Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Samspel mellan lek och lärande
Interaction between play and learning
Sandra Nilsson
Theres Holm
Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare
Samhällsorienterande ämnen och barns lärande Barndoms- och ungdomsvetenskap
2010-11-10
Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Johan Dahlbeck Lärarutbildningen
Individ och samhälle Barn unga samhälle
Abstract
Syftet med vårt arbete var att undersöka hur barn och pedagoger upplever lek och lärande i förskolan. Anses lek och lärande höra ihop eller är de två tingen helt skilda ifrån varandra? Utifrån en kvalitativ undersökning har vi studerat barns och pedagogers uppfattning av lek och lärande.
Studien visar på att pedagoger tydligt ser en koppling mellan lek och lärande, men även en upplevelse av att det förekommer en skillnad mellan lek och lärande, där barn leker för skojs skull och övar för ett lärande. Pedagogerna lägger stor vikt på lärandet i leken och namnger några av de företeelser barn utvecklar, bland annat samspel, konflikthantering, språk, social kompetens samt turtagning.
Likaså är barnen medvetna om att de lär sig i leken, dock har de en omedvetenhet om vilket lärande som sker. Istället förklarar de hur de lär sig och kan tydligt beskriva detta. Barnen ser även skillnaden på lek och verklighet, och förklarar vad lek innebär för dem.
Förord
Vi vill tacka de barn och pedagoger som har ingått i vår undersökning, utan deras medverkan hade vårt arbete inte kunnat genomföras. Detta tack är även riktat till de förskolor som har varit inblandade i arbetet.
Vi känner även en stor tacksamhet till vår handledare Johan Dahlbeck, som har agerat som ett stöd och gett oss goda råd på vägen under arbetets gång.
Sist men inte minst vill vi slutligen tacka varandra, för ett mycket gott samarbete och många goda skratt tillsammans. Trots den stora pressen vi haft över oss har vi gjort ett bra examensarbete som vi kan känna oss stolta och nöjda över. Vi båda har tagit lika stort ansvar i vårt examensarbete. Vi har inte haft någon speciell uppdelning av vårt arbete, utan vi valde att istället träffas dagligen för att skriva tillsammans, med undantag för några dagar med individuell litteraturstudie, som vi sedan sammanförde. Även undersökningen genomfördes tillsammans.
Malmö den 25 oktober 2010 Sandra Nilsson & Theres Holm
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 7 2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 8
2.1SYFTE 8
2.2FRÅGESTÄLLNING 8
3. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORETISK FÖRANKRING ... 9
3.1LEK- OCH LÄRANDEBEGREPPEN 9
3.1.1VAD ÄR LEK? 9
3.1.2VAD ÄR LÄRANDE? 10
3.2VYGOTSKIJS SOCIOKULTURELLA TEORI 11
3.3TIDIGARE FORSKNING 12
3.3.1LEK 12
3.3.2LÄRANDE 13
4. METOD ... 15
4.1METODVAL 15
4.2URVAL OCH GENOMFÖRANDE 16
4.2.1URVAL 16
4.2.2GENOMFÖRANDE 17
4.3ETISKA ÖVERVÄGANDE 18
5. ANALYS ... 19
5.1LEK 19
5.1.1PEDAGOGERNAS UPPFATTNING OM LEK 19 5.1.2BARNS UPPFATTNING OM LEK 22
5.2LÄRANDET I LEKEN 23
5.2.1PEDAGOGERNAS UPPFATTNING OM LÄRANDET I LEKEN 24 5.2.2BARNS UPPFATTNING OM LÄRANDET I LEKEN 25
5.3SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 27 5.3.1SAMMANFATTNING 27 5.3.2SLUTSATSER 28 6. DISKUSSION ... 30 6.1METODDISKUSSION 30 6.2LITTERATURDISKUSSION 31 6.3SLUTORD 31 6.4FRÅGOR SOM VÄCKTS UNDER STUDIENS GÅNG 32 7. REFERENSER ... 33
BILAGA 1 ... 34
BILAGA 2 ... 36
1. Inledning
Barn leker och barn lär, men lär de i leken? Vi vill i detta arbete undersöka vad leken har för betydelse, eftersom vi under vår utbildning på lärarutbildningen ett flertal gånger kommit i kontakt med frågan: Har ni bara lekt idag?
Uttrycket har förekommit på förskolor där vi vikarierat eller genomfört vår verksamhetsförlagda tid. Då föräldrar/vårdnadshavare hämtar sina barn ställer de frågor till pedagogerna som till exempel, hur dagen har varit och vilka aktiviteter som pågått under dagen. Vid tillfällen då leken varit i centrum, kan frågan har ni bara lekt idag? komma upp. Förskolan arbetar utifrån Lpfö98 där det står skrivet att:
Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Lpfö, 1998:6).
Som ovanstående citat beskriver, måste pedagoger på förskolan arbeta aktivt med leken i centrum. Pedagogers syn på lek lägger grunden för verksamheten på förskolan. I och med det fann vi det intressant att undersöka hur barn och pedagoger tolkar begreppen lek och lärande och även hur dem uppfattar innebörden av begreppen tillsammans.
2. Syfte och frågeställning
2.1 Syfte
Denna studies syfte är att undersöka hur barn och pedagoger uppfattar lek och lärande. Vi vill också studera om barnen och pedagogerna kopplar samman leken och lärandet, men även om pedagogerna uppfattar att barn utvecklas och lär sig i leken.
2.2 Frågeställning
Hur uppfattar pedagoger och barn lek? Hur uppfattar pedagoger och barn lärande?
3. Forskningsöversikt och teoretisk förankring
Lek är ett omdiskuterat ämne som ständigt är aktuellt, därför finns det mycket forskning som kan relateras till leken. Vi kommer i detta kapitel ta upp lek- och lärandebegreppen samt Vygotskijs sociokulturella teori eftersom vi anser att den är relevant för denna studie. Vi kommer även att undersöka den tidigare forskningen gällande lek och lärande.
3.1 Lek- och lärandebegreppen
3.1.1 Vad är lek?
Begreppen lustfylld, frivillig och spontan är nödvändiga men inte tillräckliga för att ringa in vad lek är (Knutsdotter Olofsson, 1987:15).
Leken är svårt att definiera eftersom den är motsägelsefull, vilket innebär att den kan vara både på låtsas men även på riktigt. Att leken kan vara både på riktigt och på låtsas innebär att för dem som är inne i leken känns den på riktigt, men för en som står bredvid och beskådar sker händelsen på låtsas (Knutsdotter Olofsson, 2008:21-22).
Begreppet lek beskrivs på olika sätt beroende på vilket perspektiv man studerar utifrån (a.a, 1987:20). Vygotskij betonar glädjen och reglerna i leken medan Knutsdotter Olofsson talar om vikten av frivillighet. Även Lindqvist (2002) betonar att ”lek innebär frihet och frivillighet, lek innehåller också glädje och spänning, annars är det ingen lek” (123). Vi menar att dessa teorier hör ihop, där leken är något frivillig och sker för skojs skull och att det är barnen som bestämmer reglerna i leken. Utifrån dessa aspekter bearbetar sedan barn sina erfarenheter och intryck från verkligheten.
Leken engagerar, skapar motivation och styr barnens intresse. Det är i leken som barn utnyttjar sin fantasi och kreativitet. Därför har leken även en central betydelse gällande barns lärande och socialisation (Lillemyr, 2006:45).
Vad gäller lärande genom lek är pedagogens förhållningssätt en av de viktigaste faktorerna gentemot barn, lek och lärande och i synnerhet till lek och lärande (a.a:64). När det gäller lärande och lek har barn inte någon uttalad medvetenhet att lära sig något när de leker, utan deras syfte är att leka (Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson, 2005:213).
Enligt George Bateson meddelar barnet sin omvärld, genom en metakommunikativ signal, om det är lek eller inte. Barn signalerar lek via glimten i ögat, tonfall, gester, mimik, melodi i språket och skratt och fniss. Det vill säga deras sätt att tala och bete sig hjälper oss att förstå om det är lek eller inte (Knutsdotter Olofsson 2008:8-9).
Det är i leken som barnen får möjlighet att utveckla lekreglerna: samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Dessa lekregler hjälper barnen att veta vad de leker och att de leker, men även hur de ska förhålla sig till varandra och att vänta på sin tur (Knutsdotter Olofsson, 2008:25– 26).
Lindgren (2006) beskriver att lek och lärande ofta kopplas tillsammans, men det är viktigt när man samtalar om dem ihop att man inte jämför dem eftersom det är två helt olika fenomen. Däremot kan begreppen inte skiljas från varandra, precis som kropp och själ eller vardag och politik hör lek och lärande ihop. Det vill säga ett lärande barn är ett lekande barn (128).
3.1.2 Vad är lärande?
I förskolans läroplan går det att läsa att barn lär sig genom leken (Lpfö98:6), vad detta betyder beror på hur man definierar lärande.
Lillemyr (2006) skriver att lärande inte enbart handlar om kunskaper, färdigheter och yttre beteende utan också om det inre, att barnen får en grund för att känna, uppleva och tycka. Lärandet är beroende av perception, minne, värdering och tolkning, vilket innebär att lärandet är en helhetsprocess som får konsekvenser för barns utveckling. Lärande är individuellt samtidigt som det är beroende av de sociala sammanhangen (59). Vygotskijs teoribildning grundar sig i just detta att vi lär i samspel med vår omgivning. Han menar på att barns lärande börjar redan den första levnadsdagen, där lärande och utveckling går hand i hand med
varandra (a.a:54).
John Dewey som även han var en stor filosof inom pedagogiken, stiftade begreppet ”Learning by doing” som innebär upplevelsebaserad inlärning. Detta begrepp används idag flitigt inom Montessoripedagogiken. Deweys teoribildning baserar sig på sambandet mellan kunskap och handling där han ansåg att tänkande, handling och lärande var hopsatta i människans erfarenheter (a.a:52).
Lärande kan även tolkas som en samverkande aktivitet där barn finner kunskap och skapar mening tillsammans med andra barn och vuxna. Av detta lägger man stor vikt på att förmedla att det lilla barnet som lär är en aktiv uppfinnare som utvecklas och lär med hela sin kropp och sina sinnen (Dahlberg, Moss & Pence 2009:77). Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2005) menar att barns lärande sker utifrån olika perspektiv, där samma perspektiv kan ha olika betydelse eller tolkas olika (133).
3.2 Vygotskijs sociokulturella teori
Den sociokulturella teorin, är en teori som kopplas ihop med Vygotskijs syn på den kognitiva utvecklingen där barn tar till sig värderingar, normer och strategier från människor med högre kompetens (Evenshaug och Hallen 2001:445).
Vi kommer att bearbeta vårt empiriska material utifrån det sociokulturella perspektivet som utvecklades av Lev S Vygotskij (1896-1934). Vygotskij var den Sovjetiska psykologins betydelsefullaste tänkare i början av 1930-talet enligt Gunilla Lindqvist som skriver inledningen i hans bok (Vygotskij, 1995:7).
Vygotskijs teoribildning grundar sig på att barnet samspelar med sin omgivning där leken är den drivande aktiviteten som skapar ett eget tänkande hos barn. Det vill säga att Vygotskij har fokus på den sociala miljön, att barns utveckling hör ihop med miljön som de växer upp i och att det inte går att skilja barns utveckling och barns lärande åt (Wetso, 2006:61). Vygotskij påpekar att leken för en treåring är annorlunda än för yngre barn, eftersom treåringarna är mer medvetna om vad de kan klarar av och vilka erfarenheter som finns (Knutsdotter Olofsson, 1987:144).
Enligt den sociokulturella teorin, som Vygotskij utformade, formas barn olika beroende på kultur och vilken tidsepok de växer upp i, eftersom människan påverkas av det sociala och det kulturella som finns runt om dem (a.a:143).
Vygotskij pekar på att barn som leker utvecklar den potentiella utvecklingszonen, detta innebär bland annat att barn i leken skapar eller återspeglar situationer de varit med om eller iakttagit andra personer göra, det vill säga att barn härmar olika beteenden (Wetso 2006:60). Han hävdar att alla lekar har regler och att de alltid, på ett eller annat sätt, gestaltar livssituationer. I leken skiljs tänkandet från objektet och då kan till exempel en pinne bli ett djur, eller en cykel bli en bil. Barns idéer och önskningar avgör vad saker betyder, det är inte situationer som uppstår utan barns viljor som styr reglerna för leken. Vygotskij anser att det är i lekarna som barn kan komma framåt, då leken är själva källan till barns utveckling (Hjort, 1996:58).
3.3 Tidigare forskning
3.3.1 Lek
Lindqvist (2002) har i sin doktorsavhandling studerat forskningar kring lek i skolan. Under sin forskning har hon undersökt relationerna och förväntningarna kring lek och lärande. Hennes undersökningar genomfördes i fem stycken sexårsgrupper, samt i lågstadiet i årskurs ett och två. Huvudfrågan var vilka möjligheter skolan ger för barns lek. Undersökningen visade att mycket tid avsattes för fri lek såsom rollek och regellek men att endast hälften av tiden utnyttjades. Dessutom fann Lindqvist att lärarna var mycket passiva i elevernas rollekar. Hon menar här att leken måste få större betydelse i grundskolan och att lärarna behöver ökad kompetens när det gäller lek (128).
Lindqvist har även studerat andra undersökningar och vi fann två vi tyckte var intressanta. I den ena undersökningen har man granskat hur leken integreras i ämnena. Här fann man att leken gjorde barnen mer aktiva och att de bättre kunde tillgodogöra sig lärandet. I den andra studien har Lindqvist analyserat Lillemyrs undersökning som genomfördes mellan år 1995-1998. Undersökningen inriktade sig på lek och lärande för barn i åldern 5 - 9 år. Det som
kunde ses var att barn intresserade sig för den fria leken i fem till nioårsålder, men desto högre upp i åldrarna försvagades lusten för den fria leken även om den fortgick. Däremot fann man ett ganska svagt intresse för lärarstyrd lek i alla åldersgrupperna. Forskarna tolkar detta som att eleverna inte förväntar sig att lärandet ska ske under stor frihet, utan att det sker i begränsad mening (Lindqvist, 2002:129).
Hangård Rasmussen (1983) beskriver i sin bok, Lekens betydelse, att den fria leken ofta översätts som att barn leker fritt utan påverkan av vuxna. Detta menar han stämmer till en viss del, men han betonar, att hur barn leker beror på deras omgivning och förutsättningar samt deras utveckling. Författaren menar också att barn som kommer från medelklassen får bättre förutsättningar för utveckling än barn från arbetarklassen. Detta visar sig i lekens värld genom exempelvis rolltagande menar han (93). Studerar vi den styrda leken utifrån Hangård Rasmussens undersökning beskriver han att pedagogen ibland måste gå in i barns lek och styra upp leken för att den ska få ett djupare innehåll som ökar förståelsen för omvärlden. För att klara denna uppgift är det viktigt att man kan lekens lagar och anpassar sig till barns utvecklingsnivå för att inte förstöra leken, menar han. Utvecklingen är dold i lekens natur och är därför viktig att iaktta för att få en djupare kunskap om den (a.a:101).
Pedagogen Ole Fredrik Lillemyr (2006) menar i boken Lek- upplevelse- lärande i förskola
och skola att under senare år har de centrala frågorna i samband med lek ändrats. Man har
blivit mer intresserad av hur barn testar regler, gör val och tar ansvar i leken. Hur de utvecklar sin självkännedom bättre och relationer till andra. Man har även intresserat sig för barns rätt till lek och lekmiljöer. Forskning har även visat att lek är viktigt för barn i åldrarna 0-12 år och då speciellt viktigt när barn är mellan 5-9 år. Eftersom barn i denna ålder ägnar stor del av sin tid till lek, är den väldigt betydelsefull. Leken är framför allt viktig på grund av det egenvärde den har för barn, men även för att den har en grundläggande betydelse för barns utveckling och lärande (24–26).
3.3.2 Lärande
Lindgren (2006) menar att begreppet lärande inte alltid har varit lika självklart som det är idag. Innan 1990-talet talades det mer om att lära och inlärning (101). Det talades vid sällsynta tillfällen om ett lärande, istället var begreppen som att uppnå kunskap och bildning centrala (Lillemyr, 2006:51).
Under 1970 till början av 1990-talet pågick det en konflikt om hur leken skulle uppfattas, det talades om att leken kunde vara fri, pedagogisk eller lärande. Att ett litet barn kunde lära sig något under tiden det lekte var inte möjligt eftersom barn lekte på ett helt annat sätt på 1970-talet (Lindgren, 2006:128–129).
I början av 1990-talet blev det en ny vändning på synsättet på lek och lärande. Man började se att dessa två begrepp inte längre stod i motsättning till varandra. Det var inte längre det gamla perspektivet om att barn inte lämpade sig för inlärning förrän vid en viss ålder som styrde. Snarare började man se och tala om det lekande lärande barnet. Där det lekande barnet stod i centrum för att inhämta kunskap (a.a:171). Det talades nu om att ”ett lärande barn är ett lekande barn och ett lekande barn är ett lärande barn” (Lindgren, 2006:128). Från att förr haft svårt att se att barn skulle lära sig något i tidig ålder, anser Lillemyr (2006) att barn i dagens samhälle lär och utvecklas redan från den första dagen i deras liv (54).
För att barn ska få möjlighet att lära sig, måste de få stöd av pedagoger och få känslan av att de kan klara av saker själv, att de har kännedom om livet och att de har samhörighet på förskolan. Pedagoger måste även anpassa lärandet för att göra barn intresserade av att lära sig på sin egen nivå, motivera barn, samt ha ett meningsfullt syfte men även göra det roligt att lära sig genom lek (Lillemyr, 2006:56–57).
4. Metod
I detta kapitel kommer en redogörelse för hur vi gått tillväga med studien. Vi börjar med en beskrivning av vilken metod vi använt oss av. Därefter redovisar vi vår urvalsgrupp, samt skriver en analysbeskrivning och hur bearbetningen av vårt insamlade material har analyserats.
4.1 Metodval
Vi valde att använda oss av en kvalitativ undersökningsmetod i vårt arbete, då vi ansåg att den gav oss möjlighet att gå in på djupet inom ämnet. Kvalitativ undersökning innebär att man försöker tolka och förstå resultatet som framkommer istället för att dra allmänna slutsatser. I denna undersökningsmetod spelar forskarens egna värderingar, erfarenheter, känslor och tolkningar stor roll, därför är det viktigt att granska resultatet med neutrala ögon för att resultatet inte blir för subjektivt (Stukát 2005:32).
Vid intervjuerna valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer, där vi bjöd in pedagogerna till en öppen dialog, vilket innebar att vi som intervjuare ställde frågor som gav respondenten möjlighet att svara med egna ord (Patel och Davidsson 2008:78). Intervjuerna transkriberade vi sedan för att analysera dem och få fram materialet som var användbart i undersökningen (Bjørndal, 2007:86). När vi analyserade det material vi fått fram vid transkriberingen valde vi att använda oss av kvalitativ bearbetning, en metod där vi sorterade vårt material, för att tydligare kunna se hur pedagogerna och barnen tänker kring begreppen, lek och lärande (Patel och Davidsson, 2008:98).
Då vi genomförde vår undersökning på förskolorna valde vi att utgå från intervjuer och komplettera dem med observationer, för att få fram ett tydligt och korrekt resultat. Barnen fick
under intervjuerna se en liten filmsekvens från observationen där de själva lekte eller där deras kompisar lekte. Observationsmetoden är en metod som lämpar sig bäst när man vill iaktta vad människor faktiskt gör, genom att titta, lyssna och registrera (Stukát 2005:49). Innan intervjuerna hade vi valt ut vilka filmsekvenser barnen skulle se på, vilket medförde att observationstillfällena blev subjektiva, vilket vi var väl medvetna om då vi redovisade slutresultatet (Wehner Godée 2003:55).
Vi använde oss även av litteraturläsning och dokumentanalyser för att på ett så riktigt sätt som möjligt, få fram relevant fakta och forskningsrapporter gällande lek och lärande och kompletterade detta till vår undersökning (Stukát 2005:53).
4.2 Urval och genomförande
I vår undersökning har vi studerat hur pedagoger och barn ställer sig till relationerna lek och lärande, men även hur de ser på kopplingen mellan lek och lärande.
4.2.1 Urval
Vi valde att använda oss av en urvalsundersökning. Eftersom grupperna var relativt stora, valde vi att låta ett urval delta i intervjuerna för att sedan låta dem representera helheten. Vi hoppas att vi inte på detta sätt har förlorat någon väsentlig information, vilket man inte hade gjort om man utgått från hela populationen (Stukát 2005:57).
Vi utförde våra intervjuer och observationer på två förskolor, den ena i en större stad med stor etnisk spridning och den andre i en mindre kommun med nästan ingen etnisk spridning. På den första förskolan intervjuade vi förskolepedagogen Stefan 31 år gammal samt barnskötaren Kerstin 55 år. De som intervjuades på den andra förskolan var två förskolepedagoger, Anki 42 år och Sofia 26 år.
Barnen som intervjuades var i åldern tre till fem år och sammanlagt intervjuades tio barn, varav sex pojkar och fyra flickor på båda förskolorna.
4.2.2 Genomförande
Under vårterminen 2010 började vi genomföra vår projektplan till vårt kommande examensarbete. Vi diskuterade vad arbetet skulle ha för inriktning, men även våra tidigare erfarenheter och kom att samtala om lekens och lärandets betydelse på förskolor. Vi skrev ner en problemformulering och frågan som vi tidigare lyft i arbetet ”har ni bara lekt idag?” väckte vårt intresse och arbetet var igång.
Det tog inte lång tid förrän vi hade en grund att luta oss mot och sökandet efter litteratur satte igång. Det visade sig finnas en uppsjö av forskning gällande lek och lärande, vilket medförde flera timmars urval av litteratur för att få fram det som var mest relevant för vår studie (Patel och Davidsson, 2008:32).
Projektplanen var klar i början på sommaren och ett uppehåll under sommaren var välförtjänt. Då höstterminen startade kändes det intressant och inspirerande att genomföra studien och få ett resultat på vår frågeställning.
Vi kontaktade tidigt två förskolor och under fyra dagar besökte vi dem och genomförde våra intervjuer och observationer. Vid observationerna använde vi oss av penna, papper och kamera för att dokumentera händelserna (Wehner Godée 2003). De bilder vi fick fram makulerades efter analysen för att bevara deltagarnas anonymitet.
Pedagogerna intervjuade vi enskilt, medan barnen var indelade i olika smågrupper, detta för att barnen skulle känna en trygghet och samhörighet tillsammans med sina kompisar (a.a.). Intervjuerna ägde rum ute på förskolorna i avskilda rum, där vi inte kunde bli störda. Vid intervjuerna använde vi oss av diktafon, samt papper och penna som ett stöd. Anledningen till att vi valde att spela in samtalen var eftersom vi kunde föra en dialog med respondenterna utan att behöva skriva ner hela intervjun, som kan vara ett störande moment, utan gjorde enbart några anteckningar under intervjuerna (Bjørndal, 2007:71).
Barnintervjuerna kompletterade vi med filmsekvenser från våra observationer. Detta för att barnen skulle kunna knyta an till videomaterialet och på det viset tydliggjorde vi leken och lärandet för barnen på ett konkret sätt. När vi utförde intervjuerna använde vi oss av en intervjuguide (bilaga 1).
noggrant för att få fram det som var relevant för vår undersökning.
Vid bearbetningen av materialet som vi fått fram sorterade vi det som var användbart i två kategorier, en med lek som överskrift och den andra med lärandet i leken.
Därefter strukturerade vi vårt material och fick fram rubrikerna, pedagogernas uppfattning om lek, barns uppfattning om lek, pedagogerna uppfattning om lärandet i leken och barns uppfattningar om lärandet i leken. Utifrån rubrikerna skrev vi sedan vår analys och var hela tiden uppmärksamma på om det gav svar på vår frågeställning.
4.3 Etiska övervägande
När vi genomförde vår studie var alla namn och platser fingerade, för att kunna säkerställa deltagarnas anonymitet, och med anledning av att vi inte vill kränka någons integritet (Wehner Godée 2003:54). Det var valfritt att vara delaktig, och vi informerade och motiverade de som ville medverka genom att tydliggöra vårt syfte med studien (Stukát, 2005:46). Pedagoger och barn, samt de olika verksamheterna blev tidigt meddelade innan undersökningens start. Vi skickade ut blanketter (bilaga 2) till barnens föräldrar/vårdnadshavare för att ta reda på ifall barnen fick medverka i vår undersökning. Blanketterna var strukturerade med fastställda svarsalternativ (Stukát 2005:44).
5. Analys
Barn leker och barn lär, men hör leken och lärandet ihop? Vi kommer under detta kapitel att redovisa vårt resultat av den genomförda undersökningen samt koppla resultatet till litteratur. Efter genomförda intervjuer och observationer har vi fått fram en bild av vad lek innebär för de två förskolor där vi valt att göra vår undersökning. Vi kommer att redovisa begreppet lek och lärande utifrån pedagogernas och barnens perspektiv. Vi kommer att beskriva vad begreppen innebär för de valda grupperna.
5.1 Lek
Vi har tidigare i studien förklarat begreppet lek, men vad innebär lek för pedagoger och barn?
5.1.1 Pedagogernas uppfattning om lek
Det fanns skilda meningar om hur lek uppfattades bland de pedagoger som vi intervjuade. Den största skillnaden grundade sig på synen om vad lek innebär. Ett exempel som dök upp under samtalet med Stefan var att han menade att där finns en skillnad mellan lek och övning. Han förklarade att det finns ett bakomliggande syfte att lära sig något då barn övar, medan lek innebär att ha roligt. Anki däremot pratade om leken och förklarade dess betydelse för barn. Hon talade om vikten av att lära barn leka och att du som pedagog måste kunna samspela med barn i leken under en längre tid. På så sätt upplevs du till slut inte som den vuxna i leken utan blir en del av den.
Stefan och Anki är överens om att barn leker, men deras synsätt på om lek gynnar lärande eller inte skiljer sig. En annan aspekt parterna inte är överens om är huruvida pedagogen ska
medverka i leken eller inte. Även om deras synsätt på lek varierar, finns det forskning som styrker pedagogernas funderingar är det så att bådas tankesätt fungerar?
Skillnaden som Stefan beskriver gällande lek och övning förklarar Knutsdotter Olofsson (1987) som arbete och lek. Hon menar att begreppen hör ihop men ändå inte, detta beskriver hon genom att säga att leken sker för skojs skull och är frivillig medan arbete genomförs av ett syfte.
Samtidigt skriver författaren att pedagogens roll är att lära barn att förstå leksignalerna, det vill säga att lära barn leka (Knutsdotter Olofsson 1987:121). Lek är inte alltid en självklarhet hos barn. Barn måste precis som vid ett lärande lära sig att leka, den ena dimensionen i livet är inte mer naturlig och medfödd än den andra. Hur det sen tar sig form beror på kulturen och värderingarna de växer upp i (Pramling Samuelsson: 2005:220). Miljön runt omkring barnen påverkar på så sätt barns lärande, likaså gäller pedagogers förhållningssätt och värderingar. Det ligger enligt Anki stor relevans i pedagogernas sätt att samspela med barn i och på förskolan. Detta kan innebära en avgörande betydelse för barns framtida roll som lärande individer. Det handlar om att våga befinna sig i lekens hetta tillsammans för att tydliggöra leksignalerna, såsom samförstånd och turtagning. Detta kan även tränas i styrda aktiviteter som samling menar Sofia som vidhåller liknande utgångspunkt som Anki.
Kerstin har en annan uppfattning och menar att barn avslutar leken och tycker det är tråkigt då den vuxne är delaktig. Kerstin ser likväl att leken är betydelsefull för barn och säger ”lek är barnens väg att lära allt inför livet” (intervju med Kerstin, 2010-09-20). Även Sofia talar om hur viktig lek är för barn på förskolan, hon menar att barn i styrda situationer till exempel vid samling, lär sig olika regler och förhållningssätt som sedan bearbetas och praktiseras i leken. Att barn övar tillsammans med varandra hjälper de att få insikt i hur man blir en i gruppen (Pramling Samuelsson och Asplund-Carlsson, 2005:219).
I intervjun med Stefan förklarar han att barn själv skapar förutsättningar för sin lek, men samtidigt säger han vid ett senare tillfälle att det är vi som pedagoger som skapar förutsättningarna, eftersom vi påverkar miljön runt omkring barn. Han anser att det på så sätt inte finns någon fri lek, enligt honom innebär fri lek att man är utan värderingar och påverkan utifrån, vilket han menar är omöjligt i dagens samhälle. När han beskriver den fria leken, säger han att barn i den fria leken har möjlighet att vara ute i naturen och använda den efter bästa förmåga utan gränser. Detta menar Stefan att barn idag inte har möjlighet till. Vygotskij
talar om detta då han menar att barnets idéer och önskningar styr vad saker betyder, det vill säga barn behöver inte leksaker för att leka utan kan utifrån fantasin få en pinne att bli exempelvis ett djur. Detta visar på att barns vilja styr reglerna och förutsättningarna i leken (Hjort, 1996:58).
Att den fria leken inte existerar är något som Anki, Kerstin och Sofia inte håller med om. De menar istället att i den fria leken utvecklas barnen på sin egen nivå samt att den är en viktig process för jag-uppfattningen.
Lek har en stor innebörd för barns utveckling menar Vygotskij som anser att lek är källan till barns utveckling av kognitiva funktioner vilket innefattar barns tänkande, uppmärksamhet, minne och språk (Knutsdotter Olofsson, 1987:145). Pedagogerna menar att lek är en förutsättning för allt lärande. Sofia, till exempel, säger att man kan göra allt i sin vardag lekande såsom klä på sig eller städa, leken blir då mer en tillvaro som barn befinner sig i. Kan man utifrån fantasin skapa en förståelse för att, till exempel en jacka är ett föremål som kan ha olika betydelse för olika barn finns där ett medvetande om ett lekande syfte (a.a, 2008:13). Alla pedagogerna är väldigt överens om att barn som har svårt eller inte kan leka måste pushas in i leken på ett eller annat sätt. De menar nämligen att barn som exempelvis inte pratar kan öppnas upp och utvecklas i leken. Vygotskij understryker detta då han säger att lek är barnens sätt att socialiseras där de vuxna är delaktiga för att lära barn hur man leker men också hur verkligheten ser ut (Lindqvist, 1996:68). Kerstin synpunkt om att pedagoger inte bör medverka i barns lek, kan vara intressant att samtala om då hon samtidigt menar att barn som har svårt att leka ska få hjälp in i leken. Hur får barn hjälp in i leken om pedagogerna inte medverkar i den?
På frågan hur kan man se att barn leker svarar Anki, att man ser att barn leker genom att iaktta deras ögon, hur de talar och hur deras röstlägen förändras. Hon menar att barn helt enkelt försvinner in i en annan värld. Samma slutsatser drar Bateson (i Knutsdotter Olofsson, 2008:8-9) och Lindqvist (1996:44) där de i sina böcker understryker dessa yttranden. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2005) menar istället att det inte går att urskilja när barn leker i förskolan, då man omöjligt kan avgöra när barns fantasi eller kreativitet grundas (212). Kerstin och Sofia tyckte båda att frågan var svår att svara på men tydliggör att barn leker på olika sätt, detta förklarar en av de genom att säga att ”det du tycker är roligt kanske inte jag tycker är roligt” (intervju med Sofia 2010-09-21).
Alla stryker också under att det är viktigt att ha kul tillsammans vuxna som barn. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2005) beskriver detta enligt följande:
Om den pedagogiska verksamheten är lustfylld och barn tycker det är meningsfullt så flyter lek och lärande in i vartannat (213).
Anki ville dessutom lägga ett avslutande ord innan intervjun slutfördes. Hon menar att allt för många föräldrar idag har för lite information om lekens betydelse för barn, därför har dem på den förskola där hon arbetar tagit fram ett informationsblad till föräldrarna (bilaga 3). Anki påpekade att:
När föräldrar säger bara lekt, måste man betona lärandet, så som samspel, språk, träning, konflikthantering, den sociala kompetensen. I fria leken lär sig barn integrera, turtagning, lek koder och hur man är mot varandra (Intervju med Anki, 2010-09-21).
Vi har tidigare uppgett att Knutsdotter Olofsson talar om leksignalerna. Andra författare som talar om betydelsen av lärandet i leken är bland annat Lindqvist (1996) som utifrån Sutton-Smith (1989) menar att man dramatiserar handlingar och röster i leken och på så sätt tränar lekkoder och problemlösningar (129). Även Lillemyr (2006) nämner vikten av lärandet i leken, där han till exempel menar att lek i samspel med andra lär barn samverkan och kommunikation (50).
5.1.2 Barns uppfattning om lek
Efter avslutade intervjuer med barnen på förskolorna hade vi en relativt tydlig bild om hur de uppfattade begreppet lek. Lek innebär att man har roligt, oftast tillsammans med en kompis, med eller utan leksaker. Trots allt svarade vissa barn att man kan leka ensam, att leka ensam, visade sig ha en olik betydelse för barnen där alla inte var överens om innebörden. Vid en av intervjuerna svarade nämligen en pojke, ”jag kan leka ensam med en kompis” (intervju med barngrupp 4, 2010-09-22). Att leka ensam kunde också betraktas som tråkigt, då ett av barnen sa ”det är tråkigt att leka ensam” (intervju med barngrupp 3, 2010-09-22).
Barnen framställer lek som roligt, är det så att lek alltid är roligt eller kan lek också vara tråkigt? Vi finner ingen koppling till att lek skulle kunna betraktas som tråkigt mer än vid ovanstående citat. Därför vill vi inte utesluta att det kan vara mindre lustbetonat att leka även om det oftast ses som roligt och motiverande.
Vid intervjuerna berättade barnen att de lekte samt berättade vad som skedde utifrån observationsfilmen som vi spelade upp vid samtalen. Barnen antydde att leken var på låtsas, detta förtydligades då att en pojke på filmen sitter på en stol vid ett träföremål med tillhörande ratt, när pojken i fråga såg detta på filmen utbrast han, ”jag kör bil på låtsas” (intervju med barngrupp 2, 2010-09-20). Detta fenomen förklarar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2005) då de menar att det är viktigt att barn kan skilja mellan fantasi och verklighet, det vill säga vad som är på låtsas och inte (211). Likaså beskriver författaren att man under leken måste kunna stå i förhållande till verkligheten, det vill säga allt är inte som det ser ut att vara (Knutsdotter Olofsson 2008:23).
Barnen ansåg även att de fick leka med vad de ville när de ville på båda förskolorna. Vid intervjun med Anki bekräftar hon barnens uppfattning på den förskola där hon arbetar. Anki förklarar att barnen får välja vad de vill leka med och vem de vill leka med till en viss nivå, då alla barn inte kan leka tillsammans alltid (intervju med Anki 2010-09-21).
Lek sågs inte enbart som ”lek” utav barnen utan lek innebar även att läsa, rita eller skriva, det vill säga allt som barnen betraktade som något roligt kopplade de till lek. Lek är en atmosfär av allt möjligt, där det inte finns några blockeringar för vad som kan förvandlas till lek (Norén Björn, 1995:41).
Lekar och leksaker som benämndes under intervjuerna var bland annat bilar, dockis, lego, pockemon, polisbil, ambulans och klossar. De här leksakerna betraktade barnen som intressanta och lustgivande. Barnen lekte oavbrutet på förskolan och bekymrade sig inte om omgivningen trots att vi fanns på plats och filmade. Knutsdotter Olofsson (2008) menar att alla barn inte är kapabla till detta, utan endast de barn som är lekskickliga, det vill säga vana att leka, kan leka var som helst när som helst (24)
5.2 Lärandet i leken
Vi har tidigare i studien talat om lek och lärande. Det har skrapats på ytan om lekens betydelse för lärandet. Under kapitlet tidigare forskning får vi veta hur uppfattningen av begreppen lek och lärande har utvecklats. För att kunna dra en egentlig slutsats om hur detta
uppfattas frågade vi fyra pedagoger och tio barn om vad de anser om lek och lärande.
5.2.1 Pedagogernas uppfattning om lärandet i leken
Anki menar att barn inte märker lärandet i leken. Detta kan enligt Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2005) bero på att det inte förs ett metasamtal om vad barn lär sig, alltså ett samtal om lärandet i leken (133-134). Med de metakognitiva samtalen skapas något som kallas ”mindfulness”, detta tolkas i tre steg, där det första beskriver hur barn återger föremål. Det andra framställer hur barn tar till sig nya direktiv och det avslutande steget visar på hur barn ser saker utifrån mer än en synvinkel. Utifrån dessa steg bearbetas barns sinnen i den lekvärld de själv skapar (a.a:115).
Anki menar att lärandet i leken är något som sker naturligt, hon hävdar dock att lek och lärande måste gå hand i hand för att lärandet inte skall bli onaturligt i leken. Stefan menar istället att barn har en inre drift att utvecklas, de vill söka kunskap för att lära sig leva och överleva. Han betonar att man lär tillsammans utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där den vuxne agerar handledare, och barnen lär sig i övningen. Stefan anknyter till Vygotskij och hans teori om den potentiella utvecklingszonen. Tanken är att barn tillsammans med andra genom imitation presterar över sin nuvarande nivå, det vill säga att ett lärande sker (Bråten, 1998:44). Även Sofia påpekar att barn ständigt lär sig oavsett situation, de härmar oavsett om det är rätt och fel. Här anknyter hon inte till leken utan mer till barns vardag. Det är barns erfarenheter och upplevelser som startar lek, något de sett eller hört. Lusten att imitera och viljan att hitta förebilder är tydligt sammanvävda med lek (Norén Björn, 1995:40–43). Anki, Stefan och Sofia talar om tre olika lärandeperspektiv, men är dessa skilda från varandra eller medverkar alla perspektiv till barns lärande?
Sofia har även en egen tanke på lärande och säger att det inte är slutprodukten i en aktivitet eller ett arbete som är lärandet utan vägen dit. Hon menar att allting har ett syfte både vad gäller samling, diskussion om vilket datum det är och dukning. Dewey menar att både tankens kraft och lärande bygger på våra erfarenheter, det vill säga utifrån vårt planerade syfte sker lärande (Lillemyr, 2006:52). Kerstin påtalar även hon att man lär av att pröva på och öva fram lek. Hon säger samtidigt att lek och lärande har en viss skillnad då hon uttrycker att, ”givetvis är det nyttigt med lärande också, att vi sitter och lär dem grejer, typ matematik” (intervju med Kerstin 2010-09-20). Lindqvist (1996) däremot anser att lek är en metod som lär barn de
grundläggande färdigheterna i bland annat, läsning, skrivning och matematik (63).
Alla pedagogerna är överens om att vi lär och utvecklas tillsammans i leken beroende på hur länge leken får fortskrida. Här spelar pedagogens inverkan likväl en avgörande roll för lärandet. Lärandet handlar om att ge barn självförtroende att våga pröva på nya saker. Det handlar om att våga stödja barn att själv klara kommande utmaningar, visa att man tror på deras kvalifikationer, men ändå vara engagerad och visa samförstånd så att barns känsla av tillhörighet ökar (Lillemyr, 2006:59–60). Enligt Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2005), har pedagogers ansvar för barns lek förändrats från att stödja men inte störa till att idag vara en viktig del i deras pedagogik. Där lek betonas som en viktig del av lärandet och pedagogerna bär ansvaret (114).
Några av pedagogerna vi har intervjuat ser lek som en stor möjlighet till lärande för barn. I lek skapas motivation vilket innebär att man kan använda lek som en metod för att göra lärandet mer lustfyllt och givande. Sofia menar, att ha tråkigt är även det ett lärande i sig, inte minst för att man lär sig uppskatta vad man själv tycker är roligt. Övriga tre pedagoger är av samma uppfattning som detta påstående.
Enligt de intervjuade pedagogerna sker det ett lärande i leken. Anki är den som beskriver hur barn kan utvecklas i leken. Hon säger att barn bland annat utvecklar sitt språk, det emotionella, tränar sin motorik och konflikthantering samt att de får möjlighet att bearbeta sina känslor. Barn bearbetar leken utifrån dess syfte och utvecklar olika lärdomar ifrån respektive lek. De olika mönstren barn utvecklar går hand i hand med varandra och bidrar till att barn blir lärande individer som förbättrar grunderna för bland annat det som Anki nämner ovan (Knutsdotter Olofsson, 1987:108).
5.2.2 Barns uppfattning om lärandet i leken
Barn uppfattar, enligt pedagogerna, inte lärandet i leken utan det är något som sker naturligt. Detta visar sig tydligt efter genomförda intervjuer genom att barnen i fråga har svårt att förklara lärande. De knyter an till begreppet och förklarar det genom att berätta händelser som skett och hur de lärt sig något. Detta tyder på att de till viss del vet vad lärande är, men att det sker i leken är inget de reflekterar över om man inte leder in dem på frågan. Däremot kan man se att de är medvetna om att de lär sig något då de prövar sig fram. Detta visade sig då barnen, utifrån filmen vi visade, förklarade att där var tio bilar. Då vi ställde frågan hur barnen förstod
hur många bilar där fanns svarade dem ”för vi räknade, vi hjälpte varandra och lärde” (intervju med barngrupp 3, 2010-09-22). Detta citat visar på att barnen är medvetna om att de lär tillsammans och av varandra. Däremot kan man ställa sig frågan varför barn inte reflekterar över sitt lärande i leken?
Vi kan även koppla vår tredje intervju till ovanstående påstående, där en pojke och flicka efter att de sett en filmsekvens säger ”han visade hur locket skulle blåsas upp, alla fick vara med” (intervju med barngrupp 3, 2010-09-22), det vill säga det sker ett lärande i leken av varandra. Genom att efterlikna vad andra gör i olika sammanhang lär barn sig samspela utifrån leken (Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson, 2005:219). Detta är det Vygotskij menar med den potentiella utvecklingszonen, genom imitation utvecklas barn och lär sig lekens syfte (Wetso, 2006:60).
Ett ytterligare exempel är då en pojke bygger med klossar, han säger att han bygger hus eftersom hans kompis har lärt honom det. En annan pojke berättar att hans pappa lärt honom att köra bil. Pojkarna i fråga reflekterar över händelser de iakttagit och återspeglar detta i leken. Lek tillför gemensamt lärande och delaktighet där barn lär tillsammans och av varandra. De möter i leken den andres perspektiv och lär sig förstå den genom kommunikativa signaler såsom att diskutera, argumentera och utforska varandra (Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson, 2005:46).
Under en intervju framkom att barnen tog med sig sina vardagskunskaper i leken. Detta visade sig då, en pojke utbrast ”brandkåren - släckte elden - brinnde någonstans” (intervju med barngrupp 3, 2010-09-22). Detta visar på att barn har en förståelse om vad brandkårens uppgift är, som de sedan ger uttryck för i leken. Likaså säger en annan pojke, ”jag köpt batteri det andra var slut” (intervju med barngrupp 4, 2010-09-22), även detta tyder på att de har en vetskap med sig, som de använder sig av i leken.
I leken får barn möjlighet att ge uttryck för upplevelser och erfarenheter de har stött på i sin vardag, lek är nämligen starkt knutet till upplevda erfarenheter, det vill säga något barn sett eller hört (Norén Björn, 1995:41) Vygotskij säger att barn som leker med andra, vuxna som barn, får en samling av erfarenheter och tolkningar av innebörden att hantera framtiden med (Wetso, 2006:60). Det vill säga att Norén Björn menar att barn återspeglar erfarenheter och upplevelser i leken, medan Vygotskij avser att barn får erfarenheter och upplevelser i leken som de sedan hanterar i livet.
5.3 Sammanfattning och slutsatser
5.3.1 Sammanfattning
Det framgår tydligt att pedagogerna betraktar leken som något positivt, även om inte alla är överens om lekens syfte. Stefan menar att leken endast sker för skojs skull, där lärandet spelar en mindre betydande roll. Detta anser inte de tre övriga pedagogerna som menar att leken har en betydande roll för barns utveckling och lärande. Kerstin påtalar att det finns en motsägelse, men stryker samtidigt under vikten av ett lärande i leken. Hon verkar inte riktigt ha en klar uppfattning av lärandet i leken, men är välmedveten om att den finns där.
Stefans synpunkt kan vara intressant att diskutera då han menar att barn leker och barn övar, där övningen sker som ett lärande för framtiden. Då kan man ställa sig frågan om barn inte övar något i leken? Om de övar i leken lär de inte sig något då? Anki säger att kommunikation och samspel övas i leken, det vill säga barn lär sig kommunicera och samspela i leken. Vi får en oklar bild av vad Stefan egentligen menar med skillnaden mellan att lära och att leka då han samtidigt säger att barns lek har betydelse för lärandet.
Barn märker inte lärandet i leken enligt Anki som säger att det är något som sker naturligt, även Sofia påtalar detta då hon menar att allt kan göras lekande inom ramen för det normala. Ett exempel hon nämner är när barnen ska klä på sig.
Barnen var väl införstådda med att de leker, detta kunde man förstå då barnen berättade att leken var något som inte hände i verkligheten utan att det var på låtsas. Att lärande sker i leken var inget barnen reflekterade över av sig själv, men om vi ledde in barnen på frågan kunde de tydligt förklara hur de lär sig. Detta tyder på att de till en viss del vet vad lärande är, men att förklara begreppet ses som svårt vilket är förståeligt. Barnen var väl medvetna om sitt lärande i leken, detta visade sig då de drog kopplingar till att deras kompisar lär dem saker när de leker. Barnen påtalade att de lär av varandra. Även om barnen var medvetna om att det fanns ett lärande, finns det ändå en omedvetenhet om vilket lärande det är som sker.
Studien visar även på att barn har med sig sina erfarenheter in i leken, detta kunde man tydligt förstå utifrån intervjun med barngrupp 3 (2010-09-22), då en pojke utbrast, ”brandkåren - släckte elden - brinnde någonstans”. Detta tyder på att barn har en förståelse för brandkårens
uppgift som de kan återspegla i leken. Om det sedan beror på upplevda erfarenheter eller lärdom kan vi inte dra någon konklusion ifrån.
Sammanfattningsvis kan man säga att tre av pedagogerna tydligt ser kopplingen mellan leken och lärandet, den sistnämnda pedagogen menar att det finns en skillnad mellan lek och lärande, då han menar att barn leker för skojs skull och övar för ett lärande. De övriga tre pedagogerna lägger stor vikt på lärandet i leken och namnger några av de företeelser barn utvecklar, bland annat samspel, konflikthantering, språk, social kompetens samt turtagning. Likaså är barnen medvetna om att de lär sig i leken, dock har de en omedvetenhet om vilket lärande som sker. Istället förklarar de hur de lär sig och kan tydligt beskriva detta. Barnen ser även skillnaden på lek och verklighet, och förklarar vad lek innebär för dem.
5.3.2 Slutsatser
Utifrån vår studie kan man se att lek innebär att man utför en aktivitet som betraktas som rolig och lustfylld, den inbjuder till fantasi och kreativitet där barn och vuxna utvecklas och lär tillsammans. Vilket både de intervjuade pedagogerna samt de flesta författare och forskare vi använt oss av påtalar. Leken tillåter barn att återspegla och bearbeta erfarenheter och lärdomar, det vill säga att barn i sin helhet leker efter upplevelser och erfarenheter de varit med om. En annan utgångspunkt var den Stefan förklarade, att barn får upplevelser i leken som de återspeglar i vardagen. Vi får olika synpunkter på om barn får upplevelser i eller om de återspeglar upplevelser i leken. Frågan är egentligen om inte båda påståendena är rätt, då barn bör ha en förförståelse av upplevda erfarenheter som speglas samtidigt som de får nya i leken. Detta är inget vi kan styrka våra synpunkter med men frågan är fri att tolka, och detta ser vi som en rimlig förklaring till de olika perspektiven om att barn lär och utvecklas i leken. Slutsatsen vi drar utifrån vår studie är de att barn och pedagoger som vi har intervjuat, är väl medvetna om vad lek innebär. De båda parterna ser ett lärande i leken, dock är barnen omedvetna om vilket lärande som sker. Pedagogerna däremot ser lärandet, men har olika uppfattningar om lärandets syfte.
Studien visar även att pedagogerna ser att det finns en koppling mellan lek och lärande, detta framställs då pedagogerna förklarar att de lägger stor betydelse på lärandet i leken. I studien kan man se att alla pedagogerna inte är överens om kopplingen mellan leken och lärandet, eftersom någon förklarar att barn leker för skojs skull och övar för ett lärande.
Barnen i studien är medvetna om att de lär sig i leken, ändå har de en omedvetenhet om vilket lärande som sker. De förklarar istället hur de lär sig och kan beskriva detta. Barnen ser även skillnaden på lek och verklighet, och förklarar vad lek innebär för dem.
6. Diskussion
I detta kapitel kommer vi att diskutera våra metodval och den litteraturen vi har använt oss av, men även göra en kritisk granskning av vårt genomförande. Vi kommer slutligen att ta upp de frågor som har väckts hos oss under studiens gång.
6.1 Metoddiskussion
Förskolorna vi valde att göra vår undersökning på har en av oss tidigare arbetat på eller haft sin verksamhetsförlagda plats på. Att välja förskolor där en av oss var välkänd var ett medvetet val, eftersom vi ville att barnen skulle känna förtroende för oss och våga samtala med oss. Det är betydelsefullt att man skapar en god relation till respondenterna eftersom förutsättningarna för att de delar med sig av sina tankar ökar (Doverborg, Pramling Samuelsson, 2003:26-27).
I vår studie valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer, eftersom vi ansåg att vi skulle få tydligare förståelse och mer kunskap om hur barn och pedagoger ser på lekens betydelse på förskolor. Att göra kvalitativa intervjuer kan ta lång tid, men då vi hade erfarenhet av dessa intervjuer sedan tidigare, hade vi planerat in det.
När pedagogintervjuerna utfördes, var det enbart en av oss som deltog dels eftersom det annars kan kännas som ett förhör för respondenten, men dels därför att vi ansåg att det skulle bli en bättre dialog. När barngrupperna intervjuades fanns vi båda på plats, och hjälptes åt att hålla samtalet inom ramen för det vi ville undersöka, men det var en av oss som förde diskussionen.
Vid alla intervjutillfällena använde vi penna och papper som ett stöd samt en diktafon för att vid ett senare tillfälle kunna transkribera materialet. Att använda diktafon och sedan
transkribera intervjuerna var något som var tidskrävande, men samtidigt effektivt eftersom vi fick möjlighet att analysera texterna och få fram det som var mest relevant till vår undersökning.
Våra intervjuer, som vi kompletterade med observationer vid barnintervjuerna, ansåg vi var bra då barnen fick se sig själv och kunde anknyta till det de såg.
6.2 Litteraturdiskussion
Den litteratur vi har använt oss av i studien tycker vi har varit relevant, då det fanns mycket att välja på. Vi har med hjälp av vår empiri och litteratur kunnat besvara vår frågeställning. Det vi känner vi kunde ha gjort annorlunda, är att vi kunde ha använt oss av fler författare. I studien kopplar vi nämligen upprepade gånger till Knutsdotter Olofsson, Lillemyr, Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson, detta eftersom vi fann relevant forskning i deras böcker. Hade vi kunnat hitta liknanden synpunkter i andra böcker? Ja möjligt om vi hade haft längre tid på oss. Nu valde vi istället att göra en kvalitativ undersökning utifrån en urvalsgrupp.
6.3 Slutord
Vi är nöjda med vårt arbete och känner att vi har fått en tydligare bild på hur pedagoger och barn uppfattar lek och lärande, likaså har vårt synsätt på lek och lärande utvecklats.
Under arbetets gång har vi hela tiden arbetat tillsammans och varit ett stöd för varandra. Detta har varit både positivt och negativt. Det har varit tidskrävande och visst fanns det dagar vi gått varandra på nerverna. Möjligtvis hade det varit effektivare att vid enstaka tillfällen arbeta mer självständigt, dock tycker vi att vi på detta sätt haft mer möjlighet till diskussion och reflektion. Där vi nu i slutskedet känner att vi fått fram ett lyckat resultat.
Det var svårt att få besked från föräldrarna angående barns medverkan i undersökningen, något vi känner vi skulle ha följt upp bättre. Visserligen var vi ute i god tid med
informationen, men vi lämnade för mycket ansvar på förskolorna till insamling. Hade vi gjort om studien skulle vi tidigare ha varit och följt upp detta. Möjligtvis hade vi fått andra svar eller fler infallsvinklar i så fall.
6.4 Frågor som väckts under studiens gång
Under studiens gång har det väckts nya frågor som vi tycker hade varit intressanta att studera vid ett annat tillfälle.
Hur är pedagogers inställning till och hur ser de på den fria leken? Hur mycket påverkar pedagogerna barns lärande i leken?
7. Referenser
Bjørndal, C R P (2007). Det värderande ögat. Stockholm: Liber. Bråten. I (1998). Vygotskij och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur.
Dahlberg.G, Moss.P, Pence.A (2009). Från kvalitet till meningsskapande. Stockholm: Stockholms universitets förlag.
Doverborg.E, Pramling Samuelsson.I (2003) Att förstå barns tankar. Stockholm: Liber Evenshaug, O & Hallen, D (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur. Hangård-Rasmussen. T (1983). Lekens betydelse. Lund: Bröderna Ekstrands Tryckeri AB. Hjort. M-L (1996). Barns tankar om lek – En undersökning av hur barn uppfattar lek i
förskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Knutsdotter Olofsson, B (1987). Lek för livet. Stockholm: HLS förlag. Knutsdotter Olofsson, B (2008). I lekens värld. Stockholm: Liber.
Lillemyr, O-F (2006). Lek – upplevelse – lärande, i förskola och skola. Stockholm: Liber. Lindgren. A-L (2006). Från små människor till lärande individer. Arkiv förlaget/stiftelsen
Etermedierna i Sverige: Malmö.
Lindqvist. G (1996). Lekens möjligheter. Lund: Studentlitteratur. Lindqvist, G (2002). Lek i skolan. Lund: Studentlitteratur. Lpfö (1998). Läroplan för förskolan. Stockholm: Fritzes förlag.
Norén-Björn.E (1995). Våga satsa på leken. Arlöv: Liber Utbildning AB.
Patell, R & Davidson, B (2008). Forskningsmetodikens grunder - att planera genomföra och
rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Pramling – Samuelsson, I & Asplund – Carlsson, M (2005). Det lekande lärande barnet - i en
utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.
Stukát, S (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Vygotskij, L (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos AB. Wehner-Godée.C (2003). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber.
Wetso. G-M (2006). Lekprocessen – specialpedagogisk intervention i (för)skola. Stockholm: HLS förlag.
Bilaga 1
Malmö högskola Lärarutbildningen/BUS ExamensarbeteIntervjuguide för vuxenintervjuerna
Inledande frågor PresentationSyfte med intervjun (kön) ålder
Arbetserfarenhet Utbildning
Lek
Vad innebär lek för dig?
Hur uppfattar du lekens betydelse för barn? Hur kan man som pedagog se att barnen leker?
Lärande
Vad innebär lärande för dig?
Hur uppfattar du lekens betydelse för barns lärande? Hur uppfattar du att barn lär sig?
Övergripande Frågor
Ser du några samspel mellan lek och lärande? - Vilka? Hur sker lek och lärande utifrån barns villkor på er förskola?
Upplever du någon skillnad på barnens lek i den fria respektive styrda leken?
Material: Diktafon
Malmö högskola Lärarutbildningen/BUS Examensarbete
Intervjuguide för barnintervjuerna
Inledande frågor Presentation Syftet med intervju KönÅlder
Lek
Vad gör du på filmen? Vad är lek för dig?
Kan du berätta hur du leker.
Var och med vad är de roligast att leka, varför? Får du möjlighet att leka när du vill?
Lärande
Hur lär du dig nya saker?
Kan du berätta om något du lärt dig? Vem lär du dig nya saker av?
Hur vill du lära dig nya saker? Vad kan man lära sig när man leker?
Material: Diktafon
Papper och penna
Bilaga 2
Information till föräldrar
Vi är två studenter som just nu genomför vår sista termin på lärarutbildningen, i Malmö. Detta medför att vi skriver en C-uppsatts gällande samspel mellan lek och lärande. Vi kommer under vecka 38 att genomföra observationer samt intervjuer med era barn på förskolan.
För att vi ska kunna genomföra vår undersökning ber vi er vänligast att lämna lappen i tid till respektive förskola. Är det någon som inte vill att deras barn ska vara med på intervjuerna vänligen meddela personalen på er avdelning!
Vi kommer inte att namnge något barn eller ha med några bilder i arbetet. Filmer och intervjuer kommer även att makuleras efter analys.
Vi tackar för er och era barns medverkan då ni gör vårt projektarbete möjligt. Har ni några frågor tveka inte att höra av er till oss.
Med vänlig hälsning
Sandra:LL070714@stud.mah.se och Theres: LL070639@stud.mah.se
---
Kryssa i nedanstående och lämna in till avdelningen senast fredag 17/9-2010.
Deltaga vid intervju med diktafon.
Deltaga vi intervju utan diktafon.
Bli filmad.
Bli fotograferad.
Får inte deltaga.Namn på barnet/barnen:________________________________________ Målsmans underskrift:__________________________________________
