Hälsa och samhälle
”DET FINNS JU FÖR
KVINNOR, VARFÖR SKA DET
INTE FINNAS FÖR MÄN?”
EN STUDIE OM MÄNS BEHOV AV STÖD I SITT
FÖRÄLDRARSKAP NÄR DE BEFINNER SIG I
HEMLÖSHET
ANNA MAGNUSSON
ANNA NILSSON
Kandidatuppsats i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet, IFS 205 06 Malmö
FATHERS´ EXPERIENCES OF
PARENTHOOD IN A
SITUATION OF
HOMELESSNESS.
ANNA MAGNUSSON
ANNA NILSSON
Magnusson, A. & Nilsson, A. “Det finns ju för kvinnor, varför ska det inte finnas för män?” En studie om mäns behov av stöd i sitt föräldraskap när de befinner sig i hemlöshet. Kandidatuppsats i socialt arbete. Malmö Högskola: Hälsa och samhälle, 2010.
Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka huruvida fäder som befinner sig i hemlöshet har upplevt ett behov av stöd i sitt föräldraskap. Vi ville även utröna ifall det eventuella behovet blivit tillgodosett samt hur männen, under den period de befunnit sig i hemlöshet, upplevt sitt föräldraskap. Vi har utgått ifrån socialkonstruktivistisk genusteori och även tillämpat begreppen intersektionalitet, diskurs samt makt. Det har i tidigare forskning bland annat framkommit att det sociala arbetet med personer som befinner sig i hemlöshet till viss del präglas av en traditionell syn på kön och att män i hemlöshet inte uppmuntras till att vara jämlika fäder. Vi har genomfört fyra semistrukturerade intervjuer med män som befunnit i hemlöshet och samtidigt haft barn under 18 år. Vi har sedan tematiserat och analyserat empirin utifrån våra teoretiska perspektiv. Samtliga informanter uttryckte ett behov av stöd i sitt föräldraskap. Det de främst ansåg sig ha behov av var en boendeform där de skulle kunna utöva sitt föräldraskap till fullo. De två fäder som har eller har haft ensam vårdnad om sina barn är i större utsträckning nöjda med det stöd de har fått än de två som har gemensam vårdnad och/eller umgängesrätt med sina barn. Socialtjänsten är den myndighet som informanterna anser hade kunnat ge dem det stöd de önskat. Informanterna trodde att en kvinna i samma situation hade fått ett annat bemötande och andra insatser. Våra
informanters upplevelser skulle kunna förstås utifrån vilka diskurser som är rådande i samhället och då även på socialtjänsten. Vi menar att det i samhället finns en genusdiskurs om könen som väsensskilda med olika egenskaper och vi tror att denna diskurs kan ha en inverkan på hur socialtjänsten bedömer klienters behov av stöd.
FÖRORD
Vi vill rikta ett stort tack till våra informanter som på ett öppenhjärtigt och generöst sätt delat med sig av sina berättelser. Utan er hade det inte blivit någon uppsats. Vi vill även tacka de studiekollegor som hjälpt oss att komma i kontakt med våra informanter. Vänner och familj som har tagit sig tid att diskutera och komma med synpunkter har också varit till stor hjälp i uppsatsarbetet. Slutligen vill vi tacka vår handledare, Lise-Lotte Nilsson.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND OCH RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE 6
PROBLEMFORMULERING 7
Avgränsning 7
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 8
Frågeställningar 8 TEORI 8 Socialkonstruktivism 8 Genus 9 Maskuliniteter 10 Intersektionalitet 10
Diskurser och makt 11
Definition av begrepp 12
Hemlöshet 12
Föräldraskap kontra faderskap 13
TIDIGARE FORSKNING 13
Föreställningar om män som föräldrar 14
Föreställningar om hemlöshet 14
Fäder som befinner sig i hemlöshet 15
METOD 18
Kvalitativ ansats 18
Förförståelse 19
Tillvägagångssätt och urval 19
Intervjuform 19
Kontextualisering 20
Bearbetning av material, resultat och analys 20
Litteratursökning 21
Etiska överväganden 21
Metodproblem 22
RESULTAT OCH ANALYS 23
Hur föräldraskapet har upplevts under den tid då männen
befunnit sig i hemlöshet 23
Tankar om föräldrarollen 24
Att befinna sig i hemlöshet 25
Stödinsatser och kontakt med socialtjänsten 26 Boende samt utrymme för män med barn 26
Erfarenheter av socialtjänsten 27
Socialtjänsten som organisation 28
Handlingsstrategier 31
Tankar om män och kvinnor 32
Sammanfattning 34
SLUTDISKUSSION 34
REFERENSER 37
BILAGOR 39
BAKGRUND OCH RELEVANS FÖR SOCIALT
ARBETE
Vi genomförde vår praktik under hösten 2009 och blev då medvetna om vilka utmaningar en osäker boendesituation kan innebära för relationen mellan barn och
föräldrar. Vi kom i kontakt med föräldrar som befann sig i hemlöshet då en av oss praktiserade på ett inackorderingshem i Stockholm och den andra på en
stadsdelsförvaltning i Malmö. Vi insåg att relationen, eller avsaknaden av relation, till barn kan vara högst närvarande i dessa föräldrars liv. Mötena med föräldrarna väckte ett intresse och en ambition att synliggöra situationen de befinner sig i och ge utrymme åt deras berättelser.
År 2005 genomförde Socialstyrelsen, på uppdrag av regeringen, den tredje nationella kartläggningen av hemlöshet i Sverige (Socialstyrelsen, 2006). Det konstaterades då att 17 783 personer befann sig i hemlöshet. Tre fjärdedelar av dessa var män, medan en fjärdedel var kvinnor. Till skillnad från de tidigare kartläggningarna från 1993 och 1999 undersöktes detta år även omfattningen av barnfamiljer, samt barn i hemlöshet. Det framkom då att 30 procent av personerna i hemlöshet var föräldrar till barn under 18 år, vilket motsvarade 41 procent av kvinnorna i hemlöshet, samt 28 procent av männen i hemlöshet (Swärd, 2008). Majoriteten av föräldrarna i hemlöshet, 85 procent, uppgavs vara ensamstående (Socialstyrelsen, 2006). Hur stort antal av de föräldrar som befann sig i hemlöshet och samtidigt levde med sina minderåriga barn var svårare att beräkna då
bortfallet var stort, men det konstaterades att det antagligen rörde sig om minst 1000 personer (Swärd, 2008). Det konstaterades även att det bland personer i hemlöshet fanns en överrepresentation av människor födda utanför Sverige i relation till befolkningen i stort. Bland föräldrar i hemlöshet var denna överrepresentation ännu större (Socialstyrelsen, 2006).
Liksom statistiken från den nationella kartläggningen 2005 visade var majoriteten av de personer vi mötte under vår praktikperiod och som befann sig i hemlöshet män. Enligt våra erfarenheter fanns det begränsade möjligheter att bevilja män, som ville leva med eller träffa sina barn, ett boende där detta var möjligt, medan det fanns fler sådana boendealternativ tillgängliga för kvinnor. Detta föranledde att vi blev intresserade av att fokusera på just manliga föräldrars situation och upplevelser. Vi trodde till en början att det skulle vara problematiskt att få kontakt med målgruppen och vår idé var då begränsad till att undersöka ifall
socialsekreterare ansåg att det fanns ett behov av boende för män som befinner sig i hemlöshet och har barn som de vill bo tillsammans med.
Vårt fokus ändrades sedermera och vi argumenterar för att detta område är relevant och angeläget att undersöka av två grundläggande anledningar. Dels för att många, än idag, betraktar kvinnor som mer betydelsefulla föräldrar än män. Sedan industrialismens genombrott har kvinnorna fått ansvara för den privata sfären, det vill säga hem och barn, medan männen i större utsträckning lönearbetat och stått för försörjningen (Johansson, 2004). Det var först på 1960- och 1970-talet som det började diskuteras kring faderns roll och vad det innebar om han var närvarande eller frånvarande. Man ifrågasatte den manliga könsrollen och gav utrymme för nya manligheter. Trots detta nytänkande har den traditionella uppdelningen dröjt sig kvar och gör det än idag i viss mån. Det är fortfarande modern som tar ut det mesta av föräldraledigheten och anses av många som den viktigaste omsorgsgivaren (a a). Vi anser att individers kön är en oväsentlig faktor i bedömningen av föräldraskapets kvalitet vilket vi återkommer till senare.
Vår studie är relevant även utifrån ett välfärdsperspektiv. Väl fungerande
relationer är en trygghet och höjer livskvalitén för människor (Nilsson, 2002). Om man skulle ägna mer tid åt att skapa bra relationer mellan fäder i hemlöshet och
deras barn, är det inte bara fäderna det skulle gagna, utan troligtvis även barnen och deras övriga nätverk.
PROBLEMFORMULERING
Att befinna sig i hemlöshet innebär många gånger att vara i en utsatt situation med begränsat handlingsutrymme. Det innebär även att man som hemlös är i
beroendeställning gentemot myndigheter och måste förlita sig på att de ger en rättvis behandling. Föreställningen om att kvinnor och män har olika funktioner och betydelser som föräldrar kan, enligt oss, leda till att myndigheter ger individer olika behandling beroende av kön. Vi anser således att det finns en risk att ett stereotypt och dikotomt perspektiv på kön reproduceras och sedimenteras, samt att människors upplevelser och behov i en utsatt situation negligeras.
Avgränsning
De avgränsningar vi har gjort är därmed att vi endast har granskat män och inte kvinnor. Detta för att vi tror att män vill vara aktiva omsorgsgivare för sina barn men att de behandlas som en andrahandsförälder av myndigheter, som en inte lika viktig förälder. Vi vill dock understryka att det inte handlar om barnets behov av en manlig förebild eller en förälders oantastliga rätt till sitt barn. Det handlar helt sonika om att man inte ska glömma att även en man som befinner sig i hemlöshet kan vara förälder och att han har rätt till samma stöd som en kvinna i samma situation.
Vidare har de män vi intervjuat erfarenhet av att leva i hemlöshet. En definition för vem som räknas som hemlös presenteras senare i uppsatsen. Vi ansåg att dessa män var intressanta att intervjua eftersom de befinner sig i en särskilt utsatt
situation och vi menar att de är särdeles ansatta av föreställningar och
samhälleliga diskurser om hur en hemlös är. Vi betraktade det därför som viktigt att få ta del av dessa mäns upplevelser och erfarenheter.
Eftersom vi även var intresserade av att granska fenomenet föräldraskap, gjorde vi avgränsningen att männen under samma period som de befunnit sig i hemlöshet skulle ha haft barn som var under arton år. Att barnen ska ha varit under arton år beror på att föräldrarollen ser annorlunda ut då barnen är omyndiga, den
inbegriper mer ansvar och omsorg.
Vi har valt att inte försöka finna förklaringar till hemlöshet eller eventuellt
missbruk, då vi anser att det skulle ta fokus från vårt egentliga syfte. Orsakerna till varför informanterna har hamnat i hemlöshet eller missbruk borde inte vara
relevanta när det handlar om vilket stöd och bemötande de ska få.
Detta är inte heller en jämförande studie mellan mäns och kvinnors upplevelser utan vi har, av orsaker som vi tidigare beskrivit, valt att fokusera på fäder.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Vårt syfte är att undersöka huruvida fäder, under den tid de befunnit sig i hemlöshet, upplevt ett behov av stöd i sitt föräldraskap och om detta i så fall blivit tillgodosett.
Frågeställningar
- Hur har männen upplevt sitt föräldraskap under den period de befunnit sig i hemlöshet?
- Har de upplevt ett behov av stöd i sitt föräldraskap under den period de befunnit sig i hemlöshet?
- Anser fäderna att socialtjänst eller andra myndigheter hade kunnat underlätta eller vara behjälpliga i kontakten med deras barn? På vilket sätt?
- Har detta behov, i så fall, blivit tillfredsställt? Av vilka aktörer och hur?
TEORI
Vi utgår i vår studie från ett socialkonstruktivistiskt genusperspektiv. Detta för att få en förståelse för hur sociala strukturer påverkar våra informanters situation och upplevelser. Vi kommer även att redogöra för begrepp som vi anser är relevanta i förståelsen av vår empiri. Att vi valt ett socialkonstruktivistiskt genusperspektiv framför psykologiska eller individbaserade teorier, som eventuellt skulle kunna vara aktuella med tanke på att vårt syfte och våra frågeställningar handlar om individers upplevelser av specifika situationer, har att göra med vår
grundläggande syn på världen i allmänhet och på föräldraskap och hemlöshet i synnerhet. Vi anser att enbart individuella förklaringsmodeller skulle ge en begränsad förståelse för den problematik vi har för avsikt att kartlägga och menar att individers agerande måste förstås utifrån den kontext de är en del av. Ett socialkonstruktivistisk genusperspektiv förefaller därmed, enligt oss, vara mest relevant för vår studie.
Socialkonstruktivism
Det socialkonstruktivistiska perspektivet ger oss redskap att ifrågasätta och
granska företeelser och fenomen som annars tenderar att tas för givna och ses som naturliga och oföränderliga. Utgångspunkten är att våra handlingar formas av de normer och diskurser som är rådande. Att vi många gånger betraktar företeelser som om de inte skulle kunna utformas eller existera på något annat sätt är ett resultat av hur vi tänker och talar om fenomenen, inte att fenomen de facto är oföränderliga i sin utformning (Barlebo Wenneberg, 2001). Även kunskap konstrueras i specifika kulturella och historiska sammanhang och måste därmed tolkas utifrån denna förståelse. Vi utgår därmed ifrån att det inte är möjligt att gå utanför kontexten, det sammanhang vi är en del av och objektivt granska världen. Det vi ser tolkar vi utifrån vår förförståelse. Detta innebär att det sätt vi uppfattar världen på, identiteter och kunskap, har förändrats genom historien och förändras fortfarande. Beroende av vilken syn vi människor har på världen och vilken mening vi tillskriver sociala handlingar, uppfattas vissa fenomen och beteenden som korrekta medan andra uppfattas som avvikande (Winther Jørgensen, Phillips, 2000)
I våra försök att förstå världen tenderar vi att kategorisera den. Även om vår förståelse av världen och den sociala praktiken är föränderlig, är
handlingsutrymmet för den enskilda individen många gånger relativt begränsat. De socialt konstruerade kategorierna kan i praktiken vara relativt fasta och valmöjligheterna i den konkreta situationen kan vara få (Winther Jørgensen,
Phillips, 2000). Perspektivet är antiessentialistiskt och innebär att människor inte anses inneha en stabil och ickeföränderlig inre kärna med förutbestämda
egenskaper och karaktärsdrag (a a). De teorier som presenteras nedan bygger alla på ett socialkonstruktivistiskt synsätt.
Genus
Vi hävdar att det faktum att våra informanter är män är ytterst relevant för förståelsen av deras situation och handlingsutrymme. Vi kommer därför här att redogöra för hur genus kan förstås ur ett teoretiskt perspektiv och fungera som en givande komponent i analysen av vår empiri.
En av de kategoriseringar vi gör av världen är att vi delar upp människor i två kön, där de antingen förväntas tillhöra kategorin kvinna eller kategorin man. Könsskillnader är något som av många uppfattas som något naturligt och medfött (Connell, 2003). Att män och kvinnor anses ha väsensskilda inneboende
egenskaper är en uppfattning som har dominerat den västerländska kulturen sedan 1800-talet och denna uppfattning dominerar fortfarande (a a). Den forskning som genom tiderna har gjorts om kvinnor och män har utsatts för mycket kritik. Dels för att den utgått ifrån ett manligt perspektiv och därmed blivit missvisande och dels för att forskningen har förutsatt att det finns grundläggande biologiska skillnader mellan kvinnor och män varav andra alternativ inte ens har utforskats (Magnusson, 2003). Vi utgår ifrån maskulinitetsforskaren R.W. Connells syn på genus. Connell hävdar att det ej finns någon seriös forskning som kan visa på grundläggande skillnader vad gäller kvinnor och mäns psykologiska
förutsättningar (Connell, 2003). Connell utgår ifrån att det finns en biologisk samt en social aspekt av kroppen. Kroppar existerar i en biologisk bemärkelse då de har en viss förmåga att självständigt reagera och handla men de är samtidigt socialt konstruerade då de tillskrivs egenskaper och beteendemönster som sedermera internaliseras (a a). Enligt oss skulle detta exempelvis kunna förstås som att det är kroppar som blir gravida men vem eller vilka som sedan bäst lämpar sig att ta hand om barnet när det är fött och på vilket sätt är socialt konstruerat. Detta då kvinnan, när hon bär barnet i sin mage, ofta konstrueras som en viktigare förälder än mannen i en heterosexuell relation. Kroppar formar därmed den sociala
praktiken samtidigt som de formas av den. Så även om det finns fysiska och biologiska aspekter av kroppen är dessa på intet sätt avgörande för människors agerande (Connell, 1995). De egenskaper som tillskrivs män respektive kvinnor är ofta i motsatspar för att förstärka den dualistiska synen på könen, som exempelvis att män är aktiva och kvinnor är passiva. Dessa egenskaper kan sedan förstärkas genom att män uppmuntras till att ta egna initiativ i större utsträckning än kvinnor (Ambjörnsson, 2006). Skillnader som påstås existera mellan kvinna och man är i mångt och mycket socialt konstruerade och tillskrivs vikt och mening genom språket och sociala handlingar. Det faktum att majoriteten av befolkningen definierar sig som antingen kvinna eller man är därmed inte något naturligt, förutbestämt och oföränderligt utan en social konstruktion (Barlebo Wenneberg, 2001). Människor föds inte till att vara kvinnliga respektive manliga utan lär sig vad som anses vara det rätta beteendet, beroende på vilket kön de anses tillhöra. Detta genusprojekt fortsätter genom hela livet och konstrueras, förändras och reproduceras ständigt (Connell, 2003). En del i att göra rätt handlar också om att bli attraherad av rätt kön, det vill säga det motsatta könet (Ambjörnsson, 2006). Denna sociala praktik som refererar till kropparnas förmodade kön kallas genus (Connell, 1995). Genom normer definieras vad som anses vara naturliga
avvikande. Connell benämner dessa normer för hur kvinnor respektive män skall vara och bete sig som genusmönster. Hur genusmönsterna gestaltas är beroende av kulturell, social samt historisk kontext (Connell, 2003). De som bryter mot genusmönsterna riskerar inte enbart att kategoriseras som avvikande utan även att utsättas för sanktioner av omgivningen. Exempel på sanktioner kan vara
trakasserier, misshandel, fängelsestraff och i vissa länder även dödsstraff, vilket kan drabba både män och kvinnor världen över som inte beter sig i enlighet med de dominerande genusmönsterna (Connell, 2003). Samtidigt som omgivningen många gånger på olika sätt utövar sanktioner mot de som anses avvika mot genusmönsterna så väljer många människor att frivilligt reproducera de
förväntade mönsterna då beteenden internaliseras och uppfattas som en naturlig del av en själv (a a).
Maskuliniteter
Connell använder sig av begreppet hegemonisk maskulinitet för att beskriva den maskulinitet som för tillfället är den mest accepterade och hyllade konstruktionen av genus för män. Hegemoni är ett begrepp som ursprungligen härstammar från den marxistiska teoretikern Antonio Gramsci. Det är inte alltid de män som lever upp till den hegemoniska maskuliniteten som har mest institutionell makt, men det är relativt vanligt att det finns ett sådant samband. Hur den hegemoniska
maskuliniteten gestaltas förändras genom historien och är beroende av den sociala och kulturella kontext som den verkar i (Connell, 1995).
Homosexuella män samt heterosexuella män som förknippas med genus som kopplas till det kvinnliga könet tillskrivs en underordnad position i europeisk-amerikanska samhällen (Connell, 1995). Detta kan förklaras utifrån en förståelse av den struktur med en manliga överordning och kvinnliga underordning som råder i västvärlden (a a). Denna struktur innebär att män som grupp är
överordnade kvinnor som grupp och att egenskaper som klassificeras som manliga värderas högre än kvinnliga. Detta betyder inte att varje enskild man är
överordnad varje enskild kvinna, då även andra faktorer kan spela in. Även om flertalet av alla män inte lever upp till den hegemoniska maskulinitetens krav får ändå majoriteten av män fördelar av att vara överordnade kvinnor (a a). Det innebär, som sagt, inte att det per definition är fördelaktigt att vara man i alla situationer.
Intersektionalitet
Att försöka förstå våra informanters situation enbart utifrån ett genusperspektiv skulle enligt oss ge en begränsad insikt. Detta då genus är en av flera sociala strukturer som människor konstrueras utifrån och som på olika sätt påverkar individers handlingsutrymme. Vi anser att det är relevant att uppmärksamma flera sociala kategorier i vår studie samt se hur dessa samverkar och har därmed valt att tillämpa ett intersektionellt perspektiv. Ursprungligen härstammar det
intersektionella perspektivet från den kritik som framfördes av svarta feminister i USA under 1970-talet. De kände inte igen sig i den feminism som vita
västerländska kvinnor beskrev och anklagade dessa för att vara etnocentriska. Kritiken rörde hur de vita feministerna talade om kvinnor som en homogen grupp med gemensamma erfarenheter. Hänsyn togs inte till andra faktorer såsom
etnicitet och många svarta kvinnor upplevde att deras situation osynliggjordes (Mulinari, 2003). Med ursprung i denna kritik har ett intersektionellt perspektiv vuxit fram som syftar till att synliggöra hur olika sociala maktordningar
av människors situation och handlingsutrymme är exempelvis kön, klass, religion, hudfärg, etnicitet, ålder, funktionalitet och sexualitet (Eriksson-Zetterquist, Styhre, 2007). I analysen av vår empiri har de sociala kategorier vi anser vara relevanta uppmärksammats.
Diskurser och makt
Ett sätt att förklara begreppet diskurs på är ”som ett bestämt sätt att tala om och
förstå världen” (Winther Jörgensen, Philipps, 2000, s 7). De ord och begrepp vi
använder oss av är inte neutrala utan speglar vår uppfattning om världen, det vill säga vilken diskurs vi är under influens av. Begreppet diskurs härstammar ursprungligen från lingvistiken men används nu även inom andra discipliner och det finns ett flertal olika definitioner (Howarth, 2007). Filosofen Michel Foucault var en av de första att använda sig av diskursanalys och han ansåg att diskurser skapas, förändras och reproduceras genom språket men även genom andra sociala handlingar. Diskurser ger oss möjlighet att se fenomen på ett visst sätt men utesluter samtidigt andra sätt att granska fenomen på (Foucault, 2002a). Diskursanalys används bland annat för att synliggöra hur vi genom språket konstruerar världen och hur konstruktionerna reproducerar och döljer
maktförhållanden. Utgångspunkten är att det sker en växelverkan mellan språket och det sociala, där språket både konstruerar och konstrueras av den sociala praktiken (Winther Jörgensen, Philipps, 2000).
Vi utgår i vår studie även ifrån Michel Foucaults förståelse av makt. Foucault hävdade att makt utövas i relationer mellan människor och kan fungera både produktivt och begränsande. Makt är inte något som enskilda individer alltid bär med sig utan makt finns och praktiseras i relationer. Därmed kan man uppleva att man har makt i förhållande till en person men brist på makt i relationen till en annan. Det är dock inte ovanligt att vissa individer och grupper har möjlighet att utöva makt gentemot andra i ett flertal av de relationer som de är delaktiga i. (Foucault, 2008) Det finns ett stark samband mellan diskurser och makt då vissa grupper i samhället genom diskurser tillskrivs mer makt och diskurserna fungerar då förtryckande. Denna maktordning reproduceras genom språket och på detta sätt kan den rådande organiseringen av samhället legitimeras. Vissa grupper och subjekt ges, på basis av sin tillskrivna position, mer rätt att tala än andra. Det som sägs av dessa individer och grupper anses också vara av högre legitimitet än det som sägs av subjekt, som i den specifika kontexten, bedöms besitta en lägre position. Exempelvis betraktas oftast en läkares yttrande om en patients fysiska tillstånd som mer giltig än patientens egna bedömning (Foucault, 2002). Diskurser är ständigt närvarande och präglar allt vi gör. Det kan vara problematiskt för de grupper och individer som positioneras som maktlösa att förstå hur det är möjligt att göra motstånd och förändra de dominerande diskurserna. Diskurser är dock aldrig helt determinerande och det kan finns ett viss handlingsutrymme för individen att förhandla och ifrågasätta diskurser. Så även om diskurser uppfattas som stabila är de föränderliga och kan därmed omformuleras. Det kan dock ta lång tid att förändra diskurser då de riskerar att internaliseras (a a). Det finns exempelvis ett flertal diskurser kopplade till kön inom vilka det existerar specifika utsagor om kvinnor och män och en gemensam förståelse för vad som anses vara rätt beteende för respektive kön. Dominerande diskurser kan göra det svårt för enskilda individer att se att det finns andra diskurser och därmed andra perspektiv och förståelser om kön. Detta kan i sin tur innebära att man inte ser någon
anledning att avvika från det beteende som man lärt sig är korrekt (Berg & Wickman, 2010). Vi anser att en dominerande diskurs om kön exempelvis skulle
kunna sägas vara en förväntan på kvinnan, i ett heterosexuellt förhållande, att ta ut mer föräldraledighet än mannen.
Michel Foucault (Foucault, 2008) menade att människor disciplinerar och utövar makt gentemot sig själv eftersom samhället på olika sätt övervakar och
kontrollerar människor beteende, prestationer och förmågor, samt utövar
sanktioner mot de som bryter mot regler och normer. Övervakningen, kontrollen och disciplineringen sker både genom myndigheter som har makt att på olika sätt inskränka individers handlingsutrymme och i t ex skolan som genom
betygssystemet har möjlighet att klassificera vissa individer som dugliga och andra inte (a a).
Enligt oss kan det som skulle kunna tala emot en förändring av dominerande diskurser, som upprätthåller ojämlika maktförhållanden i samhället, sammanfattas utifrån två aspekter. En aspekt är att diskurserna i sig riskerar att internaliseras och de tillskrivna positionerna införlivas och accepteras eftersom inget annat
alternativ anses existera. En annan aspekt är att sanktioner av olika slag riskerar att drabba de individer som bryter mot dominerande diskurser. Att betydligt fler kvinnor än män väljer att utbilda sig till undersköterskor än till snickare trots att en undersköterska har betydligt lägre genomsnittslön (lönestatistik.se, 2010-05-20) och att få män i Sverige använder kjol eller klänning på sommaren trots att det klädesplagg som egentligen passar alla skulle, enligt oss, kunna förstås utifrån dessa två aspekter. Dock skall återigen understrykas att det, trots att det kan verka svårt, finns möjligheter att förändra diskurser.
Vi har inte gjort en regelrätt diskusanalys av vår empiri men vi har varit uppmärksamma på vilka diskurser som har varit betydelsefulla för våra informanter i deras berättelser.
Definition av begrepp
Hemlöshet
Det finns många olika definitioner av hemlöshet, varav ingen är allmänt
vedertagen (Swärd, 2008). Socialstyrelsen tog fram en definition 1993 i samband med den första nationella kartläggningen av hemlöshet. Definitionen har därefter reviderats (Hammar, 2010). Definition från 1999 fick kritik för att vara allt för snäv och breddades därmed åter i den senaste definitionen från 2006
(Socialstyrelsen, 2006). Vi har använt oss av Socialstyrelsens definition från 2006 i vår studie. Detta dels för att det är den senaste definitionen och därmed rimligen även den som är mest uppdaterad och aktuell i dagens situation och det är också den definition som används när Socialstyrelsen årligen genomför nationella beräkningar av hemlöshet (Hammar, 2010). Enligt denna definitionen räknas en person som hemlös om denne bor kontraktslöst hos släktingar eller bekanta eller har ett andrahandskontrakt under en kortare period än tre månader. I definitionen täcks även de in som bor på behandlingsenhet eller på någon form av stödboende och de som befinner sig på kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet eller
stödboende genom socialtjänst/landsting/privat vårdgivare, SiS-institution eller HVB-hem och tre månader innan de skall skrivas ut ej har någon ordnad bostad. Slutligen räknas även de som sover utomhus, på härbärgen, akutboenden, hotell, campingar eller vandrarhem, som hemlösa (Socialstyrelsen, 2006).
Vi har så långt det är möjligt försökt att skriva män i hemlöshet eller män som
befinner sig i hemlöshet istället för hemlösa män, då det bättre överensstämmer
med den socialkonstruktivistiska grundsyn vi har i vår studie. Det finns enligt oss en risk att man individualiserar en strukturell problematik genom att skriva
hemlösa män då hemlös som adjektiv riskerar att kopplas till den enskilda
individens personlighet. Genom att istället skriva män som befinner sig i
hemlöshet vill vi göra tydligt att hemlöshet inte går att härleda till egenskaper eller
beteende. Vi har en förståelse av hemlöshet som en konsekvens av strukturella processer och anser att hemlöshet måste analyseras med hänsyn till den sociala kontext vari den skapas. Hemlöshet är därmed något en person befinner sig i, förhoppningsvis tillfälligt, och inte något denne är.
Föräldraskap kontra faderskap
Vi utgår i vår uppsats ifrån antagandet att män och kvinnor har möjlighet att vara lika goda föräldrar och att det inte finns någon medfödd biologisk skillnad som gör kvinnor till bättre omsorgsgivare än män. I enlighet med våra teoretiska utgångspunkter anser vi att det är sociala konstruktioner som gör att vi i större utsträckning förknippar föräldraskap med kvinnor än med män. I och med detta menar vi även att faderskap inte är något väsensskilt från moderskap. Då språket är en viktig del i skapandet av vår upplevelse av världen och då även
genusföreställningar (Winther Jörgensen, Phillips, 2000), bör vi som förespråkare av en socialkonstruktivistisk syn på kön försöka använda oss av ett språk som inte reproducerar en dikotomisk syn på könen. Vi har därför, i den mån det varit möjligt, använt oss av begreppet föräldraskap istället för faderskap. Att vi har lagt större vikt vid att undvika användandet av faderskap än fader beror på att vi anser att ordet fader är lättare att göra fritt från stereotypa genusföreställningar. Ordet är knutet till en fysisk person som endast behöver uppfylla kriterierna att vara
förälder och att vara biologisk man. Faderskap däremot är ett fenomen som inte är knutet till en specifik person och därför måste fyllas med mening och innebörd. Det ligger nära till hands att denna mening innehåller just stereotypa
genusföreställningar. Vi har även haft detta i åtanke när det gäller andra bekönade ord och försökt byta ut dem då det inte har vart relevant att synliggöra en persons eller en grupps kön. I de fall som vi har behållit de bekönade orden är det för att texten ska vara begriplig och lätt att handskas med.
TIDIGARE FORSKNING
Det här kapitlet har vi delat in i tre avsnitt där vi berör bilder av män som föräldrar respektive hemlöshet, och vi har slutligen tagit upp den forskning som gjorts om män som befinner sig i hemlöshet och har barn. Att vi i de två första avsnitten valt att behandla just föreställningar om de två fenomenen beror på att vi anser att det är den kunskap som är mest relevant för att få en förståelse för våra informanters upplevelser.
Föreställningar om män som föräldrar
Thomas Johansson, som är professor i socialpsykologi vid Göteborgs Universitet, beskriver i boken ”Faderskapets omvandlingar. Frånvarons socialpsykologi” (2004) olika typer av existerande faderskapsforskning. Han skiljer på nordisk faderskapsforskning och amerikansk faderskapsforskning. Den första menar han
är influerad av jämställdhetspolitik och vill ge stöd åt det han kallar för
omvårdnadspappan, en pappa som har en viktig del i barnets omsorg. Mycket av
den amerikanska forskningen däremot bygger på normativa grundantaganden om att en uppväxt i en heterosexuell familj med traditionella könsroller är ett skydd mot psykiskt lidande. Denna forskning fokuserar till stor del på det negativa i faderns frånvaro och lägger ett särskilt värde i pappans egenskap av man, han kan ge barnet något som inte mamman kan ge just för att hon är kvinna. I Norden på 1990-talet började forskningen rikta in sig mer på själva konstruerandet av det manliga föräldraskapet. I forskningen framkom att fäder intog en mer omvårdande roll och tonade ner försörjarrollen. Samtidigt visade statistiken på en tydlig
uppdelning i arbetsuppgifter, så som att män fortfarande var den viktigaste
försörjaren, medan kvinnor tog ut den största delen av föräldraledigheten. Thomas Johansson skriver att forskare är eniga om att det beror på hur arbetslivet är organiserat. Det är alltså framför allt två diskurser eller föreställningar om faderskap som Johansson presenterar, den ena där vikten av faderns närvaro betonas därför att han har en viktig roll att spela som manlig förebild, den andra som vill lyfta fram ett delvis nytt faderskap, ett mer omvårdande och jämställt (Johansson, 2004).
I samma bok tar Thomas Johansson (2004) också upp forskningsprojektet
Manliga förebilder – om socialtjänstens insatser för ensamstående mödrar med söner. Syftet med forskningen var att granska socialtjänstens insatser ur ett
könsperspektiv. Genom intervjuer med socialsekreterare framkom att de var medvetna om den kritik som har riktats mot den traditionella, essentialistiska synen på kön och de talade ogärna om manliga förebilder. Dock verkade
socialsekreterarnas insatser ha varit styrda av en mer traditionell bild då de tillsatt manliga kontaktpersoner till pojkar som levde utan fäder. De formulerade det som en praktisk nödvändighet då kontaktmännen hade samma intressen som killarna. Detta, menade de, var en förutsättning eftersom de ansåg att det var meningen att kontaktmännen skulle aktivera killarna och de verkade inte tro att killarna kunde behöva en vuxen att prata med – eftersom de redan hade en mamma. Johansson ser detta som att socialtjänsten försöker fylla upp tomrummet av en frånvarande far med en manlig kontaktman, men menar att killarna antagligen inte saknar en man – vilken som helst - utan en faktisk konkret person, som är just deras far. Föreställningar om hemlöshet
Hans Swärd, som är professor i socialt arbete vid Lunds Universitet redogör i boken ”Hemlöshet” (2008) för hur olika forskare har behandlat just detta ämne. Sociologen Donileen Loseke skiljer mellan tre olika förklaringsmodeller som används i samband med hemlöshetsforskning (Swärd, 2008). Det är förklaringar som har med social struktur att göra, förklaringar som har med sociala fenomen att göra eller förklaringar som har med individuella egenskaper och beteenden att göra. En stor del av forskningen har kommit att fokusera på individuella orsaker, så som missbruk eller personlig misskötsamhet. Denna forskning har dock även fått en del kritik. Det finns också forskare som hävdar att det finns olika grupper som befinner sig i hemlöshet och att de gör det av olika anledningar. En sådan uppdelning av folk som befinner sig i hemlöshet, är kvinnor och män (Swärd, 2008).
Den mesta forskningen idag menar att hemlöshet inte går att förklara utifrån en förklaringsmodell, utan att det är flera faktorer som samverkar och påverkar boendesituationen (Swärd, 2008). Michael R. Sosin har utvecklat en sådan
förklaringsmodell som betonar både sociala och institutionella faktorer. Det finns flera studier som visar att folk som befinner sig i hemlöshet saknar ett socialt kontaktnät. Sosin menar att kontaktnätet med myndigheter kan brista på grund av att ansvarsfördelningen är oklar och att personer som behöver stöd då hamnar mellan stolarna. Sosin vänder sig också emot de som hävdar att missbruk och psykisk sjukdom är direkta orsaker till hemlöshet. Samtidigt som problemen är vanligt förekommande bland människor som befinner sig i hemlöshet, är det heller inte alla med dessa problem som befinner sig i hemlöshet. För att få fram en mer komplex bild av varför en person hamnar i hemlöshet bör en jämförelse göras mellan människor i hemlöshet och en grupp av utsatta män, som har lyckats behålla sin bostad. Vissa forskare hävdar dock att det just bland politiker och beslutsfattare är vanligt att använda sig av individuella förklaringar (a a). Det finns också teorier som hävdar att samhällsklimatet har hårdnat och att
hemlöshetssifforna därför har ökat sedan 1990-talet. Tidigare arbetade man för att inkludera utsatta människor, men nu exkluderas de genom att de placeras på härbärgen och olika kategoriboende, samtidigt som tiggeri och utesovande har kriminaliserats i flera västerländska samhällen (Swärd, 2008).
I sin doktorsavhandling i socialt arbete vid Lunds universitet, titulerad ”Skälens
fångar”, har Markus Knutagård (2009) intervjuat personer som på olika sätt i sitt
arbete, kommer i kontakt med människor som lever i hemlöshet i Malmö. De förklarar en stor del av hemlöshetsproblematiken med brister på
bostadsmarknaden, som till exempel att färre bostäder byggs och att
hyresvärdarna får hårdare krav. Detta har enligt informanterna gjort att en ny grupp av människor har aktualiserats hos socialtjänsten, vilka är personer med rent ekonomiska problem och hyresskulder. Utöver denna nya grupp finns den grupp som Knutagård kallar för den traditionella eftersom att informanterna menar att de alltid haft denna grupp på socialtjänsten, det är ”gubbar och gummor som super och knarkar” (Knutagård, 2009, s. 227). Ytterligare en grupp beskrivs även de som att de alltid har funnits (och därmed också alltid kommer att finnas) och det är de som på grund av psykisk sjukdom och/eller missbruk blir så
aggressiva och våldsamma att de till och med blir portade från härbärgena. Det finns på så sätt en uppdelning i klienter som blivit offer för strukturella
omständigheter och klienter som hamnat i hemlöshet på grund av individuella faktorer.
Fäder som befinner sig i hemlöshet
Den forskning som specifikt avhandlar män med barn i hemlöshet är knapphändig och större forskningsprojekt är näst intill obefintliga. Vi har dock funnit tre studier som vi anser är relevanta för vår uppsats och dessa kommer att presenteras nedan. Den första studien är utförd vid den sociologiska avdelningen på Göteborgs universitet och behandlar föreställningar om könsroller inom hemlöshetsarbetet. Den andra studien är utförd på härbärgen i USA och behandlar mäns upplevelser av att ha barn och bo på härbärge. Den tredje studien, är utförd i Australien och redogör även den för mäns upplevelser av faderskap och hemlöshet.
I sin avhandling, ”Making men into fathers – or fathers into men? Gendered
homelessness policies in Sweden”, beskriver Cecilia Löfstrand (2005) två
konkurrerande diskurser som hon kallar den jämlike fadern och den våldsamma
roll omvärderades från främst ekonomisk försörjare till att bli mer omvårdande. Samtidigt ändrades bilden av den normala kärnfamiljen till att mannen och kvinnan delade på ansvaret både vad gällde försörjningen och att ta hand om barnen. Diskursen om den våldsamma mannen växte fram på 1990-talet då mäns våld mot kvinnor allt mer började uppmärksammas. I och med denna diskurs framväxt började olika yrkesområden så som polis och rättsväsende att ha särskilt sakkunniga på just mäns våld mot kvinnor. Dessa diskurser, om den jämlike fadern respektive den våldsamme mannen, existerar även hos de sociala myndigheterna och påverkar deras arbete.
Löfstrand (2005) menar att ekonomiskt och socialt marginaliserade män, då även de i hemlöshet, inte uppmuntras i rollen som den jämlike fadern, utan ofta
placeras in under den senare kategorien. När det gäller kvinnor i hemlöshet med barn läggs oftast större vikt vid föräldrarollen. Detta innebär både att det läggs mer skuld på mamman ifall barnet missköts, men även att mamman får mer hjälp till ett bättre boende då hon har barn. En man som befinner sig i hemlöshet och samtidigt har barn räknas oftare som singel och blir då hänvisad till ett härbärge. I och med diskursen om den våldsamme mannen som växte fram under 90-talet, ansågs det att gruppen hemlösa män och hemlösa kvinnor med barn borde skiljas åt. I och med att kvinnan i hemlöshet sågs som ett passivt offer som var
självdestruktiv och inte visste sitt eget bästa, var det också upp till myndigheterna att separera och skydda henne från den farliga mannen.
Vidare skriver Löfstrand (2005) att man ser olika på familjer utan bostad och på ensamstående utan bostad. När en familj blir utan bostad förklaras det ofta som ett problem på bostadsmarknaden, medan ensamma i hemlöshet anses ha
missbruksproblem. Ensamstående kvinnor med barn räknas också som familjer och då anses ett boende tillsammans med barnet som en motivation för att avsluta ett eventuellt missbruk.
Löfstrand (2005) hävdar att själva termen hemlös inte heller är könlös, utan då det inte nämns vilket kön den hemlöse har så antas det ofta att det är en man.
Löfstrand menar också att kategorien pappa inte ryms i kategorien hemlös man. Slutsatsen av avhandlingen är att de traditionella könsrollerna verkar leva kvar i hemlöshetsarbetet, då det läggs större vikt vid föräldraskapet när det handlar om kvinnor i hemlöshet än när det gäller män i hemlöshet.
”A qualitative study of homeless fathers: Exploring parenting and gender role
transition” är skriven av Holly S. Schindler och Rebekah L. Coley (2007) i USA.
Schindler och Coley är båda verksamma vid Boston College. De har genomfört semistrukturerade intervjuer med män i hemlöshet, samt med föreståndare från härbärgena där männen bodde. Männen intervjuades om sina upplevelser av att bo på härbärge med barn.
Författarna menar att fäder är extra känsliga för kontextuella influenser. Fäder med dåliga ekonomiska förhållande (tex arbetslösa, hemlösa ) påverkas mycket i sin föräldraroll, då det traditionellt sett är en viktig uppgift som far att försörja sin familj. De tar också upp forskning som visar att det är lättare för kvinnor med barn att få stöd från de sociala myndigheterna, än för män med barn. En teori som de använder sig av kallas gender role-strain och innebär att en man kan drabbas av stress när han upplever att hans egen personlighet inte överensstämmer med den könsroll som han förväntas leva upp till. Detta är dock en process som kan sluta
med att mannens bild av hur en man ska vara förändras (Schindler & Coley, 2007).
Utifrån intervjuerna med männen i hemlöshet kunde författarna se att de erfor just en sådan identitetskris, vilken ofta började då de förlorat jobbet. Förlusten av försörjningsförmågan ledde till känslor av värdelöshet. Flera kom dock att omvärdera sitt föräldraskap, då de upptäckte att de hade annat att ge sina barn, som tid och omsorg. De fick helt enkelt en mer framträdande roll för barnen. Däremot blev de varse att det inte fanns så mycket stöd eller aktiviteter som var utformade för just pappor och deras barn. Vidare upplevde männen att de fick kämpa med sin manlighet då de bodde någonstans där de inte längre bestämde och hade kontroll och samtidigt upplevde de en stark vilja att förbättra sin livssituation så att de kunde ordna en ljusare framtid för sina barn. Schindlers och Coleys slutsats är att män behöver stöd med könsrollens förändring och i sitt
föräldraskap. Exempel på sådant stöd är stödgrupper för pappor, där de både kan få konkreta tips, men även få prata om sin könsroll/föräldraroll. Ett annat exempel är föräldrakurser.
”Dad, where are we going to live now? Exploring fathers experiences of homelessness” är titeln på en undersökning som genomfördes i Australien 2006
(Morag Mcarthur, Joanna Zubrzycki, Anthony Rochester & Lorraine Thomson). Forskningsprojektet drevs av The Canberra Fathers and children center
(CANFaCS), som specialiserar sig på att hjälpa just ensamstående pappor i
hemlöshet, samt av School of Social Work, Australian Catholic University. De har intervjuat fem ensamstående pappor med barn som lever i hemlöshet och har haft kontakt med CANFaCS, angående deras erfarenheter av hemlöshet och
föräldraskap.
Författarna menar att det händer att män i hemlöshet rapporteras in som
ensamstående utan barn, fast de är pappor som har blivit separerade från sin barn just på grund av hemlösheten, till exempel genom att barnen tillfälligt får bo hos släkt eller vänner. En ganska vanlig orsak till att män, i Australien, hamnar i hemlöshet är skilsmässor, då 17.7% av de som är i hemlöshet anger det som orsak (Mcarthur, Zubrzycki, Rochester & Thomson, 2006).
Från intervjumaterialet kunde forskarna få fram att tre av de fem männen hade sökt sig till CANFaCS på grund av säkerhetsskäl, till exempel våld i hemmet. De menade att de inte fick någon större hjälp med detta på annat håll, exempelvis hos polisen. Författarna har funnit fyra aspekter som de menar framstår som viktiga i männens berättelser. Den första var att det var avgörande för männen att hitta ett boendestöd som var anpassat efter dem och deras behov, annars behöver de ofta passa in i vissa bestämda kriterier när de ska flytta till ett stödboende. Den andra aspekten var arbetsmarknadens oflexibla hållning gentemot män som vill hinna ta hand om sina barn. Männen upplevde att traditionellt manliga jobb inom olika industrier inte var utformade så att de kunde arbeta deltid. Inte heller cheferna var särskilt tillmötesgående då männen uttryckte en önskan att arbeta deltid för att kunna ta hand om sina barn. De intervjuade trodde att det var så just för att de var män. Ytterligare en aspekt var hur viktigt det var för männen att vara en god far och en god förebild för sina barn. De uttryckte mycket starka känslor när de talade om sina barn och såg det som en betydelsefull uppgift att hitta ett stabilt och säkert hem för att deras barn skulle må bra och för att de skulle kunna utöva sitt föräldraskap på bästa sätt. En sista viktig aspekt var de svårigheter som männen
upplevde i samband med att de sökte hjälp. Flera av de intervjuade berättade att detta fick dem att uppleva känslor av skam och osäkerhet.
METOD
Kvalitativ ansats
Kvalitativ forskning syftar till att klargöra ett fenomens karaktär och egenskaper, genom att söka efter dess innebörd och mening, till skillnad från kvantitativ forskning som ämnar att bestämma fenomenens förekomst och frekvens
(Widerberg, 2002). Den kvalitativa forskningen är mer inriktad på förståelse än på förklaring (Olson & Sörensen, 2007).
Då vårt syfte var att utreda våra informanters upplevelser av fenomenen hemlöshet och föräldraskap, var det naturligt för oss att anlägga en kvalitativ ansats i vår studie. Begreppen objektivitet, validitet och reliabilitet är vanligt förekommande inom forskningen, men det har diskuterats mycket kring deras användning inom kvalitativ forskning. Författaren Per-Gunnar Svensson (1996) skriver att reliabiliteten blir svår att hävda i kvalitativ forskning eftersom samma person kan ge olika svar på en fråga beroende på vilken sinnesstämning denne befinner sig i. Vad gäller validitet i kvalitativ forskning menar forskaren J.A. Maxwell (Svensson & Starrin, 1996) att den måste bedömas i varje enskild intervjusituation. Eftersom vi inte kan bortse ifrån våra tidigare erfarenheter och uppfattningar om världen, när vi granskar och tolkar något, så kommer detta att påverka vår tolkning. Ett intervjusvar kan därför tolkas på olika sätt av olika personer, men båda tolkningarna kan vara lika valida (a a). Angående objektivitet råder det delade meningar om hur man ska förhålla sig till den inom forskningen. Då författarnaOlsson & Sörensen (2007) menar att det är objektivitetskrav på såväl kvalitativ som kvantitativ forskning, menar författarnaPatel & Tebelius (1987) att ingen forskare, oavsett om denne bedriver kvalitativ eller kvantitativ forskning, kan hålla sig helt neutral och fri från värderingar i sitt arbete. Vi har valt att förhålla oss till objektivitet så som det förklaras i det senare alternativet, då den första förklaringen inte är förenlig med det socialkonstruktivistiska perspektivet som vi utgår ifrån. Vidare är det viktigt att den som ägnar sig åt kvalitativ forskning bör vara saklig och tillförlitlig (Widerberg, 2002).
I vår studie använde vi oss av en abduktiv slutledningsform, vilket innebär att vi kombinerade induktion och deduktion. Induktion innebär att man, med
utgångspunkt i sitt material, konstruerar hypoteser och teorier medan man i användandet av deduktiv metod istället utgår ifrån ett bestämt teoretiskt
perspektiv när man granskar sin empiri och drar slutsatser utifrån den valda teorin (Olsson & Sörensen, 2007). Induktion användes på materialet från våra intervjuer då vi lät infomanternas egna berättelser ligga till grund för vår analys. Vi använde oss sedan av olika teorier som stöd, då vi analyserade materialet, vilket är
inspirerat av den deduktiva modellen (Olsson & Sörensen, 2007)
Förförståelse
För att få en uppfattning om vår förförståelse redogör vi här för vår tidigare kunskap inom ämnet. Detta är viktigt för att förstå inom vilken kontext uppsatsen har blivit skriven (Olsson & Sörensen, 2007). Som vi tidigare har nämnt så var det under vår praktikperiod som vi först kom i kontakt med män som lever i
hemlöshet. En av oss var på ett härbärge/inackorderingshem, medan den andra var på socialtjänsten. Då vi spenderade fyra månader på praktikplatserna hann vi få en god bild av hur arbetet fungerar där. Vi träffade män och kvinnor som av många olika anledningar hamnat i hemlöshet och flera av dem fick vi möjlighet att lära känna bättre. För närvarande arbetar en av oss som timvikarie på en
socialförvaltning och kommer därigenom i kontakt med både män, kvinnor samt barn som befinner sig i hemlöshet.
Tillvägagångsätt och urval
Processen som ledde fram till vårt syfte började med att vi skrev en lista över de ämnen som vi ansåg var intressanta att behandla i en uppsats. Då vi båda är intresserade av genusrelaterade frågor var vi överens om att det var något vi ville belysa. Flera av de ämnena vi ville undersöka uteslöt vi på grund av att det redan fanns mycket forskning på området. När vi beslutat oss för ett ämne, gjorde vi en ansökan till den lokala etiska nämnden. När vår prövning blev godkänd (se Bilaga 1) började arbetet med att försöka få tag i informanter. Vi hörde av oss till olika stödboenden där vi trodde att vi kunde hitta den målgrupp vi sökte. Med ett av boendena bokade vi in en tid när de boende var samlade, då vi kunde komma och informera om vår studie. Efter mötet hade vi en inbokad intervju. Vi lämnade även en del informationsblad (se Bilaga 2) på boendet i förhoppning om att någon boende som inte deltagit i mötet skulle bli intresserad och höra av sig. Då detta inte skedde började vi, efter konsultation med en av ledarmötena i den lokala etikprövningsnämnden, söka informanter på annat håll. Genom bekanta fick vi tips om män som skulle kunna vara intresserade av att bli intervjuade. Vi
kontaktade dessa och informerade om studien samt om villkoren vid deltagande. Detta resulterade i att vi hade tre inbokade intervjuer. Två av intervjuerna genomfördes i Malmö högskolas lokaler, som vi fått hjälp av vår handledare att boka, medan en genomfördes i en föreningslokal som informanten hade tillgång till. Då vår första intervju blev inställd, ville vi hitta ytterligare en informant, så att vi sammanlagt skulle ha fyra intervjuer. Vi hörde då av oss till en av våra
informanter som vi visste var aktiv inom olika föreningar och på så sätt kom i kontakt med mycket folk. Det visade sig att han kunde hjälpa oss att få kontakt med en fjärde informant. Denna intervju genomfördes i informantens hem, eftersom vi vid intervjuns tidpunkt inte hade tillgång till någon annan lokal. När samtliga intervjuer var genomförda läste vi noga igenom intervjuerna, som hade spelats in och transkriberats, för att sedan tillsammans bearbeta, analysera och sammanställa vårt material. Samtliga delar i uppsatsen har vi bearbetat
tillsammans.
Intervjuform
I kvalitativ forskning strävar man som forskare efter att förstå informanten utifrån dennes personliga perspektiv samt att få en så fullständig bild som möjligt av informantens situation. Forskaren har ett så kallat inifrånpespektiv (Olsson & Sörensen, 2007). I uppsatser som är av utforskande karaktär bör man inte styra intervjuerna för mycket (Rosengren & Arvidsson, 2002). Att använda sig av semistrukturerade intervjuer kan därmed vara att föredra vilket innebär att man är flexibel när det gäller frågornas ordningsföljd och man låter informanten, genom spontana följdfrågor, utveckla sina svar (Denscombe, 2000). Detta tog vi i
beaktande när vi genomförde intervjuerna samt i konstruerandet vår intervjuguide (se Bilaga 3). När det gäller exempelvis enkäter är det inte möjligt att be
informanten om utförligare svar (Rosengren & Arvidsson, 2002) vilket vi tyckte var viktigt att kunna göra och det var en av anledningarna till att vi ansåg att
intervjuer var mer fördelaktigt än enkäter för vår studie. För att få bra flyt i
intervjuerna och för att informanterna ska känna sig bekväma kan det vara positivt att inleda med allmänna frågor, sedan gå in på de frågor som kan uppfattas som mer känsliga och slutligen avsluta med lite mindre personliga frågor (Rosengren & Arvidsson, 2002). Vi försökte under våra intervjutillfällen ta hänsyn till detta och vi började med att be våra informanter att berätta lite kort om sig själv och avslutningsvis ställde vi frågor av mer allmän karaktär. I utformandet av intervjufrågorna har vi tagit hänsyn till de anvisningar som Rosengren och Arvidson (2002) tar upp. Dessa är att frågorna bör vara enkla att förstå, det vill säga att de inte ska innehålla svåra begrepp, dubbelnegationer eller fråga om fler saker på samma gång. Vidare skall man undvika att göra frågorna ledande (a a)
Kontextualisering
Vi intervjuade fyra personer under april och maj, 2010. Våra informanter befinner sig inom ett ålersspann av tjugo år, där den yngsta är drygt trettio år och den äldsta är drygt femtio år. Det de har gemensamt är att de har uppfyllt definitionen för hemlöshet som presenterades ovan, under en period då deras barn har varit under arton år. Flera av dem hade fortfarande vid intervjutillfället en otrygg boendesituation. Relationen till barnen och den andra vårdnadshavaren har sett olika ut från period till period, de flesta har någon gång bott ihop med både barnet /barnen och den andra föräldern. Idag har samtliga informanter någon form av umgänge med sina barn.
Bearbetning av material, resultat och analys
Om man i intervjusituationer väljer att enbart föra anteckningar av det som sägs och inte göra någon ljudupptagning finns det en risk att relevanta frekvenser av det som sägs inte hinner noteras. Det kan uppfattas som ett störande moment i samtalet om man måste ta pauser för att anteckna och det kan vara svårt att vara helt fokuserad. Det finns även en risk att man glömmer delar av det som sägs (Kvale & Brinkman, 2009). Med detta i åtanke valde vi att spela in våra intervjuer på ljudbandspelare. Självklart tillfrågades informanterna innan intervjun
påbörjades om det gick bra att spela in samtalet, vilket godkändes av samtliga. Intervjuerna pågick under ca. 1-1,5 timme. Vi transkriberade dem sedan. Att transkribera innebär att omforma det talade språket till skriftlig form. Under denna process transformeras onekligen materialet. Det sociala samspelet under
intervjusituationen såsom mimik, tonfall, rörelser och skratt är svårt att på autentiskt sätt återge i skriven form (Kvale & Brinkman, 2009). Det finns ingen formell regel för hur transkribering av intervjuer skall gå till men ett
ställningstagande måste ändå till för hur detta skall göras och man bör sedan vara konsekvent i sitt val. Då vi inte ämnade göra en språklig analys av vår empiri utan ville lyfta fram informanternas upplevelser i en specifik situation valde vi att inte göra helt detaljerade utskrifter utan i viss mån ändra materialet så att det blev mer skriftspråkligt. Det var dock enbart språkliga detaljer som förändrades medan andemeningen i materialet, såsom vi tolkade det, fortfarande kvarstod. De transkriberade intervjuerna är därmed inte rena avspeglingar av situationen utan ett till viss del nytt material har konstruerats (a a).
Vi valde att transkribera allt inspelat material. Detta då vi ville ha en helhetsbild av intervjusituation och inte på ett för tidigt stadium i forskningsprocessen utesluta material som skulle kunna vara relevant. När det gäller presentationen samt analysen av vår empiri valde vi att skapa teman som vi ansåg relevanta utifrån våra informanters svar och som samtidigt var kopplade till vårt syfte och
våra frågeställningar. Detta gjorde vi genom att läsa intervjumaterialet ett flertal gånger och försökte därefter hitta mönster som var likartade i våra informanters beskrivningar. Informanterna presenteras och analyseras därmed som en grupp men även individuellt då vi genom citat velat låta varje informant få synas. Vi analyserade vår empiri utifrån vår teoretiska förförståelse och ämnade på så sätt få en djupare förståelse för helheten (Larsson, 2005).
Litteratursökning
För att samla information till uppsatsen använde vi oss främst av litteratur i bokform. Böckerna vi nyttjade var olika typer av forskningsmetodikböcker, böcker om hemlöshet, böcker om föräldraskap, samt böcker om de olika
teoretiska perspektiven som vi har utgått ifrån. De flesta har vi kunnat få tag i på olika bibliotek i Malmö, men vi har även lånat böcker från Lund och från
Stockholm. För att få tag på forskning som behandlade just män i hemlöshet med barn, sökte vi i databaser på internet. Vi använde oss av Google Scholar,
ArtikelSök och Social Services Abstract och vi fann då de tre studierna som presenteras under rubriken Tidigare forskning.
Etiska överväganden
Som forskare har man har ett moraliskt ansvar för den forskning som bedrivs. Etiska frågor måste beaktas redan i början av forskningsprocessen och vara närvarande under resans gång (Kvale & Brinkman, 2009). Innan vår studie påbörjades genomgick den en granskning av det etiska rådet på Malmö Högskola och först efter godkännande därifrån påbörjades arbetet med uppsatsen på allvar. Vi beaktade under forskningsprocessen de fyra huvudkrav gällande
forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet (2002) har fastställt för humanistisk samhällsforskning. De fyra huvudkraven är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialiteskravet samt nyttjandekravet. I våra möten och samtal med informanterna informerade vi på ett tydligt sätt om syftet med vår studie. De hade också möjlighet att läsa igenom det informationsblad vi författat och som redogör för syfte och avsikter med studien och vi fullföljde på så sätt kriterierna för informationskravet. I komponerandet av vårt informantionsblad beaktade vi även de övriga kraven och vi berättade för våra informanter att deltagandet var helt frivilligt och att de när som helst skulle kunna avbryta sin medverkan, vilket är kriterierna för samtyckeskravet. De fick även information om att personuppgifter skulle komma att behandlas konfidentiellt och ändras så att identifikation skulle försvåras, samt att intervjusvaren enbart skulle komma att användas för att besvara studiens syfte och vi uppfyllde på så sätt även
konfidentialiteskravet samt nyttjandekravet.
Vi var medvetna om att ämnet föräldraskap och hemlöshet skulle kunna vara känsligt och jobbigt för informanterna att tala om. I boken Kvalitativa studier i
teori och praktik beskriver Starrin och Reneck (1996) denna problematik och
menar att en fördel med att informera mycket om intervjuns innehåll innan den genomförs är att risken för att informanterna känner sig vilseledda när de efterhand blir varse om att intervjun behandlar känsliga frågor minimeras. Att informera för mycket i ett tidigt stadium kan i sin tur innebära att personen blir alltför skrämd och inte vill medverka i en intervju som kanske inte alls blir så krävande som det getts sken av. Detta är en avvägning som måste göras och vi försökte i möjligaste mån att informera om intervjuns syfte innan den startade. Men även om informanterna hade reflekterat över vad intervjun skulle komma att handla om var det säkerligen svårt för dem, och självklart även oss, att förutse hur
de skulle reagera i situationen när frågorna ställdes och de skulle beskriva känslosamma och smärtsamma erfarenheter. Vi försökte skapa en avslappnad, trygg och öppen intervjusituation där de inte skulle känna sig tvungna att svara på frågor som väckte obehag och vi var tydliga med att de när som helst kunde avbryta intervjun.
Inspelade intervjuer bör förvaras på ett säkert sätt och det ska ej finnas någon möjlighet för obehöriga att ta del av materialet. För att värna om informanters konfidentialitet bör man redan under transkiberingsfasen ändra personuppgifter och detaljer i berättelserna. När forskningen är publicerad skall banden med det inspelade intervjumaterialet förstöras (Kvale & Brinkman, 2009). Detta har vi till fullo tagit hänsyn till. Informanterna erbjöds att läsa igenom intervjumaterialet innan det publicerades vilket samtliga tackade nej till då de ansåg det tillräckligt att ta del av den färdiga rapporten.
Metodproblem
Vad som är ofrånkomligt när man utför personliga intervjuer är att intervjuare och informant påverkar och påverkas av varandra. Enligt undersökningar spelar intervjuarens kön, etnicitet och ålder särskilt stor roll för vilket förtroende denne får av informanten. Detta påverkas i sin tur även av vilket ämne som behandlas, men ju känsligare ämnet är, desto större betydelse har intervjuarens sociala “identiteter”. Vilka sociala identiteter som uppfattas som mer positiva, beror även på informantens egna sociala identiteter (Denscombe, 2000).
Om informanten blir besvärad av en fråga kan det hända att denne svarar så som han/hon tror att intervjuaren förväntar sig. Även i andra fall finns en risk att informanten svarar i enlighet med vad han/hon tror att intervjuaren har för åsikter. Intervjuaren, å sin sida, kan förvänta sig olika svar beroende på informantens sociala identiteter. För att minimera sin påverkan bör intervjuaren förhålla sig neutral till det som sägs under intervjun och inte ge sig in i en diskussion. Vidare kan intervjuaren hålla sig relativt passiv och låta informanten styra samtalet (Denscombe, 2000). Dessa faktorer har vi beaktat under intervjusituationerna. Vad gäller våra informanter kan det hända att de uttryckte sig försiktigare
angående socialtjänsten och deras arbete eftersom vi som intervjuade kan komma att arbeta där i framtiden.
Vi hade vissa svårigheter med att hitta informanter till vår studie. Detta tror vi dels har att göra med att det är en specifik och relativt utsatt målgrupp som vi var intresserade av att intervjua. En del av personerna i målgruppen, de som för tillfället befinner sig i en osäker boendesituation, kanske inte ansåg att de hade möjlighet att medverka i en studie då andra göromål i deras liv prioriterades. Det går inte heller att bortse ifrån att föräldraskap i kombination med hemlöshet kan vara ett känsligt ämne att prata med främmande människor om och att det därmed är svårt att på kort tid hitta ett flertal informanter. Vi fann dock fyra informanter som ville medverka och vi anser att deras berättelser är nog så talande.
RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel presenteras och analyseras vårt empiriska material. Varje avsnitt inleds med en presentation av vår empiri för att sedan avslutas med
en analys. Materialet bygger på de intervjuer vi har genomfört med våra fyra informanter, vilka presenteras under de fingerade namnen Alf, Markus, Peter och Karl.
Hur föräldraskapet har upplevts under den tid då männen befunnit sig i hemlöshet
”Jag tycker att hemlös är en känsla också, det är inte bara de här kriterierna som Socialstyrelsen fyller på med, utan hemlöshet sitter lite granna i bröstet också, så här…Tycker jag, rotlöshet och sånt här..” (Alf)
I intervjuerna berättar informanterna om hur hemlösheten har påverkat deras föräldraskap och hur de har hanterat det. Både Alf och Markus beskriver hur de under vissa perioder har känt att ansvaret som förälder har fått stå tillbaka för att de ska kunna reda ut sin egen situation. Detta har berott på att de befunnit sig i ett aktivt missbruk. Alf menar dock att han försökt ta ansvar på så sätt att han, under perioder av missbruk, hållit sig borta från familjen och inte avgivit några löften, som han kanske inte skulle kunna hålla. Det var också känslor av skam för att vara hemlös som fick honom att välja att inte träffa barnen under denna period. Han försökte vid några tillfällen träffa barnen hemma hos sina föräldrar, men menar att detta gav upphov till starka känslor av ångest och skuld, vilket påverkade mötet med barnen. Då Alf och Markus tagit sig ur missbruket har de varit måna om att återupptaga kontakten, de har även träffat barnen under tiden att de varit i behandling. Markus berättar att han ville börja träffa sin dotter så fort som möjligt och att han var glad för all tid som den andra
vårdnadshavaren gick med på att låta honom få träffa dottern. Markus beskriver även svårigheterna med att förklara för dottern om sin otrygga bostadssituation. Han vet att han måste flytta, men har ingen aning om vart han ska ta vägen, samtidigt som dottern undrar och ställer frågor. Peter beskriver det problematiska i att ha sitt barn på besök i ett stödboende, då det kan vara en otrygg miljö för barnet och det inte är tillåtet att ha barnet översovandes. Det har hänt att Peter har valt att inte ha sina barn på besök när han bott i stödboende på grund av detta.
Alf uttrycker en sorg över att han har missat stora delar av en av sina söners uppväxt. Han menar att det är först i efterhand som han har kunnat ta till sig hur hans perioder av missbruk och frånvaro har påverkat sonen och han känner att det är så mycket som är förstört i relationen att det blir svårt att få den bra igen.
Både Alf, Markus och Peter uttrycker mycket starka känslor gentemot sina barn och anser att barnen har spelat en mycket viktig roll i deras liv. Markus säger:
”Men någonstans har hon - hon är bara tre år - lärt mig så enormt mycket
och det är underbart. Hon har varit räddningen i mitt liv, utan diskussion.” (Markus)
Ovan kan vi se att informanternas föräldraskap har påverkats av den problemtik de har gått igenom, till exempel den känsla av rotlöshet som Alf beskriver i det inledande citatet. För Alf har den problematiska
livssituationen gett upphov till känslor av skuld och skam, vilket i sin tur har haft en negativ påverkan på relationen till barnen. Oavsett livssituation, har informanterna ändå försökt att agera utifrån barnens bästa och passar därför inte in i den diskurs om hemlösa män som Löfstrand (2005) beskriver. Det är diskursen om den våldsamme mannen som oftast får beskriva hemlösa män och i den finns inget utrymme att vara en
omvårdande far, som våra informanter visar att de är. Markus beskriver ytterligare faktorer som kan påverka honom i hans föräldraskap. Det är dels relationen till den andra vårdnadshavaren, i vilken han upplever sig vara underordnad på grund av att han har en historia av missbruk som kan göra honom mindre pålitlig som förälder. Det är också vetskapen om att inte kunna ge sitt barn trygghet i form av ett hem. Även Peter berör trygghetsaspekten och menar att just bristen på trygghet har begränsat umgänget med hans barn under den tid som han har bott på stödboende. De känslor av kärlek och ömhet som de beskriver gentemot barnen liknar det som männen uttrycker i studien av Schindler och Coley (2007), samt i studien av Mcarthur, Zubrzycki, Rochester och Thomson (2006), som presenteras ovan i kapitlet Tidigare forskning.
Tankar om föräldrarollen
Alf berättar om hur hans föräldraroll förändrades under de första åren med hans yngsta son. Det började med att han och hans partner tog beslutet att skaffa barn trots att hans partner gick på Metadon-behandling och de båda hade Hepatit C. När modern sedan återföll i missbruk ställdes Alf inför att ta beslut om barnets framtida uppväxtmiljö och lämnade då sin partner för att skydda sitt barn. Så här beskriver han den första tiden som ensamstående far:
”Men det var helvete, så här liksom då, det var lite jobbigt. Att vara ensam. Och första tiden, så var allt jättejobbigt, så ska man byta blöja, så ska man laga mat, så ska man göra det. Tills en dag, så kom vändningen, det bara knäppte till i huvudet, 'jag får byta blöja på honom, om inte jag byter blöja på honom, så är det ingen annan som byter blöja på honom'. Då tänkte jag det tänket, 'det är en ynnest att jag får laga maten till honom', då vände allting så här. Det kanske var någon anknytningsgrej” (Alf)
Han menar också att ju bättre du lär känna ditt barn desto svårare är det att skiljas ifrån det. Både Alf och Markus anser att de inte har något intresse av att vara
roare eller lekfarbror, utan de vill också ha vardagen i föräldraskapet, de vill ta
ansvar och få sätta gränser. Markus berättar om sin egen uppväxt som enligt honom var stram och fattig på kärlek. Han tror att uppväxtförhållanden har stor betydelse för människor och är därför noga med att inte upprepa det han ansåg att hans föräldrar gjorde fel.
”Jag känner ändå att någonstans så måste man sätta stopp själv, det har jag gjort. Jag har en dotter på tre år och jag är inte ett dugg rädd för att tala om för henne hur mycket jag älskar henne, det gör jag dagligen.” (Markus)
Karl berättar om hur pengar som skulle ha gått till hyran av träningslägenheten han bodde i, istället gick till bland annat att köpa en kostym som sonen kunde ha på sin student, för att han ansåg att hans barn hade rätt att få det som alla andra barn fick. Peter återger hur hans dåvarande partner krävde att han skulle sluta träffa det barn som han hade tillsammans med en annan kvinna, vilket istället
