 1,27 poäng.
De kvinnliga informanterna bedömde totalt sett de manliga talarna mer positivt och gav
dem ett högre sammanlagt medelvärde än de kvinnliga. Se tabell 13.
Tabell 13: Sammanställning av de kvinnliga informanternas bedömning av kvinnliga och manliga talares egenskaper
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig
Sammanlagt medelvärde
Kvinnl. talare 4,33 4,17 3,83 2,83 3,67 3,76
Manliga talare 3,83 3,83 4,17 4,00 4,33 4,03
Av de kvinnliga informanterna bedömdes de kvinnliga talarna som mer kompetenta och ordentliga än de manliga talarna, medan de manliga talarna bedömdes som mer öppna, trevliga och pålitliga.
De manliga informanterna var mest positiva till Charlotte. Det lägsta sammanlagda medelvärdet tilldelades Linn. Se tabell 14.
Tabell 14:Sammanställning av de manliga informanternas bedömning av talarna
Charlotte fick det högsta sammanlagda medelvärdet (4,20) av de manliga informanterna. Mellan henne och de talare som fick det näst högsta medelvärdet, Stig och Simon, skiljde det
Charlotte Linn Stig Simon
Sammanlagt medelvärde 4,13 3,40 4,67 3,40
Charlotte Linn Stig Simon
0,20 poäng. Linn fick lägst totalbedömning av de manliga informanterna. Mellan hennes och Charlottes sammanlagda medelvärden skiljde det 1,27 poäng.
Av de manliga informanterna bedömdes de manliga talarna mer positivt och fick ett högre sammanlagt medelvärde än de kvinnliga talarna. Se tabell 15.
Tabell 15: Sammanställning av de manliga informanternas bedömning av kvinnliga och manliga talares egenskaper
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig
Sammanlagt medelvärde
Kvinnl. talare 3,33 3,67 4,17 3,33 3,33 3,57
Manliga talare 3,17 3,00 4,67 4,83 4,33 4,00
Totalt sett bedömde de manliga informanterna de kvinnliga talarna mer kompetenta och ordentliga än de manliga talarna. De bedömde de manliga talarna som mer öppna, trevliga och pålitliga än de kvinnliga talarna. Vid bedömning av kompetens och öppenhet är dock
skillnaderna mellan de kvinnliga och manliga talarna små.
För att ytterligare analysera resultaten av studien i bakgrund mot Einarssons studie om sexolekter (2006), jämfördes även här de äldre och yngre informantgruppernas bedömning av talarna utifrån kön. De äldre informanterna bedömde de manliga talarna mer positivt än de kvinnliga och gav de manliga talarna ett högre sammanlagt medelvärde. Se tabell 16.
Tabell 16: Sammanställning av de äldre informanternas bedömning av kvinnliga och manliga talares egenskaper
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig
Sammanlagt medelvärde
Kvinnl. talare 3,50 3,33 2,67 2,33 3,00 2,96
Manliga talare 3,67 3,67 4,00 4,00 4,00 3,87
De äldre informanterna bedömde de manliga talarna som mer kompetenta, ordentliga, öppna, trevliga och pålitliga än de kvinnliga talarna. Här fick de manliga talarna det högsta
medelvärdet för samtliga egenskaper. Vid bedömning av kompetens och ordentlighet är dock
De yngre informanterna bedömde dock talarna annorlunda, även om skillnaderna i
sammanlagt medelvärde var väldigt liten. Här gavs de kvinnliga talarna ett högre sammanlagt
medelvärde än de manliga. Se tabell 17.
Tabell 17: Sammanställning av de yngre informanternas bedömning av kvinnliga och manliga talares egenskaper
Kompetent Ordentlig Öppen Trevlig Pålitlig
Sammanlagt medelvärde
Kvinnl. talare 4,17 4,50 5,33 3,83 4,00 4,37
Manliga talare 3,33 3,17 4,83 4,83 4,67 4,17
De kvinnliga talarna bedömdes som mer kompetenta, ordentliga och öppna av de yngre informanterna. De ansåg att de manliga talarna var trevligare och mer pålitliga.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns stora likheter i bedömning av talarna mellan manliga och kvinnliga informanter sett utifrån bedömningsskalorna. De kvinnliga talarna bedömdes som mer kompetenta och ordentliga, medan de manliga talarna bedömdes som mer öppna, trevliga och pålitliga av både de manliga och kvinnliga informanterna. De manliga talarna fick det högsta sammanlagda medelvärdet av både de manliga och kvinnliga informanterna. Det är dock viktigt att belysa att skillnaden mellan de kvinnliga och manliga talarna var liten i de manliga informanternas bedömning när det gäller kompetens och öppenhet. Med bakgrund mot hur äldre respektive yngre informanter bedömer manliga och
kvinnliga talare, kunde jag konstatera att de äldre informanterna bedömde de manliga talarna
starkast i alla kategorier utifrån värderingsorden och gav dem högst sammanlagt medelvärde. Skillnaden mellan de kvinnliga och manliga talarna var dock liten i de äldre informanternas bedömning när det gäller kompetens och ordentlighet. De yngre informanterna tilldelade de kvinnliga talarna ett högre sammanlagt medelvärde och ansåg dem som mer kompetenta, ordentliga och öppna än de manliga talarna. Det sammanlagda medelvärdet av talarna skiljdes dock åt men enbart några få decimaler. Härigenom kan jag dra slutsatsen att de äldre
informanterna i denna studie hade en mer positiv attityd gentemot manliga talare, medan yngre informanter hade en mer jämställd totalbedömning av talarna.
I informanternas svar uttrycktes inga explicit negativa eller positiva attityder gentemot talarna beroende på talarens könstillhörighet. Både de manliga och kvinnliga talarna bemöttes
av negativa och positiva kommentarer. En av informanterna kommenterade de kvinnliga
