• No results found

Nationell förvaltningsplan för björn

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Nationell förvaltningsplan för björn"

Copied!
100
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Björn

FÖRVALTNINGSPLAN • Vilt • Björn

April 2013

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub. Tel: +46 10-698 10 00,

fax: +46 10-698 10 99, e-post: registrator@naturvardsverket.se Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40,

orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress: Arkitektkopia AB, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer De stora rovdjuren, björn, varg, järv, lodjur och

kungs-örn, är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arterna ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i landet. Samtidigt påverkar de stora rovdjuren vardagen för många människor som lever och verkar i deras närhet och synen på deras före-komst är i vissa fall mycket polariserad.

I denna förvaltningsplan för björn redovisas vilka politiska målsättningar som gäller, vilka grundläggande principer för förvaltningsarbetet som identifierats, vilka förvaltningsåtgärder som planeras för att nå målen samt hur uppföljningen ska ske. Dessutom redovisas björn-stammens utveckling och status, björnens betydelse för människor, hur förvaltningen är organiserad och vilka juridiska ramar som gäller samt vilken forskning som bedrivs om arten.

Björn

(2)

NATURVÅRDSVERKET 2013–2017

(3)

Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

Naturvårdsverket

Tel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm

Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-8645-9

© Naturvårdsverket 2013 Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2013

(4)

Förord

De stora rovdjuren, björn, varg, järv, lodjur och kungsörn, är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arterna ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i landet. Riksdagsbeslutet skedde i enlighet med Sveriges åtaganden gentemot art- och habitatdirektivet samt fågeldirek-tivet. Samtidigt påverkar de stora rovdjuren vardagen för många människor som lever och verkar i deras närhet och synen på deras förekomst är i vissa fall mycket polariserad.

Naturvårdsverket fastställde år 2000 nationella åtgärdsprogram för björn, varg järv och lo. Programmen fokuserade på bevarandeåtgärder för arterna och reviderades 2003. För kungsörn fastställde Naturvårdsverket i maj 2011 ett åtgärdsprogram.

Naturvårdsverket fick i juli 2011 regeringens uppdrag att redovisa en nationell förvaltningsplan för varg. I december 2011 fick Naturvårdsverket regeringens uppdrag att redovisa nationella förvaltningsplaner för björn, järv, lodjur och kungsörn. Förvaltningsplanen för varg redovisades i maj 2012.

I denna förvaltningsplan för björn redovisas vilka politiska målsättningar som gäller, vilka grundläggande principer för förvaltningsarbetet som identi-fierats, vilka förvaltningsåtgärder som planeras för att nå målen samt hur upp-följningen planeras ske. Dessutom redovisas björnstammens utveckling och status, björnens betydelse för människor, hur förvaltningen är organiserad och vilka juridiska ramar som gäller för den samt vilken forskning som bedrivs om arten.

När denna förvaltningsplan redovisas har rovdjursutredningens slutbe-tänkande Mål för rovdjuren (SOU 2012:22) remissbehandlats men något politiskt ställningstagande har inte gjorts. Betänkandet innehåller flera förslag av betydelse för förvaltningen av de stora rovdjuren, bland annat förslag på ny ansvarsfördelning för beslut om nationella mål för rovdjursstammarnas utveckling.

Under arbetet med att ta fram förvaltningsplanen har samråd skett med berörda myndigheter och intresseorganisationer. Förvaltningsplanen har under vintern 2012/13 remissbehandlats. Av samråden och remissen har det framgått att flera berörda organisationer och myndigheter har invändningar mot den förvaltningsplan som nu fastställs. Bland annat har det framförts att redovisade mål för förvaltningsarbetet är för okonkreta, att referensvärden för gynnsam bevarandestatus saknas, samt att för lite utrymme ägnas åt och för lite hänsyn tas till rovdjursförekomstens socioekonomiska konsekvenser. När politiska ställningstaganden till den senaste rovdjursutredningen har gjorts samt när Naturvårdsverket redovisat bevarandestatus för björn, varg, järv och lodjur till EU-kommissionen avser Naturvårdsverket att uppdatera planen. Stockholm i mars 2013

(5)
(6)

Innehåll

Förord 3 SammaNFattNiNg 7 rovdjurSpolitikeNS målSättNiNgar 9 Mål för björnstammens utveckling 10 Mål för förvaltningens inriktning 12 Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar 13

övergripaNde priNciper För FörvaltNiNgSarBetet 14

Ekosystemansatsen – bevarande och hållbart nyttjande 14 Ekosystembaserad förvaltning 14 Adaptiv förvaltning 14 Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet 15

FörvaltNiNgeNS delmål För att Nå politikeNS målSättNiNgar 16

Långsiktigt livskraftig stam med gynnsam bevarandestatus 16 God samexistens mellan människa och björn 17

FörvaltNiNg För att Nå måleN 20

Skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skador 20 Skadeförebyggande jakt – skyddsjakt 26 Populationsreglerande jakt – licensjakt 29 Åtgärder mot illegal jakt 31 Regionalt ansvar för förvaltningen 33 Vägledning och myndighetssamverkan 39 Kommunikation och delaktighet 43 Samverkan med Norge och Finland 47

uppFöljNiNg av FörvaltNiNgeN och kuNSkapSFörSörjNiNg 49

Övervakning av björnstammens status 49 Forskningsfinansiering och forskningsuppdrag 52 Uppföljning av förvaltningsarbetet 55

deN SveNSka BjörNStammeN 57

Björnstammens utveckling och storlek 57 Björnstammens utbredning 61 Björnstammens genetik 62 Björnstammens status 63

mäNNiSkaN och BjörNeN 66

Människors inställning till björn och björnförekomst 66 Skador orsakade av björn 67 Björnens påverkan på viltstammarna 71

(7)

Björnjakt 71 Rovdjursturism 72 FörvaltNiNgeNS ramar 73 Internationella konventioner 73 EU-lagstiftning 75 Svensk lagstiftning 76 FörvaltNiNgeNS orgaNiSatioN 80

Aktörer och deras ansvar 80

ForSkNiNg 86

Forskning om björn 86

Forskning kring rovdjursförvaltning 87 Människors rädsla för varg och björn 88 Attityder till rovdjursförvaltning 89

källFörteckNiNg 90

Bilaga 1 Sammanställning över styrande och vägledande dokument för

björnförvaltningen 93

(8)

Sammanfattning

Björnen är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Det åligger Sverige även att i enlighet med art- och habitatdirektivet verka för att den svenska björnstammen uppnår respektive bibehåller en gynnsam bevarandestatus. Björnen påverkar vardagen för en del människor som lever och verkar i dess närhet, samtidigt som dess förekomst uppskattas av många. Denna förvaltningsplan är ett led i arbetet med att fortsätta den framgångs-rika förvaltning av björn som Sverige har haft och att hantera de nya utma-ningarna som förvaltningen av björnstammen står inför.

Politiska målsättningar

Den svenska rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av riksdagsbesluten om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och om en ny rovdjursförvaltning 2009. Besluten är styrande för förvaltningen av bland annat björn. De politiska målsättningarna i riksdagsbesluten kan sammanfattas med att

• det ska finnas en långsiktigt livskraftig björnstam med gynnsam bevarandestatus och

• det ska råda en god samexistens mellan människa och björn.

Adaptiv förvaltning

Förvaltningen av björnstammen är komplex och i delar beroende av faktorer som är svåra att förutse. Förvaltningen behöver därför vara adaptiv (se figur 1). Det innebär att delmål sätts upp och nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå de övergripande målen. Utvecklingen övervakas och utvärderas sedan löpande och nödvändiga justeringar i förvaltningsarbetet görs. En fungerande adaptiv förvaltning förutsätter också att ny kunskap erhålls och görs tillgänglig.

(9)

Övervakning Målsättning Åtgärder Kunskap

§

Utvärdering

Figur 1. Schematisk beskrivning av den adaptiva förvaltningen.

Delmål

Naturvårdsverket har i förvaltningsplanen brutit ned rovdjurspolitikens över-gripande målsättningar för björnförvaltningen till fem lika delmål (se figur 2).

För att nå delmålen krävs ett antal aktiva förvaltningsåtgärder. I stort innebär planerade åtgärder att det förvaltningsarbete som redan sker idag fortsätter. Den samlade förvaltningen av björnstammen (figur 2) består av de övergripande målen, delmålen och olika planerade åtgärder som syftar till att nå de övergripande målen. För att möjliggöra en ekosystembaserad adaptiv förvaltning sker även en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad genom forskning på björnförvaltning, björnen, andra rovdjur och bytesdjuren. Det utvecklas även ett system för uppföljning genom löpande övervakning av den svenska björnstammen.

Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål.

Ersättning för skador Kommunikation och delaktighet

Regionalt ansvar Vägledning och myndighetssamverkan

MÅL DELMÅL ÅTGÄRDER FÖRVALTNINGENS

KUNSKAPSGRUND Övervakning av björnstammens utveckling

Forskning om biologiska, samhälls- och beteendevetenskapliga aspekter Skadeföre-byggande åtgärder inkl. skyddsjakt Licensjakt Internationell samverkan inkl. populations-baserad förvaltning Åtgärder mot illegal jakt Tillräckligt stor

stam och utbredning Ingen illegal jakt Minskade skador förvaltningLegitim

God genetisk status

Långsiktigt livskraftig stam

(10)

Rovdjurspolitikens målsättningar

Rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av 2001 års riksdagsbeslut om en sam-manhållen rovdjurspolitik och 2009 års riksdagsbeslut om en ny rovdjurs-förvaltning. Riksdagsbesluten styr förvaltningsarbetet, men även beslutens förarbeten, till exempel de aktuella propositionerna, utgör viktig vägledning.

Riksdagen beslutade den 29 mars 2001 om en sammanhållen rov-djurspolitik och beslutet utgör fundamentet i den svenska rovdjurspoliti-ken. I propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr 2000/01:174) presenterar regeringen en rovdjurspolitik som ska säkerställa att björn, varg, järv, lo och kungsörn långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan. Propositionen föregicks av Rovdjursutredningen som arbetade under 1998-1999 och presenterade ett delbetänkande i maj 1999 Skyddsjakt på varg (SOU 1999:50) och slutbetänkandet i januari 2000 Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146).

Den 21 oktober 2009 beslutade riksdagen om en ny rovdjursförvalt-ning och beslutet innebär en vidareutveckling av den svenska rovdjurspo-litiken. I propositionen En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210, bet 2009/10:MJU8, rskr 2009/10:7) presenterar regeringen en förvaltning av rov-djuren som innebär en ökad regionalisering med lokalt inflytande. Förslagen innebar bland annat att Naturvårdsverket får delegera beslut om skydds- och licensjakt till länsstyrelserna, att särskilda viltförvaltningsdelegationer eta-bleras vid länsstyrelserna, att tre rovdjursförvaltningsområden etaeta-bleras och att Naturvårdsverket fastställer miniminivåer för rovdjursstammarna inom varje förvaltningsområde. Vidare presenterar regeringen nya målsättningar för vargstammens utveckling. Målsättningarna innebar bland annat en till-fällig begränsning av vargstammens tillväxttakt och åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Propositionen föregicks av Utredningen om de stora rovdjuren som arbetade under 2006-2007 och presenterade sitt slutbe-tänkande Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89) i december 2007.

Regeringen beslutade i juni 2010 att tillsätta en utredning som skulle utvärdera de långsiktiga målen för stammarna av de stora rovdjuren, analy-sera utfallet av den regionalianaly-serade förvaltningen, analyanaly-sera behov av ytterli-gare åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska status samt ge förslag på åtgärder i övrigt som förbättrar samexistensen mellan människa och rovdjur. Utredningen presenterade i april 2011 delbetänkandet Rovdjurens bevarandestatus (SOU 2011:37) och i april 2012 slutbetänkandet Mål för rov-djuren (SOU 2012:22).

(11)

Mål för björnstammens utveckling

övergripande mål

2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik hade det över-gripande målet ”att svenska staten skall ta ansvar för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbrednings­ områden. I likhet med de 15 nationella miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta övergripande mål skall nås inom en generation.”

Det nuvarande systemet med miljökvalitetsmål infördes genom att riksdagen antog propositionen Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart samhälle (prop. 1997/98:145). En utgångspunkt var det övergripande målet för miljö-politiken – att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. I den propositionen finns inget tydligt svar på frågan vad begreppet en generation innebär. Som skäl till sin bedömning angav den dåvarande regeringen tidsintervallet ”omkring 2020–2025” (s. 19–20).

miniminivå

2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik innebar att nationella miniminivåer infördes för björn, lodjur och kungsörn:

” Miniminivån anger vilken förvaltningsstrategi som bör tillämpas och är inte ett mått på vilket antal individer som är önskvärt av en art. Målet för förvaltningen är att arterna skall öka i antal utöver respektive minimi­ nivå, till sådana nivåer att de med större säkerhet långsiktigt kan bevaras i den svenska faunan. Om antalet djur av en art sjunker under minimi­ nivån bör skyddsjakt tillåtas endast i begränsad omfattning. Så länge en art befinner sig över miniminivån bör emellertid större hänsyn tas till

motstående intressen.”1

För björn fastställde riksdagsbeslutet att:

” Miniminivån för björnstammen i Sverige skall vara 100 föryngringar per år, vilket motsvarar ett totalt antal av ca 1 000 individer. Målet för björnstammens utbredning bör vara att den fyller ut områdena mellan de nuvarande reproduk­

tionsområdena och att stammens spridning söderut tillåts fortsätta.”2

I regeringens proposition En ny rovdjursförvaltning gjorde regeringen bedöm-ningen att fördelbedöm-ningen av miniminivån för björn på rovdjursförvaltningsom-rådena borde följa den aktuella fördelningen av björnstammen. Som skäl till denna bedömning angavs bland annat följande:

”Det faktum att björnförekomsten i såväl det norra som det mellersta rovdjursförvaltningsområdet med bred marginal överstiger den nationella

1 S. 26 f i propositionen.

(12)

miniminivån har inte inneburit omfattande konflikter eller problem. Totalt sett finns det inget behov av att minska björnstammen i dessa delar, i vissa

regioner kan det dock finnas behov av att minska björnstammen.”3

En nyligen genomförd studie om björnens predation på renkalvar4 har

emel-lertid visat att björnens påverkan på rennäringen är omfattande i många områden och att den har varit underskattat från myndigheternas sida.

populationsmål

För att en art ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus krävs bland annat att ett referensvärde för gynnsam population har uppnåtts. Med refe-rensvärde avses den storlek som populationen minst måste ha för att på lång sikt garantera populationens livskraftighet. Att gynnsam bevarandestatus för björnstammen ska bibehållas eller återställas innebär därmed att populationen minst ska uppgå till referensvärdet för gynnsam population.

utbredningsmål

Riksdagen beslutade 2001 att de stora rovdjuren ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till

”sina naturliga utbredningsområden”. I propositionen till riksdagen angav

regeringen att naturliga utbredningsområden innebar ”områden som i dag är

sådana att respektive art kan leva och reproducera sig där”5. Vidare angavs

följande begränsning av huvudregeln om spridning till naturliga utbrednings-områden: ”I områden där riskerna för angrepp på människor och andra

olyckor är störst bör man i förvaltningen försöka hindra en etablering eller i varje fall m inska antalet djur. Också i områden där en art gör stor skada bör antalet djur minskas. För de arter som inte nått upp till etappmålet bör dock en förutsättning för sådan skyddsjakt vara att det kan konstateras att stammen som helhet i landet har en positiv utveckling. Detsamma gäller om en art minskat i antal så att den befinner sig under miniminivån. Inom renskötselområdet bör rovdjursstammarnas utveckling styras så att ordnad

renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt försvåras i någon sameby.”6

Riksdagsbeslutet om regeringens proposition Sammanhållen rovdjurspoli-tik innebar bland annat att ”Målet för björnstammens utbredning bör vara att den fyller ut områdena mellan de nuvarande reproduktionsområdena och att stammens spridning söderut tillåts fortsätta.”7

För att en art ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus krävs att ett referensvärde för gynnsam population har uppnåtts. Detta referensvärde består bland annat av ett referensvärde för artens utbredningsområde, som är det område som krävs för att arten ska kunna uppnå gynnsam bevarandestatus.

3 S. 29 i propositionen. 4 Karlsson m.fl. 2012 5 S. 26 i propositionen 6 S. 30 i propositionen 7 S. 32 i propositionen

(13)

Mål för förvaltningens inriktning

regionalt ansvar för och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen

Regeringen angav följande i propositionen En ny rovdjursförvaltning:

” Det regionala ansvaret för förvaltningen av rovdjur och annat vilt behöver stärkas och det lokala inflytandet över förvaltningen behöver öka. Det har stor betydelse för acceptansen för rovdjursförvaltningen att det finns möjligheter till ett verkligt inflytande över förvaltningens

riktlinjer och principer.”8

Förslag i propositionen som ledde till ett ökat regionalt ansvar och lokalt inflytande var den utökade delegeringen av beslut om jakt till länsstyrelserna och etableringen av partssammansatta viltförvaltningsdelegationer vid läns-styrelserna.

adaptiv förvaltning

Regeringen angav i propositionen En ny rovdjursförvaltning att rovdjurs-förvaltningen ska präglas av ett så kallat adaptivt arbetssätt:

” Stora rovdjurs antal och utbredning ändras ständigt. Etablering av rovdjur i helt nya områden går långsamt och rovdjursstammarnas utveckling är beroende av ett stort antal olika faktorer som är svåra att förutsäga. Rovdjursförvaltningen måste därför präglas av ett arbetssätt där förvaltningens åtgärder ständigt anpassas till det som sker i naturen,

s.k. adaptiv förvaltning.”9

Skador

Dagens svenska system för ersättning av viltskador baseras till stora delar på regeringens proposition Om jakt och viltvård (prop. 1991/92:9). I propositionen gör det ansvariga statsrådet följande övervägande:

” Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på konflikter mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Detta innebär att viltskador inte helt kan undvikas. En alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem som drabbas av skador. Principen

bör dock vara att viltskador skall förebyggas.”10

I propositionerna Sammanhållen rovdjurspolitik och En ny rovdjursförvaltning anges att respektive regering anser att denna princip fortfarande ska gälla.11

8 S. 25 i propositionen 9 S. 24 i propositionen 10 S. 43 i propositionen

(14)

Naturvårdsverkets sammanfattning av

politikens målsättningar

För att underlätta arbetet med den nationella förvaltningen av stora rovdjur och tydliggöra vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att uppnå olika delar av rovdjurspolitikens målsättningar sammanfattar Naturvårdsverket här på ett övergripande sätt politikens målsättningar.

Den svenska rovdjurspolitiken har målsättningen att arterna långsiktigt ska finnas kvar i landet samt att en gynnsam bevarandestatus ska bibehållas eller återställas. Målsättningen kan sammanfattas på följande sätt:

Det ska finnas långsiktigt livskraftiga stammar av stora rovdjur med gynnsam bevarandestatus.

Riksdagsbesluten saknar tydliga övergripande målsättningar för samexistensen mellan människa och stora rovdjur. De ovan citerade utdragen ur propositio-nerna och de åtgärder som beskrivs i propositiopropositio-nerna visar emellertid sam-mantaget att det finns en övergripande målsättning om en god samexistens mellan stora rovdjur och människan.

(15)

Övergripande principer för

förvaltningsarbetet

Ekosystemansatsen –

bevarande och hållbart nyttjande

Allt förvaltningsarbete innebär en avvägning mellan olika intressen. Såväl de övergripande målsättningarna för rovdjurspolitiken som den ekosysteman-sats som har sitt ursprung i konventionen om biologisk mångfald12 innebär en

strävan efter en kombination av bevarande och nyttjande av biologisk mång-fald. Ekosystemansatsen erkänner att människan är en viktig del av många ekosystem och poängterar att alla berörda i samhället bör vara med när målen för förvaltningen formuleras.

Ekosystembaserad förvaltning

De stora rovdjurens expansion ställer nya krav på den samlade viltförvalt-ningen. Eftersom stora rovdjur och deras bytesdjur påverkar varandras före-komst kan rovdjursförvaltningen inte isoleras från annan viltförvaltning utan måste ha ett ekosystembaserat angreppssätt. En fungerande förvaltning kräver en grundläggande förståelse för hur systemet med de förvaltade resur-serna fungerar. Denna förståelse omfattar bland annat kunskap om samspelet mellan stora rovdjur, deras konkurrenter och bytesdjur. Vidare finns det ett behov av kunskap om vilka förändringar som sker på grund av naturliga vari-ationer och vilka förändringar som orsakats av förvaltningsåtgärder.

Adaptiv förvaltning

Även om en fungerande ekosystembaserad förvaltning förutsätter en grund-läggande förståelse för systemet som förvaltas kan inget förvaltningssystem vara så precist att det i detalj kan förutse hur detta dynamiska och komplexa system kommer att utvecklas. Av detta skäl krävs det en adaptiv förvaltning som kontinuerligt inhämtar ny kunskap om rovdjuren, bytesdjuren och även kontinuerligt utvärderar effekterna av genomförda förvaltningsåtgärder samt återför vunna erfarenheter in i den framtida förvaltningen.

En adaptiv och flexibel förvaltning definierar först övergripande mål för de områden som ska förvaltas. I nästa steg beslutar förvaltningen om delmål och åtgärder för att uppnå de övergripande målen. Under förvaltningsarbetet sker en löpande övervakning av utvecklingen och återkommande justeringar

(16)

av förvaltningsarbetet. Sådana justeringar kan ske om planerade åtgärder inte visade sig ha avsedd effekt, om omvärldsfaktorer förändras eller om ny kun-skap tillkommer. Figur 1 åskådliggör dynamiken i den adaptiva förvaltningen.

Övervakning

Målsättning

Åtgärder

Kunskap

§

Utvärdering

Figur 1. Schematisk bild över den adaptiva förvaltningen.

Det är Naturvårdsverkets utgångspunkt att förvaltningen av stora rovdjur ska vara adaptiv.

Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet

En framgångsrik förvaltning av stora rovdjur underlättas av ett tydligt regio-nalt ansvar för förvaltningen med ett lokalt inflytande. Ett regioregio-nalt ansvar för förvaltningsarbetet ligger i linje med subsidiaritetsprincipen, som syftar till att förvaltningsbeslut tas så nära medborgarna som möjligt.

En regionaliserad förvaltning med ett lokalt inflytande skapar förutsätt-ningar för en stärkt dialog med medborgarna. Vidare underlättar den regio-naliserade förvaltningen, genom att vara närmare såväl rovdjur som berörda människor, ett adaptivt arbetssätt.

Ur såväl ett aktörs- som ett ekosystemperspektiv är det i många fall den samlade påverkan som flera rovdjursarter har på till exempel näringar eller stammar av bytesdjur som är relevant snarare än den enskilda rovdjursartens påverkan. Det är i huvudsak den regionaliserade förvaltningen som kan ta ett helhetsgrepp om den samlade påverkan som olika rovdjursarter har för en näring eller i ett område13.

(17)

Förvaltningens delmål för att nå

politikens målsättningar

Naturvårdsverket har delat upp de övergripande målsättningarna i rovdjurs-politiken till ett antal delmål för förvaltningsarbetet. Även om delmålen delmålen som målsättningar i tidigare riksdagsbeslut eller förarbeten till riks-dagsbesluten.

Till varje delmål anges hur uppföljningen av arbetet mot delmålet och de övergripande målsättningarna ska ske. För vissa delmål saknas heltäckande kunskap om situationen som ska följas upp. För dessa används indikatorer för att bedöma hur arbetet mot delmålet fortskrider.

Långsiktigt livskraftig stam med gynnsam

bevarandestatus

Politikens målsättning om en långsiktigt livskraftig björnstam med gynnsam bevarandestatus kan delas upp i ett delmål om stammens storlek och utbred-ning samt ett delmål om god genetisk status.

tillräckligt stor stam och utbredning

Riksdagsbeslutet om en sammanhållen rovdjurspolitik inbegriper en nationell miniminivå på 100 årliga föryngringar, motsvarande 1 000 björnar.

Björnens bevarandestatus påverkas huvudsakligen av antalet björnar och deras utbredningsområde, som därför minst bör uppgå till ett fastställt refe-rensvärde för populationen respektive utbredningsområdet. Sådana fastställda referensvärden saknas idag. Referensvärdena används i rapporteringen av arters bevarandestatus till EU-kommissionen. Referensvärden kommer att ha fastställts inför nästa rapportering till EU-kommissionen som sker i juni 2013.

UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Den nationella miniminivån kan följas upp med data från de skattningar av den svenska björnstammens storlek som det Skandinaviska björnprojektet regelbundet genomför på Naturvårdsverkets uppdrag.

Eftersom det saknas fastställda referensvärden för populationen och utbredningsområdet går det för tillfället inte att fastställa exakt hur delmålet ska följas upp. Den pågående övervakningen av björnstammens storlek och utbredning, som genererar data om såväl antal individer som björnens utbred-ning, bedöms vara tillräcklig för att följa upp delmålet.

god genetisk status

Björnens bevarandestatus påverkas långsiktigt av i vilken utsträckning det finns ett genetiskt utbyte mellan den skandinaviska populationen och den

(18)

stora östliga karelska populationen. Nyligen publicerade resultat14 indikerar

att det finns ett, om än begränsat, utbyte mellan dessa populationer,

sanno-likt mest i form av vandrande björnhanar15. Enstaka björnhanar knyter också

ihop de två genetiska linjerna av björn som finns i Sverige.16 Sammantaget

bedöms den skandinaviska björnpopulationen idag ha en god genetisk status.

UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Det finns idag förhållandevis god kunskap om den skandinaviska björnpopu-lationens genetiska situation. genetiska data från döda djur och spillningsin-venteringar finns samlade i en gemensam svensk-norsk databas och bedöms kunna ligga till grund för nödvändig uppföljning.

God samexistens mellan människa och björn

För politikens målsättning om en god samexistens mellan människa och björn kan delmålen minskade skador, ingen illegal jakt samt legitim förvaltning sättas upp.

minskade skador

De skador björnen åsamkar rennäring, fåravel, fäbodbruk och biodling samt oskygga björnar och de personskador som björnar orsakat är de viktigaste källorna till konflikter mellan människa och björn. Minskade skador är därför ett viktigt delmål för att uppnå en god samexistens mellan människa och björn. En konkretisering av delmålet kan formuleras som till exempel att antalet björnangrepp på fårbesättningar ska minska med en viss procentsats till ett visst år.

UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Då skador kan mätas på olika sätt är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas.

• Antal björnangrepp på andra tamdjur än hund och ren • Antal björnangrepp på får

• Antal björnangrepp på tamdjur på skogs-/fjällbete utan stängsel • Antal tillstånd till skyddsjakt efter björn i renarnas kalvningsland • Antal personskador på grund av björnangrepp

Indikatorerna kan årligen följas upp med hjälp av Viltskadecenters samman-ställning av viltskadestatistik. Antalet angrepp ett visst år påverkas i relativt stor utsträckning av slumpmässig mellanårsvariation. Av detta skäl bör

upp-14 Schregel m.fl. 2012 15 Huber 2012

(19)

följningen ske genom att det genomsnittliga antalet angrepp för de föregående tre åren beräknas.

Då ersättningen för björnens skador på rennäringen sker i form av en schablonersättning baserad på samebyns barmarksareal och eftersom björn-angrepp på framförallt renkalv är mycket svårt att dokumentera saknas det statistik över det totala antalet björnangrepp på ren. Den genomförda studien av björnpredation på renkalv indikerar att varenda björn som rör sig renar-nas kalvningsland kan förorsaka skador i form av dödade renkalvar. Det är omöjligt att med enkla metoder mäta hur många kalvar som dödas. Det är inte heller enkelt att fastställa antalet björnar som rör sig i kalvningslanden. Däremot kan antalet björnar som samebyarna upplever problem med mätas, eftersom dessa återspeglas i skyddsjaktsbeslut som länsstyrelserna fattar på sådana björnar.

ingen illegal jakt

Illegal jakt efter björn är, i likhet med annan kriminell verksamhet, oaccepta-bel. Även om den illegala jakten efter björn inte förhindrat den svenska björn-stammens mångåriga tillväxt visar den att arbetet för en god samexistens och en upphörd illegal jakt måste fortgå.

INDIKATORER FöR UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Det ligger i den illegala jaktens natur att den är svår att mäta. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indi-katorer kan användas.

• Uppskattad omfattning av dödlighet orsakad av illegal jakt.

Indikatorn uppskattad dödlighet orsakad av illegal jakt kräver långa tidsserier och bör därför inte följas upp årligen. En uppföljning planeras att initieras senast 2016.

legitim förvaltning

En legitim förvaltning är en förvaltning som uppfattas som rättmätig eller berättigad av allmänheten och berörda intressegrupper. legitimitet i förvalt-ningen är en förutsättning för att det ska finnas förtroende för de åtgärder som genomförs. Om förtroendet för rovdjursförvaltningen är lågt inom ett område kan detta leda till ett försvårat förvaltningsarbete. Det kan till exem- pel krävas extra stora informationsinsatser eftersom förvaltningsåtgärder stän-digt ifrågasätts. Vidare kan viktiga samarbeten med förvaltningsmyndigheten avslutas i protest, detta har i vissa områden skett i fråga om eftersök av trafik-skadat vilt. legitim förvaltning av björn är därför ett viktigt delmål för att nå en god samexistens mellan människa och björn.

(20)

INDIKATORER FöR UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Det är inte möjligt att med ett absolut mått mäta en förvaltnings legitimitet. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas:

• Andel av den svenska befolkningen som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av björn i landet

• Andel av befolkningen som lever i län med tät björnsstam som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av björn • Andel av befolkningen som anser att Naturvårdsverket respektive

länsstyrelsen ska vara med och bestämma hur rovdjuren ska skötas. Indikatorerna kan följas upp genom upprepade attitydundersökningar.

(21)

Förvaltning för att nå målen

I detta kapitel redovisas vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål. I stort innebär beskrivningen en redogörelse för det förvaltningsarbete som redan sker idag och som planeras fortsätta. I de fall kompletterande åtgärder planeras, redovisas dessa särskilt

Sammanfattningsvis behandlas här följande åtgärdsområden för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål:

• Skadeförebyggande åtgärder • Skadeförebyggande jakt – skyddsjakt • Populationsreglerande jakt – licensjakt • Åtgärder mot illegal jakt • Regionalt ansvar för förvaltningen • Kommunikation och delaktighet • Samverkan med Norge och Finland

Av figur 2 framgår hur åtgärderna i första hand förväntas påverka de olika delmålen och, indirekt, de övergripande målen.

Skadeförebyggande åtgärder

och ersättning för skador

Syftet med det skadeförebyggande arbetet är att minska skadorna orsakade av fredat vilt,att skapa större tolerans för rovdjur och att härigenom underlätta deras spridning. Arbetet bedrivs dels genom rådgivning om och utveckling av skadeförebyggande åtgärder, dels genom ett särskilt bidrags- och ersättnings-system17 för skador orsakade av fredat vilt. Verksamheter med fritt betande

tamdjur, främst rennäring och fäboddrift, är särskilt skadeutsatta och svåra att skydda mot rovdjursangrepp. För dessa verksamheter finns det ett särskilt stort behov av att vidareutveckla skadeförebyggande åtgärder.

rådgivning, utveckling och utvärdering

Skadeförebyggande åtgärder består dels av permanenta åtgärder för att lång-siktigt minska risken för rovdjursskador, dels av så kallade akuta åtgärder för att minska risken för ytterligare skador direkt efter ett angrepp. långsiktiga

17 Systemet regleras av viltskadeförordningen (2001:724) och förordningen (2007:481) om stöd för

landsbygdsutvecklingsåtgärder. Förordningarna kompletteras av Naturvårdsverkets föreskrifter och all-männa råd (NFS 2008:16) om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförord-ningen (2001:724), Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2012:1) om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:42) om kompensationsbidrag, miljöersättningar och miljöinvesteringar och Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar.

(22)

Ersättning för skador

Kommunikation och delaktighet

Regionalt ansvar

Vägledning och myndighetssamverkan

MÅL DELMÅL ÅTGÄRDER FÖRV AL TNINGENS KUNSKAPSGRUND

Övervakning av björnstammens utveckling

Forskning om biologiska, samhälls- och beteendevetenskapliga aspekter

Skadeföre-byggande åtgärder inkl. skyddsjakt

Licensjakt

Internationell samverkan inkl. populations- baserad förvaltning Åtgärder mot illegal jakt

Tillräckligt stor

stam och utbredning

Ingen illegal jakt Minskade skador Legitim förvaltning God genetisk status

Långsiktigt livskraftig stam (gynnsam bevarandestatus) God samexistens mellan människa och björn

(23)

åtgärder kan planeras in i det långsiktiga förvaltningsarbetet och akuta åtgär-der kräver planerad beredskap på länsnivå.

På uppdrag av Naturvårdsverket publicerar Viltskadecenter råd och infor-mation om vilka skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga att vidta vid olika typer av näringsverksamheter. Detta sker i form av faktablad, broschyrer och rapporter som är tillgängliga för myndigheter, organisationer och enskilda personer till exempel på Viltskadecenters hemsida. Centret håller även utbild-ningar i skadeförebyggande åtgärder, exempelvis stängsling.

För hägnade djur finns det idag en väl fungerande förebyggande åtgärd i form av rovdjursavvisande stängsel. Det behövs dock metodutveckling för bland annat stängsling mot vatten.

För verksamheter med fritt betande tamdjur, till exempel rennäring och fäboddrift, är utvecklingsbehovet för skadeförebyggande åtgärder avsevärt större än för verksamheter med hägnade djur. Sametinget är ansvarig myn-dighet för viltskador på ren och har utförligt sammanställt olika skadeföre-byggande åtgärder för rennäringen. De beskrivna åtgärderna är sådana som innebär särskilda renskötselåtgärder, som till exempel flytt av renar, sändar-märkning av renar och kalvning i hägn. Vidare beskriver Sametinget åtgärder som direkt berör rovdjuren, till exempel sändarmärkning av rovdjur, flytt av rovdjur och olika former av jakt.18 . Sveriges lantbruksuniversitet har i

novem-ber 2012 fått ett regeringsuppdrag att undersöka hur kalvning i hägn och områdesinriktad jakt i kalvningsområde för ren påverkar överlevnaden i ren-hjorden (l2012/2817). Uppdraget ska slutredovisas den 15 december 2016.

I likhet med verksamheter med fritt betande tamdjur är utvecklingsbeho-vet för skadeförebyggande åtgärder stort för biodlingen.

Viltskadecenter bedriver ett flertal projekt med målet att utveckla och utvärdera skadeförebyggande åtgärder. Det handlar bland annat om att minska risken för angrepp på bikupor och djur på fritt bete. Viltskadecenter gör även prognoser om skaderisker för kommande år.

rovdjursakutgrupper

Under åren 2006 till 2010 fick länsstyrelserna i Dalarna och Värmlands län medel för att etablera och driva så kallade rovdjursakutgrupper.

Akutgruppernas uppdrag var främst att snabbt rycka ut vid rovdjurangrepp eller oro för angrepp vid förekomst av rovdjur.19 Verksamheten har

utvärde-rats av Naturvårdsverket20. Ett resultat av utvärderingen är att medlen från

och med 2011 fördelas till samtliga berörda länsstyrelser.

18 Sametinget 2012

19 Beslutet om medel för akutgrupper återfinns i regleringsbrevet till Sametinget år 2006 vari man kan

läsa att rovdjursakutgruppernas uppgift är att omgående vidta åtgärder för att minimera skadeverkningar vid förekomst av stora rovdjur, upprätta en effektiv kontaktväg till Naturvårdsverket, verkställa beslut om skyddsjakt eller bortdrivande av stora rovdjur, tillhandahålla information om ersättningar vid skador orsakade av stora rovdjur, samt informera om länsstyrelsens arbete med stora rovdjur på lokal nivå.

(24)

viltskadeersättningssystemet

Viltskadeersättningssystemet innehåller två huvudkomponenter, medel för skadeförebyggande åtgärder och ersättning för redan inträffade skador.

MEDEl TIll SKADEFöREByggANDE ÅTgÄRDER

Med undantag för renägare kan enskilda tamdjursägare som bedriver närings-verksamhet ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos läns-styrelsen. Bidrag får endast beviljas till åtgärder som har dokumenterad skadeförebyggande effekt eller till utveckling av åtgärder som bedöms kunna ge tillräckliga skadeförebyggande effekter21.

Medel för bidrag till rovdjursavvisande stängsel på blocklagd mark, det vill säga jordbruksmark som är registrerad för miljöstöd, beviljas av medel från Jordbruksverket som ett miljöstöd inom landsbygdsprogrammet. Medel till andra förebyggande åtgärder och åtgärder på icke-blocklagd mark beviljas ur viltskadeanslaget som fördelas av Naturvårdsverket till länsstyrelserna.

Samebyar kan ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos Sametinget. Bidrag ska beviljas endast för åtgärder som normalt inte ingår i renskötseln. Bidragsbeloppet dras av från den ersättningen för rovdjursföre-komst som samebyn är berättigad till (se nedan).

ERSÄTTNINg VID SKADA

Under förutsättning att det inte varit möjligt att förebygga eller förutse skadan eller om särskilda skäl föreligger får länsstyrelsen lämna ersättning för skador orsakade av bland annat björn. Vid skador på tamdjur baseras ersättningen på rekommendationer från Viltskadecenter enligt vilka ersättning i de flesta fall motsvarar marknadsvärdet av djuret. Det bör påpekas att det finns ett stort behov av att öka kunskapen om sekundära skador av rovdjursangrepp. Sådana skador inkluderar bland annat förlorad arbetsinkomst, minskad avels-produktion och problem med samling av spridda djur. Många drabbade djur-ägare anser att deras kostnader för sekundära skador inte blivit ersatta.

Ersättning till samebyarna sker som ersättning för rovdjursförekomst, det vill säga för antalet rovdjur inom en sameby. Ersättningen ges utan ansökan. Ersättningen är i form av ett schablonbelopp och i fråga om björn gäller en arealbaserad ersättning som baseras på storleken av samebyns åretruntmarker och inte på antalet björnar som förekommer i området. Ersättningsystemet kan anses vara riskbaserat genom att det är risken för rovdjursangrepp som ersätts snarare än faktiska angrepp. Särskild ersättning kan även ges om ett eller flera rovdjur inom ett begränsat område och under en begränsad tidspe-riod dödar eller skadar ett stort antal renar, vilket kallas massdödande.

Det händer ibland att människor blir angripna av björn. Också i sådana fall kan ersättning utgå. Sådan skada ska anmälas till länsstyrelsen utan dröjs-mål efter det att skadan har inträffat. Har en person dödats eller dött efter att

(25)

ha angripits av björn kan den avlidnes efterlevande ansöka om ersättning för dödsfallet. För ersättning till personer som skadats eller dödats av björn anvi-sar Naturvårdsverket särskilda medel till berörd länsstyrelse.22

PRIORITERINg AV MEDEl FöR SKADEFöREByggANDE ÅTgÄRDER

Utifrån inträffade skador, förekomst av skadeutsatta verksamheter och före-komst av rovdjur planerar länsstyrelserna användningen av de medel som länsstyrelsen årligen tilldelas23.

Bidrag till skadeförebyggande åtgärder ska användas på ett sådant sätt att de i största möjliga omfattning reducerar ett befintligt eller förväntat antal angrepp, och underlättar spridning till och etablering av björnar i nya områden. Som stöd för denna prioritering har Naturvårdsverket utarbetat en vägledning om förebyggande åtgärder i särskilt tamdjurstäta områden24.

Vägledningen berör främst angrepp på fårbesättningar av varg, men även angrepp av björn och lodjur bör diskuteras i detta sammanhang.

Enligt Naturvårdsverkets vägledning bör medel till permanenta åtgärder, huvudsakligen rovdjursavvisande stängsel, främst prioriteras till åtgärder i områden med mindre än 50 fårbesättningar på 10 kvadratmil. I övrigt bör medel till förebyggande åtgärder prioriteras till

• Akutåtgärder direkt efter ett konstaterat angrepp

• Akuta och permanenta åtgärder till får- eller getbesättningar i områ-den med återkommande eller fast förekomst av björn.

• Permanenta åtgärder i tamdjursbesättningar som har haft angrepp av björn vid minst ett tillfälle under de senaste tre åren

• Akuta och permanenta åtgärder för skydd av biodling i områden med återkommande eller fast förekomst av björn.

Statistik över beviljade bidrag och inträffade skador

Viltskadecenter publicerar årligen statistik över beviljade bidrag, inträffade skador och utbetald ersättning avseende skador som orsakats av fredade arter på andra tamdjur än ren.

Bristanalys

RENNÄRINg

En stor utmaning för rovdjursförvaltningen är de skador som rovdjur orsakar i renskötselomtrådet. Skador i renskötselområdet är på grund av renskötselns karaktär ofta svårare att förutse och förebygga än skador på andra tamdjur än ren. En omständighet som motverkar skadeförebyggande åtgärder är att viltskadeförordningen anger att bidrag för att förebygga rovdjursskada på

22 2 och 22 §§ Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16). 23 3 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16).

24 Vägledning – Prioritering av förebyggande åtgärder vid rovdjursangrepp i särskilt tamdjurstäta områden

(26)

ren ska räknas av från ersättning för rovdjursförekomst. I praktiken inne-bär denna regel att inga samebyar ansöker om bidrag för skadeförbyggande åtgärder. Såväl Naturvårdsverket och Sametinget som den senaste rovdjurs-utredningen och länsstyrelserna i renskötselområdet har föreslagit förändrade regelverk som möjliggör bidrag till skadeförbyggande åtgärder i renskötsel-området. Det har också identifierats behov till budgetförstärkningar25 för

detta ändamål.

Under senare år har det tagits fram ny kunskap om björnens predation på ren. Björnar kan döda vuxna renar, men de största problemen för rennäringen uppstår i renarnas kalvningsland på våren. Under en begränsad tidsperiod kan björnar döda många renkalvar, men den så kallade predationstakten skiljer sig mellan olika björnar, olika områden och olika år. Det har visat sig att preda-tionen är mycket högre än de förluster som kompenseras inom det befintliga ersättningssystemet för rovdjursförekomst i samebyarna. Forskningsresultaten visar på ett behov av effektiva skadeförebyggande åtgärder, inklusive jakt på skadegörande individer, en höjning av den sammanlagda ersättningen för björnförekomst samt en övergång till ett ersättningssystem som grundar sig på förekomsten av björn istället för samebyns areal.

Såväl rennärings- som myndighetsrepresentanter har vid upprepade tillfäl-len påpekat att det är viktigt att beakta den samlade rovdjursproblematiken i en sameby och inte varje rovdjursart för sig. länsstyrelsen har, inom ramen för sitt regionala ansvar för rovdjursförvaltningen, möjligheten att ta ett samlat grepp om förekomsten av de olika rovdjursarterna. gentemot rennä-ringen kan detta arbete till exempel ske i form av samebyvisa rovdjursplaner26.

Härvid bör också relevant traditionell kunskap tas till vara.

Naturvårdsverket och Sametinget har lämnat ett gemensamt förslag till förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur som möjliggör mer rik-tade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur.27

Förvaltningsverktyget ska tillämpas av landets samebyar och berörda läns-styrelser i rovdjursförvaltningen. Verktyget bygger, i linje med de nationella förvaltningsplanerna för stora rovdjur, på en adaptiv förvaltningsmodell. Vid behov kommer de nationella förvaltningsplanerna att revideras efter att detta förslag om förvaltningsverktyg beretts av regeringen.

öVRIgT

Det har framförts från företrädare för tamdjursnäringar att rovdjursförvalt-ningen har för liten kunskap om och förståelse för näringarnas förutsätt-ningar. Ett sätt att öka den ömsesidiga förståelsen för såväl näringars som rovdjursförvaltningens förutsättningar och för att förbättra dialogen är att anordna gemensamma seminarier i ämnet.

25 Sametinget och rovdjursutredningen föreslår att 5,1 mkr respektive 5 mkr årligen avsätts för bidrag till

skadeförebyggande åtgärder.

26 T.ex. det pågående arbetet med samebyvisa rovdjursplaner i Västerbottens län. 27 Sametinget och Naturvårdsverket 2013.

(27)

Naturvårdsverket har genom framförallt uppdragsverksamheten vid

Viltskadecenter aktivt arbetat med skadeförebyggande frågor och vägledning. Ett viktigt dokument är Naturvårdsverkets vägledning för prioritering av före-byggande åtgärder i särskilt tamdjurstäta områden. Det är angeläget att myn-digheternas beslut om bidrag till skadeförbyggande åtgärder följs upp.

I samband med björnstammens ökning i landet och en ökande spridning av djuren har det konstaterats nya företeelser när det gäller skador orsakade av björn. Under senare år har till exempel ett ökande antal angrepp av björn på bikupor kunnat konstateras. Också antalet ensilagebalar som förstörs av björn har ökat och fått en vidare spridning i landet. Inom bland annat dessa två problemområden bör förebyggande åtgärder utvecklas ytterligare.

Det är idag svårt att få en heltäckande bild över de angrepp av björn på människor som har lett till personskador eller dödsfall och det är därför ange-läget att sådana angrepp registreras, till exempel av Viltskadecenter.

kompletterande åtgärder

Det skadeförebyggande arbetet fortsätter enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder:

• Naturvårdsverket kommer under 2013 att initiera seminarier om förutsättningarna för olika näringar som påverkas av förekomst av stora rovdjur.

• Naturvårdsverket kommer under 2013 att uppdra åt Viltskadecenter att föra statistik över personskador orsakade av björn.

• Naturvårdsverket avser senast 2014 låta göra en uppföljning av viltskadeanslagets användning mot bakgrund av de ökande rovdjursstammarna och ambitionen att rovdjur ska sprida sig över landet.

Skadeförebyggande jakt – skyddsjakt

Skador av rovdjur ska i första hand förebyggas till exempel med rovdjursav-visande stängsel. Det är dock inte alltid möjligt att inom rimliga gränser före-bygga och undvika skador. Därför är det i vissa fall nödvändigt att bedriva skyddsjakt efter vissa individer som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga skador. Om jakten riktas mot rätt individ är den en effektiv skadeförebyg-gande åtgärd.

Beslut om skyddsjakt

Naturvårdsverket får på eget initiativ eller efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada besluta om skyddsjakt efter björn28. Förutsättningarna

för ett sådant beslut är att det inte finns någon annan lämplig lösning på

(28)

blemet, att skyddsjakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam beva-randestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde samt att något av de skäl som anges i 23 a § jaktförordningen föreligger.

Naturvårdsverket får överlämna rätten att besluta om skyddsjakt till läns-styrelsen under vissa förutsättningar29. Se avsnittet om regionalt ansvar för

förvaltningen.

jaktens genomförande

Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för jakten30. Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som

får användas, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kon-troll som kommer att ske.

För att jakten ska bli effektiv får myndigheten medge undantag från vissa förbud och bestämmelser som gäller vid jakt. Exempelvis kan användning av motordrivet fordon samt motordriven luftfarkost tillåtas. Jakten kan också tillåtas pågå utanför ordinarie jakttid på dygnet och med hjälp av belysning. Om djuret är försett med sändare kan sändarens positioner användas och bidra till att skyddsjakten kan genomföras effektivare med minskad risk för ytterligare skador.

Jakten leds av en jaktledare som utses av den myndighet som beslutar om jakten. I vissa fall deltar personal från länsstyrelsen i jakten31.

annan avlivning av björn

Även polismyndigheten får låta avliva ett vilt djur som orsakar avsevärd skada eller antas vara farligt för människors säkerhet om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning32.

Det finns även vissa möjligheter för den enskilde tamdjursägaren att utan beslut från myndighet döda en björn om den angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp33. Det är dock enbart

till-låtet om det inte går att skrämma bort björnen eller på något annat lämpligt sätt avbryta angreppet.

Vidare ger jaktlagstiftningen möjlighet för envar att avliva frilevande vilt som är så skadat att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas34. Det händer

ibland att björn som skadats allvarligt i trafikolycka avlivas med stöd av denna bestämmelse.

29 24 § jaktförordningen. 30 9 b § jaktförordningen.

31 Den senaste rovdjursutredningen (SOU 2012:22) anser att länsstyrelserna på lämpligt sätt bör

verkstäl-la och utföra beslutad skyddsjakt efter bverkstäl-land annat björn. För att täcka kostnaderna bör länsstyrelserna kunna begära extra medel från ett nationellt anslag. Förslaget kräver ett politiskt ställningstagande innan det kan genomföras.

32 9 § jaktlagen. 33 28 § jaktförordningen. 34 40 b § jaktförordningen.

(29)

rapportering och utvärdering

Samtliga beslut om skyddsjakt efter björn som länsstyrelserna fattar samt utfallet av beviljade skyddsjakter ska rapporteras till Naturvårdsverket. Samtliga fall där enskilda personer fäller björn på eget initiativ ska rapporte-ras till polismyndigheten35.

Naturvårdsverkets bedömer fortlöpande hur möjligheten att på eget initia-tiv döda rovdjur vid angrepp på tamdjur påverkar björnens bevarandestatus. Hittills har Naturvårdsverket gjort bedömningen att bestämmelserna inte har påverkat björnstammens utveckling negativt.

Björnar som fälls vid skyddsjakt skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt. Obduktion av sådana djur ger myndigheter och forskare underlag för analyser av björnstammens status och utveckling.

Bristanalys

Naturvårdsverkets delegering av rätten att besluta om skyddsjakt efter björn skedde första gången 200236. År 2010 skedde första delegeringen

enligt jaktlagstiftningens nuvarande utformning. Under våren 2012 har Naturvårdsverket tagit fram särskilda riktlinjer för beslut om skyddsjakt efter bland annat björn. Det är viktigt att en uppföljning av riktlinjernas tillämp-ning görs och att behov av vidareutveckling identifieras.

Naturvårdsverket har inte tagit fram någon sammanhängande och allmänt tillgänglig IT-lösning för att registrera beslut om jakt. Den nationella regist-reringen av jaktbeslut sker på en tekniskt enkel nivå. För att ha en överblick över gällande beslut och länsstyrelsernas handlingsutrymme att ta skyddsjakt-sbeslut har rovdjursförvaltningsområdena tagit fram egna regionala lösningar. Bristen på en gemensam registrering av myndighetsbeslut om jakt efter björn har lett till merarbete i form av parallella databaser och en bristande tillgäng-lighet för allmänheten.

Sedan hösten 2012 registreras djur som fällts vid jakt i den svensk-norska rovdjursdatabasen Rovbase. Registreringen av döda djur i databasen är dock inte tydligt kopplad till jaktbeslut.

Som följd av ny kunskap om björnens predation på renkalvar har antalet skyddsjaktsbeslut, och därmed fällda björnar i renarnas kalvningsland, ökat markant. Det är idag oklart vilken effekt denna utökade jakt har på skade-nivån och på björnstammen. Det finns ett behov av en analys av effekten av skyddsjakt som skadeförebyggande åtgärd. Vid behov bör analysen även före-slå metoder för att öka skyddsjaktens effektivitet.

35 Den senaste rovdjursutredningen har föreslagit att sådana anmälningar istället ska ske till länsstyrelsen. 36 Till länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Dalarnas, Värmlands och

(30)

kompletterande åtgärder

Behovet av skyddsjakt hanteras enligt vad som beskrivits ovan men med följande komplet-terande åtgärder:

• Naturvårdsverket kommer att följa upp och vid behov vidareutveckla de riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning av skyddsjaktsärenden som har tagits fram under 2012. • Naturvårdsverket avser senast 2014 ha en anpassad IT-lösning för registrering av

beslut om jakt efter stora rovdjur samt jaktens utfall per jaktbeslut. Jaktbeslut och jaktutfall (antal fällda/påskjutna djur) ska vara tillgängliga för allmänheten.

• Naturvårdsverket avser att senast 2014 initiera en studie av den samlade effekten av skyddsjakt efter stora rovdjur.

Populationsreglerande jakt – licensjakt

Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt, det vill säga licensjakt, är en komponent i förvaltningen av stora rov-djur. Jakten kan bidra till att minska konflikterna mellan björn och människa i de regioner där björnens förekomst är tät och på så sätt medverka till att acceptansen för björnen som art i den svenska faunan bibehålls och att förtro-endet för den beslutade rovdjurspolitiken ökar. Jakten kan reglera björnstam-mens numerär, täthet, utbredning och/eller tillväxt i olika delar av landet i syfte att nå uppsatta mål för antal och utbredning. Bland annat kan licensjakt användas som ett långsiktigt förebyggande verktyg för att minska behovet av skyddsjakt.

licensjakt efter björn ska ske under strängt kontrollerade former och på sådant sätt och i sådan omfattning att den inte påverkar förutsättningarna för att björnstammen ska bibehålla eller återfå en gynnsam bevarandestatus.

Beslut om licensjakt

Naturvårdsverket och länsstyrelser som omfattas av delegeringsbeslut får fatta beslut om licensjakt under förutsättning att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för björnen. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammens storlek och sammansättning och ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden37.

Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för jakten38. Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som får

användas, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kontroll

37 23 c § jaktförordningen. 38 9 b § jaktförordningen.

(31)

som kommer att ske. Naturvårdsverket har utarbetat föreskrifter39 som styr och

vägledning till stöd för länsstyrelsernas beslut om licensjakt efter björn.

jaktens genomförande

licensjaktens genomförande regleras genom beslut som årligen tas av beslu-tande myndighet. Jaktens omfattning ska syfta till att uppfylla länsstyrelsens mål för förvaltningen av björn.

I Sverige bedrivs licensjakt efter björn med en i förväg för ett län eller del av län fastställd högsta avskjutningskvot. Jakten avlyses när kvoten är fylld eller när jakttiden har gått ut. Många björnar fälls idag av specialise-rade björnjägare med specialtränade hundar och relativt få björnar fälls under annan jakt. Fällda björnar besiktigas av länsstyrelsens besiktningsmän, prover tas och information om jaktens genomförande samlas in. När alla villkor för jakten är uppfyllda tillfaller fälld björn jakträttshavaren.

rapportering och utvärdering

Samtliga beslut om licensjakt som länsstyrelserna fattar samt utfallet av bevil-jade jakter ska rapporteras till Naturvårdsverket. Information om fällda björ-nar registreras av länsstyrelserna även i den svensk-norska rovdjursdatabasen Rovbase.

Prover tagna från björnar som fällts vid licensjakt skickas in till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Det ger myndigheter och forskare underlag för analyser av björnstammens status och utveckling. SVA informerar också om björnjaktens fortskridande på sin hemsida och rapporterar till berörda myndigheter och direkt till björnskyttarna om de fällda djurens status, ålder med mera.

Bristanalys

Det finns ett behov av en analys av hur de senaste årens ökade beskattning av björnstammen har påverkat stammens utveckling nationellt och på länsnivå. Naturvårdsverket kommer att ge Skandinaviska björnprojektet i uppdrag att under 2013 redovisa en uppdaterad uppskattning av den svenska björnstam-mens storlek.

Berörda länsstyrelser har uttryckt ett behov av förbättrad vägledning i form av bland annat vidareutvecklade beskattningsmodeller för björnstam-men. Vid grimsö forskningsstation på Sveriges lantbruksuniversitet pågår projekten Planering för hållbar förvaltning av stora rovdjur och Förvaltning av stora rovdjur – beslut under stor osäkerhet, som under några år finansieras av Naturvårdsverket och som i framtiden förväntas kunna ge vägledning i denna fråga.

39 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2010:7) för länsstyrelsens beslut om licensjakt

(32)

licensjakt efter björn med hjälp av åtel har inte varit tillåten sedan 2001. Under perioden 2010-2012 har det genomförts studier kring åtling och åteljakt efter björn. Det är inte beslutat licensjakt efter björn med hjälp av åtel kommer vara tillåtet i framtiden. Naturvårdsverkets uppföljning av de genomförda studierna, som sker i samverkan med Jägareförbundet och Skandinaviska björnprojektet, kommer att vara ett viktigt underlag för ett ställningstagande.

Det finns ett behov av att genomföra en översyn av Naturvårdsverkets föreskrifter om länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn från år 2010.

Tidigare beskrivna brist vad gäller registrering av beslut om skyddsjakt gäller även i fråga om beslut om licensjakt.

kompletterande åtgärder

Behovet av licensjakt kommer att hanteras enligt vad som beskrivits ovan men med föl-jande kompletterande åtgärder:

• Naturvårdsverket kommer under 2013 att följa upp en treårig studie av jakt med hjälp av åtel och åtlingens effekter på björn. Studieresultatens relevans för jakt efter järv kommer också att belysas.

• Under 2014 avser Naturvårdsverket att inleda en översyn av Naturvårdsverkets före-skrifter för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn.

• Under 2014 avser Naturvårdsverket att arrangera ett seminarium om effekter av olika beskattning av stammarna av björn och lodjur.

• Naturvårdsverket avser senast 2014 ha en anpassad IT-lösning för registrering av beslut om jakt efter stora rovdjur samt jaktens utfall per jaktbeslut. Jaktbeslut och jaktutfall (antal fällda/påskjutna djur) ska vara tillgängliga för allmänheten.

Åtgärder mot illegal jakt

Den senaste rovdjursutredningen anger att en omfattande illegal jakt på de stora rovdjuren alltjämt pågår och att denna jakt står för en stor del av arter-nas dödlighet. Vidare kan den i många fall innebära djurplågeri, genom bland annat utdragen förföljelse med motorfordon och skadskjutningar som inte följs upp med eftersök. Resultat från omfattande forskning med bland annat sän-darmärkta björnar tyder på att den illegala jakten på björn inte varit så omfat-tande att den allvarligt påverkat populationsutvecklingen i Sverige. Illegal jakt är dock, i likhet med annan illegal verksamhet, ett grundläggande samhällspro-blem och kan påverka björnstammen lokalt40. Det är av stor vikt att identifiera

områden där det eventuellt förekommer hög frekvens av illegal jakt för åtgärd. I propositionen En ny rovdjursförvaltning menade regeringen att den ille-gala jakten bör motverkas genom ökad lokal delaktighet i rovdjursförvalt-ningen och genom förbättrad information.

(33)

Förändrad lagstiftning

Både försök till grovt jaktbrott och försök till grovt jakthäleri avseende de stora rovdjuren är sedan den 1 juli 2011 straffbara. Denna förändring i lag-stiftningen ger polis och åklagare utökade möjligheter att i ett tidigare skede ingripa för att beivra de grova jaktbrotten.

krav om skadestånd vid illegal jakt

Den senaste rovdjursutredningen har föreslagit att staten bör föra talan om skadestånd i de fall grova jaktbrott mot stora rovdjur har begåtts. Naturvårdsverket har under 2012 fört statens talan om skadestånd vid en domstolsprövning av ett fall av illegal jakt efter järv. Det innebär en återgång till tidigare praxis.

Samverkan mellan berörda aktörer

Samtliga tre rovdjursutredningar har framfört att samarbetet mellan länssty-relser, polismyndigheter och åklagarmyndigheter behöver förstärkas. Ett led i detta arbete är att samverkansgruppen mot illegal jakt på stora rovdjur etable-rats efter initiativ från Världsnaturfonden. gruppen består av representanter för ovan nämnda myndigheter samt Världsnaturfonden, Naturvårdsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens kriminaltekniska laboratorium, Naturhistoriska riksmuseet och Viltskadecenter. gruppens syfte är att öka samverkan mellan berörda myndigheter och att öka kunskapen om detta pro-blemfält. gruppen har arrangerat nationella seminarier om arbetet mot illegal jakt på stora rovdjur åren 2005, 2007 och 2011.

Bristanalys

Även om den illegala jakten efter björn idag inte bedöms som ett problem för stammens utveckling, kan förutsättningarna ändras, bland annat genom den ökade polariseringen som har skett i vargfrågan som kan ha effekter även på de andra rovdjuren.

På grund av förändringar i den skandinaviska björnforskningen planeras det endast att finnas sändarmärkta björnar i det mellansvenska studieområdet framöver, vilket kommer att göra det svårare att uppskatta den illegala jaktens omfattning i andra delar av landet.

Ansvarsfördelningen för frågor som rör tillsyn för att förhindra, upptäcka och följa upp illegal jakt efter stora rovdjur är idag otydlig. Särskilt länsstyrel-sens ansvar för denna tillsyn bör förtydligas. Ett sådant förtydligande skulle kunna rymmas inom uppdraget för Utredningen översyn av jaktlagstiftningen m.m. som regeringen i juli 2012 beslutade om41.

(34)

kompletterande åtgärder

Utöver vad som beskrivits ovan planeras följande kompletterande åtgärder:

• Naturvårdsverket avser senast 2016 att initiera en uppföljning av tidigare studier av förekomst av illegal jakt på stora rovdjur i Sverige.

• Naturvårdsverket avser senast 2014 att lämna uppdrag till Skandinaviska björnprojek-tet att ta fram en metod för att beräkna omfattningen av illegal jakt på björn i områden där sändarmärkta björnar inte finns att tillgå.

Regionalt ansvar för förvaltningen

Riksdagens beslut om Sammanhållen rovdjurspolitik 2000/01 innebar att länsstyrelserna fick ett utökat ansvar och i praktiken blev ansvariga för rov-djursinventering och övrig rovdjursförvaltning i sina respektive län. Det regionala ansvaret utvecklades ytterligare genom riksdagsbeslutet om En ny rovdjursförvaltning 2009. Sverige delades upp i tre rovdjursförvaltningsom-råden, viltförvaltningsdelegationer och samverkansråd inrättades på läns-styrelserna och beslutanderätten i vissa frågor regionaliserades med ett ökat utrymme för regionala avvägningar.

Ur såväl ett aktörs- som ett ekosystemperspektiv är det i många fall den samlade påverkan som flera rovdjursarter har på till exempel näringar eller stammar av bytesdjur som är relevant snarare än den enskilda rovdjursartens påverkan. Det är i huvudsak den regionaliserade förvaltningen som kan ta ett helhetsgrepp om den samlade påverkan som olika rovdjursarter har för en näring eller i ett område42.

viltförvaltningsdelegationer

I samband med regionaliseringen upprättades en viltförvaltningsdelegation vid var och en av de 21 länsstyrelserna i Sverige. Den regionala viltförvalt-ningsdelegationen är ett beslutande organ inom länsstyrelsen för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länet. Delegationens åtaganden och beslutsmandat styrs av förordningen för viltförvaltningsdelegationer (SFS 2010:1474) samt den regionalt beslutade arbetsordningen.

Viltförvaltningsdelegationen ska bland annat besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen inom länet, för licensjakt och skyddsjakt inom länet, och för bidrag och ersättning enligt viltskadeförordningen. Vidare ska delegationen fastställa de regionala rovdjursförvaltningsplanerna för länen.

Delegationen leds av landshövdingen och har i övrigt en bred representa-tion med regional förankring från intresseorganisarepresenta-tioner och politiker.

Figure

Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål.
Figur 1. Schematisk bild över den adaptiva förvaltningen.
Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål.
Figur 3. Förutsättningar för delegering av beslut om jakt.
+7

References

Related documents

Beskriv hur dessa två patogener orsakar diarré (toxin, verkningsmekanism) och hur man behandlar patienter (vilken behandling samt kortfattat mekanismen för varför det

2. Ingen mötesordförande valdes. Thomas Gilljam valdes som mötessekreterare och Cecilia Gunnarsson och Anneli Svensson till justerare. Stellan Mörner rapporterade

Subject D, for example, spends most of the time (54%) reading with both index fingers in parallel, 24% reading with the left index finger only, and 11% with the right

Genom att sätta konsumenter i fokus för om- ställningen belyser rapporten hur politik och styrmedel kan skapa förutsättningar och underlätta för svenska konsumenter att

När hunden vaktar tamdjur i stora hägn eller i hägn som inte ligger i anslutning till gården är det mycket viktigt att hunden och få- ren är präglade på varandra.. En hund

EU-lagstiftning reglerar hur animaliska biprodukter som t.ex. döda djur och slaktbiprodukter ska hanteras. I enlighet med denna lagstiftning ska animaliska biprodukter i de

 Komplettera med följande inledande mening i första stycket: ”Trafikverket ansvarar för långsiktig planering av transportsystemet för alla trafikslag samt för byggande,

Take all precautions necessary - A legal study of the employer’s responsibility to prevent stress related ill- health and to achieve a sound psychosocial work environment..