• No results found

Geografiskt focus och proto-industriell locus

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Geografiskt focus och proto-industriell locus"

Copied!
18
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Roger Andersson, Kjell Haraldsson

Title

Geografiskt focus och proto-industriell locus

Issue

16

Year of Publication

1988

Pages

93–109

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Geografiskt fokus

och

proto-industriell locus

Om

regionen

och

regionbegreppet

i analyser

av

industrialiseringsprocessen

Av

Roger

Andersson

och

Kjell Haraldsson

Introduktion:

ekonomisk

utveck¬

ling

— en

fråga

om

geografiskt

fokus

Förnärvarandeförsenomfattandediskussionom

huruvida”utveckling”, ”ekonomisktillväxt” och

”industrialisering” analytiskt skall studeras med nationalstaterna som utgångspunkt eller ej. Det

finns forskaresomhävdarattdenekonomiskave¬

tenskapens 200-åriga uppslutning kring Adam Smiths utgångspunkt — nationernas välstånd —

förblindatforskarna ochförhindratverkligainsik¬

ter i den ekonomiska utvecklingens sanna natur.

Välstånd,sägerdessakritiker,ärliksomfattigdom ett regionalt fenomen; det är inte

nationalstater

somutvecklas,detärregioner.Framgångsrikana¬ tionalstater harframgångsrika regioner.1

1forskningenkring övergångenfrånförindustri¬ ell tillindustriellsamhällsorganisationhar påsena¬

re tidregionbegreppet hamnatcentralt i debatten. Diskussionenkanbl aåterföraspå detnuklassiska

problemethuruvida landsbygden ellerstaden,eller kanske bådeoch,skallutpekassomprimuslocus i

övergångentillenindustrikapitalistisksamhällsor¬

ganisation.

Detproblem somdenna debatt adresserarärde

svårigheter som möter när man introducerar ”rummet” i ekonomisk och social teori. Allting

somägerrumsker någonstans(påplatser)ochnäs¬

tan aldrigslumpmässigt. Samhällets ekonomi och

sociala strukturvarierargeografiskt ochdessava¬ riationer påverkarvad som sker och var detäger

rum. Påettabstraktplan hardenekonomiskave¬

tenskapenrelativtframgångsriktteoretiserat kring

kapital, arbetskraft, marknad, tillväxt etc. Emel¬ lertid har varken neoklassisk jämviktsteori eller borgerliga och marxistiska teorier om ojämn ut¬ veckling lyckats särskilt väli sinaförsökattintro¬ ducera rummetochdenregionalavariationen i de

ursprungligen aspatiala makro-ekonomiska ana¬

lysmodellerna. Frågorsom:varför fördelas tillväx¬

tenojämnt;varförutvecklasenregionmeninteen

annansysselsätterfortfaranderegionalforskarna.2

1föreliggandeuppsatsskallvi utifrånett

kultur-geografiskt perspektiv diskutera regionbegreppet och dess användning och funktion i analysen av

proto-industriella ochindustriellaverksamhetsfor¬

mer. Artikeln disponeras så, att vi inledningsvis

presenterar regionbegreppetsinnebörd i äldre och nyare forskning. I avsnittet därefter diskuterar vi sedan sambandet mellan industrialisering ochur¬

banisering i den svenskautvecklingen, varefter föl¬

jer en fallstudie av en proto-industriell verksam¬ hetsform—sågverksindustrini Gävleborgs län.

Iettavslutande avsnitt presenterarvi artikelns vik¬

tigasteslutsatser.

Existerar

regioner?

Man förundras iblandöveratt företrädare för oli¬

kavetenskapliga discipliner harså svårtattdefinie¬

ra och enas kring sina mest centrala begrepp. Så

finner man t ex, att ekonomerständigt måste dis¬

kutera vad ekonomi är — vilka fenomen och

aspekter fallerinom ellerutom definitionen? Hos

sociologer möter vi allehanda definitioner av

grundbegreppsomklass ochfamilj. Historiker stri¬ der kanske inte såmycket omdengrundläggande

dimensionentid, mendesto mer omhur mankan

periodisera den historiska processen. Etnologer och antropologer har bidragit till en omfattande bukett av definitioner av kulturbegreppet. Det är mot denna bakgrund självfallet naturligt att hos geograferna mötamånga och olika perspektiv på ochdefinitioner av grundbegreppetrum och dess underkategorier region ochplats.

(3)

grundläggande filosofi och teori och de problem

somaktualiseras kan därmed inte lösasengångför

alla. Icke desto mindre måstevarje forskare försö¬ kaatt preciserajust de grundläggandekategorier¬

na. Dettaframstår som än viktigarenär forskare

från skilda discipliner bidrar till kunskapsproces¬

sen, eftersom begrepp som noggrant definierats i

enspecifik vetenskapligkontext kan kommaatt ut¬

nyttjas i andra sammanhang och inte sällan med

mindreentydig innebördändenursprungliga.Det¬

ta omdöme gäller — med allt annatän önskvärd

tydlighet —just förregionbegreppet.

Dengeografiska forskningen dominerades fram

till mitten av 1900-taIet av en ideografisk region¬

uppfattning. För ideograferna var varje region unik ochkunde bara beskrivas ochanalyseras i sin unikhet—inte sällan utifrånendeterministisksyn på relationen mellannaturoch samhälle;

naturgiv-naförhållanden—geologi, geomorfologi,klimat, vegetationetc— formade de förutsättningarsom

sedan människan anpassade ekonomi och sam¬

hällsbyggnad till. Som tex den danske regional¬

forskaren PeterMaskell påpekar, kan

rumsveten-skapernas ideografiskaansatsses som en pendang till de andrasamhällsvetenskapernas vid denna tid

långt drivna historicistiskaansats.Ochnärhistori¬

cismen långsamt trängs undanavefterkrigstidens

positivistiska strömningar avlöses ideografin av studieravsamhälletsrumsliga organisation.^

Analysen av regionerna tar nu som utgångs¬

punkt sökandet efter ”rumsliga lagar”. Till en

början innebär denna förskjutning från studierav

unikaregioner till studierav regionalasysteminte

i sig ett uppgivande av idénatt regionervarreellt

existerande. Gradvis växte emellertid insikten om

att regioner var intellektuella konstruktioner (red¬

skap i analysen) ochattderas avgränsning måste få

variera med frågeställningarnas natur. De kunde

såledesintesägasexistera ien merabsolutmening.^

Med denna nya synpåregionbegreppet komna¬

tionalstaten att uppvärderassom kontextuell ram för denregionala analysen. Problemet blevattsön¬ derdela nationalstaten i relevanta subområden. 1 denmerempiristiskaströmningendomineradehä¬

danefter den administrativaregionen (stater, län,

kommuner etc) som fokus för sortering av fakta

och beskrivningav regionalvariation. Forskning¬

en kom i övrigt att ömsom betona sökandet efter

homogena regioner (objektslikhet), ömsomfunk¬

tionella regioner (objektsrelationer). Det är i det sistnämnda perspektivet — det funktionella —

som man skall se introduktionen av sådana be¬

grepp som ”arbetsmarknadsregion” och ”nodal region”.

En föreställning om ”nodal region” finns utta¬

lad redan i dentidigatyska ekonomiska geografin

(Johann Heinrich von Thiinen m fl). Själva be¬

greppet nodalitet myntades, vadvi har kunnatut¬ röna,avdenengelske geografen och parlamentsle¬

damoten Halford Mackinder(1902), mendet fick

sittgenomslag med den franske geografen Vidal de la Blache’s klassiska arbeten (1910).® I spåren av

Walter Christallers centralortsteori kom näralig¬

gande begrepp,somtätortsomland, urbana regio¬

nerochinfluensfält, att intaencentralplats i den geografiska och historiska forskningen.

1 valet av den nodalaregionen som

socio-geogra-fiskutgångspunktför analyser ligger— uttalat el¬ ler inte—ettställningstagande förattstädernas be¬ folkning varit centrala aktörer i utvecklingsproces¬

sen. Christallers arbeten fokuseradeprimärt kon¬

sumtionsprocessenoch dess geografiiettkapitalis¬

tiskt samhälle och han kan därmed intelastas för

den närmast fetischistiska dyrkan ”det urbana”

komattfå i efterkrigstidens regionala utvecklings-forskning. Viktigare fördet nodala regionbegrep¬

pets starka genomslag under 1950- och 1960-talet

var alla de forskningsbidrag, som på skilda sätt

kom att legitimera tillväxtpolsdoktrinen. Starkt

kritiserad, från såvälideologiskasominterntteore¬ tiska ochmetodologiska ståndpunkter, dominerar

än idag tillväxtpolperspektivet den mer rumsligt

medvetna ekonomiskavetenskapen.®

Ett starkt stödför teorinomtillväxtpoler finner

viävenflera håll i den proto-industriella forsk¬

ningsdebatten,texhos Sidney Pollard. I Pollards förslag tillenregionalansatsi försökenattförklara

den europeiska industrialiseringsprocessen ligger ettbetonande avhandelnsroll i utvecklingen.

Trade takesplace becausesomefactorsareim¬

mobile,andintheperiod discussed here neither capital norlabour moved with ease out of the region, though they movedeasilyenough within

it.^

Pollards regionbegrepp är uttalat funktionellt —

”aregionastheoperative economic unit”—men

(4)

Studieravoch utsagorombosättningars lokalisering

och storlek—itermeravcentralorter—kanbeläggas åtminstone tillbaka till Machiavelli (1530-talet). Ett

stort steg i riktning mot teorier om ortssystem och

centralorter togsavgeografenoch matematikern

La-lanne(1860-talet)genom introduktionen avbegrep¬

pethomogenyta. Lalannevisade, att om en sådan

”homogenyta” antogsvarajämnt befolkad skulle

ett hexagonalt mönster av centralorter (städer) så

småningomväxa fram. (SeBeavon 1977,s 18). Begreppet homogen yta blev en grundläggande

abstraktion för flertaletav1900-talets teoretiskaför¬ sökattförklaralokaliseringenavorterochverksam¬

heter, tex Weber (1909), Christaller (1933) och

Lösch(1940). Med antagandetomen homogenyta ochjämnt fördelad landsbygdsbefolkning komt ex” Christaller fram till sin klassiska centralortsteori.

Huvuddragen i Christallers teori, vars utgångs¬

punktärdet modernamarknadssystemet(dvsattfolk uppsöker fastautbudspunkterförköpavvaror och

tjänster),ärkortatt

1. Centralorterförser sin omgivning (komplementär

region) med materiellavarorochservice.

2. Enortscentralitetbestämsav summan(överskot¬ tet)avdess olika servicefunktioner. (Med överskott

menashär denservice,sominteprimärtavseratttäc¬ kabehov förbefolkningeni själva orten.) Ju högre centralitet destohögreordning.

3. Centralorteravhögre ordning tillhandahållerfler funktioner, har fler verksamhetsställen, större be¬

folkningochstörreomland,harenstörre

affärsvo-lymoch oftaststörregeografisk utbredning.Orterav

lägreordningtillhandahållervaror avlägre ordning.

Juhögre varurangdesto färre utbudsorteroch vice

versa.

4.Centralorterna formarenhierarki, därvarjeortav

högre ordning tillhandahållerdetsammasomorterav lägre ordning,plusytterligarenågra centrala funktio¬ ner.

I sina empiriska studier av ortssystemet i södra

Tyskland påvisade Christaller teorins styrka, men ocksåattmodellen sällan fulltutlåtersigrepresente¬

ras i verkligheten. Hierarkin och det hexagonala mönstret störsavbl aadministrativa beslut ochspe¬ cifikainfrastrukturlösningar (antagandetomhomo¬ genytagäller inte).

Christallers centralortsteori har bildat utgångs¬

punkt för tusentals empiriska studier och — inte

minst i Sverige—lagts till grund förpraktisksam¬

hällsplanering. Teorin har mött kritik, inte alltid

välgrundad ochrättvis, blaför dessensidiga fokus påtertiära aktiviteteroch bristande överensstämmel¬

semedverklighetensortssystem.KlartärattChristal¬ lersutgångspunkt justärcirkulationssfären,ochteo¬ rinärdärmedpartiellomvi vill förklaralokalisering avverksamheter ochorter.

EnillustrationavChristallershexagonala och hierarkiskaortssys¬

tem. fKälla: Christaller1966(1933)s66.)

denkonkretaverklighetenoch deformassomeko¬ nomiska entiteteravexportindustrins framgångar

och av de barriärer som avståndsfriktionen reser

för olikaproduktionsfaktorer.

Bland de proto-industrialiseringsforskare som vidsidanavPollardförespråkatenregionalansats märksbl aFranklinMendels. Mendelsskrifter har stora förtjänster men utmärks knappast av en

stringentformuleradsynpåregionbegreppet.Man

kannoteraenpåtaglig glidning mellanentämligen

entydig ideografisk position—regionerärexiste¬

randeområden, där klimat och naturförhållanden

spelatenavgörande roll i derasutveckling—tillen uttalat funktionell syn, där interaktionen mellan

och inom nodala regioner blirenbärandetanke i

analysen.®Isinsträvanefterempiriskageneralise¬

ringar, t exatt söka likheter mellanregioner som

industrialiseras eller mellanregionersomavindust¬

rialiseras, faller Mendels ienreduktionistiskfälla: attöverbetonaenformav regional formeringoch

analys— stadenmed sitt omland. Tillbilden hör emellertid att proto-industrin kunde florera, och

(5)

sedermeraövergåimodernindustri,äveni bygder där den urbanaanknytningenvarmycketsvageller

obefintlig.®

Som såmånga gånger tidigare tvingas vi tillre¬

trätt närdetgällerattsökalagbundenheter ochge¬

neraliseringari den konkretahistoriskaprocessen.

Återigen

ärdet—frånenkulturgeografisk bedöm-ningshorisont —rummetoch den geografisktva¬

rierandeverkligheten, sominte låter sig

abstrahe-rasborteller förenklas ianalysen.

Från

regional till

ortsmässig arbetsdelning

Den urbanistiska positionen har dominerat hos flertaletavde forskaresomteoretiseratkringöver¬

gången från ett feodalt till ett kapitalistiskt pro¬

duktionssätt.’®Delvissomett resultatavdenmo¬

dernaforskningen kring industrikapitalismens för¬

utsättningar— proto-industrialiseringsforskning-en —har den urbanistiskapositionen kommit att

utmanas.Flera forskarepekar påde förindustriel¬

la, icke-agraraaktiviteternasutpräglat rurala loka-liseringsmönster. Detta är emellertid inte isig ett skäl förattbetrakta städernasombetydelselösa för

de förindustriella aktiviteternas bedrivande. Fors¬

karnaintar härvidlag skilda och ibland helt mot¬

satta positioner. Göran Hoppe & John Langton diskuterar tvåhuvudlinjer;en varsgrundsynäratt

städernas rollsnarastvarblockerande och konser¬

vativ, varför drivkraften var proto-industrialise-ringen av landsbygden, baserad på efterfrågan

från den internationellamarknaden;en annansö¬

kerförklaringar utifrån de lokala rural-urbanare¬

lationerna och betonar starkare städernas roll.”

ÄvenominteHoppe & Langtonavfärdar någonav

dessa förklaringsansatser, betonar de helt riktigt

attindustrialiseringen åtföljdesav enstadstillväxt, sompå någotsättbordevararelaterad till själva in¬

dustrialiseringen; åtminstoneså attstäderna drog

nyttaav, eller på olika sätt medverkade i, lands¬ bygdens industrialisering.

industrialisering? Ja, övergången

till en mer utpräglad fabriksindustri under

1800-talets senare hälft innebar en förstärkning av

landsbygdens positioner. Detta sker ocksåtrots att städernas andelavriketsbefolkningväxer. Lands-bygdsindustriernas andelavhela industrisysselsätt¬

ningen växer för varje 5-årsperiod från år 1870

(36,1%)till år 1901, då deras andel når ett maxi¬

mum(63,6%). Därefter skerenvissandelsförlust

till år 1913, då 58,2% av industriarbetarna åter¬

finns utanför städerna.’^ Trendbrottettill städer¬

nasfördel orsakas bl a avmetall- ochverkstadsin¬ dustrins expansion i städerna eftersekelskiftet.

Under industrialismens första halvsekel för¬ dubblar städerna sin andel av landets befolkning

(25% år 1913), alltmedan industrisysselsättningen

tillväxersnabbareutanför städerna.

Även

omstä¬

derna under helaperioden harenstörreandelavin¬ dustrisysselsättningenänavbefolkningen, så mås¬ tederasbefolkningstillväxt förklarasavnågotmer ändenkvantitativaindustritillväxten.Förklaring¬

enkansökas iföljande fyra,till varandra relatera¬

de,omständigheter. Fördet förstaärstädernas in¬ dustristrukturannorlundaänlandsbygdens, såatt

den industri som finns i städerna ger upphov till

större lokala spridningseffekter.” För det andra

var lönearbetarrelationenmerallmänt utvecklad i

städerna, något som innebar att en större del av

stadsbefolkningens subsistens fick täckas över marknaden,innebärande ytterligaresysselsättning

i den lokala ekonomin. För dettredje stärks med denallmännamarknadsexpansionen också städer¬

nasrollsomcentralorterför sina omland—en me¬

kanismsomChristallerpåvisat. För det fjärdeexis¬

teradeenpåtaglig social skillnadmellan städer och

landsbygd.Koncentrationenavpersoneri ledande befattningar inomekonomi och offentlig förvalt¬

ning var stor i städerna — makten centralisera¬

des.”

Industrialiseringen stödjer urbaniseringen i en

vidaremeninggenomdessstarka tendensattskapa

nyatätorter. Vad vi kanskönjaärenövergång från

en arbetsdelning mellan ideografernas ”naturliga

regioner” tillenrural-urban ochortsmässig arbets¬

delning. Ortssystemet expanderar och bildar just ett system, därorterna fårspecialiserade funktio¬

ner: det framträder en ortsmässig arbetsdelning,

där anknytningen till respektiveorts direkta om¬ land inte alltidärbasenförortensexistens. Detär i detta sammanhang viktigtatt påpeka, attdenna

geografiska differentiering — ellerfragmentering

— inte

står imotsatsställning till enregional inte¬

gration. Tvärtom kan man med Derek Gregory

(1988, s51) hävda,attdifferentiering och integra¬ tionäruttryckförsammasak,ellerattde förutsät¬

(6)

Dentidiga fabriksindustrin präglades knappast

avnågotkvalitativtnyttmedavseende på mekani¬

sering och produkter. ”Skråmästarens verkstad har endast blivitutvidgad. Skillnadenäralltså från

början rent kvantitativ”, hävdar Karl Marx.''®

Därmed faller detsig ocksånaturligtattstarkt be¬

tonakontinuiteteni denprocess somledde fram till

industrialismens samhälle. Till bilden hör då att denförindustriellaregionala arbetsdelningen kom

att prägla den modernareindustrins lokalisering, ävenomdeteninomregional nivå skeddeen ur¬

baniseringavvaruproduktionen.

1890-talets industriellauppsving kom i högreut¬ sträckningän 1840- och1870-talets, attbaseras på

nyaprodukter ochmerpå deninhemskamarkna¬

densexpansion. Arbetsdelningen, liksom mekani¬

seringen, var nu merutvecklad och

lokallserings-bilden kom i större utsträckning att avvika från

dentidigare.Inriktningenpå den svenska markna¬

den stärkteliksomelektrifieringen städernas posi¬ tion.

Vi skall nunärmastvisahurindustrialiseringen

avtillverkningen av en traditionell produktså¬

gadeträvaror —lokaliseringsmässigt kom att an¬

knyta till en proto-industriell regional arbetsdel¬ ning.

Sågverksindustrin

i

Gävleborgs län

Undermeränettsekel harGävleborgslän variten

av landets ledande industriregioner — både pro¬ duktions- och sysselsättningsmässigt.''® Sågverks¬ industrinharvariten avdeviktigaste branscherna

i denna utveckling. Men sågverksindustrin har också utgjort enviktig länk mellanjordbruk och

industri. Tröskeln mellanjordbruk och sågverks¬

industri har varit betydligt lägre än mellanjord¬

bruk och andraindustribranschef. Ett talande be¬ vis för dettaärattsågverksindustrin först från och med 1896 upptas i industristatistiken. Dessförin¬

nanklassades densom enbondenäring,trots attåt¬

skilliga sågverk hade flera hundraanställdaarbeta¬

reochtjänstemän.

Sågverksindustrin—den svenska industrialismens

pionjärbransch

Densvenskasågverksindustrins långvariga och dy¬

namiska expansion kulminerade vid sekelskiftet

1900. Från 1850 till slutet av 1890-talet hade pro¬

duktionen vid de svenskasågverken tio-dubblats, ochunder dessa år hadebranschen varit denledan¬

de krafteni landets industrialiseringsprocess. Un¬

der de sista fem årenav 1800-taletuppgick träva¬ rornasandelavSveriges totalexporttill hela 43*70.

Meni och medsekelskiftet bröts denpositivatren¬ den för branschen. Orsakerna var kanske främst

attkonkurrentländernakraftigt ökadesin produk¬

tion, varvid konkurrensen på marknaden snabbt

hårdnade,samt attgenombrottsårensexploatering

avden svenskaurskogenbörjade märkasientillta¬

gande råvarubrist.

Ävenomdetknappastsaknades sågverkien en¬

daav socknarna i Gävleborgslän vid sekelskiftet 1900 var ”kusten” sågverksindustrins huvudom¬ råde, och hade så varit under hela expansionsfa¬

sen. Destora kustsågarnasatte sin prägel på såg¬

verksindustrin i Norrland, vilket inte innebar att

inlandssågarna var betydelselösa eller ens margi¬ nellaiutvecklingen. Fleraförhållandevisstorasåg¬

verk hadelokaliserats till inlandet sedanjärnvägen

dragits fram.

Låtossgenastkonstatera,attsågverksindustrins

lokaliseringsmönsteri Gävleborgs län varit mycket

beständigt övertid. Förutom enstark koncentra¬

tion tillkustområdet kanmanocksånotera att såg-verkshanteringen i alla tider varit en utpräglad

landsbygdsnäring. ISOSFabriker och Handtverk

från 1897,redovisas antalet sågverk i städer och på

landsbygden. Av totalt 104 sågverk i Gävleborgs

län, återfanns hela 95 på landsbygden. Ochännu

vid 1980-talets början var landsbygdslokalisering detdominerande;avtotalt 32sågverki drift 1979 i

länetlåg endast två sågverk i ellerinäraanslutning

till enstad. Även i detta avseende harett mycket

gammaltindustrilokaliseringsmönster levt kvar. Försågverksindustrins delärdetav många skäl naturligt att den i första hand vuxit fram och ut¬

vecklatslandsbygden. Möjligheternaatt utnytt¬

ja vattenkraften och närheten till råvaranärettpar

viktiga lokaliseringsfaktorer. Men det avgörande,

för att enetablering skulle komma till stånd, var

kanske ändåattden existerande socio-ekonomiska

strukturen på landsbygden i delar av Norrland,

skapadeett stort behovav bi- eller kombinations-sysselsättningar till jordbruket. I många regioner skapadesensocial och ekonomisk symbios mellan jordbruk och sågverkshantering under året.

(7)

svenska sågverksindustrins expansion vid mitten

av 1800-talet har man haft märkvärdigt svårt att

”titta i backspegeln”. Sällan ser man försök till

analyserav samband mellan olika faktorer. Varje forskare av dignitet har framfört sin egen ”chief cause”, vilket inneburit ett sammelsurium av en¬ skildheter. Expansionens rötterhar sökts itex:

näringslagstiftningensförändring. Den befarade skogsbristen föranledde statsmakterna att kring¬

gärdasågverksnäringen med detaljerade föreskrif¬

ter. Huvudprincipen från Kronans sidavarattsåg¬

verkendast fickanläggas där de inte konkurrerade

omskogen medjärnhanteringen. Inskränkningar i

sågningsrätten upphävdes 1842—

anläggningsbe-stämmelsen kvarstod docktill 1863;

avvittringen avskogsmarken. Under början av 1800-talet togs beslut om att avskilja Kronans markfrån enskildasochbyarsägor. Därmed kom

(8)

enmängd hemman ibesittningavstoraskogsarea¬

lersomde i sinturförenbillig penning sålde eller

arrenderadeuttillträvaruexploatörerna;

— den tekniska

utvecklingen. Förutom introduk¬

tionen avdenfinbladigasågtekniken introducera¬

des 1850-talet den ångdrivna sågen.

Ångsågen

komdockattspelaenmarginell roll för sågverksin¬

dustrins expansion strax efter 1850.''^ Fram till

1860 hade det endast anlagts 15 ångsågar i hela Norrland.

Ångsågens

egentliga genombrott kom först efter 1860-taletsmitt. Betydligt viktigare för

sågverksindustrins utveckling vid denna tidvarden

utbyggnadavvattensågarnas kapacitetsom samti¬

digt skedde''®;

enförändrad mentalitetökad initiativkraft. I

äldre forskning framhålls oftaen förskjutningav

mentaliteten i riktning mot större initiativkraft, större risktagande och djärvare företagaranda,

som en avdedrivande krafterna bakomindustria¬

lismensgenombrotti Sverige. Följden blev,menar man,att möjligheterna tillensnabb utvecklingav

näringslivet i högre utsträckningän tidigare togs

till vara. Framtidsförhoppningarna var storaoch

optimismenvar stark. Givetvis måste dessa fram¬

tidsförhoppningarsesi sittsocialaochekonomiska

sammanhang. ”Framtidsoptimismen” kan inte

isolerassom enoberoendefaktor. Denvar enpro¬ duktavdemöjlighetersombl aden ökande världs¬

handeln, dennyatekniken, bondesamhälletsupp¬

lösning och befolkningstillväxtengav;

Västeuropasekonomiska uppsving. Dethar ofta

framhållitsatten avdeviktigasteförutsättningar¬

na för sågverksindustrins expansion lång sikt

var den allmännaekonomiskautvecklingen i värl¬

den ochspeciellt iVästeuropavid mittenav 1800-talet. Bakomdetta ekonomiskauppsving fannsen

mängd orsaker. 1850-taletframstår helt klartsom

en avde allra mest expansiva perioderna i väster¬

landets ekonomiskahistoria.

Alla dessa faktorerärviktiga och måste ingå ien

analys av expansionen.

Ändå

saknas ett helhets¬

grepp på problemet. Sällan ser man försök att

skildra denomvandlingsproeess,somskapade den

grund på vilken de utlösandefaktorerna kundever¬ ka. Flera luckor återstårdärförattfylla. Teorinom

proto-industrialiseringkan kanske inte fyllaigenal¬

la dessa luckor, menden kan medverka till attge

ökad kunskapom förutsättningarna för expansio¬

nen.

Sågverksnäringenföredetindustriella

genombrottet

Ett avde fåforskningsarbetensomgjorts omden

förindustriellasågverksnäringen iNorrland utkom

1926.Författaren,Wilhelm Carlgren, anläggerett brett historiskt perspektiv på sågverksnäringen i

Norrland ochsökersigtillbaka till medeltidenspri¬ mitiva vattensågar. Enligt sågkommissionernas protokoll, som författaren gått igenom, fanns re¬

dan år 1700ca 140sågari Gävleborgs län. Ivissa

socknar, ofta kustnära, fannsmerän tio—ochi

enskilda fallmeräntrettio—sågverkregistrerade.

Runtår 1800uppfördes i rask taktnyaavsalusågar

i kustsocknarna ochvidsekelskiftet 1800 hadean¬

talet sågar i länet ökat till omkring 240. Ungefär

hälftenvar avsalusågar, övriga var

husbehovsså-gar.

Dengamlagrovbladiga sågtekniken medförde, förutomettslöseri medtimmerråvara, attbräder¬ na oftainte kunde användas utanvidare bearbet¬

ning. Det tog dock förvånansvärt lång tid innan den nya”finbladiga”tekniken slog igenomi länet. Avdrygt 300 sågverki Gävleborgs län 1825använ¬ des den nyatekniken endastvid två sågar.Antalet

finbladiga anläggningar i övriga norrlandslänvar

dock betydligt störrevid sammatid. Anledningen till eftersläpningen i Gävleborgslän kan i mycket

hänföras till den starka bruksrörelsen, särskilt i

Gästrikland. Bruksägarna försökte på olika sätt

attbromsaprivilegiegivningentilldennyatypenav

sågverk. I bottenlåg naturligtvisen oroförattmo¬

nopolet på timmerråvaran skulle kunna luckras upp. Bruken lyckades också, åtminstone till en

början,förhindradennyateknikensinförande (se¬

narevisade dock brukenett påtagligt intresse för

sågverksindustrin—närden visade sigvara enluk¬

rativ branschatt investerai). Det fanns dessutom

enkungligförordning från 1696somförbjöd

avsa-lusågning i Gästriklandsbergslag.''®Mensomvise¬

nareskallsesåkringgicks dennaförordning i vissa socknar. På det helataget kan mandoekanta att

järnbruken, bl a till följd av den statliga anlägg-ningsbestämmelsen, fungeradesom en hämsko på

sågverksnäringens utveckling i vissa delaravlänet.

Sågverksnäringen—ensvensk proto-industri

AvdenkritiksomriktasmotMendels striktadefi¬ nition avproto-industri har det framgått, attdeti

(9)

Västeuropa fanns mångaregioneroch verksamhe¬

ter som inte riktigt passarin i hans schema, men

som ändå har omisskännliga proto-industriella

drag.^° Dit vill vi räkna den äldre sågverkshante-ringen iGävleborgslän.

Denmoderna svenskasågverksindustrinknötan

tillenäldre teknik ochyrkeskunskapoch i bygder

medentidigtutveckladsågverksnäring fanns rika

fonder av traderad yrkesskicklighet att tillgå.^^ Fanns det då, vilketCarlgrensframställninganty¬

der,en”tidigtutveckladsågverksnäring”i detse¬

nareså starkt ”sågverksindustrialiserade” Gävle¬

borgs län? Låt oss undersöka detta med hjälp av

äldretopografisktochmerofficielltkällmaterial.

Under 1700-talet utvecklades den topografiska

forskningen i Sverige.Präster,lantmätare,krono¬

fogdar, borgmästare, läkare, litteratörer och and¬ ragjorde betydelsefullainsatser pådettaområde.

Nils-ArvidBringens(1961)anserattdenna littera¬ tur, genom sin rikedom på fakta, har ett mycket högt värde som kulturhistoriskt och etnologiskt

källmaterial. Tijl de allra intressantaste arbetena

kan räknas Abraham Hiilphers ”Samlingar til en

beskrifning öfverNorrland” samt—för Hälsing¬ lands del— sockenbeskrivningarnaöverHälsing¬

land.

Avsockenbeskrivningarna framgåratt brädsåg-ning föravsalu bedrevs vid minst 140grovbladiga

sågverk iHälsinglandvid 1790-talets början. 11 ex socknarna Skog, Trönö, Söderala och Enånger omnämnsbrädsågningsomettavdeviktigastenä¬

ringsfången bland allmogen. Denna sågning be¬

drevs i stor utsträckning vid skattlagda by- eller

bondsågar. Huruvidasågadeträvaror ävensåldes

från ickeskattlagda sågarär naturligtvis omöjligt

att säga. Försäljningsorten uppges endast vid ett

tillfälle—Gävle—mendetärsannoliktatt större delen avavsalubräderna hamnade utanför städer¬

na vid destörre lastageplatsernaefter kusten, för

vidare transport utomlands eller till Stockholm.

Brädsågningen innebar också att skogarna i ett flertal socknarskattades mycket hårt. I Enångers

socken är tydligen skogen särskilt illa medfaren

ochsagesmannen anseratt”sågningnog(har) för¬

stört honom”.

Hiilphers beskrivningöverGästrikland (1793)är

till sinuppläggningi princip identisk meddetidiga¬

rerefereradesockenbeskrivningarna. dettasätt har vi tillgång till två jämförbara beskrivningar

överlänetsprovinser. Hiilpherskonstaterar inled¬

ningsvis att ”Sågwerken..., samt handel med

åt-skillige träpersedlar..., gifva en del socknar god förtjänst,...”.Författarenrefererar vidareenupp¬ gift från Landscontoiret om attdet vid denna tid

fanns 34skattesågar i provinsen (inga frälse- eller kronosågar).

Beskrivningenövervarje enskildsockenärmyc¬ ket detaljerad. Under rubriken ”Näringsfång”

upptasde verksamhetersom ärdominerande i de

olika socknarna. I kustsocknarna Hille och Valbo

uppgesatt”brädsågning,jämte försäljningpå sina

ställenavträvirke”,gernågonförtjänst. De såga¬

de bräderna i regionen nedflottades till Norrsun¬ detslastageplatsvarifrån de fraktades tillGävle för

försäljning.

Även

från kustsocknen Hedesunda

föryttras bräder, plankoroch bjälkar till Gävle.

Avsalusågning, om än i liten skala, förekom

ävenijärnbrukssocknarnaiinlandsregionen,trots

dentidigarenämndakungligaförordningen. Den¬

na förordning verkaremellertid ”märkeligen här

(ha) bidragit til skogens konservation”, utbrister

Hulphers förvånat. Iövrigt ärdock Hiilphers be¬

kymradöver skogarnas situation i Gästrikland. I Valbo är skogen ”mycket medtagen genom

otil-börlig fällning til afsalumed timmer och wed,samt kolning och brädsågning.I Hille socken är

visserligenskogenbetydlig, ”ehuru i sednare tider

nog tillitad genom Kolningar och Brädsågning, samtafsalu medWed, Timmer, Bjelkar ochannat träwirke”.^'*

Några decennier innan Hulphers publiceradesin

beskrivning över Gästrikland hade han givit ut böckernaomMedelpad och

Ångermanland.

Upp¬

läggningenavdessaäristort settidentiskmedgäst¬

rikedelen och det framgår att brädsågning och

-försäljningäven här tycks ha utgjortenviktig in¬

komstkälla förallmogen,kanske till och medmer

betydandeäni Gävleborgs län.

Trävaruhantering-en vari dessa bådalandskapdessutom i högre grad

koncentrerad till inlandet.

IKongl Maj:ts Befallningshafvandes

femårsberäf-telser, som de officiellt benämns, återfinns sällan mer än sammanfattande uppgifter om den tidiga

sågverkshanteringen. Det mustiga språk och den ingående detaljrikedom, som präglar Hulphers ochandratopografiskaskildringarfrån denna tid,

saknas i landshövdingeberättelserna. Det hindrar

(10)

käll-materialnärdetgälleratteninblick i den tidiga

allmogesågningen ilänet.

Handeln medträvarorvarför baranågra ”få år

sen(mittenav1820-talet)iendel socknaren gans¬

kalönandebinäring’’,menocksåför någotavåren

under denavrapporterade5-årsperioden förekom

ganska lönande handel. Istort settvardetsamma

regioner/socknarnusomtidigaresom varindrag¬

naiträvaruhanteringen i länet.

I mitten av 1830-talet gör landshövdingen föl¬

jande notering: ”Genom jordavsöndringar blir

visserligenmerjord varje år uppodlad och produk¬

tionenökad; menvälmåganhos Hemmansägarna

i allmänhet också minskad, emedan möjligheten för dematförkovrasig försvårasdärigenom,attde oftasesig i saknadavden till odling tjänligaste jord

på Hemmanet, och de måste inskränka försälj¬ ningen av trävaru-effecter i samma mån.” Till¬

gången på tjänlig skogsmark minskade alltså via avsöndringarna och dettadrabbadetydligen pro¬

duktionenochförsäljningenavträvaror.Trävaru¬ försäljningenpå och via Gävle och Söderhamnha¬

de ocksåökat sedanmitten av 1820-talet.

Under de svåra missväxtåren 1837—38 ökade

skuldsättningen kraftigt bland allmogen i länet meni mitten av 1840-talet kunde denna minskas;

dels till följd avbättre skördar, dels genom ökad

avsättningavträvaror.Detta visar vilkenstorbety¬

delse trävaruhanteringen hade fått i den lokala

ekonominvid dennatid. Underperioden 1835till

1845 spreds också avsalusågningen till ”åtskilliga från kusten avlägsna socknar”. Denna

sprid-ningsprocess förstärktes dessutom underden föl¬

jande 5-årsperioden och landshövdingen konstate¬

raratt försäljningav trävaror ”idkasnutill mera

och mindrebeloppavallmogen i alla länets sock¬

nar,...”.

Aren innandenmodernasågverksindustrinsge¬ nombrottvaralltsåbrädsågning ochövrig

trävaru-hantering för avsalu en mycket väl utveckladnä¬

ringsgren bland allmogen i Gävleborgs län. Och

hade så varit under decennier. Man kan därför

knappast hålla medKurt Samuelsson när han på¬ står, att den moderna ”trävaruhanteringen bygg¬

des upp i en trakt utan traditioner i detta avseen-de”.25

Syftetmed dennagenomgång har intevaritatti

absolutatal slå fast dennanärings omfattning det låtersig för övrigt knappastgöras. 1 stället har

stor vikt lagts vid de kvalitativa omdömen som

återfinns hosHiilphers och andra författare. Trä¬

varuhanteringenbedrevssomensäsongmässignä¬

ring och produkterna avyttrades, bl a via Gävle

och Söderhamn, utanför den egnaregionen. Den¬

na verksamhet var proto-industriell till sin karak¬ tär, även om man kan invända att försäljningen

varreglerad viaskattläggning.

Å

andrasidanvore

det närmast förvånande om inte ”svart” försälj¬

ningavsågprodukter förekom;statsmakterna kla¬ gade ivrigt över allmogens överträdelser när det gällerförordningaravliknandekaraktär(t extim¬

meruttag). Ennoggrannkontrollvarnaturligtnog närmast omöjlig att upprätthålla i avlägsna byg¬

der.

Man kan också med fog ställa sig frågan om

jordbruket i Hälsingland och Gästrikland verkli¬

gen var den huvudsakliga näringen. 1 flertalet

socknar i länetvardetsäkerligen såattjordbruket

utgjorde basnäringen, men att det å andra sidan

knappastensamt kundeklaraatt försörja hela be¬

folkningen under vissa tider. I andra socknar var

jordbruket av underordnad betydelse och i dessa

områdenvarsedanlängeträvaruhanteringen,i alla dessdelar,en avdeviktigaste näringarna. Avsalu¬

sågningen i Gävleborgs län representerar blott en

avotaligakombinationssysselsättningarbland all¬

mogen, som var avoerhörtstor betydelsei den lo¬

kalaekonomin under 17- och 1800-talen.

Det har undersenareårpublicerats forsknings¬

arbeten, t ex inom etnologin, där man lyft fram

hantverket och andra binäringar som delar i ett

störreekonomiskt system. Dessa verksamheterbe¬ traktas härintesomnågot artskilt frånprimärnä¬

ringarna, utanbehandlassom enekonomisk akti¬

vitet, likvärdig med andra.AgnetaBoqvistpåpe¬

karatthuvuddelenavdetsvenska kameralamate¬

rialet ger en missvisande bild av den svenska nä¬ ringsstrukturen eftersom det sällan finns några spår av verksamheter utanför jordbrukets ra¬ mar.Attutforska dendolda ekonomin utanen

någorlundafast materialbasärnaturligtvisettvåg¬ spel, påpekar Boqvist, men samtidigt viktigt och nödvändigt.

Trävarurörelsen i delaravNorrland äravgam¬

malt datumoch viserhärexempel påentidigregio¬

nal verksamhetsspecialisering. Därmed inte sagt att Norrlandsbefolkningvar ensamatt bära fram

(11)

ti-digare forskningen betonat det västsvenska insla¬

geti dennaprocess.Ernst Söderlund(1951) hävdar

t ex, attdetvarvästsvenskaarbetare,tjänstemän,

företagsledare, kapitalägare etc, som spelade den

avgörande rollen förattenexpansion skullekom¬ ma till stånd.

Flera forskaremenarsig ocksåha kunnatpåvisa

att t ex vandringsarbetarna var en sådan viktig

grupp.Andramenarattsäsongvandringenav ar¬

betskraft tillsågverkenvar en senaretids företeelse

— då stordriften redan hade

satt in på allvar vid kusten.^® Ett liknandetemaberör Otto Hellström

(1925) i sin detaljeradegenomgångavsågverksin¬

dustrinspionjärer. Hanmenarattdet imycketstor

utsträckningvar”inföddanorrländska män”som

började verksamheten. Ofta rörde det sig då om

bjälk-och rundvirkesaffäreroch handel med från

ortens bönder sågat virke.Denna tes bekräftas

ocksåavHelge Höglund (1957),somfannattavde

46sågverksomstartadesiSundsvallsdistriktet före

sekelskiftet 1900 igångsattes 17 sågverk av lokala

handlare, 4 startadesavbönder och endast 4

såg-Alasågverk1854. (Bergvik &AtaABarkiv)

Fyra generationer Alasågverk. Ala såg 1854varHälsinglands första ångsåg. Sågverket hade vidstartenfemramaroch ägdesav

Gefleborgs sågverksaktiebolag. Ägandet övergick senare till Bergvik & Ala AB (sedan1976helägtdotterbolagi STORA). Sä¬

genhar byggtsomoch utvidgats i olikaomgångar.År1951upp¬

fördesen nysågsomtjänade till1970-taletsbörjan dåenstorom¬

byggnadavsågenåterigen genomfördes.

IMr-■

1

Alasågverk 1917. (LänsmuseetiGävle)

(12)

Alasågverk 1985. (Ala sågverk)

verk startades av handelshus. Resterande 21 såg¬ verk etableradesavsågverksägaresominvesterade

tidigare intjänat kapital frånsågverki området. Attdet västsvenskainslaget inom den expande¬

rande sågverksindustrin i Norrland var viktigt är

emellertid oomtvistat. Det ligger dockenfara iatt alltför starkt betona dettainslag. Attförringaeller förneka den förindustriellaproduktionens länkar

ochkopplingar till den moderna industrialisering¬ en,och därmed helt särskilja den gamla sågverks-hanteringen från den moderna sågverksindustrin,

görattvi får mycket svårtattförklara (och förstå)

hur den snabba produktionsökningen inom såg¬

verksindustrinöverhuvudtaget varmöjlig.

Etableringen avdenyastorsågarna i länet efter

1850 kaninte frikopplas från den för- eller proto-industriella sågverkshanteringen. Visst reagerade

mångaentreprenörersnabbt och startadenya ex¬

portföretag. Utanentidigtförvärvad kunskapom

trävaruhantering i regionen, en tidigt utvecklad

handel och enlokal kapitalackumulation^^är det

dock i högsta grad troligt att den moderna

såg-r

(13)

verksindustrinsutveckling iGävleborgs län skulle ha sett annorlundaut— om den överhuvudtaget

hade kommit till stånd. För att kunna negligera

kontinuitetsaspekteni detta avseende måste man

föraresonemang avdentyp somt exHarald Wik

(1950)görifrågaomarbetskraften vid sågverken.

Hanmenarattsågverken:

icke behövt i egentlig mening yrkeskunnig ar¬ betskraft. Vem som helst med ordentliga

kroppskrafter har kunnatgesigpå sågverksar-bete, varesignu detgällt arbete isjälvasågen,

vidtimmerintageteller i brädgården.^''

Dennasynpå sågverksindustrinsarbetskraft präg¬ las avstor okunnighet och synes hatillgripits när inga andraförklaringarstodtill buds, föratt för¬

klara expansionens möjligheter arbetskraftssi-dan.

Mot

en

pragmatisk

syn

regionens roll i industrialiserings¬

processen

I entidnärmänniskans beroendevarstortavdet

omedelbarautbytesomnaturenkundege,och tek¬

nologin förattkompenseraför naturgivna restrik¬

tionervarsvagtutvecklad, kom det lokalaattinta encentralställningi ekonomin. Ideografernas in¬

tresseför”naturliga regioner”varkanskeinte pri¬

märt ett uttryck för en outvecklad samhällsteori utanimycketenåterspeglingavettiväsentligaav¬

seendenbundet lokalt liv.Ändåmåstemankonsta¬

tera, attdesannolikt underskattade interregionala

och internationella relationer: människor levde

ävenunder 1800-talet iennationell och internatio¬

nellkontext; rörligheten i det förindustriellasam¬ hället var betydande; den interregionala handeln varmångagångeromfattandeosv.

Vilkenbetydelse skallmantillmätadenförin¬ dustriellaproduktionennärdet gäller förklaringar tillindustrialiseringenavvissa regioner? Var skall visökagrunden till ”sågverksriket” eller, för den

delen, det småindustriella Småland och ”Bruks-sverige”?

Är

det kortsiktiga eller långsiktiga för¬

klaringsmodellersomskall betonas?

Är

det den lo¬

kalt ochregionaltnedärvda strukturensombildar

jordmån, ellerär processenexternt genererad via

den nationella ochinternationella arenan?

Dessa frågor aktualiserar återigen

regionbe-greppsdiskussionen. Tillatt börjamed vill vi häv¬ da,attden administrativaregionenärreelltexiste¬

rande i denmeningenatt den i viss,menvarieran¬ de, utsträckning är konstituerande i utvecklings¬ processen. Den administrativa regionenärbärare

avochavgränsarterritoriell makt.^® Vid tidenför det industriella genombrottet var nationalstaten

”denhögstaformen”avadministrativ region, och denkan därmedinte abstraheras bort ianalysen. I fallet sågverksindustrins expansion i Gävleborgs län kringgärdade staten (genom

näringslagstift-ningen) sågverksnäringen med konkurrensregle¬

ringgentemotjärnbruken. Samtidigtbefrämjades trävaruexploatörernas verksamhet genom

avvitt-ringen av skogsmark. Staten kom därför genom

skattepolitik, handels- och tullpolitik, regleringav

näringslivet, koloniseringssträvandenetcpå

1800-talet, liksom den göridag,attbidra tillformandet av engeografisk arbetsdelning.

Sågverksavsnittet belyser också att långsiktigt

genererade förutsättningar och erfarenheter har präglat den industriella utvecklingen. Olika bygder

kom attefter sina förutsättningaroch behov spe-cialiserä sig på skilda icke-agrara aktiviteter — ibland isådanutsträckningattde sannolikt utgjor¬ dedenprimära försörjningsbasen. Medtidenfor¬

madesregiontyper avsådan karaktäratt de inför

forskarna kommit att antaga skepnadenav ”na¬

turliga regioner”.

Ibland, men inte alltid, stod de förindustriella

aktiviteternapå landsbygden understark urban in¬ fluenskapitaloch/eller marknadssidan. I fallet

sågverksindustrin i Gävleborgs län torde det dock

vara enöverdriftattpåstå,attaktiviteterna utgjor¬ de element i en nodal-regional arbetsdelning, där

städersomGävle och Söderhamn kontrollerade si¬ na omland. Mycket tyder på att ackumulationen

— såväl den

proto-industriellasom dentidiga in¬

dustriella — primärt skedde på landsbygden och

under kontroll av landsbygdsanknutna aktörer.

Medväxande behov av kapital för investeringar i

ökad produktionskapacitet och de växande voly¬

mer sågade trävaror, som industrialiseringen av

branschen såväl förutsattesombidrog till, ställdes

emellertid alltstörre kravpå koordination, kredi¬ ter, transporteroch hamnkapacitet.

Även

omför¬ hållandena långt ifrån undersökts tillräckligt, ty¬ dermycketattkuststädernasroll därmedväxte.

(14)

Askestasågverk vid sjön MarmaniHälsingland, omkring 1870.Sågverketräknades vid sekelskiftet tillettavdestörreiGävleborgs län.År

1900producerädes drygt 116 000 m^ sågadvara,18 500 m^ hyvlat virke ochdrygt392 000 hektoliter träkol vid anläggningen. Antalet anställ¬ davarunderdetta år280varav170 arbetade isjälva sågverksamheten, 60 ikolgårdenoch 50 i hyvleriet.Sågverketägdes vidnedläggningen

1923avBergvik & Ala AB. (Svenska Sågverks- ochTrävaruexportföreningen.)

om landsbygdens respektive städernas roll för

proto-industriell verksamhet— ochför övergång¬

enfrånproto-industri till formell industri—iGäv¬

leborgs län, krävsenbredareochdjupare analysän

vadsomvaritmöjligtattutförapå grundvalavhär

tillgängliga data. Kompletterande informationom olika flöden och aktörer, tex av kapital- och va¬

ruströmmar,arbetskraft, kreditgivareochmellan¬

händer, kunde ge ytterligare belysningav frågan.

Detäremellertidviktigtattminnas,attanalyserav

enskilda branscher i olikaregioner endast kan ge trådar till den kunskapsvävsom forskarna måste

producera förattbättreänhittills förklara indust¬

rialismensrötter och utveckling. Härvidlagkanvi

notera, attsågverksindustrin i många viktigaavse¬ enden—t exvadgällerinblandade aktörer, kapi¬ talbildning, arbetsorganisation och

försäljnings-mönster — skiljer sig från den mest analyserade proto-industriella branschen: textilindustrin.

Såvälteoretiskt sommetodologisktärdetange¬

lägetattrekommenderavarsamhet i försökatt ge¬ neralisera utifrånenskilda fallstudier.^®Denstora

geografiska variationen vad gäller snart sagt alla aspekteravproduktionsförhållandenärisigentill¬ räcklig varning, samtidigtsomdenna variationär

densamhällsvetenskapligaforskningens livsluft. Att utifrån den genomgång avregionbegreppet

vigjort och den fallstudievipresenteratutpeka nå¬

gonspecifik formavgeografisk regionsomandra

former överlägsen i analysen, låter sig knappast

göras.Justi skenetavdetta vill vi emellertidpläde¬

raförattenfixregional analysram inte förmårav¬

täcka alla de viktiga relationer, som konstituerat

(15)

regionindelning talar ovan nämnt faktum att de

olika produktionsformande faktorerna har varie¬ rande geografisk bestämning. Råvaran kan vara

lokal, punktvis förekommande, eller allmänt till¬

städes—enubikvitet. Det förprocessenerforderli¬

ga kapitalet kan haen regional karaktär (tex be¬

stämt av bankernas geografiska intressesfärer),

somskiljer det från arbetskraftens geografiska för¬

ankring. Kulturellamönster,demografisk struktur

etc kan uppvisa andra regionala fördelningar än

kapitaloch arbetskraft. En infrastrukturen inves¬ tering kan snabbt leda till nya mönstervad gäller

geografisk tillgänglighet till olika marknader och därigenom omskapa den regionala strukturen.

Påsammasättsomnationalstatenärenproble¬

matisk konception och utgångspunkt om vi vill

förstå ekonomisk utveckling, framstår fixeringen videnviss typavregion—”homogen”, ”funktio¬

nell” (t ex nodal), ”administrativ” — som en problematisk reduktion. Detvillsägaenövergene¬

raliseringav enkomplex verklighet,varsgeografis¬

ka variation inte låter sig reduceras till entydiga

gränsdragningar.

Nationalstatsperspektivt undervärderar den

inomnationella variationen medanregionperspek¬

tivet lätt övervärderar det inomregionala och un¬

dervärderar de nationella och internationella pro¬

cessernaoch strukturerna.

Vår slutsats blir att studier av industrialise¬

ringsprocessen bör utföras konkret och därmed

kontextuellt, medhänsyntagentill de olika förut¬ sättningar och aktörer processen baserats på. Det

är oftast praktiskt lämpligt att ställa ett specifikt geografiskt områdei fokus — en stat, ett län, en

bygd etc— men analysen i sig får intestannavid

områdets gränser. Omvärldsrelationernas ut¬

sträckning måste få bliettresultatavanalysen och intefixeras i ettanalysen föregående postulat.

Proto-industrialiseringsteorin är värdefull i det

avseendet att den förmår betona också

kontinui-tetsaspekterna i den historiska utvecklingen. Forskningsproblemet—att förklara industrialise¬

ringen—omdefinieras därmed,mendetärviktigt

attpåpekaatt ettproblemintelösesgenomattdet

förs tillbaka i tiden.I betonandet av den förin¬

dustriellaregionala arbetsdelningens betydelse för

processenlåses dock inte förklaringen till faktorer

som framträdersom nyapå den

historisk-geogra-fiskascenen.

Kjell Haraldsson, f 1950, forskningsassistent vid

Kulturgeografiska institutionen,Uppsala universi¬

tet.Arbetar medfrågor rörande den förindustriel¬ la produktionens länkar och kopplingar till fab¬ riksindustrin i ett historiskt-geografiskt perspek¬

tiv. Projekt: Kontinuitet ochförändring.

Roger Andersson, f 1952, FD, forskarassistent i Kulturgeografi vid Uppsala universitet. Arbetar

medfrågorsomrörSveriges urbanisering och nä¬

ringslivets regionala förändring.

Noter

1 SetexJacobs 1984. Adam Smithbortsåg givetvis inte frän det faktumattnationernavarheterogenasamhällsformer.

Tvärtom kom Smith (i den tredje boken i huvudverket Wealth of Nations), i sin behandling av tex relationen land/stad, att också härvidlag påverka senare forskare.

Smithansåglandsbygdens arbetsmetodervarairrationella

medan städerna framställdes såsom kännetecknade av

handels- och kontrollverksamhet—stimuleradavsjälvin¬

tresseochyrkesmässig ambition (setexKellenbenz 1974,s

45 ochHolton 1986,s34).

2 Föröversikt,setexMaskell 1986, 1988.

3 Maskell 1986,s98.

4 Etttidstypisktdokument utgörhärvidlag detår 1955publi¬

cerade arbetet ”Sundsvallsdistriktet 1850—1950” (Hjul¬

strömm fl). Syftet med detta arbetevaratt”undersöka och

skildra denindustriellautvecklingen inomdettadistrikt från geografiska synpunkter” (förord). ”Sundsvallsdistriktet”

harblivitenklassiker.Innehållet ochuppställningenharbil¬

dat skola för hurenmodernregionalgeografisk studie börse

ut.Verket inleds medengenomgångavnaturförhållandena.

Därefter behandlas befolkning, jordbruk, fiske, industri

samthandelochsjöfart. Särskilda avsnittägnasåtblasko¬

gen,järnhanteringen, sågverken ochmassaindustrin.

Svårighetenattfinnaenadekvat regionindelning framgår redani förordet till boken. Sundsvallsdistriktet i bebyggelse-geografisk mening omfattar den industrialiserade kustrem¬ sankring och mellanIndalsälvens och Ljungans mynningar,

skriver Hjulström (s IV). Vidstatistiskbehandlingaveko¬

nomiskaföreteelser i detta område medräknas de ”indust¬

rialiserade socknarna”. Sundsvallsdistriktet i vidare me¬

ning, fortsätter Hjulström, går utöver nyssnämnda område

ochomfattar också mänga isolerade industrianläggningar

inomMedelpad.

Hjulström vacklar ganskatydligt mellanenuppfattning

att Sundsvallsdistriktet är något reellt existerande ochen

uppfattningattdet blottärenempirisk approximation där

problemet äravoperationellnatur.

5 Mackinder 1915 (1902), s329ff och de la Blache 1910, s

(16)

6 Fören utomordentlig genomlysningav tillväxtpolsdoktri-nens framväxt och praktiska planeringskonsekvenser, se

Friedmann & Weaver 1979.

7 Pollard 1981,s113. 8' Jfr Mendels1980,s187f.

9 SetexIsacson &Magnussons(1983,s74ff) genomgångav

saluslöjdens utbredningoch karaktär i det förindustriella

Sverige.Förenkritikavden urbanistiskapositioneni analy¬

sen avindustrikapitalismensframväxt,setexHolton 1986,

kap 4.

10 Föröversikt,seAndersson 1987,s76ff.

11 Hoppe&Langton 1979,s1If,samtLangton & Hoppe 1983.

12 Anderssona.a.,s96. Se också Heckscher 1907,s75,Tho¬

mas1941,Gårdlund 1942,s74f,s297 ochMalmberg1987,

s78ff. Siffrornavisarocksåpå orimligheten iatt,somtidi¬

gare varit vanligt i den officiella statistiken, kategorisera verksamheter itermer avstads- respektive

landsbygdsnä-ringar. SetexKungl. Arbetsmarknadsstyrelsen 1958.

13 Redan Heckscher noteraratt landsbygdsindustrin haren

bristfällig förmågaattdra tillsig ”supplementära” verk¬ samheter(a.a.,s80).

14 Se Anderssona.a.,s96—102.

15 Marx 1974(1867),s280.

16 Haraldsson 1986 och Haraldsson& Isacson 1982. Enmer fullständig redovisning av den äldre sågverksindustrin i Gävleborgs länpubliceras inomkort (Haraldsson).

17 SetexWik 1950samtGårdlund 1942. 18 Wika.a., s17.

19 Hulphers 1793,s201.

20 Isacson&Magnussona.a., s64.

21 Gårdlund och andrasvenskaekonom-historikerhariöver¬

sikteravdetindustriellagenombrottetlagtrelativtstorvikt vid deyrkeskunskaper,somutvecklades inom hemslöjdetc före det industriella genombrottet. Denna diskussion har

dock främst rörtsigettallmänt plan. Pä vilketsättdessa

traditioner haftbetydelsefördensenareutvecklingenhar in¬

tenärmareanalyserats. Se Isacson & Magnussona.a., s63.

22 Bringeus 1961. Till grund försockenbeskrivningarnalågen

omfattandefrågelista(39frågor)somutsändesavlandshöv¬

dingen1790till”pastorer, ståndspersoner och

kronobetjä-ningen i varje socken”. Listanärväldisponerad och besva¬ rades ocksåavsamtliga socknar.

23 Hulphersa.a., s88f. 24 a.a., s105. 25 Samuelsson 1968,s175. 26 Boqvist 1978,s14ff. 27 Boqvista.a., s 16. 28 Boqvista.a., s 17.

29 SetexRondahl 1977samtJohansson1983. 30 Hjulström 1955,sill.

31 Hellström1925,s209.

32 EfterNorberg 1980,s12f.

33 KnutOhlsson(1982)finner i sinundersökningavTrönösoc¬ kens(Hälsingland) sågverkshistoriaenstortillgångpå kapi¬

tal hosbönderna isocknen.Kapitalet härrörde från inkoms¬

ter avförsäljningavbondvirke—sågar vid socknens talrika

småsågar—och komattinvesteras i den framväxandemo¬

dernaindustrin.

34 Wika.a.,s70f.

35 Andersson &Öhman1985.

36 CharlesTilly,sompåflerasättunderstrukit proto-industria-liseringsteorins förtjänster,varnarsamtidigt för försöken

attformuleraennylinjär modell,därproto-industrinfår in¬

taenstandardiseradmellanform iutvecklingen frånagrart

till industrialiserat samhälle. SeTilly 1982.

37 Denengelska geografen Doreen Massey harnärmatsig den¬

na socio-geografiska heterogenitet utifrån begreppet

”round of investment”.1hennesperspektivbestår varje gi¬

venplats eller”region”av enblandningavolika historiska

former(skikt)avrumslig arbetsdelning. Varje investering i produktionssystemet är en lokaliserad investering med konkreta konsekvenser förarbetsdelningoch organisation. Var tid har sinspecifika mixavinvesteringsrundorochvarje

geografiskt område innehållerblandningaravgammalt och nytt.Varjeinvesteringsrundaskaparsinspecifikageografis¬ kaarbetsdelningoch resultatet blirföränderligaregionala strukturer. ”So ifalocal economycanbe analysedasthe

historicalproduct of the combination of layers of acitivity, thoselayersalsorepresentinturnthe succession of roles the localeconomyhas played within wider national and interna¬ tionalspatial structures.” (Massey 1984, s 118.) Se också

Gregory1988,somansluter sig till Massey’sperspektivi sin analysavden industriella revolutionen i England.

38 Maskell 1988,s154.

Källor

och

litteratur

Andersson, Roger, 1987, Den svenska urbaniseringen. Kontex-tualiseringavbegrepp ochprocesser.GeografiskaRegion¬ studier18.Uppsala.

Andersson,Roger&Öhman,Jan, 1985, Motenterritoriell eko¬ nomi?1:GeografiskaRegionstudier \5,%2\—38. Kulturgeo¬ grafiska institutionen, Uppsala universitet,Uppsala.

Beavon, Keith S.O., 1977, Centra! PlaceTheory:A Reinterpre¬ tation, London.

de laBlache, Vidal, 1910, Regions francaises. 1: Revue de Paris,

s821—842.

Braudel, Fernand, 1982, Vardagslivets strukturer. Band I. Stockholm.

Bringéus, Nils-Arvid, 1961,Sockenbeskrivningarfrån Hälsing¬ land 1790—1791. ActaAcademiaeRegiae Gustavi Adolphi XXXVll.Uppsala.

Boqvist, Agneta, 1978, Den dolda ekonomin.SkrifterfrånFolk¬ livsarkivetiLundnr21.

Carlgren, Wilhelm, 1926, De norrländska skogsindustrierna.

Uppsala.

Christaller, Walter,1966(1933), Central Placesin Southern Ger¬

many.Englewood Cliffs,NewJersey.

Friedmann, John & Weaver, Clyde, 1979, Territory and Func¬ tion. The Evolutionof Regional Planning.Edward Arnold, London.

Gregory, Derek, 1988, The production of regions in England’s Industrial Revolution. 1:JournalofHistorical Geography, 14:1,s50—58.

Gårdlund, Torsten, 1942, Industrialismens samhälle. Stock¬ holm.

References

Related documents

Tanken var därför att de 24 personer som gick den första utbildningen, år 2009, skulle få rätt verktyg för att efter utbildningen kunna utbilda andra inom SKF, för

Det finns även ett kortare avsnitt om limträ som konstruktionsmaterial, samt ett avsnitt om de olika arkitekterna för idrottshallarna, jämförelse av tre ritningar, ett

Surface morphology was investigated using secondary-electron images from a Leo 1550 Gemini scanning electron microscope (SEM), using a 5 kV accelerating voltage, and helium

(Resp 6) The respondent emphasizes the minimal impact of the sexual assault, even though he recognizes that the sexual activity was coerced and included physical violence. Time

Då det finns familjer i det svenska samhället som lever utan symboliskt kapital kan vi inte se att det finns möjlighet för dem att ha sina barn placerade på en uteförskola och

Något som vi har funderat kring är om tiden finns för att kunna anpassa användningen av TAKK till alla barn eller blir det enbart till de barn som är i behov av stöd och inte till

Upplevelsen hos de närstående av bristande stöd från sjuksköterskan framkom i ett flertal stu- dier (Eggenberger et al. 2004) där de anhöriga inte fick möjlighet att tala om

Therapy: On the topics of Prostheses; “I think they are a great adaptive tool for those that need them”, Medical Implants; “I think they're useful for the people who need them!”,