Informationsplikten i
försäkrings-avtalslagen
- Uppfylls syftet med informationen?
Kandidatuppsats i affärsjuridik (försäkringsrätt)
Författare: Jennie Nilsson
Handledare: Göran Wahlgren
Framläggningsdatum 2011-05-19 Jönköping maj 2011
Kandidatuppsats inom affärsjuridik
Titel: Informationsplikten i försäkringsavtalslagen- Uppfylls syftet med infor-mationen?
Författare: Jennie Nilsson Handledare: Göran Wahlgren
Datum: 2011-05-19
Ämnesord Informationsplikt, informationsbehov, förköpsinformation, efter-köpsinformation
Sammanfattning
Uppsatsen behandlar för- och efterköpsinformation som ska ges vid tecknande av konsu-ment- och företagsförsäkring. Uppsatsens syfte har varit att utreda huruvida nämnda in-formation kan anses uppfylla de ändamål som ställts vid dess tillkomst. Vidare utreds huru-vida påföljderna vid försummelse av informationsplikten kan anses rimliga ställt mot de ändamål som informationen ska fylla.
Förköpsinformationen ska lämnas innan försäkringen tecknas och på grundval av given in-formation ska valet av försäkring underlättas för försäkringstagaren. Efterköpsinformatio-nen är den information som snarast efter avtalsslut ska ges till försäkringstagaren som en form av bekräftelse. Efterköpsinformationen ska även innehålla upplysningar gällande vissa andra villkor om det inte tidigare har gjorts. Avseende konsumentförsäkring aktualiseras en civilrättslig påföljd om försäkringsbolaget underlåtit att ge efterköpsinformation, som inne-bär att försäkringsbolaget inte får åberopa avtalsvillkor som inte särskilt framhållits. Vid underlåtelse att ge förköpsinformation till konsument kan en marknadsrättslig påföljd bli aktuell, vilket innebär att försäkringsbolaget åläggs att utge information. Samma marknads-rättsliga påföljd aktualiseras för underlåtelse att ge både för- och efterköpsinformation av-seende företagsförsäkring.
Av den analys som gjorts är en slutsats att för- och efterköpsinformationen kan antas vara av stor betydelse för nämnda försäkringstagare. Avgörande för att syftena med informatio-nen, både för och efterköpsinformation, ska uppfyllas är att ett intresse finns hos försäk-ringstagaren att ta del av dem, som bör motiveras av olika skäl. Författarens åsikt är att den civilrättsliga påföljden ger ett starkt skydd för konsumenten som inte kan anses rimligt mot informationens syfte. Dock kan anses den marknadsrättsliga påföljden utgöra ett för svagt skydd för försäkringstagarna.
Bachelor´s Thesis in Commercial and Tax Law
Title: The duty of information in the insurance law- does the information ful-fill the aim?
Author: Jennie Nilsson
Tutor: Göran Wahlgren
Date: 2011-05-19
Subject terms Information duty, need of information, information before con-tract, information after contract
Abstract
This thesis treats the information the insurance company is going to give the policyholders just before the insurance is to be concluded and soon thereafter. The purpose for the essay is to investigate whether the mentioned information can be considered to meet the purpose referred to its establishment. The investigation will also show if the penalty for not uphold-ing this obligation is reasonable in relation to the aim the duty to inform the policyholders is meant to uphold.
Information to be provided before the contract is concluded should facilitate the choice of insurance. The information to be given to the policyholders as soon as possible after the contract is concluded should be given as a form of confirmation and information on condi-tions that has not been stated before. The purposes that have been mentioned is for both the information to consumers and companies.
The conclusion that can be made after the analysis is that the information is of great impor-tance for the policyholder, both for consumers and companies. Some penalties can be re-garded as a tad harsh against the insurance company, according to the author. If just poli-cyholders have an interest to use the information their position would get better. The gen-eral purpose of the information has therefore been achieved. .
Innehåll
1
Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och avgränsning ... 2
1.3 Metod och material ... 3
2
Information ... 4
2.1 Informationsbehovet ... 4
2.2 Informationsplikten ... 7
3
Förköpsinformationen ... 9
3.1 Avseende konsument- och företagsförsäkring ... 9
3.2 Undantag från att lämna förköpsinformation avseende konsumentförsäkring ... 11
4
Efterköpsinformationen ... 13
4.1 Avseende konsument- och företagsförsäkring ... 13
5
Undantag från informationsplikten avseende
företagsförsäkring ... 15
6
Underlåtenhet att lämna information ... 17
6.1 Avseende konsumentförsäkring ... 17
6.2 Avseende företagsförsäkring ... 20
7
Analys ... 22
7.1 Förköpsinformationen ... 22
7.2 Efterköpsinformationen ... 25
7.3 Påföljder vid underlåtelse att lämna information ... 27
8
Slutsatser ... 32
Förkortningslista
A.a. s. Anfört arbete sida.
AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen-hetsrättens område.
f Och följande sida.
FAL Försäkringsavtalslag (2005:104).
f.f Och följande sidor.
KFL Konsumentförsäkringslag (1980:38). MFL Marknadsföringslag (2008:486).
p. Punkt.
Prop.
(utan nummer) Proposition 2003/2004:150 Ny försäkringsavtalslag.
s. Sida.
1 Inledning
1.1
Bakgrund
Reglering av privat försäkring finns främst i försäkringsavtalslagen1 (FAL) som vid sitt
ikraftträdande ersatte 1927 års lag om försäkringsavtal2 och 1980 års
konsumentförsäk-ringslag 3(KFL). I motiven till reformen angavs dels att man vill ge försäkringstagarna ett
starkt skydd för samtliga försäkringstyper. Ett starkare skydd för försäkringstagarna anses vara av vikt då försäkringar är av stor social betydelse för många. Samtidigt har hänsyn ta-gits till försäkringsgivarens möjligheter att bedriva en effektiv och konkurrenskraftig verk-samhet som kan tillgodose samhällets behov av försäkringar.4
Försäkringstagaren anses vara den svagare parten i avtalet mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Försäkringsgivaren har oftast ett överläge både ekonomiskt och kun-skapsmässigt inom rättsområdet. Försäkringstagaren som i regel inte besitter den kunska-pen har svårt att begripa innebörden av försäkringsskyddet och om begärd premie är rimlig till det skydd som försäkringen omfattar.5
Tvingande lagregler till försäkringstagarens förmån är ett sätt att utjämna obalans mellan parterna. En annan metod för att försäkringstagaren ska komma i en bättre ställning är att utöka informationsplikten och därmed ska försäkringstagarens kunskapsnivå öka. Reger-ingen har anfört att det är Reger-ingen enkel uppgift att ge försäkringstagaren en förståelse av för-säkringens innehåll, inte ens om försäkringstagaren är intresserad.6
Ur ett försäkringstagarperspektiv är syftet med tecknande av försäkring att trygga sig eko-nomisk mot en händelse som anses oförmånlig.7 Försäkringar är av stor social betydelse för
många.8 Vid tecknande av försäkring är det således av stor vikt att försäkringen omfattar
just det man har i åtanke. Information om försäkringen och dess begränsningar blir på så sätt av stor vikt för försäkringstagaren.
1 försäkringsavtalslag (2005:104). 2 lag (1927:77) om försäkringsavtal. 3 konsumentförsäkringslag (1980:38). 4 Prop. s. 1. 5 Prop. s. 124. 6 Prop. s. 124 f.
7 Bengtsson, Försäkringsrätt- Några huvudlinjer, s. 22. 8 Prop. s. 1.
1.2
Syfte och avgränsning
Uppsatsen kommer behandla informationsplikten som föreskrivs i FAL vid tecknande av konsument- och företagsförsäkring. Uppsatsens syfte är att utreda huruvida den informa-tion som försäkringsbolaget ska överlämna till försäkringstagaren kan anses uppfylla de än-damål som ställts vid dess tillkomst. Även huruvida påföljderna vid försummelse av infor-mationsplikten kan anses rimliga ställt mot de ändamål som inforinfor-mationsplikten ska fylla. Det generella syftet med informationen är att försäkringstagaren ska komma i en bättre ställning rent kunskapsmässigt då försäkringstagaren allmänt anses som underlägsne parten i denna typ av avtalsförhållande.
Uppsatsen inriktas till att behandla för- och efterköpsinformation som försäkringsbolaget ska ge försäkringstagarna som föreskrivs i FAL. Behandlingen kommer vidare avgränsas till för-och efterköpsinformation som ska ges vid tecknande av konsument- och företagsför-säkring. Analysen kommer därmed inriktas på för- och efterköpsinformation och aktuella påföljder för försäkringsbolagen vid underlåtelse att utge nämnda information.
Förköpsinformationen ska lämnas innan ett försäkringsavtal ingås och på grundval av given information ska valet av försäkring underlättas för försäkringstagaren.9
Efterköpsinforma-tionen är den information som snarast efter det försäkringen har tecknats ska ges som en form av bekräftelse till försäkringstagaren. Efterköpsinformationen ska även innehålla upp-lysningar om vissa försäkringsvillkor, om inte det tidigare har givits.10 Syftet med
informa-tionen som nu angivits finner man i motiveringen för konsumentförsäkringar. Avseende företagsförsäkring gäller att information ska ges efter likande principer som vid konsu-mentförsäkringar.11 Informationsplikten gällande för-och efterköpsinformation är i stora
drag samma för konsumentförsäkringar och företagsförsäkringar.12
Informationskrav som i övrigt föreskrivs i FAL kommer inte behandlas i denna uppsats, då det inte faller inom uppsatsens syfte. Följaktligen kommer inte heller övrig reglering i FAL gällande försäkringsbolagets plikt att lämna försäkringstagaren vissa meddelande att be-handlas.
9 Prop. s. 144. 10 Prop. s. 144. 11 Prop. s. 206.
12 Förköpsinformation stadgas i 2:2 FAL och efterköpsinformation i 2:4 FAL. I 8:1 FAL hänvisar man till
Uppsatsen avser den information som försäkringsbolaget själva ska lämna och därmed kommer regler avseende information när tecknandet av försäkring sker genom försäkrings-förmedlingare ej upptagas i denna uppsats.
1.3
Metod och material
I uppsatsen kommer en traditionell juridisk metod att användas. Med en traditionell juridisk metod avses att lag, förarbeten, doktrin och praxis. Rättskällorna kommer värderas utefter nämnda ordning. Emellertid utesluts praxis då det inte finns några relevanta rättsfall inom uppsatsens område. Utbudet av doktrin som berör uppsatsens område är begränsat.
En deskriptiv metod kommer användas för att redogöra för gällande rätt, i vilket förarbeten kommer redogöras ingående. I anslutning till den deskriptiva delen kommer ett analysav-snitt. I sist nämnda avsnitt kommer en problemorienterad metod att användas för att be-svara uppsatsens syfte. Till stor del kommer analysen byggas upp kring nämnda motiv och åsikter som givits i litteraturen.
2 Information
2.1
Informationsbehovet
Försäkringsbolaget har en plikt gentemot försäkringstagaren att lämna information. Försäk-ringstagaren är i flertalet fall den underlägsne parten gentemot sin medkontrahent som fö-religger från det försäkringens tecknas och under avtalstiden. Grund till denna obalans är att försäkringsbolaget är ekonomiskt starkare än försäkringstagaren. Än mer viktigt är att försäkringsbolaget ofta har bättre sakkunskap på rättsområdet än försäkringstagaren. En bedömning av om premien är rättvis eller ej är många gånger en omöjlig uppgift för försäk-ringstagaren. Ytterligare en svårighet för försäkringstagaren är att denne många gånger har svårt att bedöma försäkringens omfattning som följd av försäkringsvillkorens komplicerade utformning. Tidigare har en myndighetskontroll gjorts av premier och andra villkor, dock har denna kontroll i stora delar slopats. Ett sätt att utjämna denna obalans mellan parterna är istället att försäkringsbolaget bland annat ska ge information till försäkringstagaren. Re-geringen framhöll dock att det inte är en enkel uppgift att ge försäkringstagare en klar bild av försäkringens egentliga innebörd, även i det fall då försäkringstagaren är intresserad.13
En informationsplikt för försäkringsbolaget har tidigare stadgats i KFL gällande konsu-mentförsäkringar. Huvudmotiven med KFL var att stärka konsumentens ställning gent-emot försäkringsbolaget.14 I KFL stadgades att information skulle ges innan avtalet
teckna-des15 och snarast efter avtalsslut16. I motiven till KFL uttalades att information till
konsu-menten var av vikt på flera konsumentområden. Vidare uttalades att om konsukonsu-menten er-höll korrekt information skulle det gynna konkurrensen mellan företagen som i sin tur skul-le bidra till billigare och bättre produkter. Informationsbehovet ansågs även föreligga på försäkringens området. För konsumenten kan det vara svårt att få en uppfattning om vad försäkringen innebär. Den försäkring som konsumenten avser att teckna består av ett antal villkor, som ofta är krångliga och komplicerade. Konsumentens informationsbehov ansågs inte bara föreligga vid tidpunkten för tecknandet av försäkringen utan även under avtalsti-den.17 13 Prop. s. 124. 14 Prop. 1979/80:9 s. 1. 15 5 § KFL. 16 6 § KFL. 17 Prop. 1979/80:9 s. 33 f.
Vid underlåtenhet att lämna information kunde påföljder av marknadsrättslig karaktär aktu-aliseras för försäkringsbolagen, då 1995 års marknadsföringslag18 blev tillämplig enligt
KFL.19 En civilrättslig sanktion för det fall försäkringsbolagen försummat sin
informations-skyldighet ansågs inte vara nödvändig.20
I motiven till FAL anförde regeringen att betydelsen av att försäkringstagaren erhåller in-formation både innan och efter avtalsslut har kommit att betonas i olika sammanhang un-der de senaste åren. För en försäkringstagare kunde det vara svårt att utan pedagogiskt ut-formad information avgöra viktiga aspekter och beståndsdelar om försäkringen. Materialet är ofta komplicerat och har en teknisk betoning som därmed gör det svårt för försäkrings-tagaren att bedöma försäkringen. Regeringen uttalade att informationsplikten var av bety-delse för en konsument som många gånger saknar sakkunskap på försäkringsrättens områ-de, vilket också framhölls i motiven till KFL. Gällande information till konsument ansågs det inte finnas anledning till att minska informationskravet. Regeringen anförde att de mo-tiv som getts till informationskravet för konsumentförsäkringar gjorde sig fortfarande gäl-lande. Informationsbehovet kan även ansetts ökat sedan KFL tillkom. Konkurrensen har ökat vilket lett till att försäkringsutbudet ökat, detta som en följd av Sveriges anslutning till Europeiska Unionen. En annan bidragande faktor till ökat informationsbehov är att den ti-digare samverkan som funnits inom försäkringsbranschen och gjort att villkoren var någor-lunda lika har upphört och därmed har försäkringsprodukterna fått en mer heterogen form. Vilket har lett till att försäkringar inom samma gren inte lika lätt kan jämföras.21
Regeringen framhöll att från ett försäkringstagarperspektiv är det av vikt att korrekt infor-mation givits så att denne inte får en negativ överraskning vid ett försäkringsfall, som är en följd av att tidigare lämnad information varit bristfällig. Med hänsyn till försäkringars eko-nomiska betydelse för försäkringstagare är det viktigt med korrekt information och även för att allmänheten ska ha förtroende för försäkringsbolagen. Regeringen anslog att den in-formation som kommer att föreskrivas i lagen ska ange vissa grundläggande skyldigheter avseende informationsplikten.22
Regeringen uttalade vidare i motiven att ett informationsbehov ansågs föreligga även vid tecknande av företagsförsäkring. Informationsbehovet förutsätts dock vara mindre än vid 18 marknadsföringslag (1995:450). 19 8 § KFL. 20 Prop. 1979/80:9 s. 39. 21 Prop. s. 146. 22 Prop. s. 146 f.
tecknande av konsumentförsäkring. När näringsidkare ska teckna försäkring kan man för-utsätta att de har större vana vid mellanhavanden av detta slag. Av den anledningen att när-ingsidkare har möjlighet att konsultera en fackman, och hos en del större företag finns det expertis på försäkringsfrågor inom företaget. Trots detta, kan man inte bortse från det fak-tum att behovet av information varierar från företag till företag. Mindre företag, som be-drivs av enskild person, kan vara att jämställa med en konsument rent kunskapsmässigt på området. Företagsförsäkringsavtal är av sådan art, på grund av. dess speciella drag, att de inte är jämförbara med avtal som näringsidkaren i övrigt ingår inom ramen för sin verk-samhet beroende på att avtalet är svåröverskådligt och komplicerat för en icke sakkunnig. Vidare framhålls den ekonomiska betydelse som försäkringen kan antas ha för näringsidka-ren. Vid inträffande av en skada, som inte är ersättningsberättigat, kan det leda till förödan-de ekonomiska konsekvenser. Konsekvenserna är inte begränsaförödan-de till enbart näringsidka-ren. Drabbade kan även vara bland annat anställda och borgenärer.23
Av nämnda skäl ansåg regeringen att informationsplikt inte helt kunde undanvaras vid tecknande av företagsförsäkringar. Därmed skulle det stadgas att informationsplikten skulle vara densamma som vid tecknande av konsumentförsäkringar. Informationsplikten skulle gälla som en presumtion med undantag av att information inte behöver ges om försäk-ringsbolaget har anledning att anta att näringsidkaren inte har ett informationsbehov. När ett större företag tecknar försäkring kan man förmoda att det inte är beroende av särskild information. Ett särskilt informationsbehov antas inte heller föreligga i den situation då näringsidkaren sedan tidigare haft en liknande försäkring. I det senare fallet förväntas för-säkringstagaren redan har en uppfattning om försäkringens omfattning och innebörd.24
I kapitlet som reglerar företagsförsäkringar anges att information som föreskrivs vid kon-sumentförsäkringar ska i vissa fall25 tillämpas även för denna försäkringsform.26 I
författ-ningskommentaren anges att hänvisningen innebär att det som stadgas om informationens innehåll, tidpunkten för när informationen ska lämnas, informationens syfte och omfatt-ning ska gälla även för företagsförsäkringar. Även övriga förutsättomfatt-ningar för informations-plikten och formen för informationen ska tillämpas för företagsförsäkringar såsom för konsumentförsäkringar.27
23 Prop. s. 207 f. 24 Prop. s. 207 f.
25 I 8:1 FAL stadgas undantag från information. Undantaget kommer behandlas nedan. 26 8:1 FAL hänvisar till 2:1-7 FAL.
2.2
Informationsplikten
”Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna information enligt detta kapitel. Informatio-nen skall, i den mån det är möjligt, lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för mottagaren. Informationen skall vara klar och tyd-lig och avfattad på svenska. Den får lämnas på ett annat språk om mottagaren begär det.
Detta kapitel är inte tillämpligt på sådana ömsesidiga lokala bolag som bedriver annan försäkring än brandförsäkring.”28
Paragrafen stadgar att försäkringsbolaget är skyldigt att lämna information enligt andra ka-pitel FAL. Informationsskyldigheten gäller även vid företagsförsäkringar.29
Paragrafen anger allmänna riktlinjer om informationsplikten för försäkringsbolagen. I för-fattningskommentaren angavs att försäkringsbolaget har ett ansvar för att försäkringstaga-ren erhåller information, även då annan för försäkringsbolagets vägnar har deltagit vid till-komsten av ett försäkringsavtal. I paragrafen stadgas även vilken form informationen ska ha. Informationsplikten anses uppfylld om försäkringsbolaget har gett informationen på en cd-romskiva eller skickat ett mail i varaktig form. Dock krävs det att informationen är till-gänglig för mottagaren, därav anses inte informationsskyldigheten uppfylld om försäk-ringsbolaget givit en diskett med information om mottagaren inte har någon dator. Motta-garen måste ha möjlighet att tillgodogöra sig informationen. Huruvida försäkringsbolaget har lämnat information på ett tillfredställande sätt får bedömas i varje enskilt fall. Bedöm-ningen göres utefter om försäkringsbolaget haft anledning att anta att mottagaren kunnat tillgodogöra sig informationen.30
I paragrafen ställs även krav på informationens utformning. I författningskommentaren anges att utformningen av informationen ska avfattas på ett sådant sätt att mottagaren kan förstå den. Vidare ska den vara avfattad på svenska om inte mottagaren begär annat. För-säkringsbolaget har ingen skyldighet att lämna information på annat språk än svenska, dock kan de göra det vid begäran.31
I den allmänna motiveringen framhölls att informationen skulle ges till mottagaren i sådan form att denne kunde beakta informationen i lugn och ro och få en uppfattning om försäk-ringens innebörd.32 Informationen bör som huvudregel ges i form av en handling.
28 2:1 FAL.
29 Framgår av hänvisningen i 8:1 FAL. 30 Prop. s. 377 f.
31 Prop. s. 378 f. 32 Prop. s. 150.
lämnande av information via datorn gavs som ett alternativt till att informationen skulle lämnas i en handling. Mottagaren skulle via datorn ha varaktig tillgång till informationen så-som gäller när informationen ges i en handling. Regeringen anförde att både försäkringsgi-varen och försäkringstagaren borde anse det vara viktigt att information som är av betydel-se lämnas genom en handling, på grund av deras rättsförhållande till varandra. Omständig-heter som har skett mellan parterna kan visas genom handlingen. Regeringen ansåg dock att ett alternativ för informationsöverlämnandet kan i visa fall vara godtagbart. Informa-tionsöverlämnande som sker elektroniskt eller via annan överföring är acceptabelt om in-formationen är läsbar och varaktigt tillgänglig för mottagaren. Kravet är att båda parterna är överens om ett alternativt informationsöverlämnande. I överväganden behandlades även frågan om betydelsen av att försäkringsvillkoren skulle avfattas på ett klart sätt för mottaga-ren. Detta skulle tillgodoses genom att lagen föreskrev att informationen skulle ges på ett tydligt sätt.33
3 Förköpsinformationen
3.1
Avseende konsument- och företagsförsäkring
”Innan en konsumentförsäkring meddelas skall försäkringsbolaget lämna information som underlättar kundens bedömning av försäkringsbehovet och val av försäkring. In-formationen skall på ett enkelt sätt återge det huvudsakliga innehållet i de försäkrings-villkor som kunden behöver ha kännedom om för att kunna bedöma kostnaden för och omfattningen av försäkringen. Viktiga begränsningar av försäkringsskyddet skall tydligt framgå. Detsamma gäller om försäkringsbolagets ansvar inträder först när premien be-talas.
Försäkringsbolaget skall också lämna information om försäkringstagarens möjligheter att förnya försäkringen”34
Paragrafen stadgar att försäkringsbolaget är skyldigt att lämna förköpsinformation. Infor-mationsskyldigheten gäller även vid företagsförsäkringar.35
I författningskommentaren framhölls att informationen ska uppfylla tre syften. Dels ska in-formationen bidra till att försäkringstagaren lättare ska kunna göra en bedömning av sitt försäkringsbehov, vidare att försäkringstagaren lättare ska kunna avgöra vilken försäkrings-typ som är mest lämpad för honom och även bidra till att försäkringstagaren ska kunna uppskatta kostnaden av försäkringen samt dess omfattning. Informationens mottagare är den som genom kontakt med försäkringsbolaget vill teckna en försäkring.36
I författningskommentaren framhölls avseende de villkor som ska ges till försäkringstaga-ren att försäkringsvillkoförsäkringstaga-ren i sig själva inte kan anses utgöra information som ska bidra till att de bedömningar som försäkringstagaren ska kunna på grundval av denna information. Det följer av att försäkringsvillkoren många gånger är omfattande och komplicerat utfor-made. Följden blir att det inte är tillräckligt att försäkringsbolaget ger information i form av försäkringsvillkor. Paragrafen syftar istället till att försäkringsvillkoren ska ges fastän i en sammanfattad version vars innehåll är förenklat och tydligt anger förhållanden som är sär-skilt viktiga för kunden. Efterfrågar kunden de fullständiga försäkringsvillkoren ska han dock få det. Informationen som ska ges ska avse sådan information som den genomsnittli-ge försäkringstagaren kan tänkas behöva. Informationen kan vara standardiserad men sam-tidigt ger paragrafen möjlighet till anpassning av informationen till den enskilde kunden, begränsa eller utvidga informationen efter kundens behov. Är avsikten från försäkringsta-garens sida att teckna en liknande försäkring som tidigare är behovet av information inte
34 2:2 FAL. 35 8:1 FAL. 36 Prop. s. 380 f.
lika stort som när situationen är att försäkringstagaren vill försäkra sig mot en särskild typ av risk då informationsbehovet antagligen är större.37
Det första syftet som anges är att försäkringstagaren ska bedöma sitt försäkringsbehov. I författningskommentaren anges det fall att försäkringstagaren redan har en försäkring som omfattar det han nu önskat försäkra. Om försäkringstagaren redan har en försäkring som omfattar det han tänkt försäkra finns det inget försäkringsbehov. När det har konstaterats att ett försäkringsbehov föreligger är nästa fråga vilken försäkringstyp som är bäst lämpad för försäkringstagaren. För att kunden ska kunna avgöra vilken typ av försäkring som bäst är lämpad för honom ska försäkringsbolaget även ge information om olika alternativ som det kan erbjuda, dock behöver det inte ange andra försäkringsbolags utbud.38
Innan en framtida försäkringstagare tecknar en försäkring bör denne ha vetskap om viktiga begränsningar av försäkringens omfattning. I författningskommentaren angavs att syftet med att viktiga begränsningar tydligt ska framgå är att kunden redan innan avtalsslut ska vara medveten om viktiga begränsningar i försäkringens omfattning. Innebörden av be-gränsningar avser alla typer av villkor som anger gränser för försäkringens omfattning. Be-gränsningar kan till exempel avse villkor som anger att skador som sker utanför Sverige inte täcks. Vid bedömningen av vilka begränsningar som ska medtagas i informationen ska man dels utgå ifrån hur praktiskt betydelsefulla begränsningarna är, och om de kan tänkas gå ut-över vad som vanligtvis föreskrivs vid denna typ av försäkring. Vidare ska det beaktas hu-ruvida försäkringstagaren kan anta att skydd ges mot bakgrund av försäkringens namn.39
Informationsplikten omfattar även att försäkringsbolaget ska upplysa kunden om att denne har rätt till information, då kunden oftast inte är medveten om denna rättighet. Informa-tionsplikten omfattar även den situationen att kundens begäran om en viss försäkring inte direkt innebär att de ska ha den begärda försäkringen utan en annan försäkring kanske pas-sar kunden bättre.40
37 Prop. s. 379 f. 38 Prop. s. 380. 39 Prop. s. 380 f. 40 Prop. s. 381.
3.2
Undantag från att lämna förköpsinformation avseende
konsumentförsäkring
”Information enligt 2 § behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter hinder med hänsyn till förhållandena då försäkringsavtalet ingås.”41
Paragrafen anger undantag gällande kravet på att lämna förköpsinformation.
I författningskommentaren angavs att både situationen hur försäkringen sluts och vilka kunskaper som kunderna besitter varierar, dessa faktorer måste beaktas när förköpsinfor-mationen ges.42
Första situationen som paragrafen tar sikte på är när kunden avstår från information. I den allmänna motiveringen angavs som exempel på när det detta undantag kan vara tillämpligt är då en kund önskar teckna en försäkring som denne sedan tidigare har kännedom om och därmed inte anses behöva informationen.43
I författningskommentaren angavs att varken den situationen att kunden i ett visst hänse-ende inte önskar information eller att kunden inte efterfrågar information, innebär inte att information inte behöver ges. Först nämnda fall kan inte tolkas så att försäkringstagaren helt avsäger sig information och i sist nämnda fall är det upp till försäkringsbolaget att upp-lysa kunden om information kan lämnas.44
Andra undantaget avser en situation då hinder föreligger för att utge information, till ex-empel då avtalet ingås genom att kunden betalar in premien. I författningskommentaren angavs att försäkringsbolaget ändock ska försöka informera kunden på det sätt som före-skrivs i 2 §, dock kan följden bli att informationen inte blir så utförlig. Ett exempel som ges i författningskommentaren är när en kund snabbt vill teckna en reseförsäkring som fort ska gälla, vilket kan ske via en automat. I denna situation ska dock försäkringsbolaget ha viss information tillgänglig genom att det finns broschyrer eller på en anslagstavla.45
Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden har anfört vissa åsikter om denna undantagsregel. Konsumentverket anförde att det kunde vara lämpligt med en undantags-regel, i vart fall vad som gäller den skriftliga informationen, till exempel när kunden tecknar 41 2:3 FAL. 42 Prop. s. 381. 43 Prop. s. 148. 44 Prop. s. 381. 45 Prop. s. 382.
en försäkring via telefon och vill att den ska börja gälla direkt. Allmänna reklamations-nämnden anförde att det inte fanns något praktiskt behov av det andra undantaget då det inte ansågs finns något hinder då försäkringsbolaget kan sätta upp sådan information på anslag eller liknande.46
4 Efterköpsinformationen
4.1
Avseende konsument- och företagsförsäkring
”Snarast efter avtalsslutet skall försäkringsbolaget tillställa försäkringstagaren en skriftlig bekräftelse på avtalet. Försäkringsbolaget skall också, om det inte skett tidiga-re, upplysa om försäkringsvillkorens innehåll och särskilt framhålla
1. villkor som med hänsyn till försäkringens beteckning eller övriga omständighe-ter utgör en oväntad och väsentlig begränsning av försäkringsskyddet,
2. förbehåll enligt 3 kap. 2 § tredje stycket om att försäkringsbolagets ansvar inte inträder förrän premien betalas,
3. villkor enligt 4 kap. 3 § om skyldighet att anmäla ändring av risken och följder-na av en försummad anmälan, samt
4. viktiga säkerhetsföreskrifter och följderna av att de inte efterlevs.”47
Paragrafen stadgar att försäkringsbolaget är skyldigt att lämna efterköpsinformation. In-formationsskyldigheten gäller även vid företagsförsäkringar.48 I den allmänna motiveringen
anfördes att det som bör framhållas är begräsningar som kan anses vara oväntade på grund av försäkringens beteckning.49 Punkterna två och tre tillämpas vid tecknande av
konsu-mentförsäkring.50
Paragrafen förskriver att försäkringstagaren snarast efter avtalsslut ska få ytterligare infor-mation om denna inte tidigare har getts.51 I författningskommentaren angavs att
försäk-ringsbolagets skyldighet innebär att detta ska lämna information om väsentliga bestämmel-ser på ett sådant vis att det är klart och lättbegripligt. Villkor som är särskilt betydelsefulla gällande försäkringens omfattning och krav som ställs för att erhålla försäkringsskydd ska särskilt framhållas. De villkor som är av särskild vikt ska kunna urskiljas från övriga villkor. Avser försäkringsbolaget att lämna skriftlig information ska dessa villkor särskilt markeras. Vidare i kommentaren angavs att de begränsningar som åsyftas i första punkten är av det slag som den genomsnittlige försäkringstagaren tror ingår i försäkringsskyddet. Den enskil-de försäkringstagarens uppfattning spelar ingen roll, om inte försäkringsbolaget vet vad försäkringstagaren tror. Begränsningar som är samma för de flesta typer av skadeförsäk-ringar behöver inte anges. Paragrafen utgör inget krav på att en fullständig beskrivning
47 2:4 FAL. 48 8:1 FAL. 49 Prop. s. 148 f. 50 Framgår av 1:1 FAL. 51 Prop. s. 382.
måste göras av begränsningarna i informationen, utan tillräckligt är om dessa kortfattat be-skrivs med en hänvisning till villkoret som mer utförligt beskriver det.52
Vidare i författningskommentaren angavs att den andra punkten avser de fall bolaget har infört en s.k. kontantklausul. Innebörden av en sådan klausul är att försäkrings-bolaget ansvar inträder när premien har inbetalats.53
Tredje punkten avser det fall då försäkringsbolaget i villkoren föreskriver att försäkringsta-garen ska anmäla om det föreligger en riskökning. Anmälningsskyldigheten vid riskökning och även vilka konsekvenser som kan bli aktuella för försäkringstagaren om denne inte föl-jer föreskrifterna ska särskilt uppges.54
Den fjärde punkten avser säkerhetsföreskrifter som föreskrivs i FAL55. I
författningskom-mentaren angavs att försäkringsbolaget ska ange vissa viktiga säkerhetsföreskrifter. Säker-hetsföreskrifter som kan antas vara av vikt får bedömas utefter försäkringsbolagets erfa-renhet av vilka av dessa som är praktiskt betydelsefulla. Därmed behöver inte alla föreskrif-ter anges, dock ska konsekvenserna av att försäkringstagaren inte följer föreskrifföreskrif-terna an-ges. Säkerhetsföreskrifterna behöver inte beskrivas detaljerat i lämnad information utan en kortfattad redogörelse är tillräcklig med hänvisning till försäkringsvillkoren som ger en närmre beskrivning.56 52 Prop. s. 383 f. 53 Prop. s. 383. 54 Prop. s. 383. 55 4:6 FAL. 56 Prop. s. 383 f.
5 Undantag från informationsplikten avseende
företags-försäkring
”Det som sägs i 2 kap. 1–7 §§ om information tillämpas också vid företagsförsäkring, om det inte kan antas att kunden saknar behov av informationen.”57
Paragrafen föreskriver att information inte behöver lämnas till den som tecknar en före-tagsförsäkring om det kan antas att kunden saknar behov av informationen. I den allmänna motiveringen anges att ett stort företag i regel inte har ett särskilt behov av information och även i det fall en näringsidkare tidigare har ingått en likande försäkring. I det senare fallet förväntas försäkringstagaren redan har en uppfattning om försäkringens omfattning och innebörd.58
I författningskommentaren anfördes att vid tecknande av företagsförsäkring kan informa-tionsbehovet hos försäkringstagarna variera betydligt, både avseende informationens inne-håll och form. Vidare anfördes att större företag kan ha anställda vars särskilda uppgift är att se över företagets försäkringsbehov och även att företagets försäkringsskydd är tillfred-ställande. Informationsbehovet torde visserligen även finnas i nämnda företag såsom för andra företag gällande information hur olika försäkringar är utformade eller borde utfor-mas, dock behöver detta informationsbehov återspeglas i lag. Angivna typ av företag har möjlighet att själva bedöma sitt försäkringsbehov och genom eget initiativ föra en dialog med försäkringsbolaget. Utformningen av en försäkring sker vanligtvis genom en dialog mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren i de fall försäkringstagaren är ett större företag eller om det avser mer svårbedömda risker. En detaljerad genomgång av försäk-ringens omfattning, säkerhetsföreskrifter och övriga villkor genomgås när dialog föres mel-lan parterna i nämnda situationer. Dock anfördes att sådan kompetens besatt långt ifrån alla företag. Vidare framhölls att relativt stora företag kunde sakna förståelse för sitt egna för-säkringsbehov och även om vilken upphandling av försäkring som är bäst för företagets del. Angående mindre företag angavs att deras förståelse för försäkringsförhållande är att jämställa med den genomsnittlige konsumenten.59
Av den skillnad som ges i behandlingen mellan olika försäkringstagare som paragrafen fö-reskriver avses att försäkringsbolaget i varje enskilt fall ska göra en bedömning om vilket
57 8:1 FAL. 58 Prop. s. 207 f. 59 Prop. s. 456.
informationsbehov som finns för kunden. Föreligger det sedan tidigare en affärsrelation mellan parterna kan försäkringsbolaget avgöra informationsbehovet utifrån tidigare kun-skaper. I andra fall, då en tidigare affärsrelation inte finns, kan försäkringsbolaget göra en bedömning av informationsbehovet för företaget utefter sina kunskaper om företaget. Ett exempel på det senare fallet angavs vara att företaget har givit information om sin kompe-tens på området till försäkringsbolaget och därav kan försäkringsbolaget dra slutsatser om företagets informationsbehov. Vidare uttalades att information till medelstora eller stora fö-retag torde typiskt sett inte vara nödvändigt då de kan antas besitta viss kunskap på områ-det. Vid mindre företag är behovet av information annorlunda än vid medelstora eller stora företag. Försäkringsbolaget kan genom att fråga kunden innan avtalsslut om det erfordras information för att klargöra om det föreligger ett informationsbehov eller inte, vilket är till-lämpligt om försäkringsbolaget antar att ett informationsbehov inte föreligger.60
Försäkringsbolaget kan i vissa fall friskriva sig från att generellt under försäkringstiden läm-na information i försäkringsvillkoren. En friskrivning kan bara ske i de fall då det kan antas att företaget har eller kan ha kompetens på området och därav saknar informationsbehov. Av hänvisningen i paragrafen framgår det att försäkringsbolaget och försäkringstagaren i det enskilda fallet även kan avtala om att ingen information behöver ges innan avtalsslut.61
60 Prop. s. 456. 61 Prop. s. 456.
6 Underlåtenhet att lämna information
6.1
Avseende konsumentförsäkring
”Om ett villkor av sådant slag som anges i 4 § inte har särskilt framhållits av försäk-ringsbolaget vare sig före eller efter avtalsslutet, får det inte åberopas av bolaget. Det-samma gäller villkor som inte har särskilt framhållits enligt 6 §. Det sagda gäller inte en sådan begränsning av försäkringsskyddet som framgår av lag. 62
En civilrättslig påföljd aktualiseras enligt bestämmelsen för det fall då försäkringsbolaget har underlåtit att lämna efterköpsinformation63 och villkor som särskilt ska framhållas64.
Stadgandet innebär att ett försäkringsbolag som underlåtit att informera om villkor som anges i nämnda stadganden saknar verkan. Sådant villkor får inte åberopas av försäkrings-bolaget och innebär att avtalet gäller utan villkoret. Försäkringsförsäkrings-bolaget blir därmed ersätt-ningsskyldigt till försäkringstagaren såsom om villkoret inte funnits. Paragrafens tillämp-ningsområde gäller när villkoret kan anses utgöra en del av försäkringsavtalet och av nämn-da hänvisningar försummelsen har skett efter avtalsslut. Fallet är annorlunnämn-da om en repre-sentant för bolaget har gett upplysning om att ett undantag inte är tillämpligt och då får det inte åberopas men inte på grund av denna paragraf.65
I författningskommentaren angavs att sista meningen i paragrafen avser sådana villkor i av-talet som finns föreskrivna i lag. Villkor som finns angivna i lag behöver försäkringsbolaget inte informera försäkringstagaren om, även om dessa villkor t.ex. kan innehålla viktiga be-gränsningar i försäkringsskyddet. En underlåtenhet från försäkringsbolaget att ge informa-tion om begränsningar som föreskrivs i lag ger ingen påföljd.66
I författningskommentaren anförs att förköpsinformation som ska ges till en framtida för-säkringstagare inte omfattas av paragrafen. En civilrättslig påföljd aktualiseras inte för det fall försäkringsbolaget har underlåtit att ge förköpsinformation till kund som sedermera har ingått ett försäkringsavtal. Dock kan en civilrättslig påföljd bli aktuellt vid försummelse av förköpsinformationen då allmänna regler om avtalstolkning eller vid vårdlöshet i samband med avtalsslut.67
I den allmänna motiveringen framhöll regeringen, såsom även Lagrådet anfört, att stan-dardvillkor som ansetts överraskande och betungande och som inte särskilt framhållits inte 62 2:8 FAL. 63 Enligt 2:4 FAL. 64 Enligt 2:6 FAL. 65 Prop. s. 388. 66 Prop. s. 388. 67 Prop. s. 388.
har utgjort del av avtalet. Detta resonemang har förekommit i andra sammanhang, enligt uttalande av Lagrådet, och särskilt på konsumenträttens område. Av nämnda anledning och även av det skälet att marknadsrättslig tillsyn jämt 36 § Avtalslagens68 jämkningsmöjlighet
skulle en risk löpa för sämre informationen och därav bör en civilrättslig påföljd finnas stadgad i den nya lagen.69
Vidare anförs av regeringen i den allmänna motiveringen att information som åsyftas för att en civilrättslig påföljd ska bli aktuell är sådan information som anger begränsningar som kan anses vara oväntade och väsentliga med hänsyn till beteckningen på försäkringen. En skyldighet att informera om alla begränsningar skulle bli alltför långtgående och vidare skul-le konsekvensen bli att försäkringstagaren inte skulskul-le tillgodogöra sig informationen, och därmed mister informationen en del av sitt syfte.70
Regeringen anförde vidare i anslutning till att en civilrättslig påföljd inte blev aktuell när bo-laget har brustit i informationsplikten om de begränsningar i skyddet som ges enligt lag. Det ansågs opassande att en sådan påföljd skulle bli aktuell då det skulle kunna leda till att försäkringsbolagen blev ersättningsskyldiga för fall, som inte lagstiftaren ansett vara nöd-vändiga eller lämpliga. Bristande information om begränsningar som förskrivs i lag kan dock få en marknadsrättslig påföljd och det blir upp till rättstillämpningen att avgöra de fall som motiverar en sådan påföljd. Advokatsamfundet kritiserade detta förslag och ansåg att även information om begränsningar som föreskrevs i lag skulle ges till försäkringstagaren.71
”Om ett försäkringsbolag inte lämnar information enligt detta kapitel ska marknadsfö-ringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.”72
Av hänvisningen till 10 § st. 3 marknadsföringslagen73 (MFL) framgår att det finns ett
för-bud mot vilseledande utelämnande. Det innebär att om information som ska ges av försäk-ringsbolaget enligt FAL har åsidosatts presumeras det utgöra vilseledande utlämnande. I det fall att informationskravet enligt andra kapitlet inte uppfylls blir det enligt MFL talan
68 lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. 69 Prop. s. 152 f.
70 Prop. s. 153 f. 71 Prop. s. 154. 72 2:9 FAL.
om att otillbörligt vilseledande föreligger.74 Har väsentlig information inte lämnats kan
åläggande om att utge information ges enligt 24 § MFL.
Även 8 § MFL ska beaktas, vilket rör marknadsföringens ekonomiska betydelse. Har in-formation varit bristande ska det dock beaktas om det har haft någon påverkan på konsu-mentens möjlighet att fatta ett välgrundat affärsbeslut och är fallet så kan bristande infor-mation inte anses vara otillbörlig.75
MFL som stadgas i paragrafen är tillämplig då försäkringsbolaget försummat att ge för-köpsinformation och efterför-köpsinformation.76
”Försäkringstagaren får säga upp försäkringen att upphöra före försäkringstidens ut-gång, om
1. försäkringsbolaget väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt försäkringsavtalet … ”77
I tredje kapitlet FAL ges en möjlighet för försäkringstagaren att säga upp försäkringsavtalet i förtid. Denna möjlighet ges för konsumentförsäkringar.78 Redogörelsen kommer göras
ut-efter det som är att hänföra till uppsägningsrätt som grundar sig på bristande information. I paragrafens första stycke första punkten stadgas en möjlighet för försäkringstagaren att säga upp försäkringsavtalet i förtid om försäkringsbolaget väsentligen har åsidosatt sina skyldigheter enligt FAL eller enligt avtalet.
I författningskommentaren framhölls särskilt den informationsskyldighet som stadgas i FAL i anslutning till att försäkringsbolaget väsentligen åsidosatt sina skyldigheter enligt la-gen. Försäkringstagaren har rätt att säga upp avtalet i förtid om försäkringsbolaget inte har uppfyllt sin skyldighet att informera kunden både innan och efter avtalsslut. Vidare angavs att detta gäller inte bara informationen som stadgas i lagens andra kapitel utan vad som i övrigt föreskrivs i FAL.79
En bedömning av om försäkringsbolagets åsidosättande är väsentligt ska göras utifrån för-säkringstagarens situation och dennes förutsättningar. En bedömning ska ske enligt samma principer som finns på konsumenträttens område. Om en underlåtelse är att anse som 74 Prop. 2007/08:115 s. 180. 75 Prop. 2007/08:115 s. 180. 76 Prop. s. 388 f. 77 3:6 st. 1 p. 1 FAL. 78 Framgår av 1:1 st. 1 FAL. 79 Prop. s. 399.
sentlig för försäkringstagare i allmänhet kan man dra slutsatsen att det gäller även för för-säkringstagaren i det aktuella fallet. Är en underlåtelse att anse som ringa för försäkringsta-garna i allmänhet är det upp till den aktuelle försäkringstagaren att påvisa att underlåtelsen är väsentlig för honom.80
I den allmänna motiveringen anfördes att det bör finnas en möjlighet att frånkomma avta-let i förtid i de fall motparten väsentligen har åsidosatt sina skyldigheter som föreskrivs i av-talet, såsom föreskrivs för andra avtalsförhållanden. En naturlig följd av att försäkringsbo-laget har åsidosatt sina skyldigheter är att försäkringstagaren inte längre har förtroende för försäkringsbolaget och därmed önskar att försäkra sig hos annan aktör. I anslutning till det-ta anför regeringen att fallet bör vara detsamma vid åsidosätdet-tande av informationsskyldig-heten som föreskrivs i lagen.81
6.2
Avseende företagsförsäkring
”Om ett försäkringsbolag inte lämnar information enligt 1 §, får det åläggas att lämna informationen.”82
Paragrafen föreskriver en marknadsrättslig påföljd för det fall försäkringsbolaget har under-låtit att lämna information.
En civilrättslig lösning ansågs passa mindre bra vid företagsförsäkringar. Dock anförde re-geringen att en civilrättslig påföljd i det fall då försäkringsbolaget väsentligen brustit mot in-formationsplikten ansågs vara lämplig. Vid försummelse av information av nämnda slag blir den civilrättsliga påföljden att försäkringstagaren får säga upp försäkringen i förtid. Vi-dare anförs att denna sanktion kan vara av vikt då företagsförsäkringar kan vara kostsam-ma.83
Vid tillämpningen av denna paragraf ger samma marknadsrättsliga påföljder som vid kon-sumentförsäkringar. Regeringen framhöll att ifrågavarande paragraf är kopplad till en annan paragraf om informationsplikten som anger undantag från informationsplikten, vilket får betydelse när åläggande om information ska ges både avseende om ett åläggande ska ske i ett enskilt fall och även åläggandets innebörd. Av nämnda skäl måste domstolen först ta hänsyn till om försäkringsbolaget har försummat sin informationsplikt och om svaret är
80 Prop. s. 399. 81 Prop. s. 164. 82 8:2 FAL. 83 Prop. s. 208.
kande måste domstolen även bedöma huruvida de haft fog för att anta att kunden inte be-hövde informationen. För mer information hänvisas till kommentaren för 2:9 FAL.84
Marknadsdomstolen kan ålägga försäkringsbolaget att ge information vilket kan avse både underlåtenhet att ge för- och efterköpsinformation.85 Paragrafen kommer inte behandlas då
den reglerar forum och talesrätt.86 Angående åläggande enligt 8:2 ska 24 § MFL tillämpas,
detta stadgas i 8:3 FAL.
”Har inte annat avtalats, får försäkringstagaren säga upp försäkringen att upphöra före försäkringstidens utgång, om
1. försäkringsbolaget väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt försäkringsavtalet, … ”87
Paragrafen stadgar en rätt för försäkringstagaren att i vissa fall säga upp avtalet i förtid om inte annat har avtalats. I den första punkten i paragrafen stadgas att försäkringstagaren har rätt att uppsäga avtalet i förtid om försäkringsbolaget västentligt har åsidosatt skyldigheter som stadgas i denna lag eller enligt avtalsvillkoren. Regeringen framhöll att man särskilt av-såg informtionsplikten med skyldigheter enligt lagen. Informationsplikten följer oftast inte av avtalsvillkoren och kan därmed inte anses utgöra ett kontraktsbrott. Vidare anges att en rätt för försäkringstagaren att säga upp avtalet då försäkringsbolaget har åsidosatt sina skyl-digheter enligt avtalsvillkoren. Gemensamt för dessa två fall som anges i den första punk-ten är att det ska röra sig om ett väsentligt åsidosättande av sina skyldigheter. Som exempel framhölls ett sådant fall där försäkringsbolaget försummat att ge försäkringstagaren infor-mation på en viktig punkt. Om det skulle uppstå angavs vidare att förtroendet till försäk-ringsbolaget kan bli rubbat eller till och med vara så att bristandet av sina skyldigheter kan vara helt emot god försäkringssed och man inte kan begära att försäkringstagaren ska be-höva stå fast vid avtalet. Överträdelsen ska ses från försäkringstagarens synvinkel oavsett om det rör sig om ett åsidosättande av lag eller kontraktsbrott.88
84 Prop. s. 457. Det ska dock påpekas att paragrafer i MFL har ändrats sedan FAL och därmed står andra
lag-paragrafer i propositionen.
85 Det framkommer av 8:3 st. 2 p.1 och 2 FAL. 86 Prop. s. 457.
87 8:5 st. 1 p. 1 FAL. 88 Prop. s. 459 f.
7 Analys
7.1
Förköpsinformationen
Bertil Bengtsson anför att det är klart att lagstiftaren fäst stor vikt vid informationen och således bör stadgarna tolkas strängt mot försäkringsbolaget.89 Dock hindrar detta inte att en
känsla av tveksamhet kan finnas till vilket värde som informationsplikten ger mot de stränga krav som föreskrivs.90
Vidare anför Bengtsson angående förköpsinformationen att försäkringstagarens bristande sakkunskaper är ett naturligt argument. Bristande sakkunskaper är ett argument som bör kunna åberopas vid nästan alla typer av försäkringar och vid flertalet företagsförsäkringar. Försäkringar är inte så standardiserade som tidigare. Det faktum att flertalet anlitar mäklare för att få hjälp kan inte uppväga den bristande sakkunskapen flertalet försäkringstagare har och denna hjälp används inte så ofta av konsumenter. Diskutabelt är istället huruvida för-säkringstagaren kan tillgodogöra sig all den information som ges. Kan förför-säkringstagaren bedöma om premien är skälig med ledningen av den givna informationen. Den stora tillit som ställts till försäkringstagarens omdömesförmåga och intresse inte är befogad att ha. Det krävs betydande inlevelseförmåga hos försäkringstagaren för att veta vilka eventuella framtida risker som önskas att försäkra sig emot. I det fall konsumenten inte är nöjd med försäkringens omfattning är det svårt att åstadkomma en ändring av omfattningen. Försäk-ringsbolaget har möjlighet att hävda att de har informerat kunden och därmed kan försäk-ringstagaren inte påstå att vissa villkor kommer som en chock senare. Detta utgör dock inte något hinder för att kunden i sedvanlig ordning klagar över villkor som är finstilta och obe-gripliga vars innebörd inskränker skyddet som ges av försäkringen. Informationens funk-tion blir snarare att försäkringsbolaget får viss goodwill och rent samvete. Värdet av att mer ingående förköpsinformation ges till försäkringstagaren kan även för företagsförsäkringar ifrågasättas även om man kan utgå ifrån att deras intresse av villkorens innehåll är större.91
Av Bengtssons uttalande, som återgivits ovan, verkar förköpsinformationen inte överhu-vudtaget fylla en funktion för försäkringstagaren utan snarare utgör ett tillfredställande moment för försäkringsbolaget att gå fri från klander. Om detta resonemang kan anses mo-tiverat fallerar det ändamål som förköpsinformationen ska fylla enligt motiven.
89 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s. 207. 90 A.a. s. 207.
Visserligen kan man instämma till Bengtssons kritiska åsikt om försäkringstagarens möjlig-het att tillgodogöra sig informationen och anförda skäl därtill. Stor tillit har satts till försäk-ringstagarens omdömesförmåga och intresse, vilket av Bengtsson inte anses motiverat. Även regeringen tycks ha vissa tvivel till den tillit som getts försäkringstagaren. Regeringen anförde i motiven att det är ingen enkel uppgift att få en försäkringstagare att förstå försäk-ringens innebörd, även då försäkringstagaren är intresserad. Uttalandet kan tala för att en viss skepticism har funnits till att informationens syfte kan uppfyllas. Detta anfördes gene-rellt avseende informationen, därmed bör uttalandet avse både för- och efterköpsinforma-tionen. Stor tillit har förvisso ställts, men kan det inte anses motiverat till försäkringstaga-rens egna intresse av att skydd erhålls av försäkringen, som Bengtsson anfört. Mot detta kan man dock anföra att försäkringsbolagen har en bättre ställning gentemot försäkringsta-garen. Det råder ingen tvekan om att så är fallet i de allra flesta situationer när en försäkring tecknas. Bara av den omständighet hur premien bestäms för en försäkring talar för försäk-ringsbolagets överläge. Diskutabelt är därmed huruvida informationen ska kunna bidra till att försäkringstagaren ska kunna göra en bedömning om premien kan anses vara skälig till det skydd som ges av försäkringen.
För att kunna fastställa en rättvis premie för försäkringstagaren använder sig försäkringsbo-laget av statistik och speciell sakkunskap som det besitter. Med hjälp av denna så kallade försäkringsteknik kan det beräkna sannolikheten att ett försäkringsfall kommer inträffa och därmed vad försäkringsbolagets ansvar är värt92 Premiens storlek ska stå i proportion till
försäkringsbolagets åtagande. Avgörande för premiens storlek är även det belopp som för-säkringsbolaget ska utge om ett försäkringsfall inträffar samt under vilka villkor som ersätt-ning ska ges. Vanligtvis beräknas premiens storlek för en grupp av försäkringstagare. Detta följer av att försäkringsavtal är uppbyggd som en gemenskap, ett kollektiv av personer, som vill försäkra sig mot samma eller liknande risker.Vidare ska premien täcka försäkringsbola-gets administrativa kostnader.93
Av det anförda kan det förefalla onaturligt att en försäkringstagare på grundval av informa-tionen ska bedöma om premien är skälig, därav kan man instämma i Bengtsson uppfattning avseende att informationen skulle ges en sådan betydelse. Frågan är om ändamålet med in-formationen verkligen är att en skälighetsbedömning ska göras. Det framgår i motiven att försäkringstagaren ska bedöma kostnaden av försäkringen på grundval av informationen.
92 Prop. s. 123.
Det syftar snarare till att den framtida försäkringstagaren får en uppfattning om hur mycket försäkringen kostar, det vill säga premien. Därmed kan det väl inte antas att en skälighets-bedömning ska ske på grundval av denna information.
Förköpsinformationens främsta ändamål är att underlätta för försäkringstagarens möjlighet att bedöma sitt försäkringsbehov, vilken försäkringstyp som är bäst för honom. Därefter göra en bedömning av försäkringens omfattning och dess begränsningar. Bengtsson fram-håller att det krävs en betydande inlevelseförmåga för att veta vilka framtida risker man vill försäkra sig emot. En försäkringstagare kanske visserligen inte har förmågan att bedöma alla tänkbara situationer som han vill att en försäkring ska omfatta. Dock bör man i all-mänhet kunna räkna med att denne har en generell uppfattning av vilka risker man önskar att skydda sig emot. Önskar försäkringstagaren att försäkra sitt hus bör han av egen förmå-ga kunna tänka ut vilka skador som kan uppkomma och som han vill att försäkringen ska omfatta. Av en villaförsäkring vill man exempelvis skydda sig mot brand, inbrott och na-turkatastrofer. Detta resonemang bör även gälla för det fall försäkringstagaren är ett före-tag, litet som stort. Behövs verkligen en betydande inlevelseförmåga. Generellt bör väl upp-fattningen om försäkringar vara att den inte omfattar alla risker. Av detta att döma kan för-fattaren inte instämma i Bengtssons givna åsikt.
Det som snarare behövs är ett intresse från försäkringstagarens sida att studera informatio-nen som ges. Den ekonomiska trygghet som skapas för både enskilda och företag av en försäkring bör väl motivera ett sådant intresse. Ett intresse från försäkringstagaren kan inte ses som en orimlig begäran utan snarare en självklarhet utifrån försäkringens ekonomiska betydelse.
Finns bara ett intresse bör informationen kunna uppfylla de ändamål som angivits för för-köpsinformationen. I anslutning till detta ska det framhållas, såsom Bengtsson uttalat, att en konsument kanske har svårt att få teckna en annan försäkring om den erbjudna inte har den omfattning som försäkringstagaren önskat. I detta sammanhang bör man dock anmär-ka att försäkringsbolagen måste kunna bedriva en konkurrenskraftig verksamhet och ett önskat skydd kanske inte kan ges på denna grund. Detta är dock en annan frågeställning än om informationen kan uppfylla sitt ändamål, således kommer detta inte diskuteras.
7.2
Efterköpsinformationen
Bengtsson anför angående efterköpsinformationen, att värdet av denna information är dis-kutabelt.94 Inte på så vis att den skulle vara helt onödig då det kan finnas behov för
försäk-ringstagaren att erhålla mer detaljerad information om vissa villkor som inte givits tidigare. Tidpunkten för informationens överlämnande är efter det att försäkringen har ingåtts. För den händelse att försäkringstagaren tar sig tid att sätta sig in i informationen och upptäcker att försäkringen inte omfattar det denne hade önskat är en tänkbar reaktion att försäkrings-tagaren vill säga upp avtalet i förtid och istället teckna en annan försäkring som ger önskat skydd hos försäkringsbolaget eller hos ett annat försäkringsbolag. För att försäkringstaga-ren ska få uppsäga avtalet i förtid avseende skadeförsäkring krävs att försäkringsbolaget vä-sentligen brustit i sin informationsplikt, både gällande konsumentförsäkring och företags-försäkring. Om försäkringstagaren inte kan säga upp försäkringen får han i stället försöka komplettera försäkringen med det skydd han önskar. Av dessa skäl anser Bengtsson att ef-terköpsinformationen ger ett bristfälligt skydd, men ändock kan informationen fylla den funktionen att försäkringstagaren blir medveten om vissa förpliktelser. Ett antagande om att en konsument eller ens en företagare efter att försäkringen har tecknats skulle granska försäkringsvillkoren mer ingående måste vara ett orealistiskt antagande. Utgångsläget är väl snarare att försäkringstagaren lägger undan försäkringspapperen för att sedan vid till exem-pel ett försäkringsfall ta fram dem igen eller annan särskild omständighet som gör försäk-ringen aktuell. Det är väl bara i det fall försäkringstagaren är bekymrad över att en viss risk inte omfattas av försäkringen, som denne skulle göra en närmre granskning av villkoren. Avslutningsvis anser Bengtsson att om nämnda situation föreligger är det vanligtvis så att försäkringstagaren redan innan avtalsslut undersökt skyddet. Frågan är varför försäkrings-tagaren skulle skjuta upp det till senare. Värdet av att mer ingående efterköpsinformation ges till försäkringstagaren kan även för företagsförsäkringar ifrågasättas även om man kan utgå ifrån att deras intresse av villkorens innehåll är större.95
Efterköpsinformationen tycks till skillnad från förköpsinformationen fylla en funktion en-ligt Bengtsson. Möjligheten att frånkomma avtalet om försäkringen inte omfattar det för-säkringstagaren önskat är dock bristfällig. I det fall förför-säkringstagaren har tagit sig tid att läsa igenom villkoren och anser att önskat skydd inte erhållits finns det små möjligheter att åstadkomma en lösning. En uppsägningsrätt föreligger i det fall försäkringsbolaget
94 A.a. s. 208. 95 A.a. s. 208, 339.
gen har åsidosatt sina skyldigheter enligt lag. Det innebär att det kan vara både det fall för-säkringsbolaget väsentligen åsidosatt för- och efterköpsinformation och avseende både konsument- och företagsförsäkring. Författaren kan därmed instämma i Bengtssons åsikt att efterköpsinformationen ger ett bristfälligt skydd. Dock anser Bengtsson att efterköpsin-formationen fyller en funktion i det avseendet att försäkringstagaren blir medveten om vis-sa förpliktelser, vilket är en relevant fråga i denna uppvis-sats. Dock anser han att det inte är så troligt att en försäkringstagare efter försäkringens tecknande tar sig tid att mer ingående granska informationen. Återigen är det fråga om försäkringstagarens intresse, även i detta fall bör väl ett sådant intresse finnas hos försäkringstagaren. Naturligtvis kan man förstå Bengtssons resonemang, men mot detta kan anföras att ett engagemang från försäkringsta-garens sida bör finnas på grund av att konsekvenserna kan bli stora om en skada inte täcks av försäkringen. Naturligt är väl att anta att försäkringstagaren redan tidigare har kontrolle-rat om försäkringen täcker vissa skador som denne är intresserad av att täcka. Ett sådant resonemang talar i detta fall för att förköpsinformationen är av större betydelse för försäk-ringstagaren. Av det ovan framförda kan försäkringstagaren, både konsument och företag, med hjälp av efterköpsinformationen få vetskap om viktiga begränsningar om bara intresse finnes hos försäkringstagaren att taga del av informationen. Efterköpsinformation bör därmed i detta avseende uppfylla sitt syfte om försäkringstagaren har ett intresse. Intresset bör motiveras i detta fall till skillnad från vid förköpsinformationen med att konsekvenser-na kan bli stora om en skada inte omfattas av försäkringen som man tidigare har trott. Vid tidpunkten för en sådan skada som ej omfattas av försäkringen finnes det ingen möjlighet att komplettera skyddet.
Bengtsson anför vidare beträffande att efterköpsinformationen inte bara ska innehålla oväntade och väsentliga begränsningar utan även information om andra villkor bland annat anmälningsskyldighet vid fareökning, gällande konsumentförsäkring och viktiga säkerhets-föreskrifter. För en okunnig konsument kan även nämnda villkor anses överraskande. Dock utgår lagen från att dessa villkor existerar och utifrån en allmän synpunkt kan de var-ken ses som orimliga eller ens olämpliga. Försäkringsvillkoren ska inte bara ges till försäk-ringstagaren så att denne har möjlighet att ta del av dem utan det krävs även att villkoren särskilt framhålls. Lagens konstruktion är enligt Bengtsson tydligen uppbyggd av att avtals-villkoren ska påverka försäkringstagarens beteende, men frågan är hur? Vid konsumentför-säkring kan värdet i att informationen tydliggörs ligga i att förkonsumentför-säkringstagaren har vetskap om och hur han ska agera för att anses följa avtalet och i dessa fall speciellt de
säkerhetsfö-reskrifter som givits. Bengtsson menar att man skulle kunna se det som att villkorens bety-delse gör det naturligt att informationen fastställs skriftligt enligt det sätt som lagen anger. På så viss skulle man kunna uppfatta regleringen som ett slags formkrav.96
Efterköpsinformationen ska utöver viktiga och oväntade begränsningar särskilt framhålla, avseende konsumentförsäkring, när försäkringsbolagets ansvar inträder och anmälnings-plikten för fareökning och konsekvenser om detta inte följs. För både konsumentförsäkring och företagsförsäkring gäller även att man ska ange viktiga säkerhetsföreskrifter, som ska följas och konsekvenser om så inte sker. För en konsument bör det vara av stor vikt att veta när försäkringen börja gälla och även veta vilka förhållande som kan göra att risken för ett försäkringsfall ökar. Att detta inte skulle påverka konsumentens beteende kan tyckas vara ett antagande utan grund. Ta det fall då en konsument har tecknat en bilförsäkring. Försäkringstagaren borde inte vilja köra bilen om ingen försäkring finns ifall en olycka skul-le inträffa. Om en olycka inträffar finns inget skydd om inte försäkringen har börjat att gäl-la. I det fall försäkringsbolaget har uppställt vissa säkerhetsföreskrifter som ska följas och om dessa inte efterföljs kan en konsekvens vara, att ingen ersättning för skadan utgår. Av nämnda skäl är efterköpsinformationen viktig för försäkringstagarens beteende och därmed kan författaren inte instämma i Bengtssons åsikt. Att det är av vikt att känna till säkerhets-föreskrifter gälla såväl företag som konsumenter.
I motiven har det angetts att efterköpsinformationen ska ses som en form av bekräftelse. Har försäkringstagaren redan innan informerats om villkoren så blir funktionen en form av bekräftelse. Av det tidigare nämnda framgår att denna information kan innehålla mycket av vikt för försäkringstagaren som inte tidigare har framhållits. Av detta kan tyckas att efter-köpsinformationens främsta syfte är att ange viktiga villkor för att försäkringen ska gälla. Som tidigare har anförts ligger det på försäkringstagarens intresse att informationens syfte uppfylls.
7.3
Påföljder vid underlåtelse att lämna information
Även om efterköpsinformationen kan antas vara av sådan vikt som tidigare har anförts tycker Bengtsson att påföljderna av försäkringsbolagets bristande efterköpsinformationen är anmärkningsvärt stränga.97
96 A.a. s. 208 f. 97 A.a. s. 209.
