”…Man blir förälskad i hela grejen och på nått vis också människorna i den” : En intervjustudie om gruppens betydelse för teaterarbetet och deltagares välmående

Örebro universitet Musikhögskolan

Teaterpedagogprogrammet

___________________________________________________________________________

”… Man blir förälskad i hela grejen och på

nått vis också människorna i den.”

En intervjustudie om gruppens betydelse för teaterarbetet och dess

inverkan på deltagares välmående

___________________________________________________________________________

[Alva Melin]

[2021 – avser arbetets slutförande]

SAMMANFATTNING

Författare: Alva Melin

Handledare: Johanna Ståhl

Titel: ”…Man blir förälskad i hela grejen och på nått vis också människorna i den”: En intervjustudie om gruppens betydelse för teaterarbetet och deltagares välmående

Title in English: ”…you fall in love with all of it and in some ways even the people

involved”: A interview study revolving the groups meaning in theatre work and participants well- being

Sammanfattning av uppsatsen: Syftet med studien är att belysa gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet och deltagarnas välmående. Frågeställningarna söker besvara hur deltagare resonerar kring gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet men också för deltagarnas egna välmående. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie med tre deltagare som har olika erfarenheter av teater i grupp. Genomförda intervjuer transkriberades och

analyserades med inspiration av fenomenologisk teori. Utifrån analysen summerades ett resultat under följande tre teman: att vara konstnär, att få finnas till och att ha roligt

tillsammans. För att analysera resultatet tillämpades två centrala begrepp: Välmående och en känsla av gemenskap som har sitt ursprung inom psykologin. Studiens resultat visar på att de

konstnärliga utloppen inom gruppen är av betydande dels för teaterarbetet likväl som för deltagarnas egna välmående.

FÖRORD

Min farmor sa till mig en gång att jag skulle ”spela teater” när jag skulle på en intervju som jag var både nervös och okvalificerad inför. Efter att jag berättat för henne att intervjun gick bra så påminde hon mig alltid om vilket exceptionellt råd hon gett mig, så jag tror min farmor skulle vara mycket stolt över sig själv just nu när jag sitter och författar förorden till min kandidatuppsats i teaterpedagogik.

En shout out till mina bröder som påminner mig att ta det piano och att vara mig själv, vilket jag borde gjort mer av under denna process. Till min mamma som varit ett ovärderligt stöd. Till min man som är ovärderlig. Till min mormor för att hon är min mormor. Till mina lärare och min klass som berört mig på djupet. Till mina informanter som delat med sig av sina erfarenheter och gjort detta arbete möjligt.

Men kanske viktigast av allt, grattis till min farmor som gav sitt barnbarn ett så exceptionellt råd.

Innehållsförteckning

INLEDNING 1

BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING 2

GRUPPEN, INDIVIDEN OCH VÄLMÅENDE 2

ATT BYGGA EN STARK GRUPP 4

ATT KÄNNA VÄLMÅENDE GENOM ACCEPTANS, TRYGGHET OCH ATT VARA SIG SJÄLV 4

Acceptans 4

Trygghet 5

Att vara sig själv 6

PROBLEMOMRÅDE 7

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 8

CENTRALA BEGREPP 9 VÄLMÅENDE 9 KÄNSLAN AV GEMENSKAP 9 METOD 10 METODANSATS 10 KVALITATIVA INTERVJUER 11 URVAL 11

GENOMFÖRANDE OCH ANALYS 12

FORSKNINGSETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN 13

RESULTAT 15

ATT VARA KONSTNÄR 15

ATT FÅ FINNAS TILL 17

ATT HA ROLIGT TILLSAMMANS 19

SAMMANFATTANDE ANALYS 22

HUR RESONERAR DELTAGARE KRING GRUPPGEMENSKAPENS BETYDELSE FÖR TEATERARBETET? 22 HUR RESONERAR DELTAGARE KRING GRUPPGEMENSKAPENS BETYDELSE FÖR DET EGNA

VÄLMÅENDET? 22 DISKUSSION 23 RESULTATDISKUSSION 23 METODDISKUSSION 27 KÄLLFÖRTECKNING/REFERENSER 29 BILAGOR 31 BILAGA 1 31 BILAGA 2 32

1

Inledning

Under ett samtal i solstolen med min man resonerade jag kring hur gruppen påverkar kreativt arbete. Funderingen kom ifrån en reflektion av hur mitt eget välmående påverkats positivt av att ingå i olika kreativa sammanhang så som teatergrupper. Min man som är musiker kunde instämma med egna erfarenheter av positivt välmående av att ingå i musikaliska

sammanhang. I samband med detta började jag fundera över hur viktig gemenskapen och gruppen varit för mig i sammanhangen. Att skapa kreativt med en grupp människor som jag känt mig accepterad och hörd av har påverkat min arbetsprocess likväl mitt mående på många olika sätt. Det har varit frigörande att arbeta med individer som accepterar och stöttar mig i skapandeprocessen. Detta har i sin tur medfört ökat välmående hos mig.

Gemenskapen och det fria skapandet har varit två konsekvenser av arbete i teatergrupper för mig. Detta gjorde mig nyfiken på vilka fler erfarenheter som finns utav gruppgemenskapens påverkan på välmåendet och arbetsprocessen?

2

Bakgrund och tidigare forskning

Under bakgrund och tidigare forskning presenteras skildringar för att arbeta i grupp, relationer i grupp och den samhörighet som skapas och individens relation till gruppen. Utöver detta presenteras begrepp och perspektiv som belyser olika aspekter av acceptans, trygghet och att vara sig själv i en grupp.

Gruppen, individen och välmående

Viola Spolin (1999) har många års erfarenhet av att leda improvisationsgrupper inom teater. Spolin menar att en hälsosam grupp kräver individuellt ansvarstagande och bidrag. Om i stället arbetet domineras av en person så kommer övriga deltagare uppleva mindre utveckling och nöje inför aktiviteten inom gruppen. Om en person dominerar existerar inte en genuin grupprelation. Spolin (1999) poängterar att det första mötet med teaterrummet för nya deltagare inspirerar en känsla både av trygghet likväl som ett hot. Tryggheten ligger i gruppens intima arbetssätt som teater för med sig som form. Detta skapar i sin tur en känsla av säkerhet hos individerna i gruppen. Parallellt med den trygghet som Spolin (1999)

beskriver finns det också utmaningar så som att känna sig exponerad framför gruppen i vissa situationer. De jobbiga känslorna av att uppleva sig exponerad eller blottad inför gruppen kan medföra självdömande tankar som hämmar teaterarbetet, vilket är den hotfulla känslan Spolin poängterar.

Chaib (1996) noterar att ungdomar uppger ökat självförtroende som en konsekvens av teaterskapandet. I den redogörelsen framgår att respekt och trygghet i gemenskapen är centrala för vissa ungdomar i studien. Genom att känna trygghet i gruppen ges ungdomarna möjlighet att utmana sig själva vilket leder till ett ökat självförtroende. Här framgår även att arbetet med tryggheten i gruppen likväl som med sig själv är två delar ungdomarna noterar och värderar högt i teaterarbetet.

Berre Ørjasæter och Ness (2016) redogör för den påverkan som teater och musik i

workshopformat har för deltagarna i deras studie. Berre Ørjasæter och Ness (2016) studie omfattar intervjuer med deltagarna i en workshop. Deltagarna i studien lider av psykisk ohälsa och vårdas på ett psykiatriskt sjukhus. Berre Ørjasæter och Ness (2016) kan i sitt resultat påvisa att en viktig faktor för deltagarnas medverkan blev värdighet. Många deltagare menar

3

att möjligheten till att vara sig själv var vital för att känna sig accepterad, även i Chaibs (1996) text framgår det att trygghet och acceptans är viktiga komponenter för ungdomarna i undersökningens självförtroende. Det blir tydligt i dessa studier att känslan av att få vara sig

själv är högt värderat av deltagarna. Chaib (1996) poängterar att en persons mod är en viktig

faktor i detta avseende. Hon redogör för ungdomar som till en början varit blyga men genom att delta i teateraktivitet blivit modigare och vågat ta plats. Som följd ledde detta till att ungdomarna vågade lita på sin egen förmåga och sina egna tankar och uppfattningar. Chaib (1996) hänvisar till ett citat som uppger att dessa konsekvenser av teaterskapandet blir överförbara till deras sociala liv utanför teatern. En annan informant konstaterar att hen lärt sig vara sig själv och vara en starkare person.

Vandenbroucke och Meeks (2020) uppger att deltagande i teatersammanhang har livslånga fördelar såsom att ge positiva psykologiska funktioner och en förnöjsam inställning till livet. De fastslår att genom deltagande i teater fostras en gemenskap som är positiv. Det framgår att samhörigheten inom gemenskapen medför positiva känslor för individen och gemenskapen.

Gruppklimatet är viktigt för ungdomar inom amatörteatern. Genom att infinna sig i teaterumgänge kan ungdomarna vara sig själva och på så vis bli tryggare (Chaib, 1996).

Om man umgås så pass intimt som man gör när man spelar teater så blir man trygg med varandra… Jag vet precis vad jag kan göra och vad jag inte kan göra och hur mycket vi tycker om varandra. Och det vet vi. Man accepterar varandra och sådana saker. Man är inte osäker. (Chaib, 1996, s. 133).

Citatet ovan påvisar konsekvenserna av det accepterande klimatet som Chaib (1996) framför. Det visar att informanten har en förståelse för sina medspelares gränser och att detta inspirerar en känsla av säkerhet inom gruppen.

Deltagarna i Berre Ørjasæter och Ness (2016) studie redogör för de samförstånd som existerar inom gruppen. Deltagarna framför att de känner en värdighet i att vara i en gemenskap med förståelse för vad de går igenom, det vill säga vilka psykiska symtom som kan uppkomma. Symtom syftar beskriva olika tillstånd eller konsekvenser deltagarna får utstå till följd av sina psykiska besvär så som exempelvis dissociationer, trötthet eller maniska episoder. En

deltagare uppger att hen i andra konstellationer inte känt sig respekterad av ledare samt blivit ombedd att avlägsna sig med anledning av sina symtom. I workshopsammanhangen uppger hen att det finns utrymme för hen trots dessa besvär.

4

Jensen (2017) lyfter också samhörighet inom grupper i relation till konstnärligt arbete. Hon menar att deltagandet i gruppaktiviteter inspirerar en känsla av att tillhöra vilket i sin tur inspirerar till positiv mental hälsa och stärkt självförtroende.

Att bygga en stark grupp

Dusya och Crossan (2005) redogör för olika komponenter som bygger en stark

improvisationsgrupp. Däribland framför de att kvaliteten på hur gruppen arbetar är väsentlig. De menar att detta är en komponent som ofta tas för givet när man talar om

gruppimprovisation. Dusya och Crossan anser att det finns ett kollektivt ansvar för varandra på scenen. De menar exempelvis att man ska finnas där för att avstyra press, i stället för att addera press. Gruppkompetenser så som exempelvis trygghet, gemensamt mål och ansvar beskrivs som gynnsamma.

Spolin (1999) nämner även ledarrollen som en viktig aspekt inom arbete med teatergrupper, där ledaren exempelvis hela tiden bör vara vaksam på att studenter deltar frivilligt. En

utmaning blir att hålla alla deltagare aktiva i arbetet samtidigt som man respekterar individens kapacitet. En del deltagare kommer kunna engagera sig i större utsträckning än andra. Alla har sin egen process och det är viktigt att respektera vart i processen individen befinner sig och inte vart man som ledare vill att de ska vara.

Att känna välmående genom acceptans, trygghet och att vara sig själv

Chaib (1996), Berre Ørjasæter och Ness (2016), Dagaz (2012) och Spolin (1999) tar i sin forskning upp exempel på acceptans, trygghet och att vara sig själv. Exempel på dessa

företeelser har till viss del framförts ovan och förklaras ofta parallellt eller som konsekvens av varandra. Nedan konkretiseras exempel på detta.

Acceptans

Det finns flera indikationer på att acceptans kan vara en konsekvens av att tillhöra en grupp. Spolin (1999) berör detta utifrån att alla olikheter och likheter inom gruppen i sin helhet blir accepterade. Chaib (1996) framför även att acceptans är en del av grupparbetet. I samband med trygghetsarbetet i gruppen framför en informant att de accepterar varandra inom gruppen

5

på ett unikt sätt. Ytterligare en informant poängterar att osäkerheten avtar i och med den acceptans som existerar sinsemellan inom gruppen. I samband med detta avsnitt berör Chaib ungdomarnas syn på att göra bort sig inför en grupp vilket kan vara utmanande, dock just inom teaterrummet är denna oro inte lika påtaglig. Den trygghet som uppstår verkar framkomma utav den accepterande atmosfären, menar Chaib. Även i Berre Ørjasæter och Ness (2016) studie framförs acceptansen som en av de komponenter deltagarna uppskattar. Det existerar en förståelse och ett utrymme för att vara som man är, vilket deltagarna inte verkar kunna ta för givet utanför teaterrummet alla gånger.

Dagaz (2012) undersöker orkesterbands gruppfunktion, en annan typ av estetisk uttrycksform. Där poängterar hon acceptans som en central del av gruppen. Deltagarna upplever sin plats i gruppen som viktig och det utvecklas ett emotionellt band mellan deltagarna vilket leder till att individen upplever sig accepterad. Dagaz (2012) hävdar att informanterna i hennes studie uppger att det finns en generell acceptans inom gruppen som bortser från sociala skillnader. Dagaz (2012) framför att ungdomar inom skolmiljön kan ha problem med att passa in i den sociala strukturen och menar att orkesterbandet och gruppen kan fungera som en accepterande plats. En informant redogör för att acceptansen haft som följd att hen kunnat vara sig själv, vilket i sin tur haft konsekvenser utanför orkesterbandet och bidragit till att hen i andra konstellationer kunnat vara sig själv.

Trygghet

I Chaibs (1996) avhandling redogör deltagare för de utmanade uppgifter som teaterarbetet medför. Deltagarna tar hänsyn till tryggheten i gruppen och arbetar bland annat med olika övningar som syftar stärka den sociala likväl som personliga tryggheten. Många ungdomar medger att mod och att våga är viktiga komponenter. Chaib redogör för ungdomar som till en början känt sig otrygga i gruppen men som genom tiden kunnat slappna av och på så vis arbeta mot dessa känslor av otrygghet. I relation till den typen av känslor poängterar en informant även här att det handlar mycket om att våga. Exempel på detta är att våga utmana sig själv och tänja på sina privata gränser men också om att våga göra narr av sig själv. Att göra bort sig är som ovan nämnt någonting ungdomarna är trygga med i sina grupper och de vågar släppa på begränsningar som de annars kan ha i exempelvis skolmiljön. Att göra bort sig inom teatergruppen ses som någonting som skiljer sig från att göra bort sig inom andra

6

situationer. En informant upplever att om man gör någonting som kan uppfattas som att göra bort sig så skrattar man tillsammans åt det i gruppen och går sedan vidare.

Att vara sig själv

Berre Ørjasæter och Ness (2016) samt Chaib (1996) berör gemensamt ”att vara sig själv”. Vissa informanter i deras studier har använt sig av det begreppet i relation till gruppens betydelse. Dagaz (2012) framför samma retorik där över hälften av deltagarna upplever att bli accepterad som den du är blir viktigt inom gruppen. En informant redogör för sexuell

orientering och menar att trots skillnader i hur man ställer sig till olika läggningar finns det en kärlek för individen. En annan informant uppger att gruppen tillåter hen att vara den hen är.

7

Problemområde

Teater är en kollektiv konstart, på så vis blir gruppens gemenskap betydande för huruvida teaterprocessen kommer vara gynnsam. Det är också av betydelse för teaterarbetet att deltagare i gruppen känner välmående och trivs i gruppen då man arbetar väldigt nära varandra.

Den tidigare forskningen och bakgrunden påvisar vissa trender som deltagare framför. Exempelvis redogör Chaib (1996) för hur det skapas en trygghet i teatergruppen med ett tillåtande klimat där deltagarna kan känna sig accepterade. Dagaz (2012) lyfter att deltagare i hennes studie känner sig accepterade inom gruppen på ett unikt sätt, som skiljer sig från hur de känner sig accepterade i andra miljöer. Berre Ørjasæter och Ness (2016) ser att deras deltagare kan vara sig själva inom gruppen vilket påverkar dem positivt i sitt mående. Den gruppgemenskap som verkar tillkomma av kulturaktiviteter i grupp blir viktig för många av deltagarna i studierna vilket påverka hur de ser på arbetet och hur de mår i arbetsprocessen.

Det finns mycket forskning som pekar på att gruppen har en positiv effekt på individers välmående. Jag har däremot svårt att hitta forskning som lyfter hur denna gemenskap påverkar teaterprocessen och vad som är viktigt för att gruppgemenskapen och teaterarbetet ska samverka. Jag tror det är viktigt som teaterpedagog att bli medveten om hur gruppens gemenskap påverkar teaterarbetet. Eftersom teater som sagt är en kollektiv konstart kommer man aldrig ifrån att det alltid rör sig om en grupp som ska arbeta tillsammans. Jag ser därav ett behov att se närmare på hur just gruppen påverkar teaterarbetet.

Det finns forskning som påvisar att välmåendet blir positivt påverkat av gemenskap och jag vill därför tillföra information om vilka samband det kan finnas mellan välmående och gruppgemenskap inom just teaterarbetet. Deltagarnas perspektiv är också väl representerat vilket jag upplever ger forskningen jag läser ett resultat som blir intressant. Att se utifrån deltagarperspektiv ger en förstahandsinblick i fenomenet vilket jag också är intresserad av att synliggöra.

Jag vill belysa hur deltagare resonerar kring gruppens påverkan på teaterarbete och det egna välmåendet för att som blivande teaterpedagog kunna arbeta främjande för detta. Genom att

8

belysa detta hoppas jag kunna synliggöra olika aspekter som är viktiga i deltagares resonemang för att synliggöra betydelsefulla principer som teaterpedagog.

Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att belysa gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet och deltagarnas välmående. Följande forskningsfrågor har formulerats:

• Hur resonerar deltagare kring gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet?

9

Centrala begrepp

Nedan presenteras två centrala begrepp som jag valt att använda för att analysera samt

diskutera min empiri. Begreppen är definierade utifrån Sung och Philips (2016) och Seligman (2011).

Välmående

Sung och Philips lyfter en syn på välmående som kategoriserat i fem olika element: positiva känslor, engagemang, relationer, mening och åstadkommande. Den vägen vi väljer i livet ska vara beroende av att uppnå så mycket utav dessa fem element som möjligt då detta ger ett fullständigt välmående. Seligman (2011) utvecklar elementen genom att förklara dem separat ur ett psykologiskt perspektiv där han redogör mer ingående för sin välmåendeteori. Positiva känslor omfattar exempelvis glädje och livstillfredställelse. Begreppet engagemang kopplas ihop med positiva känslor och syftar mer specifikt till att känna engagemang i olika

sammanhang, vilket då leder till positiva känslor. Mening beskrivs kort som att tillhöra någonting som är större än bara en själv. Åstadkommande diskuteras delvis utifrån känslan av att vinna. Relationer är en viktig komponent i välmående enligt Seligman (2011). Han menar att relationers påverkan på individens välmående är tydligt. Det går både att se vilken effekt det har på individen när det finns relationer likväl när det inte finns relationer. I korthet så ska elementen uppnå tre kriterier för att vara en del av välmående: 1) de ska bidra till välmående, 2) elementen själva är någonting många gärna uppnår oberoende av de andra elementen samt 3) de mäts enskilt.

Känslan av gemenskap

Sung och Philips (2016) hänvisar till en definition av känslan av gemenskap som “the sense that one was part of a readily supportive network of relationships upon which one could depend” (Sung & Philips, 2016, s. 40). Känslan av gemenskap utgår således ifrån ett stöttande nätverk av relationer som individen kan ha tilltro hos. Sung och Philips hänvisar också till en fyrdimensionell syn på känslan av gemenskap: medlemskap, influerande, integration och tillfredställande av behov och slutligen delad känslomässig koppling. Enligt denna

fyrdimensionella definition blir känslan av gemenskap just en känsla av att medlemmarna har en plats, en betydelse för varandra och gruppen samt delad tro att deras och medlemmarnas behov kommer mötas genom deras engagemang.

10

Metod

I metodavsnittet redogörs för metodansatsen, studiens urval, studiens genomförande och etiska ställningstaganden.

Metodansats

Studien har inspirerats av fenomenologisk teori. Adams (2013) menar att inom

fenomenologin är det centralt att synliggöra individens förståelse för egna upplevelser och erfarenheter. Avsikten med en fenomenologisk ansats blir att förtydliga de antaganden vi skapar oss om omvärlden och oss själva inom den. Detta kan vidga perspektivet om vår relation till omvärlden och påvisa att vår uppfattning bara är en bland flera.

Adams (2013) redogör för möjligheten att se sin privata uppfattning om omvärlden som fakta men menar att man i stället ska se de som en tolkning utifrån sina antaganden om omvärlden. Annars, menar Adams, begränsar man sin förståelsen för andras uppfattningar. Det blir betydelsefullt att synliggöra och förminska sina privata antagandens betydelse inom

fenomenologin, där målet blir att åskåda ting såsom för första gången utifrån någon annans privata uppfattning/tolkning.

Jag erkänner också min egen privata uppfattning eftersom den kan komma påverka den tolkning jag gör utifrån ovanstående redogörelse. Inom min egen omvärld har jag

föreställningen av grupprocessen som starkt betydande för individen och teaterprocessen då jag har egna erfarenheter som stämmer överens med detta. För att undvika att se min privata uppfattning som sanning avser jag att synliggöra min förståelse för undersökningsområdet och hoppas att detta ska förminska mina privata antagandens betydelse för denna studie så till den grad det är möjligt.

11

Kvalitativa intervjuer

Ahrne och Svensson (2014) redogör för kvalitativa intervjuer som metod. De menar att genom intervju av flera individer utifrån en social miljö, exempelvis en typ av organisation, kan man få syn på de olika förhållanden som finns i den miljön. De redogör alltså för intervjuer som en metod för att få kunskap om dessa miljöer och förhållanden inom dem. Intervjuer valdes som metod för att få mer kunskap om gruppmiljön i teaterarbetet.

Förhoppningen var att deltagarnas erfarenheter skulle komma fram tydligare i samband med intervju där de kan redogöra för flera olika situationer.

Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor.

Intervjumallen skapades med inspiration utifrån litteraturen som presenterats under Bakgrund

och tidigare forskning (Se bilaga 1). Utifrån den fenomenologiska ansatsen möjliggjordes att

frångå strukturen i intervjumallen då det gynnade synliggörandet av individens subjektiva erfarenheter.

I och med att intresset var att fånga individers egna erfarenheter och upplevelser kring gruppgemenskap sågs semistrukturerade intervjuer som en metod som tillåter ett avslappnat samtal där förhoppningen blev att ge informanterna möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter på ett avslappnat vis. Genom att kunna frångå intervjumallen vid tillfälle

skapades det möjligheter att ta vara på individens enskilda erfarenheter. Ytterligare argument till enskilda intervjuer som metod omfattas av pandemin COVID19 som begränsade

möjligheten till personligt möte. Därav kändes enskilda intervjuer via internet som ett smidigt och säkert alternativ.

Urval

Ahrne och Svensson (2014) förklarar att forskningsfrågan är den avgörande faktorn när intervjusubjekt sökes. Eftersom jag undersöker teaterdeltagarnas uppfattning om ett fenomen blev den intressanta målgruppen för denna studiedeltagare inom teateraktivitet. Utifrån detta valdes ett strategiskt urval av informanter. Informanterna skulle ha olika erfarenheter av teater i grupp för att ge möjlighet till att se samband och/eller skillnader mellan deras individuella erfarenheter. I och med den rådande COVID19-pandemin så har viss teateraktivitet varit pausad som konsekvens och därmed finns inget krav på att teateraktiviteten måste vara pågående för tillfället för att inkluderas i studien.

12

Utifrån urvalet söktes informanter via sociala medier och öppna forum under ungefär två veckors tid. Via denna strategi kunde informella sökvägar göras möjligt där information om studien också spreds via direktkontakt med individer som uppfyllde kriterierna. Slutligen uppfyllde tre personer kriterierna och samtyckte till deltagande i studien.

Informanterna var mellan 18–40 år och hade mellan 10 till 20 års erfarenhet av teaterarbete i grupp och de har varit delaktiga i amatörteatersammanhang, pedagogiska sammanhang och professionella sammanhang som exempel. Mina informanter har egna erfarenheter oberoende av varandra från teaterarbete med grupp vilket förhoppningsvis ger en bredare inblick i vad just gemenskapen betyder utifrån olika perspektiv.

Genomförande och analys

Efter överenskommelse med informanterna och informerat samtycke givits genomfördes intervjuerna på distans via en webbplattform som universitetet tillgängliggjort. Informanterna genomförde intervjun i en miljö de själva valt. Innehållet i intervjun byggde på den

intervjumall som tagits fram (se bilaga 1). Följdfrågor som ”Berätta mer?” och ”Hur menar du nu?” tillämpades i hopp om att fördjupa samtalet. Ambitionen var att få till ett djup i intervjun såsom beskrivs av Eriksson- Zetterquist och Ahrnes (2015). Detta var svårare att genomföra än vad jag till en början förväntat mig, vilket jag främst tror beror på den tidsramen intervjun skulle hållas inom. Om det funnits möjlighet till att genomföra längre intervjuer tror jag att den första tiden skulle kunnat användas till att vänja sig vid situationen, vilket eventuellt kunnat resulterat i någonting mer likt en djupintervju.

Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) menar att en intervjuare som söker definitiva svar kan upplevas pressande, de understryker också betydelsen av att vara vänlig. I situationer där mer specifika svar söktes sågs det viktigt att ge möjlighet för informanter att tänka efter och formulera sina svar, detta genomfördes exempelvis genom att ställa omformulerade frågor (Eriksson- Zetterquist & Ahrne, 2015.).

Intervjutillfällena varierade mellan 20 och 40 minuter. Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) framhåller att intervjuer kan spelas in om informanten är medveten om detta. Informanterna

13

medgav sitt samtycke i förhand och under intervjutillfället spelades mötet in för att senare transkriberas. Mer om transkriberingen redogörs för under rubriken Forskningsetiska

ställningstaganden.

När data fanns transkriberad sorterades den för att skapa en ordning för analys (Eriksson- Zetterquist & Ahrne, 2015). Data analyserades utifrån studiens frågeställningar med särskilt fokus på gruppgemenskap och välmående. Först lästes hela intervjumaterialet igenom i sin helhet för att återigen bekanta mig med materialet. Därefter lästes materialet med fokus på att hitta samband, likheter och skillnader med fokus på studiens syfte. Detta markerades i texten med färgpennor och kommentarer i marginalen. i nästa steg sorterades och delades materialet upp i olika teman. Slutligen konkretiserades den övergripande förståelsen för resultatet i relation till frågeställningen under rubrikerna Att vara konstnär, Att få finnas till och Att ha

roligt tillsammans.

Forskningsetiska ställningstaganden

Utifrån Vetenskapsrådets (2017) etiska principer har jag utformat min studie och behandlat mina informanters uppgifter. Mina informanter blev införstådda med och samtyckte till att de skulle bli helt anonyma i studien samt att de när som kunde avbryta sin medverkan. Genom att informera mig om deras samtycke och delta i studien medgav de sitt samtycke till att medverka (se bilaga 2). I samband med anonymiseringen har jag valt att ta bort vissa personuppgifter för att göra det så svårt som möjligt att härleda uppgifter till en enskild person, enligt Vetenskapsrådets riktlinjer. Detta har resulterat i att vissa uppgifter helt tagits bort från mina transkriberingar, detta för att skydda informanternas anonymitet.

Vetenskapsrådet (2017) fastställer också deltagarnas integritet som en viktig aspekt att ta hänsyn till. Att skydda deltagarnas personliga integritet omfattar att vidta åtgärder mot insyn i privatlivet vilket har gjort att jag undvikit känsliga uppgifter. Dessa uppgifter är exemplevis namn, kön, exakt ålder. Även denna aspekt har påverkat transkriberingen. För att skydda informanternas integritet i transkriberingsprocessen har jag undvikit att ta med personliga uttryck såsom dialekter eller dylikt.

14

Enligt den fenomenologiska teorin samt Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer ser jag det aldrig nödvändigt att nämna mina informanters kön, namn eller liknande information. Jag hoppas att dessa åtgärder ska göra det omöjligt, eller så nära som, att utläsa mina informanters identiteter utifrån denna studie.

15

Resultat

Resultatkapitlet är uppdelat i två olika avsnitt. I det första avsnittet kommer jag presentera fyra olika teman som uppkom under analys av empirin och slutligen kommer jag med en avslutande analys resonera kring mina frågeställningar. Det första temat är benämnt Att vara

konstnär där deltagarnas syn på deras konstnärskap i relation till gruppen belyses. Det andra

temat är benämnt Att få finnas till där deltagarna på olika sätt resonerar kring ledarrollens betydelse i gruppens gemenskap. Det fjärde temat är benämnt Att ha roligt tillsammans. Här lyfter deltagarna vilken betydelse det roliga har för teaterarbetet samt det individuella välmåendet.

Mina centrala begrepp Välmående och En känsla av gemenskap kommer appliceras under resultatdiskussionen och inte under detta avsnitt. När dessa begrepp nämns i detta avsnitt utgår de inte ifrån hur jag definierat mina centrala begrepp utan ifrån hur jag tolkat att mina informanter definierar dem.

Att vara konstnär

Informanterna betonar det konstnärliga resultatet vilket är själva teaterföreställningen de jobbat inför, när de beskriver sina erfarenheter av teaterarbetet. De positiva aspekterna likväl som de negativa aspekterna av gruppgemenskapen inom teaterprocessen kopplar de gärna till det konstnärliga resultatets utkomst eller den hypotetiska utkomsten.

… jag tror det är det här med samhörighet… Att man ska känna att alla spelar roll, det tror jag är jätte, jätteviktigt! Och att alla får inse det också… Att alla kan se vad är det vi egentligen gör här och vad är det som är viktigt? Jo men det är berättelsen, och min roll som jag gör för berättelsen är minst lika viktig för berättelsen som en större roll eller en mindre roll för att berättelsen ska liksom kunna berättas.

Informanten ovan beskriver hur samhörigheten är viktig och förklarar samtidigt att man måste se varandra i arbetet. Hen knyter samman detta genom att hänvisa till berättelsens betydelse och menar att det är den som är viktig. Samtliga informanter lyfte liknande tankar om gruppens samspel och kopplar sedan det till att det ska bli någonting; en föreställning. En annan informant säger exempelvis ”…att man har ganska lika vision på vad man ska göra, att man har kul och att alla känner sig, ja, men någorlunda inkluderade.” när hen talar om vad som är viktigt för gruppens gemenskap. Det blir således relevant att anta att det konstnärliga

16

uttrycket inom teater är av stor betydelse för hur informanterna upplever sin medverkan inom olika teatergrupper.

Även i negativa avseenden är det konstnärliga resultatet centralt. En informant beskriver en situation som var påfrestande med nära motspelare där hen betonar det konstnärliga resultatet.

Jag och en person vi hade en sådan specifik relation, alltså den var riktigt krävande och väldigt så ”iiih”, jag vet inte om jag kommer säga hej till hen nästa gång vi ses! Vi spelade en förälder och barn relation och när vi framförde det här så flöt det, och det var så jävla bra! Och det var så märkligt för att hen inte respekterade mig egentligen. Efter det var det som ” vi gjorde världens bästa grej”.

Informanten uttrycker en förundran över att resultatet blev bra trots den ansträngda relationen. Flera av informanterna kan beskriva situationer där det skaver sig med en individ eller flera individer och talar då ofta om hur resultaten påverkades.

En annan informant beskriver en situation där den konstnärliga processen hade andra typer av konsekvenser.

Jag var i ett sammanhang där jag och min motspelare som en duo och jag gick in i det och var jätteintresserad av att utforska det och regissören var jättebra. Och jag pratade med regissören och förklara att det känns som att min motspelares karaktär kan ge mer och då förklarade hen att hen inte trodde jag skulle få ut mer av min motspelare och jag tog det som en utmaning! Jag sökte upp min motspelare och ville jobba utanför tiden och det blev bra men jag märkte att jag öppnade som en pandoras ask för att den här personen som jag inte kände sen innan. Det var lite konstigt på sätt jag inte förutsåg, så när jag började öppna upp konstnärligt spännande idéer så tyckte hen att jag hade öppnat upp sådant jag inte var bekväm med.

Här är det betydligt mindre fokus på resultatet och mer fokus på vilka konsekvenser

samarbetet fick. Konstnärskapet är en drivkraft och det är tydligt att informanterna tycker att det är en betydelsefull del i teaterarbetet, även i fråga om gruppens funktion.

17 (Figur 1)

Figur 1 illustrerar en uppfattning av hur informanterna upplever det egna välmåendet utifrån resonemangen kring konstnärskapet. Att bli konstnärligt stimulerad i teaterarbetet, det vill säga att få arbeta med en föreställningsprocess som ger kreativt utlopp, verkar samtliga informanter uppleva som någonting värdefullt för det egna välmåendet. Samtidigt finns det paralleller mellan gruppgemenskapen och välmående. När gruppgemenskapen brister och det skapas en utsatthet för individer verkar det egna välmåendet påverkas negativt. Därför är det rimligt att se välmående som betydande för det konstnärliga skapandet vilket i stor

utsträckning gör gruppgemenskapen betydande.

Att få finnas till

Samtliga informanter utvecklar sitt svar om att vara sig själv i grupp och det verkar vara komplext utifrån deras erfarenheter. De uppger det inte som ett krav utan snarare någonting som till viss del kan vara nödvändigt och/eller gynnsamt för processen. En informant

18

Till viss del tror jag det, det går lite ihop med ”är det viktigt med acceptans i gruppen” tycker jag men samtidigt så man anpassar sig ju beroende på vilket sammanhang man är i och det tycker jag bara är naturligt det är liksom, det har med social kompetens att göra så att… så att ja till viss del.

Informanterna verkar inte lägga sådana typer av krav på sig själva eller sina meddeltagare i gruppen. Det talas istället om att själv avgör hur mycket man vill dela med sig av sig själv.

Två informanter beskriver en känsla av utsatthet som kommer av att arbeta i grupper. En informant delar med sig av en situation där gruppens beteende satte hen i en utsatt position under gruppdynamiska övningar.

… asså jag var ju väldigt… Jag kan ju vara väldigt perceptiv och inkännande och det är ju både en fördel och nackdel när det kommer till allt det här med teatervärlden och så. Men då märkte jag ju extremt att jag inte var så inkluderad som jag kanske tänkte att jag va, haha, och det är ju väldigt såhär sårande… Men då är det så här ”ja okej, då är det så, jaja”, återigen så får man acceptera det och det får väl vara så helt enkelt vad kan jag göra åt det? Det är inget mer är så här det är en viss tid det består och sen får vi se vad som händer efter det. Men sen så tycker jag ändå så här att det kan ha varit så till en början så i en grupp men när man kommer med infall ifrån pedagogen ah men så här att ”nu får vi ändå tänka på att så här möta blicken med alla och träffa alla och se alla”, att det ändå kan att det ändå kan ge en viss skjuts heh, för själva samarbetet då! Men att det kan sitta långt inne hos väldigt många att faktiskt öppna upp och faktiskt acceptera och respektera alla, på, i där, i den gruppen liksom

Här skapar gruppen en utsatt situation genom en övning som ska ha motsatt effekt. Här betonas ett ansvar på ledarrollen genom att vara närvarande i dessa typer av övningar och exempelvis kommentera processen under dess gång. Informanten talar tidigt om teatervärlden och syftar till att det kan finnas för- och nackdelar till att vara inkännande i det klimatet. En annan informant talar också om teater ur ett strukturellt perspektiv och separerar det från själva konstformen teater.

Annars är det klart jag tänker på sådana saker som att man kan vara i en utsatt situation ifall man är i ett samarbete med folk och så är det någon som inte beter sig som man ska. Typ ”Me Too” rörelse och så, då är det ju så att man jobbar med teater och folk har vikt sig när andra beter sig illa för att du är rädd för att få jobb igen men det är ju ett strukturellt fel och inte teaterformen.

Här talar informanten om en annan typ av utsatthet som också har stora konsekvenser för individer och belyser just de strukturella problem som teatervärlden kan ha i vissa avseenden och grupper.

19

Några informanter reflekterar över ledarens roll i gruppens samhörighet. Olika ledarroller beskrivs som pedagoger, regissörer eller liknande. Informanterna uttrycker ansvaret som ligger hos ledaren. En informant beskriver hur ledarens metod för att föra samman gruppen präglade deras samhörighet på ett negativt sätt.

… den gruppen, den var nästan dödsdömd ifrån början, och jag har funderat och funderat på varför, varför blev det så här? Men jag har en aning om att det skulle kunna vara pedagogen som tog hand om oss från början och skulle få ihop vår grupp, den pedagogen och hens metod funkade inte alls för min klass då så då ifrån det har vi nu en tid framöver där det är totalt kaos, och ingen kommunikation och alla ser över alla lite grann, det är inget möte någonstans, det var riktigt… ganska illa…

Metoden beskrivs som väldigt känslomässigt utmanande vilket informanten understryker inte var en passande metod enligt hen för den gruppen hen deltog i. Pedagogen verkar arbeta utifrån att man ska dela med sig mycket av sina privata känslor vilken informanten menar att gruppen inte var redo att ta emot

Han körde på någonting så här ” nu kör vi en cirkel” och sen så skulle vi alla öppna oss så här han sitter där och säger ”mm, mm, nu anar jag att du är lite ledsen, stämmer det?” haha. Och var väldigt så här inne och petade på en till man sprack och han ville ju att man skulle in till kärnan direkt! Och det var ingen av oss som var redo att ta emot någon annan, asså vi var alla så här ganska skärrade under den perioden av våra liv så det var ingen riktigt som kunde hantera någon annan heller så det blev en väldig krock!

Informanten beskriver en situation där pedagogen inte verkar lyhörd inför gruppens dynamik och anammar metoder för att föra samman gruppen som får motsatt effekt som konsekvens. Detta möte gruppen emellan verkar varit en anledning till det ansträngda klimatet menar informanten.

Att ha roligt tillsammans

Samtliga informanter har reflektioner och erfarenheter med att ha roligt i teatergrupper. De resonerar olika kring huruvida det bidrar till om teaterarbetet blir bra eller inte men det verkar vara en faktor för gruppens och individens välmående i sin helhet, en informant resonerar så här:

20

Ja när jag känner att alla är med på lika villkor, då tycker jag det funkar som bäst! Att alla gör någonting som dom tycker är kul och sen dom liksom inte kanske brinner för men som dom ändå känner att ”här, här har jag hittat en mening med varför jag gör saker”

Informanten resonerar kring när det fungerar som bäst i teaterprocesser hen har deltagit i och lyfter olika komponenter hen har erfarenhet av när det fungerat bra i grupper. Resonemanget behandlar att alla ska delta på lika villkor och att det som skapas ska ha en mening. En annan informant kopplar också till det konstnärliga samtalet i gruppen och betonar samförståndet som uppstår i grupper hen deltagit i:

Jag tycker att det frodas i gruppen när dom konstnärliga samtalen och visionerna och hur man möts som människor, det blir någon slags sparkle på allt ihop! Jag brukar säga att när man är i en riktigt bra process så brukar jag uppleva det som att man blir förälskad i hela grejen och på nått vis också människorna i den. Det måste ha att göra med att det kreativa utloppet bara växer för att man kan bolla med varandra och man får tillbaka så mycket samförstånd. Och sen är det ju så himla läckert när det man gör blir bra!

Människorna i gruppen är en betydande del i teaterarbetet för informanten men även i detta avseende är det hens konstnärliga sida som blir stimulerad av grupparbetet och bidrar till det positiva välmående hen beskriver. Ytterligare en informant talar om att ha roligt i

teatergruppen i relation till specifikt teaterarbetet, samt teaterpedagogens arbete: ”Man har kul, och det brukar tror jag stärka motivationen och förhoppningsvis blir det bättre resultat också”. Det individuella välmående informanterna beskriver handlar ofta om att ha roligt i processerna de deltar i, samt att få ett kreativt utlopp. Det är också tydligt att det är viktigt för informanterna att det ska bli någonting i slutändan. Informanterna värdesätter sitt

konstnärskap och reflekterar gärna över hur välmående och gruppen påverkar det slutgiltiga resultatet.

21 (Figur 2)

Figur 2 illustrerar en triangulär visualisering som syftar förtydliga gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet. Utifrån empirin har tre komponenter kunnat synliggöras: konstnärskap, välmående och gruppgemenskap, som alla verkar ha en betydande roll i teaterarbetet. Färgkodningen syftar beskriva hur pass stor innebörd nämnd komponent har i teaterarbetet utifrån empirin i denna studie. Konstnärskapet syftar till föreställningsarbetet och den egna kreativa stimuleringen den innefattar, vilket verkar vara den mest betydande delen för mina informanter. Konstnärskapet verkar driva mina informanter i reflektioner kring gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet, gemenskapen påverkas positivt av liknande kreativa visioner och kreativ stimulering. Eget välmående blir av detta positivt påverkat vilket i sin tur gör teaterarbetet till en roligare process. Dock ses konstnärskapet högre värderat än gruppgemenskapen i teaterarbetet, alltså kan det konstnärliga resultatet fortfarande bli önskvärt trots en mer ansträngd gruppgemenskap. Gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet blir beroende av konstnärskapet hos individer i gruppen. Om det konstnärliga resultatet blir önskvärt är gruppgemenskapen inte lika betydelsefull för teaterarbetet. Utifrån detta kan jag se en likvärdig betydelse för välmående och konstnärskap där

22

Sammanfattande analys

I detta avsnitt kommer jag besvara mina frågeställningar utifrån det resultat som presenterats.

Hur resonerar deltagare kring gruppgemenskapens betydelse för

teaterarbetet?

Deltagarna i min studie hänvisar till konstnärskapet när de reflekterar över

gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet. Samtliga informanter betonar att liknande visioner, konstnärskapet och att föra berättelsen framåt ger gruppens gemenskap mening.

Deltagarna delar med sig av berättelser där dynamiken mellan deltagare i gruppen varit påfrestande men ser ändå till det konstnärliga resultatet när de talar om sina upplevelser. Deras konstnärskap i relation till gruppen och processen ligger i fokus men

gruppgemenskapen verkar inte vara bärande för att det konstnärliga resultatet ska bli uppnått. Däremot verkar hela arbetsprocessen gynnas av en positiv gruppgemenskap där ett kreativt utlopp stimuleras.

Hur resonerar deltagare kring gruppgemenskapens betydelse för det egna

välmåendet?

Deltagarna betonar att ha roligt i teatergruppen som en faktor för välmående. Framför allt så kopplas detta till det kreativa utloppet individerna upplever när samspelet i gruppen fungerar bra. Det roliga och det kreativa verkar vara starkt sammankopplat för deltagarna och dessa komponenter verkar bidra till det egna välmåendet.

Deltagare delar också med sig av utsatta situationer där gruppsammanhållningen brustit och bland annat i situationer där det saknas respekt och samförstånd mellan deltagare, vilket påverkat det egna välmåendet negativt. Deltagarna uttrycker att det till viss del kan vara positivt att vara sig själv i gruppen men det är inte nödvändigtvis ett krav för välmående.

23

Diskussion

Studiens syfte har varit att belysa gruppens betydelse för teaterarbetet och deltagarnas välmående. Mina informanter har beskrivit, reflekterat och resonerat kring detta utifrån sina egna erfarenheter samt beskrivit specifika situationer för att skapa ytterligare förståelse. Mina informanter visar på konstnärskapets betydelse för gruppgemenskapen, teaterarbetet samt det egna välmåendet. Jag har tolkat deras resonemang inom tre olika teman, att vara konstnär, att

få finnas till och att ha roligt tillsammans. I detta avsnitt kommer jag resonera djupare kring

mitt resultat i relation till min bakgrund och tidigare forskning samt analysera det utifrån mina centrala begrepp välmående och en känsla av gemenskap under resultatdiskussion. Därefter följer en metoddiskussion.

Resultatdiskussion

Berre Ørjasæter och Ness (2016) menar att deltagare i deras studie hade stor nytta av att kunna vara sig själv i gruppen. Också Chaib (1996) belyser att ungdomar i hennes studie värderar att vara sig själv i gruppen högt. Chaib (1996) samt Berre Ørjasæter och Ness (2016) kopplar samman att vara sig själv med trygghet inom gruppen samt acceptans inom gruppen. Mina informanter ger en nyanserad syn på att vara sig själv i grupp, där deras reflektioner är mer reserverade. Informanterna menar att det är någonting man själv bestämmer utifrån sin egen vilja och hur gruppen ter sig och fungerar tillsammans. Är man exempelvis inte bekväm med medlemmarna i gruppen eller känner sig utsatt uppger två informanter att de inte

upplever något krav att vara sig själv.

Sung och Philips (2016) och Seligman (2011) namnger ett element för välmående som relationer. Mina informanter beskriver relationer inom grupper ur olika perspektiv.

Informanterna delar med sig av utsatthet i relationer men också relationer där de haft roligt och fått stort kreativt utlopp tillsammans. Relationer verkar ha en påverkan på mina

informanters välmående. Det kan både redogöra för en gruppgemenskap där relationer haft en positiv och/eller negativ effekt på det egna välmåendet.

Mening och åstadkommande påverkar också välmåendet (Sung & Philips, 2016; Seligman, 2011), vilket mina informanter också beskriver. Det finns ofta betoning på det konstnärliga resultatet, föreställningen, när de resonerar kring välmående och teaterarbete i relation till gruppgemenskapen. Informanterna berättar om en positiv och upprymd känsla när de får

24

kreativ stimulans av sina gruppmedlemmar och de åstadkommer någonting bra tillsammans vilket verkar haft en positiv effekt på det egna välmåendet. Inom deras resonemang kring detta talar de gärna om engagemang utifrån att föra berättelsen/pjäsen framåt.

Sung och Philips (2016) och Seligman (2011) framför också positiva känslor i resonemang kring välmående som jag kan se i kombination med de andra elementen (engagemang, relationer, mening och åstadkommande). Dels utifrån beskrivningar av hur gruppen sviker eller brister i olika avseenden vilket frånhåller positiva känslor, dels utifrån ett stort

engagemang där informanter upplevt mening i sitt deltagande och åstadkommit ett önskvärt resultat som har positiva känslor som konsekvens. Jag upplever att Sung och Philips (2016) och Seligman (2011) redogör för en intressant syn på välmående där de olika elementen som beskrivs kan återspeglas i mina informanters erfarenheter. Utifrån detta går det att se hur det egna välmående påverkats både positivt och negativt i dess närvaro respektive frånvaro. Som exempel berör Spolin (1999) hur en dominerande person kan påverka gruppdynamiken negativt, vilket en av mina informanter känner igen när hen berättar om en utsattsituation. Utifrån ett perspektiv som blivande teaterpedagog ser jag situationer att vara vaksam på, såsom att alla ska känna engagemang utan att en person dominerar arbetet. Jag ser också hur jag kan arbeta ifrån de fem elementen som presenteras ovan utifrån Sung och Philips samt Seligman. Att aktivt arbeta med dessa fem element i gruppen där målet är att alla ska få ut så mycket av dessa som möjligt kanske kan vara ett sätt att arbeta med eget välmående inom gruppgemenskapen.

En känsla av gemenskap beskrivs kort som känslan av att ha en plats, en betydelse och en tro på att ens behov kommer bli mötta av gruppen (Sung & Philips, 2016). Utifrån Sung och Philips redogörelse går det att se exempel där informanterna inte haft en tilltro till att deras behov ska bli bemötta och att de inte har en plats i gruppen vilket verkar ha påverkat gruppgemenskapen utifrån deras perspektiv. Det har inte nödvändigtvis gått att dra en parallell mellan en känsla av gemenskap eller gruppgemenskapen och teaterarbetets resultat, det vill säga föreställningen. Informanter kan uppge exempel på situationer där

föreställningens resultat inte blivit påverkat av bristande gruppgemenskap. Däremot verkar processer och resultat bli positivt påverkade av en stark gruppgemenskap. Det verkar således viktigt för informanterna att känna gemenskap för att deras välmående och teaterarbetet ska vara en positiv upplevelse. Samtidigt som det inte verkar vara en lika viktig faktor i huruvida

25

resultatet blir önskvärt verkar det fortfarande som informanter har uppnått mest positiva resultat i processer med positiv gruppgemenskap.

Jag upplever att Sung och Philips (2016) presenterar en definition av en känsla av gemenskap som går att koppla till gruppgemenskapen och dess betydelse. Samtliga komponenter,

medlemskap, influerande, integration och tillfredställande samt känslomässig koppling går att se utifrån mina informanters erfarenheter och reflektioner. Medlemskap och att tillhöra gruppen, samt ha influerande är någonting jag upplever informanterna värdesätter. Det konstnärliga resultatet är viktigt således blir inflytandet över det betydande. En informant uttrycker detta som att ”bolla idéer”. Brist på integration i gruppen verkar ha negativa konsekvenser där en informant uttrycker en utsatthet av att inte bli accepterad av övriga medlemmar. Känslomässig koppling tolkar jag som samförstånd vilket mina informanter refererar till, när man förstår varandra, lyssnar och känner in varandra. Jag ser ett värde i att överskåda teaterarbetet utifrån dessa komponenter ur ett grupperspektiv. Utifrån konkreta komponenter kan arbetet med gruppen och gemenskapen konkretiseras och tydliggöras.

En informant talar om meningsskapande och inflytande när hen reflekterar över vad som bidrar till att det funkar bra i gruppen. Både inom välmående och en känsla av gemenskap ingår mening som en kvalitet. När mina informanter på olika sätt talar om att skapa en berättelse eller en föreställning ihop, det vill säga sitt konstnärskap, så kopplar jag det till mening. Det finns en mening med varför man är samlade och i gruppen skapar man någonting av meningsfullt tillsammans.

Utifrån bakgrunden som presenterats kan man få en generell bild av gemenskap som betydande för välmående och teaterarbetet utifrån ett personligt perspektiv. Dusay och Crossand (2005) talar om vilken direkt inverkan trygghet inom gruppen har i

improvisationsteater och pratar om det gemensamma ansvaret man har för varandra på scenen, att man ska finnas där för varandra. Vanderbroucke och Meeks (2020) framför att teatergemenskap fostrar samhörighet och gemenskap som bidrar till positiva känslor för individen och gemenskapen. Samhörighet dyker upp på flera ställen, bland annat Jensen (2017) refererar till samhörighet och menar att känslan av att tillhöra blir en positiv konsekvens av teaterarbetet i grupp. Några informanter lyfter liknande erfarenheter och belyser samförstånd som en positiv aspekt i gruppgemenskapen. En informant säger

exempelvis ”…Det måste ha att göra med att det kreativa utloppet bara växer för att man kan bolla med varandra och man får tillbaka så mycket samförstånd”. Det verkar således som att

26

den generella bilden stämmer ganska bra överens med hur mina informanter upplever att gruppgemenskapen påverkar teaterarbete och det egna välmåendet. Figur 2 illustrerar närmre hur mina informanter resonerar kring gruppen och gemenskap. Där framgår konstnärskap och välmående som två mer betydande komponenter än gruppgemenskapen. Jag upplever att den konstnärliga aspekten inte är lika tydlig i den bakgrund och tidigare forskning som

presenterats. Det ligger mycket fokus på vilket sätt arbetet i grupp påverkar individen, exempelvis genom att känna sig accepterad. Mindre fokus ligger på hur konstnärskapet påverkar grupparbetet och individen. Konstnärskapet verkar vara centralt för mina

informanter och vara den viktigaste komponenten i frågan om eget välmående och främjat teaterarbete.

I den bakgrund jag presenterar läggs lite fokus på gruppsituationer där individer blir utsatta, mer fokuserar blir på de positiva aspekter som finns inom gruppen. Spolin (1999) talar om hur dynamiken i gruppen kan påverkas negativt av en dominerande person vilket kan ha

konsekvenser för övriga deltagare som är någonting mina informanter kunnat ge konkreta exempel på. Dels i form av oengagerat deltagande som påverkat hela arbetet, dels i form av att utsätta deltagare för svåra situationer och utanförskap. Samtliga informanter kan poängtera situationer där gruppgemenskapen påverkat teaterarbete negativt och två av informanterna kan hänvisa till negativt påverkat välmående i relation till detta. Det framkommer också reflektioner om ledarskapets roll i gruppgemenskapen vilket jag som blivande teaterpedagog rördes av. Samtliga informanter kan uppge situationer där ledarskapet påverkat

gruppgemenskapen och/eller teaterarbetet. Om man som teaterpedagog/ledare över

teaterarbete ser gruppgemenskapen som en viktig del i teaterarbetet och det egna välmåendet hos deltagare kan det alltså vara betydande att anpassa sin ledarroll efter att ta hänsyn till detta.

Acceptans, trygghet och att vara sig själv är tre begrepp som jag belyser utifrån Chaib (1996), Berre Ørjasæter och Ness (2016), Dagaz (2012) samt Spolins (1999) resonemang. Dessa begrepp är någonting jag upplevde att studierna och litteraturen jag fann ofta ser som viktiga kvaliteter i relation till gruppgemenskapen betydelse för välmående och/eller teaterarbetet. Jag upplever att mina informanter delvis delar den bilden. Figur 1 illustrerar hur jag upplever att mina informanter resonerar kring det egna välmåendet i teaterarbetet. Där ser jag att gruppgemenskapen har en betydande roll vilket stämmer överens med exempelvis Chaib (1996) som menar att ungdomarna i hennes studie värdesätter att kunna vara sig själv och bli

27

accepterade av gruppen. Mina informanter ser dock inte att vara sig själv på samma sätt som beskrivs av exempelvis Berre Ørjasæter och Ness (2016) där det verkar vara en betydande del inom deras studier. Två informanter kopplar detta till utsattheten som kan uppstå i grupper. Att vara sig själv verkar kunna vara väldigt sårbart och om gruppen inte känns trygg så anser dessa informanter att det inte är av värde att vara sig själv.

(Figur 3)

Figur 3 illustrerar en slags sammanfattning av vad min diskussion vill framföra. Det finns ett samband mellan välmående i kombination med en positiv gruppgemenskap. Det verkar gynna teaterarbetet och gruppens process i teaterarbete samt har en positiv effekt på det egna

välmåendet och det konstnärliga resultatet. Genom en syn på välmående och gruppgemenskap utifrån Sung och Philips (2016) och Seligmans (2011) redogörelser för ”välmående” och ”en känsla av gemenskap” går det kanske att synliggöra och främja teaterarbetet inom gruppen. Att konkretisera välmående i fem olika delar (se ovan under Centrala begrepp) kan man lättare överskåda vad som bidrar till välmående vilket gör det enklare att arbeta mot detta inom gruppen.

Metoddiskussion

Utifrån Adams (2013) resonemang kring fenomenologisk teori som jag inspirerats av i min metod uppger han en möjlighet att se sina privata uppfattningar som fakta. Detta blir problematiskt och begränsar ens förståelse, framför allt påverkar det förmågan att se saker som för första gången. Då jag själv deltagit i teatergrupper kontinuerligt de tre senaste åren har det varit en utmaning att bortse från min egen uppfattning av gruppgemenskapens betydelse för teaterarbetet samt det egna välmåendet. Mina egna erfarenheter och

28

uppfattningar av teaterprocessen har skiljt sig mycket från mina informanters, likaså mina informanters uppfattningar från varandra. Adams (2013) menar att den uppfattning man har är en tolkning av sin omvärld snarare än fakta. Detta blev tydligt i samband med mina intervjuer då jag succesivt kunde ta mer och mer distans ifrån mina egna uppfattningar om

gruppgemenskap som fakta då mina informanter hade så unika erfarenheter. Eftersom mina informanter hade så skilda erfarenheter av gruppgemenskap inom teater var det lätt att se att varje process är unik. Utifrån detta blev det lättare att åskåda fenomenet jag undersökte så som om det vore första gången trotts mina erfarenheter. Det blev också en slags koncensus av vad ett teaterarbete innebär; det är en samling individer som ska skapa en föreställning. Varje sådan konstellation blir på sitt vis unik.

Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) påpekar att det är nödvändigt att se över hur tekniken möjligtvis kan ha påverkat intervjusituationen när man genomfört den över internet, vilket jag genomgående gjorde. Att genomföra intervjuer över internet gjorde det möjligt att söka informanter oberoende av geografisk plats vilket gjorde det lättare att söka informanter då det inte fanns någon specifik plats att ta hänsyn till. Informanterna själva kunde bestämma vart de ville genomföra intervjun vilket förhoppningsvis gjorde det lättare för dem att slappna av inför intervjutillfället. Det uppstod situationer där uppkopplingen påverkades vilket i sin tur gjorde så att det var svårt att stundtals höra varandra. Jag märkte därav under transkriberingen att vissa frågor kunde få kortare och mer ofokuserade svar eftersom vi fokuserade på att få kontakt med varandra igen.

De frågeställningar jag formulerat för studien var den avgörande faktorn när jag sökte informanter. Detta är i linje med det Eriksson- Zetterquist och Ahrne föreslår. Jag sökte informanter via sociala medier, öppna forum och privata kontakter. Det mer informella tillvägagångsättet, privata kontakter, togs i akt efter en process av att söka informanter via öppna forum. Eftersökning via privata kontakter valdes i samband med svårigheter att få tillräckligt med informanter för att kunna besvara samt diskutera mina frågeställningar. Detta tillvägagångssätt var lyckat och jag hade slutligen tillräckligt med informanter.

29

KÄLLFÖRTECKNING/REFERENSER

Adams, M. (2013). Concise Introduction to Existential Counselling. London: SAGE.

Berre Ørjasæter, K., & Ness., O. (2016). Acting Out: Enabling Meaningful Participation Among People With Long-Term Mental Health Problems in a Music and Theater Workshop.

Qualitative Health Research, 27(11), 1600–1613. DOI: 10.1177/1049732316679954

Chaib, C. (1996). Ungdomsteater och personligutveckling: En pedagogisk analys av

ungdomars teaterskapande. [Doktorsavhandling, Lunds universitet]. Pedagogiska

institutionen.

Dagaz, Marie, C. (2012). Learning from the Band: Trust, Acceptance, and Self-Confidence.

Journal of Contemporary Ethnography, 41(4), 432–461. DOI: 10.1177/0891241612447813

Eriksson- Zetterquist, U., & Ahrne, G. (2015). Intervjuer. I G. Ahrne & P. Svensson (Red),

Handbok i kvalitativa metoder (s. 34–54). Stockholm: Liber.

FAS portalen. (u.å.). Kognitiv förmåga och intelligens.

https://www.fasportalen.se/St%C3%B6d-R%C3%A5d/Skola-och-f%C3%B6rskola/Kognitiv-f%C3%B6rm%C3%A5ga-och-intelligens

Jensen, A. (2017). Mental health recovery and arts engagement. The Journal of Mental

Health training, Education and Practice, 13(3), s. 157-166. DOI 10.1108/JMHTEP-08-2017-

0048

Seligman, M. E.P. (2011). Flourish: A Visionary New Understanding of Happiness and

Well-being. Atria Books.

https://books.google.se/books?id=ng7RJW-udoQC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false

Meeks, S. Vandenbroucke., R, J. & Shryock, S, K. (2020). Psychological benefits of attending the theatre associated with positive affect and well-being for subscribers over age 60, Aging & Mental Health, 24(2), 333-340, DOI: 10.1080/13607863.2018.1534082

30

Spolin, V. (1999). Improvisation for the theater: a handbook of teaching and directing

techniques. (3 uppl.). Evanston, Ill.: Northwestern University Press.

Sung, H-K & Philips, R. (2016). Conceptualizing a Community Well-Being

and Theory Construct. I Y. Kee, S-J. Lee & R. Philips (Red.), Social Factors and Community

Well-Being (s.1–13). Springer International Publishing. 10.1007/978-3-319-29942-6

31

BILAGOR

Bilaga 1

Intervjufrågor

Information

Hur länge har du varit aktiv inom teater? Varför började du med teater?

Vilka typer av teatersamanhang har du varit delaktig i?

Finns det några positiva effekter du upplever att teater har givit dig? Finns det några negativa effekter du upplever d att teater har givit dig?

Hur resonerar deltagare kring gemenskapen i gruppen för

teaterarbetet?

Har du upplevt att det finns en trygghet eller inte inom grupper du deltagit i? Kan du förklara varför eller varför inte?

Vad upplever du fungerar bra i teatergrupper du deltagit i? Är det någonting du upplevt som fungerat mindre bra? Vilka aspekter tänker du är viktig för gruppens gemenskap?

Är det någonting av detta som du tycker är extra viktig och varför? Hur skulle du beskriva gemenskap?

Hur tror du den gemenskapen påverkar teaterarbetet?

Hur resonerar deltagare kring gruppgemenskapen för individers

välmående?

Hur skulle du beskriva acceptans?

Hur tror du acceptans påverkar teaterarbetet?

Har du egna erfarenheter av acceptans inom teatergrupper?

Har ni arbetat med gruppdynamiska övningar i teatergrupper du deltagit i? Om ja, har du upplevt några fördelar eller nackdelar med de?

32

Tror du det är viktigt att kunna vara dig själv i gruppen? Om ja, kan du beskriva varför du tror de?

Avslutande frågor

Finns det någonting mer som du vill tillägga som vi inte har prata om? Har du några reflektioner om gruppens betydelse i teaterarbetet?

Har du några reflektioner om gruppens betydelse för individens välmående?

Bilaga 2

Samtyckesblankett för medverkande i studie för kandidatuppsats &

behandlande av personuppgifter i samband med denna.

Studiens utförare: Alva Melin, student Teaterpedagogprogrammet, Örebro Universitet. Studiens utförande: Kvalitativa intervju.

Studiens syfte: Syftet med studien är att framföra gruppens betydelse för teaterprocessen och det egna välmåendet.

Studiens frågeställningar:

- Hur resonerar deltagare kring gruppgemenskapen betydelse för teaterarbetet? - Hur resonerar deltagare kring gruppgemenskapen betydelse för det egna välmående? Jag är informerad och medveten om:

- deltagandet i studien är helt frivilligt och att jag när som helst kan avbryta min medverkan, detta gäller också efter att intervjun ägt rum.

- jag kommer vara helt anonym och mina svar kommer anonymiseras, materialet kommer enbart användas till uppsatsen.

- intervjun kommer att spelas in och sparas under uppsatsprocessen och efter godkänd uppsats kommer den att förstöras

- inspelningarna kommer att förvaras på intervjuarens dator hemma hos intervjuaren under tiden för uppsatsarbetet.

- den enda som kommer ta del av intervjun i sin helhelt är intervjuare och det jag delar med mig av kommer enbart användas till studien.

- mina personuppgifter kommer att användas i syfte att boka tid för intervju/intervjuer - uppsatsen kommer att publiceras online

33

Då jag deltar i denna studie intygar jag samtycke för medverkan

och jag intygar att jag fått information om behandlade av

personuppgifter.