• No results found

Vad är betydelsefull coping för arbetslösa kvinnor

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Vad är betydelsefull coping för arbetslösa kvinnor"

Copied!
14
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Mälardalens högskola

Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling Avdelningen för psykologi

Vad är betydelsefull coping för arbetslösa

kvinnor

Maria Andersson

C- uppsats i psykologi, VT 2009 Handledare: Maarit Johnsson Examinator: Juliska Wallin

(2)

Vad är betydelsefull coping för arbetslösa kvinnor

Maria Andersson

Arbetslöshet innefattar fler faktorer än brist på arbete och ekonomiska begränsningar. Tidigare studier uppvisar samband mellan arbetslöshet och stressrelaterade sjukdomar och som arbetslös kan upplevelse av kategorisering medverka till känsla av att förlora sin identitet. I denna kvalitativa intervjustudie bestående av sex stycken arbetslösa, kvinnliga deltagare så diskuteras olika coping strategiers betydelse för hur situationen som arbetslös hanteras. Datamaterialet har bearbetats induktivt genom meningskoncentrering. Studien visar att stöd från omgivningen samt självförtroende är avgörande faktorer som medverkar till adaptiv, problem fokuserad coping. Det sociala stödet anses betydelsefullt även vid känslomässigt fokuserad coping samt reducerar oro och depressivitet. Studien bidrar till förståelse för hur viktig yttre coping upplevs av individen, samt självförtroendets betydelse.

Key words: unemployment, coping, psychological distress.

Arbetslöshetens inverkan för individens hälsa och välmående

I en tid av varsel och uppsägningar ställs många inför det faktum att bli utan arbete. Arbetslösheten innebär otrygghet, oro och stress och för många kan det vara svårt att hantera sin situation. Arbetslösheten innefattar även fler faktorer än frånvaro av arbete och möjligheten till en tryggad ekonomi. I en studie av Albion, Fernie, och Burton (2005) framgår unga människors bekymmer över arbetslöshet relaterat till steget mot vuxenvärlden och medföljande oberoende.

Identifiering kan vara positivt eller negativt laddad (Mäkitalo, 2006) exempelvis som ”VIP”, ”intern” eller ”arbetslös”. Genom kategorisering tillskrivs vi egenskaper och den arbetslösa känner sig ofta stigmatiserad och diskriminerad. Stereotyper och fördomar är psykologiska begrepp som etiketterar personer gruppvis (Andersson, 2006). Omedvetet förväntar vi oss saker av andra precis som det finns förväntningar på oss. Men Goffman, 1972) menar att det kan det finnas en diskrepans mellan den faktiska och den virtuella identiteten, föreställning om hur en viss individ bör vara. Den sociala kategoriseringen identifieras, definieras samt beskrivs externt och saknar likhet med bedömarna (Jenkins, 1997).

Konsekvenserna av arbetslöshet beskrivs av deltagarna i Anderssons studie (Andersson, 2006) som ett utanförskap, vars enda gemensamma nämnare är att de samtliga är just arbetssökande. Jenkins beskriver den sociala kategoriseringen som sker av arbetslösa som en extern definition och saknar känsla av intern samhörighet. Individer kan istället känna motsättning till varandra då oviljan till sociala externa kategoriseringar upprättas (Goffman, 1972). Oförmågan att ta sig ur arbetslösheten förstärker tillhörigheten till kategorin (Andersson, 2006) med stigmatisering som följd, vilket i sig leder till försämrad hälsa (Toon, 2002). Stigmatiseringen används som en misskrediterad, mindre önskvärd egenskap, fast det inte har med egenskaper att göra utan handlar om relationer. Genom att hålla andra på avstånd försöker den stigmatiserade undvika att andra bygger upp en identifikation av honom/henne

(3)

(Goffman, 1972), vilket på sikt kan resultera i att personen håller sig inomhus, inte öppnar när det ringer på dörren samt undviker att svara i telefonen. En deltagare i studien ”Att hantera arbetslöshet” uttrycker sig angående upplevelsen av omgivningens sätt att se på henne efter flera år utan arbete. ”Hon kanske bara är slö. För de som fortfarande har arbete har konstigt nog alltid lösningen på hur vi arbetslösa ska gå tillväga för att lyckas få ett nytt arbete” (Andersson, 2006, s. 71).

Många studier om arbetslöshet visar ett samband med psykisk ohälsa och problem som relateras till psykiska sjukdomar (Creed, & Watson, 2003; Li, Chun-Jiang & Wen-Hu, 2004; McKee-Ryan, Song, Wanberg & Kinicki, 2005). I en longitudinell studie om arbetslöshet och psykisk ohälsa (depression, psykosomatiska besvär och dålig självkänsla), fanns tydliga samband i relationen som blir till en ond cirkel, med frågan om den arbetslösa kan påverka sin egen situation (Toon, 2002). Toon besvarar frågan med att likna möjligheten vid en svårframkomlig hinderbana där individens behov och möjligheterna inte följs åt.

I en studie av Dunn, Wewiorski och Rogers (2008) om arbetets betydelse för personer med psykiska besvär visade två faktorer vara avgörande för hur personen mår. Dels får arbete personen att känna meningsfullhet då det spelar en central roll i livet dels upplever individen en tillhörighet, identitet/yrkesidentitet som påverkar gynnsamt och underlättar tillfrisknandet. Studien av Sma´ri, Arason, Hafsteinsson och Ingimarsson (1997) bekräftar ytterligare att arbetslösheten är ett stort trauma för de drabbade. I en av deras studier, vilken bestod av 142 kvinnor och 83 män, kände kvinnorna en stor oro för den ekonomiska situationen, medan det sociala stödet uppgavs reducera oro och depression. Endast för kvinnorna fungerade det sociala stödet som en buffert vilket föranleder frågan om de är bättre rustade att tillvarata stöd. En studie av McKee-Ryan et. al (2005) som jämförde arbetslösa personer med förvärvsarbetande i samma åldrar visade att just omständigheten att vara arbetslös var avgörande för sämre psykisk och fysisk hälsa. De arbetslösa kände oftare symptom av värk i huvud och axlar samt dagar de generellt inte mådde bra var fler till antalet. Ytterligare, (SerÅjic, Sverko & GaleÅjic, 2005) visar att jämförelsevis med övrig population var arbetslösas psykiska hälsa sämre, medan hälsan var oberoende om personen hade arbete eller inte. Där till visade sig åldern vara en signifikant variabel för summan av negativa konsekvenser för arbetslösheten. Äldre personer uppvisade sämre emotionell och social hälsa i jämförelse med yngre, liksom lång tid av arbetslöshet även inverkade på det allmänna hälsotillståndet. Samband mellan könstillhörighet och ohälsa uppvisar i tidigare studier vara förekommande men lika ofta noteras ingen signifikant skillnad.

I en nyligen avslutad svensk undersökning som pågick under en12- års period från år 1987-98 (Eliason & Storrie, 2009), pekar resultatet på den ökande risken för sjukhusvistelse och vård av arbetslösa, relaterat till alkoholproblem. Vårdbehovet var lika förekommande för båda könen, men enbart hos männen beroende på trafikolyckor och medvetna, självförvållade skador.

Hur kan arbetslöshet hanteras

Coping är inte en personlighetsegenskap utan handlar om hur människan hanterar stressfyllda situationer som innebär överbelastning både mentalt och fysiskt. Personliga egenskaper (traits) och karaktärsdrag medverkar till hur vi disponerar och reagerar i vissa givna grupper av situationer men beskrivningen av dessa egenskaper är ofta snävt beskrivna. Catell (i Pervin, 1990) delade dessa personlighetsegenskaper i förmåga, temperament och dynamik, varav förmågan var den delen av personligheten som visar hur väl personen hanterar sina motgångar, men framhöll att beteendet beror även på hälsotillstånd och social roll. Eysenck´s (1980) personlighetsegenskaper grundas på två biologiska faktorer av temperament och kombinationen mellan dem, dimension av introvert/extrovert, inåt- eller

(4)

utåtriktad och neurotisism – som visar grader av individens generella emotionella stabilitet eller ostabilitet. Coping stilar påverkas av erfarenhet som genom kunskap bidrar till realistiska tankar och handlingar vilket reducerar stress (Lazarus & Folkman, 1984).

Lazarus och Folkman (1984) delar coping i multipla funktioner, den primära och sekundära. Den primära copingen gör helt enkelt en bedömning av läget, vad som behövs, hur mycket som krävs i den stressade situationen (fly eller fäkta). Den sekundära copingen handlar mer om ett medvetet val av strategi, till exempel aktiv problemlösning eller en passiv undvikande attityd. Yttre resurser kan ges som buffert i form av materiella, finansiella eller sociala tillgångar. Enligt Bandura´s ”social cognitive theory”(1986) härleder till den vuxnes erfarenheter i sin bedömning av situationen ”outcome expectations”. En resurs i påverkansprocessen som där igenom leder till större tilltro till sig själv i hanteringen av framtida utmaningar där individer utrustade med self-efficacy har en mer aktiv coping i och med deras starka subjektiva tro på att man kan påverka olika omständigheter (Bandura, 1997). Den mest inflytelserika av de fyra informationskällorna i tron på den egna förmågan är ”mastery experiences”, vilken utgår från tidigare erfarenhet av att reda ut och hantera olika situationer. Men tron på oss själva ökar även när vi kan identifiera oss med andra som lyckats ”vicarious experience”, ställföreträdande personer i form av vänner och bekanta, liksom ”social persuasion”- social övertalning, där andra uttrycker sin tilltro till din kapacitet. Vårt psykiska och emotionella tillstånd, det vill säga hur vi mår och känner oss spelar även det en avgörande roll för vår uppfattning av att lyckas hantera svåra omständigheter. Det innefattar den erfarenhetsbas av positiva situationer, personer att identifiera sig med samt en positiv atmosfär (Bandura, 1997). Vilken form av coping vi använder oss av är dels beroende på personlighet dels hur vi mår och hur mycket energi vi därmed har (Lazarus & Folkman, 1984; Li, et al, 2004). Många personer med negativa erfarenheter eller i dålig kondition upprätthåller sin optimism medan personer med en god plattform att stå på, blir deprimerade (Lazarus & Folkman). Känslan av att själv ha kontroll är avgörande för problemfokuserad coping för arbetssökande personer enligt van Hooft och Crossley (2008) som fann att stress kunde även ha en positiv inverkan i processen av arbetssökande. Att ha en positiv attityd på livet och sig själv är en väldigt viktig psykologisk resurs för coping (Lazarus & Folkman). All tro är dock inte en resurs och relaterar man sitt öde som en ”Guds bestraffning” så accepteras bestraffning utan försök att reda ut sin situation. Om barn utvecklas väl leder det i förlängningen till oberoende och ansvarstagande, därmed inte sagt att möjligheterna till ett välutvecklat barn är sämre i mindre bemedlade familjer (Winnicott, 2003). Nyare studier (Langens & Mose, 2006) visar att det finns en sorts avtagande produktiv coping i takt med arbetslöshetens fortskridande, samtidigt som det indirekt finns en koppling till att de somatiska besvären tilltar ju längre personen är arbetslös, liksom sambandet till neurotisism, det vill säga hur stabil eller ostabil personen är till sin läggning. Generellt sett är alltså problemfokuserad, produktiv coping mer adaptiv eftersom den är målinriktad och avser att finna lösning på problemet medan den emotionfokuserade copingen är passiv och fokuserar på personens egna reaktioner av stressen (Lazarus & Folkman, 1984). I en studie (Leana & Feldman, 1991) gjordes jämförelsen av coping mellan män och kvinnor. Resultatet visade att män är mer inriktade på problemfokuserad coping medan kvinnorna i undersökningen hade mer behov av känslomässig coping i form av stöd från omgivningen. I skillnad av coping så framgår i en studie av både kvinnor och män (Creed & Moore, 2006) uppvisade männens situation en kombination av lägre extern stöd och en högre ”själv coping”, vilket i denna studie visar att män förlitar sig mer till sin känsla än till extern hjälp, medan kvinnor i större utsträckning känner behov av stöd från andra. Av resultaten i Grossi´s studie (1999) kan inte utläsas någon skillnad mellan män och kvinnor vad gäller den psykiska hälsan av arbetslösa, istället ser Grossi att oavsett kön så reagerar män och kvinnor i Sverige likartat i situationen.

(5)

Syfte

Att arbetslösheten kan påverka vår psykiska hälsa redan efter kortare tid av arbetslöshet har framgått av tidigare studier (Creed, & Watson, 2003; Li et al., 2004; McKee-Ryan et al, 2005), samt att användandet av olika coping strategier för att hantera oro och stress varierar (Lazarus & Folkman, 1984). Syftet med denna studie var att komplettera tidigare forskning genom att få en ökad förståelse för vad kvinnor upplever vara betydelsefullt för att hantera situationen som arbetslös. Är kvinnor mer beroende av socialt stöd än vad männen är? Kan arbetslösheten bli en vändpunkt där tankarna föds att ”sadla om”, funderingar som eventuellt funnits tidigare men inte utvecklats?

Metod

Deltagare

Deltagarna i studien var alla arbetslösa och rekryterades genom kontakter via bekanta. Sammantaget anses de utgöra ett målinriktat urval av arbetslösa kvinnor i åldrarna 37-56 år (M = 44.62, SD=8.21). Två av de sex respondenterna var ensamstående med barn medan de övriga fyra kvinnorna lever i förhållanden med gemensamt hushåll, två utan barn och två med hemmavarande barn. Samtliga kvinnorna har arbetat sedan unga år och några av dem har bara under kortare perioder tidigare drabbats av arbetslöshet. Nuvarande period av arbetslöshet varierade mellan kvinnorna från ett par månader till cirka två år. Fyra av dem har arbetat vid ett flertal tidigare arbetsplatser innan arbetslösheten, medan två av kvinnorna endast har ett par, tidigare anställningar. Respondenterna är boende på varierande orter i Mälardalen, fördelat på landsbygden samt större tätorter. Boendeformen består av lägenhet, bostadsrätt samt villa med jämn delning över deltagarna. Ingen form av ersättning utgick men en senarelagd, gemensam aktivitet har diskuterats. Alla som kontaktades ställde upp i studien.

Material

Underlaget för de inspelade intervjuerna var en egenhändigt utformad intervjuguide som ansågs täcka området för denna studies syfte. Inledningsvis tillfrågades bakgrundsfrågor beträffande ålder, civilstånd, tidigare anställningar samt tid utan anställning. Intervjuguidens frågor var uppdelade i tre huvudteman varav det första temat behandlade arbetslöshetens inverkan för individen samt upplevelse av stöd från omgivningen: ”Hur upplever Du din situation som arbetslös”? ”Vilket stöd har du fått från omgivningen”? Nästföljande tema inriktade sig på personens framtidsutsikter: ”Hur hoppfull känner du dig inför framtiden”? ”Vad får Dig att känna Dig hoppfull inför framtiden”? ”Vilka är dina framtida mål och hur ska du uppnå dem”? ”Vad kan påverka din situation negativt”? Sista temat innehöll frågor med inriktning på positiv inställning alternativ negativ inställning till situationen som arbetslös, exempelvis:” Vad anser Du vara avgörande för att hantera situationen som arbetslös med en positiv inställning”? Sammanlagt bestod intervjuguiden av sju frågor, som alla var öppna, ostrukturerade frågor som kompletterades med följdfrågor. Intervjuerna avslutades med frågan om respondenterna spontant ville tillägga något, ifall att något omedvetet förbigåtts i intervjuguiden.

(6)

Procedur

Intervjupersonerna kontaktades först via mejl och telefon för en förfrågan om deltagande. Efter några dagar återupprättades kontakten med respondenten via telefon där det redan då informerades att intervjun först spelas in för att sedan transkriberas. Deltagarna informerades om att efter transkriberingen av intervjun så raderas det inspelade materialet. Enligt Vetenskapsrådets etiska regler (http://www.vr.se/) delgavs respondenterna även information om strikt konfidentialitet i behandlingen av intervjumaterialet det vill säga garanterades att ingen annan kommer att få tillgång till materialet och inga deltagare, orter eller arbetsplatser nämns vid namn, liksom att materialet enbart ska användas i forskningssyfte. Intervjupersonen föreslog tid och plats för intervjun som för två av deltagarna ägde rum hemma hos dem, två intervjuer hemma hos intervjuaren samt sista paret intervjuer som ägde rum på Mälardalens högskola. Ett missivbrev överlämnades inför intervjun, innehållande information om studien samt dess syfte, frivillighet vid deltagandet med rätt att när som helst avbryta sin medverkan (samma information hade givits via telefon vid första kontakt med deltagarna). Varje intervju varade mellan 15-40 minuter (Md=23). Intervjupersonerna hade inte på förhand sett frågorna men föreföll bekväma inför intervjun, som utformades som ett samtal under vilket det berättades öppet om erfarenheter och framtidsutsikter. Frågorna i intervjuguiden testades innan i en pilotstudie där en tredje års student inom Beteendevetenskap först besvarade frågorna. Mindre korrigering gjordes där en fråga lades till för att få fram ytterligare information om deltagarens tilltro till framtiden.

Databearbetning

Bearbetningen av datamaterialet har skett genom meningskoncentrering (Kvale, 1997). Med en induktiv ansats har intervjuerna analyserats i syfte att finna koder och teman, att förutsättningslöst söka begrepp av betydelse (Starrin, 1996). Syftet är att få insikt samt ökad förståelse och begreppsliggöra generella skeenden. Intervjuprotokollen finns sparade för eventuell fortsatt forskning.

Resultat

Resultaten på svaren av de teman som behandlats i enlighet med studiens syfte redovisas var för sig temavis i följande ordning. Först presenteras resultat av deltagarnas upplevelser av situationen som arbetslös, samt det eventuella stöd från omgivningen bidragit med och vad stödet bestått av. Därefter redovisas det andra temat med frågor om graden av hoppfullhet inför framtiden samt vad som påverkar den känslan. Nästföljande tema relateras till planer som finns inför framtiden och med vilken strategi de ska uppnås. Slutligen behandlas frågor om vad som påverkar personen till en positiv inställning inför framtiden samt vad som kan ha en negativ inverkan på inställningen. Alla ville ut på arbetsmarknaden igen, en del främst av ekonomiska skäl medan andra angav att främsta skälet var att få arbeta och få möta människor.

(7)

Upplevelsen att vara arbetslös samt omgivningens stöd

Översikt. Arbetslösheten har för deltagarna inneburit att mer av deras tid spenderas i hemmet.

Kvinnorna i studien ser dock inte problemet i att vara hemma, det finns alltid saker att ta sig för och som yrkesarbetande svårt att hinna med i den takt man vill. Gemensamt för deltagarna var genomgående saknaden av den positiva stress som kan upplevas på arbetsplatsen, med engagemanget som finns och som sporrar personen att utföra ett bra arbete. Inklusive yrkesstoltheten och den viktiga samhörighet som enbart kan upplevas i yrkesutövning, på arbetsplatsen, det bearbetade materialet visar att arbetslösheten för de flesta i undersökningen varvas med blandade känslor, som att inte behövas och därmed utan större förhoppningar om ett arbete, övergående till ängslan över sin ekonomiska situation. Från att ena dagen vakna förnöjd över att våren är här, till nästa dags ovilja att kliva ur sängen får deltagarna att uttrycka en gemensam oro och olustkänsla.

Ett genomgående tema gäller den nya arbetslöshetsförsäkring (lag, 1997:238)vilken begränsar den arbetslösas möjligheter till arbete vid samtliga, erbjudna arbetstillfällen. Ekonomiskt sett innebär det förlustoch upplevs frustrerande att inte kunna tacka ja till även få arbetstimmar som erbjuds per vecka, beroende på den arbetslöshetsförsäkring som trädde i kraft 1 juni-08. För att vara berättigad till ersättning som gäller veckovis, ska den arbetslöse varit helt arbetslös en vecka, alternativt försöka klara sig ekonomiskt på den lönen arbetstimmarna gett.

Stödet från omgivningen. Av datamaterialet framgick att det för deltagarna var mycket

betydelsefullt att känna andras engagemang, vilket upplevdes synonymt med stöd. Ett stöd som de uppgav indirekt fick dem att inte framstå som en i mängden utav alla arbetslösa, utan gav dem ett egenvärde. Engagemang som visar sig dels genom frågor från omgivningen om hur personen har det, om hon hittat arbeten att söka och dels att andra håller utkik efter jobb med henne i åtanke. Tipsar om de sett något i tidningen och liknande, då känns det som att ha fler ”tentakler” ute, med större chans att hitta ett arbete. Att inte uppleva sig stå utanför samhället, inte vara betydelsefull. Detta uttrycktes genom svara som ”Att man inte bara blir någon liten, grå människa som går hemma”.

Hoppfullheten inför framtiden

Översikt. Av materialet, framgick att flera av kvinnorna ser relativt positivt framöver där

arbetssituationen så småningom kommer att ordna sig, däremot ser de inte lösningen inom närmsta framtid. Av studien kunde utläsas att hoppfullheten finns hos dem alla, trots att arbetslösheten breder ut sig. Men den känslan som fanns i början av arbetslösheten att det här kommer att lösa sig snart, den ”överdrivet” positiva känslan har försvunnit. Alla deltagarna hade erfarenheten av att ofrivilligt bli arbetslösa och samtliga blivit nekade arbeten de sökt, ibland i form av att ingen hört av sig.

Möjligheter till anställning. Vidare analys påvisade problematiken med att få en längre,

fast anställning vilket av deltagarna inte är realistiskt att förväntas uppnå som tidigast ett eller ett par år framåt i tiden. Av materialet framgick att ingen tror sig få en fast anställning inom snar framtid dock förlitar sig deltagarna till de etablerade kontakter som skapats under åren på arbetsmarknaden. Genom sina kontakter känner de en hoppfullhet med vetskapen att en del närmar sig pensionsålder, en del ska vara barnlediga samt de sjukvikariat som alltid behöver täckas upp. Förhoppningsvis ska detta i förlängningen leda till en fast tjänst. Upplevelsen av hoppfullhet finns där förutsatt att någon arbetsgivare hör av sig eller genom bekanta som genom kan tipsa om arbetstillfällen. Av intervjumaterialet, framkom ett tema där deltagarna inte uppgav sig ha en tilltro till att få ett helt nytt arbete. Anledningen beskrivs som minimal med tanke på den arbetsmarknadssituation som råder idag. Enligt flera deltagare var detta

(8)

tvärtom mot vad som förväntats då arbetstillfällen förmodades tillta då det stora flertalet fyrtiotalister går i pension. I studien framhåller flera av kvinnorna sommaren som en möjlighet till arbetstillfälle. Genom sin tidigare erfarenhet samt kompetens är de en tillgång för arbetsgivarna som därtill även kan värva oerfaren personal. En kvinna uttryckte följande ”Ja, jag tror ju inte att jag skulle kunna få ett helt nytt jobb, inte. För nu är det så många som är arbetslösa, då är det en kamp”.

Självbild och oro för ålder. Flera avgörande faktorer för att se hoppfullt på framtiden

framträdde i materialet. En betydelsefull faktor handlade om längden av arbetslöshet, ju längre tid utan arbete desto mindre upplevdes hoppfullhet i jämförelse med första tiden utan arbete. Många av deltagarna angav att de fick en förvrängd självbild då de egentligen uppfattar sig själva som ”attraktiva” på arbetsmarknaden med all den erfarenhet och kompetens de besitter men får ändå inte vara med. Trots bakslag är inte kvinnorna uppgivna utan betonar vikten av att inte ”gräva ner sig” utan istället blicka framåt. Den kunskap de har är de övertygade kommer att efterfrågas så småningom.

En annan påverkansfaktor som framträder i analys av materialet och relateras till möjligheten att få ett arbete i framtiden, är åldern. Trots att deltagarna själva inte upplever stigande ålder som en nackdel, snarare som en fördel, så kan den upplevas utgöra ett hinder som bidragande faktor till fortsatt arbetslöshet. Särskilt när deltagaren som arbetssökande med goda meriter inte lyckas kvalificera sig tjänsten, kan åldern upplevas vara avgörande. Kvinnorna har alla erfarenheter av att äldre och yngre arbetskraft är kategorier som båda tillsammans utgör värdefull tillgång på en arbetsplats. Att vara arbetssökande och inte erbjudas arbete innebär enligt deltagarna i studien, en rannsakning av sig själv där åldern kan utgöra en faktor. I studien framgick att en av deltagare raderat ut åldern ur sitt CV, med syfte att meriterna därmed skulle få en mer framträdande position utan att förtas av ”åldersfixering”, en nyfikenhet hos arbetsgivaren som kan ge större chanser för henne att få visa upp sig. Detta kunde utryckas som följer ”Sen kan vi slänga ut henne om det inte är någonting att ha”.

Tidsaspekten är ett av de teman som kom fram i studien. Deltagarna ömsom njuter av att ta det lite lugnt men stressas av att tiden går så fort, dagarna bara rinner iväg, samtidigt som plånböckerna tunnas ut. Dagarna är inte svåra att fylla, dem spenderar kvinnorna flera timmar vid datorn på olika jobbsajter, platsbanken samt rekognoserar bland olika utbildningsmöjligheter. Gemensamt för respondenterna är positiv tro på sig själv och egen förmåga (self-efficacy) att påverka sin situation. Deltagarna anser sig vara ganska representativa för den arbetslöse svensken, varken nerkörd i botten eller jättehoppfull. Ett av svaren uttryckte detta på följande sätt ”Jag är väl typisk svensk-bara lite lagom”.

Framtida mål och hur de ska uppnås

Översikt. Deltagarnas gemensamma mål i studien var att i första hand försöka få arbete,

alternativt vidareutbilda eller om utbilda sig. Önskemålen i fråga om arbetsuppgifter var sparsamma, förhoppningen var att finna arbete liknande det som de senast haft, eller haft under de senaste åren. En strategi i målet att få en fast anställning bestod i att aldrig tacka nej samt bära med telefonen hela tiden, för att inte missa en chans till arbete. Enligt den nya arbetslöshetsförsäkringen är försäkringstagaren berättigad till ersättning även om hon arbetat få arbetstimmar under en arbetsvecka.

Ekonomiska aspekter. Deltagarnas ekonomiska situation utgjorde en kategori som tydligt

avspeglades hos de flesta intervjuer och beskrevs allmänt som ansträngande men fungerande. Den största, överhängande oron beträffande ekonomin, beskrev samtliga som starkast den

(9)

första tiden. Oron över hur lite pengar det skulle bli att leva av uttrycktes av de flesta intervjupersonerna. Så länge det finns pengar till mat och tak över huvudet så känns det någorlunda lugnt och tryggt, även för dem som ibland har behov av att be om anstånd till nästa månad med vissa inbetalningar. Fortsatt analys av resultaten visar att den ekonomiska bördan inte utgjorde den katastrof som tidigare förväntats. Istället så ”rättas munnen efter matsäcken”, tillgången på pengar ansågs avgörande för hur mycket som spenderas. I studien framkom det att oron över den ekonomiska situationen inte var större för ensamstående än för de som lever i delat hushåll. Avsaknaden av pengar upplevdes dock inte av deltagarna som den största förlusten utan snarare var det att inte ha en arbetsplats att gå till samt att inte möta människor i tillräcklig omfattning som de flesta kvinnorna såg som problematiskt. En kvinna uttryckte oro över ekonomin”Jag är väl så fixerad vid pengarna, det gör ju att jag inte mår så bra”.Begränsning i ekonomin kräver planering, citerat från ytterligare en kvinna:

Den här månaden går bra, nästa månad vet jag inte för nu har jag ju börjat på en ny arbetslöshetsperiod med sju karensdagar. Det blir ju nästa månad, då förlorar jag sju dagar om jag inte får något jobb. Och då, vet jag inte men det löser sig. Det är bara att skjuta på någon räkning och be om halva hyran, ja nånting sånt.

Stöd från myndigheter. Ett mindre tema som framträdde i analysen handlar om motvilja

att flytta från orten. Kvinnornas sökning av arbete tycks främst ske i närregionen eftersom de är medvetna om och oroliga för att de som arbetssökande får ha i beredskap att flytta eller alternativt långpendla. Tanken på att flytta känner sig ingen redo att göra. Det upplevs som en alltför stor uppoffring att flytta ifrån närstående, släkt och vänner. Medvetenheten finns om behovet av att tänja på gränserna i sitt sökande efter arbete, men uppger att det finns gränser som inte vill passeras.

I analys av resultaten framgick även vilken betydelse Arbetsförmedlingen (AF), där samtliga deltagarna är inskrivna som arbetssökande, har för den individuella copingen. Det framgick att de kvinnor som känner förtroende för sin handledare på AF även upplever sin situation som arbetslös mer positivt än de personer som inte anses blivit bemötta på ett tillmötesgående vis. Kvinnorna med längst tid utan arbete uppgav att besök på och övriga kontakter med AF inte kändes meningsfull. Detta kunde uttryckas på följande sätt ”Alla resurser läggs på de nyarbetslösa, inte på oss som varit arbetslösa länge”.

Copingstrategier för att hantera stressen med en positiv inställning

Översikt. Av materialet framgick det att några faktorer var mer betydelsefulla än övriga

för att hantera situationen med en positiv inställning. Dels att omges av nära vänner och däri känna stöttning, samt medvetenhet och ett erkännande av sin egen förmåga, tron på sig själv (self- efficacy). Inte heller den personliga läggningen kan bortses i sammanhanget för att se framtiden med en positiv inställning.

Stöd från omgivning. Deltagarna understryker vikten av stödet som finns omkring dem,

att omges av positiva människor ofta bestående av nära anhöriga och vänner, därför upplevs det som en mycket, viktig faktor att få stanna kvar i sin miljö. I studien uppger hälften av kvinnorna att de får stöd. Känslan av att inte befinna sig ensam och utsatt i en diskriminerad eller stigmatiserad position med sina problem, utgör en bidragande orsak för att hantera situationen med en positiv inställning. Övriga kvinnor uppges känna sig som en i mängden av många arbetslösa. En kvinna berättar: ”Jag har alltid varit så där att, det ordnar sig så folk tror att det där fixar hon- hon behöver ingen hjälp”(skratt).

Självförtroende. Ett tema i intervjumaterialet angående frågan om hur den positiva

(10)

arbetslivet, med arbetsuppgifter som successivt ökat självförtroendet. Tidigt i arbetslivet fått bekräftat att de utför sitt arbete väl, har fått dem att tro på sig själva. Vidare antydde resultaten att till skillnad från de ungdomar som går utan arbete upplevde kvinnorna i studien fördel av sin yrkeserfarenhet samt nätverket som skapats på arbetsmarknaden. Med egen erfarenhet finns kunskapen och förståelsen hur arbetslösa ungdomar har det, vilket relateras till den egna situationen som i jämförelsen ter sig mer positiv. Detta uttrycktes av en kvinna med följande ord: ”Det är synd om de som inte fått in en fot någonstans, för de stackarna ser det nattsvart ut.”

Problem fokuserad och känslomässigt fokuserad coping (Lazarus & Folkman, 1984).

Analysen av deltagarnas aktiva problem fokuserade coping föranleds kvinnorna genom positiva reaktioner från omgivningen. Den tilltro som andra har till personen (social persuation) utgör en sporre att kämpa på och att inte ge upp. Tips och kontinuerligt stöd från vänner och bekanta tillför den energi som kan vara svår att uppbringa själv. Dock framgår av studien brist av stöd till de som av erfarenhet brukar ”klara sig själva”, vilket av deltagarna inte utgör en avgörande faktor för aktiv coping men som fungerande stöd. Den känslomässiga copingen har tidigare visat sig vara mer användbar genomgående för kvinnor i stressade livssituationer (Eaton & Bradley, 2008). ”Ja, jag känner mig ganska hoppfull, fast det är svart, egentligen (fniss), men jag kan inte och får inte tänka så”.

Vad kan bidra till att påverka inställning negativt?

Ovisshet. I analysen av materialet, framgick att upplevd ovisshet kring situationen var en

faktor som ledde till negativa känslor. Långvarig brist av arbete var det som deltagarna mest upplevde som oroväckande och depressivt, som i förlängningen påverkar hela livssituationen. Arbetslöshetsförsäkringens regler (lag, 1997:238) gällande den arbetssökandes beredskap att även söka arbeten geografiskt distanserade från hemmiljön, upplevs skrämmande för kvinnorna. En situation de önskade undvika, in i det längsta. De flesta förväntade sig arbete i någon grad, men uttryckte det som tärande att inte veta från månad till månad vilken inkomsten blir, samt oförmögna att planera in ledighet. Den negativa känslan som deltagarna förmedlade i intervjuerna förbytts i nästa stund av positiva tankar av situationen. Förvissade om att de utnyttjat alla tänkbara resurser i sitt arbetssökande finns inte berättigande att klandra sig själv. Istället finns medvetenheten om att de har kompetens som arbetsgivarna eftersträvar på arbetsplatsen, noggrann, flexibel samt självgående personal.

Ett tema i frågan om negativ inverkan på deltagarnas situation berörde individens hälsa. Vissa deltagare tog upp möjligheten att själv bli sjuk och därmed oförmögen till sin egen försörjning. Detta sågs som den faktor som slutligen kunde slå ”spiken i kistan”. I nuläget oroade sig dock ingen av de medverkande över faktum att drabbas av sjukdom som förhindrar arbetsinsatser. Sjukdomsbilden deltagarna kunde härleda till ofrivillig arbetslöshet rörde somatiska problem; den depressiva oron gavs inte uttryck att kunna leda till sjukdomstillstånd.

Diskussion

I den kvalitativa intervjustudie av arbetslösa kvinnor i åldrarna 37-56 år studerades vad som har betydelse för hur kvinnorna hanterar sin situation som arbetslös. I en induktiv ansats har materialet genom meningskoncentrering kodats i syfte att med ny förståelse begreppsliggöra den sociala process kvinnorna genomgår. Koderna gemensamt bildade mönster som handlade dels om vad som bidrar till hoppfullhet och positiva förväntningar dels om hur intervjupersonerna hanterar oro över ekonomi, framtida utsikter på arbetsmarknaden samt den depressiviteten som smyger sig på, oftare ju längre tiden går. Fastän kvinnorna brottas med

(11)

dessa problem har de övervägande en positiv grundinställning till att allting så småningom kommer att falla på plats, även om det inte sker i morgon.

De huvudteman som framträdde var i första hand personens tro på den egna förmågan, som utgjorde en stor del av copingen. Att inte bara behärska uppgiften som individen ställs inför, utan även kunna säga att det här är jag bra på, medveten om sin kompetens och erfarenhet känns tryggt att ha i ryggsäcken. Liksom det betydande stöd som närmsta omgivningen står för vid tillfällen när inte kompetensen och erfarenheten räcker till. Temat gällande ekonomin upplevs som ett orosmoment och en frustrerande del av arbetslösheten. Den kan dock vara hanterbar men upplevelser av institutionell kategorisering (Mäkitalo, 2006) sker när den arbetslösa tackar nej till exempelvis några timmars arbete en fredagseftermiddag på grund av att det blir en för stor ekonomisk förlust. Det är inte realistiskt möjligt att någon med eget hushåll kan leva en vecka på lönen det inbringar, men tillfälliga lösningar finns alltid till hands, som att begära uppskov eller halvera inbetalningar.

Kvinnornas sammanfattning av arbetslöshetsförsäkringen upplevs mer som en motståndare i kampen om arbete än en ekonomisk trygghet. Samhällets uppbyggnad är trots allt baserad på arbetstillfällen som skapar lönearbete och därmed konsumtion och här blir situationen motsägelsefull. Situationen är svår att hantera och leder till ambivalenta känslor när den arbetslösa säger ifrån om det arbete hon vill ha mer av, det som i huvudsak eftersträvas. Kvinnorna begränsas i sin aktiva roll och känner sig diskriminerade och uppgivna i utanförskapet och betonar betydelsen av socialt stöd från vänner och bekanta. Engagemanget med uppmuntrande ord som tröstar men även intygar om en bra framtida lösning ”social persuation” (Bandura, 1997), omgivningens uttryck av tilltro till din kapacitet ses som betydande coping. Särskilt när varslen på arbetsmarknaden ökar kraftigt upplevs rädslan att genom den externa kategoriseringen (Lazarus & Folkman, 1984) kvävs den unika människan, det är lätt att försvinna i mängden bland alla andra arbetssökande och tvingas identifiera sig med personer där samhörighet saknas. Behovet av integritet försvinner inte i och med arbetslöshet.

Flertal undersökningar visar kopplingar mellan ohälsa och arbetslöshet (Creed, & Watson, 2003; Li et al., 2004; McKee-Ryan et al., 2005), studier som uppvisar att både fysisk och psykisk ohälsa är förekommande, medan jämnåriga personer med arbete uppvisar ett bättre hälsotillstånd (McKee-Ryan et. al, 2005). Liknande erfarenheter finns hos deltagarna som upplevd stress, oro och ängslan och behovet finns att berätta om sin upplevda situation dock ackompanjerat med tron på att kunna påverka utgången. Som arbetslösa upplever de inte sig själva som hjälplösa stackare oförmögna att påverka sin framtid, någon offermentalitet råder inte bland kvinnorna.

Individens positiva syn på sig själv är en viktig psykologisk resurs (Lazarus & Folkman), tron på att själv kunna påverka sin situation eller tron på någonting annat, vad det än må vara. De flesta av deltagarna upplever sig själva som en tillgång för arbetsgivaren relaterat till tidigare erfarenheter ”mastery experiences” (Bandura, 1997). Men längden av arbetslöshet förvränger självbilden och bidrar till att försöka finna orsaker till situationen och se sig själv som ett problem. I dessa situationer kan åldern vändas till en negativ faktor vilken egentligen upplevs som en tillgång. När jobbet tillsätts av annan sökande trots många års erfarenhet i branschen, antas de förmodligen vilja ha tillträde av någon yngre.

I den föreliggande studien liksom i Langens & Mose (2006) så visar tiden av arbetslöshet inverka på produktiv coping, men individen fastnar i en ond cirkel. När coping behövs som mest finns inte längre orken att ta tag i situationen. Att strategiskt ta alla erbjudanden om vikarierande arbete kvällstid och helger upplevs ur ekonomisk synpunkt som en trygghet och prioriteras men att sällan ha möjlighet till ledighet med familjen ökar stressen och påverkar känslan av autonomi. Samtidigt som stressen behöver bearbetas är det lätt att stagnera och även resignera. Även tidigare studier (Kinicki, Prussia & McKee-Ryans, 2000) har

(12)

uppmärksammat bristen på forskning av coping strategier som kan upplevas betydelsefulla för den arbetslösa. Copingen som handlar om att lära sig att hantera en stressfylld situation förefaller för kvinnorna svårare ju längre tiden för arbetslöshet fortskrider. Av de deltagare som varit utan arbete längsta tiden kunde tolkas en avtagande produktiv coping jämförelsevis med de som endast varit utan arbete några månader. Samma resultat har framkommit i tidigare studier (Langens & Mose, 2006). Den oro och depressivitet som deltagarna i denna intervjustudie känner kan liknas vid en berg-och-dalbana. En malande olustkänsla i kombination med att försöka ta dagen som den kommer har ersatt ivrigheten från begynnelsen av arbetslösheten.

Att som arbetslös tillbringa mer tid hemma upplevdes inte som ett problem i sig, sysselsättningen i hemmet fungerar som en form av coping, det fyller en funktion. Tidpunkten för studien, våren med ljusare dagar som kan tillvaratas är en möjlig faktor som påverkar positivt. Däremot uppstår en känsla av utanförskap (Andersson, 2006) som bygger på stressen att inte ha ett arbete att gå till på morgonen.

Kvinnorna som deltog i undersökningen bestod av en relativt homogen grupp deltagare där varken tiden för arbetslöshet eller variationen i åldrarna var så stor. Variationsbredden över åldrarna var 19 år och kvinnorna hade liknande socioekonomisk bakgrund, begränsningar som bör beaktas i framtida studier. En longitudinell design med fler långtidsarbetslösa och ej enbart kvinnor skulle ge ett mer generaliserbart och stabilt underlag att följa upp hur arbetslöshet hanteras över tid. Med stöd av tidigare studier där flertalet arbetslösa deltagare uppvisat försämrat hälsotillstånd över tid (Toon, 2002) samt ökad risk för alkoholrelaterade sjukdomar (Eliason & Storrie, 2009) kan framtida studier även belysa vikten av socialt stöd för coping samt vilken roll depressivitet i förlängningen spelar för andra sjukdomstillstånd. Ett yttre stöd med tilltro till individen ”social persuation” ger personen ett värde som har en positiv effekt. Analysen visar dock att det är svårt att få omgivningen att inse betydelsen av stöd, även till dem som ”brukar” klara sig själva. Att förlora sitt arbete är en form av krissituation individen ska ta sig igenom och ett socialt nätverk fungerar som ett verktyg att bearbeta problemet med.

Trots övertygelsen om att kunna tillföra arbetsmarknaden erfarenhet och kompetens så tycks dock den positiva tilltron till sig själv hos de arbetslösa kvinnorna utmynna i ett ständigt pendlande mellan hopp och hopplöshet i jakten på ett arbete-vilket som helst. I studien antyddes en liten skillnad mellan ensamstående kvinnor och de sammanboende i upplevelse av stress och ekonomisk där det framgick att ensamstående med barn inte var de som upplevde mest oro för ekonomin, trots stor ekonomisk börda, vilket kan sättas i samband med att de ensamma ansvarar för ekonomin och litar till sin egen förmåga (self-efficacy) att lösa situationer. Där ingår även flera års erfarenhet som gjort dem ”luttrade” av att leva i dagens konsumtionssamhälle med små marginaler. Sammanfattningsvis, betydelsefullt för arbetslösa kvinnors hantering av situationen kan sammanställas med att arbetslösheten tycks lättare att hantera med en positiv inställning, vilket inte alltid kan relateras till tidigare erfarenheter och resultat. Faktorer som möjligheten att bo kvar ”hemma” i gemenskap bland människor som bryr sig om en, samt värdesätta sig själv och sina kunskaper är mer betydande resurser. Vidare tolkas som att p

Positiv, hoppfull syn på framtiden med tilltro till sig själv samt socialt utåtriktad attityd (Eysenck, 1980) verkar ha betydelse för kvinnors hantering av arbetslöshet. Dessutom framhålls tillgången till ett fungerande socialt nätverk vara en betydande faktor när livssituationen förändras. Förhoppning är att studien ska leda till att närstående/utomstående ges kunskap om betydelsen av coping i interaktion med den arbetslösa.

(13)

Framtida forskning

I en framtida studie vore det intressant att närmare studera genusperspektivet, hur kvinnor respektive män hanterar situationen som arbetslösa. Finns det tankar kring de gamla familjeförsörjartraditionerna som kan skilja mellan könen, där mannen tidigare stod som familjens försörjare, och hanterar kvinnorna sin arbetslöshet annorlunda på grund av coping genom socialt stöd? Hur skiljer sig coping i andra socioekonomiska kulturer och upplevs skillnad i coping beroende på utbildningsnivåer? Ju större variationsvidd bland deltagarna desto mer subjektiva upplevelser får vi fram bland individer i ett alltid, aktuellt ämne-coping strategier för arbetslöshet.

Referenser

Andersson, M. (2006). Att känna sig arbetslös – kategori, identifikation och stigmatisering. I Å. Mäkitalo (Red.), Att hantera arbetslöshet: Om social kategorisering och

identitetsformering i det senmoderna (ss. 67-92). Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Albion, M. J., Fernie, K.& M., Burton, L. J. (2005). Individual differences in age and self-efficacy in the unemployed. Australian Journal of Psychology, 57, 11-19.

Bandura, A. (1986). Social foundations of thought and action: A social cognitive

theory. New Jersey: Prentice-Hall, Inc.

Bandura, A. (1997). Self-efficacy: The exercise of control. New York: W. H. Freeman and Company.

Creed, P. A., & Moore, K. (2006). Social Support, Social Undermining and Coping in Underemployed and Unemployed Persons. Journal of Applied Social Psychology, 36, 32-339.

Creed, P. A., & Watson, T. (2003). Age, gender, psychological wellbeing and the impact of losing the latent and manifest benefits of employment in unemployed people.

Australian Journal of Psychology. Special Issue: Work and Careers. 55, 95-103.

Dunn, E. C., Wewiorski, N. J., & Rogers, E. S. (2008). The meaning and importance of employment to people in recovery from serious mental illness: Results of a qualitative study.

Psychiatric Rehabilitation Journal. 32, 59-62.

Eaton, R. J., & Bradley, G. (2008). The role of gender and negative affectivity in stressor appraisal and coping selection. International Journal of Stress Management, 15, 94-115.

Eliason, M. & Storrie, D. (2009). Job loss is bad for your health: Swedish evidence on cause- specific hospitalization following involuntary job loss. Social Science & Medicine, 68, 1396-406.

Eysenck, H. (1980). A model for personality. New York: Springer.

Goffman, E. (1972). Stigma: Den avvikandes roll och identitet. New Jersey: Prentice – Hall. Inc.

Guvå, G. & Hylander, I. (2003). Grundad teori: Ett teorigenererande

forskningsperspektiv. Stockholm: Liber AB.

Jenkins, R. (1997). Rethinking ethnicity: Arguments and explorations. London: SAGE Publications Ltd.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lag 1997:238. Om arbetslöshetsförsäkring.

(14)

Langens, T. A., Mose, E. (2006). Coping with unemployment: Relationships between duration of unemployment, coping styles, and subjective well-being. Journal of Applied

Biobehavior Research. 11, 189-208.

Lazarus, R. S., & Folkman, S. (1984). Stress, Appraisal and Coping. New York: Springer Publishing Company, INC.

Leana, C. R., & Feldman, D. C. (1991). Gender differences in responses to unemployment. Journal of Vocational Behavior, 38, 65-77.

Li, C., Chun–Jiang, F., & Wen-Hu, L. (2004). A study on the relationship between mental health and coping style of unemployed workers. Chinese Journal of Clinical

Psychology. 12, 183-84.

McKee-Ryan, F., Song, Z., Wanberg, R., & Kinicki, A. J. (2005). Psychological and physical wellbeing during unemployment: A meta-analytic study. Journal of Applied

Psychology, 90, 53–76.

Miller, A. (2001). Det självutplånande barnet och sökandet efter en äkta identitet. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Mäkitalo, Å.(Red.) (2006). Att hantera arbetslöshet: Om social kategorisering och identitetsformering i det senmoderna. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Pervin, L. A. (1990). Handbook of personality, theory and research. New York: Guilford Publications.

SerÅjic, D. M., Sverko, B., & GaleÅjic, M. (2005). Unemployment and dimensions of subjective health: Exploring moderate effects of age. Studia Psychologica, 47, 221-234.

Sma´ri, J., Arason, E., Hafsteinsson, H., & Ingimarsson, S. (1997). Unemployment, coping and psychological distress. Scandinavian Journal of Psychology, 38, 151-156.

Svensson, P.-G., & R. Starrin (Red.). (1996). Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.

Toon, W. T. (2002). Unemployment and mental health: A longitudinal perspective.

International Journal of Stress Management, 43-57.

Van Hooft, E. A. J., & Crossley, C. D. (2008). The joint role of locus of control and perceived financial need in job search. International Journal of Selection and Assessment, 16, 258-271.

References

Related documents

6.1 Betydelsen av utbildning för lågutbildade personer med utländsk bakgrund Intervjuerna som genomfördes visade att personer med utländsk bakgrund som har låg

familj eller vänner som har varit arbetslösa minst en månad de senaste tre åren som instämmer i påståendet att ”Många av de som får arbetslöshetsersättning skulle kunna få

sjukskrivna ochl eller arbetslosa fore detta fackliga med- lemmar upplevde svarigheter att komma till tals med myndigheterna: att forsta regelverk, handlaggningsrutiner och de

Elever talade till stor del utifrån nivå ett som innefattar att barn blir lyssnade till, nivå två där barn får stöd i att uttrycka sina åsikter och synpunkter, samt nivå

Resultaten visar att sannolikheten att övergå till sjukpenning minskade med 36 procent mer bland de arbetslösa som drabbades av sänkningen av sjukpenningtaket, jämfört med dem

I denna artikel beskrivs resultaten av en studie där vi undersökt om en arbetslös jobbsökande har en lägre sannolikhet att bli kontaktad av en arbetsgivare än en i alla

De placerade sina officerare i lednings- positioner och för att motverka de existerande fackföre- ningarna, bildade de en fackförening som kallades Golongan Karya

Efter- som SCB:s siffror visar att varken socialbidrag eller aktivitetsstöd ökar kan man fundera över om det är så att allt fler arbetslösa i dag hamnar i kategorin ”ingen