• No results found

Romer i den svenska skolan: hur upplever romer den svenska skolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Romer i den svenska skolan: hur upplever romer den svenska skolan"

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Fakultet för samhälls- och livsvetenskaper

Ahmet Alivodic

Romer i den svenska skolan

-hur upplever romer den svenska skolan-

Gipsy peoples in the swedish school

-Gipsy peoples experience from swedish school-

Examensarbete 15 poäng

Lärarprogrammet

Datum: 080114 Handledare: Mats Nilsson

(2)

Abstract

This study will look at the gipsy’s people’s thoughts about their experience in the Swedish school. I have experience about the gipsy people from my home country Yugoslavia. In most cases, the gipsy people had a hard time and problems to be a part of the society, for example to get a job or finish the elementary school.

I’m now living In Sweden and a lot of times I have wonder about gipsy’s situation in our country. Questions like, what is there experience about the Swedish school system? Is there a different if you compare the situation with former days? Is there a different between boys and girls? This is also questions that are in focus in this study.

After the literature study, where I collected information about gypsies and their situation in Sweden, I did some interviews over telephone. The questions were about their experience about their situation during their time in school. During the study I have met people who were positive when I asked them about their situation. Other people were worried about my

questions and some of them didn’t attend in the study. Maybe this can sees as a natural reaction when this ethnics group had a problematic time in the Swedish history, but maybe why many people today don’t trust people who are working in school or other part of the public sector.

The result of this study is that changes have been positive for the gipsy people. Now days don’t feel that school is a place for alienation and discrimination. One successful reason is that the contact between the school and home is much better. The study has also looked at how the school working with questions about gender. The result is that there never has been a different in the way how personal working with girls and boys in school.

In spite of everything there is a lot more work to do in the Swedish school. This is a work that is covering personal, parents but also students. One thing who is missing now days is more teachers who can educate children and youth in the gipsy language. It’s also a problem that there are few antitypes in school, not only for the gipsyes as an ethnics group, but also for other minority groups.

(3)

Sammanfattning

Med denna studie ville jag undersöka hur romer som bor i Sverige upplever den svenska skolan. Bakgrunden till mitt arbete är tankar som jag har haft under flera års tid. Jag har bakgrund i förre detta Jugoslavien där romer diskrimineras dagligen. Möjligheter som att gå i skolan eller få ett bra jobb är något som få romer på Balkan har idag. Eftersom jag bor och kommer att verka i Sverige ställde jag mig frågan hur har romer har det i Sverige? Hur har det varit med deras skolgång, har det skett några förändringar eller inte? Ser man någon skillnad i behandlingen av killar och tjejer? Det är frågor studien försöker få svar på.

Efter litteraturstudie där jag samlade in kunskaper om romer och deras situation i Sverige förr och nu gjorde jag ett par telefonintervjuer samt skickade ut enkäter som handlade om

romernas egna upplevelser från skoltiden. Under genomförandet av studie har jag mött både romer som var villiga att ställa upp på intervjuer men även romer som var i största grad misstänksamma mot mitt arbete och inte ville delta. Det finns fortfarande stor misstänksamhet mot allt som har kopplingar till skolan eller myndigheter. Detta kan vara förstårligt med tanke hur romer har behandlats under alla år.

Det studien har kommit fram är att förändringar har skett och att skolan har blivit en plats där romer inte känner någon utanförskap eller diskriminering. Kontakten mellan skolan och hemmet har blivit mycket bättre under åren. Hur skolan behandlar romska elever ur ett genusperspektiv är något studien har undersökt. Resultatet är att det har funnits/finns ingen skillnad i behandlingen av romska pojkar och flickor Det är däremot mycket kvar att göra innan alla känner sig nöjda med den svenska skolan. Detta är något som skolan, föräldrarna och eleverna måste jobba med. Något man saknar i skolan idag är fler romska lärare som ska vara förebilder för både romska som för andra elever.

(4)

Innehållsförteckning:

Abstract Sammanfattning 1. Inledning ……….6 1.1. Bakgrund ……….6 1.2. Syfte ……….6 1.3. Metod ……….7 1.4. Avgränsning ………..8 1.5. Forskningsläge ………..9 1.6. Frågeställning ………..9 1.7. Disposition ……….………..9 2. Romernas historia .……….……….10 2.1. Ursprung ……….……….10

2.2. Rom eller Zigenare ……….………10

2.3. Utvandring från Indien……….………11

2.4. Romer i Europa …….……….………...11

2.5. Romer i Sverige ………11

2.6. Den svenska negerfrågan……….12

3. Forskningsläge ……….………13

3.1. Romer i den svenska skolan….……….13

3.2. Vilka har gjort forskningar om romer i den svenska skolan……….13

3.3. Forskningsresultat ……….14

3.3.1. Frånvaro ……….14

3.3.2. Flickor och pojkar ……….16

3.3.3. Kontakten mellan hemmet och skolan……….17

3.3.4. Diskriminering av romska barn/elever i skolan……….………..17

4. Resultat .………..19

4.1. Intervjuer och enkäter .……….19

5. Analys . ……….23

6. Slutsats .……….26

(5)

Källförteckning Bilaga 1

(6)

1. Inledning

1.1. Bakgrund

För drygt ett och ett halvt år sedan besökte jag och en stor grupp lärarstudenter vid Karlstads universitet koncentrations läger Auschwitz i Polen. Under ett par dagar besökte vi hemska ställen där folk från många olika nationaliteter förintades. Bland de offren fanns en stor grupp Romer. De fördes dit från många olika länder Polen, Tjeckien, Tyskland, Ungern,

Jugoslavien, Rumänien osv. När jag kom hem och bearbetade upplevelser från resan kom jag tänka på hur Romer har det idag. Jag vet att i det landet jag kommer ifrån, förre detta

Jugoslavien, lever Romer eller cigani (som det heter på mitt språk, serbiska) i misär, oftast utan de rättigheter som andra ”vanliga” människor har. Många av barnen går inte i skolan, vuxna har mycket svårt att få ett jobb dels på grund av att de inte har någon utbildning dels för att de är romer och om de har tur att få ett då är det ett jobb som finns längst när på

löneskalan. Jag har under min uppväxt i Jugoslavien hört många hemska berättelser om Romer, hur dåliga de är, hur farliga de är, hur luriga de är, hur smutsiga de är. Var man inte snäll skulle zigenerskan komma och ta en. Efter mina sexton år i Sverige har jag hört folk prata mycket nedlåtande om Romer eller som det i vardagliga språket heter zigenare. Båda namnen återkommer jag till i texten lite längre fram. Jag kommer att använda mig av namnet Romer eftersom zigenare har, enligt mig, en negativ klang. Det jag har hört här i Sverige påminner mig skrämmande mycket om det jag har hört när jag var liten. Som framtida lärare måste jag se till att alla elever oavsett religion, kön eller nationell tillhörighet ska få en

likvärdig utbildning. För att jag ska kunna göra mitt yttersta i arbetet med romska elever/barn, måste jag få bättre kunskaper inom detta område. Därför vill jag nu undersöka hur Romer har upplevt och upplever den svenska skolan för att kunna skapa en skola som är ännu bättre i framtiden.

1.2. Syfte

Romer är den etniska gruppen som ofta levt åtskilda från övriga samhället dels på grund av samhällets ovilja att acceptera romer och dels på grund av romernas misstänksamhet mot samhället. Denna tudelning är något som också får återverkningar i den svenska skolan. Syftet med det här arbetet är dels att lyfta fram Romernas egna upplevelser från den svenska skolan för att undersöka om det har skett några förändringar eller inte, dels att undersöka om det finns några skillnader i hur romska tjejer och killar upplever skolan?

(7)

1.3. Metod

För att få en klar bild om romernas historia, deras situation i samhället och deras kultur har jag för mitt arbete använt mig av litteraturen från både biblioteket vid universitetet samt stadsbiblioteket, Internet, olika tidsskrifter, forskningsrapporter. Med hjälp av detta har jag skapat en grund för de intervjuer och enkäter som jag genomförde. Meningen med

intervjuerna/enkäterna var att få en bild hur olika generationer upplever/upplevde skoltiden. Med olika generationer menar studien romer som är födda och uppvuxna i Sverige och är födda under 1940 talet, 1960 talet samt de som är födda under 1990 talet svarar på mina frågor och på så sätt ger en bild av skolan under olika tidsperioder. Frågorna berör Romernas skolgång, bemötande i skolan samt föräldrarnas kontakt med skolan. Intervjuer/enkäter

kommer att redovisas senare i detta arbete. Personer jag intervjuade kommer att vara anonyma och bara deras kön samt ålder kommer att redovisas. Flera av de jag hade intervjuat ville inte att deras namn skulle redovisas vilket jag kommer att respektera. I studien kommer

personerna som har svarat på min enkät och de jag har intervjuat att presenteras med M (man) och dennes ålder och K (kvinna) och hennes ålder. De personerna har jag inte valt själv utan har blivit rekommenderad till att ta kontakt med och de i sin tur rekommenderade nya. Den metoden kallas för Snöbollsmetoden. Snöbollsmetoden innebär att varje intervju ger uppslag för nya intervjuer. Det är ett utmärkt sätt att välja intervjupersoner. Denna metod kan dock påverka urval av personerna som är födda ett visst årtionde samt vilket kön de är. (Svenning

Conny, 2003, s.111)

Både intervjuer och enkäter är tekniker då man samlar information genom att få svar på frågor. De intervjuer jag genomförde var både telefonintervjuer vilket betyder att jag aldrig träffade personerna personligt utan bara pratade i telefon med dem och en intervju då jag träffade personen jag skulle få svar av. Eftersom de personerna som skulle svara på mina frågor i både intervjuer och i enkäter har på olika sätt blivit utvalda av andra personer ser de inte alltid vikten och nytta med att svara på de frågorna man ställer till dem. Detta kan orsaka problem vid själva genomförandet. Man måste motivera de personerna. Ett annat problem som kan uppstå vid intervjuer är hur man registrerar den. Det kan ske genom anteckningar, ljud eller videoinspelningar. (Patel, Tebelius;1987, s.102)

Den metoden jag kommer att använda i studien av är anteckningar vid både telefonintervju och intervjun då jag träffade personen i fråga. Svaren på min enkät kommer att besvaras skriftligt och skickas till mig både med mail och brev.

(8)

Som jag nämnde tidigare i påverkades mina intervjuer och enkäter ut av snöbollsmetoden. Dem personer som deltog i min studie stämmer inte riktigt i den födelse årtalen som det var tänkt från början. Det blev inte heller jämnt mellan kön som det var tänkt från början. Meningen var att båda könen skulle vara representerade för varje årtionde. Detta blev inte fallet. Studien kan redovisa tre personers uppfattningar och upplevelser från den svenska skolan. Flera romska föreningar runt om i Sverige kontaktades för denna studie med tanke om att de kanske ville berätta sin historia och sina egna upplevelser. Ingen av dem föreningar jag kontaktade ville ställa upp. Vissa var misstänksamma hur de uppgifterna skulle användas och vissa var inte intresserade på att svara på de enkäter jag skickade till dem. En av föreningar ville ha betalt för att de skulle bli intervjuade. Vid våra telefonsamtal har jag förklarat

ingående vad min studie har för syfte men det räckte inte för att motivera de personerna till att engagera sig och svara på enkäten. Med hjälp av mina släktingar i Göteborg fick jag kontakt med några romer som till slut ställde upp på att svara på mina frågor. Även en av min dotters kompisar kontaktades och efter tillåtelse från hennes föräldrar tog jag kontakt med henne.

De personerna som har ställt upp på denna studie är kanske inte representativa för hela romska folket så man kan inte generalisera att alla romer upplever skolan på samma sätt som respondenterna gör. Resultatet begränsas till ett antal romer och inte till hela romska folket. Hade studien kunnat redovisa flera intervjuer så skulle även resultatet säkert ha påverkats.

1.4. Avgränsning

För att få en klar bild om förändringar i den svenska skolan har jag valt att intervjua de romer som har bott i Sverige under flera generationer. Bara vid ett tillfälle/intervju kommer studien att använda sig av en flicka som är född i Sverige men inte hennes föräldrar. Det är inte nödvändigt att de olika generationerna tillhör en och samma familj. Detta för att få en kontinuerlig bild av förhållandena i den svenska skolan. Det jag inte kommer att behandla är hur Romerna bemöts i samhället i stort vilket är ett ämne för sig. Jag kommer att begränsa mig till Romer i den svenska skolan. Ett stort antal Romer kom till Sverige, i samband med krigen på Balkan under nittio talet och början på två tusen talet. (Flickans (K13) föräldrar kommer ursprungligen från Balkan. De kommer jag inte heller att ha i mina intervjuer eftersom de inte kan ge mig den informationen jag behöver med tanke att de inte har bott i Sverige under den tiden jag forskar om). Däremot kommer jag att nämna dem när jag berättar om Romernas vandringar i världen.

(9)

1.5. Forskningsläge

Flera arbeten och rapporter behandlar romer och den svenska skolan. En del av de arbetena kommer jag att använda mig av i detta arbete. Två forskningar gjordes vid Karlstads

universitet av lärarstuderande under 2004 och 2005. Deras frågor handlar om hur möter den svenska skolan upp de romer som finns i vårt samhälle.

Skolverket har gjort en fördjupad studie i början av 2007 om romer i skolan där man ger förslag på åtgärder till förbättrad verksamhet. Regeringskansliet (Inrikesdepartementet) har också kommit med en rapport (1997) om hur man ska främja romernas situation i samhället där de bl.a. tar upp utbildning. Diskriminerings ombudsman (DO) Wadstein Margareta (2003) sammanställde också en rapport om åtgärder för att förebygga och motverka etnisk

diskriminering av romer vilken till en del rör även romernas skolgång.

1.6. Frågeställning

De frågor jag kommer att ägna min undersökning åt är:

*hur upplever/upplevde romer den svenska skolan samt vilka eventuella följder av detta kan

ses i skolgången?

* har könet någon betydelse på hur man upplever/upplevde den svenska skolan?

1.7. Disposition

För att läsaren ska få en bättre kunskap om romer och deras kultur och historia kommer jag att ge en kortfattad beskrivning av densamma i inledningen av litteraturgenomgången. I arbetet kommer även att beskrivas förhållande mellan det svenska samhället och romer under längre tidsperioder. Under delen forskningsläge kommer jag att berätta vad som är skrivet om romer tidigare och lägga vikten på just romer i den svenska skolan. I empiri delen kommer jag att presentera resultat av mina intervjuer, det jag hade fått fram i min forskning samt vilka problem som kom upp under genomförandet av mina enkäter och intervjuer. Under analys delen ska studie utgå ifrån syftet och försöka finna svar i min forskning. Direkta svar på mitt syfte kommer att redovisas i slutsatsen.

(10)

2. Romernas historia

2.1. Ursprung

Teorier och myterna om romernas ursprung har under alla tider varit talrika. Flertalet

författare skriver om att romer ursprungligen kommer från Indien. Nordström-Holm och Lind (1982) skriver om att romer inte har varit förföljda under alla tider. Det var först när romerna kom till Europa som förföljelsen började. Det mesta tyder att romer ursprungligen kommer från Indien. Dagens romer tillhörde ett folk som kallades rajputer. Rajputer tillhörde den övre samhällsklassen i dåtida Indien. Rajputer hörde till krigarkast men även till brahminer som var prästkast. Det var bland Rajputerna man valde kungar. I det romska språket romanés finns ännu idag ord rai som betyder kung eller storman. Rajputerna var bosatta i norra Indien (Gujarat, Punjab) och var kända som tappra krigare. Alla var inte krigare utan även skickliga hantverkare, något de skulle ta med sig vidare till Europa.(Nordström-Holm,Lind;s.5 ,6)

Ingmar Karlsson skriver i sin bok Europas styvbarn (2003) om teorier som har kopplingar till bibeln. En teori är att romer skulle vara ättlingar till Noa och enligt en annan skulle romerna vara egentliga avkommor till Sara och Abraham. Att romerna blev vandringsfolk sågs som straff för att de inte ville hjälpa Josef och Maria under deras flykt till Egypten. Den mest spridda och omtalade legenden påstås att det var romerna som smidde de spikar Jesus korsfästes med och att på grund av detta fick som straff att vandra i all evighet. ( Karlsson

Ingmar; s. 231)

2.2. Rom eller Zigenare

Under den internationella romakongressen i Schweiz 1979 antog romska ledare att namn rom (sing.) och roma (plur.) skulle vara gällande. Man tog avstånd från namnet zigenare eftersom man i många länder förknippar zigenare med tjuvar, tiggare, spådom, luffare osv. I flera språk har negativt belastade ord kopplingar till ordet zigenare t.ex. svarting eller att ljuga ( ciganit- slovakiska). Många språk använder namnet zigenare istället för rom. På tyska är det zigeuner, på ryska tsigani, på serbokroatiska cigani, på tjeckiska cikani. Man tror att namnet zigenare ursprungligen kommer från grekiskan athinganoi (betyder oberörbar). Athinganoi var en sekt i Persien, bestående av magiker och spåmän. Sekten kom till Grekland och Balkan under 700 talet. (Johansen,J.O. 1997, s. 13)

(11)

2.3. Utvandring från Indien

Det råder stora oklarheter om varför romerna lämnade sitt hemland samt vid vilken tidpunkt de gjorde det. Man tror att det gjordes i flera etapper. De flesta tror att det skedde runt 1000 talet dels pga. muslimska frammarschen då man inte ville konvertera till islam, dels i samband med Timur Lenks (turkmongolisk erövrare) inmarsch i Indien på 1300 talet. En del tror att romerna drogs med strömmen då Attila och hans horder vällde över Europa eller att romernas vandring kopplas med Djingis Khans fälttåg. Ingen av de teorierna är däremot bevisad.

(a.a.s. 17)

2.4. Romer i Europa

Romer är i särklass största folket i Europa utan modernation. Man beräknar att antalet romer uppgår till tio miljoner i hela världen och att åtta av dem bor i Europa. Den största delen av de bor i sin tur i östra och centrala delar av Europa. Länder som förre detta Jugoslavien,

Rumänien, Ungern och Tjeckien är de som har det största romska befolkningen. Siffrorna som man har idag är otillförlitliga eftersom många romer vägrade uppge sin riktiga identitet oftast pga. rädsla för förföljelser.(Ingmar Karlsson, 2003, s.230-231)

2.5. Romer i Sverige

Romer nämns för första gången redan på 1500 talet. Under 1600 föreskrev olika lagar

fördrivning av romer från landet, på 1700 talet förekom tvångsbosättning av romer. Från 1800 talet fram till slutet av andra världskriget var inställningen från myndigheternas sida väldig hård. Under mellankrigsåren (åren mellan I och II världskriget) rasade debatt med rasistiska och rasbiologiska tecken som i största grad berörde zigenar- och tattarfrågan. Under andra delen av 1900 talet började stora arbetsinvandringen till Sverige. Romer från Jugoslavien, Polen, Tjeckien och inte mindre från Finland började flytta till Sverige.

(Statens Invandrarverket, 1996, s.12)

Enligt det Romska ungdomsförbundet finns idag ca: 35 000 romer i Sverige både utomnordiska och de som har bott i Sverige under flera hundra år.

(12)

2.7. Den svenska ”negerfrågan”

Åren efter andra världskriget betecknas som den mest aktiva tiden när det gäller romernas situation i det svenska samhället. Romerna börjar ställa högre krav på myndigheterna. Trots att den allmänna skolplikten hade införts hundra tidigare hade romer aldrig fått någon tillgång till undervisning. 1952 sker något revolutionerande för svenska romer. I ett riksdagstal

tillerkänner, den svenska socialminister, svenska romer samma rättigheter som andra

svenskar. Myndigheterna tar den romska frågan på större alvar. Man försöker ordna bostäder, försöker integrera romer i arbetslivet och ordnar skolgång för både vuxna och barn. En del menar att den romska kulturen kommer att utplånas och att romer kommer att förvandlas till socialfall om man gör romer till mer bofasta. Den perioden kallas av flera tidningar för ”den

svenska negerfrågan” vilket är anspelning till förhållandena i USA under samma tid. ( Catomeris Christian;2004,.s.277)

(13)

3. Forskningsläge

3.1. Romer i den svenska skolan

1954 tillsattes en statlig utredning som hade i uppgift att undersöka romernas bosättning och romska barns skolgång. Den 10 juni 1960 fattade riksdagen beslut om att ge statsbidrag för specialundervisning av zigenska barn. Syftet var att så småningom kunna placera de zigenska barnen i vanliga klasser.

www.kultur.stockholm.se/default.asp?id12744&ptdi=

I boken Romer om rätten till en likvärdig utbildning (1999) skriver ett stort antal författare om deras egna upplevelser och tankar runt skolan och utbildningen. Man försöker ge förklaringar till orsaker om varför skolgången inte har funkat/funkar för en stor del romer. Det finns olika uppfattningar om skolan och olika upplevelsen från skoltiden. Mannerfelt Karine (1999) skriver om romer som klarade skolan bra, där föräldrarna stöttade sina barn till skolgång och där skolan var en självklarhet i vardagen. Hon skriver vidare om lärarnas stora ansvar i att stötta de elever som inte har någon skoltradition att ta med hemifrån.(s. 93)

Arnstberg Karl-Olov (1998) skriver om skolan som en nödvändigt ont som romer måste klara av för att detta ger förbättrade möjligheter till ekonomisk vinning. Att kunna skriva, läsa och räkna är något romer vill att deras barn ska kunna men man ställer inga krav på någon vidare utbildning. Även Arnstberg påpekar skolans ansvar i att stötta och ta större ansvar för romska elever genom att lyfta upp den romska kulturen och få fram romska förebilder som kan finnas där för eleverna. (Arnstberg Karl-Olov; s.335)

3.2. Vilka har gjort forskningar om romer i den svenska skolan

Forskning om romer och den svenska skolan som har först under det senaste decenniet har blivit mer utbredd än den har varit innan. (Detta grundar jag på att under mina

efterforskningar till detta arbete hittade jag nästan ingen fördjupad studie om romer i den svenska skolan från perioden förre 1990 talet). Ett antal myndigheter och studenter har försökt få fram nya kunskaper om romer och den svenska skolan. De myndigheter studien har tagit del av är Statens invandrarverk i samarbete med Nordiska Zigenarrådet (1996),

Diskriminerings ombudsman (2002-2003) på uppdrag av Sveriges regering samt Skolverket (2007). Studien har även tagit del av forskningar som har gjorts vid Karlstads universitet. Två

(14)

lärarstuderande har gjort sina examensarbeten med liknande ämne som detta arbete handlar om. Gustafsson Rose-Maries examensarbete med titeln ”Från ljugarbänk till skolbänk” gjordes vt 2005 och Björklund Annas med titeln ”Romer i skolan” gjordes ht 2004.

3.3. Forskningsresultat

3.3.1. Frånvaro

1996 fick dåvarande statsråd Blomberg Leif i uppdrag av regeringen att sammanställa en rapport om vilka insatser som kan främja romernas situation i det svenska samhället. Man sammansatte en arbetsgrupp som innehöll personer från Inrikesdepartementet,

Utbildningsdepartementet, Socialdepartementet och medlemmar ur Nordiska Zigenarrådet. Arbetsgruppens slutgiltiga rapport under namnet ”Romer i Sverige- tillsammans i förändring” lämnades till regeringen under sommaren 1997. Arbetsgruppen har undersökt romernas situation i samhället i stort vilket innebär att de har även arbetat med romernas utbildning. Arbetsgruppens rapport skriver om romska elevers närvaro i skolan och beskriver som väldigt liten. Det finns uppgifter från Stockholms stad om att bara en procent av eleverna går ut grundskolan med fullständiga betyg eller uppgifter från Uppsala kommun från 1994 som tyder på att ingen romsk elev har gått ur grundskola sedan 1970 talet. Arbetsgruppen har genom studiebesök och intervjuer med både elever och skolpersonal försökt skapa sig en uppfattning om romernas situation i skolan. Den slutsatsen de drar är att skolan inte har kunnat tillgodose romska elevers behov samtidigt som ansvaret ligger även hos elevernas föräldrar när det gäller deras barns skolarbete. Saknaden av skoltraditionen ses som en av orsakerna till att romer inte ser skolarbete som något särskilt viktigt.

(Romer i Sverige- tillsammans i förändring, s.32)

Arbetsgruppen har vidare fått signaler att romska barn ligger efter redan från förskoleålder Anledning till detta är att ett stort antal romska barn inte går i förskola och inte får de grundläggande kunskaper och egenskaper som är viktiga för skolarbete. Det förekommer uppgifter om att föräldrarna är också tveksamma till att deras barn ska undervisas inom den svenska skolans ramar vilket kan, enligt föräldrarna, påverka deras utveckling.(a.a.s.51) Björklund Anna (2004) skriver i sitt examensarbete ”Romer i skolan” om romska föräldrars syn på den svenska skolan. Hon tar också upp romska elevers frånvaro i skolan. Hon har till sitt examensarbete/forskning intervjuat flera föräldrar till romska barn. Det hon har fått fram

(15)

skiljer sig till en viss del från rapporten ”Romer i Sverige- tillsammans i förändring” där man får uppfattning om att föräldrarna inte har tillräckligt engagemang i barnens skolgång.

Resultatet av de intervjuerna är att de föräldrarna Anna hade pratat med är väldigt kritiska till hur skolan och myndigheter agerar vid tillfällen då man ska ta itu med problem som hög frånvaro. En del av de föräldrarna vill ställa högre krav på skolan att skolan ska lägga större vikt i elevernas frånvaro och visa att man inte accepterar den. Vissa föräldrar vill också att skolan ska skapa mer kontakter med hemmen så att man kan göra hembesök och förklara vikten av att barnen ska vara i skolan för barnens bästa. Resultatet av samtalen Björklund Anna hade med föräldrarna är att man lägger stor vikt i att skolan och föräldrarna måste ha en närmare kontakt än den är idag. Ett samarbete som gynnar både läraren och eleven.(Björklund

Anna;2004,s.25)

Diskrimineringsombudsman, Wadstein Margareta (ombudsman mot etnisk diskriminering), har 2003 sammanställt en rapport ”Diskriminering av romer i Sverige” med åtgärder för att förebygga och motverka diskrimineringen av romer i Sverige. I den här rapporten förklarar Wadstein kortfattat en av anledningar till hög frånvaro av romska elever i skolan. Enligt henne upplever romer ofta att skolan inte bidrar till att stärka romska barns identitet och att motverkning av diskrimineringen är svag. Detta överensstämmer i stora drag med det man kan läsa i rapporten ”Romer i Sverige- tillsammans i förändring” Att den romska kulturen inte är tillräckligt synlig i skolan, att romska förebilder saknas i skolan samt att de äldre romerna är oroliga av att de romska barnen kommer att förloras till den majoritetskulturen.

(Wadstein Margareta; s.27)

I Skolverkets rapport ”Romer i skolan- en fördjupad studie” (2007) finns de bestämmelser som har trätt i kraft den 1 juli 2006. I grundskoleförordningens 6 kapitel står:

8a § Om en elev utan giltiganledning uteblir från skolarbete, skall rektorn se till att kontakt

upprättas mellan skolan och elevens vårdnadshavare. (SFS 2006:205)

Sådana bestämmelser finn även för särskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och specialskolan.(Skolverket; s.18)

Vid tidigare fältstudier av Skolverket visar att frånvaro ses som den största problem av

skolorna och att detta påverkar romska elevers prestation i största grad. Man har fått höra utav flera lärare att anledningen till att romska elever klarar skolarbete bara de finns i skolan. Frånvaro i skolans tidigare år är oftast mindre problem för att sedan accelerera i senare år. Två

(16)

studier om romska skolbarns frånvaro hade gjorts i Stockholms stad under 1989 och 1998. Vid båda tillfällen har resultaten visat hög frånvaro, för låg och mellanstadiet var en fjärde del frånvarande och för högstadietet en tredje del. Liknande resultat fick även den arbetsgruppen som lämnade in rapporten ”Romer i Sverige- tillsammans i förändring”. Jämför man detta med övriga elever som hade 1998 5-7 % ser man att romska elevers frånvaro är mycket mer utbrett. Vid de här studierna påpekade Socialtjänsten vikten av att det måste finnas romska förebilder för att kunna motivera barn/elever till skolgång.(a.a.s.48)

3.3.2. Flickor och pojkar

Av de tidigare forskningar som hade gjorts har bara Skolverket undersökt hur situation ser ut ur ett könsperspektiv. I sin rapport ”Romer i skolan- en fördjupad studie” (2007) skriver man att det är svårt att ge en klar bild men att det finns flera olika uppfattningar om hur det är och hur det borde vara. En del flickor, som Skolverket intervjuade till sin rapport, menar att det har skett stora förändringar och att både män och kvinnor har samma förutsättningar och att båda könen kommer att arbeta lika mycket. En av pojkarna i samma intervjugrupp hade en annan åsikt om var kvinnans plats är, nämligen hemma med barnen. Fler flickor framhåller att man som tjej hamnar i underläge då man blir lite äldre och gifter sig. Lite äldre kan innebära till och med åk 7. Skolverket skriver vidare att det finns skolor som håller ett extra öga på romska flickor redan från åk 4. Det händer att de blir bortrövade på väg till skolan eller på väg hem.(Skolverket påpekar dock att bortröva ska inte uppfattas bokstavligt utan ses ur ett

kulturellt sammanhang)

Till sin rapport har Skolverket intervjuat även lärare som jobbar med romska elever. Lärarna säger att de känner att det finns en viss oro hos romska föräldrar. Oron över att flickorna kommer att bli friare och assimileras och bli som andra flickor vilket i slutändan gör att de bestämmer själva vem de ska gifta sig med. Medan skolpersonal tycker att båda könen har samma förutsättningar i skolan är bland eleverna delade meningar om det ges samma

behandling för både flickor och pojkar. Sammanfattningsvis framhåller Skolverket att romska elever har en bristande kontinuitet i sin skolgång. När det gäller flickor är det oftast familjen som ställer högre krav att de ska vara hemma medan för pojkar är det andra anledningar vilka framgår inte av Skolverkets rapport.(s.52-53)

(17)

3.3.3. Kontakt mellan hemmet och skolan

I sina examensarbeten skriver både Björklund Anna (2005) och Gustafsson Rose-Marie (2004) om kontakten mellan skolan och föräldrar till romska elever. De har med en del intervjuer och besök på både skola och hos föräldrar fått en bild om att föräldrar är väl medvetna om möjligheten till att kontakta skolan och på så sätt ha insyn i barnens skolgång. Många av de intervjuade sa att kontakten mellan skolan och föräldrar är mycket bättre än det var under tiden de själva gick i skolan. Även här framkommer uppgifter om att man har en bättre kontakt mellan föräldrar och skolan under elevernas tidigare år i skolan för att under skolans senare år avta successivt. Björklund Anna har i sina intervjuer med föräldrar tagit upp möjligheten att påverka skolan. Detta är något man känner till men inte vet exakt hur man går till väga för att genomföra det. Att som förälder kan påverka sina egna barn är något man känner till och uppfattar det som en självklarhet att se till att barnen går till skolan och gör sina skolarbeten.

3.3.4. Diskriminering av romska barn i skolan

Det råder delade meningar rörande romernas diskriminering i skolan. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering Wadstein Margareta skriver i sin rapport ”Diskriminering av romer i

Sverige” (2003) att det är alldeles för få anmälningar som kommer till DO (diskriminerings

ombudsman) för att man ska kunna belysa romernas diskriminering i den svenska skolan. År 2003 kom det tre anmälningar där lärare, elever och föräldrar kom med kränkande uttalande om romernas etniska tillhörighet. Däremot är det många romska föreningar som försöker undanröja de hinder i skolan som missgynnar romska elever.(Wadstein Margareta; s. 27) Denna rapport används även i Skolverkets rapport (2007) där bekräftas de uppgifterna. Det Skolverket fick utav sina undersökningar och intervjuer med skolpersonal, romska elever och föräldrar framkommer inte klart i vilken utsträckning romska elever blir regelmässigt utsatta för kränkande behandling på grund av sin etniska tillhörighet. Skolorna och de romska elever man hade pratat med har dock olika uppfattningar när det gäller att retas. Eleverna uppfattar att de retas på grund av att de är romer medan skolan inte uppfattar detsamma som diskriminering utan något som finns bland alla barn oavsett etnisk tillhörighet. I rapporten kan man också läsa om lärare som påpekar att det finns även romska barn/elever som mobbar och trakasserar såväl romska barn/elever som andra barn/elever. En av verksamhetscheferna Skolverket intervjuade hävdar att på skolor som har stor etnisk mångfald känner sig elever inte utpekade. Att det finns en etnisk rangordning på en av skolorna är också något som

(18)

framkommer i Skolverkets rapport, där en lärare berättar om att romer befinner sig längst ner i denna rangordning.(Skolverket; s.52)

Att romer har uppfattning om att Sverige är ett rasistiskt land och negativt inställda till romer framkommer av en studie gjord av DO. Väldigt många romer anser att den romska kulturen inte är tillräckligt synlig och att det är alldeles för få romska förebilder som kan motivera romska elever till en kontinuerlig skolgång. Känslan av att vuxna romer diskrimineras

påverkar barnens självuppfattning vilket gör att de romska barnen/elever känner sig otrygga i skolan. Romernas situation i Sverige har tagits upp av några Europeiska organ. ECRI-

Europarådets kommission mot rasism och liknande intolerans skriver i sin rapport om Sverige 2002 om att romer har en missgynnad ställning när det gäller utbildning samt att romska barn

alltjämt marginaliseras i skolan.(Diskrimineringsombudsmannen; s.28)

Skolorna som Skolverket besökte för sin studie hävdar att man gör allt för att motverka all mobbing och andra trakasserier, vilket gäller inte bara för romer utan alla elever och skolpersonal. Idag har skolan verktyg i Lagen om förbud mot diskriminering och annan

kränkande behandling samt Skolverkets Allmänna råd med vilka man kan få stöd i

(19)

4. Resultat

4.1. Intervjuer och enkäter

För mina intervjuer och enkäter använde jag mig av tio frågor (se bilaga 1) som studien behövde för att få en bild av hur romer upplevde/upplever den svenska skolan. Frågorna behandlar romernas egna upplevelser från skoltiden, allt ifrån hjälpen från lärare,

behandlingen pojke/flicka till kontakten mellan skolan och hemmet.

Den första personen jag fick kontakt med är en K 40 bosatt i stor stad i väst Sverige. Hon tillhör en gammal romsk familj. Med gammal menar jag att hennes familj har varit bosatt i Sverige i flera hundra år. I telefon intervju berättade K40 om sina minnen från skolan. Hon gick i skolan på 1970-80 talet. Det hon har berättat för mig var det bara positivt. Hon har aldrig känt någon diskriminering från skolans sida på grund av att hon var rom. Att eleverna retades uppfattade hon det som helt naturligt, ”det gör alla barn” sa hon. Föräldrarna hade väldigt bra kontakt med skolan vilket var både skolans och föräldrarnas förtjänst. Någon könsdiskriminering mellan romska elever från skolans sida har hon inte heller upplevt. K40 påpekar att hon har växt upp i en invandrartät område i sin hemstad.” Med många olika

nationaliteter smälte man in i gruppen och kanske därför inte blivit behandlad annorlunda än de andra eleverna”.

Hon har alltid varit stöttad av både sina föräldrar och lärare. Som liten drömde hon om att bli lärare när hon blir stor vilket inte gick i uppfyllelse på grund av andra anledningar än

förhållanden i skolan. Hon upplevde tiden i skolan som underbar tid i hennes barndom. K40 har aldrig känt sig annorlunda behandlad på grund av att hon är rom. Hon har inte heller upplevt att de andra romerna hade behandlats annorlunda än dom andra eleverna. K40 berättar vidare om att hon har hört talas om att romer behandlades på ett kränkande sätt men att hon själv inte hade upplevt detta. Under samtalet med K40 kom det likabehandlig i skolan upp. Hon menar att man ska absolut behandla alla på lika sätt och därför är hon emot att romer ska ha egen skola. Hon berättar om att en sådan skola har öppnats i Göteborg.

Alla ska ha samma rättigheter, men det innebär inte att alla ska ha rätt till sin egen skola, hur skulle det vara om alla ville ha sin egen skola, menar K40.

Hon vill absolut inte att hennes barn ska gå i en sådan skola. Detta gör att man blir mer segregerad än om man går i en vanlig, svensk skola. Att man ska ha fler romer i lärarkåren är

(20)

något K40 efterlyser. ”Detta är mycket viktigt inte bara för romska barn utan för andra elever

med att få kontakt och kunskaper om den romska kulturen med.”

Romska förebilder är viktiga för de romska elever, vilket även litteraturen framhäver. Den höga frånvaron anser K40 beror mest på att många föräldrar inte är engagerade i sina barns skolgång. Hon kan inte förstå att föräldrarna inte bryr sig om barnens skolgång oavsett om de är romer eller inte. K40 tycker att skolan måste kontakta föräldrar till barn som skolkar och förklara läget innan det förvärras. På frågan om hur vi som ska jobba på skolan arbeta för att romer ska få en likvärdig utbildning som andra elever svarar K40 att om man ser till allas lika värde och om man ser alla elever som lika behövs det inget speciellt arbete för just romska elever utan man behandlar alla lika vilket innefattar även romska elever.

I intervjun jag genomförde den 4 januari med en K13 (med tillstånd av hennes föräldrar) i en mindre stad i Värmland, fick jag information hur en flicka som går i sexan ser på skolan och hur hon uppfattar skolmiljö ur ett romskt perspektiv. Denna romska familj har flyttat till Sverige för sexton år sedan, från krigshärjade Balkan, så flickan är född och uppvuxen i Sverige och kan inte jämföra den svenska skolan med någon annan skola.K13 går i en ganska stor skola, där det finns många olika nationaliteter. Hon berättar om att hon trivs väldigt bra i skolan, har en snäll fröken och att hon har många kompisar.

Det roligaste är rasterna, för då kan man vara ute och vara med kompisar och prata, säger

K13.

På frågan om K13 får den hjälp av lärarna hon behöver svarar hon att om det inte är alldeles för stökigt i klassrummet så hinner fröken hjälpa alla som behöver hjälp. ”Om vi inte får det

så är det säkert för att killarna skriker och bråkar”, menar K13. Hon berättar vidare at det

finns en klass i skolan som hon inte vet vad den heter (där elever som bor vid

flyktingförläggningen går i). I den klassen finns det flera romer både killar och tjejer men att hon känner att hon inte har så mycket gemensamt med dom. Hennes bror brukar umgås med en av killarna från den klassen. K13 kan inte säga att hon har blivit annorlunda behandlad på grund av att hon är rom (hon förstod först inte riktigt vad jag ville fråga med den frågan men när jag förklarade svarade hon att hon inte har känt detta). Eftersom K13s föräldrar är skilda är det mamma som har kontakten med skolan, för det mesta. Mamman var med under intervjun och berättade att hon har bra kontakt med K13s lärare, att de pratar om flickans skolgång när tillfället ges. Oftast när det är utvecklingssamtal men även någon gång via telefon.

(21)

Vad det gäller skillnaden mellan romska killar och tjejer kunde K13 inte ge mig något riktigt svar eftersom hon inte såg något större skillnad mellan hur hon som rom och de andra eleverna behandlades. Hon känner däremot att killarna är mer stökiga och att fröken skriker

mer på dem än på oss tjejer. Killarna kan komma till oss tjejer och retas. Jag frågade henne

om de retar henne på grund av att hon är rom vilket hon inte tyckte var fallet. Det är mest för att hon är tjej. Det spelar ingen roll om det är rom, svensk eller någon annan så säger fröken till om man är dum, säger K13. När K13 blir stor vill hon jobba med djur. Hon berättar att hon har flera undulater, några kanarier fåglar, två katter och en kanin. Hon är medveten om att hon måste vara duktig i skolan för att kunna jobba med djur eller som veterinär.

Frågan om hur vi som jobbar i skolan ska arbeta för att romer ska få likvärdig utbildning som andra elever var väldig svår att förstå för K13. När jag förklarade vad jag menade med denna fråga tyckte K13 att man skulle vara som hennes fröken som är jätte snäll. ”Hon lyssnar på

oss och hjälper oss när det är något som är svårt”, säger K13. Hon har berättat om att de har

pratat på skolan hur man ska vara en bra kompis och hur ska man behandla andra människor. K13 tyckte att det var roligt med de olika övningar de gjorde den dagen. Vad det gäller det höga frånvaro berättar K13 mamma att hon känner några romer vars barn var borta från skola ganska mycket men att det har blivit bättre efter att skolan har kontaktat föräldrar och

förklarat om att i Sverige är skolan obligatorisk för alla barn (dom romer hon nämnde var romer som bor vid flyktingförläggningen). Skolan har det ansvaret i att hålla nära kontakt med föräldrarna om deras barn inte kommer till skolan.

Den sista personen jag har haft kontakt med är en M 70 som bor i en stor stad i väst Sverige. Han tillhör en känd romsk familj som har invandrat till Sverige för flera hundra år sedan rättare sagt redan på 1700 talet från Ryssland. Samtalen med honom genomförde jag via telefon samt via brev. Brev skrevs av hans hustru (som är svenska) eftersom M70 är analfabet. Hon har alltid behövt hjälpa M70 med att skriva och läsa. Han kan varken skriva eller läsa. ”Det är många zigenare i min generation som är det, säger han. Att vara analfabet i dagens

samhälle är ett svårt handikapp, som samhälle aldrig tog något ansvar för. Det är fruktansvärt att i ett land som Sverige finns människor som är analfabeter”.

(22)

M70 har aldrig haft möjlighet att gå i skolan eftersom kringvandrande romer inte fick stanna på ett och samma ställe i mer 24 timmar och att romer inte fick gå i vanliga skolor.

Visst ville man gå i skolan och vara som andra barn men det fick vi inte, säger M70.

De flesta frågor från min enkät, som handlar om skolgången, kunde han inte besvara eftersom han har inga upplevelser från skoltiden, vilket är han väldigt ledsen över.” Man hör ju från

sina barnbarn om allt roligt man lär sig och gör på skolan”.

M70 känner stort förakt mot det svenska samhället för den behandlig han och andra romer hade blivit utsatta under flera hundra års tid. Han ser förändringar både i samhället och i skolan, men att det är lång väg tills det blir bra. Man är diskriminerad fortfarande fast det finns lagar mot diskriminering. Man diskrimineras på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, affärer, menar M70. Han förstår romer som är misstänksamma mot samhället och skolan. Eftersom den romska kulturen inte är representerad i skolan i den utsträckning som den borde vara, efterlyser M70 fler romska förebilder i skolan och i övriga arbete med barn, både med romska barn som med andra barn. Han ser inte det som omöjlighet i dagens mångkulturella samhälle. Att vi romer inte har fått samma möjlighet till skolgång som andra återspeglas även i näringslivet och på andra instanser i samhället.

M70 barn har haft den möjligheten som han saknade, nämligen att få gå i skolan. Hans barn är idag i 40års åldern. Han berättar att de har klarat sig bra och att de lever bra liv idag. Mycket tack vare att de har skaffat sig utbildning. Han berättar vidare att även med bra utbildningar diskriminerades hans barn på arbetsmarknaden vid ett par tillfällen. M70 berättar att han känner romer som har fått byta sina romska namn till ”svenska” namn för att man skulle klara sig bättre, kunna skaffa jobb eller bostad. ”Det händer ofta att blir påmind hela tiden om den

tiden då jag var ung”, säger M70.

På frågan om hur vi som jobbar på skolan ska arbeta för att ge romer likvärdig utbildning svarar M70 att man måste motverka all diskriminering. Man måste se till att all barn, oavsett etnisk tillhörighet, får lika mycket hjälp och uppmärksamhet. ”Man ska inte vara rädd att

kontakta föräldrarna om det är något som är fel eller bra för den delen”. Romer måste ha

samma förutsättningar som alla andra barn för att man ska ha möjlighet att lyckas som vuxen. Man måste ta bort alla hinder, inte bara för romer utan även för andra barn som känner sig diskriminerade.

(23)

5. Analys

Tanken med denna studie var att undersöka och få fram romernas egna upplevelser från tiden i den svenska skolan. Genom att undersöka hur olika generationer upplevde skolan kan man få en bild om i vilken utsträckning har förändringarna skett i den svenska skolan, förändringar som rör romernas situation i skolan. Syftet var också att undersöka om det finns skillnader i hur man i skolan behandlar romska killar respektive tjejer. Upplever de själva någon skillnad i behandlingen från skolans sida.

Eftersom jag inte hade tillräckliga kunskaper om romer och deras situation i det svenska samhället och i den svenska skolan har jag för denna studie fått fram en del litteratur och information om både romer som en folkgrupp som om romer i den svenska skolan. Det finns ett ganska stor utbud av litteratur som beskriver romernas situation i samhället i stort vilket innebär att även skolan togs upp av några författare. Forskningen om romernas situation i skolan ligger däremot efter. I denna studie används forskning genomförda från 1990 talet och framåt. Detta mest på grund av brist på tidigare forskning.

Frånvaro ses av de intervjuade personer som något som beror mest på brist i föräldrarnas engagemang i barnens skolgång. Både K40 och mamma till K13 menar att det är föräldrarnas ansvar i att se till att deras barn går till skolan, men även skolans ansvar i att säga till om det är något som inte ligger rätt till. Tidigare forskningar pekar ut andra anledningar som brist på motivation och brist på romska förebilder i skolan. I rapporten gjord av Inrikesdepartementet påpekas att skolan inte hade kunnat tillgodose romska elevers behov samt att föräldrarna borde ha större inflytande i sina barns skolarbete. Denna rapport skiljer sig från Björklund Annas resultat i sin studie där föräldrarna är insatta i sina barns skolgång men att de kräver att skolan ska ha större inflytande och ta tag i de problemen som uppstår, däribland frånvaro. Detta överensstämmer med de resultat denna studie har fått fram.

I diskrimineringsombudsmannens rapport ”Diskriminering av romer i Sverige” kan man läsa

att det finns föräldrar som är oroliga för att deras barn kan förloras till majoritetskulturen. Rädsla att romska barn ska assimileras och bli som ”svenskar” kom inte jag fram till i mina

(24)

Någon skillnad i behandlingen av romska flickor och pojkar har inte förekommit i mina intervjuer. K40 kan inte komma ihåg någon som helst skillnad hur hon och romska pojkar har blivit behandlade, K13 känner inte heller någon skillnad hur hon och romska pojkar blir behandlade. Däremot berättar hon om att det förekommer mobbing och att man retas men att det inte är på etnisk basis. Tidigare forskning har inte heller kunnat visa någon skillnad i behandlingen av romska flickor och pojkar. Det som framkommer är att det finns olika uppfattningar hos eleverna själva vad en romsk man och kvinna ska ha för arbetsuppgifter. I Skolverkets fördjupade studie om romer ”Romer i skolan” skriver man om att vissa skolor håller extra öga på romska tjejer redan från åk 4 för att det är de som avbryter skolan i första hand, oftast på grund att de gifter sig.

Kontakten mellan skola och hemmet är det något som både forskning och personer som ingår i studien tycker är väldigt viktigt. Både Björklund Anna och Gustavsson Rose-Marie påpekar att många föräldrar tycker att kontakten mellan skolan och hemmen har blivit mycket bättre än den har varit på den tiden då föräldrarna själva gick till skolan. Det är något som har förändrats till det bättre under årens gång. Både K13s mamma och K40 tycker att kontakten med skolan är mycket bra. I den tidigare forskningen efterfrågar föräldrarna nära kontakt med skolan och på så sätt kunna påverka skolan och barnens skolgång.

Diskriminering på grund av sin etniska tillhörighet kan varken i tidigare forskning eller mina intervjuer med K40 och K13 bevisa. Varken K40 eller K13 har upplevt någon diskriminerig på grund av att de är romer. Däremot känner M70 att romer diskrimineras på flera instanser i samhället däribland skolan. Själv har han känt sig diskriminerad under större delar av sitt liv. Han är väldigt negativ inställd till samhället i stort på grund av det han har fått uppleva och genomgå under sitt liv. I Diskrimineringsombudsmannens rapport ”Diskriminering av romer i

Sverige” framkommer att det finns romer som uppfattar Sverige är ett rasistiskt land och att

de är negativ inställda mot samhället och dess behandling av romer. Hon skriver vidare att diskriminering av föräldrarna påverkar barnens självuppfattning vilket gör att de romska eleverna känner sig otrygga i skolan. Skolverket hävdar i sin rapport ”Romer i skolan-en

fördjupad studie” att man gör allt för att motverka mobbing och andra trakasserier. K13

berättade också i intervjun att man ägnar tid i skolan om att prata om hur man ska behandla andra människor och hur ska man vara en bra kompis, vilket överensstämmer med

(25)

Resultatet av tidigare forskning och personer som har deltagit i studien efterfrågar fler romska lärare i skolan. Detta för att göra den romska kulturen mera synlig och att vara som förebilder för såväl romska elever som för andra minoriteter i det svenska samhället.

(26)

6. Slutsatsen

De frågor som studien har arbetat med var hur romerna hade/har upplevt den svenska skolan samt vilka eventuella följder av detta kan ses i skolgången och om könet har någon betydelse på hur man upplevde/upplever den svenska skolan.

De svaren studien har fått fram är att de yngre generationer som har haft möjlighet att gå i skolan uppfattar den som en trygg plats där man både skaffar kunskaper och lär sig vara en god människa mot sina kompisar och andra människor. Varken K13 och K40 upplever att skolan har varit en plats där de som romer har blivit utsatta för någon som helst

diskriminering. Visst förekom tillfälle då man har hamnat i bråk med någon av sina

skolkompisar men det bråket har aldrig varit relaterad till deras etniska tillhörighet. Inte heller har de känt att skolans personal har utsatt de för någon diskriminering eller någon annan kränkande behandling på grund av att de är romer. K40 påpekade i intervjun till denna studie att hon tycker att alla ska behandlas lika men att man inte ska gå i överdrift som att romer ska ha en egen skola vilket har blivit verklighet i Göteborg, staden hon bor i. Däremot hyser M70 agg kanske inte mot skolan men mot samhället i stort som har förbjudit honom och alla andra romer i hans generation att gå i skolan. Han känner sig handikappad idag på grund av att han inte hade möjlighet att lära sig läsa och skriva när han var yngre. M70 har flera gånger under våra samtal tagit upp diskrimineringen av romer på flera instanser i samhället. Att romer är diskriminerade på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden bevisar, enligt honom, att det är långt kvar innan samhället accepterar romer som likvärdiga medborgare.

Trots tidigare forsknings resultat om hög frånvaro bland romska elever har studien inte kunnat bevisa densamma. K40 och K13 är medvetna om att skolk bland både romska elever och andra elever förekommer men att det inte går att generalisera och säga att det är ett problem för bara romska elever. Enlig K40 och K13s mamma beror den höga frånvaron oftast på föräldrarnas svaga interesse för barnens skolgång. Därför tycker K40, K13s mamma och M70 att det är oerhört viktigt att kontakten mellan skolan och hemmet finns och att den fungerar bra. Det är viktigt att föräldrarna har insyn i sina barns skålgång och kunna påverka och stötta sina barn i skolarbeten. Det är också viktigt att även kunna påverka och stötta skolan i dess arbete mot mobbing eller någon annan kränkande behandling, inte bara mot romer utan mot alla människor.

(27)

Studiens resultat visar också att några skillnader i behandlingen av romska tjejer och killarfanns/finns inte i de skolorna personer som ingick i studie gick/går på. K40 kan inte komma ihåg att hon har behandlats annorlunda än hennes romska killkompisar i skolan. Även K13 intygar att någon könsskillnad i behandlingen inte finns bland romska elever. Hon tycker att det förekommer olika behandling mellan killar och tjejer men att detta inte grundas i någon etnisk tillhörighet.

(28)

7. Egna reflektioner

Jag har under längre tid funderat hur romer behandlas som folkgupp inte bara i Sverige utan även i resterande Europa. De tankarna har jag inte fått efter min resa till Polen men de har blivit mycket starkare när man insåg vad är det som hände och händer än idag, på många platser i världen, med folk som inte ses som likvärdiga som en själv. Själv har jag rötter i det förre detta Jugoslavien där romer saknar de rättigheter som övriga befolkningen har. Att kunna gå i skolan är ingen självklarhet för romer som för andra människor, att få ett bra jobb är nästan omöjligt med tanke på att de flesta saknar utbildning och har de det så diskrimineras man på grund av att man är rom.

Hur är det då i Sverige? Hur har romerna haft det i Sverige, har de kunnat gå i skolan som de andra och hur är situationen för romska barn idag? Har de kunnat utbilda sig och skaffa sig bra jobb och kan de det idag? Ser/såg vi några skillnader mellan romska barn och ”svenska” barn? Det är tankar som har fått mig att välja detta ämne till mitt arbete. Man har pratat så mycket vid universitetet under föreläsningar och lektioner om att vi ska skapa en skola för alla. Men är det verkligen så idag eller måste vi jobba ännu hårdare för att uppnå detta. Mitt svar på detta är att vi är på god väg att skapa en skola för alla. Vad det gäller romer har man gjort stora förändringar under andra delen av 1900 talet. Allt ifrån det segregerade samhället på 40-50 talet då romer inte fick gå i vanliga skolor och beblandas med ”vanliga” barn till att romska elever inte känner någon som helst skillnad i behandlingen. Beviset på detta är M70s berättelser från sin ungdom. Visst förekommer både diskriminering och mobbing på skolorna runt om i Sverige men den uppfattning jag har fått efter mina samtal med romer under detta arbete är att stora förändringar har skett i samhället vilket har haft även stor påverkan på skolan. Redan på 70-80 talet då K40 gick i skolan har man försökt göra så att romska elever inte ska känna sig diskriminerade vilket hon inte har känt. Idag då K13 går i skolan känner inte hon alls någon skillnad mellan att vara rom och att vara svenska, vilket tycker jag är stort steg från det som har varit tidigare.

(29)

Källförteckning

Skrivna källor

• Arnstberg Karl-Olov, Svenskar och zigenare,1997, Carlsson bokförlag, Stockholm • Björklund Anna, Romer i skolan, 2004, Karlstads universitet, Karlstad

• Catomeris Christian, Det ohyggliga arvet, 2004, Ordfront, Stockholm

• Gustavsson Rose- Marie, Från ljugbänk till skolbänk, 2005, Karlstads universitet, Karlstad

• Johansen Jahn Otto, Folket som ingen vill ha, 1997, Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm

• Karlsson Ingemar, Europas styvbarn, 2003, Wahlström & Widstrand, Falun

• Nordström-Holm Gunni; Lind Armas, Om zigenare, 1982, Linköpings tryckeri AB, Linköping

• Olgaç Rodell Christina, Romer/Zigenare om rätten till likvärdig utbildning, 1998, Williamssons Offsettryck AB, Solna

• Patel Runa; Tebelius Ulla; Grundbok i forskningsmetodik, 1987, Studentlitteratur, Lund

• Regeringskansliet, Romer i Sverige- tillsammans i förändring, 1997, Regeringskansliets offsetcentral, Stockholm

• Skolverket, Romer i skolan- en fördjupad studie, 2007, Skolverket, Stockholm • Statens invandrarverk, Romer, 1996, Statens invandrarverk, Norrköping • Svenning Conny, Metodboken, 2003, Lorentz Förlag, Eslöv

Muntliga källor

• telefonintervju med K40 genomförd december 2007 • intervju med K13 genomförd 080104

• telefonintervju med M70 genomförd december 2007

Internetkällor

www.rufs.org

www.kultur.stockholm.se

(30)

Bilaga 1

Intervjufrågor/Enkätfrågor

1. Hur upplevde/upplever du din tid i grundskolan?

2. Trivdes/trivs du i skolan? (om inte ) Varför?

3. Fick/får du den hjälpen från lärarna som du behövde? (om inte) Vad tror du att det berodde/beror på?

4. Behandlades/behandlas romska killar och tjejer lika i skolan? (om inte då vill jag veta på vilket sätt var/är det olika)

5. Kände/känner du dig olika behandlad i skolan, både ifrån lärare respektive dina skolkompisar, på grund av du är Rom?

6. Hur visades/visas detta?

7. Vad hade/har du för framtidsplaner när du gick i skolan?

8. Hur gick det? Vad jobbar du med idag?

9. Hur mycket kontakt hade/har din skola eller läraren med dina föräldrar?

10. Hur ska vi som jobbar i skolan arbeta för att romer ska få likvärdig utbildning som andra elever?

References

Related documents

Federico Carpi, Ingrid Graz, Edwin Jager, Anne Ladegaard Skov and Frederic Vidal, Editorial Material: Electromechanically active polymer transducers: research in Europe, 2013,

Skolans problem var allvarliga eftersom de hindrar lärarna att uppfylla sitt samhällsuppdrag, vilket var att ge en likvärdig undervisning till alla. Att ge en likvärdig utbildning

Detta oklara ansvar illustreras också av att ansvaret för dessa tjänster förvisso är decentraliserat, men att det ändå i slutändan är de centrala politikerna som bestämmer

och det är inte nedskrivet, bara talat, sa Amoun Sleem i en intervju för Kulturnytt i Sveriges Radio under sitt Sverigebesök.. – Den palestinska sidan ser oss som romer och

Där den här studien är intresserad av att undersöka vilka bild- och textbaserade utsagor som dominerar den massmediala bilden av ett begrepp som den svenska skolan ligger

Då Sverige har skolplikt är det viktigt att vi som lärare upprätthåller elevers intresse samt att bemöta varje elev utifrån olika förutsättningar och behov (SOU 2010:99)

Efter kriget fanns ingen plan för att bistå romer som drabbats av nazisternas brott och många romer fi ck stanna kvar i internering även efter kriget. Romer fi ck inte heller

Att läraren inte bara ska vara väl insatt i sina ämnen, utan även trevlig, rolig och benägen till att utveckla en personlig relation till sina elever verkar vara en åsikt som