Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Roger Andersson, Kjell Haraldsson
Title
Geografiskt focus och proto-industriell locus
Issue
16
Year of Publication
1988
Pages
93–109
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Geografiskt fokus
och
proto-industriell locus
Om
regionen
och
regionbegreppet
i analyser
av
industrialiseringsprocessen
AvRoger
Andersson
och
Kjell Haraldsson
Introduktion:
ekonomisk
utveck¬
ling
— enfråga
omgeografiskt
fokusFörnärvarandeförsenomfattandediskussionom
huruvida”utveckling”, ”ekonomisktillväxt” och
”industrialisering” analytiskt skall studeras med nationalstaterna som utgångspunkt eller ej. Det
finns forskaresomhävdarattdenekonomiskave¬
tenskapens 200-åriga uppslutning kring Adam Smiths utgångspunkt — nationernas välstånd —
förblindatforskarna ochförhindratverkligainsik¬
ter i den ekonomiska utvecklingens sanna natur.
Välstånd,sägerdessakritiker,ärliksomfattigdom ett regionalt fenomen; det är inte
nationalstater
somutvecklas,detärregioner.Framgångsrikana¬ tionalstater harframgångsrika regioner.1
1forskningenkring övergångenfrånförindustri¬ ell tillindustriellsamhällsorganisationhar påsena¬
re tidregionbegreppet hamnatcentralt i debatten. Diskussionenkanbl aåterföraspå detnuklassiska
problemethuruvida landsbygden ellerstaden,eller kanske bådeoch,skallutpekassomprimuslocus i
övergångentillenindustrikapitalistisksamhällsor¬
ganisation.
Detproblem somdenna debatt adresserarärde
svårigheter som möter när man introducerar ”rummet” i ekonomisk och social teori. Allting
somägerrumsker någonstans(påplatser)ochnäs¬
tan aldrigslumpmässigt. Samhällets ekonomi och
sociala strukturvarierargeografiskt ochdessava¬ riationer påverkarvad som sker och var detäger
rum. Påettabstraktplan hardenekonomiskave¬
tenskapenrelativtframgångsriktteoretiserat kring
kapital, arbetskraft, marknad, tillväxt etc. Emel¬ lertid har varken neoklassisk jämviktsteori eller borgerliga och marxistiska teorier om ojämn ut¬ veckling lyckats särskilt väli sinaförsökattintro¬ ducera rummetochdenregionalavariationen i de
ursprungligen aspatiala makro-ekonomiska ana¬
lysmodellerna. Frågorsom:varför fördelas tillväx¬
tenojämnt;varförutvecklasenregionmeninteen
annansysselsätterfortfaranderegionalforskarna.2
1föreliggandeuppsatsskallvi utifrånett
kultur-geografiskt perspektiv diskutera regionbegreppet och dess användning och funktion i analysen av
proto-industriella ochindustriellaverksamhetsfor¬
mer. Artikeln disponeras så, att vi inledningsvis
presenterar regionbegreppetsinnebörd i äldre och nyare forskning. I avsnittet därefter diskuterar vi sedan sambandet mellan industrialisering ochur¬
banisering i den svenskautvecklingen, varefter föl¬
jer en fallstudie av en proto-industriell verksam¬ hetsform—sågverksindustrin—i Gävleborgs län.
Iettavslutande avsnitt presenterarvi artikelns vik¬
tigasteslutsatser.
Existerar
regioner?
Man förundras iblandöveratt företrädare för oli¬
kavetenskapliga discipliner harså svårtattdefinie¬
ra och enas kring sina mest centrala begrepp. Så
finner man t ex, att ekonomerständigt måste dis¬
kutera vad ekonomi är — vilka fenomen och
aspekter fallerinom ellerutom definitionen? Hos
sociologer möter vi allehanda definitioner av
grundbegreppsomklass ochfamilj. Historiker stri¬ der kanske inte såmycket omdengrundläggande
dimensionentid, mendesto mer omhur mankan
periodisera den historiska processen. Etnologer och antropologer har bidragit till en omfattande bukett av definitioner av kulturbegreppet. Det är mot denna bakgrund självfallet naturligt att hos geograferna mötamånga och olika perspektiv på ochdefinitioner av grundbegreppetrum och dess underkategorier region ochplats.
grundläggande filosofi och teori och de problem
somaktualiseras kan därmed inte lösasengångför
alla. Icke desto mindre måstevarje forskare försö¬ kaatt preciserajust de grundläggandekategorier¬
na. Dettaframstår som än viktigarenär forskare
från skilda discipliner bidrar till kunskapsproces¬
sen, eftersom begrepp som noggrant definierats i
enspecifik vetenskapligkontext kan kommaatt ut¬
nyttjas i andra sammanhang och inte sällan med
mindreentydig innebördändenursprungliga.Det¬
ta omdöme gäller — med allt annatän önskvärd
tydlighet —just förregionbegreppet.
Dengeografiska forskningen dominerades fram
till mitten av 1900-taIet av en ideografisk region¬
uppfattning. För ideograferna var varje region unik ochkunde bara beskrivas ochanalyseras i sin unikhet—inte sällan utifrånendeterministisksyn på relationen mellannaturoch samhälle;
naturgiv-naförhållanden—geologi, geomorfologi,klimat, vegetationetc— formade de förutsättningarsom
sedan människan anpassade ekonomi och sam¬
hällsbyggnad till. Som tex den danske regional¬
forskaren PeterMaskell påpekar, kan
rumsveten-skapernas ideografiskaansatsses som en pendang till de andrasamhällsvetenskapernas vid denna tid
långt drivna historicistiskaansats.Ochnärhistori¬
cismen långsamt trängs undanavefterkrigstidens
positivistiska strömningar avlöses ideografin av studieravsamhälletsrumsliga organisation.^
Analysen av regionerna tar nu som utgångs¬
punkt sökandet efter ”rumsliga lagar”. Till en
början innebär denna förskjutning från studierav
unikaregioner till studierav regionalasysteminte
i sig ett uppgivande av idénatt regionervarreellt
existerande. Gradvis växte emellertid insikten om
att regioner var intellektuella konstruktioner (red¬
skap i analysen) ochattderas avgränsning måste få
variera med frågeställningarnas natur. De kunde
såledesintesägasexistera ien merabsolutmening.^
Med denna nya synpåregionbegreppet komna¬
tionalstaten att uppvärderassom kontextuell ram för denregionala analysen. Problemet blevattsön¬ derdela nationalstaten i relevanta subområden. 1 denmerempiristiskaströmningendomineradehä¬
danefter den administrativaregionen (stater, län,
kommuner etc) som fokus för sortering av fakta
och beskrivningav regionalvariation. Forskning¬
en kom i övrigt att ömsom betona sökandet efter
homogena regioner (objektslikhet), ömsomfunk¬
tionella regioner (objektsrelationer). Det är i det sistnämnda perspektivet — det funktionella —
som man skall se introduktionen av sådana be¬
grepp som ”arbetsmarknadsregion” och ”nodal region”.
En föreställning om ”nodal region” finns utta¬
lad redan i dentidigatyska ekonomiska geografin
(Johann Heinrich von Thiinen m fl). Själva be¬
greppet nodalitet myntades, vadvi har kunnatut¬ röna,avdenengelske geografen och parlamentsle¬
damoten Halford Mackinder(1902), mendet fick
sittgenomslag med den franske geografen Vidal de la Blache’s klassiska arbeten (1910).® I spåren av
Walter Christallers centralortsteori kom näralig¬
gande begrepp,somtätortsomland, urbana regio¬
nerochinfluensfält, att intaencentralplats i den geografiska och historiska forskningen.
1 valet av den nodalaregionen som
socio-geogra-fiskutgångspunktför analyser ligger— uttalat el¬ ler inte—ettställningstagande förattstädernas be¬ folkning varit centrala aktörer i utvecklingsproces¬
sen. Christallers arbeten fokuseradeprimärt kon¬
sumtionsprocessenoch dess geografiiettkapitalis¬
tiskt samhälle och han kan därmed intelastas för
den närmast fetischistiska dyrkan ”det urbana”
komattfå i efterkrigstidens regionala utvecklings-forskning. Viktigare fördet nodala regionbegrep¬
pets starka genomslag under 1950- och 1960-talet
var alla de forskningsbidrag, som på skilda sätt
kom att legitimera tillväxtpolsdoktrinen. Starkt
kritiserad, från såvälideologiskasominterntteore¬ tiska ochmetodologiska ståndpunkter, dominerar
än idag tillväxtpolperspektivet den mer rumsligt
medvetna ekonomiskavetenskapen.®
Ett starkt stödför teorinomtillväxtpoler finner
viävenpåflera håll i den proto-industriella forsk¬
ningsdebatten,texhos Sidney Pollard. I Pollards förslag tillenregionalansatsi försökenattförklara
den europeiska industrialiseringsprocessen ligger ettbetonande avhandelnsroll i utvecklingen.
Trade takesplace becausesomefactorsareim¬
mobile,andintheperiod discussed here neither capital norlabour moved with ease out of the region, though they movedeasilyenough within
it.^
Pollards regionbegrepp är uttalat funktionellt —
”aregionastheoperative economic unit”—men
Studieravoch utsagorombosättningars lokalisering
och storlek—itermeravcentralorter—kanbeläggas åtminstone tillbaka till Machiavelli (1530-talet). Ett
stort steg i riktning mot teorier om ortssystem och
centralorter togsavgeografenoch matematikern
La-lanne(1860-talet)genom introduktionen avbegrep¬
pethomogenyta. Lalannevisade, att om en sådan
”homogenyta” antogsvarajämnt befolkad skulle
ett hexagonalt mönster av centralorter (städer) så
småningomväxa fram. (SeBeavon 1977,s 18). Begreppet homogen yta blev en grundläggande
abstraktion för flertaletav1900-talets teoretiskaför¬ sökattförklaralokaliseringenavorterochverksam¬
heter, tex Weber (1909), Christaller (1933) och
Lösch(1940). Med antagandetomen homogenyta ochjämnt fördelad landsbygdsbefolkning komt ex” Christaller fram till sin klassiska centralortsteori.
Huvuddragen i Christallers teori, vars utgångs¬
punktärdet modernamarknadssystemet(dvsattfolk uppsöker fastautbudspunkterförköpavvaror och
tjänster),ärkortatt
1. Centralorterförser sin omgivning (komplementär
region) med materiellavarorochservice.
2. Enortscentralitetbestämsav summan(överskot¬ tet)avdess olika servicefunktioner. (Med överskott
menashär denservice,sominteprimärtavseratttäc¬ kabehov förbefolkningeni själva orten.) Ju högre centralitet destohögreordning.
3. Centralorteravhögre ordning tillhandahållerfler funktioner, har fler verksamhetsställen, större be¬
folkningochstörreomland,harenstörre
affärsvo-lymoch oftaststörregeografisk utbredning.Orterav
lägreordningtillhandahållervaror avlägre ordning.
Juhögre varurangdesto färre utbudsorteroch vice
versa.
4.Centralorterna formarenhierarki, därvarjeortav
högre ordning tillhandahållerdetsammasomorterav lägre ordning,plusytterligarenågra centrala funktio¬ ner.
I sina empiriska studier av ortssystemet i södra
Tyskland påvisade Christaller teorins styrka, men ocksåattmodellen sällan fulltutlåtersigrepresente¬
ras i verkligheten. Hierarkin och det hexagonala mönstret störsavbl aadministrativa beslut ochspe¬ cifikainfrastrukturlösningar (antagandetomhomo¬ genytagäller inte).
Christallers centralortsteori har bildat utgångs¬
punkt för tusentals empiriska studier och — inte
minst i Sverige—lagts till grund förpraktisksam¬
hällsplanering. Teorin har mött kritik, inte alltid
välgrundad ochrättvis, blaför dessensidiga fokus påtertiära aktiviteteroch bristande överensstämmel¬
semedverklighetensortssystem.KlartärattChristal¬ lersutgångspunkt justärcirkulationssfären,ochteo¬ rinärdärmedpartiellomvi vill förklaralokalisering avverksamheter ochorter.
EnillustrationavChristallershexagonala och hierarkiskaortssys¬
tem. fKälla: Christaller1966(1933)s66.)
denkonkretaverklighetenoch deformassomeko¬ nomiska entiteteravexportindustrins framgångar
och av de barriärer som avståndsfriktionen reser
för olikaproduktionsfaktorer.
Bland de proto-industrialiseringsforskare som vidsidanavPollardförespråkatenregionalansats märksbl aFranklinMendels. Mendelsskrifter har stora förtjänster men utmärks knappast av en
stringentformuleradsynpåregionbegreppet.Man
kannoteraenpåtaglig glidning mellanentämligen
entydig ideografisk position—regionerärexiste¬
randeområden, där klimat och naturförhållanden
spelatenavgörande roll i derasutveckling—tillen uttalat funktionell syn, där interaktionen mellan
och inom nodala regioner blirenbärandetanke i
analysen.®Isinsträvanefterempiriskageneralise¬
ringar, t exatt söka likheter mellanregioner som
industrialiseras eller mellanregionersomavindust¬
rialiseras, faller Mendels ienreduktionistiskfälla: attöverbetonaenformav regional formeringoch
analys— stadenmed sitt omland. Tillbilden hör emellertid att proto-industrin kunde florera, och
sedermeraövergåimodernindustri,äveni bygder där den urbanaanknytningenvarmycketsvageller
obefintlig.®
Som såmånga gånger tidigare tvingas vi tillre¬
trätt närdetgällerattsökalagbundenheter ochge¬
neraliseringari den konkretahistoriskaprocessen.
Återigen
ärdet—frånenkulturgeografisk bedöm-ningshorisont —rummetoch den geografisktva¬rierandeverkligheten, sominte låter sig
abstrahe-rasborteller förenklas ianalysen.
Från
regional till
ortsmässig arbetsdelning
Den urbanistiska positionen har dominerat hos flertaletavde forskaresomteoretiseratkringöver¬
gången från ett feodalt till ett kapitalistiskt pro¬
duktionssätt.’®Delvissomett resultatavdenmo¬
dernaforskningen kring industrikapitalismens för¬
utsättningar— proto-industrialiseringsforskning-en —har den urbanistiskapositionen kommit att
utmanas.Flera forskarepekar påde förindustriel¬
la, icke-agraraaktiviteternasutpräglat rurala loka-liseringsmönster. Detta är emellertid inte isig ett skäl förattbetrakta städernasombetydelselösa för
de förindustriella aktiviteternas bedrivande. Fors¬
karnaintar härvidlag skilda och ibland helt mot¬
satta positioner. Göran Hoppe & John Langton diskuterar tvåhuvudlinjer;en varsgrundsynäratt
städernas rollsnarastvarblockerande och konser¬
vativ, varför drivkraften var proto-industrialise-ringen av landsbygden, baserad på efterfrågan
från den internationellamarknaden;en annansö¬
kerförklaringar utifrån de lokala rural-urbanare¬
lationerna och betonar starkare städernas roll.”
ÄvenominteHoppe & Langtonavfärdar någonav
dessa förklaringsansatser, betonar de helt riktigt
attindustrialiseringen åtföljdesav enstadstillväxt, sompå någotsättbordevararelaterad till själva in¬
dustrialiseringen; åtminstoneså attstäderna drog
nyttaav, eller på olika sätt medverkade i, lands¬ bygdens industrialisering.
industrialisering? Ja, övergången
till en mer utpräglad fabriksindustri under
1800-talets senare hälft innebar en förstärkning av
landsbygdens positioner. Detta sker ocksåtrots att städernas andelavriketsbefolkningväxer. Lands-bygdsindustriernas andelavhela industrisysselsätt¬
ningen växer för varje 5-årsperiod från år 1870
(36,1%)till år 1901, då deras andel når ett maxi¬
mum(63,6%). Därefter skerenvissandelsförlust
till år 1913, då 58,2% av industriarbetarna åter¬
finns utanför städerna.’^ Trendbrottettill städer¬
nasfördel orsakas bl a avmetall- ochverkstadsin¬ dustrins expansion i städerna eftersekelskiftet.
Under industrialismens första halvsekel för¬ dubblar städerna sin andel av landets befolkning
(25% år 1913), alltmedan industrisysselsättningen
tillväxersnabbareutanför städerna.
Även
omstä¬derna under helaperioden harenstörreandelavin¬ dustrisysselsättningenänavbefolkningen, så mås¬ tederasbefolkningstillväxt förklarasavnågotmer ändenkvantitativaindustritillväxten.Förklaring¬
enkansökas iföljande fyra,till varandra relatera¬
de,omständigheter. Fördet förstaärstädernas in¬ dustristrukturannorlundaänlandsbygdens, såatt
den industri som finns i städerna ger upphov till
större lokala spridningseffekter.” För det andra
var lönearbetarrelationenmerallmänt utvecklad i
städerna, något som innebar att en större del av
stadsbefolkningens subsistens fick täckas över marknaden,innebärande ytterligaresysselsättning
i den lokala ekonomin. För dettredje stärks med denallmännamarknadsexpansionen också städer¬
nasrollsomcentralorterför sina omland—en me¬
kanismsomChristallerpåvisat. För det fjärdeexis¬
teradeenpåtaglig social skillnadmellan städer och
landsbygd.Koncentrationenavpersoneri ledande befattningar inomekonomi och offentlig förvalt¬
ning var stor i städerna — makten centralisera¬
des.”
Industrialiseringen stödjer urbaniseringen i en
vidaremeninggenomdessstarka tendensattskapa
nyatätorter. Vad vi kanskönjaärenövergång från
en arbetsdelning mellan ideografernas ”naturliga
regioner” tillenrural-urban ochortsmässig arbets¬
delning. Ortssystemet expanderar och bildar just ett system, därorterna fårspecialiserade funktio¬
ner: det framträder en ortsmässig arbetsdelning,
där anknytningen till respektiveorts direkta om¬ land inte alltidärbasenförortensexistens. Detär i detta sammanhang viktigtatt påpeka, attdenna
geografiska differentiering — ellerfragmentering
— inte
står imotsatsställning till enregional inte¬
gration. Tvärtom kan man med Derek Gregory
(1988, s51) hävda,attdifferentiering och integra¬ tionäruttryckförsammasak,ellerattde förutsät¬
Dentidiga fabriksindustrin präglades knappast
avnågotkvalitativtnyttmedavseende på mekani¬
sering och produkter. ”Skråmästarens verkstad har endast blivitutvidgad. Skillnadenäralltså från
början rent kvantitativ”, hävdar Karl Marx.''®
Därmed faller detsig ocksånaturligtattstarkt be¬
tonakontinuiteteni denprocess somledde fram till
industrialismens samhälle. Till bilden hör då att denförindustriellaregionala arbetsdelningen kom
att prägla den modernareindustrins lokalisering, ävenomdetpåeninomregional nivå skeddeen ur¬
baniseringavvaruproduktionen.
1890-talets industriellauppsving kom i högreut¬ sträckningän 1840- och1870-talets, attbaseras på
nyaprodukter ochmerpå deninhemskamarkna¬
densexpansion. Arbetsdelningen, liksom mekani¬
seringen, var nu merutvecklad och
lokallserings-bilden kom i större utsträckning att avvika från
dentidigare.Inriktningenpå den svenska markna¬
den stärkteliksomelektrifieringen städernas posi¬ tion.
Vi skall nunärmastvisahurindustrialiseringen
avtillverkningen av en traditionell produkt—så¬
gadeträvaror —lokaliseringsmässigt kom att an¬
knyta till en proto-industriell regional arbetsdel¬ ning.
Sågverksindustrin
i
Gävleborgs län
Undermeränettsekel harGävleborgslän variten
av landets ledande industriregioner — både pro¬ duktions- och sysselsättningsmässigt.''® Sågverks¬ industrinharvariten avdeviktigaste branscherna
i denna utveckling. Men sågverksindustrin har också utgjort enviktig länk mellanjordbruk och
industri. Tröskeln mellanjordbruk och sågverks¬
industri har varit betydligt lägre än mellanjord¬
bruk och andraindustribranschef. Ett talande be¬ vis för dettaärattsågverksindustrin först från och med 1896 upptas i industristatistiken. Dessförin¬
nanklassades densom enbondenäring,trots attåt¬
skilliga sågverk hade flera hundraanställdaarbeta¬
reochtjänstemän.
Sågverksindustrin—den svenska industrialismens
pionjärbransch
Densvenskasågverksindustrins långvariga och dy¬
namiska expansion kulminerade vid sekelskiftet
1900. Från 1850 till slutet av 1890-talet hade pro¬
duktionen vid de svenskasågverken tio-dubblats, ochunder dessa år hadebranschen varit denledan¬
de krafteni landets industrialiseringsprocess. Un¬
der de sista fem årenav 1800-taletuppgick träva¬ rornasandelavSveriges totalexporttill hela 43*70.
Meni och medsekelskiftet bröts denpositivatren¬ den för branschen. Orsakerna var kanske främst
attkonkurrentländernakraftigt ökadesin produk¬
tion, varvid konkurrensen på marknaden snabbt
hårdnade,samt attgenombrottsårensexploatering
avden svenskaurskogenbörjade märkasientillta¬
gande råvarubrist.
Ävenomdetknappastsaknades sågverkien en¬
daav socknarna i Gävleborgslän vid sekelskiftet 1900 var ”kusten” sågverksindustrins huvudom¬ råde, och hade så varit under hela expansionsfa¬
sen. Destora kustsågarnasatte sin prägel på såg¬
verksindustrin i Norrland, vilket inte innebar att
inlandssågarna var betydelselösa eller ens margi¬ nellaiutvecklingen. Fleraförhållandevisstorasåg¬
verk hadelokaliserats till inlandet sedanjärnvägen
dragits fram.
Låtossgenastkonstatera,attsågverksindustrins
lokaliseringsmönsteri Gävleborgs län varit mycket
beständigt övertid. Förutom enstark koncentra¬
tion tillkustområdet kanmanocksånotera att såg-verkshanteringen i alla tider varit en utpräglad
landsbygdsnäring. ISOSFabriker och Handtverk
från 1897,redovisas antalet sågverk i städer och på
landsbygden. Av totalt 104 sågverk i Gävleborgs
län, återfanns hela 95 på landsbygden. Ochännu
vid 1980-talets början var landsbygdslokalisering detdominerande;avtotalt 32sågverki drift 1979 i
länetlåg endast två sågverk i ellerinäraanslutning
till enstad. Även i detta avseende harett mycket
gammaltindustrilokaliseringsmönster levt kvar. Försågverksindustrins delärdetav många skäl naturligt att den i första hand vuxit fram och ut¬
vecklatspålandsbygden. Möjligheternaatt utnytt¬
ja vattenkraften och närheten till råvaranärettpar
viktiga lokaliseringsfaktorer. Men det avgörande,
för att enetablering skulle komma till stånd, var
kanske ändåattden existerande socio-ekonomiska
strukturen på landsbygden i delar av Norrland,
skapadeett stort behovav bi- eller kombinations-sysselsättningar till jordbruket. I många regioner skapadesensocial och ekonomisk symbios mellan jordbruk och sågverkshantering under året.
svenska sågverksindustrins expansion vid mitten
av 1800-talet har man haft märkvärdigt svårt att
”titta i backspegeln”. Sällan ser man försök till
analyserav samband mellan olika faktorer. Varje forskare av dignitet har framfört sin egen ”chief cause”, vilket inneburit ett sammelsurium av en¬ skildheter. Expansionens rötterhar sökts itex:
—
näringslagstiftningensförändring. Den befarade skogsbristen föranledde statsmakterna att kring¬
gärdasågverksnäringen med detaljerade föreskrif¬
ter. Huvudprincipen från Kronans sidavarattsåg¬
verkendast fickanläggas där de inte konkurrerade
omskogen medjärnhanteringen. Inskränkningar i
sågningsrätten upphävdes 1842—
anläggningsbe-stämmelsen kvarstod docktill 1863;
—
avvittringen avskogsmarken. Under början av 1800-talet togs beslut om att avskilja Kronans markfrån enskildasochbyarsägor. Därmed kom
enmängd hemman ibesittningavstoraskogsarea¬
lersomde i sinturförenbillig penning sålde eller
arrenderadeuttillträvaruexploatörerna;
— den tekniska
utvecklingen. Förutom introduk¬
tionen avdenfinbladigasågtekniken introducera¬
des på 1850-talet den ångdrivna sågen.
Ångsågen
komdockattspelaenmarginell roll för sågverksin¬
dustrins expansion strax efter 1850.''^ Fram till
1860 hade det endast anlagts 15 ångsågar i hela Norrland.
Ångsågens
egentliga genombrott kom först efter 1860-taletsmitt. Betydligt viktigare försågverksindustrins utveckling vid denna tidvarden
utbyggnadavvattensågarnas kapacitetsom samti¬
digt skedde''®;
—
enförändrad mentalitet—ökad initiativkraft. I
äldre forskning framhålls oftaen förskjutningav
mentaliteten i riktning mot större initiativkraft, större risktagande och djärvare företagaranda,
som en avdedrivande krafterna bakomindustria¬
lismensgenombrotti Sverige. Följden blev,menar man,att möjligheterna tillensnabb utvecklingav
näringslivet i högre utsträckningän tidigare togs
till vara. Framtidsförhoppningarna var storaoch
optimismenvar stark. Givetvis måste dessa fram¬
tidsförhoppningarsesi sittsocialaochekonomiska
sammanhang. ”Framtidsoptimismen” kan inte
isolerassom enoberoendefaktor. Denvar enpro¬ duktavdemöjlighetersombl aden ökande världs¬
handeln, dennyatekniken, bondesamhälletsupp¬
lösning och befolkningstillväxtengav;
—
Västeuropasekonomiska uppsving. Dethar ofta
framhållitsatten avdeviktigasteförutsättningar¬
na för sågverksindustrins expansion på lång sikt
var den allmännaekonomiskautvecklingen i värl¬
den ochspeciellt iVästeuropavid mittenav 1800-talet. Bakomdetta ekonomiskauppsving fannsen
mängd orsaker. 1850-taletframstår helt klartsom
en avde allra mest expansiva perioderna i väster¬
landets ekonomiskahistoria.
Alla dessa faktorerärviktiga och måste ingå ien
analys av expansionen.
Ändå
saknas ett helhets¬grepp på problemet. Sällan ser man försök att
skildra denomvandlingsproeess,somskapade den
grund på vilken de utlösandefaktorerna kundever¬ ka. Flera luckor återstårdärförattfylla. Teorinom
proto-industrialiseringkan kanske inte fyllaigenal¬
la dessa luckor, menden kan medverka till attge
ökad kunskapom förutsättningarna för expansio¬
nen.
Sågverksnäringenföredetindustriella
genombrottet
Ett avde fåforskningsarbetensomgjorts omden
förindustriellasågverksnäringen iNorrland utkom
1926.Författaren,Wilhelm Carlgren, anläggerett brett historiskt perspektiv på sågverksnäringen i
Norrland ochsökersigtillbaka till medeltidenspri¬ mitiva vattensågar. Enligt sågkommissionernas protokoll, som författaren gått igenom, fanns re¬
dan år 1700ca 140sågari Gävleborgs län. Ivissa
socknar, ofta kustnära, fannsmerän tio—ochi
enskilda fallmeräntrettio—sågverkregistrerade.
Runtår 1800uppfördes i rask taktnyaavsalusågar
i kustsocknarna ochvidsekelskiftet 1800 hadean¬
talet sågar i länet ökat till omkring 240. Ungefär
hälftenvar avsalusågar, övriga var
husbehovsså-gar.
Dengamlagrovbladiga sågtekniken medförde, förutomettslöseri medtimmerråvara, attbräder¬ na oftainte kunde användas utanvidare bearbet¬
ning. Det tog dock förvånansvärt lång tid innan den nya”finbladiga”tekniken slog igenomi länet. Avdrygt 300 sågverki Gävleborgs län 1825använ¬ des den nyatekniken endastvid två sågar.Antalet
finbladiga anläggningar i övriga norrlandslänvar
dock betydligt störrevid sammatid. Anledningen till eftersläpningen i Gävleborgslän kan i mycket
hänföras till den starka bruksrörelsen, särskilt i
Gästrikland. Bruksägarna försökte på olika sätt
attbromsaprivilegiegivningentilldennyatypenav
sågverk. I bottenlåg naturligtvisen oroförattmo¬
nopolet på timmerråvaran skulle kunna luckras upp. Bruken lyckades också, åtminstone till en
början,förhindradennyateknikensinförande (se¬
narevisade dock brukenett påtagligt intresse för
sågverksindustrin—närden visade sigvara enluk¬
rativ branschatt investerai). Det fanns dessutom
enkungligförordning från 1696somförbjöd
avsa-lusågning i Gästriklandsbergslag.''®Mensomvise¬
nareskallsesåkringgicks dennaförordning i vissa socknar. På det helataget kan mandoekanta att
järnbruken, bl a till följd av den statliga anlägg-ningsbestämmelsen, fungeradesom en hämsko på
sågverksnäringens utveckling i vissa delaravlänet.
Sågverksnäringen—ensvensk proto-industri
AvdenkritiksomriktasmotMendels striktadefi¬ nition avproto-industri har det framgått, attdeti
Västeuropa fanns mångaregioneroch verksamhe¬
ter som inte riktigt passarin i hans schema, men
som ändå har omisskännliga proto-industriella
drag.^° Dit vill vi räkna den äldre sågverkshante-ringen iGävleborgslän.
Denmoderna svenskasågverksindustrinknötan
tillenäldre teknik ochyrkeskunskapoch i bygder
medentidigtutveckladsågverksnäring fanns rika
fonder av traderad yrkesskicklighet att tillgå.^^ Fanns det då, vilketCarlgrensframställninganty¬
der,en”tidigtutveckladsågverksnäring”i detse¬
nareså starkt ”sågverksindustrialiserade” Gävle¬
borgs län? Låt oss undersöka detta med hjälp av
äldretopografisktochmerofficielltkällmaterial.
Under 1700-talet utvecklades den topografiska
forskningen i Sverige.Präster,lantmätare,krono¬
fogdar, borgmästare, läkare, litteratörer och and¬ ragjorde betydelsefullainsatser pådettaområde.
Nils-ArvidBringens(1961)anserattdenna littera¬ tur, genom sin rikedom på fakta, har ett mycket högt värde som kulturhistoriskt och etnologiskt
källmaterial. Tijl de allra intressantaste arbetena
kan räknas Abraham Hiilphers ”Samlingar til en
beskrifning öfverNorrland” samt—för Hälsing¬ lands del— sockenbeskrivningarnaöverHälsing¬
land.
Avsockenbeskrivningarna framgåratt brädsåg-ning föravsalu bedrevs vid minst 140grovbladiga
sågverk iHälsinglandvid 1790-talets början. 11 ex socknarna Skog, Trönö, Söderala och Enånger omnämnsbrädsågningsomettavdeviktigastenä¬
ringsfången bland allmogen. Denna sågning be¬
drevs i stor utsträckning vid skattlagda by- eller
bondsågar. Huruvidasågadeträvaror ävensåldes
från ickeskattlagda sågarär naturligtvis omöjligt
att säga. Försäljningsorten uppges endast vid ett
tillfälle—Gävle—mendetärsannoliktatt större delen avavsalubräderna hamnade utanför städer¬
na vid destörre lastageplatsernaefter kusten, för
vidare transport utomlands eller till Stockholm.
Brädsågningen innebar också att skogarna i ett flertal socknarskattades mycket hårt. I Enångers
socken är tydligen skogen särskilt illa medfaren
ochsagesmannen anseratt”sågningnog(har) för¬
stört honom”.
Hiilphers beskrivningöverGästrikland (1793)är
till sinuppläggningi princip identisk meddetidiga¬
rerefereradesockenbeskrivningarna. Pådettasätt har vi tillgång till två jämförbara beskrivningar
överlänetsprovinser. Hiilpherskonstaterar inled¬
ningsvis att ”Sågwerken..., samt handel med
åt-skillige träpersedlar..., gifva en del socknar god förtjänst,...”.Författarenrefererar vidareenupp¬ gift från Landscontoiret om attdet vid denna tid
fanns 34skattesågar i provinsen (inga frälse- eller kronosågar).
Beskrivningenövervarje enskildsockenärmyc¬ ket detaljerad. Under rubriken ”Näringsfång”
upptasde verksamhetersom ärdominerande i de
olika socknarna. I kustsocknarna Hille och Valbo
uppgesatt”brädsågning,jämte försäljningpå sina
ställenavträvirke”,gernågonförtjänst. De såga¬
de bräderna i regionen nedflottades till Norrsun¬ detslastageplatsvarifrån de fraktades tillGävle för
försäljning.
Även
från kustsocknen Hedesundaföryttras bräder, plankoroch bjälkar till Gävle.
Avsalusågning, om än i liten skala, förekom
ävenijärnbrukssocknarnaiinlandsregionen,trots
dentidigarenämndakungligaförordningen. Den¬
na förordning verkaremellertid ”märkeligen här
(ha) bidragit til skogens konservation”, utbrister
Hulphers förvånat. Iövrigt ärdock Hiilphers be¬
kymradöver skogarnas situation i Gästrikland. I Valbo är skogen ”mycket medtagen genom
otil-börlig fällning til afsalumed timmer och wed,samt kolning och brädsågning.I Hille socken är
visserligenskogenbetydlig, ”ehuru i sednare tider
nog tillitad genom Kolningar och Brädsågning, samtafsalu medWed, Timmer, Bjelkar ochannat träwirke”.^'*
Några decennier innan Hulphers publiceradesin
beskrivning över Gästrikland hade han givit ut böckernaomMedelpad och
Ångermanland.
Upp¬läggningenavdessaäristort settidentiskmedgäst¬
rikedelen och det framgår att brädsågning och
-försäljningäven här tycks ha utgjortenviktig in¬
komstkälla förallmogen,kanske till och medmer
betydandeäni Gävleborgs län.
Trävaruhantering-en vari dessa bådalandskapdessutom i högre grad
koncentrerad till inlandet.
IKongl Maj:ts Befallningshafvandes
femårsberäf-telser, som de officiellt benämns, återfinns sällan mer än sammanfattande uppgifter om den tidiga
sågverkshanteringen. Det mustiga språk och den ingående detaljrikedom, som präglar Hulphers ochandratopografiskaskildringarfrån denna tid,
saknas i landshövdingeberättelserna. Det hindrar
käll-materialnärdetgällerattfåeninblick i den tidiga
allmogesågningen ilänet.
Handeln medträvarorvarför baranågra ”få år
sen(mittenav1820-talet)iendel socknaren gans¬
kalönandebinäring’’,menocksåför någotavåren
under denavrapporterade5-årsperioden förekom
ganska lönande handel. Istort settvardetsamma
regioner/socknarnusomtidigaresom varindrag¬
naiträvaruhanteringen i länet.
I mitten av 1830-talet gör landshövdingen föl¬
jande notering: ”Genom jordavsöndringar blir
visserligenmerjord varje år uppodlad och produk¬
tionenökad; menvälmåganhos Hemmansägarna
i allmänhet också minskad, emedan möjligheten för dematförkovrasig försvårasdärigenom,attde oftasesig i saknadavden till odling tjänligaste jord
på Hemmanet, och de måste inskränka försälj¬ ningen av trävaru-effecter i samma mån.” Till¬
gången på tjänlig skogsmark minskade alltså via avsöndringarna och dettadrabbadetydligen pro¬
duktionenochförsäljningenavträvaror.Trävaru¬ försäljningenpå och via Gävle och Söderhamnha¬
de ocksåökat sedanmitten av 1820-talet.
Under de svåra missväxtåren 1837—38 ökade
skuldsättningen kraftigt bland allmogen i länet meni mitten av 1840-talet kunde denna minskas;
dels till följd avbättre skördar, dels genom ökad
avsättningavträvaror.Detta visar vilkenstorbety¬
delse trävaruhanteringen hade fått i den lokala
ekonominvid dennatid. Underperioden 1835till
1845 spreds också avsalusågningen till ”åtskilliga från kusten avlägsna socknar”. Denna
sprid-ningsprocess förstärktes dessutom underden föl¬
jande 5-årsperioden och landshövdingen konstate¬
raratt försäljningav trävaror ”idkasnutill mera
och mindrebeloppavallmogen i alla länets sock¬
nar,...”.
Aren innandenmodernasågverksindustrinsge¬ nombrottvaralltsåbrädsågning ochövrig
trävaru-hantering för avsalu en mycket väl utveckladnä¬
ringsgren bland allmogen i Gävleborgs län. Och
hade så varit under decennier. Man kan därför
knappast hålla medKurt Samuelsson när han på¬ står, att den moderna ”trävaruhanteringen bygg¬
des upp i en trakt utan traditioner i detta avseen-de”.25
Syftetmed dennagenomgång har intevaritatti
absolutatal slå fast dennanärings omfattning — det låtersig för övrigt knappastgöras. 1 stället har
stor vikt lagts vid de kvalitativa omdömen som
återfinns hosHiilphers och andra författare. Trä¬
varuhanteringenbedrevssomensäsongmässignä¬
ring och produkterna avyttrades, bl a via Gävle
och Söderhamn, utanför den egnaregionen. Den¬
na verksamhet var proto-industriell till sin karak¬ tär, även om man kan invända att försäljningen
varreglerad viaskattläggning.
Å
andrasidanvoredet närmast förvånande om inte ”svart” försälj¬
ningavsågprodukter förekom;statsmakterna kla¬ gade ivrigt över allmogens överträdelser när det gällerförordningaravliknandekaraktär(t extim¬
meruttag). Ennoggrannkontrollvarnaturligtnog närmast omöjlig att upprätthålla i avlägsna byg¬
der.
Man kan också med fog ställa sig frågan om
jordbruket i Hälsingland och Gästrikland verkli¬
gen var den huvudsakliga näringen. 1 flertalet
socknar i länetvardetsäkerligen såattjordbruket
utgjorde basnäringen, men att det å andra sidan
knappastensamt kundeklaraatt försörja hela be¬
folkningen under vissa tider. I andra socknar var
jordbruket av underordnad betydelse och i dessa
områdenvarsedanlängeträvaruhanteringen,i alla dessdelar,en avdeviktigaste näringarna. Avsalu¬
sågningen i Gävleborgs län representerar blott en
avotaligakombinationssysselsättningarbland all¬
mogen, som var avoerhörtstor betydelsei den lo¬
kalaekonomin under 17- och 1800-talen.
Det har undersenareårpublicerats forsknings¬
arbeten, t ex inom etnologin, där man lyft fram
hantverket och andra binäringar som delar i ett
störreekonomiskt system. Dessa verksamheterbe¬ traktas härintesomnågot artskilt frånprimärnä¬
ringarna, utanbehandlassom enekonomisk akti¬
vitet, likvärdig med andra.AgnetaBoqvistpåpe¬
karatthuvuddelenavdetsvenska kameralamate¬
rialet ger en missvisande bild av den svenska nä¬ ringsstrukturen eftersom det sällan finns några spår av verksamheter utanför jordbrukets ra¬ mar.Attutforska dendolda ekonomin utanen
någorlundafast materialbasärnaturligtvisettvåg¬ spel, påpekar Boqvist, men samtidigt viktigt och nödvändigt.
Trävarurörelsen i delaravNorrland äravgam¬
malt datumoch viserhärexempel påentidigregio¬
nal verksamhetsspecialisering. Därmed inte sagt att Norrlandsbefolkningvar ensamatt bära fram
ti-digare forskningen betonat det västsvenska insla¬
geti dennaprocess.Ernst Söderlund(1951) hävdar
t ex, attdetvarvästsvenskaarbetare,tjänstemän,
företagsledare, kapitalägare etc, som spelade den
avgörande rollen förattenexpansion skullekom¬ ma till stånd.
Flera forskaremenarsig ocksåha kunnatpåvisa
att t ex vandringsarbetarna var en sådan viktig
grupp.Andramenarattsäsongvandringenav ar¬
betskraft tillsågverkenvar en senaretids företeelse
— då stordriften redan hade
satt in på allvar vid kusten.^® Ett liknandetemaberör Otto Hellström
(1925) i sin detaljeradegenomgångavsågverksin¬
dustrinspionjärer. Hanmenarattdet imycketstor
utsträckningvar”inföddanorrländska män”som
började verksamheten. Ofta rörde det sig då om
bjälk-och rundvirkesaffäreroch handel med från
ortens bönder sågat virke.Denna tes bekräftas
ocksåavHelge Höglund (1957),somfannattavde
46sågverksomstartadesiSundsvallsdistriktet före
sekelskiftet 1900 igångsattes 17 sågverk av lokala
handlare, 4 startadesavbönder och endast 4
såg-Alasågverk1854. (Bergvik &AtaABarkiv)
Fyra generationer Alasågverk. Ala såg 1854varHälsinglands första ångsåg. Sågverket hade vidstartenfemramaroch ägdesav
Gefleborgs sågverksaktiebolag. Ägandet övergick senare till Bergvik & Ala AB (sedan1976helägtdotterbolagi STORA). Sä¬
genhar byggtsomoch utvidgats i olikaomgångar.År1951upp¬
fördesen nysågsomtjänade till1970-taletsbörjan dåenstorom¬
byggnadavsågenåterigen genomfördes.
IMr-■
1
Alasågverk 1917. (LänsmuseetiGävle)Alasågverk 1985. (Ala sågverk)
verk startades av handelshus. Resterande 21 såg¬ verk etableradesavsågverksägaresominvesterade
tidigare intjänat kapital frånsågverki området. Attdet västsvenskainslaget inom den expande¬
rande sågverksindustrin i Norrland var viktigt är
emellertid oomtvistat. Det ligger dockenfara iatt alltför starkt betona dettainslag. Attförringaeller förneka den förindustriellaproduktionens länkar
ochkopplingar till den moderna industrialisering¬ en,och därmed helt särskilja den gamla sågverks-hanteringen från den moderna sågverksindustrin,
görattvi får mycket svårtattförklara (och förstå)
hur den snabba produktionsökningen inom såg¬
verksindustrinöverhuvudtaget varmöjlig.
Etableringen avdenyastorsågarna i länet efter
1850 kaninte frikopplas från den för- eller proto-industriella sågverkshanteringen. Visst reagerade
mångaentreprenörersnabbt och startadenya ex¬
portföretag. Utanentidigtförvärvad kunskapom
trävaruhantering i regionen, en tidigt utvecklad
handel och enlokal kapitalackumulation^^är det
dock i högsta grad troligt att den moderna
såg-r
verksindustrinsutveckling iGävleborgs län skulle ha sett annorlundaut— om den överhuvudtaget
hade kommit till stånd. För att kunna negligera
kontinuitetsaspekteni detta avseende måste man
föraresonemang avdentyp somt exHarald Wik
(1950)görifrågaomarbetskraften vid sågverken.
Hanmenarattsågverken:
icke behövt i egentlig mening yrkeskunnig ar¬ betskraft. Vem som helst med ordentliga
kroppskrafter har kunnatgesigpå sågverksar-bete, varesignu detgällt arbete isjälvasågen,
vidtimmerintageteller i brädgården.^''
Dennasynpå sågverksindustrinsarbetskraft präg¬ las avstor okunnighet och synes hatillgripits när inga andraförklaringarstodtill buds, föratt för¬
klara expansionens möjligheter på arbetskraftssi-dan.
Mot
enpragmatisk
synpå
regionens roll i industrialiserings¬
processen
I entidnärmänniskans beroendevarstortavdet
omedelbarautbytesomnaturenkundege,och tek¬
nologin förattkompenseraför naturgivna restrik¬
tionervarsvagtutvecklad, kom det lokalaattinta encentralställningi ekonomin. Ideografernas in¬
tresseför”naturliga regioner”varkanskeinte pri¬
märt ett uttryck för en outvecklad samhällsteori utanimycketenåterspeglingavettiväsentligaav¬
seendenbundet lokalt liv.Ändåmåstemankonsta¬
tera, attdesannolikt underskattade interregionala
och internationella relationer: människor levde
ävenunder 1800-talet iennationell och internatio¬
nellkontext; rörligheten i det förindustriellasam¬ hället var betydande; den interregionala handeln varmångagångeromfattandeosv.
Vilkenbetydelse skallmandåtillmätadenförin¬ dustriellaproduktionennärdet gäller förklaringar tillindustrialiseringenavvissa regioner? Var skall visökagrunden till ”sågverksriket” eller, för den
delen, det småindustriella Småland och ”Bruks-sverige”?
Är
det kortsiktiga eller långsiktiga för¬klaringsmodellersomskall betonas?
Är
det den lo¬kalt ochregionaltnedärvda strukturensombildar
jordmån, ellerär processenexternt genererad via
den nationella ochinternationella arenan?
Dessa frågor aktualiserar återigen
regionbe-greppsdiskussionen. Tillatt börjamed vill vi häv¬ da,attden administrativaregionenärreelltexiste¬
rande i denmeningenatt den i viss,menvarieran¬ de, utsträckning är konstituerande i utvecklings¬ processen. Den administrativa regionenärbärare
avochavgränsarterritoriell makt.^® Vid tidenför det industriella genombrottet var nationalstaten
”denhögstaformen”avadministrativ region, och denkan därmedinte abstraheras bort ianalysen. I fallet sågverksindustrins expansion i Gävleborgs län kringgärdade staten (genom
näringslagstift-ningen) sågverksnäringen med konkurrensregle¬
ringgentemotjärnbruken. Samtidigtbefrämjades trävaruexploatörernas verksamhet genom
avvitt-ringen av skogsmark. Staten kom därför genom
skattepolitik, handels- och tullpolitik, regleringav
näringslivet, koloniseringssträvandenetcpå
1800-talet, liksom den göridag,attbidra tillformandet av engeografisk arbetsdelning.
Sågverksavsnittet belyser också att långsiktigt
genererade förutsättningar och erfarenheter har präglat den industriella utvecklingen. Olika bygder
kom attefter sina förutsättningaroch behov spe-cialiserä sig på skilda icke-agrara aktiviteter — ibland isådanutsträckningattde sannolikt utgjor¬ dedenprimära försörjningsbasen. Medtidenfor¬
madesregiontyper avsådan karaktäratt de inför
forskarna kommit att antaga skepnadenav ”na¬
turliga regioner”.
Ibland, men inte alltid, stod de förindustriella
aktiviteternapå landsbygden understark urban in¬ fluenspåkapitaloch/eller marknadssidan. I fallet
sågverksindustrin i Gävleborgs län torde det dock
vara enöverdriftattpåstå,attaktiviteterna utgjor¬ de element i en nodal-regional arbetsdelning, där
städersomGävle och Söderhamn kontrollerade si¬ na omland. Mycket tyder på att ackumulationen
— såväl den
proto-industriellasom dentidiga in¬
dustriella — primärt skedde på landsbygden och
under kontroll av landsbygdsanknutna aktörer.
Medväxande behov av kapital för investeringar i
ökad produktionskapacitet och de växande voly¬
mer sågade trävaror, som industrialiseringen av
branschen såväl förutsattesombidrog till, ställdes
emellertid alltstörre kravpå koordination, kredi¬ ter, transporteroch hamnkapacitet.
Även
omför¬ hållandena långt ifrån undersökts tillräckligt, ty¬ dermycketpåattkuststädernasroll därmedväxte.Askestasågverk vid sjön MarmaniHälsingland, omkring 1870.Sågverketräknades vid sekelskiftet tillettavdestörreiGävleborgs län.År
1900producerädes drygt 116 000 m^ sågadvara,18 500 m^ hyvlat virke ochdrygt392 000 hektoliter träkol vid anläggningen. Antalet anställ¬ davarunderdetta år280varav170 arbetade isjälva sågverksamheten, 60 ikolgårdenoch 50 i hyvleriet.Sågverketägdes vidnedläggningen
1923avBergvik & Ala AB. (Svenska Sågverks- ochTrävaruexportföreningen.)
om landsbygdens respektive städernas roll för
proto-industriell verksamhet— ochför övergång¬
enfrånproto-industri till formell industri—iGäv¬
leborgs län, krävsenbredareochdjupare analysän
vadsomvaritmöjligtattutförapå grundvalavhär
tillgängliga data. Kompletterande informationom olika flöden och aktörer, tex av kapital- och va¬
ruströmmar,arbetskraft, kreditgivareochmellan¬
händer, kunde ge ytterligare belysningav frågan.
Detäremellertidviktigtattminnas,attanalyserav
enskilda branscher i olikaregioner endast kan ge trådar till den kunskapsvävsom forskarna måste
producera förattbättreänhittills förklara indust¬
rialismensrötter och utveckling. Härvidlagkanvi
notera, attsågverksindustrin i många viktigaavse¬ enden—t exvadgällerinblandade aktörer, kapi¬ talbildning, arbetsorganisation och
försäljnings-mönster — skiljer sig från den mest analyserade proto-industriella branschen: textilindustrin.
Såvälteoretiskt sommetodologisktärdetange¬
lägetattrekommenderavarsamhet i försökatt ge¬ neralisera utifrånenskilda fallstudier.^®Denstora
geografiska variationen vad gäller snart sagt alla aspekteravproduktionsförhållandenärisigentill¬ räcklig varning, samtidigtsomdenna variationär
densamhällsvetenskapligaforskningens livsluft. Att utifrån den genomgång avregionbegreppet
vigjort och den fallstudievipresenteratutpeka nå¬
gonspecifik formavgeografisk regionsomandra
former överlägsen i analysen, låter sig knappast
göras.Justi skenetavdetta vill vi emellertidpläde¬
raförattenfixregional analysram inte förmårav¬
täcka alla de viktiga relationer, som konstituerat
regionindelning talar ovan nämnt faktum att de
olika produktionsformande faktorerna har varie¬ rande geografisk bestämning. Råvaran kan vara
lokal, punktvis förekommande, eller allmänt till¬
städes—enubikvitet. Det förprocessenerforderli¬
ga kapitalet kan haen regional karaktär (tex be¬
stämt av bankernas geografiska intressesfärer),
somskiljer det från arbetskraftens geografiska för¬
ankring. Kulturellamönster,demografisk struktur
etc kan uppvisa andra regionala fördelningar än
kapitaloch arbetskraft. En infrastrukturen inves¬ tering kan snabbt leda till nya mönstervad gäller
geografisk tillgänglighet till olika marknader och därigenom omskapa den regionala strukturen.
Påsammasättsomnationalstatenärenproble¬
matisk konception och utgångspunkt om vi vill
förstå ekonomisk utveckling, framstår fixeringen videnviss typavregion—”homogen”, ”funktio¬
nell” (t ex nodal), ”administrativ” — som en problematisk reduktion. Detvillsägaenövergene¬
raliseringav enkomplex verklighet,varsgeografis¬
ka variation inte låter sig reduceras till entydiga
gränsdragningar.
Nationalstatsperspektivt undervärderar den
inomnationella variationen medanregionperspek¬
tivet lätt övervärderar det inomregionala och un¬
dervärderar de nationella och internationella pro¬
cessernaoch strukturerna.
Vår slutsats blir att studier av industrialise¬
ringsprocessen bör utföras konkret och därmed
kontextuellt, medhänsyntagentill de olika förut¬ sättningar och aktörer processen baserats på. Det
är oftast praktiskt lämpligt att ställa ett specifikt geografiskt områdei fokus — en stat, ett län, en
bygd etc— men analysen i sig får intestannavid
områdets gränser. Omvärldsrelationernas ut¬
sträckning måste få bliettresultatavanalysen och intefixeras i ettanalysen föregående postulat.
Proto-industrialiseringsteorin är värdefull i det
avseendet att den förmår betona också
kontinui-tetsaspekterna i den historiska utvecklingen. Forskningsproblemet—att förklara industrialise¬
ringen—omdefinieras därmed,mendetärviktigt
attpåpekaatt ettproblemintelösesgenomattdet
förs tillbaka i tiden.I betonandet av den förin¬
dustriellaregionala arbetsdelningens betydelse för
processenlåses dock inte förklaringen till faktorer
som framträdersom nyapå den
historisk-geogra-fiskascenen.
Kjell Haraldsson, f 1950, forskningsassistent vid
Kulturgeografiska institutionen,Uppsala universi¬
tet.Arbetar medfrågor rörande den förindustriel¬ la produktionens länkar och kopplingar till fab¬ riksindustrin i ett historiskt-geografiskt perspek¬
tiv. Projekt: Kontinuitet ochförändring.
Roger Andersson, f 1952, FD, forskarassistent i Kulturgeografi vid Uppsala universitet. Arbetar
medfrågorsomrörSveriges urbanisering och nä¬
ringslivets regionala förändring.
Noter
1 SetexJacobs 1984. Adam Smithbortsåg givetvis inte frän det faktumattnationernavarheterogenasamhällsformer.
Tvärtom kom Smith (i den tredje boken i huvudverket Wealth of Nations), i sin behandling av tex relationen land/stad, att också härvidlag påverka senare forskare.
Smithansåglandsbygdens arbetsmetodervarairrationella
medan städerna framställdes såsom kännetecknade av
handels- och kontrollverksamhet—stimuleradavsjälvin¬
tresseochyrkesmässig ambition (setexKellenbenz 1974,s
45 ochHolton 1986,s34).
2 Föröversikt,setexMaskell 1986, 1988.
3 Maskell 1986,s98.
4 Etttidstypisktdokument utgörhärvidlag detår 1955publi¬
cerade arbetet ”Sundsvallsdistriktet 1850—1950” (Hjul¬
strömm fl). Syftet med detta arbetevaratt”undersöka och
skildra denindustriellautvecklingen inomdettadistrikt från geografiska synpunkter” (förord). ”Sundsvallsdistriktet”
harblivitenklassiker.Innehållet ochuppställningenharbil¬
dat skola för hurenmodernregionalgeografisk studie börse
ut.Verket inleds medengenomgångavnaturförhållandena.
Därefter behandlas befolkning, jordbruk, fiske, industri
samthandelochsjöfart. Särskilda avsnittägnasåtblasko¬
gen,järnhanteringen, sågverken ochmassaindustrin.
Svårighetenattfinnaenadekvat regionindelning framgår redani förordet till boken. Sundsvallsdistriktet i bebyggelse-geografisk mening omfattar den industrialiserade kustrem¬ sankring och mellanIndalsälvens och Ljungans mynningar,
skriver Hjulström (s IV). Vidstatistiskbehandlingaveko¬
nomiskaföreteelser i detta område medräknas de ”indust¬
rialiserade socknarna”. Sundsvallsdistriktet i vidare me¬
ning, fortsätter Hjulström, går utöver nyssnämnda område
ochomfattar också mänga isolerade industrianläggningar
inomMedelpad.
Hjulström vacklar ganskatydligt mellanenuppfattning
att Sundsvallsdistriktet är något reellt existerande ochen
uppfattningattdet blottärenempirisk approximation där
problemet äravoperationellnatur.
5 Mackinder 1915 (1902), s329ff och de la Blache 1910, s
6 Fören utomordentlig genomlysningav tillväxtpolsdoktri-nens framväxt och praktiska planeringskonsekvenser, se
Friedmann & Weaver 1979.
7 Pollard 1981,s113. 8' Jfr Mendels1980,s187f.
9 SetexIsacson &Magnussons(1983,s74ff) genomgångav
saluslöjdens utbredningoch karaktär i det förindustriella
Sverige.Förenkritikavden urbanistiskapositioneni analy¬
sen avindustrikapitalismensframväxt,setexHolton 1986,
kap 4.
10 Föröversikt,seAndersson 1987,s76ff.
11 Hoppe&Langton 1979,s1If,samtLangton & Hoppe 1983.
12 Anderssona.a.,s96. Se också Heckscher 1907,s75,Tho¬
mas1941,Gårdlund 1942,s74f,s297 ochMalmberg1987,
s78ff. Siffrornavisarocksåpå orimligheten iatt,somtidi¬
gare varit vanligt i den officiella statistiken, kategorisera verksamheter itermer avstads- respektive
landsbygdsnä-ringar. SetexKungl. Arbetsmarknadsstyrelsen 1958.
13 Redan Heckscher noteraratt landsbygdsindustrin haren
bristfällig förmågaattdra tillsig ”supplementära” verk¬ samheter(a.a.,s80).
14 Se Anderssona.a.,s96—102.
15 Marx 1974(1867),s280.
16 Haraldsson 1986 och Haraldsson& Isacson 1982. Enmer fullständig redovisning av den äldre sågverksindustrin i Gävleborgs länpubliceras inomkort (Haraldsson).
17 SetexWik 1950samtGårdlund 1942. 18 Wika.a., s17.
19 Hulphers 1793,s201.
20 Isacson&Magnussona.a., s64.
21 Gårdlund och andrasvenskaekonom-historikerhariöver¬
sikteravdetindustriellagenombrottetlagtrelativtstorvikt vid deyrkeskunskaper,somutvecklades inom hemslöjdetc före det industriella genombrottet. Denna diskussion har
dock främst rörtsigpåettallmänt plan. Pä vilketsättdessa
traditioner haftbetydelsefördensenareutvecklingenhar in¬
tenärmareanalyserats. Se Isacson & Magnussona.a., s63.
22 Bringeus 1961. Till grund försockenbeskrivningarnalågen
omfattandefrågelista(39frågor)somutsändesavlandshöv¬
dingen1790till”pastorer, ståndspersoner och
kronobetjä-ningen i varje socken”. Listanärväldisponerad och besva¬ rades ocksåavsamtliga socknar.
23 Hulphersa.a., s88f. 24 a.a., s105. 25 Samuelsson 1968,s175. 26 Boqvist 1978,s14ff. 27 Boqvista.a., s 16. 28 Boqvista.a., s 17.
29 SetexRondahl 1977samtJohansson1983. 30 Hjulström 1955,sill.
31 Hellström1925,s209.
32 EfterNorberg 1980,s12f.
33 KnutOhlsson(1982)finner i sinundersökningavTrönösoc¬ kens(Hälsingland) sågverkshistoriaenstortillgångpå kapi¬
tal hosbönderna isocknen.Kapitalet härrörde från inkoms¬
ter avförsäljningavbondvirke—sågar vid socknens talrika
småsågar—och komattinvesteras i den framväxandemo¬
dernaindustrin.
34 Wika.a.,s70f.
35 Andersson &Öhman1985.
36 CharlesTilly,sompåflerasättunderstrukit proto-industria-liseringsteorins förtjänster,varnarsamtidigt för försöken
attformuleraennylinjär modell,därproto-industrinfår in¬
taenstandardiseradmellanform iutvecklingen frånagrart
till industrialiserat samhälle. SeTilly 1982.
37 Denengelska geografen Doreen Massey harnärmatsig den¬
na socio-geografiska heterogenitet utifrån begreppet
”round of investment”.1hennesperspektivbestår varje gi¬
venplats eller”region”av enblandningavolika historiska
former(skikt)avrumslig arbetsdelning. Varje investering i produktionssystemet är en lokaliserad investering med konkreta konsekvenser förarbetsdelningoch organisation. Var tid har sinspecifika mixavinvesteringsrundorochvarje
geografiskt område innehållerblandningaravgammalt och nytt.Varjeinvesteringsrundaskaparsinspecifikageografis¬ kaarbetsdelningoch resultatet blirföränderligaregionala strukturer. ”So ifalocal economycanbe analysedasthe
historicalproduct of the combination of layers of acitivity, thoselayersalsorepresentinturnthe succession of roles the localeconomyhas played within wider national and interna¬ tionalspatial structures.” (Massey 1984, s 118.) Se också
Gregory1988,somansluter sig till Massey’sperspektivi sin analysavden industriella revolutionen i England.
38 Maskell 1988,s154.
Källor
ochlitteratur
Andersson, Roger, 1987, Den svenska urbaniseringen. Kontex-tualiseringavbegrepp ochprocesser.GeografiskaRegion¬ studier18.Uppsala.
Andersson,Roger&Öhman,Jan, 1985, Motenterritoriell eko¬ nomi?1:GeografiskaRegionstudier \5,%2\—38. Kulturgeo¬ grafiska institutionen, Uppsala universitet,Uppsala.
Beavon, Keith S.O., 1977, Centra! PlaceTheory:A Reinterpre¬ tation, London.
de laBlache, Vidal, 1910, Regions francaises. 1: Revue de Paris,
s821—842.
Braudel, Fernand, 1982, Vardagslivets strukturer. Band I. Stockholm.
Bringéus, Nils-Arvid, 1961,Sockenbeskrivningarfrån Hälsing¬ land 1790—1791. ActaAcademiaeRegiae Gustavi Adolphi XXXVll.Uppsala.
Boqvist, Agneta, 1978, Den dolda ekonomin.SkrifterfrånFolk¬ livsarkivetiLundnr21.
Carlgren, Wilhelm, 1926, De norrländska skogsindustrierna.
Uppsala.
Christaller, Walter,1966(1933), Central Placesin Southern Ger¬
many.Englewood Cliffs,NewJersey.
Friedmann, John & Weaver, Clyde, 1979, Territory and Func¬ tion. The Evolutionof Regional Planning.Edward Arnold, London.
Gregory, Derek, 1988, The production of regions in England’s Industrial Revolution. 1:JournalofHistorical Geography, 14:1,s50—58.
Gårdlund, Torsten, 1942, Industrialismens samhälle. Stock¬ holm.