"Alltså nu ska vi snart äta, har du många frågor kvar?" - En studie om förskollärares upplevelser av stress i förskolan

Examensarbete

”Alltså nu ska vi snart äta, har du många

frågor kvar?”

- En studie om förskollärares upplevelser av stress i förskolan

A study on teachers experiences of stress in preschool

Eva Martinsson

Lisa Rosén

Lärarexamen 210hp Handledare: Jan Härdig Lärarutbildning 90hp 2010-11-01

Examinator: Elisabeth Söderquist Handledare: Jan Härdig

Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap

Sammanfattning

Den här uppsatsen syftar till att genom intervjuer undersöka hur fem pedagoger på lika många förskolor i en stadsdel i Malmö Stad upplever stress i sitt arbete och hur man arbetar för att motverka denna stress. Studien är bland annat intressant då det enligt läroplanen ligger i ett av förskolans uppdrag att aktivt arbeta för att skapa en trivsam miljö där vila och aktivitet är i balans.

Vi har intervjuat förskollärare med fokus på deras upplevelser av stress hos sig själva och hos barnen. Som grundläggande förförståelse utgår vi från att vuxnas stress sprider sig till de barn de arbetar med. Detta resonemang har vi fått bekräftat i samtliga intervjuer. Av de fem intervjuade pedagogerna upplever två personer daglig stress i sitt arbete, medan tre personer upplever stress i mycket begränsad utsträckning. De faktorer som framförallt bidrar till stress är personalbrist, extra arbetsuppgifter utanför barngruppen samt begränsade möjligheter att dela upp barnen. Alla uppger att de har stora svårigheter att få tag på

korttidsvikarier. De pedagoger som upplever stress i begränsad utsträckning menar att det är deras medvetna förhållningssätt, goda kommunikation, aktiva arbete med vila,

barnqigong och avslappning samt god verksamhetsplanering som verkar stressförebyggande.

Innehåll

Inledning och problemformulering...7

Syfte och frågeställningar...8

Begreppsdefinitioner...9

Litteraturgenomgång...10

Vad är stress?...10

Vuxnas stress i förskolan...11

Psykosocial arbetsmiljö...12

Skolverkets rapport...13

Barns stress i förskolan...15

Tecken på stress hos barn...16

KASAM - Känsla av sammanhang...17

Stressförebyggande arbete i förskolan ...18

Den goda beröringen...18

Stillhet och koncentration...19

Metod...21

Val av litteratur...21

Val av undersökningsmetod...21

Urval...22

Tillvägagångssätt...24

Resultat och analys...26

Arbetets organisering...26

Den psykosociala arbetsmiljön...28

Kommunikation...30

Lokalerna...31

Barngruppen...32

Arbete för avslappning samt lugn och ro...33

Medvetna förhållningssätt...36

Slutsats...37

Diskussion...39

Referenser...42

Inledning och problemformulering

I våras hittade vi en tidningsartikel som fångade vårt intresse. Den beskrev en pedagogisk rörelse med namnet Drömmen om det goda som bygger på tanken att människor måste ha fred i sinnet för att kunna skapa fred i världen. I artikeln nämndes en förskola i Malmö som arbetar med delar av denna pedagogik. Detta ville vi undersöka! Då det visade sig att det bara var denna enda förskola i hela närområdet som jobbar med Drömmen om det goda och vi ville göra en undersökning med flera förskolor, lades kursen om något.

Vi har erfarenheter från både vikariat och VFT av förskolor som är präglade av stress. Våra egna erfarenheter av stressade förskolor bekräftades när vi skulle boka in intervjuer. En övervägande majoritet av de pedagoger vi kontaktade för att boka intervjuer med, uppgav stress och personalbrist som anledningar till varför de inte kunde ställa upp. Vi ställde oss frågan om inte den stressiga miljön på förskolor måste påverka barnens välmående?

Det finns forskning som visar att barns och ungas psykiska hälsa har försämrats sedan mitten av 1900-talet och detta anser många är ett av västvärldens allvarligaste

samhällsproblem idag. Denna utveckling har skett trots att levnadsstandarden har höjts under samma period. Enligt Barnombudsmannen beror utvecklingen på den ökade

individualiseringen, både i samhället i stort och i skolan, vilken har skapat nya krav på barn och ungdomar (Skolverket 2010, s. 186). Att barns och ungas välmående och utveckling präglas av både yttre och inre faktorer är idag ett utbrett synsätt. Man menar att ungas identitet formas och påverkas i ett samspel av både strukturer och människor som barnet kommer i kontakt med (Skolverket 2010, s. 28).

Som blivande förskollärare anser vi att det är av stor vikt att vara medveten om

ovannämnda problematik i samhället och i förskolan/skolan. Att arbeta för att barn ska må bra tycker vi är ett av förskolans främsta mål, vilket även stöds av förskolans läroplan. Det ligger i förskolans uppdrag att skapa en miljö där vila och aktivitet är i balans för barnen och där verksamheten anpassas efter alla barns behov (Skolverket 2009, s. 5). Vidare ska förskolan ”erbjuda barnen en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd

dagsrytm och miljö” (Skolverket 2009, s. 7). Vi tror att det är viktigt att vi lär våra barn sätt att hantera och motverka stress för att ge dem möjligheten att hitta lugn och välmående i ett stressigt samhälle. Det är viktigt för både förskolepersonal och barn att de får verktyg att hantera detta. Vi har slutligen bestämt oss för att vi vill studera hur man i praktiken arbetar med förskolans uppdrag att skapa balans för barnen och om man ser några hinder för att arbeta mot dessa mål. Som en del i denna utgångspunkt har vi med oss en förförståelse som handlar om att vuxnas upplevelser av stress påverkar barnens upplevelser av stress.

Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att göra en kvalitativ studie av hur/om ett antal pedagoger på

förskolor i Malmö Stad upplever stress på förskolan och hur man inom verksamheten arbetar för att minska eller motverka denna stress.

Som utgångspunkt i studien arbetar vi från förförståelsen att förskollärarnas stress/avsaknad av stress avspeglar sig i den barngrupp där de arbetar.

Vi har valt att avgränsa den teoretiska diskussionen kring stress till att enbart omfatta stress i förskolan, detta då vi inte anser att en mer omfattande genomgång av begreppet är relevant för detta arbete.

Våra frågeställningar är följande:

• I vilken utsträckning upplever pedagogerna stress på förskolan och vilka orsaker ligger bakom dessa upplevelser?

• Hur arbetar man aktivt för att minska stress på förskolan?

• Vad upplever man för hinder i verksamheten för att skapa en lugnare miljö på förskolan?

• Kan vi hitta några samband mellan pedagogernas stress och barnens eventuella stressymptom på de förskolor vi besöker?

Begreppsdefinitioner

Stress: I detta arbete använder vi begreppet stress för att beteckna det negativa tillstånd som

drabbar individen vid långvarig överbelastning. Vi använder oss även av uttrycket stressiga

situationer för att beskriva kortvariga, övergående tillstånd av stress som uppkommer i

samband med ett visst arbetsmoment.

Avslappning: Med avslappning i förskolan menar vi planerade tillfällen i verksamheten

som syftar till att skapa avslappning hos barnen och motverka och förebygga stress. Med arbete för att skapa lugn och ro avser vi det sätt på vilket pedagogerna arbetar för att motverka en stressande miljö för barnen i första hand.

Litteraturgenomgång

Vad är stress?

Stress kan vara både positiv och negativ. Ursprungligen var stress en livsviktig reaktion på hotande fara, kroppen trycker igång ett system av förhöjd beredskap. Vaksamheten skärps och kroppen laddar för att snabbt kunna försvara sig genom kamp eller flykt. Om kamp eller flykt inte löser situationen går kroppen över till sin sista utväg, att spela död. En viss stress ökar följaktligen vår prestationsförmåga såväl intellektuellt som fysiskt. När vi blir stressade ökar halten av hormonerna adrenalin och kortisol i kroppen, pulsen ökar, kroppen ställer in cellförnyelse och matsmältning för att spara energi. En person kan befinna sig i detta stresstillstånd under lång tid vilket ger upphov till en rad negativa effekter på hälsan. Exempel på symptom av långvarig stress är hjärtklappning, muskelspänning, rastlöshet, muskelsvaghet, yrsel, trötthet, magproblem, nedstämdhet, ångest och oro. Symptomen varierar beroende på hur kroppen väljer att reagera på stressen; kamp, flykt eller passivitet (Kindenberg & Wallin 2000, s. 28).

Kropp och själ befinner sig i ständig kommunikation och växelverkan. Fysisk stress som till exempel en örfil ger upphov till psykisk stress i form av ilska (eller skam och rädsla). Psykisk stress som oro inför att hålla tal ger upphov till fysisk stress i form av darrningar, handsvett osv. (Miller 1982, s. 21 ff). Stress är en naturlig del i vår tillvara men för att stressen inte ska bli skadlig för oss behöver vi återhämtning. Vila och avslappning gör att kroppen kan återuppta sina livsviktiga funktioner så som cellförnyelse och matsmältning.

Även hjärnan behöver vila för att vara funktionsduglig i längden. Vi ger oss själva sällan tid och utrymme för denna livsviktiga återhämtning i dagens moderna samhälle (Kindenberg & Wallin 2000, s. 29).

Vuxnas stress i förskolan

I boken ”Forskning om villkor för yngre barns lärande i förskola, förskoleklass och

fritidshem” (2008) diskuterar Sven Persson forskningen kring vilka strukturella villkor som har betydelse för barns lärande. Under 1990-talet fick den ekonomiska krisen som följd att barngrupperna ökade och personalgrupperna skars ner. Antalet barn stabiliserades i början av 2000-talet på en historiskt hög nivå. Personalen i förskolan upplever att de som ett resultat av detta har förlorat såväl överblicken över barngruppen som möjligheten att ta till vara de enskilda barnens önskemål och behov. I en diskussion kring kvalitet i förskolan kommer enligt Persson ett flertal forskare till slutsatsen att det enskilt viktigaste

instrumentet för god kvalitet är personalens kompetens, både gällande utbildning och förmåga till goda känslomässiga relationer till barn och kollegor.

Många arbeten ställer stora krav på arbetstagarens mentala funktioner, det kan vara uppmärksamhet och problemlösning eller krav på social förmåga och bemötande. Arbetet i förskola är ett typiskt sådant arbete. Det är inte möjligt att ge uttryck för spontana

känsloreaktioner på arbetstid. Det går inte att öppet tycka illa om en förälder eller bli riktigt förbannad på ett barn. Krav på mental och känslomässig kontroll kan ge upphov till stress (Kindenberg & Wallin 2000, s. 70).

Psykosocial arbetsmiljö

Arbetsmiljö kan beskrivas i termer av fysisk miljö; lokaler, verktyg, temperatur, tunga lyft etc. De sjukdomar som den fysiska miljön ger upphov till är främst kroppsliga som

ryggvärk och förslitningsskador. Det finns ytterligare dimensioner i arbetsmiljön som inte låter sig beskrivas inom de fysiska ramarna. Detta övriga benämns som psykosocial

arbetsmiljö. Det kan vara hur arbetet organiseras, vilka möjligheter till egen kontroll som

finns, vilka utvecklingsmöjligheter som ges, hur stor arbetsbörda som åläggs den enskilde osv. Den psykosociala miljön upplevs sällan likadant av två kolleger trots likheter i

bakgrund, hemsituation och arbetsbelastning. Varje individ har sin egen unika personlighet med sig, sina erfarenheter, styrkor och svagheter som gör att den belastning som en kollega uppfattar som stimulerande kan uppfattas som förödande för en annan (Agervold 2003, s. 32 ff). Detta anser vi naturligtvis även måste gälla för barn; vissa är bättre rustade för miljön i förskolan medan andra lättare upplever stress.

Kindenberg och Wallin (2000) skriver om stresstrappan, en nedåtgående trappa med stressrelaterade steg.

Figur 1. Stresstrappan. Källa: Kindenberg & Wallin 2000, s. 71.

En individ på väg nedåt i trappan tappar intresset för jobbet, minskad koncentration och prestation är också tecken på ökad stress. Som miljö blir en stressdrabbad arbetsplats ofta präglad av antingen stela eller upplösta regler, misstro, ryktesspridning dålig

kommunikation och dåligt samarbete. Följden, om detta inte bryts, blir inte sällan en omfattande personalomsättning och en ökning av såväl långa som korta sjukskrivningar (Kindenberg & Wallin 2000, s. 71).

Kontroll över det egna arbetet nämns som en särskilt viktig aspekt för att människor ska känna sig tillfredsställda i sin arbetssituation. Agervold beskriver en modell utarbetad av Robert Karasek som visar att samverkan mellan arbetets krav och individens kontroll är central för arbetstagarens utveckling och välmående.

Figur 2. Roberts Karaseks modell. Källa: Agervold 2003, s. 42.

Som bilden visar är arbete där arbetstagaren har låg kontroll och hög belastning det som framförallt leder till negativ stress. Däremot kan hög belastning ge upphov till utveckling och lärande om denna belastning ledsagas av hög kontroll över det egna arbetet (Agervold 2003, s 42-43). När det gäller kontroll och belastning kan man bara till viss del visa på objektiva fakta, den enskilda individens förutsättningar är i ständig växelverkan med arbetets innehåll och organisation.

Skolverkets rapport

Återkommande i de texter vi läst och i våra intervjuer nämns stora barngrupper och för lite personal som stressfaktorer i förskolan. År 2008 gjorde Skolverket en utvärdering av ett statsbidrag som några år tidigare tilldelades Sveriges kommuner med syftet att ”…öka personaltätheten samt ge förutsättningar för att minska barngruppernas storlek och öka

kvaliteten i förskolan.” (Skolverket 2008, s. 80). Nedan presenteras några av utvärderingens slutsatser som vi finner intressanta för vår studie.

- Indelning i mindre grupper. Alla de förskollärare som intervjuats av Skolverket

berättar att de regelbundet delar in barnen i mindre grupper, både inom och mellan avdelningar. Samtliga anser att delning av gruppen är nödvändig för att

förskoleverksamheten ska fungera, genom att dela in barnen skapas en lugnare miljö. Den största delen av de intervjuade förskollärarna menar att mer personal underlättar när de ska dela in barnen i mindre grupper.

- Lokalerna. För att personalen ska ha förutsättningar att dela in barnen i mindre grupper

krävs det att lokalerna är anpassade till förskoleverksamheten. De intervjuade

förskollärarna som arbetar på förskolor med bra lokaler uppger att dessa underlättar vid indelningen av barnen såväl som vid samarbetet med de övriga avdelningarna. På de arbetsplatser som har dåligt anpassade lokaler återkommer de intervjuade till att detta skapar problem i verksamheten. Detta måste ses som ett allvarligt problem då många tillfälliga lösningar av lokalfrågan blir permanenta som följd av den stora efterfrågan på förskoleplatser.

- Utbyggnad och efterfrågan. Enligt Skolverkets undersökning har kommunerna svårt att

bygga ut förskolan i samma takt som efterfrågan ökar. Att erbjuda en plats blir viktigare än att erbjuda kvalitet. Gruppstorlek, sammansättning och lokalers lämplighet blir

underprioriteringar.

- Mer tid utanför barngruppen. Mer personal frigör mer tid för pedagogerna att

genomföra den planering, dokumentation , utvärdering och kompetensutveckling som ingår i deras uppdrag. Många uppgifter kring administration och förvaltning av förskolan ingår även i förskollärarnas arbetsuppgifter utom barngrupp. I samtliga kommuner som

Skolverket besökte upplever man att kraven på det arbete som ska göras utanför

barngruppen har ökat markant de senaste 3-4 åren och än mer sett i ett längre perspektiv. Förskollärarna anser dock inte att de fått mer tid att utföra dessa sysslor.

- Vikarier. Det är viktigt för både den pedagogiska verksamheten och barnens trygghet,

såväl fysiskt som psykiskt, att det finns den mängd personal som är avsedd att finnas. På vissa håll har förskolorna använt statsbidraget till att anställa fasta vikarier som genom

varierande organisatoriska lösningar täcker upp vid ordinarie personals frånvaro. Detta blir en källa till minskad stress för personalen då de vet att de får en kompetent vikarie som känner barnen, detta uppges annars vara en stor svårighet och källa till oro. För barnen minskar stressen om de känner den person som kommer in i verksamheten. Dessa vikarier kan också användas för att frigöra ordinarie personal till arbete utanför barngruppen (Skolverket 2008, s. 70-75).

Barns stress i förskolan

Stress är inte en företeelse reserverad för vuxna utan upplevs även av barn. I sin bok ”Stressade barn: att förstå och besvara stressignaler hos barn och ungdomar” (1982)

refererar Mary Susan Miller till Erik Erikssons teori kring barns rädsla och den stress denna ger upphov till. Enligt Eriksson finns det en rad händelser som barn ständigt är rädda att utsättas för. Vi redogör här för ett urval av dessa, de rädslor som enligt oss är aktuella för barn i förskolan.

- Rädslan att förlora stöd. Att inte få den hjälp man behöver både fysiskt och känslomässigt kan vara stressande. Kan man lita på pedagogen? Har hon tid för mig? Tycker hon om mig och vill hjälpa mig? Är hon här imorgon? Alla dessa frågor är mycket rimliga och lämnas ofta utan svar i barnets värld vilket självfallet ger upphov till oro och stress.

- Rädsla för det plötsliga. Barnet upplever att saker händer utan förvarning, en lärare

slutar, en förskola omorganiseras, en kompis flyttar. Allt utan att barnen har kontroll, vad som helst kan tänkas hända när som helst.

- Rädsla att bli avbruten i en viktig sysselsättning. Barns koncentration bryts ofta av

vuxna. Mitt i leken är det samling, mitt i legobygget ska man gå ut. Det gäller att skynda sig så man hinner leka klart innan det är dags att göra något annat.

försvinner från förskolan, bästa vänner vill plötsligt inte vara vän längre, lärare försvinner, barn straffas för diverse förseelser med ensamhet i olika former (s. 38 ff).

Tecken på stress hos barn

Ylva Ellneby redogör i sin bok ”Stressade barn: och vad vi kan göra åt det” (2008) för en rad symptom hos barn som kan vara tecken på stress. Om barnen uppvisar ett antal av symptomen anser Ellneby att man bör uppmärksamma dess livssituation med fokus på eventuella stressfaktorer. Som exempel på symptom kan nämnas aggressivitet,

hyperaktivitet, tandgnissling, magont, stamning och koncentrationsproblem.

Stress är som bekant kroppens reaktion på hotande fara och kroppen förbereder sig för kamp eller flykt. De barn som reagerar med ett kampbeteende kan visa det genom att uttrycka fysiskt våld (barn som går till angrepp, slår, tar leksaker m.m.), verbalt våld (barn som svär, skriker och säger elaka saker till andra), trotsbeteende (barn som trotsar

protesterar mot något) eller destruktivitet (barn som tar sönder saker eller på olika sätt skadar sig själva). Trotsåldern och puberteten är två perioder i barns liv som i sig ger upphov till stress. Under dessa perioder är många barn extra känsliga för andra stressfaktorer (s. 65 ff).

KASAM - Känsla av sammanhang

Aaron Antonovsky är professor i medicinsk sociologi. Han ägnar sin forskning åt att undersöka vad som håller människor friska. Han har genom sin forskning kommit fram till ett antal faktorer som givit upphov till begreppet KASAM och som i sin tur innehåller tre andra begrepp:

”1. Begriplighet som innebär att det som händer i livet går att förklara och förstå. Ordet innefattar begreppen: förutsägbarhet, information, struktur och regelbundenhet.

2. Hanterbarhet som betyder att man inte är ett offer för omständigheterna utan själv har redskapen för att påverka dem. Ordet innefattar begrepp som: resurser, tillgångar, rimlig belastning och påverkansmöjligheter.

3. Meningsfullhet innebär att man är delaktig i de processer som skapar vardagen och livet. Ordet innefattar begrepp som: delaktighet, motivation, engagemang, mening, hopp,

gemenskap och tillhörighet.” (Region Skåne 2010-10-05, vår kursivering). Begreppet begriplighet anser vi blir väldigt intressant när man sätter det i ett

barnperspektiv. Som Miller så riktigt påpekat är det vuxna som håller i strukturen i barnens värld. För att de ska uppleva sin tillvaro som hanterbar, d.v.s. att de själva har möjlighet att påverka, gäller det att öppna upp och att vara den demokratiska verksamhet som Lpfö 98 anger att förskolan ska vara (Skolverket 2009, s. 3). Hanterbarhet anser vi är en intressant dimension av ledarskap, både mellan pedagog/barn och pedagog/chef som vi tyvärr inte har möjlighet att genomlysa mer utförligt i detta arbete. Även vid upplevelsen av

meningsfullhet är ledarskap viktigt. Tar man tillvara barnens/arbetstagarens motivation och

engagemang? Kan man skapa gemenskap och tillhörighet? Vi anser detta synsätt är väldigt intressant i förhållande till förskoleverksamhet och skulle gärna se mer forskning med denna inriktning!

Stressförebyggande arbete i förskolan

Den goda beröringen

”Beröringsupplevelser skapar inte bara trygghet och lugn. Det påverkar också nervsystemet på ett sådant sätt att det skapar förutsättningar för inlärning, dels genom att beröring påverkar hjärnans förmåga att bearbeta sinnesintryck, dels genom att barnen får sina första

erfarenheter utifrån konkreta beröringsupplevelser.” (Ellneby, 2008, s. 133).

På de förskolor där man jobbar mycket med massage märker personalen att barnen använder mindre våld mot varandra, massagen verkar motverka hårda tag. Man upplever också att barnen blir generellt lugnare, konflikterna minskar och koncentrationsförmågan ökar. Vid beröring frigörs oxytocin i kroppen. Det är ett hormon som gör oss lugna och avslappnade. Oxytocinet gör att halten av stresshormonet kortisol minskar i kroppen. Effekterna av detta stannar kvar länge, lägre puls och blodtryck samt bättre matsmältning och immunförsvar är exempel på oxotycinets goda inverkan på kroppen.

Undersökningar som gjorts visar att barn som får och ger massage dagligen på förskolan är mer empatiska i sina relationer och även har lättare att ta nya kontakter. Dessa barn har även en större tillit till vuxna. Enligt dessa undersökningar är det oroliga och aggressiva pojkar som fått störst effekter av massagen. Efter ungefär 3 månader blev de klart lugnare och mer harmoniska. Det är viktigt att det är barnet själv som bestämmer om det vill ha massage eller inte. Det är också ett sätt att lära barnen att de får säga nej till beröring som inte känns bra. Vid massage kan förskolläraren se och bekräfta varje barn. Taktila lekar som kill-lekar, fånga-lekar m.m. är också bra sätt att ge barnen beröring (Ellneby 2008, s. 134 f).

Barnombudsmannen skriver i sin rapport ”Stress i barn och ungas vardag” (2003) att förskolan bör avhjälpa stress genom att arbeta med små grupper, ljuddämpning, träning i att förstå och uttrycka känslor, kompismassage, utevistelser i alla väder och avspänning (s. 94).

Stillhet och koncentration

Camilla Söderqvist skriver i sitt examensarbete ”Små barns reaktioner på

avslappningsövningar” (2006) att vi måste ge barnen verktyg och förutsättningar för att själva förstå när deras kroppar och sinnen är avslappnade. Genom att börja tidigt med enkla former av avslappning både för muskler och sinnen så kan barnen själva lära sig att känna efter och hantera spänningar i framtiden. Söderqvist skriver även att man ska introducera avslappningen till barnen i pass om två till tre minuter (s. 25 f).

Vi är alla olika och det gäller även de sätt vi kan finna avkoppling på. Det är därför viktigt för förskolan att erbjuda ett varierat utbud av avslappningsövningar för barnen, men utan att det blir för mycket nytt hela tiden - en liten variation kan göra stor skillnad för ett barn. I sitt arbete ”Mindre stress i förskolan med massage och avslappning?” skriver Marklund och Svärdsudd (2003) att när kroppen är avslappnad upplever man en känsla av lugn, säkerhet och sinnesro som stannar kvar hos individen; ju mer man tränar desto bättre blir man på att motverka stress och oro (s. 4).

Lätta yogaövningar är bra sätt för barn att lära sig koncentration och att varva ner på. Att använda sig av en dynamisk yoga där barnen rör sig, även om det ska vara lugnt och

koncentrerat, är lättast för många. Man kan avsluta passet med avslappning i stillhet. Yogaövningar behöver inte vara svåra, det kan vara att ligga på rygg och sakta cykla med benen i luften. Genom att t.ex. släcka ner och tända ljus skapas en miljö som barnen snabbt lär sig koppla ihop med avslappning och lugn (Ellneby 2008, s. 146).

Snoezelenmetodiken har sitt ursprung i Holland och i de upptäckter personalen vid ett

när deras sinnen stimulerades i naturen. Ordet snoezelen betyder snusa, dåsa, varva ner. För att uppnå detta inreds ett rum helt i vitt med möjligheter till att stimulera olika sinnen. Denna stimulering ses som grunden till att utveckla andra färdigheter. Snoezelen utvecklar barnens perception, samspelet med vuxna, det ökar koncentrationsförmågan, minskar stress, skapar förutsättningar för inlärning och ger känslomässigt välbefinnande (Ellneby 2008, s. 150).

Metod

Val av litteratur

Den litteratur som ligger till grund för analysen har valts ut efterhand som arbetet med uppsatsen fortskridit. Vi har i en uppsjö litteratur om stress valt ut de böcker vi anser bäst knyter an till vår forskningsfråga och den information vi fått genom våra intervjuer. Det har varit lätt att hitta böcker som avhandlar stress i alla dess former. Det är betydligt svårare att hitta litteratur om avslappning i förskolan. Längre och mer djupgående forskning i ämnet verkar saknas. En del böcker om stress avhandlar även kortfattat avslappning och metoder att varva ner. Mycket litteratur om avslappning, massage m.m. tenderar av vara

instruktionsböcker som endast övergripande beskriver nyttan med de metoder som tas upp. Sammantaget ger dock den information vi hittat via olika källor en god bild av hur och varför man ska arbeta med avslappning, beröring och stillhet i förskolan.

Val av undersökningsmetod

Syftet med en undersökning bör avgöra vilken metod man använder sig av. Trost (2005) menar att den kvalitativa metoden undersöker relationer mellan människor, medan den kvantitativa metoden undersöker relationer mellan variabler (s. 9). Om studiens

frågeställning handlar om att ”... förstå eller att hitta mönster så skall man göra en kvalitativ studie.” (s. 14) och då vår studie syftar till detta har vi valt att uteslutande använda oss av kvalitativ metod.

Vi önskar undersöka och ta reda på hur pedagoger på fem olika förskolor i Malmö Stad upplever stress på sin arbetsplats samt om och hur man arbetar med att minska denna stress genom till exempel avslappning. Vi har valt intervju som metod för att få bättre insikt i dessa upplevelser eftersom man genom intervjun som metod kan få inblick i den intervjuades världsbild och erfarenheter (Kvale 1996, s. 1).

En intervju kan vara uppbyggd på olika sätt. Vi har valt att göra semistrukturerade intervjuer då vi anser att dessa bäst passar syftet med studien. Vi valde att utforma en frågeguide innan vi genomförde intervjuerna för att enklare komma ihåg vilka frågor vi ville diskutera, men vi lät intervjupersonerna tala relativt fritt kring frågorna (föreläsning Malmö Högskola Lena Lang, 10-09-14). Intervjuguiden finns som bilaga 1.

Urval

Vi har gjort en del val gällande urval och avgränsningar. Vi har valt att intervjua fem pedagoger som arbetar på olika förskolor i en av Malmös stadsdelar. Vi har valt förskolor inom samma område därför att de har likvärdiga ekonomiska och övriga förutsättningar. Det är en begränsning att vi har valt en pedagog på varje förskola, men detta val har vi gjort då vi velat ha svar från flera förskolor för att kunna jämföra dessa resultat. Både

förskolorna och pedagogerna är valda slumpmässigt inom stadsdelen.

I ett initialt skede hade vi bestämt oss för att endast besöka kommunala förskolor då dessa har liknande ekonomiska och organisatoriska förutsättningar. På grund av våra svårigheter att få tag på intervjupersoner valde vi att göra en intervju på en enskild förskola (intervju 5). Vi är medvetna om denna förskolas något skilda förutsättningar vad gäller

exempelvis möjligheten att styra barngruppens sammansättning. Detta kan påverka resultatet något.

Samtliga personer vi intervjuat är utbildade förskollärare eller lärare med varierade arbetslivserfarenheter inom yrket. Nedan följer en kort sammanfattning av de intervjuade. Vi har valt att nämna intervjupersonerna vid fiktiva namn för att man lättare ska kunna särskilja de olika personerna.

• Intervju 1 - Gustav: Man, 24 år, förskollärarutbildning. Arbetat inom yrket i cirka

två år. Anställd på förskolan sedan sex månader tillbaka. Arbetar på en avdelning med 22 barn som är mellan 3 och 6 år gamla där det finns 3,5 heltidstjänster.

• Intervju 2 - Birgitta: Kvinna, 55 år, förskollärarutbildning. Arbetat inom yrket i

cirka 34 år. Anställd på förskolan sedan 1976. Arbetar på en avdelning med 18 barn som är mellan 1 och 4 år gamla där det finns 2,75 heltidstjänster.

• Intervju 3 - Jenny: Kvinna, 34 år, förskollärare/lärare i skolans tidigare år. Arbetat

inom yrket i cirka tio år. Anställd på förskolan sedan 2006. Arbetar på en avdelning med 21 barn som är mellan 3 och 5 år gamla där det finns 3 heltidstjänster.

• Intervju 4 - Ulla: Kvinna, 55 år, förskollärarutbildning. Arbetat inom yrket i cirka

28 år. Anställd på förskolan sedan 1982, men även arbetat på annan förskola under några år sedan dess. Arbetar på en avdelning med 16 barn som är mellan 1 och 2 år gamla där det finns 3 heltidstjänster.

• Intervju 5 - Ines: Kvinna, 61 år, lärarutbildning i skolans tidigare år. Arbetat inom

barnomsorg i cirka 25 år. Driver förskolan där hon arbetar 100 % i barngruppen samt handhar administrativa uppgifter. Förskolan har två avdelningar med totalt 36 barn som är mellan 1 och 6 år gamla samt totalt 6 heltidstjänster.

Tillvägagångssätt

Den första kontakten inför en intervju kan ske på flera olika sätt, t.ex. genom telefon eller brev. Om den första kontakten sker via telefon bör man först presentera sig kortfattat, beskriva studien och därefter be om en intervju. Vidare är det viktigt att berätta hur lång tid intervjun ungefär kommer att ta (Trost 2005, s. 61).

När vi sökte informanter till studien ringde vi till förskolor i stadsdelen och följde ovanstående procedur samt frågade om den vi talade med eller någon annan i arbetslagen ville ställa upp på en intervju. Många svarade direkt nej med hänvisning till tidsbrist. Andra vidarebefordrade oss till en kollega och vissa sa ja direkt. Det hände även att personen lovade höra sig vid ett senare tillfälle för att lämna besked, men detta inträffade aldrig. Ett antal bokade intervjuer ställdes in i sista sekunden med personalbrist som motivering. Det generella intrycket vi fick var att det var svårt att få tag på intervjupersoner. I efterhand kan vi se att det kanske hade varit bättre om vi hade presenterat oss och vår studie i ett brev för att några dagar senare ringa upp. Detta hade gett förskolorna tid att i lugn och ro ta ställning till om de ville delta.

Trost menar att det finns en rad saker att ta hänsyn till när man intervjuar. I intervjun bör man fokusera på att få svar på ”hur” och inte ”varför” eftersom den kvalitativa intervjun främst handlar om att skapa sig en förståelse för den man intervjuar. Man måste även vara medveten om att all verklighet är subjektiv och att det är den intervjuades världsbild som är i fokus, även om den strider mot sin egen. Om man fokuserar intervjun på varför kan man lätt komma in på den analys man senare ska göra och den intervjuade kan lätt uppfatta det som att hon/han blir ifrågasatt. Detta kan skapa en obekväm stämning som påverkar intervjun negativt (Trost 2005, s. 33 ff.).

Av forskningsetiska skäl är det väldigt viktigt att garantera den intervjuade total

anonymitet och att tillämpa tystnadsplikt kring den information man får del av. Vi har såväl vid telefonkontakt som vid inledningen av varje intervju betonat att den intervjuade och dess arbetsplats kommer att vara helt anonyma i vårt arbete. Man bör också välja en plats

som är lugn och där inga åhörare finns. Viktigt är också att den man intervjuar känner sig trygg på platsen (Trost 2005, s. 40-44).

Vi har låtit de intervjuade själva välja plats för intervjun. Samtliga intervjuer

genomfördes på respektive förskola. Vid fyra av intervjuerna satt vi ensamma med vår informant i ett lugn rum. Vid den femte delade vi rummet med fyra ettåringar. Detta gjorde intervjun splittrad då barnen ständigt sökte den intervjuades uppmärksamhet. Vi löste detta någorlunda med att en av oss satte sig på golvet och lekte med barnen. Det gick då att genomföra intervjun men vi förlorade det positiva i att ha en person som bara lyssnar på samtalet. Vi insåg vikten av att i förväg betona att vi önskade sitta i lugn och ro, ensamma med den som ska intervjuas. Vi hade tagit för givet att detta skulle ske vilket gjorde att vi inte försäkrade oss om det på förhand.

Vi turades om att hålla i intervjun medan den andra tog anteckningar samt ställde

kompletterande frågor. Den obalans som kan uppstå då vi i intervjusituationen var ”två mot en” försökte vi motverka med att noga påpeka att den som ej ställde frågorna var med för att hålla uppsikt på sin forskarkollega så att alla frågeområden blev besvarade. Vi ställde frågorna efter en intervjuguide samt spelade in samtalen med diktafon. Intervjuerna varade mellan 35 och 60 minuter. Variationen beror i stort sett på hur talföra de intervjuade var.

Efter intervjuerna transkriberade vi samtalen, sammanfattade dem samt letade efter gemensamma teman i texten. Utifrån denna information kunde vi sedan se de likheter respektive skillnader som kom att utgöra stommen i vår analys.

Resultat och analys

Våra intervjupersoner upplever stress i väldigt olika grad. Två av de fem intervjuade upplever daglig stress i sitt arbete (Gustav och Birgitta) medan tre av de intervjuade upplever sitt arbete som mindre stressigt (Jenny, Ulla och Ines). I detta avsnitt för vi en diskussion kring de svar vi fått från intervjuerna utifrån den tidigare presenterade

litteraturen. Vi har valt att skapa olika teman/underrubriker för att skapa en tydlig struktur. För kompletta sammanfattningar av respektive intervju, se bilaga 2.

Arbetets organisering

De fyra kommunala förskolor vi undersökt är alla organiserade efter samma modell. Även på den enskilda förskola vi besökt arbetar man på liknande sätt med skillnaden att chefen är närvarande och delaktig i det dagliga arbetet. Inom kommunen är en biträdande rektor ansvarig för verksamheten och är stationerad på en grundskola i rektorsområdet.

Samtliga pedagoger har ansvar för kringuppgifter utöver sin tjänst i barngruppen, utan att detta arbete är schemalagt. Detta är samstämmigt med Skolverkets rapport som visar att arbetet utanför barngruppen ökat markant under de senaste åren, utan att det skapats extra tid för detta. Gustav, Birgitta och Ulla uttrycker att extrauppgifterna (exempelvis ansvar för schemaläggning, beställningar, brandskydd osv.) är mycket stressande. Gustav säger att

”...med dom extrauppgifterna så känner jag att det är väldigt negativt.”. Tiden de måste lägga ner på dessa uppgifter innebär att de måste lämna barngruppen utan att någon annan pedagog tar deras plats vilket skapar personalbrist. Ulla uttrycker detta så här: ”...det blir ju lite personalbrist när någon måste gå ifrån för att sköta de här uppgifterna.”.

Jenny beskriver ett system med önskeschema som hennes arbetsplats använder. De har även flextid vilket innebär att hon kan göra sin planering m.m. efter arbetstid och få betalt för detta, vilket är ett sätt att komma från den stress som arbetsuppgifterna utanför

barngruppen annars kan innebära. Jenny ser schemasystemet som en källa till

självständighet och hon menar att ”...man kan anpassa jobb och privatliv bättre och bli mindre stressad.”. Den chef som Jenny beskriver är demokratisk och har ett stort

engagemang i verksamheten. Hon låter arbetstagarna själva fatta de beslut som rör dem, hon ger dem också tid och möjlighet inom arbetstidens ram att göra detta. Vid behov stöttar hon gruppen genom en beslutsprocess. Det faktum att personalen själva har kontroll över sin arbetsplats ger dem tillfredsställelse och utveckling, allt i enlighet med den modell Robert Karasek utarbetat.

Birgitta berättar att hennes arbetsplats är på väg att införa ett liknande system med schema som Jennys arbetsplats har, men detta ser Birgitta som ytterligare en stressfaktor. Hon upplever liknande organisation på motsatt sätt som Jenny. Samma faktorer som placerar Jenny på den positiva sidan i Karaseks modell placerar Birgitta, Ulla och Gustav i det negativa hörnet med höga krav och låg kontroll som leder till psykisk belastning och stress. Birgitta ser direktiv och krav läggas på hög; ”...det tar lite kraft innan man kommer in i det/.../det är hela tiden nya saker som händer.”. Vi vet inte hur Birgittas chef agerar och det hade varit mycket intressant att se hur ledarens roll påverkar arbetstagarens syn på organisationen.

Även Ulla beskriver arbetets organisering som en stressfaktor. Hon menar att det ständigt är personalbrist då en pedagog måste gå iväg och göra annat så fort de är fullt bemannade. Gustav uttrycker att det är svårt att hitta tid till att göra kringuppgifterna då förskolan har en hög sjukfrånvaro; ”...och så tjatar man, men har du beställt?, nej jag har

inte hunnit...”. Ines beskriver däremot extrauppgifter som något utvecklande för personalen; ”...de ska känna sig duktiga och växa i sin roll, det är väldigt viktigt så att de inte står och stampar utan får känna sig nyttiga.”. Då Ines är arbetsledare och här talar om sina anställda vet vi egentligen inte vad de som arbetar i organisationen själva anser.

Den psykosociala arbetsmiljön

Den psykosociala arbetsmiljöns påverkan på stress diskuterades i samtliga intervjuer. En del i detta är vilket arbete man utför och hur detta organiseras. Samtliga pedagoger som vi intervjuat menar att det är vissa situationer under dagen som kan vara särskilt stressande. Ulla upplever att ”...det kan vara vissa moment, att det kanske är stressigt precis innan maten när alla är hungriga och man vill göra alla barn klara, byta alla blöjor så att alla kan sätta sig och börja äta. Det är sådana moment som jag tycker kan vara stressiga, men jag tycker inte att mitt jobb som helhet är stressigt...”. Om man däremot upplever för stor arbetsbörda skapar detta negativ stress vilket kan ge fysiska symptom så som huvudvärk, nedstämdhet, hjärtklappning och så vidare. I intervjun med Birgitta framkom det att hon själv liksom övrig personal på förskolan upplever dessa fysiska symptom på grund av negativ stress; ”...man sväljer så man känner i magen/.../det kan vara sånt att man har ont i huvudet och magen och sånt. Man är trött, man blir ju trött av ljudet.”. Ljudvolymen nämner även Gustav och Ulla som en stressfaktor.

Ines som driver sin egen förskola jobbar mycket extra på grund av allt det administrativa men gör detta helt självvalt för att hon mår bra av att arbeta mycket, enligt henne själv. Detta tolkar vi som positiv stress vilket, så länge den är positiv, kan öka vår

prestationsförmåga. Vi anser att Ines chefsposition givetvis spelar roll vad gäller hennes arbetsbörda eftersom vi tror att hon är mer fri att välja den i högre grad än de andra vi intervjuat som ”bara” är anställda.

En viktig del i den psykosociala miljön är även att kunna förutse vad som ska hända i verksamheten. Stor personalomsättning och korttidsfrånvaro gör att man hela tiden misslyckas med detta, anser vi. Både sjukfrånvaro och den frånvaro som uppstår av extra arbetsuppgifter såsom administration minskar verksamhetens förutsägbarhet för såväl barn som vuxna. Det innebär även en stor stressfaktor att det är svårt för flera av förskolorna att få tag i korttidsvikarier; ”...vi har jättesvårt med vikarier.” säger Gustav och Ulla ger uttryck för samma problematik: ”...vi är tillräckligt många när vi är alla/.../det är svårt att få vikarie. Här har varit jättemycket personal borta.”. Även Ulla säger att de sällan får in någon vikarie alls. Alla uttrycker en stark stress kopplad till detta. Gustav beskriver att han och hans kollegor ofta är stressade och att detta bl.a. märks genom att ”...man blir mer trött och, inte aggressiv, men man blir mer lättirriterad så man höjer rösten kanske onödigt ofta när man inte behövt höja den.”.

Ulla uttrycker att brist på fortbildning är ett hinder för att kunna arbeta mer aktivt med avslappning på förskolan; ”Det hade varit underbart om alla i personalen hade kunnat gå igenom alltså kurser tillsammans. Vi har ingen personalutbildning överhuvudtaget.”. Hon känner sig frustrerad över att ständigt få nej från sin chef som nekar henne och hennes kollegor fortbildningskurser, mestadels på grund av ekonomiska skäl tror hon. Vi tycker att man skulle kunna tolka graden av fortbildningsmöjligheter även som en viktig faktor vad gäller känslan av egen kontroll enligt Karaseks modell. Ulla säger att hon gärna skulle vilja att de arbetade på ett visst sätt på förskolan, men att detta sätts stopp för uppifrån. Om man applicerar Antonovskys KASAM-begrepp kan man säga att Ulla i just detta sammanhang upplever låg hanterbarhet och meningsfullhet, hennes påverkansmöjligheter är begränsade och hon får inte möjlighet att få utlopp för sitt engagemang.

På Gustavs förskola kan man säga att den stora korttidsfrånvaron och

personalomsättningen gör att begripligheten uteblir genom att struktur och förutsägbarhet försvåras. Detta är förödande för såväl barn som vuxna med tydliga stressreaktioner hos båda grupperna. Gustav beskriver situationen så här: ”...de [barnen] har inte haft någon ro, de har bara sprungit rundor, haft konflikter, bråkat och ja man har haft svårt att se varje barn och individ för det är lite tufft att vara liksom åtta vuxna och ja ungefär sextio barn.”.

Även meningsfullheten, enligt KASAM-teorin, blir låg på en sådan arbetsplats anser vi. Utbildade pedagoger vill driva sina idéer och sitt engagemang i barngruppen men blir tvungna att hela tiden täcka upp för andra och kan bara arbeta med det allra nödvändigaste så som säkerhet och omvårdnad.

Jenny tolkar vi är den person bland de intervjuade som upplever mest Känsla Av SAMmanhang. Hon berättar att hon känner sig delaktig i information och beslut, hennes engagemang tas till vara och hon upplever gemenskap. Jenny beskriver sin chef så här: ”Hon [chefen] tar inga beslut förrän vi har kommit överens/.../hon bestämmer inte utan hon leder oss framåt./.../vi har inte sån stress att hon kommer och bestämmer.”.

Kommunikation

Det som framför allt de mindre stressade pedagogerna Jenny, Ulla och Ines betonar vikten av för att minska stressen på arbetsplatsen, är god kommunikation i personalgruppen. Jenny tycker att de har en mycket välfungerande kommunikation både inom arbetslaget, mellan avdelningarna, mellan pedagogerna och föräldrarna, mellan pedagogerna och barnen samt mellan pedagogerna och chefen; ”...det måste finnas kommunikation mellan pedagogerna, vi måste liksom vara öppna mellan varandra/.../det tycker jag vi är rätt så duktiga på.”. Kommunikationen är A och O menar hon, utan den skulle de inte kunna arbeta så medvetet som de gör. De prövar sig ofta fram och diskuterar resultaten och arbetar på detta sätt fram de bästa lösningarna för barnen och verksamheten. Hon upplever heller inte att deras chef pratar över huvudet på dem, utan att de alltid är involverade i processen att komma till beslut.

Ulla och Ines uttrycker liksom Jenny hur de på sina respektive förskolor värdesätter kommunikationen. Ulla säger att ”...den är jättebra, den är jättebra [kommunikationen].”. Särskilt Ines pratar om hur viktigt det är att kommunicera ärligt och rakt med barnen så att

de känner tillit och trygghet i relation till personalen vilket skapar en lugn barngrupp; ”...det är vårt förhållningssätt till barnen/.../de har total tillit till oss också för att vi aldrig ljuger för dem.”.

Både Ulla, Ines och Jenny är av den uppfattningen att relationerna mellan personalen och mellan personalen och föräldrarna spelar stor roll för möjligheterna att skapa trygghet och därmed lugn och ro för barnen. De vuxnas relationer påverkar således barnens sätt att förhålla sig både gentemot varandra och gentemot pedagogerna, vilket bekräftar den

förförståelse vi har kring detta. Ulla menar att det är viktigt att föräldrarna känner sig trygga med att lämna barnen, då detta gör barnen trygga; ”...vi har långa inskolningar/.../för att föräldrarna ska känna sig trygga/.../är föräldrarna då lugna då de lämnar barnen så påverkar det ju barnet.”. Hon menar vidare att ”...det är ändå vårat [personalens] sinne som påverkar barnen. Det är egentligen hur vi mår som är barnens miljö.”.

Lokalerna

I nästan samtliga intervjuer nämner pedagogerna vikten av att det finns tillräckligt stora ytor för barnen att vistas på, och tillräckligt med små rum att dra sig undan i, för att man ska kunna behålla lugnet i barngruppen. Detta är även en förutsättning för att man ska kunna dela upp gruppen och därmed skapa lugn och ro, något som fyra av fem pedagoger belyser är mycket viktigt i den dagliga verksamheten.

Möjligheterna att dela upp barngruppen är även något som Skolverket i sin utvärdering kommit fram till är avgörande för att behålla en lugn miljö på förskolor. Brist på utrymme anses vara ett allvarligt problem som kan skapa stress hos barnen. På två av våra förskolor upplever pedagogerna att det råder brist på utrymme, vilket påverkar möjligheterna att dela upp gruppen. Dessa två pedagoger är samma personer som generellt sett upplever sitt arbete som stressigt, Gustav och Birgitta. Birgitta säger att ”...lokalerna gör mycket tror jag. Kan

man dela upp barnen så låter de mindre.”. Gustav menar att ”...de [lokalerna] känns tyvärr lite för små för dom större barnen/.../dom har ingenstans att leka/.../dom kan ha lite svårt att hitta lugnet.”.

Barngruppen

Birgitta känner sig otillräcklig i förhållande till barnen; ”...jag uppmanar dom, gå dit, ta det. Men det är inte ett samtal jag har.”. Hon menar att barnen är alltför många för att hon ska ha en möjlighet att vara en god pedagog för dem alla. Detta löser Birgitta genom att rikta in sig på sina ansvarsbarn; ”...barnen man har vid sitt matbord/.../de är mina ansvarsbarn och jag kan ju ha ett samtal med dom/.../det är dom jag försöker ha kontakt med ute på gården också...”.

Gustav beskriver barnen som okoncentrerade och krävande. Han beskriver hur han och en kollega föregående termin försökte med avslappning, men barnen var alltför stressade för att klara av att vara stilla. Gustav är av den uppfattningen att framför allt förskolans personalbrist och personalomsättning skapar stress hos barnen. Detta kommer till uttryck hos barnen som konflikter om leksaker, allmän oro osv. Han upplever även att barngruppen på avdelningen utmanar personalen genom att testa gränser; ”...vi har väldigt aktiva och barn som gärna liksom testar och gör massa saker och utmanar/.../det är massa

konflikter/.../och ganska högt tempo på avdelningen.”. Ellneby menar att bland annat att barn som ger utlopp för trotsbeteende samt fysiskt och verbalt våld kan vara barn som upplever stress. Vi tolkar barnens beteende som stressrelaterade och en direkt följd av den stress som förekommer på Gustavs förskola.

Stor omsättning på personal är väldigt stressande för barnen. Flertalet av de

stressfaktorer som Ellneby tar upp påverkas av detta. Rädsla att förlora stöd, rädsla för det

vuxna som kan tänkas dyka upp dagen därpå. Dessutom visar forskning att barn som ständigt möter nya omsorgspersoner löper risk att få anknytningsproblem (Evenshaug & Hallen 2001, s. 250). Vi har dessvärre inte möjlighet att fördjupa oss i dessa intressanta anknytningsteorier.

Ines menar att barnen får sin trygghet genom de tydliga ramar och strukturer som råder på förskolan. Genom att alltid veta vad som förväntas av dem kan barnen ha kontroll över sin tillvaro och därför slippa rädslor och stress; ”...det är ju det att vi har ett regelverk. Vi har väldigt strikta regler här för hur man beter sig/.../och det gör att barnen är väldigt trygga här.”. I detta får hon stöd av Antonovskys KASAM-begrepp såväl som av Karasek.

Upplevelsen av kontroll över sin situation är central för både barn och vuxna när det gäller att motverka stress.

Arbete för avslappning samt lugn och ro

Samtliga förskolor har vila i form av att de yngre barnen sover och de äldre barnen lyssnar på saga varje dag efter maten. Under vilan delas barngruppen upp efter ålder men två av förskolorna delar även upp den äldre barngruppen i två grupper till.

Ulla arbetar med barnqigong för att minska barnens stress på förskolan vilket hon även menar ger positiva resultat senare när barnen börjar skolan. Hon menar att ”...grunden till stressen det är när barnen inte kan få lugn och så att de kan koncentrera sig/.../qigongen är en slags koncentrationsträning i grunden/.../kan du koncentrera dig kan du stänga ut mycket uttryck/.../så kan du koncentrera dig på det du ska läsa eller skriva utan att bli störd.”. Hennes arbetssätt stöds av den tidigare presenterade forskningen som visar att tid för vila och återhämtning är livsviktigt för att stress inte ska bli skadlig i längden. Ullas

och unga verktyg så att de själva lär sig hantera stress i framtiden. Förskolan bör erbjuda barnen varierade former av avslappningsövningar vilket även Ulla menar. På Jennys förskola har man en så kallat snoezelrum vilket hon upplever aktivt minskar barnens stress; ”...det är ett bra sätt om barnen behöver varva ner.”. Hennes erfarenheter stöds även av Ellnebys litteratur om denna form av avslappning för barn.

Jenny arbetar efter grundprincipen att trygghet motverkar stress och att trygghet uppnås genom att barn, personal och föräldrar känner varandra; ”...barnen känner all personal och de känner alla barn.”. Förskolan har även ett system med ”frukostflex” där frukost serveras på en avdelning under en knapp timme och de barn som ätit färdigt kan leka på avdelningen bredvid. Detta gör dem för att personalen tidigare ofta märkte att både barn och föräldrar kom stressade till förskolan för att hinna innanför dörren till kl 8 då maten serverades. Vidare beskriver Jenny att personalen lägger mycket tid på planering och på att gå igenom dagen så att alla pedagoger vet vad de ska göra och hur dagen kommer att se ut. Även detta är en ett led i den trygghet som ger en stressfri miljö; ”...vi brukar planera i förväg vad vi ska göra på dagen/.../någon gång vid niotiden pratar vi ihop oss fem minuter/.../så har man den här säkerheten, man vet vad man ska göra.”.

Birgitta beskriver att man ibland sätter på lugn musik och att det gör att barnen varvar ner. Hon berättar även att de har rytmik en gång i veckan som avslutas med

avslappningsövningar. På Jennys förskola har man tidigare jobbat med massage och ska snart ta upp det igen. Personalen upplevde att barnens konflikter blev färre och att de blev mindre hårdhänta som effekt av massagen, vilket Jenny uttrycker såhär: ”...massage kan hjälpa barnen/.../barnen kan varva ner och det blir lugnare i gruppen och vi ser att det blir inte hårda tag.”. Dessa erfarenheter stöds även av forskning som gjorts inom området och som Ellneby skriver om. Barn som ger och får massage regelbundet får bättre

immunförsvar och relaterar till varandra på ett lugnare sätt.

Gustav tycker att de för små lokalerna, bristen på personal och att själva barngruppen är hinder för att kunna arbeta mer aktivt med att skapa lugn och ro. Han återkommer flera gånger till att problematisera barnens sätt att agera och vara på och hur detta skapar

problem i verksamheten, exempelvis hur barn som inte kan svenska beter sig stökigt på samlingarna vilket han berättar om såhär: ”...här har en del barn språkproblem och det är lite svårt att fånga dom när man har någon samling eller grupp/.../då drar dom igång dom andra också.”.

I motsats till Gustav lägger de mindre stressade pedagogerna Jenny, Ulla och Ines tyngdpunkten på pedagogernas ansvar för att skapa en lugn barngrupp, snarare än på barngruppens beteende. Dessa pedagogers fokus ligger på hur de i arbetslagen och mellan avdelningarna kan arbeta för att möta barnens behov, snarare än att problematisera barnen själv. Vi tror att ju längre ner man befinner sig i den stresstrappa som Kindenberg och Wallin presenterar, ju svårare är det att se sin egen roll och sitt eget ansvar för den situation man befinner sig i. Vi placerar in Gustavs arbetsplats långt ner i trappan eftersom han berättar om stor personalomsättning och omfattande korttidsfrånvaro; ”...väldigt sådär turbulent personalomsättningen, det är den.”, säger Gustav. Som individ uppfattar vi att Gustav inte befinner sig riktigt lika långt ner i stresstrappan då han ger uttryck för att ändå kunna hantera stressen genom att han lyckas koppla av på raster osv. Vilket han uttrycker på följande sätt: ”...jag har inga som helst problem för jag slappnar av lätt till musik. Jag har hörlurar och sitter här inne [personalrummet] fastän det är kackel.”. Dock tolkar vi hans tendens att skylla den stressiga miljön på avdelningen på barnen som ett uttryck för stress som kan jämställas med missnöje, sjunkande arbetsprestation och klagomål på miljön vilka alla är steg i stresstrappan.

Birgitta upplever sig som stressad i arbetet. Den stress hon ger uttryck för är kopplad främst till stressiga situationer; ”...det är vissa situationer som man är mer

stressad/.../övergångarna som är stressande.”. Vi uppfattar det som att Birgittas arbetsplats befinner sig i början av stresstrappan, en viss olustkänsla och missnöje. Missnöjet är främst kopplat till den ökade mängd kringuppgifter som förskollärarna fått sig tilldelade på senare år. Dock uppfattar vi det som om Birgittas olust med åtföljande magont kan vara tecken på en mer långvarig stress. Hennes uttalande om den stress som nya direktiv och

Medvetna förhållningssätt

Två av våra pedagoger, Jenny och Ulla, berättar att de arbetar med den medvetna leken. Detta innebär ett synsätt där leken är barnens bas för att lära sig nya saker på, där leken kan innehålla flera element samtidigt så som matematik och socialt samspel. Arbetet med den medvetna leken innebär att man ger barnen utrymme för att leka utan onödiga avbrott eller störningsmoment, att de får tid att avsluta sin lek. Ulla menar att ”...förskolans verksamhet har blivit mycket, mycket lugnare sen vi började tänka på alla små detaljer som orsakar stress/.../sådana saker som att inte avbryta lekar i onödan.”. Hon anser vidare att barnens många intryck bearbetas i leken, varför den är viktig. Hon berättar att ”...det gör dom ju i leken, dom bearbetar sin intryck.”.

Ines är inne på samma spår på sin förskola, men här menar hon att det ligger i hela Montessoripedagogikens grundläggande tankesätt att ge barn tid till sina lekar, aktiviteter och arbete med materialen. Samtliga poängterar hur viktigt det är att ge barnen utrymme för att de ska känna sig känna sig lugna, de behöver inte känna stress och rädsla över att bli avbrutna ständigt. Både Ines, Ulla och Jenny är de pedagoger som upplever lite stress i sitt arbete. Detta resonemang stöds även av Erikssons teori om vilka faktorer som kan stressa barn. Genom att arbeta på det sätt som Ines, Ulla och Jenny gör anser vi att de minskar barnens rädsla för det plötsliga samt deras rädsla att bli avbruten i en viktig sysselsättning.

Kindenberg och Wallin skriver om den mentala stress som skapas när man inte har möjlighet att ge uttryck för sina känslor i arbetet. Birgitta drabbas av denna stress då hon anstränger sig för att ge ett lugnt intryck inför barnen trots att hon är stressad. Hon ger uttryck för en tydlig medvetenhet kring hur hon som person påverkar barnen, det fungerar inte om man är stressad inne hos barnen, där måste man vara lugn så de inte blir oroliga. Hon berättar: ”...jag kan ju inte fara omkring där inne, då blir ju alla speedade ju.”. Hennes stress tar sig istället uttryck genom att hon talar halva meningar och har svårt att komma ihåg saker.

Slutsats

I detta avsnitt besvarar vi uppsatsens frågeställningar utifrån våra resultat.

I vilken utsträckning upplever pedagogerna stress på förskolan och vilka orsaker ligger bakom dessa upplevelser? Två av fem intervjuade förskollärare upplever stress i sitt arbete,

medan de övriga tre endast upplever kortvarig stress i vissa moment i verksamheten. De som uppger att de är stressade anger att extrauppgifterna utanför barngruppen skapar väldigt mycket stress.

I samtliga intervjuer tas personalbrist upp som den främsta anledningen till stress. Sjuka kollegor ersätts ofta inte med vikarier. När en kollega går iväg för att sköta administration blir de som är kvar i barngruppen en person för lite. Den biträdande rektorns

förhållningssätt gentemot personalen anges vid två intervjuer som en viktig faktor i upplevelsen av arbetsmiljön. Även barngruppens sammansättning har nämnts som stressfaktor. Många små barn eller barn som är väldigt aktiva bidrar till upplevelsen av stress.

Hur arbetar man aktivt för att minska stress på förskolan? De pedagoger som inte

känner sig stressade diskuterar alla sitt arbete i termer kring arbetssätt, personalgruppen och sitt eget förhållningssätt. De upplever att de är delar av en fungerande helhet som arbetar för att skapa en bra miljö för såväl barn som vuxna. De arbetar aktivt med att hålla en tydlig struktur för både barn och vuxna på förskolan och de för ständigt en dialog kring vad som behöver göras för att barnens behov ska tillgodoses. Att inte avbryta barn i deras

En förskola arbetar med massage, en med barnqigong, en med rytmik och avslappning och en med tydlighet och regler för att skapa lugn och ro. Gemensamt för alla de

intervjuade pedagogerna var att de uppgav att de var tvungna att vara lugna i barngruppen för att inte skapa stress hos barnen. Att dela in barngruppen i mindre grupper användes också som metod för att skapa lugn och ro. En rak och tydlig kommunikation nämner flera informanter som absolut grundläggande för att motverka stress. Det skapar trygghet för både barn och vuxna när kommunikationen fungerar, och trygghet motverkar oro och stress menar de.

Vad upplever man för hinder i verksamheten för att skapa en lugnare miljö på förskolan? Personalbrist i form av svårigheter att få tag i vikarier samt stor

personalomsättning är de största hindren för att arbeta mer för att skapa en lugnare miljö. Även svårigheten att få fortbildning ses som ett hinder för att utveckla arbetet med t ex massage. Brister i lokalerna ses också som ett hinder, för få rum, för vita väggar och för högljudda möbler skapar en miljö som motverkar lugn och ro. Mängden barn anses av två intervjuade förskollärare som ett hinder för att motverka stress. Många barn på för liten yta ger upphov till stress och försvårar arbetet med att motverka den.

Kan vi hitta några samband mellan pedagogernas stress och barnens eventuella

stressymptom på de förskolor vi besöker? Samtliga intervjuade pedagoger uppger att deras

egen stress/avslappning speglas i barngruppen. Den informant som arbetar på den mest stressdrabbade förskolan beskriver stressymptom hos barnen som en direkt orsak av personalens stress; de springer bara omkring, de testar gränser, de utmanar, de har inget vettigt att göra, de har mycket konflikter. De övriga uppger att barnen inte visar

Diskussion

Den här studien har gett oss en ökad förståelse för hur komplex verkligheten på många förskolor är. Det är många faktorer som påverkar upplevelser av arbetsmiljön, både hos personal och barn. Studien anser vi ger en intressant inblick i ämnet som leder till fler frågor inom området. Det hade varit intressant att utvidga studien till att omfatta fler förskollärare men framförallt de barn som spenderar sina dagar på de aktuella förskolorna. Skiljer sig deras uppfattningar från pedagogernas vad gäller stress och avslappning? Det vore också spännande att ta reda på hur föräldrarna upplever förskolornas verksamhet. Vad säger de rektorer och biträdande rektorer som nämns i intervjuerna? Det finns en rad olika perspektiv som vi anser skulle vara intressanta att studera.

Vi inledde studien med tanken att den skulle handla om barns stress i förskolan. Det gör den även till viss del men då det är vuxna vi har intervjuat ligger ändå fokus på deras upplevelser. Vi tror dock, som många av våra informanter, att vuxnas upplevelser av miljön i förskolan starkt avspeglas i barngruppens upplevelser.

Då förskolebarn inte är särskilt gamla blir den primära uppgiften vid låg bemanning att alltid tillgodose barnens grundläggande behov av tillsyn och omvårdnad. Du kan inte driva matteprojekt på en avdelning när det inte finns personal till grundläggande behov på avdelningen bredvid. Vi ser att den arbetssituation som kan uppkomma vid stor

personalfrånvaro kan vara en starkt bidragande orsak till att pedagoger drabbas av bristande engagemang och motivation i förhållande till sitt arbete. Förskolebarn knyter an till sina lärare och blir ledsna och oroliga när dessa försvinner så vi ser det också som

grundläggande för barnens trygghet och möjlighet till lärande och utveckling med en stabil personalgrupp.

Både Ulla och Birgitta beskriver en barngrupp som blir orolig i vissa specifika sammanhang. Det är vid lämning och i väntan på mat m.m. Vi tolkar detta som typiskt stressiga situationer som har en tydlig orsak och som lätt kan åtgärdas. Vi tror däremot att om dessa situationer ständigt avlöser varandra kan de ge upphov till en mer långvarig upplevelse av stress hos personalen, så som Birgitta beskriver det. En aldrig sinande ström av små behov ger en stor arbetsbörda.

De informanter som inte känner stress talar om verksamheten, de vuxna och dess påverkan. Däremot de pedagoger som känner sig stressade visar en större tendens till att problematisera själva barngruppen, att just barnen i sig är ett hinder för att minska stressen på förskolan. Detta tolkar vi som ett direkt resultat av negativ stress. Ju mer stressad personalen verkar vara desto svårare verkar det vara att se sin egen roll och sitt eget ansvar.

De icke stressade har alla tre en medvetenhet kring de stressfaktorer som deras arbete innebär, men de har även nycklarna att hantera denna stress. Ulla fortbildar sig samt utövar qigong i syfte att hantera den stress hon menar finns i arbetet som förskollärare .Ines resonerar på liknande sätt, att hon själv har ansvar för att hantera sin yrkesrolls stressiga aspekter. Jenny anser att det är hela arbetsplatsen med samtlig personal, chefen samt barnens föräldrar som i ständig samverkan arbetar för att förbättra verksamheten och minska stress.

Den ökade stress som förskolepersonalen upplever både med större barngrupper och fler kringuppgifter i form av förvaltning och administration måste enligt oss påverka

pedagogernas möjligheter att skapa en verksamhet präglad av god kvalitet. Det är enligt Skolverket pedagogernas kompetens som är den största källan till god kvalitet och är det rimligt att denna kompetens ska användas till administration? Är inte risken att detta minskar möjligheterna för pedagogerna att omsätta sina teoretiska kunskaper till praktisk verksamhet?

Den stress som skapas på förskolan syns direkt i barngruppen som blir oroligare och mer konfliktfylld. Vi kommer att framförallt ta med oss denna holistiska syn på förskolan när vi om några månader tar vår förskollärarexamen och ska börja praktisera våra teoretiska kunskaper i arbetslivet. Vi tror att en medvetenhet kring hur allt hänger samman i en förskolas organisation är en bra början när man ska söka skapa en trivsam och utvecklande miljö, såväl för personal, barn och föräldrar!

Referenser

Agervold, M. (2001). Arbete och stress: en introduktion till arbetsmiljöpsykologi. Lund: Studentlitteratur.

Barnombudsmannen. (2003) Barnombudsmannen rapporterar,: Stress i barns och ungas

vardag BR 2003:02. Stockholm: Barnombudsmannen.

Ellneby, Y. (2008). Stressade barn: och vad vi kan göra åt det. Stockholm: Natur och Kultur.

Evenshaug, O. & Hallen, D. (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur. Kindenberg, U. & Wallin, G. (2000). Den lönsamma balansen: Om alternativ till arbetets

förtärande stress. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Kvale, S. (1996). Interviews: an introduction to qualitative research interviewing. Thousand Oaks: Sage.

Lang, L. (2010). Intervju. Muntlig föreläsning, Malmö Högskola, 2010-09-14. Marklund, I & Svärdsudd, M. ( 2003). Mindre stress i förskolan med massage och

avslappning?. B-uppsats, Luleå Tekniska Universitet/Lärarutbildningen/Grundnivå.

Luleå.

Miller, M S. (1982). Stressade barn: att förstå och besvara stressignaler hos barn och

Persson, S. (2008). Forskning om villkor för yngre barns lärande i förskola, förskoleklass

och fritidshem - Vetenskapsrådets rapportserie 11:2008. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Skolverket. (2008). Personalförstärkningar i förskolan. Stockholm: Skolverket. Skolverket. (2009). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. (2010). Perspektiv på barndom och barns lärande. Stockholm: Skolverket. Söderqvist, C. (2006). Små barns reaktioner på avslappningsträning. C-Uppsats: Luleå

tekniska universitet/Utbildningsvetenskap. Luleå.

Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Region Skåne. En känsla av sammanhang. http://www.skane.se/templates/Page.aspx? id=129757 (2010-10-05).

Bilaga 1

Intervjuguide

Bakgrund förskolan

• Hur länge har förskolan funnits?

• Hur många barn går på avdelningen?

• Hur ser åldersspannet ut i barngruppen?

• Hur många tjänster finns tillsatta på avdelningen?

• Hur ser personalomsättningen ut på avdelningen? Bakgrund respondent

• Kön?

• Ålder?

• Utbildningsbakgrund?

• Antal år i yrket resp. på förskolan? Vår bakgrund

Presentation av examensarbetet; syfte och problemformulering. Intervjuns syfte samt information om anonymitet.

Vår definition av stress på förskolan:

Enligt stressforskaren och läkaren Hans Selye är stress ”det sätt varpå vår själ och kropp reagerar på en stressfaktor”. Ett stresstillstånd börjar med en stressfaktor som ger upphov till stressymptom vilka ger slitage på kropp och själ. T.ex. är känslan av ensamhet en stressfaktor som ger upphov till spänningar vilka är stressymptom. (Stress hos förskolebarn kan bland annat uppstå när föräldrar lämnar dom, när ingen vill leka med dom, när

ljudvolymen är för hög, när de blir avbrutna i en för dom viktig aktivitet eller lek eller när osäkerhet kring personalen finns hos barnet (till exempel om ny personal nyss tillsatts).)

Vår definition av avslappning på förskolan:

Medvetna övningar eller organiserade tillfällen inom förskolans verksamhet som syftar till att motverka stressreaktioner hos barnen, som antingen redan uppkommit eller i

förebyggande syfte, och därmed samtidigt syftar till att skapa lugn och ro i barngruppen och/eller hos individen/barnet.

Respondentens upplevelser av stress på förskolan

• Känner du dig stressad i ditt arbete på förskolan? Om ja; hur ofta och i vilka situationer?